Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
1
N:o 223.
Af herr Meurlillg, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående ändrad lydelse af
vissa §§ i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrifning in. in.
Genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:r 96 har till Riksdagen
inkommit »förslag till förordning om ändrad lydelse af vissa §§ i förord¬
ningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning m. m.» Enligt
detta förslag skulle en afsevärd förändring ske med dessa förrättningar.
I de flesta kommuner, åtminstone på landsbygden, försiggå under
nuvarande förhållanden mantalsskrifningarna på följande sätt: Efter det
pastor under de närmast föregående veckorna i olika delar af försam¬
lingen hållit förskrifningar för komplettering och justering af församlings-
boken, hvarvid de mantalsskrifningsskyldige muntligen eller skriftligen
fått meddela erforderliga uppgifter, möter pastor på utsatt ort och tid
matalsskrifningsförrättaren med den sålunda justerade församlingsboken.
Pastor föreläser ur denna och mantalsskrifningsförrättaren införer i sin
konceptlängd de ändringar, som skett sedan föregående år. Skulle några
fel därvid insmyga sig, rättas dessa, då mantalslängden sedan öfversändts
till pastor att af honom justeras.
Annorlunda blir förhållandet om bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
proposition skulle vinna gällande kraft. Sedan de uppgiftsskyldige såsom
hittills vid af pastor anställda förskrifningar lämnat sina uppgifter, skola
de förpliktas att ytterligare vid själfva mantalsskrifningen aflämna skrift¬
liga uppgifter efter utförligt formulär ej blott om sig själfva och sina
Bill. till Riksd. Prot. 1309. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 109 Höft. (Nio 223.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, JV:o 223.
familjer utan ock i åtskilliga fall äfven om sådana, som själfva äro plik¬
tiga att vid samma tillfälle om sig lämna skriftliga uppgifter. Och
skola alla dessa uppgifter för att kunna godkännas vara försedda med
intyg af pastor, att de af honom blifvit granskade och jämförda med
församlingsboken. Tillika skall hvarje efter senaste mantalsskrifning in¬
gången afhandling angående ägande-, åbo- och arrenderätt till fast egen¬
dom af fastighetens innehafvare äfven för mantalsskrifningsförrättaren
uppvisas.
Enhvar kan lätt finna, hvilken besvärlig börda genom dessa före¬
skrifter pålägges landsbygdens befolkning, där många hafva milslånga
vågar till förrättningsstället och knappast kunna fullgöra sin skyldighet
utan att anlita personers hjälp, hvilka nog icke utan ersättning åtaga sig
sådan hjälpräckning och således här få tillfälle till ett hittills på lands¬
bygden okändt sätt att beskatta dem, som där bygga och bo. Då vidare
uppgifterna icke godkännas, förrän deras enlighet med pastors försam-
lingsbok blifvit styrkt, så kunna ju dessa skriftliga uppgifter icke blifva
mera pålitliga än de, som gifvas direkt från pastor ur församlingsboken,
ty församlingsbokens anteckningar komma ju att ligga till grund för
uppgifterna från båda hållen. Tvärtom har man anledning att befara
mera oreda genom den föreslagna anordningen. I blott medelstora för¬
samlingar skola mantalsuppgifterna kunna uppgå till flera hundra och i
många församlingar skola de räknas i tusental. Klart är att gransk¬
ningen af ett så stort antal skriftliga aktstycken på den korta tid, som
för detta ändamål står till buds, ej kan ske med den noggrannhet, som
här afses. Hittills hafva blott de skrifkunnige varit skyldiga att aflämna
skriftliga mantalsuppgifter. I praktiken har denna föreskrift vanligen
tillämpats så, att med få undantag landsbefolkningen vid dessa till¬
fällen ej anmält sig såsom skrifkunniga, och de flesta mantalsskrifnings-
förrättare hafva för denna underlåtenhet känt sig tacksamma, emedan
de uppgifter, som aflämnats, ofta varit ofullständiga och delvis olika
med pastors uppgifter och därföre blott föranledt osäkerhet och onödigt
besvär.
• Förslag att till mantalsskrifningen så affordra hvarje mantalsskrif-
ningsskyldig mer eller mindre utförliga skriftliga uppgifter hafva flera
gånger påyrkats, men hittills icke vunnit Riksdagens bifall. Man har
insett, huru betungande en sådan anordning måste blifva för allmän¬
heten, utan att medföra motsvarande nytta. Villigt må erkännas, att å
en del ställen kunna omständigheterna vara sådana, att många icke ordent¬
ligt låta kyrkoskrifva sig och att många icke vid pastors förskrifningar
aflämna nödiga uppgifter. Under sådana förhållanden finnes naturligtvis
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223. 3
ingen annan utväg än den af Kungl. Maj:t föreslagna. Men icke bör väl
hela den ordentliga delen af befolkningen underkastas onödiga och be¬
tungande besvär för dessa oordentligas skull. Det må väl vara nog, om dessa
oordentliga åläggas de skyldigheter, som Kungl. Maj:ts proposition före¬
slår. Vidare torde kunna ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt att
här intaga den i § 1 mom. 1 3) af Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
bestämmelsen, att mantalsuppgiften jämväl skall upptaga beloppet af den
årliga afgäld eller hyra, som erlägges för hvarje utarrenderad fastighet
eller utlvyrd lägenhet inom distriktet. Sådana uppgifter antecknas icke i
församlingsboken och deras riktighet kan naturligtvis icke bestyrkas af
pastor. Bör icke den uppgiften hellre gifvas till taxeringsnämnden?
Föreskriften i § 10, att den längd, som pastor har att tillställa
häradsskrifvaren före den 15 januari, icke skall upptaga de personer,
hvilka uttagit flyttningsbetvg till annan församling, såvida icke från pastor
därstädes eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse erhållits, att de dit
inflyttat, måste ofta föranleda, att personer mantalsskrifvas på två ställen,
dels emedan numera icke på utflyttningsbetygen antecknas, om dessa äro
utfärdade före eller efter mantalsskrifningen, dels emedan pastorerna icke
äro skyldiga att om personers inflyttning underrätta pastorsämbetena i
de församlingar, hvarifrån de utflyttat. Möjligheten, att ett afhämtadt
flyttningsbetyg icke i behörig tid inlämnas till pastor i inflyttningsorten,
är ju ock lika stor antingen betyget uttagits före eller efter mantals¬
skrifningen.
Faran, att personer kunna undandraga sig mantalsskrifning, undan-
röjes sålunda icke genom denna föreskrift.
Om mantalsskrifningarna få fortgå på sätt hittills skett och således
icke behöfva föranleda någon stor folksamling, synes ock bestämmelsen i
§ 7 om kronolänsmans obligatoriska närvaro vid dessa förrättningar vara
tämligen öfverflödig.
Med anledning af hvad härofvan blifvit anfördt, får jag vördsamt
hemställa,
att Riksdagen behagade besluta,
1) att den skriftliga mantalsuppgift, som omför-
inäles i § 4 mom. 1 af Kungl. Maj:ts »förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse i vissa §§ i förord¬
ningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning
in. m.» endast må åläggas den, som ej muntligen eller
skriftligen vid af pastor anställd förskrifning lämnat
nöjaktiga uppgifter för församlingsbokens justering;
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.
2) att beloppet af den årliga afgäld eller hyra,
som erlägges för hvarje utarrenderad fastighet eller ut¬
hyrd lägenhet inom distriktet, icke må af ägaren be¬
höfva till mantalsskrifningen uppgifvas;
3) att föreskriften i § 7 mom. 1 om vederbörande
länsmans närvaro vid mantalsskrifningen ej må behöfva
alltid tillämpas; samt
4) att i § 10 mom. 1 första stycket orden: »de
sistnämnda dock endast såvida de — — dit inflyttat»
icke må i mantalsförordningen införas.
Stockholm den 27 mars 1909.
Ch. Meurling.
Stockholm 1909. Kung!, Boktryokeriet, P. A. Norstedt k Söner.