Motioner i Andra Kammaren, N:o 207.
1
N:o 207.
Af herr Olsson i Blädinge, i anledning af Kungl. Maj:ts propo¬
sition med förslag till lag om reglering af prästerskapets
aflöning m. m.
I Kungl. Majtts proposition n:o 39 angående reglering af prästerska¬
pets löner finnes uti 9 6 mom. 1 stadgadt: »Är bostadsboställe upplåtet åt
innehafvare af viss prästerlig tjänst, skall afkastning af sådant boställe
beräknas såsom tillgång för bestridande af aflöning för samma tjänst.»
Uti denna boställets afkastning får emellertid icke, för så vidt det¬
samma ej af menighet anskaffats eller af enskild donerats, inberäknas
skogsafkastning utöfver husbehof, såsom framgår längre ned uti samma
moment.
Enligt mitt förmenande innebär detta en orättvisa emot vissa pastorat,
och det torde väl med skäl kunna sägas, att denna orättvisa uteslutande
drabbar de jämförelsevis fattigare skogsbygderna.
I de bördigare trakterna förhåller det sig nog i regel så, att bo¬
ställena till större delen bestå af så kallade inägor, nämligen åker och
äng, under det att i skogsbygderna boställena, liksom andra hemman,
hafva endast en obetydlig åkerareal, men så mycket större skogsmark.
Hvad innebär nu denna åtskillnad mellan skogsafkastning och annan
afkastning?
Jo, i förra fallet får pastoratet tillgodogöra sig hela af kastningen af
bostället för bestridande af prästerskapets aflöning och blifver måhända
därmed helt och hållet befriadt från erläggande af församlingsafgifter, då
däremot i senare fallet kanske endast en ringa bråkdel af hela afkastnin-
gen får för samma ändamål beräknas, hvilket har till följd, att, oaktadt
från pastoratets boställe utgår afkastning från skogsmarken som hade varit
mer än tillräcklig för prästerskapets aflöning, man i sådant pastorat, tro¬
ligen för all framtid och kanske till högsta belopp, får underkasta sig dessa
afgifters utgörande.
Bill. till Uilcsd. Prof. 1909. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 93 Käft. (N:o 207).
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 207.
Det har framhållits att skogsmedlen äro nödvändiga för kyrkofonden,
men därpå vill jag svara, att om man skall taga igen med ena handen
hvad man en gång gifvit med den andra, så bör man åtminstone, så vidt
möjligt, taga lika från alla och icke mest från de fattigaste bygderna, utan
snarare tvärtom.
Då jag hyser den uupfattningen, att samtliga kyrkliga boställen, vare
sig de blifvit öfverlåtna till kyrkorna af staten, menigheten eller enskilda,
böra betraktas såsom församlingarnes rättmätiga egendom, anser jag såsom
en följd häraf, att all afkastning, af hvad namn det vara må, i första
rummet bör komma församlingarne till godo för aflöning åt deras prester¬
skap, och först sedan så är skett må möjligen befintligt öfverskott öfver-
föras till kyrkofonden.
Då ett af syftenlålen med den ifrågavarande löneregleringen är att
söka utjämna de olika tryckande skattebördorna, så tycker jag för min
del, att man bort kunna finna ett annat och lyckligare sätt härför än att
utan vidare annektera skogsmedlen, hvilket ingalunda, såsom jag förut
visat, leder till det åsyftade målet, utan tvärtom skapar nya orättvisor.
Mig synes som säkraste medlet för en skatteutjämning vore att upptaga
en allmän kyrkoskatt, redovisad till kyrkofonden, på ungefär de grunder
som § 7 i lagförslaget angifver, men hvarom jag dock icke här skall göra
någon hemställan.
På grund af hvad jag anfört tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen, vid behandlingen af Kungl. Maj:ts
förslag till reglering af prästerskapets löner, ville be¬
sluta, att all afkastning från kyrkligt boställe, däri in-
beräknadt äfven skogsafkastning, må af pastoratet be¬
räknas såsom inkomst till bestridande af prästerskapets
aflöning, och att först sedan dessa pastoratets utgifter
för nämnda ändamål blifvit sålunda tillgodosedda, det
befintliga öfverskottet må till kyrkofonden inlevereras.
Stockholm den 10 mars 1909.
P. M. Olsson.
I motionens syfte instämma:
C. F. Petersson. Joh. G. Svensson.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktr. A.-B., 1909.