Motioner i Ändra Kammaren, N:o 170
1
N:o 170.
Af herr Jesperson, om ändrad lydelse af 3 och 15 §§ förord¬
ningen angående försäljning af brännvin.
Yid 1907 års riksdag väcktes af undertecknad motion (n:o 97) i Andra
Kammaren bland annat därom, att i brännvinsförsäljningsförordningen
måtte införas förbud att vid partihandel med brännvin till annan än den,
som innehar rättighet till detaljhandel, utlämna egentligt brännvin på
kärl, innehållande mindre än 250 liter. Beträffande motiveringen hän¬
visas till ifrågavarande motion.
Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall. Af bevillnings¬
utskottet anfördes mot detsamma, att bestämmelsen i förordningens 5 §,
att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af brännvin i
mindre belopp, än han själf äger försälja, jämte de för öfverträdelse!’ af
densamma i förordningens 36 § stadgade straffpåföljder vid förordningens
stiftande syntes hafva ansetts betryggande mot sådant tillvägagångssätt,
som förslaget afsåg att förhindra, och utskottet var uppenbarligen också
af den meningen, att så i verkligheten vore förhållandet. Sedan dess
har emellertid ett allmänt bekant, uppseendeväckande mål vid Stockholms
rådhusrätt ådagalagt, att detta dock icke är fallet. Den åberopade § 5
visade sig därvid helt naturligt sakna tillämpning på partihandelns inne¬
hafvare, då det icke kunde styrkas, att denne haft kännedom om det
olagliga ändamål, för hvilket det denna gång delvis på mjölkflaskor för¬
delade, i parti inköpta brännvinet skulle användas. Uppenbart torde
vara, att, om mitt förslag vunnit Riksdagens bifall och egentligt brännvin
vid partihandel icke fått utlämnas på kärl, innehållande mindre än-250
Bih. till Bikul. Prof. 1909. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. C,9 Häft. (N:ia 170-172.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
liter, det skulle varit betydligt svårare att så länge kunna bedrifva denna
olagliga handel, som nu skedde. Det kunde nämligen icke undgått poli¬
sens uppmärksamhet, om stora fat från reningsverk transporterats till
annan lokal, där det fördelades eller utsändts på mindre kärl. Under
sådana förhållanden torde mitt förslag, när jag nu återkommer med det¬
samma, förtjäna bifall, helst då jag har förmånen att kunna för detsamma
åberopa jämväl den skrifvelse i ämnet, som utskänkningsbolagens ombud
vid sammanträde i Stockholm den 17 sistlidne november beslöto aflåta
till Kungl. Maj:t.
Vid 1907 års riksdag väckte jag likaledes förslag om sådan ändring
i paragraf 15 brännvinsförsäljningsförordningen, att det med klara ord
blefve utsagdt, att s. k. förskäring af inköpt spirituösa icke af utskänk-
ningsbolag må företagas. De skäl, jag anförde för detsamma, återfinnas
likaledes i förutnämnda motion vid 1907 års riksdag.
Ej heller detta förslag lyckades tillvinna sig kamrarnes bifall.
Bevillningsutskottet hade ock i sitt utlåtande afstyrkt detsamma, men
utan att inlåta sig på närmare kritik eller vederläggning af de skäl,
som anförts till förmån därför. Utskottet höll före, att någon tids er¬
farenhet torde afvaktas rörande effektiviteten af den nya lagstiftning,
som införts genom förordningen af 1905, en förordning, som vid tid¬
punkten för motionens behandling i Biksdagen ännu icke trädt i kraft.
Att detta skäl var afgörande, syntes ock framgå af den öfverläggning,
som i ärendet ägde rum i Andra Kammaren, där likväl en af bevillnings¬
utskottets ordförande i utskottet afgifven reservation kring sig samlade
57 röster. Denna reservation gick ut på, att Biksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl..Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verställa ut¬
redning, huruvida med hänsyn till brännvinsförsäljningsbolagens verk¬
samhet strängare kontrollföreskrifter än de, som gifvits i kungl. förord¬
ningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, kunde vara
erforderliga särskild! i afseende å förskäring af spirituösa och vin, samt
till Biksdagen inkomma med de förslag, hvartill utredningen kunde
föranleda.
Under den tid, den nya förordningen befunnit sig i kraft, har det
emellertid visat sig, att de missförhållanden, mot hvilka mitt anförda
förslag riktade sig, icke minskats, utan tvärtom vunnit ytterligare ut¬
bredning. Såsom var att vänta, ha äfven flera af de nya bolagen å
landsbygden redan under sitt första verksamhetsår infört okontrollbara
arbetsmetoder. Jag finner därför fullt skäl att, sedan sålunda nödig
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
erfarenhet vunnits om den nya förordningens verkningar i förevarande
afseende, åter framlägga mitt förslag.
De nytillkomna Konungens befallningshafvandes ombud i veder¬
börande bolagsstyrelser ha ej heller varit i stånd att med gällande
oklara bestämmelser verksamt ingripa till förebyggande af desamma.
Genom den ärade ledamot af bevillningsutskottet, som under debat¬
ten i kammaren först hade ordet, blef emellertid upplyst, att äfven en
annan synpunkt spelat in och för utskottet varit medbestämmande. Det
sades nämligen, att motionen i denna del blott och bart vore att betrakta
som ett utslag af den intressestrid mellan vinförsäljare och bränn vins¬
bolagen, som af gammalt lär ha existerat. Saken uppfattades som ett
spörsmål om, huruvida ifrågavarande förskäringar innebure någon eko¬
nomisk fördel för bolagen eller icke. Det ansågs således icke det rin¬
gaste beröra nykterhetens intresse, vare sig det blef si eller så, och då
kunde, hette det, brännvinsbolagen lika gärna förskära som enskilda
handelsfirmor. En sådan synpunkt bör enligt mitt förmenande vika för
den för styrelse, revisorer och det allmänna långt viktigare, nämligen att
få verklig kontroll i bolagen. Och jag tror näppeligen, att staten af
sådana skäl skulle vilja uppoffra ens någon del af den effektiva kontroll,
som utöfvas öfver tillverkningen af brännvin. Det behöfver väl emeller¬
tid knappast sägas, att, om sakläget varit det anförda, ifrågavarande
förslag icke af mig skulle hafva blifvit framburet. Detta torde framgå
redan af den motivering, jag år 1907 för detsamma förebragte, men till
ytterligare belysning anhåller jag få andraga följande.
För det första är det fullständigt omöjligt att utan den lagstiftning,
som af mig föreslagits, kontrollera, att all vinst på försäljning inom bo¬
lag kommer detta till godo. Jag tillåter mig till sakens förtydligande
anföra ett exempel. Ett bolag inköper 1,000 liter konjak af 58-procentig
styrka. Sedan inköpet skett, nedsättes densamma till 46 procent alkohol-
halt eller den styrka, sådan vara i allmänhet försäljes vid detaljhandel.
Till en dylik nedsättning användes cirka 261 liter vatten. Härigenom
erhålles till försäljning 261 liter mera, än bolaget enligt faktura från
säljaren inköpt, hvilket litertal med ett försäljningspris af blott 2 kronor
pr liter representerar ett värde af 522 kronor mera, än hvad som kan
af bolagets böcker utrönas.
Det är gifvetvis omöjligt för bolagets styrelse eller för revisorerna
att öfvervaka anförda varuncdsättning, med mindre de personligen skulle
närvara vid densamma, något, som naturligtvis icke kan ifrågasättas.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
Ännu mindre är detta fallet med Konungens befallningshafvandes ombud
för tillsynen af bolagets verksamhet. Följaktligen förefinnes här cn stor
lucka i kontrollen öfver bolags verksamhet.
Helt annorlunda skulle förhållandena gestalta sig, därest, på sätt
af mig föreslagits, föreskrift lämnades, som tillförbunde bolag att försälja
alla varor i samma skick, de inköpts. För styrelse och revisorer vore
det da en lätt sak att kontrollera kvaliteten och konstatera, att samma
kvantitet redovisades såsom försåld som den, hvilken inköpts, till äfven¬
tyra med en ringa skillnad vid särmätning på småkärl. Om det oaktadt
blandningar skulle företagas, vore dessa ägnade att bland bolagets per¬
sonal väcka uppmärksamhet, och det kunde ej länge undgås, att de¬
samma komme till styrelsens och revisorernas vetskap.
Uppenbart är, att kontrollen ännu mer omöjliggöres, då bolag be¬
gagnar sig af mera invecklade behandlingsmetoder, som äro kända under
namnet förskäring i egentlig mening. Vid förskäring ingår nämligen
förutom vatten flere dyrare och billigare beståndsdelar, af hvilka, hvad
pris och kvantitet beträffar, blandningen inom vida gränser kan göras
fullkomligt godtyckligt. Här är omöjligheten för styrelsens ledamöter och
revisorer att utöfva kontroll i t. o. m. ännu högre grad utesluten än vid
enkel utspädning och fältet lämnadt öppet för enskilde bolagsfunktionärer
att handla okontrollbart.
För det andra torde det böra framhållas, att det ingalunda är gifvet,
att de af ett antal bolag med förkärlek tillämpade nedsättnings- och
förskäringsmetoderna tillföra bolagen ökad vinst.
Endast i undantagsfall finnes i bolag nödig sakkunskap för dessa
metoders riktiga användning. Exempel finnas, då icke ens den, som
verkställer förskäringarne, vet hvad de förskurna varorna kosta bolaget,
detta. af den anledning, att förskäringen vanligen sker efter gammal
slentrian, utan hänsyn till, att priset å de för ändamålet erforderliga
ingredienserna under årens lopp ansenligt stigit. Att styrelse och revi¬
sorer, som borde känna värdet af bolagets för försäljning tillblandade
varor, icke göra det, är allmänt bekant. Personligen känner jag exem¬
pel på bolag, i hvilka styrelsen anställt jämförelser mellan från inhem¬
ska handelsfirmor inköpta kvaliteter och bolagets egna förskäringar och
vid profning funnit de sistnämnda betydligt underlägsna, ehuru i pris
dyrare än de förstnämnda. Att icke dess mindre ingen ändring skett,
kan icke förklaras pa annat sätt, än att enskilda bolagsfunktionärer hafva
sin uträkning med inköps- och förskäringssystemets fortgång.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170. 5
Här återkommer jag till det beklagliga förhållandet, att köp af till
förskäring afsedda varor från utlandet mångenstädes äro förknippade med
enskildt intresse i form af provision. I flera bolag äro styrelseledamöter
närstående personer agenter för utländska firmor och erhålla provision
på de varor, särskild! konjak, bolaget af dessa firmor inköper. Att så
är förhållandet är ostridigt och så mycket skadligare, som genom anförda
förhållanden konkurrens i fråga om leveranser till bolag blir på förhand
utesluten. Ja, fall ha kommit till min kännedom, att anbud från in¬
hemska handelsfirmor på grund af anförda förhållanden helt enkelt undan¬
hållits bolagsstyrelsens och Konungens befallning skaf v andes ombud i bolag
kännedom. Det torde vara gifvet, att den utländske säljaren icke för¬
summar tillfället att taga rundligt betaldt, då på grund af anförda för¬
hållanden bolagen komma i en beroende ställning till denne.
Hedan nu anförda förhållanden göra det i hög grad tvifvelaktigt,
om förskäringen verkligen innebär någon ekonomisk fördel för bolagen.
Då bolag fått betala 93 öre pr liter för egentligt brännvin af 46 %
alkoholhalt och samtidigt inom landet från enskilda spirituosafirmor kunnat
inköpa försäljningsfärdig konjak med enahanda styrka till så lågt pris
som kronor 1: 00 å 1: 10 pr liter fritt levererad, torde det vara fullt
tydligt, att så icke kan vara förhållandet. I själfva verket råder ju ock
mellan de inhemska firmorna stor konkurrens, då det gäller leveranser
till bolag. Betecknande är, att de stora bolagen i Stockholm, Göteborg
och Malmö, hvilka ingen lär vara benägen förebrå bristande ekonomisk
skötsel, funnit lämpligt att verkställa sina inköp af spirituösa och vin i
försäljningsfärdigt skick under fri täflan mellan inhemska firmor i bran¬
schen. Enahanda är förhållandet med flera andra bolag, hvithet för¬
hållande skulle blifva allmänt, om bolag måste upphöra med förskäringar.
Kanske bör det särskild! anmärkas, att ringbildning på detta område
icke, såsom i fråga om egentligt brännvin, kan ifrågakomma, då det här
gäller en vara, som försäljes i parti äfven af andra än sådana firmor,
som utöfva detaljhandel med bättre spirituösa. Att enskilda firmor kunna
leverera ifrågavarande varor till lika billigt pris, som bolagen genom
köp från utlandet och bearbetning kunna förskaffa sig, beror på den
större merkantila utbildning inom branschen, hvaraf enskilda firmors
innehafvare och ledare i allmänhet äro i besittning. De äro på ett helt
annat sätt än bolagsstyrelserna i stånd och intresserade af att följa den
utländska marknaden och kunna genom afslutandet af större och direkta
köp samt sin förmåga af kvalitetsbedömning och kännedom om utländska
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
affärsförhållanden göra betydligt förmånligare inköp än dessa, hvilkas
företrädare på rent enstaka undantag när sakna fackkunskap och hvilkas
befattning med bolagen endast är en bisyssla. Det behöfver ju knappast
erinras, att konjak och vin höra till de mest svårbedömda importvaror,
som finnas, och att dessa varors pris och kvaliteter alltid äro beroende
på vinskördens utfall, hvarför vid deras inköp och behandling sak¬
kunskapen spelar en ännu större roll än i fråga om andra varor! I
hvilken grad bolagen i detta hänseende begå misstag, framgår icke minst
däraf, att, såsom jag redan 1907 framhöll, eu mängd fingerade konjaks¬
hus bildats i Frankrike, hvilka, tack vare bristande sakkunskap i de
svenska, norska och finnländska brännvinsförsäljningsbolagen, erhålla
oskäliga priser vid försäljningar till bolag.
Det anförda torde ådagalägga, att någon ekonomisk skada icke
skulle tillskyndas bolagen, därest lagstiftningen genom uttryckligt stad¬
gande betoge dem deras nuvarande tvifdelaktig a rätt att företaga uppbland¬
ningar och förskäringar af inköpta varor. Denna skada skulle i stället
drabba utländska handelsfirmor, som nu göra sig oskälig vinning af de
svenska bolagens inköp. Om den inhemska spirituosapartihandeln i stället
för utländska mer eller mindre renommerade handelsfirmor finge öfvertaga
deras afsättning till bolag, borde icke vara till skada. Att, såsom i flera
fall sker, bolag utan anmärkning af vare sig länsstyrelsens ombud eller
revisorer inköpa vin af köpenhamnsfirmor och t. o. m. hålla kommisions-
lager för sådana, kan väl hvarken ligga i landets eller nykterhetens
intresse. Till sist må tilläggas, att den af mig föreslagna lagändringen
icke saknar intresse för nykterheten, äfven om jag medgifver, att för
mig kontrollsynpunkten varit den öfvervägande. Det lider nämligen
intet tvifvel, att lusten och ifvern att utveckla bolagsverksamheten skulle
ansenligt aftaga, därest utsikterna till en mängd till bolagens onödigt
invecklade arbetssätt hörande biförtjänster bortfölle.
För åstadkommande af en effektiv kontroll torde emellertid utom
nu anförda blandnings- och förskäringsförbud erfordras ännu en annan
lagändring, nämligen en föreskrift, att bolag vid försäljningar alltid bör
hålla samma pris på samma varusorter, oberoende af det försålda partiets
storlek. Betydelsen af en dylik bestämmelse ur kontrollsynpunkt ligger
i öppen dag. Härtill kommer, att prisförändringar vid köp af smärre
partier ur nykterhetssynpunkt måste anses oriktiga, då de uppmuntra
till större köp. De äro dessutom till ej ringa obehag för bolag, hvilka
hålla ett bestämdt pris, oafsedt kvantitet, i det dessa utsättas för eu
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
7
obehaglig konkurrens från bolag, som sälja till sänkta priser vid köp åt
smärre partier. Ett af skälen, hvarför på sin tid gästgifvarnes rätt till
minuthandel med brännvin borttogs, var just den omständigheten, att
dessa genom lägre pris vid försäljning af smärre partier utöfvade en be¬
tydande konkurrens med bolagen. Sedan denna konkurrens upphört, fort¬
sätter i stället ett antal bolag därmed.
Det finnes bolag, som från södra Sverige genom dylika reducerade
priser utöfva en betydande konkurrens mot långt norrut belägna bolag.
Ett för hela landet enhetligt och lika försäljningspris för egentligt
brännvin vore otvifvelaktigt mest önskvärdt, men förutsätter bestämman¬
det af detta såväl som brännvinets styrka i lagstiftningsväg något, hvar¬
för tiden väl knappast kan anses mogen. Däremot finnes intet, som
hindrar åläggande för bolag att blott hålla ett försäljningspris, vare sig
den försålda kvantiteten är större eller mindre.
Såväl genom en dylik bestämmelse som ock genom ett Riksdagens
bifall till mitt ofvan väckta förslag, skulle dessutom ett ytterligare steg
tagas till den likhet i arbetssätt, som måste anses högst önskvärd uti
en institution af den omfattning, som brännvinsförsäljningsbolagen för
närvarande utgöra.
Slutligen tillåter jag mig anföra, att enligt bestämmelserna i 12
och 14 §§ i förordningen angående försäljningen af brännvin få för¬
säljningsrättigheter upplåtas endast åt uteslutande för detaljhandel bildadt
bolag, och enligt samma förordnings 15 § 1 mom. skall sådant bolag
hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva
detaljhandel med brännvin. Till uteslutande detaljhandeln och sedlighetens
intresse torde svårligen kunna räknas att bedrifva tillverkning af varor
i form af förskäringar, nedsättning af inköpt konjak m. m. Men då
bolagen flerstädes likväl inlåtit sig på sådant arbetssätt och metoden
med nuvarande lagbestämmelser är svåråtkomlig för dem, som hafva att
öfva kontroll öfver bolagen, är det af vikt, att dylikt genom ändrade
tydliga lagbestämmelser förebygges. Det torde väl också vara tämligen
meningslöst att gång efter annan belasta det allmänna med dryga ut¬
gifter för kontroll och samtidigt låta arbetsmetoder fortgå, som icke
kunna af vare sig Konungens befallningshafvandes ombud eller revisorer
kontrolleras.
Då omkostnaderna i eu del småbolag sprungit upp till 33, 38, ja,
ända till 45 öre pr försåld liter, torde en fordran på verklig, offentlig
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
kontroll både i afseende å inköp och försäljning af varor vara både be¬
höflig och billig.
På grund af hvad sålunda i sin helhet anförts, tillåter jag mig
vördsamt hemställa,
det täcktes Riksdagen för sin del besluta föl¬
jande tillägg och förändringar af nedan angifna para¬
grafer i kungl.- förordningen angående försäljningen
af brännvin af den 9 juni 1905.
§ 3-
Vid partihandel — — — — — — — — —
på försäljningsstället.
Vid partiförsäljning till annan än den, som inne¬
har rättighet till detaljhandel med brännvin, må
egentligt brännvin icke utlämnas på kärl, innehållande
mindre än 250 liter.
§ 15.
1. Bolag — — — — — — — — — —
2. Bolag må vid utminutering icke hålla mer
än ett försäljningspris å en och samma varusort af
brännvin eller vin, om större eller mindre myckenhet
försälj es.
Bolag må ej heller blanda eller förskära bränn¬
vin eller vin. Inköpta varor skola försäljas i samma
skick, hvari de af bolaget inköpts.
Stockholm den 26 januari 1909.
J. P. Jesper son.