Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
7
N:o 161.
Af herr Starbäck, om anslag till ersättning åt lektorn J. Berg¬
man för mistning af tjänsteförmaner under en vetenskap¬
lig forskningsresa.
Den 5 juni 1905 ingick k. k. österrikisk-ungerska legationen här¬
städes till dåvarande ministern för utrikesärendena excellensen Gylden-
stolpe med en hemställan, föranledd *af kejserliga vetenskapsakademien
i Wien, angående utverkande af ett års tjänstledighet för lektorn, fil.
d:r J. Bergman för att sätta honom i tillfälle att under eu af kejser¬
liga akademien bekostad forskningsresa till vissa viktigare arkiv och
bibliotek i Europa fullborda ett betydelsefullt vetenskapligt arbete, som
af samma akademi redan år 1900 anförtrotts åt honom, såsom bufvud-
fackmannen på det ifrågavarande vetenskapliga området. I skrifvelsen
framhölls, att d:r Bergman som specialist vore oumbärlig för uppgiften
i fråga, och att arbetet vore synnerligen efterlängtadt inom den veten¬
skapliga världen samt tillmättes en hög internationell betydelse.
Utrikesministern vände sig den 7 i samma månad till ecklesiastik¬
departementet, hvarifrån den 14 juni öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk anmodades afgifva yttrande, öfverstyrelsen tillstyrkte, efter
infordradt yttrande dels af rektorn vid det högre allmänna läroverk,
där d:r Bergman då var anställd, dels af d:r Bergman själf, den be¬
gärda tjänstledigheten och hemställde, att den måtte omfatta läsåret
1906—1907. Enligt gällande föreskrifter skulle de med lektorstjänsten
förenade tjänstgöringspenningarna tillfalla den vikarie, som förordnades
att d:r Bergmans tjänst bestrida, hvarjemte d:r Bergman skulle af sin
lön afstå hvad som erfordrades att fylla vikariatsarfvodet. öfverstyrel-
sens yttrande afgafs den 25 september 1905, och den 6 oktober samma
8 Motioner i Ändra Kammaren, N:o 161.
år meddelade ecklesiastikministern i skrifvelse till öfverstyrelsen Kungl.
Maj:ts beslut, hvarigenom tjänstledigheten beviljades i öfverensstäm¬
melse med det afgifna förslaget.
Att tjänstledigheten beviljades på angifna villkor, d. v. s. med
skyldighet för den tjänstledige att afstå af sina med tjänsten förenade
förmåner hvad som erfordrades för att aflöna vikarien under ledighets¬
året, var ju i sin ordning enligt gällande bestämmelser.
Men då en svensk ämbets- eller tjänsteman får ett offentligt upp¬
drag i Sverige, erhåller han alltid i en eller annan form motsvarande
ersättning af allmänna medel för hvad han på grund af sin tjänstledig¬
het måste afstå. Här föreligger nu det lika sällsynta som för den
ifrågavarande forskaren hedrande — och tilläggom det, för hela hans
kår och för vårt lands vetenskap hedrande — fallet, att en svensk veten¬
skapsman såsom på sitt område den mest kompetente och, såsom det
heter i den från kejserliga vetenskapsakademien i Wien utgångna fram¬
ställningen, för det ifrågavarande vetenskapliga arbetets utförande oum¬
bärlige (»indispensabel, genom framställning af en utländsk regering
till den svenska, anmoda utföra ett arbete för en synnerligen fram¬
stående vetenskaplig institutions räkning. Denna institution, kejserliga
vetenskapsakademien i Wien, har. gifvetvis bekostat själfva forsknings¬
resan och de med densamma i utlandet förenade kostnaderna. Men
akademien hade, enligt föregående traditioner i dylika fall, icke an¬
modats därjämte ersätta den i Sverige för d:r Bergman förordnade
vikarien. Otvifvelaktigt skulle akademien, därest framställning därom
gjorts, iklädt sig äfven denna utgift, men då d:r Bergman tog för gif-
vet — enligt min mening med all rätt — att det i ett sådant fall bäst
öfverensstämde med Sveriges värdighet att icke någon sådan framställ¬
ning gjordes, och då han visste, att i det enda analoga fall, som torde
föreligga, nämligen då prof. O. A. Danielsson i Uppsala för fullgöran¬
det af ett likartadt uppdrag åt vetenskapsakamien i Berlin åtnjöt tjänst¬
ledighet, Kungl. Maj:t af allmänna medel ersatt vikariatsarfvodet (se
bl. a. Kungl. Maj:ts beslut af 23 januari 1903), ingick han den 20 augusti
1906, kort före forskningsresans anträdande, till Kungl. Maj:t med
underdånig hemställan, att det belopp han på grund af tjänstledigheten
komme att mista af sina tjänsteförmåner, genom ersättningen till vikarien,
tillsamman 2,000 (två tusen) kronor, måtte beviljas honom som anslag
af statsmedel, i analogi med hvad som ägde rum i fallet Danielsson.
Denna framställning remitterades den 21 augusti samma år af Kungl.
Maj:t till kanslärsämbetet för rikets universitet. Sedan kanslären den
23 augusti infordrat yttrande af filosofiska fakultetens i Uppsala humani¬
9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
stiska sektion, som i skrifvelse af den 20 september samma år förklarade
sig »icke ha något att erinra mot beviljandet af lektor Bergmans begäran»,
afgaf han för egen del följande utlåtande:
»Enär sökanden visat goda skäl till stöd för sin framställning, an¬
ser jag mig böra förorda nådigt bifall till densamma.
Stockholm den 10 oktober 1906.
Underdånigst
Er. Gust, Boström.T)
Framställningen var sålunda förordad af de hörda myndigheterna,
och lektor Bergman, som under tiden anträdt sin forskningsfärd, kunde
gifvetvis icke tänka sig annat än att den skulle bifallas. Men den 31
december 1906 blef hans ansökan icke desto mindre, på föredragning
af nuvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Hugo
Hammarskjöld — afslagen, i strid mot myndigheternas förslag.
Sedan d:r Bergman hemkommit och efter fullgjordt uppdrag (om
hvilket synnerligen ampla vitsord föreligga i kejserliga vetenskaps¬
akademiens Sitzungsberichte för 1907) åter inträdt i utöfning af sin
tjänst i Sverige, ingick han den 29 september 1907 med en ny hem¬
ställan till Kungl. Maj:t i saken, då han inhämtat, att orsaken till af-
slaget vore att söka i bristen på tillgängliga medel i 1907 års budget.
Detta ekonomiska hinder kunde måhända vara undanröjdt 1908.
Den nya ansökningen, som är bilagd denna motion i afskrift, re¬
mitterades nu icke vidare till de akademiska myndigheterna, hvilka ju
redan tillstyrkt den föregående, utan till statskontoret, som tillfrågades
angående de finansiella möjligheterna. Statskontoret afgaf infordradt
underdånigt yttrande den 31 december 1907 och meddelade, efter skedd
utredning, att det belopp, sökanden mistat, utgjorde 1,999 kronor 99
öre. »Därest Eders Kungl. Maj:t med afseende å hvad sökanden an¬
fört», så fortsätter statskontorets skrifvelse, »anser ersättningen för hvad
sökanden sålunda afstått, i rundt tal 2,000 kronor, böra af svenska
statsverket bestridas, synes denna utgift närmast vara af beskaffenhet
att böra, på sätt ägde rum med det jämlikt nådiga brefvet den 23
januari 1903 för liknande ändamål professorn vid universitetet i Upp¬
sala O. A. Danielsson tillerkända belopp — —--påföras åttonde huf-
vudtitelns anslag till extra utgifter. Men om Eders Kungl. Maj:t icke
skulle finna lämpligt att belasta detta anslag med en så afsevärd utgift
som den nu ifrågavarande, lärer hinder icke möta att för ändamålet
anlita åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar».
Bill. till Rilcsd. Prat. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 66 Höft.
2
10 Motioner i Ändra Kammaren, N:o 161.
Saken syntes således så klar man gärna kunde önska: de veten¬
skapliga myndigheterna tillstyrka anslaget, statskontoret anvisar två
särskilda finansiella utvägar, ett fullkomligt likartadt precedensfall före¬
ligger, där anslaget beviljats, och härtill må läggas det ovanliga i att
en svensk läroverkslärare genom en i utlandet så uppmärksammad
vetenskaplig verksamhet hedrat vårt land.
Alla skäl syntes alltså nu tala för bifall till den blygsamma fram¬
ställningen att erhålla, icke en belöning, utan blott en på öret uträk¬
nad ersättning för gjorda utlägg.
Men äfven denna framställning blef på föredragning af ecklesiastik¬
ministern den 18 januari 1908 af Kungl. Maj:t afslagen.
Då jag anser, att lektor J. Bergmans anspråk på ifrågavarande er¬
sättning öfverensstämmer med billighet och rättvisa, tillåter jag mig
föreslå
att Riksdagen ville på extra stat för år 1910 be¬
vilja ett belopp af två tusen (2,000) kronor, att ut¬
betalas till lektorn vid högre allmänna läroverket å
Södermalm i Stockholm, fil. d:r J. Bergman, som er¬
sättning för mistade tjänsteförmåner under läsåret
1906—1907, då han åtnjöt af Kungl. Maj:t beviljad
tjänstledighet för företagande af en vetenskaplig forsk¬
ningsresa, i öfrigt bekostad af kejserliga vetenskaps¬
akademien i Wien; samt med rättighet för Kungl.
Maj:t, att redan innevarande år af tillgängliga medel
utbetala detta belopp.
Stockholm den 26 januari 1909.
Karl Starbäck.
Afskrift.
Bilaga.
På grund af framställning från kejserliga vetenskapsakademien i
Wien, framförd till Eders Kungl. Maj:t genom k. k. österrikisk¬
ungerska sändebudet i Stockholm, beviljades åt undertecknad tjänst¬
ledighet från lektorsbefattningen vid Norrköpings h. allm. läroverk
under läsåret 1906—1907 i och för en forskningsresa till vissa biblio¬
tek och arkiv, företagen på uppdrag af nämnda vetenskapsakademi, som
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
11
anförtrott mig utgifvandet af en textkritisk edition af Aurelius Pruden-
tins Clemens’, den kristna antikens förnämste diktares, samtliga verk.
Editionen bekostas af kejserliga vetenskapsakademieu i Wien och skall
ingå i den af akademien utgifna stora samlingen af den kristna antikens
latinska författare, »Corpus scriptorum ecclesiasticorum latinorum», i
hvilken samling i liknande kritiska editioner hafva utgifvits Augustinus,
Cyprianus, Sedulius, Tertullianus m. fl.
Akademien utbetalar, sedan arbetet blifvit tryckt, ett honorar af 60
österrikiska kronor pr tryckark, hvarjämte den bekostar de resor, som
äro nödvändiga för undersökning af sådana Prudentius’ handskrifter,
hvilka ej fått öfversändas till Sverige för att af mig härstädes genom¬
gås. En mängd handskrifter hafva med stort tillmötesgående från skilda
bibliotek och arkiv öfversändts till kungl. biblioteket i Stockholm för
att där af mig genomgås, så, t. ex. från Monte Cassino, Dusseldorf,
Wolfenbuttel, Leiden, Bern och S:t Petersburg; f. n. väntas två hand¬
skrifter från S:t Gallen. Men de S3mnerligen gamla och betydande
codices, som förvaras i Paris, Rom, Milano m. fl. orter på Europas fast¬
land samt alla engelska handskrifter måste undersökas på ort och ställe,
därest de icke, såsom i många fall ägt rum, kunnat i sin helhet foto¬
grafiskt reproduceras. Inalles hafva 320 (trehundratjugu) codices gjorts
till föremål för undersökning, däraf mer än 30 ord för ord kollatione¬
rats. Hvarje fullständig Prudentiushandskrift innehåller omkr. 12,000
verser.
Ingen möda och inga kostnader hafva sålunda sparats för att gifva
detta i den filologiska världen länge väntade af ett starkt behof fram¬
kallade verk (se t. ex. Schanz, Geschiclite der römischen Litteratur,
senaste uppi., kapitlet om Prudentius) den största möjliga fulländning.
Men det finns en med arbetet förbunden utgift, på hvilken aka¬
demien icke varit förberedd, enär den icke plägar förekomma i liknande
fall. De utländska professorer, hvilka erhålla andra motsvarande upp¬
drag af wienerakademien, äro i regeln bosatta på orter, där vetenskap¬
liga referensbibliotek af större omfattning finnas och dit handskrifter
enligt gällande internationella lånebestämmelser få utlånas. Så är icke
förhållandet med mig, som är bosatt i Norrköping. De resor, jag på
ferietider och månadslofsdagar in. m. måste företaga mellan Norrköping
och Stockholm, dit de för mig afsedda codices öfversändas, måste af
mig själf bekostas. Någon ersättning härför har jag dock icke afsett
att begära vare sig af akademien eller af staten. Däremot synes det
vara hårdt, om den för mig kännbara uppoffring, som består i ersätt¬
ning åt den vikarie, som under tjänstledighetsåret var förordnad att
12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
bestrida min tjänst, uppgående till två tusen (2,000) kronor, äfven skall
falla på min lott.
Vetenskapsakademien i Wien plägar icke i andra dylika fall få er¬
sätta sådana utgifter, enär de forskare, som innehafva statstjänster och
fått dess uppdrag af liknande art samt för ändamålet måst taga någon
tids tjänstledighet, icke lära få afstå från någon del af sina löneför¬
måner. Icke heller har akademien förutsatt, det en annan praxis skulle
förekomma i detta fall, då den anlitade forskaren innehade svensk stats¬
tjänst, så mycket mindre som svenska staten i det enda analoga prece-
densfall, som, så vidt kändt är, föreligger, gifvit vederbörande ersätt¬
ning för de genom tjänstledigheten mistade löneförmånerna. Detta fall
inträffade, då professorn vid Uppsala universitet O. A. Danielsson, efter
ett af vetenskapsakademien i Berlin erhållet uppdrag att fortsätta det
af C. Pauli påbörjade utgifvandet af Corpus inscriptionum Etruscarum,
af svenska staten erhöll ett anslag, motsvarande den utgift, han måste
vidkännas för ersättning åt sin vikarie vid Uppsala universitet (se bl. a.
k. beslutet af 23 jan. 1903).
Vid de förberedande öfverläggningar, som föregingo österrikiska
legationens framställning om tjänstledighet för mig under ett år för att
bereda mig tillfälle till en sista viktig forskningsresa för arbetets full¬
bordande, hvilka Öfverläggningar ägde rum under statsrådet v. Friesens
sista tid, ansågs det af statsrådet mest öfverensstämmande med vårt
lands värdighet, att ingen afvikelse skedde från i ty fall vanlig praxis,
utan att den utgift en sålunda af en främmande regering rekvirerad
svensk forskare finge vidkännas i form af ersättning åt sin vikarie, be¬
täcktes genom ett anslag af svenska statsmedel.
Då nuvarande statsrådet och chefen för Eders Kungl. Maj:ts
ecklesiastikdepartement delade denna uppfattning, ingaf jag efter sam¬
råd med honom sistlidet år en ansökan om ett anslag af 2,000 kronor
för ändamålet. Denna ansökan remitterades till filosofiska fakultetens
humanistiska sektion i Uppsala, som förklarade sig icke hafva något
att erinra mot beviljandet af det begärda anslaget, samt till kanslären
för rikets universitet, som likaledes tillstyrkte.
Emellertid blef framställningen det oaktadt afslagen, enär, såsom
jag vid förfrågan i kungl. ecklesiastikdepartementet inhämtade, an¬
slaget till lärda verk redan var disponerad! för året och andra medel
för tillfället saknades.
Då anledning torde finnas att antaga, det detta ekonomiska hinder
nu kan vara undanröjdt, vågar jag härmed i underdånighet förnya den
af alla de hörda myndigheterna hos Eders Kungl. Maj:t anbefallda
framställningen och hemställer,
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.
det Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att, vare sig af anslaget
till lärda verk eller af andra tillgängliga medel en summa af två tusen
(2,000) kronor ställas till mitt förfogande, motsvarande den mistning, i
löneförmåner, jag måst vidkännas genom den af österrikiska rege¬
ringen begärda, af Eders Kungl. Maj:t beviljade tjänstledighet jag
åtnjöt läsåret 1906—1907 i och för fullbordan af ett för öfrigt af kej¬
serliga vetenskapsakademien i Wien bekostadt vetenskapligt arbete.
Norrköping den 29 sept. 1907.
Underdånigst
Johan Bergman,
Fil. dr. lektor vid Norrköpings högre allmänna läroverk.
N:o 162.
Af herr Starbäck, om årligt extra arfvode åt musikdirek¬
tören vid Hälsinge regemente Carl Anders Clementz.
Vid Hälsinge regemente anställdes den 20 januari 1892 såsom
musikdirektör Carl Anders Clementz, född den 7 januari 1866, hvilken
den 10 april 1891 erhållit musikdirektörs namn, heder och värdighet.
Därvid upprättades ett kontrakt med honom, hvarigenom han tillför¬
säkrades ett årligt arfvode af 1,700 kronor, mot det att han, i afseende
å regementets musikkår, dess utbildning m. m. åtog sig ungefär de
skyldigheter, som sedan genom kungl. bref den 27 oktober 1905 blifvit
ålagda musikfanjunkaren vid ett regemente.
Musikdirektör Clementz erhöll senare (den 27 juni 1894) beställning
såsom fältmusikant för att få en militär ställning inom musikkåren,
hvilket ansågs ur disciplinär synpunkt hafva en viss betydelse.
Vid detta tillfälle gjordes emellertid ett tillägg till hans kontrakt,
hvarigenom det honom tillförsäkrade årliga arfvodet, 1,700 kronor,
sänktes till 1,300 kronor på grund af det tillskott af 420 kronor, som
han skulle erhålla i egenskap af fältmusikant.