Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.
9
N:o 15.
Af herr Söflerfoergll i Karlshamn, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående tillägg till gällande lagstiftning rörande villkoren
för idkande af pantlånerörelse.
Uti en af herr J. Bengtsson i Bjärnalt vid 1906 års riksdag väckt
motion hemställdes, att Biksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Biksdagen framlägga
förslag till författning angående ordnandet af pantlånerörelsen i riket.
Lagutskottet afstyrkte motionen, och den föranledde icke heller till någon
Biksdagens åtgärd.
Efter att hafva redogjort för innehållet i den af Kungl. Maj:t den 7
november 1884 utfärdade kungörelsen angående villkoren för idkande af
pantlånerörelse, förklarade sig utskottet ha vid behandlingen af ifråga¬
varande ärende fått den uppfattningen, att pantlåneväsendet i vårt land
väl möjligen kunde vara bättre inrättadt än det vore, men att dock de
missförhållanden, som förefunnos, icke vore af den art och betydelse, att
de syntes påkalla en ytterligare lagstiftning.
Vid 1908 års riksdag väckte herr J. Hellgren, med instämmande af
bland andra undertecknad, en ny motion i ämnet, med hemställan att Biks-
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 2 Afl. 2 Rand 7 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.
dagen ville besluta att i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga sådant förslag till
lag angående pantlånerörelsens ordnande i vårt land, att denna rörelse
måtte uteslutande handhafvas af kommunerna själfva och icke som närings¬
fång få bedrifvas af enskilda personer eller bolag.
Jämväl denna motion blef af lagutskottet afstyrkt under åberopande
af utskottets vid 1906 års riksdag afgifna utlåtande rörande saken och
med vidhållande af den öfvertygelsen, att gällande lagstiftning icke kunde
anses otillfredsställande, hvarjämte utskottet förmenade, att, därest å någon
ort verkligen behof funnes af en kommunal pantlåneinrättning, vederbörande
kommun icke skulle underlåta att, såvidt det vore möjligt, upprätta en
sådan.
Lagutskottets afstyrkande bifölls utan vidare af Första Kammaren,
hvaremot Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan, biföll
motionen.
Handläggningen af ifrågakomna ärende såväl vid 1906 som vid sist¬
lidet års riksdag gaf anledning till ganska vidlyftiga diskussioner i Andra
Kammaren. Därunder framhöllos med synnerlig skärpa de mångahanda
missförhållanden, hvarmed pantlånerörelsen i det hela är förenad. »Den
hjälper tu, men stjälper sju», medgaf lagutskottets vice ordförande den
ena gången, och vid 1908 års riksdag inledde han sitt anförande med
det yttrandet, att vi ju alla kunde vara ense om att pantlånerörelsen vore
ett mycket svårt ondt. Men den är »ett nödvändigt ondt», påstods också
med stor bestämdhet från flere håll. Jag skall icke upptaga utrymmet
med vidare referat, utan tillåter mig hänvisa till de tryckta handlingarna.
Ärendet återfinnes i Andra Kammarens protokoll för år 1906, band H,
n:o 28, sid. 40 o. f., äfvensom lagutskottets utlåtande n:o 21 för samma
år samt nämnda kammares protokoll för år 1908, band I, n:o 20, sid. 28
o. f., jämte lagutskottets utlåtande n:o 24 för det året.
Därom skall jag nu endast erinra, hurusom framhållet blef, att det
rätteligen bör vara kommunen själf, som må äga befogenhet att bestämma,
om en pantlåneinrättning inom densamma skall få finnas eller icke. Nu
ligger afgörandet härom uteslutande i Konungens befallningshafvandes
hand. Tillstånd att såsom yrke drifva pantlånerörelse skall sökas hos
Konungens befallningshafvande, och kan sökanden förete bevis därom, att
han äger medborgerligt förtroende, råder öfver sig och sin egendom och
»i öfrigt finnes lämplig», lärer det sökta tillståndet icke under några för¬
hållanden kunna förvägras. De kommunala myndigheterna behöfva icke
Motioner i Andra Kammaren, N:o 15. 11
ens höras i saken, och om deras mening till äfventyrs inhämtas, betyder
densamma i allt fall ingenting. Det medför sålunda ingen som helst
verkan, om ett samhälles styrelse och förtroendemän på alla områden ena
sig om den kraftigaste protest mot upprättandet i samhället af en inrätt¬
ning af ifrågavarande slag. Rörelsen anses ju fullt loflig och laglig och
kommer att utöfvas, hvarhelst vinstbegäret tror sig finna en lämplig jord¬
mån, trots allt motstånd som kan uppresas däremot.
Men rimligtvis bör det icke så få vara. Pantlånerörelsen är ett ondt,
det erkännes oförbehållsamt af alla, men det är icke ett nödvändigt ondt.
Allestädes är en sådan rörelse visst icke eif behofvet påkallad. Det finns
en mängd samhällen, säkerligen de allra flesta i vårt land, som icke veta
af några pantlåneinrättningar, och jag tror icke, att det skulle kunna ådaga¬
läggas, att någon del af befolkningen har det i ringaste afseende svårare
eller bekymmersammare ställdt i dessa samhällen än där dylika inrätt¬
ningar som bäst florera. Snarare skulle jag våga påstå rena motsatsen,
just till följd af de sistnämndas fördärfliga verkningar. I hvarje händelse
tillåter jag mig förmena, att endast där verkligt behof af en pantlånerörelse
kan påvisas, tillstånd till en sådans bedrifvande bör få meddelas. Öfver
en i ärendet gjord ansökning böra de kommunala myndigheterna alltid
höras, och därest dessa samstämmigt konstatera, att ett dylikt behof icke
föreligger eller att förefintliga omständigheter i allmänhet äro af beskaffen¬
het att föranleda till afslag, synes mig sådant ovillkorligen böra å ansök¬
ningen följa. Genom ett tillägg till gällande lagstiftning i angifven rikt¬
ning skulle åtminstone något till det bättre i ifrågavarande sak stå att
vinna. Att för det närvarande sträcka anspråken längre torde däremot
vara lönlöst.
Jag föranlåtes sålunda hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att till gällande lagstiftning angående villkoren
för idkande af pantlånerörelse måtte fogas sådana be¬
stämmelser, att öfver ansökning om tillstånd till drif¬
vande af dylik rörelse Konungens befallningshafvande
skall inhämta utlåtande, i stad af magistrat och stads¬
fullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga
samt å landet af kommunalnämnd och kommunalstämma,
och att, om ansökningen blifvit afstyrkt af båda de
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.
kommunala myndigheter, som i ärendet hörts, densamma
ej må bifallas.
Stockholm den 21 januari 1909.
Friihiof Söder ber g h.
I ofvanstående motion instämma:
Th. Furst.
|
J. M. Juhlin. E. F. Hellberg.
|
E. L. Camitz.
|
Bob. Karlsson. J. Bengtsson.
|
N. Edv. Lindberg. J. Hellgren
Tryckt hos I’. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1909.