Motioner i Andra Kammaren N:o 12.
t
N:o 12.
Af herr Eriksson i Grängesberg, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan, att uppbördsprovisionen vid indrifning af
krono- och kommunalutskylder m. m. må oafkortad till¬
komma den, som i sista hand verkställer indrifningen.
Vid indrifning af restutskylder tillerkänner uppbördsreglementet och
kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet indrifningsman en
uppbördsprovision af tre procent.
Af förordningarna framgår, att, då kronofogde själf verkställer indrif¬
ning af krono- och kommunalutskylder, han är berättigad åtnjuta hela upp¬
bördsprovisionen; och att, då fjärdingsman verkställer indrifningen, denne
åtnjuter hälften och kronofogde andra hälften af samma provision.
På landsbygden verkställes i regel indrifning af restutskylder af fjär¬
dingsman genom personligt besök hos den skattskyldige. Stora svårigheter
möta honom ofta vid fullgörande af detta uppdrag. I Norrland och Da-
larne kan en fjärdingsman få uppoffra hela dagen för att kunna nå en
enda aflägset boende resterande.
Träffas denna då icke hemma eller är utan medel, kan besöket få upp¬
repas två eller flera gånger innan skatten erlagts.
Skattebeloppet, som det gäller, kan vara högst obetydligt och lämna
endast några ören i uppbördsprovision. I regel betala de större skattdra¬
gare sin skatt vid uppbördsstämman, endast de mindre, de fattigaste, bli
på restans. iEn fjärdingsman inom vidsträckta, folkfattiga distrikt får ofta
uppoffra större delen af sin tid under vintern för att verkställa indrifning
af utskylder. Och ändå kan totalbeloppet af uppbördsprovisionen uppgå
endast till några tiotal kronor. Af detta belopp skall han sedan med hälf¬
ten dela med sig åt kronofogden.
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Haft. (N:o 12—15). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.
Denna delning kunde ha något skäl för sig, då kronofogdar och läns¬
män hade ringa aflöning.
Sedan nu de fått jämförelsevis goda löner, synes mig uppbördsprovi-
sionen oafkortad böra tillfalla den, som i sista hand verkställer indrif-
ningen.
För en sådan anordning uttalade sig Riksdagen redan 1884 med an¬
ledning af motion af herr P. Pehrson i Törneryd. Samma uppfattning synes ha
delats af Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott 1904, då det säger,
»att enligt utskottets förmenande väl kunde ifrågasättas att låta den, som
i sista hand verkställer indrifningen, komma i åtnjutande af hela uppbörds-
pro visionen».
Som nu förhållandet är, måste kommunerna med ganska afsevärda be¬
lopp aflöna sina fjärdingsmän.
Samma förhållande torde nog komma att äga rum, äfven om de få
hela uppbördsprovisionen, men den rättvisan blir dock genomförd, att den,
som får utföra det ojämförligt drygaste arbetet, får den ersättning, som ut¬
faller, om den ock är ringa.
Med stöd af det anförda tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung! Maj:t an¬
hålla, att uppbördsprovision vid indrifning af krono- och
kommunalutskylder äfvensom af sådana utskylder och
afgifter eller sammanskott af menigheter, som enligt
gifna stadganden skola uppbäras och redovisas af den,
som uppbörden af utskylder till kronan tillkommer, må
oafkortad tillkomma den, som i sista hand verkställer
indrifningen.
Stockholm den 22 januari 1909.
Bernh. Eriksson.
I motionen instämma:
B. P. Ersson.
Sam Söderberg.
N. A:son Berg.
Smeds Lars Olsson.