Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
1
N:o 38.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1909, kl. 4 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande (n:o 9), i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående kontroll å program för biografföreställningar.
I eu till utskottet hänvisad, inom Andra Kammaren af hr Kellgren
m. fl. väckt motion n:o 249, hvilken motion i likalydande form fram¬
ställts äfven i Första Kammaren, hemställes, »att Kiksdagen ville i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd
utredning vidtaga åtgärder, för att det må åvägabringas en före upp¬
förandet gående kontroll af programmen för biografföreställningar, i all
synnerhet sådana, till Indika barn äga tillträde».
Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna följande:
»Från olika håll, ej minst sådana som representera uppfostrings¬
frågor, har under de allra senaste åren uppmärksamheten allt mer fästs på
spörsmålet barn och biografföreställningar. På inbjudan af pedagogiska
sällskapet i Stockholm hölls den 24 februari 1908 ett allmänt diskus¬
sionsmöte i frågan. Till detsamma hade öfverläkaren vid Stockholms
hospital å Konradsberg, professoren B. E. Gadelius, som hindrats att per¬
sonligen närvara, insändt följande skriftliga uttalande:
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 37 Raft. (N:o 38J
1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
Professor
Qadelius om
biograferna.
Barnen och biografteatrarna.
Ombedd att yttra mig om den menliga betydelse biografteatrarna kunna hafva för det upp¬
växande släktet, vill jag i korthet på följande sätt sammanfatta min mening.
Ingen skildring, hvarken i tal eller skrift, kan så rycka den unga publiken med sig som
dessa rörliga scenerier, där själfva lifvet illusoriskt återgifves. Redan häri bör för vederbörande
ligga en maning att utöfva en skarp kontroll på dylika förströelser, hvilka med sina obegränsade
suggestiousmedel ntöfva ett nästan oemotståndligt inflytande på barnasinnet, ett inflytande som ty¬
värr kan räcka längre än den timme föreställningen varar.
Villigt erkännande de goda saker, naturscenerier, bilder ur djurens lif, sagoskildringar m. in.,
som bjudas åskådaren vid ett besök på våra biografteatrar, måste man dock beklaga, att en mängd,
kanske flertalet, dylika förlustelseställen, utan tanke på den skada de göra, ofta välja program,
där brott och ruskigheter af alla slag afspelas inför publiken, som tyvärr till stor del består af
barn mellan 10 och 15 år. Det är intet ovanligt, att programmen efter hvartannat upptaga num¬
mer, däri mord, rån och mord, själfmord o. s. v. förekomma, och den minsta eftertanke måste säga
oss, att åtminstone barnen böra förskonas från en alltför tidig inblick i lifvets många fasor.
Betydelsen af en dålig uppfostran och de dåliga exemplen för dem, som sedermera själfva
hemfalla till brott, är ju numera en så erkänd sak, att ingen drager denna betydelse i tvifvel, och
bland de dåliga exemplen äro de gifvetvis de farligaste, som kraftigast insnggereras i barnens
fantasi. Undertecknad har själf af brottslingar hört uppgifva^, huru den första tanken på en för¬
brytelse varit en barnslig lust att efterlikna hjälten i en spännande brottmålsroman; och dåredan
skildringar i ord på detta påtagliga sätt visa sin medryckande förmåga på det unga sinnet, huru
mycket farligare är icke då det illusoriska lif, som afspelas på en biografteater.
Oafsedt denna rent depraverande inverkan måste man också taga hänsyn till det omedelbart
skrämmande och på barnasinnet ohälsosamt uppskakande inflytande, biografteatrarnas kusliga skil¬
dringar kunna åstadkomma, Sådana nummer som den människoröfvande gorillan m. m. äro af den
art, att man måste förutsätta en abnorm okänslighet hos de barn, som uthärda skådespelet utan
bäfvan. Att sinnesrörelsen hos mera ömtåliga barn kan stegras till en verklig nervschock, nr hvil¬
ken en abnorm, länge kvarstående känslighet och rädsla utveckla sig, det har erfarenheten i en
del fall visat. Hysteri är en sjukdom, som i barnaåldern ej är sällsynt, och jag är öfvertygad om
att biografteatrarnas program ofta är ägnadt att sprida denna sjukdom bland de små. Efter hvad
en för saken intresserad och väl underrättad dam upplyst mig, hafva sålunda konvulsion»- hos
barn omedelbart efter besök på biografteatrar iakttagits.
Beaktar man till sist de yttre hygieniskt dåliga omständigheter, hvarunder detta andliga gift
serveras tusentals barnasjälar, den usla luften på de illa ventilerade lokalerna och de alltför långa
föreställningarna, så kan man tryggt säga, att vissa biografteatrar representera ett socialt ondt,
mot hvilket vederbörande, ej blott föräldrar och målsmän, men ock den allmänna ordningens hand¬
hafvare snarast böra inskrida af omtanke för det uppväxande släktets lekamliga och andliga välfärd.
frivTuigaZo- Mötet, på hvilket ett synnerligen belysande inledningsföredrag hölls
graf kommitté. seminarieadjunkten fröken Marie Louise Gagner, var också alldeles enigt,
att åtgärder i frågan måste vidtagas. Det beslöt sålunda enhälligt dels
att ingå med en anhållan till öfverståthållareämbetet, att ämbetet måtte
tillse, att de föreskrifter, som af detsamma utfärdats för biografförevisningar,
verkligen måtte iakttagas, dels att åt Pedagogiska sällskapets styrelse upp¬
draga tillsättande af en biograf kommitté, som skulle äga till uppgift att
utöfva kontroll öfver efterlefvandet af de för biograferna gällande stadgar.
Sedan kommittén tillsatts, beslöt den att verka på två sätt: dels
söka förmå en eller flere af hufvudstadens biografer, som därtill kunde
anses äga förutsättningar, att i fråga om program m. m. ställa sig under
tillsyn och kontroll af eu pedagogisk granskningsnämnd, dels söka ställa
Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 1) Utlåtande N:o SS. 3
öfriga biografer under uppsikt af för saken intresserade personer, som
skulle ha till uppgift att kontrollera efterlefnaden af för biograferna gäl¬
lande stadgar.
I förstnämnda hänseende träffades i maj 1908 en öfverenskommelse
mellan biografkommittén och två af hufvudstadens biografteatrar, hvar¬
igenom dessa förbundo sig att ställa sig under kontroll af en pedago¬
gisk granskningsnämnd och ej förevisa andra bilder än dem, som af nämn¬
den gillats. Kontrollen tog sin början i september 1908 och fortgick
till den 12 december s. å., då kommittén fann sig föranlåten att uppsäga
aftalet, enär de ifrågavarande biograferna ej på tillfredsställande sätt följt
de i detsamma träffade bestämmelserna. I februari innevarande år har
emellertid öfverenskommelse ingåtts med en annan biografteater (Olympia-
biografen), hvilken utfäst sig att icke uppföra något nummer, som ej
underkastats förberedande granskning af två af kommitténs medlemmar.
Vidare har därstädes genom kommittén anordnats särskilda s. k. skol-
föreställningar med geografiska program, uppgjorda under samverkan med
kompetente personer inom skolvärlden.
Hvad åter angår öfvervakandet af öfriga biografer i hufvudstaden,
så träffades den 20 november 1908 på ett enskildt möte ett aftal mellan
ett 40-tal frivillige, som öfverenskommo att genom personliga besök kon¬
trollera hvarje nytt program vid hvar och en af hufvudstadens biografer.
Vederbörande kontrollant besöker biografen första kväll, då nytt vecko¬
program gifves, och inger därefter till biografkommitténs sekreterare rap¬
port om programmets beskaffenhet. Förekommer däri något nummer,
som anses stå i strid med gällande polisförordning, besökes biografen
omedelbart af en eller ett par ytterligare kommittémedlemmar, hvarpå
anmälan göres till poliskommissarien i distriktet, som då haft tillfälle
att antingen helt och hållet förbjuda numret eller ock påbjuda bort¬
tagande af de mest anstötliga delarna däraf. På detta sätt har kom¬
mittén lyckats att helt eller delvis få bort en del af biografteatrarnas
mest bloddrypande och råa nummer, ehuru ej förrän detta redan gifvits
vid några föreställningar. Polismyndighetens befogenhet att ingripa sam¬
manhänger åter med de villkor, som af öfverståthållareämbetet uppställts
för idkande af rörelsen i hufvudstaden, och bland hvilka följande må
nämnas:
lätt vid förevisning icke något mot sedlighet stridande eller mot myndigheter eller enskilde
ohöfviskt förekommer;
att bilder, som skildra ntförande af mord, rån eller andra svårare brott, icke förevisas;
öfverstdthål-
lareämbetets
villkor.
■1 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
att’ därest förevisning är tillgänglig för barn, densamma ej omfattar bilder, som framställa
tilldragelser eller förhållanden, som äro ägnade att uppväcka känsla af skräck eller fasa hos åskå¬
daren eller af annan anledning kunna anses olämpliga för barn att åse;
att, innan förevisning äger rum enligt nytt eller ändradt program, anmälan härom af sökan¬
den göres a stationen inom vederbörande polisdistrikt.»
Den frivilliga
kontrollens
otillräcklig¬
het.
Trotsande
biografägare.
Föreställningar af ofvannämnda art äro alltså egentligen icke tillåtna
och deras upprepande kan i följd däraf förbjudas. Öfverträdelse af vill¬
koren kan till och med medföra återkallande af rätten att drifva rörelsen,
något som dock ännu ej torde förekommit.
Det torde emellertid vara tydligt — och erkännes af nämnda biograf-
kommitté — att nu berörda anordning, huru förträffligt den än verkar,
dock icke är till fyllest att omintetgöra den fara, som biograferna under
vissa omständigheter medföra. Redan den omständigheten, att den ute¬
slutande hvilar på frivillighetens grund, innebär en viss svaghet. Institu¬
tionen blir beroende på tillvaron af sådana frivilliga krafter, hvilka
vilja åtaga sig detta ständiga uthålliga öfvervakande, och, om än dessa
krafter på åtskilliga håll kunna stå till buds, äro de helt visst icke till
finnandes öfverallt, dit biograferna numera nå. Man får nämligen komma
ihåg, att detta ej längre är blott större eller medelstora städer, utan att
åtminstone i vissa landsdelar biografer uppträda äfven på landsbygden,
i köpingar, stationssamhällen o. s. v. Om därför också somligstädes
dylika biograf kommittéer skulle kunna komma att fungera, så hjälper
detta ingenting på alla de håll, där intet på denna väg kan göras, och
för landet i dess helhet är naturligtvis intet tillfredsställande vunnet, så
länge på många håll de depraverande inflytelser, hvarom professor Gadelius
talar, få ohämmade drifva sitt spel.
Därtill kommer emellertid äfven, att detta frivilliga öfvervakande,
huru intresseradt det än fungerar, dock icke någonstädes kan hindra
upptagande på programmen af de ruskiga numren, utan i bästa fall blott
deras mer eller mindre utsträckta fortsättande. Mellan det första besöket
och däraf eventuellt framkallad anmälan hos myndigheterna å ena sidan
samt dessas beslut å den andra förflyter alltid en viss tid, under hvilken
intet hindrar vederbörande att fortfarande låta de anmärkta numren
grassera.
Erfarenheten från Stockholm visar ock, att biografägare alls icke
sky att trots polismyndighetens villkor och kommitterades kontroll fram¬
föra äfven de mest olämpliga nummer.»
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:<> 1) Utlåtande N'o 38. 5
Sedan motionärerna redogjort för eu del i hufvudstadeu framförda
biografprogram, som enligt deras åsikt bort falla under det af Stockholms
polismyndigheter utfärdade förbudet, fortsätta do sålunda:
»Samtliga nu relaterade nummer äro hämtade från hufvudstadens Förslag till
biografteatrar och hafva där uppförts trots öfverståthållarcämbetets ofvan- digardet.
nämnda villkor, flertalet också efter det don kontrollerande biografkom-
mittén kommit till. Denna kan nämligen, såsom anmärkts, blott hindra
fortsättandet, men ej det första upptagandet af äfven de underhaltigaste
nummer.
Det stora flertalet af bilderna hafva ock framförts på hufvudstadens
biografer, efter det att Kung]. Maj:t den 13 november 1908 utfärdade
följande cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i riket.
»Vår uppmärksamhet har blifvit fäst därå, att rikets polismyndigheter vid pröfning af an¬
sökningar om tillstånd, där sådant erfordras, till anordnande af biografförevisningar och liknande
tillställningar icke alltid träffa nödiga anstalter till förekommande däraf, att vid dylika tiUställ-
ningar förevisas något, som strider mot sedlighet eller eljest uppenbarligen icke bör offentligen
framställas, samt att polismyndigheterna understundom jämväl brustit i behörig tillsyn öfver dessa
tillställningar. Med anledning häraf hafva vi härigenom velat erinra Eder att erinra vederbörande
polismyndigheter om angelägenheten att iakttaga, hvad med gällande författningars innehåll i före¬
kommande ärenden öfverensstämmer. Hvilket Eder till kännedom och efterrättelse» etc.
Det är således tydligt, att åtminstone i regel icke heller nämnda
cirkulär hittills haft den effekt, att det onda förhindrats.
Af allt det föregående framgår, att ett sådant förhindrande icke
heller lärer kunna åvägabringas med mindre åtgärder vidtagas, hvar¬
igenom upptagande på biografprogrammen af de anstötliga numren verk¬
ligen förekommes. Detta synes ock vara cirkulärets tanke, då däri talas
om anstalter »till förekommande af» de klandervärda numren. Hvad som
behöfves är alltså en föregående granskning af programmen, innan de
uppföras med rätt för den granskande att förbjuda uppförande af an¬
stötliga nummer.
Man kan tänka sig olika sätt för åstadkommande af eu dylik före¬
gående granskning. Ett synnerligen beaktansvärdt uppslag i eu riktning
har lämnats af polismyndigheten i Malmö, ur hvars den 18 december
1908 meddelade föreskrifter i detta hänseende följande utdrag må lämnas.
»Ej må i lokalen förevisas eller som skylt utsättas bilder, hvilka äro af den beskaffenhet,
att de såra sedlighet och anständighet, eller bilder, som skildra utförande af mord, rån och andra
svårare brott.
Därest förevisning är tillgänglig för barn, får densamma ej heller omfatta bilder, hvilka
framställa tilldragelser och förhållanden, som äro ägnade att uppväcka känsla af skräck eller fasa
hos åskådaren eller af annan anledning kunna anses olämpliga för barn.
Barn under 15 år, hvilket ej åtföljer äldre person, må ej vinna tillträde till förevisning
senare än klockan 8 eftermiddagen.
6 Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
9. Vid ombyte af program skall ett exemplar af det nya programmet jämte muntlig för¬
klaring öfver dess innehåll, i god tid innan det Jörevisas allmänheten, lämnas till den af polis-
kammaren tillsatte tillsyningsmannen öfver biografförevisningar.
11. Det åligger tillståndets innehafvare att utlägga af poliskammaren fastställd afgift för
den extra polisbevakning och tillsyn, som af polismyndigheten anordnas, äfvensom att ställa sig
till efterrättelse de ytterligare föreskrifter, polismyndigheten kan komma att meddela.»
I dessa föreskrifter har, såsom synes, principen om en föregående
granskning af programmen kommit till sin rätt. Den sker genom en af
poliskammaren tillsatt tillsyningsman, hvilken för sitt arbete härmed er¬
håller ersättning genom anlitande af den afgift, som enligt mom. 11 er¬
lägges för behöflig extra polisbevakning och tillsyn. Tillståndet till
biografförevisningar plägar endast lämnas för en månad i sänder, hvilket
i sig själft verkar kontrollerande. Till stort gagn har också förbud ut¬
färdats för att senare än kl. 8 på aftonen lämna tillträde för barn. Äfven
i öfrigt synes anordningen verkat mycket fördelaktigt.
Det torde icke finnas något hinder för, att liknande föreskrifter utfärdades
att gälla på alla de orter, där en dylik omedelbar föregående granskning
verkligen kan utöfvas af polismyndigheten i orten eller af genom den¬
samma tillsatte tillsyningsmän. I sakens natur ligger dock, att eu
kronofogde naturligtvis ej kan själf utöfva en sådan granskning inom
de olika delarne af sitt fögderi, och att systemets tillämpning således
där kräfde utseende af olika tillsyningsmän på de skilda orterna. Då,
såsom ofvan antydts, tillstånd att anordna biografförevisningar icke torde
behöfva begäras af offentlig myndighet annat än i städer och sådana
orter på landsbygden, där på grund af särskilda kungl. beslut ordnings-
stadgan för rikets städer är tillämplig, kan dock den ifrågavarande an¬
ordningen ej för närvarande tillämpas på andra områden af landsbygden,
och många orter i riket blifva alltså fria från hvarje kontroll, ehuru en
sådan där vore lika nödig.
För dylika orter blefve sålunda särskilda bestämmelser af nöden.
Ifrågasättas kan då, om ej därstädes en dylik föregående granskning
kunde anförtros åt någon kommunal myndighet t. ex. skolråden. Åtmin¬
stone borde detta kunna ske, om den begränsades att gälla sådana
biografföreställningar, till bvilka barn äga tillträde. Yår lagstiftning är
som bekant ej främmande för områden, där särskilda förbud gälla för
tillhandahållande af vissa njutningsmedel åt barn — så t. ex. bränn-
vinsförsäljningsförordningen och förordningen angående försäljning af vin
och öl. Tära kommunallagar lägga också åtgärder till främjande af
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38. 7
ungdomens sedliga fostran eller till afvärjande af dess urartning i kom¬
munala myndigheters händer (kyrkoråd, skolråd, barnavårdsnämnd). Det
bör också kunna anses fullt förenligt med den kommunala själfstyrelsens
princip att, om så befinnes nödigt, åt kommunala myndigheter anförtro
rätten att förhindra sådana tillställningar i kommunen, genom hvilka
barnen i densamma uppenbart utsättas för högst fördärfbringande in¬
flytelser.
Skulle någon kontroll i sistnämnda riktning ifrågakomma — d. v. s.
föregående kontroll af program vid biografföreställningar för barn —
så bör den gifvetvis så anordnas, att den drabbar ej blott sådana före¬
ställningar, dit särskilda barnbiljetter säljas, utan öfverhufvud sådana,
dit barn lämnas tillträde. Att, såsom somligstädes lär ha skett, biograf¬
ägare söka undandraga sig hithörande kraf blott genom att annonsera
att »särskilda barnbiljetter säljas icke», men i stället släppa in barnen
på vanliga biljetter, bör naturligtvis ej få ifrågakomma. Skulle en sådan
särskild kontroll af biografföreställningar för barn anordnas, bör den dock
gifvetvis icke upphäfva den eljest befintliga allmänna kontrollen af de
ordinarie ordningsmyndigheterna, så att biograferna därigenom sattes i
stånd att för vuxna förevisa hvad redan nu är förbjudet.
Hufvudsaken är emellertid, att öfverallt i riket anordnas en före
själfva uppförandet gående kontroll öfver biografprogrammen, i all syn¬
nerhet då de afse föreställningar, dit barn äga tillträde. Lämpligaste
sättet härför torde åter kunna utrönas genom en blifvande utredning.»
Motionärernas yrkande går ut på att en bättre kontroll af biograf-
föreställningarnes innehåll i allmänhet måtte åvägabringas, och att detta
i all synnerhet måtte ske beträffande föreställningar, till hvilka barn
äga tillträde. För båda dessa ändamål kräfves enligt motionärernas mening
eu före uppförandet gående kontroll af biografprogrammen, enär nu gällande
föreskrifter i allmänhet ej visat sig till fyllest.
De föreskrifter, som enligt nu gällande författningar kunna tillämpas
i och för kontroll af biografteatrarnes verksamhet, stödja sig på 1868
års ordningsstadga för rikets städer, och särskilt på denna stadgas 13:de
paragraf. Tillställningar af den art, till hvilka biografföreställningar kunna
hänföras, skola, enligt nämnda stadga, hos polismyndigheten anmälas, och
vid påfordran skola till polismyndigheten lämnas de upplysningar om till¬
ställningens ändamål och beskaffenhet, som kunna erfordras i och för
meddelande af behöfliga ordningsföreskrifter. Underlåtenhet härutinnan
Ut sköttel 8
yttrande.
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
straffas med böter från och med 5 till och med U)0 kronor. Där sig
visar, att tillställning, som här ofvan omförmäles, innebär något, som
strider mot sedlighet eller allmän lag, äger, enligt § 13, polismyndig¬
heten att dess förnyande förbjuda.
Hvad bär är föreskrifvet om stad, gäller äfven i tillämpliga delar
för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd
befolkning samt för visst område invid eller i närheten af stad, då
Konungens befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, sådant för¬
ordnar genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
På andra delar af landsbygden än de ofvan nämnda är endast eu
del af ordningsstadgans § 13 tillämplig, nämligen dess andra stycke,
cell detta äfvenledes blott i de fall, då Konungens befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, sådant förordnat. I förenämnda stycke af
ordningsstadgan föreskrifves, att »maskerad, bal, lekstuga, lindansning,
positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning och
djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar» ej må
äga rum, innan polismyndighetens tillstånd därtill erhållits. Huruvida
biografföreställningar kunna räknas till de med ofvannämnda arter af
nöjen »jämförliga tillställningarne» torde, i brist på fastställd praxis,
ännu vara svårt att afgöra.
Ordningsstadgan för rikets städer synes således, där denna stadga
är i sin helhet tillämplig, ge polismyndigheterna rätt att granska
biografprogrammen, innan de få uppföras, att förbjuda dem, där de
innehålla något »som strider mot sedlighet eller allmän lag», samt att
meddela »erforderliga ordningsföreskrifter», i hvilket tänjbara uttryck
torde kunna inrymmas, och äfven inrymts, en utsträckt rätt för polis¬
myndigheten att förbjuda äfven andra programnummer än de direkt mot
sedlighet eller allmän lag stridande.
Exempel på huru stränga föreskrifter, som med stöd af gällande
lag för närvarande kunna utfärdas, lämnas af motionärerna i de af dem
citerade polisföreskrifterna för Malmö och Stockholm.
Men om gällande författningar ge myndigheterna eu ganska vid¬
sträckt rättighet att ingripa kontrollerande gentemot biograferna, torde
samma författningar endast ålägga dem eu mycket begränsad skyldighet
i detta afseende. Det är blott då tillställningen i fråga åsyftar eller
innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder
till svårare oordning, som myndigheten, enligt ordningsstadgan, »äger
att dess förnyande förbjuda.» I fråga om en hel del af de biograf-
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
program, som med skal betecknats som skadliga, synas alltså polis¬
myndigheterna ej äga någon skyldighet att ingripa. Och det af motio¬
närerna åberopade, ofvan sid. 5 återgifna, cirkuläret till Konungens be¬
fallningshafvande i riket torde ej heller kunna ålägga myndigheterna
några skyldigheter utöfver hvad som innefattas i ordningsstadgans nämnda
ord, eller i de af myndigheterna sjkifva på vissa orter utfärdade före¬
skrifterna.
Att en noggrann kontroll af hvad som på biografteatrarne fram-
föres är af behofvet påkallad, synes utskottet ej kunna förnekas. Genom
sina billiga priser och omväxlande populära program ha biograferna
vunnit en exempellöst hastig utveckling och räkna nu eu mycket stor
publik, som till afsevärd del består af barn och ungdom. Frestelsen
från biografernas sida att ockra på publikens sensationslystnad och till¬
fredsställa dess sämre smak torde helt naturligt komma att ökas i
den mån anstalternas antal växer och konkurrensen dem emellan blir
skarpare. Redan nu ha betänkliga tecken till en dylik utveckling af pro¬
grammen i dålig riktning kommit till synes, och äfven om utskottet
ej vill uttala sin förkastelsedom öfver samtliga de af motionärerna
anförda exemplen, torde det dock vara ett kändt förhållande, att pro¬
grammen ofta ge anledning till mycket befogade anmärkningar. Den
fara, som ligger i biografprogrammens fortgående utveckling i förråande
riktning, blir särskild! allvarlig genom det förhållandet, att publiken till
stor del består af barn och ungdom, hos hvilka de dramatiskt realistiska
biografbilderna måste utöfva en särskildt kraftig suggestiv inverkan och
kvarlämna starka och bestående intryck.
Dessa skuggsidor af biografverksamheten ha redan i åtskilliga kom¬
muner framkallat åtgärder från myndigheternas sida, i det biograferna
underkastats en särskild kontroll af mer eller mindre allvarlig art. Så
t. ex. i Stockholm och Malmö, där polismyndigheterna utfärdat de ofvan
anförda af motionärerna citerade föreskrifterna. Klagomål ha emellertid,
icke minst i hufvudstaden, försports öfver att dessa åtgärder varit otill¬
räckliga, och att de utfärdade föreskrifterna ej blifvit nog strängt efter-
lefda. Erfarenheten synes ge vid handen att ingripanden mot olämpliga
program ej sällan bli beroende på enskild anmälan, hvarigenom kon¬
trollen blir ojämn och ett eventuellt förbud ofta inträtfar först sedan pro¬
grammet under någon tid blifvit framfördt.
Äfven om myndigheterna inom de olika kommuner, hvari ordnings-
stadgan för rikets städer är gällande, i allmänhet vidtoge strängare och
Bih. till Riksd. Prof 1909. 8 Samt. 2 Afä. 2 Band. 37 Haft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
mer effektiva åtgärder än hvad nu är fallet, kvarstår likväl alltid den
olägenheten, att dylika åtgärders vidtagande dock alltjämt blir i hufvud¬
sak beroende på myndigheternas godtfinnande, och att kontrollen, utöfvad
af polismyndigheterna på de olika orterna, eller t. o. m., som är fallet
i Stockholm, af olika personer inom olika distrikt af samma stad, kommer
att sakna enhetlighet och konsekvens' Inom de flesta landskommuner
torde åter, som ofvan framhållits, med tillhjälp af nuvarande författ¬
ningar någon kontroll ej kunna åstadkommas, och en sådan torde dock
komma att visa sig nödvändigare i samma mån frestelsen ökas för
biografägarne att på landsbygden finna användning för de films, hvilkas
framförande möjligen förvägras dem i städerna.
Den tanke motionärerna framställa om vidtagande af åtgärder för
att åstadkomma en bättre kontroll af programmen för biografföreställ¬
ningar, synes därför utskottet vara väl värd beaktande. I den mån dy¬
lika åtgärder skulle innebära någon allmän för biograferna gällande
censur, beröra de visserligen ett ytterst ömtåligt område, hvars beträdande
ur såväl principiell som praktisk synpunkt påkallar den största försik¬
tighet. Men utskottet vill dock härvid erinra, dels att den kontroll, som
redan nu utöfvas, i viss mån har karaktär af censur, och dels att denna
censur torde kunna läggas i mer kompetenta händer än hvad för när¬
varande är fallet.
Utskottet anser sig ej kunna ingå på en granskning af frågan på
hvad sätt en dylik skärpt kontroll bäst skall kunna åstadkommas, eller
i hvad mån det skall visa sig möjligt att åstadkomma speciella åtgärder
ifråga om biografföreställningar, till hvilka barn må äga tillträde. Den
korta tid, som stått utskottet till buds för motionens behandling, har ej
heller gjort det möjligt för utskottet att närmare taga del af utländsk
lagstiftning på detta område.
Utskottet har emellertid blifvit öfvertygadt om att en bättre tillsyn
öfver biografverksamheten vore behöflig och nyttig, och anser det därför
önskvärdt att få utredt, hvilka åtgärder som i denna riktning lämpligen
kunna vidtagas.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då de åtgärder, som
af motionärerna begäras, möjligen kunna vara af den vikt, att de böra
underkastas Riksdagens pröfning, får utskottet alltså hemställa,
att Andra Kammaren, med anledning af före¬
varande motion, för sin del ville besluta, att Eiks-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38. 11
dagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i hvad mån
åtgärder kunna vidtagas till åvägabringande af en
mer effektiv och enhetlig kontroll af programmen för
biografföreställningar, samt för Eiksdagen framlägga
de förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 11 maj 1909.
På utskottets vägnar:
NILS EDEN.