UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KLNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
REGLERING AF
RÖRANDE
LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
XV.
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
VID
MYNT- OCH KONTROLLVERKEN
SAMT
KONTROLL- OCH JUSTERINGSSTYRELSEN.
2239L
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1908
«
INNEHÅLL.
Sid.
Underdånig skrifvelse till Konungen • • • .....i—n
Betänkande och förslag.
Mynt- och kontrollverken.
Inledning.......-...................... 1.
Myntverkets organisation och verksamhet............23.
Kontrollverkets organisation och verksamhet...........37.
Särskilda föreskrifter i anledning af uppkommen vakans å mynt-
direktörsbefattningen.....................47.
Inkomna framställningar.....................49.
Kommitténs förslag.
Organisation..........................64.
Aflöningsförmåner å stat....................74.
Extra inkomster ........................78.
Utsträckt arbetstid........................80.
Aflöning svillkor........................81.
Anslag till vikariatsersättningar...............• . 86.
Omkostnader för aflönande af extra biträden, verkmästare, arbetare
m. fl............................»
Stat..............................87.
Kostnadsberäkning............... 88.
Öfvergångsförhållanden.....................89.
Bilaga..............................90.
Kontroll- och justeringsstyrelsen.
Sid.
Inledning............................ 97.
Kontroll- och juéteringsstyrelsens organisation och ämbetsverk¬
samhet ...........................120.
Kommitténs förslag.
Organisation.........................128.
Aflöningsförmåner för den ordinarie personalen.........131.
Utsträckt arbetstid......................135.
Aflöning svillkor........................136.
Anslag till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. . 139.
Expenser...........................147.
Stat.........................- . . . »
Kostnadsberäkning......................148.
Kontrollstyrelsens uppförande å ordinarie stat m. m........ »
Särskildt yttrande........................150.
Till KONUNGEN.
Den kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., fick genom
II
nådigt bref den 6 december 1907 föreskrift att behandla regleringsfrågorna
vid mynt- och kontrollverken och vid kontroll- och justeringsstyrelsen i
sammanhang med hvarandra; och förordnade Eders Kungl. Maj:t mynt¬
direktören Emil Brusewitz samt undertecknade Wallroth och Lindeberg att
vara ledamöter af kommittén under den tid, de nämnda verken utgjorde
föremål för kommitténs behandling.
Med* underdånig erinran att myntdirektören Brusewitz aflidit den 24
sistlidne september, får kommittén härmed öfverlämna förslag rörande de
ifrågavarande verken, innefattadt i delen XV af kommitténs betänkajiden.
Vid detta betänkande är fogadt särskildt, af undertecknade Schlytern
och Carl Persson afgifvet yttrande.
Stockholm den 8 december 1908.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
Th. af Callerholm. Philip Klingspor.
Carl Persson. Henrik Schultzberg.
Tvär Wijk.
K. Lindeberg.
K-A. Wallroth.
Elis Sidenbladh.
Mynt- och Kontrollverken.
1
Inledning.
Genom instruktionen för kammarkollegium den 11 oktober 1734 för¬
klarades myntverket lyda under nämnda ämbetsverk. Detta förhållande
fortfor intilldess jämlikt kungl. bref den 22 maj 1829 myntverket förena¬
des med kontrollverket och ställdes under inseende af bergskollegium.
Kontrollverket, som inrättades på grund af kungl. kontrollstadgan
den 7 december 1752, lydde under kommerskollegium intilldess det, så¬
som nyss nämndes, förenades med myntverket.
Inseendet öfver de båda verken öfverflyttades år 1838 från bergs¬
kollegium till statskontoret.
Enligt reglementet för myntverket den 30 april 1836 skulle det ute¬
slutande tillhöra nämnda verk att förmynta guld, silfver och koppar samt att
slå medaljer och jettoner. Kontrollverket hade, enligt instruktion af samma
dag, till uppgift att verkställa probering och kontrollstämpling af guld-,
silfver- och tennarbeten.
Närmaste inseendet öfver bägge verken utöfvades af en öfverdirektör
såsom chef. Enligt kungl. brefvet den 10 augusti 1838, angående »mynt-
och kontrollverkets» ställande under statskontorets öfverinseende samt om
gränserna för öfverdirektörens vid detta verk ämbetsbefattning, skulle be-
mälda öfverdirektör äga att, såsom ledamot i statskontoret, föredraga alla
där förekommande ärenden rörande »mynt- och kontrollverket» och deltaga
i öfver!äggningen om och afgörandet af dessa ärenden. I sin egenskap af
styresman för verken ägde likväl öfverdirektören, oberoende af statskon¬
toret, beslutanderätt, i öfverensstämmelse med reglementets föreskrifter, i
allt hvad som rörde verkens drift och underhåll samt hushållningen och
ordningen därvid äfvensom dispositionsrätten öfver de till kostnaderna för
2239/o8 Lönereglering akommitténs bet. XV. i
2
myntningen i stat anslagna medel, de genom myntskatten och präglingen
af kopparmynt uppkommande inkomster samt expensmedlen för kontroll¬
verket. I myntärenden, som berodde på öfverdirektörens afgörande, borde
myntmästaren, om han var af skiljaktig mening, reservera sig till proto¬
koll, vid äfventyr att i annat fall lika med öfverdirektören ansvara för be¬
slutet, om åtal följde därå.
Enligt stat, som gällde vid den tidpunkt, då 1874 års lönereglerings-
kommitté den 30 december 1875 afgaf betänkande angående mynt- och
kontroll verken, utgjordes tjänstemannapersonalen vid dessa verk, utom öfver¬
direktören, af följande:
vid myntverket:
en myntmästare, som det ålåg att besörja all myntning eller präg¬
ling af guld, silfver och brons äfvensom skedning samt testning af de
ädla metallerna, då sådant erfordrades;
en kamrerare, hvilken bestred kassörs- och redogörarbefattningen
för såväl mynt- som kontrollverket;
en mynt- och bergsproberare med åliggande att undersöka halten af
allt till myntet inkommande guld och silfver äfvensom tillmyntningssmält-
ningar och färdigt mynt;
en myntgravör och en elev hos denne; samt
vid kontrollverket:
en kontrollör, hvilken ägde närmaste befattningen med och tillsynen
öfver proberingens och kontrollstämplingens behöriga verkställande,
äfvensom
två amanuenser med uppdrag att biträda såväl vid proberingen som
vid förefallande kansligöromål m. m.
Såsom vaktbetjäning funnos upptagna två vaktmästare och en stäm¬
peldräng.
Därförutom var vid myntverket anställdt erforderligt antal verk¬
mästare och arbetare.
374 års Inne- Då 1874 års löneregleringskommitté hade att behandla frågan om
"kommitté" reglering af löneförhållanden m. in. vid mynt- och kontroll verken, begärde
kommittén i skrifvelse den 21 oktober 1875 hos chefen för finansdeparte-
3
mentet, att öfvcrdirektören för de båda verken måtte erhålla uppdrag
att inkomma ej mindre med yttrande, huruvida någon af därvarande
tjänstebefattningar kunde indragas, och, i sådant fall, på hvad sätt dit¬
hörande göromål borde fördelas mellan den återstående tjänstemannaperso¬
nalen, än äfven med de förslag i andra hänseenden han funne ledande
till förenkling i organisationen och arbetssättet.
I anledning däraf och med särskild hänsyn därtill, att i Danmark
två ämbetsmän, myntmästare och myntguardejn, sig emellan fördelade de
göromål, som i Sverige voro anförtrodda åt de tre tjänstemännen öfver-
direktören, myntmästaren och myntproberaren, samt en göromålens fördel¬
ning, som syftade till att göra en af de nämnda tjänsterna öfverflödig,
syntes ägnad att underlätta uppgörandet af en tillfredsställande stat för
mynt- och kontrollverken, anmodade departementschefen öfverdirektören att
afgifva utlåtande, huru vid en förändring af verkens organisation i den
angifna riktningen göromålen lämpligen skulle fördelas mellan tjänste¬
männen, samt tillika hvilka förändringar i öfrigt skulle däraf föranledas i
själfva reglementet.
Den 11 november 1875 afgaf öfverdirektören yttrande, hvari han
erinrade, att förhållandet vid det svenska myntverket i flera väsentliga delar
var olika med det i Danmark, enär i Sverige var en gemensam chef för
mynt- och kontrollverken, men i Danmark icke fanns någon med svenska
kontrollverket jämförlig inrättning, samt myntmästaren i Sverige hade en
mycken tid och uppmärksamhet kräfvande sysselsättning med förfärdigan¬
det af medaljer och jettoner, hvaremot i Danmark medalj tillverkningen var
öfverlämnad åt enskilda personer, som ägde därtill begagneliga pressar.
Öfverdirektören anförde vidare, bland annat, att, om kontrollverket
bibehölles med samma åligganden som dittills, kontrollörstjänsten möjligen
kunde förenas med myntproberartjänsten, utan att innehafvaren skulle blifva
allt för betungad med göromål, samt att, likasom vid det danska mynt¬
verket myntmästarens fullmäktig förrättade samma proberingar som
»guardejnen» därstädes verkställde, det vore nödvändigt att utom mynt¬
proberaren någon annan person anställde probering på de färdiga mynt¬
styckena.
4
I sitt betänkande angående mynt- och kontrollverken erinrade 1874
års löneregleringskommitté, att den i förut, den 11 november 1875, af-
gifvet betänkande angående lönereglering m. m. för statskontoret hemställt,
att detta ämbetsverks öfverinseende öfver mynt- och kontrollverken måtte
upphöra;
och då dessa verk, med hänsyn till beskaffenheten af deras ålig¬
ganden, syntes kommitterade icke lämpligen kunna inordnas såsom de¬
lar af något annat af de centrala ämbetsverken, ansågo kommitterade
lämpligast, att ifrågavarande två verk erhölle en själfständig ställning
och blefve Kungl. Maj:t omedelbart ansvariga för sin ämbetsförvaltning
i likhet med öfriga under finansdepartementet direkt lydande centrala
myndigheter.
I fråga om de bägge verkens inbördes ställning till hvarandra hade
kommitterade funnit angeläget att tillse, huruvida den förbindelse dem
emellan, som då ägde rum, bestående i så väl gemensam lokal som till en
del gemensamma tjänstemän, borde, med eller utan förändring, fortfara,
eller om verken borde omorganiseras själfständigt hvar för sig, med hänsyn
till den särskilda uppgift, som borde tillkomma hvartdera af dem.
I sådant hänseende anförde kommitterade följande.
Då mynt- och kontrollverken år 1829 förenades under en gemensam
chef, skedde sådant af den uppgifna anledning, att inom bägge verken före-
kommo i viss mån likartade göromål. Sådant var fortfarande förhållan¬
det, ty enligt instruktionen för kontrollverket var detta verks uppgift att
verkställa probering af guld-, silfver- och tennarbeten, och enligt regle¬
mentet för myntverket ålåg det den därstädes anställda proberaren att
undersöka halten af det till myntet inkommande guld och silfver äfvensom
tillmyntningssmältningarna och det färdiga myntet, hvarjämte proberings-
skyldighet i och för kontrollen å mynttillverkningen äfven ålåg öfver-
direktören.
Då sålunda både för den probering, som förekom vid kontrollverket,
och för den kontroll- eller motprofning, som borde äga rum vid mynt¬
verket, erfordrades tjänstemän, kunniga i probering af de ädla metallerna
och i öfriga vid verken förekommande metallurgiska arbeten, låg det, enligt
kommitterades mening, nära till hands, att de proberingsarbeten m. m. vid'
5
mynttillverkningen, som tillhörde den öfverdirektören underlydande inynt-
proberaren, lämpligen kunde och borde öfvertagas af kontrollverket.
Detta verks uppgift skulle sålunda blifva dels att utöfva den
kontroll å mynttillverkningen, som vid myntverken vanligen tillkomme- en
själfständig tjänsteman, i Norge och Danmark benämnd »myntguardejn» och
i de tyska staterna »Miinzwardein», och dels att verkställa undersökningen
af guld- och silfverarbeten, så länge denna tillverkning stode under allmän
kontroll eller staten eljest funne sig böra därutinnan tillhandagå allmänheten.
De genom en sådan anordning kontrollverket tillkommande göromål
borde, enligt kommitterades mening, så fördelas, att chefen, i denna hans
egenskap, tillkomme tillsynen vid mynttillverkningen och han således blefve
statens myntgardejn, medan kontrollen å den enskilda guld- och silfver-
tillverkningen, under hans inseende, komme att hufvudsakligen åligga öfriga
tjänstemän vid verket.
Hvad myntverket beträffade, skulle, sedan gardejnsgöromålen sålunda
blifvit öfverflyttade på kontrollverket, tjänstemännen komma att utgöras
endast af myntmästaren, som blefve chef för verket och i denna egenskap
syntes böra benämnas »myntdirektör», samt af kamreraren, hvilken, jämte
sina dåvarande åligganden vid detta verk, borde med direktören deltaga i
vissa af de tekniska göromålen och hos hvilken således borde förefinnas
därför erforderliga tekniska kunskaper.
Med afseende på mynt- och kontrollverkens ändamål och natur var
det, enligt kommitterades uppfattning, ögonskenligen af största vikt så väl
för det allmännas säkerhet som för tjänstemännens egen trygghet, att de
senares ansvarighet skarpt begränsades och noga bestämdes och att alltså
arbetet fördelades med särskild hänsyn därtill, att denna ansvarighet ej
försvagades och att, hvad särskildt mynttillverkningen anginge, ömsesidig
kontroll vunnes.
Då den första och viktigaste fordran, en sådan fördelning borde
uppfylla, otvifvelaktigt bestode däruti, att densamma skulle erbjuda
säkerhet för, att det mynt, som utlämnades från myntverket, vore full-
godt i öfverensstämmelse med gällande myntlag, men denna säkerhet
dittills ytterst berott på öfverdirektörens beslutanderätt, ansågo kommit-
terade, att ansvaret för myntens riktighet till så väl halt som vikt borde
6
bäras af bägge verkens chefer, hvilka därvid komme att intaga en gent
emot hvarandra fullt sjelfständig ställning, men af hvilka myntgardejnen
dock alltid måste rätta sig efter gången af mynttillverkningen, hvars ord¬
nande ensamt borde ankomma på myntdirektören.
Då emellertid uppnåendet af myntverkets uppgift, erhållandet af full*
godt mynt, i väsentlig mån berodde af det sätt, hvarpå tillverkningen vore
ordnad, helst sådana felaktigheter, som kontrollen afsåge att upptäcka,
borde icke blott rättas, utan så vidt möjligt vore förekommas, funno kom-
mitterade för sin del önskvärdt, att myntgardejnen på sådant sätt ställdes
vid sidan af myntdirektören, att han i alla viktigare, myntverkets skötsel
rörande ärenden ägde yttranderätt och således borde af direktören råd¬
frågas, äfvensom att honom därvid borde åligga att till protokollet anmäla
sin mening, då denna vore afvikande från direktörens.
Kommitterade hemställde fördenskull, att mynt- och kontrollverken,
under chefskap det förra af en myntdirektör och det senare af statens
myntgardejn, måtte organiseras såsom själfständiga styrelseverk under
finansdepartementet.
I sammanhang därmed föreslogs, bland annat, att inventering af
myntverkets behållning af guld, silfver, koppar och kassatillgång skulle
förrättas minst en gång om året å tid och af person, som af Kungl. Maj:t
bestämdes, om hvilken förrättning fullmäktige i riksbanken förut borde
underrättas för att kunna utse ombud att närvara därvid.
I afseende å fördelningen af arbetena mellan de särskilda tjänste¬
männen vid mynt- och kontrollverken ansågo kommitterade, såsom redan
blifvit antydt, chefskapet vid myntverket böra tillhöra myntdirektören,
hvilken därjämte borde bibehållas vid de väsentligaste af myntmästarens
åligganden.
Enligt kommitterades åsikt borde myntdiektören vara pliktig verk¬
ställa vissa proberingar, enär, såsom öfverdirektören i sin ofvanberörda
skrifvelse den 11 november 1875 erinrat, det läge stor vikt uppå, att vid
vissa stadier af mynttillverkningen så väl prof som motprof gjordes; men
det syntes likväl blifva nödigt ålägga kamreraren skyldighet att därvid
lämna myntdirektören erforderligt biträde.
7
Myntmästarens åliggande att i den s. k. smältboken redovisa hvarje
tillmyntningssmältning, från dess insättning i degel till dess färdigt mynt
erhölles däraf, äfvensom denne tjänstemans skyldighet att verkställa in-
och utvägningar till och från verkstäderna syntes kommitterade icke böra
fullgöras af myntdirektören, utan borde å myntkamreraren läggas såväl
ansvaret för in- och utvägningarna som äfven skyldigheten att föra smält-
böckerna, hvilka likväl borde till riktigheten vitsordas af myntdirektören.
Vidkommande myntmästarens bestyr med tillverkningen af medaljer
och jettoner ansågo kommitterade, att den med nämnda tillverkning för¬
enade bokföring, taxering, uppbörd af lösen m. m. borde öfvertagas af
kamreraren. samt myntdirektörens befattning därvid inskränkas till den
allmänna tillsynen öfver pressarna och befälet öfver de vid präglingen an¬
vända arbetarna, hvarförutan han vid själfva präglingen borde kunna på¬
räkna biträde af myntgravören, som då blefve i tillfälle att öfvervaka,
det präglingen skedde med tillbörlig omsorg och att stämplarna behandlades
varsamt.
I sin egenskap af chef borde myntdirektören utöfva tillsynen öfver
verkets byggnader, verkstäder och maskiner samt draga försorg om erfor¬
derliga reparationsarbeten. Då likväl vid utförandet af större reparations¬
arbeten å byggnader eller maskiner andra tekniska insikter kunde tagas i
anspråk än dem, som skäligen finge förutsättas hos chefen för ett mynt¬
verk, borde myntdirektören, på sätt äfven dittills varit brukligt, i likartade
fall äga anlita biträde af sakkunniga personer utom verket. Vid upphand¬
ling af materialier, bränsle och öfriga förbrukningsartiklar syntes den lättnad
böra beredas myntdirektören, att han därvid finge till biträde använda
kamreraren.
Myntdirektören skulle äga ensam beslutanderätt i allt hvad som
anginge myntverkets drift och underhåll samt hushållningen därvid.
Han borde dock i viktigare frågor inhämta yttrande af myntgardejnen.
Därest i sådana frågor myntgardejnens åsikt skulle afvika från myntdirek¬
törens, borde den förre skriftligen bifoga sin mening vid det protokoll,
som borde föras vid tillfällen af sådan gemensam öfverläggning och af
hvilket protokoll utdrag jämte den särskilda meningen alltid borde utan
dröjsmål af myntdirektören insändas till chefen för finansdepartementet.
8
Utan hinder däraf borde emellertid myntdirektörens beslut gå i verk¬
ställighet, utom vid de tillfällen då reservationen anginge halten eller vikten
af färdigt mynt, i hvilka fall myntdirektören borde afvakta vidare före¬
skrift, innan myntet utlämnades eller nedsmältes, förslag till taxa, efter
hvilken ersättning skulle beräknas för gravering af mynt- och medalj¬
stämplar, syntes äfven böra upprättas af myntdirektören gemensamt med
myntgardejnen och därefter underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Myntgardejnens åligganden skulle, utom de redan angifna, hufvud¬
sakligen blifva desamma, som då tillhörde myntproberaren, hvarförutom hans
proberingsskyldighet syntes böra så bestämmas, att den fullt motsvarade
hvad i sådant afseende då ålåg öfverdirektören. Såsom chef för kontroll¬
verket skulle myntgardejnen komma att öfvertaga öfverdirektörens alla då¬
varande bestyr med detta verk, hvarförutom det borde åligga honom att
deltaga i de vid kontrollverket förekommande proberingar, för så vidt hans
proberingsskyldighet vid myntverket medgåfve sådant.
Utom de ofvan omförmälda bestyr, hvilka borde uppdragas åt mynt-
kamreraren, ansågo kommitterade böra för honom kvarstå hans dittills
h ufvudsakligaste åliggande att föra myntverkets räkenskaper samt redogöra
för dess uppbörd. Då, efter den föreslagna utvidgningen af hans åliggan¬
den vid myntverket, han icke samtidigt kunde sköta sina därvarande göro¬
mål och emottaga de dagligen inflytande medlen vid kontrollverket, och
det för öfrigt syntes föga lämpligt, om denne tjänsteman komme att till¬
höra två verk med särskilda chefer, höllo kommitterade före, att kam¬
reraren borde helt och hållet befrias från kassörs- och räkenskapsgöromålen
vid kontrollverket och dessa uppdragas åt den där anställda kontrollören,
hvilken syntes med erforderligt extra biträde kunna utan svårighet ombe¬
sörja äfven dessa bestyr.
I sammanhang därmed fästade kommitterade uppmärksamheten på
nödvändigheten däraf, att, för den händelse kamrerarens göromål vid något
tillfälle funnes göra kontorsbiträde behöflig! för honom, myntdirektören
erhölle bemyndigande att af verkets tillgångar anvisa de för sådant ändamål
erforderliga medlen.
Beträffande kontrollören vid kontrollverket skulle hans åligganden
blifva hufvudsakligen desamma som dittills, med den tillökning som
9
uppkomme genom öfvertagandet af kassörs- och räkenskapsgöromålen
vid verket.
Kommitterade föreslogo alltså i afseende å ordnandet af de vid mynt-
och kontrollverken anställda ordinarie tjänstemännens åligganden,
att myntdirektören skulle, såsom myntverkets chef, utöfva närmaste
inseendet öfver verkets fasta och lösa egendom äfvensom ombesörja ut-
myntningen och medaljpräglingen, jämte därtill hörande beräkningar och
metallurgiska operationer; äga beslutanderätt i allt, som rörde myntverkets
drift och underhåll samt hushållningen och ordningen därvid, dock med
skyldighet att i vissa viktigare frågor, som i reglemente blefve närmare
bestämda, rådgöra med myntgardejnen; disponera och ansvara för rätta
användandet af de till kostnaderna för myntverket i stat anslagna medel
samt verkets öfriga inkomster; utöfva tillsyn å bokföringen; verkställa
alla de proberingar, som reglementet ålade honom, därvid han dock finge
anlita kamrerarens biträde; samt afgifva de berättelser och rapporter, som
vore eller blefve anbefallda;
att myntgardejnen, hvilken, i egenskap af chef för kontrollverket,
borde öfvertaga alla öfverdirektörens åligganden i afseende å detta verk,
skulle vid myntverket utföra all probering af inkommande gods och färdigt
mynt samt dessutom alla de proberingar af guld, silfver, koppar, brons,
krätser1 m. in., som i reglemente närmare bestämdes; öfvervaka de präg¬
lade myntens uppräkning, granskning och uppvägning äfvensom föra jour¬
nal däröfver; samt i de frågor, där myntdirektören enligt reglementet borde
äska upplysning eller råd af honom, meddela sin åsikt och, om denna icke
öfverensstämde med myntdirektörens beslut, bilägga densamma skriftligen
vid protokollet;
att myntkamrer ar en, hvars befattning vid kontrollverket borde upp¬
höra, skulle, jämte sina dåvarande åligganden vid myntverket, biträda
myntdirektören vid utförandet af de denne åliggande proberingar, föra
smältböckerna samt öfvervaka in- och utvägningar vid verkstäderna; öfver¬
taga bokföring och uppbörd i anledning af medaljpräglingen; äfvensom
efter uppdrag verkställa upphandling af bränsle och vissa förbruknings-
materialier; samt
1 Med krätser förstås affall vid tillverkningen, hvilket kan antagas innehålla ädla metaller.
2239/o8 Löneregleringskommitténs bet. XV. 2
10
att kontrollören, jämte bibehållande af de med denna befattning då
förenade göromål, skulle öfvertaga kassörs- och räkenskapsbestyren vid
kontrollverket.
Vid kontrollverket funnos för det dåvarande anställda två amanu¬
enser, hvilka voro antagna af öfverdirektören för högst tre år i sänder.
Med tillämpning af grundsatsen, att aflöning borde upptagas å stat
för endast så stor tjänstemannapersonal, som under vanliga förhållanden
vore oundgängligen behöflig, föreslogo kommitterade,
att vid kontrollverket måtte i stället för de då befintliga två ama¬
nuenserna anställas en assistent som af myntgardejnen antoges antingen
tills vidare eller på viss tid, i senare fallet för högst tre år i sänder, med
skyldighet ej mindre att på eget ansvar verkställa de proberingar, som
öfverlämnades åt honom, samt biträda med de göromål i öfrigt, hvarom
han anlitades af myntgardejnen eller kontrollören, än äfven att emottaga
tillfälligt förordnande å ordinarie tjänst vid mynt- eller kontrollverket; samt
att, om ytterligare biträde vid kontrollverket funnes behöfligt, mynt¬
gardejnen måtte äga antaga erforderligt antal extra biträden och utdela
arfvoden till dem af de till hans disposition ställda medel.
Med erinran att flera af de dåvarande tjänstemännen vid mynt- och
kontrollverken, utom lön enligt stat, åtnjöto inkomst af sportler, hem¬
ställde kommitterade, att de afgifter, hvilka dittills såsom sportler tillfallit
vissa af nämnda verks tjänstemän, måtte ingå och redovisas såsom in¬
komster för verken. I
I fråga om de af kommitterade föreslagna allmänna grunder för
löneregleringen vid ifrågavarande verk och villkoren för de nya aflönin-
garnas åtnjutande må här allenast erinras, att kommitterade ansågo rätt
till semester icke kunna tilläggas dessa verks tjänstemän, i anseende såväl
till de svårigheter, som stundom skulle kunna möta att finna lämpliga
personer till bestridande af förordnanden, som äfven till önskvärdheten
af att afbrott i tjänstgöringen såvidt möjligt undvekes.
Kommitterade föreslogo, att i sammanhang med ny lönereglering
måtte stadgas, att tjänsteman vid mynt- eller kontrollverket icke finge
11
jämte den nya aflöningen emottaga annan tjänstebefattning utom ämbets¬
verket; att den som utnämndes till tjänst vid mynt- eller kontrollverket
skulle vara skyldig att genast frånträda annanstädes innehafd tjänste¬
befattning; men att tjänsteman, som redan innehade tjänst utom mynt-
eller kontrollverket, dock skulle få bibehålla densamma, så länge den icke
var hinderlig för tjänstgöringen i verket.
Vid bestämmandet af aflöningsförmånerna för ifrågavarande tjänste¬
män måste, enligt kommitterades mening, hänsyn tagas till de aflönings-
belopp, som af kommitterade blifvit föreslagna för andra jämförliga tjänste¬
män. Kommitterade ansågo sig emellertid tillika icke kunna förbise, att
de insikter och egenskaper, som fordrades af de förstnämnda, samt vidden
och beskaffenheten af det ansvar, som pålades dem, gjorde det nödvändigt
att i någon mån lämpa aflöningen efter hvad den enskilda industrien er-
bjöde, likasom ock hänsyn borde tagas därtill, att dessa tjänstemän icke
kunde beredas årlig ledighet eller s. k. semester.
Utom den kontanta aflöningen var förmånen af fri bostad redan då
förenad med några befattningar vid mynt- och kontrollverken; och enär
det syntes vara af vikt, att tjänstemännen vore boende på stället, ansågo
kommitterade denna förmån böra utsträckas till alla å verkens stat upp¬
förda tjänstemän. Efter hvad kommitterade inhämtat, mötte icke heller
hinder att genom förändring af det större boställshuset, som i alla
händelser erfordrade en grundlig reparation, vinna så stort utrymme, att
en hvar af verkens ordinarie tjänstemän kunde tilldelas bostad, efter rum¬
mens storlek och belägenhet, af 4 till högst 8 rum med kök, hvarjämte
en mindre boställslägenhet kunde beredas åt assistenten.
I betraktande af nämnda omständigheter funno kommitterade sig böra
föreslå, att aflöningen måtte bestämmas
för myntdirektören till 6,400 kronor, däraf lön 4,600 och tjänst-
göringspenningar 1,800 kronor, samt
för myntgardejnen till 4,500 kronor, däraf lön 3,000 och tjänstgörings-
penningar 1,500 kronor, hvartill skulle kunna komma ålderstillägg till lönen
med 500 kronor efter fem år och ytterligare 500 kronor efter tio år.
12
Myntkamreraren, hvars befattning kommitterade ansågo enligt deras
förslag komma att blifva af synnerligen ansvarsfull och trägen beskaffen¬
het, syntes dem icke böra i aflöningshänseende sättas väsentligen lägre än
gardejnen, och föreslogs därför, att myntkamrerarens aflöning måtte be¬
stämmas till 4,000 kronor, däraf lön 2,600 och tjänstgöringspenningar
1,400 kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen,
hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.
Hvad kontrollörstjänsten beträffade, syntes det kommitterade, att,
om förmånen af fri bostad därefter förenades med nämnda tjänst, af-
löningen kunde lämpligen bestämmas till 3,000 kronor, däraf lön 2,000
och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, hvartill skulle kunna komma
två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.
För det dåvarande funnos på stat uppförda två amanuensarfvoden
k 800 kronor, förutom dyrtidstillägg. Med hänsyn jämväl till den före¬
slagna indragningen af dåvarande sportler hemställde kommitterade, att
arfvodet för den assistent, som skulle träda i stället för de då befintliga
amanuenserna, måtte bestämmas till 1,600 kronor årligen; och ansågo
kommitterade böra stadgas, att, då assistenten förordnades att förrätta
annan tjänst, han finge, jämte åtnjutande af bestämda tjänstgöringspen¬
ningar, under förordnande vid kontrollverket behålla sitt assistentarfvode
och, under förordnande vid myntverket, bekomma af detta verks medel
ett emot arfvodet svarande belopp.
Myntgravören åtnjöt ett årligt arfvode af 500 kronor, fri bostad
samt rätt till ersättning enligt taxa för verkställda graveringar, och för ele¬
ven hos honom fanns i stat uppfördt ett arfvode af 300 kronor, hvarjämte
denne erhöll ersättning af myntgravören för de arbeten han utförde åt
den senare. Kommitterade förordade, att det med myntgravörsbefattningen
förenade arfvodet skulle ökas till 1,500 kronor, emot skyldighet för mynt¬
gravören att själf aflöna det biträde, som funnes behöfligt, och att alltså
arfvodet för myntgravörens elev skulle uteslutas ur staten.
Enligt hvad kommitterade inhämtat, användes den dåvarande i stat
upptagna betjäningen, två vaktmästare och en stämpeldräng, i väsentlig
mån till sådana arbeten, som egentligen voro att hänföra till verkstads-
och laboratoriegöromål, hvaremot de vanliga vaktmästargöromålen vid
13
myntverket icke erfordrade mera än en person och dylika göromål vid
kontrollverket, enligt kommitterades uppfattning, icke förekommo till den
myckenhet, att en person kunde anställas ensamt för deras besörjande.
Kommitterade ansågo aflöningen för myntverkets vaktmästare kunna
bestämmas till hvad som föreslagits för vaktmästare vid andra ämbetsverk,
dock utan ålderstillägg, enär han tillika borde åtnjuta förmånen af fri
bostad i myntverkets hus. Då betjäningen i öfrigt dittills sysselsatts med
arbeten i verkstäderna, kontrollstämpling, laboratorieuppassning och dylikt,
funno kommitterade ändamålsenligt, att aflöningen för den personal, som
blefve behöflig därför, bestredes af omkostnadsanslaget i likhet med af¬
löningen åt öfriga arbetare, i hvilket fall hinder icke syntes möta att
behöflig uppassning vid kontrollverket besörjdes af sådana arbetare.
Det föreslogs fördenskull, att i stat måtte uppföras aflöning åt en vid
myntverket anställd vaktmästare med 800 kronor, fördelade med 500
kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar; samt att veder¬
börande chef finge antaga erforderligt antal arbetare till fullgörande af
sådana arbeten, som dittills vid verkstäderna, laboratoriet m. m. utförts
af vaktbetjäningen.
Enligt kommitterades mening borde mynt- och kontrollverkens
tjänstemän samt vaktmästare beredas bostad inom myntverkets egendom;
och då alla dittills varande boställshafvare utom myntgravören tillika åt*
njutit fri vedbrand, hvilken senare förmån så mycket hellre syntes böra
fortfara, som i annat fall tillträde till myntverkets egendom måste lämnas
åt främmande arbetare för vedsågning m. m., hemställde kommitterade,
att mynt- och kontrollverkens tjänstemän äfvensom vaktmästaren skulle
vara boende i myntverkets hus och i följd däraf äga rätt till fri bostad
och vedbrand. I
I sammanhang med den ofvan lämnade redogörelsen rörande 1874
års löneregleringskommittés betänkande angående mynt- och kontrollverken
har synts böra återgifvas innehållet af den reservation en koinmittéleda-
mot, dåvarande öfverdirektören vid teknologiska institutet Knut Styffe,
afgaf mot berörda kommittébetänkande.
14
Bemälde reservant sade sig i de väsentligaste delarna gilla kom-
mitterades förslag till organisation af de nämnda verken, men ansåg sig
dock icke böra underlåta att rörande de blifvande tjänstemännens inbördes
ställning m. m. uttala sina i några hänseenden skiljaktiga åsikter.
Kommitterade hade föreslagit, att mynt- och kontrollverken under
chefskap, det förra af en myntdirektör och det senare af statens mynt-
gardejn, skulle organiseras såsom själfständiga styrelseverk under finans¬
departementet, samt att det senare verket, utom den kontroll å guld-,
silfver- och tennarbeten, som då ålåg detsamma, jämväl skulle hafva till
uppgift att utöfva den kontroll å mynttillverkningen, som vid myntver¬
ken vanligen tillkomme en själfständig tjänsteman, i Norge och Danmark
benämnd myntgardejn och i de tyska staterna »Munzwardein».
Att uppdraga en dylik kontroll öfver ett myntverk åt ett »själf-
ständigt styrelseverks var, enligt reservantens åsikt, lika olämpligt som
ovanligt. Strängt taget hade dock kommitterade icke föreslagit detta, enär
af kontrollverkets tjänstemän endast chefen skulle få något att skaffa
med myntverket, och icke något af hans göromål vid myntverket skulle
kunna anförtros åt annan kontrollverkets tjänsteman. En stor del af
nämnda chefs göromål vid myntverket kunde dessutom alldeles icke hafva
till ändamål att kontrollera någon af myntverkets personal, utan vore
oundgängligen nödiga för myntverkets gång, hvadan han i själfva verket
äfven vore en myntverkets tjänsteman.
Han skulle nämligen öfvertaga alla de göromål, som då tillhörde
myntproberaren, och således skulle honom bland annat åligga att ensam
probera allt till förmyntning inlämnadt guld och silfver. Detta ytterst
viktiga åliggande vore däremot af den art, att en kontroll däröfver
ansetts nödig, och det vore hufvudsakligen för att vinna en sådan, som
det blifvit af kommitterade förutsatt, att allt för förmyntning afsedt guld
skulle efter smältning proberas ej blott af myntgardejnen, utan äfven af
antingen myntdirektören eller myntkamreraren.
Myntgardejnen kunde ej heller betraktas såsom blott kontrollant å
myntets halt, enär han, vid de af kommitterade föreslagna anordningar,
lika väl som myntdirektören kunde vara vållande till fel däri, och för
sådana fel i främsta rummet, eller åtminstone ej mindre än myntdirektö-
15
ren, borde ansvara. Kommitterade hade också yttrat, att ansvaret för
myntens riktighet till såväl halt som vikt borde bäras af bägge verkens
chefer; kommitterade hade dock icke närmare angifvit på hvad sätt mynt-
gardejnen skulle öfvervaka justeringen af myntens vikt. Under kommit-
terades öfverläggningar därom hade likväl alltid blifvit förutsatt, att han
skulle utöfva tillsyn såväl öfver justeringsmaskiner och andra för juste¬
ringen erforderliga apparater, som arbetet därvid, och ett sådant åliggande
syntes val böra tillkomma endast en myntverkets tjänsteman, hvilken i
denna egenskap vore underordnad myntverkets chef.
En sådan skyldighet för myntgardejnen att kontrollera den ekono¬
miska förvaltningen vid myntverket, som ålåge denne tjänsteman i Dan¬
mark, hade icke blifvit af kommitterade ifrågasatt och syntes ej heller
här böra ifrågakomma.
Att myntdirektören i vissa viktigare, i reglementet närmare be¬
stämda, tekniska frågor vore skyldig öfverlägga med myntgardejnen, an¬
såg reservanten kunna vara nyttigt, men han kunde icke finna lämpligt,
att protokollen öfver sådana öfverläggningar alltid skulle insändas till
finansministern, så ofta myntgardejnen vore af skiljaktig mening med
my ntdirektören.
Äfven om ämnet för öfverläggningen vore af stor vikt, kunde det
mången gång vara för myntverket tämligen likgiltigt, hvilkenderas mening
som följdes, men att utreda hvilken mening som borde följas, syntes
för såväl finansministern, som den myndighet, till hvilken han kunde
komma att hänskjuta frågan därom, ofta blifva ganska svårt.
I vissa viktigare frågor, såsom om nybyggnader m. m., borde väl i
alla händelser myntdirektörens förslag underställas Kungl. Maj:ts pröf¬
ning, och i sådana fall blefve väl alltid protokollen öfver myntdirektörens
öfverläggningar med myntgardejnen jämte myntdirektörens förslag insända
till Kungl. Maj:t.
I hvilket fall som helst syntes myntgardejnens egenskap af rådgif¬
vare åt myntdirektören i vissa tekniska frågor lika litet som hans öfriga
åligganden kunna utgöra något hinder emot att han, såsom tjänsteman
vid myntverket, ställdes under den senare.
16
Af de åligganden, som enligt kommitterades förslag skulle tillhöra
myntgardejnen, vore de vid myntverket onekligen de viktigaste, och då
de flesta af dessa vore af den art, att, ifall de icke utfördes i behörig tid,
däraf kunde föranledas uppehåll i mynttillverkningen, ansåg reservanten
för myntverkets ordentliga gång lämpligast, att myntgardejnen, i egenskap
af myntverkets tjänsteman, icke ställdes öfver eller vid sidan af mynt¬
direktören, utan under denne, som i främsta rummet måste bära ansvaret
för myntverkets drift. Att myntgardejnen därigenom skulle kunna komma
i ett för utöfningen af sina tjänsteåligganden menligt beroende af mynt¬
direktören, kunde reservanten så mycket mindre befara, som myntgardej-
nens göromål vid myntverket kunde ganska noga bestämmas i regle¬
mentet.
Vid bedömandet af frågan om myntdirektörens och myntgardejnens
inbördes ställning syntes ej heller böra förbises, att myntdirektören måste
äga inseende öfver alla myntverkets byggnader, och att ej blott kontroll¬
verket fortfarande skulle inrymmas i myntverkets hus och bägge verken,
åtminstone till en del, hafva gemensamma laboratorielokaler, utan ock
såväl myntgardejnen som kontrollverkets öfriga tjänstemän bo i mynt¬
verkets hus.
Hvad anginge den af kommitterade föreslagna benämningen >mynt-
gardejn», kunde reservanten ej finna annat, än att den dåvarande benäm¬
ningen »myntproberare» å närmast motsvarande tjänsteman åtminstone
lika bra uttryckte hans hufvudsakliga göromål och äfven vore för den
stora allmänheten begripligare. Att danskar och norrmän icke ännu kom¬
mit ifrån förstnämnda från utlandet lånade namn, kunde icke vara till¬
räckligt skäl att åter upptaga detsamma, alkaminst i en vanställd form.
Hufvudsakligen på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåg
reservanten sig böra hemställa, att den tjänsteman, för hvilken kommit¬
terade föreslagit namnet »myntgardejn», måtte i stället benämnas mynt-
proberare och såsom tjänsteman vid myntverket lyda under myntdirek¬
tören, samt att, då myntproberartjänsten skulle tillsättas, den måtte i
vanlig ordning kungöras ledig och myntdirektören äga att till erhållande
af tjänsten föreslå bland de sökande den, som han ansåge vara lämpligast
för densamma.
17
Kommitterade hade vidare föreslagit, att den vid kontrollverket
anstalta kontrollören lika litet som myntverkets tjänsteman skulle tillåtas
emottaga annan tjänstebefattning.
Reservanten ansåg däremot, att ifrågavarande kontrollör gärna kunde
tillåtas emottaga annan befattning, som icke vore hinderlig för hans tjänst¬
göring vid kontrollverket, och att, ifall sådant medgåfves samt han, på
sätt kommitterade förutsatt, erhölle boställe, hans aflöning kunde bestämmas
500 kronor lägre än kommitterade föreslagit.
Till 1876 års Riksdag aflat Kungl. Makt proposition (n:r 23) an- Kungi. pro-
gående ny lönestat för mynt- och kontrollverken.
I denna proposition tillkännagafs, att vid pröfning af ofvanberörda
kommittébetänkande Kungl. Maj:t funnit åtskilliga förändringar i de
nämnda verkens organisation böra äga rum i förening med lönereglering
för dem.
Dessa förändringar angåfvos vara hufvudsakligen följande:
att mynt- och kontrollverken skulle organiseras såsom två själf-
ständiga styrelseverk under finansdepartementet samt under chefskap, det .
förra af en myntdirektör, det senare af en kontrolldirektör;
att myntdirektören jämte chefskapet för myntverket skulle öfver¬
taga de väsentligaste af de bestyr, hvilka då ålågo myntmästaren;
att kontrolldirektören i egenskap af chef för kontrollverket skulle
öfvertaga alla den dåvarande öfverdirektörens åligganden i afseende å detta
verk och dessutom vid myntverket det väsentligaste af mynt- och bergspro-
berarens göromål samt den öfverdirektören då åliggande probering;
att myntkamrerarens befattning med kontrollverket skulle upphöra,
men han i dess ställe förpliktas att, jämte sina dåvarande åligganden vid
myntverket, öfvertaga de myntmästarens bestyr, hvilka icke tillfölle mynt¬
direktören;
att kontrollören, jämte bibehållande af de med denna befattning då
förenade göromål, skulle öfvertaga de kamreraren förut åliggande kassörs-
och räkenskapsbestyren vid kontrollverket; samt
att i stället för de dåvarande två amanuenserna en assistent skulle
anställas vid kontrollverket.
2239/o8 Lönereglering skommitténs bet. XV.
3
18
Enligt hvad det vid den kungl. propositionen fogade statsrådsprotokoll
gifver vid handen, hade chefen för finansdepartementet hemställt, att den
benämning »statens myntgardejn», som kommitterade föreslagit för kontroll¬
verkets chef, skulle utbytas mot den i propositionen upptagna benämningen
»kontrolldirektör».
I fråga om kommitterades löneregleringsförslag förklarade sig departe¬
mentschefen dela kommitterades åsikt, att vid bestämmande af aflöninaren
O
för tjänstemännen vid mynt- och kontrollverken något afseende borde
fästas vid hvad den enskilda industrien erbjöde personer med den speciellt
tekniska bildning, som erfordrades i dessa verks tjänst, äfvensom därvid
att åt dessa tjänstemän icke syntes kunna beredas semester.
A andra sidan borde dock, enligt departementschefens åsikt, icke
heller förbises, att därefter som dittills kunde och borde åt tre af
dessa verks tjänstemän beredas, utom fri vedbrand, kostnadsfri bostad, fullt
tillräcklig äfven för större familj, en förmån, som ur statsverkets synpunkt
påkallades af behofvet att hafva verkens tjänstemän för den dagliga till¬
synen boende å stället, och som för tjänstemännen under dåvarande bostads-
pris vore af icke ringa värde.
Med iakttagande af dessa omständigheter ansåg departementschefen
väl, att aflöningen för myntdirektören borde, såsom kommitterade före¬
slagit, bestämmas till 6,400 kronor, och till och med att med lönen för
denna befattning, vid hvars besättande syntes kunna ifrågakomma allvarlig
konkurrens med den enskilda industrien, borde förenas ett ålderstilläerg af
600 kronor.
Aflöningen däremot för kontrollverkets chef, hvilken, enligt departe¬
mentschefens åsikt, helt visst icke komme att vara upptagen af sin tjänst
på samma sätt eller i samma grad som myntdirektören, syntes departe¬
mentschefen för hög och icke behöfva höjas med mer än 1,000 kro¬
nor utöfver det då till mynt- och bergsproberaren utgående beloppet.
Likaså höll departementschefen före, att myntkainrerarens tjänst icke
fordrade mer än vanliga tekniska insikter utöfver den punktlighet, ordent¬
lighet och plikttrohet, som kräfdes af hvarje tjänsteman, samt att därför
denna tjänst vore till fullo lönad med 3,500 kronor jämte bostad och
vedbrand samt de två ålderstilläffgen.
19
I likhet med kommitterade ansåg departementschefen vidare, att
arfvodet för myntgravören borde något höjas, mot det att denne för¬
pliktades att själf aflöna det biträde, som vore behöfligt för honom, samt
att vederbörande chef skulle få antaga erforderligt antal arbetare till full¬
görande af sådana arbeten, som dittills vid verkstäderna, laboratoriet m. in.
utförts af vaktbetjäningen, så att endast eu vaktmästare blefve erforderlig.
Lönen för kontrollören syntes departementschefen något för högt
beräknad af kommitterade, helst, såsom en reservant antydt, dennes tid
antagligen icke blefve mera upptagen, än att han jämte sin tjänstgöring
vid kontrollverket kunde finna annan sysselsättning för sin utkomst, hvilket
departementschefen med hänsyn till tjänstens beskaffenhet ansåg icke böra
vara honom betaget.
Mot kommitterades förslag, att de afgifter, hvilka dittills såsom
sportler tillfallit vissa af mynt- och kontrollverkens tjänstemän, måtte
ingå och redovisas såsom inkomster för verken, ansåg departementschefen
någon anmärkning icke skäligen kunna göras.
Skyldigheten att bo inom myntverkets lokal och den däraf följande
rättigheten till en äfven för familj afpassad fri bostad och vedbrand syntes
däremot departementschefen ej böra utsträckas så långt, som kommitterade
föreslagit, dels emedan enligt hans mening kontrollörens och assistentens #
verksamhet ej vore af beskaffenhet att med nödvändighet påkalla deras
ständiga närvaro inom lokalen, dels ock emedan den af kommitterade
ifrågasatta förändringen i det större boställshusets inredning icke syntes
departementschefen kunna förordas. Endast för det fall att, utan någon
som helst dylik ombyggnad, någon mindre lägenhet om ett eller två bonings¬
rum kunde inom myntverkets bostadslokal beredas åt kontrollören eller
assistenten, borde myntverkets direktör äga rätt att åt endera eller, om
så kunde ske, åt båda upplåta sådan lägenhet till hyresfritt begagnande,
helst i intet fall borde komma i fråga, att andra personer än de vid mynt¬
verket anställda och deras familjer erhölle bostäder inom myntverkets lokal.
Med föranledande af den kungl. propositionen blef, såsom Riksdagens 1870 års riks-
skrifvelse den 13 maj 1876 (n:r 41) gifver vid handen, följande aflö- dash
ningsstat fastställd för mynt- och kontrollverken att lända till efterrättelse
från och med år 1877.
20
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
pennin-
|
Arf¬
vode.
|
Summa.
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
a) Myntverket.
|
|
|
|
|
|
En myntdirektör, jämte fri bostad och
vedbrand ............
|
4,400
|
2,000
|
_
|
6,400
|
/ Efter fem år kan lönen
\ höjas med 600 kronor.
|
En myntkamrerare, jämte fri bostad
och vedbrand..........
|
2,300
|
1,200
|
—
|
3,500
|
i Efter fem år kan lönen
J höjas med 500 kronor
1 och efter tio år med
|
En myntgravör, jämte fri bostad och
|
|
|
|
|
l ytterligare 500 kronor.
|
vedbrand ............
|
—
|
—
|
1,500
|
1,500
|
|
En vaktmästare, jämte fri bostad och
|
|
|
|
|
|
vedbrand ............
|
500
|
300
|
—
|
800
|
|
Summa
|
7,200
|
3,500
|
1,500
|
12,200
|
|
b) Kontrollverket.
|
|
|
|
|
|
En kontrolldirektör, jämte fri bostad
och vedbrand ..........
|
2,600
|
1,400
|
|
4,0001
|
[ Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor
|
En kontrollör............
En assistent.........\ . .
|
1,600
|
900
|
1,600
|
2,500J
1,600
|
j och efter tio år med
1 ytterligare 500 kronor.
|
Summa
|
4,200
|
2,300
|
1,600
|
8,100
|
|
Tillsammans för bägge verken
|
11,400
|
5,800
|
3,100
|
20,300
|
|
K. kung. »/« För åtnjutande af de i berörda stat uppförda löneförmånerna stad-
1876' gades jämlikt kungl. kungörelsen den 8 december 1876 (bihang till svensk
författningssamling n:r 59) följande villkor:
att tjänstgöringspenningarna må få uppbäras endast för den tid,
tjänstens innehafvare förrättat tjänst inom verket, men skola för den tid,
han varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som förrättat tjänsten;
att tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förord-
nas därtill, bestrida tjänst i högre grad;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger upp¬
bära hela lönen; men att den, som utan verkligt sjukdomsförfall undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
21
uppdrag, skall under ledigheten afstå sina tjänstgöringspenningar och där-
utöfver hvad som kan erfordras för tjänstens förrättande;
att för tjänsteman, som kommit i åtnjutande af de nya löne¬
förmånerna, full pension, när han varder berättigad därtill, skall utgå
med lönens hela belopp;
att, där ålderstillägg äger rum, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvare^ af
denna tid, mera än fyra år själf bestridt sin egen eller på grund af för¬
ordnande annan statens tjänst, och för andra förhöjningen, där sådan är
bestämd, efter ytterligare fem år under samma villkor; dock att ålders¬
tillägg ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det,
då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; och borde löntagaren därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya statens införande förflutit från
hans utnämning till tjänsten;
att förhöjningarna äga rum endast på lönen, icke på tjänstgörings-
penningarna;
att tjänsteman vid mynt- eller kontrollverket, som mottager de för¬
höjda aflöningsförmånerna, skall, om det verk, där han är anställd, om¬
organiseras med förändrad benämning och arbetsordning, eller om vissa det¬
samma tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig
att, med bibehållande af tjänstegrad och den aflöning, han innehar, tjänstgöra
i det nya ämbetsverket eller i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att tjänsteman vid mynt- eller kontrollverket, med undantag af kon¬
trollören och assistenten, icke får jämte den nya aflöningen mottaga annan
tjänstebefattning utom verket;
att den, som antages till tjänst vid myntverket eller till annan
tjänst vid kontrollverket än kontrollörs- eller assistentbefattning, skall vara
skyldig att genast frånträda annorstädes innehafd tjänstebefattning;
att tjänsteman, som redan innehade tjänst utom mynt- eller kon¬
trollverket, dock finge bibehålla densamma, så länge den icke var hinderlig
för tjänstgöringen i verket;
att tjänsteman i mynt- eller kontrollverket må, då han uppnått 65
lefnads- och minst 35 tjänstår, vara berättigad till oafkortad pension å
allmänna indragningsstaten; samt
22
att tjänsteman i mynt- eller kontrollverket, hvilken kommer i åtnju¬
tande af förbättrade löneförmåner, skall, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjänstår, vara pliktig att med oafkortad pension å allmänna
indragningsstaten afgå från tjänsten; Kungl. Maj:t dock obetaget att låta
anstå med afskedet, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
han finnes villig att kvarstå i densamma; äfvensom
att, hvad särskildt beträffar assistenten, denne, då han förordnas
att förrätta annan tjänst, må, jämte åtnjutande af bestämda tjänstgörings-
penningar, under förordnande vid kontrollverket behålla sitt assistentarfvode
och, under förordnande vid myntverket, af detta verks medel tilläggas ett
mot arfvodet svarande belopp.
23
Myntverkets organisation ocli verksamhet.
Den för myntverket gällande instruktion är utfärdad den 8 december
1876 (svensk författningssamling n:r 55). I vissa delar däraf hafva dock
vidtagits ändringar genom kungl. kungörelser den 22 februari och den 22
november 1878, den 31 december 1886 och den 20 november 1896.
Enligt instruktionen har myntverket till åliggande och är ensamt Instr. § l.
berättigadt att tillverka allt rikets mynt och skiljemynt enligt gällande
myntlag. Därjämte tillhör det verket att prägla medaljer och jettoner.
Vid myntverket äro anställda en myntdirektör, som är verkets chef, § 2.
en myntkamrerare och en myntgravör; hvarjämte chefen för rikets kon¬
trollverk, kontrolldirektören, åligger den befattning vid myntverket, hvarom
stadgas i instruktionen för sistnämnda verk.
Myntdirektören och myntkamreraren utnämnas af Kungl. Maj:t, den § 3.
senare efter förslag af myntdirektören. Myntgravören antages och af-
skedas af myntdirektören.
För att kunna utnämnas till myntdirektör eller myntkamrerare äro § 4.
i instruktionen uppställda följande fordringar: a) godkänd maturitets-
examen vid högre elementarläroverk; b) antingen vid ett af rikets uni¬
versitet aflagd examen till bergsstaten eller ock fullständig afgångsexamen
från tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap med betyg öfver
godkända insikter i bergskemi och metallurgi; och c) praktisk skicklighet
vid utförandet af sådana proberingar, som förekomma vid myntverk, hvil¬
ken skicklighet skall ådagaläggas genom prof vid myntverket, därest så¬
dant påfordras.
24
$ 5. Extra kontorsbiträde äfvensom verkmästare och arbetare vid mynt¬
verket antagas och afskedas af myntdirektören, som äfven bestämmer deras
arfvoden och öfriga förmåner, allt efter samråd med myntkamreraren1.
Vid myntverket skall vara anställd en vaktmästare. Denne, som
jämväl tjänstgör vid kontrollverket, antages och afskedas af myntdirek¬
tören, likväl efter samråd med kontrolldirektören.
§ 6. Under rubriken tjänstemännens åligganden stadgas i instruktionen
beträffande myntdirektören, att det tillhör honom att öfvervaka mynt¬
tillverkningen och medaljpräglingen i dess helhet samt hafva inseendet
öfver myntverkets såväl fasta som lösa egendom, för hvars säkerhet och
vidmakthållande honom åligger att vidtaga ändamålsenliga åtgärder.
Honom tillkommer beslutanderätten i allt, som rörer myntverkets
drift och underhåll samt hushållningen och ordningen därvid. Då fråga
är om nybyggnad eller viktigare förändringar ej mindre vid själfva mynt¬
tillverkningen, än äfven af därför erforderliga maskiner och apparater,
uppgör han efter samråd med kontrolldirektören förslag därtill, som under¬
ställes Kungl. Maj:ts pröfning och stadfästelse.
Myntdirektören disponerar inom af Kungl. Maj:t bestämdt belopp
verkets inkomster, ansvarar för rätta användandet däraf och utöfvar till¬
syn å bokföringen.
Vid de proberingar, som enligt stadganden i instruktionen böra
verkställas af myntdirektören, äger han erhålla biträde af myntkamreraren;
börande likväl proberingen å såväl smält som i tenar gjutet guld, äfven¬
som den motprobering af guld, som nämnes uti § 11 i instruktionen,
verkställas af myntdirektören personligen, såvidt hans öfriga göromål
tillåta det.
Mynt direktören uppgör i samråd med kontrolldirektören och öfver-
lämnar till stadfästelse af Kungl. Maj:t förslag till alla de taxor, enligt
hvilka afgifter skola af allmänheten erläggas till myntverket.
Det tillhör myntdirektören att utfärda de ordningsstadgar för verket,
hvilka kunna finnas behöfliga, äfvensom instruktion för myntgravören,
1 Vid. myntverket voro under år 1907 anställda en verkmästare, en maskinist samt
24 arbetare; hvarförutom funnos nattvakt, portvakt och gårdskarl.
25
samt att efter samråd med kontrolldirektören upprätta den tariff, hvarefter
gravörens arbeten åt myntverket skola betalas.
Före den 1 april hvarje år skall myntdirektören afgifva berättelse
till Kungl. Maj:t om myntverkets verksamhet under sistförflutna kalender¬
året. Öfriga berättelser och rapporter, som kunna varda föreskrifna för
verket, åligger det jämväl myntdirektören att afgifva.
Han skall låta föra protokoll vid de tillfällen, då öfverläggningar
äga rum emellan honom och kontrolldirektören, äfvensom då olika meningar
uppstå dem emellan i frågor om halten af för utmyntning smält gods eller
om halt och vikt af färdigt mynt.
Myntdirektören tillhör att vidtaga nödiga åtgärder för bibehållande
af myntverkets utväxlingskassa vid den för skiljemyntsutväxlingen er¬
forderliga storleken. När utmyntning af ett eller flera slag af skiljemynt
synes honom böra företagas, uppgör han förslag därtill, hvilket tillika med
uppgift angående den för myntningen behöfliga kvantiteten metaller under¬
ställes Kungl. Maj:ts pröfning.
Myntkamreraren, hvilken tillika bestrider kassörsbefattningen vid
verket, redogör för all därvarande uppbörd, förer verkets räkenskaper och
verkställer den där behöfliga protokollsföring; biträder myntdirektören vid
utförandet af de denne åliggande proberingar; förer smältböckerna; öfver-
vakar och förer anteckningar öfver in- och utvägningarna vid verkstäderna;
ombesörjer efter uppdrag upphandling af bränsle och förbrukningsmaterialier
samt biträder myntdirektören vid vården af verkets fastighet.
Myntgravörens åligganden vid myntverket bestämmas i särskild in¬
struktion, utfärdad, såsom ofvan nämnts, af myntdirektören.
Därjämte åligger myntgravören att för de pris, som uppgöras med
kontrolldirektören, tillhandahålla kontrollverket såväl kontrollstampar som
andra vid nämnda verk behöfliga stampar.
Kontrolldirektörens åligganden vid myntverket äro:
att med uppmärksamhet följa tillverkningen af mynt och skiljemynt,
för hvars riktighet till halt och vikt han lika med myntdirektören är an¬
svarig, samt, då han anser några åtgärder böra vidtagas för myntverkets
säkerhet och vidmakthållande, anmäla sådant för myntdirektören;
,239/o8 Löneregleringskommitténs bet. XV. 4
1c. k. 50/ll
1896.
§ 7.
§ 8.
9.
26
att utföra de proberingar å guld, silfver, koppar, brons, krätser in. m.,
som föreskrifvas i instruktionen för myntverket;
att gemensamt med myntdirektören öfvervaka de präglade myntens
uppräkning, granskning och uppvägning samt att föra journal öfver upp¬
räkningen och uppvägningen;
att, då myntdirektören af sjukdom eller annan orsak är hindrad att
förrätta sin tjänst, öfvertaga bestridandet af myntdirektörsbefattningen, om
han förordnas därtill; samt
att, då han och myntdirektören äro af olika åsikter i fråga, som
utgör föremål för deras gemensamma öfverläggning, skriftligen afgifva till
protokollet sin mening jämte skälen därtill.
I fråga om gulds mottagning vid myntverket för probering och vär¬
dering samt till utmyntning äro detaljerade bestämmelser meddelade uti
§§ 11—17 i instruktionen, sådana dessa paragrafer lyda enligt kungl.
kungörelsen den 81 december 1886. Af dessa bestämmelser må här åter-
gifvas följande.
En hvar äger att på angifna villkor inlämna guld till myntverket
för probering och värdering.
Godset mottages af myntkainreraren, som uppväger och bokför
detsamma. Består godset af plans, äger kontrolldirektören att bestämma,
huruvida plansen behöfver omsmältas, och utsätter myntdirektören, i
händelse smältning skall ske, tiden för densamma. Vikten af hvarje inläm¬
nad eller genom smältning vid myntverket erhållen plans införes af mynt-
kamreraren i en journal.
Kontrolldirektören låter aftaga minst två prof af hvarje plans på
de ställen, han finner för godt, och verkställer särskild probering å hvarje
prof. Då probering ägt rum, förser kontrolldirektören plansen med sin
stämpel och utfärdar, utan lösen, för hvarje plans särskild! proberingsbevis.
Om inlämnaren är missnöjd med den gjorda proberingen och fordrar
anställande af motprobering, skall sådan verkställas af myntdirektören i
närvaro af kontrolldirektören och inlämnaren eller dennes befullmäktigade
ombud. Sammanstämma ej proberingarna på sätt i instruktionen angifves,
skola nya proberingar verkställas i inlämnarens eller hans ombuds när-
27
varo af både myntdirektören och kontrolldirektören. Den funna halten
antecknas af myntkamreraren i ofvanberörda journal.
Åstunda!- godsets ägare värdering af proberad plans, verkställes den¬
samma af myntdirektören och myntkamreraren, och införes af myntkam¬
reraren i förutnämnda journal.
En hvar äger att till myntverket inlämna guld till utmyntning i $ 12
20- och 10-kronestycken emot ersättande af myntningskostnaden enligt
lagen om rikets mynt samt under angifna särskilda villkor.
Myntverket äger att, där guld är af beskaffenhet att dess mot¬
tagande enligt angifna bestämmelser får ske, mottaga guldparti till
utmyntning, så snart dess värde uppgår till minst 500,000 kronor.
År guldpartiet af lägre värde och således alltför litet att därå en¬
samt företaga utmyntning, må det bero på myntdirektören att, sedan pro¬
bering och värdering skett, antingen mottaga guldet till förmyntning, in¬
lösa det kontant, efter afdrag af myntningsafgiften, eller därå utfärda
attest, som inlöses af riksbanken. Guldparti af mindre värde än 500
kronor mottages icke h
Guldet mottages antingen i form af plansar eller i form af präg¬
lade mynt.
Myntverket är skyldigt att till utmyntning mottaga inlämnadt guld
i allmänhet endast när det är godt utmyntningsguld.
Beträffande villkoren för mottagning af guld till utmyntning i 5-
kronestycken gälla dels i afseende å guldets vikt, beskaffenhet och halt
instruktionens bestämmelser i fråga om inlämning af guld till utmyntning
i 20- och 10-kronestycken, dels i andra afseenden hvad som är eller
blifver stadgadt i lagen om rikets mynt.
Probering och värdering af guld, som blifvit inlämnadt till utmynt- 9 13
ning, verkställas i den uti § 11 i instruktionen bestämda ordningen, utan
erläggande af någon proberings- eller värderingsafgift. Myntkamreraren ut¬
färdar därefter myntattest, hvars innehåll införes i särskild journal. 1
1 Genom kungl. bref den 30 mars 1894 är emellertid förordnadt, att, när svenska
guldmynt eller medaljer, slagna vid myntverket i guld, erbjudas verket till inköp efter metall¬
värdet, sådana mynt eller medaljer få inköpas till huru små belopp som helst.
28
g 14. Med fullmäktiges i riksbanken begifvande äger en hvar för riks¬
bankens räkning inlämna till myntverket guld i plans, äfven utan närmare
angifvande af ändamålet.
öfver sålunda inlämnadt guld afgifver myntverket, särskildt för
hvarje plans, bevis, upptagande bland annat, att guldet blifvit af viss per¬
son för riksbankens räkning inlämnadt å myntverket.
På fullmäktige ankommer att senast inom en månad efter bevisets
utfärdande bestämma, om guldet skall användas till förmyntning eller af-
hämtas från myntverket.
§ 15. Afgifterna för probering och värdering liksom öfriga afgifter, som
ifrågakomma vid myntverket, uppbäras, kvitteras och redovisas af mynt-
kamreraren.
Angående utmyntning af guld stadgas i instruktionen för myntverket
följande.
§ 18. Då guldsmältning skall ske, verkställa myntdirektören och mynt-
kamreraren den därför nödiga legeringsuträkningen.
Därvid iakttages, att oproberade plansar ej få användas till utmynt-
ningssmältning, ej heller s. k. abguss1, fil- eller skafspån eller annat
dylikt gods, innan det blifvit smält och gjutet till smidig plans och denna
proberats och stämplats af kontrolldirektören, utan skola till utmyntning
smältas endast proberade smidiga plansar med tillsats af god koppar samt
sådant skrot och sådana kasserade plattar och mynt, hvilkas halt är med
visshet känd af myntdirektören och kontrolldirektören.
§ 19. Då guldet är fullständigt smält och blandadt, tages degelprof, som
granuleras1 2. Af granalierna afvägas fem gram och inläggas i konvolut,
som förses med påskrift om smältans nummer och datum, förseglas af
myntdirektören och kontrolldirektören samt förvaras, tills smältan blifvit
behörigen utmyntad och det däraf tillverkade myntet gilladt.
§ 20. Smältan gjutes till tenar, hvilka numreras, hvarefter myntdirektören
och kontrolldirektören taga prof å de först och sist ur hvarje degel
1 Med abguss förstås ädel metall, som efter en smältning sitter kvar i degeln.
2 Granulera = bringa en smält metall i kornigt tillstånd.
29
gjutna tenarna, hvilkas halt de hvar för sig undersöka. Halten angifves
i tiotusendelar och införes i de profjournaler, som föras af kontrolldirek¬
tören och myntkamreraren.
Skilja sig profresultaten icke mer än fyra tiotusendelar och ligga
alla inom remedium, bestämmer medeltalet af dem tenarnas halt. Blir
skillnaden mer än fyra tiotusendelar och förnyade proberingar icke gifva
den önskade öfverensstämmelsen, skall degelprofvet proberas af både mynt-
direktören och kontrolldirektören, och halten bestämmas efter medeltalet
af dessa proberingars resultat, så framt de, äfvensom resultaten af ten-
profven, utfallit inom remedium.
Förrän fullständig visshet vunnits, att tenarnas halt ligger inom
remedium, får utmyntningsarbetet därå icke fortsättas.
Då myntpost blifvit färdig att aflämnas från myntverket, uppväges
densamma i närvaro af myntdirektören och kontrolldirektören, hvilka
gemensamt undersöka, om det färdiga myntet till halt och vikt öfverens-
stämmer med lagen om rikets mynt.
Ur den uppvägda posten uttager för detta ändamål kontrolldirek¬
tören utan val tre profpenningar och låter ur midten af hvardera utsticka
en rund skifva af ungefärligen myntets halfva vikt. Profpenningarna,
hvarur skifvorna blifvit utstuckna, märkas och inläggas i ett konvolut,
som förseglas af myntdirektören och kontrolldirektören, samt förses med
påskrift om myntpostens smältningsnummer, sort och datum samt, sedan
proberingen skett, äfven med påskrift om halten. Skifvorna märkas lika¬
ledes, hvarefter de proberas af myntdirektören och kontrolldirektören.
Halten angifves i tiotusendelar, och medeltalet däraf för alla sex profven
bestämmer myntpostens halt, så framt alla proberingarna utfallit inom
remedium.
Skulle halten å något mynt äfven efter förnyad probering visa sig
öfver- eller understiga det fastställda remedium, eller uppstår tvist därom,
skall förhållandet anmälas hos chefen för finansdepartementet och svar af-
vaktas, huruvida myntposten skall nedsmältas eller hvilken annan åtgärd
skall företagas därmed. Under tiden skall den till halten felaktiga eller
omtvistade myntposten under myntdirektörens och kontrolldirektörens för¬
segling förvaras i myntverkets hufvudförråd.
5 21.
30
För utrönande, huruvida myntens vikt är riktig så väl styckevis som
kilogramvis, anställer kontrolldirektören i myntdirektörens närvaro prof-
vägningar såsom honom godt synes. Skulle anmärkning mot vikten före¬
komma, bör hela myntposten undersökas genom förnyad vågning och de
felaktiga mynten frånskiljas. Återstoden behandlas såsom ny myntpost.
Vid undersökning och granskning af färdig myntpost föres protokoll,
hvari böra noggrant upptagas resultaten af alla proberingar och profväg-
ningar samt hvad i öfrigt kan vara anmärkningsvärdt. Protokollet be¬
styrkes genom myntdirektörens och kontrolldirektörens underskrifter.
S 22. Myntpost, som blifvit gillad till halt och vikt, uppräknas i sådana
summor, som äro lämpliga för afleverering, hvarvid felaktiga mynt afskiljas.
Sedan hvarje sådan del af myntposten blifvit vägd, uppgöres räkning öfver
hela postens stycketal och vikt i den journal, som föres öfver uppräkning
och uppvägning af präglade mynt. Slutsummorna för vikt och stycketal
införas i protokoll.
§ 23. De förseglade profpenningarna inläggas jämte afskrift af protokollet
i hufvudförrådet och insändas vid påföljande årets ingång till finans¬
departementet att därstädes förvaras under tio år, hvarefter de återlämnas
till myntverket, för att där tillgodogöras.
Om utmyntning af silfver innehåller instruktionen följande bestäm¬
melser. ■
8 24. Då silfver skall utmyntas, verkställes legeringsuträkningen af mynt¬
direktören och myntkamreraren. Därvid iakttages, att till smältningen
ej får användas silfverplans, som icke blifvit vid myntverket proberad,
och ej heller s. k. abguss från föregående smältningar, utan skall sådant
gods först smältas och gjutas till plans, som proberas och stämplas af
kontrolldii'ektören.
§ 26. Då degelns innehåll blifvit väl smält och blandadt, tages degelprof,
som granuleras. Ä granalierna göra myntdirektören och kontrolldirektören
hvardera två proberingar; och skall på grund af dessa samt med beräkning
af den förhöjning i halt, som kommer att äga rum genom plattarnas hvit-
kokning, halten rättas i händelse af behof.
31
Smältan gjutes till ten ar, af hvilka de först och sist ur hvarje degel
gjutna proberas af myntdirektören och kontrolldirektören till utrönande,
huruvida under arbetet gods blifvit obehörigen inblandadt eller vid silfrets
stelnande allt för stora ojämnheter i halten uppkommit.
Vid undersökning af halten å färdig myntpost af tvåkronestycken
och enkronestycken uttagas tre profpenningar. Ur midten af dessa utstickas
runda skifvor af ungefärligen myntets halfva vikt, hvilka myntdirektören
och kontrolldirektören hvar för sig probera. Dessutom tagas 500 gram af
myntposten, hvilka i myntdirektörens och kontrolldirektörens närvaro ned¬
smältas i grafitdegel under betäckning af tint träkolspulver och granuleras.
A de erhållna granalierna verkställa myntdirektören och kontrolldirektören
hvardera två proberingar; och skall medeltalet af dessa fyra proberingar,
så framt de ligga inom remedium, bestämma myntpostens halt.
Vid undersökning af halten å färdig myntpost af femtio-, tjugufem-
och tioöresstycken användes endast granalieprof; och uttagas därtill 300
gram, som smältas, granuleras och proberas på sätt nyss är sagdt.
Skulle de af myntdirektören och kontrolldirektören å granalierna
gjorda proberingar falla utom remedium, omsmältas granalierna på före-
skrifvet sätt och granuleras å nyo, hvarefter de sålunda erhållna nya
granalierna proberas. Utfalla äfven dessa proberingar utom remedium,
förfares på sätt angående probering af guldmynt är stadgadt (§ 21).
För tvåkronestycken och enkronestycken skola de tre profpenningarna
jämte 9 gram af granalierna, men för femtio-, tjugufem- och tioöresstyckena
endast 9 gram af granalierna inläggas i konvolut, som förseglas af mynt¬
direktören och kontrolldirektören samt förses med påskrift om myntpostens
smältningsnummer, sort, datum och halt. I afseende å profpenningarnas
och granaliernas förvaring galle hvad i § 23 af instruktionen är stadgadt
beträffande profpenningar af guld.
För utrönande, huruvida myntposten till vikt öfverensstämmer med
lagen om rikets mynt och i öfrigt är felfri, äfvensom rörande dess upp¬
räkning m. in. förfares såsom om färdigt guldmynt är stadgadt.
Beträffande utmyntning af brons är föreskrift, att alla för denna
utmyntning behöfliga kemiska undersökningar och proberingar verkställas
§ 26.
§ 27.
§ 28.
32
af kontrolldirektören ensam. Plattar till bronsmynt skola emellertid före
präglingen till vikt och form undersökas och gillas af myntdirektören.
S 29. Myntkamreraren öfvervakar det färdigpräglade bronsmyntets upp¬
räkning och antecknar huru mycket som erhållits dels i kasserade plattar
och mynt och dels i gilladt mynt, samt besörjer det senares uppvägning,
inpackning och afsändande. Myntdirektören förordnar om de kasserade
myntens och plattarnas nedsmältning.
I k%fn 1878 I *'råöa om inväxling och utväxling af skiljemynt är stadgadt,
k k “A?1896 att 611 *1Var ä°a att myntverket, mot öfverlämnande till nämnda
verk eller mot insättning i riksbanken för verkets räkning af i riket gäl¬
lande guldmynt eller riksbankens sedlar, tillväxla sig skiljemynt af silfver
eller brons, dock af hvarje silfvermyntsort icke mindre än femhundra
kronor och därutöfver endast med femhundra kronor delbara värden, och
af hvarje bronsmyntsort icke mindre än etthundra kronor och därutöfver
endast med etthundra kronor delbara värden.
Begär den, som vid myntverket tillväxlar sig skiljemynt af silfver,
att detsamma må tillhandahållas honom å ort utom Stockholm, där full¬
ständig postanstalt eller poststation af första eller andra klassen linnes,
skall skiljemyntet genom myntverkets försorg samt på dess ansvar och
kostnad försändas till uppgifven ort.
Afsändningarna af skiljemynt ombesörjas af myntkamreraren med
tillhjälp af vaktmästaren och de extra biträden, som möjligen kunna
erfordras.
När riksbanken önskar begagna sig af den i § 18 af lagen om
rikets mynt (sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 9
maj 1896) riksbanken medgifna rätt att få hvilket som helst med tio
kronor delbart belopp af svenskt skiljemynt, hvilket är af beskaffenhet
att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxladt
mot guldmynt eller riksbankens sedlar, skall sådan växling ske hos mynt¬
verket.
Skiljemynt, som erbjudes myntverket till inlösen, skall vara sorteradt
och uppräknadt i poster om högst 500 kronor, silfvermyntet inneslutet
i förseglade påsar och bronsmyntet i förseglade träkärl.
33
År myntverket icke i tillfälle att vid anfordran inlösa hela det
levererade beloppet, äger myntdirektören att för myntverkets räkning
förskottsvis lyfta för ändamålet erforderliga medel hos statskontoret.
Hvad prägling af medaljer och jettoner angår, säges i instruktionen § 31.
för myntverket, att de präglas af guld, silfver, koppar eller andra därtill
lämpliga metaller och metallblandningar. Guldets halt må ej understiga
jö7ö5ö och silfrets ej yö9ö°5- Legeringsuträkningen till smältning af medalj-
guld eller medaljsilfver verkställes af myntdirektören och myntkamreraren
samt de vid smältningen erhållna tenarnas probering af kontrolldirektören.
Af hvarje ny medalj eller jetton skall myntdirektören aflämna till § 32.
kungl. myntkabinettet ett exemplar i silfver, hvilket bekostas af ägaren
till stamparna.
Myntdirektören må icke, utan särskild föreskrift af Kungl. Maj:t,
låta prägla andra medaljer eller jettoner än dem, som blifvit godkända af
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien eller svenska akademien.
Medaljer och jettoner må utlämnas från myntverket mot lösen efter § 33.
fastställd taxa, hvilken lösen emottages och redovisas af myntkamreraren.
Beträffande tillgodogörande af krätser gäller, att de skola efter hand § 34.
hopsamlas och af kontrolldirektören proberas samt värderas och bokföras;
och må det bero på myntdirektören att bestämma, huruvida de böra till¬
godogöras vid myntverket eller annan verkstad eller ock försäljas i be¬
fintligt skick.
Angående bokföring och redovisning innehållas följande bestämmelser
i instruktionen för myntverket.
Alla till nämnda verk inflytande medel, som icke äro behöfliga £ 35.
för löpande utgifter, böra insättas i riksbanken och i mån af behof ut-
assigneras därifrån; skolande assignationerna underskrifvas af myntdirek¬
tören och kontrasigneras af myntkamreraren.
Vid myntverket skall föras hufvudbok, kassabok och smältbok en- § 36.
ligt fastställda formulär samt dessutom sådana räkenskapsböcker och jour¬
naler, som erfordras för verkets drift och förvaltning.
2239/o8 Lönereglering shommittém het. XV.
5
34
*
£ 37. Myntdirektören låter hvart femte år upprätta fullständig på inven¬
tering grundad förteckning öfver myntverkets maskiner, effekter och öfriga
lösa egendom, som ej kan hänföras till förbrukningsartiklar. Detta inven¬
tarium kompletteras dessemellan genom till- och afskrifning. Behållningen
af förbrukningsartiklar, som upptages i särskild förteckning, värderas på
grund af räkning, uppmätning eller beräkning vid slutet af hvarje år.
Dessa förteckningar skola underskrifvas af myntkamreraren och be¬
styrkas af myntdirektören samt biläggas räkenskapen.
§ 38. I fråga om förvaring af ädla metaller och mynt samt inventering
är stadgadt, att i särskildt därtill afsedt förvaringsrum vid myntverket
skall inläggas så väl allt till förmyntning inkommande guld och silfver, tills
det skall användas, som äfven allt färdigt mynt, tills det afsändes från
myntverket.
Till detta myntverkets hufvudförråd skola finnas två olika lås, hvar¬
till nycklarna förvaras en af myntdirektören och den andra af mynt¬
kamreraren. I detta förvaringsrum skall alltid finnas förteckning öfver
de metaller och det mynt, som där förvaras.
§ 39 Inventering af myntverkets behållning i guld, silfver, koppar, zink,
tenn och brons äfvensom af dess kassa skall förrättas två gånger om året
inom den 15 januari och den 15 juli genom därtill af statskontoret för¬
ordnad tjänsteman; och böra fullmäktige i riksbanken underrättas om för¬
rättningen, för utseende af ombud att närvara därvid.
§ 40. Om vikter och vågar föreskrifves i instruktionen för myntverket, att
vid uppvägning af och redovisning för guld, silfver och myntbrons rikets
myntvikt skall uteslutande begagnas.
Justering af myntverkets vågar och vikter skall minst en gång om
året, i närvaro af myntdirektören och kontrolldirektören, verkställas af
person, som chefen för finansdepartementet förordnar därtill.
För att i någon mån antyda omfattningen af myntverkets arbete har
kommittén ansett sig böra intaga följande tabeller.
k
35
Mynttillverkning.
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
År 1907.
|
|
|
|
A n
|
tal
|
stycken.
|
|
|
Guldmynt:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20 kronor . .
|
127,250
|
6,250
|
155,491
|
134,660
|
104,199
|
—
|
—
|
—
|
10 » . .
|
26,553
|
—
|
—
|
65,352
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5 >
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Silfverskilje-
mynt:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 kronor . .
|
127,684
|
—
|
71,887
|
—
|
130,837
|
—
|
112,468
|
551,573
|
1 >
|
177,121
|
—
|
593,951
|
—
|
—
|
—
|
426,939
|
733,128
|
50 öre . . .
|
188,318
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
319,452
|
319,484
|
25 > ...
|
1,179,868
|
1,168,383
|
469,417
|
—
|
—
|
732,000
|
—
|
1,217,536
|
10 » ...
|
851,371
|
—
|
921,850
|
—
|
1,172,693
|
—
|
—
|
3,653,750
|
Bronsslcilje-
mynt:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5 öro . . . .
|
403,338
|
282,239
|
338,789
|
528,530
|
364,580
|
545,080
|
565,280
|
1,021,820
|
2 .....
|
824,972
|
615,282
|
911,553
|
780,991
|
687,750
|
1,429,900
|
994,250
|
2,038,250
|
1 .....
|
1,713,463
|
2,464,335
|
1,948,794
|
2,011,826
|
2,928,700
|
3,555,600
|
1,783,300
|
3,358,800
|
Summa stycke»
|
5,619,938
|
4,536,489
|
5,411,782
|
3,521,359
|
5,388,759
|
6,262,580
|
4,201,689
|
12,894,341
|
Värde i kronor
|
3,771,083: 07
|
468,156: 69
|
4,111,742: 70
|
3,408,884: 58
|
2,524,194: 30
|
274,408: —
|
877,583: -
|
2,791,219: -
|
Medalj till ve rkning.
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
År 1907.
|
|
|
|
Ant
|
al 8
|
t y c
|
ken.
|
|
|
Guldmedaljer.....
Silfvermedaljer ....
Bronsmedaljer ....
Aluminiummedaljer . .
|
131
3,713
1,927
|
147
4,583
2,143
|
203
3,755
3,501
|
214
7,678
5,490
48
|
330
8,426
6,190
106
|
572
11,503
10,659
5
|
585
13,643
11,265
56
|
682
13,954
10,049
106
|
Summa stycken
|
5,771
|
6,873
|
7,459
|
13,430
|
15,052
|
22,739
|
25,549
|
24,791
|
36
Skilj emyntut växling.
Skiljemynt, ut¬
lämnade från
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
År 1907.
|
myntverket:
|
|
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
till riksbankens
hufvudkontor:
i silfver.....
i brons......
|
599,500
18,100
|
126,500
15,000
|
629,500
20,000
|
18,500
|
150,000
15,000
|
80,500
16,000
|
290,000
20,000
|
882,000
13,500
|
till allmänhetenl:
i silfver.....
i brons......
|
2,458,500
33,600
|
2,163,000
36,700
|
2,448,000
41,550
|
2,209,900
36,200
|
3,203,200
73,700
|
3,576,800
75,100
|
4,337,500
111,100
|
4,633,200
130,200 i
|
Nettovinst vid myntverket2.
År 1880 ......kronor 140,964: 24
> 1885 ...... > 51,026:74
. 1890 ...... » 267,307:72
» 1895 ...... » 26,967:20
*
*
År 1900 ......kronor 98,739: 96
> 1905 ...... > 52,810: 12
> 1906 ...... > 340,757:92
> 1907 ...... > 1,314,995:79
Genom kungl. bref den 5 maj 1882 medgafs, att myntverket skulle
äga att tills vidare årligen af behållningen från föregående år såsom rö¬
relsekapital disponera högst 400,000 kronor, samt att inlevereringen till
statskontoret af det utöfver nämnda rörelsekapital befintliga öfverskottet
icke behöfde äga rum förrän den 1 juli påföljande år.
Sedermera har genom kungl. bref den 26 februari 1904 medgifvits,
att myntverket må tills vidare årligen såsom rörelsekapital disponera hela
behållningen från det föregående året, samt att inlevereringen till statskon¬
toret af det belopp, hvarmed nyssnämnda behållning öfverstiger 400,000
kronor, icke behöfver äga rum förr än i slutet af nästföljande året. * *
1 Till större delen försändelser till landsorten.
* Härvid har afdrag icke ägt ram för aflöningen till i myntverkets stat upptagna tjänstemän
och vaktmästare, liksom ej heller någon hyra beräknats för de lägenheter inom statsverkets egendom,
som myntverket samt där anställda tjänstemän och vaktmästare disponera.
37
Kontrollverkets organisation och verksamhet.
För kontrollverket gäller instruktion af den 8 december 1876 (svensk
författningssamling n:r 56) med de ändringar däri, som innefattas i
kungl. kungörelse den 6 december 1907.
Enligt instruktionen är detta verk inrättadt för probering och kon- Inatr. g l.
trollstämpling af guld-, silfver- och tennarbeten l.
Vid verket äro anställda en kontrolldirektör, som tillika har den be- § 2.
fattning vid myntverket, hvarom stadgas i instruktionen för sistnämnda verk,
en kontrollör och en assistent.
Kontrolldirektören och kontrollören utnämnas af Kungl. Maj:t, den $ 3.
senare efter förslag af kontroll direktören. Assistenten antages af kontroll¬
direktören antingen tills vidare eller på viss tid, i senare fallet på högst
tre år i sänder.
För att kunna utnämnas till kontrolldirektör eller kontrollör eller
antagas till assistent äro i instruktionen uppställda följande fordringar:
a) godkänd maturitetsexamen vid högre elementarläroverk; b) antingen vid
ett af rikets universitet aflagd examen till bergsstaten, eller ock fullstän¬
dig afgångsexamen från tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap
med betyg öfver godkända insikter i bergskemi och metallurgi; och c)
praktisk skicklighet i utförandet af sådana proberingar, som förekomma
1 Om »kontrollbehandlingen af guld-, silfver- och tennarbeten i Sverige» har år 1895
på trycket utgifvits en af dåvarande kontrolldirektören Adolf Tamm utarbetad sammanfatt¬
ning af gällande bestämmelser. Kungl. Maj:t har emellertid den 6 december 1907 bemyndi¬
gat chefen för finansdepartementet att tillkalla två sakkunniga för att jämte kontrolldirektö¬
ren verkställa revision af gällande bestämmelser rörande kontrollen å guld- och silfverarbeten
jämte därmed sammanhängande föreskrifter samt afgifva det förslag till bestämmelser i ämnet,
hvartill en sådan revision kunde föranleda.
38
vid myntverk, hvilken skicklighet skall ådagaläggas genom prof vid mynt¬
verket, därest så erfordras.
§ 4. Extra biträden vid kontrollverket för proberingen samt kansli- och
räkenskapsgöromålen må antagas af kontrolldirektören i mån af behof och
äger han utbetala arfvoden till dem af de till expenser vid verket an¬
slagna medel. Han antager äfven de arbetsbiträden, som behöfvas vid
verket för städning, proftagning, stämpling m. m.1.
§ s. Kontrolldirektörens åligganden i hans egenskap af chef för kontroll¬
verket äro:
att tillse och noga hålla hand däröfver, att svenska guld-, silfver-
och tennarbeten ej föryttras eller hållas till salu, utan att vara behörigt
kontrollstämplade och försedda med de i öfrigt. påbjudna märken;
att själf deltaga i de vid kontroll verket förekommande proberingar,
då hans proberingsskyldighet vid myntverket medgifver sådant, och vaka
däröfver, att kontrollverkets tjänstemän behörigen uppfylla sina åligganden,
äfvensom att enskildas rätt och bekvämlighet, hvilka hafva att skaffa med
kontrollverket, samt statsverkets rätt och bästa i afseende å kontrollstämp-
lingsmedlens, de s. k. dubbelafgifternas och extra proberingsafgifters Tätta
debiterande iakttages;
att dels själf, dels genom städernas magistrater med flera vederbö¬
rande hafva uppsikt därå, att något underslef vid tillverkningen af guld-,
silfver- och tennarbeten icke må föröfvas, utan hvad som är eller blifver
stadgadt om kontrollväsendet noga iakttages, och att, om missbruk eller
förbrytelser mot kontrollförfattningarna skulle förspörjas, genast vidtaga
nödiga mått och steg till missbrukens undanröjande samt felaktiga till¬
verkares åtalande inför domstol genom vederbörande allmänna åklagare,
när omständigheterna kunna föranleda därtill;
att hafva närmaste tillsyn därå, att uppbörden af och redovisningen
för kontrollstämplingsmedlen i landsorterna behörigt verkställes och de
därom gifna föreskrifter iakttagas af vederbörande, och att, om magistra-
1 Vid kontrollverket finnas anställda tre stämplingsbiträden, två manliga och ett kvinn¬
ligt. Sistnämnda biträde ombesörjer jämväl städning och rengöring af verkets lokaler. Vid
verket finnes ock ett proberingsbiträde; dessutom användas tidtals tillfälliga dylika biträden.
39
terna eller andra, som hafva befattning med kontrollstämplingen i lands¬
orterna, icke skulle fullgöra hvad som åligger dem i detta afseende, eller
ock Konungens befallningshafvande skulle underlåta att inom föreskrifven
tid insända de från magistraterna och andra vederbörande till dem in¬
gående kontrollmedelsräkenskaperna, söka rättelse däruti genom bref-
växling med vederbörande, och, om intet uträttas därmed, anmäla de
felande till åtal;
att själf, då hans öfriga göromål tillåta sådant, genom resor i lands¬
orterna, eller ock genom särskildt därtill utsedda ombud, söka inhämta
tillförlitlig underrättelse, huru kontrollförfattningarna därstädes efterlefvas
af vederbörande;
att tillhandagå guld- och silfverarbetare med råd och upplysningar
i allt hvad som angår dessa metallers tillgodogörande, äfvensom deras
riktiga legering och proberande, med hvad därtill hörer;
att såväl själf som ock genom städernas magistater och andra ve¬
derbörande hafva inseende därå, att guld- och silfverarbetare äro försedda
med goda och säkra vågbalanser samt justerade vikter;
att, i mån af behof, rekvirera från statskontoret af anslaget till
expenser vid kontrollverket och hafva tillsyn öfver expensmedlens behöriga
användande och redovisning; samt
att senast en månad efter afslutandet af alla räkenskaper vid kon¬
trollverket för ett förlidet år afgifva berättelse till Kungl. Maj:t öfver
verkets arbeten och förvaltning under sagda år.
År kontrolldirektören af ämbetsresa, sjukdom eller annan orsak på S 6
kortare tid hindrad att utöfva sin ämbetsbefattning vid kontrollverket,
skall densamma, i allt hvad kontrolleringen därstädes angår, förestås af
kontrollören, vid hvilka tillfällen chefen för finansdepartementet på kon¬
trolldirektörens förslag utser assistenten eller annan skicklig person att på
eget ansvar förrätta kontrollörstjänsten.
Kontrollören äger närmaste befattningen med och tillsynen å pro- £ 7-
beringens och kontrollstämplingens behöriga verkställande, hvarför det
åligger honom att å de vanliga stämpeldagarna samt eljest, så ofta göro-
«
40
målen fordra det, vara tillstädes vid kontrollverket och själf, då så be-
höfves, deltaga i proberingen.
Honom åligger ock
att själf eller genom ombud uppbära de i hufvudstaden inflytande
kontrollstämplingsmedlen och extra proberingsafgifterna (§ 10), till hvilken
uppbörds verificerande han emottager af assistenten eller antaget extra
biträde enligt kontrollstämplingsjournalen upprättade förteckningar å in¬
lämnade guld-, silfver- och tennarbeten, kontrollafgiften för desamma samt
extra proberingsafgifterna;
att för hvarje tilländalupen månad så tidigt insätta de influtna
medlen i riksbanken för statskontorets räkning och för kontrolldirektören
förete statskontorets kvitto, att kontrolldirektören kan före den 10 i
nästföljande månad aflämna till chefen för finansdepartementet ett i
kontrollverket upprättadt sammandrag öfver de under månaden kon-
trollstämplade arbeten och afgifterna för desamma, å hvilket sammandrag
kontrolldirektören skall hafva tecknat intyg om beloppets behöriga in¬
sättning i riksbanken;
att emottaga och i behörig ordning redovisa kontrollverkets expens-
medel, hvarvid iakttages, att alla räkningar å materialier för proberingen
in. m. skola vara attesterade af kontrollören eller assistenten och af kon¬
trolldirektören godkända till betalning, innan de få likvideras; samt
att därjämte redovisa för den årliga uppbörden af kontrollstämp¬
lingsmedlen, genom särskild hufvudbok öfver de i Stockholm influtna kon¬
trollmedlen och extra proberingsafgifterna, och medelst en öfver kontroll-
medelsuppbörden i landsorterna upprättad generalräkning, på grund af de
inkomna speciella redogörelserna från städerna eller andra orter, där kon¬
trollstämpling äger rum.
Expensmedelsräkningen, hufvudboken öfver kontrollmedelsuppbörden
i Stockholm och generalräkningen öfver samma uppbörd i landsorterna skola
vara färdiga så tidigt det följande året, att de kunna genom kontrolldirek¬
tören aflämnas till kammarrätten för behörig revision inom de tider, som
ftro eller blifva bestämda.
*
41
Assistentens åliggande skall förnämligast vara att biträda kon- § 8.
trolldirektören och kontrollören vid guld-, silfver- och tennproberingen;
att kontrasignera kontrolldirektörens ämbetsskrifvelser och gå honom till¬
handa i de vid kontrollverket förefallande kansligöromålen; samt att för
öfrigt i afseende på verkställigheten af de till verkets befattning hörande
ärenden ställa sig kontrolldirektörens och kontrollörens föreskrifter till noga
efterrättelse.
Kontrollverket skall alltid å de förut bestämda stämpeldagarna eller § 10, enligt
1 ° k. k. ®/u 1907.
måndagarna, tisdagarna, torsdagarna och fredagarna, då helgdag icke in¬
träffar på dem, vara tillgängligt för allmänheten från och med klockan 9 f. m.
till och med klockan 3 e. m.
Då utländska guld- och silfverarbeten öfversändas till verket från
tullkamrarna i riket, skall för hvarje probering, som behöfver göras å
sådana arbeten, särskild af Kungl. Maj:t på kontrolldirektörens förslag
bestämd extra proberingsafgift erläggas till kontrollverket, antingen ar¬
betena finnas af tillräcklig halt för att kontrollstämplas eller icke.
Beträffande mottagning af guld-, silf ver- och tennarbeten till probe- §ll, enligt
ring och kontrollstämpling stadgas, att arbetena böra å de bestämda stäm-*'*' inl907-
peldagarna inlämnas före klockan 72 11 f. m., dock med rättighet för till¬
verkarna af sådana arbeten att, om journalen öfver inlämnandet för dagen
icke ännu är afslutad, äfven något senare få sina arbeten emottagna, då
omständigheterna föranleda därtill och särskild anmälan därom göres hos
kontrollören.
Inlämnade arbeten böra samma dag få återhämtas från kontrollverket, § 12-
så vida icke i vissa fall proberingen däraf skulle leda till större omgång
eller tidsutdräkt, än som vanligen erfordras till profven, eller ock upp¬
kommen fråga om knapp- eller underhalt skulle föranleda till motprofs
anställande i ägarens eller dess ombuds närvaro, och hvartill särskild tid
då utsättes af kontrolldirektören.
Allt gods skall, för att emottagas, vara åtföljdt af två med ägarens § 13.
namn underskrifna förteckningar (s. k. arbetssedlar), som hvardera upp¬
taga godsets stycketal, beskaffenhet och vikt.
2239/08 LöneregleringsJcommitténs bet. XV.
6
42
Af dessa arbetssedlar återbekommer inlämnaren genast den ena,
försedd med anteckning om godsets emottagande. Vid godsets utläm¬
nande utbytes denna arbetssedel mot den andra, å hvilken den erlagda
kontrollafgiften blifvit kvitterad, hvarefter den förra kvarblifver vid kon¬
trollverket såsom bilaga till journalen för dagen.
§ U- Det inlämnade godset uppväges genast i närvaro af assistenten
eller antaget extra biträde.
Den, som sålunda varit närvarande vid uppvägningen, åligger att
ofördröjligen införa ägarens namn samt den inlämnade postens nummer
och vikt i en genomdragen och med kontrolldirektörens sigill försedd, pagi-
nerad journal. Denna journals riktighet skall för hvarje dag bestyrkas med
underskrift af den, som för tillfället fört journalen, hvarvid iakttages,
att posterna vid införandet numreras lika med inlämnarnas därtill hörande
förteckningar och efter en för hela året fortlöpande nummerföljd.
8 ls- Den tjänsteman, som fört kontrollstämplingsjournalen för dagen,
åligger det sedermera att, så snart ske kan, uträkna och i journalen in¬
föra den kontrollafgift, som bör erläggas för hvarje inkommen post, äfven¬
som extra proberingsafgift, när sådan förekommer, och må godset, efter
verkställd kontrollstämpling, icke få af inlämnaren afhämtas förr, än han
till kontrollören eller dess ombud inbetalt de därför belöpande afgifterna.
S lts- Beträffande sättet för proberingen af det inlämnade godset är före-
skrifvet, att af detsamma skall på lämpligt sätt aftagas den till profvet
erforderliga metall; dock att därvid, så vidt sådant låter sig göra, noga
tillses, att de inlämnade arbetena — vid äfventyr af skadans ersättande
— icke därigenom skadas till form eller åsätta prydnader.
8 IT- Det sålunda aftagna profvet undersökes af kontrolldirektören, kon¬
trollören, assistenten eller extra biträde, allt på den profvandes ansvar.
Emellertid äro kontrolldirektören och kontrollören ansvariga äfven för de
O
prof, hvilka de icke verkställt, i händelse sådan försummelse eller felaktig¬
het skulle vid profvens anställande hafva blifvit begången, som skäligen
kan tillskrifvas bristande tillsyn å deras sida eller saknaden af sådana
nödiga föreskrifter, som på dem bort ankomma att. meddela och i an¬
seende till verkställigheten handhafva.
43
Den vid proberingen funna rätta halten införes i den ofvan om- § 18.
nämnda journalen bredvid vikten af det gods, dit profvet liörer; och äger
tillverkaren eller inlämnaren af godset att, jämte detsamma, äfven åter¬
bekomma den däraf tagna eller efter profvet kvarblifvande metallen.
Angående kontrollstämpling en af inlämnade arbeten är stadgadt, § 19-
att inlämnadt silfver, hvars halt befunnits uppgå till den i författ¬
ningarna medgifna lägsta halten eller däröfver, äfvensom guld och tenn,
som vid proberingen funnits innehålla så mycket i tint, som de påslagna
haltstämplarna utvisa och författningarna närmare bestämma, skall utan
vidare omgång, under tillsyn af kontrollören eller den, som förrättar hans
tjänst, behörigen kontrollstämplas, så framt arbetena finnas vara försedda
med riktiga och tydliga stämplar, utvisande tillverkarens namn, året och
t ill verkningsorten.
Kontrollstamparna skola förvaras af kontrollören i ett sårskildt där- § SO-
till inrättadt förvaringsrum. De få endast å stämpeldagarna, eller då kon¬
trolldirektören därtill lämnar tillstånd, utlämnas till begagnande, för att
genast efter verkställd kontrollstämpling åter inläggas; ankommande det
på kontrollörens ansvar att tillse, det därvid ordentligt tillgår, äfvensom
att inlämnade arbeten icke må skadas genom kontrollstämpelns ovård-
samma åsättande.
Gör godsägaren anmärkning mot en befunnen halt och däraf föran- § St-
ledd åtgärd, skall kontrolldirektören föranstalta därom, att nytt prof å
det ifrågavarande godset anställes i kontrollverket å därtill af kontroll¬
direktören utsatt lämplig tid i hans egen och inlämnarens eller dess om¬
buds närvaro.
Blifver genom det sålunda anställda motprofvet rätta förhållandet £ så
med halten, i anseende till uppkomna skiljaktiga resultat, ändock icke
nöjaktigt utredt, utan vederbörande inlämnare äskar godsets ytterligare
undersökande, må anmälan om förhållandet göras hos chefen för finans¬
departementet.
Denne äger då att förordna om förnyadt motprofs verkställande af
ojäfvig och därtill skicklig person, som af honom utses, och att, sedan
44
sådant ytterligare prof blifvit i kontrolldirektörens, kontrollörens och gods¬
ägarens gemensamma öfvervaro verkställdt, efter tagen kännedom om de
vid samtliga profven vunna resultat besluta i målet.
För hvarje af de motprof, hvilka omnämnas i 21 och 22 §§ af in¬
struktionen, betalar godsägaren, i händelse att motprofven icke visa någon
annan halt än den förut funna, extra proberingsafgift (§ 10) till kon¬
trollverket. Så skall äfven ske, då till följd af funnen blandning i ett
parti flera prof måste göras för att skilja knapphaltigt eller under¬
haltigt gods från fullhaltigt.
§ 23. Med gods, som för befunnen underhalt icke kan godkännas till
kontrollstämpling, förfares i öfrigt på sätt, som därom är eller blifver
stadgadt.
§ 24. Beträffande kontrollstämpling en i landsorten är viss minimivikt före-
skrifven för de s. k. generalprof, hvilka där tagas af arbeten uppvista
till kontrollstämpling och som insändas till kontrollverket.
Dessa prof skola vid kontrollverket undersökas i den ordning
desamma inkommit, och så fort ske kan, af kontrollören, assistenten eller
extra biträde.
Resultaten af undersökningarna meddelas kontrolldirektören, som
har att därom underrätta magistraterna eller andra vederbörande och
tillika återsända till dem de fullhaltiga profven inom tre månader,
sedan profven inkommit till kontrollverket. Därjämte åligger det kon¬
trolldirektören att, i händelse af förefunna knapphalter eller under¬
halter, vidtaga de åtgärder, hvartill författningarna och förekommande om¬
ständigheter finnas föranleda.
g 25 Uppstår tvist om finheten eller rätta halten af de från landsorten
insända prof, äger tillverkaren att, på sätt uti § 21 i instruktionen är nämnd t,
få motprof verkställdt vid kontrollverket i egen eller ombuds närvaro, så
vida tillräcklig kvantitet profspånor ordentligt blifvit insänd till kontroll¬
verket. Ätnöjes ej tillverkaren med det sålunda gjorda motprofvet, för¬
fares på sätt, som i § 22 är föreskrifvet, ifall nödig tillgång af det ifråga¬
varande godset finnes för nytt profs anställande därmed.
45
Vederbörandes i landsorterna redogörelser för influtna kontrollstämp-
lingsmedel skola för ett tilländalupet år fullbordas så tidigt, att stats¬
verkets behållningar af kontrollinedelsuppbörden kunna i landtränterierna
insåttas och redogörelserna jämte ränterikvittenser och öfriga verifikationer
ingifvas till Konungens befallningshafvande i länen senast inom januari
månads utgång det följande året, vid vite af 75 öre för hvarje dag, som
utöfver nämnda tid dröjes med insändandet. De sålunda till Konungens
befallningshafvande inkomna redogörelserna skola senast inom påföljande
februari månads slut öfversändas till kontrollverket, utan afvaktande af
de redogörelser, som möjligen då icke ännu ingått till Konungens befall¬
ningshafvande.
Till belysande af kontrollverkets arbete meddelas här följande
tabeller.
Kontrollstämplade guld-, silfver- ocli tennarbeten.
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906
|
År 1907.
|
|
|
|
K
|
ilo
|
gra
|
m.
|
|
|
Tillverkade i Stockholm:
gnidarbeten ........
|
66
|
73
|
67
|
94
|
156
|
189
|
214
|
257
|
silfverarbeten.......
|
705
|
625
|
782
|
1,642
|
3,139
|
5,320
|
5,242
|
6,007
|
tennarbeten........
|
—
|
—
|
19
|
45
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Importerade:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gnidarbeten ........
|
49
|
80
|
26
|
30
|
76
|
92
|
151
|
157
|
silfverarbeten.......
|
314
|
885
|
476
|
1,247
|
1,929
|
2,936
|
2,959
|
3,038
|
Tillverkade i landsorten:
gnidarbeten........
|
189
|
230
|
259
|
302
|
475
|
556
|
616
|
654
|
silfverarbeten.......
|
1,082
|
939
|
810
|
979
|
1,193
|
1,390
|
1,402
|
1,465
|
tennarbeten........
|
308
|
80
|
118
|
64
|
10
|
—
|
—
|
—
|
§ 26.
46
I Stockholm inlämnade kontrollstämplingsposter, i sammanhang med kon¬
trollstämpling utförda proberingar och influten uppbörd.
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
År 1907.
|
Arheten, inlämnade till
kontrollstämpling, antal
poster .........
|
2,212
|
2,309
|
2,247
|
3,445
|
4,074
|
4,213
|
4,262
|
4,591
|
Utförda proberingar, antal c:a
|
5,600
|
7,500
|
6,400
|
10,500
|
13,700
|
15,400
|
16,600
|
18,180
|
Influten upphörd, kronor .
|
9,912
|
14,097
|
10,242
|
18,623
|
32,479
|
46,275
|
51,058
|
56,705
|
Kontrollstämpelmedel och extra proberingsafgifter, influtna i såväl Stock¬
holm som landsorten.
Kontrollstämpel¬
medel ....
Extra proberings¬
afgifter ....
Summa
|
År 1880.
|
År 1885.
|
År 1890.
|
År 1895.
|
År 1900.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
År 1907.
|
Kronor.
|
21,101: 51
1,148: 90
|
25,768: 70
2,099: 20
|
24,568: 52
1,393: 20
|
34,363: 99
2,700: 40
|
56,321: 20
3,904: 60
|
74,200: 60
4,540: 60
|
81,351: 50
5,189: 60
|
88,621: 84
5,676: 40
|
22,250: 41
|
27,867: 90
|
25,961: 72
|
37,064: 39
|
60,225: 80
|
78,741: 20
|
86,541:10
|
94.298: 24
|
Statsverkets behållning af kontrollstämplingenÅ
År 1880 ......kronor 14,553: 98 | År 1900 ......kronor 45,305: 24
» 1885 ...... » 19,378:22 > 1905 . 62,328:67
> 1890 ...... > 16,006:96 > 1906 » 69,302:38
> 1895 ...... > 25,910:60 : » 1907 > • 75,711:75 1
1 Härvid har afdrag icke ägt rum för aflöningen till i kontrollverkets stat upptagna tjänstemän,
liksom ej heller någon hyra beräknats för de lägenheter inom statsverkets egendom, som kontrollverket,
kontrolldirektören och två af verkets stämplingsbiträden disponera.
47
Särskilda föreskrifter i anledning af uppkommen vakans å
myntdirektörsbefattningen.
Sedan myntdirektören E. Brusewitz aflidit, förordnade Kungl. Maj:t
den 25 september 1908 kontrolldirektören att tills vidare förestå myntdi-
rektörsbefattningen, utom hvad anginge de myntdirektören åliggande pro¬
beringar, äfvensom myntkamreraren, filosofie doktorn E. F. Kellberg att
tills vidare förrätta nämnda proberingar.
Uti en den 22 oktober 1908 aflåten promemoria framhöll kontrolldirek¬
tören, hurusom den sålunda vidtagna anordningen medförde vissa olägen¬
heter därutinnan, att dels kontrolldirektören, då guld- och silfverplansar
inkomme till myntverket, blefve så strängt upptagen af dessas probering,
att han endast med ytterlig svårighet kunde, som sig vederborde, hand¬
hafva myntdirektörsbefattningen, dels myntkamreraren svårligen kunde
medhinna honom åliggande proberingar, då dessa, såsom lätt kunde in¬
träffa, borde utföras under myntverkets expeditionstid; och afgaf kontroll¬
direktören förslag till ordnande af ifrågavarande angelägenhet under förut¬
sättning att myntdirektörsbefattningen icke ansåges lämpligen böra under
den närmaste framtiden besättas med ordinarie innehafvare.
Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och då Kungl. Maj:t,
med hänsyn till möjligheten af förestående ändrad organisation af mynt-
och kontrollverken, ansett böra med tillsättandet af myntdirektörsbefatt¬
ningen med ordinarie innehafvare tills vidare anstå, har Kungl. Maj:t den
6 november 1908 dels förordnat kontrolldirektören att tills vidare jämte
egen befattning med undantag dock af de kontrolldirektören tillhörande
åligganden vid myntverket, som omförmälas i § 9 af gällande instruktion
för myntverket, förestå myntdirektörsbefattningen i hela dess omfattning,
48
dels ock förordnat, att kontrollören vid kontrollverket skulle tills vidare
jämte egna tjänstegöromål Fullgöra kontroll direktörens nyssnämnda ålig¬
ganden vid myntverket.
Tillika har Kungl. Maj:t förklarat, att såsom ersättning för de ökade
göromål, som genom ifrågavarande anordning komme att åligga kontroll¬
direktören och kontrollören vid kontrollverket, skulle af de till myntdirek¬
törens aflöning anslagna medel tills vidare utgå arfvoden, till kontrolldi¬
rektören med 200 kronor och till kontrollören vid kontrollverket med 100
kronor, allt för månad räknadt.
49
Inkomna framställningar.
Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,
huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar i
vederbörande lönestater kunde anses höra äga rum, därvid tillika borde
komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade
anordningarna kunde undvaras.
I anledning däraf afgåfvos utlåtanden af myntdirektören den 31 maj
1902 och af kontrolldirektören den 16 i samma månad, hvilka utlåtanden
från finansdepartementet öfverlämnades till kommittén med skrifvelse den
18'november 1902.
Uti myntdirektörens utlåtande anfördes, bland annat, följande. Myntdirektö-
I det betänkande, som afgafs af 1874 års löneregleringskommitté n/f W02.
angående mynt- och kontrollverken, framhölls, att vid bestämmande af
aflöningsförmånerna för myntverkets tjänstemän kommitterade måst taga
hänsyn till de aflöningsbelopp, som föreslagits för andra jämförliga tjänste¬
män, men tillika icke kunnat förbise, att de insikter och egenskaper, som
fordrades af myntverkets tjänstemän, samt vidden och beskaffenheten af
det ansvar, som pålades dem, gjorde det nödvändigt, att i någon mån lämpa
aflöningen efter hvad den enskilda industrien erbjöde.
Af samma skäl syntes det myntdirektören, att vid fråga om löne¬
förbättring någon hänsyn borde tagas till den betydliga stegring, som
dåmera inträdt i aflöningarna för sådana i den enskilda industrien an¬
ställda tjänstemän, hvilka i afseende på kompetensvillkor vore likställda
med myntverkets, på det att vid framdeles inträffande ledigheter tjänsterna
2239/o8 Lönereglering skommitténs bet. XV. 7
50
städse måtte kunna återbesättas med fullt lämpliga personer och att dessa,
om de saknade enskild förmögenhet, icke skulle för sin och sin familjs
utkomst behöfva tillika ägna sig åt andra sysselsättningar, hvilka mer eller
mindre toge tid och intresse i anspråk.
Dessutom borde vid en ny lönereglering icke förbises, att, i olikhet
med hvad, som ägde rum i de flesta andra ämbetsverk, myntverkets tjänste¬
män icke vore berättigade att åtnjuta någon årlig semester.
Att tjänstemännen åtnjöte förmånen af fri bostad och vedbrand hade
från statens sida påkallats däraf, att de för göromålens behöriga skötande
måste bo i myntverkets omedelbara närhet. Nämnda förmån vore visser¬
ligen i synnerhet för det dåvarande ganska stor, men borde icke alltför
mycket inverka reducerande på den procent, hvarmed den kontanta lönen
eljest ansåges böra ökas.
På grund däraf hemställdes,
att vid en blifvande lönereglering myntdirektören, hvilken dittills
åtnjutit samma kontanta aflöning som ledamöterna i de kollegiala ämbets¬
verken, måtte tilldelas enahanda löneförbättring, som dessa komme att
åtnjuta,
att myntkamreraren, hvilken tillika vore kassör och bland annat
hade att verkställa in- och utvägningarna vid verkstäderna och hvilkens
tjänstgöring vore särskildt ansvarsfull och fordrade synnerlig ordning och
punktlighet, måtte i afseende på sysselsättning mindre likställas med vissa
tjänstemän i andra ämbetsverk än med kamrerarna i Sveriges riksbank och
i förhållande därtill erhålla löneförbättring,
att vid bestämmandet af myntkamrerarens tjänstgöringspenningar
måtte iakttagas, att desamma blefve tillräckligt stora, för att vid tillfällen,
då kontrollören vid kontrollverket, på grund af förordnande, skötte mynt-
kamrerarbefattningen, denne genom åtnjutande af kamrerarens tjänstgörings¬
penningar måtte få full ersättning icke allenast för den inkomst, han af-
stode vid kontrollverket, utan äfven för den mer än femtio procent längre
tjänstgöringstiden vid myntverket än vid kontroll verket, samt
att vaktmästaren vid myntverket, hvilken tillika vore skyldig att
utan särskild ersättning tjänstgöra vid kontrollverket, måtte i aflönings-
hänseende närmast jämföras med de s. k. postvaktmästarna i riksbanken,
Öl
beträffande hvilka i bankoutskottets memorial n:r 10 vid 1902 års riksdag
yttrades, att arten af deras tjånstgöring påkallade särskild vaksamhet och
vore förenad med större ansvar, hvarför de uppenbarligen borde åtnjuta
särskild godtgörelse.
1 fråga om myntgravören meddelades, att denne utöfver sitt arfvode,
1,500 kronor, uppbure af myntverkets medel, enligt taxa, ett visst belopp
för hvarje mynt- eller medaljstämpel, han för verkets räkning graverade.
Inkomsten däraf brukade uppgå till omkring 2,100 kronor. I)å hans tid
icke vore mera upptagen däraf, än att han samtidigt kunde medhinna att
utföra åtskilligt arbete åt enskilda personer, ansågs myntgravörens arfvode
icke behöfva höjas med mer än 200 kronor.
Beträffande frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen till¬
fälle kunde beredas till indragning af tjänster, som kunde undvaras genom
de förändrade anordningarna, anfördes, att, då utom verkets chef endast
en ordinarie tjänsteman vore anställd vid myntverket, nämligen myntkam-
reraren, någon indragning af tjänst icke kunde komma i fråga. I detta
sammanhang meddelades emellertid att anställande af extra kontorsbiträde,
som enligt gällande instruktion för myntverket förutsattes vara behöfligt,
äfven under tider, då kontorsgöromålen varit betydligt ökade, ansetts böra
undvikas, emedan det i allmänhet icke skulle finnas sysselsättning för ett
dylikt biträde. Man hade fördenskull aldrig begagnat sig af berörda
rättighet. I
I det utlåtande, som, i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober Kontroiidirek-
1901, afgafs af kontrolldirektören, erinrades till en början, hurusom 1874 “/*"
års löneregleringskommitté beträffande kontrollverk et föreslog sådana af- 1902-
löningsförmåner för chefen och kontrollören, att dessa skulle blifvit likställda
den förre med en andra och den senare med en första gradens tjänsteman,
hvarförutom nämnda båda tjänstemän, såväl som assistenten vid verket,
skulle komma i åtnjutande af fri bostad och vedbrand; dock att hvad
kontrollören och assistenten beträffade, sistberöi’da förmån skulle blifva
beroende af en eventuell ombyggnad af myntverkets hus.
Genom den vid 1876 års riksdag fastställda aflöningsstaten för kon¬
trollverket hade emellertid de af kommitterade sålunda föreslagna aflönings-
52
Framställning
S8/io 1902 om
öfverflyttning
till kontroll-
verket af till¬
synen öfver
justerings-
väsendet.
förmånerna blifvit minskade för kontrolldirektören med 500 kronor, för
kontrollören med 500 kronor jämte förmånen af fri bostad och vedbrand
samt för assistenten med sistnämnda förmån.
Då göromålen vid kontrollverket efter år 1876 ökats i så hög grad,
att antalet därstädes utförda proberingar, hvilka år 1876 och de närmast
följande åren uppgingo till knappt 5,000 årligen, under år 1901 utgjorde
omkring 14,000, och därigenom tjänstemännens arbete vid kon t roll verket
i betydlig grad ökats, och då därjämte kontrollörens arbete äfven betydligt
ökats genom den i samma förhållande större uppbörden af kontrollstämp-
lingsmedel, var enligt kontrolldirektörens åsikt en förbättring särskildt af
kontrollörens löneförmåner, äfven oberoende af dyrare lefnadskostnader,
af behofvet påkallad.
Kontrolldirektören ansåg det vidare önskvärdt, att förmånen af fri
bostad inom myntverkets lokal framdeles kunde beredas för kontrollören,
enär denne, om ock hans egen tjänst icke påkallade någon skyldighet för
honom att vara boende inom myntverkets lokal, likväl under senare åren,
åtminstone från och med år 1896, varit vid pass tre månader årligen
förordnad att bestrida kontrolldirektörens eller myntkamrerarens ämbets-
befattning.
Till indragning af tjänster vid kontrollverket kunde, enligt kontroll¬
direktörens mening, tillfälle icke beredas, allrahelst som göromålen där¬
städes betydligt ökats.
Uti skrifvelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 22 oktober 1902 hemställde chefen för departementets kontroll-
och justeringsbyrå om åtgärders vidtagande för att från nämnda byrå
afskilja tillsynen öfver j usteringsväsendet och i stället öfverflytta denna
till kontrollverket. Skulle en sådan öfverflyttning ske, ansågs den rätta
tiden därför då vara inne, enär med anledning af förestående utvidgning
af Handtverkargatan framför den egendom, däri kontrollverket vore inrymdt,
en ombyggnad af verkets lokaler syntes vara förestående.
Under erinran att enligt då gällande instruktion det ålåg kontroll-
och justeringsbyrån, bland annat, dels att öfvervaka kontrollen å brännvins-
och hvitbetssockerbeskattningen dels ock att såsom styrelse för justerings-
53
verket utöfva tillsyn å eftei’lefnaden af författningar angående mått och
vikt, anförde byråchefen till stöd för sin framställning, att nyssnämnda
grupper af göromål icke hade något samband med hvarandra och
att deras sammanförande under samma ämbetsverk berott på tillfälliga
omständigheter. Göromålen inom såväl den förutvarande byrån för kon¬
trollen öfver tillverkningsafgifter som ock den förra justeringsstyrelsen
hade nämligen varit af så jämförelsevis begränsad omfattning, att nämnda
byrå och styrelse mycket väl kunnat sammanslås.
Visserligen hade erfarenheten under de gångna åi'en visat lämplig¬
heten af denna åtgärd, men om äfven kontrollen öfver den ifrågasatta be¬
skattningen af maltdrycker skulle förläggas till kontroll- och justerings-
byrån, hvarigenom göromålen inom byrån blefve i betydlig mån ökade,
komme kontrollen öfver ifrågavarande skattepliktiga industrier att i ännu
högre grad, än dittills varit fallet, utgöra det hufvudsakliga föremålet för
byråns arbete och intresse.
Efter remiss afgaf kontrolldirektören den 13 november 1902 under¬
dånigt utlåtande öfver den gjorda framställningen.
Han erinrade därvid att på grund af bestämmelserna i kungl. kun¬
görelsen den 8 december 1876 angående aflöningsvillkoren vid mynt-
och kontrollverket kontrollören och assistenten icke vore förhindrade att
mottaga annan tjänstebefattning utom verket. Denna förmån skulle emel¬
lertid icke kunna af dem begagnas, om tillsynen öfver justeringsväsendet
blefve förenad med kontrollverket, enär därigenom en väsentlig utsträck¬
ning af deras tjänstgöringstid skulle komma att erfordras. Då dessa tjänste¬
män sålunda skulle komma att gå miste om den inkomst, som de kunnat
bereda sig genom annan tjänstebefattning utom verket, syntes det kontroll¬
direktören billigt, att de därför kunde få ersättning genom förhöjning af
deras löneförmåner.
I nämnda afseende föreslogs, att aflöningen måtte för assistenten
sättas lika med den aflöning, som åtnjötes af en första gradens tjänsteman
vid andra centrala ämbetsverk, och för kontrollören lika med den, som
åtnjötes af en andra gradens tjänsteman.
54
I sammanhang därmed föreslogs, att kontrolldirektörens aflöning
måtte förhöjas åtminstone så mycket, att den kontanta aflöning, som han
skulle äga att jämte fri bostad och vedbrand åtnjuta, icke blefve mindre
än kontrollörens aflöning, samt pensionen för kontrolldirektören något
större än för kontrollören. Detta syntes utan någon synnerligt stor löne¬
förhöjning kunna vinnas därigenom att kontrolldirektörens aflöning, in-
beräknadt fri bostad och vedbrand, bestämdes lika med aflöningen för en
tredje gradens tjänsteman, hvarefter från den kontanta lönen skulle af-
dragas ett skäligt belopp för fri bostad och vedbrand.
Såsom ett ytterligare skäl för den jämförelsevis stora löneförhöjningen,
som föreslagits för assistenten, åberopades den svårighet, som dittills visat
sig, att för denna befattning erhålla kompetent sökande, hvilken svårighet
syntes få tillskrifvas dels konkurrensen med industrien dels äfven den ringa
utsikten till snar befordran vid ett verk med så få tjänster som kon troll verket.
Den ifrågasatta öfverflyttningen af tillsynen öfver justeringsväsendet
till kontrollverket syntes kontrolldirektören — under förutsättning att
verkets tjänstemän mot åtnjutande af förhöjda löneförmåner ålades den
ökade tjänstgöring, som påkallades af öfverflyttningen — icke erfordra
annan ökning af den vid verket tjänstgörande personalen än antagande af
ett stämplingsbiträde för justeringen. Däremot erfordrades för öfver¬
flyttningen, att utrymme bereddes genom anskaffande för kontrollverket
af större eller flei'a lokaler än de, hvilka då disponerades af verket och
hvilka vore fullt upptagna för dåvarande ändamål.
Därest öfverflyttningen skulle kunna ske före de i sammanhang med
Handtverkargatans utvidgning ifrågasatta ombyggnadsarbeten, kunde, enligt
kontrolldirektörens åsikt, den erforderliga utvidgningen af kontrollverkets
lokaler icke på annat sätt nödtorftigt och provisoriskt åstadkommas än
därigenom, att för justeringsväsendet upplätes en för ändamålet dock icke
synnerligen lämplig bostadslägenhet i samma hus, där kontrollverkets
lokaler vore inrymda, och som då begagnades af ett stämplingsbiträde vid
verket. Denne borde i sådant fall tilldelas kontant ersättning för bostad
och vedbrand, hvilka förmåner icke syntes kunna uppskattas lägre än till
vid pass 600 kronor årligen. För ändrad inredning af lokalerna blefve
därjämte någon kostnad erforderlig.
.55
Kontrolldirektören hemställde, att, därest tillsynen öfver justerings-
väsendet öfverflyttades till kontrollverket, åtgärder måtte vidtagas för
anskaffande åt verket af för ändamålet fullt lämpliga och tillräckliga lo¬
kaler äfvensom åt verkets tjänstemän beviljas skälig löneförhöjning att af
dem åtnjutas från den tid, öfverflyttningen konune att verkställas.
I sammanhang därmed hemställdes, huruvida ej på samma gång
någon semester kunde beredas ifrågavarande tjänstemän, hvilka vore i
saknad af sådan förmån.
Uti infordradt och den 26 januari 1903 afgifvet utlåtande framhöll
myntdirektören beträffande den ifrågasatta öfverflyttningen af tillsynen
öfver justeringsväsendet, att äfven myntverkets intressen därigenom berördes
till en viss grad.
Vid hvarje myntverk, erinrade myntdirektören, måste finnas en
tjänsteman, hvilken hade att verkställa vid verket behöfliga kemiska under¬
sökningar af metaller och mynt in. m. Vid det svenska myntverket hade
förr varit anställd en sådan tjänsteman, med titel mynt- och bergsproberare,
och den inotprobering, som ansågs nödig, hade ålegat dåvarande öfver-
direktören för mynt- och kontrollverken. Då dessa bägge tjänstebefatt¬
ningar vid verkens omorganisation såsom två skilda ämbetsverk år 1876
indrogos, öfverflyttades alla öfverdirektörens proberingsgöromål på mynt-
direktören och myntproberarens åligganden på kontrolldirektören, hvarjämte
denne senare tilldelades vissa göromål, såsom att med uppmärksamhet följa
tillverkningen af mynt och skiljemynt, för hvilkas riktighet till halt och
vikt han lika med myntdirektören vore ansvarig, samt att, då han ansåge
några åtgärder böra vidtagas för myntverkets säkerhet och vidmakthållande,
anmäla sådant för myntdirektören.
Följaktligen vore, enligt myntdirektörens förmenande, kontrolldirektö¬
ren, ehuru chef för kontrollverket, en myntverkets tjänsteman, och hans
göromål vid det senare verket, hvilka icke kunde på någon annan öfver-
låtas, vore för arbetenas gång därstädes så viktiga, att de måste gå före
hans åligganden vid kontrollverket. Han vore nämligen skyldig att när
som helst stå till myntverkets disposition och finge icke hindras därifrån
genom tjänsteresor och dylikt.
56
Sådan hade också uppfattningen varit hos de personer, som dittills
innehaft kontrolldirektörstjänsten, och i enlighet därmed hade de ansett
sina göromål vid myntverket hindra dem att, såsom instruktionen eljest
föreskrefve, deltaga i proberingsgöromålen vid kontrollverket samt städse
rättat sina anspråk på ledighet och tjänsteresor efter omständigheterna vid
myntverket.
På sådant sätt kunde det fortfarande gå för sig, att en tjänsteman
vid myntverket tillika vore chef vid kontrollverket, dock under förutsätt¬
ning att tiden för förrättande af hans göromål vid sistnämnda verk, tjänste¬
resor och dylikt helt och hållet finge vara beroende däraf, att hans göro¬
mål för myntverkets räkning lämnade tid därtill.
I fråga om göromålen vid myntverket påpekade myntdirektören, att
de under de år, som förflutit sedan verkets omorganisation, betydligt
ökats; sålunda hade utväxlingen af skiljemynt sedan år 1879 mer än för¬
dubblats, tillverkningen af medaljer och deras försäljning, som toge kam¬
rerarens tid mycket i anspråk, hade tredubblats under samma tid, bestyret
med granskningen af äldre skiljemynt, som inväxlats från cirkulationen,
hade tillagts myntverket, och om den årliga myntningen då ännu icke
vore synnerligen mycket större än förr, komme den med säkerhet inom
en snar framtid att väsentligen ökas, när en stor del af det utelöpande,
förslitna skiljemyntet blefve indraget.
Under erinran jämväl att, vid förfall för myntdirektören, kontroll¬
direktören vore pliktig åtaga sig förordnande att förrätta tjänsten samt
att, vid tjänstledighet för myntkamreraren, kontrollören eller assistenten
vid kontrollverket vore skyldiga vikariera, framhöll myntdirektören, huru¬
som det vore af synnerlig vikt för myntverket, att kontrollverkets tjänste¬
män icke vore mera upptagna än att någon af dem vid hastigt påkom¬
mande förfall för endera af tjänstemännen vid myntverket genast kunde
inträda i tjänsten.
Därest emellertid de kontrollverkets tjänstemän åliggande göromål ge¬
nom den ifrågasatta omorganisationen skulle ökas samt årlig semester beredas
dessa tjänstemän, i hvilket fall sådan förmån syntes böra tilldelas jämväl
myntverkets tjänstemän, fann myntdirektören en ökning af tjänstemanna¬
personalen vid ettdera af verken erforderlig, och kunde enligt myntdirek-
57
turens åsikt i sådant afseende tänkas en öfverflyttning af kontrolldirek¬
törens göromål vid myntverket på en ny tjänsteman, hvilken tillika skulle
kunna deltaga i vissa af de göromål, som ålåge myntkamreraren.
Genom kungl. remiss den 19 april 1904 öfverlämnades handlingarna
uti ifrågavarande ärende till kommittén för att tagas under öfvervägande
vid fullgörande af kommitténs uppdrag.
I underdånig skrifvelse den 30 september 1907 meddelade kontroll¬
direktören, att deputerade för Sveriges juvelerare- och guldsmedsförening
samt svenska leverantörföreningen i guldsmedsbranschen inkommit till
kontrollverket med en skrift, däri framhållits behofvet af utsträckt tid för
nämnda verks öppethållande för allmänheten.
1 sammanhang därmed erinrade kontrolldirektören, att enligt instruk¬
tionen kontrollverket skulle vara tillgängligt för allmänheten på de be¬
stämda stämpeldagarna eller måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar,
äfvensom att den officiella expeditionstiden af gammalt varit från kl. 9 f. in.
till kl. 2 e. m., hvarvid arbeten, som afsetts till kontrollstämpling, i regel
skolat inlämnas senast kl. 10 f. in. och fått afhämtas senast kl. 2 e. in.
Vid den tidpunkt (1876), då instruktionen för kontrollverket utfär¬
dades, hade nog den tid, under hvilken verket vore tillgängligt Tör allmän¬
heten, varit tillräcklig, men under senare år hade dels Stockholmsguld-
smedernas tillverkningar af guld- och silfverarbeten i så väsentlig grad
ökats, dels allmänhetens fordran på ett snabbt utförande af gjorda beställ¬
ningar och därmed i samband stående tillfälle för tillverkaren att oftare
än förr få sina arbeten undersökta och kontrollstämplade så afsevärdt
stigit, att det med stort skäl kunde sättas i fråga, huruvida icke kontroll¬
verket numera borde vara tillgängligt för allmänheten hvarje söckendag.
En ändring i detta hänseende vore äfven erforderlig för proberandet och
kontrollstämplandet af de utländska guld- och silfverarbeten, hvilka impor¬
terades i allt större mängder.
För att verket skulle kunna sägas rätt fylla sin uppgift, borde det¬
samma därför, enligt kontrolldirektörens åsikt, hållas öppet alla söcken-
dagar.
Kontrolldi rak-
törens under¬
dåniga skrif¬
velse *°/#
1907.
22s9/o8 Löneregleringskommittén» bet. XV.
8
58
Om så blefve förhållandet, ansåg kontrolldirektören den tid, inom
hvilken arbeten, som skulle kontrollbehandlas, borde vara inlämnade, kunna
framflyttas till klockan 10,30 f. in. och afhämtningstiden kunna bestämmas
till senast klockan 3 e. m.
Genom arbetets utsträckande öfver veckans alla söckendagar, skulle
kontrollverket komma i samma ställning som öfriga centrala ämbetsverk
och ej vidare intaga en sådan särställning som för det dåvarande med af¬
seende på tjänstgöringstid och därmed i samband stående låga aflöningar.
En förändring af instruktionen för kontrollverket i det syfte, sökandena
afsåge, borde alltså, enligt kontrolldirektörens mening, åtföljas af en reg¬
lering af afiöningsförmånerna för korrtrollverkets tjänstemän.
Därvid borde, med hänsyn till de ökade göromål, som blefve en
följd af instruktionens ändrande i föreslagen riktning, assistenten upp¬
flyttas till ordinarie tjänsteman och utnämnas af kontrolldirektören samt
tillerkännas löneförmåner motsvarande hvad som tillkomme en första gradens
tjänsteman vid de centrala ämbetsverken.
Kontrollören, hvars göromål redan ökats i afsevärd grad efter senaste
lönereglering och hvars åligganden enligt kontrolldirektörens mening när¬
mast motsvarade dem, som omhänderhades af en andra gradens tjänsteman
vid de centrala ämbetsverken, syntes kontrolldirektören böra tillerkännas
de aflöningsförmåner, som vid de centrala ämbetsverken tillkomme en
tjänsteman i andra graden.
Rättighet att emottaga annan tjänstebefattning utom verket borde
emellertid icke medgifvas kontrollören och assistenten, enär enligt det
afgifna förslaget tjänstgöringen vid verket skulle blifva utsträckt och dess¬
utom hänsyn borde tagas till ifrågavarande tjänstemäns skyldighet att vid
förordnande tjänstgöra inom högre grad vid mynt- och kontrollverken.
Beträffande kontrolldirektörens löneförmåner anfördes, att dessa för
det dåvarande kunde sägas stå närmast dem, som bestodes en tredje gradens
tjänsteman vid de centrala ämbetsverken, samt att de borde bestämmas
så, att de fullt motsvarade de aflöningsförmåner, som komme eu tredje
gradens tjänsteman till del.
Det framhölls vidare, att i samband med en förändring af
instruktionen i den föreslagna riktningen äfven omkostnaderna för kontroll-
59
verket i Stockholm komine att ökas. De proberings- och stämpling»*
biträden, som vore anställda vid verket, måste aflönas högre, då de blefve
upptagna vid verket sex dagar i veckan emot förut endast fyra; och be¬
räknades den därför erforderliga ökningen i omkostnader till omkring
1,500 kronor. Därjämte komme äfven omkostnaderna för gas och pro-
beringsmateriel att stiga, och ansågs ökningen i detta hänseende kunna
bestämmas till omkring 500 kronor. Omkostnaderna för kontrollverket i
Stockholm skulle sålunda komma att ökas med tillsammans omkring
2,000 kronor för år.
Kungl. Maj:t, som, i anledning af hvad kontrolldirektören i den
underdåniga skrifvelsen anfört, den 6 december 1907 utfärdade kungörelse
angående förändrad lydelse af §§ 10 och 11 i den för kontrollverket den
8 december 1876 utfärdade instruktionen, har genom remiss förstnämnda
dag öfverlämnat den underdåniga skrifvelsen i öfrig! till kommittén för
att tagas i öfvervägande vid frågan om reglering af löneförhållandena m. in.
vid kontrollverket.
Uti skrifvelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den Framställning
2 november 1907 har myntdirektören framhållit behofvet af förstärkning ?m
af myntverkets arbetskrafter. af myntver-
Till stöd därför anförde myntdirektören, bland annat, att vid mynt- ^kråfiteT
verkets omorganisation år 1876 tjänsterna vid detta verk reducerades till
det minsta möjliga antal, som vid ett myntverk kunde ifrågakomma, samt
att, då man vid omorganisationen tog det danska myntverkets administra¬
tion till mönster, man borde fäst afseende därvid, att en väsentlig skillnad
vore icke allenast mellan tillverkningens storlek utan äfven mellan göromålens
beskaffenhet vid de svenska och danska myntverken.
Mynttillverkningen i Sverige, som vore vida större än i Danmark,
hade sedan år 1873 uppgått till större belopp än den sammanlagda ut-
myntningen i Danmark och Norge, och äfven öfriga göromål hade i hög
grad ökats under de sista decennierna.
Medaljtillverkningen hade redan af 1874 års löneregleringskommitté
ansetts upptaga mycken tid för tjänstemännen, och dock utgjorde den år-
60
liga tillverkningen vid tiden för nämnda kommittés betänkande i ämnet
endast 5,000 medaljer mot 25,500 under år 1906, således en ökning af
öfver 400 procent.
Därjämte hade år 1877 tillkommit den statskontoret dessförinnan
åliggande skyldigheten att utgöra statens växlingskassa för skiljemynt, och
detta hade medfört en betydlig ökning i göromålen. Denna utväxling
hade redan det första året utgjort 2 miljoner kronor, under det att den
årliga utväxlingen numera uppginge till 4 å 5 miljoner. Då nästan hela
beloppet expedierades i små försändelser till landsorten, vore det lätt att
föreställa sig hvilken tid denna utväxling toge i anspråk för tjänste¬
männen.
Myntdirektören ägde väl, enligt instruktionen för verket, rätt att an¬
taga extra kontorsbiträde, men hade icke velat begagna sig däraf, emedan
det afsedda ändamålet därmed endast skulle vinnas delvis. Göromålen
vore nämligen af sådan beskaffenhet, att de helt och hållet måste skötas
af den person, som bure ansvaret för deras riktiga utförande. Åt ett
extra »kontorsbiträde skulle visserligen mindre viktiga göromål kunna an¬
förtros, men om något mera ansvarsfullt åliggande skulle af honom skötas,
blefve besväret för kamreraren föga minskadt, emedan denne, på hvilken s
ansvar det verkställdes, städse måste vaka öfver att intet misstag blefve
begånget.
Myntdirektören föreslog därför inrättandet af en ny ordinarie tjänst,
hvars innehafvare helst borde hafva full kompetens (teknisk utbildning)
för öfriga tjänster vid myntverket, så att han kunde vid förfall för de
andra tjänstemännen vikariera för dem.
På den nya tjänstemannen borde öfverflyttas en del göromål, som
ålåge kamreraren, såsom vågning af metaller mellan de olika verkstäderna
och den s. k. smältbokens förande in. m. Men han kunde tillika öfvertaga
de göromål vid myntverket, som ålåge kontrolldirektören. Han skulle
lättare än denne kunna sköta dessa göromål, då hela hans verksamhet
blefve förlagd till myntverket.
Myntdirektören framhöll emellertid, hurusom man kunde tänka sig
den anmärkning göras, att den, som öfvertoge kontrolldirektörens göromål
vid mvntverket, borde likasom denne stå utom verket och icke vara eu
(51
myntverkets tjänsteman. En sådan uppfattning hade också någon gång
uttalats, men kunde, enligt myntdirektörens åsikt, endast härleda sig af
bristande kännedom om verkliga förhållandet.
Då större delen af kontrolldirektörens åligganden vid myntverket
bestode af proberingar af guld- och silfverplansar, hvilka proberingar måste
ske på uppdrag af myntdirektören och på den tid han bestämde, förme¬
nade myntdirektören, att kontrolldirektören vid fullgörande däraf vore en
myntverkets tjänsteman och såsom sådan ingalunda stode utom mynt¬
verket.
Det vore för öfrigt, yttrade myntdirektören vidare, icke öfver någon
viss person utan öfver tillverkningen, d. v. s. öfver myntens halt och
vikt, som kontroll skulle utöfvas, och denna verkställdes i vida högre grad
af den, som vore myntverkets chef och därigenom dagligen kunde reglera
tillverkningen, än af kontrolldirektören, som endast när en myntpost vore
"färdig deltoge i dess undersökning.
Båda vore enligt instruktionen ansvariga för myntens rätta halt och
vikt; och det vore fullkomligt i sin ordning, att icke endast en person
bure detta ansvar. De hade nämligen bägge skyldighet att samtidigt ut¬
föra undersökning af de färdiga mynten, och, om de därvid komrae till
olika resultat, skulle i vissa fall förhållandet anmälas hos chefen för
finansdepartementet, men i hvarje händelse ägde kontrolldirektören att
reservera sig till protokollet. Samma rätt skulle enligt myntdirektörens
mening äfven tillkomma den föreslagna tjänstemannen, lämpligen kallad
myntproberare, hvilken därigenom blefve i en del af sin verksamhet fullt
själfständig gentemot myntdirektören.
Under erinran att enligt § 9 af instruktionen för myntverket det
tillkomme kontrolldirektören att med uppmärksamhet följa tillverkningen af
mynt och skiljemynt, för hvars riktighet till halt och vikt han vore an¬
svarig' lika med myntdirektören, förmenade myntdirektören, att dessa ålig¬
ganden vida lättare kunde fullgöras af den föreslagna tjänstemannen än
af den, som tillika vore chef för ett annat ämbetsverk.
Om de åligganden vid myntverket, som tillkomme chefen för kon¬
trollverket, öfvertoges af en vid myntverket anställd tjänsteman, skulle
enligt myntdirektörens mening kontrollen vid myntverket icke blifva min-
62
dre utan tvärtom mer effektiv än den vore enligt gällande bestämmelser.
Skulle emellertid någon ytterligare skärpning i kontrollen anses behöflig,
kunde detta ske på ett af myntdirektören angifvet sätt.
Enligt föreskrift i gällande instruktion skall ur hvarje färdig mynt¬
post uttagas ett antal mynt, af hvilka en del skola proberas och en an¬
nan del nedsmältas. Äfven de vid nedsmältningen erhållna granalierna
skola proberas af myntdirektören och kontrolldirektören. Resultatet af
proberingarna skall afgöra, huruvida halten ligger inom det lagstadgade re-
mediet och således huruvida myntposten får utlämnas i rörelsen. En
viss del af detta generalprof skall förseglas med vederbörande tjänste¬
mäns sigill och i början af det följande året insändas, jämte afskrift af proto¬
kollet öfver proberingen, till finansdepartementet, för att där förvaras i
tio år.
Dessa s. k. stockprof hade, enligt hvad myntdirektören meddelade,
aldiug blifvit undersökta, men den skärpning i kontrollen, som myntdirek-'
tören afsåge, kunde enligt hans mening lätt åstadkommas därigenom, att
en eller två fullt kompetenta personer erhölle uppdrag att vid början af
hvarje år anställa undersökning af alla stockprofven från det föregående
året, för att konstatera den uppgifna haltens riktighet. Antalet mynt-
poster vore i allmänhet icke flera, än att en dylik undersökning kunde
verkställas på två å tre dagar, öfver undersökningens resultat skulle ut¬
låtande afgifvas till Kungl. Maj:t eller till chefen för finansdepartementet.
Kontrolldirektören har uti infordradt och den 11 januari 1908 afgif-
vet utlåtande under åberopande af de förhållanden, som legat till grund
för mynt- och kontrollverkens nuvarande organisation, sökt göra gällande,
att det vore i egenskap af chef för kontrollverket, men icke såsom en
myntverkets tjänsteman, han hade att utföra de åligganden, som tillkomme
honom vid myntverket.
Jämväl handlingarna i detta ärende hafva af chefen för finansdepar¬
tementet öfverlämnats till kommittén för att tagas i öfvervägande vid full¬
görande af det kommittén lämnade uppdrag.
G3
Sedan myntdirektören E. Brusewitz, som varit af Kungl. Maj:t för- vissa /tant£
ordnad att vara ledamot af kommittén under den tid, myntverket utgjorde ismnade med
föremål för kommitténs behandling, aflidit, har myntkamreraren Kellberg **M
med skrifvelse den 29 september 1908 öfverlämnat till kommittén två sår-
skilda handlingar, som, enligt hvad myntkamreraren meddelat, blifvit upp¬
satta af myntdirektören Brusewitz under de sista månaderna af hans lefnad
och vid hans frånfälle varit färdiga att inlämnas till kommittén, dock med
undantag däraf att underskrift fattades.
Enär myntdirektören Brusewitz vid flera tillfällen kort före sin död
förklarat det vara hans afsikt att inom den närmaste tiden ingifva dessa
handlingar till kommittén, hade myntkamreraren ansett sig pliktig att
öfverlämna dem till kommittén.
Den ena af dessa handlingar utgöres af en promemoria, afsedd att
innefatta en utveckling af motiveringen i myntdirektörens ofvanberörda
skrifvelse den 2 november 1907 angående förstärkning af myntverkets
arbetskrafter. I denna promemoria ingår en redogörelse för administra¬
tionen vid en del utländska myntverk; och då nämnda redogörelse synts
kommittén erbjuda ett visst intresse, har densamma intagits såsom bilaga
till detta betänkande (sid. 90—96).
Den andra handlingen är ställd till kommittén och innehaller ett
försök till vederläggning af de uti kontrolldirektörens utlåtande den 11
januari 1908 uttalade åsikter i fråga om kontrolldirektörens ställning till
myntverket m. in.
I sådant hänseende har myntdirektören Brusewitz bland annat anfört,
att han vid alla de tre tillfällen under hans tjänstetid, då kontrolldirektörs-
tjänsten skolat besättas, blifvit af chefen för finansdepartementet rådfrågad
angående de ifrågasatta personernas lämplighet, samt att, då instruktionen
för myntverket saknade bestämmelse om hvem som skulle vikariera för kon¬
trolldirektören under dennes tjänstledighet, Kungl. Maj:t genom nådigt bref
till myntdirektören den 3 februari 1888 tolkat instruktionen sa, att det
finge anses tillkomma myntdirektören att vid förfall för kontrolldirektören
eller myntkamreraren föreslå lämplig person till bestridande af den be¬
fattning vid myntverket, nämnda tjänstemän ålåge.
64
Kommitténs förslag.
Organisation. Jämlikt föreskrift i kung!, brefvet den 6 december 1907, angående
ordningen vid kommitténs vidare arbeten m. in., har det ålegat kommittén
att i ett sammanhang behandla frågorna om reglering af löneförhållandena
m. in. vid mynt- och kontrollverken samt vid kontroll- och justerings-
styrelsen.
Vid behandlingen af dessa frågor har kommittén naturligen ock
haft att behörigen aktgifva å det kommittén vid dess tillsättande gifna
allmänna uppdrag att tillse, huruvida icke genom förenklingar i förvalt¬
ningen och lämplig anordning och fördelning af arbetet en del å stat
uppförda tjänster skulle kunna indragas, samt att låta förslag till löne¬
reglering för hvarje särskild! verk föregås af en noggrann pröfning af
hvarje sysslas behöflighet och lämpliga anordning.
I anslutning till hvad sålunda blifvit kommittén förelagdt samt
med ledning af inkomna framställningar och i öfrigt inhämtade upp¬
lysningar har kommittén behandlat nu förevarande regleringsfrågor och
därvid kommit till den öfvertygelsen, att mynt- och kontrollverken
lämpligen kunna och böra ånyo förenas till ett enda verk och att till
detta verk bör kunna från kontroll- och justeringsstyrelsen öfverflyttas
bestyret med justeringsväsendet.
Då 1874 års löneregleringskommitté framlade det förslag, som ledde
till förändrad organisation af mynt- och kontrollverken från och med år 1877,
synes detta icke hafva föranledts däraf, att olägenheter uppkommit af de
bägge verkens dittillsvarande förening. Men man ansåg tjänstepersonalen
inom det förenade verket för stor och önskade därför, med hänvisning
till förhållandena i Danmark, anordna arbetena så, att personalen på det
hela skulle kunna inskränkas.
Och så föreslog man, att, med indragning af öfverdirektörsbefatt-
ningen, de bägge verken skulle organiseras såsom två själfständiga styrelse-
65
verk under chefskap, det ena af myntmästaren med den förändrade be¬
nämningen »myntdirektör» och det andra af en tjänsteman, som jämväl
skulle öfvertaga vissa den förutvarande mynt- och bergsproberaren till¬
hörande göromål vid myntverket. För denna nya tjänsteman föreslogs
benämningen »myntgardejn», som dock sedermera förändrades till »kontroll¬
direktör».
I den stat för mynt- och kontrollverken, som fastställdes vid 1876
års riksdag, särskildes väl det ena verket från det andra, men de gemen¬
samma, i kungl. kungörelsen den 8 december 1876 innefattade aflönings-
villkoren och de instruktioner, som sistnämnda dag utfärdades för verken,
ådagalägga nogsamt, att desamma fortfarande stodo med hvarandra i
annat och närmare samband, än som förhållandet plägar vara mellan
»själfständiga» styrelseverk.
I instruktionen för kontrollverket säges, att kontrolldirektören
tillika har den befattning vid myntverket, hvarom i instruktionen för
sistnämnda verk stadgas; och i sistberörda instruktion angifvas närmare
den befattning vid myntverket och de därmed förbundna åligganden, som till¬
höra kontrolldirektören. Dit hör ock att, då myntdirektören af sjukdom
eller annan orsak är hindrad att förrätta sin tjänst, öfvertaga bestridandet
af myntdirektörsbefattningen, om kontrolldirektören förordnas därtill.
I en af de å sid. 63 omnämnda handlingar, som, författade af nu¬
mera aflidne myntdirektören Brusewitz, blifvit efter hans död afläm-
nade till kommittén, omförmäles äfven, att Brusewitz vid alla de tre till¬
fällen under hans tjänstetid, då kontrolldirektörstjänsten skolat besättas,
blifvit af chefen för finansdepartementet rådfrågad angående de ifråga¬
satta personernas lämplighet, samt att, då instruktionen för myntverket
saknade bestämmelse om hvem som skulle vikariera för kontrolldirektören
under dennes tjänstledighet, Kungl. Maj:t genom nådigt bref till mynt¬
direktören den 3 februari 1888 tolkat instruktionen så, att det finge an¬
ses tillkomma myntdirektören att vid förfall för kontrolldirektören föreslå
lämplig person till bestridande af den befattning vid myntverket, som
ålåge kontrolldirektören.
Såsom framgår af vissa till kommittén inkomna handlingar, hafva
de i instruktionen för myntverket intagna bestämmelser rörande kontroll-
2289/o8 Lönereglering skommitténs bet. XV. 9
66
direktörens befattning vid nämnda verk föranledt, myntdirektören Bruse-
witz till att söka göra gällande, att kontrolldirektören, i hvad anginge
hans göromål beträffande myntverket, vore att anse såsom en tjänsteman
vid detta verk.
Utan att inlåta sig närmare på denna fråga, som, efter hvad hand¬
lingarna utvisa, varit föremål för skiljaktiga meningar mellan de bägge
verkens chefer, håller dock kommittén före, att med nu gällande bestäm¬
melser det i vissa hänseenden torde vara svårt att klart uppdraga
gränserna mellan de bägge verkens särskilda befogenhetsområden.
Och då det efter myntdirektören Brusewitz’ död visat sig möjligt
att under den uppkomna vakansen tills vidare förena myntdi rektorsbefatt¬
ningen med chefsplatsen vid kontrollverket, har kommittén äfven i denna
omständighet funnit stöd för önskemålet att ånyo till ett gemensamt verk
förena två statsinstitutioner, hvardera af relativt mindre omfattning och
med ringa antal tjänstemän.
I afseende å lämpligheten att till det sålunda förenade verket öfver¬
flytta justeringsväsendet tillåter sig kommittén, med hänvisning i öfrigt
till sid. 98 i detta betänkande, erinra därom, att, då i sammanhang med
öfvergången till det metriska mått- och viktsystemet fråga uppstod om in¬
rättandet af en särskild justeringsstyrelse, den uppfattningen äfven sökte
göra sig gällande från sakkunnigt håll, att öfverinseendet öfver juste¬
ringsväsendet borde åläggas kontrollverket; samt att jämväl i senare tid
en sådan anordning föreslagits, nämligen af chefen för dåvarande kon¬
troll- och justerings byrån inom finansdepartementet uti hans ofvanberörda
skrifvelse den 22 oktober 1902.
Kontroll- och justeringsstyrelsen åligger att handhafva öfverinseen¬
det öfver justeringsverket i riket. Däruti ingår emellertid utförandet af
vissa direkta justeringsgöromål, nämligen justering af precisionsredskap
samt de för justerarna erforderliga likarna äfvensom brännvinsprofvare
o. d. Precisionsredskapen utgöras af vågar och vikter, för användning å
apotek och hos guldsmeder, vidare myntvikter, hvilka dock nästan aldrig
förekomma till justering, samt landtmäteri- och liknande skalor.
De nämnda justeringsgöromålen samt bestyret med öfverinseendet
öfver justeringsverket äro dock icke så omfattande, att de taga en per-
(i 7
sons arbete till fullo i anspråk; och att låta dem fortfarande förblifva hos
kontroll- och justeringsstyrelsen torde visserligen icke kunna anses vålla
någon väsentlig olägenhet.
Då nu emellertid kommittén skolat tasra sin ställning till den
kommittén förelagda frågan om öfverflyttande till kontroll verket af till¬
synen öfver justeringsväsendet, har kommittén ansett sig böra biträda
den af chefen för kontroll- och juste ringsbyrån uttalade åsikten om lämp¬
ligheten af en dylik öfverflyttning.
Det lärer nämligen ej kunna bestridas, att göromålen i afseende å
justeringsväsendet äro närmare besläktade med de arbeten, som åligga
kontrollverket, än med handhafvandet af ärenden rörande tillverkning och
beskattning af brännvin, maltdrycker, socker, m. in. dylikt.
Efter den föreslagna öfverflyttningen skulle kontroll- och juste¬
ringsstyrelsen kunna ägna hela sin verksamhet åt uppsikten öfver skatte¬
pliktiga tillverkningar, hvilket torde blifva så mycket mer behöfligt, som
det icke synes osannolikt, att styrelsens verksamhetsområde i detta af¬
seende kommer att inom en ganska nära eller åtminstone ej alltför af¬
lägsen framtid utvidgas. Kommittén vill härvidlag nu endast erinra
därom, att styrelsen enligt kungl. förordningen den 6 mars 1908 an¬
gående särskild skatt å majs, använd vid tillverkning af stärkelse, har
att utöfva tillsyn öfver sådan tillverkning.
Kommittén tillåter sig ock framhålla, att den ifrågasatta öfverflytt¬
ningen af justeringsväsendet till ett förenadt mynt- och kontrollverk icke
föranleder någon ökning af de ordinarie arbetskrafterna vid detta sist¬
nämnda verk.
Vidkommande benämningen å det nya verk, som, i händelse af
bifall till kommitténs förslag, skulle bildas genom mynt- och kontroll¬
verkens återförening och öfverflyttning dit af justeringsväsendet, har inom
kommittén ifrågasatts, huruvida ej, med hänsyn till verkets förnämsta upp¬
gift, detsamma lämpligen kunde benämnas myntverket Men likasom, då
justeringsväsendet öfverflyttades till finansdepartementets kontrollbyrå,
denna byrås benämning förändrades till kontroll- och justeringsbyrå, samt
den centrala myndighet, som från 1908 års början trädt i stället för
kontroll- och justeringsbyrån, erhållit benämningen kontroll- och juste-
ringsstyrelsen, har det synts kommittén, att, särskildt ur allmänhetens
synpunkt, titeln å det verk, dit, i händelse af bifall till kommitténs för¬
slag, justeringsväsendet komme att öfverflyttas, bör angifva, att justerings-
väsendet är förlagdt till detsamma. Kommittén har därför velat föreslå för
det ifrågavarande verket benämningen mynt- och justering sverket.
Detta verk skulle hafva till uppgift
att, med uteslutande rätt, tillverka allt rikets mynt och skilje¬
mynt,
att prägla medaljer och jettoner,
att verkställa probering och värdering af guld och silfver, som för
sådant ändamål inlämnas till verket,
att handhafva kontrollen å guld-, silfver- och tennarbeten, äfvensom
att hafva öfverinseende öfver justeringsväsendet.
Då kommittén nu går att yttra sig om det nya verkets organisation
samt det därstädes erforderliga antalet arbetskrafter, må till en början
erinras, att i stat finnas upptagna vid det nuvarande myntverket en
myntdirektör som chef, en myntkamrerare, en myntgravör och en vakt¬
mästare samt vid kontrollverket en kontrolldirektör som chef, en kon¬
trollör och en assistent.
Genom sammanslagningen af de båda verken skulle själffallet endast
eu chef blifva erforderlig. Denne skulle i hufvudsak hafva enahanda
åligganden, som nu tillkomma myntdirektören äfvensom kontrolldirektö-
ren beträffande kontrollverket samt öfverdirektören i kontroll- och juste-
ringsstyrelsen beträffande justeringsväsendet. Ifrågavarande chef torde,
med hänsyn till hans viktigaste åligganden, böra benämnas myntdirektör.
De åligganden vid myntverket, som enligt nu gällande instruktion
tillhöra kontrolldirektören, böra vid det föreslagna mynt- och justerings-
verket uppdragas åt annan tjänsteman än chefen, enär dessa åligganden i
viss mån innebära en kontroll å mynttillverkningen vid sidan af den, som
skall utöfvas af chefen.
Likaledes synas lämpligen de uti gällande instruktioner för kon¬
trollverket samt för kontroll- och j ustenngsstyrelsen omförmälda resor i
landsorten för uppsikten öfver kontrollen å guld-, silfver- och tenn¬
arbeten äfvensom justeringsväsendet företrädesvis böra verkställas af annan
tjänsteman än chefen, enär denne, med hänsyn till verkets förnämsta upp¬
gift d. v. s. mynttillverkningen, endast undantagsvis torde kunna vara från
verket frånvarande.
Äfven en annan fråga torde i detta sammanhang böra beröras.
Enligt gällande instruktion för kontroll- och justeringsstyrelsen åligger
det öfverdirektören eller den ledamot af styrelsen, som Kungl. Maj:t i
hans ställe förordnar därtill, att biträda chefen för finansdepartementet
med beredande till underdånig föredragning af, bland annat, sådana på
Kungl. Maj:ts afgörande ankommande mål och ärenden, hvilka angå
justeringsväsendet. Vid öfverflyttandet af justeringsväsendet till det nya
verket skulle det naturligen kunna ifrågasättas, om icke detta verks chef
borde i nyssberörda afseende hafva enahanda åliggande, som nu tillkommer
öfverdirektören i kontroll- och justeringsstyrelsen. Kommittén har emel¬
lertid trött, att dessa mål och ärenden utan olägenhet skulle kunna på
vanligt sätt beredas inom departementet. Det har nämligen synts kom¬
mittén, att särskild sakkunskap härvidlag icke borde vara mer erforderlig
ån t. ex. för beredandet af mål och ärenden tillhörande patentväsendet,
hvilka nu lära inom departementet beredas i vanlig ordning.
Vid det nya verket skulle, efter kommitténs uppfattning, förutom
chefen följande tjänstemän vara erforderliga, nämligen en förste ingenjör,
en kamrerare, en ingenjör och en kassör äfvensom en myntgravör. Där¬
jämte skulle vid verket finnas anställd en vaktmästare.
Beträffande till en början förste ingenjören, har kommittén tänkt
sig, att de göromål, som tillhöra kontrolldirektören och icke äro af be¬
skaffenhet att böra tillkomma det nya verkets chef i denna hans egen¬
skap, skulle uppdragas åt en tjänsteman med benämningen förste ingen¬
jör. Denne skulle jämväl hafva en del göromål, som för närvarande
handhafva^ af kontrollören vid kontrollverket, äfvensom närmaste be¬
fattningen med justeringsarbeten.
70
Förste ingenjören skulle således hufvudsakligen åligga att utföra de
proberingar å guld, silfver, koppar, brons, krätser m. m., som erfordras
för mynt- och medaljtillverkningen och som nu åligga kontrolldirektören;
att biträda chefen för verket vid utöfvandet af tillsynen öfver mynt- och
medaljtillverkningen; samt att hafva närmaste befattningen med och till¬
synen å det behöriga verkställandet af dels proberingen och värderingen
af guld och silfver, som för sådant ändamål inlämnas till verket, äfvensom
proberingen och kontrollstämplingen af guld-, silfver- och tennarbeten dels
ock justeringsgöromålen.
Hvad därefter angår kamreraren, har det synts kommittén, att vissa
myntkamreraren nu åliggande göromål borde öfverflyttas på en ny tjänste¬
man, benämnd kassör. Det å myntkamreraren hvilande arbetet har nämligen,
såsom ock vitsordats af myntdirektören Brusewitz, ökats i hög grad, och
i följd däraf är det för honom med stor svårighet förenadt att medhinna de
honom tillkommande göromål vid det nuvarande myntverket. Med hän¬
syn härtill och då medelsförvaltningen skulle ökas i omfattning genom för¬
eningen med kontroll verket och öfvertagandet af justerings väsendet, har
kommittén tänkt sig, att kamreraren skulle befrias från de egentliga
kassa-, registrators- och expeditionsgöromålen, den synnerligen tidkräfvande
in- och utväxlingen af skiljemynt samt de honom åliggande proberings-
göromål. A andra sidan borde, efter kommitténs mening, den kontx-oll-
direktören nu tillkommande befattningen med de präglade myntens uppräk¬
ning, granskning och uppvägning öfverflyttas på kamreraren.
Kamreraren skulle sålunda hafva hufvudsakligen följande åligganden:
att hafva närmaste uppsikten öfver bokföringen vid verket och
med biträde af kassören verkställa bokslut; att debitera afgifter till verket,
h vilka stå i samband med mynt- och medalj till verkningen; att föra smält-
böckerna; att öfvervaka in- och utvägningarna vid verkstäderna samt föra
anteckningar däröfver; att öfvervaka de präglade myntens uppräkning,
granskning och uppvägning samt föra journal öfver uppräkningen och
uppvägningen; att föra erforderliga förteckningar öfver guld, silfver och
mynt, som finnas i verkets förvaringshvalf, öfver inventarier, öfver medalj-
stämplar, m. m.; att efter uppdrag ombesörja upphandling af bränsle och
71
förbrukningsrnaterialier; samt att biträda verkets chef vid vården af den
statsverkets fastighet, som upplåtits åt verket.
Hvad ingenjören beträffar, skulle denne hufvudsakligen ersätta den
nuvarande assistenten vid kontroll verk et. Till hans åligganden skulle höra
att biträda vid proberingen af det för probering och värdering till verket in¬
lämnade guld och silfver äfvensom af guld-, silfver- och tennarbeten; att bi¬
träda vid justering; att debitera avgifter för probering, kontrollstämpling och
justering; samt att biträda chefen för verket vid utförandet af de denne
åliggande proberingar, hvithet enligt nuvarande instruktion tillkommer
myntkamreraren.
Kassören skulle, såsom ofvan blifvit antydt, handhafva de egent¬
liga kassa-, registrator- och expeditionsgöromålen vid verket. Det
skulle åligga honom att föra de löpande räkenskaperna och biträda
kamreraren vid verkställandet af bokslut ; samt att ombesörja in- och ut-
växling af skiljemynt.
I fråga om uppsättandet af skrivelser har kommittén ansett, att
arbetet därmed ej bör tilldelas någon viss tjänsteman vid det nya verket,
utan att chefen, i den mån han ej själf utför dylikt arbete, bör äga att
uppdraga detsamma åt den tjänsteman, som i hvarje särskild!, fall kan
anses mest förtrogen med det ärende, skrifvelsen afser, eller eljest är bäst
i tillfälle att utföra sådant arbete.
Huru än i blifvande instruktion och arbetsordning arbetena må
varda, mer eller mindre detaljeradt, fördelade mellan nu föreslagna
tjänstemän, torde det emellertid vara angeläget, att, i anslutning till före¬
skrifter i åtskilliga andra instruktioner, uti instruktionen för det nya verket
uttryckligen föreskrifves, att, då behofvet så fordrar, hvarje tjänsteman skall,
utan afseende å stadgad arbetsfördelning, lämna det biträde, som påkallas
af vederbörande. 1
1 fråga om myntgravörens åligganden hav kommittén icke haft an¬
ledning att föreslå någon förändring.
72
Beträffande kompetensfordringarna för det nya verkets tjänstemän har
kommittén ansett sig höra föreslå, att nuvarande fordringar för myntdirek¬
tören, myntkamreraren, kontrolldirektören, kontrollören och assistenten fort¬
farande skola gälla för chefen för verket, förste ingenjören och ingen¬
jören. Äfven i fråga om kamreraren torde samma kompetens böra fordras,
dock att han bör hafva därjämte ådagalagt förfarenhet i bokföring.
För kassören synes böra fordras åtminstone antingen afgångsexamen
från högre allmänt läroverk och därjämte styrkt förfarenhet i bokföring,
eller ock afgångsexamen från handelsinstitut.
Enligt gällande instruktion för myntverket tillkommer myntdirek¬
tören beslutanderätten i allt, som rörer verkets drift och underhåll
samt hushållningen och ordningen därvid. Han är dock skyldig att i
vissa, uti instruktionen angifna viktigare frågor öfverlägga med kontroll-
direktören, hvilken det åligger, att, om han i sådan fråga är af olika
åsikt mot myntdirektören, skriftligen afgifva till protokollet sin mening
jämte skälen därtill. Jämlikt instruktionen skall myntdirektören ock sam¬
råda med myntkamreraren i fråga om antagande, afskedande och aflönande
af extra kontorsbiträde äfvensom verkmästare och' arbetare vid mynt¬
verket.
Uti instruktionerna för statistiska centralbyrån den 7 november
1879 (§ 4) och för riksarkivet den 25 oktober 1901 (§ 5, fullständigad
genom kungl. kungörelse den 12 oktober 1906) samt i reglementet för
kungl. biblioteket den 9 november 1877 (§ 4) äfvensom i instruktionen
för Sveriges geologiska undersökning den 3 oktober 1902 (§ 6) är stadgadt,
att vederbörande chef visserligen äger ensam beslutanderätt, men att han
dock i vissa särskilt angifna ärenden är skyldig rådpläga med sina när¬
maste män inom verket, hvilka, om de äro från beslutet skiljaktiga, skola
till protokollet afgifva sin afvikande mening.
Därest kommitténs förslag till det nya mynt- och justeringsverkets
organisation vinner bifall, torde i den instruktion för det nya verket, som
må komma att utfärdas, böra intagas bestämmelser af innehåll, att verkets
chef, hvilken gifvetvis bör hafva ensam beslutanderätt, likväl skall vara
skyldig att i viktigare, i instruktionen särskilt angifna frågor råd-
73
pläga med förste ingenjören och kamreraren, med skyldighet för dessa att,
därest de äro från beslutet skiljaktiga, låta i protokoll anteckna sin sär¬
skilda mening.
I sammanhang med frågan om det nya verkets organisation anser
sig kommittén böra behandla uppkommet spörsmål om anordnande af en
särskild kontroll, utöfver den som äger rum genom verkets tjänstemän, å
tillverkningen af guldmynt i afseende å dessas halt och vikt. Det har i
detta hänseende synts kommittén lämpligt att ifrågasätta införandet af en
kontroll, som har sin motsvarighet vid en del utländska myntverk.
Ifrågavarande kontroll skulle, såsom kommittén tänkt sig, utöfvas
af en för ändainalet särskild! tillsatt kommission af tre personer. Af
dessa skulle Kungl. Maj:t utse en, hvilken skulle vara kommissionens ord¬
förande, samt fullmäktige i riksbanken och vetenskapsakademien hvardera
en. Den kontixdl, som skulle utöfvas af kommissionen, torde kunna
tillgå på följande sätt.
Då guldmyntpost är färdig att aflämnas från verket, göres anmälan
därom af chefen till kommissionens ordförande. Inom en vecka därefter
sammanträder kommissionen i mynt- och justeringsverket och pröfvar
genom kemiska undersökningar och vägningar, huruvida myntposten i af¬
seende å halt och vikt öfverensstämmer med föreskrifterna i lagen om
rikets mynt. Skulle därvid anmärkning förekomma mot halten eller vik¬
ten, anmäles förhållandet hos chefen för finansdepartementet för den åt¬
gärd denne kan finna erforderlig. I afvaktan därå skall myntposten för¬
varas under försegling i verkets hufvudförråd.
I vissa andra länder finnes äfven i fråga om skiljemynt särskild
kontroll anordnad utöfver den, som äger rum genom tjänstemän vid
myntverket. Kommittén har emellertid icke ansett sådant erforderligt
beträffande det svenska skiljemyntet.
I händelse den af kommittén föreslagna anordningen beträffande
guldmyntet varder genomförd, torde, i hvad sådant mynt angår, det nu
föreskrift^ insändandet af profpenningar till finansdepartementet, de s. k.
stockprofven, kunna upphöra.
itS9/os LöneregleringsJcommitténs bet. XV.
10
74
Under åberopande af hvad ofvan anförts, får kommittén hemställa,
att nuvarande mynt- och kontrollverken må förenas
till ett verk och att till detta må från kontroll- och
justeringsstyrelsen öfverflyttas öfverinseendet öfver juste-
ringsväsendet i riket;
att det sålunda bildade verket må benämnas mynt-
och justering sv erket; samt
att vid det nya verket må anställas:
en chef med benämning myntdirektör,
en förste ingenjör,
en kamrerare,
en ingenjör,
en kassör,
en myntgravör och
en vaktmästare.
A>,S,nJr9i?ui Då kommittén nu öfvergår till frågan om atlöningsförmånerna å stat
' vid det nya verket, vill kommittén till en början beröra spörsmålet om be¬
redande af fri bostad jämte bränsle åt en del af verkets ordinarie personal.
I detta afseende får kommittén först erinra, hurusom 1874 års löne-
regleringskommitté hemställde, att mynt- och kontrollverkens tjänstemän
äfvensom vaktmästaren skulle vara boende i myntverkets hus och i följd
däraf äga rätt till fri bostad och vedbrand. Vid statsmakternas behand¬
ling af kommitterades förslag ansågs emellertid skyldigheten att bo inom
myntverkets lokal och den däraf följande rättigheten till en äfven för fa¬
milj afpassad fri bostad och vedbrand ej böra utsträckas så långt, som
kommitterade föreslagit. Kontrollören och assistenten vid kontrollverket
ansågos nämligen icke med nödvändighet behöfva vara boende inom
nämnda lokal. I enlighet därmed upptogs uti staten fri bostad jämte ved¬
brand endast för myntdirektören, kontrolldirektören, myntkamreraren, mynt¬
gravören och vaktmästaren.
Likasom vid den år 1876 skedda regleringen af mynt- och kontroll¬
verken den vissa tjänstemän därstädes tillagda förmånen af fri bostad och
75
vedbrand ansågs ur statsverkets synpunkt påkallad af behofvct att hafva
dessa tjänstemän för den dagliga tillsynen boende å stället, så lärer det
ock vara uppenbart, att ur enahanda synpunkt äfven vissa befattnings-
hafvande vid det nya verket böra vara boende inom den åt detsamma
upplåtna fastigheten. De befattningshafvande, åt hvilka fördenskull, med
bestämd skyldighet att vara boende å stället, bör beredas fri bostad och
bränsle, äro, enligt kommitténs mening, myntdirektören, förste ingenjören
och kamreraren äfvensom vaktmästaren.
Myntgravörens verksamhet vid verket synes kommittén däremot ej
vara af den beskaffenhet, att bostad behöfver upplåtas åt honom inom ver¬
kets lokal. Naturligen bör dock en ateljé för hans behof finnas därstädes,
men denna är att betrakta endast såsom arbetslokal. Hvad ingenjören och
kassören beträffar, torde tillräcklig anledning icke finnas att tilldela dem
bostadsförmån.
I fråga härefter om de kontanta aflöningsbeloppen har kommittén,
hvad verkets chef angår, velat erinra därom, att vid 1876 års reglering
myntdirektören, förutom fri bostad och vedbrand, tillerkändes samma
kontanta aflöningsförmåner, som vid 1876 och följande årens riksdagar
blefvo bestämda för tjänstemän i den tredje normalgraden vid centrala
ämbetsverk.
Ungefärligen enahanda ställning i aflöningshänseende har synts böra
tillkomma chefen för mynt- och justeringsverket, med aktgifvande därvid
å de kontanta aflöningsförmåner, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar
tillerkänts den nämnda gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk.
Vid det förhållande att myntdirektören skulle åtnjuta förmånen af
fri bostad och bränsle, torde emellertid något ortstillägg ej böra utgå till
honom; och då kommittén vid sina förut afgifna löneregleringsförslag an¬
sett chefer för centrala ämbetsverk böra omedelbart och utan intjänande
af ålderstillägg erhålla de för dem afsedda löneförmåner, har kommittén
alltså för mynt- och justeringsverkets chef, frånsedt ortstillägg, upptagit
den aflöning, som eljest skulle tillkomma tjänsteman i tredje normalgraden
efter intjänadt ålderstillägg.
76
I öfverensstämmelse härmed hemställer kommittén,
att chefen för mynt- och justering sv erket må er¬
hålla, jämte fri hostad och bränsle, lön 5,600 och tjänst¬
göring spenning ar 2,500, tillhopa 8,100 kronor.
Förste ingenjören, hvilken skulle erhålla en stor del af de åligganden,
som nu tillhöra kontrolldirektören, har kommittén, med hänsyn till hans
ansvarsfulla befattning, ansett böra, i hvad den kontanta aflöningen angår,
likställas med tjänstemän i andra normalgraden vid centrala ämbetsverk,
såsom deras aflöning blifvit bestämd vid 1907 och 1908 årens riksdagar, dock
utan ortstillägg af samma anledning som myntdirektören.
Kommittén hemställer alltså,
att förste ingenjören må erhålla, jämte fri hostad
och bränsle, lön 3,600 och tjänstgöring spenningar 1,800,
tillhopa 5,400 kronor, hvartill kunna komma tvä älders-
tillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år
och det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare
fem år.
Myntkamreraren intager för närvarande i afseende å den kontanta
aflöningen en mellanställning mellan första och andra normalgraderna för
tjänstemän vid centrala ämbetsverk. En dylik ställning har kommittén
ansett böra bibehållas för kamreraren vid det nya verket. Hans aflö¬
ning skulle fördenskull sättas något lägre än förste ingenjörens; och hem¬
ställer kommittén i sådant hänseende,
att kamreraren vid mynt- och justeringsverket må
erhålla, jämte fri hostad och bränsle, lön 3,100 och
tjänstgöring spenning av 1,600, tillhopa 4,700 kronor, hvar¬
till kunna, komma två ålderstillägg till lönen, det ena med
500 kronor efter fem år och det andra, likaledes med
500 kronor, efter ytterligare fem år.
77
Ingenjören och kassören skulle enligt kommitténs förslag icke åt¬
njuta fri bostad och bränsle. Dessa tjänstemän synas kommittén böra upp¬
föras i första normala lönegraden.
Kommittén hemställer fördenskull,
att ingenjören och kassören må hvar för sig erhålla
lön 2,200, tjänstgöringspenningar 1,500, ortstillägg 300,
tillhopa 4,000 kronor, hvartill kunna komma tre ålders-
tillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor, det första
efter fem år, det andra efter ytterligare fem dr och det
tredje efter än ytterligare fem är.
Myntgravören, hvilken enligt nu gällande stat åtnjuter jämte fri bo¬
stad och vedbrand ett arfvode af 1,500 kronor, har kommittén, sårskildt
med hänsyn därtill att han enligt kommitténs förslag icke skulle åtnjuta
fri bostad och bränsle, ansett böra tillerkännas ett till 2,500 kronor för-
höjdt arfvode. Härförutom skulle han emellertid fortfarande undfå ersätt¬
ning för de af honom för verkets räkning utförda arbeten enligt den
tariff, som må varda fastställd.
Vidkommande de för det nuvarande myntverkets räkning utförda
arbetena har dylik ersättning under åren 1898—1907 uppgått till följande
belopp:
år
|
1898 .
|
. kronor
|
2,048: —
|
år 1903 .
|
. . kronor 1,459: —
|
|
1899 .
|
. »
|
1,656: -
|
* 1904 .
|
. . » 2,455: —
|
|
1900 .
|
. »
|
2,168: -
|
» 1905 .
|
. . » 1,971: 50
|
|
1901 .
|
|
2,515: 75
|
> 1906 .
|
. . * » 4,609: —
|
|
1902 .
|
. »
|
2,568: —
|
» 1907 .
|
. . » 5,644: 50
|
Det åligger äfven myntgravören att för de pris, som uppgöras med
kontrolldirektören, tillhandahålla kontrollverket såväl kontrollstampar som
andra vid nämnda verk behöfliga stampar.
Den ersättning myntgravören uppburit för arbeten, utförda för
kontrollverkets räkning, har under ofvannämnda tidrymd utgjort i medel¬
tal omkring 83 kronor för år.
78
Entra in¬
komster.
Myntgravören är emellertid oförhindrad åtaga sig arbeten för en¬
skildas räkning. De biträden, han behöfver för dessa arbeten såväl som
för dem, han utför för mynt- och kontrollverkens räkning, är han skyldig
att själf aflöna.
Kommittén hemställer,
att för myntgravören må i stat uppföras ett arf¬
vode af 2,500 kronor.
Vaktmästaren vid verket, hvilken bland annat åligger att inom
staden transportera myntposter, har enligt kommitténs mening en så an¬
svarsfull befattning, att kommittén ansett honom böra tillerkännas lön och
tjänstgöringspenningar till enahanda belopp, som tilldelats exempelvis förste
vaktmästaren vid statskontoret, nämligen lön 900 och tjänstgöringspennin¬
gar 450, eller tillhopa 1,350 kronor.
I likhet med öfriga tjänstinnehafvare vid mynt- och justeringsverket,
för hvilka föreslagits fri bostad och bränsle, skulle icke heller för vakt¬
mästaren ifrågakomma något ortstillägg. Att däremot, såsom föreskrifvits
i fråga om vaktmästare vid nyreglerade verk, för förmånen af fri bostad och
bränsle ytterligare afdraga något å lönen, har kommittén ansett sig ej böra
föreslå i nu förevarande fall, där förmånen af fri bostad och bränsle skulle
medföra icke blott rättighet utan äfven skyldighet att vara boende inom
den fastighet, där verket inrymmes.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,
att vaktmästaren vid mynt- och justeringsverket må
erhålla, jämte fri bostad och bränsle, lön 900 och tjänst¬
göringspenningar 450, tillhopa 1,350 kronor.
Enligt 1876 års lönereglering skulle de afgifter, hvilka dittills såsom
sportler tillfallit vissa af mynt- och kontrollverkens tjänstemän, ingå och
redovisas såsom inkomster för verken. Emellertid kvarstå vid kontrollverket
extra inkomster för s. k. enskilda proberingar.
Jämlikt § 11 i instruktionen för myntverket äger en hvar att till
nämnda verk för probering med eller utan värdering inlämna guld under
79
vissa angifna villkor. För denna probering, hvilken verkställes af kontroll¬
direktören, är viss afgift stadgad och redovisas densamma såsom uppbörd
i myntverkets räkenskaper.
Däremot finnes i instruktionen för kontrollverket icke omnämnd
annan probering än den, som skall ske i samband med kontrollstämpling
af inlämnade arbeten.
Uti kommerskollegii och statskontorets kungörelse den 23 november
1753 om sättet för kontrollstämplingen i landsorterna, hvilken kungörelse
är grundad på kungl. bref den 7 december 1752, stadgades emellertid,
att guldsmederna skola för att vara säkra på halten hafva rättighet att
insända till kontrollverket guld och silfver för probering »för ganska
lindrig betalning och blott för hvad materialierna vid proberandet kostat».
Afgifterna för dessa s. k. enskilda proberingar hafva aldrig ingått till
kontrollvcrkets kassa.
I en handling af år 1809 uppgifves, att dessa afgifter allt från år
1754, då med kontrollstämplingen börjades, intill år 1804 delats mellan
de dåvarande två kontrollörerna, Indika buro ansvaret för proberingarnas
riktighet. Sedan dess hafva afgifterna fördelats mellan de tjänstemän,
som utfört proberingarna.
Icke heller efter den år 1876 beslutade omorganisationen af verket
har någon ändring beträffande dessa afgifter vidtagits. Anledningen där¬
till torde tvifvelsutan vara att söka därutinnan, att i instruktionen för
kontrollverket icke annan probering finnes omförmäld än den, som sker i
samband med kontrollstämpling. Afgifterna hafva lika fördelats mellan
kontrollören, assistenten och ett extra proberingsbiträde.
Under tidernas lopp hafva emellertid nu ifrågavarande enskilda
proberingar utvidgats därhän, att metaller, för undersökning af deras halt
af guld eller silfver, numera emottagas vid kontrollverket från en hvar,
som önskar sådan undersökning1.
1 Afgifterna för s. k. enskilda proberingar vid kontrollverket kafva uppgått till
år 1880 .....kronor 1,279:— år 1900 .....kronor 1,106:50
» 1885 ..... » 1,297:35 » 1905 » 1,081:75
» 1890 ..... » 1,289:25 » 1906 » 1,051:25
s 1895 ..... » 1,122:— » 1907 » 1,025: —
80
Kommittén har ansett afgifterna för här ifrågavarande proberingar
böra för framtiden i vanlig ordning redovisas såsom uppbörd vid verket,
samt fördenskull bland de uppgifter, som skulle åligga mynt- och justerings-
verket, äfven upptagit verkställandet af probering och värdering af
guld och silfver, som för sådant ändamål inlämnas till verket.
Utsträckt
arbetstid.
Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret in. fl.
ämbetsverk har Riksdagen åren 1907 och 1908 uppställt såsom förutsätt¬
ning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna
skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänste¬
rummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.
Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda, fall efter pröfning medgifvas* säges i Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1907 (n:r 131) angående ny aflöningsstat för stats¬
kontoret, hurusom det afsetts, att under det senare fallet skulle inrymmas
t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande af ett eller annat
arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom i annat ämbets¬
verk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar måste vara från tjänste¬
lokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall, då en mera
allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex. en längre
tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas. Riksdagen hade
därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet riktad på tjänstgöringen
under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten gåfve vid handen,
att ett behörigt skötande af tjänsten under denna del af året, på grund
af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet,
ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom ämbetsverken än under året
i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt fasthållande af regeln om
6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt i många fall
skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att tillbringa den
tjänstefria delen af dygnet på landet, hade Riksdagen ansett, att möjlighet
81
borde förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti medgifva skalig
nedsaltning i ifrågavarande tjänstgöringstid.
Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning
pröfningen af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera
intagits i instruktioner för vederbörande ämbetsverk, i hvilket hänseende
särskilt må här hänvisas till instruktionen för statskontoret den 18 oktober
1907 (svensk författningssamling n:r 82).
Äfven för det föreslagna mynt- och justerings verket torde ofvan-
berörda föreskrift om utsträckt arbetstid böra göras till förutsättning för
den blifvande aflöningsstaten. Därigenom beredes ock möjlighet för all¬
mänheten att, i motsats till hvad nu är fallet, kunna alla söckendagar i
veckan aflämna arbeten till probering och kontrollstämpling.
Beträffande emellertid de undantag från föreskriften, som må varda
stadgade för ifrågavarande verk, torde desamma böra så affattas, att äfven
under sommarmånaderna åtminstone två tjänstemän äro boende vid verket.
Kommittén hemställer,
att såsom förutsättning för den blifvande aflönings¬
staten för mynt- och justering sverket uppställes, att samt¬
liga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undan¬
tag kunna anses böra, stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara i tjänstelokalen tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag.
I sammanhang med fastställandet af stat för mynt- och kontroll- Afiönings-
verken meddelades genom kungl. kungörelsen den 8 december 1876 de y,llkor-
bestämmelser angående aflöningsvillkor, som finnas omnämnda ofvan å
sid. 20—22.
Vid den blifvande staten för mynt- och justeringsverket synas kommittén
böra i tillämpliga delar — och således äfven i fråga om semesterförmån
— fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos för
2^9/o8 Löner egt er ingskommitténs bet. XV. 11
82
statskontoret, med tillägg af en från aflöningsreglementet för tjänstemän
och betjänte vid postverket hämtad bestämmelse.
Enligt § 3 i nämnda aflöningsreglemente, sådan denna paragraf
lyder jämlikt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 (svensk författnings¬
samling n:r 41), är tjänsteman af lägre grad hos generalpoststyrelsen
skyldig, äfven när det erfordras till följd af tjänsteresor, att mottaga för¬
ordnande å högre befattning i styrelsen med viss tidsbegränsning. En
dylik bestämmelse har ansetts lämplig äfven vid det nu ifrågavarande verket.
Då kommittén, såsom ofvan antydts, ansett sig böra upptaga för¬
månen af semester äfven för tjänstemän vid detta verk, har kommittén
gjort detta under den uttryckliga förutsättning, att af de tjänstemän, som
äro skyldiga att vara boende vid verket, allenast en i sänder må vara
semesterledig.
Kommittén hemställer,
att för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som
varda upptagna i blifvande stat för mynt- och justerings-
verket, måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning vid mynt-och
justering sverket skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af verket
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom
därest verkets ställning inom statsförvaltningen så för¬
ändras, att detsamma ej längre kan anses såsom själf-
ständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande verk
tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbets¬
ordning sköta de med befattningen förenade göromål eller,
efter Kungl• Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk,
till hvilket g öromålen öfverlämnas;
83
att med ordinarie befattning vid mynt- och juste-
ringsverket icke må förenas annan tjänst ä rikets, Riks¬
dagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda verk ej
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår myntdirektö¬
ren, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, myntdirektören, uppå därom gjord framställ¬
ning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka liinderligt för
tjänstgöringen vid mynt- och justering sverket, finner upp¬
draget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;
att tjänstgöring spenning av få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppe¬
hållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan för¬
pliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgörings-
penningar afstå så mycket af lönen eller ortstilläg g et,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppe¬
hållande, skall under tiden innehållas, såvida ej finnes
skäligt låta honom uppbära något därofi;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning vid mynt- och justerings-
verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall af
de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest af däremot svarande belopp i stället för egna tjänst¬
göringspenningar, bestrida dock ej längre än samman-
lagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen be¬
stämmes att inträda efter fem år, under villkor att inne-
hafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänste¬
tid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förord¬
nande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterli¬
gare fem är, äfvenledes på samma, villkor, under iaktta¬
gande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
85
stadgade t jämteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflönings-
statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
motsvarande eller jämförlig befattning vid de hittills¬
varande mynt- och kontrollverken, vare sig på grund af
fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förord¬
nande i följd af frågan om nämnda verks omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant kan
ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester, myntdirektören, förste ingenjören och kamreraren
en hvar under en och en half månad samt tjänstemännen
af första lönegraden en hvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig af
semester å tid af året, som af myntdirektören bestämmes;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfven¬
som ortstillägg utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stad¬
gadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra in¬
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
86
Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
bestämdt för statskontoret, böra förklaras,
att eu kvar, som med eller efter ingången af det
år, med hvars början den nya staten träder i kraft,
tillträder befattning vid mynt- ock justering sverket, skall
vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och
bestämmelser; samt
att de förutvarande innehafvare af befattningar
vid mynt- och kontrollverken, hvilka icke före viss an-
gifven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den
nya aflöning sstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmel¬
serna i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem.
fikarfatser- Enligt kommitténs förslag till aflöningsvillkor skulle vederbörande
sättningar, tjänsteman vid mynt- och justeringsverket äga årligen åtnjuta semester,
när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång. Den ersätt¬
ning till vikarier, som i följd däraf blefve behöflig, har kommittén ansett
böra utgå af ett särskildt i staten för verket uppfördt anslag, hvarifrån
äfven borde utgå ersättning till vikarier för tjänstemän under dessas
tjänsteresor.
Detta anslags storlek har af kommittén beräknats till 1,200 kronor.
Kommittén hemställer,
att till vikariatsersättningar under semestrar och
tjänsteresor må i staten för mynt- och justeringsverket
uppföras ett anslag af 1,200 kronor.
Omkostnader
för aflönande
Myntdirektören äger enligt gällande instruktion (§ 5)
att antaga och
af extra bi- afskeda extra kontorsbiträde samt verkmästare och arbetare vid myntverket
traden verk■ *
mästare, ar- äfvensom att bestämma deras arfvoden och öfriga förmåner, allt efter
betare, m. fl.
87
samråd med myntkamreraren. De för aflöning åt sådan personal erforder¬
liga medlen utgå, enligt hvad kommittén inhämtat, direkt af myntverkets
inkomster.
Vid kontrollverket äger kontrolldirektören, enligt § 4 af den för
detta verk gällande instruktion, i mån af behof antaga extra biträden för
proberingen samt kansli- och räkenskapsgöromålen, och äger kontroll¬
direktören att till dessa biträden utbetala arfvoden af de till expenser vid
verket anslagna medel. Äfven de arbetsbiträden, som behöfvas vid
kontrollverket för städning, proftagning, stämpling m. m., antagas af
kontrolldirektören. Jämväl arfvoden till dessa arbetsbiträden utgå, enligt
hvad upplyst blifvit, af nyssberörda expensmedel.
Det anslag, hvarifrån samtliga dessa utgifter vid kontrollverket be¬
stridas, är i riksstaten under sjunde hufvud titeln upptaget såsom förslags¬
anslag med titel »omkostnader för kontrollverket».
Därest kommitténs förslag om mynt- och kontrollverkens samman¬
slagning vinner bifall, torde det icke vara lämpligt, att olika bestämmelser
gälla beträffande de anslagstitlar, från hvilka aflöningarna böra utgå till den
ifrågavarande personalen vid å ena sidan den afdelning af det nya verket,
som afser mynttillverkningen, och å andra sidan den afdelning, som har till
uppgift att ombesörja proberingen och kontrollstämplingen m. m.
Att, i motsats till hvad som är fallet beträffande nu gällande stater
för mynt- och kontrollverken, uti staten för det nya verket uppföra
något särskildt anslag till bestridande af omkostnaderna för aflönande
af extra biträden för probering eller kontorsgöromål, verkmästare, arbetare,
stäinplingsbiträden och dylika har kommittén trott sig ej böra föreslå,
likasom kommittén ock ansett sig böra lämna öppet, huruvida dessa om¬
kostnader må böra utgå direkt af verkets inkomster eller från ett för
ändamålet i riksstaten uppfördt förslagsanslag.
Nu gällande stater för mynt- och kontrollverken återfinnas på
sid. 20.
Enligt kommitténs förslag skulle staten för mynt- och justerings-
verket få följande utseende:
Stat.
88
|
|
K r
|
o n
|
o r.
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
pen-
ningar.
|
Arf¬
vode.
|
Orts-
tillägg.
|
Summa.
|
|
Myntdirektören, jämte fri
|
|
|
|
|
|
|
bostad och bränsle . . .
|
5,600
|
2,500
|
—
|
—
|
8,100
|
|
1 förste ingenjör, jämte fri
|
|
|
|
|
|
|
bostad och bränsle . . .
|
3,600
|
1,800
|
—
|
—
|
5,400
|
IEfter 5 år kan lönen höjasmed
|
1 kamrerare, jämte fri bo-
|
|
|
|
|
|
>500 kronor och efter 10 år med
|
stad och bränsle ....
|
3,100
|
1,600
|
—
|
—
|
4,700
|
I ytterligare 500 kronor.
|
1 ingenjör ......
1 kassör........
|
2,200
|
1,500
|
|
300
|
4,000
|
|Efter 5 år kan lönen höjas med
[500 kronor, efter 10 år med
> ytterligare 500 kronor och efter
115 år med än ytterligare |500
|
2,200
|
1,500
|
—
|
300
|
4,000
|
J kronor.
|
1 myntgravör......
1 vaktmästare, jämte fri
|
—
|
—
|
2,500
|
—
|
2,500
|
|
bostad och bränsle . . .
|
900
|
450
|
—
|
—
|
1,350
|
|
Till vikariatsersättningar .
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,200
|
|
Summa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
31,250
|
|
Kostnads¬
beräkning.
Medan de för mynt- och kontrollverken nu gällande stater sluta å
tillhopa......................kronor 20,300
skulle, enligt kommitténs förslag, staten för mynt- och
justeringsverket sluta å............ » 31,250
och således öfverstiga nu gällande stater med 10,950 kronor.
Därest emellertid till slutsumman i de nuvarande staterna lägges
det extra lönetillägg, som för år 1908 tillkommit den i samma stater
upptagna personalen, tillhopa 1,160 kronor, varder totalsumman 21,460
kronor och den verkliga ökningen i utgifter 9,790 kronor.
Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke tagits
till ålderstillägg, hvilka fortfarande såsom hittills skulle utgå af sjunde
hufvudtitelns gemensamma anslag till ålderstillägg.
89
Enligt hvad ofvan å sid. 47—48 meddelats, är under den efter aflidne öuergångs-
myntdirektören Brusewitz uppkomna vakansen uppdraget åt kontrolldirek- förhå"anden
tören att tills vidare jämte egen befattning, med undantag dock af vissa
angifna, kontrolldirektören tillhörande åligganden vid myntverket, förestå
myntdirektörsbefattningen i hela dess omfattning samt åt kontrollören vid
kontvollverket att tills vidare jämte egna tjänstegöromål fullgöra kontroll¬
direktörens nyssnämnda åligganden vid myntverket.
Vid detta förhållande och då assistenten vid kontrollverket endast
är förordnad tills vidare samt vaktmästaren vid myntverket jämväl be¬
tjänar kontrollverket, har kommittén ansett sig i fråga om åtgärder för
underlättande af öfvergång från hittillsvarande stater för mynt- och kon¬
trollverken till den föreslagna staten för mynt- och j usteringsverket allenast
böra hemställa,
att de tjänstebefattningar vid mynt- och kontroll-
verken, som härefter varda vakanta, må i afvaktan på
pröfning af frågan om verkens omorganisation och löne¬
reglering för det föreslagna mynt- och justering sverket
tillsättas allenast på förordnande tills vidare.
SM9/08 Lönereglering skommitténs bet. XV.
12
90
BILAGA
innefattande utdrag af en promemoria, som aflidne myntdirektören E. Brnsewitz i lifstiden
utarbetat (jfr ofvan sid. 63).
London.
Vid det stora engelska myntverket äro naturligtvis anställda ett
betydligt antal tjänstemän. Chefen, »the deputy master of the mint», har
närmast under sig tvänne afdelningschefer, en för den metallurgiska och
en för den kemiska afdelningen, och vid båda dessa afdelningar äro åt¬
skilliga tjänstemän anställda, hvarjämte för kansliet och kontorsgöromålen
äfven finnes en stor personal.
Probering af alla inkommande och utgående ädla metaller och mynt
verkställes af »the chemist and assayer of the mint» och hans under¬
lydande.
När en myntpost är färdig att aflämnas till kassan, tages, i närvaro
af flera tjänstemän, ett myntstycke från hvarje parti, innehållande ett
visst antal myntpåsar, och inlägges i en med lås försedd kista (pyx chest)
för att vid årets slut proberas. På samma gång tagas utan val flera andra
mynt, för att af de ofvannämnda kemisterna undersökas, innan myntposten
utlämnas i rörelsen.
För att konstatera att det under året utgifna myntet är i afseende
på halt och vikt öfverensstämmande med myntlagens föreskrifter samman¬
träder efter årets slut en kommission bestående af sex personer, utsedda af
regeringen, för att väga och probera de ofvannämnda, aflagda mynten.
Resultatet af deras undersökningar (the trial of the pyx) inberättas där¬
efter till regeringen och publiceras årligen.
91
Paris.
»Le directeur de ['administration des monnaies et médailles» har
närmast länder sig sju chefer och bland dem en chef för verkstadsarbetena
och en för de kemiska undersökningarna af alla inkommande och utgående
metaller och mynt. Den sistnämnda har flera assistenter.
Vid hvarje leverans af en färdig myntpost, som af direktören och
»le directeur des éssais» blifvit gillad i afseende på halt och vikt, aflägges
under kontroll af samma tjänstemän ett visst antal myntstycken.
Den kommission, som efter årets slut sammanträder för att under¬
söka dessa mynt, består af nio ledamöter, valda af senaten, vetenskaps¬
akademien m. fl. myndigheter, och dessa fördela undersökningsarbetet sig
emellan. På samma gång göras proberingar å mynt af samma årgång,
hvilka tagits från cirkulationen, hvarefter en rapport om resultatet lämnas
till regeringen.
Philadelphia.
Chefen — the superintendent — har under sig ej mindre hela staben
af myntproberai’e (assayers) än äfven de öfriga tjänstemännen. Kontrollen
försiggår på det sätt, att sedan en myntpost blifvit af superintendenten
och myntproberarna undersökt och godkänd i afseende på halt och vikt,
aflägges däraf ett visst antal mynt och förseglas med deras sigiller.
De sålunda under säkert förvar samlade mynten från alla myntposter
under året, utlämnas vid början af det följande till undersökningskommis¬
sionen, då denna på en viss dag sammanträder för att väga och probera
mynten.
Denna kommission, bestående af tjugu medlemmar, tillsättes årligen af
Föi’enta Staternas president, till hvilken sedermera rapport om undersök¬
ningens resultat lämnas för att offentliggöras, på det allmänheten må
erhålla kännedom i hvilken grad myntlagens föreskrifter om myntens
halt och vikt blifvit iakttagna.
92
Berlin.
»Der Mtulldirektör» ar chef för alla mynttjänstemännen, alltså äfven
för de båda munzwardeinerna.
Den förste wardeinen är ledaren af göromålen på proberingsanstalten.
Men båda wardeinerna jämte en assistent verkställa proberingarna på alla
inkomna plansar, på det smälta guldet och silfret, stockprofven in. in.,
kort sagdt, de utöfva kontroll öfver halten i alla råmetaller, mellan-
produkter och de färdiga mynten. De utöfva ömsesidig kontroll på hvar¬
andra och äro ansvariga för den riktiga halten hos mynten. Någon särskild
kommission för sådan kontroll, såsom i England och Frankrike, existerar
icke. Dessutom har den förste wardeinen äfven att göra undersökning af
alla inkomna falska myntstycken, och den andre äger att utföra probering
af guld- och silfverlegeringar, som af privata inlämnas för probering.
Munchen.
»Der Miinzdirektor»: Utom chefskapet tillhör det honom att leda allt
arbete vid myntverket, hafva uppsikt öfver arbetarna, hvilka af honom
antagas och afskedas, uträkna och bestämma insättningarna i degeln för
guld- och silfversmältningarna, anteckna i en journal alla insättningar i
och uttagningar ur förvaringshvalfven.
Han har att draga försorg om underhåll af alla maskiner och om
fastigheternas reparationer, när sådant erfordras.
Det i hvarje degelinsats tagna metallprofvet undersökes af direktören
och för kontrollens skull äfven af munzwardeinen. För öfrigt har han att
öfvervaka alla utmyntningsarbeten och efterse, att myntens vikt hålles
inom dess lagliga gränser.
Munzwardeinen är direktörens ställföreträdare och förer en särskild
journal öfver de föreskrifna, af honom utförda kontrollprofven å utmyntadt
guld och silfver. Han skall äfven så mycket som möjligt ha tillsyn öfver
arbetena i de särskilda verkstäderna.
öfriga tjänstemän äro:
93
eu kassör,
en kontrollör,
en kassaofficiant,
en teknisk assistent,
två kassa- och byråassistenter.
Att så många tjänsteman erfordras- torde bero därpå, att man äfven
bar en skedningsanstalt för gulds och silfvers rening från oädla metaller
samt att det årliga utmvntningsbeloppet i allmänhet är något större än
här i Sverige.
Bern.
I spetsen för förvaltningen vid det lilla schweiziska myntverket är
en för ledningen ansvarig
»Miinzdirektor», hvilken utom öfriga göromål äfven har att utföra
probering af halten uti inkommande och utgående metaller och mynt.
öfriga tjänstemän äro:
en bokhållare och verifikator, hvilken är myntdirektörens ställföre¬
trädare, när så behöfves, och
en verkmästare.
För kontrollen af de färdiga myntens halt och vikt förordnas för
tre år i sänder af »der Bundesrath» en utom myntförvaltningen stående
myntkommissarie och två myntproberare, hvilka tillkallas för hvarje gång
en myntpost är färdig att i rörelsen utlämnas. Undersökning af mynten
verkställes samtidigt dels af myntdirektören, dels af de nämnda kontrol¬
lanterna.
Hälsingfors.
Administrationen vid det mycket obetydliga finska myntverket består
af en direktor och en underdirektor, hvilka sig emellan dela göromålen, så
att direktorn utom chefskapet för myntverket äfven deltager i probe-
ringarna. Underdirektorn har utom honom tillkommande proberingar att
föra verkets böcker och att i öfrigt ställa sig de af direktorn meddelade
föreskrifter till efterrättelse.
94
Då en myntpost blifvit färdig, anmäles detta hos intendenten för
bergsstyrelsen, som i närvaro af myntverkets tjänstemän och med dem gör
vissa föreskrifna undersökningar af myntens vikt och halt, innan de få i
rörelsen utsläppas. Det vid undersökningen förda protokollet undertecknas
af intendenten och direktorn.
Enligt uppgift lärer intendentens egentliga göromål vid dylika till¬
fällen inskränka sig till att underteckna protokollet.
Köpenhamn.
Administrationen vid det danska myntverket består af:
en myntmästare,
en guardejn och
en fullmäktig.
Myntmästaren, som är myntverkets chef, har styrelsen på alla om*
råden, undantagandes proberingen, som verkställes dels af guardejnen, dels
af fullmäktigen. Endast om det visar sig, att dessa tjänstemäns probe-
ringar icke öfverensstämma, äger myntmästaren att själf företaga probering.
Guardejnen, som är anställd vid myntverket såsom regeringens kon¬
trollör, har att utföra alla myntverkets proberingar. Han har att följa
alla arbeten på myntet så noga, att han när som helst kan gifva finans¬
ministern upplysning om allt. Men han får icke ingripa i myntarbetets
styrelse. Han har således äfven att kontrollera den ekonomiska förvalt¬
ningen i vissa afseenden. Han är myntmästarens vikarie, när denne har
tjänstledighet, och skall fullmäktigen i sådant fall sköta guardejnens tjänst.
Fullmäktigen, som äfven skall vara tekniskt bildad, är myntmästarens
biträde i allt, särskildt bokföringen och kontorsarbetet. Han har att utföra
alla motproberingar, hvilka skola öfverensstämma med guardejnens; i mot¬
satt fall får, såsom ofvan nämnts, myntmästaren slita tvisten. Ehuru
guardejnen således är tjänsteman vid myntverket, har han såsom biför¬
tjänst kontrollering af guld- och silfverarbeten för guldsmeder.
* *
*
05
I afseende på anordningen af administrationen vid de utländska
myntverken kan man skilja på 5 slag.
1. De engelska, franska och amerikanska myntverken kunna till
följd af sin storlek knappast jämföras med det svenska. Chefen har vid
ett sådant verk öfverinseende öfver det hela in. m. Under honom finnas
afdelningschefer, dels för den metallurgiska, dels för den kemiska, dels
ock för den kamerala afdelningen.
Vid den kemiska afdelningen undersökes i afseende på halten allt
till myntverket inkommet guld och silfver, alla metallegeringar, innan de
till bearbetning användas, alla halffärdiga och färdiga produkter samt, vid
myntpostens leverans, ett visst antal af de präglade mynten, innan de
utsläppas i rörelsen.
Den i afseende på halten godkända myntposten underkastas sedan
i chefens närvaro profvägning, så att man är fullt säker på att alla mynt¬
styckena hafva den i lag föreskrifna vikten, hvarefter myntposten utlämnas
i rörelsen. Dock har man dessförinnan därur utan val tagit ett visst antal
mynt, som under chefens och myntproberarens sigill förvaras till årets
slut, då en officiell kommission sammanträder för att efter undersökning
af årets samtliga inyntposter afgifva sitt utlåtande.
2. Det tyska myntverket i Berlin skiljer sig i det afseendet från
de förutnämnda, att myntproberarna, som äro två till antalet, verkställa
alla proberingarna — de undersöka nämligen äfven mynten i de färdiga
myntposterna, innan dessa aflevereras. Men några mynt afläggas icke för
efterprobering.
3. Vid de mindre tyska myntverken, hvilka äro mest jämförbara
med de svenska, torde, enligt upplysningar från Munchen, myntproberaren
ensam undersöka allt inkommet guld och silfver. Öfriga undersökningar
(å legerade metaller och färdigt mynt) göras både af myntdirektören och
myntproberaren.
Någon afläggning af mynt från hvarje myntpost förekommer icke.
En lämplig kontroll, som begagnas i Tyskland, består däri, att vid
hvarje tyskt myntverk årligen undersökas några i cirkulationen tagna
myntstycken, präglade vid de andra tyska myntverken.
96
4. Till en särskild klass kan man räkna de smärre myntverken i
Bern och Hälsingfors, hvilkas administrationer hafva det gemensamt, att
alla proberingar visserligen göras af verkens tjänstemän, men att, vid de
färdiga myntens leverans till vederbörande växlingskassor, utom mynt¬
förvaltningen stående personer äro närvarande och deltaga i myntens
undersökning.
5. En alldeles säi-skild ställning intager Köpenhamns myntverk, i
det att myntguardejnen, på samma gång han är anställd vid myntverket
för att verkställa förekommande proberingar, hvarvid för kontrollens skull
äfven göres motprobering af fullmäktigen, tillika är regeringens kontrollör
öfver förvaltningen.
Kontroll- och justerings-
styrelsen. ***
***9/08 Lönereglenngskommitténs bet. XV.
13
07
Inledning.
Då Rikets Ständer med skrifvelse den 29 november 1854 (n:r 195),
under anhållan om godkännande, öfverläinnade till Kungl. Maj:t förslag
till förordning angående villkoren för brännvins tillverkning, anfördes i
nämnda skrifvelse, att det blefve nödvändigt ställa de vid brännerierna
stationerade kontrollörer under uppsikt och befäl af öfverkontrollörer och
att dessa sistnämnda hade en så maktpåliggande och ansvarsfull befattning,
att Rikets Ständer ansage dem böra utnämnas af Kungl. Maj:t och äga en
föreningspunkt och öfverstyrelse uti något allmänt ämbetsverk, hvars be¬
stämmande Rikets Ständer öfverlämnade till Kungl. Maj:ts bepröfvande.
Den 1 juni 1855 beslöt Kungl. Maj:t bildandet af en centralstyrelse
för kontrollen å brännvinsförfattningarnas tillämpning genom anställande
vid civildepartementet af en byråchef.
Från och med år 1874 öfverflyttades de till byrån för kontrollen
öfver brännvinsförfattningarnas tillämpning hörande äi-enden från civil¬
departementet till en inom finansdepartementet anordnad byrå för kon¬
trollen å tillverkningsafgifter, hvilken byrås chef tillika skulle utöfva öfver-
inseendet öfver hvitbetssockerbeskattnirmen.
O
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1875 uttalat sig för in¬
förandet af det metriska systemet för mått och vikt, samt vetenskaps¬
akademien afgifvit förslag till författning i ämnet, afgaf landtmäteristyrel-
sen, som då hade öfverinseendet öfver justeringsväsendet, den 19 januari
1876 underdånigt utlåtande öfver nämnda författningsförslag.
1 detta utlåtande föreslog styrelsen, att öfverinseendet öfver justerings¬
väsendet skulle öfverlämnas till öfverdirektören för mynt- och kontroll-
98
verken eller öfver direkt ören för teknologiska institutet eller oek, och helst
det, till chefen för finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverknings*
afgifter.
När sedermera, i anledning af kungl. proposition, Riksdagen defini¬
tivt beslutat det metriska systemets införande genom att för sin del antaga
vissa i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1876 angifna bestämmelser, att
införas i den allmänna stadga om mått och vikt, som kunde komma att
af Kungl. Maj:t utfärdas, hemställde landtmäteristyrelsen i underdånigt
memorial den 26 maj 1876 att, därest Kungl. Magt icke funne skäl bi¬
falla styrelsens förslag om justeringsverkets ställande under öfverinseende
och ledning af chefen för ofvannämnda byrå, Kungl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, om icke styrelsens och öfveringenjörens i generallandtmäteri-
kontoret befattningar med mått, vikt och brännvinsprofningsinstrument
kunde uppdragas åt kontrollverket.
I anledning af erhållet uppdrag afgaf generaldirektören för landt-
mäteriet den 30 januari 1877 förslag till författningar om mått och vikt
efter det metriska systemet. Enligt detta förslag skulle öfverinseendet å
mått och vikt samt hvad därmed ägde sammanhang liandhafvas af
en justeringsstyrelse och denna utgöras af kontrollverkets ämbets- och
tjänstemän.
I det betänkande, som 1874 års löneregleringskommitté den 13 juli
1877 afgaf angående lönereglering in. in. för landtmäteristyrelsen, hem¬
ställdes, att öfverinseendet öfver justeringsväsendet måtte öfverflyttas från
landtmäteristyrelsen till en särskild justeringsstyrelse. Kommitténs ord¬
förande generaldirektören för landtmäteriet L. B. Falkman och med honom
sedermera landtmäteristyrelsen, representerad af landtmäterisekreteraren och
den dåvarande öfveringenjören därstädes, uttryckte emellertid den mening,
att öfverinseendet öfver justeringsväsendet borde åläggas kontrollverket.
Kungl. Maj:t föreslog i propositionen n:r 1 vid 1878 års riksdag
uppförande på ordinarie stat af anslag till en justeringsstyrelse, hvars
chef skulle benämnas justeringsdirektör samt hafva till biträde en assistent,
hvarjämte hos styrelsen skulle anställas en vaktmästare samt justerings-
direktören äga antaga tillfälligt arbetsbiträde, då sådant erfordrades för
göromålens jämna gång. Såsom vid propositionen fogadt protokoll öfver
09
civilärenden den 7 januari 1878 utvisar, var det emellertid afsedt, att,
därest justeringsstyrelsens verksamhet, sedan det nya justeringsväsen¬
det blifvit i alla afseende!! ordnadt, skulle visa sig icke blifva af till¬
räcklig omfattning för att lämna dess chef full sysselsättning, det borde
tagas i förnyad t öfvervägande, om ej med chefskapet för justerings verket
kunde förenas andra lämpliga åligganden.
1 skrifvelse den 22 maj 1878 (n:r 35) uttalade Riksdagen, beträf¬
fande frågan om justeringsväsendets skiljande från landtmäteristyrelsen,
att den i ämnet meddelade utredning synts ådagalägga lämpligheten däraf,
att en sådan åtgärd åtminstone för det dåvarande vidtoges.
Hänvisande till de olika åsikterna i fråga om ordnandet af öfver-
inseendet öfver justeringsväsendet, ansåg Riksdagen åsikten om inrättandet
af en särskild styrelse äga giltighet för det dåvarande, då i betraktande
toges att, under öfvergången till det nya mått- och viktsystemet, öfver-
inseendet öfver justeringsväsendet syntes komma att odeladt taga i anspråk
dens tid och verksamhet, som skulle utöfva detsamma.
Då emellertid i framtiden, sedan nämnda öfvergång blifvit fullbordad,
de med öfverinseendet öfver justeringsväsendet förenade göromål otvifvel¬
aktigt komme att erhålla väsentligt mindre betydelse, samt därtill komme,
att i de af Kungl. Maj:t föreslagna grunder för organisationen af juste¬
ringsväsendet blifvit förutsatt-, att möjligen framdeles andra lämpliga
åligganden kunde förenas med chefskapet för justeringsverket, hyste
Riksdagen betänkligheter mot att för ett behof, som synts vara till stor
del tillfälligt och öfvergående, medgifva inrättandet af ett särskildt, ämbets¬
verk med på ordinarie stat uppförda aflöningsanslag.
Det hade synts Riksdagen vida lämpligare, om det belopp, som Kungl.
Maj:t ansett erforderligt för ändamålet, då allenast anvisades på extra stat
för år 1879, att användas till arfvoden åt den personal, som behöfde an¬
litas under samma år, och att dymedelst frågan om det slutliga ordnandet
af meranämnda öfverinseende lämnades öppen, till dess i framtiden med
visshet kunde bestämmas, Indika krafter blefve erforderliga därtill.
Riksdagen anvisade fördenskull på extra stat för år 1879 och ställde
till Ivungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 9,300 kronor, att användas
till arfvoden under samma år till erforderlig personal för utöfvande af
100
öfverinseendet öfver justeringsväsendet i riket; och bestämdes därvid tillika,
att den inkomst af lösen och justeringsafgifter, som komme att inflyta
hos den myndighet, hvilken utöfvade öfverinseendet öfver justeringsväsen¬
det, skulle ingå och redovisas till statsverket.
Det nämnda anslagsbeloppet, 9,300 kronor, anvisades sedermera jäm¬
väl för åren 1880—1884; hvarjämte Riksdagen enligt skrifvelse den 13
maj 1879 (n:r 45) medgaf, att af justeringsstyrelsens uppbörd finge
användas hvad som kunde finnas vara af oundgängligt behof erforderligt
till vikariatsersättning och för bekostande af nödigt arbetsbiträde.
Den 22 november 1878 utfärdades, på civildepartementets föredrag¬
ning, instruktion för justeringsstyrelsen samt justerare af mått och vikt.
Styrelsen öfver justeringsverket skulle enligt denna instruktion utgöras af
en utaf Kung]. Maj:t tillsatt justeringsdirektör såsom chef och därjämte,
då vissa angifna ärenden förekomme till behandling, utaf två af Kungl.
Maj:t för viss tid förordnade ledamöter. Vid styrelsen skulle vara anställd
en assissent, som förordnades af justeringsdirektören. Vaktbetjäning finge
antagas af bemälde direktör.
Den 27 oktober 1883 infordrade dåvarande chefen för civildeparte¬
mentet yttrande från justeringsstyrelsen, huruvida, enär dåmera de för
öfvergången till det metriska mått- och viktsystemet erforderliga åtgär¬
derna blifvit vidtagna, en styrelse, uteslutande sysselsatt med öfverupp-
sikten af justeringsväsendet, fortfarande kunde anses behöflig, äfvensom,
för den händelse justeringsstyrelsen skulle finna, att verkets sammanslagning
med annan offentlig institution lämpligen kunde äga rum, uppgift å den
institution, som efter styrelsens åsikt därtill företrädesvis kunde komma
i fråga.
I skrifvelse den 1 november 1883 meddelade justeringsstyrelsen på
anförda skäl, att den för sin del funne lämpligt och önskvärdt, att
dess verksamhetsområde vidgades, i hvilket afseende framhölls, huruvida
icke andra lämpliga göromål kunde öfverflyttas å verkets styresman, och,
i sådant fall, företrädesvis de som tillkomme byrån för kontrollen å till-
verkningsafgifter, helst som hos chefen för nämnda byrå måste förutsättas
vetenskapliga och tekniska insikter af likartad beskaffenhet med dem, som
erfordrades för kompetens till justeringsdirektörsbefattningen, och såväl
101
j u ste ringsdi r ek tO ren som ;issistenten vid styrelsen under de sista åren tagit
befattning med hvarjehanda till brännvinskontrollens ordnande hörande
göromål och vore förtrogna med dessa.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 december 1883
uttalade chefen för finansdepartementet, att han fann hinder ej möta för
att de justeringsstyrelsen tillhörande göromålen öfverlämnades åt den inom
finansdepartementet befintliga byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter.
Den dåvarande kontrollbyråns arbetskrafter, hvilka utgjordes af en
chef med kansliråds aflöning och eu kanslist med kanslisekreterares aflöning,
jämte en vaktmästare och för öfrigt extra biträden, skulle, för öfvertagande
af justeringsärendena, ej tarfva annan tillökning än anställandet inom byrån
af ytterligare en tekniskt bildad person, hvilken med benämning af byrå-
ingenjör borde i aflöningshänseende göras likställig med kanslisekreterare.
Behofvet af att på byrån äga tillgång till en person, utom chefen, med
erforderliga tekniska insikter hade redan, med byråns dåvarande verksam¬
het, gjort sig gällande.
Af flera skäl var ock, enligt departementschefens åsikt, den dåvarande
tidpunkten synnerligen lämplig för justeringsstyrelsens förening med kon¬
trollbyrån. Byråns dåvarande chef hade hunnit den lefnads- och tjänste-
ålder, att framställning ansetts böra göras hos Riksdagen om pension åt
honom. Den dåvarande justeringsdirektören och assistenten i justerings¬
styrelsen hade under de senare åren dels varit använda såsom biträden i
kontrollbyrån och dels haft särskilda uppdrag inom området samt därvid
ådagalagt sådana egenskaper och insikter i dithörande ämnen, som skulle
göra det synnerligen lämpligt att förflytta den förre till byråchef och den
senare till byråingenjör inom kontrollbyrån med dess utvidgade verksamhet.
Departementschefen fästade emellertid uppmärksamheten å det för¬
hållandet, att aflöningen för de vid kontrollbyrån anställda personer ej
var i stat upptagen utan fastställdes af Kungl. Maj:t, utan Riksdagens
hörande, att utgå af anslaget för kontrollen å tillverkningsafgifter. Däraf
hade blifvit en följd, dels att befattningarna inom byrån endast tillsatts
på förordnande och dels att någon pensionsrätt å allmänna indragnings-
staten ej tillkommit befattningarnas innehafvare.
102
Något giltigt skål syntes departementschefen dock icke före-
tinnas, hvarför kontrollbyrån i nämnda hänseende skulle intaga en annan
ställning än öfriga afdelningar af Kungl. Maj:ts kansli.
Departementschefen ansåg det fördenskull vara i sin ordning, att, i
sammanhang med den tilltänkta reorganisationen af byrån, densamma,
hvilken förut benämnts finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverk-
ningsafgifter, men med sin utvidgade verksamhet syntes böra kallas
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, blefve upptagen å ordi¬
narie stat och sammanförd med departementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli, hvilket icke medförde någon ökad statsutgift, då det anslag för
kontroll å tillverkningsafgifter, hvaraf kostnaderna för byrån dittills be-
stridts, skulle minskas i motsvarande grad.
Slutligen fästade departementschefen uppmärksamheten därå, att, i
händelse af bifall till förslaget om öfverlämnande åt kontrollbyrån att be¬
sörja de justeringsstyrelsen åliggande göromål, det icke kunde undvikas,
att vissa ärenden, som tillhörde justeringsstyrelsens afgörande och rörande
indika beslutanderätt ej lämpligen kunde tilldelas en byråchef inom ett
statsdepartement, måste hänskjutas till afgörande af chefen för finans¬
departementet.
Sedan Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet i proposition n:r 1
vid 1884 års riksdag, medgaf Riksdagen, enligt skrifvelse den 13 maj 1884
(n:r 50), att under finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
finge upptagas, med anslag å ordinarie stat och skyldighet för vederbö¬
rande att vara underkastade de stadgade villkoren för åtnjutande af löne¬
förmåner i nämnda kansli, en kontroll- och justeringsbyrå med följande
personal:
en byråchef med samma lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg
som öfriga byråchefer inom kansliet,
en byråingenjör och
en kanslisekreterare, bägge med enahanda lön, tjänstgöringspenningar
och ålderstillägg, som vore bestämda för kanslisekreterare, samt
en vaktmästare med lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg i
likhet med hvad som utginge till den lägre aflönade af departementets då
å stat upptagna vaktmästare, och med samma skyldighet att vidkännas
103
löneafdrag för förmånen af fri bostad, som gällde för departementets
öfriga vaktbetjäning.
Det å departementets stat uppförda anslaget till amanuenser, vika-
riatsersättning, renskrifning m. m. höjdes från 7,000 till 9,000 kronor,
eller med 2,000 kronor för betäckande af dylika kostnader jämväl för
kontroll- och justeringsbyrån; och förklarade Riksdagen, att alla expenser
vid nämnda byrå skulle bestridas af anslaget för kontroll å tillverk-
ningsafgifter.
Den 31 oktober 1884 utfärdades instruktion för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå (svensk författningssamling n:r 60), att gälla
till efterrättelse från och med den 1 januari 1885.
Enligt denna instruktion, § 1, ålåg det byrån att biträda departe¬
mentschefen vid handläggning af frågor rörande brännvins- och hvitbets-
sockerbeskattningen samt justeringsverket, att öfvervaka kontrollen å bränn¬
vins- och hvitbetssockerbeskattningen samt att såsom styrelse för justerings¬
verket utöfva tillsyn å efterlefnaden af författningar angående mått och vikt.
Sedermera utvidgades byråns åligganden till att äfven biträda
chefen för finansdepartementet vid handläggning af frågor rörande försälj¬
ning af vin och öl samt tillagade alkoholfria drycker äfvensom rörande
tillverkning och beskattning af maltdrycker, samt att öfvervaka kontrollen
å tillverkningen af maltdrycker. I
I skrifvelse den 12 maj 1906 (n:r 132), i anledning af väckta mo¬
tioner om viss ändring i förordningen angående tillverkning och beskatt¬
ning af maltdrycker m. m., anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade bestäm¬
melser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverk-
ningen i syfte att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma
större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade kontroll¬
kostnader.
Då chefen för finansdepartementet den 12 januari 1907 inför Kungl.
Maj:t föredrog de till regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel hörande
frågor, omnämnde han, att med anledning af Riksdagens sistberörda skrif¬
velse uppdrag lämnats åt chefen för kontroll- och justeringsbyrån att
2239/o8 Löneregleringslcommitténs bet. XV. 14
104
jämte annan sakkunnig person uppgöra förslag till förändrade bestäm¬
melser uti det i skrifvelsen afsedda ämnet. Tiden hade visserligen
icke ännu medgifvit utarbetande af ett fullständigt sådant förslag, men
arbetet därmed hade dock redan fortskridit så pass långt, att ärendet
inom kort syntes kunna föreläggas Kungl. Maj:t till pröfning och, i hän¬
delse af förslagets godkännande, kungl. proposition i ämnet aflåtas redan till
1907 års Riksdag.
Under erinran vidare, att den centralmyndighet, som hade att utöfva
öfverinseendet öfver kontrollen vid ifrågavarande tillverkningar, utgjordes af
den inom finansdepartementet anordnade kontroll- och justeringsbyrån,
upplyste departementschefen, att under utarbetandet af det nämnda
förslaget det framstått allt tydligare, att med den omfattning, berörda
kontroll dåmera erhållit, och den förändrade anordning af kontrollen, som
däraf betingades, det näppeligen längre kunde anses lämpligt att bibehålla
den centrala kontrollmyndigheten såsom en i ett statsdepartement inordnad
byrå, utan syntes fastmera i samband med nämnda förändring tiden jäm¬
väl vara inne att åt den centrala myndigheten förläna en annan organisa¬
tion än dittills, nämligen såsom ett särskildt, fristående ämbetsverk.
Med hänsyn till de förberedande åtgärder för den lokala kontrollens
ordnande, som erfordrades, innan densamma kunde enligt de tilltänkta
ändrade grunderna träda i verket, ansåg departementschefen den ändrade
organisationen af centralmyndigheten böra genomföras redan från och med
1908 års början.
Med afseende å den förestående regleringen af löneförhållandena
m. in. vid de centrala ämbetsverken syntes det dock departementschefen, att
den nya myndigheten tills vidare icke borde uppföras på ordinarie stat.
Därvid mötte emellertid den svårigheten, att kontroll-och justeringsbyråns
tjänstemannapersonal, hvars insikter och erfarenhet å förevarande område
naturligen borde tillgodogöras för en dylik ny institution — den där ju
skulle hafva i hufvudsak samma uppgifter sig förelagda som kontroll- och
justeringsbyrån — vore uppförd å ordinarie stat.
Med hänsyn därtill och då det icke gärna kunde ifrågasättas, att
dessa tjänstemän skulle lämna sina ordinarie befattningar för att öfvergå
till ett annat verk, ställdt å extra stat, syntes organisationsfrågan tills
105
vidare lämpligast kunna lösas på det sätt, att för aflönande af den nya
kontrollstyrelsens personal disponerades den del af det för finansdeparte¬
mentets afdelning af Kungl.Maj:ts kansli uppförda anslag, som vore afsedt
till aflöningen af kontroll- och justeringsbyråns ordinarie personal, hvilken
förklarat sig villig att mottaga förordnande inom den nya kontroll¬
styrelsen.
De ökade anslag, som, utöfver de för aflöningen af kontroll- och
justeringsbyråns ordinarie personal anvisade medel, kunde finnas erforder¬
liga för genomförande af den förändrade organisationen af den centrala
kontrollmyndigheten, kunde, enligt departementschefens åsikt, tills vidare
anvisas att utgå af förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter, i
likhet med hvad redan var fallet i fråga om kontroll- och justerings¬
byråns expensmedel och för öfrigt före år 1885, då byrån ännu icke upp¬
förts på ordinarie stat, var förhållandet med aflöningarna till byråns samt¬
liga tjänstemän.
i
Den 8 mars 1907 aflat Kungl. Maj:t till Riksdagen tre särskilda
propositioner (n:r 79—81) med förslag till förordningar angående tillverk¬
ning af brännvin, angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,
samt om beskattning af socker.
Enligt dessa författningsförslag skulle öfverinseendet öfver kontrollen
öfver tillverkning af brännvin, öfver bryggerikontrollen i riket och öfver
kontrollen vid sockerbeskattningen, för såvidt kontrollen i sistnämnda hän¬
seende icke ankomme på tullverket, utöfvas af ett själfständigt ämbets¬
verk, benämndt kontroll- och justeringsstyrelsen.
Vid den kungl. propositionen n:r 79 var fogadt ett statsrådsprotokoll
för den 5 februari 1907, då chefen för finansdepartementet lämnade en
redogörelse för det förslag till omorganisation af den centrala kontroll¬
myndigheten, hvilket blifvit utarbetadt af särskilda sakkunniga.
Departementschefen meddelade därvid en öfversikt rörande upp¬
komsten och utvecklingen af den dåvarande centrala myndigheten för
kontrollen öfver tillverkningsafgifterna. Han påvisade omfattningen af
det arbete, som dåmera ålåg chefen för kontroll- och justeringsbyrån och
denna byrås öfriga tjänstemän, bestående af en byråingenjör, en kansli-
106
sekreterare samt två amanuenser, däraf en tekniskt bildad. Departements¬
chefen påpekade ock önskligheten af ännu en tekniskt bildad tjänstemans
anställning vid nämnda myndighet.
Ej mindre den centrala kontrollmyndighetens dåvarande göromål än
äfven den befogenhet, som därutöfver skulle tillkomma densamma enligt
det föreliggande förslaget, visade, enligt departementschefens uppfattning,
nödvändigheten att bereda denna myndighet en själfständig ställning. De¬
partementschefen fann detta lämpligast kunna ske genom kontroll- och
justeringsbyråns ombildande till ett särskild^ fristående ämbetsverk, be¬
stående af en chef och visst antal ansvariga ledamöter.
Det syntes nämligen departementschefen otvifvelaktigt, att den cen¬
trala kontrollmyndighetens verksamhet, beträffande såväl omfattning som
betydelse, vore af den art, att densamma lämpligast borde utöfvas af en
utaf flera personer sammansatt styrelse. Såsom ett ytterligare skäl därför,
ansåg departementschefen böra erinras därom, att öfverinseendet öfver
kontrollen i själfva verket innefattade förvaltningen af det för kontroll å till-
verkningsafgifter anvisade förslagsanslaget, i 1907 års riksstat upptaget till
1,100,000 kronor. Det borde ock komma till beaktande, att genom
dels maltskattens införande dels ock sockerbeskattningens förändrande till
en konsumtion sskatt antalet af chefen för kontroll- och justeringsbyrån
underlydande tjänstebefattningar stigit till mellan 1,500 och 1,600.
Också möttes — tilläde departementschefen — redan vid 1887 års
riksdag ett då framställdt förslag att i visst afseende utvidga den cen¬
trala kontrollmyndighetens befogenhet med den invändningen, att en byrå¬
chef i ett statsdepartement ej hade tillräckligt själfständig ställning för en
dylik utvidgning.
Departementschefen föreslog fördenskull, att i ledet af de förändringar,
hvartill den af honom ifrågaställda omorganisationen af kontrollen öfver
tillverkningsafgifterna föranledde, måtte ingå jämväl ombildning af den
centrala kontrollmyndigheten till ett själfständigt centralt ämbetsverk, med
benämning kontroll- och justeringsstyrelsen.
Denna nya styrelse skulle dels handhafva öfverinseendet öfver kon¬
trollen öfver tillverkningen och beskattningen af brännvin, maltdrycker
och socker samt öfvertaga öfriga i samband därmed stående göromål, hvilka
107
tillhörde kontroll- och justeringsbyrån, dels ock utgöra styrelse för
j usteringsverket.
Kontroll- och justeringsbyrån och särskilt den där anställde byråchefen
hade emellertid äfven till åliggande att biträda chefen för finansdeparte-
' inentet med handläggning af sådana ärenden rörande tillverkning och be¬
skattning af brännvin, maltdrycker och socker äfvensom försäljning af
brännvin, vin och Öl m. in., hvilka ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning
och afgörande. Detta åliggande skulle naturligen bortfalla i och med
byråns ombildning till ett själfständigt ämbetsverk, hvaremot den nya
styrelsens underdåniga yttrande komme att infordras i alla dylika mål, där
så funnes erforderligt.
dill frågan huru den nya styrelsen lämpligast borde organiseras an¬
höll departementschefen att senare få återkomma. Redan då ville han
emellertid nämna, det han tänkt sig, att nämnda ämbetsverk, vid hvars
organisation landtbruksstyrelsen i flera afseenden syntes honom kunna
tjäna till förebild, skulle bestå af en chef jämte tre ansvariga ledamöter,
däraf två tekniskt bildade och en tillika sekreterare. Utöfver den då¬
varande kontroll- och justeringsbyråns personal skulle sålunda tillkomma
ytterligare en tekniskt bildad tjänsteman.
Detta sammanhängde med ändring af kontrollen vid sockerbeskatt¬
ningen, i det att denna nya tjänsteman skulle utöfva den inspektion
öfver sockerfabrikerna, som då ålåg öfverkontrollörerna. Därjämte skulle
han tjänstgöra såsom öfverkontrollör vid brännvins- och maltdryckskontrol-
len i Stockholms stad och trakten närmast däromkring1.
Denna anordning, att en tjänsteman vid den centrala kontrollmyn¬
digheten skulle tjänstgöra såsom öfverkontrollör, skulle medföra en väsentlig
fördel, i det att sagda myndighet därigenom komme i en nära och personlig
beröring med den lokala kontrollen och blefve i tillfälle att inhämta nog¬
grannare kännedom om densamma, än hvad då kunde ske endast genom
tillfälligtvis företagna inspektionsresor.
Utöfver de åligganden och befogenheter, hvilka enligt det af departe¬
mentschefen berörda förslaget till omorganisation skulle tillkomma den
centrala kontrollmyndigheten, syntes äfven vissa andra åligganden böra
öfverflyttas till den nya styrelsen.
108
Till följd af den ställning, chefen för kontroll- och justeringsbyrån
intog, hade det i gällande författningar uppdragits åt chefen för finans¬
departementet att bestämma tjänstgöringsområden för öfverkontrollörer
och för justerare af mått och vikt, att konstituera justerare, att inkalla
öfverkontrollörer till tjänstgöring samt att i vissa fall bevilja öfverkontrol¬
lörer och justerare tjänstledighet. När Kungl. Maj:t i proposition till 1905
års Riksdag angående beskattning af socker föreslog, att förste kontrollörer
vid sockerfabrikerna skulle förordnas af nämnde departementschef, uttalade
Riksdagen emellertid den uppfattning att det icke stode i öfverens¬
stämmelse med andan i vår författning att åt chefen för ett statsdeparte¬
ment öfverlämna tillsättandet af tjänstebefattningar. Detta uttalande syntes
äga tillämpning äfven på departementschefens omnämnda befattning med
öfverkontrollörer och justerare, hvilken därför borde öfverflyttas till den
nya centralstyrelsen.
Den 15 mars 1907 aflat Kungl. Maj:t proposition (n:r 105) till
Riksdagen angående bestridande af kostnaden för en kontroll- och juste-
ringsstyrelse m. m.
Vid denna proposition var bilagdt statsrådsprotokoll för sistnämnda
dag, då chefen för finansdepartementet anmälde till Kungl. Maj:ts pröf¬
ning dels frågan om den nya kontroll- och justeringsstyrelsens organisation
och sättet för bestridande af kostnaderna för densamma, dels ock därmed
sammanhängande fråga om de för finansdepartementets afdelning af Kungl.
Maj:ts kansli erforderliga anslag.
Med erinran därvid om de åligganden, som enligt instruktion och
sedermera meddelade föreskrifter tillhörde kontroll- och justeringsbyrån
och därstädes anställda byråchef, byråingenjör och kanslisekreterare, framhöll
departementschefen, att det var chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
som egentligen hade att utöfva öfverinseendet öfver kontrollen vid bränn¬
vins-, maltdrycks- och sockertillverkningen. Honom tillkom nämligen
förmanskapet öfver hela den vid nämnda kontroll anställda personal, liksom
det ock tillhörde honom att meddela de närmare föreskrifter, som, utöfver
hvad i gällande författningar funnes stadgadt, erfordrades med afseende å
109
kontrollens utöfvande. Denne tjänsteman kunde därför i själfva verket
för det dåvarande sägas vara den centrala kontrollmyndigheten.
I enlighet med de för Riksdagen framlagda förslagen till nya för¬
ordningar angående tillverkning af brännvin, tillverkning och beskattning
af maltdrycker samt beskattning af socker skulle det åligga den nya
kontroll- och justeringsstyrelsen att utöfva öfvcrinseendet öfver kontrollen
vid tillverkningen och beskattningen af brännvin, maltdrycker och socker,
beträffande sockerbeskattningen med den inskränkning, som följde af gäl¬
lande bestämmelser rörande tullverkets befattning med kontrollen. Där¬
jämte skulle styrelsen handhafva öfverinseendet öfver justeringsverket i
riket samt utöfva den befattning med kontrollen öfver försäljningen af
brännvin, som då tillkom chefen för kontroll- och justeringsbyrån.
Kontroll- och justeringsstyrelsen skulle sålunda hafva att beträffande
nämnda grenar af förvaltningen utöfva enahanda åligganden och befo¬
genheter, som då tillhörde kontroll- och justeringsbyrån och särskildt
dess chef.
Därutöfver skulle emellertid, enligt hvad departementschefen nämnt
vid föredragningen af omförmälda författningsförslag, en i vissa hänseen¬
den vidgad befogenhet tillkomma den nya styrelsen. Sålunda skulle den
öfverkontrollörerna då åliggande inspektionen öfver sockerfabrikerna ut-
öfvas direkt från den centrala kontrollmyndigheten samt befattningen så¬
som öfverkontrollör vid brännvins- och maltdryckskontrollen i Stockholm
jämte angränsande trakter bestridas af en utaf den nya styrelsens egna
tjänstemän.
Därjämte skulle bestämmandet af tjänstgöringsområden för öfver¬
kontrollörerna samt för justerare af mått och vikt, konstituerande af juste¬
rare och justeringskontrollörer, inkallande af öfverkontrollörer till tjänst¬
göring äfvensom vissa andra ärenden öfverflyttas från chefen för finans¬
departementet till den nya centralstyrelsen.
Redan då hade det sedan 1906 års höst införda förändrade systemet
för beskattning af socker gjort en förstärkning af kontroll- och justerings-
byråns arbetskrafter önsklig, på det att öfverkontrollörernas befattning
med sockerkontrollen måtte kunna öfverflyttas på den centrala kontroll¬
myndigheten. Därest denna öfverflyttning beslutades, blefve det därför
no
nödvändigt, att det nya ämbetsverket utrustades med arbetskrafter något
större än dem, hvaröfver kontroll- och justeringsbyrån förfogade.
Visserligen skulle, såsom departementschefen vid föredragning af
omförmälda författningsförslag erinrat, i följd af byråns ombildning till
ett själfständigt ämbetsverk handläggningen af sådana på Kungl. Maj:ts
pröfning ankommande mål och ärenden, hvilka tillhörde byrån och
fortfarande skulle tillhöra Kungl. Maj:ts afgörande, icke vidare komma
att tillhöra den nya styrelsen i den form och på det sätt, som dittills
varit fallet.
I åtskilliga dylika mål och ärenden, åtminstone i allmänhet dem,
som rörde tillverkning och beskattning af brännvin, maltdrycker och socker,
äfvensom tilläfventyrs i vissa fall jämväl sådana mål, som anginge för¬
säljning af brännvin, vin och Öl m. m., skulle emellertid, enligt departe¬
mentschefens uppfattning, styrelsens underdåniga utlåtande komma att
infordras.
Beträffande de på Kungl. Maj:ts pröfning ankommande, till kontroll-
och justeringsbyrån då hörande mål och ärenden hade departementschefen
för öfrigt tänkt sig, att det biträde med sådana måls beredande till före¬
dragning, som det dittills ålegat chefen för nämnda byrå att lämna,
tills vidare skulle kunna erhållas sålunda, att chefen för kontroll- och juste-
ringsstyrelsen eller eventuellt annan tjänsteman inom styrelsen förordna¬
des att i sådant hänseende biträda departementschefen. Uppsättningen
däremot af expeditioner i dessa mål och ärenden m. fl. dylika göromål,
hvilka dittills tillhört byråns tjänstemän och i främsta rummet den där
anställda kanslisekreteraren, syntes departementschefen kunna anförtros åt
någon af de inom departementet i öfrigt anställda tjänstemän.
Den minskning i göromål för vissa af styrelsens tjänstemän, som
uppstode i följd af en dylik anordning, skulle emellertid blifva skäligen
ringa i jämförelse med den ökning, som naturligen blefve en följd af för¬
läggandet af viktiga delar af själfva kontrollens utöfning till den centrala
myndighetens egna tjänstemän.
Till närmare belysning af omfattningen af de göromål, som tillhörde
kontroll- och justeringsbyrån utöfver arbetet med de på Kungl. Maj:ts
pröfning ankommande mål och ärenden, nämnde departementschefen, att
in
antalet ärenden, hvilka handlades af byrån utan föredragning inför Kungl.
Maj:t, under åren 1904—1906 i medeltal för hvarje år uppgått till 1,746,
och att dessa föranledt likaledes i medeltal 1,797 från byrån utgångna
skrifvelser eller andra expeditioner. I nyssnämnda ärenden hade dock icke
inräknats det stora antal uppgifter och rapporter, som regelbundet inkomme
till byrån och där underkastades statistisk bearbetning, ej heller de talrika
justeringar af mått och vikter m. m., som där förekomme.
För genomförande af den föreslagna nya organisationen erfordrades
därför otvifvelaktigt en större personal än den, som då förefanns inom
kontroll- och justeringsbyrån. Ökningen syntes dock kunna begränsas till
ytterligare en tekniskt bildad tjänsteman.
Såsom departementschefen förut antydt, hade han ansett landt-
bruksstyrelsen lämpligen kunna i vissa afseenden tjäna till förebild vid
organisationen af det nya ämbetsverket, och han hade därvid tänkt sig,
att den nya kontroll- och j usteringsstyrelsen skulle bestå af, förutom chef
med benämningen öfverdirektör, tre ansvariga ledamöter, däraf två tekniskt
bildade (öfveringenjörer) och en med civil tjänstemannautbildning (sekre¬
terare).
Öfverdirektören, hvilken, då göromålen inom ämbetsverket tillstadde
det, borde företaga inspektionsresor för kontrollens öfvervakande, skulle i
regel vara ensam beslutande och ledamöterna föredragande inför honom,
öfveringenjörerna i tekniska och sekreteraren i öfriga ärenden, med rätt
och skyldighet för föredraganden att, om han hyste afvikande mening,
låta anteckna densamma till protokollet. I öfverensstämmelse med hvad
inom de efter byråsystemet organiserade ämbetsverk i allmänhet vore
fallet, borde emellertid vid handläggningen af vissa viktigare ärenden,
förutom föredraganden, ytterligare en af de öfriga ledamöterna vara när¬
varande och deltaga i ärendenas behandling.
Utom den föredragning, som skulle tillhöra de tekniska ledamöterna,
borde den ene af dem jämväl enligt öfverdirektörens bestämmande tid
efter annan företaga inspektionsresor för öfvervakande af kontrollen öfver
sockertillverkningen och den andre eller möjligen båda, efter viss fördel¬
ning, utöfva den tillsyn öfver brännvins- och maltdryckstillverkningen
i Stockholm och närmast däromkring liggande områden, som eljest till-
2239/o8 Lönereglcringskommitténs bet. XV. 15
112
komme öfverkontrollör. Dessutom skulle öfveringenjörerna, liksom byrå¬
ingenjören vid kontroll- och justeringsbyrån, förrätta erforderliga justerings-
arbeten äfvensom besörja anskaffandet af nödiga kontroll- och justerings-
redskap samt handhafva vården om dessa m. in.
Sekreteraren skulle, utom honom åliggande föredragning af alla
de ärenden, hvilka icke vore af teknisk natur, hafva att uppsätta alla
styrelsens utlåtanden och expeditioner, som icke öfverlämnades till öfver¬
ingenjörerna, äfvensom i öfrigt fullgöra de åligganden, som eljest i allmän¬
het tillkomme registrator och arkivarie m. m.
Med en organisation, genomförd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af departementschefen sålunda angifna grunder, ansåg han den cen¬
trala kontrollmyndigheten blifva i flera afseenden bättre skickad för sin
uppgift än då var fallet, när ansvaret för öfverinseendet öfver kontrollen
hufvudsakligen hvilade på en enda tjänsteman, den inom kontroll- och
justeringsbyrån anställda byråchefen.
Af den redogörelse, departementschefen lämnat för de göromål, som
skulle tillkomma det nya ämbetsverket, syntes honom ock framgå, att den
af honom såsom erforderlig ansedda fasta personalen inom verket icke
kunde anses större än nödigt.
Departementschefen hade förutsatt, att den nya kontroll- och juste-
ringsstyrelsen skulle träda i verksamhet den 1 januari 1908. Enär emeller¬
tid den förändrade organisationen af kontrollen i öfrigt icke kunde träda
i tillämpning förr än under samma års höst, då nya tillverkningsår toge sin
början, S3'ntes med tillsättandet af den ene af öfveringenjörerna, hvilken
företrädesvis skulle hafva till uppgift att utöfva kontrollen öfver sockertill¬
verkningen, kunna anstå till den 1 juli 1908, då de direkta förberedel¬
serna för kontrollens omläggning egentligen komme att vidtaga.
Af förut a-ntydt skäl ansåg departementschefen den nya styrelsen
tills vidare icke böra uppföras å ordinarie stat.
Liksom han ansett det nya ämbetsverket lämpligen kunna organi¬
seras efter landtbruksstyrelsens förebild, syntes honom i afvaktan å en blif¬
vande mera definitiv lönereglering löneförmånerna för tjänstinnehafvarna
i det nya ämbetsverket lämpligen kunna tills vidare bestämmas efter ena¬
handa förebild. I enlighet därmed skulle aflöningen komma att utgöra
113
för chefen 7,000 kronor, däraf 5,000 lön och 2,000 tjänstgöringspenningar,
samt för hvar och en af de tre ledamöterna 4,500 kronor, däraf 3,000
lön och 1,500 tjänstgöringspenningar.
För nödig betjäning vid ämbetsverket erfordrades en vaktmästare
med aflöning af 800 kronor, däraf 500 lön och 300 tjänstgöringspenningar.
Till dessa aflöningsförmåner borde för styrelsens ledamöter samt
vaktmästaren jämväl komma ålderstillägg, för de förstnämnda med 500
kronor efter respektive fem och tio års tjänstgöring samt för vaktmästaren
med 100 kronor efter fem års tjänstgöring.
Vaktmästaren borde därjämte, i enlighet med hvad eljest gällde, vid¬
kännas löneafdrag med 150 kronor, därest han åtnjöte förmånen af fri bostad.
Så länge dyrtidstillägg utginge till andra statens tjänstemän och
betjänte, syntes sådan förmån böra tillkomma äfven kontroll- och justerings-
styrelsens personal enligt enahanda grunder, som eljest vore föreskrifna.
Därjämte borde såväl chef som ledamöter tillerkännas rätt till semester,
hvar och en under en och en half månad af året.
Det å finansdepartementets stat uppförda anslag till amanuenser,
vikariatsersättning, renskrifning m. m. var gemensamt för departementet i
dess helhet med undantag af bankbyrån, för hvilken särskilda medel
anvisats för motsvarande ändamål. I följd däraf och då departementets
kostnader för renskrifning icke bokförts särskilt för kontroll- och juste-
ringsbyrån, kunde icke fullt exakt angifvas, huru stor del af anslaget,
som tagits i anspråk för sistnämnda byrås räkning. Enligt verkställd
beräkning kunde emellertid antagas, att under åren 1905 och 1906 an-
vändts för byrån i medeltal sammanlagdt omkring 3,400 kronor för hvar¬
dera året.
Af det sålunda använda beloppet hade för hvardera året 1,200
kronor utgått till aflöning åt enhvar af byråns två amanuenser, af hvilka
den ene, som hade teknisk utbildning, biträdde med handläggning af
tekniska ärenden och den andre med uppsättning af expeditioner in. m.,
560 kronor i medeltal för hvardera året till vikariatsersättning samt åter¬
stoden till renskrift.
För de utgifter af ifrågavarande slag, som komme att erfordras för
kontroll- och justeringsstyrelsen, kräfdes emellertid ökning i det belopp,
114
som varit tillräckligt för kontroll- och justeringsbyrån. Dels vore näm¬
ligen en icke obetydligt ökad renskrifningskostnad att förvänta, dels komme
ock säkerligen ökadt behof af extra biträde att åtminstone tidtals göra
sig gällande inom styrelsen under den nya organisationen, ökningen
af erforderligt medelsbelopp hade dock ansetts tills vidare kunna begränsas
till 900 kronor utöfver hvad som beräknats hafva åtgått för kontroll- och
justeringsbyrån för år 1906. För bestridande af ifrågavarande utgifter
vid kontroll- och justeringsstyrelsen skulle sålunda erfordras ett belopp
af sammanlagdt 4,300 kronor för år.
Detta belopp hade beräknats komma till användning sålunda:
två amanuenser med arfvode af 1,200 kronor hvardera kronor 2,400: —
ersättning åt vikarier under IV2 månads semester för hvar
och en af styrelsens ledamöter å 187 kronor 50 öre » 562: 50
renskrifning................ » 900: —
ersättning åt extra biträden m. m........... » 437: 50
Summa kronor 4,300: —
Lönestaten för kontroll- och justeringsstyrelsen skulle alltså erhålla
följande utseende:
|
|
K
|
O
fl
o
In
|
r.
|
|
|
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
penningar.
|
Summa.
|
|
Öfverdirektören och chefen.....
1 öfveringenjör..........
1 eko ..........
1 ledamot och sekreterare.....
1 vaktmästare...........
Till amanuenser, vikariatsersättning,
ning m. m...........
|
renskrif-
|
5.000
3.000
3,000
3,000
500
|
2,000
1,500
1,500
1,500
300
|
7,000
4,500
4,500
4,500
800
4,300
|
i Efter 5 år kan lönen
j höjas med 500 kro-
1 nor och efter 10 år
1 med ytterligare 500
kronor.
(Efter 5 år kan lönen
•J höjas med 100 kro-
[ nor.
|
|
Summa
|
—
|
—
|
25,600
|
|
Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån
kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.
115
Med afseende å sättet för genomförandet af den ifrågavarande för-
ändringen af kontroll- och justeringsbyrån åberopade departementschefen
hvad han tillförne framhållit därom att den vid kontroll- och justerings¬
byrån anställda tjänstemannapersonalens insikter och erfarenhet å före¬
varande område naturligen borde tillgodogöras vid den nya institutionen,
hvilken ju skulle hafva i hufvudsak samma uppgifter sig förelagda som
kontroll- och justeringsbyrån, men att det icke gärna kunde ifrågasättas,
att dessa tjänstemän skulle lämna sina ordinarie befattningar för att öfvergå
till ett annat verk, ställd t å extra stat.
I öfverensstämmelse med hvad departementschefen jämväl förut an-
tydt, hade han därför tänkt sig, att kontroll- och justeringsstyrelsen skulle
tills vidare organiseras på det sätt, att de dåvarande tjänstemännen inom
kontroll- och justeringsbyrån, med bibehållande af sina å finansdeparte¬
mentets stat uppförda ordinarie befattningar, blefve förordnade att uppe¬
hålla närmast motsvarande befattningar inom kontroll- och justeringsstyrel¬
sen. Ifrågavarande tjänstemän liksom ock den å byrån anställda vakt¬
mästaren hade samtliga förklarat sig villiga att mottaga dylikt förordnande
mot åtnjutande af de af departementschefen föreslagna aflöningsförmåner.
Befattningen såsom tredje ledamot i styrelsen skulle naturligen äfven
tillsättas på förordnande. Detsamma blefve gifvetvis förhållandet beträf¬
fande öfriga befattningar i styrelsen, ifall någon af de dåvarande tjänst-
innehafvarna inom kontroll- och justeringsbyrån afginge från sin tjänst,
medan styrelsen ännu befunne sig på extra stat.
För genomförande af den sålunda föreslagna anordningen erfordra¬
des emellertid medgifvande från Riksdagens sida att, så länge berörda an¬
ordning kvarstode, de medel, som anslagits för aflöning åt den ordinarie
personalen vid kontroll- och justeringsbyrån, finge användas till aflönande
af personalen inom det nya ämbetsverket.
För att aflöningen till de två tjänstemän inom kontroll- och justerings¬
byrån — byråingenjören och kanslisekreteraren — hvilka komme att för¬
ordnas såsom ledamöter i kontroll- och justeringsstyrelsen, skulle bringas
upp till det för sådan ledamot föreslagna aflöningsbelopp af 4,500 kronor,
erfordrades ett tillskott i lönen af 500 kronor för dem hvardera. Dessa
belopp äfvensom den för den tredje ledamoten i styrelsen föreslagna
116
aflöningen, 4,500 kronor, ansåg departementschefen tills vidare lämpligen
kunna utgå af det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
kontroll å tillverkningsafgifter.
Byråingenjören och kanslisekreteraren äfvensom vaktmästaren å
kontroll- och justeringsbyrån borde, oberoende af öfverflyttningen till det
nya ämbetsverket, få, med afseende å rätten till ålderstillägg enligt den
nya staten, räkna sig till godo sin tjänstgöring inom byrån; och borde
dem tillkommande liksom eljest ifrågakommande ålderstillägg utgå af det
för dylikt ändamål å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag.
Det belopp, 4,300 kronor, som erfordrades för bestridande af kost¬
naden för aflöning af amanuenser samt för vikariatsersättning, renskrifning
m. m. vid kontroll- och justeringsstyrelsen, syntes lämpligen kunna tills
vidare utgå af förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter.
Genom skrifvelse den 13 maj 1884 hade Riksdagen i sammanhang
med fastställandet af stat för kontroll- och justeringsbyrån förklarat, att
alla expenser vid nämnda byrå — hvilka expenser utgjordes af utgifter för
vård och reparation af kontrolleffekter, statistiskt tryck m. m. — skulle be¬
stridas från anslaget för kontroll å tillverkningsafgifter. I denna anord¬
ning syntes departementschefen ej böra göras någon förändring i sak,
men han ansåg erforderligt att begära Riksdagens bemyndigande, att
motsvarande utgifter vid kontroll- och justeringsstyrelsen finge bestridas
på enahanda sätt.
Äfven efter kontroll- och justeringsbyråns förändring till ett fri¬
stående ämbetsverk korame en del af de mål och ärenden, hvilka af
chefen för nämnda byrå bereddes till underdånig föredragning, fort¬
farande att i sista hand pröfvas af Kungl. Maj:t och sålunda att alltjämt
tillhöra finansdepartementets handläggning. Ehuru enligt de föreliggande
författningsförslagen afgörandet af åtskilliga frågor rörande tillämpningen
af författningarnas kontrollföreskrifter in. m. ansetts kunna med fördel
öfverlämnas åt kontroll- och justeringsstyrelsen, kvarstode nämligen ändock
vissa slag af ärenden, hvilka vore af den vikt, att desamma fortfarande
såsom dittills syntes böra ankomma på Kungl. Maj:ts afgörande.
Dit hörde, förutom åtskilliga slag af ansökningsärenden angående
dispens, eftergift af skatt m. m., hvilka enligt gällande författningar skulle
117
afgöras af Kungl. Maj:t, vissa frågor beträffande justcringsväsendet äfven¬
som besvärsmål rörande tillämpningen af ej mindre de ifrågavarande
tillverknings- och beskattningsförfattningarna än äfven författningarna an¬
gående försäljning af brännvin, vin och öl samt af tillagade, alkoholfria
drycker och svagdricka och slutligen jämväl frågor angående ändring inom
dithörande lagstiftningsområden.
För beredande inom finansdepartementet af dithörande mål och
ärenden, särskilt dem, som rörde tillverkning och beskattning af bränn¬
vin, maltdrycker och socker äfvensom justeringsväsendet, erfordrades bi¬
träde af en tjänsteman med speciella insikter och erfarenhet å förevarande
områden. Departementschefen ansåg ifrågavarande angelägenhet tills
vidare lämpligast kunna ordnas på det sätt, att chefen för den nya
styrelsen eller, i händelse af förfall för honom, någön annan tjänsteman
inom styrelsen förordnades att i egenskap af departementschefens biträde
bereda ifrågavarande ärenden.
Därest en sådan anordning träffades, syntes; med hänsyn därtill att
ifrågavarande mål och ärenden ännu vore till antalet jämförelsevis få, något
särskildt arfvode åt den af ifrågavarande tjänstemän, som erhölle dylikt
förordnande, icke erfordras, åtminstone för närmaste tid, och särskilda ut¬
gifter för ändamålet sålunda kunna tills vidare undvikas. Den enda för¬
beredande åtgärd, som skulle behöfva träffas för öppnande af möjlighet
till en dylik anordning, vore därför att i den blifvande instruktionen för
kontroll- och justeringsstyrelsen införa en bestämmelse, enligt hvilken ej
mindre chefen än äfven ledamöterna i styrelsen skulle vara pliktiga att,
där så påfordrades, åtaga sig ett sådant förordnande, hvarom nyss nämnts.
Det arbete, som erfordrades för uppsättningen af Kungl. Maj:ts ut¬
slag eller beslut uti ifrågavarande mål och ärenden, kunde emellertid icke
lämpligen åläggas någon af departementets ordinarie tjänstemän, hvilka
vore fullt upptagna af sina dåvarande göromål. Nämnda arbete hade
likväl dittills icke varit af större omfattning, än att detsamma lämpligen
kunde anförtros åt en amanuens under ledning af den tjänsteman, som
skulle hafva att bereda målen och ärendena till föredragning. Såsom
godtgörelse för detta arbete syntes dock ett särskildt arfvode böra
tillgodokomma den amanuens, som erhölle uppdraget i fråga. Berörda
118
arfvode ansågs böra utgå af det å finansdepartementets stat uppförda
ordinarie anslag till amanuenser, vikariatsersättning in. m.
Under förutsättning att de kungl. propositionerna med förslag till
förordningar angående tillverkning af brännvin, angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker samt om beskattning af socker, i hvad
de afsåge den dåvarande centrala kontrollmyndighetens förändrande till en
särskild kontroll- och justeringsstyrelse, vunne Riksdagens bifall, föreslogs
i den ofvanberörda kungl. propositionen n:r 105, såvidt kontroll- och
justeringsstyrelsen angick, att Riksdagen måtte medgifva,
att till aflönande af dåvarande chefen för finansdepartementets kon¬
troll- och justeringsbyrå äfvensom af de vid byrån då anställda byråingenjör,
kanslisekreterare och vaktmästare, hvilka jämlikt åtagande skulle förordnas
såsom respektive chef, ledamöter och vaktmästare vid kontroll- och juste¬
ringsstyrelsen, finge dels disponeras de belopp, hvilka af det å sjunde
hufvudtiteln för finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
uppförda ordinarie anslag jämte sjunde hufvudtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg eljest skolat i form af lön, tjänstgöringspenningar och ålders-
tillägg utgå till nämnda tjänstinnehafvare, dels ock såsom lönefyllnad åt
bemälda byråingenjör och kanslisekreterare utgå af förslagsanslaget till
kontroll å tillverkningsafgifter ett belopp af 500 kronor åt hvardera
för år räknadt;
att till aflönande af en tredje ledamot i kontroll- och justerings¬
styrelsen för tiden från och med den 1 juli 1908 finge af sistnämnda för¬
slagsanslag utgå ett belopp af 4,500 kronor för år räknadt, äfvensom, i
den mån ålderstillägg ifrågakomme för honom, därför erforderligt belopp
af det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
att vid tjänstledighet af annan anledning än semester för någon af
bemälda tjänstinnehafvare vid kontroll- och justeringsstyrelsen de vikarien
tillkommande tjänstgöringspenningar äfvensom den del af lönen, som den
tjänstledige kunde förpliktas att under ledigheten afstå för tjänstens uppe¬
hållande, finge utgå af samma anslag, som lönen och tjänstgöringspennin-
garna till den förre;
119
att, därest någon af de dåvarande tjänstinnehafvarna vid kontroll-
och justeringsbyrån afginge från tjänsten, till aflönande af den, som för¬
ordnades att uppehålla däremot svarande befattning i kontroll- och juste-
ringsstyrelsen, finge disponeras det belopp af förenämnda anslag för finans¬
departementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli, som uppburits af den
afgångne, äfvensom, därest denne innehaft byråingenjörs- eller kansli¬
sekreterarbefattning vid kontroll- och justeringsbyrån, såsom lönefyllnad
ett belopp af 500 kronor för år räknadt af förslagsanslaget till kontroll
å tillverkningsafgifter jämte, i den mån sådant ifrågakomme, ålderstillägg
af förenämnda under sjunde hufvudtiteln anvisade förslagsanslag till ålders-
tillägg; t
att tjänstinnehafvare inom kontroll- och justeringsbyrån, hvilken
förordnades att uppehålla tjänst inom kontroll- och justeringsstyrelsen,
finge för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, han i sådant
hänseende ägt tillgodoräkna sig med afseende å sin tjänst inom byrån;
att till aflönande af amanuenser samt till vikariatsersättning, ren-
skrifning m. m. vid kontroll- och justeringsstyrelsen ett belopp af 4,300
kronor för år räknadt finge utgå af förslagsanslaget till kontroll å till¬
verkningsafgifter; samt
att alla expenser vid kontroll- och justeringsstyrelsen finge bestridas
af samma anslag.
Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls af Riksdagen, enligt
hvad dess skrifvelse den 17 maj 1907 n:r 146 utvisar.
V08 Löner egleringskommitténs bet. XV.
16
120
Kontroll- och justeringsstyrelsens organisation och ämbets¬
verksamhet.
För denna styrelse är instruktion utfärdad den 15 november 1907
(svensk författningssamling n:r 125).
§ l. Jämlikt instruktionen åligger det styrelsen att enligt gällande författ¬
ningar utöfva öfverinseendet öfver kontrollen vid tillverkningen och be¬
skattningen af brännvin, maltdrycker och socker, beträffande beskattningen
af socker dock endast för såvidt denna kontroll icke ankommer på tull¬
verket.
Härjämte skall styrelsen handhafva öfverinseendet öfver justerings-
verket i riket samt utöfva den befattning ej mindre med kontrollen öfver
försäljningen af brännvin än äfven med kontrollen öfver normalpapper och
normalbläck m. in., som tillkommer styrelsen enligt de i dessa ämnen ut¬
färdade författningar.
K'l907ln Genom särskild kungl. kungörelse den 15 november 1907 är ock
förordnadt, dels att de befogenheter och skyldigheter, hvilka enligt utfär¬
dade allmänna författningar eller eljest meddelade föreskrifter tillhörde
kontroll- och justeringsbyrån eller dess chef, skulle äfven i de fall, där
sådant ej redan uttryckligen stadgats, från och med den 1 januari 1908
öfverflyttas på kontroll- och justeringsstyrelsen, dels ock att de uppgifter
eller underrättelser m. in., hvilka enligt därom meddelade bestämmelser
skulle insändas till kontroll- och justeringsbyrån, skulle efter 1908 års
ingång i stället insändas till kontroll- och justeringsstyrelsen.
Inatr. § 2. Styrelsen skall ej mindre årligen afgifva underdånig berättelse dels
angående brännvins tillverkning och försäljning och dels angående till¬
verkning af maltdrycker och socker än äfven månadsvis till finansdeparte-
121
mentet insända uppgift öfver statsverkets inkomster af tillverkningen af
brännvin, maltdrycker och socker.
Kontroll- och justeringsstyrelsen skall utgöras af en öfverdirektör §§ 3 o. 4.
och chef samt, såsom ledamöter, två öfveringenjörer och en sekreterare.
Såväl öfverdirektören som ledamöterna tillsättas af Kungl. Maj:t.
Styrelsen äger i mån af behof anställa amanuenser på bestämd
eller obestämd tid äfvensom antaga andra extra tjänstemän samt utse
vaktmästare.
För att kunna föreslås till öfveringenjör fordras att vid filosofisk § G
fakultet vid universitet eller högskola inom riket hafva aflagt filosofisk
ämbetsexamen eller filosofie kandidat- eller licentiatexamen med vitsord
om minst godkända insikter i ämnena fysik och kemi eller ettdera af
dem eller ock att hafva med sådant vitsord genomgått fullständig treårig
kurs vid tekniska högskolan eller den högre afdelningen af Chalmers tek¬
niska läroanstalt.
Till sekreterare må ej annan föreslås än den, som aflagt examen
inom juridisk fakultet.
Öfverdirektören eller den ledamot, som Kungl. Maj:t i hans ställe § 6.
förordnar därtill, åligger att biträda chefen för finansdepartementet med
beredande till underdånig föredragning af ej mindre sådana på Kungl.
Maj:ts afgörande ankommande mål och ärenden, hvilka angå tillverkning
och beskattning af brännvin, maltdrycker och socker, försäljning af bränn¬
vin, vin och öl samt tillagade alkoholfria drycker och svagdricka äfven¬
som justeringsväsendet samt tillverkning och försäljning af normalpapper
och normalbläck, än äfven andra på Kungl. Maj:ts pröfning ankommande
mål och ärenden, tillhörande förvaltningsområden, i afseende å hvilka kon¬
troll- och justeringsstyrelsen enligt meddelade bestämmelser har att utöfva
inseende eller eljest taga befattning.
Beträffande ärendenas handläggning föreskrifves i instruktionen, att § 7.
öfverdirektören är Kungl. Maj:t i första rummet ansvarig för uppfyllandet
af styrelsens åligganden och i sådant afseende bör tillse, att dess leda-
122
möter och tjänsteman med nit och drift fullgöra sina skyldigheter. Han
fastställer verkets arbetsordning samt äger ensam besluta i alla hos styrelsen
förekommande ärenden, på sätt i instruktionen bestämmes.
g 8. Ledamot åligger att bereda och föredraga de ärenden, som enligt
instruktionen tillhöra hans handläggning; att i såväl dessa som öfriga
ärenden, vid hvilkas handläggning han är närvarande, uttala sin mening
och, om besutet. blifver afvikande därifrån, låta anteckna densamma i
protokollet; att afgifva förslag till beslut i de af honom föredragna
ärenden samt tillse, att besluten varda vederbörligen expedierade; att i
vissa uti instruktionen (§ 20: 2) omförmälda fall bestrida, jämte egen
tjänst, annan ledamots åligganden; samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt
instruktionen samt fastställd arbetsordning hörer till hans tjänst.
§ 9. Vid föredragning inför öfverdirektören af nedan omförmälda ärenden
skall, utom föredraganden, minst en af de andra ledamöterna närvara och
deltaga i ärendets behandling.
Sådana ärenden äro de, som angå
styrelsens organisation,
utfärdande, ändring, allmän förklaring eller upphäfvande af regle¬
menten, instruktioner eller andra allmänna föreskrifter,
besvär öfver underordnad myndighets beslut,
afo-ifvande af försko: till förordnande af öfverkontrollörer, bestäm-
Ö ° ...
mande af deras tjänstgöringsområden samt deras inkallande till tjänstgöring,
förordnande af förste kontrollörer vid sockerfabriker,
bestämmande af antalet kontrollörer vid brännvins- och maltdrycks-
tillverkningen samt af dei’as tjänstgöringsområden äfvensom fastställande
af kontrollörs dagarfvode i fall, där sådant ankommer på styrelsen,
förordnande af denatureringskontrollanter,
förordnande af kontrollanter vid tillverkning af normalpapper,
tillsättande af justeringskontrollörer och justerare,
tjänstledighet för öfverkontrollörer, förste kontrollörer, denatu¬
reringskontrollanter, normalpapperskontrollanter, justeringskontrollörer och
justerare,
arfvoden åt amanuenser samt godtgörelse åt ändra extra tjänstemän
och extra vaktmästare,
123
tjänstefel af den styrelsen underlydande personal,
afgifvande af underdåniga utlåtanden, samt
alla andra ärenden af den beskaffenhet, att öfverdirektören anser sig
böra före deras afgörande inhämta yttrande jämväl af annan ledamot än
föredraganden.
Vid föredragning inför öfverdirektören af andra ärenden än de ofvan
omförmälda erfordras ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.
Utan föregående föredragning inför öfverdirektören må ledamot ge- § 10.
nom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaring, upplysning eller
yttrande, som finnes erforderligt för ärendes afgörande, samt till gransk¬
ning, anteckning och förvaring befordra inkommande handlingar, som äro
af beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen.
Öfverdirektören må, när han så finner nödigt och hans öfriga äm- § 11.
betsgöromål medgifva det, efter anmälan hos chefen för finansdeparte¬
mentet företaga inspektions- eller andra ämbetsresor. Öfverdirektören äger
ock, när omständigheterna föranleda därtill, uppdraga åt öfveringenjör att
i hans ställe företaga ämbetsresa.
Under öfverdirektörens ämbetsresor eller då han begagnar semester § is.
eller då han under kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är
hindrad att förrätta sitt ämbete, skola ärendena, där ej Kungl. Maj:t an¬
norlunda förordnar, afgöras af styrelsens ledamöter samfälldt; dock må
ärende afgöras jämväl af två ledamöter gemensamt, därest på grund af
särskilda förhållanden sådant erfordras för göromålens gång. Uppstå vid
ärendens afgörande olika meningar, skall styrelsens beslut utfärdas i en¬
lighet med flortalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika
meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.
I öfverdirektörens frånvaro må dock icke, såvida ej Kungl. Maj:t
förordnar annorlunda, ledig tjänst tillsättas annorledes än på förordnande
tills vidare intill dess öfverdirektören återinträder i tjänsten eller inträder
i full ämbetsutöfning, eller ansvar för fel i tjänsten ådömas, ej heller be¬
slut fattas eller åtgärd vidtagas, som rubbar de grundsatser för förvalt¬
ningen, hvilka inom styrelsen förut blifvit stadgade eller följda.
124
§ i3. Öfveringenjörerna åligger att såsom föredragande i styrelsen enligt
den fördelning, som af öfverdirektören bestämmes,
handlägga ärenden af teknisk natur,
göra anmälan hos öfverdirektören, när vid kontrollen öfver bränn¬
vins-, maltdrycks- eller sockertillverkningen eller vid justeringsverket an¬
ledning förekommer till någon åtgärd, hvilkens vidtagande icke ankommer
på öfveringenjör, och i nämnda ärenden utarbeta de förslag och utlåtan¬
den, som anbefallas, samt
uppgöra förslag till tjänstgöringsområden för öfverkontrollörer, kon¬
trollörer, denatureringskontrollanter, justeringskontrollörer och justerare.
Utom handläggning af de ärenden, hvilka sålunda tillhöra öfver¬
ingenjörerna såsom föredragande, skola de, den ene eller båda, enligt
öfverdirektörens bestämmande dels inom Stockholms stad jämte angrän¬
sande trakter, utan annan godtgörelse än kostnadsersättning för resa utom
hufvudstaden, utöfva den tillsyn öfver brännvins- och maltdryckstillverk-
ningen, som eljest åligger öfverkontrollör, dels ock, mot åtnjutande af
rese- och traktamentsersättning, tid efter annan företaga inspektionsresor
för öfvervakande af kontrollen öfver sockerbeskattningen.
Öfveringenjörerna åligger tillika att enligt af öfverdirektören fast¬
ställd fördelning
förrätta justeringsai'beten och biträda vid andra förefallande tek¬
niska göromål,
biträda vid de statistiska arbetena,
besörja anskaffandet af föreskrifna kontrollredskap samt af likare för
mått och vikt äfvensom andra behöfliga justeringsredskap,
redovisa för kontroll- och justeringsmaterielen, väl vårda densamma
och hålla den i god ordning,
uppbära och redovisa justeringsafgifter,
instruera dem, som önska anställning såsom öfverkontrollörer och
justerare, samt,
om sådant påfordras, företaga ämbetsresor i öfverdirektörens ställe.
§ i* Sekreteraren åligger att såsom föredragande i styrelsen handlägga
ärenden angående
125
styrelsens organisation,
antagande af extra tjänsteman och vaktmästare hos styrelsen samt
ordnande af deras tjänstgöring,
vissa frågor angående tjänstledighet, förordnanden, afsked och ansvar
för tjänstefel beträffande personal hos styrelsen (instr. § 20: 2 o. 3, §§ 21
och 23),
verkets ekonomi,
förordnande för och inkallelse af öfverkontrollörer, förste kontrol¬
lörer, denatureringskontrol lanter, tillsyningsman vid skattefria bryggerier,
normalpapperskontrollanter, justeringskontrollörer och justerare äfvensom
tjänstledighet för samt bestämmande af ersättning åt omförmälda personal,
där sådant ankommer på styrelsen.
Då af annan ledamot föredragas ärenden, som angå utfärdande,
ändring, allmän förklaring eller upphäfvande af reglementen, instruktioner
eller andra allmänna föreskrifter eller som röra tjänstefel af den styrelsen
underlydande personal eller afgifvande af underdåniga utlåtanden, skall
sekreteraren närvara och deltaga i ärendets behandling.
Sekreteraren åligger tillika
att föra styrelsens protokoll,
att mottaga till styrelsen inkommande handlingar samt hålla anteck¬
ningsböcker öfver dem äfvensom öfver utgående expeditioner efter före-
skrifna formulär samt upprätta register till dessa böcker,
att uppsätta konceptexpeditioner i fall, där sådant ej af öfverdirek¬
tören uppdrages åt öfveringenjör,
att föra de anteckningar, hvilka anbefallas för öfvervakande af ären¬
denas gång,
att ordna och vårda alla till styrelsen inkommande skrivelser, rap¬
porter och anmälningar äfvensom koncepter till styrelsens utgående expe¬
ditioner,
att föra inventarium öfver alla styrelsens möbler och öfriga till¬
hörigheter, som ej äro att hänföra till kontroll- och justeringsredskap, äfven¬
som tillse, att berörda tillhörigheter behörigen vårdas,
att bestyra om renskrifning af alla från styrelsen utgående expedi¬
tioner samt ansvara för deras enlighet med koncepten,
126
att på behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å aflönings-
medel, som skola rekvireras af styrelsen, uppbära medlen, utbetala dem
till vederbörande och i laga ordning redovisa desamma,
att handhafva och redogöra för de medel, hvilka anvisas till expenser
och inköp af kontroll- och justeringsredskap,
att biträda vid upprättandet af sammandragen öfver ingångna till-
verkningsbevis och rapporter, samt
att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplys¬
ningar i tjänsten, sekreteraren är i tillfälle att lämna, på begäran utfärda
diariebevis äfvensom meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af hos
styrelsen befintliga handlingar.
§ 16. I öfrigt är hvarje hos styrelsen anställd tjänsteman eller vaktmästare
pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i särskilda fall
meddelas af styrelsen eller vederbörande förman med afseende å tjänst¬
göringen.
§ 17. öfver alla ärenden, som skola föredragas i styrelsen, upprättas genom
föredragandens försorg en lista, å hvilken medelst en kort anteckning ut-
märkes det beslut, som fattats i ärendet. För hvarje föredragningsdag
undertecknas denna lista af dem, som deltagit i ärendets handläggning.
Protokoll föres, när beslut skall expedieras genom protokollsutdrag,
skiljaktiga meningar förekomma eller styrelsen eljest finner anledning för¬
ordna, att protokoll skall hållas.
§ 18. Skrivelser och utlåtanden, som aflåtas till Kungl. Maj:t, under¬
skrivas af öfverdirektören och den eller de ledamöter, som deltagit i ären¬
dets handläggning hos styrelsen, öfriga skrivelser i ärenden, som före¬
dragits inför öfverdirektören, underskrivas af honom jämte den ledamot,
som föredragit ärendet. Är öfverdirektören hindrad att underteckna expe¬
dition i ett inför honom föredraget ärende, må expeditionen underskrivas
af föredraganden och en annan ledamot af styrelsen.
Då skiljaktig mening förekommit uti ärende, som anmäles hos
Kungl. Maj:t, bör protokollsutdrag därom bifogas den underdåniga skri¬
velsen i ämnet.
X
127
I fråga om semester, tjänstledighet och förordnanden är i instruk¬
tionen stadgadt, bland annat, följande.
Semester må, når sådant kan äga rum utan hinder för göromålens § 19.
behöriga gång, åtnjutas af öfvcrdirektören och ledamöterna under en och
en half månad årligen enligt fördelning, som bestämmes af öfverdirektören.
Åt ledamot äger styrelsen bevilja tjänstledighet för högst en månad. § 20.
Under ledamot sålunda beviljad tjänstledighet eller när ledamot befinner
sig på ämbetsresor, begagnar semester eller är jäfvig att i ett ärendes
behandling taga del eller när ledamotsplats år ledig, äger styrelsen an¬
tingen, i fall af ämbetsresa eller tjänstledighet ej öfverstigande åtta dagar,
uppdraga åt annan ledamot att, jämte sin egen tjänst, bestrida den förres
åligganden eller ock förordna annan lämplig person att uppehålla tjänsten.
År ledamot af annan anledning än semester i behof af tjänstledighet
för längre tid ån en månad, eller varar vakans å ledamotsplats öfver tre
månader, skall underdånig anmälan af ärendet göras hos Kungl. Maj:t,
som då förordnar om tjänstens bestridande under ledigheten eller vakansen.
m,0/Q8 Löneregleringskommitténs bet. XV.
17
128
Organisation.
Kommitténs förslag.
Såsom förut är nämndt i den afdelning af detta betänkande, där
mynt- och kontrollverken behandlas, har kommittén ansett sig böra föreslå,
att öfverinseendet öfver justeringsväsendet må afskiljas från de åligganden,
som nu tillkomma kontroll- och justeringsstyrelsen.
Därest kommitténs förslag i nämnda afseende vinner bifall, skulle
detta ämbetsverk, hvilket därefter lämpligen torde> kunna benämnas kon¬
trollstyrelsen, hafva att utöfva öfverinseendet öfver kontrollen vid till¬
verkningen och beskattningen af brännvin, maltdrycker och socker m. m.,
beträffande beskattningen af socker, för så vidt denna kontroll icke ankom¬
mer på tullverket, äfvensom den befattning med kontrollen öfver för¬
säljningen af brännvin samt med kontrollen öfver nonnalpapper och nor¬
malbläck in. in., som för närvarande tillkommer kontroll- och justerings¬
styrelsen enligt de i dessa ämnen utfärdade författningar.
Hvad särskildt angår kontrollen öfver normalpapper och normalblåck
m. m., har visserligen inom kommittén varit fråga om äfven detta bestyrs
afskiljande från styrelsens åligganden, men kommittén har ansett sig ej
böra framkomma med förslag därom, med hänsyn ej mindre därtill att
någon tillräcklig erfarenhet ännu icke kunnat vinnas rörande omfattningen
af denna kontroll, än äfven till sättet hvarpå denna kontroll nu utöfvas.
Kommittén tillåter sig att i nämnda hänseenden meddela följande
upplysningar.
Enligt kungl. förordningen den 12 juli 1907 angående de slag af
papper, bläck, skrifmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga
handlingar användas, skall till skriftliga offentliga handlingar, som icke
äro af helt tillfällig betydelse, användas s. k. normalpapper, hörande till
någon af de i förordningen omförmälda klasser.
Beträffande kontroll- och justeringsstyrelsens åligganden ifråga om
normalpapper föreskrifves i samma förordning, bland annat, att styrelsen,
129
som har att pröfva gjord anmälan om tillverkning inom riket af dylikt
papper, skall för en tid af högst tre år förordna kontrollanter till utöf¬
vande af den kontroll, hvarom i förordningen förmäles.
Dessa kontrollanter, af hvilka för närvarande äro anställda en vid
Grycksbo, en vid Lessebo och en vid Klippans pappersbruk, äro skyldiga
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som styrelsen meddelat.
Af vederbörande kontrollant uttagna profark skola genom kontroll-
och justeringsstyrelsens föranstaltande underkastas undersökning för utrö¬
nande, huruvida papperet är att anse såsom normalpapper och i sådant
fall till hvilken klass detsamma är att hänföra.
Ifrågavarande undersökningar, för hvilkas utförande närmare före¬
skrifter meddelats af styrelsen, äro för närvarande anförtrodda åt tekniska
högskolans materialprofningsanstalt. Den för undersöknings verkställande
fastställda afgiften, hvilken till styrelsen insändes genom vederbörande kon¬
trollant, tillhandahålles sedermera profningsanstaltens föreståndare, öfver
hvarje undersökning utfärdas särskildt intyg, som jämte afskrift däraf öfver-
sändes till kontrollanten genom styrelsens försorg. Därest enligt verk¬
ställd undersökning papper icke motsvarar de fordringar, hvilka äro upp¬
ställda för den pappersklass, den å profvet befintliga vattenstämpeln angif-
ver, äger tillverkaren att påkalla frågans pröfning af kontroll- och juste-
ringsstvrelsen.
O J
Till de offentliga handlingar, hvilka böra skrifvas på normalpapper,
må ej användas annat bläck än sådant, som blifvit af kontroll- och juste-
ringsstyrelsen godkändt såsom normalbläck.
Beträffande styrelsens befattning med kontrollen öfver normalbläck
är stadgadt, att den, som önskar få inom riket tillverkadt bläck godkändt
såsom normalbläck, har att därom göra ansökning hos styrelsen. Därvid
skall insändas ett bläckprof jämte fastställd undersökningsafgift. Profvet
skall därefter på kontroll- och justeringsstyrelsens föranstaltande under¬
kastas undersökning för bestämmande, huruvida bläcket må godkännas så¬
som normalbläck, och skall denna undersökning utföras enligt de närmare
föreskrifter, som meddelats af styrelsen. Själfva undersökningen utföres
för närvarande på tekniska högskolans kemiska laboratorium, som äfven
uppbär den af styrelsen mottagna undersökningsafgiften. Därest det prof-
130
vade bläcket befunnits tillfredsställande, meddelar kontroll- och justerings-
styrelsen godkännande, hvilket gäller för tre år. I början af hvarje år
skall styrelsen offentliggöra förteckning å de bläcksorter, som då äro god¬
kända såsom normalbläck.
För åstadkommande af skrift medelst skrifmaskin eller stämpel må
icke, där ej fråga är om handling af endast helt tillfällig betydelse, till
bruk i statens tjänst användas annan färg än sådan, som af kontroll- och
justeringsstyrelsen genom utfärdad kungörelse förklarats lämna skrift af
minst lika stor varaktighet som skrift med normalbläck.
Hvad nu angår behofvet af ordinarie arbetskrafter hos den styrelse, som,
efter afskiljande! af justeringsväsendet, skulle hafva de nuvarande
kontroll- och justeringsstyrelsen i öfrig! tillkommande åligganden, har
nämnda behof synts kommittén böra tillgodoses med enahanda antal be¬
fattningar, som nu finnas vid sistnämnda styrelse, nämligen, förutom che¬
fen, tre ansvariga ledamöter, däraf två tekniskt bildade och en tillika sek-
reterare, äfvensom en vaktmästare.
Att minska de tekniska ledamöternas antal på grund af justerings-
göromålens öfvertagande af annat ämbetsverk torde icke låta sig göra.
Dessa göromål hafva nämligen icke varit mer omfattande än att de endast
i mindre grad tagit tiden i anspråk för eu af de tekniska ledamöterna;
och om än kontrollgöromålen hos styrelsen icke för den närmaste fram¬
tiden må komma att till fullo sysselsätta bägge de tekniska ledamöterna,
kvarstår dock, äfven efter justeringsgöromålens afskiljande, mer arbete än
som torde kunna utföras af endast eu teknisk ledamot.
Äfven vid organisationen af den nuvarande kontroll- och justerings¬
styrelsen förutsattes, att full sysselsättning inom styrelsen ej kunde för¬
väntas för två tekniska ledamöter. Men de båda tekniska ledamöter, som
under benämningen öfveringenjörer borde anställas hos styrelsen, skulle,
utom handläggningen af de dem såsom föredragande tillhörande ärenden,
m. fl. åligganden, vara pliktiga, den ene eller bägge, att enligt öfverdirek-
törens bestämmande dels genom inspektionsresor öfvervaka kontrollen öfver
sockerbeskattningen dels ock tjänstgöra såsom öfverkontrollörer vid brännvins-
och maltdryckskontrollen inom Stockholms stad och angränsande trakter.
Beträffande denna anordning framhölls, såsom ofvan är nämndt, att
densamma skulle medföra en väsentlig fördel, i det att den centrala kon¬
trollmyndigheten därigenom komme i en nära och personlig beröring med
den lokala kontrollen och blefve i tillfälle att inhämta noggrannare känne¬
dom om densamma, än hvad då kunde ske endast genom tillfälligtvis före¬
tagna inspektionsresor.
Kommittén har tänkt sig, att, efter justeringsgöromålens frånskil¬
jande, vederbörande öfvcringenjörs verksamhet som öfverkontrollör vid
brännvins- och maltdryckstillverkningen skulle kunna utsträckas öfver ett
större område än för närvarande, hvarigenom kunde inbesparas arfvodes-
belopp till annan eller andra särskilda öfverkontrollörer. Därjämte skulle
tillfälle beredas för öfveringenjör att i större omfattning, än hvad nu kan
ske, ägna' sig åt inspektionen öfver sockerfabrikerna.
Då kommittén nu öfvergår till frågan om de aflöningsförmåner å Afiöningsför-
. .... . t • . . P . maner för den
stat, som ma böra tillkomma den ordinarie personalen vid kontrollsty- ordinarieper-
relsen, har kommittén i sådant hänseende skolat först redogöra för sin sona,en-
uppfattning beträffande aflöningen åt öfverdirektören vid verket.
Denna aflöning är i gällande lönestat för kontroll- och justerings-
styrelsen upptagen till 7,000 kronor, däraf 5,000 i lön och 2,000 i tjänst-
göringspenningar.
I delen I af sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden in. in. inom de centrala
ämbetsverken, upptog kommittén såsom tillhörande normala lönegrader öf-
verdirektörer och jämförliga chefer med en aflöning af 7,000 kronor samt
generaldirektörer med 9,000 kronor (till hvilken sistnämnda grupp då jäm¬
väl hörde generaldirektören i statskontoret).
Kommittén föreslog i samma del för generaldirektör i normalgrad
en aflöning af 10,000 kronor samt för öfverdirektör och annan därmed
jämförlig chef i normalgrad 8,000 kronor.
Vid 1907 års riksdag blef emellertid, på förslag af Kung]. Maj:t,
aflöningen för generaldirektören i statskontoret bestämd till 11,000
kronor.
132
Till samma belopp sattes vid 1908 år riksdag aflöningen för gene¬
raldirektören i domänstyrelsen samt för blifvande generaldirektör i kam¬
markollegium.
Och då därmed torde få anses medgifvet, att jämväl vid förestående
löneregleringar aflöningen till generaldirektör i normalgrad bör sättas
2,000 kronor högre än den utgjorde, då kommittén afgaf delen I, lärer
väl äfven för öfverdirektör i normalgrad aflöningsförhöjningen höra be¬
stämmas till 2,000 kronor och aflöningen således sättas till 9,000 kronor.
Detta belopp torde lämpligen böra fördelas sålunda, att 5,700 utgöra lön,
2,500 tjänstgöringspenningar och 800 ortstillägg.
Kommittén hemställer alltså,
att öfver direktör en och chefen för kontrollstyrelsen
må erhålla en aflöning af 9,000 kronor, däraf 5,700 i
lön, 2,500 i tjänstgöringspenningar och 800 i ortstillägg. I
I fråga om den ställning i aflöningshänseende, som bör tilldelas
kontrollstyrelsens ledamöter, får kommittén till en början erinra därom,
att, såsom framgår af det statsrådsprotokoll öfver linansärenden, som fanns
bilagdt den till 1907 års Riksdag aflåtna propositionen angående bestri¬
dande af kostnaden för eu kontroll- och justeringsstyrelse, till förebild vid
organisationen af denna styrelse tjänat landtbruksstyrelsen äfvensom att, i
afvaktan å en blifvande mera definitiv lönereglering, löneförmånerna för
tjänstinnehafvarna i det nya verket ansetts lämpligen kunna tills vidare be¬
stämmas efter enahanda förebild. I enlighet därmed fastställdes aflönin¬
gen för hvar och en af de tre ledamöterna i kontroll- och justeringssty-
relsen till den för andra gradens tjänstemän då gällande eller till 4,500
kronor, däraf 3,000 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, jämte två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Vid 1908 års riksdag beslöts emellertid att höja aflöningarna för
landtbruksstyrelsens ledamöter till hvad som skulle tillkomma tjänstemän
i tredje normalgraden enligt den vid 1907 års riksdag för statskontoret
antagna normaltyp.
Att i öfverensstämmelse härmed nu föreslå uppförande af den nya
kontrollstyrelsens ledamöter i tredje normalgraden har kommittén ansett
icke böra ifrågakomma, särskildt som området för den centrala kontroll¬
myndighetens verksamhet under de senare åren allt mera tillökats och
torde inom en icke aflägsen framtid måhända komma att än ytterligare
utvidgas, hvadan det kan antagas, att styrelsen knappast ännu fått sin
organisation slutgiltigt genomförd.
A andra sidan torde det emellertid, efter den förhöjning, som be-
stämts för ledamöterna i landtbruksstyrelsen, och med hänsyn till de vik¬
tiga uppgifter, som skulle åligga kontrollstyrelsen, icke kunna anses bil¬
ligt att bibehålla sistnämnda styrelses ledamöter uti andra normalgraden,
äfven med den högre aflöning, som skulle tillkomma denna grad. Kom¬
mittén har därför ansett kontrollstyrelsens ledamöter böra sättas i en mel-
langrad mellan andra och tredje graderna.
För ett rätt handhafvande af de på den centrala kontrollmyndighe¬
ten hvilande åligganden måste nämligen för ifrågavarande ledamotsbefatt-
ningar kunna påräknas personer af framstående duglighet.
Hvad först beträffar de tekniska ledamöterna, torde, med afseende
å den sakkunskap, som hos dem måste fordras, det blifva förenadt med
svårighet att vid befattningarnas tillsättande, efter uppkommen ledighet, i
konkurrensen med den enskilda industrien erhålla tillräckligt kompetenta
sökande för en aflöning motsvarande endast andra gradens.
Enahanda synpunkt torde äfven på sin tid hafva gjort sig gällande,
då öfveringenjörerna i patent- och registreringsverket blefvo i aflöningshän-
seende ställda mellan andra och ti’edje lönegraderna vid centrala ämbets¬
verk.
Sekreteraren i kontroll- och justeringsstyrelsen åligger, i likhet med
de tekniska ledamöterna, att bereda och föredraga till hans handläggning
hörande ärenden, och är han jämväl i likhet med de tekniska ledamöterna
ansvarig för styrelsens beslut i de ärenden, i hvilkas behandling han del¬
tager, såvida han nämligen ej låtit till protokollet anteckna sin afvikande
mening.
Sålunda torde sekreteraren, hvilken har att inom verket företräda
den juridiska och administrativa sakkunskapen, få anses inom detta verk
134
intaga samma ställning i förhållande till styrelsens öfriga ledamöter, som
nuvarande sekreteraren i landtbruksstyrelsen intager i förhållande till de
andra ledamöterna i sistnämnda styrelse. Nyssnämnda sekreterare har vid
den för landtbruksstyrelsen genomförda lönereglering också i allo jämn¬
ställts med de öfriga ledamöterna såväl i aflöningshänseende som beträffande
befattningens benämning.
Då med hänsyn till den ställning, den administrativa ledamoten i
den centrala kontrollmyndigheten sålunda intager, det måste vara af vikt
att för denna befattning erhålla en väl kvalificerad person, och då någon
befordran inom verket icke torde kunna ifrågakomma för sådan befattnings
innehafvare, lärer i likhet med hvad som, enligt hvad ofvan omförmälts,
äger rum inom landtbruksstyrelsen denne ledamot icke böra tilldelas lägre
aflöningsförmåner än de tekniska ledamöterna. Därest kommitténs förslag
härutinnan vinner bifall, synes emellertid den administrativa ledamoten
lämpligen kunna benämnas byrådirektör.
I den nya aflöningsstat för kammarrätten, som antogs vid 1908 års
riksdag, uppfördes revisionskommissarierna i nämnda ämbetsverk uti mel-
langrad mellan andra och tredje normalgraderna. Kommittén har funnit
sig böra föreslå, att enahanda aflöningsförmåner, som sålunda tilldelats
sistnämnda tjänstemän, må tillkomma ledamöterna i den nya kontrollsty¬
relsen; och hemställer kommittén fördenskull,
att en hvar af ledamöterna i kontrollstyrelsen må
åtnjuta en aflöning af 6,800 kronor, däraf 4,200 i lön,
2,000 i tjönstgöringspenningar och 600 i ortstillägg, hvar¬
till kan komma ett ålderstillägg till lönen med 600 kronor
efter fem år. I
I kontroll- och justeringsstyrelsens stat finnes uppförd en vakt¬
mästare. En sådan måste äfven finnas i den föreslagna kontrollstyrel¬
sen, och torde aflöningen till honom böra bestämmas i likhet med hvad
som vid 1907 och 1908 årens riksdagar medgifvits vaktmästare i allmän¬
het uti centrala ämbetsverk.
135
Med afseende härå hemställer kommittén,
att vaktmästaren hos kontrollstyrelsen tilldelas en
aflöning afl 1,200 kronor, däraf 700 i lön, 350 i tjänst¬
göring spenning ar och 150 i ortstillägg, hvartill kan kom¬
ma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 100 kro¬
nor; samt
att i blifvande stat för verket den bestämmelsen in¬
tages, att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad samt bränsle, skall, sa länge denna förmän
kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen
af dr agas 100 kronor årligen.
*
I detta betänkande har under afdelningen »mynt- och kontrollverken»
redan anförts, hurusom vid 1907 och 1908 årens riksdagar såsom förut¬
sättning för godkännandet af föreslagna aflöningsstater för statskontoret
m. fl. ämbetsverk uppställts, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då
staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordi¬
narie tjänsteman och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänste¬
rummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.
Hvad Riksdagen därvid afsett med uttrycket n den mån ej undan¬
tag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning med¬
gifvas» har jämväl ofvan, å sid. 80—81, omförmälts, liksom ock att beträf¬
fande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen af
omhandlade undantagsfall skulle verkställas, Riksdagen funnit lämpligast,
att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl. Maj:t i ämbetsver¬
kets instruktion.
t Under åberopande af hvad uti ifrågavarande hänseende blifvit stad¬
gadt för statskontoret och åtskilliga andra ämbetsverk, tillåter sig kom¬
mittén jämväl hvad kontrollstyrelsen angår hemställa,
att såsom förutsättning för den blifvande af-
löningsstaten uppställes, att samtliga ordinarie tjänstinne-
häfvare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
2239/o8. Löneregleringskommittens bet. XV.
Utsträckt
arbetstid.
18
136
Aflönings-
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje
söckendag.
Vid affattande! af förslag till aflöningsvillkor för ordinarie tjänst-
innehafvare i kontrollstyrelsen har kommittén haft till förebild de aflö-
ningsvillkor, som stadgats för landtbruksstyrelsen enligt kungl. kungörelsen
den 2 oktober 1908 (bihang till svensk författningssamling n:r 78).
Kommittén hemställer fördenskull,
att för åtnjutande af de aflöning sfer män er, som
varda upptagna i blifvande stat för kontrollstyrelsen,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser, nämli-
9en: .
att innehafvare af ordinarie befattning i kontroll-
styrelsen skall vara underkastad den vidsträcktare tjänst¬
göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af ämbets¬
verket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i all¬
mänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende äf¬
vensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvalt¬
ningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågava¬
rande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till an¬
nat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den
tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen för¬
enade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i kontrollstyrelsen icke
må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kom¬
muns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
137
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan be¬
fattning, kontrollstyrelsen, uppå därom gjord framställ¬
ning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig t för tjänst¬
göringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattnin¬
gen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att tjänstgöringspenningar fä uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit för¬
ordnande att uppehålla befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vår¬
dande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksda¬
gen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda upp¬
drag eller i behörig ordning afstänges frän tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänst¬
göringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstil-
lägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest prof vas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgörinq utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd frän
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af kontrollstyrelsen pröfvas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej kontrollstyrelsen finner skäligt låta honom upp¬
bära något däraf;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som er¬
fordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vits¬
ord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt upp¬
drag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, under iakttagande att den högre
ajlöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalen¬
deråret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteål-
dem blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodo¬
räknas den tid, som före den nya aflöning sstatens trä¬
dande i kraft förflutit från det att han, efter förordnande,
tillträdt motsvarande befattning i kontroll- och justerings-
styrelsen, vaktmästaren därjämte äfven den tid, hvarunder
han varit såsom ordinarie vaktmästare anställd inom
finansdepartementets kontroll- och justering sbyrå;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
att styrelsens chef och ledamöter äga årligen, när
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,
åtnjuta semester, en hvar under en och en half månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfven¬
som ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
139
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
. pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, sävidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
samt
att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra in¬
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
Såsom ofvan meddelats, medgaf 1907 års Riksdag, att till aflönande
af amanuenser samt till vikariatsersättning, renskrifning m. m. vid kon¬
troll- och justeringssty relsen ett belopp af 4,300 kronor för år räknadt
finge utgå af förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter.
Enligt hvad statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, bilagdt kungl.
proposition (n:r 100) till samma års Riksdag angående ny aflöningsstat för
statskontoret, gifver vid handen, erinrade, vid behandling af anslagstiteln
till vikariat, renskrifning, flitpenningar och extra biträden hos sistnämnda
ämbetsverk, chefen för finansdepartementet, att löneregleringskommittén i
sitt allmänna principbetänkande (delen I) till behandling upptagit frågan
angående grunderna för den extra personalens i de centrala ämbetsverken
anställning och aflöning; hvarjämte departementschefen anmälde i vissa
delar en underdånig petition af den 17 maj 1905 från styrelsen för »de
extra ordinaries förening». För egen del anförde departementschefen där¬
vid, bland annat, följande.
Såsom löneregleringskommittén framhållit, vore ordnandet af den
extra ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken
ställning såväl med afseende å sättet för denna personals antagande som
i fråga om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet af
icke ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen
själfva.
Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken
vore önskvärd, fann departementschefen vara tydligt. Dock kunde natur-
Anslag till
amanuenser,
vikariatser-
sättningar,
renskrifning
m■ m.
140
lio-en understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara
af mer eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas så¬
väl med afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af
förevarande slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende
å aflöningen.
Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffade, syntes det vara
lämpligt, att de allmänna grunderna för aflöningen fastställdes af Kungl.
Maj:t, om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk
och myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hit¬
hörande förhållanden.
Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utginge arfvodena till
dessa med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende af
befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed förenade göro¬
mål. Gifvet syntes det äfven vara, att, om ock större likformighet därut-
innan vore eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kunde komma i fråga
att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom en allmän bestämmelse
fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande slag, af-
sedt att under alla förhållanden tillämpas. Uti ifrågavarande befattningars
natur läge nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen kunde annat
än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskildt verk bedömas.
Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss man blifva beroende af befatt¬
ningens art, därför erforderlig utbildning in. m.
Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af
en tjänstgöring af den omfattning komfnittén tänkt sig såsom den i före¬
varande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för tjänst af
ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre än till 1,200 kronor
för år räknadt, hvilket belopp redan tämligen' allmänt betraktades såsom
minimiarfvode för befattning med en så pass utsträckt tjänstgöringsskyl¬
dighet, som kommittén förutsatt. Om befattningen vore jämförelsevis mera
kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre, än af kommittén angifvits,
syntes det dock vara uppenbart, att ett arfvodesbelopp af 1,200 kronor
icke under dåvarande förhållanden kunde anses tillräckligt. Inom vissa af
statsdepartementen, där emellertid arbetstiden för ifrågavarande amanuen-
1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt.
141
ger i medeltal något öfverstege hvad kommittén förutsatt såsom den nor¬
mala, äfvensom inom åtskilliga andra verk, där ett liknande förhållande
ägde rum, utginge ock redan ifrågavarande arfvoden tämligen allmänt med
1,500 kronor om året. Tydligt vore äfven, att dessa arfvodens belopp i
viss mån måste blifva beroende äfven af tilloppet af sökande till ämbets¬
verken och möjligheten att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till
erforderligt antal.
Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande ifrå¬
gavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med
tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg
departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur för¬
enligt. Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som
vederbörande befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde
sig däraf förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröf¬
vades, höja arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag
förenades på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelse¬
lönen för första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik
förhöjning af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall
arbetstiden som regel icke ginge utöfver hvad kommittén förutsatt såsom
den regelmässiga, böra stanna vid 2,000 kronor.
I likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg
departementschefen skäligt, att ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom, där
denna icke öfverskrede viss tid, exempelvis ett år, tillerkändes rätt att
bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes böra bestäm¬
mas till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan
tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordi¬
narie innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock na¬
turligen med den inskränkning, som kunde föranledas däraf, att den tjänst¬
ledige pröfvades böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,
som åtnjöte ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot böra vara
pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordrades för amanuens¬
befattningens skötande eller eljest pröfvades skäligt.
Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifråga¬
varande tjänstemän, hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,
142
innan de erhölle fast arfvode, som regel bereddes tillfälle till någon tids
ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af
arfvodet. Dock måste naturligen alltid en dylik förmån blifva beroende
däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte,
äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie
tjänstemän ändock kunde på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift
i dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför endast
böra erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där
så funnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande
tjänstemän med rätt för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.
Hvad anginge den tid, under hvilken sådan ledighet borde ifråga¬
komma, framhöll departementschefen, att detta i viss mån borde bero af
befattningens beskaffenhet. Såsom regel syntes densamma dock, med hän¬
syn därtill att första gradens tjänsteman endast ägde rätt att åtnjuta en
månads semester, lämpligen böra begränsas till två å tre veckor, med iakt¬
tagande att, därest samma tjänsteman innehade mer än en befattning af
ifrågavarande slag, ledigheten vid båda befattningarna, såvidt möjligt, för¬
lädes till samma tid.
Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjöte ledig¬
het eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning, borde åtminstone
i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan fun¬
nes att tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen mot den aflö¬
ning, hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan
befattning, som vore i fråga.
Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,
som icke åtnjöte fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation
till visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna ifråga¬
komma, då arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som mängd
säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen kunde
därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter på förhand be¬
stämda grunder. En annan sak vore, att det gifvetvis måste anses önsk-
värdt, att vederbörande anslag tillmättes så, att desamma lämnade möjlig¬
het till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse äfven åt
dessa tjänstemän.
143
Departementschefen framhöll slutligen, att med hvad han uttalat
angående grunderna för aflönandet af den extra ordinarie tjänstemanna¬
personalen vid de centrala ämbetsverken han naturligen icke afsett, att de
af honom föreslagna grunderna skulle utan vidare komma till tillämpning
vid dessa ämbetsverk i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje
verk ytterst måste blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet till»-än<>-
liga medel därtill lämnade tillgång, utan han hade därmed, i det sam¬
manhang uttalandet skedde, endast velat utreda, i hvad mån hänsyn till
de i om förmälda petition framställda önskemål borde tagas vid beräknin¬
gen af det för aflönande af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen
inom statskontoret erforderliga anslag.
I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställt, före¬
slogs i den kungl. propositionen, att anslaget »till amanuenser, vikariats-
ersättning, renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas
från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande
af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt
förordnande att bestrida ordinarie tjänst.
Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse den 14 maj 1907 angående
ny aflöningsstat för statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna för¬
höjningen af nämnda anslag vara af behofvet påkallad, särskildt för bere¬
dande, på sätt föreslagits, af möjlighet att kunna höja de då i allmänhet
med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor.
Riksdagen uttalade emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode förhöjdes,
en något längre arbetstid å tjänsterummet än den då för amanuenserna
gällande skäligen syntes kunna utkräfvas af den, som finge uppbära det
förhöjda arfvodet.
Till det statsrådsprotokoll för den 13 mars 1908, som var fogadt
vid den kungl. propositionen (n:r 101) till 1908 års Riksdag angående
reglering af löneförhållandena in. m. vid kammarkollegium, erinrade chefen
för finansdepartementet, att rörande grunderna för aflöningen till de mera
fast anställda amanuenserna inom de centrala ämbetsverken han utförligt
uttalat sig vid föredragningen den 15 mars 1907 af frågan om ny löne¬
reglering för statskontoret. Han utgick därvid — framhölls vidare —
2239/o8. Löner egl er ing skommitténs bet. XV.
19
144
från den uppfattning, att under förutsättning af en tjänstgöring af den
omfattning, löneregleringskommittén syntes hafva förutsatt såsom den nor¬
mala, minimiarfvodet för amanuens i centralt ämbetsverk under vanliga
förhållanden dåmera i allmänhet icke kunde beräknas lägre än 1,200 å
1,500 kronor för år räknadt med eventuell förhöjning i mån af visad flit
och duglighet till 2,000 kronor om året.
I anseende därtill och med hänsyn till de arfvodesbelopp, som redan
utginge till amanuenserna i kammarkollegium, ansåg departementschefen
det belopp, som vid kammarkollegii nya organisation erfordrades för aflö¬
ning åt amanuenser, icke höra beräknas lägre än kommittén föreslagit, mot¬
svarande i medeltal 1,800 kronor för dem hvar.
Departementschefen erinrade jämväl, att han den 15 mars 1907 i
sammanhang med behandlingen af hithörande spörsmål uttalat den mening,
att fast anställd amanuens i centralt ämbetsverk äfven borde tillerkännas
rätt att vid sjukdom, ej öfverskridande viss tid, samt vid förordnande å
ordinarie tjänst under den ordinarie innehafvarens semester eller tjänst¬
ledighet såsom regel bibehålla en del af amanuensarfvodet, hvilken lämp¬
ligen syntes böra bestämmas till två tredjedelar, äfvensom att dylik ama¬
nuens borde beredas tillfälle att, i den mån förhållandena inom vederbö¬
rande ämbetsverk sådant tilläte, årligen erhålla någon tids ledighet, för¬
slagsvis beräknad till två ä tre veckor, utan skyldighet att afstå någon
del af arfvodet. Departementschefen hade därjämte vid samma tillfälle
framhållit såsom önskvärd!, att, då amanuens med fast arfvode för sjuk¬
dom eller eljest åtnjöte ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie
befattning, annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan funnes att
tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen mot den aflöning,
hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan be¬
fattning, som vore i fråga.
Detta hade, enligt hvad departementschefen tillkännagaf, tillämpats
vid beräknandet af det belopp, som vid den nya organisationen af kam¬
markollegium skulle erfordras för tillgodoseende af nyss berörda ändamål.
Samma ståndpunkt som i fråga om statskontoret och kammarkolle¬
gium intog chefen för finansdepartementet i förenämnda hänseenden vid
afgifvande af förslag angående reglering af löneförhållandena in. m. vid
145
kammarrätten, såsom synes af statsrådsprotokoll för den 3 april 1908,
fogadt vid den kungl. propositionen n:r 157 till 1908 års Riksdag; och
hade Riksdagen uti ifrågavarande hänseenden ej något att anmärka.
Den vid 1908 års statsverksproposition fogade bilagan rörande sjätte
hufvudtiteln gifver ock vid handen, att chefen för civildepartementet, i
fråga om höjning af ordinarie anslaget till amanuenser i departementet
m. m., till statsrådsprotokoll den 13 januari 1908 dels meddelat, att inom
departementet fast anställda amanuenser gjort framställning om förbätt¬
ring i sina aflöningsförhållanden och i sådant hänseende föreslagit ett
begynnelsearfvode af 2,000 och en slutaflöning af 3,000 kronor, dels ock
beträffande arfvodena till ifrågavarande amanuenser uttalat följande:
»Hvad angår beloppet af den ifrågasatta löneförhöjningen har jag
icke ansett mig kunna undgå att taga hänsyn till hvad som uttalats i
anledning af det sistlidet års Riksdag förelagda förslaget till ny aflönings-
stat för statskontoret. Föredragande departementschefen ansåg nämligen,
att förhöjning af det lägsta amanuensarfvodet, åtminstone under vanliga
förhållanden och ifall arbetstiden som regel icke ginge utöfver hvad löne-
regleringskommittén förutsatt såsom det regelmässiga — fyra timmar —
borde stanna vid 2,000 kronor. Riksdagen fann också af departements¬
chefen begärd förhöjning i anslaget till amanuenser m. m. vara af behofvet
påkallad, särskildt. för beredande, på sätt föreslagits, af möjlighet att kunna
höja de i allmänhet med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena till
högst 2,000 kronor.
Samma grundsatser synas mig böra i allmänhet tillämpas inom de¬
partementet, därvid jag emellertid tillåter mig påpeka, att den dagliga
arbetstiden för departementets amanuenser i regel öfverstiger 4 timmar,
och att i vissa fall ovanliga förhållanden kunna anses föreligga med hän¬
syn till vederbörandes mer än vanligt långa tjänstetid inom departementet.
Jag anser därför arfvodet böra i ett eller annat undantagsfall kunna sättas
något högre än 2,000 kronor om året, exempelvis då amanuens, som af-
sevärdt lång tid tillhört departementet, ägnar så godt som hela sitt arbete
åt denna tjänst».
Uti skrifvelse den 2 juni 1908 (n:r 6) angående regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel yttrade Riksdagen rörande ifråga-
146
varande arfvoden, att den föreslagna förhöjningen i desamma afsåge, att
de i allmänhet skulle komma att utgå med 2,000 kronor samt i ett eller
annat undantagsfall, såsom vid vederbörandes mer än vanligt långa tjänste¬
tid och trägna tjänstgöring inom departementet, med ett något högre be¬
lopp än 2,000 kronor; och med hänsyn till hvad upplyst blifvit angående
amanuensernas dagliga arbetstid för departementets räkning, i regeln öf¬
verstigande fyra timmar, fann Riksdagen den sålunda föreslagna arfvodes-
förhöjningen i det hela icke större än hvad af omständigheterna under
nuvarande förhållanden påkallades.
Hos kontroll- och justeringsstyrelsen finnas för närvarande anställda
två amanuenser. Af dessa biträder den ene, som har teknisk utbildning,
med handläggning af tekniska ärenden och den andre med uppsättning af
expeditioner och dylikt. I årligt arfvode åtnjuta amanuenserna 1,200 kro¬
nor hvardera.
Under antagande att två amanuenser äfven varda behöfliga hos den
ifrågasatta kontrollstyrelsen, har kommittén ansett sig böra vid beräknan¬
det af det anslag, hvarifrån amanuensarfvoden skola utgå, ställa beräk¬
ningen uti ifrågavarande afseende efter de grunder, som följts beträffande
kammarkollegium och kammarrätten, eller till i medeltal 1,800 kronor för
hvarje amanuens.
Vid regleringen år 1908 af löneförhållandena vid nyssnämnda två
ämbetsverk har för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom
och semester samt då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst
under innehafvarens semester och tjänstledighet beräknats omkring 450
kronor för hvarje amanuens. Samma belopp torde äfven böra beräknas vid
kontrollstyrelsen.
Enligt kommitténs förslag skulle rätt till semester, på enahanda sätt
som nu är fallet inom kontroll- och justeringsstyrelsen, tillkomma kon¬
trollstyrelsens ledamöter hvardera under en och en half månad årligen.
För dessa semesterledigheter erfordras vikariatsersättningar, och har kom¬
mittén härför beräknat ett sainmanlagdt belopp af 750 kronor.
147
För renskrifning har kommittén upptagit enahanda belopp, som från
och med den 1 januari 1908 beräknats för ändamålet inom kontroll- och
justeringsstyrelsen, eller 900 kronor.
Till ersättning åt extra biträden m. m. är för närvarande beräknadt
ett belopp af 437 kronor 50 öre. För erhållande af en jämnare slutsumma
har för ifrågavarande ändamål af kommittén upptagits ett belopp af 450
kronor.
Kommittén hemställer,
att i staten för 'kontrollstyrelsen må uppföras ett an¬
slag af 6,600 kronor till amanuenser, vikariatsersättnin-
gar, renskrifning in. m.
Expenser såväl vid den förutvarande kontroll- och j usteringsbyrån Expenser.
som vid den nuvarande kontroll- och justeringsstyrelsen hafva bestridts
från förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter.
Då förhållandet torde böra blifva enahanda vid den föreslagna kon¬
trollstyrelsen, hemställer kommittén,
att alla expenser vid kontrollstyrelsen måtte få be¬
stridas af förslagsanslaget till kontroll å tillverknings¬
afgifter.
Nu gällande stat för kontroll- och justeringsstyrelsen återfinnes på stat.
sid. 114.
Enligt kommitténs förslag skulle staten för kontrollstyrelsen få föl¬
jande utseende:
148
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
pen¬
ningar.
|
tillägg.
|
|
|
|
Öfverdirektören och chefen ....
|
5,700
|
2,500
|
800
|
9,000
|
|
1 öfveringenjör.........
|
4,200
|
2,000
|
600
|
6,800
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 d:o .........
|
4,200
|
2,000
|
600
|
6,800
|
[med 600 kronor.
|
1 byrådirektör.........
|
4,200
|
2,000
|
600
|
6,800
|
/Efter 5 år kan lönen höjas
/med 100 kronor.
|
1 vaktmästare.........
Til 1 amanuenser, vikariatsersättnin-
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
|
gar, renskrifning m. m.....
|
—
|
—
|
—
|
6,600
|
|
Summa
|
—
|
—
|
—
|
37,200
|
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Kostnad.► Medan den nu gällande staten för kontroll- och justeringsstyrelsen
beräkning. gju^ar ^......................kronor 25,600
skulle enligt kommitténs förslag staten för kontrollstyrelsen
sluta å...................... 21 37,200
och således öfverstiga den nuvarande staten för kontroll- och justerings¬
styrelsen med 11,600 kronor.
Därest emellertid till slutsumman i sistnämnda stat lägges det extra
lönetillägg, tillhopa 1,548 kronor, som för år 1908 tillkommit vissa i
samma stat upptagna befattningshafvare, varder totalsumman 27,148 kronor
och den verkliga ökningen i utgifter allenast 10,052 kronor.
Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till ålderstillägg, hvilka
fortfarande skulle utgå af sjunde hufvudtitelns gemensamma anslag till
ålderstillägg.
Kontroiistyrei- Då vid 1907 års riksdag beslut fattades om den förutvarande kontroll¬
se"* “iPwdi och justeringsbyråns förändrande till ett själfständigt ämbetsverk med
narie stat benämningen kontroll- och justeringsstyrelsen, ansågs med afseende å
den förestående regleringen af löneförhållandena m. m. vid de centrala
m. m.
149
ämbetsverken kontroll- och justeringsstyrelsen tills vidare ej böra upp¬
föras på ordinarie stat.
För aflönande af styrelsens personal fick disponeras den del af det
för finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli uppförda anslag,
som var afsedd till aflöningen af kontroll- och justeringsbyråns ordinarie
personal, hvilken förklarat sig villig att mottaga förordnande inom den
nya styrelsen. Därjämte firigo disponeras de belopp, som eljest skolat
utgå till personalen vid kontroll- och justeringsbyrån såsom ålderstillägg
från vederbörande förslagsanslag å riksstatens sjunde hufvudtitel. De ökade
anslag, som därutöfver erfordrades för genomförande af den förändrade
organisationen af den centrala kontrollmyndigheten, anvisades tills vidare att
utgå af förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter äfvensom i viss
mån af förslagsanslaget å sjunde hufvudtiteln till ålderstillägg.
Enär, i händelse af bifall till hvad kommittén ofvan föreslagit be¬
träffande kontrollstyrelsen, anledning ej vidare synes förefinnas att bibehålla
ofvanberörda provisoriska förhållande, hemställer kommittén,
att den föreslagna kontrollstyrelsen måtte uppföras
på ordinarie stat och i sammanhang därmed den förut¬
varande kontroll- och justeringsbyrån definitivt afföras
från det å sjunde hufvudtiteln för finansdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli uppförda ordinarie
anslag.
150
Utdrag af protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3 okto¬
ber 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m.
1908 den 8 december.
Närvarande:
Herr Ordföranden samt Herrar Wijk, Grefve Klingspor, Carl Pers¬
son, af Callerholm och Schultzberg äfvensom Herrar Lindeberg och
Wallroth.
§ I-
Behandlades frågorna om reglering af löneförhållanden m. m. vid
mynt- och kontrollverken samt kontroll- och justeringsstyrelsen; och be¬
slöt kommittén att med underdånig skrifvelse af denna dag till Kungl.
Maj:t öfverlämna förslag i ämnet, innefattadt i delen XV af kommitténs be-
tänkanden.
Herr Ordföranden och Herr Carl Persson afgåfvo därvid gemensamt
följande yttrande.
»Vi hafva icke kunnat instämma med kommitténs flertal i att upp¬
taga den föreslagna kontrollstyrelsens ledamöter uti aflöningshänseende i
en mellangrad mellan andra och tredje normalgraderna för tjänstemän vid
centrala ämbetsverk.
151
Såsom framgår åt det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som
fanns bilagdt den till 1907 års Riksdag aflåtna propositionen angående
bestridande åt kostnaden för eu kontroll- och justeringsstyrelse, har till
förebild vid organisationen af denna styrelse tjänat landtbruksstyrelsen;
och i afvaktan å en blifvande mera definitiv lönereglering ansågos löne¬
förmånerna för tjänstinnehafvarna i det nya verket lämpligen kunna tills
vidare bestämmas efter enahanda förebild. I enlighet därmed fastställdes
aflöningen för hvar och en af de tre ledamöterna i kontroll- och justerings-
styrelsen till den för andra gradens tjänstemän då gällande eller till 4,500
kronor, däraf 3,000 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, jämte två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Det synes oss icke vara af några sedermera inträffade förhållanden
påkalladt att redan nu föreslå ifrågavarande ledamöters uppflyttning i
högre aflöningsgrad.
Hvad kommittén i sitt förslag under rubriken »organisation» anfört
beträffande ifrågavarande styrelse, som efter afskiljande af öfverinseendet
öfver justeringsväsendet ansetts kunna benämnas kontrollstyrelsen, gifver,
enligt vår mening, ej heller anledning till ledamöternas uppflyttning i
högre lönegrad.
Icke heller synes till stöd därför kunna anföras den omständigheten,
att vid 1908 års riksdag landtbruksstyrelsens ledamöter tillerkändes aflö-
ningsförmåner i högre grad.
Till de två tjänstemän inom den förutvarande kontroll- och juste-
ringsbyrån, nämligen byråingenjören och kanslisekreteraren, som från och
med den 1 januari 1908 varit förordnade såsom ledamöter i kontroll- och
justeringsstyrelsen, utgick intill nämnda tidpunkt aflöningen i enlighet
med de för kanslisekreterare inom statsdepartement i allmänhet gällande
bestämmelser. Från nämnda tidpunkt fingo de sina aflöningar förhöjda
i öfverensstämmelse med hvad som gäller för tjänstemän i andra graden
vid centrala verk, som ännu ej varit föremål för ny lönereglering. Därvid
var ock förutsatt, att bemälde byråingenjör och kanslisekreterare skulle få,
med afseende å rätten till ålderstillägg enligt staten för kontroll- och
justeringsstyrelsen, räkna sig till godo sin tjänstgöring inom kontroll- och
justeringsbyrån.
2M9/o8. Löneregleringskomm ittén» bet. XV.
20
152
Det synes oss, som skalle det vara till fyllest, att ledamöterna i
kontrollstyrelsen allenast erhålla den förhöjning i aflöning, som betingas af
de förbättringar i aflöningsförmåner, hvilka i allmänhet böra komma den
andra normalgradens tjänstemän till godo enligt de normaltyper för aflö-
ningarna vid centrala ämbetsverk, som fastställts vid 1907 och 1908
årens riksdagar för statskontoret m. fl. ämbetsverk.
Enligt vår mening hade därför kommittén bort uti ifrågavarande
hänseende hemställa,
att till en hvar af kontrollstyrelsens tre ledamöter,
nämligen två öfveringenjörer och en sekreterare, aflönin-
gen må utgå med 5,800 kronor, däraf 3,600 i lön,
1,800 i tjänstgöringspenningar och 400 i ortstillägg,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, det
ena med 500 kronor efter fem år och det andra, lika¬
ledes med 500 kronor, efter ytterligare fem år.
En sådan hemställan skulle hafva föranledt
l:o) att bland de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i stat
för kontrollstyrelsen upptagna aflöningsförmåner bestämmelserna om ål¬
derstillägg bort afmattas sålunda:
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen be¬
stämmes att inträda efter fem år, under villkor att inne-
hafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt upp¬
drag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester,'och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma vill¬
kor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
153
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas ej mindre den tid,
som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft för¬
flutit från det att han, efter förordnande, tillträdt mot¬
svarande befattning i kontroll- och justeringsstyrelsen än
äfven den tid, hvarunder han varit såsom ordinarie tjänst-
innehafvare anställd inom finansdepartementets kontroll-
ocli justering sbyrå',
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
2:o) att vid beräknandet (sid. 146) af de för semesterledigheter er¬
forderliga vikariatsersättningar beloppet bort upptagas till 675 kronor i
stället för 750 kronor, och att det belopp, som, för erhållande af en jämnare
slutsumma af vederbörande anslag, upptagits (sid. 147) till ersättning åt
extra biträden m. m., kunnat upptagas till 525 kronor i stället för 450 kronor;
3:o) att staten för kontrollstyrelsen bort få följande utseende:
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
|
Orts-
|
|
|
|
|
pen-
|
tillägg.
|
|
|
|
|
ningar.
|
|
|
|
Öfverdirektören och chefen ....
|
5,700
|
2,500
|
800
|
9,000
|
|
1 ledamot och öfveringenjör . . .
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
1 Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 d:o d:o ...
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
/■med 500 kronor och efter ”10
|
1 ledamot och sekreterare 9. . .
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
1 år med ytterligare 500 kronor.
|
1 vaktmästare.........
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
/Efter 5 år kan lönen höjas
/med 100 kronor.
|
Till amanuenser, vikariatsersättnin-
|
|
|
|
|
|
gar, renskrifning m. m.....
|
—
|
—
|
—
|
6,600
|
|
Summa
|
—
|
- j
|
—
|
34,200
|
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
154
4:o) att kommitténs kostnadsberäkning (sid. 148) bort erhålla följande
lydelse:
Medan den nu gällande staten för kontroll- och justeringsstyrelsen
slutar å......................kronor 25,600
skulle .enligt kommitténs förslag staten för kontrollstyrelsen
sluta å...................... * 34,200
och således öfverstiga den nuvarande staten för kontroll- och justerings¬
styrelsen med 8,600 kronor.
Därest emellertid till slutsumman i sistnämnda stat lägges det extra
lönetillägg, tillhopa 1,548 kronor, som för år 1908 tillkommit vissa i
samma stat upptagna befattningshafvare, varder totalsumman 27,148 kro¬
nor och den verkliga ökningen i utgifter allenast 7,052 kronor.
Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till åldei-stillägg,
hvilka fortfarande skulle utgå af sjunde hufvudtitelns gemensamma anslag
till ålderstillägg.
In fidem
Elis Sidenbladh.
%