Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1909 kl. 2,30 e. m.
Betänkande i anledning af väckta motioner angående
ändringar i gällande krännvinsförsäljningsförordning.
(2:a A.)
Till bevillningsutskottet hafva hänvisats åtskilliga motioner, åsyf¬
tande ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.
Sålunda hafva till utskottet remitterats från Första Kammaren motion
n:o 5, af herr Boman, om nedsättning af minsta tillåtna försäljnings-
kvantiteten vid utminutering af brännvin, samt från Andra Kammaren
motionerna n:o 49, af herr Ekman i Göteborg, med hemställan att minsta
tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering af brännvin måtte bestäm¬
mas till en half liter, n:o 170, af herr Jesperson, om ändrad lydelse af
3 och 15 §§ i förordningen, och n:o 48, af herrar Berggren och Erik-
son i Öfra Odensvi, om ändrad lydelse af 15 § i förordningen.
I sin motion n:o 5 har herr Boman anfört:
»Trots allt arbete för främjande af nykterhet är rusdrycksmissbruket
i vårt land alltjämt ett fruktansvärdt ondt, hvars bekämpande måste vara
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.) 1
Motion I: 5.
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
en viktig samhällsangelägenhet. Utan att vilja ingå på frågan, om hvilken
betydelse maltdryckerna äga som berusningsmedel, torde man kunna påstå,
att brännvin ensamt eller i förening med andra drycker är det vanligaste
berusningsmedlet.
Af allt det brännvin, som genom brännvinsbolagen i riket försäljes,
afyttras genom utskänkning mindre än en fjärdedel, under det att åter¬
stoden eller mer än tre fjärdedelar utminuteras, hvarvid är att märka, att
å de mindre platserna i riket utskänkningen procentvis är vida mindre
och minuthandeln större, under det att i de större städerna utskänkningen
har något större betydelse och minuthandeln något mindre; minuthandeln
utgör dock öfverallt den större delen af totalförsäljningen. Oaktadt ingen
anledning kan finnas att antaga, att icke det genom minuthandeln sålda
brännvinet skulle äga minst lika stor betydelse som berusningsmedel som
det hvilket utskänkes, har vår brännvinslagstiftning i fråga om minuthan¬
del med brännvin sedan länge knappast undergått förändring, och sedan
mer än 20 år finnes samma föreskrift, att vid minuthandel med brännvin
är minsta tillåtna försäljningsbelopp en liter. Denna bestämmelses till¬
komst grundades på lagstiftningens sträfvan att motarbeta dryckenskap
genom att göra brännvinet mera svåråtkomligt. Men man torde knappast
kunna säga att vid nuvarande penningvärde priset på 1 liter brännvin
representerar ett så stort belopp, att sagda syftemål i nämnvärd grad kan
ernås genom denna bestämmelse. Att det däremot måste vara för känslan
i hög grad motbjudande att genom lagbestämmelse tvinga en person, som
skulle åtnöjts med en mindre myckenhet, att köpa en hel liter brännvin,
lär väl ej kunna bestridas. Jämnställdt med alla de restriktioner, med
hvilka utskänkningsbolagen å de flesta platser i riket omgärdat utskänk¬
ningen, där det allmänt föreskrifves ett maximum af förtäring, i regel 8
ä 10 cl. (2 supar), ter sig lagens föreskrift om ett minimum af en hel
liter vid minuthandel föga konsekvent.
Det har redan uttalats, att det litervis inköpta brännvinet torde
ha minst samma betydelse som berusningsmedel som det utskänkta, och
sannolikhet talar för att det har än större sådan, fastän dess verkningar
ej äro så lätta att följa, som det hvilket förtäres å krogarne. Kändt
torde vara, att å veckans sista dagar, fredagar och särskildt lördagar,
minuthandeln är långt större än å öfriga dagar i veckan. Detta bränn¬
vin, som på lördagen inköpes, kommer i regel till hemmet och är af-
sedt att förtäras på söndagen och kanske följande dagar. De fall, då
innehafvaren af en hel liter, i känslan af att lian äger en större mycken¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3
het än han för tillfället ,kan förbruka, föranledes att bjuda, ja kanske
truga, af varan på familjens öfriga medlemmar torde ingalunda vara
sällsynta. Att mången gång gräl och slagsmål uppstå vid delningen
eller förtäringen af eu genom salning inköpt liter, därom torde polis¬
protokollen gifva ojäfviga bevis.
Funnes möjlighet att för hemföring köpa en mindre myckenhet,
t. ex. en half liter, torde i många fall ett nu säkert förekommande rus
utebli, liksom ock mycken s. k. salning förebyggas.
Ifall minimum för minuthandel med brännvin nedsattes till Vs liter,
är väl att antaga, att denna halfva liter komme att inköpas i eu del
fall, där med nuvarande lagstiftning något köp af brännvin ej kommer
till stånd, enär penningarne ej förslå, men troligt är, att en lagbestäm¬
melse, som medgåfve minuthandel med Vs liter, likväl skulle leda till
minskad konsumtion. För att det motsatta skulle inträffa erfordrades,
att mer än det dubbla antalet halfva litrar skulle inköpas mot det antal
hela litrar, som icke skulle köpas, då eu lägre myckenhet vore möjlig
att erhålla.
Villigt må erkännas, att alla sträfvanden att genom lagstiftning och
restriktioner inom ramen af lagstiftningen främja nykterhet icke äro
annat än försök, och försök, hvilkas resultat äro ytterst svåra att be¬
döma genom den mängd olika faktorer, som inverka på rusdrycksför-
brukningen, men då sedan 1905 års bränn vinsförordning tillämpas den
privilegierade minuthandeln med brännvin försvunnit och minuthandeln
nu handhafves af bolag, bildade i syfte att handhafva rörelsen i nykter¬
hetens intresse, borde någon fara ej finnas uti att medgifva ett lägre minut-
handelsminimum. Skulle mot förmodan verkningarne på någon plats af
en dylik bestämmelse visa sig ogynnsamma, funnes intet hinder för där-
varande brännvinsbolag att återgå till det gamla; rättigheten i lag att
hålla ett lägre minimum innebär ingen skyldighet att tillämpa detsamma.
Då Kungl. Maj:t till 1905 års Riksdag framlade förslag om ny
brännvinslagstiftning, upptog detta förslag bestämmelse om Va liter som
minsta försäljningsmängd vid minuthandel. Det särskilda utskott, som
behandlade den kungliga propositionen, tillstyrkte enhälligt så när som
på en reservant denna ändring, hvilken i Första Kammaren bifölls utan
votering. I Andra Kammaren åter segrade reservationen med 94 röster
mot 91. Efter förnyad behandling i särskilda utskottet kom från ut¬
skottet hemställan, att Första Kammaren skulle frånträda sitt beslut,
hvilket äfven af kammaren bifölls.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Motion
II: 49.
Motion
II: 170.
Det var alltså under ganska ovanliga omständigheter, som vid 1905
års riksdag den nuvarande bestämmelsen bibehölls, och torde anledning
finnas att nu ånyo taga frågan under pröfning. En särskild anledning
härtill torde finnas däri, att representanter för landets brännvinsbolag vid
möte i Stockholm under förra året uttalat sig för en sådan lagändring.
På grund af det anförda hemställes, att § 3 i gällande brännvinsförord-
ning måtte så ändras, att vid utminutering af brännvin minsta tillåtna
försäljningsbelopp bestämmes till en half liter.»
Inom Andra Kammaren har herr Ekman i motion n:o 49 med lika¬
lydande motivering framställt enahanda yrkande.
I motionen n:o 170 har herr Jesper son hemställt, »det täcktes Riks¬
dagen för sin del besluta följande tillägg och förändringar af nedan
angifna paragrafer i kungl. förordningen angående försäljningen af bränn¬
vin af den 9 juni 1905.
§ 3.
Vid partihandel — — — — — — — — _ _ _ _ _ _
på försäljningsstället.
Vid partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet till
detaljhandel med brännvin, må egentligt brännvin icke utlämnas på kärl,
innehållande mindre än 250 liter.
15.
1. Bolag — — — — — — — — — _ _ _ _ _ ___
2. Bolag ma vid utminutering icke hålla mer än ett försäljnings¬
pris å en och samma varusort af brännvin eller vin, om större ellcr
mindre myckenhet försäljes.
Bolag må ej heller blanda eller förskära brännvin eller vin. In¬
köpta varor skola försäljas i samma skick, hvari de af bolaget inköpts.»
Till stöd för detta yrkande anför motionären:
»Vid 1907 års riksdag väcktes af undertecknad motion (n:o 97) i Andra
Kammaren bland annat därom, att i brännvinsförsäljningsförordningen
måtte införas förbud att vid partihandel med brännvin till annan än den,
som innehar rättighet till detaljhandel, utlämna egentligt brännvin på
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. <>
kärl, innehållande mindre än 250 liter. Beträffande motiveringen hän¬
visas till ifrågavarande motion.
Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall. Af bevillnings¬
utskottet anfördes mot detsamma, att bestämmelsen i förordningens 5 §,
att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af brännvin i
mindre belopp, än han själf äger försälja, jämte de för öfverträdelser af
densamma i förordningens 36 § stadgade straffpåföljder vid förordningens
stiftande syntes hafva ansetts betryggande mot sådant tillvägagångssätt,
som förslaget afsåg att förhindra, och utskottet var uppenbarligen också
af den meningen, att så i verkligheten vore förhållandet. Sedan dess
har emellertid ett allmänt bekant, uppseendeväckande mål vid Stockholms
rådhusrätt ådagalagt, att detta dock icke är fallet. Den åberopade § 5
visade sig därvid helt naturligt sakna tillämpning på partihandelns inne¬
hafvare, då det icke kunde styrkas, att denne haft kännedom om det
olagliga ändamål, för hvilket det denna gång delvis på mjölkflaskor för¬
delade, i parti inköpta brännvinet skulle användas. Uppenbart torde
vara, att, om mitt förslag vunnit Riksdagens bifall och egentligt brännvin
vid partihandel icke fått utlämnas på kärl, innehållande mindre än 250
liter, det skulle varit betydligt svårare att så länge kunna bedrifva denna
olagliga handel, som nu skedde. Det kunde nämligen icke undgått poli¬
sens uppmärksamhet, om stora fat från reningsverk transporterats till
annan lokal, där det fördelades eller utsändts på mindre kärl. Under
sådana förhållanden torde mitt förslag, när jag nu återkommer med det¬
samma, förtjäna bifall, helst då jag har förmånen att kunna för detsamma
åberopa jämväl den skrifvelse i ämnet, som utskänkningsbolagens ombud
vid sammanträde i Stockholm den 17 sistlidne november beslöto aflåta
till Kungl. Maj:t.
Vid 1907 års riksdag väckte jag likaledes förslag om sådan ändring
i paragraf 15 brännvinsförsäljningsförordningen, att det med klara ord
blefve utsagdt, att s. k. förskäring af inköpt spirituösa icke af utskänk-
ningsbolag må företagas. De skäl, jag anförde för detsamma, återfinnas
likaledes i förutnämnda motion vid 1907 års riksdag.
Ej heller detta förslag lyckades tillvinna sig kamrarnes bifall.
Bevillningsutskottet hade ock i sitt utlåtande afstyrkt detsamma, men
utan att inlåta sig på närmare kritik eller vederläggning af de skäl,
som anförts till förmån därför. Utskottet höll före, att någon tids er¬
farenhet torde afvaktas rörande effektiviteten af den nya lagstiftning,
som införts genom förordningen af 1905, en förordning, som vid tid-
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
punkten för motionens behandling i Riksdagen ännu icke trädt i kraft.
Att detta skäl var afgörande, syntes ock framgå af den öfverläggning,
som i ärendet ägde rum i Andra Kammaren, där likväl en af bevillnings¬
utskottets ordförande i utskottet afgifven reservation kring sig samlade
57 röster. Denna reservation gick ut på, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verställa ut¬
redning, huruvida med hänsyn till brännvinsförsäljningsbolagens verk¬
samhet strängare kontrollföreskrifter än de, som gifvits i kungl. förord¬
ningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, kunde vara
erforderliga särskild! i afseende å förskäring af spirituösa och vin, samt
till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill utredningen kunde
föranleda.
Under den tid, den nya förordningen befunnit sig i kraft, har det
emellertid visat sig, att de missförhållanden, mot hvilka mitt anförda
förslag riktade sig, icke minskats, utan tvärtom vunnit ytterligare ut¬
bredning. Såsom var att vänta, ha äfven flera af de nya bolagen å
landsbygden redan under sitt första verksamhetsår infört okontrollbara
arbetsmetoder. Jag finner därför fullt skäl att, sedan sålunda nödig
erfarenhet vunnits om den nya förordningens verkningar i förevarande
afseende, åter framlägga mitt förslag.
De nytillkomna Konungens befallningshafvandes ombud i veder¬
börande bolagsstyrelser ha ej heller varit i stånd att med gällande
oklara bestämmelser verksamt ingripa till förebyggande af desamma.
Genom den ärade ledamot af bevillningsutskottet, som under debat¬
ten i kammaren först hade ordet, blef emellertid upplyst, att äfven en
annan synpunkt spelat in och för utskottet varit medbestämmande. Det
sades nämligen, att motionen i denna del blott och bart vore att betrakta
som ett utslag af den intressestrid mellan vinförsäljare och brännvins-
bolagen, som af gammalt lär ha existerat. Saken uppfattades som ett
spörsmål om, huruvida ifrågavarande förskäringar innebure någon eko¬
nomisk fördel för bolagen eller icke. Det ansågs således icke det rin¬
gaste beröra nykterhetens intresse, vare sig det blef si eller så, och då
kunde, hette det, brännvinsbolageu lika gärna förskära som enskilda
handelsfirmor. En sådan synpunkt bör enligt mitt förmenande vika för
den för styrelse, revisorer och det allmänna långt viktigare, nämligen att
få verklig kontroll i bolagen. Och jag tror näppeligen, att staten af
sådana skäl skulle vilja uppoffra ens någon del af den effektiva kontroll,
som utöfvas öfver tillverkningen af brännvin. Det behöfver väl emeller¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 7
tid knappast sägas, att, om sakläget vant det anförda, ifrågavarande
förslag icke af mig skulle kafva blifvit framburet. Detta torde framgå
redan af den motivering, jag år 1907 för detsamma förebragte, men till
ytterligare belysning anbåller jag få andraga följande.
För det första är det fullständigt omöjligt att utan den lagstiftning,
som af mig föreslagits, kontrollera, att all vinst på försäljning inom bo¬
lag kommer detta till godo. Jag tillåter mig till sakens förtydligande
anföra ett exempel. Ett bolag inköper 1,000 liter konjak af 58-procentig
styrka. Sedan inköpet skett, nedsättes densamma till 46 procent alkohol-
balt eller den styrka, sådan vara i allmänhet försäljes vid detaljhandel.
Till en dylik nedsättning användes cirka 261 liter vatten. Härigenom
erbålles till försäljning 261 liter mera, än bolaget enligt faktura från
säljaren inköpt, hvilket litertal med ett försäljningspris af blott 2 kronor
pr liter representerar ett värde af 522 kronor mera, än hvad som kan
af bolagets böcker utrönas.
Det är gifvetvis omöjligt för bolagets styrelse eller för revisorerna
att öfvervaka anförda varunedsättning, med mindre de personligen skulle
närvara vid densamma, något, som naturligtvis icke kan ifrågasättas.
Ännu mindre är detta fallet med Konungens befallningshafvandes ombud
för tillsynen af bolagets verksamhet. Följaktligen förefinnes här en stor
lucka i kontrollen öfver bolags verksamhet.
Helt annorlunda skulle förhållandena gestalta sig, därest, på sätt
af mig föreslagits, föreskrift lämnades, som tillförbunde bolag att försälja
alla varor i samma skick, de inköpts. För styrelse och revisorer vore
det då en lätt sak att kontrollera kvaliteten och konstatera, att samma
kvantitet redovisades såsom försåld som den, hvilken inköpts, till äfven¬
tyra med en ringa skillnad vid särmätning på småkärl. Om det oaktadt
blandningar skulle företagas, vore dessa ägnade att bland bolagets per¬
sonal väcka uppmärksamhet, och det kunde ej länge undgås, att de¬
samma komme till styrelsens och revisorernas vetskap.
Uppenbart är, att kontrollen ännu mer omöjliggöres, då bolag be¬
gagnar sig af mera invecklade behandlingsmetoder, som äro kända under
namnet förskäring i egentlig mening. Vid förskäring ingår nämligen
förutom vatten flere dyrare och billigare beståndsdelar, af bvilka, hvad
pris och kvantitet beträffar, blandningen inom vida gränser kan göras
fullkomligt godtyckligt. Här är omöjligheten för styrelsens ledamöter och
revisorer att utöfva kontroll i t. o. in. ännu högre grad utesluten än vid
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
enkel utspädning och fältet lämnadt öppet för enskilde bolagsfunktionärer
att handla okontrollbart.
För det andra torde det böra framhållas, att det ingalunda är gifvet,
att de af ett antal bolag med förkärlek tillämpade nedsättnings- och
förskäringsmetoderna tillföra bolagen ökad vinst.
Endast i undantagsfall finnes i bolag nödig sakkunskap för dessa
metoders riktiga användning. Exempel finnas, då icke ens den, som
verkställer förskäringarne, vet hvad de förskurna varorna kosta bolaget,
detta af den anledning, att förskäringen vanligen sker efter gammal
slentrian, utan hänsyn till, att priset å de för ändamålet erforderliga
ingredienserna under årens lopp ansenligt stigit. Att styrelse och revi¬
sorer, som borde känna värdet af bolagets för försäljning tillblandade
varor, icke göra det, är allmänt bekant. Personligen känner jag exem¬
pel på bolag, i hvilka styrelsen anställt jämförelser mellan från inhem¬
ska handelsfirmor inköpta kvaliteter och bolagets egna förskäringar och
vid profning funnit de sistnämnda betydligt underlägsna, ehuru i pris
dyrare än de förstnämnda. Att icke dess mindre ingen ändring skett,
kan icke förklaras på annat sätt, än att enskilda bolagsfunktionärer hafva
sin uträkning med inköps- och förskäringssystemets fortgång.
Här återkommer jag till det beklagliga förhållandet, att köp af till
förskäring afsedda varor från utlandet mångenstädes äro förknippade med
enskildt intresse i form af provision. I flera bolag äro styrelseledamöter
närstående personer agenter för utländska firmor och erhålla provision
på de varor, särskildt konjak, bolaget af dessa firmor inköper. Att så
är förhållandet är ostridigt och så mycket skadligare, som genom anförda
förhållanden konkurrens i fråga om leveranser till bolag blir på förhand
utesluten. Ja, fall ha kommit till min kännedom, att anbud från in¬
hemska handelsfirmor på grund af anförda förhållanden helt enkelt undan¬
hållits bolagsstyrelsens och Konungens befallning skaf'vandes ombud i bolag
kännedom. Det torde vara gifvet, att den utländske säljaren icke för¬
summar tillfället att taga rundligt betaldt, då på grund af anförda för¬
hållanden bolagen komma i en beroende ställning till denne.
Eedan nu anförda förhållanden göra det i hög grad tvifvelaktigt,
om förskäringen verkligen innebär någon ekonomisk fördel för bolagen.
Då bolag fått betala 93 öre pr liter för egentligt brännvin af 46 %
alkoholhalt och samtidigt inom landet från enskilda spirituosafirmor kunnat
inköpa försäljningsfärdig konjak med enahanda styrka till så lågt pris
som kronor 1: 00 ä 1: 10 pr liter fritt levererad, torde det vara fullt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 9
tydligt, att aå icke kan vara förhållandet. I själfva verket råder ju oek
mellan de inhemska firmorna stor konkurrens, då det gäller leveranser
till bolag. Betecknande är, att de stora bolagen i Stockholm, Göteborg
och Malmö, hvilka ingen lär vara benägen förebrå bristande ekonomisk
skötsel, funnit lämpligt att verkställa sina inköp af spirituösa och vin i
försäljningsfärdigt skick under fri täflan mellan inhemska firmor i bran¬
schen. Enahanda är förhållandet med flera andra bolag, hvithet för¬
hållande skulle blifva allmänt, om bolag måste upphöra med förskäringar.
Kanske bör det särskildt anmärkas, att ringbildning på detta område
icke, såsom i fråga om egentligt brännvin, kan ifrågakomma, då det här
gäller en vara, som försäljes i parti äfven af andra än sådana firmor,
som utöfva detaljhandel med bättre spirituösa. Att enskilda firmor kunna
leverera ifrågavarande varor till lika billigt pris, som bolagen genom
köp från utlandet och bearbetning kunna förskaffa sig, beror på den
större merkantila utbildning inom branschen, hvaraf enskilda firmors
innehafvare och ledare i allmänhet äro i besittning. De äro på ett helt
annat sätt än bolagsstyrelserna i stånd och intresserade af att följa den
utländska marknaden och kunna genom afslutandet af större och direkta
köp samt sin förmåga af kvalitetsbedömning och kännedom om utländska
affärsförhållanden göra betydligt förmånligare inköp än dessa, hvilkas
företrädare på rent enstaka undantag när sakna fackkunskap och hvilkas
befattning med bolagen endast är en bisyssla. Det behöfver ju knappast
erinras, att konjak och vin höra till de mest svårbedömda importvaror,
som finnas, och att dessa varors pris och kvaliteter alltid äro beroende
på vinskördens utfall, hvarför vid deras inköp och behandling sak¬
kunskapen spelar en ännu större roll än i fråga om andra varor. I
hvilken grad bolagen i detta hänseende begå misstag, framgår icke minst
däraf, att, såsom jag redan 1907 framhöll, eu mängd fingerade konjaks¬
hus bildats i Frankrike, hvilka, tack vare bristande sakkunskap i de
svenska, norska och finnländska brännvinsförsäljningsbolagen, erhålla
oskäliga priser vid försäljningar till bolag.
Det anförda torde ådagalägga, att någon ekonomisk skada icke
skulle tillskyndas bolagen, därest lagstiftningen genom uttryckligt stad¬
gande betoge dem deras nuvarande tvifvelaktiga rätt att företaga uppbland¬
ningar och förskäringar af inköpta varor. Denna skada skulle i stället
drabba utländska handelsfirmor, som nu göra sig oskälig vinning af de
svenska bolagens inköp. Om den inhemska spirituosapartihandeln i stället
för utländska mer eller mindre renommerade handelsfirmor finge öfvertaga
Bill. till Riksä. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
deras afsättning till bolag, borde icke vara till skada. Att, såsom i flera
fall sker, bolag titan anmärkning af vare sig länsstyrelsens ombud eller
revisorer inköpa vin af köpenhamnsfirmor och t. o. m. hålla kommissions-
lager för sådana, kan väl hvarken ligga i landets eller nykterhetens
intresse. Till sist må tilläggas, att den af mig föreslagna lagändringen
icke saknar intresse för nykterheten, äfven om jag medgifver, att för
mig kontrollsynpunkten varit den öfvervägande. Det lider nämligen
intet tvifvel, att lusten och ifvern att utveckla bolagsverksamheten skulle
ansenligt aftaga, därest utsikterna till en mängd till bolagens onödigt
invecklade arbetssätt hörande biförtjänster bortfölle.
För åstadkommande af en effektiv kontroll torde emellertid utom
nu anförda blandnings- och förskäringsförbud erfordras ännu eu annan
lagändring, nämligen en föreskrift, att bolag vid försäljningar alltid bör
hålla samma pris på samma varusorter, oberoende af det försålda partiets
storlek. Betydelsen af en dylik bestämmelse ur kontrollsynpunkt ligger
i öppen dag. Härtill kommer, att prisförändringar vid köp af smärre
partier ur nvkterhetssynpunkt måste anses oriktiga, då de uppmuntra
till större köp. De äro dessutom till ej ringa obehag för bolag, hvilka
hålla ett bestämdt pris, oafsedt kvantitet, i det dessa utsättas för en
obehaglig konkurrens från bolag, som sälja till sänkta priser vid köp af
smärre partier. Ett af skälen, hvarför på sin tid gästgifvarnes rätt till
minuthandel med brännvin borttogs, var just den omständigheten, att
dessa genom lägre pris vid försäljning af smärre partier utöfvade eu be¬
tydande konkurrens med bolagen. Sedan denna konkurrens upphört, fort¬
sätter i stället ett antal bolag därmed.
Det finnes bolag, som från södra Sverige genom dylika reducerade
priser utöfva en betydande konkurrens mot långt norrut belägna bolag.
Ett för hela landet enhetligt och lika försäljningspris för egentligt
brännvin vore otvifvelaktigt mest önskvärdt, men förutsätter bestämman¬
det af detta såväl som brännvinets styrka i lagstiftningsväg något, hvar¬
för tiden väl knappast kan anses mogen. Däremot finnes intet, som
hindrar åläggande för bolag att blott hålla ett försäljningspris, vare sig
den försålda kvantiteten är större eller mindre.
Såväl genom en dylik bestämmelse som ock genom ett Riksdagens
bifall till mitt ofvan väckta förslag, skulle dessutom ett ytterligare steg
tagas till den likhet i arbetssätt, som måste anses högst önskvärd uti
en institution af den omfattning, som brännvinsförsäljningsbolagen för
närvarande utgöra.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. ' 1
Slutligen tillåter jag mig anföra, att enligt bestämmelserna i 12
och 14 §§ i förordningen angående försäljningen af brännvin få för-
säljningsrättigheter upplåtas endast åt uteslutande för detaljhandel bildadt
bolag, och enligt samma förordnings 15 § 1 mom. Skall sådant bolag
hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva
detaljhandel med brännvin. Till uteslutande detaljhandeln och sedlighetens
intresse torde svårligen kunna räknas att bedrifva tillverkning åt varor
i form af förskäringar, nedsättning af inköpt konjak m. m. Men då
bolagen flerstädes likväl inlåtit sig på sådant arbetssätt och metoden
med nuvarande lagbestämmelser är svåråtkomlig för dem, som hafva att
öfva kontroll öfver bolagen, är det af vikt, att dylikt genom ändrade
tydliga lagbestämmelser förebygges. Det torde väl också vara tämligen
meningslöst att gång efter annan belasta det allmänna med dryga, ut¬
gifter för kontroll och samtidigt låta arbetsmetoder fortgå, som icke
kunna af vare sig Konungens befallningshafvandes ombud eller revisorer
kontrolleras.
Då omkostnaderna i en del småbolag sprungit upp till 33, 38, ja,
ända till 45 öre pr försåld liter, torde en fordran på verklig, offentlig
kontroll både i afseende a inköp och försäljning af varor vara både be¬
höflig och billig.»
Slutligen hafva herrar Berggren och Erikson i motion n:o 48 hem¬
ställt, »det täcktes Riksdagen för sin del besluta följande tillägg och
förändringar af § 15 i kungl. förordningen angående försäljning af bränn¬
vin af den 9 juni 1905:
1. Bolag — — — — — — — — — ~ "
2. Bolag må icke tillverka, uppspäda, blanda eller förskära bränn¬
vin eller vin. Inköpta varor skola af bolag försäljas sådana som de vid
inköp befunnit sig.
3. Bolag må icke inköpa — — — — — — —
— — — — — — vinsten.
4. Bolag må ej vara aktiebolag. Delägarne skola vara minst nio,
af hvilka åtminstone sex böra vara boende å den ort, där bolagets
styrelse har sitt säte. Å bolagsstämma skola alla delägarne hafva lika
rösträtt. Bolags styrelse — — — — — — — —
5. Bolags räkenskaper — — — — — — kontroll-
och justeringsstyrelsen.
6. Granskning-----------ansvarsfrihet.
Motion
IT. 48.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Härvid åligger det särskilt revisorerna att jämföra de af bolag inköpta
och försålda litertalen brännvin och vin med det, som vid inventering
befinnes inneliggande; att taga under bedömande, om den vinst, som
bolaget vid försäljning tillgodogjort sig, varit skälig; samt att förvissa
sig om, att vinsten på af bolaget försålda varor kommit bolaget till godo.
Af revisionsberättelsen, vid kvilkens affattande i öfrigt de föreskrifter
— — — — — förordnar.
7. Revisorerna samt deras — — — — — _ _ _ _ _ _
8. Om ansvarsfrihet — — — — — — — _ _ _ _ _ _
9. Bolag vare pliktigt — — — —- — — _ _ _ _ _ _»
Till stöd för detta yrkande hafva dessa motionärer anfört:
När på sin tid bolagssystemet i vårt land började tillämpas vid
spirituosaförsäljningen, skedde det i rent filantropiskt syfte. Det gällde
att råda bot på de sedlighet och välstånd bland den arbetande klassen
undergräfvande missförhållanden, som blifvit en följd däraf, att krog¬
rörelsen omhänderhades af personer, som bedrefvo den uteslutande frän
synpunkten af enskild vinning. De första bolagen, t. ex. det i Falun
1850 bildade, inskränkte sig därför att tillhandahålla egentligt brännvin.
Andra spirituösa drycker, af hvad namn de vara månde, fingo icke finnas
på krogarna. Själfva affärsverksamheten blef härigenom den enklaste;
det var lätt att kontrollera, hvilken kvantitet som inköptes och att in¬
köpen skedde till normalt pris, liksom det icke var förenadt med några
svårigheter att, då försäljningspriset blifvit bestämdt, uträkna den vinst
på rörelsen, de olika fast aflönade krogföreståndarne hade att redovisa.
Hela saken betraktades dessutom som eu allmän samhällsangelägenhet.
Med synnerlig klarhet framträder detta likaledes just i fråga om det
nämnda Falubolaget, angående hvilket på sammanträde inför magistraten
beslöts, att det borde utgöras af tjugu medlemmar: »5 ståndspersoner,
5 bergsmän, 5 handlande och 5 handtverkare». Vinsten skulle anslås
till någon för staden nyttig eller välgörande inrättning.
Som bekant har bolagssystemet sedermera utvecklat sig i en delvis
helt annan riktning. Småningom utsträckte sig bolagens verksamhet att
omfatta icke blott utskänkning, utan ock utminutering. Den begränsade
sig icke till detaljhandel med egentligt brännvin, utan började jämväl
handel med öfriga slag af spirituösa. Vinsten utöfver skälig ränta å det
i rörelsen använda kapitalet tillförsäkrades väl fortfarande det allmänna,
men kom att inflyta som en normal intäkt i de kommunala kassorna
och att användas för ändamål, för hvilka kostnaderna i annat fall skolat
Bevillningsutskottets Betänkande N:o It). 13
bestridas med skattemedel. Härigenom blef det ett Jiskalt intresse att
uppdrifva vinsten på spirituosaomsättningen till största möjliga belopp.
Så uppstod en sträfvan att under bolagen lägga all spirituosabandel i
riket. Praktiskt sedt bar denna sträfvan förverkligats genom 1905 års
lagstiftning, som utsträckte bolagssystemets tillämpningsområde äfven till
landsbygden. Enskild konkurrens på detta område är numera i stort
sedt uppbäfd med undantag blott för finare spirituösa. Utan att det
rätt uppmärksammats, har sålunda bär i landet uppvuxit ett brännvins-
monopol, men icke ett statens såsom i Ryssland, utan förvaltadt af ett
antal enskilda bolag, låt vara under viss af lagstiftningen anordnad
offentlig kontroll. Genom en af de flesta utskänkningsbolag biträdd
sammanslutning och en af denna utsedd »förtroendenämnd» bar detta
brännvinsmonopol äfven förskaffat sig ett centralorgan i stånd att be¬
stämma spirituosapriserna för hela riket, oberoende af vanliga pris¬
bildande faktorer. Medan priset på egentligt brännvin och öfrig spiri¬
tuösa tidigare under inflytande af konkurrens från enskilda innehafvare
af försäljningsrättigbeter hufvudsakligen reglerats af allmänna marknads¬
förhållanden i förbindelse med statens skatte- och tullagstiftning, visar
det sig nu, att enskilda bolagsstyrelser varit i stånd att genomföra en
prissättning, som försäljningsåret 1906—-1907 kunnat medföra en netto¬
vinst per försåld liter spirituösa, som betydligt öfverstiger, hvad staten
i skatteväg ansett sig böra uttaga af dessa drycker vid tillverkning af
brännvin.
Det lär med skäl kunna ifrågasättas, om det med det allmännas in¬
tresse är förenligt, att en beskattningsrätt — ty såsom något annat lär
denna monopolprissättning icke kunna karakteriseras — af detta om¬
fång allt framgent kvarstannar i händerna på de dock till sin natur full¬
komligt enskilda sammanslutningar, utskänkningsbolagen utgöra, utan i
stort sedt någon som helst kontroll från det offentligas sida, med sättet
hvarpå den utöfvas. Såsom någon sådan kontroll lär väl nämligen knap¬
past kunna anses de revisioner, i hvilka representanter för Konungens
befallningshafvande, landstingen och hushållningssällskapen deltaga. Det
torde nämligen vara utan exempel, att vid desamma någon pröfning före¬
kommer angående det sätt, hvarpå prissättningen sker. Medan det sven¬
ska folkets beskattningsrätt i öfrigt är omgärdad med de starkaste garan¬
tier, finnes sålunda på denna punkt en lucka, värd så mycket större
uppmärksamhet från statsmakternas sida, som det numera bland nykter-
hetsintresserade icke torde råda mer än en mening därom, att blotta
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
prisstegringar på spirituösa ingalunda alltid såsom sådana äro ägnade
att tjäna nykterhetssträfvandena, medan å andra sidan eu betänklig fara
för dessa sträfvandens framgång är förbunden med att det allmänna finan¬
siella intresset i ännu högre grad än hittills sammankedjas med rusdrycks-
handteringens fortvaro och vidare utveckling.
Att gripa sig an med ett försök till lösning af det problem i hela
dess vidd, som sålunda uppställer sig lär emellertid öfverstiga krafterna
för det enskilda initiativet. Men äfven andra följder af bolagssystemets
utveckling till brännvinsmonopol hafva gifvit sig till känna af den art,
att redan i motionsväg något synes böra åtgöras för att råda bot å af
dem följande missförhållanden.
I samma mån nämligen som brännvinsbolagen under sig lagt allt
flera och flera rörelsegrenar, ha de allt mer och mer urartat, och svårig¬
heterna att med deras förvaltning föra en verksam kontroll ha blifvit
större och större. Inköpen af egentligt brännvin vore sålunda lätta att
kontrollera. Det gäller i fråga om dem samma kvalitet, anbud kunna
inhämtas under allmän och offentlig täflan, och det är lätt att beräkna den
under försäljningsåret försålda kvantiteten med å densamma erhållna vin¬
sten genom att från det inköpta litertalet med tillägg af det vid årets
början befintliga lager draga den lagerkvantitet, som finnes kvar vid
inventering vid försäljningsårets utgång. Annorlunda blir förhållandet i
fråga om inköp särskilt från utlandet af annan spirituösa och vin. Här
är att räkna med eu mängd olika kvalitéer, hvilkas värde endast i undan¬
tagsfall torde kunna bedömas af styrelseledamöter och revisorer i bolag,
öfver dessa inköp förlorar styrelsen och länsstyrelsens ombud i bolag all
kontroll, då de i allmänhet ske under hand och afslutas mellan någon i bo¬
lag anställd person och ombudet för den utländska säljaren. Detta senare
förhållande är synnerligen olämpligt och öppnar vägen för hemliga aftal om
enskilda fördelar till betydande skada för bolaget. Att sådana aftal exi¬
stera är numera en offentlig hemlighet. Att det hufvudsakligen är genom
utländska ombuds förespeglingar om fördelar, som kommit bolag att öfvergå
till utländska handelsfirmor med en stor del inköp och inslå på ett okontroll-
bart arbetssätt, kae med visshet antagas. Att sådana inköp eller förskä-
ringar skulle vara till någon fördel för bolag, torde vara högst tvifvel¬
aktigt. För det allmänna kan det med säkerhet icke vara det, då inköpen
ske okontrollbart och ofta från firmor, hvilkas varor äro af mycket under¬
haltig beskaffenhet. På grund af de priser, till hvilka s. k. bättre spiri¬
tuösa försäljes inom landet, kunna i allmänhet från utlandet inköpta va-
15
Bevillningsutskottets Betänkande Ako 10.
vor icke försäljas i det tillstånd, de från utlandet inköpts, utan måsto i
regeln först undergå behandling. Häraf blir en följd, att hvarje jäm¬
förelse mellan de inköpta och till försäljning erhållna kvantiteterna omöj-
liggöres. Som lätt inses, är nämligen revisorerna fullkomligt ur stånd att
utröna de kvantitativa och kvalitativa förändringar, den inköpta varan ge¬
nom den ifrågavarande behandlingen undergått, och när så är förhållandet
och bolag endast i undantagsfall inneha den nödiga sakkunskapen att
handhafva denna behandling, torde anförda förhållanden i bolag icke böra
ifrågakomma. Till regeln kan det ju icke ens sättas i fråga, att veder¬
börande bolagsstyrelser personligen skulle öfvervaka, på hvad sätt varu-
förändringar verkställas, och möjligen ligger då fullkomligt öppen för en
eller annan bolagets enskilde funktionär att på dera sätt missbruka den¬
samma. Efter hvad jag inhämtat, finnes heller ingen anledning för bolag
att vända sig till utlandet för inköp af spirituösa eller vin, då dessa va¬
ror kunna inköpas lika billigt inom landet.
Möjligheten för enskilda i bolag att skaffa sig oegentlig vinning är
så mycket större, som genom anlitande af aktiebolagsformen lagstiftningens
föreskrift, att utskänkningsbolag skall bestå af minst nio ledamöter, lätt
göres illusorisk. I Hessleholm t. ex. inträffade sålunda för ett par år se¬
dan, att bolagets föreståndare, som sedermera gjort sig skyldig till oegentlig-
heter, under hand inköpte aktiemajoriteten, själf valde styrelse och på
den grund var fullkomligt enrådande i bolaget. På en annan plats i Skåne
har, enligt uppgifter i pressen, spritbolaget, som där likaledes är ställdt på
aktier, gjort en del aftal, som inbragte ägaren af de af bolaget förhyrda
lokalerna eu oskälig hyra. Det har oemotsagdt påståtts, att anledningen
härtill varit den, att två af styrelsens ledamöter stodo som borgensmän för
lån, som ägaren hade på fastigheten. På eu del andra ställen har aktie¬
majoriteten mot en betalning, vida öfverstigande parikurs, öfvergått i nya
händer i afsikt, som ej gärna kunnat vara mer än en, då enligt lag icke
mer än 5 procents utdelning å det inbetalda aktiekapitalet står att erhålla.
I ett stort antal bolag äro aktierna i själfva verket så placerade, att en
eller ett par personer äro i stånd att efter behof ordna med bolagets
angelägenheter. Att förvaltningen under sådana förhållanden löper fara
att ledas i ensidig, för rena privatintressen icke främmande riktning, ligger
i öppen dag. Mot missförhållanden af dylik art synes det böra vara lag¬
stiftningens uppgift att utan dröjsmål inskrida.
Härvid lär i första rummet böra ifrågakomma ett uttryckligt förbud
för bolag att med inköpta varor vidtaga annan åtgärd än deras fördelning
16 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 10.
pa nya kärl. Redan med nu gällande lagstiftning lär det vara tvifvel-
aktigt, om bolags befattning med inköpta varors förskärning, blandning
eller utspädning är laglig. Det heter nämligen i gällande förordnings
15 § mom. 1: »Bolag . . . skall hafva till ändamål endast att i sedlighetens
intresse ordna och handhafva detaljhandel med brännvin», och i detalj¬
handelns natur ligger icke, att med de i parti inköpta varorna vidtagas de
nämnda manipulationerna. Det lär ock bland vederbörande, som ha att
besluta om ansvarsfrihet för bolag, varit ifrågasatt att vägra sådan på grund
af att de ansett en verklig revision icke kunna ske i bolag, som begagna
förskäringar. Då det emellertid gäller missförhållanden, som förefinnas
bland ett stort antal bolag och då närmare eftertanke gifver vid handen, att
genom desamma stor oredlighet kan främjas, har det önskemålet flerstädes
uttalats att söka vinna statsmakternas bifall till en lagändring, som gjorde
ett slut på arbetsmetoder från bolagens sida, som lägga hinder i vägen
för tillfredsställande revisionskontroll. Till eu sådan lagändring fram-
lägges här nedan förslag.
I sammanhang härmed torde en mera detaljerad instruktion för revi¬
sorerna med afseende på deras granskningsuppgift böra införas i förord¬
ningens § 15 mom. 5.
Slutligen synes förbud böra stadgas för anlitande af aktiebolagsformen
vid bildande af bolag för detaljhandel med brännvin. Något behof däraf
föreligger icke, då bolag lätt dessförutom kan komma till stånd och möjlig¬
heten af missbruk af aktiemajoritetens innehafvare därigenom förebygges.»
Ut8rand*1Jtt' Sållande stadgande, att vid utminutering af brännvin minsta
Föreslagna tillåtna försäljningsbelopp utgör en liter, infördes i vår lagstiftning genom
ändringar kungl. förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 maj 1885 och
har alltsedan dess kvarstått oförändradt. Afsikten med bestämmandet
af nämnda relativt stora minimikvantitet torde, såsom ock i de af
herrar Boman och Ekman väckta motionerna anförts, hafva varit att
därigenom i nykterhetens intresse göra brännvinet mera svåråtkomligt.
Huruvida stadgandet numera har någon betydelse i nämnda afseende,
synes dock vara föremål för rätt skilda meningar. Det lär emellertid
enligt utskottets förmenande ur nykterhetssynpunkt vara mindre lämpligt
att, såsom nu ofta är fallet, tvinga eu person att inköpa en större
kvantitet brännvin, än han själf för tillfället anser sig behöfva. Detta
tvång torde ofta medföra ökad förbrukning af nämnda vara samt synes
äfven bidraga till, att s. k. salning förekommer i sådan utsträckning,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
17
som nu lär vara fallet. I skrifvelse till Ivuugl. Maj:t af den 1 februari
1909 har göteborgssystembolagens förtroendenämnd under uttalande af
liknande betänkligheter mot nu i ämnet gällande stadgande jämväl för¬
ordat, att en sänkning af den lagstadgade minimikvantiteten vid ut¬
minutering af brännvin måtte vidtagas. De skäl, som tala för åsikten,
att en dylik sänkning vore ägnad att främja nykterheten, synas ut¬
skottet vara öfvervägande. Ehuru utskottet således funnit sig böra för¬
orda motionärernas förslag, har dock utskottet ansett förhållandena påkalla,
att förslaget allenast antages på viss kortare tid. Visserligen står det
vederbörande utskänkningsbolag fritt att, därest det mot förmodan skulle
visa sig, att nedsättning till en half liter af minsta tillåtna försäljnings-
beloppet brännvin vid minuthandel å någon ort medför ökad spritkon¬
sumtion eller andra olägenheter, åter höja sagda minimikvantitet, men
någon garanti för att så kommer att ske finnes ej. Utskottet vill
därför förorda bifall till motionerna i sådan form att efter utgången af
den tid, under hvilken nedsättningen af minuthandelsminimum skulle
tillämpas, nu gällande bestämmelse åter komme att träda i kraft, därest
icke dessförinnan i vederbörlig ordning annorlunda beslutits. På det
att erfarenheten om, hur en sådan sänkning af minuthandelsminimum kan
komma att verka, måtte blifva af någon tillförlitlighet, har utskottet an¬
sett, att den tid, under hvilken ifrågavarande af utskottet föreslagna
bestämmelse skulle gälla, borde omfatta åtminstone försäljningsåren 1910
och 1911 samt så lång tid af år 1912, att den då sammanträdande
Eiksdagen, därest så finnes önskvärdt, kan blifva i tillfälle att taga frågan
under förnyad ompröfning.
Herr Jesperson bär, såsom ofvan synes, ånyo föreslagit ett tillägg
till § 3 i gällande brännvinsförsäljningsförordning af innehåll, att vid
partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel
med brännvin, egentligt brännvin ej må utlämnas på kärl, rymmande
mindre än 250 liter. Då utskottet vid 1907 års riksdag förehade
denna fråga till behandling, gaf utskottet uttryck åt den uppfattningen,
att som de lagstridiga förfaranden vid partihandel med brännvin,
hvilka motionären afsåg att med sitt förslag till förändrad lydelse af
§ 3 förhindra, tydligen folie under det i förordningens § 5 stadgade
förbudet, att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af
brännvin i mindre belopp, än han själf äger försälja, detta förbud
jämte de för öfverträdelse af detsamma i förordningens § 36 stad¬
gade straffpåföljder voro betryggande mot ett dylikt lagstridigt för-
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
farande. Utskottet fann sig därför föranlåtet att hemställa om utslag ä
motionärens då föreliggande framställning. Sedan dess har det emel¬
lertid, såsom af det utaf motionären åberopade uppseendeväckande
fallet framgår, visat sig, att hithörande bestämmelser torde kräfva
ett fullständigande i af motionären angifven riktning för att ytterligare
försvåra stadgandets kringgående. Samma uppfattning framlägges äfven
i göteborgssystembolagens förtroendenämnds förutnämnda skrifvelse den
1 februari 1909. Utskottet, som ej funnit skäl till anmärkning mot
den af motionären föreslagna lydelsen af ifrågavarande tillägg till § 3, har
af nyss anförda skäl ansett sig böra förorda detsammas antagande.
ändringar Beträffande § 15 i gällande brännvinsförsäljningsförordning har vi-
i § in. dåre yrkats af herr Jesperson, att i lagrummet måtte inryckas en be¬
stämmelse om, att bolag vid utminutering skall, oafsedt huruvida större
eller mindre myckenhet försäljes, tillämpa endast ett försäljningspris.
En sådan bestämmelse finner utskottet vara lämplig. Därigenom synas
nämligen såväl lockelsen för den enskilde att på en gång inköpa en
mera afsevärd myckenhet brännvin bortfalla som ock den konkurrens
med den enskilda partihandeln eller med andra bolag, hvilken enstaka
utskänkningsbolag lära hafva tillåtit sig, hart när omöjliggöras.
Motionärens förslag, att i den ifrågasatta ändringen af förevarande
§ jämväl inbegripa vin, lär icke hafva sin plats i bränn vinsförsäljnings-
förordningen. Någon omredigering af motionärens förslag i öfrigt har
också synts påkallad.
Såväl herr Jesperson som herrar Berggren och Erikson påyrka, att
bolag skall förbjudas att blanda eller förskära brännvin eller vin, hvar-
jämte sistnämnda motionärer jämväl hemställa om förbud för bolag att
tillverka nämnda varor.
Enligt hvad motionärerna uppgifvit, hafva beklagliga missbruk af
rätten till förskäring förekommit och ett förkastligt provisionssystem på
förevarande område å en del håll innästlat sig. Utskottet håller emeller¬
tid före, att dessa förhållanden icke böra föranleda förbud för bolagen
att förskära. De antydda missbruken lära kunna i allt väsentligt före-
kommas genom utnyttjande af de lagbestämmelser, som redan finnas,
och genom noggrann eftersyn och vaksamhet från styrelse och revisorer.
Bolags räkenskaper skola, som bekant, föras enligt föreskrifter och formu¬
lär, som utfärdas af kontroll- och justeringsstyrelsen, revisionsberättelserna
skola affattas enligt föreskrifter, som meddelas af samma styrelse, och,
förutom den vanliga revisionen, i hvilken deltaga revisorer, utsedda af
Bevillning saf skottets Betänkande N:o 10. I**
stadsfullmäktige eller kommunalstämma, landsting, hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och Kungl. Maj:ts befallningshafvande, äger chefen
för kontroll- och justeringsstyrelsen eller person, som af denna styrelse
förordnas, att när som helst granska bolags räkenskaper och förvaltning.
Enligt hvad utskottet erfarit, tinnes också redan hos flera bolag infördt
ett bokförings- och kontrollsystem, hvarigenom förskäringarna af inköpta
varor kunna öfverskådas och redovisas.
Såväl i bokföringen som i den tablå öfver varuomsättningen, som
årligen af utskänkningsbolag skall till kontroll- och justeringsstyrelsen
aflämnas, redovisas både den inköpta och den försålda mängden sprit
och brännvin såsom eu vara af 50 % alkoholstyrka. Kontrollen öfver
dessa varor torde därför, såvidt utskottet kunnat finna, vara fullt effektiv.
Därest ytterligare kontroll särskild! öfver förskäringen af konjak anses
nödig, torde vederbörande myndighet ej underlåta att utfärda enahanda
bestämmelse angående redovisningen af nämnda varuslag.
Hvad det öfverklagade provisionssystemet beträffar, torde den när¬
maste garantien häremot vara att söka däri, att bolagen verkställa sina
inköp först efter infordrande af anbud, ett sätt, hvaraf bolagen alltmera
begagna sig och som bör vinna efterföljd i vidsträcktast möjliga omfatt¬
ning. Den lagstiftning mot mutor, som Riksdagen redan begärt, bör
också blifva ett kraftigt vapen mot obehöriga provisioner på detta område.
Ett förbud för bolagen att förskära brännvin synes utskottet också
i sig mindre lämpligt. Bolagen komme därmed i sådant beroende af
de till ring sammanslutna reningsverken i landet och af vinhandels¬
firmorna, att afsevärdt minskade inkomster för bolagen vore att emotse.
Det allmänna skulle härmed undandragas inkomster och utan gagn för
nykterheten i stället enskilda blifva gynnade.
Utskottet kan ej heller finna, att det af herrar Berggren och Erik-
son påyrkade inryckandet i brännvinsförsäljningsförordningen af detal¬
jerade bestämmelser angående bolags revision, hvilka bestämmelser för
öfrigt direkt hänföra sig till det af motionärerna påyrkade förbudet för
bolag att befatta sig "med annat än försäljning, är nödigt. Med
de föreskrifter angående dessa bolags revisionsberättelser, som åter¬
finnas i kontroll- och justeringsbyråns kungörelse den 27 augusti 1902,
och då kontroll- och justeringsstyrelsen icke lär underlåta att vid behof
utfärda ytterligare föreskrifter härom, synes utskottet, att bestämmelser
utöfver de nu befintliga i förevarande afseende icke äro erforderliga.
Sistnämnda motionärer hafva slutligen föreslagit, att brännvinsförsälj-
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
ningsbolag ej skulle få vara aktiebolag. Af nu befintliga 132 försäljnings¬
bolag äro 75 handelsbolag, under det att öfriga 57 bolag äro aktiebolag.
Aktiebolagsformen synes emellertid vinna alltmera terräng, i det att det öfver¬
vägande flertalet under senare år tillkomna bolag bildats under denna form
samt äfven en del äldre bolag ombildats till aktiebolag. På grund af den
begränsning af ansvaret för bolagets förbindelser, som följer af aktiebolags¬
formen, torde det ock med detta slag af bolag vara lättare att få lämpliga
och ansedda personer till delägare. Då några verkliga olägenheter, utskottet
veterligen, ej förekommit däraf, att detaljhandeln utöfvats af aktiebolag,
samt de af motionärerna anförda förhållanden genom noggrann tillämp¬
ning af gällande kontrollföreskrifter torde kunna rättas, har utskottet
saknat anledning att förorda motionärernas ifrågavarande framställning.
På grund af hvad sålunda anförts, får bevillningsutskottet hemställa:
l:o) att Riksdagen, i anledning af motionerna I: 5, af herr
Boman och II: 49, af herr Ekman i Göteborg, ville för sin del
antaga följande förslag till
Förordning
angående ändring under viss tid af bestämmelsen i 3 §
i förordningen angående försäljning af brännvin den 9
juni 1905 rörande minsta tillåtna försäljningsbeloppet
vid utminutering.
Härigenom förordnas, att utan Under af stadgandet
i 3 § i förordningen angående försäljning af brännvin
den 9 juni 1905 minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid
utminutering skall under tiden från ock med den 1 januari
1910 till och med den 30 juni 1912 vara en half liter.
2:o) att Riksdagen ville för sin del besluta,
a. att till nuvarande § 3 i förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 måtte i anledning
af motion II: 170, af herr Jesperson, i hvad nämnda motion
afser ifrågavarande §, fogas ett ytterligare moment, så
lydande:
Vid partiförsäljning till annan än den, som inne¬
har rättighet till detaljhandel med brännvin, må egent¬
ligt brännvin icke utlämnas på kärl, innehållande mindre
än 250 liter.
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
b. att § 15 af ifrågavarande förordning, i anledning
af motion II: 170, af herr Jesperson, i den del denna
motion afser bränn vinsförsäljningspriset, måtte erhålla föl¬
jande ändrade lydelse:
15 §.
1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles,
skall hafva till ändamål endast att i sedlighetens in¬
tresse ordna och handhafva detaljhandel med bränn¬
vin och må icke afse att bereda vare sig delägarne
vinning utöfver årlig ränta med högst fem procent å
de af delägarne tillskjutna kontanta medel eller
kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst,
som enligt denna förordning kan tillkomma den¬
samma.
2. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än
ett försäljningspris å en och samma varusort af bränn¬
vin, oafsedt om större eller mindre myckenhet försäljes.
3. Bolag må icke inköpa fastighet eller inom
redan förvärfvad fastighet vidtaga annan mera omfat¬
tande förändring än den, som påkallas af fastighetens
underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan sam¬
tycke, i Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad,
som icke deltager i landsting, af stadsfullmäktige och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott och i öfriga
städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga, hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott och landstinget samt å landet af kommunal¬
stämman, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och landstinget.
Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem,
hvilka äro behöfliga för den rörelse, som bolaget själft
utöfvar; icke ingå hyres- eller andra affärsaftal med
enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta
aflöningen vare sig till styrelsen eller till de hos
bolaget anställda personer vara beroende på omsätt¬
ningen af brännvin, vin eller maltdrycker eller utgå
med viss del af vinsten.
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
4. Bolags delägare skola vara minst nio, af
kvilka åtminstone sex böra vara boende å den ort,
där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags styrelse
skall bestå af fem ledamöter, af bvilka tre utses af
delägarne i bolaget, en af landstinget samt en af hus¬
hållningssällskapets förvaltningsutskott, dock att i stad,
som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse
den ledamot, som eljest skulle af landstinget väljas.
I Stockholm utses två styrelseledamöter af stadsfull¬
mäktige. Därest å landet eller i stad, som deltager
i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget
icke är samladt, må ordföranden i landstinget äga att
utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot
blifvit af näst sammanträdande landsting utsedd, vara
ledamot i styrelsen.
För utöfvande af tillsyn öfver bolagets verksamhet
skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande utse ett om¬
bud, hvilket å bolagsstämmor och vid styrelsens sam¬
manträden äger att deltaga i öfverläggningar men icke
i beslut. Ombudet skall af bolaget erhålla arfvode
till belopp, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmes.
Af landsting, hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott eller stadsfullmäktige utsedd styrelseledamot
samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedt om¬
bud må icke vara delägare i bolaget.
5. Bolags räkenskaper skola föras enligt före¬
skrifter och formulär, som utfärdas af kontroll- och
justeringsstyrelsen.
6. Granskning af bolags förvaltning och räken¬
skaper skall hvarje år i mars eller april månad å dag,
som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes,
ske för näst föregående försäljningsår af fem revisorer,
af bvilka två utses, i stad af stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, allmän rådstuga och å lands¬
bygden af kommunalstämman, en af landstinget, en
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt en
af Kungl. Majts befallningshafvande. I stad, som icke
23
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den
revisor, som eljest skulle af landstinget väljas. I
Stockholm utses tre revisorer af stadsfullmäktige och
två af öfverståthållareämhetet. Revisorerna skola
antingen ibland eller utom sig utse två personer att
å deras vägnar deltaga i inventering af bolagets till¬
gångar vid löpande försäljningsårets slut. Öfver revi¬
sionen afgifva revisorerna berättelse, hvilken, utom
redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och för¬
valtning samt hvad öfrigt revisorerna kunna finna
skäl omnämna, skall innehålla dels yttrande, huruvida
bolaget förvaltats i öfverensstämmelse med det i 1
mom. här ofvan angifna syfte, dels till- eller afstyr¬
kande af ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen, vid
hvilkens affattande de föreskrifter skola iakttagas, som
meddelas af kontroll- och justeringsstyrelsen, skola,
sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att för¬
klara sig öfver i berättelsen möjligen gjorda anmärk¬
ningar, före maj månads utgång revisorerna öfversända
exemplar till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, lands¬
tinget, hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan eller kom¬
munalstämman samt kontroll- och justeringsstyrelsen;
och skall inom samma tid revisionsberättelsen jämte af
bolagets styrelse möjligen afgifven förklaring på bo¬
lagets bekostnad offentliggöras i någon af ortens tid¬
ningar. Bolagets styrelse må äfven till nämnda myn¬
digheter insända sin förklaring.
Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper
må äfven när som helst företagas af chefen för kon¬
troll- och justeringsstyrelsen eller af person, som nyss¬
nämnda styrelse förordnat.
7. Revisorerna samt deras här ofvan nämnda
ombud äga att af bolaget åtnjuta ersättning efter
tredje klassen i gällande resereglemente. Enahanda
ersättning utgår för resor till styrelsens sammanträden
till styrelseledamot, som icke bär sitt hemvist å den
ort, där bolagets styrelse har sitt säte.
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Motionerna
II: 125,
131, 149,
178.
8. Om ansvarsfrihet för bolag besluta: i Stock¬
holm stadsfullmäktige; i annan stad, som icke del¬
tager i landsting, stadsfullmäktige och hushållnings¬
sällskapets förvaltningsutskott; i stad, som deltager i
landsting, stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan,
hushållningssällskapets förvaltningsutskott och lands¬
tinget; samt i landskommun kommunalstämman, hus¬
hållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget.
Vägrar någon af dessa ansvarsfrihet, skola skälen där¬
för uppgifvas och ärendet hänskjutas till Kung!. Maj:ts
befallningshafvande, hvilken däri fatte beslut.
9. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, Kung!. Maj:ts befallningshafvande kan
meddela, vare sig med anledning af vägrad ansvars¬
frihet, gjord revisionsanmärkning eller framställning
från kontroll- och justeringsstyrelsen, det af Kung!
Majits befallningshafvande förordnade ombudet eller
någon af de i nästföregående mom. nämnda myn¬
digheter. Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna
föreskrifter, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga lämpligt vite eller återkalla bolagets rättig¬
het till detaljhandel med brännvin att upphöra med
löpande försäljningsårs utgång.
3: o) att motion II: 170, af herr Jesper son, i öfriga
delar, äfvensom motion II: 48, af herrar Berggren och Erik-
son i Öfra Odensvi, icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Förutom här ofvan behandlade motioner, åsyftande ändringar i gäl¬
lande lagstiftning angående försäljning af brännvin, hafva jämväl till
utskottet hänvisats följande inom Andra Kammaren väckta motioner i
samma ämne, nämligen: n:o 125, af herr Beckman m. fl., om ändringar
i gällande förordning angående försäljning af brännvin, n:o 131, af herr
vice talmannen Staaff m. fl., och n:o 149, af herr Beckman m. fl., båda
motionerna om skrifvelse till Ivungl. Maj:t angående lokalt veto med lika
Bevillningsutskottets Betänkande N.o 10.
2b
och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin, samt n:o 178,
af herr Byström m. fl., om ändrad lydelse af IG § 3 mom. förordningen
angående försäljning af brännvin.
För behandling af dessa motioner kommer utskottet att sammanträda
med lagutskottet; och kommer det sammansatta utskottet att framdeles
öfver samma motioner afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed
för Eiks dagen
anmäla.
Stockholm den 5 mars 1909.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLT.
Reservationer:
vid punkten l:o:
af herr Cavalli, med yrkande om afslag å utskottets hemställan,
samt af herrar A. E. Håkanson, G. Jansson i Krakerud, O. A.
Ericsson i Ofvanmyra, F. O. Berg från Göteborg och S. FL. Kvarnzelius.
vid punkten 3:o:
af herrar Cavalli, A. E. Håkanson, S- H. Kvarnzelius och E. P.
W. Böing, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Kiksdagen i
anledning af herr Jespersons samt herrar Berggrens och Eriksons i Öfre.
Odensvi förevarande motioner måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida med hänsyn
till brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet strängare kontrollföreskrifter
än de, som gifvits i kungl. förordningen den 9 juni 1905 ang. försäljning
Bill. till Bik8d. Brol. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 10 Eäft. 4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
af brännvin, kunna vara erforderliga särskilt i afseende å förskäring af
spirituösa och vin, samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill
utredningen kan föranleda.
Herrar A. Hammarström och P. A. V. Schotte hafva begärt få anteeknadt,
att de icke deltagit, den förre i behandlingen och den senare i den
slutliga behandlingen af i detta betänkande omförmälda ärenden.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1909.