Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande N:o 19.
1
jSk) 19.
Ank. till Riksd. kansli den 9 Maj, kl. 12 midd.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående utredning om kommunernas lärkraft i för¬
hållande till dem åliggande skattebördor m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 229, hemställer
herr K. A. Staaff m. fl. »att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t så snart som möjligt låta anställa
en allsidig utredning rörande hvilka kommuner, som äga allt för ringa
ekonomisk bärkraft i förhållande till dem åliggande skattebördor, samt
därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen gifver
anledning».
Till stöd för berörda hemställan anföres:
»Redan vid flera tillfällen hafva af enskilda motionärer gjorts fram¬
ställningar åsyftande en utjämning af kommunala skattebördor. Dessa
framställningar hafva med åtskilliga talande exempel ådagalagt, huru
olika särskilda kommuner kunna tryckas af sådana bördor. Det tillfälliga
utskott inom Andra Kammaren, som vid 1907 års riksdag behandlade
frågan, konstaterade ock, att »kommunalutskylderna i olika kommuner
alltjämt trycka på ett med hänsyn till resp. kommuners bärkraft så olika
Bill. till lliksd. Prot 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 18 Höft. (Ko 19.) 1
Motionen.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
sätt, att rättvisa och billighet därmed kunna anses kränkta.» Och stats¬
utskottet, hvilket vid samma riksdag haft att bereda en motion om ut¬
redning rörande större direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen åt
kommuner, hvilka vore af kostnaderna för denna undervisning särskildt
ekonomiskt betungade, konstaterade i anledning däraf »de olägenheter,
som för närvarande måste anses råda i afseende å ojämn kommunal¬
beskattning för folkskoleändamål».
Undertecknade anse för sin del, att detta spörsmål nu bör på all¬
var bringas på dagordningen och underkastas den ingående och allsidiga
utredning, som i detta fall utgör en ovillkorlig förutsättning för att finna
det riktiga botemedlet.
Kommunerna hafva hos oss två särskilda uppgifter. Dels har staten
åt dem öfverlåtit omsorgen om vissa statsändamål, synnerligen folkunder¬
visningen, fattigvård och prästerskapets aflönande. Dels äga kommunerna
vid sidan häraf en befogenhet, som i praxis fattats mycket vidsträckt,
att sköta sina egna angelägenheter — därunder inräknade jämväl sådana
intressen som deltagande i anläggningen af stora järnvägsföretag in. m.
Då det nu gäller att åstadkomma ett rättvist upphjälpande af vissa
kommuners betryckta ställning, är det gifvet, att man måste taga hänsyn
till beskaffenheten af de orsaker, som bragt de särskilda kommunerna i
en sådan ställning. Utgångspunkten synes nämligen böra vara den, att
det är de kommuner, hvilka i anseende till sin folkfattigdom och den
ringa ekonomiska styrkan hos sina medlemmar äga för liten bärkraft för
de ändamål, hvilkas tillgodoseende ålegat dem, som härvid böra erhålla
hjälp. Gifvet är nämligen, att då kostnaden för statsändamål, som ju
principielt borde drabba invånarne Öfver hela riket med jämnhet, pålades
kommunerna, det också borde ha tillsetts, att dessa blefve sådana, att
en naturlig utjämning af sig själf komme att äga rum. De borde med
andra ord hafva erhållit ungefär liknande bärkraft i förhållande till de
bördor, som de förpliktades åtaga sig. Då så ej skett, föreligger i själfva
verket en fullt lika stor orättvisa, som om staten pålade en direkt skatt
på sina medborgare med fullkomligt godtycke i fråga om de normer, efter
hvilka medborgarna i olika landsdelar hade att utgöra skatten.
A andra sidan får man naturligtvis ej af det blotta faktum, att en
kommun, som befinner sig i svårigheter, är folkfattig och icke har stora
ekonomiska förutsättningar, draga den ovillkorliga slutsatsen, att en sådan
kommun hör till dem, hvilka här afses. Ty det kan ju hända, att den
ägt normal förmåga att fylla de uppgifter, som ålegat densamma, ehuru
den genom vanvård åsamkat sig en mindre god ställning.
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
3
Det är följaktligen en mycket omsorgsfull undersökning, som här
är erforderlig för att kunna komma till ett i allo rättvist resultat.
Men själfva önskemålet, att rättvisa bör åstadkommas i förevarande
fall, synes böra från alla håll erkännas.»
I fråga om denna motion har Andra Kammarens femte tillfälliga
utskott, till hvilken motionen för förberedande behandling blifvit hänvisad,
uti utlåtande n:o 26 yttrat sig sålunda:
Den tanke, som fått uttryck i motionen eller att en af kommunala
bördor synnerligen tryckt kommun bör på något sätt hjälpas, är, såsom
ock i motionen anförts, icke ny. Vid upprepade tillfällen har den i en
eller annan form framburits hos Riksdagen. An har det då gällt ut-
jamning af utgifter för fattigvården, än har det åsyftat utjämning af
folkskoleutgifterna och än har en allmän utjämning af de kommunala
bördorna föreslagits. Äfven kommunalskattekommittén har i utlåtande
den 18 maj 1900 framhållit, att omvårdnaden om de fattiga och orkes¬
lösa icke borde vara en uteslutande kommunal uppgift, utan fastmera en
för statslifvets kraft och hälsa betydelsefull angelägenhet, som ägde be¬
rättigade anspråk på statens understöd, och emot denna kommitténs upp¬
fattning gjordes ej någon invändning af de myndigheter, som hade att
yttra sig öfver kommitténs utlåtande.
Att icke allenast folkundervisning utan jämväl sjukvård och fattig¬
vård äro i väsentlig grad en statsangelägenhet, synes ock tid efter annan
allt mer och mer inses och erkännas.
Såsom ofvan anförts ha under senare åren flera motioner väckts,
åsyftande en utjämning af de kommunala bördorna eller ett underlättande
af en viss sådan börda.
Sålunda väckte vid 1904 års riksdag herrar M. Matsson, C. J. Berg¬
gren och G. M. Sandin förslag om »att Riksdagen måtte besluta att ingå
till Kungl. Maj:t med anhållan om att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
huru utgifterna till allmänna fattigvården i riket lämpligen kunde emellan
kommunerna utjämnas samt därom för Riksdagen framlägga det förslag,
som kan af sådan utredning föranleda». Andra Kammarens tillfälliga
utskott n:o 4, som hade denna motion till förberedande behandling,
tillstyrkte efter en utredning, som visade, att skattebördan under senaste
15 åren såväl i stads- som landtkommuner varit i ständig stegring, i
enlighet med motionärernas hemställan en skrifvelse till Kungl. Maj:t,
däruti uttalades den uppfattningen, att den önskade utjämningen möjligen
kunde ske därigenom att staten öfvertoge alla i kommunernas fattigvårds-
kostnader ingående utgifter för sinnessjuka, sinnesslöa eller på annat sätt
Andra
Kammarens
femte till¬
fälliga ut¬
skotts
yttrande.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o SJ Utlåtande N:o 19.
abnorma fattiga, eller därigenom att staten trädde hjälpande emellan i de
fall, där den kommunala utdebiteringen vore särdeles hög, exempelvis
öfver 50 öre per fyrk eller 5 kronor per bevillningskrona och i densamma
inginge fattigvårdskostnader till afsevärdt belopp, t. ex. 10 öre per fyrk
eller 1 krona per bevillningskrona. I den kostnad för fattigvård, som
öfversteg detta belopp, borde enligt utskottets mening staten deltaga med
viss kvotdel.
Andra Kammaren antog1 utskottets förslag.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1, som därefter hade
motionen till behandling, gillade det uttalade önskemålet om en utjämning
i de fall, då kostnaderna ansågos alltför betungande, men ansåg sig dock
ej kunna biträda förslaget om att staten skulle öfvertaga de i kommunernas
fattigvårdskostnader ingående utgifter för sinnessjuka, sinnesslöa eller på
annat sätt abnorma fattiga, enär detta mången gång ej skulle lända till
utjämning. Ej heller ansåg utskottet sig kunna biträda förslaget om att
staten med viss kvotdel skulle träda hjälpande emellan i de fall, där
den kommunala utdebiteringen vore särdeles hög och i densamma inginge
fattigvårdskostnad till afsevärdt belopp.
Då utskottets förslag föredrogs i Första Kammaren, afslog kammaren
detsamma, emedan det ansågs olämpligt, att bägge kamrarna beslöto
skrifvelse till Konungen med väsentligen olika motivering.
Vid 1905 års riksdag förnyade motionärerna sin föregående år gjorda
hemställan. Motionen blef då af det utskott, som fått densamma till
beredning, afstyrkt af skäl att samma års riksdag fattat beslut dels om
ändrad fördelning af brännvinsförsäljningsmedlen, af hvilka flertalet kom¬
muner skulle komma att erhålla större andel än förut, dels om skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning, huruledes förbättringar, då
så erfordrades, kunde åstadkommas i den enskilda och kommunala sinnes¬
sjukvården, och dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
omarbetning i vissa delar af fattigvårdsförordningen, särskild! i syfte att
31 § 2 mom. måtte ändras därhän, att fattigvårdssainhällen obetingadt
kunde påräkna ersättning af statsmedel för fattigvårdskostnad, som sådant
samhälle måste vidkännas för de fattigvårdssamhället tillhörande personer,
hvilka varit borta från samhället viss tid, äfvensom att fattigvårdssamhället
skulle berättigas till godtgörelse af staten för kostnader i anledning af fattig¬
vård åt sinnesslöa personer och fallandesjuka och med dylika personer jäm¬
förliga. Motionen blef vid föredragning i kammaren af angifna skäl afslagen.
Vid 1907 års riksdag väcktes ånyo några motioner afseende en
utjämning i de kommunala utskylderna.
5
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
Så väcktes af grefve Raoul Hamilton i Första Kammaren en motion
åsyftande utredning och förslag i fråga om jämnare fördelning af vissa
skatter, som betunga landsbygden. I denna motion sökte motionären
med siffror visa huru oerhördt ojämnt skatterna å landsbygden drabbade
de olika skattedragarna och ansåg han, att de af honom påvisade miss¬
förhållandena med det snaraste borde afhjälpas.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1, som fått motionen till
förberedande behandling, afgaf däröfver yttrande, däruti utskottet erinrade,
att, ehuru hvad motionären anfört angående den ojämna fördelningen åt
kommunalutskylderna, afgifterna till prästerskapet och vägskatten syntes
värda beaktande, utskottet dock icke kunde biträda väckta förslaget om
skrifvelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte, enär den omständigheten,
att skatteskalan utvisade, att ett större eller mindre antal kommuner
tyngdes af höga kommunalskatter, icke kunde tillmätas afgörande betydelse
vid bedömandet af de missförhållanden motionären velat påvisa, synner¬
ligen som detta kunde bero på särskilda omständigheter och stora ojämn¬
heter säkerligen förefunnos i taxeringen kommunerna emellan, enär Riks¬
dagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit dels att Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda, huruledes förbättringar, där så erfordrades, må kunna åstadkommas i
den enskilda och kommunala sinnessjukvården, dels att Kungl. Maj:t täcktes
utreda' och för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser i af¬
seende å fattigvården, hvarigenom till en del lindring skuffa vinnas i kom¬
munala fattigvårdstungan, och enär beträffande aflöningen till prästerskapet
denna vore beroende på konventioner, gällande för lång tid, och att ändring
uti dessa svårligen kunde ifrågasättas samt förändrade bestämmelser angående
väghållningsbesväret år 1905 antagits och verkningarna af dessa bestäm¬
melser ännu icke kunde bedömas, och hemställde utskottet på angifna
skäl, att motionen icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda. •
Denna utskottets hemställan blef ock af kammaren gillad.
Vidare föreslog herr M. Matsson inom Andra Kammaren en skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om
jämnare fördelning af kommunernas skattebördor, och erinrade motionären
därvid, att i samma mån de kommunala skattebördorna ökats krafvet på
ändring af dessa bördors otillfredsställande fördelning blifvit allt mer
oafvisligt och sökandet efter utvägar att tillfredsställa detta kraf blifvit
allt ihärdigare och att därvid fattigvårdsbördan, som hårdast tyngande,
tilldragit sig största uppmärksamheten.
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4 afgaf öfver denna motion
6 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
utlåtande, däri utskottet hufvudsakligen anförde följande. Det vore väl sant,
att med afseende å fattigvårdstungans jämnare fördelning åtskilligt blifvit
åtgjordt och att i sinom tid torde vara att förvänta förslag, som afsåge
att ytterligare bereda någon lindring i kommunernas bördor för sinnes-
sjukdom och fattigvård, äfvensom att rörande den stora ojämnhet, som
förekom i utgifter till prästerskapets aflöning med hänsyn till gällande
konventioner, någon ändring icke torde kunna åstadkommas förrän kon¬
ventionerna inom närmaste 10 till 15 åren utgå och att hvad väghållnings-
besväret anginge verkningarna af 1905 års förändrade bestämmelser ännu
icke kunde bedömas, men att då i allt fall det vore kändt, att kom¬
munal utskylderna i olika kommuner alltjämt tryckte , på ett med hänsyn
till respektive kommuners bärkraft så olika sätt, att rättvisa och billighet
därmed kunna anses kränkta, och då Riksdagen icke borde försumma
att tillse, huruvida de redan inslagna sträfvandena till kommunalskatte¬
bördornas utjämnande kunde och borde i någon större omfattning fort¬
sättas, därvid gifvetvis grundläggande skillnad borde göras emellan olika
slag af bördor, samt då därjämte stör del af ojämnheterna i den kommu¬
nala beskattningen sammanhängde med förhållanden, hvaröfver kommun
icke själf kunde råda, och af skatter svårt betungade kommuner ofta just
i följd af de höga skatterna såge sin skatteförmåga allt mer förminskad
därigenom att de mer rörliga skatteobjekten flytta därifrån till andra
kommuner, som genom sin låga skattebörda finge ökad dragningskraft,
hemställde utskottet, att Riksdagens Andra Kammare, i anledning af
motionen måtte besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa en såvidt möjligt fullständig, jämförande ut¬
redning angående de olika kommunala skattebördorna jämte därå in¬
verkande förhållanden till ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens
allmänna syfte.
Andra Kammaren gillade utskottets förslag.
Ärendet öfverlämnades sedan till Första Kammaren, hvars tillfälliga
utskott n:o 1 i afgifvet yttrande tillstyrkte kammaren att biträda Andra
Kammarens beslut. Vid ärendets behandling inom kammaren gjordes
emellertid invändning däremot, och blef utskottets hemställan med 58
röster emot 50 afslagen.
Grefve Hugo Waehtmeister föreslog slutligen inom Första Kammaren,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning efter hvilka bevillningsgrunder och
i hvilken omfattning direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen må ut¬
öfver de nu utgående till kommuner, hvilka äro af kostnaderna för denna
7
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
undervisning särskildt ekonomiskt betungade, meddelas, samt därefter för
Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.
Öfver denna motion afgaf statsutskottet utlåtande, däri utskottet, med
erkännande att utredning i den -af motionen an mina riktningen enligt
utskottets uppfattning otvifvelaktigt skulle vara af stor vikt för afhjälpande
af de olägenheter, som ansågos råda i afseende å ojämn kommunalbe¬
skattning för folkskoleändamål, därvid emellertid jämväl borde ägnas upp¬
märksamhet åt såväl sättet hvarpå skolväsendet i de olika kommunerna
är tillgodosedt, särskildt om och i hvilken omfattning s. k. halftidsläsning
förekom, som ock huruvida de utgifter, för hvilkas bestridande kommunernas
skatteinkomster i öfrigt voro afsedda, kunde anses vara för dem nöd¬
vändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft,
men att utskottet dock i följd af det läge, hvari frågan kommit genom
Riksdagens beslut att afstå den med anledning af herr Matssons motion
ifrågasatta statistiska utredningen, som skulle omfatta jämväl frågor af
nu förevarande art, ansett sig ej kunna tillstyrka motionen, utan hem¬
ställde, att densamma icke måtte till någon riksdagens vidare åtgärd för¬
anleda. Motionen blef ock af kammaren afslagen.
Äfven vid årets riksdag hafva motioner väckts i syfte att till under¬
lättande af de kommunala bördorna få statens bidrag till folkundervis¬
ningen höj dt, men hafva samtliga dessa motioner, möjligen ock i någon
män med hänsyn till den nu föreliggande motionen, blifvit afslagna.
Af hvad nu anförts framgår icke allenast, att förslag om åtgärder
i ett eller annat afseende för vinnande af någon utjämning af de kom¬
munala skattebördorna år efter år framburits inom riksdagen, utan äfven
att Riksdagen i allmänhet erkänt behofvet af dessa åtgärder.
Formella skäl eller tillfälliga anledningar hafva hufvudsakligen för-
anledt till afslag å de framställningar, som gjorts i antydda syfte.
Enligt upplysningar, som utskottet inhämtat, torde nu tillgängliga
statistiska uppgifter icke vara tillräckliga för att däraf vinna en utredning
så tillförlitlig, att den kan läggas till grund för beslut om väsentliga åt¬
gärder för en önskad utjämning af de kommunala skattebördorna, utan
synes en blifvande utredning kräfva ytterligare ingående undersökningar.
En sådan utredning torde komma att medföra ett drygt arbete, men detta
arbete skulle icke blifva förgäfves, om man därigenom lyckades vinna
klarhet öfver de missförhållanden, som härvidlag förefinnas. Utskottet
finner det äfven vara synnerligen önskvärdt, att rättelse i dessa missför¬
hållanden snarast möjligt ernås, så att rättvisa i fråga om kommunala
skattebördor i största möjliga mån åstadkommes.
8
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
Utskottet föreslår sålunda,
att Riksdagens Andra Kammare med bifall till den af herr K. A.
Staaff in. fl. väckta motionen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t så snart som möjligt låta anställa
en allsidig utredning rörande hvilka kommuner, som äga alltför ringa
ekonomisk bärkraft i förhållande till dem åliggande skattebördor, samt
därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen gifver
anledning.
Detta blef också Andra Kammarens beslut, hvarefter ärendet del-
gifvits Första Kammaren, som hänvisat detsamma till sitt andra tillfälliga
utskott.
Dtslcottets
yttrande.
Som af ofvanstående synes, var föreliggande fråga förra året nära
sin lösning, då Första Kammaren endast med några rösters majoritet af¬
steg densamma mot utskottets tillstyrkan.
De skäl, som under debatten anfördes för afsteg, voro:
att, då kommunerna voro så många, utredningen skulle blifva lång¬
varig och svår;
att beviljadt bidrag från staten skulle blifva svårt att jämnt fördela;
samt att konsekvenserna vore oberäkneliga och måhända skulle
blifva farliga.
Hvad det första skälet beträffar, kan naturligtvis undersökningen
inskränkas till de kommuner, som den nu tillgängliga statistiken visar
vara öfver höfvan betungade, och bör undersökningen i främsta rummet
omfatta utredning, huruvida denna ogynnsamma ställning framkallats endast
af det förhållande, att omständigheter, som icke stått i kommunens makt
att öfvervinna, fördyra fullgörandet af de plikter, som åligga alla delar åt
samhället.
Vidkommande de öfriga skälen förmenar utskottet, att just den
blifvande utredningen skall klargöra, på hvad sätt bidraget må kunna
lämpligast fördelas och huru frågan i öfrigt skall kunna lösas, utan att
följderna blifva för landet skadliga.
Ett utjämnande af kommunernas ekonomiska bördor, då dessa trycka
alltför ojämnt, anser utskottet ur rättvisans och billighetens synpunkt
vara så eftersträfvansvärdt, att Riksdagen icke bör ställa sig afvisande
mot en utredning i sådant syfte. Ett dylikt utjämnande vore äfven ur
andra synpunkter önskvärdt, såsom särskildt ur synpunkten af ett mot¬
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
verkande af emigrationen, hvilken anses i viss mån föranledd, bland
annat, af tunga skattebördor.
Det i motionen och Andra Kammarens beslut använda ordet »skatte¬
bördor» anser utskottet icke böra fattas annorlunda än som ett allmänt
uttryck för alla på kommunen hvilande skatter och onera, äfvensom andra
utgifter, och i öfrigt förhållanden, hvilka kunna anses ogynnsamt inverka
på dess ekonomiska bärkraft.
Utskottet har gifvetvis icke varit i tillfälle att i frågan anställa den
närmare utredning, som i motionen åsyftas, men då ändamålet med den
begärda utredningen synes ur allmän synpunkt vara både önskvärdt och
behöfligt, får utskottet, i öfrigt instämmande med den motivering, som
motionärerna och Andra Kammarens utskott anfört, hemställa,
att Första Kammaren ville biträda Andra Kam¬
marens beslut i denna fråga.
Stockholm den 8 maj 1908.
På utskottets vägnar:
LARS BERG.
2Afd. 1 Band. 18 Häjt. (N:ol9).
Bill. till Bi/csd. Prat. 1908. 8 Sami
2