Första Kammarens Tillfälliga TJtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
1
Uso 17.
Ank. till Kiksd. kansli den 7 maj 1908, kl. 2 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckta motioner angående skrifvelse till
Konungen i fråga om anordnande af en låneanstalt för
kommuner inom riket m. m.
Till utskottets behandling hafva blifvit hänvisade l:o) en af herr
Trapp väckt motion, n:o 37, hvaruti motionären hemställer, att Eiksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i afseende å in¬
rättandet genom statens försorg af en kommunal låneanstalt, samt att
Kungl. Maj:t ville snarast möjligt till Eiksdagen inkomma med de yttran¬
den och förslag, hvartill utredningen kan föranleda, och 2: o) en af herr
Gustaf Befrg väckt motion, n:o 49, hvaruti föreslås, att Eiksdagen ville
besluta att i skrifvelse hos Ivungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda, dels huruvida och under hvilka villkor allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla, i af staten utgifna ränte¬
bärande obligationer, en grundfond af sådan storlek, att hypotekskassan
därigenom sattes i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose kom¬
munernas och fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga samhällen
Bill. till Biksd. Frat. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft. (N:o 17). 1
Motionernas
motivering.
2 Första > Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
lånebekof, dels ock, om denna utredning skulle gifva vid lianden, att dessa
lånebehof ej lämpligen kunna tillgodoses af en för dem gemensam kredit¬
anstalt, huruvida och på hvilka villkor staten skulle kunna på nyss angifna
sätt garantera såväl en lånekassa för rikets kommuner som äfven allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer för att sätta dem i stånd att på ett
fullt effektivt sätt fylla, den förra kommunernas, och den senare fastig-
ketsägarnes i städer ock med dem jämförliga samhällen kreditbekof.
Herr Trapp kar till stöd för sin motion anfört följande:
» Genom ett system af lagstiftnings- ock andra åtgärder -— genom bank¬
lagarna, genom förordningarna angående hypoteksbanken ock hypoteksför-
eningarna, genom odlingslånefonden, rederilånefonden, egnakemslånefonden
m. fl. -— kafva statsmakterna sökt organisera, trygga ock underlätta kredit¬
väsendet på olika områden af näringslifvet.
På en punkt företer emellertid detta system en betänklig lucka. Pikets
kommuner äro i fråga om utvägar att fylla sina lånebekof helt ock hållet
lämnade åt sig själfva. På detta område råder en kännbar brist på orga¬
nisation, som i kög grad påkallar statsmakternas uppmärksamhet.
Det ligger i sakens natur, att denna brist först under tider af penning¬
knapphet skall göra sig i kela sin styrka gällande. Under dylika tider
nödgas kommunerna vända sig till de vanliga affärsbankerna för erhållande
af nödvändiga förskott. Följden häraf blir å ena sidan, att kommunerna
ofta måste betala rent af exorbitanta räntesatser, å andra sidan, att ban¬
kernas, under tider af ifrågavarande slag, redan af andra anledningar be¬
gränsade rörelsefrihet ytterligare inskränkes till förfång för näringslifvet i
dess helhet. Detta är hvad som nu inträffat. Bankernas portföljer tyngas
för närvarande af mycket betydande belopp kommunalreverser, hvilka,
ehuru otvifvelaktigt mycket goda ock säkra, dock ur banksynpunkt måste
betecknas såsom »tunga» papper.
På dessa olägenheter skulle en genom statens försorg upprättad kom¬
munal låneanstalt kunna råda bot. Genom en på lämpligt sätt organiserad
sådan skulle det kommunala kreditväsendet ställas på en fast och tidsenlig
basis. En ordnad marknad för kommunalpapper skulle skapas, anskaffan¬
det af kommunallån underlättas samt kommunernas ränteutgifter minskas.
Härförutom skulle den ej oväsentliga fördelen vinnas, att bankernas port¬
följer befriades från kommunalpapper, hvarigenom dessa penninginrättningars
bemödanden att understödja näringslifvet komme att underlättas.
En, på sätt här nedan antydes, organiserad kommunal låneanstalt
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
skulle kunna åt kommunerna, äfven de största och rikaste, förmedla billigare
lån än hvarje på egen hand uppträdande kommun kunde betinga sig. I
stället för den nuvarande långa listan på stora och små obligationslån, ut¬
grina af ett stort antal kommuner, skulle efter hand träda ett enhetligt
svenskt kommunalpapper, för hvilket utan svårighet skulle kunna beredas
en fast internationell marknad.
I Tyskland, där det kommunala kreditväsendet ännu är i saknad af
en central organisation, ropas högljudt på en sådan. Det virrvarr af kom¬
munallån, stora och små, af alla möjliga olika typer och till ett antal af öfver
300, som trängas på Berlinerbörscns kurslista, inverkar gifvetvis ofördel¬
aktigt på det kommunala kreditväsendet. För att öfvervinna de häraf
uppstående olägenheterna, anser man ingenting annat vara att göra än att
upprätta ett kommunernas gemensamma penninginstitut, som kunde taga
hand om det kommunala kreditväsendet och skapa en enhetlig typ för
kommunalobligationer.
I Frankrike tillfredställas kommunernas lånebehof till den vida öfver¬
vägande delen af Crédit-Foncier, den franska hypoteksbanken. Återstoden
af ifrågavarande behof fylles hufvudsakligen af den staten tillhöriga Caisse
des Dépöts.
I England hafva blott några få af de allra största städerna upptagit
egna obligationslån, bland hvilka staden Londons »Metropolitan Consolida¬
ted» utgör en sammanslagning af en mängd äldre lån af olika typer. I
öfrigt täckas de kommunala lånebehofven direkt af staten, som för detta
ändamål emitterat ett särskildt 3 °/o lån, kalladt »Local Loans Stock».
Det torde vara öfverflödigt att framhålla, huru mycket större behofvet
af en central organisation af det kommunala kreditväsendet är här i
Sverige än i Tyskland, England eller Frankrike. Intet af sistnämnda tre
länder är i behof af utländsk marknad för den kommunala kreditens till¬
fredsställande. (Tyska kommunallån hafva visserligen placerats i Paris,
men endast i mycket sällsynta undantagsfall.) Hägra af de största svenska
städerna hafva som bekant obligationslån introducerade i utlandet, men
för det stora flertalet svenska kommuner är den utländska penningmark¬
naden stängd. Obligationer, utfärdade af en svensk kommunal låneanstalt,
anordnad på sätt nedan angifves, skulle utan tvifvel blifva begärliga såväl
i Tyskland som i Frankrike och England. Hvilken stor betydelse detta
skulle hafva för den svenska kommunalkrediten, lärer ej här behöfva när¬
mare framhållas.
En nödvändig förutsättning för att dylika obligationer skulle på ut¬
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
landets börser intaga den rangplats, hvartill de skulle vara berättigade,
är att obligationerna befriades från svensk stämpel. Någon annan kostnad,
än den som uppstode i följd af stämpelfriheten, skulle låneanstalten icke
tillfoga staten, då utlåningen naturligtvis skulle så anordnas, att inflytande
räntor täckte ej blott ränteutgifterna utan äfven alla förvaltnings- och
öfriga kostnader.
Att staten ej skulle åsamkas någon risk för låneanstalten, torde vara
uppenbart. Sedan 46 år tillbaka ligga statens obligationer såsom grundfond
i allmänna hypoteksbanken, och att dessa obligationer icke vid något enda
tillfälle sväfvat i någon som helst fara, torde vara ostridigt. Lika liten
skulle statens risk blifva af att lägga sina obligationer såsom grundfond
i en allmän kommunal låneanstalt. Hitintills har man icke, såvidt bekant
är, något exempel på att en svensk kommun blifvit urståndsatt att fullgöra
sina förpliktelser; och andra kommunallån än sådana, till hvilkas upp¬
tagande Kung! Maj:t — efter den omsorgsfullaste pröfning -—- lämnat
tillstånd, skulle icke från anstalten utlämnas.»
Till närmare utveckling af hvad med motionen åsyftas lämnas i den¬
samma följande utkast till de väsentligaste reglementsbestämmelserna an¬
gående en låneanstalt af ifrågavarande slag:
§ 1.
Anstalten har till ändamål att till kommuner inom riket utlämna lån,
till hvilkas upptagande Kungl. Maj:t meddelat tillstånd.
§ 2
Till grundfond för anstalten öfverlämnar staten genom riksgäldskon-
toret trettio millioner kröner i af staten utgifna obligationer, ouppsägbara
från innehafvarens sida samt förskrifna med tre och en half procents ränta,
ägande anstalten öfver dem förfoga på sätt här nedan sägs.
§ 3.
Anstalten äger att mot räntebärande, till innehafvaren ställda obliga¬
tioner upptaga lån att inom viss bestämd tid återbetalas antingen genom
5
Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
årlig amortering eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Lån,
som af anstalten upptages, skall vara från dess sida uppsägbar! efter viss
tid, högst tio år.
Beloppet af anstaltens utelöpande obligationer må icke öfverstiga tio-
dubbla beloppet af grundfonden.
Den kapitalrabatt och de öfriga kostnader, som anstalten vid uppta¬
gande af lån kan hafva fått vidkännas, skola antingen vid låns utlämnande
till kommun af denna omedelbart gäldas eller ock amorteras inom tio år.
Anstalten äger att till kommuner inom riket utlämna lån, till hvars
upptagande Kungl. Maj:t meddelat tillstånd. Sådant lån skall vara ställdt
att återbetalas antingen genom viss årlig amortering inom af Kungl. Maj:t
föreskrifven tid eller efter viss kortare tids förlopp utan fastställd amor¬
tering. Lån, som af anstalten utlämnas, kan, sedan tio år förflutit, af
låntagaren uppsägas till betalning efter ett år. Om låntagaren ej inom före¬
skrifven tid erlägger ränta och amortering, äger anstalten att uppsäga
lånet till betalning efter ett år.
Anstalten äger köpa samt åter försälja obligationer tillhörande af svensk
kommun upptaget lån, till hvars upptagande Kungl. Maj:t lämnat tillstånd.
Anstalten äger förmedla upptagandet af sådant lån.
§ 5.
Anstalten åligger att vid all sin upplåning tillse, att tillräcklig säker¬
het därför i kommuners skuldförbindelser ställes och under hela lånetiden
bibehålies, dock må anstalten vid upptagandet af lån göra den del af in¬
låningens motvärde, som ej kan omedelbart till kommuner utlånas, till¬
fälligtvis fruktbärande genom insättning mot ränta hos banker eller bank¬
hus i in- eller utlandet.
Andra tillgängliga medel må göras fruktbärande antingen genom köp
af anstaltens egna obligationer, hvilka anstalten må åter afyttra, eller genom
insättning mot ränta hos banker eller bankhus i in- eller utlandet.
§ 6.
Anstalten äger förfoga öfver grundfonden på samma sätt som hypo-
teksbanken äger förfoga öfver sin grundfond.
6 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
§ 7.
Af den behållning, som å anstaltens rörelse kan uppstå, bildas eu
reservfond, hvilken tillhör staten. Öfverstiger reservfonden fem procent af
anstaltens utelöpande obligationer, äger staten förfoga öfver öfverskottet.
§ 8.
Anstalten förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden. Styrelsen
skall bestå af fem ledamöter: tre utsedda af Kungl. Maj:t, en utsedd af
fullmäktige i riksbanken och en utsedd af fullmäktige i riksgäldskontoret.
§ 9.
Eevision verkställes af tre revisorer, utsedda en af Kungl. Maj:t, eu
af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret.
Kungl. Maj:t äger meddela styrelsen ansvarsfrihet.
§ io.
Kungl. Maj:t meddelar instruktion för styrelsen.
Motiveringen till herr Bergs motion är af följande lydelse:
»Vid innevarande riksdag hafva motioner väckts dels af herrar Trapp
i Första Kammaren och Kune i Andra Kammaren om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän statsgaran-
terad lånekassa för rikets kommuner, dels af herr Hägglund i Första
Kammaren om anslag för åvägabringande af utredning i fråga om upp¬
rättande af en hypoteksbank för rikets städer och med dem jämförliga
samhällen, dels och slutligen af herr Jeansson i Kalmar m. fl. i Andra
Kammaren om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning,
under hvilka villkor allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle
kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis trettio (30) millioner
kronor i af staten utgifna räntebärande obligationer för att därigenom
sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas
och fastighetsägarnes i städer .och stadsliknande samhällen lånebehof.
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 17.
I dessa motioner har på ett tydligt och öfvertygande sätt påvisats,
att för ett effektivt ordnande af kommunernas och fastighetsägarnes i stä¬
der och med dem jämförliga samhällen kreditförhållanden statens understöd
är af behofvet pålcalladt, liksom ock att detta understöd kan af staten
lämnas utan någon uppoffring eller risk, om därför väljes den form, i hvil¬
ken staten tidigare lämnat kypoteksbanken sin garanti.
Om sistnämnda förhållande torde nog alla kunna vara ense, likasom
ock därom att, på samma sätt som det förut pröfvats vara ett viktigt stats¬
intresse att medelst statsgaranti åstadkomma billiga amorteringslån åt
fastighetsägare på landet, det ock måtte vara ett lika viktigt statsintresse
att medverka därtill, att rikets kommuner, landstingen däri inbegripna,
samt fastighetsägare i städerna erhålla amorteringslån eller andra längre
lån på fördelaktigaste villkor.
Däremot äro nog meningarna delade, när det gäller frågan, huruvida
det skulle vara lämpligt att öfverlämna tillgodoseendet af kommunernas
och nyss nämnda fastighetsägares kreditbehof åt en gemensam kreditanstalt
eller åt tvenne.
För min del hyser jag visserligen den åsikten, att det väl skulle
kunna genomföras att anförtro denna dubbla uppgift åt en kreditanstalt,
och att det därvidlag vore mest praktiskt att utvidga och ombilda den
anstalt, som redan enligt sitt reglemente har denna uppgift, nämligen
Allmänna hypotokskassan för Sveriges städer, så att den, utrustad med statens
garanti på samma sätt som hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt effek¬
tivt sätt, och vida bättre än hittills, då den varit i saknad af dylik garanti,
tillgodose de berättigade låneanspråk; som på densamma kunna ställas.
Emellertid inser jag mycket väl, att mot detta sammanförande af två
i många afseenden skilda grupper af låntagare vissa invändningar kunna
göras, och tror jag därför det vara bäst att åt en af Kungl. Maj :t anordnad
utredning öfverlämna besvarandet af frågan om lämpligheten af en gemen¬
sam eller två skilda kreditanstalter för kommunernas och stadsfastigheternas
lånebehof.»
Frågan om inrättandet af en allmän låneanstalt för Sveriges kommu- Frågans tidi-
ncr har redan två särskilda gånger varit föremål för Riksdagens pröfning.i^iks-
I eu vid 1885 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion, dagen.
n:o 100, föreslog herr E. von der Laneken Riksdagen att i skrifvelse hos
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvilka vill-
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 17.
kor en allmän lånekassa för Sveriges kommuner kunde inrättas, och där¬
efter vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunde er¬
fordras. — Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvars behand¬
ling motionen hänvisades, yttrade i utlåtande n:o 5 bland annat följande:
Utskottet förbisåge icke, att det med motionen angifna syftet att mera än
hittills varit fallet regelbinda och därigenom jämväl lämpligen begränsa
kommunernas upplåning kunde vara behjärtansvärdt, och att det likaledes
skulle vara högeligen önskligt, om den betydande ränteutgift, som för när¬
varande drabbade kommunerna, kunde genom mera planmässig upplåning
i någon afsevärd grad minskas. — .Dock hade utskottet funnit det vara
tvifvel underkastadt, om nämnda eftersträfvansvärda önskemål verkligen
skulle på den af motionären antydda vägen ernås. •—■ Yare sig att den
ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån anordnades under statens
kontroll och garanti eller såsom en gemensam hushållsangelägenhet för de
kommuner, som däraf skulle komma att begagna sig, hvilket senare förut¬
satte en gemensam ansvarighet dessa kommuner emellan, så kunde man
likväl befara, att en dylik anordning skulle, genom lättheten för kommu¬
nerna att få sina förbindelser på bekväma villkor placerade, betänkligt
öka farten af den kommunala skuldsättning, som mången redan nu funne
vara betänklig nog. —- Ifrågasättas kunde ock, om statens inblandning i
kommunernas angelägenheter medelst lämnandet af någon garanti för dessas
förbindelser vore lämplig och nyttig, och om det kunde vara välbetänkt
att utsträcka kommunernas enligt nu gällande bestämmelser gemensamma
hushållsangelägenketer, sådana desamma vid kommunallagarnas tillämpning
ansetts böra fattas, ända därhän, att kommunerna skulle kunna ikläda sig
ansvarighet för hvarandras förbindelser. — De olika kommunerna vore
med hänsyn till det sätt, hvarpå de skötte sina affärer, och till deras
finansiella ställning förtjänta af eu högst olika kredit. De större kommu¬
nerna, som för närvarande kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren
för sin upplåning, torde näppeligen finna med sin fördel förenligt att i
den ifrågaställa lånekassan ingå, och då statsmakterna icke torde vilja
göra de lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så skulle
densamma sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre god kre¬
dit ägande kommunerna, hvilket skulle oförmånligt inverka på den kredit,
lånekassans obligationer komme att åtnjuta. Yid sådant förhållande syntes
det vara tvifvelaktigt, om den ifrågasatta lånekassan verkligen skulle blifva
i tillfälle att, på samma gång hon hade att bära kostnaderna för sin för¬
valtning, erbjuda kommunerna lån på väsentligen fördelaktigare villkor än
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 17.
dem, kommunerna i allmänhet för närvarande själfva kunde bereda sig. —
Af hufvudsakligast dessa skäl ansåge utskottet sig förhindradt att för sin
del biträda motionärens förslag och hemställde, att omförmälda motion icke
måtte bifallas. —- Efter en kort debatt i Andra Kammaren godkändes ut¬
skottets hemställan utan votering.
Frågan bragtes åter på tal vid 1907 års riksdag genom en af herr
A. O. Bane inom Andra Kammaren väckt motion n:o 84. I denna motion
yttrades bland annat:
På senare tider hafva Sveriges kommuner funnit sig böra alltmera
åtaga sig utförandet af en del större allmännyttiga företag, hvilkas åväga¬
bringande förr ansågs tillkomma enskild företagsamhet. Sådana företag
utföras i våra dagar i allmänhet i den omfattning och med den hänsyn
till kommande tiders större kraf, att kostnaderna blifva större än att de
kunna under kortare tid af de skattskyldiga betalas. Ofta är därjämte
fallet, att de med sådana företag afsedda ändamål först långt efter ut¬
förandet till fullo ernås och att företaget därigenom kan anses mera gagna
eu. kommande generation än den, som bragt detsamma^ till utförande.
Yid sådant förhållande måste det vara lika nödvändigt som rättvist att på
en längre följd af år fördela kostnaderna, och för att ernå detta måste
i allmänhet lånevägen anlitas. Att detta också särskildt på senare tider
skett’ i mycket stor utsträckning, kan inhämtas af statistiska centralbyråns
redogörelse för kommunernas finanser. Uti denna redogörelse uppgifves
kommunernas sammanlagda skuldsumma vid slutet af nedannämnda år till
följande belopp:
1885 ................................. 129,984,967 kronor
1886 ................................. 136,094,151 »
1887 ................................. 141,566,898
1888 ................................. 144,321,988
1889 ................................. 142,987,365
1890 ................................. 154,895,691
1891 ................................. 164,825,031 *
1892 ................................. 175,138,725
1893 ................................. 182,845,887
1894 ................................. 191,572,909
1895 ................................. 192,189,275
1896 ................................. 188,543,622
1897 ................................. 194,206,247
Bill. till Bilcsd. Frat. 190S. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft.
2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
1898 ................................. 204,645,413 kronor
1899 ................................. 226,609,117
1900 ................................. 245,674,193
1901 ................................. 273,529,532
1902 ................................. 302,882,786
1903 ................................. 327,133,214
Dessa siffror visa, att kommunernas skuldsättning alltjämt ökas, och
antagligt är väl, att kommunerna i framtiden måste åtaga sig lösandet
af allt flera och allt större samhälleliga uppgifter, hvarigenom skuldsätt¬
ningen kommer att snarare ökas än minskas. Den ökade skuldsättningen
behöfver emellertid ej vara oroande, då man ju är berättigad antaga, att
de upplånade penningarna städse användas uteslutande till ändamål, hvilka
åt kommunerna och deras medlemmar bereda motsvarande förmåner och
större ekonomisk bärkraft. Då nu kommunernas lånebehof äro så stora,
måste det vara synnerligen viktigt, att deras upplåning kan ske på det
för låntagarna i alla afseenden fördelaktigaste och billigaste sätt.
Kändt är, att nödigt kapital till billigaste ränta tack vare statens
medverkan beredts vår jordbruksnäring genom inrättandet af allmänna
hypoteksbanken, och sannolikt är, att eu på liknande grunder fotad all¬
män lånekassa för Sveriges kommuner bäst skulle bereda möjlighet till
fördelaktigaste upplåning för kommunala behof. För att en sådan kassa
skulle kunna å den stora penningmarknaden upplåna erforderliga medel
mot den lägsta möjliga ränta och därigenom i sin ordning förmå till¬
handahålla kommunerna lån på billigaste villkor, är dock nödigt, att
lånekassan understödjes af statens egen kredit. Så har med framgång
och utan någon som helst uppoffring från statens sida skett i fråga om
allmänna hypoteksbanken, och minst lika stor anledning har staten att
understödja eu kommunal lånekassa. Allmänna hypoteksbanken främjar
ju ett mera enskildt intresse, ehuru visserligen ett synnerligen beaktans-
värdt sådant — jordbruksnäringens — under det att nu ifrågasatta låne¬
kassa skulle bereda fördelar åt Sveriges kommuner, hvilka ju fullgöra
nära nog statliga uppgifter och i hvilka alla samhällsmedlemmar äro in¬
tressenter.
Det synes mig icke förmätet att hysa den föhoppning, att en af
statens kredit understödd och på ändamålsenligt sätt ordnad kommunal
låneanstalt skulle kunna bereda kommunerna lån, för hvilka räntan med
ända till en half procent understege räntan å de billigaste på senare tider
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
erhållna kommunlån. I fråga om den stora mängden mindre kommuner,
hvilkas lån ofta upptagits på jämförelsevis ofördelaktiga villkor, komme
räntebesparingen helt visst att uppgå ända till inemot eu hel procent.
Och då det här gäller lånesummor på några hundra millioner kronor, in¬
ses lätt hvad eu sådan låneanstalt kunde inbespara för Sveriges kommuner.
Lämpligt vore väl, att äfven landstingen, livilka vid slutet af år 1903
upptagit lån till ett sammanlagdt belopp af 8,134,686 kronor, borde be¬
redas möjlighet att uti den ifrågasatta lånekassan erhålla lån.
För att frågan om eu sådan allmän lånekassa skall kunna på lämp¬
ligaste sätt lösas, erfordras emellertid eu grundlig utredning af alla de
förhållanden, som på saken hafva inverkan, och eu sådan utredning bör
enligt min åsikt lämpligast åvägabringas af Kungl. Maj:t. Därvid torde
äfven beaktas, att vissa ändringar uti kommunallagarna kunna blifva nödiga
för att noggrannare reglera kommunernas rätt att låna samt närmare be¬
stämma sättet att af en kommun uttaga fordran.
Sedan vid 1885 års riksdag väckte inom Andra Kammaren herr
E. von der Lancken motion om utredning af förevarande fråga. Motionen
blef dock på hemställan af kammarens tredje tillfälliga utskott af kam¬
maren afslagen.
Enligt mitt förmenande kan ifrågasättas, huruvida utskottets skäl till
motionens ogillande, äfven om hänsyn tagas till de år 1885 rådande för¬
hållanden, kunna anses hållbara. Erfarenheten tiar visat, att för kom¬
munerna, äfven för mindre sådana, någon svårighet att upptaga nödiga lån
numera icke förefinnes. Fog saknas sålunda för det antagande, att kom¬
munerna genom en för dem afsedd allmän lånekassas inrättande skulle
skuldsätta sig mera än hvad som kan vara förenligt med ett klokt hand¬
hafvande af deras ekonomi. J)å därjämte mig veterlig! aldrig en svensk
kommun visat sig urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, synes det icke
behöfligt föreskrifva, att de kommuner, hvilka uti kassan erhållit lån, skulle
solidariskt ansvara för kassans förbindelser, men väl att kassan årligen
skulle afsätta skäligt belopp till eu reservfond, ur hvilken medel kunde
tagas till betäckande af någon möjligen inträffande förlust. Risk eller
olägenhet för de större kommunerna att ingå såsom låntagare i kassan kan
ju under sådana förhållanden icke förefinnas. Fastmera torde det vara
sannolikt, att kassan, om den på ändamålsenligt sätt anordnas och väl
skötes, skall blifva i stånd att utlämna lån på ännu billigare villkor än
dem, de större kommunerna kunna vid sina lånetransaktioner själfva be-
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 17.
tinga sig, och att därför äfven, dessa kommuner skola finna fördelaktigt
att uti kassan, upptaga sina lån.
I anledning af denna motion afgaf Andra Kammarens femte tillfälliga
utskott, som fått densamma till sig hänvisad, i utlåtande n:o 3 följande
yttrande: I)å motionären afgifvit sitt förslag, har, såsom af motionen fram¬
går, Allmänna hypoteksbanken föresväfvat honom som mönster. Det torde
därför vid frågans utredande kunna vara af nytta att först något erinra
om sistnämnda banks organisation. — Allmänna hypoteksbanken, stiftad
år 1861, har till delägare samtliga landthypoteksföreningar i riket, hvilka
i sin ordning äro sammansatta af de jordägare inom hvarje län, som önska
erhålla kypotekslån. Hypoteksföreningarna hafva icke rättighet att själfva
upptaga lån annat än genom Allmänna hypoteksbankens förmedling. Banken
upptager lån mot obligationer och utlämnar amorteringslån till hypoteks¬
föreningarna mot viss ränta och förvaltningsbidrag samt mot säkerhet af
inteckning i hypoteksföreningsdelägarnas jordegendom. Till förstärkande
af säkerheten och på så sätt åstadkommande af en billigare räntefot har
statsverket till Allmänna hypoteksbanken öfver lämnat ett belopp af 30 mil¬
lioner kronor uti sina 3 -1/2 °/° obligationer. Dessa obligationer få icke
tjäna till anskaffande af medel för bankens utlåningar, utan endast an¬
vändas dels ifall det vid bankens utredning för infriande af dess för¬
bindelser oundvikligen erfordras, dels då i följd af uraktlåten eller fördröjd
inbetalning af hvad delägande hypoteksföreningar för undfångna lån böra
erlägga eller af annan anledning banken saknar egna för tillfället använd¬
bara tillgångar till fullgörandet af sina förbindelser mot sina långifvare. I
sistnämnda fall är banken skyldig att senast inom två år åter fylla grund¬
fonden, eventuellt genom uttaxering inom hypoteksföreningarna. Dessa
synas härigenom hafva iklädt sig en viss solidarisk ansvarighet. — Att
det vore önskvärdt, att kommunernas lån, hvilkas belopp redan nu är
högst afsevärdt och alltjämt stiger, kunde erhållas till billigare ränta, synes
utskottet obestridligt. Utskottet finner det äfven kunna ifrågasättas, att
staten härvidlag, i likhet med hvad som sker med Allmänna hypoteksbanken,
lämnar sitt stöd. Väsentliga olikheter äro emellertid rådande mellan kom¬
munernas och jordägarnas upplåning. Under det sistnämnda låntagares
förhållanden äro mera ensartade, erbjuda däremot de kommunala låntagarnas
betydande skiljaktigheter. Det är tydligt, att landets största städer icke
kunna beräknas behöfva betala lika hög ränta som de mindre kommu¬
nerna, och följden häraf skulle, i händelse en kommunal lånekassa kom¬
mer till stånd, blifva, antingen att lånekassan hade att utlämna lån till
13
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
olika räntesatser eller ock att delägarskapet i kassan icke skulle blifva
obligatoriskt utan helt och hållet frivilligt. Med afseende på de större
städernas vana att själfva sköta sin till mycket stora belopp stigande upp¬
låning och den lägre ränta, de i allmänhet kunna betinga sig, torde det
senare alternativet företrädesvis böra ifrågakomma. Ju starkare eu lån¬
kassa kan blifva och ju billigare villkor den i följd däraf kan erbjuda sina
låntagare, desto flera delägare kan den ock förvärfva, men detta bör i så
fall ske på frivillighetens väg. -— Den i § 15 af kungl. förordningen
angående Sveriges Allmänna hypoteksbank föreskrifna uttaxering kan i
vissa fall tänkas föranleda, att hypoteksförening får underkasta sig en
högre uttaxering, ifall någon eller några af de betalningsskyldiga för¬
eningarna icke förmå fullgöra sina andelar i uttaxeringen. Denna even¬
tualitet, som ju knappast i verkligheten kan inträffa, torde dock ej ens få
i teorien ifrågakomma för ett lånesystem, hvari kommuner äro delägare,
utan lånekassan bör på sig taga den minimala risken af en eller annan
kommuns eventuella oförmåga att fullgöra beslutad uttaxering. — Den
farhåga, som Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1885 års
riksdag uttalat, att kommunerna genom den större lättheten att erhålla lån
uti en kommunal lånekassa skulle frestas att alltför mycket skuldsätta sig,
torde icke behöfva utgöra ett hinder för ifrågavarande förslags genom¬
förande. Det måste ju alltid förutsättas, att kommunerna, innan de an¬
mäla sig till erhållande af lån ur kassan, måste hafva erhållit Kungl.
Maj.ds tillstånd därtill, hvarvid af den lånesökande äfven skall hafva an-
gifvits, till hvilket ändamål lånet skall användas. Äfven under nuvarande
förhållanden möta för öfrigt ej svårigheter för en kommun att erhålla lån
till skäligt belopp, om än räntan blifver högre än hvad man väntar kunna
blifva fallet med den föreslagna kommunala lånekassan. Någon väsentlig
förändring uti kommunernas benägenhet att upptaga lån bör därför icke
kunna vållas af den föreslagna kassan. -— Hufvudsakliga, om ej enda
skälet för den kommunala lånekassans tillkomst skulle vara att bereda lån¬
tagarna förmånen af eu lägre räntefot. Det vill ock synas utskottet, som
om detta mål med säkerhet skulle vinnas för en stor mängd af lånesökande
kommuner, som ej tillhöra landets allra största städer, men hvilkas sam¬
manlagda lånebelopp ändock uppgå till betydande summor. I första rum¬
met beror detta naturligtvis på, huruvida statsverket stödjer företaget med
sin kredit, något som väl icke vore otänkbart, då det antagligen icke vore
förenadt med nämnvärd risk och då alla landets kommuner, som det önska,
kunde blifva delägare i kassan. -—- Emellertid är den billigare räntefoten
14 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande N:o 17.
icke den enda fördel, som skulle vinnas genom den ifrågasatta lånekassan.
Äfven åtskilliga omkostnader skulle därigenom besparas. Exempelvis borde
en lånekassa i fråga om tryckning och försäljning af obligationer kunna
betinga sig billigare villkor än eu enskild lånesökande kommun. Å andra
sidan måste naturligtvis kassans delägare ikläda sig ett visst förvaltnings-
bidrag till densamma, kvilket dock, ifall kassan vinner anslutning, icke
borde blifva betungande. — Med anledning af det anförda föreslog ut¬
skottet, att Andra Kammaren ville, med bifall till motionen, för sin del
besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse bos Kungl. Maj:t anbålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på kvilket sätt eu allmän
lånekassa för Sveriges kommuner måtte kunna inrättas, samt, därest utred¬
ningen därtill gåfve anledning, vidtaga de åtgärder, som för kassans
bringande till stånd erfordrades. -—- Fyra af utskottets ledamöter reser¬
verade sig mot beslutet, enär, enligt deras mening, motionären hvarken
ådagalagt, att några svårigheter för närvarande mötte för kommunerna att
erhålla lån på billiga villkor eller att den föreslagna lånekassan skulle
härutinnan för kommunerna medföra några afsevärda fördelar. — Yid ären¬
dets slutliga behandling i Andra Kammaren afslogs utskottets hemställan
och den i ämnet väckta motionen efter votering med 153 röster mot 49.
Vid innevarande års riksdag hafva, förutom de till utskottet hänvi¬
sade motionerna, äfven åtskilliga andra motioner blifvit väckta, hvilka med
frågan äga det nära sammanhang, att utskottet ansett sig böra här i kort¬
het redogöra äfven för dem.
Motioner vid Sålunda föreslår herr Hägglund uti eu inom Första Kammaren väckt
^rs^riksdag, oc'1 ®r förberedande behandling till statsutskottet hänvisad motion, n:o 30,
som äga sam- att Riksdagen måtte besluta till Kungl. Maj:t ingå med underdånig skrif-
tai utskottet velse ine(l begäran om utredning angående upprättandet för rikets städer
remitterade, och med dem jämförliga samhällen af eu kypoteksbank, ordnad efter ena-
Herr Hägg- banda grunder som Sveriges allmänna kypoteksbank. Denna bank skulle
lunds motion. jock, enligt motionärens mening, hafva till uppgift endast ett ordnande
af fastighetskrediten för de i motionen afsedda kommunernas fastighets¬
ägare och sålunda ej för kommunerna såsom sådana, åtminstone ej i annat
fall, än att dessa till äfventyrs sökte lån mot säkerhet i dem tillhöriga
fastigheter.
15
Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
Vidare har herr Bane med instämmande af 21 af Andra Kammarens Herr Runes
ledamöter ånyo framfört sin ofvan omförmälda motion från förlidet år. motion-
Utöfver hvad då anfördes, yttras nu i motionen följande:
Af de skäl, som under debatten anfördes emot motionen, har jag icke
kunnat öfvertygas om att icke anordnandet af en allmän lånekassa för
Sveriges kommuner skulle för dessa medföra afsevärda ekonomiska för¬
delar, och jag tager mig därför friheten ånyo för Kiksdagen framlägga
förslaget.
Den ekonomiska kris med däraf föranledd penningknapphet, som här
i vårt land inträffade i slutet af nästlidet år och ännu pågår, synes mig
hafva så tydligt visat, Indika svårigheter under nuvarande förhållanden
kunna uppstå för kommuners upplåning af penningar mot skälig ränta,
att äfven de, som förut ansett något behof af en sådan låneanstalt icke
förefinnas, borde hafva blifvit öfvertygade om motsatsen. Enligt mitt för¬
menande har det dessutom visat sig som en verklig fara för vårt penning¬
väsen i allmänhet, att ofonderade kommunlån till högst betydliga belopp
tynga våra penninginrättningar, ett förhållande, som helt visst till stor del
varit orsak till den penningknapphet, som här i landet för närvarande rå¬
der. En allmän kommunal lånekassa skulle därför otvifvelaktigt visa sig
nyttig icke blott genom att bereda kommunerna billigare lån än dem, de
hittills kunnat förskaffa sig, utan äfven genom att i penningknappa tider
göra det möjligt och lättare för våra banker att tillhandahålla den legitima
handeln och industrien erforderligt rörelsekapital utan att i alltför hög
grad behöfva anlita tillfälliga utländska krediter. Efter den nu pågående
penningkrisens slut inträffa sannolikt tider med låga räntesatser, och det
synes mig därför vara af stor vikt, att, därest en kommunal lånekassa
skall inrättas, detta sker snarast möjligt, på det att kassan må redan i
början af sin tillvaro kunna anskaffa erforderliga penningar på billigaste
villkor. *
På grund af nu omförmälda förhållanden och då under den nästlidne
höst här i Stockholm sammanträdande kommunalkongressen det visat sig,
att bland Sveriges kommunalmän intresset för en sådan lånekassa som den
ifrågasatta vore synnerligen lifligt och allmänt, har jag ansett mig böra
redan nu återkomma med motion i ämnet.
Uti flera främmande länder har den kommunala upplåningen under¬
lättats och ordnats.
I Danmark inrättades redan år 1899 »Kreditföreningen af kommuner
16
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.
i Danmark», hvilken förening enligt stadgarna har till uppgift att lämna
sina medlemmar lån. Medlemmarne utgöras af danska kommuner.
Finland äger visserligen ingen allmän lånekassa för kommunerna, men
ur de ganska stora fonder, öfver hvilka finska staten förfogar, erhålla
kommunerna dels bidrag, dels låneunderstöd mot jämförelsevis billig ränta
efter ansökan, som ställes till senaten och af densamma pröfvas.
I England hafva ett mindre antal stora städer själfva ordnat sin
kommunala upplåning, men den stora mängden af engelska kommuner till¬
handahållas af engelska staten lån till mycket billiga villkor. För anskaf¬
fande af härför nödiga medel till billigast möjliga räntefot har engelska
staten anordnat särskild inlåning.
De franska kommunerna erhålla i allmänhet på särdeles billiga vill¬
kor lån af hypoteksbanken Credit Foncier. Eu franska statens deposi-
tionskassa utlämnar emellertid också sådana lån.
Vid eu år 1863 uti Italien upprättad statens depositionskassa bär
genom lag af den 24 april 1898 inrättats eu särskild afdelning för för¬
medling af provinsernas och kommunernas lån.
På grund af hvad sålunda anförts föreslår motionären Eiksdagen att
i skrifvelse hos Kung!. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta ut¬
reda, huruvida och på livilket sätt eu allmän lånekassa för Sveriges kom¬
muner kan inrättas och, såvida utredningen därtill gifver anledning, vid¬
taga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunna erfordras.
Herr Jeans- Härförutom bär i eu inom Andra Kammaren af herr Jeansson i
S°motion{1' Kalmar m. fl. väckt och till kammarens femte tillfälliga utskott hänvisad
motion, n:o 252, föreslagits, att Eiksdagen måtte i skrifvelse hos Ivungl.
Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, under hvilka villkor
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle kunna af staten er¬
hålla en grundfond å exempelvis trettio miljoner kronor i af staten utgifna
räntebärande obligationer för att därigenom sättas i stånd att på fullt till¬
fredsställande sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer
och stadsliknande samhällen lånebehof.
utlåtande. Med anledning af hvad sålunda i de olika motionerna föreslagits an-
Kommuner- ser sig utskottet till eu början böra lämna en kort öfversikt öfver kom-
och sättet6förmun™ finanser. Utskottet har härvid följt statistiska centralbyråns
dess fyllande.
17
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
senaste utredning härutinnan, hvilken utredning hänför sig till år 1904.
Enligt densamma utgjorde vid nämnda års slut den sammanlagda kommu¬
nala skuldsumman för
A. landstingen .................................................. kr.
B. landskommunerna .......................................... »
C. stadskommunerna (jämte därmed jämförliga köpingar):
Stockholm ...................... kr. 105,523,422
Göteborg ........................ » 34,901,550
Malmö........................... » 22,885,577
Norrköping ..................... » 6,665,188
Gäfle ............................. » 10,049,871
Öfriga städer .................. » 108,978,110
20 köpingar .................... » 2,424,089 »
Summa kr.
9,176,660
45,581,335
291,427,807
346,185,802
Dessa skuldbelopp motsvarades vid samma tidpunkt af följande till-
gångssummor, nämligen för
A. landstingen:
egna tillgångar i fastigheter och inven¬
tarier ................................. kr.
egna tillgångar i fordringar, värdepapper
och kontanta medel.................. »
länslasarettens och kurhusens tillgångar i
fastigheter och inventarier ......... »
länslasarettens och kurhusens tillgångar i
fordringar, värdepapper och kontanta
medel ................................. »
B. landskommunerna:
fastigheter och inventarier ............... » 78,291,738
fordringar, värdepapper och kontanta
medel .............................. > 35,221,147 » 113,512,885
Transport kr. 137,718,749
Sih. till Rilcsd. Prat. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 16 Höjt. 3
2,145,215
5,177,591
15,735,639
1,147,419 kr. 24,205,864
18
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
Transport kr. 137,718,749
C. stadskommunerna (jämte därmed
jämförliga köpingar):
fastigheter och inventarier ............... » 330,078,762
fordringar, värdepapper och kontanta
medel ................................. > 83,492,425 » 413,571,187
Summa kr. 551,289,936
Härjämte är att märka, att, enligt gällande kommunallagar, kommu¬
nernas medlemmar äro till bestridande af utgifter, som utöfver en kommuns
egna tillgångar kunna »till kommunens gemensamma gagn eller för sär¬
skilda dess behof» — sålunda jämväl till skulders betalande — erfordras,
underkastade beskattning i enlighet med de i omförmälda lagar bestämda
grunder.
Till belysning af skuldsättningens tillväxt må följande siffror med¬
delas :
A. landstingens skulder:
år 1899 ................................. kr. 5,401,848
» 1900 ................................. » 6,200,612
» 1901 ................................. » 6,343,528
» 1902 ................................. » 6,969,592
» 1903 ................................. » 8,134,686
» 1904 ................................. » 9,176,660
B. landskommunernas skulder:
år 1899 ................................. kr. 31,360,762
» 1900 ................................. » 33,837,386
» 1901 ................................. » 37,283,029
» 1902 ................................. » 40,563,060
* 1903 ................................. » 42,883,723
» 1904 ................................. » 45,581,335
C. stadskommunernas skulder:
år 1899 ................................. kr. 195,248,255
» 1900 ................................. » 211,836,807
» 1901 ................................. » 236,246,503
19
Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
» 1902 ................................. » 262,319,726
» 1903 ................................. » 284,249,491
* 1904 ................................. » 291,427,807
Het lånebehof, som sålunda förefinnes, fylles till väsentlig del genom
upplåning inom landet, om ock utländska lån därjämte förekomma. De
största städerna, Stockholm och Göteborg, låna i regeln själfva direkt från
utlandet, där de åtnjuta eu kredit, som gör det möjligt för dem att betinga
sig mycket förmånliga lånevillkor. Beträffande öfriga kommuner förekommer
däremot dylik direkt upplåning från utlandet endast i mindre utsträckning.
Vid upplåning inom landet för kommunala behof torde de enskilda
bankerna och bankaktiebolagen endast undantagsvis anlitas, utom i fråga om
tillfälliga lån eller eljest lån på kortare tid.
I vida större utsträckning anlitas sparbankerna, särskilt för penning-
försträckningar till landskommunerna.
I öfrigt utlämnas kommunlån till betydande belopp af postsparbanken,
brand- och lifförsäkringsbolagen samt de allmänna pensionskassorna och
andra dylika penninginrättningar äfvensom skogsallmänningsfonderna, hvar¬
vid sålunda inhemska besparingar och inom landet samlade fonder göras
fruktbärande.
Hvad särskildt postsparbankens utlåningsrörelse beträffar, inhämtas af
den officiella statistiken rörande denna bank, att af dess tillgångar voro
vid 1906 års utgång placerade i kommunlån mot skuldebref 13,525,445
kronor och i städers obligationer 14,885,944 kronor (nominellt belopp).
[Räntesatserna växlade för bägge slagen af lån mellan 3.5 ä 3.6 °/o—5 °/o
(i ett enstaka fall 5 J/2 °/o).
Upplåning utom landet för tillgodoseende af lånebehofvet hos de kom- Allmänna
muner, Indika icke själfva uppträda på den utländska lånemarknaden, om-san^för^Sve
besörjes, utom af de vanliga affärsbankerna, hvilka dock endast i ringa riges städer.
utsträckning torde ägna sig häråt, äfven af Allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer. Enligt det för nämnda kassa gällande, af Ivungl. Maj:t
fastställda reglemente har kassan den dubbla uppgiften, dels att för hypo-
teksföreningar mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar äfvensom
de järnvägsstationer och andra platser, där på grund af Kungl. Maj:ts för¬
ordnande ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets
städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt dessa före¬
ningar bereda medel till de lån, som af dem enligt fastställda grunder
20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
skola deras delägare tillhandahållas, och dels att för kommun, som erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amor¬
teringslån, sådant lån anskaffa. I fråga om amorteringslån åt kommun för-
fares sålunda, att, sedan i den ordning, som föreskrifves i gällande författ¬
ningar, beslut blifvit fattadt och af Kungl. Maj:t stadfästadt, att för kom¬
munens räkning till dess allmänna behof skall upptagas lån, ställdt på åter¬
betalning genom årlig amortering under viss tid, hypotekskassan må, om
dess tillgångar ej för hypoteksföreningars behof tagas i anspråk, meddela
det sökta lånet emot kommunens förbindelse. För sådant lån tecknas kom¬
mun icke såsom delägare i kassan, hvars ansvariga delägare sålunda endast
utgöras af de till densamma anslutna stadshypoteksföreningarna. Dessa
föreningar ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i kassan för full¬
görande af de förbindelser, kassan genom utgifna obligationer eller annor¬
ledes iklädt sig. Någon statsgaranti lik den, som kommit Sveriges all¬
männa hypoteksbank till del, förefinnes för närvarande icke.
Enligt utskottet tillkandakomna upplysningar var kassans ställning
den 31 december 1907 följande:
Utelöpande obligationer .................................... kr. 41,461,000: 00
Till delägande hypoteksföreningar utlämnade lån (inclu-
sive förskottslån kr. 67,123: 06)..................... » 36,766,428: 06
Delägande hypoteksföreningars amorteringsräkningar ... » 4,526,142: 66
Amorteringslån till kommuner.............................. » 7,389,165: 00
Amorteringsräkningar med kommuner..................... » 670,824: 35
Grundfonden utgjorde den sl/i2 1907..................... kr. 2,312,650: 00
Reservfonden ................................................ » 879,711: 97
kronor 3,192,361: 97
1907 års vinst utgjorde ......... kr. 201,229: 95
Härifrån afgår 5 °/o utdelning å
grundfonden .................. » 113,423: 20
Om återstoden .......................................... kr. 87,806: 75
lägges till grundfonden och reservfonden, utgöra kassans
egna fonder alltså....................................... kr. 3,280,168: 72
21
Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
Den nominella räntan å lån, som från kassan utlämnats till kommu¬
ner, lärer under tidsperioden 1903—1907 med tillägg af förvaltnings-
bidrag i medeltal hafva uppgått till 4,4 ä 4,5 °/o. Då emellertid förvalt-
ningsbidraget under hela lånetiden är beräknadt å ursprungliga lånebeloppet,
är den effektiva räntan större än anförda siffror utvisa.
A inteckningslån, med eller utan amortering, har under samma tids¬
period lägsta räntan utan kapitalrabatt växlat mellan 4 l/s och 4*/2 °/o,
hvartill kommer ett förvaltningsbidrag af 3/s °/o beräknadt under hela
lånetiden å lånets ursprungliga belopp.
Ilade emellertid kassan åtnjutit förmånen af statsgaranti för sina för¬
bindelser, skulle otvifvelaktigt lånerörelsen, icke minst beträffande kom¬
munlånen, hafva varit af vida större omfattning, helst räntesatserna då
sannolikt kunnat hållas något lägre, än hvad under nuvarande förhållan¬
den varit möjligt.
Vid pröfning af föreliggande fråga torde man enligt utskottets mening
icke uteslutande böra taga hänsyn till kommunernas eller andra låntagares
enskilda intressen utan äfven till statens och det allmännas. — Enligt herr
Trapps motion åsyftas nämligen att, genom den nya kommunala lånean-
stalten med grundfond af 30 millioner kronor i af staten tillhandahållna
statsobligationer, skapa ett enhetligt svenskt kommunalpapper, för hvilket
utan svårighet skulle kunna beredas en fast internationell marknad, till
ett lånebelopp af högst 300 millioner i anstaltens egna obligationer, hvilka
med denna statsgaranti jämte stämpelfrihet skulle på utlandets börser in¬
taga den rangplats, hvartill de vore berättigade. Den låneanstalt, som i herr
G. Bergs motion ifrågasättes har jämväl till uppgift att tillgodose det in¬
hemska behofvet med i utlandet mot obligationer upptagna lån.
För att bilda sig ett giltigt omdöme angående lämpligaste sättet för
den eller de afsedda låneanstalternas organisation, vore det önskligt att kunna
meddela en fullständig statistik öfver den utländska skuldsättningen i vårt
land, särskild! den utländska obligationsskulden. Någon sådan finnes
emellertid icke, hvarför utskottet endast kan återgifva de spridda statistiska
uppgifter härom, som kunnat anskaffas, ehuru de enligt sakens natur äro
ofullständiga och approximativa.
Svenska staten hade ännu 1857 ingen utländsk skuld. — Det första
utländska obligationslånet upptogs 1835 af Bruksägarnes hypotekskassa,
hvars exempel småningom efterföljdes af flera hypoteksföreningar och banker,
så att beloppet af den i utlandet placerade svenska obligationsskulden utgjorde
Utskottets
motivering.
22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
den sl/i2 1858........ 77,121,628 kr. däraf statens 15,786,732 kr.
» 1860........ 110,000,000 » » » 40,081,000 »
» 1865........ 200,000,000 »
» 1870........ 240,000,000 »
» 1876........ 300,000,000 »
* 1880........ 420,000,000 » » » 201,414,000 »
» 1885........ 600,000,000 »
därvid det totala beloppet af utelöpande obligationer beräknats till 893,353,441
kr. (»Sveriges Nationalförmögenhet» af P. E. Fahlbeck 1890.)
Under åren 1886—1893 beräknades den utländska obligationsskuldens
ökning till 58,499,674: 09 och dess minskning genom amor¬
tering med ................................................... 26,029,000 kr.
och genom återköp med ....................................... 27,699,800 »
Summa 53,728,800 kr.
hvarigenom den verkliga ökningen under denna tid endast utgjorde
4,770,874 kr. 9 öre och således den totala obligationsskulden den sl/i2 1893
604,770,874: 09 kr. (»De hårda tiderna» 1895 af J. H. Palme.)
Enligt i Sveriges Kiksbanks Statistiska afdelning upprättadt samman¬
drag, hvaraf utskottet benäget erhållit del, angående obligationslånens place¬
ring, uppgingo dessa till följande belopp:
Kapitalbelopp däraf i utlandet.
den sl/i2 1906 Svenska Staten ......... 420,852,000 kr. 365,123,000 kr.
» Allm. Hypoteksbanken 279,848,000 » 140,000,000 »
» Stockholms stad......... 111,398,500 » 88,512,000 »
» Göteborg ................. 44,864,000 » 38,602,000 »
Malmö.................... 20,504,000 » 9,391,000 »
» Öfriga städer............ 81,055,000 » 2,713,000 »
Summa 958,522,500 kr. 644,341,000 kr.
hvartill komma dels:
den 30/3 1908 Svenska statens 1907 års statslån......... 47,000,000 »
» Stockholms stads lån ....................... 45,000,000 »
» Hypotekskassans för Sveriges städer lån 33,000,000 »
» dels Stockholms Intecknings Garanti-Bolags
under dess verksamhetstid upptagna lån 81,000,000 »
Summa 850,341,000 kr.
23
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
På grund af uppgifternas natur måste det ofvan angifna beloppet af
i utlandet placerade obligationer anses såsom ett minimum. I detta belopp
ingå icke de enskilda järnvägarnes obligationslån i utlandet, om hvilkas
belopp utredning pågår, ej heller det utländska lån, som Sveriges Allm.
Ilypoteksbank nyligen upptagit å 15,000,000 francs mot egna obligationer,
lika litet som andra enskilda industriella verk och inrättningars utländska
obligationslån, som icke äro kända.
Emellertid synes på grund häraf den utländska obligationsskulden
sannolikt böra för det närvarande beräknas till omkring 1,000 millioner
kronor. Till huru stort belopp hela skulden till utlandet uppgår för när¬
varande saknas material att bedöma.
Af förstnämnde författare beräknades den effektiva skulden till utlan¬
det år 1885 motsvara den då till 600,000,000 kr. antagna utländska
obligationsskuldens storlek, hvilken utgjorde 9 °/o af den beräknade sam¬
tidiga nationalförmögenheten och 13,34 °/o af produktionsmedlen, hvilket för¬
hållande ådagalade, att intet annat land i Europa då förmådde uppvisa en
proportionsvis så stor negativ post uti räkningen öfver sina tillgångar eller
med andra ord, att Sverige redan då ägde i förhållande till sin national¬
förmögenhet eu större (utländsk) skuld än andra länder med kvilka eu
jämförelse lämpligen kunde ifrågakomma. Såsom resultat af sin under¬
sökning af fördelningen på de olika låneföremålen af den i utlandet pla¬
cerade obligationsskulden ansåg sig författaren kunna konstatera, »att den
endast till ungefär hälften motsvarades af nya värdeföremål af produktivt
slag, till återstående delar dels af nya värdeföremål, hänförliga till kon¬
sumtionsmedlen, dels ock af ingen valuta. Detta resultat är föga smickrande
för den svenska nationens hushållning. Att under eu 70-årig fred icke
hafva gjort tillräckligt stora besparingar för nödiga förbättringar af kom¬
munikationsmedlen in. in. är illa nog, men motväges något däraf, att i
detta fall den utländska skulden motsvaras af eu valuta, bidragande till
landets produktiva styrka. Däremot måste det betraktas såsom synnerligen
ofördelaktigt, att städernas gas- och vattenledningar m. m. samt boningshus
åt alla slag icke alltid utföras med egna, det vill säga inom landet upp¬
lånade medel. Värst är naturligen, att den utländska skuldsättningen till¬
gripits för att underlätta köp af fastighet eller äfven för rent konsumtiva
ändamål.»
»Egendomarne belånas för att täcka bristande köpeskilling eller äfven
för att medgifva ett högre lefnadssätt. Tack vare obligationsväsendet kunna
24 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
fastigheterna mobiliseras och som andra varor exporteras för att fylla clessa
hvar för sig fullkomligt improduktiva behof.»
»Detta är den punkt, hvarest det enskilda intresset och det allmänna
mest råka i konflikt.»
I hvad mån denna framställning gäller äfven den nuvarande ställningen
kan ej fullt bedömas med ledning af de uppgifter angående denna, ut¬
skottet varit i tillfälle att anskaffa.
Dessa obligationsskulder i utlandet anses emellertid kräfva en årlig
annuitet — en tribut till utlandet — af omkring femtio (50) millioner kronor.
Det resultat, som statistiken, visserligen approximativt och ofullstän¬
digt, kunnat uppvisa i fråga om den utländska skulden i allmänhet och
särskildt obligationsskulden synes utskottet icke locka till fortsättning
i oförändrad riktning och takt, utan mana till försiktighet vid användande
af den utländska krediten, där denna fortfarande befinnes för det allmänna
nödvändig och gagnelig.
Den eller de låneanstalter, som åsyftas i de här afsedda motionerna
och som alla äro ämnade att underlätta penninganskaffningen från utlan¬
det för såväl kommuners som enskildes behof, synas därföre böra af staten
understödjas endast under förutsättning att statens egen utländska upp¬
låning och kredit icke däraf skadas samt att anstaltens organisation blir
sådan, att den icke blott främjar upplåningen i utlandet, utan äfven be¬
fordrar upplåningen inom landet i den mån inhemskt kapital är tillgäng¬
ligt. En annan nödvändig förutsättning synes vara, att för vinnande af
erforderlig trygghet eu viss förmånsrättsordning stadgas mellan olika lån,
upptagna af eu och samma kommun.
De låntagare, som i de till utskottets behandling öfverlämnade motio¬
nerna åsyftas, äro dels rikets kommuner och dels fastighetsägarne i stä¬
derna och med dem jämförliga samhällen. Det torde icke kunna bestri¬
das, att, i det fall att för dessa bägge kategorier af låntagare ett ound¬
gängligt och berättigadt lånebehof förefinnes, det äfven ligger i det allmännas
intresse, att detta behof fylles på ett sådant sätt, att de i motionerna
åsyftade önskemålen rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås.
Till de berättigade lånebehofven höra enligt utskottets mening i främsta
rummet kostnaderna för sådana arbeten, som skola gagna kommande
generationer och som den nu lefvande icke ensam förmår bära. Kom¬
munernas ekonomiska verksamhet är så nära sammanhängande med hela
landets ekonomiska ställning, att staten med afseende å dem måste anses
25
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
hafva ett omedelbart intresse af att deras verkliga penningbebof på för¬
delaktigaste sätt tillgodoses. Men äfven i fråga om fastigketsägarne i
städerna och stadsliknande samhällen föreligger ett sådant, om också mera
medelbart intresse från statens sida. Och då staten ansett sig böra med
sin garanti understödja den jordägande befolkningens behof af fastighets-
kredit, synes ett motsvarande behof för stadsbefolkningen, särskild! i en
tid då städerna äro stadda i rask utveckling och bostadsbrist flerestädes
gör sig märkbar, fordra, att äfven denna befolkning för sin fastighetskredit
beredes samma förmån.
Emellertid torde det, särskild! ur kreditsynpunkt, vara tvifvel under¬
kasta dt, huruvida det skulle vara lämpligt att, såsom i herr Trapps motion
förordas, upprätta en särskild anstalt uteslutande för fyllandet af kommu¬
nernas lånebehof. Detta skulle — under förutsättning att den redan be¬
fintliga, af staten understödda kreditanstalten för jordbruksfastigheter bibe-
hölles oförändrad, och att därjämte en liknande anstalt för stadsfastigheter
inrättades — leda därtill, att vårt land erhölle ej mindre än tre olika
offentliga kreditinstitut, hvilka vid sidan af riksgäldskontoret och riksbanken
komme att uppträda på den utländska penningmarknaden. Tvifvelsutan
skulle detta verka försvagande på krediten. Därtill kommer, att förvaltnings¬
kostnaderna för dessa skilda kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig
väsentligt högre än för en gemensam. För (ifrigt synes af ofvan inhägna
uppgift om obligationslånens placering framgå, att rikets samtliga städer,
utom de tre största, hittills icke belånat sina obligationer i utlandet till
större belopp än 2,713,000 kronor eller 3.3 °/o af deras hela obligations-
skuld.
Ur det allmännas synpunkt vore det enligt utskottets mening riktigast,
om uppgiften att tillgodose såväl kommunernas som lands- och stadsfastighets-
ägarnes kreditbehof kunde öfverlåtas åt en gemensam kreditanstalt, eu
riksh'1/poteksanstalt, hvartill möjligen Sveriges Allmänna hypoteksbank skulle
kunna ombildas. Då emellertid en sådan anordning icke i motionerna
föreslagits och densamma dessutom till äfventyrs kunde stöta på alltför
stora svårigheter, särskild! med hänsyn till de olikartade grupper af lån¬
tagare, för hvilka anstalten skulle vara afsedd, finner utskottet sig böra.
i närmare öfverensstämmelse med hvad herr Gustaf Berg i sin motion
uttalat, framhålla, att det måhända vore lämpligt, om den, äfven för till¬
godoseende af kommuners lånebehof afsedda Allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer, såsom densamma nyligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t be¬
gärt, kunde utvidgas och ombildas, så att den, utrustad med statens garanti
Iiih. till Jiiksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Käft. 4
26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
på samma sätt som Allmänna hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt
effektivt sätt tillgodose kommunernas ock fastigketsägarnes i städer ock med
dem jämförliga samkällen lånebekof. Men jämväl andra sätt att under
statens garanti ordna kreditväsendet för nu afsedda låntagare i motionernas
syfte förtjäna gifvetvis att tagas under öfvervägande.
Då utskottet, såsom af det anförda framgår, vid frågans behandling
trott sig finna, såväl att det tillsvidare torde vara för ofvan berörda kom¬
muner ock fastighetsägare i viss mån nyttigt och nödigt att vid behof fort¬
farande anlita utländskt kapital, som äfven att den utländska upplåning
och konvertering, hvarom här är fråga, borde organiseras, bland annat så
att icke staten och ett flertal låneanstalter må komma att samtidigt trängas
med hvarandra på utländska börser, samt såvidt möjligt begränsas genom
inhemsk upplåning och effektiv kontroll, anser sig utskottet kunna i huf¬
vudsak tillstyrka den utredning, som mer än ofta eljest är nödvändig i
denna vidt ingripande fråga.
Med anledning häraf får utskottet hemställa,
att Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kung!. Maj:t
anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
och under hvilka villkor en eller flera hypotekskassor
med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna af
staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverens¬
stämmelse med motionärernas förslag, eller huruvida
kreditväsendet för kommuner och fastighetsägare må
kunna på annat sätt ordnas under statens medverkan;
samt att Kungl. Maj: t därefter ville till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen möjligen
kan föranleda.
Stockholm den 7 maj 1908.
På utskottets vägnar:
LARS BERG.
Stockholm, tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag 1908.