Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
]
N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 3 april 1908, kl. 1 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8 i an¬
ledning af väckt motion angående skrifvelse till Kung!.
Maj:t i fråga om inrättande af ett under statens värd
stående penninglotteri.
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 48, hafva herr
K. Bergendahl m. fl. hemställt, »att Första Kammaren ville för sin del
besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, om och under hvilka villkor ett
under statens vård stående penninglotteri må här i landet inrättas samt
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan pröfning kan
föranleda.»
Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört hufvud¬
sakligen följande:
Det torde icke råda något tvifvel om, att de föreskrifter, som
hittills gifvits till förekommande af allmänhetens deltagande i utländska
lotterier, icke haft åsyftad verkan, och man hade all anledning antaga,
att författningsbestämmelser enbart icke skulle vara tillfyllestgörande i
sådant afseende. Deltagande i dylika lotterier från den svenska all¬
mänhetens sida syntes under senare tider hafva tilltagit i omfattning,
och det vore därför icke underligt, att framställningar tidt och ofta
framkommit om inrättande här i landet af ett statslotteri, afsedt ej
mindre att i största möjliga mån förekomma anlitandet af främmande
lotterier än äfven att vinna bästa möjliga garantier emot det ockrande
på allmänhetens benägenhet för lotterispel, som nu ägde rum. Att
Bih, till Riksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 11 Iläft. (N:o 12.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N;o 12.
döma af en mängd uttalanden i tidningspressen och äfven af svenska
myndigheter, tyckes opinionen för ett statslotteris inrättande växa sn¬
ällt starkare. — Vid eu undersökniug, som eu svensk konsulattjänste¬
man i Köpenhamn gjort angående storleken af de penningbelopp, som
från Sverige gå till utländska lotterier, hade han kommit till det resul¬
tat, att omkring 6,600,000 kronor ginge till danska klasslotteriet och
omkring 8,400,000 kronor till andra utländska lotterier om året. Om
denna beräkning vore tillförlitlig, osannolikt vore det icke, ägde en ut¬
vandring af svenskt kapital rum, som, då endast en jämförelsevis obe¬
tydlig del däraf återvände såsom lotterivinst, måste verka mycket för¬
svagande på vår ekonomiska ställning. Denna ekonomiska kraftförlust
verkade oroande, hvarför man sökte medel att förebygga densamma.
Då de försök, som därutinnan hittills gjorts, misslyckats, hade den öfver-
tygelsen vunnit insteg, att icke annat medel gåfves, än att inrätta sig
på samma sätt, som man gjort i utlandet.
Mot de anmärkningar, som gjorts mot ett statslotteri här, eller
att staten icke borde legalisera hvad som ur moralisk synpunkt svår¬
ligen kunde gillas, och att ett inhemskt lotteri sannolikt korome att öka
spellusten, kunde ställas att köpandet af lotter i ett penninglotteri inga¬
lunda finge betraktas såsom en i och för sig orätt handling. Först då
köpandet af lotter drefves af den enskilde i sådan omfattning, att han
äfventyrade sin ekonomiska ställning eller genom lotterispel sökte för¬
värfva den utkomst, han borde söka i redbart och plikttroget arbete,
kunde deltagande i lotterispel anses moraliskt förkastligt. Ett lotteri,
som genom sin organisation befordrade sådana öfverdrifter borde gifvet-
vis icke inrättas, och mot en dylik osund spekulation måste ett lotteri
under sträng statskontroll lämna större garanti än ett sådant, hvaröfver
staten icke ägde bestämmanderätt och hvarifrån staten icke kunde af¬
hålla den, som hade lust att däri deltaga.
Då lotterispel sålunda näppeligen kunde förekommas, måste staten
äga rätt att efter faktiska förhållanden träffa sådana anordningar, att
lotterispelet komme att medföra minsta möjliga olägenheter.
I likartadt syfte hade staten ordnat brännvinshandteringen och
maltdrycksförsäljningen och så borde äfven vara målet för statens ord¬
nande af den affärsverksamhet, som under namn af börsspekulation
ägde rum.
Ett statslotteri här borde omgärdas af största möjliga garanti mot
dess missbrukande och vinsten däraf användas till kulturella och filan¬
tropiska ändamål. Därigenom kunde vinstmedeln befrukta viktiga fält
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N;o 12.
för statens verksamhet och komma företrädesvis de klasser till godo,
från hvilka de flesta insatserna i lotterier kunde antagas komma.
Första Kammaren har öfverlämnat motionen för förberedande be¬
handling af sitt första tillfälliga utskott.
Frågan om inrättande genom statens försorg af ett penninglotteri
har flera gånger förut dragits under Riksdagens pröfning, men städse
mötts af motstånd från Riksdagens sida. Det mest vägande afslagsskälet
har varit, att lotterispel är ett ondt, som icke bör af staten omhuldas,
utan tvärtom motarbetas. Det kan också svårligen bestridas, att det
skulle vara för de spellystne bäst att sätta tillit till arbetsamhet och
sparsamhet såsom medel till framgång och icke i lättsinniga förhopp¬
ningar om att genom lyckans gunst hastigt nå en bättre ställning äfven¬
tyra mången gång under försakelser samlade tillgångar. Mycket tyder
dock på, att en sådan klok förtänksamhet icke skall få göra sig så
gällande att spelbegäret hålles tillbaka.
Lotterispelet florerar i de södra orterna; det drager sig allt mer
och mer öfver andra delar af riket och har redan fått landvinning i
trakter, mycket aflägsna från lottericentra. Lotterikollektörer och agenter
arbeta hänsynslöst på att väcka och underblåsa spellusten. Massor af
prospekter och inbjudningslistor till lotterispel spridas öfver landet.
Frestelsen att i ett enda slag vinna en ekonomisk förbättring eller, om
lyckan är särdeles bevågen, en tryggad ställning, till hvilken ett troget
arbete icke lämnar utsikt, blifver så stark, att många falla därför och
offra af sin sparade penning.
Stora summor gå på så sätt ur landet; detta minskar landets
finansiella kraft och har menligt inflytande på mångens lefnadsförliål-
landen. Huru stort belopp, som strömmar till utlandet, kan endast mera
gissningsvis uppskattas, men att det är mycket högt, därom råder intet
tvifvel. Enligt uppgift i motionen har eu svensk konsulattjänsteman i
Köpenhamn efter verkställda undersökningar approximatixt beräknat
hela beloppet till omkring 15,000,000 kronor om året. Huru stark mot¬
strömmen inåt af vinster är, har hittills trotsat alla kalkyler. Det liar
uppgifvits, att den är mycket svag i förhållande till det utgående kapi¬
talet, och säkerligen ligger mycken sanning däri. Den ifver, hvarmed
bortschackrandet af lottsedlar till utländska lotterier bedrifves i riket,
4 Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
är ett omisskänneligt tecken till, att utländska lottorirörelsen här gifver
ett mycket rikligt utbyte.
Den nämnda summan förefaller svindlande hög och den tål må¬
hända vid en af sevärd reducering, men äfven om så skulle vara, har
man svårt att frigöra sig från den uppfattningen, att det sker en åder¬
låtning af svenskt penningväsende, som är så afmattande, att den all¬
varligt manar till ett gif akt.
Att detta förhållande är högst beklagligt, därom synas menin¬
garna inom landet icke vara delade. Likaså tyckas åsikterna gå väl
tillsammans i en önskan, att åtgärder måtte snart vidtagas till undan¬
röjande af missförhållandet, så att spellystnaden icke drifver pennin¬
gar ur landet. Men i fråga om lämpligaste sättet härför gå menin¬
garna i sär.
En del, som ifrar mot allt lotterispel, tror sig finna medlet i
skärpta bestämmelser mot utbjudande och försäljning af lotter samt
mot spridande af kännedom om lotteriernas verksamhet och utfallet af
densamma genom prospekter, dragningslistor och dylikt, som afser att
egga folk till spel. Den vägen borde man utan tvekan slå in på, om
det verkligen funnes utsikt att på densamma komma till ett godt slut,
men det tyckes vara en svårlöst gåta huru detta skall låta sig göra på
ett effektivt sätt, utan ett brytande af brefhemligheten och törhända
också ett allt för djupt ingrepp i den enskildes frihet i sitt görande
och låtande.
Inför slika svårundvikliga hinder vilja andre leda den lust för lotteri¬
spel, som, sorgligt nog, finnes hos den stora mängden, i en riktning,
som väl medgifver spelbegärets tillfredsställande, men tillika håller de
medel, som öfverlämnas åt spelets slump, kvar inom landet. De anse
detta bäst nås genom 'inrättande af ett inhemskt under statens vård
stående penninglotteri. Därom hafva motionärerna nu äfven väckt
förslag.
Vid öfvervägande af detta, har utskottet, fastän det i princip
icke gillar lotterispel, funnit att mycket starka skäl tala för att genom
ett väl kontrolleradt statslotteri söka aflägsna de mest framträdande
olägenheterna af lotterispel såsom det nu pågår. Härvid har utskottet
icke kunnat undgå att påverkas af det förhållande, att spellusten gifvits
en kraftig uppmuntran åt de penninglotterier för olika ändamål — ut¬
ställningar och teatrar m. m. — hvilka Kungl. Maj:t medgifvit och
som pågått i nästan oafbruten följd under de senaste decennierna.
Den lifliga efterfrågan på eller snarare täflan om lotter till dessa
lotterier, som nästan inom alla orter kommit i dagen, innebär ytterli¬
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
gare ett otvetydigt bevis på, att spelbegäret icke blott är mycket spridt
utan äfven är mycket starkt.
Detta gifver skäl att antaga, att, om spellusten icke beredes till¬
fälle att bär i landet blifva tillfredsställd, den skall söka sig väg på ett
eller annat sätt till utländska lotterier. Säkrast tyckes därför att i
denna sak räkna med förhållandena såsom de i verkligheten äro, och
icke såsom de, idealistiskt sedt, böra vara, samt inrätta sig därefter.
Det låter äfven väl tänka sig, att spellusten, hvilken, såsom det
synes,* icke kan kväfvas eller väsentligt stäf]as, skall kunna vändas så,
att den icke länder riket till uppenbar skada, utan i stället kommer att
befordra en del goda syften. Motionärerna hafva äfven sett saken från
den sidan och bestämdt framhållit, att vinsten bör användas till sär¬
skilda kulturella och filantropiska ändamål.
På samma gång utskottet instämmer i detta uttalande af motio¬
närerna, vill utskottet betona, att ett statslotteri icke bör bedrifvas på
så sätt, att allmänheten genom särskilda åtgärder uppmuntras eller
lockas till spel. Däremot böra lämpliga anordningar träffas för att de
spellystne på ett bekvämt och säkert sätt må kunna förvärfva de lotter,
do åstunda, utan att behöfva använda mellanhänder och blifva utsatta
för prejerier från desses sida. Erfarenheterna från lotteriförsäljningarna
för de senaste lotterierna äro i det afseendet icke de bästa, men de
kunna tjäna till ledning vid införande af ett mera nöjaktigt tillväga¬
gångssätt. Vidare synes det vara oundgängligt, att lotteriet, för att
kunna bestå i konkurrensen med utländska lotterier, hvilka här i riket
täfla om marknaden, erbjuder de spelande minst lika goda vinstchanser,
som de utländska, och därjämte lämnar garantier för att de spelande
blifva behandlade på ett korrekt sätt i sina lotteriaffärer.
Ett statens penninglotteri, så ordnadt som nu i korthet angifvits,
skall tvifvelsutan blifva till större nytta, eller kanske rättare sagdt till
mindre skada, än de tid efter annan beviljade penninglotterierna för
vissa särskilda större ändamål, för hvilka det funnits ett ej ringa intresse
att genom höjande af spellusten draga till sig penningar.
Med hvad utskottet nu anfört, har utskottet icke velat gifva ett
bestämdt uttryck af en mening att det är fördelaktigt och lämpligt att
staten inrättar ett penninglotteri, utan endast framhålla, att det finnes
ganska tungt vägande skäl för att statsmakterna taga frågan under
öfvervägande och därvid taga den i betraktande äfven från de synpunk¬
ter, utskottet omnämnt.
Saken synes vara af så allvarlig beskaffenhet, att den väl förtjänar
en allsidig undersökning. Eu sådan borde lämpligen kunna ske i sam-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Käft. 2
6
Första Kammarens Tillfälliga (Utskotts N-.o 1) Utlåtande N:o 12.
manhang med den revision af gällande lotteriförordning och. den utred¬
ning angående ytterligare åtgärder till förhindrande af utländska lott¬
sedlars spridande inom riket, hvarom Kungl. Makt nyligen förordnat,
Utskottet får alltså hemställa,
att i anledning af herr K. Bergendahls med fleras
motion Första Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det
täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande om och
under hvilka. villkor ett under statens vård stående
penninglotteri må här i riket inrättas samt för Riks¬
dagen framlägga det förslag, hvartill en sådan pröf¬
ning kan föranleda.
Stockholm den 27 mars 1908.
På utskottets vägnar
J. von STAPELMOHR.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1908.