Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ant. till Riksd. kansli den 30 mars 1908 kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5 i anledning
af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1908 års
Riksdag under andra hufvudtitelns stat upptagna för¬
slag om anslag för inrättande af ett jordregister.
Till sammansatta stats- och lagutskottets behandling har hänskjutits
Kung]. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag under andra
hufvudtitelns stat upptagna framställning till Riksdagen att för inrättande
af ett jordregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse med utsedde kommit-
terades förslag till förordning angående jordregister med de däruti vid
omarbetning inom justitiedepartementet gjorda förändringar och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t komme att meddelas, bevilja
ett reservationsanslag af 750,000 kronor och däraf på extra stat för år 1909
anvisa 150,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under innevarande år
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som kan finnas erforderligt.
Af chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
den 31 december 1907 beträffande det af utsedde kommitterade den 20
november 1905 afgifna underdåniga betänkande med förslag till förordning
angående jordregister m. m., hvilket yttrande tinnes såsom bilaga fogadt-
vid statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 13 janu¬
ari 1908 angående regleringen af andra hufvudtitelns stat, inhämtas bland
annat följande:
Med anledning af lagberedningens i underdånig skrifvelse den 3 maj
1904 gjorda framställning förordnade Kungl. Maj:t den 30 september
samma år landtmäteridirektören H. Rhodin, kammarrådet G. Thulin och
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 7). 1
2
Lagbered¬
ningens
skrifvelse.
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
hofrättsfiskalen Axel Östergren att verkställa utredning, huruvida åt de upp¬
gifter angående fas tighetsförh ålland ena, hvilka för närvarande skola upptagas
i jordeboken, kunde gifvas den omfattning och i öfrigt sådan anordning, att däri¬
genom bereddes jämväl ett ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen.
Kommitterade, som efter eu del förberedande undersökningar kom¬
mit till den uppfattning, att ett sådant underlag kunde vinnas genom att,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett i Finland, för riket
upprättades ett på jordeboken grundadt jordregister, utarbetade, sedan
åtskilliga försöksarbeten ägt rum, förslag till förordning angående sådant
jordregister, hvarvid afsågs, att för registrets förande nya tjänstebefattnin¬
gar ej skulle erfordras och att införandet af registerbeteckningar i fastig-
hetsböckerna ej skulle för de enskilde medföra särskilda kostnader; och
öfverlämnade kommitterade med underdånig skrifvelse den 20 november
1905 till Kungl. Maj:t underdånigt betänkande, innefattande
dels berörda förslag till förordning angående jordregister, dels ock
förslag til! lag angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,
förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i lagen den 25 maj
1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,
förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 6 i förordnin¬
gen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning
samt motiv och åtskilliga formulärbilagor med tillhörande anvisningar.
Öfver berörda förslag hafva yttranden afgifvits af samtliga Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och förste landtmätare, kammarkollegium samt,
utom hvad angår förordningen angående mantalsskrifning, kommittén för
revision af skiftesstadgan.
Sedermera har äfven högsta domstolen yttrat sig öfver förslaget till
förordning angående jordregister med afseende å däri föreslagna anord¬
nings lämplighet såsom grundval för fastighetsbokföringan.
1 ofvanberörda skrifvelse af den 3 maj 1904 framhöll lagberednin¬
gen, att den publikation af förändringar i rätt till fast egendom, hvilken
i svensk rätt vore urgammal, alltid afsett att åt de rättigheter, hvilka
hade sådan egendom till föremål, bereda en viss grad af trygghet. Ju
fullständigare denna trygghet kunde blifva, desto fullkomligare fyllde pu-
blikationssystemet sitt ändamål. Det måste därför så inrättas, att en
inträffad rättsförändring icke blott för en gång bringades till allmännare
kännedom utan ock på ett åskådligt och för den som ville söka upplys¬
ning lätt tillgängligt sätt återgåfves och bevarades. Målet, som skulle
eftersträfvas, vore, att åt de sålunda publicerade upplysningarna kunde
gifvas full giltighet, så att enhvar, som ville inlåta sig i rättsförhållande
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Ulåtande N:o 7.
3
angående en fastighet, obetingadt kunde förlita sig på riktigheten af så¬
lunda tillgängliga upplysningar. I främmande rättsordningar hade i sådant
syfte utbildats det s. k. grundboks- eller fastighetsbokssystemet. Hvarje
fastighet upptoges i en för ändamålet afsedd bok, där hvarje rättsföränd-
ring, som rörde fastigheten, inskrefves. Vid denna inskrifning vore i re¬
gel själfva rättsförändringen bunden. Det följde då af sig själf, att hvad
boken innehölle på ett afgörande sätt återgåfve allt hvad i rättsligt afse¬
ende om fastigheten gälide. Hvad där icke funnes vore utan rättslig
betydelse, hvad där funnes inskrifvet gällde så som det där vore upptaget.
Boken lämnade en fullt tillförlitlig rättslig bild af fastigheten. Vårt gäl¬
lande system för lagfart och inteckning uppnådde endast i mycket ofull¬
ständig grad det sålunda angifna syftet med publikationen. Väl vore
publikation i visst hänseende villkor för rättsförvärf, men den gåfve i ingen
händelse ovillkorlig giltighet åt den publicerade rätten. Denna vore be¬
roende af omständigheter, hvilka utöfvade sin verkan oberoende af publi¬
kationen och därför trots sådan kunde göra rättsförvärfvet illusoriskt.
Genom den pröfning ärendet vid rätten underginge, hade lagstiftaren väl
sökt förekomma en dylik skiljaktighet mellan den verkliga och den publi¬
cerade rätten. Utesluten vore emellertid icke möjligheten af en sådan
skiljaktighet. Att härutinnan åvägabringa förändring vore icke möjligt
utan att helt och hållet förändra ordningen för dessa ärendens behandling;
och något sådant syntes för närvarande icke böra ifrågasättas.
I annat afseende däremot syntes vårt lagfarts- och intecknings-
väsende kunna och böra redan nu utvecklas och förbättras. Hufvudvikten
vid den publikation, som för dessa ärenden vore stadgad, läge för när¬
varande å själfva offentliggörandet af rättshandlingen vid rätten och den
anteckning, som härom skedde i protokollet. Protokollet vore den urkund,
till hvilken man hade att gå för att erhålla upplysning om de fastigheten
rörande rättsförhållanden. Det läge för öppen dag, att den fordran på
åskådlighet och lätt tillgänglighet, som måste ställas på en publikations-
urkund, för att den skulle motsvara sitt ändamål, härmed endast i mycket
ringa grad uppfylldes. För allmänheten vore protokollet i själfva verket
en sluten bok. För vinnande af upplysning om ifrågavarande förhållanden
måste i regel domarens medverkan påkallas; särskild betydelse tillkomme
i sådant hänseende det s. k. gravationsbeviset, hvithet utgjorde en af do¬
maren gjord sammanställning af protokollet, och hvars korrekta uppsät¬
tande stundom kunde erbjuda icke obetydliga svårigheter. Behofvet af ett
annat, åskådligare och mera lätthandterligt underlag för kännedomen om
dessa förhållanden vore därför påtagligt. Detta behof hade icke heller
förbisetts, när vår lagfarts- och inteckningslagstiftning år 1875 omdanades,
4
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
och hade man äfven sökt tillgodose detsamma genom föreskriften, att vid
sidan af protokollet skulle föras en fastighetsbok, efter visst formulär
återgifvande de upplysningar, som framginge ur protokollet. Denna bok
hade emellertid icke — om man bortsåge från en jämförelsevis obetydlig
detalj — någon som helst sj anständig betydelse, den kunde närmast betecknas
som endast ett register för protokollets begagnande. Gravationsbeviset
skulle upprättas efter protokollet och finge icke grundas endast på fastig-
hetsboken. I förhållande till den uppgift, hvilken sålunda legalt tillkomma
fastighetsboken, vore det arbete, som på dess förande måste nedläggas,
onödigt betungande, under det att det behof, hvilket därmed skulle till¬
godoses, icke fylldes. Förhållandenas makt hade emellertid fört med sig,
att boken i själfva verket erhållit en större användning och faktiskt gjorde
tjänst i protokollets ställe.
Tiden syntes vara inne att söka i lag bereda boken den ställning
sakens natur påkallade och praxis redan i stor utsträckning gifvit den.
Den ordning 1875 års lagstiftning infört hade redan då betecknats såsom
en öfvergångsform, och sedan genom snart trettio års tillämpning af denna
lagstiftning uppnåtts väsentligt ökad reda och klarhet i fastighetsförhål-
landena jämte erfarenhet om fastighetsbokföringen syntes det icke böra
möta betänklighet att nu taga det steg, hvilket man då icke tilltrodde
sig, eller att åt boken gifva karaktären af lmfvudurkund för fastighets¬
rätten. Detta skulle val icke innebära någon utvidgning af publikationens
rättsliga verkan, icke införa ett verkligt grundbokssystem, om det än
skulle vara ägnadt att förbereda ett sådant. Hvad som skulle uppnås
vore, att tyngdpunkten vid själfva publikationen förlädes till inskrifningen
i boken; det blefve denna, som vore afgörande för hvad som finge anses
vara publiceradt. För att vinna upplysning härom vore det alltså icke
vidare nödigt att återgå till protokollet, där icke inskrifningen särskildt
hänvisade till detta. Den olämpliga dubbelhet i bokföringen, som nu
förefunnes, vore aflägsnad och i samband därmed skulle jämväl andra icke
oväsentliga fördelar stå att vinna.
För genomförande af en sådan naturlig utveckling af det nuvarande
systemet erfordrades emellertid icke endast förändringar i gällande lag¬
stiftning angående lagfart och inteckning; i samband därmed syntes böra
vidtagas jämväl anordningar, hvilka fälle utom området för det lagbered¬
ningen anförtrodda uppdrag. De nuvarande fastighetsböckerna för landet
anslöte sig, enligt den i ämnet gällande författning, till jordeboken. De
i denna under särskilda nummer uppförda från äldre tid för sig bestående
enheter (hemman, jordlägenheter, fiskerier samt verk och inrättningar) -—
med undantag för vissa fastigheter af publik natur — upptoges på samma
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
5
sätt i fastighetsboken, hvar på sitt särskilda upplägg, där fastigheten
rörande rättsförändringar successivt antecknades. I den män jorddelningen
fortginge, komme sålunda de å samma upplägg gjorda anteckningarna att
afse i verkligheten rättsligt skilda fastigheter. Till hvilken af de till samma
upplägg hörande, ej sällan till flera hundratal uppgående, jordparcellerna
en i boken förekommande anteckning vore att hänföra, läte sig ofta nog
endast med svårighet och efter en ingående undersökning afgöra. Äfven
blygsamma anspråk på enkelhet, reda och öfver skadlighet i fastighetsbok-
föringen vore detta system icke ägnadt att motsvara, och domaren, som
öfver en särskild fastighet skulle upprätta gravationsbevis, vore därvid
lätteligen utsatt för faran att taga miste. Olägenheterna af detta bok¬
föringssystem, redan nu i vissa delar af landet synnerligen kännbara, skulle
uppenbarligen i mån af den fortgående jorddelningen växa och redan i
och för sig göra en förändring nödvändig. Skulle åt inskrifningarna i
boken tilläggas den själfständiga betydelse ofvan angifvits, syntes detta
system icke längre kunna bibehållas; anspråken på bokens öfverskådlighet
måste då ställas högre, än om jless enda uppgift vore att lämna ledning
vid protokollets begagnande. Åt fastighetsböckerna måste gifvas ökad
specialisering, så att i regeln hvarje särskild fastighet, vare sig den ut¬
gjorde en från äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt
nummer upptagen enhet eller en från sådan enhet genom hemmansklyf¬
ning, ägostyckning eller afsöndring i behörig ordning afskild de], erhölle
sitt särskilda upplägg, där de fastigheten rörande inskrift]ingar utan sam¬
manblandning med andra upptoges. Så anordnade fastighetsböcker kunde
emellertid icke grundas å den nuvarande jordeboken; ett för ändamålet
användbart, fullt tillförlitligt underlag måste därför först skapas. Hvilken
anordning i sådant syfte vore att förorda, tillkomme det icke lagberednin¬
gen att bedöma. Men då i följd af inträdda ändrade förhållanden i fråga
om jordbeskattningen erfordrades uppläggande af nya jordeböcker, hade
lagberedningen trott detta tillfälle icke böra lämnas obegagnadt för att åt
det arbete, som af denna anledning vore påkalladt, gifva en sådan om¬
fattning, att därvid kunde tillgodoses det behof, som på sätt ofvan fram¬
hållits från fastighetsbokssynpunkt mötte.
Vid sidan af detta behof, hvilket syntes kunna betecknas såsom oaf-
visligt, framträdde emellertid det önskvärda af att åt det ifrågavarande
arbetet gåfves ytterligare utsträckning. Fastighetsbokens närmaste uppgift
vore, såsom nämndt, att gifva eu åskådlig och uttömmande bild af de
rättsförhållanden, som vid en viss fastighet vore fästa. Dess betydelse
och värde skulle ökas i väsentlig mån, om ur fastighetsboken — omedel¬
bart eller genom hänvisning till annan tillförlitlig källa — kunde hämtas
6
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
upplysning om själfva föremålet för dessa rättsförhållanden, sålunda om
fastighetens läge, gränser, areal i olika ägoslag in. m. Först härigenom
erhö'lle de rättsliga intressen, som vid fastigheten vore fästa, sitt fullt
konkreta underlag. Betydelsen åt en dylik anordning för rättssäkerheten
läge för öppen dag; en sådan hörde naturligt tillsammans med ett verkligt
fullt tidsenligt grundbokssystem. Men ett dylikt katastersystem hade
äfven andra, från det allmännas synpunkt maktpåliggande uppgifter att
fylla, och de helt visst betydande kostnader, som med dess upprättande
skulle vara förenade, syntes därför icke böra verka afskräckande.
Kommittera- Uti sitt med föranledande af lagberedningens berörda skrifvelse al-
des yttrande, gjfna betänkande anförde kommitterade i fråga om behofvet af ett nytt
underlag för fastighetsböckerna samt det sätt, hvarpå ett sådant skulle
kunna beredas, i hufvudsak följande:
De hufvudsakliga anmärkningar, som kunde göras emot våra fastig-
hetsböcker, jämförda med motsvarande böcker i andra länder, afsåge dels
böckernas bristande öfverskådlighet, i det att ett flertal särskilda fastig¬
heter ofta upptoges på samma upplägg, och dels det förhållandet, att de
på samma upplägg förda fastigheter i regeln icke hade sådana beteckningar,
att de kunde sägas vara i boken individualiserade. Äfven frånsedt bristen
på öfverskådlighet och saknaden af särskilda beteckningar å bruknings¬
delarna, kunde mot våra fastighetsböcker göras den anmärkning, att de i
regeln ej utvisade direkt eller indirekt, hvilken å marken utlagd fastighet
inskrifningen afsåge, hvilket vållade svårighet att individualisera fastigheter
äfvensom oreda och osäkerhet i äganderättsförhållandena. Visserligen vore
upplysningar, medelst hvilka fastigheter kunde individualiseras, att hämta ur
jordeböcker och mantals! ängd er, lagfarts- och inteckningsprotokoll, lagfarts-
och inteckningsböcker samt de i landtmäterikontoren förvarade kartor och
handlingar, men då dessa urkunder förvarades på olika ställen och många
upplysningar kunde vinnas endast genom tidsödande forskning, blefve det
ofta förenadt med svårigheter och kostnader att hopsamla erforderliga
uppgifter, hvarjämte i fråga om ett stort antal fastigheter icke ens efter
granskning af berörda urkunder sådana upplysningar kunde vinnas, att
fastigheten blefve nöjaktigt individualiserad. För undanröjande af de
olägenheter, som vore förbundna med de nuvarande fastighetsböckerna, och
för beredande af trygghet i jordbesittning samt ordning och reda i rikets
för närvarande på många ställen ganska invecklade jordförhållanden, syntes
det därför vara nödvändigt, att ett annat underlag bereddes för fastighets¬
böckerna, så att i dem kunde, på sätt lagberedningen framhållit, upptagas
hvarje särskild fastighet, vare sig den utgjorde en från äldre tid för sig
bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen enhet eller en från
7
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
sådan enhet genom landtmäteriförrättning eller eljest i behörig ordning af¬
skild del, och därigenom erhållas eu matrikel öfver rikets jord, sådan denna
vore å marken delad i särskilda, i rättsligt hänseende skilda fastigheter.
Ehuiu fastighetsböckerna grundats pa jordeböckerna och den kamerala
beteckningen å fastigheter ännu vore den vanligast förekommande, vore
det, då numera de flesta fastigheter på landet blifvit genom laga delningar
till läge och gränser fullt skilda från hvarandra, efter kommitterades upp¬
fattning ej längre behöflig! att i ett nytt underlag för fastighetsböckerna
begagna de gamla kamerala beteckningarna å fastigheterna och detta desto
mindre som efter grundskatternas afskrifvande äfven den kamerala gemen¬
skapen mellan utbrutna lotter i en enhet till hufvudsaklig del upphört,
hvadan hinder ej. mötte att åt hvarje fastighet i riket, i syfte af dess be¬
höriga individualisering, gifva sådan konstant beteckning, som eljest kunde
anses lämplig. Fråga uppstode då, om det under nuvarande förhållanden
vore lämpligt eller möjligt att upprätta en kataster i den betydelse, i
hvilken detta ord användes i de större kulturländerna. För en'modern
kataster erfordrades, utom register öfver alla fastigheter, en säi’skild för¬
teckning öfver hvarje fastighets särskilda delar eller parceller samt en
noggrann uppmätning och kartläggning af hvarje parcell för att i skatte¬
hänseende kunna åstadkomma en sorgfällig beräkning af fastigheternas
skatteförmåga. I Sverige vore visserligen de fastigheter, som undergått
laga skifte eller genom annan landtmäteriförrättning blifvit ur samfällighet
utbrutna, till sina särskilda delar uppmätta och kartlagda. Och då dessa
landtmäteriförrättningar blifvit underkastade pröfning och erhållit fast¬
ställelse, så att gränserna för de särskilda fastigheterna vore att anse så¬
som rättsligt bestämda, kunde således det kartmaterial, som i vårt land
skulle kunna läggas till grund för en kataster, i detta afseende anses
öfverträffa de kartverk, som flerestädes i utlandet tjänat till grundval för
katastern. . Men h andra sidan hade mätningarna vid landtinäteriförrätt-
ningarna i Sverige ej verkställts med den noggrannhet eller medelst de
mera vetenskapliga och exakta mätningsmetoder, som sedan länge och
framför allt vid mätningar för katasterverket tillämpats i utlandet. Till
följd häraf vore det tvifvelaktigt, huruvida den mätning, som Sveriges
jord undergått, vore af beskaffenhet att kunna läggas till grund för *ett
fullt modernt katasterverk. Dessutom funnes i vårt land stora arealer,
som ännu icke varit föremål för någon mätning. Hit vore att räkna dels
ägorna till alla de byar och hemman, som ej undergått skifte, dels ock
ett särskild! slag af fastigheter, hvilka allenast i enstaka fall varit föremål
för mätning, nämligen de genom jordafsöndring uppkomna lägenheter,
kör att här i landet kunna grunda en kataster på ett exakt kartverk skulle
8 Sammansätta Stats- (och Lag-} Jjtsliottets Utlutande A.‘0 7.
alltså erfordras, om ej att all landets jord blefve i enlighet med nyare
mätningsmetoder uppmätt, åtminstone att de många byar, hemman och
lägenheter, hvilkas areal ej vore uppmätt, blefve föremål för matning.
Men denna mätning komme naturligen att blifva både synnerligen dyrbar
och tidsödande och skulle därjämte, då tvistiga frågor om rågångar och
andra äganderättsspörsmål uppenbarligen skulle vid bestämmandet åt de
särskilda fastigheternas gränser och ägovälden i stor mängd uppstå, gifva
anledning till många och långvariga rättegångar. Af dessa skäl och då i
vårt land för närvarande ej förelåge behof att för beskattmngsändamål
erhålla en noggrann beräkning af fastigheternas afkastningsförmåga, hvilket
varit det hufvudsakliga ändamålet med inrättandet af utlandets kataster-
verk, samt en fastighetsmatrikel, som kunde blifva ett fullt användbart
och ’ tillförlitligt underlag för fastighetsboksföringen i riket, enligt kom-
rnitterades mening ändock kunde erhållas, hade det synts obehöfligt och
olämpligt att till grundval för fastighetsbokväsendet lägga ett katasterverk
af ofvannämnda slag. I stället hade kommitterade ~ då jordeboken hit¬
tills utgjort underlaget för fastighetsbokföringen och den utveckling •jord-
besittningsförhållandena å landet under tidernas lopp genomgått hatt till
följd, att jordeboksenheterna, framför allt de, som vore af den natur, att
de' kunde ' blifva föremål för enskildes förfoganden, i stor utsträckning
uppdelats i särskilda fastigheter, som vore på marken till sina gränser
fullt skilda från hvarandra — gått ut ifrån att, därest de till en och
samma jordeboksenhet hörande fastigheter gåfves sådan beteckning, att
äfven därigenom framginge, att de medelst utbrytning ur samfällighet
blifvit särskilda fastigheter, och man läte fastighetsböckerna ansluta sig
till förhållandena å marken, så att ett upplägg i böckerna gjordes för
hvarje särskild fastighet, ett jordregister, som medgåfve specialisering åt
inskrifningarna i fastighetsböckerna och undanröjde bristerna i vårt nu¬
varande fastighetsboksväsen, utan synnerliga svårigheter skulle kunna in¬
rättas på det sätt, att i registret gjordes ett upplägg för hvarje åt de i
jordeboken uppförda hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter
och att hvarje genom laga skifte, hemmansklyfning, ägostyckning eller
jordafsöndring eller annorledes behörigen utbruten del af jordeboksenheten
inregistrerades i särskildt rum å upplägget. .
Enligt kommitterades förslag till förordning angående sådant jord¬
register, jämte därtill hörande formulärbilagor med anvisningar och motiv,
skulle för jordregistret, hvilket endast skulle afse landsbygden, ej städerna,
och som skulle uppläggas efter den nuvarande jordeboken, utan att ny
jordebok dessförinnan behöfde upprättas, gälla vissa grunder, med afseende
å Indika utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen.
'9
Sammansätta Stats- (och Lag1) Utskottets Utledande jS':o 7.
af flei
Yttranden
beträffande
jord¬
registret.
vore att härut
som om ett
och
sl
g ror kissuiguetsuuckcrutt. eu »ugiivou ul'oP1U(,P
a, utgjordes af landtniäterihhftminprhä, det :éyirf;eé'S:Öil^öttf?
sådant underlag bäst'skulle Harmas, éi^gdnom eu xttvid^hjlif
, . n*ir m i i-* <f -v; /ufil *<n}*! , /».tjffsi
------------- o '
mitterade instämde
UUll Hell JJCl llliv.1 VlCliJLUy. JVUUO^IUIU »'-'V • nivv.1 .
däruti, att med hänsyn ;'iili d£ kostnpdér 'jcufli ‘dbij‘t|(ls-
utdräkt, som därmed skulle våra ;forhun,djia,, få et ej för näli^at ande
kunna sättas i fråga att
detta ord användes i de
tt upprätt;', en kåt^tifr H, Wi'1 betydelse,, i: hvitten
___________ störfé^^lilth^lähdemafry-' f&rkLåfåi sig icke:käiH:a;
något att erinra vid att komtnif järad<;s "föfslajf'i hufvuU^ fädes till? o-iritfidi
för åstadkommandet af det äf'hi^hercdilM^éh itV^ågåtfä^h^a, undeflldét
för fastighetsbokföringen, pcb?xTet sl''mf4ket'J mindre $öhv uppfattandet<a?
ett ^ordregister af (len irikf^köi^ihjtféräd^fMsla^tf^dåkafffefätöH skytfffé
om
piu.^pi „.i «.* v,^ w -v* ' fötilMt ---
närvarande i landet1 fåd;rhde‘'föfhållartdpn,;Stmfr jdihfvudsak på ett
sätt fylla med fdjefsaiilma oafsedd! ändamål. Innötande affekt sådant fegistef
snarast möjligt1 j värk*1 däffpr/-'särdeles /Ön&kyåf dt p hpist'däligenorri!dlldpfes
icke skull!7 fnotverkah' införandet1 i1 sinom didfaf ed ;pg’fullständiga, rtfeet
förhåHähdehå ,'åltiåÄén händigt. öfförensöitäiifröaritleikartor grtiht^i!;k:årtia^tif,
utäk jbfdre^Mféfffåffoiii; icke' minst; gbttbiniffé uppgrftim, sÖirtMåfi sftifiä
Mantel11 'drif;! det ‘:i&mMlb0"kdf tmåterial, hvilkdt '^éiiofn: ‘
förrättningar komme till stånd, lomme att utgöra, ett;Modigt fÖfjifVété öhh
god öfvergång till eu: dylik; knråstér. j ■ : ...
1 ' —! ‘ • ' " - ” .''ntfnnf moåuPm "-vtsfe kändt, huru, 'cfét
feskirnii jordfdgistfet
T . ' ir..... ?! Bull
'! I!ii "‘ j&öpth ^dvrkåWn "hl! ånföftf dtfc^defkändt,1;ÖuM‘#
tilltåhWW' 'fäsJtighéfSboifssH^töfn., ‘fbr‘ fif'dbt 'föréslahnii jprdfp^i^tfb';
skfflM^^fhötldkMlfd^aléfp JBbipdié!;ittt' fuiiglg^D^yid dét'jfemitfefadö rot’
dågétWogäde håntfengar' lämhade '-härutinnan''ingen aiihan upplysning äi
- ä M uV\
■ m
‘ä,sr--, s !i\t
V^ioVvöi
V;.;. ; V .
< ■otesys/yt
Bih. till Jllksd. Vret. 1908. 4 Sami 2 Afd. 7 Höft.
10
Departe¬
ments¬
chefens
yttrande.
Förslaget
till jord¬
register i
allmänhet.
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7. *
de antydningar, som i sådant hänseende innehölles i den lagberedningens
skrifvelse, hvilken gifvit anledning till förslagets utarbetande. Vid sådant
förhållande läte det sig ej gärna göra att ingå i en detaljerad pröfning af
förslaget från synpunkten af dess lämplighet såsom grundval för fastighets-
bokföringen. Det syntes emellertid kunna antagas för visst, att, på sätt
lagberedningen ock uttalat, en ny lagstiftning rörande inskrifningsväsendet
måste komma att gå i den riktning att åt fastighetsböckerna gåfves ökad
specialisering, äfvensom att för sådant ändamål måste skapas ett annat
underlag för fastighetsböckerna än den nuvarande jordeboken. Såvidt i
sakens nuvarande skick kunde bedömas, syntes det som om ett ^ordregister,
upprättadt och fördt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna
i det remitterade förslaget, skulle vara väl ägnadt att utgöra ett sådant
underlag. Med afseende å fastighetsböckerna har högsta domstolen emel-
lertid i samband därmed framhållit, att da det synnerligen ofta förekomme,
att särskilda brukningsdelar, tillhörande olika ägare, icke vore i lao-a ord-
ning flan hvarandra atskilda samt i sådana fall den under ett register¬
nummer i jordregistret upptagna fastighet i själfva verket komme att
bestå af flera fastigheter, en på jordregistret grundad fastighetsbok, så
länge någon förändring härutinnan ej genomförts, icke syntes kunna er¬
hålla den specialisering, som vore önskvärd, hvarför vid utarbetandet af
den nya lagstiftningen rörande inskrifningsväsendet borde tagas i öfver¬
vägande, huruvida icke åtgärder kunde vidtagas, i syfte att, såvidt möjligt
vore, undanröja denna olägenhet.»
För egen del anförde departementschefen bland annat:
»Att den revision af lagstiftningen angående lagfart och inteckning,
som senare tids utveckling gjort nödvändig och som för närvarande är
föremål för lagberedningens arbete, icke kan på ett tillfredsställande sätt
genomföras utan att åt fastighetsböckerna beredes ett nytt underlag, synes
mig ställdt utom allt tvifvel. Jordregistrets närmaste uppgift är att bilda
ett sådant underlag, men inskränker sig dess betydelse icke härtill utan
åsyftar jordregistret att i det hela bringa ordning och reda i våra inveck¬
lade jordförhållanden, hvarjäinte det ock har andra från det allmännas syn¬
punkt viktiga uppgifter att fylla. Särskild! bör härvid erinras om dess
betydelse för fastighetskrediten, beskattningsväsendet, jordbruksstatistiken
och landtmäteriväsendet.
Enligt hvad jag från lagberedningen inhämtat är arbetet med dess
förslag till inskrifningsväsendets ordnande så framskridet, att förslaget kan
beräknas vara i tryck tillgängligt redan tidigt under nästkommande år.
-Detta förslag utgår från den förutsättning, att för fastighetsbokföringen
skall finnas ett underlag af väsentligen den beskaffenhet som det "nu
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
11
ifrågasatta jordregistret. Med hänsyn till den tid, som måste åtgå för
registrets uppläggande och om hvilken närmare upplysning skall lämnas
här nedan, är det alltså af nöden, att frågan om jordregistret redan nu
upptages till behandling och afgörande, om ej hela reformen af lagfarts-
och inteckningsväsendet skall blifva fördröjd utöfver hvad eljest kan vara
nödigt för dess genomförande.
Lika med kommitterade och kammarkollegium anser jag, att ett
jordregister af den art kommitterade föreslagit kan uppläggas på grundval
af den nuvarande jordeboken utan att därför erfordras upprättandet af ny
jordebok, och har jag ej heller i öfrig! funnit anledning till någon erinran
vid de hufvudgrunder, på hvilka kommitterades förslag till förordning
angående jordregister är byggdt.»
Sedan departementschefen därefter yttrat sig beträffande de särskilda
bestämmelserna i förslaget till förordning angående jordregister, anförde
han i fråga om organisationen af arbetet för inrättande af ett dylikt
register och kostnaderna därför följande:
»På sätt förslaget till jordregistret utvisar är det afsedt, att jord¬
registret skall uppläggas och föras af förste landtmätaren.
Detta förutsätter en sådan ändring i förste landtmätarens ställning
och löneförhållanden, att han kommer att uteslutande ägna sin ai’betstid
åt statens tjänst och förty i regel må kunna vara å landtmäterikontoret
tillgänglig hvarje helgfri dag. Förslag i detta afseende torde på jordbruks¬
departementets föredragning komma att föreläggas Riksdagen och lärer,
därest förste landtmätarna erhålla sålunda ändrad ställning, särskild! anslag
ej behöfva ifrågasättas för jordregistrets förande.
Hvad angår jordregistrets uppläggande torde tiden därför ej kunna
sättas väsentligen kortare än till fem år, men synes med hänsyn till det
arbete i öfrigt, som måste föregå uppläggandet af nya fastighetsböcker,
tiden ej gärna böra utsträckas längre än hvad sålunda ifrågasatts.
Gifvet är att, särskild! om jordregistrets uppläggande skall verkställas
under en kort tidsperiod, extra arbetskrafter i afsevärd omfattning måste anlitas.
I fråga om det sätt, hvarpå arbetet med jord registrets uppläggande
skulle kunna anordnas, har landtmäteristyrelsens chef uti en till mig på
begäran afgifven promemoria, under förutsättning att förste landtmätarna
från och med ingången af år 1909 erhölle den ändrade ställning ofvan
angifvits och att jordregistret beräknades skola uppläggas under en tid af
fem år, hufvudsakligen föreslagit följande:
I samtliga län med undantag för Kopparbergs län borde arbetet med
jordregistrets uppläggande påbörjas den 2 januari 1909 af förste landt¬
mätaren med biträde dels af den extra personal, som erfordrades för
Arbetets
organisa¬
tion.
■shli'5'ik
-MSitj&vjao
,«o$*
tf
Santp^tv-ifUk^fafs-.,JUa</-) Utskottets Utlåtande N:o
aMäp^ä^eten, JjgilJfj), ejör^räf-c[e särskilda fackinsikter, och dels i vissa
WÄi^fIJ/fR^fnÄ^are* f,de nundre län, där det kunde
QTvf d (T‘IC (vi' f TÅi?cf A • f vyi •) f O T>nr> .n n H åt» nr» •Pm-v» Annr\/r«i 1-- « 1 1 ^ 1---—. ____
LutA* n ,?iiuic/lUuiJ rJ liJln l bil n — ---------- ----7
rfl^iIfWpxPrir^er en femårsperiod skulle kunna med-
för åtminstone större delen af länet,
’ift^rea^7^M^r?J «$t derkijea, hjälp förordnas någon biträdande landt¬
mätare. r ofriga län skulle ‘jWdregistrets uppläggande verkställas under
ljecjnjno- fops^ l^tmj^ypp, som ock skulle deltaga i arbetet i den
TOnWj det medgåfve, men skulle för gransk-
Wfs samt införande i jordregistret af de
ÄiPe j°rd tillkomna fastigheter till hans biträde
fpcRfflMy*” skicklig^ pcK förfång landtmätare, som däråt kunde ägna hela
sin arbetstid. Dessa landtmätare borde företrädesvis utses bland de landt-
egenskaper, att de kunde väntas komma i
landtmätaretjänster. Då det tilläfventyrs
lföfpjc /^t^.^ö^.V^jiigh^r^att på en gång utse dylika landtmätare för
samtliga större fän,' syntes det vara lämpligast, att man till en början
ijfSJfSånkte ;^ig_'it,ill ptt; .myrjsf-r^ antal, exempelvis sex, men på samma gång
utvalde lika stort dugliga landtmätare, hvilka under de förres
<Mö*ör arbetet. Af dessa tolf landtmätare borde
mtMfe °tm å hvart och ett af sex större län, hvarvid,
Rtt erhålla lämpliga personer för undersök-
W[Moi1 i ■ P> bonde utväljas förslagsvis tre län inom Svea
h-öfhfjt^^„tvftV .1^,! ipoin, rrivtPta hofrätts och ett län inom hofrättens öfver
Sh^n^ Q|‘h B|e|ing,Q’ do.my^pjo.
Vid utgången af ar 1909 borde dessa sex yngre landtmätare vara
låtnliidBVf)1?t !y)fh^e anställas hvar och en i ett annat län såsom
lii tv it dan'de bindtpyäjpyg.
■i inom något af de bestämda tolf länen så fortskridit,
ensam
•r9>tspa8J9£iglj5ai Vf?vfriir— “ö~v *** »»»»ou. m »u.
ätt förste^J^nd.iini||3r^,n kunde antagas inom femårsperiodens utgån
TT1 It 1 D.1T fl CtflTYl ofonafArln olrnll a rl av» l» !> n nvrrtrt^l^r.t4-^ 1-^ -! J—;; D —. ,
«fuT!-"0t niindre länen,
öq »>n|jrlmj. irbi‘tf tfju|an(^e landtmätare borde utses, som åt arbetet skulle
bonde möjlighet förefinnas att i mån af behof och
f{M'RambV;ö^ landtmätare förordna sådana att längre eller kortare
rf mfno njlThn ,t°fr.dregistrets uppläggande.
Där i något län förste landtmätaren ej skvdle kunna medhinna led-
i jord registrets uppläggande eller det af annan an-
% nurtf+ >• n j l1 b b e % Q fi ^ s kl i g t, borde annan landtmätare förordnas till biträ-
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
13
Före den 1 januari 1909 borde landtmäteristyrelsen hafva anskaffat
erforderliga blanketter och i öfrigt hafva vidtagit sådana åtgärder, som
vore af nöden, på det att arbetet med jordregistrets uppläggande skulle
kunna vara vid nämnda tid fullt organiseradt. Dessutom borde före denna
tid den af kommitterade föreslagna kursen hafva hållits med de biträdande
landtmätare, Indika skulle deltaga i arbetet, och borde äfven förste landt-
mätarna sättas i tillfälle att åtminstone i viss mån deltaga i denna kurs.
Kursen borde lämpligen förbindas med försöksarbeten i Stockholms läns
landtmäterikontor, hvarigenom arbetet med jordregistrets uppläggande för
detta län väsentligen skulle komma att underlättas.
Enär för undersökningarna i häradsrätternas arkiv det kunde vara
ensidigt, att vid jordregistrets uppläggande socknarna behandlades i viss
ordning med hänsyn till länets judiciella indelning, borde de i regeln
bearbetas häradsvis.
Emot den af landtmäteristyrelsens chef sålunda skisserade arbets¬
planen bär jag i hufvudsak ej funnit något att erinra. Men gifvetvis får
frågan om det sätt, hvarpå arbetet med jordregistrets uppläggande i de¬
talj skall anordnas, ej anses härmed vara slutbehandlad, utan lärer det
få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att efter landtmäteristyrelsens hörande
framdeles därutinnan meddela närmare bestämmelser.
Hvad kostnaderna för jordregistrets uppläggande angår komma de Kostnader
att till hufvudsaklig del utgöras af ersättning till de härför särskildt an- för L'rd,
ställda landtmätare och de extra biträden, som å landtmäterikontoren böra re9lS
anlitas för vissa enklare göromål, som ej erfordra särskilda fackinsikter,
äfvensom af utgifter för anskaffande af blanketter och dylikt. Härtill
komma emellertid de ersättningsbelopp, som måste utgå för undersök¬
ningarna i domstolsarkiven samt till häradsskrifvarna och de tjänstemän
å landskontoren, som komma att förrätta arbete för jordregistrets upp¬
läggande, äfvensom utgifterna för nödig inspektion och för förstärkning
af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen, hvars arbete uppenbarligen kommer
att, särskildt under tiden för jordregistrets uppläggande, ej oväsentligt ökas.
Verkställes undersökningen i domstolsarkivet af den ordinarie domhaf-
vanden, bör den kostnad, som kan drabba honom för tjänstens upprätthållande
under den tid, som för undersökningen erfordras, ersättas af statsmedel.
Hvad angår beloppet såväl af nämnda ersättning som af den godt-
görelse, som bör utgå till de extra arbetskrafter, livilka komma att tagas
i anspråk för jordregistrets uppläggande, torde det böra få bestämmas af
Eders Kungl. Maj t efter förslag af vederbörande myndigheter.
Efter hvad kommitterade framhållit uppgick vid verkställda försöks¬
arbeten i orter, där jordförhållandena ej synts vara mera invecklade eller
14
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
Utskottets
utlåtande.
egenartade än i riket i allmänhet, kostnaden för jordregistrets uppläggande
med tillägg af beräknade utgifter för blanketter med mera i medeltal
för jordboksenhet till omkring tre kronor, och hafva kommitterade med
tagen hänsyn därtill, att till de kostnader, hvilka beräknats med ledning
af berörda försöksarbeten, komma de utgifter, som vid jordregistrets upp¬
läggande skulle föranledas af behofvet att i högre grad än hvad vid för-
söksarbetena kunnat ske erhålla öfverensstämmelse mellan jordregistret samt
fastighetsböcker och mantalslängder, såsom sin mening uttalat, att, för så
vidt tillgång till lämpliga arbetskrafter kunde erhållas, kostnaden för upp¬
läggandet af ett jordregister för hela riket ej borde öfverstiga fyra kronor
i medeltal för jordeboksenhet eller i rundt tal för hela riket med dess
146,525 jordebok senheter 600,000 kronor.
Åtskilliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste landt¬
mätare hafva framhållit, att den af kommitterade beräknade kostnaden
för jordregistrets uppläggande åtminstone för vissa län vore för låg. Huru
härmed sig förhåller är svårt att på förhand bedöma, helst kostnadsfrågan
i väsentlig grad blir beroende däraf, i hvilken omfattning förste landt-
mätarna få tillfälle att deltaga i arbetet med jordregistrets uppläggande.
Äfven om emellertid, med tagen hänsyn jämväl till de under senare åren
ökade lefnadskostnaderna, det måste anses nödvändigt att upptaga kost¬
naden för jordregistrets uppläggande till något högre belopp för jorde¬
boksenhet, förslagsvis till fem i stället för fyra kronor, hvilket för riket
i dess helhet skulle innebära en ökning från cirka 600,000 till 750,000 kro¬
nor, torde denna kostnad, på sätt kammarkollegium framhållit, väl upp¬
vägas af fördelen därutinnan, att välbehöflig ordning och reda i våra jord¬
förhållanden genom jordregistret åstadkommes.
Med afseende å de omfattande försöksarbeten kommitterade vidtagit,
synas vidare försöksarbeten ej erfordras utan, därest nödiga medel af Riks¬
dagen anvisas, beslut kunna meddelas om uppläggande af jordregister för
riket i dess helhet med undantag för de orter, som i förslaget till för¬
ordning angående jordregister angifvits.
Om för jordregistrets uppläggande bestämmes en tid af fem år och
kostnaden därför, på sätt ofvan angifvits, beräknas till 750,000 kronor,
skulle hvarje år erfordras ett anslag af 150,000 kronor. Detta anslag¬
torde böra begäras såsom reservationsanslag, så att belopp, som ett år
besparas, må kunna för samma ändamål användas ett följande år.»
Den angelägenhet, som genom förevarande proposition blifvit före¬
lagd Riksdagen, sammanhänger på det närmaste med frågan om en om¬
läggning af inskrifningsväsendet i afseende å fast egendom. Att detta,
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
15
som i hufvudsak
stiftning,
grundar
si<r
På 1875 års lagfarts- och inteckningslag-
_ lc'ce motsvarar skäliga kraf på rättssäkerhet samt reda och ord¬
ning, är så allmänt erkändt, att någon närmare utveckling häraf icke
lårer erfordras. Den reform på förevarande rättsområde, som 1875 års
lagstiftning innebar, motsvarade nog ej heller ens de önskemål, som vid
den tiden och under tiden närmast därförut gjorde sig gällande. Redan
i skrifvelse den 11 augusti 1860 anförde Rikets Ständer, att för tryggande
af jordbesittningen erfordrades icke endast ett offentligt införande af hvarje
ombyte af ägare, utan ock införande af sådana grund- och hypoteksböcker
som i flera främmande länder blifvit antagna och som innefattade säker
och bestämd upplysning om alla i rättsligt hänseende egendomen rörande
förhållanden. Ständerna hemställde fördenskull om utarbetande af försko-
till en på sådan grund hvilande lagstiftning. Ett sådant förslag blef ock
utaibetadt af en för ändamålet tillsatt kommitté, men ansågs icke vara
praktiskt genomförbart under dåvarande förhållanden. Fastighetsböcker
infördes val genom 1875 års lagstiftning, men de tillädes icke karaktär
åt annat än register till lagfarts- och inteckningsprotokollen, och för det
moderna själfständiga fastighetsboksystemet blef denna lagstiftning främ¬
mande. Det var också en från flera håll uttalad förutsättning för ifråga¬
varande lagstiftning, att densamma endast vore att anse såsom en öfver-
gångsform, och vederbörande departementschef gjorde särskilt gällande,
att »vid omarbetande af jordabalkens återstående delar och dessas samman¬
fattande med stadgandena i lagfarts- och inteckningslagarna till ett samman¬
hängande helt erbjöde sig ett lämpligt tillfälle för lagstiftaren att taga i för-
nyadt öfvervägande lagfarts- och inteckningsväsendet samt att då tillse, huru¬
vida- förhållandena medgåfve att ordna dithörande stadganden på grundvalen
af ett själfständigt fastighetsboksystem». Ett förslag härutinnan föreligger
nu, sedan lagberedningen helt nyligen till Kungl. Maj:t ingifvit förslag till
jordabalk, II, som utgår från anordning med själfständiga fastighetsböcker.
Den uppgift, som enligt den föreliggande propositionen i främsta
rummet skulle tillkomma jordregistret, är att utgöra ett underlän åt
fastighetsböckerna, hvilket såväl i propositionen som af lagberedningen i
motiven till dess ofvannämnda förslag angifves vara erforderligt för dessas
ändamålsenliga omläggning. Men _ därjämte åsyftar jord registret, såsom
chefen för justitiedepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
framhållit, bland annat, att i det hela bringa ordning och reda i våra in¬
vecklade jordförhållanden. Det föreliggande förslaget afser, kan man säga,
ytterst att bereda ökad rättssäkerhet i fråga om dessa förhållanden.
Att vår nuvarande lagstiftning på ifrågavarande område och sär-
skildt i hvad den angår inskrifningsväsendet icke bereder tillräcklig rätts-
16
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande A.o 7.
lig trygghet har vid inånga tillfallen framhållits såväl från den allmänhets
sida, hvars intressen varit berörda af denna lagstiftning, som ock från
myndigheter, Indika haft sig tillämpningen af densamma anförtrodd. Det
torde icke heller lida något tvifvel, att de sålunda förefintliga olägenheterna
med hvarje år som går skola blifva alltmer svårartade, och att de särskilt
skola visa sig ägnade att i alltjämt ökad mån göra de rättsfrågor, som äio
afhämnga af uppgifterna i ifrågavarande urkunder, invecklade och svårlösta.
Om det sätt, hvarpå man skall kunna råda bot för oegentligheterna
på ifrågavarande synnerligen viktiga rättsområde, må olika meningar kunna
råda. Propositionen tänker sig att reformerna härutinnan skola inledas
med upprättande af ett jordregister, och att denna åtgärd skall efter¬
följas af en uppläggning af nya fastighetsböcker på grundvalen af det
sålunda upprättade registret. De allmänna skäl, som såväl åt de kommitte-
rade, hvilka utarbetat det förslag i ämnet, hvarpå propositionen i hufvud¬
sak grundar sig, som ock af departementschefen och vissa myndigheter,
som ^blifvit hörda i saken, blifvit anförda såsom stöd för den nyss an¬
gifva planen för ifrågavarande angelägenheters ordnande, hafva synts ut¬
skottet i hufvudsak öfvertygande.
Af ifrågavarande plan är för närvarande endast en del. föremål tor
Riksdagens pröfning, nämligen frågan om jordregistret. De tilltänkta de¬
taljerna i afseende å registrets anordning, uppläggande och förande åter¬
finnas i det förslag till förordning angående jordregister, hvithet såsom
bilaga åtföljer propositionen. Då denna förordning skulle blifva af ad¬
ministrativ natur, hafva författningsförslagets särskilda bestämmelser, icke
cjorts till föremål för utskottets bepröfvande, men då utskottet ej har
något att erinra mot de kostnadsberäkningar, som i propositionen blifvit
gjorda med afseende å ifrågavarande anordning, anser utskottet, att proposi¬
tionen bör vinna Riksdagens bifall.
Under utskottets behandling af detta ärende hafva i fråga om vissa
här ofvan icke berörda delar af det föreliggande förslaget några syn¬
punkter gjorts gällande, hvilka utskottet ansett vara af beskaffenhet att
här böra finna uttryck. ... ...
Den ordning och reda i jordförhållandena, som jordregistret atsei
att bereda, har man i de större kulturländerna sökt ernå genom, det s. k.
katastersystemet, som förutsätter, förutom register öfver fastigheterna,
förteckning öfver hvarje fastighets särskilda parceller jämte efter moderna
mätningsmetoder upprättade kartor, som ständigt öfverensstämma med
förhållandena på marken. Det kunde måhända ligga nära till hands att i
jordregistret se en öfvergångsform till den moderna katastern. Lämpligheten
ur den synpunkten af jordregistrets anordnande har under åi endets före
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
17
gående behandling också betonats, särskild! af kommittén för revision af
skiftesstadgan. Med hänsyn till de uttalanden, som sålunda blifvit gjorda
om förhållandet mellan jordregistret och katastern, har utskottet dock ansett
sig icke kunna undgå att uttryckligen betona, att det för en längre fram¬
tid torde vara omöjligt att tänka på införandet af katastersystemet i vårt
land. De kommitterade, som utarbetat det ursprungliga förslaget till för¬
ordning angående jordregister m. m., hafva på ett öfvertygande sätt be¬
lyst de hinder, som i förevarande hänseende möta. Utskottet kan såsom
stöd för sitt uttalande hänvisa till det referat af kominitterades yttrande
härutinnan, som finnas intaget i propositionen.
I den män jordregistret afser att direkt tjäna allmänhetens in¬
tressen är det, enligt utskottets åsikt, af synnerlig vikt att de bestäm¬
melser, som reglera detsamma, göras så enkla som möjligt. Det är öfver
hufvud taget härvid ett oeftergiflig! önskemål, att den enskildes besvär
och kostnader för ordnande af rättsliga angelägenheter med afseende å
fast egendom icke varda ökade genom jordregistrets införande. Hvad be¬
träffar de kostnader, som komma att orsakas staten genom jordregistrets
införande, äro de att hänföra dels till registrets uppläggande och dels
till dess förande. I propositionen är endast fråga om de förra. Med af¬
seende å dessa har utskottet, såsom ofvan nämnts, icke något att erinra.
I fråga om kostnaderna för jordregistrets förande linnes i propo¬
sitionen icke någon beräkning gjord. Chefen för justitiedepartementet
har emellertid i sitt yttrande till statsrådsprotokollet gifvit antydan om
åtminstone en statens utgiftspost, hvars ökning blir en nödvändig följd af
registrets förande. Efter erinran om att jordregistret skulle uppläggas och
föras af förste landtmätaren, framhåller departementschefen nämligen, att
detta förutsatte en sådan ändring i förste landtmätarens ställning och
löneförhållanden, att han komine att uteslutande ägna sin arbetstid åt
statens tjänst. Men dessutom talar departementschefen om utgifterna för
förstärkning af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen, hvars arbete uppen¬
barligen komine att, särskildt under tiden för jordregistrets uppläggande, ej
oväsentligt ökas. Sistnämnda uttalande synes gifva vid handen, att en ökning
af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen utöfver de nuvarande jämväl är att
förvänta såsom en följd af landtmäteristatens befattning med registrets förande.
I anledning af hvad departementschefen anfört i fråga om de två
utgiftsposter, som här vidrörts och till hvilka kostnaderna för jordregistrets
förande naturligtvis icke komma att begränsas, anser sig utskottet böra
betona angelägenheten af att jordregistret icke anordnas på sådant sätt, att
arbetet med detsamma kraf ver inrättandet af nya tjänster. Något sådant
har heller icke blifvit ifrågasatt i propositionen, och hvarje antydan om
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. 3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
att behof af nya tjänstemän, åtminstone med uppgift att taga omedelbar
befattning med jordregistrets förande, skulle göra sig gällande för fram¬
tiden, saknas jämväl i propositionen.
Om, såsom propositionen förutsätter, jordregistrets förande kommer
att anförtros åt förste landtmätarne, varder dessa tjänstemäns ställning till
sin karaktär väsentligen förändrad. De nya uppgifter som tilläggas
tjänsterna måste gifvetvis på dessas innehafvare ställa nya kraf. Dessa
hänföra sig närmast till erfarenheter och personliga egenskaper, som man
under nuvarande förhållanden icke alltid ansett sig behöfva fordra af förste
landtmätarne och som väl icke heller nu förefinnas hos en del af dem. Det
är därför själffallet, att vid besättandet af förste landtmätareplatserna hän¬
syn i framtiden måste tagas jämväl till de särskilda egenskaper, som befatt¬
ningen med jordregistret krafvel-.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kung]. Maj:ts pro¬
position n:o 1 punkt 25 under andra hufvud ti teln måtte,
för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med det propositionen bifogade förslag-
till förordning angående jordregister och i enlighet med
de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t meddelas,
bevilja ett reservationsanslag af 750,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1909 anvisa 150,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att under innevarande år
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som
kan finnas erforderligt.
Stockholm den 30 mars 1908.
På det sammansatta utskottets vägnar:
o
T. ZETTERSTRAND.
Det skulle här antecknas, att herr Hann Andersson icke deltagit i
detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm 1908. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.
804 /