Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Itiksd. kansli den 24 mars 1908, kl. 2 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 2, i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anord¬
nande af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot
skada till följd af olycksfall samt en med föranledande
af propositionen väckt motion.
Genom proposition, n:o 47, af den 14 februari 1908 har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,
att från och med år 1909 måtte genom statens försorg anordnas en
särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall
enligt hufvudsakligen följande grunder:
Enhvar svensk undersåte, som hade sitt hemvist i Sverige och idkade
fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, ägde, vare sig han arbetade
för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkrings-
anstalten bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående er¬
sättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stad¬
gade grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,
då den aflidne icke efterlämnade änka eller minderårigt barn, utginge till
den aflidnes föräldrar och syskon under femton år, såvidt den aflidne
under lifstiden försörjt sina omförmälda efterlefvande eller till deras för¬
sörjning bidragit. Ersättning utginge i sådant fall i form af kapital¬
utbetalning med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefde,
Bill. till Piksd. Prat. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft. (N:o 4.) 1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4.
till dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller,
om de voro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades
båda föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon ntginge med
400 kronor.
Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utginge för
skada till följd af olycksfall, som härflöte från utöfningen af fiske¬
yrket eller som uppstode vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller
vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrefves, för så vidt
båten icke användes vid fraktfart, som ej hade samband med fiskerinär¬
ingen. Ersättning utginge dock ej i något fall för skada, som den ska¬
dade uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller
som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning
af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den
försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.
Försäkring medgåfves icke för kortare tid än ett år, och utgjorde
den årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.
Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otill¬
räcklig för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarför¬
säkringen komme att utgå, fyldes bristen af statsmedel; och utbetalades,
sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder
därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisi¬
tion det statsbidrag, som erfordrades till skuldernas täckande.
Den försäkrade vore berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som af
riksförsäkringsanstalten bestämdes, genom försäkring i riksförsäkrings-
anstalten betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning, sjuk-
hjälp eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.
Fiskare, som på sätt förut nämnts genom försäkring i riksförsäk¬
ringsanstalten beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för
skada till följd af olycksfall i arbete, finge ock, med de inskränkningar
beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksför¬
säkringsanstalten kunde bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt
samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffade utom arbetet.
De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föran¬
leddes, bestredes af statsmedel.
I öfrigt gälde i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar be¬
stämmelserna i lagen angående ersättning för skada till följd af olycks¬
fall i arbete den 5 juli 1901.
Under förutsättning af bifall till hvad sålunda föreslagits, föresloge
Kungl. Maj:t Riksdagen vidare
3
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.
att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af
27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;
att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäk-
ringsanstaltens verksamhet, som blefve en följd af den nu ifrågasatta för¬
säkringen, likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa
från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf för¬
slagsvis 2,500 kronor till ortsombud; samt
att medgifva, att de ökade kostnader, som kunde uppkomma för
postsparbanken för dess bestyr med förevarande försäkring, måtte utgå
af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postspar¬
banken förslagsvis redan anvisade anslag.
Efter att hafva lämnat en öfversikt öfver tidigare förslag rörande
fiskares försäkring mot olycksfall äfvensom en kortfattad framställning
af de i främmande länder beträffande ifrågavarande slag af försäkring
vidtagna åtgärder, redogör chefen för civildepartementet i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet för en af riksförsäkringsanstalten på nådig be¬
fallning verkställd utredning i ämnet. Öfver riksförsäkringsanstaltens
framställning, som i det väsentliga legat till grund för propositionen
och med afseende å hvars detaljer utskottet tillåter sig hänvisa till
propositionen, hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen
äfvensom landtbruksstyrelsen blifvit hörda, hvarjämte postsparbanken
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i fråga om den befattning,
som postsparbanken skulle komma att taga med försäkringen. Såväl
befallningshafvandena som landtbruksstyrelsen tillstyrka inrättandet af
eu särskild olycksfallsförsäkring. De fiskare, såväl sammanslutningar
som enskilda, hvilka begagnat sig af dem lämnadt tillfälle att yttra
sig öfver riksförsäkringsanstaltens förslag, hafva med ett undantag till¬
styrkt detsamma dock med en förändring, som af ämbetsverkets chef
i särskild reservation föreslagits och som, på sätt framgår af den efter¬
följande framställningen, blifvit iakttagen i propositionen. Departe¬
mentschefens eget yttrande i frågan är af följande lydelse:
»Frågan om vidtagande af åtgärder från statens sida för fiskeri¬
näringens främjande har under de senare åren vid upprepade tillfällen
varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens behandling. Därvid
har så ofta framhållits den stora vikt och betydelse, denna näringsgren
äger för vårt land, och fiskets stegrade värde såsom förvärfskälla föl¬
en icke oväsentlig del af Sveriges befolkning har så allmänt erkänts,
att jag icke torde behöfva ytterligare tillägga något i detta hänseende.
Departements¬
chefens ytt¬
rande.
4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.
Tack vare den frikostighet, hvarmed Riksdagen på senare tid un-
derstödt fiskerinäringen, har densamma tagit ett glädjande uppsving,
och intresset och företagsamheten särskildt bland fiskarna på vårt lands
västra kust i ej ringa grad ökats.
Jag vill bär endast erinra, att bruttoafkastningen för rikets hafs-
och kustfisken under fiskeåret 1906—1907, enligt mig från landt-
bruksstyrelsen meddelade uppgifter, i rundt tal kan antagas hafva upp¬
gått till omkring 13,500,000 kronor, däraf 7,840,000 kronor belöpa sig
på Göteborgs och Bohus län.
De för fiskerinäringen beviljade statsanslagen hafva hufvudsakligen
afsett en ändamålsenligare organisation af fiskeriadministrationen äfven¬
som att underlätta möjligheten för fiskarna att anskaffa moderna båtar
och redskap.
Från statens sida har däremot hitintills föga blifvit åtgjordt för
att på försäkringens väg säkerställa fiskarna mot följderna af olycksfall
i deras farliga yrke.
Såsom förut framhållits, finnes ju fisket icke upptaget bland de
ersättningspliktiga yrkena i 1901 års lag, och äfven om man skulle
hänföra fisket till de verksamhetsarter, hvarå lagens bestämmelser äga
tillämpning — något som emellertid ej ens blifvit ifrågasatt — skulle
därmed säkerligen föga vinnas. Det förhåller sig nämligen så, att de
flesta fiskare äro sina egna arbetsgifvare, hvarför en åtgärd af antydd
art i det stora flertalet fall skulle komma att sakna praktisk betydelse.
Nu anförda omständighet — att fiskaren i regel är själfständig
yrkesutöfvare — betager också fiskaren i de flesta fall möjlighet att
begagna sig af den i 24 § af 1901 års lag alla arbetare, ehvad de äro
stadda i sådant arbete, som i lagen afses, eller ej, medgifna rätt att
genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbetet. Enligt hvad jag inhämtat, har
icke heller sedan riksförsäkringsanstaltens utlåtande afgafs någon fiskare
försäkrat sig i riksförsäkringsanstalten.
Hvad sålunda anförts torde utgöra tillräcklig anledning till vidta¬
gande af särskilda åtgärder för att bereda fiskarna tillfälle till af staten
anordnad olycksfallsförsäkring.
Att en sådan försäkring nu bör anordnas såsom frivillig synes mig
på de af riksförsäkringsanstalten anförda grunder vara uppenbart.
Den utredning, som af riksförsäkringsanstalten förebragts, gifven
emellertid otvetydigt vid handen, att, därest icke kostnaderna för för¬
5
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
säkringstagarna i väsentlig mån inskränkas, en dylik försäkring på
grund af de tryckta ekonomiska förhållanden, hvarunder fiskarbefolk¬
ningen i allmänhet lefver, samt de dryga kostnader, fiskarnas båtar och
redskap kräfva, icke skulle hafva stor utsikt att af fiskarna mera all¬
mänt omfattas. Den erfarenhet, man vunnit, att fiskare endast i un¬
dantagsfall tagit försäkring mot olycksfall i enskilda bolag, bestyrker
ytterligare detta antagande.
Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att för underlättande af
möjligheten för fiskarna att erhålla sådan försäkring skulle anordnas
en särskild olycksfallsförsäkring, därvid staten skulle bidraga med, för¬
utom förvaltningskostnaderna, jämväl en del af de ersättningar, som i
anledning af fiskarförsäkringen komma att utgå.
Utan tvifvel kan mot en sådan anordning göras synnerligen vä¬
gande anmärkningar. Innan jag närmare yttrar mig härom, tillåter
jag mig emellertid erinra, att i den hufvudsakligen på 1891 års arbetar-
försäkringskommittés utlåtande grundade propositionen till 1895 års
Riksdag med förslag till lag angående försäkring för beredande af
pension vid varaktig oförmåga till arbete upptagits den grundsatsen,
att af statsmedel skulle dels bestridas kostnaderna för pensioner till
försäkrade arbetares hustrur och uppfostringslijälp för deras minderåriga
barn, dels betäckas utgifterna för de en gång försäkrades kvarstående
i försäkringen, oaktadt de lämnat försäkringspliktig anställning, dels
ock lämnas godtgörelse åt vissa mindre arbetsgivare, som enligt lagen
skulle vara berättigade återbekomma af dem för deras arbetare erlagda
pensionsafgifter. Därjämte skulle statsverket erlägga hvad som beräk¬
nats åtgå för att kunna medgifva den vid lagens trädande i kraft lef¬
vande generation, som ej fyllt 40 år, att på samma villkor som öfriga
försäkringspliktiga ingå i försäkringen. Denna grundsats godkändes
af det särskilda utskott, till hvars behandling propositionen öfverläm-
nades, men propositionen vann ej Riksdagens bifall.
I propositionen till 1898 års Riksdag i samma ämne upptogs denna
grundsats ånyo och utvidgades därhän, att den i det äldre förslaget
flertalet arbetsgifvare ålagda skyldigheten att bidraga till den obligato¬
riska försäkringen skulle ersättas med motsvarande bidrag af stats¬
medel. Denna proposition rönte emellertid samma öde som den före¬
gående.
Vidare vill jag i detta sammanhang erinra, hurusom i en vid 1899
års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion föreslagits, att af
tillgängliga medel skulle afsättas en fond på 100,000 kronor under be¬
nämning »nödhjälpsfonden för änkor och barn efter drunknade fiskare)).
6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.
Ur fonden skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där olyckan
skett, hafva rättighet att, om så ansågs behöfligt, rekvirera en viss
summa penningar till de efterlefvandes hjälp.
Statsutskottet ville icke förneka motionens behjärtansvärda syfte,
men ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så be¬
skaffad rätt till understöd åt änkor och barn, som motionären önskat
bereda fiskarbefolkningen, icke tillkomme någon annan klass af närings¬
idkare inom vårt land, hvadan sålunda genom bifall till motionen en
undantagsställning skulle beredas utöfvarna af tiskeyrket.
1 utskottets utlåtande instämde Andra Kammaren efter en öfver¬
läggning, hvarunder betonades önskvärdheten att få denna synnerligen
behjärtansvärda fråga på tillfredsställande sätt och med understöd från
statens sida ordnad. Första kammaren biföll likaledes utskottets hem¬
ställan.
Det låter sig ju icke förnekas, att det kan synas betänkligt att,
på sätt som af riksförsäkringsanstalten nu föreslagits, bereda en sorts
undantagsställning för utöfvarna af fiskeriyrket, liksom man med skäl
kan ifrågasätta lämpligheten däraf, att, medan frågan om allmän iu-
validitetsförsäkring är beroende på pröfning, fastslå principen om stats¬
bidrag till pensionering i ett särskildt fall.
Men å andra sidan är tydligt, att undantagsförhållanden kräfva
undantagsbestämmelser, och det torde icke vara oberättigadt att påstå,
att fiskarna i förhållande till andra näringsidkare intaga en särställning.
Deras arbete är i allmänhet synnerligen hårdt och afkastningen däraf
skäligen oviss, hvarjämte risken för olycksfall särskildt med dödlig utgång-
är större än i de flesta andra yrken. I det stora flertalet farliga yrken är dock
arbetaren i viss mån säkerställd mot följderna af olycksfall under arbetet
genom arbetsgifvarens ersättningsplikt, under det fiskarna icke äga motsva¬
rande garantier. Den ojämna arbetsförtjänsten, gör också, att de kanske
mindre än arbetare i andra yrken blifva i tillfälle att genom besparingar
skydda sig mot de ekonomiska följderna af ett olycksfall.
I Danmark, där den sociala olycksfallsförsäkringen i allmänhet är
fotad på samma grunder som i vårt land, d. v. s. på arbetsgifvarens
ersättningsplikt, hvarifrån han kan frigöra sig genom arbetarnas för¬
säkring, har man icke heller tvekat att beträffande fiskarna skapa en undan-
tagsanordning, enligt hvilken staten bidrager till deras olycksfallsförsäkring.
I Sverige saknas icke heller exempel därpå, att staten lämnar bi¬
drag till pensionering af yrkesutöfvare, hvilka icke äro statstjänare, så
exempelvis beträffande sjuksköterskor och barnmorskor.
På grund af nu anförda förhållanden har jag ansett mig kunna
ansluta mig till förslaget om statsbidrag för ifrågavarande försäkring,
7
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.
och har jag mot detaljerna i riksförsäkringsanstaltens förslag härutinnan
icke funnit något att erinra.
Statens bidrag skulle sålunda, oafsedt förvaltningskostnaderna, sanno¬
likt komma att snarare understiga än öfverstiga hälften af hela årspremien
som, på sätt förut nämnts, beräknats till 10 kronor för hvarje försäkrad.
Beträffande rätt till delaktighet i försäkringen ansluter jag mig till
riksförsäkringsanstaltens förslag.
Af riksförsäkringsanstalten har föreslagits, att ersättning i anled¬
ning af försäkringen skall utgå hufvudsakligen i enlighet med bestäm¬
melserna i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete den 5 juli 1901. Ersättning skulle sålunda utgå vid olycksfall,
som härflöte från utöfningen af fiskaryrket. Riksförsäkringsanstalten
förordar emellertid, att, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,
ersättning jämväl skall utgå vid skada till följd af olycksfall, som in¬
träffat under fiskares frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd,
samt vid användande af fiskebåt, äfven om fiske icke därvid bedrifves,
för så vidt den icke användes i fraktfart, som ej har samband med
fiskerinärin gen.
Emot riksförsäkringsanstaltens förslag i dessa hänseenden har jag
icke funnit något att i sak erinra, men torde till förekommande af
missförstånd vissa redaktionella jämkningar erfordras.
Riksförsäkringsanstalten anser vidare, att i enlighet med den all¬
männa regel, som fastställts genom 1901 års lag, ersättning på grund
af olycksfall, som medfört döden, endast skall tillkomma änka och barn
efter den förolyckade. I fråga härom ansluter jag mig emellertid till
den åsikt, som uttalats af t. f. öfver direktör en May i hans ofvan om-
förmälda reservation, nämligen att, därest den aflidne ej efterlämnar
änka eller minderårigt barn, ersättning skall utgå till föräldrar eller
syskon, som den aflidne helt eller delvis försörjt. Erfarenheten från
Danmark visar, att de ogifta fiskarna till en början visat sig obenägna
att ingå i olycksfallsförsäkringen, detta på den grund, att ersättning
ursprungligen enligt dansk lag endast i det fall utgick till andra släk¬
tingar än änka och barn, att dessa helt och hållet försörjts af den för¬
olyckade. Sedan den förut omnämnda lagändringen beslutats, har emel¬
lertid af orsaker, som delvis dock torde vara att tillskrifva andra förhål¬
landen, tilloppet af försäkrade väsentligen stigit. Antalet försäkrade, som
utgjorde 5,124 år 1904 och 5,284 år 1905, steg sålunda under år 1906
till 7,402. Med den af riksförsäkringsanstalten föreslagna begränsningen
skulle säkerligen tillslutningen till försäkringen hos oss blifva skäligen
8
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4
ringa. Såsom skäl mot den ifrågasatta utsträckningen af rätten till er¬
sättning åt efterlefvande har af riksförsäkringsanstalten hufvudsakligen an¬
förts olämpligheten af att för en enstaka yrkesgrupp göra undantag från
den i 1901 års lag fastställda allmänna regeln. Då emellertid den före¬
slagna försäkringen äfven i andra afseenden är afsedd att skilja sig
från de i nämnda lag fastställda grunder, synes det af riksförsäkrings¬
anstalten anförda skäl icke böra tillmätas afgörande betydelse. De, som
yttrat sig öfver förslaget, hafva också enstämmigt biträdt reservationen.
Riksförsäkringsanstalten har såsom nämndt hemställt, att de för¬
säkrade skulle beredas möjlighet att mot särskild tilläggsafgift erhålla
förkortning af den i 1901 års lag till 60 dagar bestämda karenstiden.
Dock anser anstalten, att ersättning icke i något fall borde få utgå
tidigare än från och med femtonde dagen efter olycksfallet, enär för¬
valtningskostnaderna skulle blifva icke oväsentligt ökade, utan att den
försäkrade erhölle motsvarande nytta. Enligt 1901 års lag gäller emel¬
lertid, att för arbetare, som är i riksförsäkringsanstalten försäkrad, kan
genom försäkring i anstalten betingas rätt till sjukhjälp eller lifränta
redan från och med första dagen efter olycksfallet, och synes mig intet
skäl föreligga att beträffande här ifrågavarande försäkring göra afsteg
från nämnda grundsats. De af riksförsäkringsanstalten beräknade för¬
valtningskostnaderna lära icke åtminstone under första tiden behöfva
öfverskridas till följd af den utaf mig sålunda förordade anordningen.
Emellertid synas mig tillräckliga skäl ej föreligga för att staten
skulle i någon mån bidraga till försäkringen under karenstiden, hvar¬
under arbetare i de ersättningspliktiga yrkena icke är ovillkorligen be¬
rättigad till sjukhjälp eller lifränta.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att 1907 års Riksdag
enligt förslag af Kungl. Maj:t medgifva, att arbetsgifvare, som enligt
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901 i riksförsäkringsanstalten försäkrar sina arbetare mot olycks¬
fall, så ock arbetare, som genom försäkring i anstalten bereder sig
ersättning enligt de i samma lag stadgade grunder för skada till följd
af olycksfall i arbete, må, med de inskränkningar beträffande vissa
olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten
kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma grunder
jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.
Motsvarande rätt synes mig böra jämväl tillerkännas fiskare, som
försäkrat sig enligt nu ifrågavarande grunder.
9
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
Jag öfvergår nu till den utredning, riksförsäkringsanstalten före-
bragt för beräkning af kostnaderna för försäkringen.
För att kunna bestämma dessa kostnader, är det naturligtvis ange¬
läget att äga så noggrann kännedom som möjligt om antalet fiskare
i riket. Till följd af de sparsamma upplysningar, som vår officiella
statistik härutinnan lämnar, möta emellertid härvidlag stora svårigheter.
Enligt de af riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, hvilka
hämtats hufvudsakligen från landtbruksstyrelsens årsberättelse, skulle år
1904 antalet hafs- och skärgårdsfiskare uppgått till i rundt tal 15,000.
Från landtbruksstyrelsen har jag inhämtat, att under år 1906
antalet hafs- och skärgårdsfiskare i nedannämnda län uppgått till 15,383,
fördelade mellan länen på följande sätt:
Uppsala län................................................................. 334
Södermanlands » 318
Kalmar )) 1,517 !)
Blekinge » 2,549 2)
Gottlands » 1,267 3)
Malmöhus » 1,196 4)
Hallands )) 547
Göteborg och Bohus » ................................................................. 4,500 5)
Gäfleborgs » 1,878 e)
Västernorrlands » 1,277 ‘)
Summa 15,383
Uppgifter saknas från Kristianstads, Östergötlands, Stockholms,
Västerbottens och Norrbottens län. Om fiskare i dessa län medräk¬
nas, torde hela antalet kunna uppskattas till minst 17,000.
Beräkningen af premierna synes mig med det osäkra statistiska
material, som stått riksförsäkringsanstalten till buds, vara i möjligaste
mån riktig. Enligt hvad mig meddelats i riksförsäkringsanstalten, har
erfarenheten under de år, som förflutit sedan riksförsäkringsanstaltens
utlåtande afgafs, såväl från anstaltens egen sida som från fiskarförsäk¬
ringen i Danmark ytterligare bestyrkt riktigheten af de i utlåtandet
gjorda kalkyler. Med beräkning att staten skulle bidraga med omkring
hälften af ersättningen skulle sålunda den premie, försäkringstagaren
b Däraf 888 yrkesfiskare. 2) Däraf 930 yrkesfiskare, b Däraf ungefär hälften
yrkesfiskare. 4) Däraf 1,114 yrkesfiskare. 5) Detta antal är endast ungefärligt. 6) Däraf
692 yrkesfiskare, resten biträdande personer. 7) Däraf omkring 10 % husbehofsfiskare.
Bill. till Riksd. Rrot. 1908. 4 Sami 2 Afd. 4 Höft. 2
10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottcts Utlåtande N:o 4.
liar att erlägga, böra i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag
bestämmas till 5 kronor. Lägre premie för insjöfiskare än för hafs-
fiskare synes icke böra ifrågakomma, då det torde blifva svårt att er¬
hålla någon tillfredsställande beräkningsgrund härutinnan, och då pre¬
mien ju i allt fall så väsentligt understiger den verkliga kostnaden.
Tilläggspremien för ersättning jämväl under karenstiden, hvilken
premie i sin helhet skulle gäldas af försäkringstagaren, synes lämp¬
ligen såsom öfriga premier till riksförsäkringsanstalten böra bestämmas
af anstalten själf, och detta så mycket hellre som premien efter någon
tids erfarenhet måhända torde behöfva jämkas. Emellertid lärer premien
för ersättning under hela karenstiden, enligt upplysning från riksför¬
säkringsanstalten, kunna beräknas komma att ligga mellan 1 krona
65 öre och 2 kronor.
Jämväl premien för försäkring mot olycksfall utom arbetet synes
likaledes böra fastställas af riksförsäkringsanstalten. Den torde icke
låta sig med någon större säkerhet på förhand beräknas, då dess belopp
i hvarje särskildt fall torde komma att blifva beroende, bland annat,
på den tid, hvarunder den försäkrade är sysselsatt med annat yrke än
fiske, samt beskaffenheten af nämnda yrke.
För bestämmande af det ungefärliga beloppet af statens bidrag till
försäkringskostnaderna, har riksförsäkringsanstalten, såsom ofvan nämnts,
beräknat antalet fiskare, som skulle komma att under första tiden begagna
sig af den ifrågasatta försäkringen, till omkring en tredjedel eller 5,000
af det utaf riksförsäkringsanstalten antagna antalet fiskare år 1904.
Oaktadt antalet fiskare under år 1906 beräknats ej obetydligt högre
än 1904, anser jag mig dock icke böra åtminstone för de närmaste
åren antaga större antal försäkrade än 5,000, och detta med hänsyn
därtill att, enligt hvad af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtanden
framgår, fiskarna i de flesta län säkerligen på grund af bristande in¬
sikt om sakens betydelse visat ett öfverraskande lamt intresse för
denna för dem så viktiga fråga, samt till och med i länen på rikets
västra och södra kuster, där yrkesfiskarna hufvudsakligen äro till
finnandes, intresset varit mindre, än man haft anledning vänta. Statens
årliga bidrag torde sålunda med de af riksförsäkringsanstalten angifna
förutsättningar under den första tiden kunna beräknas till omkring
25,000 kronor.
Därest det af t. f. öfverdirektören May framställda, af mig biträdda
förslag, att ersättning skall kunna utgå äfven till andra efterlefvande
än änka och barn, vinner bifall, skulle, enligt af t. f. öfverdirektören
May gjorda beräkningar, premien för de enskilda fiskarna komma att
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 11
liöjas med 50 öre och statens bidrag ökas med i rundt tal 2,500 kronor.
Statens årliga bidrag skulle sålunda komma att utgå med i rundt tal
27,500 kronor.
I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att fiskarförsäk¬
ringen bör handhafvas af riksförsäkringsanstalten och försäkringen
anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller om
försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 §
af lagen den 5 juli 1901.
Likaledes bör på de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl åt
postsparbanken öfverlämnas att omhändertaga uppbörden af försäkrings-
afgifter och utbetalning af ersättningsbelopp, liksom ock åt styrelsen
för postsparbanken bör uppdragas att förvalta fiskarförsäkringens medel.
Af riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken hafva
de årliga förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen beräknats till
sammanlagdt 10,600 kronor, däraf 7,100 kronor skulle falla på riks¬
försäkringsanstalten och 3,500 kronor på postsparbanken. Att dessa för¬
valtningskostnader, mot hvilkas beräknade belopp någon anledning till
erinran icke synes förefinnas, böra utgå af arbetarförsäkringsfondens
intressemedel, lärer vara uppenbart.
Af Riksdagen bar anvisats att af dessa intressemedel årligen utgå
förslagsvis 74,200 kronor till bestridande af aflöningar till riksförsäk-
ringsanstaltens tjänstemän och betjänte samt förslagsvis 31,000 kronor
för bestridande af kostnaderna för ortsombuden. Enligt hvad jag in¬
hämtat har under år 1907 af anslaget å 74,200 kronor tagits i anspråk
73,720 kronor 68 öre och af anvisade 31,000 kronor 22,547 kronor
63 öre.
Då anslagen sålunda på grund af riksförsäkringsanstaltens utvid¬
gade verksamhet blifvit så bårdt anlitade, synes lämpligt, att till nu
ifrågavarande förvaltningskostnader för riksförsäkringsanstalten anvisas
särskildt anslag.
Hvad åter angår den till 3,500 kronor beräknade kostnaden för
postsparbankens bestyr med ifrågavarande försäkringsgöromål, torde
däraf icke påkallas någon höjning af det belopp — förslagsvis 20,000
kronor, hvaraf för år 1907 tagits i anspråk endast 12,857 kronor 91
öre — som af Riksdagen anvisats att årligen utgå af ofvanberörda
intressemedel till ersättning åt postsparbanken för uppbörden af för-
säkringsafgifter och utbetalningarna af ersättningsbelopp.»
I sammanhang med ifrågavarande proposition har sammansatta
stats- och lagutskottet till behandling förehaft en af herr C. J. ödman
Enskild
motion.
Herr Ödmans
m. fl.
motion.
12 Sammansätta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o é.
m. fl. inom Riksdagens Andra kammare i anledning af propositionen
väckt motion, n:o 243, hvilken motion är af följande lydelse:
»I kungl. propositionen n:o 47 angående anordnande af en särskild
för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall är före¬
slaget, att ersättning »ej i något fall skulle utgå för skada, som den
skadade uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet sjelf ådragit sig».
Med den erfarenhet om fiskareyrkets utöfning, som vi hafva, kunna vi
icke finna annat än att synnerligen allvarsamma betänkligheter mot den
del af den föreslagna bestämmelsen, som handlar om grof vårdslöshet,
måste uppställas.
Fiskarens lifsfarliga yrke kan icke under alla förhållanden utöfvas
med öfverlagd och reflekterande försiktighet. Under utöfningen af sin
näring utsättes alltför ofta fiskaren, med mången gång mindre väl
utrustade båtar och under väderleksförhållanden, hvarom man i allmän¬
het saknar ingående erfarenhet, för frestelsen, mången gång för nöd¬
vändigheten att genom en vågad manöver söka rädda fiskeredskap,
hvarpå hans och familjens hela existens beror.
Fiskaren ställes icke sällan i situationer, där han nödgas till lika
halsbrytande handlingar för räddande af sin hufvudsakligaste egendom,
fiskeredskapen, eller sitt eget Rf, som för bergande af andra människor
ur sjönöd. När därför i propositionen förutsättes, att ersättning skall
utgå för olycksfall, som föranledts af försök till räddning af andra ur
sjönöd, synes det oss, att rättvisa och billig omtanke om fiskaren och
hans hårda lott fordrade, att ersättning bör utgå för alla olycksfall, som
föranledts af yrkets utöfning, med undantag endast af sådana, som be¬
visligen vållats af eget uppsåt.
Det finnes, enligt vår mening, ingen praktisk möjlighet för vare
sig allmän åklagare, domare eller riksförsäkringsanstaltens tjänstemän
att bedöma och afgöra, om fiskaren i det ena eller andra fallet under
yrkesutöfningen gjort sig skyldig till en oförsiktig handling eller till
grof vårdslöshet. Enligt hvad i propositionen är anfördt å sidan 8,
upptages ej heller bestämmelsen om grof vårdslöshet i det förslag, som
den 15 november 1904 afgafs af den för sjömäns och vissa gruppers af
fiskare pensionering tillsatta kommittén. I propositionen är tydligt
uttaladt: »Grof vårdslöshet uteslöt således ej rätten till ersättning».
Till jämförelse härmed må nämnas, att bestämmelsen i propositionen
om grof vårdslöshet icke förekommer i nedannämnda utländska lagar
om olycksfallsförsäkring af arbetare.
I den norska lagen af den 11 juli 1894 § 10 heter det: »Har den
skadade själ! med uppsåt framkallat olyckan, kan intet som helst ersätt-
13
Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N;o 4.
ningskraf efter denna lag göras gällande». Här talas sålunda alls icke
om någon vårdslöshet, utan endast om uppsåt.
Artikeln 21 i belgiska lagen af den 18 april 1898 föreskrifver: De
i denna lag bestämda skadeersättningarna bortfalla, när olycksfallet upp-
såtligt föranledts af den skadade. Ej heller här talas om vårdslöshet,
utan endast om uppsåt.
I 282 artikeln af den schweiziska lagen den 5 oktober 1899 sägs:
Har den försäkrade ådragit sig skada eller död genom grof vårdslöshet
och var han därvid tillräknelig, så kunna såväl sjukhjälpen som ock räntan
äfvensom de efterlefvandes ränta afkortas, likväl högst till halfva beloppet.
Här talas sålunda visserligen om grof vårdslöshet, men i samband med
tillräknelighet, och likväl underkännas icke anspråken under alla sådana
förhållanden eller ovillkorligt; och därest de underkännas, blir det blott
till halfva beloppet.
I 23 paragrafen af den för Tyska riket gällande lagen af den 30 juni
1900 stipuleras: Har den skadade åsidosatt vissa föreskrifna försiktighets¬
åtgärder utan laglig eller annan giltig grund, så kan skadeersättning
på viss tid helt eller delvis vägras, såframt han gjorts uppmärksam
på denna risk och det ådagalägges, att försörjningsförmågan ogynnsamt
påverkats genom hans eget förhållande.
Sålunda är ej heller här arbetarens vårdslöshet tillräcklig anledning
för ett underkännande af hans ersättningsanspråk, utan först sedan det
ådagalagts, att han åsidosatt åtgärder, om hvars följder för honom själf
han erinrats.
I 28 paragrafen af nederländska lagen den 2 januari 1901 heter
det: Försäkrad, hvilken uppsåtligt förorsakat ett olycksfall, äfvensom
hans efterlefvande anhöriga ha inga anspråk på något skadestånd. Om
olycksfallet kan tillskrifvas, att den försäkrade varit drucken, så blifva
utbetalningar och räntor till hälften nedsatta.
Liksom i föregående exempel är ej heller här en vårdslöshet ett
ovillkorligt skäl för att frånkänna en genom olycksfall skadad arbetare
all ersättning.
Då dessa bestämmelser gälla för utländska yrkesutöfvare i allmänhet,
synes det oss såsom vore de alldeles särskildt tillämpliga på den svenska
fiskarebefolkningen.
Man har ock skyldighet ihågkomma, hurusom tillämpningen af den
af oss här ofvan anmärkta bestämmelsen ofta skulle komma att träffa
oskyldiga, blottställda enkor, oförsörjda barn eller föräldrar och syskon.
Å sidan 15 i propositionen har riksförsäkringsanstalten till grund
för sitt förslag uttalat: »Genom den senare utvidgningen erhåller fiskaren
14
Utskottets
■ yttrande.
Sammansätta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
större trygghet och därigenom minskas anledningarna till tvister vid anspråk
pa ersättning.
En dylik utvidgning torde icke heller medföra någon afsevärd ökning
af kostnaderna för försäkringens.
Därest denna grundsats är tillämplig i det af riksförsäkringsanstalten
anförda afseendet, synes den oss vara det i ännu högre grad för vårt
med denna motion åsyftade ändamål.
På grund af hvad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa om sådan
ändring i berörda kungl. proposition, att bland villkoren om förver¬
kandet af rätt till ersättning bestämmelsen: »eller genom grof vårds¬
löshet)) utgår eller modifieras.»
Fiskareyrket hör- icke till de yrken, som finnas upptagna i 2 § åf
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901, och fiskaren är följaktligen icke berättigad att erhålla sådan
ersättning, som lagen afser att bereda. Men äfven om fiskareyrket i
förevarande afseende vore likställdt med de i nämnda lagrum omför-
mälda verksamlietsarter, skulle denna omständighet likväl hafva ringa
praktiskt värde, då fiskarne i allmänhet äro själfständiga yrkesidkare
och såsom sådana icke skulle komma i åtnjutande af ersättning i hän¬
delse af olycksfall. Den ställning, i hvilken fiskarne i förevarande
hänseende befinna sig, är så mycket mindre tillfredsställande, som deras
arbete är i högre grad än de flesta andras förenadt med risken af
olycksfall och särskild! dödsfall på grund af olyckshändelse. Tanken
att bereda fiskarne en förmån motsvarande den, som tillkommer arbetare
inom vissa andra yrken enligt lagen den 5 juli 1901, har därför också
mötts af utskottet med odelad sympati. För utskottet, som jämväl
anser sig kunna utgå från att anordnandet af en särskild fiskareförsäk-
ring skall i sin mån komma att verka befrämjande på fiskerinäringens
utveckling i vårt land, utgör denna omständighet ett ytterligare tungt
vägande skäl för att ifrågavarande tanke om möjligt bör förverkligas.
Om fiskarne skola beredas en förmån som i afsevärdare mån mot¬
svarar den som enligt nämnda lag tillkommer arbetare i vissa andra
yrken, är det, såsom också under ärendets tidigare behandling från
flera håll framhållits, icke tillfyllest att anordna eu försäkring, hvars
enda ekonomiska underlag utgöres af de försäkrades premier. Fn sådan
anordning skulle med säkerhet förfela sitt ändamål, därför att de per¬
soner, för hvilka den är afsedd, i stor utsträckning skulle af ekono¬
miska skäl se sig förhindrade att begagna sig af den sålunda före¬
fintliga försäkringsmöjliglieten. Skall försäkringen i fråga kunna med
15
Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.
fördel bringas till stånd och blifva till verkligt stöd för dem, som ägna
sig åt fiske såsom yrke, samt dessas anhöriga, lärer det alltså blifva
nödvändigt, att staten ingriper ekonomiskt stödjande i sådan omfattning,
att premierna komme att väsentligt nedbringas. De skäl, som utskottet
här ofvan anfört såsom stöd för den meningen att eu särskild försäk¬
ring för fiskare bör åvägabringas, äro af beskaffenhet att i viss mån
jämväl motivera statens öfvertagande af en väsentlig del af de med en
sådan anordning förenade kostnader. Utskottet har icke lämnat ur
sikte, att man härmed är inne på en grundsats, som är främmande för
den nu gällande lagstiftningen om ersättning för skada till följd af
olycksfall. Det har emellertid vid denna frågas bedömande varit af
afgörande betydelse för utskottet, att fiskaren, hvilkens sociala och
ekonomiska villkor äro arbetarens, under det att han mestadels faktiskt
är själfständig yrkesutöfvare, på grund häraf befinner sig i en säregen
ställning, som i förevarande afseende påkallar ett undantag från eljest
gällande regler.
Beträffande detaljerna i det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget
har utskottet ansett sig, utom i den punkt mot hvilken herr Ödmans
med fleras motion vänder sig och till hvilken utskottet här nedan skall
återkomma, kunna tillstyrka desamma. Några af dessa äro emellertid
af beskaffenhet att påkalla särskild uppmärksamhet. Utskottet kan
alltså icke utan vidare förbigå det förhållandet, att propositionen på
ännu eu punkt innefattar en väsentligare afvikelse från grundsatserna
i lagen den 5 juli 1901. Enligt sistnämnda lag utgår ersättning i fall
då olyckshändelsen medfört döden allenast till efterlefvande hustru och
minderåriga barn. Genom propositionen skulle rättigheten till ersätt¬
ning komma att utsträckas jämväl till föräldrar och minderåriga syskon,
under förutsättning att den aflidne under lifstiden försörjt sina omför-
mälda efterlefvande eller till deras försörjning bidragit samt den aflidne
icke efterlämnat änka eller minderårigt barn. Mot en sådan utsträck- •
ning af rätten till ersättning kunna befogade anmärkningar förvisso
framställas, särskild! med hänsyn därtill att någon motsvarande rätt
icke förefinnes med afseende å andra yrken. Men jämväl härutinnan
har man i fråga om fiskarne att räkna med alldeles särskilda om¬
ständigheter. Bland utöfvarne af detta yrke medföra nämligen, enligt
hvad man torde hafva rätt att antaga, olycksfallen döden i vida större
utsträckning än i de flesta andra yrken. Däraf följer ock att antalet
af dem som genom olycksfall under yrkesutöfning förlora sina för¬
sörjare är bland fiskarebefolkningen jämförelsevis stort. En icke ringa
del af det stora antal, som på sådant sätt förlorar sitt ekonomiska stöd,
16 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.
skulle blifva utan möjlighet till den ersättning, hvarom här är fråga,
därest icke rätten till 'ersättning, där don aflidne icke efterlämnar hustru
och minderårigt barn, utsträcktes jämväl till föräldrar och minderåriga
syskon. Det är slutligen, såsom också från annat håll betonats, att
befara att utan en sådan anordning af försäkringen de ogifta fiskarne
i allmänhet skola underlåta att begagna sig af försäkringen.
Den ersättning till föräldrar och minderåriga syskon, hvarom här
är fråga, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag komma att utgå bland
annat under den förutsättningen, att den aflidne i lifstiden bidragit till
deras försörjning. Med afseende å lämpligheten af den form, som gifvits
åt detta villkor, kan tvekan visserligen råda, enkannerligen af det skäl
att densamma öppnar möjlighet till ersättning åt efterlefvande föräldrar
och syskon jämväl i det fall, att den aflidnes bidrag varit rent tillfälligt
och af huru ringa omfattning som helst. Det måste emellertid alltid
blifva förenadt med synnerlig svårighet att bestämma i hvilken grad
den aflidne i lifstiden bör hafva bidragit till de sinas underhåll, för att
han skall vara berättigad till understöd. Så snart en gräns i detta hän¬
seende skall dragas, är det svårt att undvika att någon enskild blir
lidande därpå. I valet mellan denna risk och möjligheten af att er¬
sättning kommer att utgå i ett och annat fall, då allenast tillfälligt bi¬
drag till försörjningen förekommit, har utskottet funnit den senare risken
vara att föredraga. Utskottet har af sådan anledning icke ansett sig
böra föreslå någon förändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.
Herr Ödman och hans medmotionärer hafva yrkat afslag å eller
modifikation i propositionens förslag därom, att ersättning icke skall
utgå i något fall för skada, som den skadade genom grof vårdslöshet
själf ådragit sig. Hvad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit står i full
öfverensstämmelse med bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901. . Det
kan visserligen enligt utskottets mening göras berättigade invändningar
mot att i förevarande afseende, på sätt motionärerna ifrågasatt, gifva
fiskarne en undantagsställning, men de skäl, som motionärerna anfört
såsom stöd för sitt yrkande och hvilka i det hela hänföra sig till de
egenartade omständigheter, under hvilka fiskaryrket utöfvas, hafva
synts utskottet så afgörande, att utskottet anser sig böra biträda yrkan¬
det, att vid rätten till ersättning icke fästes det villkoret, att den ska¬
dade icke genom grof vårdslöshet själf vållat skadan.
Den föreslagna olycksfallsförsäkringen för fiskare har af Kungl.
Maj:t beräknats komma att medföra en ökning af riksförsäkringsan-
staltens årliga förvaltningskostnader med 7,100 kronor. Riksförsäk-
ringsanstalten, på hvars kalkyler Kungl. Maj:ts beräkning i denna del
17
Sammansatta Siats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.
är byggd, uppgifver, att, därest omkring 5,000 fiskare under första
tiden anmälde sig till försäkring, utgifterna till extra biträden inom
riksförsäkringsanstalten syntes kunna beräknas till omkring 3,000 kro¬
nor årligen samt a"tt utgifterna för skrifmaterialier och dylikt icke borde
öfverstiga 1,000 kronor. De båda sistnämnda talen hafva visserligen
synts utskottet påfallande höga i förhållande till den jämförelsevis ringa
skala, i hvilken försäkringen i början beräknas komma att bedrifvas.
Då utskottet emellertid icke är i tillfälle att föreslå andra belopp i
dessas ställe och det af Kungl. Maj:t äskade totalbeloppet 7,100 kronor
för förvaltningskostnader är af förslagsanslags natur, förordar utskottet
i denna del Kungl. Maj:ts förslag.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte medgifva,
att från och med år 1909 må genom statens för¬
sorg anordnas en särskild för fiskare afsedd försäk¬
ring mot skada till följd af olycksfall enligt hufvud¬
sakligen följande grunder:
Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist
i Sverige och idkar fiske såsom yrke eller eljest för
sin utkomst, äger, vare sig han arbetar för egen eller
annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkrings¬
anstalten bereda sig ersättning enligt de i 4 § af
lagen angående ersättning för skada till följd af olycks¬
fall i arbete den 5 juli 1901 stadgade grunder, men
med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall, då
den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt
barn, utgår till den aflidnes föräldrar och syskon
under 15 år, såvidt den aflidne under lifstiden försörjt
sina omförmälda efterlefvande eller till deras försörj¬
ning bidragit. Ersättning utgår i sådant fall i form
af kapitalutbetalning med 400 kronor till fader eller
moder eller, om bägge lefva, till dem gemensamt samt
med 200 kronor till minderårigt syskon eller, om de
äro flera, till dem gemensamt; dock att, om den för¬
säkrades båda föräldrar före honom aflidit, ersättnin¬
gen till syskon utgår med 400 kronor.
Ersättning i anledning af denna särskilda försäk¬
ring utgår för skada till följd af olycksfall, som här¬
flyter från utöfningen af fiskeyrket eller som uppstår
Bill. till Pihsd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3
18
Sammansatta Siats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid
användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves,
för så vidt båten icke användes vid fraktfart, som ej
bar samband med fiskerinäringen.* Ersättning utgår
dock ej i något fall för skada, som den skadade
uppsåtligen själf ådragit sig, eller som uppsåtligen
förorsakats af tredje man, där denne icke haft led¬
ning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada,
som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk
båt eller utländskt fartyg.
Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett
år, och utgör den årliga försäkringsafgiften fem kro¬
nor 50 öre.
Skulle berörda från de försäkrade utgående af¬
gift befinnas otillräcklig för bestridande af de er¬
sättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen
komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och
utbetalas, sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats
samt försäkringens skulder därvid beräknats, till för¬
valtningen af försäkringens medel efter rekvisition
det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.
Den försäkrade är berättigad att mot årlig till-
läggsafgift, som af riksförsäkringsanstalten bestäm¬
mes, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten be¬
tinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning,
sjuklijälp eller lifränta på sätt i 23 § i förenänmda
lag sägs.
Fiskare, som, på sätt förut nämnts, genom för¬
säkring i riksförsäkringsanstalten beredt sig ersätt¬
ning enligt ofvan stadgade grunder för skada till
följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränk¬
ningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor
i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten kunna be¬
stämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma
grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.
De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande
försäkring föranledas, bestridas af statsmedel.
I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i
tillämpliga delar bestämmelserna i lagen angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
den 5 juli 1901.
19
Sammansatta Stats- (och Lag-)uts!iottets Utlåtande N:o 4.
Under förutsättning af bifall till livad sålunda
föreslagits hemställer utskottet vidare,
att till bestridande af statens bidrag till fiskares
försäkring från arbetarförsäkringsfondens intresse¬
medel anvisa ett förslagsanslag af 27,500 kronor att
tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;
att till gäldande af kostnaderna för den utvidg¬
ning af riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som
blir en följd af den nu ifrågasatta försäkringen,
likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel
anvisa från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag
af 7,100 kronor, däraf förslagsvis 2,500 kronor till
ortsombud; samt
att medgifva, att de ökade kostnader, som
kunna uppkomma för postsparbanken för dess be¬
styr med förevarande försäkring, må utgå af det utaf
Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till post¬
sparbanken förslagsvis redan anvisade anslag.
Stockholm den 23 mars 1908.
På det sammansatta utskottets vägnar:
G. BILLINGl.
Det skulle här antecknas, att herr E. Hammarlund icke deltagit i
förestående ärendens behandling inom utskottet.