Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1908, kl. 3 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 8, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i gällande väglag samt
en med föranledande af propositionen väckt motion.
Genom proposition, n:o 91, af den 6 mars 1908 tiar Kungl. Magt,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riks¬
dagen att antaga vid propositionen fogade förslag till lag om ändrad
lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väg-
hållningsbesvärets utgörande på landet.
Ifrågavarande lagförslag är af följande lydelse:
”Förslag¬
till
Lag
om ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891
angående, väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola erhålla
följande ändrade lydelse:
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 11 Höft. (N:o 11)
1
2
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämnde¬
män. Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å
tid, som antingen redan är eller, med afseende på skiljaktiga förhållanden,
varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande
bestämd för hela länet eller delar däraf.
Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före synelorrättningen
och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,
och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då den på
hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen hvarje
dag kommer att besiktigas.
Öfver syneförrättningen föres protokoll, hvari antecknas för hvarje
väglott befunna brister i vägunderhållet med angifvande af det sätt för
deras afhjälpande, som synemännen finna lämpligast.
Underrättelse om nämnda brister och de föreslagna åtgärderna
för deras afhjälpande meddelas de väghållningsskyldiga genom kungö¬
relse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneförrättningens
slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande med gudstjänst
förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å det ställe inom socknen,
som för sådant ändamål af kommunalstämma utses; skolande länsmannen
därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen utdrag af kungörelsen,
i hvad den rör vid synen befunna brister i det vägunderhåll, som åligger
vägkassan. I kungörelsen utsättes viss dag, ej tidigare än åtta dagar
från kungörelsens uppläsande, då efterbesiktning för utrönande, huruvida de
anmärkta bristerna blifvit botade, skall, på sätt nedan sägs, hållas. Kun¬
görelsen skall tillika innehålla föreläggande för vederbörande väghållare
eller vägfogde att till nämnda dag hafva bristerna botade, vid äfventyr,
om sådant underlåtes, af böter enligt 77 § samt påföljd därjämte att
bristerna emot lega afhjälpas.
Efterbesiktningen förrättas af länsmannen med samma antal nämnde¬
män som förut sagts, öfver besiktningen föres protokoll, hvari an¬
tecknas för hvarje väglott kvarstående brister i vägunderhållet och det
penningbelopp, hvartill kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.
Kan ej för kostnad, som sålunda beräknats, lega af länsmannen
under hand åstadkommas, varde arbetet utbjudet på offentlig auktion,
som hålles af länsmannen och kungöres i sockenkyrkan minst fyra dagar
förut. Göres då ej anbud, som af länsmannen pröfvas antagligt, äge
han på annat lämpligt sätt besörja om arbetets utförande.
3
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
Stanna vid vägsyn eller efterbesiktning förrättningsmännen i olika
meningar, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda mening,
galle länsmannens.
Nämndeman, som biträder vid vägsyn eller efterbesiktning, skall
för förrättningen åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente, dock
att dagtraktamente ej må beräknas. Den sålunda utgående ersätt¬
ningen bestrides till hälften ur vägkassan och till andra hälften af
statsmedel.
Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skall,
där saken sådant uppskof tåla kan, väghållare eller vägfogde anmanas
att inom viss kort tid afhjälpa, vid äfventyr som ofvan är nämndt.
Försittes den tid, eller är bristen af beskaffenhet, att dröjsmål med dess
afhjälpande kan medföra våda för vägfarande, läte länsmannen oför¬
dröjligen på lämpligt sätt bota skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom läns¬
mannens föranstaltande utföres, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga; dock, hvad angår botande af till¬
fälliga brister, ej till större belopp än kronofogden, efter granskning
af kostnadsräkningen, godkänner.
80 §.
Den, som med vägstämmas beslut ej nöjes, äge däröfver anföra
besvär hos Konungens befallningshafvande inom tid, som nedan sägs;
och varde den tid räknad från det sådant tillkännagifvande att stämma
hållits, hvarom i 52 § förmäles, blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor
uppläst.
I enahanda ordning och inom nedan angifna tid må klagan föras
öfver vägdelning och särskilda nämndens uppskattning; skolande be-
svärstiden räknas, där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det kla¬
ganden erhållit sådan underrättelse, hvarom i samma paragraf stadgas,
samt, där besvären afse annan vägdelning eller särskilda nämndens upp¬
skattning, i förra fallet från det kungörelsen om vägdelningens afslu-
tande och i senare fallet från det den i 51 § omförmälda län skungörelse
blifvit i distriktets kyrkor uppläst.
I alla ofvannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingifvas,
i mål. från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län inom fyrtifem dagar och i mål från öfriga orter inom riket inom
trettio dagar, dock att menighet, som klagar, äger åtnjuta femton
dagars längre besvärstid.
4
Departements-
chefens
yttrande.
Sammansätta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 11.
Finner för pröfning af besvär öfver vägdelning Konungens befall¬
ningshafvande nödigt låta anställa syn; äge Konungens befallningshaf¬
vande förordna ojäfvig landtmätare eller annan lämplig person att med
biträde af två tillkallade jämväl ojäfviga gode män sådan syn hålla.
Kostnaden för förrättningen skall förskjutas af vägkassan, men stannar
på den, som vid sakens slut därtill skyldig pröfvas.
Väghållare, som är missnöjd med åläggande vid vägsyn eller med
beslut vid efterbesiktning, hvarigenom han förklarats icke hafva ställt
sig till efterrättelse honom meddeladt föreläggande att bota brist, äge
däröfver föra klagan hos Konungens befallningshafvande, i förra fallet
inom femton dagar från den dag, underrättelse om åläggandet blifvit,
på sätt i 35 § sägs, i socknens kyrka uppläst, och i senare fallet inom
samma tid från den dag, då efterbesiktningen förrättats. Ej må klagan,
hvarom nyss är sagdt, verka uppehåll med verkställigheten af åläggande
vid vägsyn eller hindra uttagande af kostnad för väglagning i den
ordning, hvarom i 35 § sista stycket förmäles, med mindre Konungens
befallningshafvande annorlunda förordnar.
Har beslut vid vägsyn eller efterbesiktning fattats i strid mot
länsmannens mening, äger denne underställa detsamma Konungens be-
fallningshafvandes pröfning.
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna
lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.»
Efter att hafva redogjort för Riksdagens i skrifvelse den 20 maj
1903 gjorda framställning om utredning och förslag i fråga om ersättning-
åt nämndemän för biträde vid vägsyner samt för de utlåtanden, som i
anledning häraf afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i vissa
län samt kammarkollegium och statskontoret m. fl. myndigheter har
departementschefen för egen del anfört följande:
»Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, har mot förslaget
att tillerkänna nämndemän ersättning för deras bestyr med vägsynen
ur principiell synpunkt anmärkts, att nämndemansbefattningen vore att
betrakta såsom en förtroendesyssla, hvaraf man ansett följa, att ersätt¬
ning för biträde vid ifrågavarande förrättningar icke borde tillerkännas
nämndeman. Visserligen är äfven jag af den åsikten, att man icke
bör lämna ur sikte den sålunda framhållna synpunkten. Däraf följer
5
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
emellertid icke, att samhället bör utan ersättning pålägga nämnde¬
männen skyldigheter, som för dem medföra mer eller mindre kännbara
ekonomiska uppoffringar. I denna min uppfattning styrkes jag äfven
af den omständigheten, att det torde från början hafva varit meningen,
att nämndemännen genom tingsgästningspenningar, bötesandelar och
befrielse från vissa onera skulle hållas skadeslösa för af uppdraget för¬
anledda kostnader, ehuru förändrade tidsförhållanden medfört, att i verk¬
ligheten den ersättning, som det sålunda varit afsikten att bereda dem,
blifvit allt mer otillräcklig. Att undanröja detta missförhållande synes
mig vara af vikt jämväl ur den synpunkten, att det är synnerligen ange¬
läget för det allmänna, att alltid lämpliga personer finnas, som äro villiga
att åtaga sig ifrågavarande uppdrag. Härtill kommer ock, att synerna
å de allmänna vägarna med vägkommunikationernas fortgående utveck¬
ling blifvit ett alltmer kräfvande och omfattande bestyr. Därom bära i
ärendet gjorda uttalanden från skilda orter inom landet så godt som
enhälligt vittnesbörd. Särskilt bör i detta afseende uppmärksammas,
att i de vägdelningar, som i enlighet med 1891 års väglag numera genom¬
förts i de flesta delar af landet, intagits ett betydande antal vägar,
hvilka förut varit enskilda by- eller utfartsvägar. Genom 1891 års
väglag har därjämte så till vida åstadkommits en ökning af bestyrets
omfattning, att däri uttryckligen stadgats, att vid vägsyn, hvilken förut
flerstädes förrättats af länsman med endast en nämndeman, skola biträda
två nämndemän.
På dessa af mig nu anförda grunder anser jag mig böra biträda
den af ämbetsverken gjorda hemställan, att ersättning måtte tillerkännas
nämndemän för biträde vid vägsyner.
Med den af mig uttalade uppfattningen, att nämndemännen såvidt
möjligt böra besparas kostnader till följd af nämndemansuppdraget, torde
bäst öfverensstämma, att ifrågavarande godtgörelse bestämdes att utgå
med såväl rese- som traktamentsersättning. Då emellertid nämndeman
för förrättning, som afses i kungörelsen den 3 juni 1892 angående ut¬
sträckning af nämndemäns rätt till ersättning för biträde vid rannsak-
ningar i brottmål, äger uppbära allenast reseersättning, samt den i be¬
rörda kungörelse afhandlade tjänstgöring så till vida är nära jämförbar
med tjänstgöringen vid vägsyner, som båda torde vara hänförliga till de
med nämndemansbefattningen förenade ordinarie bestyr, har jag ansett
äfven ersättningen för tjänstgöring vid vägsyner böra utgå allenast i
form af resekostnadsersättning.
I anslutning till min nyss angifna allmänna uppfattning biträder
jag ämbetsverkens förslag, att resekostnadsersättningen bör utgå oberoende
6
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
af huruvida tjänstgöringen äger rum inom eller utom det distrikt, för
hvilket nämndemannen blifvit vald, samt beräknas för den i och för
synen tillryggalagda vägsträckan i dess helhet och ej blott för synad väg.»
Resekostnadsersättningen synes böra utgå i enlighet med bestäm¬
melserna i gällande resereglemente.
I sammanhang härmed anhåller jag få till pröfning upptaga den
af ämbetsverken berörda frågan om den efterbesiktning eller s. k. rest-
syn, som enligt gällande praxis verkställes efter den egentliga vägsynen.
Några bestämmelser om denna syn, hvars uppgift är att tillse, huruvida
de vid vägsynen anmärkta brister blifvit behörigen af hjälpta, finnas för
närvarande icke i lag eller författning meddelade. Följden häraf har
blifvit, att på skilda orter olika tillvägagångssätt därvid tillämpats.
Enligt min mening är emellertid efterbesiktningen af den vikt med hän¬
syn till åstadkommande af en effektiv kontroll öfver vägunderhållet, att
den bör vederbörligen lagfästas. Det synes mig därvid af skäl, som
föredraganden inför ämbetsverken i sin afvikande mening gjort gällande,
att ändamålet med efterbesiktningen säkrast vinnes genom föreskrift, att
den skall verkställas på samma sätt som den egentliga synen, d. v. s.
af länsman med biträde af två nämndemän. Häraf följer då ock, att
enahanda ersättning, som tillerkännes nämndemännen vid den egentliga
synen, bör komma dem till godo äfven vid efterbesiktningen.
Beträffande spörsmålet, huruvida ifrågavarande ersättning bör gäldas
helt eller delvis af statsmedel eller i sin helhet utgå af vägkassorna,
har jag biträdt ämbetsverkens därutinnan uttalade mening, att den inom
hvarje väghållningsdistrikt för ändamålet erforderliga kostnad lämpligen
bör bestridas till hälften af distriktets vägkassa och till andra hälften
..af statsverket. Äfven om å ena sidan kan sägas, att tillsynen öfver
vägunderhållets fullgörande i främsta rummet är att anse säsong en
distriktens egen angelägenhet och att ur denna synpunkt här ifråga¬
varande kostnad bör drabba vägkassorna, måste dock a andra sidan fast-
hållas, att staten äger ett stort intresse af att landets vägkommunika-
tioner behörigen vidmakthållas; och det föreställningssätt torde alltmer
vinna insteg, som i vägväsendets befrämjande ser ett viktigt stats¬
ändamål. Eu annan i detta hänseende beaktansvärd omständighet är,
att den betydande ojämnhet i väghållningsbördans fördelning, som redan
nu förefinnes mellan de särskilda väghållningsdistrikten, genom väg-
kassornas betungande med hela ifrågavarande utgift otvifvelaktigt skulle
på många håll ytterligare ökas. Staten deltar, ju för öfrigt redan nu med
vägkassorna i utgifter för vägväsendet, såsom med halfva kostnaden för
vägdelning, då sådan enligt"l891 års väglag äger rum första gången,
7
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
och med viss andel (3/2o) af uppskattade kostnaden för underhållet af
allmän väg, bro eller färja.
De bestämmelser i förevarande syfte, som jag i öfverensstämmelse
med hvad sålunda anförts anser böra åvägabringas, synas mig lämpligen
kunna inrymmas i 35 § af nu gällande väglag. Därvid torde det nu i
nämnda paragraf förekommande stadgandet, att vid den egentliga väg-
synen skall i protokollet antecknas det penningbelopp, hvartill kostnaden
för vid synen befunna bristers afhjälpande uppskattas, kunna utgå, då
det lärer vara mera öfverensstämmande med sakens natur, att denna
uppskattning äger rum vid efterbesiktningen. Däremot torde det vara
lämpligt, att till ledning för vederbörande väghållare och vid efterbe¬
siktningen i protokollet öfver vägsynen angifves, huru synemännen tänkt
sig, att befunna brister borde af hjälpas, och att underrättelse jämväl i
detta hänseende lämnas de väghållningsskyldiga.
Genomförandet af erforderliga ändringar i 35 § väglagen krafvel’
naturligen ock, att bestämmelsen i 2 .§ af kungörelsen den 30 december
1863 därom, att särskild ersättning till nämndemän för vägsyner icke
utgår af allmänna medel, samtidigt blifver upphäfd. Detta torde emeller¬
tid böra ske i särskild administrativ författning.
För beredande af medel till gäldande af statens andel uti ifråga¬
varande ersättning har jag för afsikt att hemställa om erforderlig höj¬
ning i nionde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar;
och torde jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning
frågan om sättet och ordningen för ersättningens utbetalande till veder¬
börande, liksom jag ock är betänkt på att, i anslutning till hvad ämbets¬
verken hemställt, föreslå Eders Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för
åstadkommande af eu ändamålsenlig fördelning af nämndemännens tjänst¬
göring vid vägsyner. Beträffande ersättningens utbetalande har jag
tänkt mig eu sådan anordning, att Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande skulle äga att till vederbörande nämndemän utbetala dem till¬
kommande ersättningsbelopp, hvaraf den del, som skulle utgå af ofvan-
nämnda statsanslag, skulle utanordnas från detta anslag och återstoden
utbetalas såsom förskott, hvarför ersättning uttages hos vägstyrelsen.
Med hänsyn till fördelningen af nämndemännens tjänstgöring vid väg¬
syner synes mig åt vederbörande kronofogde eller annan lämplig person
böra uppdragas att för hvarje väghållningsdistrikt årligen i god tid före
vägsynernas hållande bestämma denna fördelning; och torde vid fördel¬
ningens uppgörande böra iakttagas, att till tjänstgöring vid syn å viss
väg företrädesvis indelas närmast boende nämndemän. Stadganden be¬
träffande såväl ersättningens utbetalande som fördelningen af tjänst¬
I ämnet väckt
motion.
8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
göringen lära emellertid böra intagas icke i väglagen, utan i särskild
administrativ författning.
Öfver ett inom justitiedepartementet i enlighet med de af departe¬
mentschefen här angifna grunder utarbetadt förslag till lag om ändrad
lydelse af 35! § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållnings-
besvärets utgörande på landet inhämtades högsta domstolens yttrande,
hvarefter i anledning af de anmärkningar, som inom högsta domstolen
framställdes mot nyssnämnda förslag, detsamma underkastades omarbet¬
ning och erhöll den lydelse, som det här ofvan intagna lagförslaget
utvisar.
I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till
behandling förehaft en af herr Nils Larsson i Klagstorp m. fl. inom
Andra Kammaren i anledning af propositionen väckt motion, n:o 266,
hvilken motion är af följande lydelse:
»Uti Kungl. Maj:ts proposition n:o 91 med förslag till lag om
ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891, an¬
gående väghållningsbesvärets utgörande på landet, föreslår Kungl. Maj:t
i 35 § lagstadgad efterbesiktning å allmänna vägar, och att densamma
skall, i likhet med hvad som sker vid ordinarie vägsyn, förrättas af
länsman med biträde af två nämndemän, och vidare, att »nämndeman,
som biträder vid vägsyn eller efterbesiktning, skall för förrättningen
åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente, dock att dagtrakta¬
mente ej må beräknas», samt »att den sålunda utgående ersättningen
bestrides till hälften ur vägkassan och till andra hälften af statsmedel».
På annat ställe i samma § finnes angifvet, huru första syneför-
rättningen skall verkställas och syneförrättarne tillerkännas rättighet
att, om det förefinnes brister i vägunderhållet, ålägga vederbörande
väghållningsskyldige att inom viss dag afhjälpa desamma vid äfven¬
tyr af böter och att vägen iståndsättes på väghållarens bekostnad.
Då efterbesiktningen sålunda hufvudsakligen skall vara till för
att kontrollera, om väghållaren utfört honom ålagd skyldighet; då efter¬
besiktningen kan komma att draga lika stora kostnader som den
ordinarie synen, i det att Kungl. Maj:t föreslår, att ersättningen skall
beräknas efter tillryggalagd väg och ej efter den kanhända endast till
några meter uppgående väglängd, som efterbesiktningen gäller, en
kostnad, söm jag såsom sparsamhetsvän anser böra undvikas, och då
väghållare under tiden mellan de årliga synerna kan förständigas af-
hjälpa tillfälliga brister, synes mig kontrollen kunna blifva tillräckligt
effektiv, om efterbesiktningen förrättas af länsmannen ensam.
9
Sammansatta Stats■ (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
Enligt hvad förut omnämnts, föreslår Kungl. Maj:t, att halfva
kostnaden för vägsyn skall utgå af vägkassan och andra hälften af
statsmedel.
Om detta förslag godkännes, torde följden häraf blifva högre
vägskatter för väghållningsdistrikten. Då landsbygden redan förut är
synnerligen betungad af skatter och då den uppfattningen alltmer
gör sig gällande, att staten, såväl här som i många andra länder, bör
öfvertaga hela vägunderhållet, och då det äfven måste anses vara ett
statsintresse att vägarna hållas i godt skick, torde det allvarligen
kunna ifrågasättas, om icke åtminstone någon lindring för de väg-
hållningsskyldige kan beredas på det sättet, att hela kostnaden för
vägsyn bestrides med statsmedel.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta, att 35 och 80 §§ i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
skola erhålla följande förändrade lydelse, att träda i kraft den 1
januari 1909;
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas — — — eller delar däraf.
Kungörelse om vägsyn — — — kommer att besiktigas.
Öfver syneförrättningen föres protokoll, hvari antecknas för hvarje
väglott befinna brister i vägunderhållet med angifvande af det sätt
för deras afhjälpande, som synemännen finna lämpligast, och det penning -
belopp, hvartill kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.
Stanna synemännen i olika meningar, gälle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, gälle länsmannens.
Underrättelse om — — — (lika med Kungl. Maj:ts)--—
emot lega afhjälpas.
Efterbesiktningen förrättas af länsmannen. Öfver besiktningen
föres protokoll, hvari, med ledning af protokollet från första synen, an¬
tecknas för hvarje väglott kvarstående brister i vägunderhållet och
det penningbelopp, hvartill kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.
Kan ej för kostnad — — — (lika med Kungl. Maj:ts)--—
arbetets utförande.
Nämndeman, som biträder vid vägsyn, skall för förrättningen
åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente, dock att dagtrakta-
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Jfd. 11 Höft. 2
I
Utskottets ut¬
låtande.
10 Sammansätta (Stats- och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
mente ej må beräknas. Den sålunda utgående ersättningen bestrides af
statsmedel.
Tillfälliga emellan — — — (lika med Kungl. Maj:ts) —--
bota skadan.
Kostnad för väglagning---(lika med Kungl. Maj:ts)---
godkännes.
80 §.
Den, som med — — — (lika med Kungl. Maj:ts)---kyrkor
uppläst.
I enahanda — — — (lika med Kungl. Maj:ts) — — — kyrkor
uppläst.
I alla — — — (lika med Kungl. Ma.j:ts)--— besvärstid.
Finner för pröfning---(lika med Kungl. Maj:ts)---
skyldig pröfvas.
Väghållare, — — — (lika med Kungl. Maj:ts) — — — annor¬
lunda förordnar.
Har beslut vid vägsyn fattats i strid mot länsmannens mening, äger
denne underställa detsamma Konungens befallningshafvandes pröfning.
Öfver Konungens — — — (lika med Kungl. Maj:ts) —--är
stadgad.»
Bland de i propositionen föreslagna nya bestämmelserna i väg¬
lagen bildar föreskriften om rätt för nämndemän att åtnjuta ersättning
för biträde vid vägsyner gifvetvis en centralpunkt.
Ersättningen skulle, enligt förslaget, utgå allenast såsom rese-
kostnadsersättning, och denna godtgörelse skulle vara oberoende af
huruvida tjänstgöringen ägde rum inom eller utom det distrikt, för
hvilket nämndemannen blifvit vald, samt beräknas för den i och för
synen tillrygga!agda vägsträckan i dess helhet och ej blott för synad
väg, därvid gällande resereglemente skulle läggas till grund för be¬
räkningen. Kostnaden för ifrågavarande ersättning skulle bestridas till
hälften af distriktets vägkassa och till andra hälften af statsverket.
I sammanhang härmed har jämväl föreslagits, att den enligt gäl¬
lande praxis efter den egentliga vägsynen förekommande efterbesiktning
skulle lagfästas och att den skulle verkställas på samma sätt som den
egentliga synen, d. v. s. af länsman med biträde af två nämndemän.
Enahanda ersättning, som nämndemännen skulle äga uppbära för synen,
skulle tillkomma dem jämväl för efterbesiktningen, och kostnaden därför
skulle fördelas på distriktets vägkassa och statsverket på sätt nyss
11
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
bJifvit omförmäldt. Efterbesiktningens lagfästande skulle medföra ett
uteslutande ur 35 § i gällande väglag af det stadgandet, att vid den
egentliga synen skulle i protokollet antecknas det penningbelopp, hvar¬
till kostnaden för vid synen befunna bristers afhjälpande uppskattas.
En motsvarande bestämmelse skulle i stället fogas till föreskriften om
efterbesiktning, hvaremot i protokollet öfver synen skulle angifvas, huru
synemännen tänkt sig, att befunna brister borde afhjälpas.
De ofvan refererade bestämmelserna, som samtliga äro inrymda i
35 § väglagen, föranleda jämväl ett par tillägg till 80 § i samma lag.
Det ena af dessa afser rätt för väghållare att föra talan emot beslut
vid efterbesiktning, hvarigenom han förklarats icke hafva ställt sig till
efterrättelse honom meddeladt föreläggande att bota brist. Genom det
andra tillägget skulle den enligt paragrafens nuvarande lydelse läns¬
mannen tillerkända befogenhet att underställa Konungens befallnings-
hafvandes pröfning beslut vid vägsyn, hvithet fattats i strid mot läns¬
mannens mening, tillkomma länsmannen jämväl i fråga om efterbesiktning.
Frågan om beredande af medel till gäldande af statens andel uti
nämndemännens ifrågavarande ersättning har underställts Riksdagens
pröfning i annat sammanhang och är alltså icke föremål för utskottets
behandling.
Beträffande den föreliggande frågan, huruvida någon ersättning
öfverhufvud bör tillerkännas nämndemän för här afsedda uppdrag, är
det till en början att bemärka, att, såsom också chefen för jordbruks¬
departementet framhållit i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, Riks¬
dagen redan i skrifvelse den 20 maj 1903 uttalat den åsikten, att ifråga¬
varande åliggande, i synnerhet å vissa orter, torde vara afsevärdt mer
betungande än före tillämpningen af den nya väglagen. Omdömet äger
obetingadt fortfarande sin fulla giltighet. Man torde också utan tvekan
kunna påstå, att åliggandet är förenadt med så mycken tidspillan och
direkt kostnad för nämndemännen, att det mer än de flesta andra
kommunala uppdrag måste anses utgöra en verklig börda. Utskottet
anser det med hänsyn härtill rimligt, att nämndemännen icke lämnas
utan ersättning för de kostnader, som för dem äro förenade med upp¬
draget, Att man härigenom kommer att frångå principen, att de
kommunala uppdragen skola vara oaflönade, finner utskottet så mycket
mindre betänkligt, som här endast är fråga om undantagsbestämmelser,
hvilka påkallas af det ifrågavarande åliggandets obestridliga undantags¬
ställning bland de kommunala uppdragen.
I fråga om ersättningens omfattning ansluter sig utskottet jämväl
till den i propositionen uttalade mening, att den bör utgå allenast i
12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
form af resekostnadsersättning. Hvad departementschefen till stöd för
denna begränsning af ersättningen anfört anser utskottet vara af den
vikt, att det bör blifva för frågan afgörande. I afseende å öfriga
grunder för ersättningens bestämmande föranleder förslaget icke någon
erinran från utskottets sida.
Gentemot det i propositionen framlagda förslaget, att kostnaden
för ifrågavarande ersättning till nämndemännen skall bestridas till
hälften af distriktets vägkassa och till andra hälften af statsverket har
herr Nils Larsson i Klagstorp i sin motion hemställt, att ersättningen
i dess helhet skall utgå af statsmedel. Då de utgifter, som här äro i
fråga, ytterst kunna hänföras till väghållningen, om de också skulle
göras allenast för kontrollen å densamma, kan utskottet i fråga om
motionäi’ens nyssnämnda förslag hänvisa till ett uttalande i utskottets
utlåtande n:o *9 i anledning af de af grefve Raoul Hamilton i första
Kammaren väckta motionerna n:is 14, 15 och 20. Utskottet anförde
därvid, att statens skyldigheter i fråga om vägunderhållet icke torde
böra väsentligen utvidgas utöfver hvad som för närvarande ålåge staten
i förevarande hänseende. Med afseende härå kan utskottet icke biträda
motionärens förslag i denna del. För denna ståndpunkt finner utskottet
ett ytterligare skäl i det förhållandet, att åtskilliga vägliållningsdistrikt
förfoga öfver medel i större omfattning än behofven inom desamma
kräfva, och att åtminstone med afseende å dessa distrikt statens öfver-
tagande af hela kostnaden för ersättning till nämndemännen för deras
biträde vid vägsyner skulle komma att innebära en förmån, som knap¬
past är motiverad. Man får emellertid icke förbise, att det å andra
sidan finnes vägliållningsdistrikt, som redan nu äro synnerligen be¬
tungade af kostnader för väghållningen. Närmast med hänsyn till
dessa distrikt kan det sättas i fråga, huruvida icke staten bör öfver¬
taga någon del af de utgifter, som komma att föranledas af den före¬
slagna bestämmelsen, att nämndemännen skola åtnjuta ersättning för
sina här ifrågavarande bestyr. Härtill kommer, att statens intresse med
afseende å väghållningen, hvilket redan i den nuvarande lagstiftningen
fått ett uttryck i det förhållandet att staten genom sina organ utöfvar
kontroll öfver densamma, är af sådan beskaffenhet, att staten synes
böra påtaga sig någon del af kostnaden för detta intresses bevakande.
De här ifrågavarande utgifterna böra alltså, enligt utskottets mening,
fördelas på staten och väghållningsdistriktet. Propositionens förslag'
härutinnan synes utskottet väl afvägdt.
Beträffande propositionens förslag rörande efterbesiktning af läns¬
man och två nämndemän har motionären föreslagit den förändringen,
13
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
att förrättningen skulle verkställas af länsman allenast. Efterbesiktning
finnes icke föreskrifven i nu gällande väglag, men förekommer enligt
praxis i skilda delar af landet. Den verkställes visserligen på något
olika sätt i olika landsändar, men då ingen olägenhet häraf försports,
har utskottet icke kunnat öfvertygas om nödvändigheten af en lag¬
förändring på denna punkt. Då utskottet alltså icke kan biträda vare
sig propositionen eller motionen i denna del, har utskottet låtit sig
bestämmas jämväl däraf, att i fråga om propositionen ett bifall till
denna skulle föranleda en kostnad, som icke synes behöflig, och be¬
träffande motionen att efterbesiktningen enligt dess förslag knappast
under alla omständigheter skulle blifva effektiv.
Borttagandet ur förslaget af bestämmelserna om efterbesiktning
föranleder i öfrigt några smärre jämkningar i fråga om formu¬
leringen af 35 § i väglagen. Dessutom bli till följd däraf de före¬
slagna förändringarna i 80 § obehöfliga. Hvad det förra lagrummet
beträffar föreslår utskottet, att en bestämmelse införes därom, att i
protokollet öfver syneförrättningen skall ej mindre antecknas det penning¬
belopp, hvartill kostnaden för vägbristernas afhjälpande uppskattas, än
äfven angifvas det sätt för deras afhjälpande, som synemännen finna
lämpligast. Den underrättelse, som enligt lagrummets nuvarande lydelse
skall meddelas om bristerna å vägen, bör äfven afse de föreslagna åt¬
gärderna för deras afhjälpande.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte, i anledning af Ivungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition samt herr N. Larssons i
Klagstorps förevarande motion, för sin del antaga
följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 35 § i lagen den 23 oktober 1891 an¬
gående väghållningsbesvärets utgörande på landet skall erhålla följande
ändrade lydelse:
14 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 11.
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämnde¬
män. Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å
tid, som antingen redan är eller, med afseende på skiljaktiga förhållanden,
varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande
bestämd för hela länet eller delar däraf.
Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före syneförrättningen
och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,
och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då den på
hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen hvarje
dag kommer att besiktigas.
Öfver syneförrättningen föres protokoll, hvari antecknas för hvarje
väglott befunna brister i vägunderhållet med angifvande af det sätt för
deras af hjälpande, som synemännen finna lämpligast, och det penninge-
belopp, hvartill kostnaden för bristernas afhjälpande uppskattas.
Stanna synemännen i olika meningar, gälle hvad de flesta säga.
Har hvar sin särskilda mening, gälle länsmannens.
Underrättelse om nämnda brister och de föreslagna åtgärderna
för deras afhjälpande meddelas de väghållningsskyldiga genom kun¬
görelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneförrättningens
slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande med gudstjänst
förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å det ställe inom socknen,
som för sådant ändamål af kommunalstämma utses; skolande länsmannen
därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen utdrag af kungörelsen,
i hvad den rör vid synen befunna brister i det vägunderhåll, som åligger
vägkassan. Kungörelsen skall tillika innehålla föreläggande för veder¬
börande väghållare eller vägfogde att inom viss af synemännen före-
skrifven lämplig tid, ej kortare än åtta dagar, hafva bristerna botade,
vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt 77 § samt påföljd
därjämte att bristerna emot lega afhjälpas.
Kan ej lega af länsmannen under hand åstadkommas för kostnad,
ej öfverstigande hvad vid synen för bristernas botande beräknats, varde
arbetet utbjudet på offentlig auktion, som hålles af länsmannen och
kungöres i sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud,
som af länsmannen pröfvas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt
besörja om arbetets utförande.
Nämndeman, som biträder vid vägsyn, skall för förrättningen
åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente, dock att dagtrakta¬
15
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
mente ej må beräknas. Den sålunda utgående ersättningen bestrides
till hälften ur vägkassan och till andra hälften af statsmedel.
Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skall,
där saken sådant uppskof tåla kan, väghållare eller vägfogde anmanas
att inom viss kort tid afhjälpa, vid äfventyr som nyss är nämndt.
Försittes den tid eller är bristen af beskaffenhet, att dröjsmål med dess
afhjkipande kan medföra våda för vägfarande, läte länsmannen oför¬
dröjligen på lämpligt sätt bota skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom läns¬
mannens föranstaltande utfores, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga ; dock, hvad angår botande af tillfälliga
brister, ej till större belopp än kronofogden, efter granskning af kostnads-
räkningen, godkänner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.
Stockholm den 9 april 1908.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.
16
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
Reservationer:
af herr Paulson, med hvilken herr Persson i Borrby instämde:
Bland de i propositionen — —--(lika med utskottets förslag)
— — — — synes utskottet väl afvägdt.
Beträffande propositionens förslag —--(lika med utskottet)
---skilda delar af landet. Den verkställes på olika sätt i olika
landsändar, sålunda i vissaväg distrikt — särskildt i de södra provinserna
— med biträde af nämndemän, i andra distrikt af länsmannen ensam
eller af fjärdingsman. Denna olikhet, som är en naturlig följd af skill¬
naden i klimatiska förhållanden i olika delar af vårt land, sträcker sig
jämväl till sättet och tiden för vägarnes lagning samt väglagnings-
materialet. Ehuru det sålunda för vissa delar af landet visat sig er¬
forderligt, att nämndemän biträda äfven vid efterbesiktning, synes det
utskottet dock ej vara nödvändigt att göra en sådan efterbesiktning
obligatorisk äfven för de vägdistrikt, där den hittills hållits utan biträde
af nämndemän och ingen olägenhet häraf försports. Det har därför
synts lämpligt, att åt stadgandet beträffande efterbesiktning gifves en
sådan affattning, att det i alla fall kan vinna tillämpning i de orter, där
det anses erforderligt, och har utskottet därför föreslagit, att för de väg¬
distrikt, som anse det nödvändigt att nämndemän biträda vid efter¬
besiktning, det skulle ankomma på vägstämma att härom besluta. Inom
de vägdistrikt, där ett sådant beslut ej fattades, komme därför härvidlag
ingen förändring i det nu bestående förhållandet att äga rum. Sålunda
har utskottet ej helt kunnat biträda propositionen i denna del och ej
heller kunnat tillstyrka bifall till motionen.
Då bestämmelserna om efterbesiktning enligt utskottets förslag
endast under vissa förhållanden skulle komma att tillämpas, har detta
föranledt dels omarbetning och dels jämkningar i fråga om formuleringen
af 35 § i väglagen. Det har synts utskottet lämpligt, att efterbesikt-
ningen skulle benämnas formlig efterbesiktning till skillnad från den
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 11. 17
efterbe,siktning, som, ehuru ej i väglagen omnämnd, väl ändå i någon
foim kommer att bibehållas. Som en följd häraf hafva ändringar äfven
vidtagits i 80 §.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen — — — — (lika med utskottet)
— — — för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 35 och 80 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola erhålla
följande ändrade lydelse:
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämnde¬
män. Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å
tid, som antingen redan är eller, med afseende på skiljaktiga förhållan¬
den, varder, efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande
bestämd för hela länet eller delar däraf.
På vägstämma ankommer att besluta, att till utrönande af huru¬
vida vid vägsynen befinna brister blifvit afhjälpta, formlig efterbesikt-
ning skall äga rum. Sådan besiktning förrättas af länsmannen med
samma antal nämndemän som förut sagts.
Kungörelse om vägsyn skall minst åtta dagar före syneförrätt-
ningen och, där så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar
offentliggöras, och bör därvid bestämmas ej mindre dagen och timmen,
Bih. till Itiksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 11 Höft. 3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotteis Utlåtande N:o 11.
då den på hvarje ställe lager sin början, än äfven huru stor del af
vägen hvarje dag kommer att besiktigas.
Vid vägsyn föres protokoll, hvari antecknas för hvarje väglott
befunna brister i vägunderhållet med angifvande af det sätt för deras
afhjälpande, som synemännen finna lämpligast, och det penningbelopp,
hvartill kostnaden för bristernas afhjälpande uppskattas; dock att, där
formlig efterbesiktning skall äga rum, protokollet vid vägsynen allenast
skall innehålla anteckning om bristerna och om lämpligaste sättet för
deras afhjälpande.
Underrättelse om de vid vägsynen befunna bristerna och de före¬
slagna åtgärderna för deras afhjälpande meddelas de väghållningsskyldiga
genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneför-
rättningens slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande med
gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å det ställe inom
socknen, som för sådant ändamål af kommunalstämma utses; skolande läns¬
mannen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen utdrag af kungörel¬
sen, i hvad den rör vid synen befunna brister i det vägunderhåll, som åligger
vägkassan. I kungörelsen utsättes viss dag, ej tidigare än åtta dagar
från kungörelsens uppläsande, då det åligger väghållare eller vägfogde
att hafva bristerna botade, vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter
enligt 77 § samt påföljd därjämte att bristerna emot lega afhjälpas.
Skall formlig efterbesiktning äga rum, intages i kungörelsen före¬
läggande för väghållare eller vägfogde att till dagen för denna förrätt¬
ning hafva bristerna botade vid äfventyr, som nyss är sagdt.
Vid formlig efterbesiktning föres protokoll, hvari antecknas, för
hvarje väglott kvarstående brister i vägunderhållet och det penning¬
belopp, hvartill kostnaden för deras afhjälpande uppskattas.
Kan ej för kostnad, som vid vägsyn eller formlig efterbesiktning
beräknats, lega af länsmannen under hand åstadkommas, varde arbetet
utbjudet på offentlig auktion, som hålles af länsmannen och kungöres i
sockenkyrkan minst fyra dagar förut, (föres då ej anbud, som af läns¬
mannen pröfvas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt besörja om
arbetets utförande.
Stanna vid vägsyn eller formlig efterbesiktning förrättningsmännen
i olika meningar, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda
mening, gälle länsmannens.
Nämndeman, som biträder vid vägsyn eller formlig efterbesiktning,
skall för förrättningen åtnjuta ersättning enligt gällande resereglemente,
dock att dagtraktamente ej må beräknas. Den sålunda utgående ersätt¬
ningen bestrides till hälften ur vägkassan och till andra hälften af
statsmedel.
19
Samansatta Stats- (och Lag-) Utskottets utlåtande N:o 11.
Tillfälliga emellan de årliga vägsynerna uppkomna brister skola,
där saken sådant uppskof tåla kan, väghållare eller vägfogde anmana»
att inom viss kort tid afhjälpa vid äfventyr som ofvan är nämndt.
Försittes den tid, eller är bristen af beskaffenhet, att dröjsmål med dess
afhjälpande kan medföra våda för vägfarande, läte länsmannen oför¬
dröjligen på lämpligt sätt bota skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom läns¬
mannens föranstaltande utföres, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga; dock, hvad angår botande af till¬
fälliga brister, ej till större belopp än kronofogden, efter granskning
af kostnadsräkningen, godkänner.
80 §.
Den, som med vägstämmans beslut ej nöjes, äge däröfver anföra
besvär hos Konungens befallningshafvande inom tid, som nedan sägs;
och varde den tid räknad från det sådant tillkännagifvande att stämma
hållits, hvarom i 52 § förmärs, blifvit i våghål!ningsdistriktets kyrkor
uppläst.
I enahanda ordning och inom nedan angifna tid må klagan föras
öfver vägdelning och särskilda nämndens uppskattning; skolande be-
svärstiden räknas, där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det kla¬
ganden erhållit sådan underrättelse, hvarom i samma paragraf stadgas,
samt, där besvären afse annan vägdelning eller särskilda nämndens upp¬
skattning, i förra fallet från det kungörelsen om vägdelningens afslu-
tande och i senare fallet från det den i 51 § omförmälda länskungörelse
blifvit i distriktets kyrkor uppläst.
1 alla ofvannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingifvas,
i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrland»
län inom fyrtiofem dagar och i mål från öfriga orter inom riket inom
trettio dagar, dock att menighet, som klagar, äger åtnjuta femton
dagars längre besvärstid.
Finner för pröfning af besvär öfver vägdelning Konungens befall¬
ningshafvande nödigt låta anställa syn; äge Konungens befallningshaf¬
vande förordna ojäfvig landtmätare eller annan lämplig person att med
biträde af två tillkallade jämväl ojäfviga gode män sådan syn hålla.
Kostnaden för förrättningen skall förskjutas af vägkassan, men stannar
på den, som vid sakens slut därtill skyldig pröfvas.
Väghållare, som är missnöjd med åläggande vid vägsyn eller med
beslut vid formlig efterbesiktning, hvarigenom han förklarats icke hafva
20
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
ställt sig till efterrättelse honom meddeladt föreläggande att bota brist,
äge däröfver föra klagan hos Konungens befallningshafvande, i förra
fallet inom femton dagar från den dag, underrättelse om åläggandet
blifvit, på sätt i 35 § sägs, i socknens kyrka uppläst, och i senare
fallet inom samma tid från den dag, då efterbesiktningen förrättats. Ej
må klagan, hvarom nyss är sagd!, verka uppehåll med verkställigheten
af åläggande vid vägsyn eller hindra uttagande af kostnad för väglag¬
ning i den ordning, hvarom i 35 § sista stycket förmärs, med mindre
Konungens befallningshafvande annorlunda förordnar.
Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid
mot länsmannens mening, äger denne underställa detsamma Konungens
befallningshafvandes pröfning.
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna
lag omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.
af herrar Wikhmd och K. Karlsson i Mo, som ansett, att den till
nämndemän utgående ersättningen bör af statsmedel bestridas.
Det skulle här antecknas dels att herr Ivar Wijk icke deltagit i
detta ärendes slutliga behandling i utskottet, dels ock att herr Lindhagen
icke närvarit vid ärendets handläggning inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1908.