Sammansatta Stats- (och Bevillningsfutskottetts Utlåtande N;o 14.
1
Mio 14.
Ank. till Riksä. kansli den 6 maj 1908, kl. 3 e. m.
Sammansätta stats- cell bevillningsutskottets utlåtande, i anledning
af väckt motion om årlig ersättning till förra innehaf-
varen af Gagnbro gästgifveri i Stora Tum socken, Mina
Talman.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 117, kar herr A.
Hansson, med instämmande af sex af kammarens ledamöter, anfört föl¬
jande:
»Då Riksdagen för att befordra nykterhetssträfvandena genom att
minska tillfällena till inköp af rusdrycker den 29 sistlidne maj biföll
Kungl. Maj:ts nådiga proposition af den 7 samma månad angående bort¬
tagande af viss ersättning jämväl af den ägare till gästgifverier af ålder
tillkommande rätten till utskärning af spirituösa, upptogs bland dessa
gästgifveriägare icke t. d. ägarinnan af Gagnbro gästgifveri i Stora luna
socken af Stora Kopparbergs län, änkefru Mina Pålman, hvilken i nykter¬
hetens intresse redan år 1902 med vissa af ortens nykterhetsvänner af-
talat om nedläggandet af brännvinsförsäljningsrättigketen mot en ersättning
af 300 kronor årligen så länge hon lefver.
På grund af samma helt och hållet enskilda och dessutom villkorliga
öfverenskommelse hafva vederbörande länsmyndigheter
dels ej ansett vidare nödigt att, såsom vid föregående tillfällen och
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 14 Höft. (N:o 14.) 1
2
Sammansatta Stats- (och Bevillnings)-utskottets Utlåtande N:o 14.
på andra ställen ägt rum, genom gästgifveriets bibehållande bevara den
henne af ålder tillkommande och såsom okränkbar ansedda brännvinsför-
säljningsrättigheten, utan med underlåtande af hennes hörande den 24
augusti 1904 förordnat om gästgifveriets indragande från och med den
1 januari 1908, hvarigenom hon — om nämnda öfverenskommelse skulle
upphöra att gälla, hvilket kan tänkas ske på grund af t. ex. ofvannämnda
personers ändrade åsikter i nykterhetsfrågan, deras insolvens, eller genom
att de ej ordentligt fullgöra inbetalningarne, hvilket senare ock i så stor
utsträckning ägt rum, att hon med fullt fog kunnat anse sig fri från för¬
bindelsen — synbarligen beröfvats utvägen att på laga väg ånyo ansöka
om spritförsäljningsrättighetens fortsatta utöfvande,
dels ock vid behandlingen af frågan om ersättningen uttalat tvekan
såväl om ersättningsbeloppets storlek som om den tid, för hvilken den borde
utgå. Med hänsyn till hvad sålunda förekommit fann regeringen anledning
att icke alls föreslå någon ersättning åt gästgifveriets ägare.
Härigenom liar nu inträffat det egendomliga, att enskilda personer få
bära eu utgift, som regering och Riksdag i andra fall funnit vara nödig
för staten, och, hvad värre är, att en person — som på eget initiativ
endast för nykterhetens och sålunda landets bästas skull under eu följd
af år afstått från en riklig inkomst af ett henne lagligen tillkommande
privilegium, som nu anses så skadligt, att statsmakterna utan tvekan för
dess borttagande på andra ställen beslutat om utbetalande under en lång
följd af år framåt af en årlig summa på nära ett och ett hälft hundra¬
tusental kronor — nu blifvit försatt i en så ogynnsam ställning i jäm¬
förelse med dem, som in i det sista ockrat på sina svagare medmänniskors
olycka, att hon — mycket sjuklig och med bruten hälsa, utan tillräckliga
medel att på ett nödigt sätt vårda densamma —• äfven måste emotse sin
ålderdom med oro och bekymmer.
Rörhållandet är nämligen, att fru Pålmans aflidne man under den
långa följd af år, som han innehade gästgifveriet, i nykterhetens intresse
på allt sätt inskränkte spritförsäljningen, så att han — ehuru en mycket
sparsam man — ej lyckades förvärfva en någorlunda bärgad ekonomisk,
ställning. (Vid hans död 1891 var egendomen, som 10 år senare salu-
värderades till 8,500 kronor, behäftad med en intecknad skuld af 10,000
kronor.)
Vid hans död nödgades änkan öfverlämna gästgifveriets skötande till
annan person, mot att hon tillförsäkrades 1,500 kronor årligen mot skyl¬
dighet att däraf bestrida hälften af sin personliga beskattning.
Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utshottets Utlåtande N:o 14. 3
På grund af affärens uppdrifning blef hennes personliga inkomst af
myndigheterna upptaxerad till 12- ä 14,000 kronor årligen och hennes del
i skattebetalningen och räntorna å inteckningarne kommo att uppsluka så
godt som hela den henne tillförsäkrade inkomsten.
Genom därefter under 5 år erhållen ökad inkomst af gästgifveriet
lyckades hon göra så mycket besparingar (omkring 14,000 kronor), att
hon vid tiden för aftalet af år 1902 kunde anse sin ekonomiska ställning
någorlunda betryggad. Därefter ha hennes besparingar till stor del åtgått
för bispringande af eu sin bröstarfvinge och hennes familj, som råkat på
ekonomiskt obestånd, så att hon, som fyllt 75 år, sett sitt kapital på de
tro sista åren sammansmälta till hälften och således med en ständigt gna¬
gande oro måste tänka på sin ålderdom och sina 4 oförsörjda barnbarns
uppfostran.
Änkefru Pålman har under åren före 1902 af försäljningsrättigheten
vid Gagnbro haft en årlig inkomst af ända till 6,000 kronor, och skulle, om
hon då bibehållit densamma, under de nu förflutna fem åren med säkerhet
kunnat påräkna en lika stor inkomst, kanske större, samt i så fall
nu kunnat vara berättigad till eu ersättning af minst 5,000 kronor och
enligt den nu tillämpade ersättningsprincipen kanske ända till 10,000
kronor, alldenstund försäljningen sista året var uppskattad till 100,000 liter.
På grund häraf, och då det ej kan anses rätt och billigt, att enskilda
nykterketsvänner skola drabbas af utgifter för ett ändamål, som på andra
håll bestridas af statsmedel, och att enskild person, som för det allmänna
bästa redan gifvit ett stort ekonomiskt offer, skall undandragas skälig er¬
sättning för ett gammalt privilegium, som på öfriga håll inlösts med stora
belopp, så får jag föreslå Eiksdagen
att besluta en årlig ersättning till änkefru Pålman under hennes åter¬
stående lifstid af ett tusen tvåhundra kronor, hvarmed hon förklarat sig
åtnöjas, på sätt och under villkor i öfrigt, som i Ivungl. Maj:ts förenämnda
nådiga proposition finnas angifna beträffande andra ägare till gästgifvener,
som afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter, dock med för¬
behåll, att änkefru Pålman i sådant fall för framtiden afstår från den
henne af enskilda tillförsäkrade godtgörelsen.»
Tid motionen äro fogade åtskilliga bilagor, till hvilka utskottet tillåter
sig hänvisa.
Änkan Pålman har — såsom af motionen framgår och enligt hvad
de motionen bifogade handlingar jämväl utvisa — genom en den 7 augusti
Utskottet.
4 Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utskottets Utlåtande N:o 14.
1902 utfärdad handling förbundit sig att, så länge en årlig ersättning af
3Ö0 kronor till henne utbetalades af vissa i handlingen omförmälda per¬
soner, ej utöfva den brännvinsförsäljningsrättighet vid Gagnbro gästgifveri,
som bon då innehade. På grund af denna förbindelse blef rörelsen vid
sagda gästgifveri nedlagd den 1 november 1902. Genom utslag den 24
augusti 1904, som vunnit laga kraft, har därefter Ivungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Kopparbergs län med stöd af bestämmelserna i 7 § i då gäl¬
lande brännvinsförsäljningsförordning af den 24 maj 1895 ■—• hvilka stad-
ganden oförändrade återfinnas i 10 § i förordningen angående försäljning
af brännvin den 9 juni 1905 —- förordnat, att Gagnbro gästgifveri från
och med ingången af år 1908 skulle indragas.
Utskottet finner det sålunda vara uppenbart, att änkan Pålman icke
på grund af bestämmelserna i kungörelsen angående ersättning till gäst¬
gifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försälj¬
ning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af
brännvin den 12 juli 1907, kan tillerkännas någon rätt till ersättning af
statsmedel för försäljningsrättighetens uppgifvande.
Det har emellertid synts utskottet obilligt, att änkan Pålman, som
tydligen af intresse för nykterhetens främjande förmåtts att mot en i jäm¬
förelse med den af rörelsen tidigare flytande inkomst synnerligen ringa
godtgörelsc afstå från utöfvandet af ifrågavarande försäljningsrätt, på denna
grund icke skulle bekomma sådan ersättning, som jämlikt 1907 års Riks¬
dags beslut kommer att utgå till vissa andra innehafvare af gästgifverier.
På grund af dessa särskilda omständigheter samt med afseende fästadt
jämväl därpå, att änkan Pålman numera uppnått 76 års ålder och till följd
af bruten hälsa torde vara oförmögen att genom eget arbete försörja sig,
har utskottet ansett, att ett mindre årligt understöd af allmänna medel
borde henne tillförsäkras. Utskottet har förmenat, att ett dylikt understöd
skäligen borde utgå med 300 kronor samt i likhet med de af 1907 års
Riksdag beslutade ersättningar till vissa gästgifvare utgå af brännvinsför-
säljningsmedel, innan inleverering däraf till statskontoret ägt rum.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Rikdagen måtte, i anledning af förevarande
motion,
dels besluta att till förra innehafvaren af Gagnbro
gästgifveri i Stora Tima socken, änkan Mina Pålman
under hennes återstående lifstid utgifva ett årligt un-
5
Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utskottets Utlåtande N:o 14.
derstöd af tre hundra kronor, att utgå från och med
början af nästa försäljningsår på sätt och under villkor
i öfrigt, som i kungl. kungörelsen den 12 juli 1907
finnas angifna beträffande ägare af gästgifverier, som
afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter,
dels ock för sin del förklara, att, utan hinder af
den i 25 § i förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905 meddelade föreskriften om
insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvins-
försäljningsmedlen, förenämnda ersättning må utgå af
nyss omförmälda andelar, innan inleverering däraf till
statskontoret äger rum.
Stockholm den 5 maj 1908.
På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.
Bill. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afd.
14 Höft.
9