Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
1
N:o 177.
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1908, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående för¬
ändrad organisation af förste landtmätartjänsterna in. in.
(I. A.)
Uti en den 13 januari innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottet för förberedande behandling remitterad proposition (n:o
63) har Kungl. Magt, under åberopande af bilagdt- utdrag af statsråds¬
protokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riks¬
dagen att
dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för landtmäteri-
staten i orterna att tillämpas från och med år 1909:
|
|
|
K
|
r o n o
|
r
|
|
|
|
|
Lön
|
Tjänst-
görings-
penningar
|
Orts till-
lägg
|
Arfvoden
|
Summa
|
|
1
|
förste landtmätare
|
4,000
|
2,000
|
400
|
|
6,400
|
|
1
|
» »
|
4,000
|
2,000
|
200
|
—
|
6,200
|
Efter 5 år kan
|
4
|
» »
|
16,000
|
8,000
|
800
|
—
|
24,800
|
; lönen höjas
med 500 kr.
|
1
|
» »
|
4,000
|
2,000
|
—
|
—
|
6,000
|
17
|
» »
|
68,000
|
34,000
|
—
|
—
|
102,000
|
!
|
1
|
amanuens .............
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
2,000
|
|
5
|
amanuenser............
|
—
|
•—
|
—
|
10,000
|
10,000
|
|
vikariatsersättning......
|
—
|
—
|
—
|
4,000
Summa
|
4,000
161,400
|
|
|
Bill. till Riksd. Prof.
|
1908. 4
|
Samt. J
|
Afd.
|
109 Höft. (N;o
|
177.) 1
|
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att förste landtmätare skall vara underkastad såväl den vid¬
sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock
den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven, vare
sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation af landtmäteri-
staten eller särskilda delar däraf eller eljest;
att med förstelandtmätarbefattning icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med förstelandtmätarbefattning icke heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kung]. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej landtmäteristyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid landtmäteristaten, finner upp¬
draget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att förste landtmätare icke äger utföra landtmäteriförrättningar
åt enskilda;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra sär¬
skilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid, hvarunder lian
af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
3
tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;
att tidpunkten för den i lönestaten medgifna förhöjning af lönen
efter viss tids fortsatt innehafvande af förstelandtmätartjänst bestäm¬
mes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester, under iakttagande att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd
af frågan om ny organisation af landtmäteristaten i orterna;
att likväl förste landtmätare, som, då han intjänat stadgad tid
för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänste-
ålder, som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning
tillträda;
att förste landtmätare, i den mån lämplig vikarie mot upp¬
bärande därför af ersättning, motsvarande de med tjänsten förenade
tjänstgöringspenningar, kan erhållas, äger årligen, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, ent¬
ledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till
månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som där¬
efter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara,
ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909 års ingång
tillträder förstelandtmätartjänst, skall vara pliktig att underkasta sig
berörda villkor och bestämmelser,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Landtmäteri-
staten i
orterna.
än äfven att de förutvarande innehafvare af förstelandtmätar-
tjänster, hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och be¬
stämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande, från statsverket utgående
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestäm¬
melserna i förenämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels ock höja det i riksstaten under nionde liufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag till landtmäteristaten i orterna från 52,800 kronor till
161,400 kronor, eller således med 108,600 kronor.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde efter gemen¬
sam beredning med chefen för justitiedepartementet:
Af landtmäteristyrelsen har den 3 augusti 1903 till Kungl. Maj:t
afgifvits förslag till förändrad organisation af landtmäterikåren in. in.
nedan dessförinnan hade styrelsen den 7 juni 1902 afgifvit förslag
till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.
Genom remiss den 27 juni 1904 hafva från samtliga Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande infordrats underdåniga utlåtanden öfver
samma förslag.
Sedan sådana utlåtanden afgifvits, har efter remiss den 4 oktober
1905 landtmäteristyrelsen fått sig anbefall dt att inkomma med yttrande
i anledning af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda
utlåtanden anfört.
Efter det dylikt utlåtande den 1 december sistnämnda år afgifvits,
har i anledning af remiss statskontoret den 18 juni 1907 yttrat sig i
ärendet.
Slutligen har genom remiss den 20 juni 1907 uppdragits åt den
för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar
tillsatta kommitté att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.
Sådant utlåtande har den 29 sistlidna oktober afgifvits.
Vidare har förste landtmätaren i Västerbottens län H. J. Norrman,
i egenskap af ordförande vid ett år 1907 hållet sammanträde med förste
landtmätarna i riket, den 10 maj 1907 ingifvit en underdånig skrifvelse
angående förbättrande af dessa tjänstemäns löneförmåner.
Samtliga dessa handlingar jämte nytt förslag till arfvodestaxa,
som på mitt föranstaltande utarbetats inom landtmäteristyrelsen under
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 5
1907 års höst, hafva genom jordbruksdepartementets försorg utgifvits
af trycket; och anhåller jag angående frågans detaljer, såvidt desamma
icke i det följande komma att af mig uttryckligen beröras, få hänvisa
till innehållet af de sålunda tryckta handlingarna.
Utöfver förenämnda handlingar föreligga slutligen särskilda skrift¬
liga framställningar i ämnet den 12 november 1907 af förste landt-
mätaren i Stockholms län samt den 15 i samma månad af förste
landtmätarna i Kalmar och Kopparbergs län.
Innan jag öfvergår till en redogörelse för landtmäteristyrelsens
förslag och hvad i anledning däraf anförts och erinrats i de afgifna
utlåtandena, anhåller jag att få lämna en kortfattad redogörelse för
landtmäterikårens nuvarande organisation.
Landtmäteristaten i länen består för närvarande af förste landt¬
mätare, en i hvarje län, samt kommissionslandtmätare, vice kommissions-
landtmätare, landtmäteriauskultanter och landtmäterielever, fördelade
till olika antal å de olika länen. Hela antalet kommissionslandtmätare
har år 1885 blifvit fixeradt till 120. Enligt den officiella statistiken
för år 1906 uppgick dåvarande antalet af vice kommissionslandtmätare
till 71, af auskultanter till 110 och af elever till 110.
Förste landtmätare och kommissionslandtmätare utnämnas af
Kung! Maj:t. Af landtmäteristyrelsen antagas elever, utfärdas efter
tilländalupen elevtid och aflagd examen konstitutorial såsom landtmäteri-
auskultant och meddelas tillstånd för auskultanter efter fullgörandet
af föreskrifven tjänstgöring att såsom vice kommissionslandtmätare på
eget ansvar verkställa landtmäteriförrättningar. För att kunna blifva
antagen till elev erfordras, bland annat, att hafva aflagt godkänd af-
gångsexamen vid krigsskolan eller tekniska högskolan eller att vid något
af rikets högre allmänna läroverk hafva å reallinjen undergått godkänd
mogenhetspröfning. Efter att hafva, i minst två år oafbrutet arbetat
hos någon landtmätare och därvid vitsordats hafva förvärfvat säker och
tillförlitlig kännedom om allt, som hör till landtmäteriets praktiska ut¬
öfning, är elev berättigad att vid generallandtmäterikontoret begagna
sig af undervisning till landtmäteriexamen. Denna undervisning, som om¬
fattar vissa föreskrifna ämnen, tager sin början i midten af oktober ena
året och afslutas med examen i slutet af maj eller i början af juni på¬
följande år. Efter afläggandet af godkänd examen erhåller elev kon¬
stitutorial att vara landtmäteriauskultant. Såsom sådan äger lian, efter
vunnen anställning som medhjälpare hos förste landtmätare eller kom-
Landtmäteri-
hårens nu¬
varande orga¬
nisation och
kompetens-
villkor för
vinnande af
anställning i
landtmäteri-
håren.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Landt-
mätarnas
nuvarande
tjänste¬
åligganden.
missionslandtmätare, befogenhet att i dennes frånvaro, men på landt-
mätarens ansvar verkställa landtmäterigöromål, dock ej af viss angifven
viktigare beskaffenhet. Sedan medhjälpare tre år arbetat i dylik egenskap
och därunder ådagalagt flit och skicklighet, har han förvärfvat sig kom¬
petens att erhålla anställning såsom afvittringslandtmätare och kan få
tillstånd att verkställa ägoskiften och ägo styckningar af mindre om¬
fattning in. m. enligt uppdrag af principalen, men dock fortfarande
på dennes ansvar. Efter förloppet af fem år från antagandet till aus¬
kultant har medhjälpare, därest han under tiden arbetat med flit och
skicklighet samt förskaffat sig säkra och pålitliga insikter i allt, som
hör till landtmäteriets praktiska utöfning, förvärfvat kompetens att
söka tillstånd att såsom vice kommissionslandtmätare få på eget ansvar
verkställa landtmäteriförrättningar. Enligt hvad landtmäteristyrelsen
uppgifvit, plägar dock ej anställning såsom vice kommissionslandtmätare
beviljas, utan att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förste
landtmätarens hörande tillkännagifvit, att behof förefinnes att förstärka
landtmäteripersonalen i länet. Till kommissionslandtmätare kan vice
kommissionslandtmätare vinna befordran efter ytterligare två års ar¬
bete, därunder säkra prof på skicklighet, nit och rättskaffenshet ådaga¬
lagts. A förslag till förstelandtmätartjänst få ej uppföras andra än
de, som under längre tid handlagt laga skiften och andra landtmäteri¬
förrättningar samt därvid ådagalagt utmärkt drift, skicklighet och
ordningssinne.
För befordran till kommissionslandtmätarbefattning är medel¬
åldern för närvarande omkring 40 år och för befordran till förstelandt-
mätartjänsterna 55 år.
Förste landtmätarna hafva uppsikt öfver de i länet anställda med¬
hjälpare och elever samt hafva att till landtmäteristyrelsen anmäla
till deras kännedom komna tjänsteförseelser, som af de i länet anställda
landtmätarna begås. I öfrigt äro förste landtmätarna föreståndare för
landtmäterikontoren i de respektive länen samt hafva såsom sådana
bland annat att taga vård om kontorens arkiv, efterse att de till landt¬
mäterikontoren från landtmätarna insända handlingar och kartor äro
fullständiga samt ombesörja åtskilliga expeditionsgöromål.
Såsom hufvudsakligaste funktion åligger det samtliga landtmätare
att efter förordnande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande verk¬
ställa mätningar, graderingar och delningar af jord m. in., uppgå
och utstaka rågångar, förrätta ägoutbyten in. in., anställa afvägningar,
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
uppgöra förslag till vattenaftappningar och vägars anläggning samt
efter anmodan biträda vid ägodelningsrätter och andra domstolar.
Landtmätarna äro tillika pliktiga dels att till vederbörande landt¬
mäterikontor aflämna koncepthandlingarna rörande af dem verkställda
landtmäteriförrättningar och dels att i afsevärd omfattning och utan
särskild ersättning tillhandahålla generallandtmäterikontorets kartarkiv
renovation af kartor och beskrifningar öfver vissa sådana förrättningar.
Aflöning af staten åtnjutes för närvarande endast af förste landt¬
mätarna. Till hvar af de 24 förste landtmätarna i riket utgår nämligen
lön med 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar med 700 kronor.
Härjämte kan ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 års tjänstgöring
tilläggas lönen. Som likväl befordran till förstelandtmätartjänst i regel
vinnes så sent, att sällan den högre lönegraden uppnås, åtnjuta emeller¬
tid de flesta förste landtmätare eu aflöning af sammanlagdt allenast
2,200 kronor. Hvad de härutöfver behöfva för sitt och de sinas lef-
nadsbehof äro de hänvisade att söka förvärfva genom att åtaga sig
landtmäteriförrättningar. Sådana synas de ock, enligt hvad de be¬
träffande åren 1898—1902 från landtmäteristyrelsen lämnade statistiska
uppgifter gifva vid handen, hafva i tämligen vidsträckt omfattning
verkställt.
Beträffande medelårsinkomsten för hvarje på eget ansvar arbetande
landtmätare i riket har landtmäteristyrelsen med ledning af statistiska
uppgifte? å landtmätarnas arfvoden för under åren 1898—1902 afslutade
landtmäteriförrättningar gjort en beräkning, som jämväl torde kunna
tjäna till bedömande af en förste landtmätares årsinkomst af landt¬
mäteriförrättningar. Härvid har landtmäteristyrelsen utgått från medel¬
talet af årlig bruttoinkomst för samtliga landtmätare i riket af arfvo¬
den för landtmäteriförrättningar eller 1,125,532 kronor. Sedan här¬
ifrån gjorts afdrag för dels reseersättningar, 88,774 kronor och dels
vivre in. m. till landtmäterielever å 1,000 kronor för hvarje eller
81,400 kronor, samt återstående 955,358 kronor uppdelats mellan landt¬
mätarna och deras medhjälpare, därvid det beräknats tillkomma de
förra 722,020 kronor, så har detta belopp fördelats å medeltalet under
ifrågavarande femårsperiod på eget ansvar arbetande landtmätare eller
212,8. Efter ytterligare afdrag å 10 % för renskrifning och kartritning
från hvarje landtmätares härvid befunna årsinkomst har landtmäteri¬
styrelsen funnit medelinkomsten för hvarje landtmätare under samma
årsperiod uppgå till 3.053 kronor 66 öre.
Nuvarande
aflöning.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Nuvarande
pensionering.
I fråga om denna beräkning af medelårsinkomsten är dock att
märka, att härvid ej tagits hänsyn till det förhållandet, att arbetet
med landtmäteriförrättningar för närvarande är synnerligen ojämnt för-
deladt mellan landtmätarna.
Förste landtmätarna äro ej på grund af sina fullmakter bundna
af någon viss tid för afskedstagande.
Uti Kung]. Maj:ts kungörelse den 31 maj 1878, angående villkoren
för åtnjutande af de från 1879 års början fastställda nya löneförmåner
för landtmäteristaten har beträffande förste landtmätarna föreskrifvits:
att förste landtmätare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänst¬
göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;
att med förstelandtmätartjänst icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat eller annan tjänstebefattning, med mindre
sådan tjänst eller befattning finnes icke vara hinderlig för tjänst¬
göringen; och att tjänstgöringspenningar må uppbäras endast för den
tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort, men skola för den tid,
lian varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat.
Kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare äro för
sin utkomst uteslutande beroende af de uppdrag till landtmäteriför¬
rättningar, de af jordägare kunna erhålla, och för hvilka de äro be¬
rättigade till ersättning enligt gällande landtmäteritaxa.
Landtmäteriauskultanter eller medhjälpare åtnjuta efter öfverens¬
kommelse med vederbörande landtmätare arfvode, hvars storlek i brist
på åsämjande bestämmes af landtmäteristyrelsen.
Elev erhåller i regel fritt vivre hos sin arbetsgivare.
Förste landtmätare är berättigad att vid uppnådda 60 lefnadsår
på allmänna indragningsstaten undfå pension till belopp af 2,500 kronor,
för såvidt han vid afskedstagandet tjänat i minst 30 år och under
sanunanlagdt 25 år varit tjänsteman vid generallandtmäterikontoret
eller varit landtmätare.
Kommissionslandtmätarna hafva jämlikt år 1885 fattadt beslut till¬
försäkrats rätt till pension af 1,600 kronor.
Mot den nuvarande organisationen hafva redan länge klagomål
försports, och olika förslag hafva framkommit, afseende dels att för¬
bättra landtmätarnas ställning och dels att lätta den börda, som de
för landtmäteriförrättningar enligt gällande landtmäteritaxa ingående
ersättningar utgöra för vederbörande jordägare. Sålunda har redan i
en underdånig skrifvelse den 22 december 1856 af öfverdirektören för
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
9
landtmäteriet yttrats — vid fråga om undanröjande af de många olägen¬
heterna af sättet för meddelande af förordnanden till landtmäteriförrätt-
ningar — att en god utväg i sådant afseende vore den af landtmätarna
i Malmöhus län då föreslagna indelning af länen i vissa landtmäteri-
distrikt med hvart och ett sin landtmätare, hvarigenom äfven vunnes,
att landtmätaren erhölle bättre kännedom om folket och lokala för¬
hållanden än som förut kunnat ske; att han vore närmare till hands
för nödiga upplysningars vinnande i tjänsten; att resekostnaderna, som
vid smärre förrättningar ofta vore högre än förrättningsarfvodet, blefve
obetydliga, och, viktigast af allt, att landtmätaren för erhållna förrätt¬
ningar, d. v. s. för möjligheten att sig försörja, icke redan vid förrätt¬
ningens början stode i tacksamhetsskuld hos någon viss jordägare.
Vidare har dåvarande förste landtmätaren i Norrbottens län J. E.
Nyström under år 1886 hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning i
fråga om landtmäterikårens omorganisation i enlighet med af honom an-
gifna grunder. Med denna framställning åsyftades hufvudsakligen att vinna
lindring för jordbruket genom landtmäteritaxans nedsättning, bättre
ställning för landtmätarna genom en lönereglering för dem och slutligen
ändamålsenligare ordnande af det ekonomiska kartverket. Öfver denna
framställning har landtmäteristyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande
den 26 oktober 1886, däri styrelsen förklarat sig anse framställningen i
hufvudsakliga delar förtjänt af nådig uppmärksamhet.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län in¬
kommit med yttranden i ärendet, har landtmäteristyrelsen i underdånigt
utlåtande under år 1891 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen
begära:
l:o) för åstadkommande af granskning genom förste landtmätarna
utaf landtmätarnas rese- och arfvodesräkningar jämte öfriga tjänste-
handlingar ett årligt förslagsanslag till belopp af 19,000 kronor;
2:o) för beredande af etthundra löner för kommissionslandtmätare
å 1,200 kronor 120,000 kronor, med skyldighet för dem, som åtnjöte
dessa löner, dels att, då det af Kungl. Maj:t pröfvades nödigt,
vara underkastade förflyttning från ett län till ett annat och dels att
efter uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten med pension från
allmänna indragningsstaten;
3:o) till ålderstillägg för femtio i tjänsten äldste kommissions¬
landtmätare med lön, att utgå efter minst 10 års tjänstgöring 20,000
kronor;
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
4:o) för att såväl åt förste landtmätarna som åt de kommissions-
landtmätare och vice kommissionslandtmätare, hvilka icke innehade
lön på stat, bereda ersättning, motsvarande en nedsättning af deras
arfvoden enligt taxa till Va af stadgadt belopp, ett årligt förslags¬
anslag af 130,000 kronor; och
5:o) att Riksdagen ville medgifva, att landtmätarna tillkommande
arfvoden, reseersättningar och lösen för kartor och handlingar för alla
förrättningar, som anginge ägoskiften, efter vederbörlig granskning af
handlingarna och efter då stadgade grunder, finge af landtränterierna
utbetalas med skyldighet för skiftesdelägarna att — senast vid den
kronouppbörd, som ägde rum under tredje året efter den dag, då
enligt 105 § skiftesstadgan förrättningen af landtmätaren tillkänna-
gifvits vara afslutad — återbetala reseersättningen och lösen för kartor
och handlingar till fulla beloppet samt arfvoden till Vs af de utbe¬
talade beloppen;
allt under nådig förklaring att, om dessa framställningar blefve
af Riksdagen bifallna, Kung!. Maj:t ville förordna, att, så länge de
nödiga anslagen utginge, de arfvoden och ersättningar till landtmätare
och deras biträden, som i då gällande landtmäteritaxa bestämdes, med
undantag af reseersättningar samt lösen för kartor och handlingar,
skulle utgå med endast Vs af då stadgade belopp.
Sedan detta ärende blifvit den 12 februari 1894 inför Kung!. Maj:t
föredraget, har Kungl. Maj:t funnit de däri gjorda framställningarna
icke böra föranleda något förslag till Riksdagen rörande omorganisa¬
tion af landtmäterikåren.
I november månad 1895 tillsattes vid allmänt landtmätarmöte
en kommitté för afgifvande af förslag till landtmäteriets omorganisation.
Sedan kommittén utarbetat ett utkast till sådant förslag, blef detta
utkast öfversändt till förste landtmätarna i riket med anhållan, att
de ville hvar och en för sitt län föranstalta om öfverläggning rörande
detsamma och till kommittén insända redogörelse öfver hvad vid sam¬
manträden för sådana öfverläggningar kunde hafva förekommit. Med
anledning af från länen inkomna yttranden gjorde kommittén ändring
i vissa delar af förslaget, hvilket därefter företogs till granskning af
ett uteslutande för sådant ändamål under hösten 1896 hållet allmänt
landtmätarmöte. Detta möte uppdrog åt kommittén att på grund
af den utredning af frågan, kommittén verkställt, samt med afseende
å de från länen inkomna yttranden och hvad vid mötet förekommit
upprätta sådant omorganisationsförslag, som kommittén funne öfverens-
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
11
stämmande med landtmäterikårens bästa, samt att å mötets vägnar
ingifva detsamma till landtmäteristyrelsen med anhållan, att styrelsen
ville verka för genomförande af en tillfredsställande omorganisation af
landtmäterikåren.
Med anledning häraf ingaf kommittén den 6 mars 1897 till landt¬
mäteristyrelsen tryckt exemplar af ett utarbetadt betänkande jämte
motiv rörande de hufvudgrunder, som borde iakttagas vid svenska
landtmäteriets omorganisation.
Enligt dessa hufvudgrunder skulle landtmäteripersonalen bestå af
öfverlandtmätare, distriktslandtmätare, extra landtmätare och landt-
mäterielever. Öfverlandtmätarna, likasom deras distrikt, skulle blifva 15;
de skulle icke äga rätt att handlägga förrättningar åt enskilda; de
skulle erhålla en del nya uppgifter åt sig anförtrodda och deras aflöning
skulle utgå med lön 3,200 kronor, tjäntgöringspenningar, olika i sär¬
skilda distrikt, från 1,200 till 2,000 kronor samt ålderstillägg å 600
kronor efter 5 år. Distriktslandtmätarnas antal skulle vara 100, för¬
delade på länen efter förekommande behof, men utan bestämda distrikt,
med lön af 1,600 kronor, som skulle kunna höjas efter 10 år med 400
kronor och efter 20 år med ytterligare 400 kronor; hvarjämte distrikts-
landtmätarna skulle äga uppbära arfvode och reseersättning enligt en i viss
mån nedsatt taxa. Till hvar och en af 50 hos distriktslandtmätarna
anställda extra landtmätare skulle utgå ett arfvode af 500 kronor och
till hvar och en af ytterligare 30 extra landtmätare 400 kronor att
af landtmäteristyrelsen fördelas.
Härefter har landtmäteristyrelsen inkommit med förenänmda för¬
slag af den 3 augusti 1903.
De grunder, från hvilka styrelsen utgått vid uppgörande af detta
förslag, hafva af styrelsen angifvits vara hufvudsakligen följande:
l:o) Rikets landtmätare befunne sig i ekonomiskt afseende i en
delvis betryckt och i allmänhet bekymmersam eller osäker ställning.
För att råda bot härför syntes åt ett begränsadt antal konnnissions-
landtmätare böra beviljas fasta löner. Dessas belopp syntes böra mot¬
svara ungefär en tredjedel af hvad vederbörande skäligen kunde anses
behöfva för sitt eget och sina familjers uppehälle.
2:o) Emedan den del af rikets jord, som ännu icke undergått
laga skifte, i allmänhet utgjordes af den mindre bördiga och därför
mindre värdefulla jorden, som alltså hade svårare att bära de med laga
Landtmäteri-
styrelsens skäl
till omorgani¬
sation.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Landtmäteri-
styrelsens för¬
slag till om¬
organisation.
skiften förenade kostnader, samt, hvad öfriga landtmäteriförrättningar
anginge, dessa i regeln berörde ett mindre antal delägare och därför
drabbade enskilda delägare mera kännbart, än förrättningarnas om¬
fattning borde föranleda, syntes, till minskande af jordägares kostnader
för landtmäteriförrättningar, de till landtmätarna efter taxa utgående
arfvoden böra nedsättas i mån af storleken af de löner, som kunde
varda landtmätarna tillerkända.
3:o) Enär klagomål ofta med rätta försports öfver det sätt,
hvarpå laga skiften och andra landtmäteriförrättningar verkställts och
hvarigenom skada och olägenhet ofta tillskyndats jordägarna, vore
det af största vikt, att en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas
göromål, än hvad under nuvarande förhållanden kunde åstadkommas,
blefve föreskrifven. Då en sådan tillsyn, som icke lämpligen kunde
utöfvas af annan än förste landtmätarna i länen, dock icke skulle
kunna anförtros åt dem under annan förutsättning, än att de icke
själfva ägde rätt att verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilda,
men förste landtmätarna, genom att dem betoges denna rätt, skulle för¬
lora en väsentlig del af sina nuvarande inkomster, syntes ersättning böra
beredas dem genom höjning af deras nuvarande lön till sådant belopp,
att de därigenom finge sin skäliga bärgning. Vidare borde å förste
landtmätarna läggas utom berörda granskningsgöromål vissa andra
viktiga arbeten, som nu icke ålåge dem.
4:o) Det syntes uppenbart, att det svenska landtmäteriet icke
vunnit den utveckling, att dess utöfvare i allmänhet kunde anses
besitta sådan kunskapsgrad och utbildning, att de uppfyllde senaste
tiders anspråk på noggrannhet vid ägors mätning eller kunde på till¬
fredsställande sätt verkställa en del landtmäteriet närstående göromål,
som de redan nu ägde åtaga sig eller som borde anses tillhöra området
för landtmätarnas verksamhet. Men innan säkra utsikter funnes för
dem, som ägnade sig åt landtmäteriyrket, att ett omsorgsfullt och
nitiskt arbete skulle skänka dem en i ekonomiskt afseende tryggad
ställning, torde kompetensvillkoren å denna tjänstemannabana icke
rimligen kunna i någon väsentlig grad skärpas.
Enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle landtmäteristaten i
länen komma att utgöras af: l:o) 24 förste landtmätare, en i hvarje
län; 2:o) 120 distriktslandtmätare, i mån af ådagalagdt behof fördelade
å de olika länen, med rätt och skyldighet att, en hvar i sitt distrikt,
verkställa där förekommande landtmäteriförrättningar; 3:o) 60 extra
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
13
landtmätare, i män af behof fördelade å olika län, med åliggande att
verkställa de förrättningar, som i följd af laga binder eller hopadt
antal ofullbordade förrättningar ej kunde af distriktslandtmätarna före¬
tagas; och 4:o) 6 amanuenser med uppgift att i de med arbete mest
betungade länen biträda förste landtmätarna.
Som den utaf 1895 års landtmätarmöte tillsatta organisations¬
kommitté ansåg, att förste landtmätarna i åtskilliga län ej skulle med
då föreslagna göromål få sin arbetstid fullt upptagen, förordades af
nämnda kommitté, att vissa län sammansloges med ett eller två andra
län till ett gemensamt förstelandtmätardistrikt, men med bibehållande
af landtmäterikontor i de särskilda länen.
Äfven landtmäteristyrelsen har i 1891 års utlåtande förklarat
sig anse en dylik sammanslagning möjlig, men icke tilltrott sig att,
vid det förhållande att en sammanslagning skulle medföra åtskilliga
olägenheter för länens invånare, kunna framställa förslag i sådan
riktning.
Uti nu föreliggande förslag har emellertid landtmäteristyrelsen,
med hänsyn till vikten af att i hvarje län funnes ett landtmäteri¬
kontor och en förste landtmätare såsom verklig förman för de öfriga
landtmätarna i länet, ansett två eller flera läns sammanslagning till
ett distrikt ej allenast synnerligen menlig för det allmänna och för
länets invånare, utan äfven obehöflig för vinnande af ändamålet att
gifva förste landtmätarna full sysselsättning i tjänsten. Styrelsen har
nämligen, såsom förut angifvits, utgått ifrån, att förutom förberörda
granskningsarbete äfven en del andra maktpåliggande tjänstegöromål
borde åläggas förste landtmätarna, likasom att deras skyldighet att
tjänstgöra å landtmäterikontoren borde i väsentlig grad utsträckas, så
att kontoren med deras kartor och handlingar kunde oftare, än enligt
nu gällande bestämmelse behöfde ske, hållas tillgängliga för allmänheten.
Med denna åsikt har styrelsen ansett det icke erfordras någon
vidare utredning angående olägenheterna af en sammanslagning. Styrel¬
sen har dock ansett sig böra framhålla några omständigheter till stöd
för sin uppfattning, att olägenheter verkligen komme att uppstå af att
två eller flera län sammanfördes till ett gemensamt förstelandtmätar¬
distrikt.
Därvid har styrelsen först berört möjligheten att verkställa sam¬
manslagningen på det sätt, att de till landtmäterikontoret i ett län
hörande kartor och handlingar flyttades och sammanfördes till ett
Antal förste
landtmätare.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
gemensamt arkiv med kartorna och handlingarna i landtmäterikontoret i
annat län. Utom kostnaderna för och risken med en sådan flyttning,
måste staten, erinrar styrelsen, för en dylik sammanslagning vidkännas
ganska afsevärda utgifter för anskaffande af tillräckliga och för eldfara
skyddade lokaler, som säkerligen icke skulle kunna inredas i de nu¬
varande länsresidensen eller till länsstyrelserna upplåtna byggnader.
De till de nuvarande landtmäterikontoren hörande arkiv, där upplys¬
ningar kunde erhållas i frågor om äganderätt till jord samt jordpos-
sessioners areal och beskaffenhet, vore, anför styrelsen vidare, af synner¬
ligen stor vikt både för länets jordägare och vederbörande länsstyrelse.
Och det vore enligt styrelsens åsikt synnerligen angeläget, att dessa
arkiv vore lätt tillgängliga. Därför kölle styrelsen före, att, äfven om
kostnaderna för arkivlokalers anskaffande ej skulle utgöra hinder för
två eller tre arkivs sammanförande till ett, så stora olägenheter dock
skulle uppstå af en sådan anordning både för länsstyrelserna och jord¬
ägarna i de län, från hvilka de nuvarande landtinäterikontorens arkiv
komme att flyttas, att eu sammanslagning på sådant sätt af två eller
tre förstelandtmätartjänster icke torde kunna ifrågasättas. I fall vissa
Jän^ skulle sammanslås till ett gemensamt- förste! andtmätardistrikt,
ansåge styrelsen det därför blifva nödvändigt att bibehålla de nuvarande
landtmäterikontoren i länen. Äfven denna anordning har emellertid af
styrelsen ansetts böra föranleda vissa erinringar.
Förste landtmätaren i de till ett distrikt sammanslagna länen skulle
således, erinrar styrelsen, göras till föreståndare för de särskilda landt¬
mäterikontoren inom distriktet. Han skulle naturligen bo i den ena
residensstaden och, för hvarje gång kontoret i någon af de andra residens¬
städerna skulle hållas tillgängligt vare sig för allmänheten eller läns¬
styrelsen, företaga resor till dessa städer. Då förste landtmätarna
vore ansvariga för landtmäterikontorens vård samt skyldiga att efter
inventering emottaga och till efterträdare öfverlämna kontorens kartor
och handlingar, skulle medgifvande icke lämpligen kunna lämnas ens
åt länsstyrelsernas ämbets- och tjänstemän att vid andra tillfällen, än
då förste landtmätaren vore å kontoret tillstädes, få tillgång till där-
vara-nde arkiv. I de residensstäder, där förste landtmätare icke vore
boende, skulle landtmätexåkontoren således icke annat än undantagsvis
vara tillgängliga å andra tider, än då det enligt gifven föreskrift ålåge
förste landtmätare att hålla dem öppna. Men att med våra dagars
lifliga verksamhet å handelns och näringarnas områden stora olägen¬
heter skulle följa af en anordning, hvarigenom tillgången till ifråga¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
15
varande arkiv försvårades, funne styrelsen icke belefva vidare utredas.
Man kunde nog invända, yttrar styrelsen, att äfven under nuvarande
förhållanden landtrnäterikontoren icke annat än undantagsvis vore
öppna andra tider, än i 29 § landtmäteriinstruktionen vore stadgadt
eller å första och sista söckendagen i hvarje månad. Men då förste
landtmätarna, som enligt föreskrift i samma paragraf skulle hafva sin
bostad i länets residensstad eller högst en half mil därifrån, utan
undantag bodde i residensstäderna, hade den praxis utvecklat sig, att,
då de icke hade förrättningar på landet, de hölle landtrnäterikontoren
tillgängliga åtskilliga dagar i månaden och naturligen, om hinder ej
mötte, alltid hölle dem öppna på tillsägelse från länsstyrelsen. Den
förste landtmätare, som skulle vara föreståndare för två arkiv, måste
uppehålla sig än i den ena än i den andra residensstaden, och detta
icke endast, då arkiven enligt föreskrift skulle hållas tillgängliga, utan
äfven vid många andra tillfällen. Sålunda kunde han naturligen icke
i regeln utan särskild resa till vederbörligt arkiv meddela utlåtanden
i till honom remitterade ärenden rörande fastigheter i annat län, än
där han hade sitt hem. Och ifall något från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, landtmäteristyrelsen eller någon domare i distriktet
för utredning öfverlämnadt ärende vore af synnerligen omfattande art,
kunde det inträffa, att han för verkställighet af därför erforderlig
arkivforskning finge flera veckor uppehålla sig i residensstad utanför
det län, där han bodde.
Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge, att resekostnads- och
traktamentsersättningar till de förste landtmätare, som vore föreståndare
för två eller tre landtmäterikontor, skulle årligen förorsaka statsverket
ganska betydande utgifter.
Härtill komme att, då förste landtmätare af härads- och ägo-
delningsrätter påkallades såsom biträde vid förrättningar ute å marken,
utgifter af nyssnämnda slag ofta skulle komma att drabba vederbörande
jordägare till betydligt högre belopp än under nuvarande förhållanden.
Ofta skulle det säkerligen också hända, att jordägare, som i angeläget
ärende ville träffa förste landtmätaren under tiden mellan de för arkivens
öppenhållande bestämda dagar, förgäfves finge göra kostsamma resor
till den residensstad, där förste landtmätaren bodde.
Då de förste landtmätare, som skulle förena tjänstgöring å landt-
mäterikontoren i två eller tre län, komme att lyda under två eller tre
länsstyrelser, komme antagligen äfven däraf olägenheter att uppstå.
En länsstyrelse kunde t. ex. anse, att visst ärende påkallade förste
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Förste landt-
mätarnas
tjänsteålig¬
ganden.
landtmätarens omedelbara och skyndsamma utredning, under det att
samma fordran samtidigt ställdes på honom af annan länsstyrelse be¬
träffande ärende under dess handläggning. Kollisioner och skadliga
dröjsmål i allmänna ärendens utredning skulle således häraf lätt uppstå.
Och det biträde med anskaffande af upplysningar rörande äganderätts¬
förhållanden, som länens jordägare under nuvarande förhållanden i de
flesta län rikligen erhölle af förste landtmätarna, skulle för de förste
landtmätare, som hade att lyda under två eller tre länsstyrelser, mången
gång blifva svårt eller till och med omöjligt att lämna.
Enligt styrelsens förslag skulle följande skyldigheter komma
att efter den ifrågasatta omorganisationen åligga förste landtmätare,
nämligen:
att ansvara för vården af länslandtmäterikontorens kartor och
handlingar,
att i regeln dagligen, men alltid å sista söckendagen hvarje vecka
hålla landtmäterikontoret öppet och för en hvar tillgängligt samt där¬
vid gå sökande till hända med upplysningar,
att i vissa fall utlåna kontorets kartor och handlingar, däröfver
föra särskild bok och i fall af behof återfordra de utlånade kartorna
och handlingarna,
att granska och till ägodelningsrätternas ordförande afgifva ut¬
låtande rörande beskaffenheten af alla sådana landtmäteriförrättningar,
som enligt lag skulle fastställas för att äga giltighet,
att till förvaring emottaga och kvittera samt enligt gifna före¬
skrifter registrera alla af landtmätarna i länet upprättade koncept¬
kartor och handlingar,
att, om konceptkartor och handlingar ej i rätt tid af landtmätarna
ingåfves, därom göra anmälan hos landtmäteristyrelsen,
att granska alla af landtmätarna i länet utfärdade arfvodesräk-
ningar och afgifva de utlåtanden, hvartill granskningen gifvit an¬
ledning,
att hafva noggrann uppsikt öfver medhjälpare och elever och
göra anmälan hos landtmäteristyrelsen om tjänstefel, som af de andra
landtmätarna blifvit begångna,
att emottaga och granska deras och deras medhjälpares dag¬
böcker och arbetsförteckningar samt brefväxla med landtmätarna för
nödiga upplysningars och rättelsers vinnande,
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. It
att till Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteri¬
styrelsen afgifva mycket utförliga årsberättelser och statistiska sam¬
mandrag.
att afgifva yttranden i befordringsfrågor,
att utan lösen verkställa kopior af kartor och afskrifter af hand¬
lingar, som från landtmäterikontoren kunde erfordras för kronans räkning,
att utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentser-
sättning verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning,
att såsom sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra dom¬
stolar i länet,
att i eu mängd fall afgifva utlåtanden till landtmäteristyrelsen
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, däribland till stor om¬
fattning i frågor rörande fastställelse å jordafsöndringar, samt
att inrätta och föra ett fullständigt jordregister öfver alla al-
söndringar, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställdes.
Af de utaf landtmäteristyrelsen föreslagna nya tjänsteåligganden,
som skulle läggas a förste landtmätarna, är skyldigheten att granska
och afgifva utlåtande rörande beskaffenheten af sådana landtmäteriför¬
rättningar, som enligt lag skola fastställas för att äga giltighet, tvifvels¬
utan det viktigaste och mest arbetskräfvande.
Landtmäteristyrelsen har beträffande denna skyldighet särskild!
anfört:
»Det torde vara ovedersägligt, att skiftesdelågare i allmänhet
icke äro i stånd att verkställa någon på sakkunskap grundad gransk¬
ning af ett skifte. De hafva uppenbarligen mindre förmåga än t. ex.
rättssökande vid domstolarna att själfva kontrollera den påkallade
ämbetsåtgärden. Och dock hafva skiftesdelägare i regeln synnerligen
stora intressen att bevaka.
Detta oaktadt är någon fullt verksam granskning af skiftes- och
därmed likartade förrättningar icke i lag stadgad. Visserligen skola
skiften och sådana landmäteriförrättningar, i fråga om hvilka stadgats,
att de, för att medföra rättslig verkan, skola af ägodelningsrätt eller,
hvad ägostyckningar angår, af ägodelningsråtts ordförande pröfvas och
fastställas, undergå granskning, därvid vederbörande har att noga tillse
och pröfva, att de äro lagligen beskaffade. Men utom det att ägo-
delningsrätten, som icke har någon ledamot med bildning i landi-
mäterikunskap, af sådan orsak icke kan ägna förrättningarna någon
granskning i tekniskt afseende, är ägodelningsrättsordförandenas tid i
allmänhet så upptagen af öfriga till domarämbetet hörande göromål,
Bih. till Riksd, Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft. 3
Gransknings-
skyldigheten.
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
att den af lagen påbjudna materiella pröfning af landtmäteriförrätt-
ningarna vanligen inskränker sig till granskning allenast af, huruvida
laga former blifvit iakttagna. Och till och med denna granskning
blifver mången gång, då ägodelningsrättens ordförande, såsom onek¬
ligen ofta är händelsen, utgöres af någon i domarvärf synnerligen
oerfaren ung man, högeligen otillfredsställande.
Af dessa orsaker är det ingalunda sällsynt, att, då karta och
handlingar till fastställda skiften och hemmansklyfningar, för utredning
af ett eller annat till domstol instämdt äganderättsspörsmål, blifva
föremål för granskning, eller då publika renovationer af skifteskartor
mottagas i generallandtmäterikontoret, sådana fel upptäckas, att för¬
rättningarna icke bort genom meddelad fastställelse erhålla karaktär
af lagligen beskaffade förrättningar.»
Vidare har styrelsen framhållit, att förste landtmätarna, livilka
i sin egenskap af föreståndare för länens landtmäterikontor till för¬
varing emottoge landtmätarnas alla koncepthandlingar samt kartor och
som af sådan anledning borde vara de tjänstemän, hvilka hade att
utöfva den närmaste tillsynen öfver, huru de på eget ansvar arbe¬
tande landmätarna i länen verkställde dem anförtrodda förrättningar,
enligt gällande bestämmelser icke erhållit befogenhet därtill. De skulle
visserligen tillse, att landtmätarnas konceptkartor och handlingar inom
föreskrifven tid allämnades, samt, hvad medhjälpare och elever anginge,
hafva noga uppsikt, huru de fullgjorde sina skyldigheter. Däremot
alåge det förste landtmätarna beträffande öfriga landtmätare endast att
hos landtmäteristyrelsen anmäla de tjänsteförseelser, som af de inom
länet tjänstgörande landtmätarna beginges och komme till förste landt-
mätarens kännedom. För öfrigt vore förste landtmätarna likasom öfriga
landtmätare berättigade att sysselsätta sig med landtmäteriförrättningar
af alla slag och hade i afseende å redogörelsen därför samma skyldig¬
heter som öfrige landtmätare.
Emot lämpligheten af en sådan organisation har, enligt hvad styrel¬
sen erinrat, redan under år 1850 af öfv erdirektören för landtmäteriet
anmärkts, att förste landtmätaren knappt kunde utöfva den honom
åliggande noggranna uppsikt öfver medhjälpare och elever, emedan, då
dessa saknade rättighet till själfständig verksamhet, han ej af några af
dem handlagda arbeten kunde inhämta, i hvad mån de vore flitiga och
skickliga; att denna uppsikt dessutom vore mindre nödig, emedan med-
hjälpare och elever sysselsattes under ansvar af sina principaler, i hvilka
de sålunda hade sina närmaste och naturligaste kontrollanter; att där¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
19
emot en noggrann tillsyn öfver dem, som hade rätt till själfständig
verksamhet, eller de på eget ansvar arbetande landtmätarna vore af
mycken vikt och således borde åligga förste landtmätaren, i stället
för att han blott ägde angifva tjänsteförseelser, som möjligen komme
till hans kännedom; att förste landtmätaren vore sin egen kontrol¬
lant i fråga om de af honom författade kartors och handlingars af-
lämnande; att han således vore i tillfälle att obehörigen förminska
sin renovationsskyldighet; att, om han detta gjorde, han likväl måste
blunda, när landtmätarna gjorde på samma sätt, emedan han eljest,
om han begagnade sin angifvarerätt i fråga om landtmätarnas tjänste¬
förseelser, blottställde sig för anmärkningar från deras sida; och att
sålunda något själfständigt eller lagligt1 förhållande af förman och under¬
lydande emellan förste landtmätaren och öfriga landtmätare icke funnes.
För egen del har styrelsen i förevarande ämne ytterligare anfört
följande.
För att förste landtmätarna måtte blifva fullt opartiska vid utöf¬
vande af den granskning af distriktslandtmätarnas förrättningar, som
styrelsen på förenämnda grunder ansåge böra åläggas förste landtmätarna,
och på det att de icke måtte af andra göromål blifva förhindrade att
med noggrannhet och omsorg utöfva en dylik maktpåliggande och tid
kräfvande tillsyn, hade styrelsen ansett behöfligt, att nådig föreskrift i
landtmäteriinstruktionen meddelades, hvarigenom förste landtmätarna
betoges rätt att befatta sig med landtmäterigöromål för enskildas räkning.
Den sålunda ifrågasatta granskning ansåge styrelsen böra, i fall af
besvär, verkställas, innan dessa till pröfning företoges, hvadan det borde
åligga förrättningsmannen att ofördröjligen efter förrättnings afslutande
insända karta och handlingar för granskning till förste landtmätaren.
Förste landtmätaren skulle därefter, så fort hans öfriga tjänstegöromål
sådant medgåfve, verkställa granskning af förrättningen samt i utlåtande,
som jämte kartan och handlingarna skulle till ägodelningsrättens ord¬
förande skyndsamt insändas, meddela bland annat, huruvida anledning
förefunnes till antagande, att sådant fel blifvit vid mätningen begånget,
att delägare däraf tillskyndats verkligt lidande, om fel begåtts vid be¬
räknandet af det å hvarje delägare efter delningsgrund belöpande ägo¬
belopp eller vid beräkningar för likvider med mera, samt huruvida för¬
rättningen jämväl i öfrigt vore lagligen beskaffad. Om förste landtmätaren
i sitt utlåtande visat sannolika skäl till antagande, att mätningsfel
begåtts, borde ägodelningsrätten, innan fastställelse af förrättningen
Ändring af
136 § skiftes-
stadgam
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Gransknings-
skyldighetens
betydelse.
Förste landt■
mätarnas bi¬
träde vid
domstol.
meddelades, låta genom förste landtmätaren undersöka mätningen. Om
dylikt fel därvid ådagalades, komme naturligen, utan att föreskrift därom
behöfde i skiftesstadgan införas, den påföljd att af ägodelningsrätten
stadgas, som i 133 § skiftesstadgan vore föreskrifven, för det fall att
landtmätare vid ägomätning begagnat biträde af därtill obehörig person,
nämligen att förrättningen förklarades ogill och skyldighet ålades landt¬
mätaren att på egen bekostnad omgöra såväl mätningen som förrätt¬
ningen i öfrigt i alla erforderliga delar. I anslutning härtill har styrelsen
hemställt om erforderlig ändring i skiftesstadgan.
Då enligt styrelsens förslag staten skulle få vidkännas en ej obe¬
tydlig årlig utgift för fyllande af förste landtmätarnas lönebehof,
har styrelsen ansett sig äfven böra beröra frågan, huruvida den
granskning af de öfriga landtmätarnas förrättningar, hvilken skulle
påkalla sagda utgift; innebure ett så viktigt statsändamål, att staten
därför borde ålägga sig någon nämnvärd utgift.
Landtmäteristyrelsen har besvarat denna fråga jakande och till
belysande af densamma framhållit, att en mängd landtmäteriförrätt-
ningar årligen blefve af ägodelningsrätterna och högsta domstolen
ändrade eller till och med helt eller delvis undanröjda på grund af
felaktigheter, som vore en följd allenast af vårdslöshet eller försummelse,
som landtmätarna säkerligen icke skulle låta komma sig till last, om
deras förrättningar af ifrågavarande slag komme att blifva underkastade
granskning af en med deras arbetsmetoder förtrogen och i yrket
skicklig person. Styrelsen säger sig vara förvissad om, att mången
landtmätare ofta på ett synnerligen summariskt sätt handlagt sina
förrättningar, i förhoppning att klander mot förrättningen ej skulle
af delägarna anställas och att förättningen skulle utan anmärkning'
kunna genomgå den ej sällan tämligen ytliga granskning, ägodelnings¬
rätterna vid fråga om förrättningars fastställande ägnade dem. Härtill
komme, att den granskning i tekniskt hänseende, som förste landt¬
mätarna skulle underkasta förrättningarna, komme att motverka vårds¬
löshet och försummelse af landtmätarna i sådana afseenden, i hvilka
förrättningarna för närvarande icke underginge någon som helst gransk¬
ning. Och huru betydelsefull för en rättvis ägodelning en dylik gransk¬
ning borde blifva, funne landtmäteristyrelsen ligga i öppen dag. 1
1 fråga om den föreslagna skyldigheten för förste landtmätarna
att såsom sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra domstolar
i länet har af landtmäteristyrelsen framhållits, att, då förste landt-
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
21
mätarna ej längre täflade med öfriga landtmätare om förrättningar
inom länen, förste landtmätarna, hvilka måste anses vara de skickligaste
ocli erfarnaste landtmätarna i länet, syntes blifva i högre grad än
hittills de mest kompetenta att vid syner och eljest såsom sakkunniga
biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet vid utredning af
landtmäteriärenden eller därmed sammanhängande frågor. Då emeller¬
tid detta biträde, sedan förste landtmätarna erhållit sådan reglering af
sina löneförmåner, som med landtmäteristyrelsens förevarande fram¬
ställning åsyftades, icke skulle komma att tillföra dem någon särskild
inkomst utöfver den resekostnads- och traktamentsersättning, som vid
resor borde tillkomma dem, hvadan vederbörande förste landtmätare
mången gång kunde känna sig hågad att tillbakavisa uppdrag af ofvan-
nämnda slag, hölle styrelsen före, att i landtmäteriinstruktionen borde
bland förste landtmätarnas tjänsteplikter upptagas skyldighet att såsom
sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet.
Hvad landtmäteristyrelsen anfört beträffande den af styrelsen före¬
slagna skyldigheten för förste landtmätarna att föra jordregister öfver
alla fastställda jordafsöndringar saknar numera aktualitet, sedan förslag-
rörande register öfver all jord å landet kommer att framläggas.
Den af landtmäteristyrelsen föreslagna skyldighet för förste landt¬
mätarna att granska arfvodesräkningar ansluter sig till ett af styrelsen
afgifvet förslag, att statsverket skulle förskjuta den del af landtmäteri-
arfvodena, som det skulle åligga jordägarna att gälda, dock med undan¬
tag af resekostnads- och traktamentsersättning samt lösen för karta
och handlingar.
Uti nu berörda hänseende framhåller landtmäteristyrelsen, att,
därest, i sammanhang med bestämmelse härom, tillika medgåfves jord¬
ägarna något anstånd med förskottens återbetalande, härigenom stor
fördel komme att beredas både jordägare och landtmätare. Hvad de
senare anginge, hade landtmäteriarfvodenas direkta uppbörd hos jord¬
ägarna alltid satt landtmätarna i en beroende ställning till jordägarna
och ofta gifvit anledning till misstanke om våld, hvartill komme, att
landtmätarna ej sällan varit nödsakade att låta förfallet arfvode innestå
och därigenom drabbats af förluster.
Men om staten skulle åtaga sig att förskjuta landtmäteriarfvodena,
blefve det nödvändigt, att arfvodesräkningarna först granskades af förste
landtmätarna. Denna granskning skulle komma äfven jordägarna till
godo, så att de icke, såsom nu ofta vore fallet, behöfde känna oro öfver att
■Jordregister.
Landtmäteri¬
arfvodenas
förskotte-
ranäe af
statsverket.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Förste landt-
mätarnas
aflöning.
betala en räkning, hvars alla poster de icke ägde förmåga att själfva
granska.
I fall statsverket skulle komma att förskjuta landtmäteriarfvodena,
skulle enligt styrelsens uppfattning däraf följa, att förändrade bestäm¬
melser blefve erforderliga i 17 kap. Handelsbalken till beredande af
säkerhet för staten att återfå utlagda arfvoden. För detta ändamål
syntes landtmäteriarfvoden i fråga om förmånsrätt böra likställas med
afgäld af fast egendom, hvarom stadgades i 6 § i samma kapitel.
Vidkommande förste landtmätarnas blifvande aflöningsförmåner har
landtmäteri styrelsen framhållit, att, om rättighet att verkställa landtmäteri-
förrättningar åt enskilda betoges förste landtmätarna, de därigenom
komme att förlora en väsentlig del af sina nuvarande inkomster. Där¬
för måste ersättning beredas dem genom höjning af deras nuvarande
löner, hvilka vore satta till sitt nuvarande låga belopp af 2,200 kronor med
ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 år af den orsak, att man be¬
räknat, att förste landtmätarna genom arfvoden för verkställda för¬
rättningar skulle erhålla erforderlig fyllnad. Därför hade också på
förste landtmätarna icke lagts tjänstegöromål till det allmännas nytta
i sådan grad, att de af dessa tjänstegöromål erhölle full sysselsättning.
Då förste landtmätarna, såsom de i allmänhet mest kunniga och
ansedda landtmätarna i länen, i regeln erhållit förordnanden å förrätt¬
ningar till ganska stor omfattning, har landtmäteristyrelsen vidare funnit
billigheten fordra, att det belopp, hvarmed förste landtmätarnas lön borde
ökas, sattes så högt, att det motsvarade, hvad förste landtmätarna
kunde anses i medeltal per år hafva förtjänat på af dem verkställda
förrättningar, och i alla händelser så högt, att deras lön beredde dem
och deras familjer en anständig bärgning.
I anslutning härtill har landtmäteristyrelsen hållit före, att förste
landtmätarna, med hänsyn såväl till deras ställning såsom förmän
för och kontrollanter af de öfriga landtmätarnas i länet tjänstegöromål
som ock till vikten af deras tjänsteåligganden äfvensom därtill, att de
genom en lönereglering icke borde komma att lida synnerlig minskning
i deras nuvarande årliga medelinkomst, borde åtnjuta minst lika löne¬
förmåner med öfverjägmästare, hvilka enligt nådigt bref den 29
november 1889 uppbure, utom fast belopp i respenningar, 3,200 kronor
i lön och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa 4,800
kronor jämte ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor.
Då emellertid göromålens mängd och beskaffenhet måste blifva
tämligen olika i olika län, beroende i främsta rummet på mängden af
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
23
afslutade laga skiften ocli därnäst på antalet andra förrättningar,
hvilka före fastställelse!! skulle af förste landtmätarna genomgås ocli
granskas, har landtmäteristyrelsen, som ansett, att förste landtmätarnas
tjänstgöringspenningar borde beräknas till 1,600 kronor i medeltal,
hemställt, att emellertid tjänstgöringspenningarnas belopp måtte så vidt
möjligt jämkas efter göromålens mängd, så att förste landtmätarna
i de arbetsammaste länen finge 2,000 kronor och i de mindre arbet¬
samma länen 1,600 å 1,200 kronor.
Med hänsyn till en af landtmäteristyrelsen gjord utredning an¬
gående myckenheten af förste landtmätarnas blifvande tjänstegöromål
i de olika länen har styrelsen ansett tjänstgöringspenningar böra till¬
erkännas förste landtmätarna i de särskilda länen till följande belopp,
nämligen:
i Stockholms
|
län ..................
|
.................. 1,600
|
kronor
|
,, Uppsala
|
J? ..................
|
................. 1,200
|
|
,, Södermanlands
|
JJ ..................
|
.................. 1,200
|
|
,, Östergötlands
|
5? ..................
|
.................. 1,600
|
1 ?
|
,, Jönköpings
|
|
.................. 1,600
|
J J
* J
|
,, Kronobergs
|
..................
|
.................. 1,600
|
|
„ Kalmar
|
j j ...................
|
.................. 1,200
|
7 7
|
„ Gottlands
|
5 J ..................
|
.................. 1,600
|
7 7
|
,, Blekinge
|
;; ..................
|
.................. 1.200
|
* 7
|
,, Kristianstads
|
j > ..................
|
.................. 1,600
|
|
,, Malmöhus
|
j? ..................
|
.................. 1,600
|
7 7
|
,, Göteborgs och Bohus
|
:: ...................
|
................. 1,600
|
7 7
11
|
,, Hallands
|
j? ...................
|
................. 1,600
|
|
,, Älfsborgs
|
|
................. 1.600
|
7 7
|
,, Skaraborgs
|
•? ...................
|
................. 1,600
|
7 7
|
,, Värmlands
|
...................
|
................ 2.000
|
7 7
|
,, Örebro
|
j? ...................
|
................. 1,600
|
7 ?
|
,, Västmanlands
|
jj ...................
|
................. 1,200
|
|
,, Kopparbergs
|
;? ...................
|
................. 1,200
|
77
11
|
,, Gäfleborgs
|
jy ...................
|
................. 2,000
|
//
|
,, Västernorrlands
|
) j ...................
|
................. 2,000
|
7 7
|
,, Jämtlands
|
) j ...................
|
................. 2,000
|
7 7
|
„ Västerbottens
|
-j) ...................
|
................. 2,000
|
V
|
,, Norrbottens
|
;? ...................
|
.................. 2,000
|
))
|
Denna fördelning af summan af de till samtliga förstelandtmätar-
aflöningarna hörande tjänstgöringspenningar borde emellertid enligt landt-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Förste Icmdt-
mätarncis
pensioner.
Distrikts-
landtmätarna
mäteristyrelsens åsikt icke göras så definitiv, att icke möjlighet före-
funnes att vid förändrade förhållanden inom länen fördela summan på
annat sätt, hvadan såsom villkor för åtnjutande af de föreslagna nya
aflöningsförmånerna lämpligen borde stadgas skyldighet för förste
landtmätare att vidkännas den minskning i tjänstgöringspenningar, som
till följd af minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs kunde varda före-
skrifven.
I fråga om förste landtmätarnas blifvande pensionering har landt-
mäteristyrelsen haft åtskilliga uttalanden, som emellertid numera sakna
vidare betydelse, sedan lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension utfärdats.
De egentliga landtmäterigöromålen skulle enligt landtmäteri-
styrelsens förslag utföras af distriktslandtmätare eller, i händelse af
hinder för sådan, af extra landtmätare.
Enligt i samma förslag gjord utredning vore, med hänsyn till de
ökade göromål, 1896 års lag om ägostyckning m. m. tillfört landt-
mätarna, ett antal af 180 med egentliga landtmäterigöromål arbetande
landtmätare den landtmäteripersonal, utöfver förste landtmätarna, som
minst behöfdes, för att landtmäterigöromålen skulle kunna med önskvärd
skyndsamhet handläggas.
De af landtmäteristyrelsen anförda hufvudsakligaste skäl för länens
indelande i vissa landtmäteridistrikt äro dels behofvet att åstadkomma
en i möjligaste måtto jämn och rättvis fördelning af uppdragen att
verkställa landtmäteriförrättningar och dels krafvet att få de särskildt
i de nordliga länen synnerligen tyngande kostnaderna för landtmätarnas
resor minskade. I fråga om förstnämnda behof upplyser landtmäteri¬
styrelsen, att det ej sällan inträffar, att en landtmätare erhåller flera
uppdrag, än han ens med biträde af landtmäterielever och de tre landt-
mäteriauskultanter, en kommissionslandtmätare högst äger använda till
medhjälpare i tjänsten, hinner att med erforderlig skyndsamhet full¬
göra, under det en eller kanske flera andra landtmätare i länet lida
väsentlig brist på arbete och alltså jämväl på inkomster af tjänsten.
Enligt landtmäteristyrelsens förslag härutinnan skulle för hvarje
distrikt tillsättas en landtmätare med rätt och skyldighet att verk¬
ställa inom distriktet förekommande landtmäteriförrättningar. Landt-
mäteristyrelsen har äfven, med ledning af medelantalet under perioden
1898—1902 förekomna landtmäteriförrättningar, för en eventuell upp-
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
25
delning af riket i 120 distrikt uppgjort en beräkning af behofvet af
landtmäteridistrikt inom de olika länen. Dock förutsattes, att, för den
händelse antalet landtmäteriförrättningar stadigvarande blefve större
eller mindre inom ett eller annat distrikt, redan verkställd distrikts-
indelning skulle komma att undergå erforderlig ändring.
Dessa distriktslandtmätare skulle, åtnjuta dels godtgörelse för ut¬
förda landtmäteriförrättningar enligt fastställd taxa, dock med lägre
arfvodesbelopp än den nu gällande, och dels årlig lön af statsverket
med 1,600 kronor.
Anledningen hvarför landtmäteristyrelsen upptagit antalet löner
till allenast 120, under det att styrelsen funnit ett antal af 180 landt¬
mätare vara behöflig! för verkställandet af förekommande landtmäteri-
göromål, är den, att, då 1895 års riksdag vid beviljandet till kommis-
sionslandtmätare af 48 pensioner uppsatte såsom villkor, att antalet
kommissionslandtmätare — oberäknad! dem, som voro sysselsatta vid
rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken —
skulle bestämmas till 120, styrelsen funnit antalet löner lämpligen böra
rättas därefter.
Landtmäteristyrelsen har vidare begärt anslag till arfvoden åt Extra landt-
liögst 60 extra landtmätare å högst 1,200 kronor till hvarje. mätare.
Dessa extra landtmätare skulle i främsta rummet verkställa de
landtmäteriförrättningar, som för närvarande kunde beräknas ej lämp¬
ligen medhinnas af distriktslandtmätarna. Antalet extra landtmätare
har beräknats med hänsyn till förefintligt behof af på eget ansvar
arbetande landtmätare. De extra landtmätarna skulle utnämnas af landt¬
mäteristyrelsen och få sin tjänstgöring förlagd till län och ort, där
behof af extra arbetskrafter visade sig. Arfvodesersättning för verk¬
ställda förrättningar skulle de extra landtmätarna äga tillgodoföra sig
enligt landtmäteritaxan.
Slutligen har landtmäteristyrelsen framhållit, att, med hänsyn till Amanuenser.
mängden af de under de senaste åren inom Värmlands, Gäfleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län verk¬
ställda laga skiften och andra förrättningar, förste landtmätarna i dessa
län komme att blifva så öfverhopade af tjänstegöromål, att de utan
tjänstebiträde uppenbarligen icke finge tid att med erforderlig omsorg
fullgöra den granskning af de öfriga landtmätarnas förrättningshand-
lingar och arfvodesräkningar, som enligt landtmäteristyrelsens förslag
skulle komma att åligga dem. Af sådan orsak har landtmäteristyrelsen
ansett det blifva nödvändigt att hos dessa förste landtmätare anställa
Bill. till Riksd. Urat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Förslag till
lönestat.
en amanuens, som kunde biträda vid en del göromål af enklare beskaffen¬
het, såsom fastställda förrättningars emottagande, registrerande och
kvitterande, kartors utlåning till myndigheter, eu del kopieringsarbeten
och expeditionsgöromål med mera.
Till arfvoden åt dessa amanuenser, livilkas antal sålunda skulle
blifva sex, föreslår styrelsen ett årligt anslag å 7,200 kronor.
J
Staten för landtmäteripersonalen skulle enligt styrelsens förslag
erhålla följande utseende:
j
|
| Tjänst-
Lön. giirings-
| penningar.
1
|
Summa.
|
1
|
! 1 förste landtmätare......
5 d:o ......
1 d:o ......
i 11 d:o ......
1 d:o
5 d:o ......
1 distriktslandtmätare...
119 d:o
|
8,200 1,200
16,000 6,000
3,200 1,600
35,200 17,600
3,200 2,000
16,000 10,000
1,600 --
190,400 --
|
4,400
22,000
4.800
52,800
5,200
26,000
1,600
190,400
|
■
Efter o är kan aflönin-
gen höjas med 600 kro¬
nor.
Lönen kan höjas efter 5j
år med 400 kronor och!
efter 10 år med ytter-
, ligare 400 kronor.
|
Summa
|
268,800! 38,400
|
307,200
|
|
; Arfvoden till sex amanuenser å 1,200
i kronor..........................................
Arfvoden åt högst 60 extra landtmätare
å högst 1,200 kronor .......................................
|
7,200
72,000
|
|
|
Summa
|
386,400
|
|
Om därifrån droges det belopp å kronor...
som i lön och tjänstgöringspenningar nu
utbetalas till förste landtmätarna, erfor¬
drades alltså för den nya staten en ökning
i anslaget till landtmäteristaten i orterna
|
52,800
|
|
å kronor ............................
|
...............
|
333,600;
|
|
Kostnaderna för ålderstillägg hafva af styrelsen förslagsvis be¬
räknats till 57,600 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
27
Slutligen liar landtmäteristyrelsen föreslagit vissa villkor oeli be¬
stämmelser för åtnjutande af de för landtmäteripersonalen ifrågasatta
aflöningsförmåner, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad vid tiden
för förslagets afgifvande i allmänhet fanns stadgadt. Anmärkas bör
emellertid, att styrelsen bland dessa villkor och bestämmelser jämväl
upptagit stadgande, att innehafvare af befattning vid landtmäteristaten
skulle vara underkastad den jämkning i löneförmåner, som kunde varda
föreskrifven.
Landtmäteristyrelsens den 7 juni 1902 afgifna förslag till förnyad
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar innehåller med hänsyn
till den för förste landtmätarna ifrågasatta granskningsskyldighet för¬
enklade bestämmelser för arfvodesberäkningen, men innebär tillika en
förhöjning, föranledd af stegrade lefnadsomkostnader, med omkring
15 % af gällande arfvodesbelopp.
För den händelse likväl landtmäteristyrelsens förslag till aflöningar
åt landtmätarna vunne bifall, föreslår styrelsen tillika en nedsättning
i de sålunda förhöjda arfvodena med 40 %, något som, jämfördt med nu
gällande taxearfvoden, innebär en sänkning af dessa med omkring 25 %.
Innan jag härefter öfvergår till en redogörelse för de yttranden,
som afgifvits i anledning af landtmäteristyrelsens förenämnda förslag,
torde det tillåtas mig med några ord beröra en med frågan om landt-
mäterikårens och särskildt förstelandtmätartjänsternas organisation nära
sammanhängande fråga, nämligen den om inrättande af ett jordregister.
Den 20 november 1905 hafva särskilda af Kungi. Maj:t förordnade
kommitterade afgifvit underdånigt betänkande med förslag till förord¬
ning i sådant syfte m. in.
Med jordregister afses enligt detta förslag eu förteckning, förd
socknevis, å samtliga hemman och öfriga jordeboksenheter. Dessa skola
upptagas å särskilda upplägg i alfabetisk ordning och inom byarna i
nummerordning. Under särskilda registernummer upptagas å upplägget
dels hvar och en af de lotter, i Indika en jordboksenhet eller clel häraf
delats eller delas genom fastställd eller laga kraftvunnen landtmäteri-
förrättning, som öfvergått åtminstone inrösningsj orden, dels ock för
alltid afsöndrade lägenheter. För hvarje registrerad fastighet skall jord¬
registret innehålla specifika uppgifter angående ägovidd, landtmäteriför-
rättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd in. m.
Det material, hvarpå jordregistret skall grundas, är jordeböcker
samt landtmäteri- och afsöndringshandlingar. Beträffande särskildt be-
Villkoren för
åtnjutande af
de nya
lönerna.
Landtmäteri¬
styrelsens för¬
slag till taxa.
Jordregister.
28 Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
tydelsen af landtmäterihandlingarna såsom grundval för jordregistret an¬
föra kommitterade följande i motiverna till förslaget.
Det vore tydligt, att de i landtmäterikontoren i länen befintliga
kartor och handlingar rörande landtmäteriförrättningar, genom Indika
byar och hemman blifvit delade, i främsta rummet måste tjäna till led¬
ning vid de särskilda fastigheternas införande i jordregistret. Af dessa
arkivhandlingar vore de kartor och handlingar naturligen af den största
betydelsen, livilka upprättats vid byar och hemman öfvergångna laga
skiften samt därefter verkställda hemmansklyfningar och ägostyckningar.
Detta kartmaterial med tillhörande handlingar komme i de flesta fall att
kunna läggas till grund för jordregistret. Vid dettas uppläggande borde
man af handlingarna till laga skiftet inhämta, i livilka lotter hvarje en¬
het därvid blifvit delad, och genom att sedermera granska handlingarna
till de efter laga skiftet inom enheten verkställda hemmansklyfningar
och ägostyckningar kunde beträffande hvarje laga skifteslott upplysning
vinnas angående de särskilda fastigheter, i Indika densamma blifvit delad.
.Men utom de för laga skiften och därefter verkställda hemmans¬
klyfningar och ägo styckningar upprättade kartor och handlingar för¬
varades i landtmäterikontoren en mängd handlingar angående äldre del¬
ningar, nämligen storskiften och enskiften. Dessa handlingar komme
att tjäna till ledning vid införande i jordregistret af fastigheter, som oj
varit föremål för laga skifte utan blifvit ur samfällighet utbrutna genom
storskiften eller enskiften, som förblifvit orubbade, och vore de jämväl
af vikt för den redogörelse, som i jordregistret borde lämnas för äldre
delningar.
Vidare förvarades i landtmäterikontoren handlingar rörande åt¬
skilliga andra af landtmätare verkställda förrättningar såsom ägoutbyten
och förrättningar för mantalssättningar enligt äldre förordningar om
jordafsöndring. Äfven af dessa handlingar måste många för jordregistret
erforderliga uppgifter hämtas.
Kommitterade framhålla vidare, att då det lmfvudsakliga material,
som skulle läggas till grund för jordregistret, förvarades i länens landt¬
mäterikontor samt allteftersom landtmäteriförrättningar verkställdes, Indika
föranledde införande i jordregistret af nya fastigheter eller ändring i
uppgifter för redan registrerade fastigheter, äfven nytt material för
registrets förande inkomme till landtmäterikontoren, förste landtmätarna
vore de tjänsteman, å hvilka det för jordregistrets uppläggande och
förande nödiga arbete borde läggas.
I kommitterades förslag till förordning angående jordregister upp¬
tages äfven i 1 §, att i hvarje län skulle för länets landsbygd af förste
landtmätaren föras ett jordregister.
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
29
I samband med frågan om kostnaderna för jordregistrets första
uppläggande påpeka kommitterade, att det första uppläggandet uppen¬
barligen måste kräfva ett mycket tidsödande ocli besvärligt arbete, hvit¬
het ej utan särskild ersättning torde kunna läggas å någon viss tjänste¬
mannakår; men att samma arbete naturligen i väsentlig mån borde
uppdragas åt förste landtmätarna såsom föreståndare för länens landt¬
mäterikontor eller vid dessa kontor för detta arbete särskilt anställda
landtmätare.
Beträffande förste landtmätarnas befattning med ifrågavarande
arbete anföra kommitterade ytterligare följande.
Det kunde så mycket mindre ifrågasättas, att förste landtmätarna
utan särskild godtgörelse skulle ägna sig åt detta arbete, som deras
nuvarande aflöningsförmåner till belopp af 2,200 kronor med ett ålderstillägg
å 400 kronor blifvit bestämda till sagda låga belopp af den orsak, att
man beräknat, att förste landtmätarna, som för närvarande ej hade sig
ålagda tjänstegöromål för det allmännas räkning till den omfattning,
att de af dessa göromål erhölle full sysselsättning, skulle genom arf-
voden för verkställda förrättningar vinna erforderlig fyllnad. Endast
under förutsättning att, då jordregister för riket komme att uppläggas,
förste landtmätarna erhållit sina löner så reglerade, att de ej behöfde
befatta sig med landtmäteriförrättningar, ansåge kommitterade, att förste
landtmätarna kunde åläggas att utan särskild ersättning taga del i
arbetet för jordregistrets första upprättande. Men då vid en eventuell
lönereglering för förste landtmätarna en mångfald andra tidsödande
tjänstegöromål säkerligen komme att åläggas dem, i hvilket afseende
kommitterade hänvisade till landtmäteristyrelsens förenämnda förslag till
omorganisation af landtmäterikåren in. in., finge förste landtmätarna
uppenbarligen jämförelsevis ringa tid att ägna åt jordregistret. Och
äfven om vid "tiden för registerarbetets påbörjande förste landtmätarna
icke i samband med reglering af deras tjänsteåligganden erhållit
högre löneförmåner än de nuvarande, så att särskild ersättning måste
tillerkännas dem för arbete å jordregistrets uppläggande, torde dock i
allt fall den del af arbetet för jordregistrets uppläggande, som enligt
förslaget skulle verkställas å landtmäterikontoren, icke lämpligen i sin
helhet kunna läggas å förste landtmätarna, eftersom dessa tjänstemän,
hvilka i allmänhet vore de mest kunniga och erfarna landtmätarna i
länen, i regel ej utan skada för det allmänna kundeo tagas ifrån sina
nuvarande tjänstegöromål och ersättas med vikarier. Åtminstone borde
förste landtmätarna befrias från det tidsödande arbetet med gransknin¬
gen af akterna i landtmäterikontoren samt införande i registret
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Kungi. 21o.j:ts
befallnings¬
hafvande.
af de genom delning och afsöndring' af jord tillkomna fastigheter. T
stället borde för utförande af detta arbete för hvarje län förordnas eu
eller, hvad de större länen anginge, två eller flera skickliga och erfarna
samt i länets jordförhållanden kunniga landtmätare, som under förste
landtmätarens ledning och tillsyn kunde ägna hela sin arbetstid
däråt.
För arbetets påskyndande och på det att de därvid anlitade landt-
mätarnas tid icke måtte tagas i anspråk för andra göromål än sådana, som
kräfde särskilda fackinsikter, borde i hvarje län äfven anställas billiga
extra biträden för uträttande af en del enklare göromål, såsom förvand¬
ling af arealuppgifter i äldre mått till nu gällande måttsystem och hop¬
summering af arealer, som tillagts fastigheter vid särskilda förrättningar,
med mera.
Äfven om sålunda det tyngsta arbetet med jordregistrets första
upprättande ej skulle åläggas förste landtmätarna, måste dock, på sätt
förslaget innekölle, registrets fortsatta förande tillkomma dem. Kommit-
terade ville därför framhålla, att eventuellt beslut om inrättande af jord¬
register för riket enligt det uppgjorda förslaget nödvändiggjorde en
lönereglering för förste landtmätarna, enär jordregistrets förande måste
göra förste landtmätarna till byråtjänstemän, som vore i tillfälle att
städse kunna verkställa föreskrifna anteckningar i jordregistret och
meddela utdrag eller upplysningar därifrån med mera, hvadan förste;
landtmätarna, sedan de tätt till åliggande att föra jordregister, icke finge
tillfälle att sysselsätta sig med landtmäteriförrättningar.
I fråga om det fortsatta förandet af jordregistret framhålles af
kommitterade, att detta förutsatte en sådan ändring i förste landtmäta¬
rens ställning och. löneförhållanden, att han kunde hvarje hälgfri 'dag-
vara å landtmäterikontoret tillgänglig och att han ej vidare finge åtaga
sig enskilda landtmäteriförrättningar.
I sina yttranden öfver landtmäteristyrelsens organisationsförslag
hafva Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i allmänhet hufvudsak¬
ligen biträdt förslaget. Såvidt särskildt angår förstelandtmätartjänsterna,
framhålles emellertid af några befallningshafvande önskvärdheten af att
de för förste landtmätarna föreslagna aflöningar höjas. Härutinnan an¬
märker särskildt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län,
att beloppet af de till härvarande förste landtmätaren föreslagna tjänst-
göringspenningar vore i förhållande till arbetet i länet och vid jäm¬
förelse med det för förste landtmätaren i Kronobergs län föreslagna för
lågt. Samma anmärkning gör Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
31
i Kopparbergs län beträffande de för förste landtmätaren i sistnämnda
län föreslagna tjänstgöringspenningar. Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande hänför sig därvid till ett uttalande af förste landtmätaren i
länet, däri han anför, att det föreslagna beloppet, 1,200 kronor, redan
i förhållande till den nuvarande ganska dryga tjänstgöringen vore för
lågt, att arbetet säkerligen komme att ökas år ifrån år samt att, då
säkerligen inom kort nu gällande inskränkning i skiftesvitsordet komme
att borttagas, Kopparbergs län komme att blifva det arbetsammaste i
riket. Jämväl Eder Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län har funnit styrelsens förslag i sistberörda hänseende anmärknings-
värdt. Vidare uttalas af en del befallningshafvande önskvärdheten af att
viss tids årlig semester beredes förste landtmätarna och att nuvarande förste
landtmätare måtte för rätt till ålderstillägg få tillgodoräkna sig den
tid, de redan enligt gällande organisation innehaft sina tjänster. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län finner det möjligt
att sammanslå två mindre län under eu förste landtmätare.
Särskildt torde här böra något utförligare beröras de yttranden,
som afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms
och Värmlands län.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har
funnit den ifrågasatta omorganisationen af landtmäterikåren i många
afseenden innehålla uppslag till väsentliga förbättringar, men har tillika
erinrat, att det emellertid förefölle tveksamt, huruvida en reform sådan
som den ifrågavarande redan nu borde genomföras. Landtmäteriet kunde
nämligen sägas för närvarande befinna sig i en öfvergångsperiod, då
af de större laga skiftena ännu ej få funnos kvar, men man likväl såge
den tid ej aflägsen, då dessa helt och hållet eller med få betydelselösa
undantag skulle taga slut och landtmätarens göromål komma att in¬
skränkas till förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning, och det
syntes därför kunna sättas i fråga huruvida icke med den åsyftade
reformen borde uppskjutas, till dess denna tid inträdt och fört med
sig större stabilitet i förhållandena.
Härtill komme vissa betänkligheter i fråga om landtmäteristyrel-
sens förslag rörande förste landtmätarna. En väsentlig del af dessas
åligganden skulle utgöras af granskning i tekniskt hänseende af landt-
mätares åtgärder vid laga skiften och andra förrättningar, som vore
föremål för fastställelsepröfning af ägodelningsrätt eller dess ordförande,
granskning af landtmätarnas arfvodesräkningar och förande af ett
katasterverk för riket.
Kungl. Maj it s
befallnings-
hafvande i
Stockholms
län.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Kungl. Maj.ts
befallnings¬
hafvande i
Värmlands
län.
Att anordna en förberedande granskning genom förste landt¬
mätare ansåge länsstyrelsen icke böra föreskrifvas. Hade man hittills
under de stora laga skiftenas tid kunnat reda sig utan sådan gransk¬
ning, kunde man vida lättare göra det framdeles, sedan dessa skiften
upphört och förrättningarna blefve af vida mindre omfattning med färre
delägare. En granskning sådan som den af landtmäteristyrelsen ifråga¬
satta, skulle blifva så att säga eu ny instans till ytterligare fördröjande
af landtmäteriförrättningarna. Dessutom vore det att märka att förste
landtmätarna icke i fråga om kompetens kunde sägas stå nog högt öfver
förrättningslandtmätarna för att under alla förhållanden tillerkännas
vitsord framför dessa i hvad det tekniska yrket vidkomme, och fram¬
för allt syntes det betänkligt — huru hög tanke man än ägde om
förste landtmätarnas plikttrohet — att ålägga dem en granskningsskyl-
dighet, utan att angående densammas fullgörande anordna någon som
helst kontroll. Det kunde under inga förhållanden vara riktigt att ställa
saken så, att den granskningsskyldige kunde komma ifrån en tidsödande
och besvärlig granskning af en förrättning genom ett enkelt tillkänna¬
gifvande för ägodelningsrätten eller dess ordförande att förrättningen
lämnades utan anmärkning.
Åliggandet att granska arfvodesräkningar sammanhängde med
förslaget om rätt för landtmätarna att utbekomma arfvode förskottsvis
af staten. En sådan rätt borde emellertid, enligt länsstyrelsens mening,
icke medgifvas. Olägenheterna af det nuvarande systemet blefve, sedan
de större skiftena upphört och endast förrättningar af mindre omfattning
och med färre delägare förekomme, icke på långt när så stora som nu,
och den ifrågasatta anordningen, hvilken förutsatte förmånsrätt för
statens förskottsfordran i jordägarnas fastigheter och således skulle göra
en ny skåra i fastighetskrediten, kunde därföre icke anses nödig. Här¬
med förfölle ock beliofvet af granskning genom förste landtmätarna af
arfvodesräkningarna.
Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, om efter borttagande af gransk-
ningsskyldigheten och med hänsyn till ovissheten rörande tiden för
jordregisters införande förste landtmätarna kunde erhålla full sysselsätt¬
ning och anser sig på nu angifna skäl böra afstyrka landtmäteristyrel-
sens förslag.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anser
sig icke för närvarande kunna tillstyrka förslaget i dess helhet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande säger sig nämligen antaga,
att lagberedningen vid pågående revision af jordabalken med tillhörande
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
33
författningar skall komma att ägna uppmärksamhet åt ordnande af
en del nu bristfälliga jordförhållanden. Men komme skiftesväsendet
till större eller mindre del att undergå förändring och andra grunder
att tillämpas vid fastighetsinskrifningarna, finge såväl landtmätarna
ett ökadt maktpåliggande arbete sig ålagdt som jordägarna betydligt
större kostnader för landtmäteriförrättningar in. m. Detta syntes i sin
ordning kunna hafva till följd, å ena sidan att behofvet af fasta löner
för en del af landtmäteripersonalen kunde blifva mindre framträdande,
och å andra sidan att anspråken från jordägarna på lindring i kostnaderna
för de nya jordmätningar, som af en del förändringar i jordlagstift¬
ningen torde ifrågakomma, blefve vida större och borde i vidsträcktare
grad tillgodoses, än som landtmäteristyrelsen i sitt nu framlagda förslag
satt i fråga. En förändring af de lägre landtmäteritjänstemännens
ställning kunde under sådana förhållanden också tänkas genomförd på
annat än nu föreslaget sätt.
Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dessutom hyste eu viss
tvekan om lämpligheten af eu indelning af länen i landtmäteridistrikt
samt distriktslandtmätarens företrädesrätt till förrättningar inom sitt
distrikt, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att frågan
om beredande af lön å stat åt vissa kommissionslandtmätare (distrikts-
landtmätare) borde anstå, tills den emotsedda revisionen af jordabalken
förelåge, och sättas i visst samband med omfattningen af denna revision
och de förändringar i fastiglietsboksregistrens förande samt i skiftes-
och hemmansklyfnings-, ägostycknings- och afsöndringsförfattningarna,
som tilläfventyrs torde ifrågakomma, samt hemställde fördenskull, att
landtmäteristyrelsens förslag om anställande af distriktslandtmätare och
deras uppförande å lönestat icke för det närvarande måtte vinna nådigt
afseende.
Däremot hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit
kraftiga skäl tala för att redan nu vidtaga den af landtmäteristyrelsen
ifrågasatta ändringen i förste landtmätarnas göromål, tjänsteställning och
löneförmåner. Förste landtmätarna innehade nämligen redan lön å stat,
och deras göromål och ställning borde vara af den art, att de icke
finge konkurrera med öfriga landtmätare i länet om enskilda landt-
mäteriförrättningar. Ej heller borde dessa tjänstemän i någon afsevärd
grad kunna beröras af förut antydda frågor om revision af jordabalken
och tillhörande författningar och i hvarje fall ej i annan mån, än att
därmed ökadt kontroll- och granskningsarbete kunde åläggas dem. De
göromål, som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle tillkomma förste
landtmätarna, sjuites vara synnerligen påkallade för erhållande af reda
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 109 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Förste lanclt-
mätarna.
Landtmäteri-
styrelsens ut¬
låtande den
1 december
1905.
och. kontroll å landtmäteriförrättningar. I afseende härå hade Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att det utan tvifvel vore både
för landtmätarna af betydelse och för jordägarna till lindring, om
arfvodesräkningarna förskottsvis förskötes af statsmedel, för att sedan
under lämplig tidsperiod uttagas af jordägarna i sammanhang med
kronouppbörden. Men härför fordrades ovillkorligen att granskning af
arfvodesräkningarna skedde genom förste landtmätarna.
I särskilda från förste landtmätare afgifna yttranden, hvilka finnas
fogade vid vissa Kungl. Maj:ts befallningskafvandes utlåtanden, göres
anmärkning mot, bland annat, den föreslagna skyldigheten för förste
landtmätarna att verkställa landtmäteriförrättningar åt kronan.
I sitt utlåtande den 1 december 1905 har landtmäteristyrelsen
hufvudsakligen anfört följande.
Enligt landtmäteristyrelsens ämbetsberättelse för år 1904 hade
vid samma års slut laga skifte eller därmed i afseende å orubblighet
likställd delning öfvergått eller börjats å alla ägorna eller åtminstone
inägorna till hemman om ungefär 47,700 mantal af sammanlagda skatte-
talet å landsbygden eller 67,300 mantal. Återstoden eller omkring
19,600 mantal betecknade storleken af den jord i riket, som ej ännu
undergått laga skifte eller därmed likställd delning. Men då i detta
mantalsbelopp inginge dels mantalet å en mängd så kallade enstaka
hemman af såväl skatte- som krononatur, hvilka ej legat i samfällighet
med andra hemman och hvilkas ägor således ej behöfde genom laga
skifte utbrytas, och dels de många, ofta af flera hela mantal bestående
större jordegendomar (herrgårdar och bruksegendomar), som af ålder
haft sina ägoområden behörigen skilda från angränsande hemmans
ägor och utan sammanblandning med dessa, hade landtmäteristyrelsen
enligt berörda ämbetsberättelse ansett, att vid 1904 års slut funnes
hemman med sammanlagdt mantal af 16,300, hvilka troligen icke
komme att undergå laga skifte, och att hemman om allenast 3,300
mantal sannolikt komme att blifva föremål för laga skifte på alla
ägorna eller åtminstone inägorna.
Dessa statistiska uppgifter ådagalade tydligen, att rikets jord till
allra största delen undergått laga skifte. Hvad som ej framginge af
dessa uppgifter, men som för landtmäteristyrelsen och jämväl i all¬
mänhet vore ett kändt förhållande vore, att med få undantag, särskildt
beträffande Kopparbergs län med sin från öfriga delar af riket afvikande
skifteslagstiftning, alla de stora byarna med många delägare redan
undergått laga skifte.
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
35
Den stabilitet i förhållandena, som Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Stockholms län ansett böra fordras såsom villkor för refor¬
mens genomförande, syntes alltså redan hafva inträda Detta ansåge
landtmäteristyrelsen äfven framgå dels af vissa vid styrelsens underdåniga
förslag fogade bilagor och dels af styrelsens ämbetsberättelse för år 1904.
Dessa handlingar utvisade nämligen, att antalet årligen afslutade laga
skiften vore synnerligen obetydligt i förhållande till antalet andra
årligen verkställda förrättningar eller under år 1904 endast 149 laga
skiften mot 4.367 andra förrättningar. Då antalet distriktslandtmätare
enligt styrelsens förslag skulle blifva 120, däraf 58 skulle anställas i
de norrländska länen, där laga skiften förekomme i jämförelsevis större
mängd än i rikets mellersta och södra delar, torde det vara uppenbart,
att hvarje distriktslandtmätare årligen ej skulle hafva omhänder mer
än ett eller högst två laga skiften och att hans hufvudsakliga göromål
skulle afse andra förrättningar eller förrättningar af i allmänhet mindre
omfattning än laga skiftena i regeln hittills varit.
Det kunde möjligen antagas, att i en ej så synnerligen aflägsen
framtid de stora jordegendomarna komme att ganska allmänt utstyckas
i mindre jordbruk och att laga skifte för sådant ändamål måste öfvergå
dem. Men då sådana skiften icke såsom fallet varit vid laga skiftena
å de stora byarna, komme att verkställas mellan en mängd delägare
med stridiga anspråk, föranledande långvariga förhandlingar samt pröf¬
ning af en mängd tvistefrågor och uppgörande af vidlyftiga likvider,
utan blefve inskränkta till jämförelsevis summariska förrättningar för
utbrytande af de särskilda i egendomarna ingående jordeboksenheterna
(hemmansnumren) för att dessa sedermera skulle genom ägostyckning
kunna delas, så blefve dessa laga skiften, ehuru antagligen åtskilliga
blefve af ganska stor omfattning beträffande arealen, dock icke för¬
rättningar af stor omfattning i samma bemärkelse som i fråga om laga
skiftena å de stora tätt sammanbyggda byarna i riket.
För öfrigt hände redan nu och konnne säkerligen i framtiden
att oftare inträffa, att jämförelsevis stora rubbningal- genom förnyadt
laga skifte enligt 3 § skiftesstadgan gjordes i äldre laga skiften och
att vissa, vid hemmansklyfning utbrutna, af särskilda anledningar sam¬
manslagna ägolotter genom förnyad hemmansklyfning indelades på
annat sätt. Sådana förrättningar kunde uppenbarligen blifva ganska
invecklade och äfven stora till omfång, hvadan, äfven om alla byar
och hemman i riket vore delade genom laga skifte, denna omständighet
dock icke i och för sig innebure, att ej förrättningar af invecklad
36 Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
beskaffenhet och stort omfång kunde blifva anförtrodda åt rikets
landtmätare.
Landtmäteristyrelsen hölle alltså före, att, i fall den föreslagna
reformen, hvilken ej allenast af styrelsen utan äfven af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i nästan alla rikets län ansåges vara af behofvet
synnerligen påkallad, skulle uppskjutas till den af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län afsedda tidpunkt, då landtmätarnas
göromål vore inskränkta till förrättningar af jämförelsevis ringa om¬
fattning och större stabilitet i förhållandena inträdt, reformen säker¬
ligen lcomme att få anstå till en ganska aflägsen framtid, i det att
först sedan all rikets jord blifvit så styckad och sammandragen, att
den vore indelad i så kallade småbruk med ett eller högst två skiften,
landtmäterigöromålen måste blifva inskränkta till förrättningar af jäm¬
förelsevis ringa omfattning. Men i ett land med så gles befolkning
och till större delen så karg natur som vårt land, torde jordbrukets
utveckling till sådan grad af intensitet och kultur, att jorden af för¬
hållandenas makt blefve, såsom i länder med gynnsammare klimatiska
förhållanden, allmänneligen indelad i småbruk, icke kunna antagas
försiggå annat än synnerligen sakta.
Hvad anginge de af samme Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
uttalade betänkligheter i fråga om styrelsens förslag till förändrad
organisation af förste landtmätartjänstenia åberopade styrelsen hvad
styrelsen i sitt förslag anfört till stöd därför och som gifvit åtskilliga
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anledning att, med särskildt
framhållande af vikten och behofvet för det allmänna af dessa befatt¬
ningars reglering i öfverensstämmelse med styrelsens förslag, tillstyrka
bifall därtill.
Landtmäteristyrelsen kunde ej dela Eders Kungl. Maj:ts befall-
ningskafvandes uppfattning, att, om man hittills under de stora laga
skiftenas tid kunnat »reda sig» utan föreslagen granskning, man vida
lättare kunde göra det framdeles, sedan dessa skiften upphört och för¬
rättningarna blefve af vida mindre omfattning med färre delägare. Det
vore obestridligt att vid de stora laga skiftena större eller mindre fel
begåtts till skada för delägare. Och styrelsen kunde ej finna, att den
omständigheten, att staten ej hittills anordnat eu verksam kontroll
öfver att de för rikets allmoge och öfriga jordägare synnerligen viktiga
tjänstegöromål, som inginge i laga skiftena och som icke kunde af
jordägarne själfva kontrolleras, blefve riktigt utförda, kunde vara ett
skäl mot anordnande af sådan kontroll beträffande liemmansklyfningar
och ägostyckningar jämte ännu återstående laga skiften. Det vore
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 37
nämligen icke mindre angeläget för den, som exempelvis i ett vid laga
skifte utbrutet hemman om V2 mantal ägde V8 mantal, att vid hemmans¬
klyfning fä ägorna till denna hemmansdel noggrant uppmätta, uträknade
och utstakade än det vore för ägaren af laga skifteslotten å Va mantal
att eu exakt delning blefve verkställd. I stället kunde det sägas vara
ännu viktigare för ägaren af en mindre hemmansdel än för ägaren af
en större, att han vid landtmäteriförrättning bekomme sin tillbörliga
andel af de ägor, som skulle delas. Och icke heller kunde af landt-
mätarna begångna fel sägas blifva mindre betydande därför, att de
icke begåtts vid en och samma förrättning (laga skiftet) utan vid efter
hvarandra verkställda hemmansklyfningar å vid laga skiftet utbrutna
ägolotter, då ju felen i senare händelsen kunde vara både lika många
och lika grofva.
Eders Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes anmärkning, att den af
landtmäteristyrelsen ifrågasatta granskning af landtmäteriförrättningar
skulle blifva sä att säga en ny instans till ytterligare fördröjande af landt-
mäteriförrättningarna, kunde möjligen synas mera befogad, åtminstone
vid första påseendet. Men genom rikets indelande i landtmäteridistrikt
med hvar sin landtmätare blefve landtmäteriförrättningarna mera jämnt
fördelade på landtmätarna inom hvarje län, hvadan landtmätarna kunde
antagas ej få mera tjänstegöromål, än att de med biträde, i fall af
behof, af tjänstemedhjälpare eller extra landtmätare kunde skyndsamt
verkställa dem, under det att landtmätarna för närvarande, till följd af
ovissheten om arbetsförtjänst i framtiden, i regel åtoge sig så många
förrättningar, som erbjödes dem, oberoende af om göromålen kunde verk¬
ställas med erforderlig skyndsamhet. Genom distriktsindelning komme
alltså krafvet på skyndsamhet i handläggning af landtmäteriförrättningar
att i afsevärd grad befordras. Då härtill komme, att ägodelningsrätterna
och deras ordförande, som i allmänhet icke behandlade frågor om fast¬
ställelse å landtmäteriförrättningar med synnerlig skyndsamhet, torde
kunna antagas skola utan dröjsmål företaga dylika frågor till hand¬
läggning, i fäll vid ansökan om fastställelse utlåtande af förste landt-
mätaren förelåge angående förrättningens beskaffenhet, så att ägo-
delningsrättens eller dess ordförandes granskning kunde inskränkas till
efterseende, huruvida de viktigaste formella föreskrifter blifvit iakttagna,
kölle landtmäteristyrelsen före, att den under förutsättning af länens
indelande i landtmäteridistrikt föreslagna granskning skulle komma
att påskynda, ej att fördröja fastställelse af förrättningarna. Men äfven
om förste landtmätarnas granskning i ett eller annat län och i fråga
om en eller annan större förrättning komme att taga längre tid än
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
livad styrelsen vid uppgörandet af sitt förslag förutsatt, syntes dock
denna olägenhet, som i allt fall sannolikt skulle blifva af öfvergående
natur, icke böra lägga hinder i vägen för ifrågavarande synnerligen
angelägna reform.
Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande syntes förorda,
anordna kontroll å förste landtmätarnas granskningsgöromål ansåge
landtmäteristyrelsen ej erforderligt; och, i olikhet med Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, hyste styrelsen den uppfattning angående
förste landtmätarnas kompetens och plikttrohet, att de skulle både
kunna och vilja verkställa en noggrann granskning äfven där denna
blefve tidsödande och besvärlig.
Vidare ansåge styrelsen, att, äfven om skyldigheten att granska
distriktslandtmätarnas arfvodesräkningar och föra katasterverk bort-
toges från förste landtmätarnas tjänsteåligganden, de i allt fall skulle
erhålla sin arbetstid fullt upptagen med den granskning af distrikts¬
landtmätarnas förrättningshandlingar och öfriga tjänstegöromål, som
enligt styrelsens förslag skulle åligga dem. Bland dessa erinrades om
den besvärliga, af landtmäteristyrelsen förut ej framhållna skyldig¬
heten enligt gällande instruktion att, i sammanhang med emottagan-
det till förvaring af landtmätarnas konceptkartor och handlingar,
granska att därvid fogade publika renovationer vore öfverensstämmande
med koncepten. Redan nu ålåge det förste landtmätarna så många
bestyr för det allmännas räkning, att, sedan genom cirkulär i samman¬
hang med utfärdandet af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring den 27 juni 1896 skyldighet ålagts dem att på
vederbörande myndighets framställning utan ersättning meddela utred¬
ning i frågor om fastställelse å jordafsöndringar, allmän klagan där-
öfver försports och gifvit landtmäteristyrelsen anledning till en under¬
dånig framställning den 7 mars 1902. Därefter hade genom Kungl.
Maj:ts cirkulär den 2 juni 1905 enahanda skyldighet blifvit förste
landtmätarna ålagd, där utredningar erfordrades vid handläggning af
frågor, som afsåges i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från
afsöndrad lägenhet. Och hvad särskildt förste landtmätarna i de
norrländska länen anginge, komme de att betungas med tidsödande
och besvärligt arbete utan särskild ersättning för afgifvande af utred¬
ning i ärenden, som enligt lagen den 16 juni 1905 om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning anhängiggjordes hos Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande för utverkande af tillstånd till ägostyckning.
För öfrigt ville styrelsen erinra, att, äfven om beslut angående jord-
registers uppläggande för riket ej skulle föreligga, då en eventuell om¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
39
organisation af landtmäterikåren i enlighet med styrelsens förslag af
Kung!. Maj:t och Riksdagen beslötes, denna omständighet syntes ej
utgöra hinder för att ålägga förste landtmätarna att föra register
öfver jordafsöndringar, på sätt styrelsen föreslagit.
Emot Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län ville
styrelsen erinra, att, i fall en reform, som allmänt ansåges önskvärd,
likväl skulle tills vidare anstå på det att tillfälle måtte erhållas att
utreda, huruvida lagändringar, som väl ej blifvit ifrågasatta men som
tilläfventyrs kunde ifrågakomma, möjligen skulle påkalla reformens
genomförande på annat än det föreslagna sättet, så torde reformen
komma att uppskjutas till en synnerligen oviss framtid, ja kanske aldrig
komma till stånd, och att, såvidt styrelsen kunde finna, skiftesväsendet
dock ej genom nu pågående revision inom skifteslagstiftningens område
kunde blifva så förändradt, att behofvet af fasta löner för landtmäteri-
personalen kunde anses därigenom blifva mindre framträdande.
Beträffande de af öfriga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framställda anmärkningar, särskild! i fråga om föreslagna lönereglerin¬
gen för förste landtmätarna, syntes böra framhållas, att hvad som
gifvit anledning till landtmäteristyrelsens förslag, att förste landt¬
mätare, som till sådan tjänst blifvit nämnd före den nya lönestatens
utfärdande, ej borde för åtnjutande af ålderstillägg till lönen få tillgodo¬
räkna sig tjänstetid, som dessförinnan förflutit, vore den omständig¬
heten, att förste landtmätartjänsterna efter den ifrågasatta omorganisa¬
tionen blefve tjänstebefattningar, hvilkas innehafvare uteslutande blefve
sysselsatta med åligganden, som tillhörde just den befattningen, under
det att de nuvarande förste landtmätarna, äfven om mången af dem
hade föga tid öfrig åt andra än de honom såsom förste landtmätare
åliggande göromål, dock principiellt vore att anse såsom landtmäteri-
tjänstemän, Indika delvis vore likställda med kommissionslandtmätarna,
i det de mot arfvode efter taxa verkställde landtmäteriförrättningar åt
enskilda. Landtmäteristyrelsen hade därför ansett förste landtmätare,
som exempelvis varit detta i fem år vid ny lönestats första tillämp¬
ning, icke billigtvis kunna fordra att omedelbart blifva uppförd i
andra lönegraden, oaktadt han tilläfventyrs under större delen af den
förflutna femårsperioden sysselsatt sig med laga skiften och andra
landtmäteriförrättningar för enskildas räkning.
Om förste landtmätartjänsterna blefve reglerade i enlighet med
styrelsens förslag och alltså blefve byråtjänster, vore det gifvetvis
synnerligen önskvärd!, om semester kunde beredas deras innehafvare
på statsverkets bekostnad. Men styrelsen hade funnit det vara förenadt
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
med så stora svårigheter att nå detta mål, att styrelsen ansett förste
landtmätarna, liksom exempelvis häradshöfdingar, kronofogdar och pro¬
vinsialläkare, böra underkasta sig skyldighet att vid behof af tjänst¬
ledighet själfva aflöna vikarie. Ty äfven om Riksdagen beviljade sär-
skildt anslag till vikariatsersättningar, måste skyldighet förefinnas för
tjänsteman af lägre grad att under semestern för förste landtmätaren
bestrida dennes tjänst. Men att ålägga distriktslandtmätarna en sådan
skyldighet, hvarigenom någon bland dem skulle i regel under den för
hans mätnings- och graderingsgöromål och andra fältarbeten lämpli¬
gaste tiden tagas ifrån dessa samt, såsom vore att antaga, mot en er¬
sättning endast motsvarande förste landtmätarens tjänstgöringspenningar
uppehålla sig borta från sitt hem, hade landtmäteristyrelsen ansett sig
icke kunna ifrågasätta.
Med afseende å eu af förste landtmätaren i Kalmar län gjord
utredning angående beloppet af de tjänstgöringspenningar, som borde
utgå till honom, och då enligt styrelsens förslag i Kalmar län skulle
anställas fyra, men i Kronobergs län endast tre distrikts- och extra
landtmätare, syntes förhållandena påkalla den ändring i styrelsens förslag,
att tjänstgöringspenningarna för förste landtmätarna i dessa län tills
vidare bestämdes till 1,200 kronor för förste landtmätaren i Kronobergs
län och till 1,600 kronor för förste landtmätaren i Kalmar län.
Däremot funne styrelsen ej anledning att, till följd af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län, af länsstyrelsen i Söder¬
manlands län biträdda anmärkning i fråga om beloppet af tjänst¬
göringspenningar för förste landtmätaren i Kopparbergs län, frångå
hvad styrelsen därutinnan föreslagit eller 1,200 kronor. Styrelsens
förslag vore grundadt därpå att, till följd af den för detta län gällande
särskilda skifteslagstiftning med i hög grad inskränkt skiftesvitsord, i
Kopparbergs län verkställdes mindre antal laga skiften och andra för¬
rättningar af beskaffenhet att böra af ägodelningsrätt eller dess ord¬
förande fastställas än i något af rikets öfriga län, i det att flertalet
landtmäteriförrättningar utgjordes af så kallade åbodelningar, närmast
jämförliga med sämjedelningar, hvilka icke finge mot stadgande i 94 §
skiftesstadgan fastställas. Då ett af de mest maktpåliggande göromål,
som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle åligga förste landtmätarna.
komme att bestå i granskning af och meddelande af utlåtande öfver
sådana landtmäteriförrättningar, som skulle af ägodelningsrätt eller
dess ordförande fastställas, syntes, så länge den för länet gällande sär¬
skilda författning eller nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 vore
i kraft, någon grundad anmärkning icke kunna göras emot hvad land!-
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 41
mäteristyrelsen uti ifrågavarande hänseende föreslagit. Under femårs¬
perioden 1897—1901 hade ett mindre antal landtmäteriförrättningar
fastställts i Kopparbergs län än i något annat län i riket.
I detta sammanhang torde jag böra nämna, att i förenämnda från Förste jandt-
förste landtmätarna i riket till Ivungl. Maj:t inkomna skrift af den 10
maj 1907 de framhållit dels det ökade arbete, som till följd af under
senare år tillkomna lagar och förordningar ålagts förste landtmätarna, och
dels de under senaste år fördyrade lefnadskostnaderna, hvilka omständig¬
heter enligt deras förmenande föranledde, att hvad landtmäteristyrelsen
föreslagit rörande löner och tjänstgöringspenningar för förste landt¬
mätarna nu ej kunde anses motsvara de kraf på ekonomisk existens,
hvarpå dessa i sin tjänstebefattning skäligen kunde göra anspråk. De
hafva därför anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, vid afgörandet af det af
landtmäteristyrelsen väckta förslaget om landtmäteriets omorganisation,
vidkommande däri föreslagna löner, taga i öfvervägande de förändrade
lefnadsförhållanden, som därefter inträdt, samt de ökade lönebelopp,
som blifvit föreslagna för öfverjägmästare, med hvilka förste landtmätarna
enligt landtmäteristyrelsens förslag blifvit likställda, samt att förste landt-
mätarnas lönefråga måtte afgöras och bestämmas oberoende utaf det
väckta förslaget om landtmäteriets omorganisation i dess helhet, för den
händelse detta af en eller annan orsak skulle blifva fördröj (It.
Statskontoret, som hufvudsakligen yttrat sig allenast beträffande statskontoret.
själfva lönefrågan, har i fråga om förste landtmätarna framhållit, att landt¬
mäteristyrelsens förslag afgifvits redan för fyra år sedan och under för¬
utsättning att tjänstemännen skulle vara befriade från afgifter för sin
egen pensionering. Då emellertid härefter en högst betydande stegring
i lefnadskostnaderna inträdt i hela riket, hvilka omständigheter icke
blott föranledt Kungl. Maj:t att vid 1907 års Riksdag äska högre aflö-
ningar åt de grupper af statstjänare, för hvilka reglering då förekom¬
mit, än som i tidigare afgifna löneförslag ifrågasatts, utan äfven blifvit
af Riksdagen uti dess samma år fattade beslut i löneregleringsfrågor
beaktade, har statskontoret funnit sig böra föreslå någon förhöjning i
hvad landtmäteristyrelsen härutinnan ifrågasatt.
Statskontoret har vidare erinrat, att Kungl. Maj:t, uppå stats¬
kontorets förslag, i aflöningsstater, som vid 1907 års Riksdag reglerats,
infört ett nytt moment, kalladt ortstillägg, afsedt att i någon mån
afpassa aflöningsförmånerna efter lefnadskostnaderna å olika orter. Då
de skäl för ett dylikt lönetillägg, hvilka af statskontoret anförts uti dess
Bxh. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 109 Höft. 6
42
Statsutskottetts Utlåtande N:o 777.
underdåniga utlåtande den 14 oktober 1902 samt kammarkollegii och
statskontorets gemensamma underdåniga utlåtande den 9 februari 1907,
angående landsstatens aflöningsförhållanden, vore fullt tillämpliga äfven
på förste landtmätarna, hvilkas tjänstgöring vore förlagd till residens¬
städerna, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t täcktes tillerkänna
jämväl dessa tjänstemän ortstillägg, normeradt efter de olika residens¬
städernas större eller mindre lefnadslcostnader. I fråga om afvägande!
af dessa ortstillägg efter nyssnämnda kostnader ansåge sig statskontoret
kunna hänvisa till den utredning derutinnan, som funnes förebragt i
berörda underdåniga utlåtanden angående landsstaten.
Statskontoret har sålunda ansett, att förste landtmätarna borde
tillerkännas ortstillägg med följande belopp:
i län tillhörande första dyrhetsklassen (eller Stockholms län)
kronor 800:—,
i län tillhörande andra dyrhetsklassen (eller Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norbottens län) kronor 600:—,
och i län, tillhörande tredje dyrhetsklassen (eller öfriga, nu ej
nämnda län) kronor 400:—.
Men dessutom borde, särskild! med hänsyn till den förändrade ställ¬
ning i pensionshänseende, som förste landtmätarna i likhet med öfriga
tjänstemän måste efter genomförandet af den nya pensionslagen under¬
kasta sig, lönen höjas med 200 kronor utöfver hvad landtmäteristyrelsen
föreslagit, under förutsättning att pensionsafgifter icke skulle förekomma.
Därest förste landtmätarna komme i åtnjutande af sålunda bestämd
lön jämte ortstillägg samt tjänstgöringspenningar enligt landtmäteri-
styrelsens förslag, syntes det statskontoret som om dessa tjänstemän
skulle erhålla en sammanlagd aflöning, som med afseende å den för¬
dyrade tiden äfvensom å den förändrade tjänsteställning, som de komme
att efter omorganisationen intaga, blifvit riktigt afvägd.
I fråga om det af landtmäteristyrelsen föreslagna villkor att för
åtnjutande af de nya löneförmånerna lämpligen borde stadgas skyldig¬
het för förste landtmätare att vidkännas den minskning i tjänstgörings¬
penningar, som till följd af minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs
kunde varda föreskrifven, har statskontoret anfört, att, ehuru det icke
med den omfattning, som förste landtmätarnas tjänsteåligganden efter
omorganisationen syntes få, särskild! med afseende å införandet af ett
katasterverk, torde kunna förutsättas, att med den ständigt i steg¬
rad grad fortgående jordstyckningen dessa tjänstemäns göromål i någon
landsända komme att minskas, hinder icke torde förefinnas att bland
43
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
villkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande intaga eu dylik be¬
stämmelse.
Tillika liar statskontoret hemställt, att, därest i öfverensstämmelse
med landtmäteristyrelsens förslag föreskrefves ett dylikt villkor beträf¬
fande minskning i tjänstgöringspenningarna, föreskrift jämväl måtte med¬
delas därom, att förste landtmätare skulle vara skyldig underkasta sig den
minskning i ortstillägget, som med afseende å minskade lefnadskost-
nader å en ort tilläfventyrs kunde varda föreskrifven.
Däremot har statskontoret ansett sig icke kunna tillstyrka landt-
mäteristyrelsens förslag, att åt detta villkor skulle gifvas en så allmän
affattning, att detsamma afsåge alla löneförmåner och alltså kunde
komma till tillämpning jämväl å den egentliga lönen. Förste landt¬
mätare borde nämligen icke i detta hänseende sättas i en sämre
ställning än andra ordinarie statstjänare.
Hvad angår de af landtmäteristyrelsen föreslagna villkor för åt¬
njutande af de nya lönerna har statskontoret erinrat om, bland annat,
de beslut, som i berörda hänseende fattats af 1907 års Riksdag i
fråga om lönestaterna för statskontoret och arméns centrala förvalt¬
ningsmyndighet och hvilka beslut borde blifva normerande för formu¬
leringen af aflöningsvillkoren vid nu förestående löneregleringar.
I fråga om beloppen af de föreslagna aflöningarna till öfriga landt¬
mätare och amanuenser har statskontoret ej käft något att erinra;
dock har statskontoret funnit någon nedsättning i nu enligt gällande
landtmäteritaxa utgående arfvodesbelopp ej böra ifrågakomma. Vidare
har statskontoret motsatt sig förslaget om landtmäteriarfvodens för¬
sko tterande af statsverket.
Enligt den af statskontoret föreslagna lönestat komme den af
landtmäteristyrelsen i dess förslag framlagda lönestat att ökas med
sammanlagdt 15,800 kronor.
Den för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande
författningar tillsatta kommitté har i sitt utlåtande till en början upp¬
tagit, hurusom kommittén väl funnit vissa betänkligheter kunna yppas
emot att redan nu, då arbetet med lösandet af kommitténs hufvudsak-
liga uppgift ännu icke framskridit så långt, att definitivt förslag till
ändrad skifteslagstiftning förelåge, afgifva utlåtande angående förslaget
till omorganisation af landtmäterikåren, helst vissa ändringar i skiftes¬
stadgan i sammanhang härmed blifvit ifrågasatta. Men å andra sidan
hade de olägenheter, som följde af kårens nuvarande organisation,
redan länge varit öfverklagade. Då det nu föreliggande förslaget syntes
Skiftesstaclffc-
Uommittén.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
kommittén väl ägnadt att afhjälpa dessa ock tillika i sin mån befordra
den utveckling till större snabbhet, ändamålsenlighet, rättssäkerhet och
billighet i skiftesförfarandet, som man velat ernå genom ny skiftes-
lagstiftning, hade kommittén icke ansett sig böra tillstyrka anstånd
med kårens omorganisation, till dess förslag till nya skiftesförfattnin¬
gar förelåge. Kommittén hade så mycket mindre funnit tillfyllest¬
görande skäl för ett sådant dröjsmål, som de särskilda önskemål be¬
träffande ändringar i skiftesväsendet, Indika hittills under kommitténs
arbete yppats, icke vore af den art, att de syntes föranleda några
väsentliga ändringar i den organisation af landtmäterikåren, som med
förslaget afsåges.
Kommittén hade vid granskning af förslaget väl i första rummet
sökt pröfva, huruvida detsamma under nu bestående skiftesförhållanden
fyllde de kraf på förbättrad organisation af landtmäterikåren, som
gjort sig kännbara. Men tillika hade kommittén ägnat uppmärksamhet
åt frågan, om den ifrågasatta organisationen kunde lämpas efter det
antagliga innehållet i de förslag till nya skiftesförfattningar, som i sin
tid kunde framgå ur kommitténs hufvudsakliga arbete.
Från båda dessa synpunkter hade kommittén funnit förslaget i
hufvudsakliga delar synnerligen behjärtansvärdt.
Kommittén har vidare framhållit, att landtmäteristyrelsens förslag,
att förste landtmätarnas ställning såsom förmän för de egentliga för-
rättningslandtmätarna och föreståndare för landtmäterikontoren skulle
på ett verksamt sätt genomföras samt i sammanhang härmed dem
betagas rätt att befatta sig med landtmäterigöromål för enskildas räk¬
ning, föranledts af erfarenheten häraf, att en sakkunnig teknisk gransk¬
ning af landtmätarnas förrättningar erfordrades för tillvaratagande af
jordägarnas rätt och det allmännas intressen. Fn sådan granskning
kunde ej lämpligen uppdragas åt annan myndighet än förste landtmä¬
tare]) i länet, som redan nu hade att utöfva en viss uppsikt öfver
öfriga i länet arbetande landtmätare. Skulle han emellertid hafva tid
att med noggrannhet och omsorg utöfva eu sådan granskning och
tillika kunna intaga en fullt opartisk ställning vid fullgörandet af
denna maktpåliggande uppgift, syntes det kommittén, på sätt landt-
mäteristyrelsen ådagalagt, oundgängligen erforderligt, att han ej vidare
iinge befatta sig med utförande af landtmäteriförrättningar åt enskilda,
samt att i sammanhang därmed tillräcklig aflöning bereddes honom af
statsmedel.
Kommittén ansåge för sin de!, att redan medvetandet, att för¬
rättningarna komme att undergå eu så beskaffad granskning, skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
45
hos förrättningsmännen skärpa bemödandet att noggrant och omtänk¬
samt utföra de dem anförtrodda arbeten. Såväl härigenom som genom
den ökade utsikten, att möjligen förelupna fel blefve rättade, skulle
granskningen tvifvelsutan lända till skiftesväsendets fullkomnande. Med
hänsyn härtill funne kommittén det kunna ifrågasättas, huruvida icke, i
motsats mot hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, denna granskning-
borde utsträckas jämväl till sådana landtmäteriförrättningar, som icke
för sill giltighet fordrade fastställelse. Då granskningen helt visst i
många fall ej skulle kunna fullbordas, innan förrättningen vunnit laga
kraft, skulle ' val i åtskilliga af dessa fall rättelse ej i vanlig ordning-
kunna vinnas i därvid möjligen upptäckta fel, men af skäl kommittén
redan anfört skulle granskningen i allt fäll icke sakna betydelse.
På nu anförda och andra i ärendet framkomna skäl har kommit¬
tén ansett det vara synnerligen viktigt, att den föreslagna ändringen i
förste landtmätarnas ställning genomfördes.
Kommittén har vidare såsom sin åsikt uttalat, att, därest en lag¬
stiftning, byggd på förslaget till författning angående jordregister komme
till stånd, det arbete, förste landtmätarna finge att utföra för jord¬
registrets uppläggande och fortsatta förande, tvifvelsutan blefve af
den betydenhet, att de äfven i de mindre länen blefve fullt sysselsatta
af på dem ankommande ämbetsåligganden. Skulle åter jordregister¬
frågan, äfven i hvad den afsåge uppläggande allenast af förteckning
å fastställda afsöndringar, under någon längre tid förblifva olöst,
ansåge kommittén det vara tvifvelaktigt, huruvida under tiden förste-
landtmätartjänsterna i några af de mindre länen komme att gifva
sina innehafvare full sysselsättning. Därför kunde det under denna
förutsättning måhända förtjäna tagas under öfvervägande, om ej vissa
län kunde sammanslås till gemensamt förste landtmätardistrikt. Uppen¬
bart vore dock att, på sätt landtmäteristyrelsen framhållit, afsevärda
olägenheter såväl för allmänheten som för arbetet hos Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande däraf skulle uppstå. Och det kunde väl
ifrågasättas, om ej dessa olägenheter vore af den allvarliga art, att
tanken på en sådan sammanslagning måste uppgifvas.
Slutligen har kommittén äfven upptagit frågan om den såsom eu
följd af förslaget om förberedande granskning genom förste landtmätare
af sådana landtmäteriförrättningar, som enligt lag skulle fastställas för att
äga giltighet, af landtmäteristyrelsen gjorda hemställan om ändring i
136 § skiftesstadgan och därvid erinrat om önskvärdheten af att för
närvarande, i afvaktan på fullständig revision af skifteslagstiftningen,
endast de allra nödvändigaste ändringar i skiftesstadgan genomfördes.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Departements¬
chefen.
Det afsedda syftet syntes kommittén jämväl utan sådan ändring kunna
vinnas, därest Kung!. Maj:t åt landtmätare och ägodelningsrätternas ord¬
förande meddelade föreskrifter, hvarigenom dem ålades att iakttaga hvad
beträffande granskning af landtmäteriförrättningar vid besvär eller före
fastställelse föreslagits. På grund häraf har kommittén afstyrkt nämnda
förslag till ändring i skiftesstadgan och hemställt, att erforderliga före¬
skrifter för landtmätare och ägodelningsrätternas ordförande måtte af
Kungl. Maj:t i berörda hänseende lämnas.
I fråga om storleken af förste landtmätarnas afiöningsförmåner har
kommittén biträdt, hvad statskontoret därutinnan anfört.
Beträffande slutligen frågorna om länens indelande i vissa landt-
mäteridistrikt, om antalet behöfliga distrikts- och extra landtmätare
samt om statens bidrag med löner till de förre och med arfvoden till
de senare i ändamål att lindra jordägarnas kostnader, har kommittén i
hufvudsak biträdt, hvad af landtmäteristyrelsen anförts och hemställts.
Förslaget om landtmäterikostnaders förskotterande af statsverket och
förmånsrätt för statens på sådana förskott grundade fordringar tiar
emellertid kommittén hemställt ej måtte vinna afseende. Däremot har
kommittén tillstyrkt en fullständig omarbetning af landtmäteri taxan i
syfte att åstadkomma en nedsättning med i medeltal omkring en tredjedel
i kostnaderna enligt nu gällande tariffer.
I likhet med skiftesstadgekommittén finner jag landtmäteristy-
relsens nu föreliggande förslag i hufvudsakliga deiar synnerligen be-
hjärtan svärdt. Det synes mig ej råda något tvifvel om, att icke en
omorganisation af landtmäterikåren i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit skulle komma att i väsentlig
mån afhjälpa de olägenheter, som redan allt för länge vidlådt den nu-
varande organisationen, och blifva till fromma ej mindre för landtmä-
tarna själfva än äfven för landets jordägande befolkning.
Det hade ock varit min önskan, att redan nu kunna förelägga
Eders Kungl. Maj:t fullständigt förslag till omorganisation af landt-
mäteristaten i orterna; och har jag, såsom redan antydts, i sådant
syfte låtit inom landtmäteristyrelsen utarbeta förslag till förnyad taxa
på arfvode för landtmäteriförrättningar i den af skiftesstadgekommittén
angifna riktning. Emellertid har dels tidens knapphet samt dels hän¬
synen till de stora anspråk i öfrig!, som måste ställas på innevarande
års Biksdags offervillighet, gjort, att jag ansett frågan om en dylik
fullständig omorganisation af nämnda stat böra få anstå ännu någon tid.
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
47
I ett hänseende kräfva emellertid omständigheterna, att frågan
redan nn upptages till pröfning, nämligen såvidt angår förste landt-
mätarnas ställning. Eders Kungl. Maj:t har nämligen redan förut denna
dag, i anslutning till preliminärt beslut den 31 december 1907, på hem¬
ställan af chefen för justitiedepartementet beslutat framställning till
Riksdagen om beviljande af särskild! anslag å andra hufvudtitelns extra
stat för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitterades förenämnda förslag till förordning angående jord¬
register med däruti vid omarbetning inom justitiedepartementet gjorda
förändringar och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af Eders
Kungl. Magt kunna komma att meddelas. Vid framläggande sistnämnda
dag till Eders Kungl. Maj:ts pröfning af berörda förslag har nämnda
departementschef till statsrådsprotokollet framhållit, bland annat, att
det vore afsedt, att jordregistret skulle uppläggas och föras af förste
landtmätarna hvar för sitt län, att detta förutsatte en sådan ändring i
dessa tjänstemäns ställning, att de komme att uteslutande ägna sin
arbetstid åt statens tjänst och förty i regel kunde vara å landtmäteri-
kontoren tillgängliga hvarje helgfri dag, samt att, därest förste landt¬
mätarna erhölle sålunda ändrad ställning, särskild! anslag ej syntes
behöfva ifrågasättas för jordregistrets förande.
Redan Eders Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut förutsätter alltså
en omorganisation af förstelandtmätartjänsterna i den af landtmäteri-
styrelsen föreslagna riktningen.
En sådan omorganisation synes mig emellertid äfven af andra
orsaker synnerligen angelägen.
Framför allt torde sålunda det af landtmäteristyrelsen starkt be¬
tonade behofvet af, att landtmäteriförrättningar, innan de fastställas,
komma att underkastas granskning äfven i tekniskt hänseende, vara i
högsta grad beaktansvärdt. Af se värda förluster och olägenheter skulle
säkerligen därigenom kunna besparas respektive jordägare, särskild t
om nämnda granskning, på sätt ifrågasatts, utsträckes att omfatta
äfven kontroll å marken af vederbörande förrättningsmäns arbete, där
så i något särskildt fall skulle finnas erforderligt.
Det är också min afsikt att längre fram denna dag vid behand¬
ling af frågan om reglerandet för år 1909 af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel framlägga förslag till reglering af aflöningsför-
hållandena vid landtmäteristyrelsen och i sammanhang därmed till vissa
förändringar i nämnda styrelses organisation. Såsom af hvad jag där¬
vid kommer att anföra lärer framgå, liar jag vid behandlingen af sist-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Behöfligt an¬
tal förste
landtmätare.
nämnda fråga ansett vissa ifrågasatta utgifter kunna inbesparas, huf¬
vudsakligen under förutsättning, att förstelandtmätartjänsterna samtidigt
varda ombildade på ett sätt, som gör, att förste landtmätarna mer än
för närvarande kunna lämna styrelsen hjälp och biträde vid den
styrelsen åliggande uppsikten och kontrollen öfver de förrättningar
utförande landtmätarna.
Vidare torde här böra erinras om vikten häraf, att alltid veder¬
börande domstolar och ägodelningsrätter äga till sitt förfogande lämp¬
liga personer, hvilka kunna anlitas som sakkunniga vid handläggning
af mål, uti hvilka landtmäteriteknisk sakkunskap erfordras, något
som med nuvarande organisation ofta icke är fallet. Jag kan i detta
hänseende, bland annat, framhålla, huru olämpligt det är att, såsom nu
understundom måste ske, en jämförelsevis ung vice kommissionslandt-
mätare anlitas såsom sakkunnig vid pröfning af klander å förrättning,
som utförts af förste landtmätaren i länet.
Slutligen torde ej böra förbises, att, oafsedt om ett jordregister
kommer till stånd eller ej, den stigande utvecklingen gör det allt mer
önskligt, att för allmänheten tillträde till landtmäterikontoren i länen
står öppet oftare än för närvarande ägor rum.
Någon betänklighet att från organisationsförslaget i öfrigt utbryta
förevarande detalj synes mig icke möta.
Jag anser mig alltså böra föreslå, att förstelandtmätartjänsterna
omorganiseras i sådan riktning, att, på samma gång förste landtmätarna
betagas rättigheten att åt enskilda verkställa landtmäteriförrättningar,
deras tjänstgöring ordnas så, att de komma att hvar inom sitt verk-
samhetsdistrikt blifva verkliga förmän för öfriga landtmätare med ungefär
de åligganden, landtmäteristyrelsen föreslagit, samt med skyldighet
därjämte att föra jordregistret och att, i den mån deras öfriga göromål
det medgifva, deltaga i detsammas första uppläggande.
Lika med skiftesstadgekommittén anser jag en dylik omorganisation
icke böra föranleda någon ändring i gällande skiftesstadga, utan kunna
genomföras uti helt och hållet administrativ väg.
I likhet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit tinner jag an¬
ställandet af en förste landtmätare i hvarje län erforderligt. Mängden
och beskaffenheten af de göromål, som äro afsedda att påläggas förste
landtmätarna, synas mig utesluta möjligheten såväl af en sammanslag¬
ning af länskontor som af att göra en förste landtmätare till före¬
ståndare för två dylika kontor. Med den befattning, förste landtmätarna
Statsutskottets Utlåtande N;o 177.
49
redan alltifrån jordregistrets uppläggande komma att få med detta,
kan för öfrigt med säkerhet beräknas, att förste landtmätarna äfven i
de eljest med arbete minst betungade länen erhålla full daglig syssel¬
sättning. Såsom jämväl skiftesstadgekommittén framhållit, torde för öfrigt,
äfven om frågan om uppläggande af ett sådant register skulle komma
att förfalla, en sammanslagning af flera län till ett förstelandtmätar-
distrikt komma att medföra så stora olägenheter, att man i hvarje fall
torde böra afstå därifrån.
På sätt jag redan antydt, skulle efter omorganisationen förste
landtmätarnas göromål blifva ungefärligen de, som af landtmäteri-
styrelsen föreslagits. Uti ett par hänseenden torde jag emellertid här¬
vidlag böra nämna några ord.
Bland de åligganden, styrelsen föreslagit skola åläggas förste
landtmätarna, ingår äfven det att granska öfriga landtmätares arfvodes-
räkningar. Styrelsens förslag härutinnan sammanhänger med hvad
styrelsen föreslagit därom, att staten skulle förskjuta landtmäteriarfvodena.
Äfven om, såsom jag antager, styrelsens förslag i denna sista del ej
kommer att vid frågans slutliga afgörande vinna gillande, tord.e för
allmänheten möjligheten att erhålla sakkunnigt biträde vid granskningen
af förrättningsmännens arfvodesräkningar vara af den vikt, att det,
oafsedt hvad utgång nyssnämnda fråga får, bör åläggas förste landt¬
mätarna att tillhandagå allmänheten med sådan granskning. Visser¬
ligen kommer jag vid behandlingen af förenämnda fråga om regle¬
ring af aflöningsförhållanden a vid landtmäteristyrelsen att, i öfverens¬
stämmelse med hvad den s. k. löneregleringskommittén hemställt, fram¬
lägga förslag, afseende, bland annat, att göra den genom landtmäteri-
fiskalen utöfvade kontroll öfver landtmätarna så effektiv som möjligt
och särskildt att åstadkomma en mera omfattande granskning af deras
arfvodesräkningar å landtmäterifiskalskontoret. Den kontroll öfver landt¬
mätarnas sätt att uttaga dem tillkommande arfvoden, som sålunda
skulle åstadkommas, kan emellertid icke tänkas ordnad annorlunda,
än att den i regel kommer att infalla efter det räkningarna redan
blifvit af vederbörande guldna, och kommer således icke att hafva den
omedelbara betydelse för allmänheten, som eu granskning af arlVodes-
råkningarna genom förste landtmätarna skulle få. Det är således min
afsikt att vid framläggande af förslag till de ändringar i landtmäteri-
instruktionen, som komma att föranledas af ett bifall till nu föreliggande
organisationsförslag, intaga äfven föreskrift om skyldighet för förste
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami, 1 Afd. 109 Höft. 7
Göromål.
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Föreslagen
aflöning.
landtmätare att, dä de därom anmodas, utan särskild ersättning till¬
handagå allmänheten med granskning af landtmätares arfvodesräk-
ningar.
Styrelsens förslag, att det skulle åligga förste landtmätarna att
utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning verk¬
ställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning, gillar jag
visserligen så till vida, att jag anser en dylik skyldighet höra åläggas
förste landtmätare. Jag anser mig emellertid icke kunna underlåta att
påpeka, att det äfven efter den föreslagna omorganisationen kan in¬
träffa, dels att i de län, där förste landtmätarna blifva mycket strängt
upptagna å landtmäterikontoren, det blir nödigt att uppdraga dylika
förrättningar åt andra landtmätare, dels ock att i län med särskild!
stora afstånd det, särskild! om distriktsindelning blifver genomförd,
blir ekonomiskt fördelaktigt för staten att i vissa fall anlita någon i
närheten af förrättningsstället bosatt landtmätare i stället för förste
landtmätaren. Möjligheten för vederbörande myndighet att för s. k.
kronoförrättningar anlita äfven andra landtmätare än förste landtmätare
bör således fortfarande stå öppen.
Den förändrade ställning, förste landtmätarna skulle få, förut¬
sätter, på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit, en motsvarande förändring
i sättet för deras aflönande och uti beloppet af aflöningen.
Landtmäteristyrelsen har uti förevarande hänseende ansett förste
landtmätare böra likställas med öfverjägmästare och förty, med hänsyn
till den aflöning, som för närvarande utgår till de sistnämnda, hemställt
om en aflöning, som i medeltal skulle uppgå till 4,800 kronor med ett
ålderstillägg å 600 kronor, därvid emellertid styrelsen, med hänsyn
därtill att arbetet enligt styrelsens förmenande skulle komma att ställa
sig något ojämnt inom de olika länen, hemställt om en gradering af
tjänstgöringspenningarna efter det förmodade olika arbetet.
Såsom statskontoret framhållit, torde redan med hänsyn därtill,
att förste landtmätarna efter omorganisationens genomförande skulle
blifva skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, den föreslagna
aflöningen böra något höjas.
En sådan höjning torde emellertid blifva erforderlig äfven från
andra synpunkter.
Först och främst synes mig sålunda böra beaktas de väsentliga
aflöningsförhöjningar, som efter afgifvandet af landtmäteristyrelsens för¬
slag redan medgifvits eller föreslagits för stora grupper af statstjänare,
däribland äfven öfver jägmästarna. Samma skäl, som föranled! dessa
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 51
aflöningsregleringar och förslag, äga sin giltighet jämväl i fråga om
förste landtmätarna.
Vidare torde hänsyn böra tagas till förste landtmätarnas nu¬
varande inkomster och ställning.
Med den utaf landtmäteristyrelsen beräknade medelårsinkomst af
hmdtmäteriförrättningar eller 3,053 kronor såsom utgångssumma skulle,
med tillägg härtill af lön och tjänstgöringspenningar, förste landtmätarnas
nuvarande årsinkomster uppgå till omkring 5,250 kronor och efter er¬
hållet ålderstillägg till 5,650 kronor.
Landtmäteristyrelsen har emellertid vid sill uträkning af sagda
medelårsinkomst ej tagit, hänsyn till det förhållande, att, till följd af
den nu rådande ojämna fördelningen mellan landtmätarna af förekom¬
mande göromål, ett flertal landtmätare för närvarande sakna full syssel¬
sättning, utan uppdelat summan af samtliga landtmätarnas inkomster
för förrättningar å hela antalet med landtmäterigöromål sysslande landt¬
mätare. Fördelas däremot samma summa å endast det antal landtmätare,
som minst erfordras för att kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga
förekommande landtmäterigöromål, hvilket antal i landtmäteristyrelsens
förslag uppgifvits till minst 180, uppgår denna medeltalssiffra till något
mer än 3,500 kronor. Med denna siffra åter såsom utgångspunkt skulle
eu förste landtmätares sammanlagda årsinkomst uppgå till 5,700 kronor
samt efter erhållet ålderstillägg till 6,100 kronor.
I verkligheten torde dock åtminstone de flesta förste landtmätares
nuvarande årsinkomst uppgå till än högre ja i vissa förekomna fall till
vida högre belopp. Vid landtmäteristyrelsens förslag fogade statistiska
uppgifter utvisa nämligen, att i flertalet län förste landtmätarna före¬
trädesvis varit af allmänheten anlitade med landtmäteriförrättningar och
följaktligen äfven häraf åtnjutit de högsta inkomsterna.
Slutligen måste uppenbarligen hänsyn äfven tagas därtill, att
lönerna för förste landtmätarna ej få sättas så låga, att de dugligaste
och mest anlitade bland kommissionslandtmätarna faktiskt afstängas
från att söka förste landtmätartjänst.
I betraktande af alla dessa omständigheter synes mig begynnelse-
aflöningen för förste landtmätarna skäligen ej kunna sättas lägre än
6,000 kronor.
Enligt förut öflig fördelning af denna aflöning i lön och tjänst¬
göringspenningar skulle begynnelselönen komma att uppgå till 4,000
kronor och återstoden utgöra tjänstgöringspenningar.
Lort.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Tjänstgörings- Beträffande dessa senare liar visserligen ingen anmärkning gjorts
pennmgar. mo^ laiicltmäteristyrelsens förslag att bestämma dem till olika belopp
för olika län, allt beroende på då beräknad olika myckenhet arbete i
de särskilda länen; och denna beräkning sjmes mig äfven vid tiden
för uppgörandet af landtmäteristyrelsens förslag varit fullt berättigad.
Såsom redan förut framhållits, innebär emellertid upprättandet och
förandet af jordregister ett så stort mått af arbete för förste landt-
mätarna, att det med visshet kan förutses, att dessa äfven i de eljest
med arbete minst betungade länen komma att erhålla full daglig¬
sysselsättning. Då sålunda alla förste landtmätare blifva i tjänsten fullt
sysselsatta, synes mig rättvisan kräfva, att tjänstgöringspenningarna.
sättas lika för alla; och böra dessa sålunda i samtliga län utgå med
2,000 kronor.
Ålder stilla gg. Efter fem års väl vitsordad tjänstgöring synes mig till begynnelse¬
lönen böra komma ett ålderstillägg å 500 kronor.
Ortstiiiägy. Statskontoret har, som nämndt, hemställt, att vid reglering af förste
landtmätarnas aflöningsförhållanden äfven den af föregående års Riksdag
på Kungl. Maj:ts förslag i vissa då beslutade lönestater upptagna af-
löningsformen ortstillägg måtte komma till användning.
Emot detta förslag har jag ej någon anmärkning att göra.
Ej heller anser jag den af statskontoret föreslagna indelning af
länen i dyrhetsklasser föranleda någon erinran.
Däremot kan jag icke biträda statskontorets förslag, att ortstillägg
skulle tilldelas samtliga förste landtmätare och således äfven dem, som
vore anställda i län, tillhörande den lägsta dyrhetsklassen. Eu. sådan
anordning strider uppenbart mot den tanke, som ligger till grund för
införandet af ortstillägg såsom eu aflöningsform.
Ej heller de af statskontoret föreslagna beloppen för ortstillägget
synas mig lämpliga. Förste landtmätarna skulle nämligen, vid bifall
till hvad jag förut föreslagit, i aflöningshänseende närmast komma
att blifva jämförliga med andra gradens tjänstemän vid de centrala ämbets¬
verken. De torde då ock böra i fråga om ortstillägg hänföras till samma
klass af tjänstemän.
Ortstillägg synas mig, i anslutning till hvad jag sålunda anfört,
böra utgå med 400 kronor till förste landtmätaren i Stockholms län
samt med 200 kronor till en hvar af förste landtmätarna i Malmöhus
län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands, Västerbottens och Norr-
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
53
bottens liiu, medan öfriga förste landtmätare icke skulle tillerkännas
någon dylik förmån.
En fråga, som står i nära samband med bestämmandet af stor¬
leken af första landtmätarnas löner, är den, huruvida utsikt finnes för förste
landtmätarna att i afsevärd män få tillökning i nu föreslagna inkomster
genom lösen för utfärdandet af afskrifter, kartkopior, bevis o. d.
Lösen för afskrifter och kopior af de i landtmäterikontoren för¬
varade handlingar och kartor tillkommer redan nu förste landtmätarna,
men denna lösen torde, sedan kostnaderna för afskrifvandet eller kopie¬
randet guldits, lämna endast ringa öfverskott. Ett borttagande af denna
lösen förutsätter, att staten själf skulle bekosta verkställandet af ifråga¬
varande afskrifter och kopior, en anordning, som säkerligen skulle
ådraga statsverket större utgift än som motsvarade den vinst för all¬
mänheten, hvilken kunde beräknas uppstå genom lösens borttagande.
Jag anser således lösen för afskrifter och kartekopior fortfarande böra
tillkomma förste landtmätarna.
Utfärdandet af bevis torde hafva illbragd förste landtmätarna eu
i medeltal för hvarje län till några hundratal kronor uppgående årlig
sportelinkomst. Största delen af dessa bevis äro sådana, som grundas
å de i landtmäterikontoren förvarade kartor och handlingar. Med
genomförandet af den af mig föreslagna omorganisationen synes lösen
ej mer böra utgå för dylika bevis.
Efter det jordregister blifvit upplagd!, kan med säkerhet beräknas,
att antalet bevis, som förste landtmätare med ledning af detta hafva att
utfärda, blifver tämligen afsevärdt. Äfven en del utdrag ur registret
torde kunna ifrågakomma. Jämväl dessa bevis och utdrag synas mig
böra lämnas utan någon särskild lösen till utfärdaren.
I båda dessa hänseenden erfordras således i sinom tid ändring i
gällande förordning om expeditionslösen.
Hvad af landtmäteristyrelsen föreslagits ifråga om beloppet af den
pension, som vid afskedstagande bör tillkomma förste landtmätarna, hän¬
för sig till förhållanden, gällande innan civila tjänstinnehafvares rätt till
pension blifvit genom särskild lag reglerad. Efter det dylik lag numera
blifvit utfärdad, skall, sedan ny lönestat för förste landtmätarna blifvit
fastställd, för dessa komma att gälla hvad i samma lag härutinnan finnes
stadgadt. Under förutsättning att blifvande löner bestämmas till 4,000
kronor eller med ålderstillägg till 4,500 kronor skulle sålunda de förste
Sportler.
Pension.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
Semester.
landtmätare, som komma i åtnjutande af dessa löner, vid sitt afskeds¬
tagande erhålla i pension 4,000 respektive 4,500 kronor.
T fråga om den tid, då en förste landtmätare skulle blifva berättigad
till pension, har föreslagits, att detta skulle inträffa redan vid uppnådda
65 år. Emellertid kommer förste landtmätarnas blifvande arbete nästan
uteslutande att bestå i kontorsgöromål, och vid sådant förhållande synes
mig åldern för afskedstagande ej böra bestämmas till annan än den för
andra tjänstemän numera i allmänhet stadgade.
Landtmäteristyrelsen har — med instämmande i hvad af några
myndigheter yttrats om önskvärdheten, att viss tids årlig semester utan
afstående af tjänstgöringspenningar tillkomme förste landtmätarna —
uttalat tvifvel om sådan vore möjlig att bereda dem.
Äfven jag finner med hänsyn till beskaffenheten af förste landt¬
mätarnas blifvande göromål ensidigt, att rätt till viss tids årlig semester
utan afstående af tjänstgöringspenningar kunde beredas dem i likhet
med flertalet statens tjänstemän; och synes mig semestertiden skäligen böra
bestämmas till en månad. Men så länge frågan om förändrad organisation
jämväl af landtmäterikåren i öfrigt hvilar oafgjord och det ej finnes aflönade
lägre tjänstemän, hvilka äro pliktiga att, i händelse af behof, åtaga sig
förordnanden såsom förste landtmätare, förutser jag, att stor svårighet
kommer att möta att erhålla tillgång till lämpliga personer, som äro
villiga åtaga sig dylika förordnanden. Kommissions- och vice kom-
missionslandtmätare, hvilka hafva full sysselsättning med landtmäteri-
förrättningar, kunna nämligen ej beräknas vara villiga emottaga ett för¬
ordnande, som i ekonomiskt hänseende ej har att bjuda dem någon
ersättning, motsvarande hvad de under tiden måste i inkomster afstå.
Däremot synes det mig förefinnas utsikt, att arbetet med jordregistret
kommer att tillföra landtmäterikåren arbetskrafter, Indika kunna blifva
kompetenta att fullgöra förste landtmätares åligganden och i händelse
af förfall för förste landtmätare eller under semester upprätthålla dennes
befattning. Uppenbarligen måste emellertid under dylika förhållanden
förste landtmätares rätt till semester göras beroende af, om lämplig
vikarie står att erhålla för den aflöning, som för sådan tjänstgöring
kan bestås. Då, på sätt jag förut framhållit, den af landtmäteristyrelsen
föreslagna omorganisation af landtmäteristaten i orterna torde böra med
det snaraste i dess helhet genomföras, bör i hvarje fall den anmärkta
svårigheten endast blifva af öfvergående art.
Enär emellertid för att kunna bereda hvarje förste landtmätare eu
månads årlig semester erfordras tillgång till medel att därmed ersätta
Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 55
de personer, hvilka under tiden på förordnande upprätthålla förste
landtmätarbefattningarna, har jag i den föreslagna lönestaten upptagit
äfven ett belopp för detta ändamål, hvilket belopp jag ansett kunna
beräknas till 4,000 kronor.
I fråga om de villkor och bestämmelser, som för åtnjutande af
nu föreslagna aflöningsförmåner böra stadgas, hänvisar jag till hvad
härutinnan föreskrifvits i samband med den vid 1907 års Riksdag för
statskontoret beslutade lönereglering och föreslagits vid andra nu före¬
stående löneregleringar. Särskildt torde böra stadgas förbud för förste
landtmätare att utföra förrättningar åt enskilda.
I likhet med landtmäteristyrelsen finner jag, med hänsyn till
mängden af de under de senaste åren inom Värmlands län och inom
de 5 norrländska länen verkställda laga skiften och andra förrättningar,
all anledning förefinnas att antaga, att förste landtmätarna i dessa län
komma . att blifva så öfverhopade af tjänstegöromål, att de ej utan
tjänstebiträde få tid att med erforderlig omsorg fullgöra de åligganden,
som skulle komma att uppdragas åt dem.
Det af landtmäteristyrelsen föreslagna antal extra biträden å landt-
mäterikontoren finner jag- sålunda erforderligt.
Med hänsyn till de arfvoden, som i allmänhet föreslagits för mot¬
svarande tjänstemän å andra områden, särskildt amanuenserna hos landt¬
mäteristyrelsen och jägmästarassistenter, synes mig arfvodet till nu ifråga¬
varande amanuenser icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor för en
hvar af dem.
För den händelse förslaget till förordning angående jordregister
vinner statsmakternas gillande, torde, förutom nu föreslagna antalet
amanuenser, än ytterligare biträden å länens landtmäterikontor blifva
erforderliga; men som tvifvelsutan flera år komma att förflyta innan
jordregistren hinna blifva upplagda, och först härefter det stadig¬
varande behofvet af förstärkning i sådana extra arbetskrafter kan tillförlit¬
ligen beräknas, påkallan för närvarande ingå anslag till dylika biträden.»
Den viktigaste anledningen till Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag
om förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna torde hafva varit
Kungl. Maj:ts beslut att till Riksdagen ingå med förslag till inrättande
af ett jordregister, hvilket skulle uppläggas och föras af förste landt-
mätarne, hvar i sitt län. Ett sådant anordnande af detta arbete förut¬
sätter nämligen en ändring i bemälda tjänstemäns ställning, enär de
komme att uteslutande ägna sig åt statens tjänst och icke vidare kunde
bereda sig inkomster genom landtmäteriförrättningar åt enskilde. Sedan
Aflöning*-
villkor.
Amanuenser.
Utskottets
yttrande.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 17 7.
numera Kungl. Maj:ts förslag om inrättandet af ett jordregister vunnit
Riksdagens bifall, är alltså en omorganisation af förste landtmätar-
tjänsterna en angelägenhet, som icke kan undanskjutas. Och då ut¬
skottet funnit de af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförmånerna \id
jämförelse med öfriga af Riksdagen under senaste tider beslutade löne¬
regleringar väl afvägda och ej heller haft något att erinra mot de
ifrågasatta villkoren och bestämmelserna för aflöningsförmånernas åt¬
njutande, anser sig utskottet böra i hufvudsak biträda Kungl. Maj.ts
förslag. Endast i ett afseende har utskottet velat framställa en erinran.
Enär fråga uppstått om att Stockholms län möjligen skulle upp¬
höra såsom administrativ myndighet, har utskottet i afgifvet förslag
till lönereglering för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelsen i nämnda
län, fäst det villkor att ledigblifvande tjänster vid länsstyrelsen i Stock¬
holms län hädanefter tills vidare endast skola tillsättas medelst föi-
ord.ii8)iid.6
Af angifvet skäl torde vid nu föreliggande lönereglering höra
uppställas enahanda villkor beträffande förste landtmätartjänsten i
Stockholms län.
På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
Ö
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, må
a) under villkor att, då förste landtmätar¬
tjänsten i Stockholms län blifver ledig, denna tjänst
tillsvidare endast tillsättes medelst förordnande, god¬
känna följande aflöningsstat för landtmäteristaten i
orterna att tillämpas från och med år 1909:
|
|
Kronor
|
I
|
|
|
|
Tjänst- |0rtg_
|
Arf-
voden
|
1
|
|
|
i Lön
|
görmgs-j tin.
penrnn. k
gar I
|
Summa
|
|
i
1
|
förste landtmätare; 4,000
|
2,000 | 400
|
|
6,400
|
|
1
|
5?
rr-*'
Ö
32
O
|
2,060 i 200
|
|
6,200
|
|
4
|
» » ! 16,000
|
8,000 800
|
|
24,800
|
(Efter 5 år kart
/lönen höi as
med 500 kr.
|
I 1
|
» » I 4,000
|
2,000 ■-
|
—
|
6,000
|
liv
|
» » | 68,000
|
34,000 —
|
—
|
102,000
|
|
1 1
|
amanuens............ —
|
- ' —
|
2,000
|
2,000
|
|
5
|
amanuenser ......... —
|
— —
|
10,000
|
10,000
|
|
vikariatsersättning . —
|
_ 1 _
|
4,000
|
4,000
|
|
|
|
|
Summa
|
161,400
|
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
57
b) godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de för förste landtmätare i punk¬
terna a) och b) härofvan föreslagna aflöningsförmåner,
nämligen,
att förste landtmätare skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden som ock den reglering af
tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven, vare
sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af landtmäteristaten eller särskilda delar däraf eller
eljest;
att med förstelandtmätarbefattning icke må
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kom¬
muns stat;
att med förstelandtmätarbefattning icke heller
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktie¬
bolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej landtmäteri-
styrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefatt¬
ning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid landtmäteristaten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att förste landtmätare icke äger utföra landt-
mäteriförrättningar åt enskilda;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänst¬
gjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest
varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befatt¬
ning förrätta, äger uppbära hela lönen jämte orts-
tillägget, där sådant utgår, men att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen¬
heter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
Bil,, till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 109 Iläft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lag¬
ligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid.
hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder afstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner
skäligt låta honom uppbära något däraf;
att tidpunkten för den i lönestaten medgifna
förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af förste landtmätartjänst bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehafvaren under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester, under iakttagande att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflönings-
statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller på grund af förordnande i följd
af frågan om ny organisation af landtmäteristaten i
orterna;
att likväl förste landtmätare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan
uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning till¬
träda ;
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
59
att förste landtmätare, i den mån lämplig vikarie
mot uppbärande därför af ersättning, motsvarande
de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar, kan
erhållas, äger årligen, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester
under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfven¬
som ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten
afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla
hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befatt¬
ning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befatt¬
ningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
c) förklara,
ej mindre att enhvar, som med eller efter
1909 års ingång tillträder förstelandtmätartjänst, skall
vara pliktig att underkasta sig berörda villkor och
bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvare af
förstelandtmätartjänster, hvilka icke före den 1 novem¬
ber 1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya
aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
varda bibehållna vid dem dittills tillkommande, från
statsverket utgående aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i före-
nämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills till¬
kommit dem, samt
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 177.
d) höja det i riksstaten under nionde hufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag till landtmäteristaten i or¬
terna från 52,800 kronor till 161,400 kronor, eller
således med 108,600 kronor.
Stockholm den 22 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. PIPPING.
Friherre C. H. Falkenberg har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.