Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
1
N:o 111.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1908, kl. 5,30 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående den
af staten utöfvade egnahemslånerörelse samt i ämnet väckta
motioner.
(I. A.)
Uti en den 6 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposi¬
tion (n:o 96) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att
1:°)
medgifva, att till egnahemslånefonden finge under hvart och ett af
åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och kapital¬
inbetalningar å från fonden utlämnade lån:
2:o)
bemyndiga riksgäldskontor att, på rekvisition i mån af behof,
till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad
Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föran¬
ledde, ett belopp af högst 800,000 kronor än äfven för hvart och ett
af åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som funnes erforderligt
för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetal-
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 68 Käft. (N:o 111.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
ningar å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl be¬
strida den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under
år 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,
som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;
3:o)
besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för
riksgäldskontoret förorsakades;
4:o)
medgifva, att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000 kronor
som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner
kronor finge af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de
hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare), hvilka
ville genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare
eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å lands¬
bygden eller å till stad hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit
fastställd, dock att, hvad beträffade aktiebolag och föreningar, dylikt
statslån finge tilldelas endast sådana, hvilka hade till uppgift att befrämja
förvärfvandet af egna hem samt af Kungl. Magt, vid pröfning i hvarje
särskild! fall, funnes vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämp¬
liga och bereda tillräcklig trygghet för, att egna hems förvärfvande af
mindre bemedlade personer blefve på ett oegennyttigt och ändamåls¬
enligt sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar eller stadgar vore
upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskilt föreskrifna
grunder;
5:o)
besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skulle gälla följande all¬
männa villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stad¬
gade undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där lån¬
tagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan
beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk
(jordhrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostads¬
lägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,
än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
3
frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt
visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af
eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;
börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år
gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbruks-
lägenhet, med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med
ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkrings-
liandlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräk¬
nade och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå be¬
fintliga eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om
bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma
värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverst igel’:
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att dåra!
utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall
uppgifva8, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter och
huru stor del för bostadslägenheter.
Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda
omständigheter föranleda undantag, äga företräde framför lån till för¬
värfvande af bostadslägenheter.
Mom. 4. Åf Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas
i statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till stats¬
kontoret eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,
som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret afkunna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens upp¬
fyllande. Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta
afkimnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande
af egnahemslån, förräntas etter tre och sex tiondedel procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket
lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest
disponerad^ skall till statskontoret inbetalas före utgången af januari
månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver
låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva
statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas, skall
erläggas i den ordning, sista stycket i detta mom. stadgar.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upp-
rättadt i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot
föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge
Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låne-
förmedlareu inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att be¬
hörigt lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,
omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment sagts,
med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en arnor-
teringsdel och en stående del.
A amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för
jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en
annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas
tre och sex tiondedel procent å det oguldna kapitalbeloppet af amor¬
teringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter
utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret ut-
bekommits. Intill dess kapitalafbetaluingen börjar, erlägges endast
föreskrifven ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte
annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del,' intill
dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i
mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke upp¬
sägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldris, och åtnjuter låneför¬
medlaren därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fail skall likväl
den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen
å amorteringsdelen bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneför¬
medlare till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad näst-
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
5
påföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under
det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekom¬
mande af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan
utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning
än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det låne¬
belopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till låne¬
förmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter det,
då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till
statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här ofvan
meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller
underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande
att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant
fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,
som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall
anses vara till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del
däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren
upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande af-
seenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,
för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jord-
brukslägenhet eller bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående vass tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid
äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara förverkad;
beträffande Indika byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare och
låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser skola
afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober
1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda låne-
kontrakt skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig- lånets uttagande till fullo eller i kon¬
traktet bestämda byggnaders fullbordande .icke må bestämmas senare
än till början af det år, med kvilket amorteringsskyldigheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.
15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet
än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för
annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahems-
lägenhetens värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande
tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan
lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala
större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar
tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan
sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det
år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan
om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts
jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och åter¬
betalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med
undantag i följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;
att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverens¬
komma angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och
kapitalafbetalningarna;
att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under
amorteringstiden på en gång infria återstoden af amorteringsdelen än
äfven före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess
helhet eller delvis; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som
låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren’ visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalafbetalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift
för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet
stadgade villkor;
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
7
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad
nedrifves eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas,
att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;
e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i
mom. 15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess
helhet eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfver-
går i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af
efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make
och af bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af
annan person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
fj om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahems¬
lånets beviljande;
g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under sådana omstän¬
digheter, att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke
vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,
att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka
hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten
är belägen.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden med¬
gifva låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning
eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrif¬
terna uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets
ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i
kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,
än i mom. 9 stadgats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj :ts befallnings¬
hafvande granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid
lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.
8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad för¬
klaring från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos
Kungl. Maj: t.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads ut¬
gång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvithet
låneförmedlaren förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fast-
ställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående året, hvilka
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att inom på¬
följande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af
sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden
eller annan under våren infallande uppbörd genom vederbörandes för¬
sorg debiterade, uppburna och redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare
utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägen¬
hetens tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån
antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl för lån, som be¬
viljas från de^medel till belopp af högst 800,0<>0 kronor, som Riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom
statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån, som beviljas för
år 1909 eller senare år, samt skola från och med år 19<>9, såvidt angår
förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana stats¬
lån, som beviljats före den 1 mars 1908, dock att hvad i mom. 5,
femte stycket, stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, skall
erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser dylika lån.
G:o)
medgifva, att Kungl. Maj: t må äga meddela de ytterligare före¬
skrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna finnas er¬
forderliga;
7:o)
medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1909 af egnahemslåne-
fondens medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande
af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga
förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneför-
medlaren på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års
början häftat till staten.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
9
I detta ärende tiar departementschefen till förberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,
att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i
hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för
mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och
därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för
utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén
— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflat Kungl. Maj:t år 1904
till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af
tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem. Denna
proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904
utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och
bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnaherns-
lånerörelsen. Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.
Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—
1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner
kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får
sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de
hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare
angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare om-
händerhafva lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egna¬
hemslån till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter
eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å lands¬
bygden, d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade
värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jord-
brukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Lån¬
tagaren skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete
samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.
Egnakemslånebeloppet. får uppgå till högst 5/e af jordbrukslägenhets
värde och till högst 3/i af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver
hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmed¬
lare skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af
statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven
dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en ainor-
teringsdel, och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för
återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3,6 procent. Annan
säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 68 Höft. 2
Angående
statens egna-
hemslåne¬
rörelse.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
egnaliemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmed-
lare, åtnjuta årligt förvalt ningsbidrag med V2 procent af kapitalskulden.
Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.
Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och föreningar,
hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kontroll
å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde företes
vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden in. m.
Proposition
J9U7 års
RiJisdag.
till Emellertid uppkom fråga, huruvida icke vissa ändringar borde
vidtagas i grunderna för statens egnahemslånerörelse. Då jag den 4
april nästlidna år i underdånighet föredrog detta ärende, lämnade jag¬
en redogörelse angående egnahemslånerörelsens dittillsvarande utveck¬
ling och yttrade därefter, att de vid denna redogörelse anförda siffrorna
syntes mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtminstone då icke ännu
vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid dess anordnande
och som skulle satt den i stånd att i någon mera afsevärd mån bidraga
till att bereda egna hem åt landets inbyggare, stärka den mindre bemed¬
lade befolkningens ekonomiska villkor, hämma emigration^ och främja
landets uppodling. Att svårigheter i flera hänseenden mött och ställt sig
hindrande i vägen för rörelsens önskvärda utveckling hade, enligt hvad
jag vidare anförde, också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t
eller jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes.
Det syntes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa
svårigheter och hinder kunde och borde genom åtgärder från statens
sida aflägsna» eller åtminstone i någon mån mildras.
Jag meddelade vidare, att jag jämlikt nådigt bemyndigande för
biträde inom jordbruksdepartementet tillkallat fem personer, hvilka
under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahemslånerörelse eller
eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande vunnit erfarenhet
om de härmed sammanhängande förhållandena, samt att jag med dem
rådgjort i detta ämne. Jag redogjorde vidare för det hufvudsakliga af
det utaf dessa personer till mig afgifna yttrande och meddelade där¬
efter järrnäl hufvudinnehållet af åtskilliga särskilda framställningar
rörande denna sak.
På grund af den utredning, som sålunda vunnits, och af skäl,
som i statsrådsprotokollet för sistnämnda dag närmare angåfvos, fann
jag mig böra hemställa, att vissa ändringar i gällande bestämmelser
rörande statens egnahemslånerörelse måtte åvägabringas. Med gillande
af denna min hemställan behagade Kungl. Maj:t samma dag aflåta nådig
proposition i ämnet till Riksdagen. De därvid föreslagna ändringarna
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
11
afsågo hufvudsakligen följande. Den nuvarande bestämmelsen, att
egnahemslån må utgå endast till arbetare, som hufvudsakligen af kropps¬
arbete har sin utkomst, föreslogs skola förändras sålunda, att dylikt lån
finge utgå till arbetare eller med dem likställda personer. Under det
att lägenheter, för hvilkas förvärfvande egnahemslån kan beviljas, nu måste
vara belägna å landsbygden, föreslogs, att egnahemslån måtte kunna utgå
äfven till förvärfvande af sådana lägenheter, som vore belägna å stads om¬
råde, men utom den planlagda delen däraf. Minimiåldern för egnahemslån-
tagare föreslogs sänkt från 25 till 21 år. I afseende å den säkerhet, som
annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall ställa för undfånget
statslån ur egnahemslånefonden, föreslogos vissa bestämmelser i syfte
att underlätta användningen af inteckningar i egnahemslägenheter för
sådant ändamål. Annuiteten å amorteringsdelen af lånet föreslogs skola
för lån till jordbrukslägenheter nedsättas från sex till fem procent.
Vidare föreslogs medgifvande, att sådana inteckningar för annat än
fordran, hvilka icke både afsevärd betydelse för egnahemslägenheteus
värde, icke skulle behöfva relaxeras utan få kvarstå med förmånsrätt
framför egnahemslåneinteckning, samt att låneförmedlare skulle äga
rätt att, redan innan inteckningsförhållandena ordnats, utlämna förskott
å beviljad t egnahemslån. Större frihet föreslogs skola lämnas låne¬
förmedlare och låntagare att sinsemellan öfverenskomma angående tid
och sätt för uppbörd af räntor och afbetalningar. Förvaltningsbidrag
föreslogs skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållnings¬
sällskap. Slutligen föreslogos åtskilliga smärre förändringar i bestäm¬
melserna, afseende att åstadkomma större tydlighet och att undanröja
uppkomna missuppfattningar.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling sagda proposition
af Riksdagen öfverlämnades, yttrade följande: »Att redan nu, innan
denna lånerörelse hunnit vinna någon större omfattning och innan
någon tillförlitlig erfarenhet om dess förutsättningar och verkningar
kunnat vinnas, besluta ändringar i grunderna för densamma, anser ut¬
skottet icke tillrådligt. Med anledning häraf och oafsedt att utskott et
hyser en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening i fråga om lämp¬
ligheten af vissa bland de nu föreslagna villkoren och bestämmelserna,
såsom beträffande egnahemsinteckningarnas omhänderhafvande af stats¬
kontoret, den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens ned¬
sättande från sex till fem procent m. in., finner utskottet sig icke kunna
biträda det föreliggande förslaget.» Utskottet hemställde därför, att
propositionen icke måtte bifallas.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Afgifna yttran¬
den och fram¬
ställningar.
Redogörelse för
cgnahemslane-
rörelsens om¬
fattning.
Första Kammaren antog utskottets hemställan och afslog alltså
propositionen, hvaremot Andra Kammaren för sin del biföll Kung!.
Majrts förslag. Frågan förföll alltså.
I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att de förslag, som
innefattades i ofvan berörda proposition till 1907 års Riksdag, under
den sedan dess förflutna tiden blifvit, såvidt angår hushållningssäll¬
skapens låneförmedling, förordade af representanter för rikets hushåll¬
ningssällskap, livilka under december månad år 1907 varit samlade i
Stockholm för öfverläggning angående egnahemslånerörelsen. Endast
i fråga om lämpligheten af sänkning af annuiteten å jordbruks-
lägenhetslån voro meningarna delade. Jag får därjämte anmäla, att
aktiebolaget Hem på landet, aktiebolaget Rickomberga egna hem invid
Uppsala, Södra Södermanlands egnahemsaktiebolag, föreningen Hem och
jord i Eskilstuna, Egna hems låneförmedlingsförening, Huskvarna egna-
hemsförening, Malmöhus läns egnahemsförening, föreningen Egna hem
Hagabj invid Örebro, Kungsörs egnahemsförening, Källtorps egnahems¬
förening invid Falun och Bergslagets bostadsaktiebolag uti till Eders
Kung!. Maj:t ingifna, lika lydande skrivelser framställt vissa önskemål
rörande dylika låneförmedlares verksamhet, samt att dessa önskemål i
hufvudsakliga delar sammanfalla med de förslag, som framställdes i
fjolårets proposition, hvilka förslag därför i dessa skrivelser lifligt till¬
styrkas. I afseende å rätten att bevilja egnahemslån till jordbrukslägen-
heter å stadsmark af viss beskaffenhet har framställning gjorts äfven
af Södermanlands läns hushållningssällskap. Jag finner det framgå af
dessa uttalanden och framställningar, att de uti fjolårets proposition
framlagda förslagen i allt väsentligt befunnits lämpliga af dem, som
praktiskt utöfva låneförmedling.
Innan jag går vidare, tillåter jag mig meddela följande sammanställ¬
ningar angående egnahemslånerörelsen under den hittills förflutna tiden.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
13
Hushållningssällskapens låneförmedling år 1905.
|
B e
|
v i
|
1 j a d e s
|
t a t s 1 å n
|
|
Disponerade eg
|
n a
|
hemslån
|
Till fonden
återfallet
eller åter-
betaldt
belopp
|
Lånoförm edlare
|
J ordbruks¬
lån
|
Bostads
lån
|
|
Summa
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads
lån
|
|
Summa
|
Stockholms läns............
|
75,000
|
_
|
25,000
|
|
100,000
|
|
|
|
|
|
|
|
100,000
|
|
Uppsala „ ............
|
45,000
|
|
30,000
|
|
75,000
|
—
|
31,000
|
—
|
8,200
|
—
|
39,200
|
—
|
35,800
|
—
|
Södermanlands „ ............
|
150,000
|
|
100,000
|
|
250,000
|
—
|
77,900
|
—
|
80,600
|
—
|
158,500
|
-
|
91,500
|
—
|
Östergötlands „ ............
|
80,000
|
|
20,000
|
_
|
100,000
|
—
|
71,200
|
—
|
11,700
|
—
|
82,900
|
—
|
17,100
|
—
|
Jönköpings „ ............
|
75,000
|
—
|
25,000
|
|
100,000
|
—
|
31,150
|
—
|
3,000
|
—
|
34,150
|
-
|
65,850
|
—
|
Kronobergs „ ............
|
75,000
|
—
|
25,000
|
—
|
100,000
|
—
|
65,700
|
—
|
17,750
|
—
|
83,450
|
—
|
16,550
|
—
|
Kalmar läns norra .........
|
150,000
|
—
|
50,000
|
|
200,000
|
—
|
22,300
|
—
|
9,700
|
—
|
32,000
|
—
|
168,000
|
—
|
,. „ södra .........
|
100,000
|
—
|
50,000
|
_
|
150,000
|
—
|
—
|
—
|
5,800
|
—
|
5,800
|
—
|
144,200
|
—
|
Gottian ds läns ............
|
40,000
|
—
|
10,000
|
_
|
50,000
|
—
|
23,725
|
—
|
5,075
|
—
|
28,800
|
—
|
21,200
|
—
|
Blekinge „ ............
|
150,000
|
—
|
50,000
|
|
200,000
|
—
|
87,500
|
—
|
11,305
|
—
|
98,805
|
—
|
101,195
|
—
|
Kristianstads „ ............
|
270,000
|
—
|
30,000
|
—
|
300,000
|
-
|
269,950
|
—
|
30,000
|
—
|
299,950
|
—
|
50
|
—
|
Malmöhus „ ............
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200,000
|
-
|
68,225
|
—
|
1,200
|
—
|
69,425
|
—
|
130,575
|
—
|
Hallands „ ............
|
35,000
|
—
|
40,000
|
|
75,000
|
—
|
17,000
|
—
|
15,000
|
—
|
32,000
|
—
|
43,000
|
—
|
Göteborgs och Bohus läns
|
25,000
|
—
|
55,000
|
|
80,000
|
—
|
10,600
|
—
|
46,250
|
—
|
56,850
|
—
|
23,150
|
—
|
Älfsborgs läns norra.........
|
150,000
|
—•
|
50,000
|
|
200,000
|
—
|
22,650
|
—
|
1,100
|
—
|
23,750
|
-
|
176,250
|
—
|
,, „ södra.........
|
200,000
|
—
|
100,000
|
|
300,000
|
—
|
55,450
|
—
|
3,900
|
—
|
59,350
|
—
|
240,650
|
—
|
Skaraborgs läns.........
|
250,000
|
—
|
50,000
|
_
|
300,000
|
—
|
87,600
|
—
|
5,500
|
—
|
93,100
|
—
|
206,900
|
—
|
Värmlands „ .........
|
100,000
|
—
|
50,000
|
|
150,000
|
-
|
61,750
|
—
|
12,300
|
—
|
74,050
|
—
|
75,950
|
—
|
Örebro „ .........
|
75,000
|
—
|
25,000
|
|
100,000
|
—
|
65,450
|
—
|
24,150
|
—
|
89,600
|
—
|
10,400
|
—
|
Västmanlands „ .........
|
80,000
|
—
|
20,000
|
|
100,000
|
—
|
72,500
|
—
|
—
|
—
|
72,500
|
|
27,500
|
—
|
Kopparbergs „ .........
|
200,000
|
—
|
100,000
|
—
|
300,000
|
|
7,900
|
—
|
15,400
|
—
|
23,300
|
|
276,700
|
—
|
Gäfleborgs „ .........
|
90,000
|
—
|
10,000
|
|
100,000
|
—
|
40,800
|
—
|
3,800
|
—
|
44,600
|
—
|
55,400
|
—
|
Västernorrlands ,, .........
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200,000
|
—
|
19,800
|
—
|
7,200
|
—
|
27,000
|
-
|
173,000
|
-
|
Jämtlands „ .........
|
100,000
|
—
|
—
|
—
|
100,000
|
—
|
34,650
|
-
|
—
|
—
|
84,650
|
—
|
65,350
|
—
|
Västerbottens „ .........
|
120,000
|
—
|
80 000
|
—
|
200,000
|
—
|
12,975
|
—
|
5,400
|
—
|
18,375
|
|
181,625
|
—
|
Norrbottens „ .........
|
325.000
|
-
|
75,000
|
_
|
400,000
|
—
|
68.005 so
|
7,700
|
—
|
75,705
|
50
|
324,294'60
|
Summa
|
3,260,000
|
_
|
1,170,000
|
_
|
4,430,000
|
—
|
1,325,780 6 0
|
332,030
|
_
|
1,657,810 6 0
|
2,772,189 bo
|
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 111
Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.
Låneförmedlare
|
B e
|
vi
|
[jade statslån
|
|
Disponerade egna
|
hemslån
|
Till fonden
återfallet
eller åter-
betaldt
belopp
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
Stockholms läns.........
|
35,000
|
|
15,000
|
|
50,000
|
|
14,500
|
_
|
10,500
|
|
25,000
|
_
|
25,000
|
|
Uppsala .........
|
39,000
|
—
|
21,800
|
_
|
60,800
|
—
|
34,000
|
-
|
21,400
|
—
|
55,400
|
-
|
5,400
|
—
|
Södermanlands .........
|
97,100
|
—
|
94,400
|
—
|
191,500
|
—
|
93,350
|
—
|
94,050
|
-
|
187,400
|
—
|
4,100
|
—
|
Östergötlands „ .........
|
80,000
|
—
|
20,000
|
—
|
100,000
|
-
|
77,050
|
—
|
16,600
|
—
|
93,650
|
—
|
6,350
|
—
|
Jönköpings „ .........
|
43,850
|
—
|
32,000
|
—
|
75,850
|
-
|
31,500
|
—
|
25,500
|
—
|
57,000
|
-
|
18,850
|
—
|
Kronobergs „ .........
|
75,000
|
—■
|
25,000
|
—
|
100,000
|
—
|
27,940
|
—
|
4,675
|
—
|
32,615
|
—
|
67,385
|
-
|
Kalmar läns norra .........
|
60,000
|
—
|
40,000
|
—
|
100,000
|
—
|
10,200
|
—
|
3,800
|
—
|
14,000
|
—
|
86,000
|
—
|
„ „ södra .........
|
60,000
|
—
|
40,000
|
—
|
100,000
|
|
7,816
|
—
|
17,950
|
—
|
25,766
|
-
|
74,234
|
—
|
Gottlands läns.........
|
32,700
|
—
|
500
|
—
|
33,200
|
—
|
29,075
|
—
|
500
|
-
|
29,575
|
—
|
3,625
|
|
Blekinge „ .........
|
150,000
|
—
|
50,000
|
—
|
200,000
|
—
|
55,644
|
-
|
4,937
|
-
|
60,581
|
-
|
139,419
|
—
|
Kristianstads „ .........
|
180,000
|
—
|
20,000
|
—
|
200,000
|
—
|
180,000
|
—
|
10,050
|
—
|
190,050
|
—
|
9,950
|
—
|
Malmöhus „ .........
|
50,000
|
—
|
10,000
|
—
|
60,000
|
—
|
34,850
|
—
|
6,600
|
—
|
41,450
|
—
|
18,550
|
—
|
Hallands .........
|
18,000
|
—
|
25,000
|
—
|
43,000
|
—
|
2,500
|
—
|
2,000
|
—
|
4,500
|
-
|
38,500
|
—
|
1 Göteborgs och Bohus läns
|
30,000
|
—
|
30,000
|
|
60,000
|
-
|
29,600
|
—
|
27,450
|
—
|
57,050
|
—
|
2,950
|
—
|
Alfsborgs läns norra .....
|
127,350
|
—
|
48,900
|
|
176,250
|
-
|
10,900
|
—
|
1,800
|
—
|
12,700
|
-
|
163,550
|
—
|
„ „ södra ......
|
200,000
|
—
|
100,000
|
—
|
300,000
|
|
35,625
|
—
|
4,450
|
—
|
40,075
|
—
|
259,925
|
—
|
Skaraborgs läns.........
|
38,600
|
—
|
1,700
|
—
|
40,300
|
—
|
38,600
|
_
|
1,700
|
—
|
40,300
|
—
|
—
|
—
|
Värmlands ...........
|
100,000
|
—
|
30,000
|
—
|
130,000
|
—
|
52,150
|
—
|
12,100
|
—
|
64,250
|
—
|
65,750
|
—
|
Örebro .........
|
75,000
|
|
25,000
|
|
100,000
|
—
|
69,235
|
—
|
12,500
|
—
|
81,735
|
-
|
18,265
|
—
|
Västmanlands „ .........
|
41,000
|
“
|
7,000
|
—
|
48,000
|
-
|
41,000
|
—
|
3,100
|
—
|
44,100
|
—
|
3,900
|
—
|
Kopparbergs „ .........
|
192,100
|
|
84,600
|
—
|
276,700
|
—
|
13,500
|
|
14,500
|
—
|
28,000
|
—
|
248,700
|
—
|
Gäfleborgs „ .........
|
134,200
|
—
|
21,200
|
—
|
155,400
|
-
|
16,700
|
|
5,600
|
-
|
22,300
|
—
|
133,100
|
—
|
Västernorrlands „ .........
|
250,000
|
—
|
100,000
|
_
|
350,000
|
—
|
17,700
|
—
|
7,300
|
—
|
25,000
|
-
|
325,000
|
—
|
Jämtlands ...........
|
46,950
|
—
|
18,400
|
|
65,350
|
—
|
46,950
|
|
18,400
|
—
|
65,350
|
~
|
—
|
—
|
Västerbottens .........
|
100,000
|
—•
|
75,000
|
—
|
175,000
|
—
|
32,100
|
—
|
5,800
|
—
|
37,900
|
—
|
137,100
|
—
|
Norrbottens ...........
|
331,994
|
50
|
92,300
|
|
424,294
|
50
|
93,274
|
50
|
25,500
|
—
|
118,774
|
50
|
305,520
|
—
|
Summa 2,587,844
|
5o|l,027,800
|
~
|
3,615,644 50
|
1,095,759
|
50
|
358,762
|
_
|
1,454,521
|
50
|
2,161,123
|
—
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
15
Hushållningssällskapens låneförmedling år 1907.
Låneförmedlare
|
Bevi
|
jude statslån
|
|
Disponerade egna
|
hemslån
|
Till fonden
återfallet
eller åter-
b'taldt
belopp
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
Jordbruks¬
lån
|
Bostads
lån
|
|
Summa
|
Stockholms läns.........
|
35,000
|
|
15,000
|
|
50,000
|
|
17,350
|
|
12,950
|
_
|
30,300
|
_
|
19,700
|
|
Uppsala ,, .........
|
60,000
|
—
|
40,000
|
—
|
100,000
|
—
|
59,100
|
—
|
21,800
|
—
|
80,900
|
-
|
19,100
|
—
|
Södermanlands „ .........
|
100,000
|
—
|
200,000
|
—
|
300,000
|
—
|
98,450
|
—
|
160,950
|
—
|
259,400
|
-
|
40,600
|
—
|
Östergötlands .........
|
100,000
|
—
|
30,000
|
-
|
130,000
|
—
|
100,000
|
—
|
29,800
|
—
|
129,800
|
-
|
200
|
—
|
Jönköpings „ .........
|
3,400
|
—
|
16,500
|
—
|
19,900
|
-
|
O
o
-tf
CO
|
—
|
13,500
|
—
|
16,900
|
-
|
3,000
|
—
|
Kronobergs „ .........
|
75,000
|
—
|
25,000
|
—
|
100,000
|
-
|
40,775
|
—
|
16,915
|
—
|
57,690
|
—
|
42,310
|
_1
|
Kalmar läns norra .........
|
40,000
|
|
20,000
|
—
|
60,000
|
—
|
18,700
|
-
|
6,400
|
—
|
25,100
|
-
|
34,900
|
—
|
„ „ södra .........
|
60,000
|
|
40,000
|
|
100,000
|
|
16,434
|
—
|
25,160
|
—
|
41,594
|
-
|
58,406
|
—
|
Gottlands läns.........
|
17,630
|
|
—
|
_
|
17,630
|
|
17,630
|
—
|
—
|
—
|
17,630
|
-
|
—
|
—
|
Blekinge „ .........
|
80,000
|
|
20,000
|
—
|
100,000
|
-
|
57,725
|
—
|
9,892
|
-
|
67,617
|
-
|
32,383
|
—
|
Kristianstads ,, .........
|
200,000
|
|
25,000
|
—
|
225,000
|
-
|
200,000
|
-
|
25,000
|
—
|
225,000
|
-
|
—
|
—
|
| Malmöhus „ .........
|
90,000
|
|
10,000
|
—
|
100,000
|
|
88,250
|
-
|
6,650
|
—
|
94,900
|
-
|
5,100
|
—
|
i Hallands „ .........
|
25,000
|
_
|
20,000
|
|
45,000
|
|
13,700
|
|
11,600
|
-
|
25,300
|
-
|
19,700
|
—
|
j Göteborgs och Bohus läns
|
50,000
|
|
50,000
|
|
100,000
|
-
|
50,000
|
—
|
50,000
|
—
|
100,000
|
-
|
—
|
-
1
|
! Alfsborgs läns norra ......
|
115,250
|
|
47,100 —
|
162,350
|
-
|
27,400
|
—
|
3,500
|
—
|
30,900
|
—
|
131,450
|
|
„ södra ......
|
150,000
|
|
50,000
|
|
200,000
|
-
|
61,650
|
—
|
49,135
|
—
|
110,785
|
-
|
89,215
|
—
|
Skaraborgs läns.........
|
118,100
|
—
|
5,500
|
_
|
123,600
|
|
72,250
|
—
|
5,500
|
-
|
77,750
|
—
|
45,850
|
—
|
Värmlands „ .........
|
100,000
|
|
30,000
|
|
130,000
|
-
|
41,800
|
—
|
7,400
|
—
|
49,200
|
—
|
80,800
|
—
|
Örebro „ .........
|
37,000
|
|
13,000
|
|
50,000
|
—
|
36,925
|
—
|
12,675
|
—
|
49,600
|
-
|
400
|
—
|
Västmanlands „ .........
|
175,000
|
—
|
7,000
|
—
|
182,000
|
—
|
164,900
|
—
|
5,500
|
—
|
170,400
|
-
|
11,600
|
—
|
Kopparbergs „ .........
|
178,600
|
—
|
70,100 —
|
248,700
|
—
|
14,200
|
-
|
27,400
|
—
|
41,600
|
-
|
207,100
|
—
|
Gäfleborgs „ .........
|
100,000
|
—
|
100,000
|
—
|
200,000
|
-
|
30,500
|
—
|
85,300
|
—
|
115,800
|
-
|
84,200
|
—
|
Västernorrlands.........
|
50,000 —
|
25,000
|
—
|
75,000
|
—
|
41,180
|
—
|
14,200
|
—
|
55,380
|
-
|
19,620
|
—
|
Jämtlands ,, .........
|
80,000
|
—
|
20,000
|
—
|
100,000
|
|
78,475
|
—
|
19,250
|
—
|
97 725
|
|
2,275
|
—
|
Västerbottens „ .........
|
100,000
|
|
40,000 —
|
140,000
|
-
|
24,500
|
—
|
5,400
|
—
|
29,900
|
-
|
110,100
|
—
|
Norrbottens „ .........
|
170,000
|
'-
|
30,000
|
|
200,000
|
-
|
77,550
|
—
|
28,700
|
—
|
106,250
|
—
|
93,750
|
—
|
Summa|2,309,980j—
|
949,200
|
I —
|
3,259,180 —
|
11,452,844
|
|
j 654,577
|
|-
|
2,107,421|-
|
1,151,759
|
—
|
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1908.
Beviljade statslån
|
Lånelörmedlare i
Jordbruks-
lån
|
Bostads¬
lån
|
Summa
|
Stockholms läns ..........
Uppsala „ ..........
Södermanlands „ ..........
Östergötlands „ ..........
Jönköpings „ ..........
Kronobergs „ ..........
Kalmar läns norra ..........
Gott! ands läns ..........
Blekinge ,, ..........
Kristianstads „ ..........
Malmöhus „ ..........
Göteborgs och Bohus läns
Älfsborgs läns norra..........
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gäfleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
södra
läns
35.000
80.000
200,000
200,000
65.000
110,000
70.000
55.000
75.000
325.000
150.000
20.000
75.000
110,000;
55,150
70,000;
37,000;
108,000-
50,000!
80,000-
60,000-
146,600'-
50.000
130.000
i i
20,000
15.000
60.000
60,000
40.000
15,00o|
12,00g1
20,000;
15,000j
45.000
16.0001
70,000;
16,000
25.000
12.000
12,000
12,000;
12,000
30.000
50.000
20.000
24,700
15,000:
16,000
55.000
95.000
260,000
260,000
105.000
125.000
82.000
75.000
90,000;
370.000
166.000
90.000
91.000
135.000
67,150
82.000
49.000
120.000
80.000
130,000'
80,000
171,300;
65,000
146,OOo!
Summa 2,356,750:—| 632,700—; 2,989,450|-
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
17
Aktiebolags och föreningars låneförmedling.
Låneföi-medlare
|
Beviljade
Jordbruks-
i lån
|
statslån
Bostads¬
lån
|
Dispone¬
rade egna¬
hemslån
|
Till fonden i
återfallet
eller åter-i
betaldt
belopp i
|
1905.
|
|
|
|
|
|
|
| Huskvarna egnahemsförening
|
Jönköpings | —
|
48,000
|
35,500
|
12,500
|
: Föreningen Egna hem Hagaby
|
Örebro j —
|
69,750
|
69,750
|
—
|
Summa
|
—
|
117,750
|
105,250
|
12,500
|
1906.
|
|
|
|
|
\ Aktiebolaget Rickomberga
|
|
|
|
■
|
; egna hem .....................
|
Uppsala —
|
25,000
|
25,000
|
— !
|
1907.
|
1
|
|
|
|
| Huskvarna egnahemsförening
|
Jönköpings j —
|
150,000
|
150,000
|
|
i Föreningen Egna hem Hagaby
|
Örebro I —
|
26,250
|
26,250
|
|
Summa
|
—
|
176,250
|
176,250
|
_
|
1908.
|
|
|
|
t
|
! Aktiebolaget Hem på landet
|
Stockholms 200,000
|
60,000
|
—
|
-
|
1 Egna hems låneförmedlings-
|
|
|
|
|
förening ........................
|
Östergötlands m. fl. 250,000
|
150,000
|
—
|
|
| Huskvarna egnahemsförening
|
Jönköpings i —
|
90,000
|
_
|
-
|
Malmöhus läns egnahemsföre-
|
|
|
|
|
ning ..............................
|
Malmöhus j 75,000
|
60,000
|
—
|
|
! Föreningen Egna hem Hagaby
|
Örebro | —
|
30,000
|
|
--
|
Iiungsörs egnahemsförening...
|
Västmanlands | —
|
30,000
|
—
|
_ i
|
! Källtorps ,,
|
Kopparbergs j —
|
20,000
|
—
|
i
|
! Bergslagets bostadsaktiebolag
|
Kopparbergs m. fl. j —
|
225,000
|
—
|
|
Summa
|
525,000
|
665,000
|
—
|
_
|
Bill. till [likså. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Häft.
O
O
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Jag tillåter mig därjämte erinra, att äfven Kalmar läns södra och
Hallands läns hushållningssällskap ingifvit ansökningar om statslån ur
egnahems!ånefonden för år 1908 å respektive 150,000 och 45,000 kronor,
men att, då dessa ansökningar inkommit först efter den tid, 1 november
1907, då dylika ansökningar enligt de af Kung]. Maj:t och Riksdagen
fastställda bestämmelser skolat vara ingifna, de icke kunnat upptagas
till pröfning, ehuruväl därigenom säkerligen betydliga olägenheter
uppkommit för låneförmedlingen inom dessa hushållningssällskaps om¬
råden. Eders Kungl. Maj:t har emellertid med anledning af gjord
ansökning och med stöd af mom. 5 uti gällande bestämmelser för egna-
hemslånerörelsen därefter medgifvit, att till förstnämnda hushållningssäll¬
skap finge utanordna» ett belopp af 34,115 kronor.
Vidare får jag erinra, att de inom behörig tid inkomna ansök¬
ningarna för år 1908 afsågo ett sammanlagat lånebelopp å icke mindre
än 6,604,925 kronor, hvaraf hushållningssällskapen begärde till lån för
jordbrukslägenheter 2,721,350 kronor och till lån för bostadslägenheter
1,124,575 kronor eller tillhopa 3,845,925 kronor samt aktiebolag och
föreningar begärde till lån för jordbrukslägenheter 925,000 kronor och
till lån för bostadslägenheter 1,834,000 kronor eller tillhopa 2,759,000
kronor. Inalles begärdes alltså för jordbrukslägenhetslån 3,646,350
kronor och för bostadslägenhetslån 2,958,575 kronor. Då de tillgäng¬
liga lånemedlen icke förslogo att tillgodose samtliga dessa låneanspråk,
måste nedsättningar företagas, och togs därvid hänsyn dels till omfatt¬
ningen af låneförmedlarnas låneröreise under de föregående åren dels
ock därtill, att enligt Riksdagens anvisning år 1904 företräde borde
lämnas jordbrukslånen framför bostadslånen. Såsom af ofvan meddelade
tabeller framgår, beviljades för år 1908 statslån ur fonden till ett sarnman-
lagdt belopp af 4,179,450 kronor.
Enligt från statskontoret erhållen uppgift utgjorde låneförmedlarnas
kapitalskuld vid 1907 års slut efter afdrag af de lånebelopp, hvilka vid
den tiden varit odisponerade och som därför skulle under januari månad
1908 återbetalas till fonden, samt med iakttagande af en senare in¬
kommen upplysning angående Norrbottens läns hushållningssällskaps
återbetalning, tillhopa 5,458,203 kronor.
Då, såsom ofvan nämnts, Eders Kungl. Maj:t för innevarande år
beviljat statslån ur egnahemslån efonden å tillhopa 4,179,450 kronor
samt medgifvit Kalmar läns södra hushållningssällskap att utfå ett af
misstag återbetaldt belopp af 34,115 kronor, uppgår sammanlagda be¬
loppet af vid slutet af år 1907 utestående samt för år 1908 beviljade
statslån till 9,671,768 kronor. Denna summa understiger visserligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
19
med omkring 330,000 det ursprungligen till Kungl. Maj:ts förfogande
för ifrågavarande ändamål ställda belopp af 10 millioner kronor, men
skillnadsbeloppet finnes dock icke tillgängligt för låneåndamål. En del
däraf har nämligen åtgått till förvaltningsbidrag åt hushållningssällskap
•och. en del till täckande af den ränteförlust, fonden fått vidkännas där¬
för, att den måst gälda ränta till riksgäldskontoret efter högre räntefot än
dess egen utlåningsränta. Största delen af skillnadsbeloppet motsvaras
•emellertid af den ränta för år 1907, som fonden erlagt till riksgäldskontoret
vid slutet af samma år, under det att fondens egna räntor inflyta först under
år 1908. Dessa sistnämnda räntor torde i sin tur jämte den obetydliga
disponibla kapitalåterstoden åtgå till gäldande af fondens ränta till riks¬
gäldskontoret vid slutet af år 1908, hvartill medel måste hållas i beredskap.
Af denna redogörelse framgår alltså, att det af 1904 års Riksdag
till egnahemslånerörelsens bedrifvande under femårsperioden 1905—
1909 beviljade belopp af 10 millioner kronor fullständigt tagits i
anspråk och att ej ens alla låneansökningar för år 1908 kunnat be¬
viljas. För rörelsens fortsatta bedrifvande måste därför, enligt hvad
jag förut antydt, ytterligare medel af Riksdagen begäras, och torde
denna framställning lämpligen böra afse en ny femårsperiod, nämligen
åren 1909—1913.
Då Riksdagens medgifvande, att kapitalinbetalningar å från fonden
utlämnade lån må tilläggas fonden, icke gäller längre än till utgången
af år 1909, bör först och främst medgifvande utverkas, att detta för¬
faringssätt må utsträckas till hela den nya femårsperioden.
För att underlätta beräknandet af de därutöfver erforderliga låne¬
medlens belopp och belysa frågan om de förändringar i lånerörelsen,
som kunna finnas befogade, anhåller jag att få i några hänseenden
ytterligare granska de af mig nu framlagda tabellerna.
Det framgår då att, under det att egnahem slånerörelsen under
de första åren af dess verksamhet syntes hafva ganska svårt att komma
i gång, en ändring härutinnan skett under det senaste året, hvarjämte
rörelsen i viss mån ändrat karaktär.
Främst faller i ögonen den mycket starka stegringen för år 1908
i totalbeloppet af begärda statslån, nämligen från omkring 4 yg millioner
under det egentliga försöksåret 1905 samt omkring 31/2 millioner 1906
och 1907 till mer än 6ya millioner år 1908. Denna stegring beror
väsentligen därpå, att sistnämnda år aktiebolag och föreningar i för¬
hållandevis mycket större omfattning än förut ansökt om lån. Under
Behofvet af
ökade medel.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Sättet för
anvisande af
medel till
fonden.
det att lån till dylika låneförmedlare för de tre åren 1905—1907 i
enlighet med gjorda ansökningar beviljats med tillhopa allenast 319,000
kronor, begärdes nämligen för år 1908 af aktiebolag och föreningar
lån å tillhopa 2,759,000 kronor. Äfven om det allmänna läget å pen¬
ningmarknaden med rådande höga räntor bidragit till att förmå dessa
låneförmedlare att söka lån, torde dock få antagas, att hnfvudsakliga
anledningen är ökadt förtroende för statens egnahemslånerörelse.
Vidare kan konstateras en förskjutning i rörelsen därutinnan, att
i samband med aktiebolags och föreningars ökade uppträdande såsom
låneförmedlare, anspråken på lån för bostadslägenheter ökats mer än
för jordbrukslägenheter. Om samtliga låneförmedlare tagas i beräk¬
ning, utgjorde af totalsumman beviljade statslån bostadslånen 28 procent
år 1905, nära 29 procent år 1906, nära 33 procent år 1907 och
skulle år 1908, därest liksom föregående år samtliga i behörigt skick
varande ansökningar kunnat bifallas, utgjort nära 45 procent, men
kommo till följd af de vidtagna nedsättningarna, hvilka förnämligast
drabbade bostadslånen, att utgöra allenast 31 procent.
Slutligen bör icke förbises, att hushållningssällskapens låneförmed-
ling synes alltmer hafva öfvervunnit den osäkerhet och oberäknelighet,
som väl alltid är förenad med det första öppnandet af dylika företag.
Sålunda har, bland annat, det belopp, hvilket icke tagits i anspråk af
beviljade statslån, för dessa sällskap nedgått från 62,5 % år 1905 och
60 % år 1906 till 35 % år 1907.
De omständigheter, jag sålunda antydt, synas mig böra föranleda,
att det tages under öfvervägande, huruvida icke vissa andra föränd¬
ringar i afseende å förevarande egnahemslånerörelse må finnas vara
befogade än de, som voro föremål för fjolårets proposition. Vid egna¬
hem slånerörelsens första anordnande betonades uttryckligen, att det var
fråga om ett försök och att, sedan någon tids erfarenhet vunnits, de
ändringar borde vidtagas, som kunde befinnas nödiga och nyttiga. De
nu gångna årens erfarenhet synes mig hafva tillräckligt tydligt ådaga¬
lagt såväl önskvärdheten af vissa ändringar, som ock de riktningar,
hvari dessa ändringar böra gå. I
I betraktande af den tendens till stegring i lånerörelsen, som inne¬
varande år har att uppvisa, toi’de det då först och främst böra tagas
under öfvervägande, huruvida det nuvarande systemet för anvisande af
medel till lånerörelsens bedrifvande är lämpligt. År 1904 ställdes till
Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 10 millioner kronor att efter
sig företeende behof användas under loppet af en femårsperiod. När,
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
21
såsom nu inträffat, detta belopp åtgått före femårsperiodens slut, måste
nya medel begäras för rörelsens fortsättande. Om nu sådana medel be¬
viljas till visst bestämdt totalbelopp för en ny period af exempelvis
fem år, kan det inträffa, att de till följd af stark tillströmning af låne-
ansökningar taga slut efter endast ett eller annat år. Detta kunde ju
visserligen på sätt och vis anses fördelaktigt, då ju egnahemssaken däri¬
genom antagligen skulle blifva kraftigt befrämjad, men det torde dock
ej böra lämnas ur sikte, att i fråga om en rörelse sådan som denna
en allt för snabb utveckling kan medföra vådor, som icke böra under¬
skattas, och att en lugn, stadig utveckling af densamma är vida att
föredraga framför en mer eller mindre konstlad, af tillfälliga orsaker
framkallad plötslig expansion. Därest staten skulle fortfara att, liksom
hittills i allmänhet skett, bevilja lån till fulla belopp åt alla behörigen
kvalificerade låneförmedlare, som ansöka därom, är det omöjligt att
förutsäga rörelsens blifvande omfattning. Naturligtvis står alltid den
möjligheten öppen att framdeles, när omständigheterna synas påfordra
sådant, antingen alldeles upphöra att tillföra fonden nya medel eller
också mer eller mindre begränsa denna tillförsel, men ett dylikt för¬
faringssätt skulle säkerligen åstadkomma betydliga olägenheter i flera
afseenden genom sin ojämnhet och oberäknelighet. Det förefaller
mig af dessa skäl vara vida fördelaktigare att redan nu vidtaga eu
begränsning af den årliga utlåningssummans maximibelopp, i likhet
med hvad förhållandet är i fråga om odlingslånefonden och fiskeri-
fonden. Det är emellertid uppenbart, att det årliga maximibeloppet
icke får sättas så lågt, att det verkar som en obehörig hämsko på
rörelsen. På grund af erfarenheten från de gångna årens lånerörelse
anser jag, att detta årliga maximibelopp lämpligen kan sättas till 5
millioner kronor. Bestämmelserna härom skulle då hufvudsakligen
innefatta, att riksgäldskontoret skulle medelst upplånade medel fylla
hvad som utöfver till fonden inflytande inkomster behöfdes för att till¬
godose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor samt bestrida fondens
öfriga utgifter.
Såsom förut erinrats, kunde icke de för år 1908 inkomna, god¬
kända låneansökningarna af brist på medel bifallas till fulla beloppen.
Skillnaden mellan begärda och beviljade lånebelopp utgjorde icke mindre
än 2,425,475 kronor. Härtill kommer, att föreningen Hem och jord i
Eskilstuna i behörig tid ingifvit låneansökning för år 1908 å 600,000
kronor, hvilken ansökning dock af Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Södermanlads län tillstyrkts endast i fråga om ett belopp
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Angående fora-
dem verksam¬
hetsområde.
af 150,000 kronor. Denna ansökning afsåg lån till lägenheter inom de
delar af Klosters och Fors socknar, Indika visserligen icke ingå i stads¬
planen för Eskilstuna, men hvilka i allt fall utgöra stadsmark. Jäm¬
likt 1907 års Riksdags medgifvande knnde lån till lägenheter å dylik
mark inom dessa socknar beviljas för samma år, hvaremot vid den
utgång, Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt fingo, sådan rätt icke förefinnes
för innevarande år. Ansökningen har därför icke kunnat under nu¬
varande förhållanden godkännas. Då jag ämnar tillstyrka Eders Kungl.
Maj:t att föreslå Riksdagen ändring i afseende å det nuvarande förbu¬
det mot lån till lägenheter å dylik stadsmark, skulle vid bifall härtill
detta hinder mot beviljande af medel till ifrågavarande förening bort¬
falla. Slutligen bör beaktas, att, såsom ofvan nämnts, två låneansök-
ningar inkommit kort efter den bestämda tiden under hösten 1907 och
därför ej kunnat enligt de nu gällande bestämmelserna upptagas till
pröfning. Såsom jag vid tal om detta förhållande framhöll, komma
säkerligen olägenheter att uppstå för egnahemslånerörelsen i de trakter,
som med ansökningarna afsågos, därest ej tillfälle beredes vederbörande
att godtgöra sin försummelse. Det synes af alla dessa skäl vara önsk¬
värd!, att ytterligare medel ställas till förfogande för lånerörelsen redan
under år 1908. Lånetillskottet för detta år synes mig lämpligen kunna
bestämmas till 800,000 kronor, då totalsumman för året blifver ungefär
5 millioner i likhet med hvad jag föreslår för år 1909 och följande år.
Det skulle kunna ifrågasättas att äfven i ett annat hänseende än
i fråga om bestämmandet af visst tillgängligt årsbelopp vidtaga en
mera genomgripande ändring i afseende å egnahemslånerörelsen. Såsom
jag förut erinrat, uttalade Riksdagen år 1904, att företräde borde lämnas
lån för jordbrukslägenheter framför dylika för bostadslägenheter.
Meningen härmed var nog icke så mycket att ställa enstaka bostads¬
lägenheter på landsbygden, behöfliga för handtverkare, friarbetare m. fl.,
i efterhand i förhållande till jordbrukslånen, som fastmera att förebygga,
att fondens medel hufvudsakligen toges i anspråk för bostadslägenheter
i köpingar, municipalsamhällen, industricentra in. fJ. dylika orter med
större sammanträngd befolkning. Äfven af den omständigheten, att
förvaltningen af egnahemslånefonden förlagts under jordbruksdeparte¬
mentet, vill det synas, som om fonden icke från början varit afsedd att
åtminstone i mera väsentlig mån användas vid egnahemsbildningar
inom dylika stadsliknande samhällen. Något direkt hinder däremot stad¬
gades emellertid ej, utan det föreskrefs endast, att de egna hemmen
skulle vara belägna å landsbygden, d. v. s. utom stadsdomstols juris-
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
23
diktion. Så länge de årligen begärda lånesummorna ur fonden icke
stego till anmärkningsvärd! höga belopp, samt bostadslånen höllo sig
vid jämförelsevis låg procent af samtliga lån, förelåg icke heller anled¬
ning till ändring härvidlag i gällande bestämmelser. Men då numera
utvecklingen synes sträfva därhän, att allt större del af fonden använ¬
des till bostadslägenheter, hvilka otvifvelaktigt äro till mycket stor del
belägna i dylika tätt bebyggda orter, som jag nyss angifvit, måste jag-
beteckna en dylik utveckling såsom föga öfverensstämmande med fon¬
dens ändamål. Bland de viktigaste af dessa ändamål framträda näm¬
ligen gynnandet af småbruksröreisen, främjandet af landets uppodling,
motverkandet af befolkningens inflyttande till städerna samt af den
särskilt från de rena landsbygdsdistrikten starka emigrationen till
utlandet. Dessa ändamål kunna icke eller åtminstone ganska ofull¬
ständigt uppnås genom grundandet af bostad skolonier. Äfven en annan
omständighet bör härvid tagas i betraktande. De lokala förhållandena
i dylika tätt bebyggda orter äro vanligtvis i väsentliga afseenden myc¬
ket olika dem, som råda på den egentliga landsbygden. Det torde i
detta hänseende vara tillräckligt att erinra om det vanligen mycket
högre jordvärdet å dylika orter, de ofta högre arbets- och materialpri¬
sen, de många af gällande byggnadsstadga eller öfriga föreskrifter för¬
anledda skiljaktigheterna m. in. Allt detta gör, att lånebestämmelserna
ej alltid vilja passa så väl för dylika bostadskolonier. Insikten härom
har äfven gjort, att från socialt intresserade kretsar inom landet ut¬
talats, att skilda saker blifvit på ett föga lyckligt sätt sammanblandade
vid statens egnaliemslånerörelse. Det synes mig med hänsyn till dessa
förhållanden kunna med skäl ifrågasättas, om det ej vore lämpligast,
att egnahemslånefondens Amrksamhet begränsades till fullföljandet af det
ursprungliga hufvudsyftet, att tillgodose den egentliga landsbygdens
behof, och att orter af ofvan angifna slag med mera sammanträngd
befolkning, så snart stadsplanelagen där tillämpades, afskildes från
fondens verksamhetsområde. Då emellertid äfven dessa orters egna-
hemsfråga utgör ett samhällsintresse af framstående vikt, hvilket icke
synes böra lämnas obeaktadt af statsmakterna, men jag erfarit, att
statsrådet och chefen för civildepartementet, till hvilkens handläggning-
frågan om egnahemslån inom dylika orter uppenbarligen skulle höra,
i saknad af nödig utredning i hvarje fall icke är beredd att nu fram¬
lägga förslag i ämnet anser jag mig för närvarande icke kunna påyrka,
att ifrågavarande orter utestängas från de fördelar, som den nuvarande
egnahemslånefonden dock ovedersägligen bereder dem.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Stadsmur!;
utom städs-
planen.
A andra sidan kan jag ej undgå att finna, att begreppet lands¬
bygd är i de nuvarande bestämmelserna alltför snäft begränsad!, i det
att därifrån undantagits all mark, lydande under stadsrätts domvärjo,
äfven om denna mark är och bär afl utsikt att under öfverskådlig tid
förblifva jordbruksområde. Denna fråga berördes redan i fjolårets propo¬
sition, och yttrade jag då härom hufvudsakligen följande.
»Med anledning af vid 1904 års riksdag väckt motion, att lån
skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande äfven å till stad
hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone för det dåvarande
icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre, än i propositionen
föreslagits, enär frågan då skulle få ett helt nytt, betydligt förändradt
innehåll samt en väsentlig vidgad omfattning, hvarom allt närmare ut¬
redning saknades. Hvad utskottet sålunda anfört finner jag väl äga
full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena. Däremot torde,
åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad finnas mellan
den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken och lands¬
bygden i egentlig mening. Särskild! är detta fallet, då stadens juris-
diktionsområde är mycket stort, bvilket flerstädes är händelsen, och i
synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd
eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än
de aflägsna^ delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahemsbildningar
med anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke
tillåta dem på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort
från det planlagda området belägna mark, låter sig näppeligen för¬
svaras. Den judiciella indelningen af riket torde icke härvidlag vara
en lämplig norm. De missförhållanden, som kunna uppkomma af nu
ifrågavarande begränsning, hafva på ett i ögonen fallande sätt visat
sig i fråga om de med Eskilstuna stad numera förenade socknarna
Fors och Kloster. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår
inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga vackt
därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån
utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,
hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels
sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles
stora fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden
för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra
arbetsförtjänst under de tider," då lägenhetens skötsel måhända icke fullt
upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägenheterna
samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig säkerhet
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
25
mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstämmelse med
hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende föreslagit, för¬
orda, att till stad hörande men utanför det planlagda området belägen
mark må i förevarande afseende likställas med landsbygd.»
Den af mig nästlidna år sålunda uttalade åsikt vidhåller jag fort¬
farande, så mycket mer som Riksdagen i afseende å jordförmedlings-
fonden beslutat, att denna finge användas äfven till förvärfvande af
stadsmark utom det planlagda området.
I detta sammanhang vill jag meddela, att Södermanlands läns
hushållningssällskap i sin ofvan omförmälda framställning hemställt om
bemyn digande att förmedla lån från egnahem slånefonden inom de delar
af städs område, »som nu äga och kunna antagas komma för framtiden
bibehålla karaktär af landsbygd». Till stöd för denna framställning
har sällskapet åberopat erfarenhet från ofvanberörda, med Eskilstuna
stad numera införlifvade socknar Fors och Kloster, hvilken gifvit vid
handen, att anordnande därstädes af små jordbruk, som skulle i staden
afsätta sina jordbruks-, trädgårds- och ladugårdsprodukter, skulle vara
särdeles fördelaktigt. Emellertid torde emot den föreslagna formuleringen
kunna med fog anmärkas, att den saknar nödig bestämdhet och tydlig¬
het, i det att det alltid måste blifva synnerligen svårt och i hvarje fall
beroende på en ganska godtycklig pröfning att afgöra, huruvida ett om¬
råde kän antagas komma att »för framtiden bibehålla karaktären af
landsbygd». Genom den nya stadsplanelagens bestämmelser torde ock
vara sörj dt för, att, därest begränsningen bestämmes, på sätt jag nyss
angifvit, eller så, att egnahemslån såvidt angår stadsmark endast må
beviljas ifråga om område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd,
egnahemslånefondens medel ej komma att användas till ändamål, för
hvilka den ej är afsedd. Jag kan därför icke ansluta mig till hushåll¬
ningssällskapets förslag.
De ändringar i egnahemslånebestämmelserna, som af Kung!. Maj:t
föreslogos i propositionen år 1907, afsågo hufvudsakligen att bereda
lättnader för egnahem slånerörelsen och undanröja därmed förknippade
svårigheter. Sådana hade allra mest visat sig i fråga om aktiebolags
och föreningars låneförmedling. Då nu lånerörelsen för år 1908 afse-
värdt ökats, synnerligast för sistnämnda slag af 1 ån eför me dlare, kunde
det möjligen tyckas, som om behofvet af de ifrågasatta detaljändringarna
i verkligheten ej vore särdeles stort. Gent emot en sådan åskådning
vill jag erinra därom, att dels, på sätt jag redan förut framhållit, den
möjligheten icke är utesluten, att det allmänna läget å penningmark-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 68 Höft. 4
Speciella
ändringar.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Lhu-
för medla)' c.
nåden med rådande högre räntor varit en bidragande orsak till nyss¬
nämnda förhållande, och dels hushållningssällskapens representanter i
december 1907 förordat de samma år föreslagna ändringsbestämmelserna
samt att dessa äfven på det varmaste tillstyrkts uti ofvanberörda från ett
stort antal aktiebolag och föreningar inkomna skrivelser. Det har till
och med i sistberörda skrivelser begärts, att de nya bestämmelser i
öfverensstämmelse med fjolårets förslag, som sökandena hoppades skola
blifva antagna af innevarande års Riksdag, måtte få gälla redan från
början af år 1908. Möjligen bär äfven förhoppningen härom bidragit
till att låneansökningarna för år 1908 från sådana låneförmedlare blivit
så många och stora. En sådan giltighet torde emellertid icke lämpligen
kunna ifrågasättas i vidare män. än jag längre fram kommer att angifva,
men framställningen därom synes i sin mån utgöra ett vittnesbörd om
ändringarnas behöflighet. Jag finner för öfrigt de år 1907 föreslagna
ändringarna vara i sig själfva så lämpliga och fördelaktiga, att de, med
ett undantag, för hvilket jag längre fram skall redogöra, böra, oafsedt
lånerörelsens under sista året ökade omfattning, redan nu vidtagas. Jag
öfvergå!- nu till att redogöra för dem samt för de ytterligare ändringar,
jag finner mig böra föreslå.
Beträffande de uti ingressen till nådiga kungörelsen den 17 juni
1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för den af Kung!.
Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelse upptagna föreskrif¬
ter föreslog Kungl. Maj:t i nästlidna års proposition, förutom hvad
redan liärofvan erinrats i fråga om städernas icke i stadsplan intagna
mark, ändringar i två särskilda hänseenden. Härom anförde jag vid
ärendets föredragning följande. .
»Till besvarande uppställer sig först frågan, huruvida någon för¬
ändring bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna an¬
litas. Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibehållas,
synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag och före¬
ningar; och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana upp¬
träda såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills
varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna
böra i någon män ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och
föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för
ändamålet särskilt bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas
och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats sålunda,
att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det särskilda
ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre be¬
•Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
27
medlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med
denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneför-
medlare vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka
vid sin verksamhet tillgodose äfven andra personer än dem, som med
de för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egna¬
hemslån, och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än
å landsbygden. I öfverensstämmelse med den mening, som härutinnan
uttalats åt de utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önsk-
värdt, att för egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven
af de slag, som sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara
uteslutna från rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik
rätt sig tillerkänd. I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits.
Uppenbarligen löper man icke härigenom någon risk att ändamålet skall
förfelas, då ju i hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet
skall omsorgsfullt pröfvas.»
»Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de
nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra
föreslå någon dylik utsträckning.»
»Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande
tilldelas endast mindre bemedlade 'arbetare’. Uti mom. 1 af de nu
gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,
att låntagaren skall 'hufvudsaligen af kroppsarbete hafva sin utkomst’.
De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande
definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författ¬
ningen efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän
än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjänte blefve ute¬
slutna från åtnjutande af egnahemslån, hvartill en viss benägenhet på
liera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade per¬
sonerna, att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egna¬
hemslån finge utgå, med uttrycket 'arbetare eller med dem likställda
personer’. Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta
hänseende vara alltför snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna
medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentlig
mening. Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre
jordbruk, vore uppenbarligen eu sådan begränsning öfverhufvudtaget
tillfredsställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt
hos oss sträfvandet i detta syfte förbundits äfven med sträfvandet att
bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;
och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verk¬
samhet till att allenast afse kroppsarbete i detta ords strängaste be-
Egnahems
låntagare.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Bestämmelser
för lanerorelsen.
Mom. 1.
Mom. 2.
tydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet
äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade per¬
sonerna föreslagna beteckningen på dem, hvilka må kunna erhålla egna¬
hemslån, 'arbetare eller med dem likställda personel’’, synes mig vara
antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egnahemslån skulle
föranleda afsevärda missbruk kan jag icke anse. Fortfarande böra
nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga kvalifikationer om¬
sorgsfullt pröfvas, så att det kan antagas, att syftemålet med egna-
hemsföretaget ernås och detta sålunda blifver till gagn för honom, och
icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskildt synes det mig
vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egnahemslån för grun¬
dandet af jordbruk, ej är allt för främmande för denna näringsgren.
Bestämmelse angående maximivärdet å de lägenheter, till hvilkas för¬
värfvande egnahemslån få lämnas, torde äfven utgöra garanti för att
icke egnahemslån må utgå till sådana personer, för hvilka de icke böra
vara afsedda.»
De förslag, som sålunda framställts, anser jag mig nu böra åter¬
upptaga.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruks¬
departementet utarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser
för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen be¬
träffande de ändringar, hvilka i det upplästa förslaget vidtagits uti de
särskilda momenten af gällande villkor och bestämmelser, följande.
Uti andra stycket af mom. 1 har, liksom i fjolårets proposition,
en förändring vidtagits i afseende å egnahemslåntagarens minimiålder.
För närvarande gäller, att egnahemslån i regel ej må utgå till den,
som icke är 25 år gammal. De förut omförmälda tillkallade personerna
förklarade sig emellertid anse, att denna åldersgräns borde nedflyttas
till myndighetsåldern, 21 år, och detta så mycket hellre, som i stora
delar af vårt land arbetarna vid eu ålder mellan 21—25 år inginge
äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis en önskan att förvärfva
eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven fortfarande, enligt
nämnda personers mening, vara låneförmedlare obetaget att, därest så
lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån åt sökande, som
öfverskridit 50 års ålder. Jag delar fullständigt dessa åsikter.
Beträffande mom. 2 gjorde de tillkallade personerna följande ut¬
talande. »Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbruks-
lägenhet eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall
af låneförmedlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde väl
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
29
härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud, men
några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjligheten
att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid låne¬
beloppens bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta
emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med författ¬
ningens anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola motsvara
lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens egna
tillgångar, dock att de skola uppgå till minst V2 och högst respektive
5/c och s/4 af nämnda värde.» Härom yttrade jag till statsrådsprotokollet
den 4 april 1907 följande. »Den sålunda gifna tolkningen af meningen
med bestämmelserna i detta moment synes mig vara fullkomligt riktig.
Det måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande, om säkerheten
för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken befunne sig
i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den kraftigaste låne-
hjälp kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få lånebeloppet nedsatt
vida under maximum, kanske ända ned till minimum, just därför att
han hade ringa'|egna tillgångar och säkerheten för lånet därför syntes
svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att de mest behöf¬
vande nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot betungande
villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå från tanken
att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för statens egna-
liemslånerörelse, att låntagaren bör genom densamma få så kraftig hjälp,
att han icke behöfver, åtminstone i större mån, sätta sig i skuld annor¬
städes och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende af andra
personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de tillkallade per¬
sonerna uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke tillråda, att
den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift. Då staten
anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara möjligt
att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig en risk,
som de sjulfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det rådligt
att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låneförmedlarna
tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse skulle nämligen
antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för egnahemslån-
tagaren. Det torde därför icke låta sig göra annat än att såsom ett
önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största möjliga utsträck¬
ning tillämpa förberörda grundsats. I mån som på grund af låne¬
rörelsens ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket jag ämnar
föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållnings¬
sällskapen — stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart, att låne¬
förmedlarna kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga
Mfnn. 3,
30 Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,
hvarigenom faran af de svagare säkerheterna kan i någon mån för¬
minskas.))
Jag har ansett lämpligt att erinra om de sålunda uttalade upp¬
fattningarna angående innebörden af ifrågavarande bestämmelse, ehuru
jag lika litet i år som i fjol anser mig böra framlägga något positivt
förslag till afhjälpande af det påvisade förhållandet.
I mom. 3 förekommer, bland annat, föreskrift om den tid, då
ansökningar om statslån skola vara ingifna. Det medför emellertid
enligt min mening vissa olägenheter, att denna tidpunkt är bestämd af
Riksdagen och att alltså Eders Kungl. Maj:t saknar möjlighet att fästa
afseende vid en låneansökning, hvilken af kanske ganska giltiga grun¬
der inkommit några dagar för sent. Då denna tidsbestämmelse endast
utgör en ordningsföreskrift, i syfte att de olika låneansökningarna måtte
blifva samtidigt pröfvade och de tillgängliga lånemedlen så vidt möj¬
ligt samtidigt fördelade, hvilket är af betydelse särskildt då nedsätt¬
ning i de begärda lånebeloppen måste ske till följd af bristande tillgång
att tillgodose dem alla, anser jag det icke böra vålla några betänklig¬
heter, att bestämmandet af denna tidpunkt öfverlåtes åt Eders Kungl.
Maj:t. I de fall, då särskildt talande skäl föreligga samt medel finnas
att tillgå, kan i sådan händelse Eders Kungl. Maj:t dispensera från
tidsbestämmelsen, hvilket däremot nu är uteslutet. För den händelse
nya ansökningar anses böra infordras för fördelning af det tilläggs-
lånebelopp, som jag föreslår skola äskas för innevarande år, kan Eders
Kungl. Maj:t då utfärda föreskrift därom. En ändring i nu angifna
syfte är iniord i förslaget till ny lydelse af detta moment.
I det föregående har flera gånger erinrats om Riksdagens uttalande
år 1904, att jordbrukslägenhetslån borde hafva företräde framför bostads¬
lägenhetslån. Så länge det tillgängliga lånebeloppet förslog att till¬
godose låneförmedlarnas alla låneanspråk, behöfde den sålunda uttalade
grundsatsen ej af Kungl. Maj:t tillämpas. Detta måste emellertid ske
vid fördelningen af 1908 års lån. Och det låter tänka sig, att fram¬
deles en dylik tillämpning oftare kan ifrågakomma, därest mitt förut om-
förmälda förslag om årsutlåningens begränsning till en viss summa, låt
vara så pass stor som fem millioner, bifalles. Under sådana omständig¬
heter anser jag det önskvärdt, att denna princip, om hvars riktighet
jag är lifligt öfvertygad, uttalas i själfva lånebestämmelserna, och jag
har därför infört ett stadgande af dylikt innehåll i slutet af nu ifråga¬
varande inom. 3.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
31
Uti fjolårets proposition föreslogs till andra stycket af mom. 4
ett tillägg' i syfte att bereda större möjlighet än nu för aktiebolag och
föreningar att använda inteckningar i egnahemslägenheter såsom sådan
säkerhet, som dessa iåneförmedlare skola ställa till statskontoret för
undfångna statslån ur egnahemslånefonden. Anledningen till ändrings¬
förslaget var att finna i de svårigheter, som måste uppkomma för dessa
Iåneförmedlare att prestera annan säkerhet, än den de själfva mottagit
för de egnahemslån, som de i sin tur utlämnat. Statsutskottet uttalade i
fråga härom, att utskottet hyste en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande
mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen om egna-
hemsinteckningarnas omhänderhafvande af statskontoret. Jag anser mig
icke nu böra ifrågasätta återupptagandet af detta förslag i vidare mån än att
i momentet inryckes en bestämmelse om rätt för Iåneförmedlare att under
lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som statskontoret god¬
känner. Det torde äfven med de nuvarande bestämmelserna icke vara
■omöjligt för ifrågavarande Iåneförmedlare att ordna sig så, att borgen
af styrelsens medlemmar eller andra intresserade icke behöfver i någon
större utsträckning tagas i anspråk såsom säkerhet. Ett medel bland
andra härtill är att träffa aftal med någon solid bankinrättning, hvilken
ikläder sig garanti för åtminstone större delen af lånet mot säkerhet
af inteckningar i lägenheterna samt någon ersättning för risk och besvär.
Visserligen skulle därigenom eu utgift förorsakas dessa Iåneförmedlare,
men den skulle antagligen väsentligt motvägas af det förvaltnings-
bidrag, som jag anser böra tillerkännas dem.
Uti ofvanberörda låneansökning från föreningen Hem och jord i
Eskilstuna har framlagts eu plan till säkerställande af det lån, som
kunde blifva föreningen beviljadt. Denna plan går ut på att dels in¬
teckningarna skulle deponeras i taka händer, dels en garantiförening
skulle bildas för någon mindre del af lånebeloppet, dels vissa betryg¬
gande bestämmelser skulle införas i stadgarna eller eljest tillämpas vid
lånerörelsen. Jag anser mig icke böra uttala något omdöme om värdet
af eu dylik säkerhet, men finner mig i hvarje fall icke böra med an¬
ledning af denna framställning föreslå någon ändring i de af Kungl.
Maj:t och Riksdagen fastställda lånevillkoren.
Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,
att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahems¬
lån disponerad!, skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande
år, har, såsom jag redan nästlidna år framhöll, visat sig föranleda
osäkerhet på grund af olika tolkning af ordet »disponerad^*. 1 all¬
mänhet har detta ord uppfattats liktydigt med »beviljadt», men några
Mom. 4.
Mom. 5.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
hushållningssällskap hafva ansett det motsvara ordet »utlämnadt» och
alltså till statskontoret återlevererat äfven de belopp, som af beviljade
egnahemslån icke hunnit under samma år utbetalas till egnahemslån-
tagarna. Det synes dock icke lida något tvifvel, att icke förstnämnda
tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis kunna inträffa, att
låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet af ett beviljad!,
men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall nya låneansökningar in-
komme för sent eller egnahemslånefondens tillgångar blefve något år
så hårdt anlitade, att låneförmedlaren icke kunde erhålla statslån fullt
till det belopp, som af honom begärts, befinna sig i saknad af stats-
lånemedel till egnahemslånets fortsatta utbetalande. Det är möjligt, att
detta verkligen, därest ej hvad jag härförut föreslagit vinner bifall,
kommer att inträffa innevarande år. Icke heller synes något ekonomiskt
intresse böra föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala
dylika statslånemedel, enär ju räntan på statslånet är så pass låg, att
lånets fortsatta innehafvande i hvarje fäll icke bör för vederbörande
låneförmedlare medföra någon nämnvärd utgift. Ett förtydligande i
detta hänseende har ansetts böra göras.
Därjämte har, för förenkling i likviderna mellan statskontoret och
låneförmedlarna, införts ett stadgande, att räntan å de belopp, som
sålunda återbetalas, skall erläggas enligt föreskrifterna i sista stycket
af detta moment och alltså före utgången af mars månad i samband
med den öfriga likviden af räntor och kapitalinbetalningar.
Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestäm¬
melsen om tiden för amorteringens början synes med sin nuvarande
affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare
framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har eu omredigering skett
i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.
I fjolårets proposition innefattades, såsom jag förut erinrat, jämväl
förslag om nedsättning af annuiteten för jordbrukslägenhetslån från 6
till 5 procent. Härom anförde jag till ofvanberörda statsrådsprotokoll
den 4 april 1907 följande.
»Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för när¬
varande är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som
utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tilläm¬
pad på själfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,
som till. sitt absoluta belopp kan komma att betydligt öfverstiga hvad
som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af
motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens års-
utgift mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats år-
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
33
ligen betala, därest lian varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet
för att lian, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt
på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom
äfventyra^ emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig
kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att
amorteringen af det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går
så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke
till båtnad för saken. I)et har därför synts mig angeläget att söka
såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,
att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnahem slåntagarn a skola
kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på
annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som
ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af
lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga
den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amor-
teringsdelen vid statslån, som utlämnats till beredande åt egnahemslån
för jord bni kslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom
skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,
men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänklig¬
heter. Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra
gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya bestämmelserna
trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan
anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid upp¬
görandet af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,
och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med den¬
samma. Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfver-
gångsbestämmelse.»
»De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten
vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke
beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för
bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat
giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.»
Då statsutskottet nästlidna år yttrade sig öfver berörda proposition,
förklarade sig utskottet hysa eu afvikande mening i fråga om lämplig¬
heten af »den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens ned¬
sättande från sex till fem procent». Såsom jag ofvan framhållit, uttalades
också vid mötet i december 1907 med representanter för hushållnings¬
sällskapen olika meningar i denna fråga. Jag har emellertid icke kunnat
blifva öfvertygad om att det framlagda ändringsförslaget är olämpligt.
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Mom. 6.
Mom. S.
Det har mot förslaget anförts, att det skulle vara af största vikt, att
låntagaren hunne betala sitt lån, medan han ännu hade sin arbetskraft
i behåll. Det är ju visserligen oförnekligt, att detta skulle vara för
honom fördelaktigt. Men detta bör dock icke medföra, att amorterings¬
tiden bestämmes i syfte att tvinga honom till eu dylik snabb åter¬
betalning. Det är alltför möjligt, att detta kan öfverstiga hans krafter.
Det synes för öfrigt vara för honom ännu fördelaktigare, om han kan
blifva i tillfälle att använda eventuella öfverskott till lägenhetens för¬
bättring, uppdrifvandet af dess jordbruk och anskaffandet af bättre
inventarier. Det kan icke heller i och för sig anses som en olägenhet
för egnahemslåntagaren, att han får under en lång tid behålla ett så
billigt lån som detta, hvilket löper med endast 3,6 procent ränta.
Snarare är förhållandet motsatt. Under vissa förhållanden kan ju också
ett billigt, bundet lån innebära en direkt förmån. Jag vill därjämte
erinra, att den egnahemslåntagare, som vill minska sin skuldsumma,
har möjlighet att göra detta genom inbetalning af större eller mindre
del af lånets stående del, hvarigenom hans årliga ränteutgift minskas.
Jag finner mig alltså böra vidhålla förslaget om nedsättning af annuiteten
för jordbrukslägenhetslånens amorteringsdel från 6 till 5 procent och
hafva i likhet med föregående år stadganden i sådant syfte införts i
förslaget till bestämmelser.
Beträffande mom. 6 anförde de tillkallade personerna följande.
»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneför-
medlaren återbetalas i annan ordning än som årlig kapitalafbetalning å
amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en
månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hus¬
hållningssällskap i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som
helst göra af betalningar, till och med så små belopp som 10 kronor
hvarje gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och
statskontoret mycket besvär med dessa små belopps remitterande och
mottagande, hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom med¬
gifvande för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämte
ränta en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5
sista stycket.» Då denna förändring, hvilken innefattades i fjolårets
proposition, synes mig medföra bestämda fördelar, har den införts jämväl
uti det af mig nu framlagda förslaget.
Mot mom. 8 hafva ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest
gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna
tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf
böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
35
(ifrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon
ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt
Uti mom. 9 har jag i likhet med nästföregående år funnit mig
böra ifrågasätta ändringar uti flera hänseenden. Då den viktigaste
ändringen förekommer under 2) samt utgör en förutsättning för den
ändring, som föreslås under 1), anhåller jag att först få redogöra för
skälen till ändringen under 2). Härom yttrade de af mig tillkallade
personerna uti sitt ofvanberörda utlåtande följande. »Stadgandet i mom.
9 under 2), att låneförmedlare ej äger för egnahemslånet betinga sig
annan säkerhet än första inteckning i lägenheten, har visat sig utgöra
ett af de svåraste hindren för egnahemslånerörelsens utveckling. I
allmänhet tolka hushållningssällskapen detta stadgande så, att sällskapen
icke äro berättigade utbetala någon del af lånet, förrän första inteckning
i lägenheten af låntagaren presteras. Då det å landsbygden, särskildt
i trakter med gammal tingsordning, drager lång tid att få lägenheten
lagfaren och stamhemmanets inteckningar relaxerade med afseende å
lägenheten, kan en god del af byggnadstiden, då låntagaren är i största
behof af penningar, förgå, innan första inteckning i lägenheten kan
inlevereras och det beviljade egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller
annat hushållningssällskap plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt
egnahemslån, till dess låntagaren kan prestera första inteckning i sin
lägenhet, måste det dock, oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för
andra hushållningssällskap är uteslutet till följd af begränsade tillgångar,
anses principiellt oriktigt, att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas
af egna medel lämna förskott, och anse vi oss därför böra hemställa,
på det att låntagarna måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem
obestridligen tryckande bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahems¬
lånen, att uti ifrågavarande moment måtte uttryckligen stadgas, ej
mindre att relaxering af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och
servitutsinteckningar, som icke hafva praktisk betydelse för egnahems-
lägenheten, icke må fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande,
än äfven att låneförmedlare må vara berättigad att mot annan, af honom
godkänd säkerhet än första inteckning i lägenheten utlämna egnahems¬
lånet helt eller delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte
mot den sålunda lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före
utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»
Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som
andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägen¬
heter, som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i
dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet
Mom. 9.
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
genom medgifvandet af rätt för låueförmedlare att mot annan säkerhet
än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån skall
förvisso en stor lättnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen
och en af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats
för tungroddhet och formalism, att aflägsnas. Arbetet på det egna
hemmet skall då kunna börja helt snart efter lånekontraktets upp¬
rättande, enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnads¬
materialier m. in. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande
måste ju däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar
afvaktas, livilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Rörande
beskaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas
inga som helst bestämmelser böra gifvas. I synnerhet föreningar torde
nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från
statens synpunkt lär denna sida af saken icke vara af större betydelse. Det
måste emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordras, att förskottet
icke får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste
inom viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säker¬
heten naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte
måste hafva skett, bär af de tillkallade personerna föreslagits till utgången
af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar emellertid
föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga betal¬
ningarnas verkställande från egnahemslån tagaren till låneförmedlaren,
att dessa må kunna härom träffa öfverensskommelse, och då en sådan
öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartalsvis,
månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma
att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,
att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt
egnahemslån, redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en
dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden
i hvarje fall är så lång, att alla intecknings förhållanden mycket väl böra
hinna under densamma klareras.
För dylikt förskott, som utlämnas af egnaliemslånemedel, bör enligt
min mening beräknas samma ränta, som å egnahemslån i egentlig mening.
Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta
moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden
från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början
af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts.
Hvarken i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden.
för byggnadernas uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall
sammanfalla, synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan
37
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
efter den föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas
till byggnadernas uppförande in. m.
Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra
villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i inom. 5 stadgats
angående statslån, har på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att
tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats
med utgångspunkt från det år, då eu viss utbetalning å egnahemslånet
skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egna¬
hemslånens amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det stats¬
låns, från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen
amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde, året efter ut¬
gången af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,
eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under
samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas
till statskontoret — efter utgången af det kalenderår,, då egnahemslånet
af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning tiar
föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringeskyldighet
för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva
emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från stats¬
lånet. ' För att undvika dylika missförhållanden för framtiden och sam¬
tidigt förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att
inträda alltför tidigt, föreslogo de af mig tillkallade personerna eu
anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas såsom
kreditiv och amorteringstider m. in. sedermera årligen bestämmas på
grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats , af kreditiv et. Vid
närmare pröfning af detta förslag liar jag emellertid funnit detsamma
icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning
är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara
omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart föi
egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan
tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan lian ju ganska
snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan be¬
gynna arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket
att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året eftei
utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt för¬
tydligande af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde, efter hvad som
nu framhållits, icke erfordras. . _ .
Beträffande inom. 9 i öfrigt har vidare uti förslaget den af mig
förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahems-
låntagare “medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
och sätt för erläggande af de årliga rånte- och kapitalaf betalningarna.
1 synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nöd¬
vändig, enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen, i smärre poster.
De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt syfte.
Det nuvarande medgifvandet för låntagaren att förbehålla sig rätt
att, därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång
infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång-
inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis har jag
ansett böra utbytas mot en bestämd föreskrift, att denna rätt alltid
skall tillkomma låntagaren, oberoende af något särskildt förbehåll i
sådant syfte.
Bland de anledningar, som skola grunda rätt för låneförmedlare att
i förtid uppsäga egnahemslånet till inbetalning, har i några af de formu¬
lär till lånekontrakt, som ingifvits till jordbruksdepartementet i samband
med låneansökningar, upptagits, att låntagaren afflytta!* från lägenheten.
Såsom stöd för befogenheten af en dylik bestämmelse har antagligen
uppfattats föreskriften i punkten gj under mom. 9, nämligen att dylik
uppsägning må ske, om eljest sådana förhållanden inträffat, att lån¬
tagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. Det torde
dock vara gifvet, att icke hvarje afflyttning från lägenheten bör med¬
föra egnahemslånets förverkande, utan blott en afflyttning, som sker
under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att lån¬
tagaren eller hans familj icke vidare ämnar bebo lägenheten. Ett för¬
tydligande tillägg i detta syfte har gjorts till punkten g).
Mom. io. Med anledning af att vissa låneförmedlare utöfva verksamhet inom
mer än ett län, har i mom. 10 bestämmelsen, att afskrift af lånekontrakt
skall ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i »länet»,
för tydlighetens skull utbytts mot föreskrift, att afskriften skall ingifvas
till nämnda myndighet i »det län, där lägenheten är belägen».
Mom■ 13 ■ Af samma anledning har i mom. 13 införts bestämmelse, att årlig
redogörelse för låneförmedlarens verksamhet skall afgifvas till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket låne-
förmedlaren förmedlar egnahemslån. Möjligen kan denna förändring-
medföra att olika formulär måste fastställas för det fall att rörelsen
utöfvas endast i ett län och för det fall att den är utsträckt öfver flera
län, men då formulärens affattning- i hvarje händelse beror på särskilda
föreskrifter, som det tillkommer Eders Kung!. Maj:t att meddela, för¬
anleder anmärkta förhållande ej någon ytterligare ändring i affattningen
af momentet ifråga.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
39
Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden Mom. u.
af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap
må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debi¬
terade, uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna,
anhåller jag få erinra om följande.’ 'Sedan Ålfsborgs läns södra hus¬
hållningssällskap genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å
egnahemslån, som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för säll¬
skapet uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa upp-
bördsförvaltningar ^ framställt anspråk på uppbörd sprovision å de debi¬
terade beloppen, underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
frågan om afgiftsfri indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut
den 9 november 1906 förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
stadgande uti mom. 14 måste anses innebära, att, då räntor och
afbetalningar å af hushållningssällskap utlämnade egnahemslån i samman¬
hang med kronoskatterna debiteras, uppbäras och redovisas, sådant skall
ske, utan att vederbörande därför äga rätt till särskild ersättning, och
fann Kungl. Maj:t på grund häraf framställningen icke föranleda vidare
yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts beslut har alltså den tveksamhet,
som förelegat i fråga om den rätta tolkningen af detta moment,
undanröjts.
Sedan numera de egentliga kronouppbördsstämmorna förlagts till
hösten, ägna de sig icke val för uppbörden af egnahemslånemedel.
Då emellertid, på sätt jag redan i annat ärende haft tillfälle att
framhålla, det för framtiden blir nödigt att anordna en särskild upp¬
bördsstämma under våren för uppbärande af, bland annat, kronans
arrenden, synes jämväl uppbörden af egnahemslånemedlen lämpligen
böra förläggas till denna uppbördsstämma, hvarom bestämmelse därför
inryckts i förslaget.
För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar
synes ej erfordras någon särskild motivering.
De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra i hela sin om- De ändrade be.
fattning gälla icke blott för de lån, som af Eders Kungl. Maj:t kunna tillämpning.
komma att beviljas för år 1909 och senare år, utan äfven för de lån,
som kunna blifva under innevarande år ytterligare beviljade från det
tilläggsbelopp af 800,000 kronor, som jag föreslår Eders Kungl. Maj:t
att af Riksdagen begära för år 1908. Efter ingången af år 1909 torde
de nya bestämmelserna böra i förhållandet mellan staten och låne-
förmedlarna gälla äfven förut beviljade statslån, dock med undantag
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Förvaltnings-
bidrag.
för bestämmelsen om förändrad annuitet å amorteringsdelen afjordbruks-
lägenhetslån. I förhållandet mellan låneförmedlare och egnahemslån-
tagare kunna ifrågavarande förändrade bestämmelser naturligtvis vinna
tillämpning beträffande äldre egnahemslån endast i den mån, dessa
kontrahenter öfverenskomma därom.
Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella
förluster vid låneförmedlingen utgå för närvarande endast till hus¬
hållningssällskap men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till
att icke sådana bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes
i statsrådsprotokollet vid propositionen till 1904 års riksdag, dels att
några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af lånerörelsen,
dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna förebygga
förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles frivillig.
Emellertid synes erfarenheten under deu tid, egnahemslånerörelsen på¬
gått, utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra
låneförmedlare uppfattats såsom eu obillighet mot de senare. Viktiga
skäl synas mig också kunna framdragas för, att förvaltningsbidrag må
tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten med det hela är ju att
bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så fördelaktiga villkor som
möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa låneförmedlare skola själfva
helt och hållet vidkännas sina förvaltningskostnader samt eventuella
förluster, torde följden blifva, att de, för att möta dessa utgifter, på
ett eller annat sätt utkräfva ersättning därför utaf egnahemslåntagarna,
exempelvis genom högre pris på den jord, de möjligen tillhandahålla
dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifvas, synes det kunna antagas,
att de däraf framkallade förmånerna indirekt komma låntagarna till godo.
Man har ju nämligen sökt att genom föreskrifter angående de aktiebolag
och föreningar, som kunna få förmedla egnahemslån, vinna garantier
för, att rörelsen af låneförmedlaren bedrifves oegennyttigt, och att det
alltså förebygges, att den vinst, utöfver skälig afkastning å insatt
kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen, må tillgodokomma andra än
egnahemslåntagarna. Då det synes mig vara fullt lämpligt, att staten
på detta sätt bidrager till bestridande af utgifter, hvilka eljest antag¬
ligen skulle hvälfvas öfver på egnahemslåntagarna, samt det icke torde
kunna bestridas, att äfven för dessa låneförmedlare lånerörelsen för¬
orsakar arbete och omkostnader samt att den är förenad med en kanske
icke obetydlig risk, tvekar jag icke att tillstyrka, att förvaltningsbidrag
må tillerkännas äfven aktiebolag och föreningar. Tillräckligt skäl torde
därvid icke föreligga att såsom grundval för beräkningen af dylikt
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
41
förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de statslån, som redan beviljats
till dylika låneförmedlare. Då nämligen dessa förmedlare under strängare
villkor, än dem jag nu föreslår, trädt i verksamhet för det åsyftade
stora målet, torde de hafva grundad anledning att påräkna att icke
blifva sämre ställda än de, som först, sedan villkoren lindrats, tilläfven¬
tyrs må vilja inlåta sig på låneförmedlingen. I afseende å beräknings¬
grunden för förvaltningsbidragets belopp, hvilket belopp ju absolut
taget stiger i den mån låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser
jag mig icke nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta
sammanhang erinra, att sådana bidrag beviljades år 1906 till samman-
lagdt belopp af 8,842 kronor 80 öre, år 1907 till ett belopp af 15,384
kronor 94 öre, samt att Eders Kungl. Maj:t förut denna dag anvisat
dylika bidrag för innevarande år med tillhopa 25,758 kronor 48 öre.
Då jag år 1907 föredrog frågan om ändrade bestämmelser rörande
egnahemslånerörelsen, anförde jag bland annat följande.
»Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anord¬
ningen, enligt hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egna hemslåne¬
fondens kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital
småningom förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret
förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven
af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgälds¬
kontoret skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kon¬
toret förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna ränte-
godtgörelse, enligt hvad jag inhämtat, utgått efter högre räntefot
än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,6
procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad
skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt
att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes
därmed kunna anstå, till dess det befinnes erforderligt att tillföra fon¬
den nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig
gällande.»
Den ränta, som riksgäldskontoret betingat sig för de under de
hittills förflutna tre åren 1905, 1906 och 1907 till egnahernslånefonden
levererade medlen, har, enligt hvad jag inhämtat, utgjort 3,7 5 procent.
För medel, som levereras efter ingången af år 1908, debiterar rikgälds-
kontoret, 4 procent ränta. Då fondens egen ränta icke uppgår till mer
än 3,6 procent uppstår alltså en årlig förlust, som har till följd en
kapitalminskning. Då emellertid skillnaden för närvarande icke är sär¬
deles stor och den vid en eventuell framtida återgång till lägre inlånings-
Bih. till Riksd. Frat. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Motionär.
ränta för riksgäldskontoret ko in me att minskas samt törkända til] och
med försvinna, hvad nya leveranser af medel till fonden beträffar, anser
tåg det icke nödvändigt att redan nu föreslå särskilda åtgärder för
täckande af denna brist. Kapitalförlusten genom utbetalandet af för-
valtningsbidrag från fonden är däremot af större betydelse.
Därest, som jag föreslagit, förvaltningsbidrag med Va procent till-
erkännes samtliga låneförmedlare, blifver den årliga utgiften härför med
den nuvarande utlåningssumman af nära 10 millioner kronor, i det
närmaste 50,000 kronor. Allt efter som lånerörelsen ökas, stiger med
nödvändighet beloppet af detta årliga förvaltningsbidrag och kommer
att afsevärdt tära på fondens tillgångar. Det synes för öfrigt icke
heller vara fullt lämpligt att anlita lånemedel för eu sådan utgift som
bekostandet af dessa bidrag, utan torde riktigast vara, att erforderligt
belopp årligen uppföres i riksstaten såsom utgift att bestridas af anslags¬
medel. Då detta emellertid icke skett i det förslag till statsreglering
för år 1909, som framlagts för innevarande års Riksdag, anser jag mig
icke nu böra ifrågasätta äskandet af ett förslagsanslag för detta ända¬
mål å 1909 års riksstat, men håller före, att det af mig nu angifna
förfaringssättet bör framdeles tillämpas. Vid sådant förhållande är det
för närvarande tillräckligt att utverka Riksdagens medgifvande till att
förvaltningsbidrag må under år 1909 utgå af fondens medel.» I
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har ut¬
skottet till behandling forell aft fyra i ämnet väckta motioner, eu inom
Första och tre inom Andra Kammaren.
I den förstnämnda, n:o 21, hvilken väckts af herr G. Benedicks,
har yrkats, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till nästa Riksdag
inkomma med förslag till ändring af nu gällande bestämmelser för egna-
hemslånerörelsen, så att, i öfverensstämmelse med egnahemskommitténs
förslag, för hvarje län skulle finnas en egnahemsnämnd} hvilken hade till
uppgift att befrämja tillkom sten af egna hem för mindre bemedlade
arbetare, samt att det måtte åläggas kommunalnämnderna på landet därvid
medverka och särskild! utse egnahemsomhud.
Inom Andra Kammaren har yrkats,
dels i motion n:o 208 af herrar C. A. Lindhagen och K. A. Teng-
dahl, att Riksdagen ville besluta sådant tillägg till villkoren för egna-
hemslånerörelsen, att innehafvare af tomträtt måtte äga rättighet erhålla
lån mot säkerhet af inteckning i tomträtten;
dels i motion n:o 269 af herrar C. G. Johansson i Aflösa och C.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
43
ti. Johansson i Jönköping, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Makt anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och till Riksdagen
inkomma med förslag till förenklade bestämmelser för statens egnahems-
lånerörelse hufvudsakligen i syfte att riksbanken och dess afdelnings-
kontor skulle komma att sköta denna rörelse eller deltaga i dess skötande;
dels i motion n:o 273, af herr E. A. Lindblad, med hvilken herr
Alfr. Berg m. fl. instämt,
att Riksdagen behagade med afslag å de i Kungl. Maj:ts proposition
n:o 96 under 2:o) och 4:o) gjorda hemställanden besluta:
I a) att riksgäldskontoret skulle för hvart och ett af åren 1909—-
1913 tillhandahålla ett belopp af 2 millioner kronor att af Kungl. Maj:t
disponeras såsom statslån till de hushållningssällskap, aktiebolag och
föreningar (låneförmedlare), hvilka ville genom utlämnande af egna¬
hemslån bereda mindre bemedlade arbetare och med dem likställda
personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden, dock att hvad
beträffade aktiebolag--grunder;
b) att hvad Kungl. Maj:t under l:o), 3:o), och 6:o) hemställt, måtte
bifallas;
c) att bestämmelserna under 5: o) måtte i tillämpliga delar an¬
tagas såsom normerande för ifrågavarande lånerörelse, hvarvid dock
skulle iakttagas, att vid egnahemslån för bostadslägenheter en annuitet
af 7 procent beräknades, men att vid egnahemslån för jordbrukslägen-
heter annuiteten bestämdes till 6 procent;
d) att medgifva, att Kungl. Maj:t skulle äga under hvart och ett
af åren 1909—1913 af egnahemslånefondens medel anvisa såsom bidrag
till hushållningssällskap för betäckande för dem genom lånerörelsen upp¬
kommande kostnader och möjliga förluster ett belopp, motsvarande för
hvarje låneförmedlare en half procent af den ej till betalning förfallna
kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund af från fonden utbekomna
statslån vid hvarje års början häftat till staten; Kungl. Maj:t dock obe¬
taget alt hos kommande Riksdagar anmäla dylik utgift till täckande medelst
särskilda anslag;
II) att med anledning af Kungl. Maj:ts proposition i skrifvelse
anhålla, det Kungl. Maj:t ville, efter ytterligare utredning såväl af
egnahemsförhållandena på städernas områden som städernas behof och
önskningar härutinnan, afgifva förslag om en särskild lånefond af
högst 2 millioner kronor årligen, att af Kungl. Maj:t disponeras såsom
statslån åt sparbanker, aktiebolag och föreningar, hvilka kunde anses
såsom lämpliga låneförmedlare och som ville genom utlämnande af
egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare och med dem likställda
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Utskottets
yttrande.
personer tillfälle att förvärfva egna hem å till stad hörande område,
hvithet ej af Kungl. Maj:t undantag^,
dels ock i motion, n:o 304, af herrar TF. Lundin och O. Silfver-
scliiöld, att Riksdagen behagade besluta, att den af Kungl. Magt före¬
slagna 5 millioners-fonden till egna hem uppdelas i 2 lika stora fonder,
att användas den ena till byggande å landsbygd, den andra för byggande
å stads icke planlagda område; samt
att grundräntan å den förra fonden, som hittills, beräknas efter
3,6 % och å den senare efter A,%.
Beträffande de till stöd för dessa förslag åberopade skäl tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Hvad först beträffar herr Benedicks framställning om att, i öfver¬
ensstämmelse med egnahemskommitténs förslag, skulle bildas egnahems¬
nämnder för befrämjande af tillkomsten af egna hem för mindre bemed¬
lade arbetare samt att kommunalnämnderna skulle därvid medverka och
utse egnahemsombud, får utskottet hänvisa till särskilda utskottets vid
1904 års riksdag afgifna yttrande i detta ämne. Särskilda utskottet
ansåg egnahemsnämnder eller deras biträdande organ, såsom kommunal¬
nämnder och krön obetjäning, icke lämpliga för lånerörelsens handhaf¬
vande. Sistnämnda organ, i hvilkas hand tyngdpunkten af bedömandet
antagligen komme att ligga, vore tillsatta för helt andra ändamål samt
upptagna af en mångfald bestyr och uppgifter, Indika ej blott kunde
hindra dem att ägna nödig tid och omtanke åt egnahemssträfvandena
utan äfven under vissa förutsättningar kunde tänkas råka i strid med
dessa sträfvanden. Ej heller kunde egnahemsnämnderna, hvilkas verk¬
samhet ganska lätt skulle kunna antaga alltför ämbetsmannamässiga
former, anses såsom tillfredsställande låneorgan. Det syntes utskottet
däremot önskligt, att egnahemsrörelsen måtte få tillfälle att utveckla
sig under så fria former, som omständigheterna kunde medgifva, och
att lånerörelsen måtte, i den omfattning, som vore förenlig med nödig
trygghet för det afsedda ändamålets vinnande, anordnas på ett enkelt
och för den lånesökande allmänheten tilltalande sätt. I detta afseende
ansåge utskottet anlitandet af mellanhänder otvifvelaktigt innebära för¬
delar framför angifna tillvägagångssätt. Genom anlitande af lämpliga
mellanhänder kunde också, åtminstone i vissa fall, vinnas, att anordnin¬
garna bättre anslöte sig till redan bestående förhållanden; och antagande
af hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar såsom mellanhänder
vid lånerörelsen innebure de betingelser, som fordrades för att låne¬
rörelsen skulle anförtros åt mellanhänder. — I anslutning1 till hvad sär-
O
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
45
skilda utskottet sålunda uttalat ocli vid det förhållande, att redan nu
finnas af hushållningssällskapen i de flesta län utsedda egnahemsnämnder
för lånerörelsens befrämjande, anser sig utskottet böra afstyrka herr
Benedicks ifrågavarande motion.
I en till lagutskottet remitterad motion, n:o 209, hafva ofvannämnda
motionärer herrar Lindhagen och Tengdahl hemställt, bland annat, om
åtgärder för att lån mot säkerhet af inteckning i tomträtt måtte ut¬
lämnas från vissa under offentligt inseende och kontroll ställda penning-
förvaltande anstalter och kassor samt i sådant hänseende påyrkat än¬
dring af för dem gällande författningar och reglementen i syfte att
inteckning i tomträtt måtte i kreditafseende likställas med fastighets-
inteckning. Med bifall till lagutskottets i utlåtande n:o 28 gjorda hem¬
ställan har Riksdagen afslagit nämnda motion i hvad den innefattade
omförmälda framställning. 1 enlighet härmed och på de i lag¬
utskottets utlåtande anförda skäl finner utskottet, att ej heller motio¬
närernas nu ifrågavarande förslag kan af Riksdagen bifallas.
Emot den af herrar C. Gr. Johansson och (k R. Johansson i deras
ofvanberörda motion gjorda framställning i fråga om egnahemslåne-
rörelsens öfvertagande af' riksbanken och dess afdelningskontor har
utskottet velat erinra, att härigenom icke torde kunna beredas låntagarne
större bekvämlighet, än om låneförmedlingen sker genom hushållnings¬
sällskapen. Med anledning af hvad motionärerna vidare uttalat i fråga
om nu rådande omgång och tidsutdräkt vid låns erhållande från ifråga¬
varande fond samt om vidlyftigheten i fondens administration, har ut¬
skottet endast velat framhålla, att Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att
tillse, huruvida förenklingar i nämnda afseende må, efter den erfarenhet,
som alltjämt kommer att vinnas, kunna genomföras utan att förvalt¬
ningens trygghet åsidosättes.
Vidkommande herr Lindblads samt herrar Lundins och Silfver-
schiölds ofvannämnda motioner, anser sig utskottet icke kunna biträda
förslaget om uppläggande af särskilda lånefonder för bildandet af egna
hem å landsbygd och å stadsområde, då en sådan åtgärd hittills visat sig
obehöflig och härigenom endast skulle föranledas omgång och inveckling
i förvaltningen utan motsvarande nytta. Skulle i en framtid sådana
förhållanden uppstå, att ett särskiljande af lånen till egna hem å landet
och i städerna komme att visa sig önskvärd!, torde frågan om åtgärder
i sådant syfte komma att då tagas i öfvervägande. Vid gillande af
utskottets uppfattning om att icke särskilda egnahemslånefonder böra
uppläggas, förfaller sistnämnda motionärers förslag om att grundräntan
å lån från de särskilda fonderna skulle vara olika; och synes i allt fall
46
Statsutskottets Utlåtande N:o in.
giltiga skäl icke förefinnas för att fordra högre ränta å egnahemslån
för bostadslägenheter å stads icke planlagda område än å öfriga egna¬
hemslån, om än annuiteten å de förra lånen må anses böra vara större
än å de senare. Det i herr Lindblads motion väckta förslaget i af¬
seende å egnahemslånefondernas storlek och annuiteten å lånen därifrån
kommer att blifva besvaradt genom hvad utskottet i dessa ämnen här
nedan kommer att anföra.
Beträffande Kungl. Majrts nu föreliggande förslag får utskottet
erinra om, att statsutskottet vid nästlidet års riksdag afstyrkte af
Kungl. Maj:t framlagdt förslag om förändrade grunder för den af staten
utöfvade egnahemslånerörelsen och därvid anförde, bland annat, att ut¬
skottet icke ansåg tillrådligt att redan då, innan denna rörelse hunnit
vinna någon större omfattning och innan någon tillförlitlig erfarenhet
om dess förutsättningar och verkningar kunnat vinnas, besluta ändringar
i grunderna för densamma. Genom kamrarnes öfver utskottets hem¬
ställan fattade olika beslut förföll frågan. Under tiden efter nästlidet
års riksdag hafva emellertid sådana förhållanden inträdt, att utskottet
nu icke tvekar att tillstyrka egnahemslånerörelsens af omständigheterna
påkallade reformerande och utveckling. Enligt hvad i ofvan anförda
statsrådsprotokoll meddelas, hafva de förslag, som innefattades i Kungl.
Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års Riksdag, blifvit, såvidt de an-
ginge hushållningssällskapens låneförmedling, förordade af representanter
för rikets hushållningssällskap, Indika under december månad år 1907
varit samlade i Stockholm för öfverläggning angående egnahemslåne¬
rörelsen. Af statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att elfva inom olika
delar af landet bildade aktiebolag och föreningar med uppgift att främja
förvärfvandet af egna hem i skrivelser till Kungl. Maj:t framställt
önskemål rörande dylika låneförmedlares verksamhet, indika önskemål
i hufvudsakliga delar sammanfallit med förslag, som framställdes i pro¬
positionen till förra årets Riksdag. Att verksamheten för förvärfvandet
af egna hem numera vunnit beaktansvärd utveckling och stadga, torde
framgå bland annat dels af den betydande ökningen i det sammanlagda
lånebelopp, hvarom ansökningar under år 1907 gjorts, samt dels af den
omständigheten, att det belopp, som beviljats hushållningssällskapen för
låneförmedling men sedermera icke tagits i anspråk, nedgått från 62,5
procent år 1905 och 60 procent år 1906 till 35 procent år 1907.
Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag till egnahemslånerörelsens ord¬
nande anser utskottet sig böra i hufvudsak förorda.
Att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, i stället för att, såsom för
femårsperioden 1904—1908 ägt rum, ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
47
en viss summa för lånerörelsens bedrifvande under loppet af femårs¬
perioden, bestämma det maximibelopp, som för hvarje år under följande
femårsperiod må för ändamålet utgå, synes utskottet välbetänkt; och
har utskottet i betraktande af hittills anmälda lånebehof ej heller haft
något att erinra mot att det årligen utgående lånebeloppet må bestäm¬
mas till högst 5,000,000 kronor.
I anledning af det i fjolårets proposition intagna förslag om att
aktiebolag och föreningar skulle äga använda inteckningar i egnahems-
lägenheter såsom sådan säkerhet, som dessa låneförmedlare skulle ställa
till statskontoret för undfångna lån ur egnahem slånefonden, anmärkte
statsutskottet, att utskottet hyste en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande
mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen om
egnahem sinteckningarnas omhänderhafvande i statskontoret. Med af¬
seende härå är berörda förslag i föreliggande proposition icke i vidare
mån återupptaget än att i mom. 4 af villkoren och bestämmelserna för
lånerörelsen inryckts föreskrift om att låneförmedlare icke må förvägras
att under lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som af stats¬
kontoret godkännes. Mot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke
något att erinra.
1907 års statsutskott uttalade sig mot det då föreslagna nedsättandet
af annuiteten å egnahemslån för jordbrukslägenheter från sex till fem
procent; och då utskottet vidhåller denna uppfattning, kan utskottet ej
heller nu biträda Kungl. Maj:ts i samma syfte framställda förslag. Det
torde ej kunna bestridas, att låntagaren lättare bör kunna fullgöra sin
afbetalningsskyldighet, medan han ännu verkar i sin fulla arbetskraft
och att lämpligt är, att den tid icke alltför mycket undanskjutes, då
egnahemsinnehafvaren efter fullgjorda låneamorteringar kan känna sig
såsom okvald ägare af det förvärfvade hemmet och med ökadt intresse
ägna sin verksamhet åt dess förko frände. Med afseende härå och då
erfarenhet saknas om i hvad män fullgörandet af amorteringen efter
en annuitet af sex procent må bereda låntagarna svårigheter, finner
utskottet sig böra tillstyrka att den i mom. 5 af ifrågavarande villkor
för egnahemslånerörelsen angifna annuitet å egnahemslånens amorte-
ringsdel må bestämmas till sex procent.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition samt med afslag å herrar
Benedicks, Lindhagens och Tengdahls, C. Gr. Johans-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
sons och C. R. Johanssons, Lindblads samt Lundins
och Silfverschiölds ofvan omförmälda motioner,' må
l:o) medgifva, att till egnahemslånefonden må
under hvart och ett af åren 1910—1913 ingå de till
statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar
å från fonden utlämnade lån;
2:o) bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisi¬
tion i mån af behof, till egnahemslånefonden öfver-
lämna, ej mindre för år 1908, utöfver hvad Riksdagens
år 1904 fattade beslut, angående egnahemslånefonden
föranleder, ett belopp af högst 800,000 kronor, än
äfven för hvart och ett af åren 1909—1913 medel till
så stort belopp, som finnes erforderligt för att till¬
sammans med till fonden inflytande rånte- och kapital¬
inbetalningar å utlämnade lån samt andra fonden till¬
höriga medel såväl bestrida den i punkten 3:o) härnedan
omförmälda ränteutgift och, under år 1909, det i punkten
7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag, som ock
tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;
3:o) besluta, att riksgäldskontoret skall af fonden
erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom
medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret
förorsakas;
4:o) medgifva, att såväl förberörda för år 1908
afsedda 800,000 kronor som ock för hvart och ett af
åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner kronor må
af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas
de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låne-
förmedlare), livilka vilja genom utlämnande af’ egnahems¬
lån bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem
likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å
landsbygden eller å till stad hörande område, för
hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, dock att, hvad
beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må
tilldelas endast sådana, hvilka hafva till uppgift att be¬
främja förvärfvandet af egna hem samt af Kungl.
Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara
såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och be¬
reda tillräcklig trygghet för att egna hems förvärf¬
vande af mindre bemedlade personer varder på ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
49
oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och
hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i
öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt före-
skrifna grunder;
5:o) besluta, att för ifrågavarande lånerörelse
skola gälla följande allmänna villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15
här nedan stadgade undantag, utgå för bildande endast
af sådant eget hem, där låntagaren äger såväl jord¬
området som därå uppförda byggnader, och kan beviljas
för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande al
jordbruk (jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden
är det väsentliga (bostadslägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person,
man eller kvinna, än den, som är svensk medborgare,
minst 21 år gammal, äger god frejd, är känd för spar¬
samhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen
ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande
af eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för
dess förvärfvande; börande egnahemslån i regeln ej
utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är
om jordbrukslägenhet, med minst hälften och högst
fem sjättedelar af det med ledning af uppgjordt köpe-
aftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlin-
gar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar
beräknade och af låneförmedlaren godkända värdet å
jorden jämte därå befintliga eller för uppförande af-
sedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägen¬
het, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af
samma värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade
värdet öfverstiger: för jordbrukslägenhet 6.000 kronor
och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla
statslån för att däraf utlämna egnahemslån, skall inom
tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, därom hos Kungl.
Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall upp-
gifvas, huru stor del af lånet är afsedd för jordbruks-
lägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. i Sami. 1 Åfd. 68 Höft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola,
där ej särskilda omständigheter föranleda undantag,
äga företräde framför lån till förvärfvande af bostads¬
lägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må
af vederbörande låneförmedlare efter ingången af det
år, för h vilket lånet anvisats, och före den 1 november
samma år på en gång eller i skilda delar lyftas i
statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmed-
laren till statskontoret eller order ställd, af stats¬
kontoret godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta
låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som
nämnda dag kvarstår outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap
skall därjämte, innan någon del af statslånet må
utbekommas, till statskontoret aflämna af statskontoret
godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens
uppfyllande. Låneförmedlare må icke förvägras att
under lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan,
som kan af statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna
ställd säkerhet icke vidare vara nöjaktig, skall låne-
förmedlaren inom af statskontoret förelagd tid, dock
minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats
till beredande af egnahemslån, förräntas efter tre och
sex tiondedels procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af
det år, under hvilket lånet i statskontoret lyfts, blifvit
till egnahemslån utlämnadt eller eljest disponeradt, skall
till statskontoret inbetalas före utgången af januari
månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på
ansökning, medgifver låneförmedlaren rätt att ytter¬
ligare ett år för afsedt ändamål innehafva statslåne-
beloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda åter¬
betalas, skall erläggas i den ordning, sista stycket i
detta moment stadgar.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
51
genom aftal, upprättadt i annan ordning, än i mom. 8
och 9 sägs, eller i strid mot föreskrifterna i mom. 1
och 2, såsom egnahemslån disponerad^ äge Kungl.
Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där
ej låneförmedlaren inom af Kungl. Majrt förelagd tid
förmår styrka, att behörigt lånekontrakt angående
ifrågavarande egnahemslån uppgjorts, omedelbart där¬
efter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i
den mån detsamma icke bör inbetalas i sådan ordning,
som här ofvan i detta moment sagts, med afseende å
återbetalningen delas i två lika stora delar: en amor-
teringsdel och eu stående del.
Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma
blifvit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till
beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, en
annuitet af sex procent och vid statslån, som utlämnats
till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter,
en annuitet af sju procent, hvarvid i hvardera fallet
såsom ränta räknas tre och sex tiondedels procent
å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.
Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter
utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från
statskontoret utbekommits. Intill dess kapitalafbetal-
ningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta å stats¬
lånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte an nu i teten
å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del,
intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.
Statslånets stående del kan, där ej sådant för¬
hållande, hvarom i mom. 7 här nedan sägs, mellan-
kommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amor¬
teringsdelen till fullo guldris, och åtnjuter låneförmed¬
laren därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall
skall likväl den stående delen vara gulden inom fem
år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen
bort fullgöras.
Ränta och amortering å statslån skall för hvarje
år af låneförmedlare till statskontoret inbetalas före
utgången af mars månad nästpåföljande år; skolande
alltså den första amorteringen verkställas under det
femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i
mom. 8 sägs, blifvit angående beviljadt egnahemslån
upprättadt, rätten till utbekommande af lånet eller
del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan ut-
lämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i
annan ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å
amorteringsdelen, skall det lånebelopp, till hvars ut¬
bekommande rätten förverkats eller som till låneför¬
medlaren återbetalts, före utgången af mars månad
året efter det, då förverkandet skedde eller återbetal¬
ningen ägde rum, jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efter¬
rättelse här ofvan meddelade bestämmelser i fråga om
rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter låneför¬
medlare, som af statskontoret erhållit föreläggande
att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom före-
skrifven tid sådant fullgöra, äger statskontoret att
därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestäm¬
mer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall
anses vara till återbetalning genast förfallet.
Mom. 8. Körande hvarje egnahemslån skall,
innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras,
mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas full¬
ständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande
afseenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet
af den lägenhet, för hvars förvärfvande lånet lämnas,
samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet eller
bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren
i fråga om ränta och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda
terminer lyftas, samt angående sättet och villkoren
för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara
till fullo uttaget, vid äfventyr att rätten till utbekom¬
mande af ej lyft belopp skall vara förverkad;
beträffande Indika byggnader böra å lägenheten
uppföras och tiden, inom hvilken de böra vara full¬
bordade ;
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
53
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om
lägenhetens häfdande och underhållande samt bygg¬
nadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida,
som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan
låneförmedlare och låntagare beträffande tillämpningen
af lånekontraktets bestämmelser skola afgöras af skilje¬
män i enlighet med lagen om skiljemän den 28 okto¬
ber 1887, samt att klander mot skiljemännens be¬
slut icke må äga rum.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8
omförmälda lånekontrakt skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till
fullo eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbor¬
dande icke må bestämmas senare än till början af
det år, med hvilket aioorter ingssky 1digheten inträder;
2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i
fall, hvarom i mom. 15 här nedan sägs — för egna¬
hemslånet betinga sig annan säkerhet än första inteck¬
ning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för
annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse
för egnahem slägenhetens värde, må kunna få kvarstå
med bättre förmånsrätt; ägande tillika låneförmedlare,
utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan låne¬
kontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egna¬
hemslån utbetala större eller mindre del däraf mot
säkerhet, som låneförmedlaren pröfva!' tillfredsställande,
i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan
sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast
före början af det år, med hvilket amorteringsskyldig-
heten inträder, vid äfventyr att frågan om egnahems¬
lånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbe¬
talts jämte ränta genast skall till låneförmedlaren åter¬
betalas; och
3) att andra villkor icke må betingas i fråga
om ränta och återbetalning, än i mom. 5 här ofvan
angående statslån stadgats, dock med undantag i
följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stå¬
ende del må kunna bestämmas till fem månader;
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 111-
att låneförmedlare och egnahemslåntagare må
äga att öfverenskomma angående tid och sätt för er¬
läggande af de årliga rånte- och kapitalafbetalningarna ;
att låntagaren skall äga att, därest han så
önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång
infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före
lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del
i dess helhet eller delvis; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt
att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egna¬
hemslånet till inbetalning å tid, som låneförmedlaren
bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet
föreskrifvits i fråga om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att er¬
lägga föreskrifven rånte- och kapitalaf betalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brand-
försäkringsafgift för lägenheten eller eljest åsidosätter
för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad
eller om byggnad nedrifves eller bortflyftas och värdet
å lägenheten därigenom så minskas, att säkerheten för
egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;
e) om äganderätten eller — beträffande de lägen¬
heter, som i mom. 15 här nedan afses —besittnings¬
rätten till lägenheten i dess helhet eller del däraf genom
köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i andra
fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen
af efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af
efterlefvande make och af bröstarfvinge, hvilka behålla
lägenheten oskiftad, eller ock af annan person, hvilken
är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift för-
anledt egnahemslånets beviljande;
g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under
sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas
att han eller hans familj icke vidare ämna bebo den¬
samma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att
låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet
afsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få till¬
godonjuta detsamma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
55
Mom. 10. Lärokontrakt skall upprättas i två
exemplar, af hvilka hvardera kontrahenten skall taga
ett; och skall afskrift af kontraktet genom låneför-
medlarens försorg ofördröjligen efter detsammas af¬
fattande insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, där lägenheten är belägen.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under
lånetiden medgifva låntagare de lindringar i afseende
å _ egnahemslånets återbetalning eller låntagarens skyl¬
digheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna
uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egna¬
hemslånets ändamål, dock att tiden för egnahemslånets
uttagande till fullo eller i kontraktet bestämda byggna¬
ders fullbordande icke ma utsträckas längre, än i mom.
9 stadg-ats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande granskas. Finner Kungl.
Maj:ts befallningshafvande därvid lånekontrakt ej vara
upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8
och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom.
1 och 2, har Kungl. Majrts befallningshafvande att,
med bifogande af infordrad förklaring från vederbörande
låneförmedlare, därom gorå anmälan hos Kungl. Maj:t.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april
månads utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i hvarje län, inom hvilket låneförmedlaren förmedlar
egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt for¬
mulär för lånerörelsen under det nästföregående året,
livilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande att inom påföljande maj månad till
landtbruksstyrelsen öfversända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar
och hos Kungl. Majrts befallningshafvande i länet i
ämnet gör framställning, äger Kungl. Majrts befallnings¬
hafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af
sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med
kronans arrenden eller annan under våren infallande
uppbörd genom vederbörandes försorg debiterade, upp¬
burna och redovisade.
1 56
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet,
för hvilken med ständig och oinskränkt besittningsrätt
upplåtits mark, tillhörande Kungl. och Idvitfeldtska sti-
pendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare utgå,
utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt
till lägenhetens tomtområde; ägande låneförmedlare att
för dylika egnahemslån antaga den säkerhet, de pröfva
lämplig.
Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl
för lån som beviljas från de medel till belopp af högst
800,000 kronor, ' som Riksdagen bemyndigat Kungl.
Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom
statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån,
som beviljas för år 1909 eller senare ar, samt skola
från och med år 1909, så vidt angår förhållandet mellan
staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana stats¬
lån, som beviljats före den 1 mars 1908.
6:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela
de ytterligare föreskrifter, som i afseende å ifråga¬
varande lånerörelse kunna finnas erforderliga;
7:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må under år
1909 af egnahemslånefondens medel anvisa såsom bi¬
drag till låneförmedlare för betäckande af för dem
genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möj¬
liga förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låne¬
förmedlare eu half procent af den ej till betalning
förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund
af från fonden utbekomna statslån vid samma års
början häftat till staten.
Stockholm den 5 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
57
Reservationer:
af herrar K. Starbäck, J. T. Larsson och F. TF. Thorsson, hvilka
ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition äfvensom herrar Lindhagens
och Tengdahls förenämnda motion samt med afslag
å herrar Benedicks, C. G. Johanssons och C. R.
Johanssons, Lindblads samt Lundins och Silfverschiölds
ofvan omförmälda motioner må
l:o) medgifva ----förorsakas;
4: o) medgifva —--eller till stad hörande
område, livilket ej af Kungl. Maj:t finnes böra undan¬
tagas, dock att---grunder;
5:o) besluta — ---godkännas.
Mom. 5. Statslån ---— stående del.
Å amorteringsdelen — — — annuitet af fem
procent — — — inbetalts.
Statslånets -— — — redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande — — — Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen samt å område,
som innehafves under inskrifven tomträtt, —--
lämplig.
Dessa villkor — — — till staten;
af herr I). Persson, som instämt med herr K. Starbäck m. fl. i
hvad deras förslag afsåg bifall till herrar Lindhagens och Tengdahls
motion;
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft.
8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 111.
af herr C. G. Johansson, som dels yrkat bifall till sin och herr
C. R. Johanssons i ämnet väckta motion, dels instämt i herr K. Star-
bäcks m. fl. förslag om att annuiteten skulle bestämmas till fem procent.
Herrar P. Paulson, H. B. Törnebladh, E. Hammarlund och A.
Wilclund hafva begärt att få antecknadt, att de icke deltagit i före¬
stående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.