Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
1
N:o 72.
Ank, till Biksd. kansli den 14 maj 1908, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,
lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen
angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn den 13 juni 1902 samt inom Riks¬
dagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Majt:s
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet i Stock¬
holm den 15 maj 1903 och en i anledning af densamma
inom Riksdagen afgifven motion.
Uti två särskilda, den 3 april 1908 dagtecknade propositioner, n:ris
181 och 182, hvilka af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisade,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionerna bilagda utdrag af
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden, föreslagit Riksdagen att an¬
taga nedan intagna lagförslag, nämligen:
i propositionen n:r 181: förslag till
1:0) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;
2: o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 61 Haft. (N:o 12).
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående upp¬
fostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni
1902; samt
i propositionen n:o 182: förslag till
4:o) lag om ändrad lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskole¬
väsendet i Stockholm den 15 maj 1903.
Kungi. Maj:ts De i propositionen n:o 181 framlagda lagförslag äro af följande lydelse:
proposition i r o o o j j
n:o 181.
LAG
angående folkskoleväsendet i vissa städer.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af
stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet
samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden
såsom kommun har att vårda.
I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och
utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande
skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga till¬
kommande rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar
och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgift.
§ 2.
Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas
enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.
§ 3.
I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 mom. 1 omförmälda
angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.
Med afseende å folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskildt:
att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och
3
Lagutskottets Utlåtande JSf:o 72.
med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvalt¬
ningen samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;
att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvilka
ställas till styrelsens förfogande;
att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de-fall,
där ej sådan verkställighet uppdragits åt vissa därtill utsedda personer;
att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvilka
omständigheterna kunna påkalla; samt
att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige in¬
fordras.
Angående styrelsens skyldigheter med afseende å uppfostran åt van-
artade och i sedligt afseende försummade barn är särskildt stadgadt.
Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stads¬
fullmäktige afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat
rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget in¬
tagas de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande året
utgå, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade
att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,
som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.
§ 4.
Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags
utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folk-
skolestyrelsen af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera
stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som
domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett jämnt antal
ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfull¬
mäktige bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och
till hälften af kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af
kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som
domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röst¬
berättigade.
Val af ledamot i folkskolestyrelsen gäller för en tid af fyra kalenderår.
Af går vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes
annan ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.
Domkapitlet, stadsfullmäktige och kyrkostämma må ock utse suppleanter
för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.
Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad
att när som helst afsåga sig uppdraget.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
§ 5.
Deri som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver
sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,
på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den
som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den
som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller
att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant i
folkskolestyrelse.
§ c.
Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och
vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta han
finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör framställ¬
ning därom.
I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervis-
ningen, må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse
eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.
Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest
icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger
styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan an-
gifna ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra perso¬
ner, öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen med¬
delas, med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänst¬
ledighet åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på en¬
skilda fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gäl¬
lande folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar
och målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; sko¬
lande dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre
af dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande
ledamöter varit om detsamma ense.
Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af
ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försum¬
made barn gäller hvad särskildt är stadgadt.
Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrel-
sens nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
5
§ 7.
Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid
öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan
dem, som erhållit lika antal röster.
I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Aro rösterna för olika meningar lika delade,
gäller den mening, som biträdts af ordföranden.
§ 3.
Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall
genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt för
hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte
ordföranden, verkställa justeringen.
§ 9.
Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga
förande ansvarig. Han har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till
styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrel¬
sen ställda skrivelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver
de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med
gifna föreskrifter samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver
dem.
§ io.
Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare.
§ 11.
Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammare
aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående år om-
händerhaft, för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika
med dem granskas.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
§ 12.
Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller
författning finnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att be-
svärstiden skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande
anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits
den klagande, den dagen likväl oräknad.
§ 13.
1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom
gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart
öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till
egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsen¬
det och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa
angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta.
2. De före tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i
vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhål-
landen skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfull¬
mäktige.
3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de i
§ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit
eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,
gäller hvad särskildt är eller varder stadgadt.
§ 14.
För Stockholms stad gäller hvad särskildt är stadgadt.
O ö
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.
Konungens förordnande om att lagen, skall äga tillämpning för sär¬
skild stad skall afse tiden från och med den 1 januari visst år efter det
sådant förordnande meddelats.
Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda
förordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen
Lagutskottets Utlåtande N:o 72. •
stado-ats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före
nämnda* tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola
halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de
utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,
som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året
näst efter det, då lagen börjat tillämpas.
Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas
enligt dittills gällande bestämmelser.
Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämp¬
ning, tillsättes i dittills stadgad ordning.
LAG
om ändrad lydelse af § 1 i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade
lydelse:
Hvarje kyrkoförsamling — — — —--~~
Har Kungl. Maj:t — — —-- ' '
Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande ange-
- stadgar,
stadgadt.
lägenheter
vissa städer är särskild! stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
LAG
om ändrad lydelse af 2 ock 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och. i sedligt afseende försummade barn
den 13 juni 1902.
Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902
skola hafva följande ändrade lydelse:
2 §•
I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det
åligger att i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana
i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd ut-
göres i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folk-
skolestyrelse och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt
27 §, af skolrådet.
Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda
ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller
den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda leda¬
moten, af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla
framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.
28 §.
Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i
afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af sty¬
relsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa
medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper
äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande till-
lämpning gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan sty¬
relses handhafvande af folkskoleväsendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.
Lagutskottets Utlåtande JST:o 72. 9
Såsom framgår af det vid propositionen n:o 181 fogade utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 3 april 1908 har densamma
föranledts af åtskilliga från kyrkostämmorna i vissa städer till Kungl.
Maj:t inkomna framställningar angående folkskoleväsendets öfverflyttande i
hufvudsak från kyrkostämma till stadsfullmäktige samt är i väsentliga delar
grundadt på det förslag till bestämmelser i dylik riktning, hvilket inom
ecklesiastikdepartementet utarbetats af för ändamålet tillkallade sakkunniga.
Beträffande motiveringen till detta de sakkunniges förslag äfvensom till
de uti ifrågavarande proposition innefattade lagförslag får utskottet hän¬
visa till de sakkunniges i ämnet afgifna utlåtande samt till det proposi¬
tionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet.
I sammanhang med propositionen n:o 181 har utskottet till be¬
handling förehaft två i anledning af densamma afgifna och till utskottet
hänvisade motioner, nämligen motionen n:o 69 inom Första Kammaren
af herrar Sam. Clason, Lars Berg, E. L. Petersson, K. J. Ekman och
P. Sörensson, uti hvilken motions syfte herrar grefve Gust. Lewenhaupt,
friherre Carl Kling spor, Chr. Mentzer, Carl IL. Björck, P. Em. Lithander,
Herman Bogberg, Alfred Sandwall och C. A. Sjöcrona instämt, samt
motionen n:o 315 inom Andra Kammaren af herr Värner Rydén. Efter
det utskottet redan fattat beslut i frågan har dessutom till utskottet öfver-
lämnats en i anledning af samma proposition inom Andra Kammaren af
herrar J. Byström, Adolf Jansson, C. J. Hammarström och Smeds Lars
Olsson väckt motion, n:o 331. Nämnda motioner finnas här nedan återgifna.
Herr Clasons m. fl. motion är af följande lydelse:
»Den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181 berörda frågan om förändrade Ben
former för handläggningen af folkskoleväsendet i vissa städer har såsom i J
propositionen erinras (sid. 13) år 1895 varit underkastad utredning af
särskilda kommitterade. Sedan dessa kommitterade framhållit de skäl, som,
enligt deras uppfattning, talade för att i större städer folkskoleärendena
icke vidare borde handläggas å kyrkostämma, fortsatte de:
»Lämpligast synes vara, att åt en särskild representation öfverlämna
den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter. Fördelen
häraf är, att skolväsendet kommer att omhändertagas af de för detta ända¬
mål lämpligaste och dugligaste af samhällets medlemmar. Då representan¬
terna i allmänhet väljas för längre tid, hinna de att sätta sig in i de frågor,
som röra skolan. Härigenom kommer ledningen af skolans angelägenheter
att besitta större sakkunskap, och faran för inkonsekvens och rubbningar
i planen för undervisningen förminskas i väsentlig grad. Ett mindre antal,
som ensamt har afgörandet af viktiga frågor i sin hand, känner mera sitt
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 67 Raft. 2
Clasons
motion.
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
ansvar, och fäller ej sina beslut utan moget öfvervägande af alla skäl, som
tala för eller emot. Då beträffande en representation alltid kan föres krifvas,
att ett visst antal af dess ledamöter skall vara tillstädes, för att beslut
skall kunna fattas, och då viten kunna stadgas för förfallolös utevaro, kan
icke en minoritet inom representationen, som för tillfället bildar majoritet
af de närvarande, fatta för skolan fördärfliga beslut.
Nu skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke — för att ej någon ny
institution skulle behöfva inrättas — kyrkostämmans hittillsvarande be¬
fogenhet skulle kunna, såsom redan i Göteborg är fallet, öfverflyttas å stads¬
fullmäktige. Dessa väljas emellertid icke med särskild hänsyn till under¬
visningsfrågor, och då de äro i främsta rummet upptagna af en stor mängd
borgerliga ärenden, som höra till deras handläggning, skulle skolans an¬
gelägenheter lätt kunna blifva tillbakasätta. Att till stadsfullmäktige öfver¬
låta skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga
skolfrågorna är icke heller lämpligt dels af den anledning, som redan nämnts,
dels emedan de ekonomiska och pedagogiska frågorna icke böra skiljas från
hvarandra, enär de ofta äro af hvarandra beroende och därför helst böra
behandlas i ett sammanhang och sålunda handläggas af samma myndighet.
Att i de städer, där den nya stadgan skulle blifva tillämplig, öfver¬
flytta vården om skolväsendet från den kyrkliga kommunen eller kyrko¬
stämman till den borgerliga eller stadsfullmäktige, hvilka väljas af kom¬
munens å allmän rådstuga röstberättigade medlemmar, skulle för öfrigt
vara i bestämd motsats till den princip, som hittills varit gällande i vårt
land. Något sakligt skäl att frångå denna princip för de städer, som skulle
utgöra den nya stadgans tillämplighetsområde, föreligger så mycket mindre,
som folkskoleväsendet i vårt land just under den kyrkliga kommunens om¬
vårdnad om dess angelägenheter nått den utveckling och höga ståndpunkt,
som detsamma hos oss intager. Det torde för öfrigt af den anledning att
valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige tillkommer jämväl främmande
religionsbekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska stats¬
kyrkan, hvilka icke äga rösträtt å kyrkostämma, vara olämpligt, och detta
icke endast med hänsyn till kristendomsundervisningen, att på stadsfull¬
mäktige öfverlåta befogenheten att handhafva folkskolans angelägenheter.»
På denna grund föreslogo kommitterade, att för behandling af frågor
rörande folkundervisningen skulle inrättas en ny myndighet, skolfullmäktige,
hvilken, likasom stadsfullmäktige nu utöfva allmänna rådstugans beslutande¬
rätt i rent borgerliga angelägenheter, skulle i afseende å folkskolans ange¬
lägenheter i hufvudsak komma att utöfva den beslutanderätt, som för när¬
varande tillkomme kyrkostämman. Vid sidan af detta kommitterades för¬
slag hafva ock sedermera andra förslag framträdt, åsyftande att för be¬
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
handling af såväl kyrkans som folkskolans angelägenheter, vare sig alla
eller vissa, anordna en särskild representation, kyrkofullmäktige eller för-
samlingsfullmäktige, som skulle äga att i diverse öfverlämnade mål utöfva
kyrkostämmans allmänna befogenhet.
Med dessa på principiella grunder fattade förslag bryter emellertid
som bekant den kungl. propositionen genom att i stället föreslå folkskole-
ärendenas öfverflyttning till stadsfullmäktige. Och såsom skäl för att ej
upptaga det senare och äfven mest aktuella af dem anföres i propositionen
(sid. 29) att »dels har ännu icke i synnerligen hög grad framträdt något
behof af en annan myndighet för behandling af de rent kyrkliga ärendena
än kyrkostämman, dels saknas ock hvarje utredning angående en dylik
institution och vederbörande myndigheters ställning till densamma», hvar-
jämte framhålles, att det torde komma att dröja lång tid, innan en sådan
institution, därest den befunnes lämplig, kunde organiseras.
Då sålunda endast stadsfullmäktigeinstitutionen återstode för att från
kyrkostämman öfvertaga folkskoleärendena, så underkastas därefter i pro¬
positionen de principiella skäl en närmare granskning, på hvilka 1895 års
kommitterade ställde sig afvisande mot tanken på stadsfullmäktigeinstitu¬
tionens användning i detta stycke. Statsrådet finner därvid ej något håll¬
bart stöd föreligga för den fruktan som uttalats därom, att då stadsfull¬
mäktige i främsta rummet äro upptagna af en mängd borgerliga ärenden,
skolans angelägenheter lätt skulle blifva tillbakasätta, och anser tillika, att om
skolfrågorna komme att ingå i området för stadsfullmäktiges beslutanderätt,
dessa frågor äfven skulle få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Mot be¬
tonandet af det olämpliga i att från hvarandra skilja de nära samman¬
hörande ekonomiska och pedagogiska frågorna genom att öfverlåta de förra
åt stadsfullmäktige och de senare åt en särskild skolstyrelse, invänder
statsrådet vidare, att denna anmärkning minst lika mycket gällde nuva¬
rande anordning med afgörandets fördelning mellan kyrkostämman och
skolrådet. Och mot de anmärkningar, som stödt sig på att folkskole¬
väsendets öfverflyttande till stadsfullmäktiges maktområde innebure cn
brytning med hittills i vårt land gällande principer, genmäldes, att där¬
igenom dock svårligen åstadkommes någon betydande ändring af princi¬
piell innebörd, enär dels stadsfullmäktige i det närmaste valdes af samma
valmanskår, som bildade kyrkostämman, dels skolstyrelsen framdeles skulle
till en del väljas af kyrkostämman, och dels slutligen de rent kyrkliga myndig¬
heterna genom vissa förslagets detaljbestämmelser komme att till folkskole¬
väsendet under dess nya organisation intaga i det närmaste samma ställning
som förut, samt att frågan såsom af praktisk innebörd också borde hufvud-
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
saldigen från praktisk synpunkt bedömas. Slutligen finner statsrådet icke
heller något afgörande skäl mot förslaget ligga i erinringen, att främmande
religionsbekännare eller de som anmält sig till utträde ur kyrkan ägde
valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige, enär folkskolan ju äfven vore
en skola för deras barn, som icke tillhörde svenska statskyrkan och intet
skäl funnes hvarför icke dessa utomstående skulle få hafva ett ord med i
frågor rörande denna undervisning’.
För vår del kunna vi icke finna dessa i den kungliga propositionen
anförda skäl tillräckligt starka att hafva de betänkligheter, som synas oss
vidlåda det föreliggande förslaget.
Först må erinras, att hvad som anförts för att motväga de framställda
anmärkningarna om stadsfullmäktigeinstitutionens olämplighet ur principi¬
ell eller praktisk synpunkt att öfvertaga folkskoleärendena, på sin höjd kan
göra antagligt, att stadsfullmäktige skulle utan större olägenheter kunna
öfvertaga dessa funktioner, men ingalunda att en sådan öfverflyttning där¬
för med nödvändighet borde ske. Formuleringen af de i detta hänseende
i den kungl. propositionen anförda grunderna är dessutom på vissa punk¬
ter ganska sväfvande och synes gifva vid handen, att om än propositionen
icke velat tillmäta motskälen någon betydelse, den dock ej velat bestrida,
att de kunna hafva åtskillig räckvidd, och att full visshet i detta hänseende
icke föreligger. Öfverflyttningen skulle alltså ur denna synpunkt blifva
ett experiment, hvars praktiska och principiella olägenheter icke med säker¬
het låta sig öfverskådas.
De skäl, som då anföras för att ett sådant experiment i allt fall
skulle göras, äro hufvudsakligen två. Det ena afser stadskommunernas
budgetbehandling. Det framhålles, att denna skulle vinna i enkelhet och
enhetlighet genom att äfven budgeten rörande folkskolan och åtskilliga dit¬
hörande ärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige. Tydligt är dock, att
detta skäl är af ganska relativ betydelse, ty så länge kyrkostämman i allt
fall kvarstår såsom en myndighet med beslutanderätt i ekonomiska frågor
—- och att beröfva henne sådan kan ju icke ifrågakomma — vinnes icke
den önskade enhetligheten. Det andra skälet för stadsfullmäktigeinstitu¬
tionens anlitande är åter det ofvan anförda, att ännu icke någon utred¬
ning förelåge angående en kyrko- eller församlingsfullmäktigeinstitution
och vederbörande myndigheters ställning till densamma, och att den där¬
för icke på lång tid torde kunna hinna organiseras. För vår del kunna
vi emellertid icke godkänna bärkraften af ett sådant skäl, utan hålla i
stället före, att hvad som under sådana förhållanden framför allt varit be-
höfligt, just hade varit denna utredning. Med de förarbeten, som finnas
i såväl 1895 års kommittéförslag om skolfullmäktige som annorstädes skulle
13
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
säkerligen en dylik utredning ganska lätt låtit sig åstadkomma. I hvarje
fall synes oss, att en sådan utredning borde föregå ett förslag af sådan
räckvidd som den kungl. propositionens.
Skälen härtill synas oss vara så mycket starkare, som under ärendets
förberedande behandling förliden höst de principiella och praktiska skäl
mot förslaget, som redan 1895 års kommitté anförde, på åtskilliga håll
framburits med ny och ökad styrka. Man vinner kännedom härom genom
att taga närmare del af handlingarna från den remiss till domkapitel och
länsstyrelser samt genom den till städernas kyrkostämmor och stadsfull¬
mäktige, som under sista delen af förlidet år ägde rum af det förslag i
ämnet, hvilket, dagtecknadt den 30 oktober 1907, i väsentliga delar legat
till grund för den kungl. propositionen. Ty ehuru sakens handläggning-
var synnerligen brådskande, så att på mer än ett håll vederbörande af
denna anledning icke funno sig kunna ingå på någon närmare granskning
af förslaget, och tiden, början af december, icke heller i öfrigt medgaf ett
närmare inträngande i en omfattande fråga, så framträdde på skilda håll
i riket ganska starka betänkligheter mot förslaget. Antalet af de kyrko¬
stämmor i städerna, som vare sig underläto att afgifva något yttrande eller
förklarade förslaget, om ock måhända tillämpligt annorstädes, dock icke
lämpadt för det samhälle, de representerade, eller bestämdt afstyrkte det,
uppgår sålunda till öfver ett 30-tal. Flertalet domkapitel afstyrkte det
likaledes. Och läggas härtill de myndigheter, som mot enskilda delar af
detsamma framställt betänkligheter, hvilka i den kungl. propositionen ej
hafva vunnit beaktande, ökas ytterligare antalet af dem, som förslaget ej
tillfredsställer.
Då vi för vår del anse hvarje antagande af förslaget böra föregås af
en fullständigare utredning i ämnet än som hittills kommit det till del,
är det icke vår afsikt att här närmare ingå på några mot detsamma fram¬
ställda och enligt vår uppfattning i vissa fall mycket välbetänkta detalj¬
anmärkningar. En af dem torde dock måhända böra något beröras, då
den äfven är af ganska betydande principiell innebörd. Förslagets paragraf
1 föreskrifver, att den ifrågasatta öfverflyttningen skulle ske »i stad, där
stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af stadsfullmäktige
eller kyrkostämma därom förordnat». I motiveringen framhålles, att denna
bestämmelse borde så tolkas, att en framställning från endera af dessa
myndigheter borde vara tillräcklig för att få frågan upptagen till pröfning
men att naturligtvis den andra äfven skulle blifva »hörd i ärendet». Såsom
någonstädes under remissen anmärkts, borde emellertid föreskrift förefinnas,
att en öfverflyttning endast då finge äga rum, om den kyrkliga kommunen
äfven tillstyrkt densamma, enär bestämmelsen eljest skulle innebära, att en
14 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
kyrklig kommun skulle kunna mot sin vilja beröfvas en del af sin i lag
stadgade kommunala själbestämningsrätt.
Den största betydelse måste ock tillmätas de betänkligheter, som fram¬
ställts mot förslaget i dess helhet. Såsom exempel på det uttryck dessa
betänkligheter tagit sig under remissen bifoga vi såsom bilagor till motionen
utdrag af yttranden af eller uti domkapitlen i Skara, Växjö och Västerås
samt från kyrkostämmorna i Lidköping och Lund, anmärkande endast, att
liknande uttalanden äfven annorstädes med stor bestämdhet afgifvits, ehuru
tiden icke tillåtit oss att här bilägga äfven dessa. Några af de viktigaste
skälen mot förslaget må emellertid här sammanfattas.
Det har sålunda erinrats, att förslaget skulle innebära ett prin¬
cipiellt afsteg från de principer för vår kommunalförvaltning, som till dess
fromma infördes år 1862, och som kännetecknas af en uppdelning af kom¬
munens angelägenheter i de borgerliga, som hänföras till kommunalstämma
eller stadsfullmäktige, och de kulturella, som lagts under kyrkostämma.
Sådana principer böra dock icke rubbas utan allsidig pröfning såväl af
deras giltighet och ännu bestående bärkraft, som af den ifrågasatta för¬
ändringens konsekvenser, hvilka för närvarande ej kunna öfverskådas. Så
mycket mindre förefinnes skäl till en sådan rubbning, som förhållandena
icke kunna sägas på något sätt hafva motiverat en dylik åtgärd. Det kan
icke förnekas, att folkskoleväsendet under hägn af det år 1862 införda
systemet erhållit en rik och kraftig utveckling, något, som till fullo be¬
visade, att kyrkostämmorna icke, såsom man stundom velat låta påskina,
varit odugliga vårdare af detsamma. I regel hade nog därstädes en större
eller mindre stamtrupp af för ärendena särskildt intresserade plägat vara
de ledande. Och att på dessa stämmor möjlighet stått öppen för med¬
lemmarna af kommunerna att själfva deltaga i den kommunala själfstyrelsen
och uttala sina önskemål, vore intet fel utan hade fastmer mången gång
visat sig vara till gagn. Misstag hade visserligen kunnat begås, men det
kunde ej heller påstås, att stadsfullmäktige befunnits vara någon ofelbar
institution, utan tvärtom hade, som bekant, flerstädes äfven från deras sida
missgrepp förekommit, som i vida högre grad kunde betunga kommunerna.
Valen till stadsfullmäktige bestämdes också i regel af helt andra intressen,
än sådana som närmast afsåge kommunernas kulturella lif, och det vore
så mycket mindre att vänta någon förändring härutinnan, som det sna¬
rare vore att antaga att politiska hänsyn framdeles mer än tillförene komme
att inverka på stadsfullmäktigevalen.
Med hänsyn härtill vore den föreslagna öfverflyttningen äfven därut-
innan så mycket olämpligare, som just de senare årens erfarenhet visat, att
på de områden, som rörde kommunernas kulturella utveckling i olika rikt-
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
iiiiio-ar, nya frågor alltjämt växte fram, såsom t. ex. frågorna om försam-
lingsbiblioteket, om vanartade och i sedligt afseende försummade barns
uppfostran o. s. v. Nya sådana spörsmål kunde äfven framdeles väntas
uppkomma. Under sådana förhållanden måste med bestämdhet påstås, att
de till det ifrågavarande området hörande ärendena redan nu vore af den
betydelse, att de mer än väl motiverade en för deras vård särskildt funge¬
rande institution, såsom vare sig kyrkostämman eller någon af densamma
utsedd församlingsfullmäktigeinstitution.
Det har vidare betonats, att förslaget också betecknade en principiell
brytning med den grundsats, som hittills i vårt land varit bestämmande i
fråga om ungdomens skoluppfostran, i det att densamma ansetts böra ske
i närmaste anslutning till de af kyrkan representerade religiösa och sed¬
liga intressena. Skulle nu till en början på vissa håll vården om folk¬
skoleväsendet tagas ifrån den kyrkliga kommunen för att i stället läggas
på den borgerliga, vore detta naturligtvis endast ett första steg till folksko¬
lans väsentliga skiljande från kyrkan icke endast i städerna, utan äfven
på landsbygden. V ore det meningen att i vårt land skola finnas skolor,
i hvilka undervisning i kristendom skulle hafva den främsta platsen, eller
önskade man öfverhufvud taget, att folkskolan icke alltmer skulle undan¬
dragas ett kristligt inflytande, måste man dock erkänna, att kyrkan själf
och de kyrkliga myndigheterna borde hafva kvar det närmaste inflytandet
öfver skolan, och att dess ledning icke borde öfverlämnas åt en styrelse,
till hvilken både mosaiska och andra främmande trosbekännare skulle äga
såväl valrätt som valbarhet, ja, där de till och med skulle kunna intaga
ordförandeplatsen. Det hade i afseende härpå visserligen anförts, att hit¬
tills ungefär samma valmanskår, som bildade kyrkostämman, också torde
välja stadsfullmäktige. Alldeles sammanfallande vore de dock ingalunda,
och om i följd däraf härvid redan nu måste tagas hänsyn till deras prin¬
cipiella olikhet, så vore detta så mycket nödvändigare, som det vid all
lagstiftning äfven gällde framtiden och utvecklingen därunder mycket val
kunde tänkas gå i en sådan riktning, att denna principiella olikhet mellan
de båda kårerna väsentligen ökades. Hvilken åsikt man för öfrigt än hade
beträffande en så djupgående principfråga som den om folkskolans skils¬
mässa från kyrkan, så borde ingen åtgärd i den riktningen vidtagas utan
ett föregående öppet och klart framläggande för församlingarna och för
hela folket, hvad det här i själfva verket innerst gäller. Det ökade infly¬
tande åter, man kunde finna lämpligt att gifva åt dissenters med hänsyn
till folkskolan, kunde mycket väl anpassas till nuvarande organisation.^
Hvad som i detta hänseende vore att beakta med afseende på. de
unges uppfostran i allmänhet, gällde naturligtvis jämväl då det särskildt
16 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
blefve fråga om vanartade och i sedligt afseende förkomna barns fostran
eller om anskaffande och vård af församlingsbibliotek och dylikt. Det torde
icke kunna bestridas, att dessa angelägenheter hade närmare förvandtskap
med den folkets religiösa och sedliga fostran, för hvilken kyrkan verkar,
än med de borgerliga ärenden, som handläggas af stadsfullmäktige, och
detta deras samband med den kyrkliga kommunen borde därför icke rubbas.
I detta sammanhang har ock betonats, att förslaget i stället för till den
enhetlighet i afseende å kommunala frågors handläggning, som det sade
sig åsyfta, snarare skulle leda till en pa området för ungdomens fostran
hvarken önsklig eller nyttig dualism. Det ligger nämligen i sakens natur
att om man icke rent af vill förbjuda den kyrkliga församlingen att utöfva
sin verksamhet i enlighet med sitt ändamål, så kan man icke förbjuda henne
att vidtaga de åtgärder hon anser nödiga för att främja sina medlemmars
och sin ungdoms religiösa och sedliga fostran, de må nu gå ut på för¬
bättrande af de sedliga förhållandena inom henne eller på motverkande af
sådant, som leder till motsatsen. Gällande kyrkostämmoförordning lägger
ock uttryckligen frågor t. ex. om sedernas vård och om vårdslösad barna-
uppfostran under kyrkorådet och i följd däraf under kyrkostämman. Skulle
man nu genom den ifrågavarande lagstiftningen lägga en del af hithörande
ärenden under den borgerliga kommunen, skulle man i allt fall ej kunna
hindra att den kyrkliga kommunen behölle andra sådana under sin vård,
och man hade sålunda på området skapat en förut obefintlig splittring,
hvilken tvifvelsutan blefve skadlig.
Så länge den rent kyrkliga budgeten fortfarande skulle behandlas på
kyrkostämmorna — och däruti hade ingen ändring föreslagits — vunnes för
öfrigt ej den omtalade enhetligheten.
Mot förslaget har i samband härmed jämväl med styrka framhållits,
att, om den princip, från hvilken det utginge, eller kyrkostämmans bristande
kompetens för sina åligganden, vore riktig, så skulle ju konsekvensen blifva,
icke att blott vissa ärenden toges ifrån henne, utan att den helt enkelt
alldeles afskaffades. För en sådan omdaning af hela vår kyrkligt kommu¬
nala förvaltning hade emellertid inga giltiga skäl framkommit. Fasthellre
talade da alla skäl för att ue olägenheter med hänsyn till kyrkostämman,
öfver h vilka man klagat, på det sätt afhjälptes, att åt den'kyrkliga för¬
samlingen medgafves samma rätt, som tillkommer den borgerliga kommunen,
att, där så ansåges behöfligt, åt särskilda fullmäktige i större eller mindre
utsträckning öfverlåta att handlägga de till dess behandling hörande ärenden,
vare sig de rörde skolväsendet eller andra kyrkostämmo-angelägenheter.
Det har mot förslaget också anmärkts, att detsamma jämväl från syn¬
punkten af en sund kommunal själfstyrelse vore otidsenligt.
17
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Det är en känd erfarenhet, att den kommunalförvaltning som repre¬
senteras af stadsfullmäktige, för närvarande på många håll finner sitt arbete
i hög grad besväradt af svårigheter att inom sig finna tillräckligt med per¬
sonliga krafter för de olika göromålen. Under sådana förhållanden måste
det vara synnerligen olämpligt att belasta stadsfullmäktiges arbeten med
ytterligare en mycket omfattande grupp af ärenden. Ur en sund arbets¬
fördelnings synpunkt är det just då mer än någonsin behöfligt att behålla
den redan 1862 verkställda uppdelningen af de kommunala ärandena. Det
öfverensstämmer också fullkomligt med en sund kommunalpolitik att söka
genom en sådan ämbetsfördelning draga in så många som möjligt till aktiv
medverkan i den kommunala själfstyrelsen, och allra minst i våra dagar
med deras betydande utvidgning af den kommunala och politiska rösträtten
borde man afhända sig de möjligheter i detta hänseende, som erbjödes genom
en särskild förvaltning af de kulturella och kyrkliga frågorna, hvilka ju
läge mången af församlingens medlemmar ganska nära.
De skäl, som sålunda anförts mot förslaget, synas oss äga den vikt och
betydelse, att detsamma icke bör antagas. Men väl utgör hvad som i saken
passerat en ytterligare grund att söka få till stånd den från olika håll
önskade utredningen om icke vid kyrkostämmans sida kunde ställas en
församlingsfullmäktigeinstitution.
Den ståndpunkt vi i detta hänseende intaga öfverensstämmer till fullo
med den uppfattning, som denna kammare förut häfdat i denna fråga, då
densamma år 1896 senast var föremål för Riksdagens handläggning. Frågan
bragtes då, såsom i den kungl. propositionen framhålles, inför Riksdagen
genom två motioner, åsyftande skrifvelse!- till Kungl. Maj:t den ena i syfte
att inom rikets större städer kyrkostämmas beslutanderätt i ekonomiska
ärenden skulle, om sådant af henne beslötes, kunna öfverlåtas åt en särskild
institution, kyrkofullmäktige, den andra i syfte att inom sådana städer
kyrkostämmas beslutande i ärenden rörande folkskolebudgeten skulle kunna
öfverlåtas åt stadsfullmäktige. Ur den förra motionens motivering för¬
tjänar här att framhållas en erinran som däri gjordes om ett uttalande,
som vid 1881 års riksdag fälldes i denna kammare af lagutskottets då¬
varande ordförande herr Lagerstråle, i anledning af ett kungl. förslag an¬
gående författning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Den
nämnde talaren hade nämligen dels uttalat den åsikten, att »lämpligaste
utvägen att ordna dessa förhållanden på en gång varit att föreslå ett så
beskaffadt tillägg till gällande kyrkostämmoförordning, hvarigenom i all¬
mänhet medgåfves, att städer af den omfattning, att flera territoriella för¬
samlingar där förefunnes och hvarest dessa vore benägna att öfverlåta åt
en särskild institution att handlägga deras ekonomiska angelägenheter, åt
Bill. till Riks. Prof. 1908. 7 Sami. 67 Höft. 3
18
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
kyrkofullmäktige öfverlämna en så beskaffad beslutanderätt», dels därjämte
yttrat att han ville »begagna tillfället hemställa, det regeringen utan att någon
ytterligare fråga därom väcktes, dock med insikt därom att den snart skall
komma under behandling, måtte bereda ett tillägg till kyrkostämmoförord-
ningen, som möjliggör för kommande tider att inom denna förordning in¬
rymma sådana författningar som den, hvarom nu är fråga». 1896 års
motionär erinrade med anledning af detta uttalande 1881 hurusom den
man, som yttrat detta, som bekant kunde »betecknas såsom varande i främ¬
sta rummet ordnaren af de former, i hvilka vårt kommunala lif numera
rörde sig, och hans ord vunne därigenom en desto större betydelse».
Lagutskottet vid 1896 års riksdag ställde sig sympatiskt till tanken,
att åt särskilda fullmäktige skulle kunna öfverlåtas viss del af kyrkostäm¬
mas beslutanderätt, om i analogi med hvad om tillsättande af kommunal¬
fullmäktige är fallet, kyrkostämman med mer än hälften af hela röstetalet
efter röstvärdet sådant beslöte. Ktskottet ansåg sig emellertid icke böra
ingå i närmare bedömande af, huruvida och i hvad omfång de till kyrko¬
stämmas handläggning hörande frågor kunna böra öfverlämnas till kyrko¬
fullmäktige eller om särskildt frågor, som rörde folkskolan, lämpligen borde
öfverlämnas till stadsfullmäktige eller till särskilda skolfullmäktige, och
hemställde därför, att Riksdagen skulle med anledning af motionerna hos
Kung!. Maj:t anhålla att, »i sammanhang med den pröfning Kungl. Maj:t
lärer underkasta den hos Kungl. Maj :t nu hvilan de frågan om ordnandet
af folkundervisningen i vissa städer, Kungl. Maj:t ville taga i ompröfning»
huruvida skäl förefinnes att inom större städer öfverlåta äfven vissa andra
af de till kyrkostämmas behandling nu hörande ärenden åt särskilda full¬
mäktige samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna
utredning kan gifva anledning».
I denna kammare framkallade emellertid utskottets skrifvelseförslag vid
ärendets behandling den 26 mars så till vida betänkligheter, som det be¬
farades, att däri möjligen skulle kunna ligga ett förord äfven åt tan kon,,
att kyrkostämmas beslutanderätt öfver folkskolebudgeten skulle kunna öfver¬
låtas åt stadsfullmäktige. Mot denna tanke gjordes ock under debatten starka
principiella erinringar. För att afvärja, att skrifvelseförslaget skulle kunna
tydas såsom ett förordande af ett sådant principiellt afsteg från hittills
gällande förhållanden i afseende på vår kommunalförfattning och våra folk-
skoleärendens förbindelse med den svenska kyrkan, föreslogs ock, att i ut¬
skottets motivering skulle insättas ett uttalande af innehåll, att Riksdagen
ansåge det väckta förslaget '»att åt stadsfullmäktige må kunna öfverlåtas be¬
slutanderätt i alla sådana ärenden, som röra folkskolebudgeten, vara af alltför
genomgripande natur och kunna leda till alltför stora rubbningar i nuvarande
19
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
förhållanden för att böra af Riksdagen bifallasoch att i klämmens inled¬
ning skulle insättas, att Riksdagen »med afslag å den därom väckta motio¬
nen, men i anledning af den om kyrkofullmäktige skulle» etc. Detta än¬
dringsförslag blef också utan votering kammarens beslut. Då emellertid
Andra Kammaren afslog det hela, kom någon skrifvelse icke till stånd.
De principiella skäl, som 1896 talade för det beslut, denna kam¬
mare fattade, hafva sedan dess icke minskats i giltighet. Den utred¬
ning kammaren då begärde har däremot icke ännu kommit till stånd,
men väl en utredning och ett förslag i det syfte, som kammaren för sin
del då ej ansåge sig böra biträda. Under sådana förhållanden synes det
från alla. sidor böra vara önskligt, att för frågans allsidiga bedömande äfven
den del af densamma närmare undersökes, som ännu är i saknad af sådan
utredning. Denna utredning synes emellertid icke böra begränsas till stä¬
derna, då i större befolkningscentra äfven på landsbygden likartade för¬
hållanden kunna tänkas föreligga.
På grund häraf få vi alltså hemställa, att Riksdagen, med förklarande
att Kungl. Måj:ts proposition n:o 181 icke kan af Riksdagen bifallas, måtte
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning angående sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21
mars 1862, att kyrkostämmas beslutanderätt må, om sådant af henne
beslutas, kunna öfverlåtas åt särskilda fullmäktige samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»
Beträffande de i motionen omförmälda bilagor får utskottet hänvisa
till motionen.
Herr Rydén har i sin motion, n:o 315, anfört följande:
»Kungl! Maj:ts proposition n:o 181 med förslag till lag angående folk- fferr Uydim
skoleväsendet i vissa städer utgör svar på framställningar från några stads- m0tl0n‘
samhällen om öfverflyttning af beslutanderätten angående folkskolans
angelägenheter från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Till sitt ursprung
äro dessa ansökningar från vissa städer ett utslag af en kommunal reaktion,
som icke kunnat finna sig i att de små röstägarne i städerna med det
stigande intresset för medborgerliga angelägenheter börjat deltaga i för¬
handlingarna å kyrkostämmorna. Den mängd invändningar mot kyrko¬
stämmornas lämplighet som budgetbestämmande korporationer, hvilka
plötsligt framkommo, så snart några nya anleten bröto af mot den gamla
kända kyrkostämmoidyllen, där kyrkoherden, ett par af hans vänner och
vaktmästaren utgjorde stämmomenigheten, äro i mycket uppkonstruerade.
Det innersta motivet för de stora röstägarne att ej sällan gentemot en
20
[Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
stor majoritet af röstande genomtrumfa dessa framställningar har varit att
beröfva de små röstägarne yttranderätten i folks koleangelägenheter. Så
har saken uppfattats å ömse sidor. Och detta har varit anledningen till
den strid, som förts i flera af våra stadssamhällen om denna fråga. Striden
har varit hopplös för de små röstägarne. Deras röster ha drunknat i
den hundragradiga skalans syndaflod.
Närmast till hands och öfverensstämmande med en vidt utbredd
mening bland folkskolebarnens föräldrar i de städer, från hvilka fram¬
ställningarna kommit, vore sålunda att yrka afslag på hela denna propo¬
sition. Då det emellertid torde vara lönlöst att så göra, då frågan kommit
till den punkt, där den nu befinner sig, torde folkskolevännernas krafter
böra inriktas på att åstadkomma det mesta möjliga af den förhanden-
varande situationen. Att framställa förslag om förbättringar af den före¬
liggande propositionen, där så befinnes nödigt, måste nu vara uppgiften.
I främsta rummet fäster man sig då vid den föreslagna folkskole-
styrelsens organisation.
Kungl. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager egentligen tre valkorporationer: i kraft af sitt ämbete eller i
städer med flera kyrkoherdar på grund af domkapitlets förordnande är en
prästman själfskrifven ledamot, stadsfullmäktige utse hälften af det jämna
antal ledamöter, som skolstyrelsen upptager utöfver den själfskrifna leda¬
moten, och kyrkostämman utser den andra hälften.
Granskar man nu denna sammansättning af en styrelse, som i allt
väsentligt kommer att bli jämförlig med en af stadsfullmäktiges öfriga
nämnder eller styrelser, träda genast vissa oformligheter i dagen. Folk-
skolestyrelsen skall enligt stadsfullmäktiges beslut förvalta folkskolebudgeten
och är inför stadsfullmäktige ansvarig för denna sin förvaltning. Det
synes då vara en organisatorisk orimlighet, att majoriteten af folkskole-
styrelsen tillsättes af andra korporationer än stadsfullmäktige. Skolstyrelsen
skall utgöras af lägst 9, högst 21 ledamöter. 1 förra fallet utses 4 af
stadsfullmäktige och 5 af andra korporationer, i senare fallet 10 respek¬
tive 11. Tydligt är, att en sådan anordning skall kunna bli rent af
omöjlig, om skarpare konflikter skulle uppstå mellan den borgerliga kom¬
munen och den kyrkliga. Om förvaltningen af skolans angelägenheter
skulle ske i uppenbarlig strid mot stadsfullmäktiges önskningar och beslut,
komme den anslagsgifvande myndigheten dock att sakna organ att göra
sig af med denna styrelses majoritet.
För en sådan organisatorisk oformlighet kan visserligen öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor åberopas som exempel. Men denna.
21
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
styrelses sammansättning är i sig själf oformlig, äfven om man under en
öfvergångstid på grund af historiska förutsättningar måst tolerera, att
stadsfullmäktige icke äga tillsätta majoriteten af öfverstyrelsen. Till
exempel för landet i öfrigt, som icke dragés med motsvarande kvarlefvor
af gamla föråldrade organisationsformer, bör organisationen i Stockholm
sannerligen icke i denna del tjäna.
Det naturligaste är ju utan all gensägelse, att stadsfullmäktige till¬
sätta hela folkskolestyrelsen, och jag skulle ha framställt förslag härom,
därest icke stadsfullmäktige i våra städer i stort sedt vore i så hög grad
ensidiga representationer för sådana samhällsklasser, hvilkas barn icke erhålla
sin undervisning i folkskolan. I likhet med de af ecklesiastikministern
tillkallade sakkunniga finner jag det oundgängligen nödvändigt, att man
ordnar det så, »att målsmännen för barn i folkskolan — — — få en
direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning samt på så
sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans angelägenheter».
Utan den starkt framåtdrifvande faktor, som föräldraintresset innebär,
hämmas hvarje skola i sin utveckling. Folkskolan kan icke i våra städer
undvara detta intresse, och man måste därför på något sätt trygga dess
behöriga inflytande på folkskolans ledning. Det är väl ock i någon man
detta, som varit bestämmande för Kungl. Maj:ts förslag att förlägga valet
af foikskolestyrelsens ena hälft till kyrkostämma.
I den mån denna anordning åsyftat att bereda föräldraintresset in¬
flytande i folkskolestyrelsen, är det emellertid enligt min uppfattning full¬
komligt förfeladt, så länge man nämligen bibehåller nu gällande röstgrund.
Vare sig man valt utvägen att låta stadsfullmäktige ensamma eller kyrko¬
stämman ensam utse hela folkskolestyrelsen synas mig utsikterna, att för¬
äldraintresset skulle i någon mån ha blifvit tillgodosedt, ljusare.. I läng¬
den skulle väl ingendera af dessa institutioner kunnat motsätta sig ett så
berättigadt kraf, om den ensam burit ansvaret för foikskolestyrelsens sam¬
mansättning. Men nu öppnar Kungl. Maj:ts förslag en utväg till hvad
man kallat en »ansvarsdivision» för de stora röstägarnes ovillighet att
göra en eftergift åt föräldrarnas kraf. Stadsfullmäktige kunna skjuta
öfver ansvaret på kyrkostämman och kyrkostämman på stadsfullmäktige.
Och resultatet blir i hvarje fall ogynnsammare än om en enda valkorpo¬
ration burit hela ansvaret. Det synes mig därför obetingadt fördelaktigare,
därest röstgrunden vid detta val lämnas oförändrad, att stadsfullmäktige
äfven ur föräldraintressets synpunkt välja hela folkskolestyrelsen.
Då emellertid från olika håll förslag framkommit, som afse att på
ett någorlunda effektivt sätt tillförsäkra föräklrarne inflytande på folkskole-
styrelsens sammansättning synes mig något af dessa vara värdt att upp¬
tagas vid frågans afgörande.
22
Lagutskottets Utlåtande ÅT:o 72,
Två vägar kunna tänkas för att trygga de små röstägarnes och för¬
äldramaktens rätt. Den ena är att bibehålla röstgrunden oförändrad men
införa en ny valkorporation för folkskolestyrelsens ena hälft, en så kallad
föräldrastämma, vid hvilken endast folkskolebarnens föräldrar och måls¬
män ägde utöfva rösträtt. Den andra är att vid detta val bibehålla en
nu befintlig valkorporation men införa röstning pr capita bland de kom¬
munalt röstberättigade. Båda vägarna synas vara framkomliga. Men då
de största sympatierna under frågans förberedande behandling synas ha
tillkommit den sistnämnda utvägen, torde det vara klokast att stanna vid
denna. Föredragande departementschefen synes till och med ha omfattat
denna röstning pr capita med sympati. »Den tanke , yttrar han, »som
tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna, kan ju synas till¬
talande, och betydelsen för folkskolan af att densamma utaf barnens för¬
äldrar och målsmän omfattas med intresse och förtroende får icke under¬
skattas.» Tanken har emellertid synts statsrådet för »radikal», och han
aivisar den därför med en förmodan, att föräldraintresset ändå skall
»under de nya förhållandena veta att göra sig gällande».
Denna förmodan lär dock nog knappast vara mera än en from önskan.
Äfven om det hvilande rösträttsförslaget skulle komma att antagas, före¬
finnes ingen som helst möjlighet för de små röstägarne att af egen kraft
ia en representant vald i våra städer å ett område, där icke proportionella
val tillämpas. Och hvad det radikala» angår, så stå vi väl nu i begrepp
att införa röstning pr capita å ett annat område, där man förut fasat
tillbaka för radikalismen i en sådan anordning. Det synes ej vara far¬
ligare att tillämpa denna princip vid val af en del af skolstyrelsen än
vid val af präst.
Då sålunda denna framställning kommer att upptaga lika rösträtt vid
val af folkskolestyrelsens ena del, synes mig dock icke lämpligt att för¬
lägga detta val till kyrkostämman.
Detta af flera skäl.
Folkskolan är en alla föräldrars angelägenhet. Vid kyrkostämman
utestängas dissenters från rösträtt. Och detta synes mig vara en prin¬
cipiell orättvisa, då det gäller folkskoleangelägenheter. I § 6 mom. 2 af
Kungl. Maj:ts ifrågavarande lagförslag föreskrifves angående ledamot af
folkskolestyrelsen: »I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristen-
domsundervisningen må icke deltaga ledamot, som är af främmande tros¬
bekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan». Antages
detta stadgande, framträder till fullo orättvisan i att utestänga dissenters
från val af ledamot i folkskolestyrelsen.
Det synes därjämte vara att underhålla en onödig och olämplig
Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 25
dualism i folkskolestyrelsens organisation att fördela dess val på både den
borgerliga och kyrkliga kommunen. Skall man nu taga steget att för¬
flytta folkskolan i våra städer under den borgerliga kommunens intresse¬
område, så finnas inga talande skäl för att göra det blott till en del.
Slutligen torde rent valtekniska skäl tala för att valen ske annor¬
städes än å kyrkostämma. Lämpligast ur alla synpunkter synes vara, att
ifrågavarande val förrättas å allmän rådstuga, vid hvilken äfven dissenters
äga rösträtt och å hvilken stadsfullmäktigevalen förrättas.
Kungl. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager, såsom ofvan påpekats, kyrkoherden eller, där flera kyrkoherdar
finnas, den domkapitlet därtill förordnar att vara själfskrifven ledamot af
folkskolestyrelsen. Däremot slopas den nuvarande anordningen, att ord¬
förandeplatsen skall beklädas af kyrkoherden, vare sig han därför är
skickad eller icke. Folkskolestyrelsen skall enligt Kungl. Maj:ts förslag
själf välja sin ordförande. Härmed har ändtligen på den punkten sunda
förnuftet kommit till heders, fast man eljest på vissa håll sökt göra
kristendomens vara eller icke vara beroende på den prästerliga själf-
skrifvenheten i skolrådet. Men ecklesiastikministern har blott stannat på
halfva vägen, då han föreslagit en prästman som själfskrifven ledamot af
skolrådet. Anordninge nmotiveras därmed, »att kristendomsundervisningen
inom folkskolan fortfarande bör innehafva den framskjutna ställning, att
samma undervisning bör äga sin särskilda målsman inom skolstyrelsen».
Detta uttalande kan knappast bero på annat än en missuppfattning.
Hvad den »framskjutna ställningen» angår, bestämmes den icke af de
skilda städernas skolstyrelser utan af Kungl. Maj:t. Och beträffande
undervisningens bedrifvande i detta ämne är prästerskapet jämlikt folk¬
skolestadgans 63 § tillförsedt rätten att »utöfva sorgfällig uppsikt» öfver
densamma. Det har icke ansetts nödigt att skrifva några lagparagrafer
beträffande de allmänna läroverken, att t. ex. en ledamot af öfverstyrelsen
skall vara prästman, utan man har antagit, att den saken reglerar sig
själf med hänsyn till de praktiska behofven. Det öfverensstämmer ock
föga med de åsikter och principer, som på andra områden göra sig gäl¬
lande — att bibehålla själfskrifvenhet å ett område som detta. Det borde
ock för prästmannen kännas mindre tillfredsställande att sitta i skol¬
styrelsen på grund af sitt ämbete än på grund af medborgares förtroende.
Ur dessa och många andra synpunkter torde äfven det själfskrifna ledamot-
skapet i folkskolestyrelsen böra förkastas.
Den plats i skolstyrelsen, som härigenom skulle uppstå inom det nu
föreslagna antalets ram, borde tydligen besättas af stadsfullmäktige, som
härigenom komme att tillsätta majoriteten inom folkskolestyrelsen.
24
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Folkskolestyrelsen skulle sålunda tillsättas enligt följande grundsatser.
Antalet ledamöter skall, såsom Kung!. Maj:t föreslagit, vara udda, minst
9, högst 21. Den prästerliga själfskrifvenheten upphör. Stadsfullmäktige
välja det antal, som är närmast öfver hälften. Återstoden väljes å all¬
män rådstuga af de kommunalt röstberättigade genom lika rösträtt.
En så sammansatt folkskolestyrelse synes mig vara bra mycket mera
än den af Kungl. Maj:t föreslagna ägnad att gifva de för vår folkskolas
utveckling nödiga intressena tillfälle att komma till sin rätt, utan att den
därför åsidosätter ganska långt gående kraf på varsamhet och kontinuitet
i utvecklingen.
I enlighet med dessa grundsatser hemställer jag under anhållan, att
lagutskottet ville företaga nödiga jämkningar och omformuleringar i den
här nedan föreslagna lagtexten, att Riksdagen ville för sin del besluta
att § 4 iKungl. Majrts förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa
städer må erhålla följande lydelse:
§ 4.
Folkskolestyrelsen utgöres af ett udda antal bland stadens vid full¬
mäktigeval röstberättigade inbyggare utsedda ledamöter, minst nio och
högst tjuguen, af hvilka stadsfullmäktige utse det antal, som närmast
öfverstiger hälften, och återstoden väljes enligt de bestämmelser, som gälla
för val af stadsfullmäktige, dock så, att vid detta val hvarje röstberättigad
endast äger en röst.
Val af — — — — afgångne.
Suppleanter för de valda ledamöterna må ock utses till det antal, som
anses erforderligt.
Kvinna, som — — —“— uppdraget.
Ett bifall till ofvanstående framställning kräfver en lätt verkstläld
jämkning i öfvergångsbestämmelserna, hvilken lagutskottet benäget torde
verkställa».
Mtrr Byströms Herr Byströms m. fl. motion, n:o 331, är af följande lydelre:
m. fl. motion. »J Kungl. Maj:ts proposition, n:o 181, med förslag till lag angående
folkskoleväsendet i vissa städer föreslås bland annat, att en folkskolestyrelse
skall bildas, och att den skall sammansättas sålunda, att kyrkostämman
väljer halfva antalet ledamöter och stadsfullmäktige andra hälften. I denna
styrelse kan det då inkomma personer med ganska olika meningar i en del
frågor, och böra väl dessa personer hafva rätt att inom vanliga gränser
tala och rösta i de ärenden, som styrelsen får att behandla.
25
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
I kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma, kyrkoråd
och skolråd säges i § 4: »Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverlägg-
ningar och beslut tillkommer, på landet, den som på kommunalstämma,
och, i stad, den som vid allmän rådstuga rösträtt äger: främmande
religionsbekännare och de, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,
dock härifrån undantagne.»
För att, såsom mig synes, alltfort rörande skolärenden uppehålla den
numera föga lämpliga bestämmelsen i nyssnämnda kyrkolagsparagraf har
Kungl. Maj:t, stödd af vissa kyrkliga myndigheter, nu inryckt i skollags-
förslagets § 6 följande moment:
»/ öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsnndervis-
ningen, må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse eller
anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.»
Om nu en så kallad främmande trosbekännare, t. ex. en duktig och
för saken intresserad metodist, som ju icke kunnat få utträda ur stats¬
kyrkan utan att bekänna sig vara en kristen, blefve invald i folkskole-
styrelsen, skulle han icke få deltaga i ärenden, som röra kristendoms-
undervisningen, under det att kanske en annan ledamot, som föga eller
intet intresse hade för sådana frågor, skulle få däri deltaga. Kan detta
vara rätt och klokt?
Som exempel på att äfven en dissenter kan med fördel användas i
fråga om förtroendeuppdrag på skolans område må anföras. I en socken
i mellersta Sverige invaldes en baptist, som lagligen utträdt ur statskyrkan,
i skolrådet. När man sedan frågade prästen, som väl visste hvad han
gjorde, och som för öfrigt äfven varit ledamot af Riksdagen, huru han
kunde tillåta, att en främmande trosbekännare invaldes i skolrådet, svarade
han, att dels ville folket hafva honom och dels var han en af de bätas
och mest intresserade för skolan. Att äfven dissenters kunna vara lämp¬
liga för förtroendeuppdrag på skolområdet, vitsordas ju också af Kungl.
Maj:t, då det i propositionen säges: Det »har såsom skäl mot öfverfivtt-
ningen anförts, att valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige skulle till¬
komma jämväl främmande religionsbekännare och dem, som anmält sig
till utträde ur svenska kyrkan, hvadan sådana personer kunde komma att
såsom ledamöter af stadsfullmäktige och äfven af skolstyrelsen utöfva in¬
flytande på folkskoleärendenas afgörande. Jag kan icke heller finna detta,
skäl afgörande. Folkskolan är ju en skola äfven för deras barn, som icke
tillhöra svenska statskyrkan. Det finnes intet skäl, hvarför icke dessa
utomstående, från hvilka man dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek
till och omvårdnad om den svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett
ord med i frågor rörande denna undervisning.
Bih. till Riksd. Prat. 1.908. 7 Sami. 67 Raft.
4
26
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt föreslå, att andra
stycket i § 6 i lagförslaget angående folkskoleväsendet i vissa städer, hvilket
framlägges i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181, och som lyder: »I öfver¬
läggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen, må
icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse eller anmält
sig till utträde ur svenska kyrkan», måtte utgå.»
Kung/. Maj:ts Det i propositionen n:o 182 framlagda ofvan omförmälda lagförslag-
proposition i i o o o
n.-o 182. är så affattadt, som här nedan angifves under utskottets hemställan.
De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att framlägga nu ifrågavarande
proposition till Riksdagens pröfning finnas angifna i det vid densamma
fogade utdrag af statsrådsprotokollet. Utskottet tillåter sig att därtill
hänvisa.
Till gemensam behandling med denna proposition har utskottet före-
haft en i anledning af densamma inom Andra Kammaren af herr Emil
Hammarlund afgifven motion, n:o 308.
I berörda motion har herr Hammarlund anfört följande:
EerrBammar- »I Kungl. Maj:ts proposition n:o 182 med förslag till lag om ändrad
' lydelse af §§ 3 och 4 i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm den
15 maj 1903 tillåter jag mig föreslå en liten ändring.
Kungl. Maj:t bar hemställt, att i § 3 skulle inryckas en bestämmelse
därom, att skolrådens representanter i öfverstyrelsen alltid skola utses
bland ledamöterna i församlingarnas skolråd. Detta är en inskränkning,
som icke förut varit gällande. I Kungl. Maj:ts stadfästelseresolution af
den 27 september 1861 å uppgjordt förslag till stadga angående folk¬
undervisningen i Stockholms stad, genom hvilken resolution öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor blef till, bestämdes, att öfverstyrelsen skulle
utgöras af en ordförande samt af elfva ledamöter, nämligen — — —
en af hvarje förssamlings skolstyrelse — — — vald ledamot». Vid den
reorganisation, som skedde genom lagen af den 15 maj 1903, då folk¬
skoleväsendet härstädes fullständigt öfverflyttades från kyrkostämmorna
och församlingarna till stadsfullmäktige, bestämdes, »att öfverstyrelsen ut-
göres af ledamöter, utsedda — — — sålunda, att hvarje skolråd — —
— väljer en ledamot». Men enligt föreliggande proposition — hvars syfte
är att begränsa antalet ledamöter i öfverstyrelsen, hvilket skulle ske däri-
Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 27
genom, att af skolråden utsedda elektorer valde, oafsedt församlingarnas
antal, tio ledamöter — skulle elektorerna vid detta sitt val icke hafva
full frihet utan ovillkorligen utse öfverstyrelsens medlemmar »bland leda¬
möterna i de territoriella församlingarnas skolråd».
Den sålunda föreslagna inskränkningen kan icke anses vara nödig.
Under de 50 år, som snart förflutit efter det folkskoleöfverstyrelsen till¬
kom, hafva skolråden haft full frihet att i öfverstyrelsen invälja personer,
som de funnit mest lämpliga för uppdraget, oafsedt om dessa tillhört
resp. skolråd eller ej, och det kan ej ådagaläggas, att skolråden missbrukat
denna rättighet. I regeln hafva skolrådsledamöter blifvit valda, men i
enstaka fall har af särskilda anledningar uppdraget lämnats åt annan per¬
son. Detsamma blir helt visst förhållandet äfven för framtiden, om skolräds-
elektorerna icke varda bundna genom några inskränkande bestämmelser.
Men den ifrågasatta inskränkningen är ej blott icke nödig, den är ej
heller nyttig, ty den kan i vissa fall komma att lägga hinder i vägen för
att öfverstyrelsen må erhålla de för densamma bästa och lämpligaste
arbetskrafterna. För det första är det nämligen icke alltid säkert, att
inom skolråden finnas att tillgå lämpliga personer i tillräckligt antal,
hvilka äro villiga att mottaga ett så tidsödande och kräfvande uppdrag
som det förevarande. Vidare kan lätt hända, att, om elektorerna äro vid
sitt val bundna på sätt nu ifrågasatts, desamma icke blifva i tillfälle att
gifva öfverstyrelsen den allsidiga sammansättning, som för ett fram¬
gångsrikt arbete är önsklig, utan rent af hindras från att i öfverstyrelsen
invälja en fackman för ett visst område, som de anse böra vara i öfver-
styrelsen representeradt (t. ex. skolhygienen). Och slutligen kan det in¬
träffa, att en af skolrådens elektorer utsedd ledamot före nästa val flyttar
till annan församling i hufvudstaden och därigenom ej vidare varder val¬
bar till skolrådsledamot i sin förra församling. Då han antagligen ej
heller genast blir invald i skolrådet uti den församling, till hvilken han
flyttat, skulle han ej kunna återväljas som ledamot af öfverstyrelsen, äfven
om elektorerna vore ense om hans fortsatta lämplighet för uppdraget.
Af de tretton ledamöter, som för närvarande sitta i öfverstyrelsen
såsom representanter för skolråden, äro två icke ledamöter af skolråd.
Dessa båda hafva af skolråden blifvit insatta i öfverstyrelsen, den ene i
egenskap af pedagog och mångårig skolrådsledamot i en annan stad, den
andre i syfte att skaffa öfverstyrelsen en på grund af ifrågasatta stora
skolhusbyggnadsföretag behöflig fackman på byggnadsteknikens område.
Om en tredje nuvarande ledamot i öfverstyrelsen gäller, att han vid sitt
första inval i öfverstyrelsen icke var skolrådsledamot. Efteråt blef han
af församlingen invald i skolrådet, men då han nu flyttat till annan för-
28 Lagutskottets Utlåtande N:o\72.
samling, skulle lian, trots att han inom öfverstyrelsen bekläder ett par
viktigare förtroendeposter, icke vara valbar vid nästa öfverstyrelse val,
därest föreliggande proposition oförändrad godkändes. Äfven vid några
föregående tillfällen har inträffat, att såsom skolrådsrepres en tanter insatts
i öfverstyrelsen personer, hvilka icke vid valet varit skolrådsledamöter;
en af de sålunda valde blef sedermera ordförande i öfverstyrelsen. Den
erfarenhet man vunnit under det snart flydda halfseklet går alldeles gifvet
i den riktningen, att den hittillsvarande friheten icke medfört några
olägenheter men i vissa fall varit till bestämd fördel för Stockholms folk¬
skolor.
Det enda skäl, som af föredragande departementschefen blifvit an-
fordt för tillägget är, att han »ansett nödigt att i den föreslagna para¬
grafen gifva ett bestämdt uttryck åt den tanke, som synes ligga till grund
för nu gällande bestämmelse i ämnet, eller att skolråden i afseende å sitt
val äro inskränkta till sina egna ledamöter». Men såsom af förestående
framgår hafva skolråden hittills icke alltid låtit en dylik tanke råda, utan
af rent praktiska skäl vid sitt val stundom gått utanför deri egna kretsen.
Och härtill kan läggas, att det tillägg, som nu ifrågasättes, icke heller står
i konsekvens med hvad Kungl. Maj:t föreslår i propositionen n:o 181 an¬
gående folkskoleväsendet i vissa städer. De i Stockholm af skolrådens
elektorer valda skolstyrelseledamöterna motsvaras i öfriga städer, för hvilka
folkskoleväsendet skulle ordnas enligt i propositionen n:o 181 angifna
grunder, af de af kyrkostämmorna valda folkskolestvrelseledamöterna, men
vid valet af dessa hafva kyrkostämmorna mycket stor frihet, såsom fram¬
går af § 5 i förslaget.
Då slutligen härtill kommer, att nu omordade tillägg icke blifvit
ifrågasatt vare sig af öfverstyrelsen själf eller af någon af de i ämnet
hörda' myndigheterna — uppenbarligen af den anledningen, att erfarenheten
ej gifvit något som helst stöd för behöfligheten af en inskränkning i
den hittills rådande friheten — får jag härmed föreslå den ändring i Kungl.
Maj:ts proposition n:o 182, att Riksdagen måtte besluta, att § 3 i lagen
angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903erhåller följande
lydelse:
Öfverstyrelsen utgöres af tjuguen ledamöter, hvilka utses en af Stock¬
holms stads konsistorium, tio af stadsfullmäktige bland stadens vid full¬
mäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugufem år, och tio
af de territoriella församlingarnas skolråd på sådant sätt, att hvarje skol¬
råd väljer två elektorer och dessa elektorer vid sammanträde inför ord¬
föranden i Storkyrkoförsamlingens skolråd förrätta valet.
Ledamot — — — uppdraget.»
■ |Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 29
Enligt det i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181 framlagda förslaget
till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer skola i stad, där stads¬
fullmäktige finnas och Kungl. Maj:t på framställning af stadsfullmäktige
eller kyrkostämma därom förordnat, frågor rörande folkskoleväsendet samt
barnavårdsärenaen utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvil¬
ken staden såsom kommun har att vårda. Närmast skola dessa frågor
handhafvas af en folkskolestyrelse, hvilken till stadsfullmäktige intager
ungefär samma ställning som de af fullmäktige utsedda nämnder. Folk-
skolestyrelsen utgöres af kyrkoherden eller, där i en stad finnas flera stads-
församlingar med särskilda kyrkoherdar, den bland desse, som domkapitlet
utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af minst åtta, högst tjugo
andra ledamöter, utsedda till hälften af stadsfullmäktige och till hälften af
kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af kyrkostämmorna
hvar för sig enligt af domkapitlet för hvarje gång bestämd fördelning.
Styrelsen äger att inom sig utse ordförande samt är berättigad att åt sär¬
skilda, inom densamma utsedda nämnder öfverlämna beslutanderätten i
vissa frågor. I öfverläggningar och beslut om ärende, som rör kristendoms-
undervisningen, äger främmande trosbekännare eller den, som anmält sig
till utträde- ur svenska kyrkan, icke deltaga.
I flera af de utlåtanden, som afgifvits öfver ofvanberörda, af de inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga utarbetade förslag till den
nu ifrågasatta lagstiftningen liksom ock i den af herr Clason m. fl. i äm¬
net väckta motionen, hafva starka betänkligheter framförts mot att bereda
möjlighet till att i vissa städer fråntaga kyrkostämma beslutanderätten i
angelägenheter rörande folkskolan och i stället öfverlämna dessa, i hvad
de röra ekonomiska frågor, till stadsfullmäktige. Utskottet vill icke för¬
neka, att vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma af en dylik öfverflytt¬
ning, men enligt utskottets uppfattning äro de härutinnan uttalade farhågorna
öfverdrifna. Då de personer, som äga att å allmän rådstuga utöfva rösträtt, i
stort sedt äro desamma, som äro röstberättigade å kyrkostämma, i det att endast
de kommunens medlemmar, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan, därvid till¬
komma, synes det nämligen icke kunna förutsättas, att öfverflyttningen, prak¬
tiskt sedt, skulle medföra några menliga följder för folkskolans fortsatta ut¬
veckling. Erfarenheten i Stockholm och Göteborg, i hvilka städer stadsfull¬
mäktige äga besluta rörande folkskolebudgeten och öfriga ekonomiska ange¬
lägenheter angående folkskolan samt afgöranderätten i fråga om under¬
visningens ordnande och tillsynen öfver densamma m. m. utöfvas af en
särskild för samtliga församlingar gemensam folkskolestyrelse, gifver i hvarje
fåll ej stöd för den uppfattningen att ungdomens religiösa och sedliga
fostran skulle lida af en dylik anordning eller att därigenom hinder eller
Utskottets
yttrande.
30
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
svårigheter skulle uppstå för ett samarbete till skolans fromma mellan de
kyrkliga myndigheterna och <Je kommunala myndigheter, som äga att fatta
beslut rörande folkskolan. A andra sidan skulle en förändring på sätt i
den kungl. propositionen föreslagits af bestämmelserna beträffande rätten
att fatta beslut i folkskoleärenden medföra den fördelen, att de olägen¬
heter, som i stora församlingar onekligen vidlåda den nuvarande ordningen
med kyrkostämma såsom afgörande myndighet i dessa ärenden, blefve undan¬
röjda samt en större enhet och planmässighet vinnas i behandlingen af
kommunala budgetfrågor. Det synes äfven vara riktigt, att dissenters icke
uteslutas från hvarje inflytande på afgörandet af folkskolans angelägen¬
heter, då äfven deras barn i denna åtnjuta undervisning.
Oaktadt utskottet sålunda ansett sig kunna godkänna den hufvud-
princip, hvarpå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition är grundad, har
utskottet icke kunnat tillstyrka antagande af det af Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, enär en synpunkt,
hvilken vid ordnandet af hithörande frågor enligt utskottets uppfattning
måste tillerkännas den största vikt, icke blifvit i förslaget tillbörligen
tillgodosedd. Vid en öfverflyttning till stadsfullmäktige af den makt
öfver folkskolan, hvilken nu tillkommer de olika församlingarnas kyrko¬
stämmor, bör det nämligen vara angeläget att söka finna en form,
hvarigenom det starka församlings- och lokalintresset för folkskolans vård
och förkofran fortfarande får möjlighet att göra sig gällande, samt de krafter,
som inom församlingarna verkat för skolans främjande och utveckling, allt¬
jämt kunna därför tagas i anspråk. Den lifliga omsorg om folkskolan, som
flerstädes framträdt, och den lefvande åstundan, som därvid varit verksam
för att på bästa möjliga sätt tillgodose den egna församlingens skolor, har
tvifvelsutan, i sin mån, bidragit till att den svenska folkskolan; nått den
höga ståndpunkt, som den numera intager. Det synes då vara välbetänkt,
att icke. ifrågasätta större ändringar i nu gällande bestämmelser i ämnet
än som kunna direkt föranledas af stadsfullmäktiges insättande såsom'-be¬
slutande myndighet öfver vissa folkskolans angelägenheter. Väl kan försam¬
lings- och lokalintresset sägas hafva blifvit i viss mån tillgodosedt genom
föreskriften att i sådan stad, för hvilken den föreslagna lagen förklarats
tillämplig, kyrkostämman eller, där församlingarna äro flera, kyrkostäm¬
morna, hvar för sig, enligt den fördelning dem emellan, som domkapitlet
för hvarj e fall bestämmer, tillerkänts rätt att i den ifrågasatta folkskol e-
styrelsen, hvilken är afsedd att ersätta skolråden i de olika församlingarna,
utse ett lika stort antal ledamöter, som skulle väljas af stadsfullmäktige.
Såvidt utskottet kan döma, skulle det emellertid skapas större garantier
för vinnande af ett godt resultat liksom ock de betänkligheter, som fram-
31
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
ställts mot den föreslagna ändringen, synas få mindre berättigande, om
hvarje församling erhölle befogenhet att genom sina för ändamålet utsedda
förtroendemän, de nuvarande skolråden, såsom för närvarande äger rum i
Stockholm, deltaga i handläggningen af ärenden, som röra dess skolor.
Naturligtvis skulle efter inrättande af en särskild folkskolestyrelse de
funktioner, som tillkomme skolråden, blifva af relativt mindre betydelse,
men en dylik anordning synes utskottet vara ägnad att till fromma för
hela stadens skolväsen tillvarataga och i vida större utsträckning än den
af Kungl. Maj:t föreslagna organisationen tillgodogöra sig den allmänt rå¬
dande omtanken om den egna församlingens skolor. Utskottet föreställer
sig äfven, att skolråden skulle vara särskild! skickade att åstadkomma en
välbehöflig och nyttig förbindelse mellan folkskolestyrelsen å ena sidan
samt hemmen och föräldraintresset å den andra. Vid första påseendet
kan det väl förefalla oegentligt att vid sidan af en folkskolestyrelse bibe¬
hålla skolrådet i de städer, som endast innefatta en församling, men enligt
utskottets uppfattning .skulle, från ofvan angifna synpunkter sedt, skol¬
rådet äfven ' i dessa fall hafva en viktig uppgift att fylla. En eventuell
lag af den innebörd Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit torde
dessutom i regel komma att förklaras tillämplig endast å de större stä¬
derna, hvilka redan innesluta eller kunna förväntas skola inom kort in¬
rymma två eller flera församlingar.
Då utskottet af ofvan angifna skäl funnit sig böra afstyrka bifall till
den föreslagna lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer, torde något
utskottets vidare yttrande icke påfordras vare sig öfver förenämnda af herr
Rydén samt herr Byström m. fl. väckta motioner, hvilka endast åsyfta än¬
dring i vissa §§ af ifrågavarande lag, eller öfver det i den kungl. propo¬
sitionen n:o 181 innefattade förslag till lag om ändrad lydelse af § 1 i
kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862. Hvad angår det i samma proposition framlagda förslaget till
lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902, har
detsamma såsom beroende af lagen om folkskoleväsendet i vissa städer
gifvetvis icke kunnat af utskottet i oförändradt skick tillstyrkas, men kom¬
mer utskottet, på sätt här nedan vid behandlingen af Kungl. Maj:ts pro¬
position n:o 182 närmare angifves, att förorda en ändring af 2 § uti ifrå¬
gavarande lag.
Vidkommande det i herr Clasons m. fl. motion, n:o 69, framställda
yrkande att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda samt för Riksdagen framlägga förslag an¬
gående sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862,
32
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
att kyrkostämmas beslutanderätt finge, om sådant af henne beslötes, öfverlåtas
å särskilda fullmäktige, synes detsamma afse att icke blott frågor rörande
folkskolan utan äfven de kyrkliga ärenden, öfver hvilka kyrkostämma nu äger
besluta, skulle öfverlämnas till handläggning af särskilda fullmäktige. Då
utskottet funnit sig böra i princip godkänna det föreslagna öfverflyttandet
af ärenden rörande folkskolan till stadsfullmäktige, kan utskottet gifvetvis
icke biträda den i berörda motion gjorda hemställan. Gentemot motio¬
närerna vill utskottet särskildt framhålla, att ett fullständigt upphäfvande
af kyrkostämmas direkta beslutanderätt i de frågor, hvilka det hittills till¬
kommit kyrkostämma att vårda, innebär en omgestaltning af nu rådande
förhållanden, hvilken icke uppbäres af någon allmän mening inom de sam¬
hällen, om hvilka här är fråga. Såvidt utskottet kan döma, torde det där¬
för, äfven om möjlighet bereddes till utseende åt kyrkofullmäktige, komma
att dröja mycket länge innan ett dylikt öfverlåtande af kyrkostämmas be¬
slutanderätt, särskildt i kyrkliga frågor, komme att äga rum inom något
af de samhällen, som i motionen afses. Genom tillskapandet af en sär¬
skild kyrklig representation skulle i hvarje fåll önskemålet att åvägabringa
större enhet och planmässighet vid afgörande af kommunala budgetfrågor
icke blifva tillgodosedt.
Hvad angår det i propositionen n:o 182 framlagda förslag om ändrad
lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm den
15 maj 1903 finner utskottet sig förhindradt att tillstyrka bifall till den
ifrågasatta ändringen af 3 § nämnda lag, enär de nya bestämmelserna
rörande öfverstyrelsens sammansättning icke synas utskottet taga tillbörlig
hänsyn till de olika församlingarnas berättigade anspråk på att blifva re¬
presenterade i öfverstyrelsen. Såsom utskottet ofvan framhållit, är det
nämligen enligt utskottets uppfattning af stor vikt för ernående af ett godt
resultat att församlingarna icke undanskjutas från deltagande i vården om
folkskolan i större utsträckning än som nödvändiggöres af hithörande frå¬
gors handläggning såsom en för hela staden gemensam angelägenhet. Mot
det i den föreslagna 4 § af ifrågavarande lag väckta förslaget om med¬
gifvande af befogenhet för öfverstyrelsen att till särskilda nämnder öfver¬
låta rätten att fatta beslut i åtskilliga mindre viktiga frågor har däremot
utskottet så mycket mindre funnit anledning till någon erinran, som det¬
samma synes utskottet väl ägnadt att lätta den stora arbetsbörda, som
för närvarande påhvilar öfverstyrelsen, samt dessutom innebär ett lag¬
fästande af en genom omständigheternas tvång redan föranledd praxis.
I sammanhang med den nu föreslagna ändringen i 4 § af lagen an¬
gående folkskoleväsendet i Stockholm, hvarigenom i nämnda § intagits en
bestämmelse af innehåll att i fråga om öfverstyrelsens rätt att åt nämnd
uppdraga handläggning af ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i
33
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
sedligt afseende försummade barn gäller hvad särskildt är stadgadt, er¬
fordras uppenbarligen, att ett stadgande i dylik riktning införes i barna¬
vårdslagen. Detsamma synes därvid lämpligen böra insättas såsom ett
nytt stycke i 2 § samt gifvas den affattning, att öfverstyrelsen för Stock¬
holms stads folkskolor äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej tinnes,
uppdraga handläggningen af i lagen afsedda ärenden åt en särskild nämnd,
bestående af den af stadens konsistorium utsedde ledamoten samt minst
fyra af styrelsens ledamöter, dock att alla framställningar till stadsfull¬
mäktige skola göras af styrelsen i dess helhet.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:
l:o) att de i propositionen n:o 181 framlagda förslag
- a) till lag angående folkskoleväsendet i
vissa städer, och
b) till lag om ändrad lydelse af § 1 i
kungl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
icke må af Riksdagen bifallas;
2:o) att herr Rydéns motion, n:o 315, må anses
besvarad genom utskottets hemställan under l:o) a);
3:o) att herr Byströms med flere motion, n:o 331,
jämväl må anses besvarad genom utskottets hemställan
under l:o) a);
4:o) att herr Clasons med flere motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda-;
5: o) att Riksdagen, under förklarande att det i pro¬
positionen n:o 182 innefattade förslag till lag om änd¬
rad lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskole¬
väsendet i Stockholm den 15 maj 1903 icke kunnat af
Riksdagen i oförändradt skick godkännas, måtte för sin
del antaga följande:
Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 61 Häft.
6
34
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Kungl. Majås förslag:
LAG
om ändrad lydelse af 3 och 4 §§
i lagen angående folkskole¬
väsendet i Stockholm
den 15 maj 1903.
Härigenom förordnas, att 3 och
4 §§ i lagen angående folkskolevä¬
sendet i Stockholm den 15 maj 1903
skola hafva följande ändrade lydelse:
3 §•
Öfverstyrelsen utgöres af tjuguen
ledamöter, hvilka utses en aj Stock¬
holms stads konsistorium, tio af
stadsjullmäktige bland stadens vid
fullmäktigeval röstberättigade in¬
byggare, som uppnått tjugujem år,
och tio bland ledamöterna i de ter¬
ritoriella församlingarnas skolråd
på sådant sätt, att hvarje skolråd
väljer två elektorer och dessa elek¬
torer vid sammanträde inför ord¬
föranden i Storkyrkoför samling ens
skolråd förrätta valet.
Ledamot •— — — uppdraget.
Utskottets förslag;
LAG
om ändrad lydelse af 4 § i
lagen angående folkskole¬
väsendet i Stockholm
den 15 maj 1903.
Härigenom förordnas, att 4 § i
lagen angående folkskoleväsendet i
Stockholm den 15 maj 1903 skall
hafva följande ändrade lydelse:
[3 §]
(bibehåller sin nuvarande lydelse).
4 §•
Öfverstyrelsen — — — anvisad.
Angående — — — stadga.
Öfverstyrelsen äger att åt särskilda inom densamma för handläggning af
nedan angifna ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fem
personer, öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen
meddelas, med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänst¬
ledighet åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på en¬
35
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Kungl. Maj ds förslag; Utskottets förslag;
skilda fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gäl¬
lande folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och
målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande
dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre af dess
ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit
om detsamma ense.
Om öfver styrelsens rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af
ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn gäller hvad särskildt är stadgadt.
Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid öfver styrelsens
nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1909. Från och med samma
dag skall öfverstyrelsen hafva den
sammansättning, som i lagen stadgas,
i följd hvaraf de enligt 3 § erforder¬
liga val skola äga rum före 1908 års
utarånff. Af de ladamöter, hvilka då
utses, skola halfva antalet af de utaf
skolrådens elektorer utsedda och
halfva antalet af de utaf stadsfull¬
mäktige utsedda efter lottning inför
öfverstyrelsen utträda vid 1909 års
slut.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1909.
6:o) att herr Hammarlunds motion, n:o 308, må
anses besvarad genom utskottets hemställan under 5:o);
samt
7: o) att Riksdagen, med tillkännagifvande att det i
propositionen n:o 181 framlagda förslag till lag om
ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående upp¬
fostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn den 13 juni 1902, icke i oförändradt skick vunnit
Riksdagens bifall, måtte för sin del antaga följande
36
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Kungl. Maj ds förslag:
LAG
om ändrad lydelse af 8 och. 88 §j
i lagen angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt afse¬
ende försummade barn den
13 juni 1908.
Härigenom förordnas, att 2 och
28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn den 13 juni 1902
skola hafva följande ändrade lydelse:
2 §.
1 hvarje skoldistrikt skall finnas
en barnavårdsnämnd, hvilken det
åligger att i enlighet med denna lags
bestämmelser taga vård om sådana
i 1 § omförmälda. barn, som vistas
inom distriktet. Denna nämnd ut-
göres i stad, där folkskoleväsendet
handhafoes af stadsfullmäktige, af
folkskolestyrelse och eljest, där ej
särskild barnavårdsnämnd tillsättes
enligt 27 §, af skolrådet.
Folkskolestyrelse äger uppdraga
handläggningen af i denna lag af-
sedda ärenden åt en särskild nämnd,
bestående, förutom af den själf-
skrifnci eller den af domkapitel eller
i Stockholm af stadens konsistorium
utsedda ledamoten, af minst fyra
utaf styrelsens öfriga ledamöter;
skolande dock alla framställningar
till stadsfullmäktige göras af sty¬
relsen i dess helhet.
Utskottets förslag:
LAG
ora ändrad lydelse af 8 § i lagen
angående uppfostran åt van¬
artade och i sedligt afse¬
ende försummade barn den
13 juni 1908.
Härigenom förordnas, att 2 § i
lagen angående uppfostran åt van¬
artade och i sedligt afseende för¬
summade barn den 13 juni 1902
skall hafva följande ändrade lydelse:
2 §.
1 hvarje skoldistrikt skall finnas
en barnavårdsnämnd, hvilken det
åligger att i enlighet med denna lags
bestämmelser taga vård om sådana
i § 1 omförmälda barn, som vistas
inom distriktet. Denna nämnd ut-
göres i de distrikt, där ej särskild
barnavårdsnämnd tillsättes enligt 27
§, af skolrådet eller den myndighet,
som eljest utgör skolstyrelse.
I Stockholm äger, därest särskild
barnavårdsnämnd ej finnes, öfver-
styrelsen för stadens folkskolor upp¬
draga handläggningen af i denna
lag af sedda ärenden åt en särskild
nämnd, bestående af den af stadens
konsistorium utsedde ledamoten samt
minst fyra utaf styrelsens öfriga
ledamöter; skolande dock alla fram¬
ställningar till stadsfullmäktige göras
af styrelsen i dess helhet.
37
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
Kungl. Maj ds förslag:
28 §.
Då särskild styrelse på grund
af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola
afseende å afgifvande af utgifts-
och inkomstförslag för utöfvande af
styrelsens verksamhet i nämnda egen¬
skap, beviljande af medel härtill, dessa
medels handhafvande, granskning af
styrelsens förvaltning och räkenska¬
per äfvensom ansvarsfrihet för styrel¬
sen i samma egenskap, i motsvarande
tillämpning gälla de särskilda före¬
skrifter, som meddelats rörande sådan
styrelses handhafvande af folkskole¬
väsendet.
Utskottets förslag:
[28 §]
(bibehåller sin nuvarande lydelse).
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1909. januari 1909.
Stockholm den 14 maj 1908.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Reservationer:
af herrar aj Ekenstam och Mer din mot viss del af utskottets motivering;
af herrar Zetter strand, Widén, Pettersson i Södertälje, Persson i
Borrby och Persson i Malmö, hvilka yrkat:
vid punkterna l:o)—3:o) af utskottets hemställan:
att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka de i punkt
l:o) omförmälda lagförslag och fördenskull ingå i pröf¬
ning af de särskilda bestämmelserna i desamma med
tillhörande motioner;
38
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
vid punkterna 5:o) och 6:o):
att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position n:r 182 och herr Hammarlunds motion, n:r 308,
måtte för sin del antaga följande
LAG
om ändrad lydelse af 3 och 4 §§ i lagen an¬
gående folkskoleväsendet i Stockholm
den 15 maj 1903.
Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ i lagen an¬
gående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903
skola hafva följande ändrade lydelse:
3 §•
Ofverstyrelsen utgöres af tjuguen ledamöter, hvilka
utses en af Stockholms stads konsistorium, tio af stads¬
fullmäktige bland stadens vid fullmäktigeval röstberät¬
tigade inbyggare, som uppnått tjugufem år, och tio af
de territoriella församlingarnas skolråd på sådant sätt,
att hvarje skolråd väljer två elektorer och dessa elek¬
torer vid sammanträde inför ordföranden i Storkyrko-
församlingens skolråd förrätta valet.
Ledamot — — — uppdraget.
4 §•
(lika med utskottets förslag.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909. Från
och med samma dag skall öfverstyrelsen hafva den sam¬
mansättning, som i lagen stadgas, i följd hvaraf de en¬
ligt 3 § erforderliga val skola äga rum före 1908 års
39
Lagutskottets Utlåtande N:o 72.
utgång. Af de ledamöter, hvilka då utses, skola kalfva
antalet af de utaf skolrådets elektorer utsedda ock kalfva
antalet af de utaf stadsfullmäktige utsedda efter lottning
inför öfverstyrelsen utträda vid 1909 års slut.
samt vid punkten 7:o):
att utskottet kort tillstyrka kifall till det af Kungl.
Maj:t framlagda, under denna punkt omförmälda lag¬
förslag.
Herrar Fahlén ock Lindhagen kafva kegärt få kär antecknadt, att de
icke deltagit i detta ärendes kekandling inom utskottet, kerr Rudebeck
att kan icke deltagit i den slutliga kandläggningen däraf.