Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
1
N:o 56.
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1908 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om dels ändring i lagen
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärfva fast egendom den 4 maj 1906 m. m.. dels
ock åtgärder mot bolags äf vensom enskilda industriidhares
och skog sspekulanters jordförvärf i söd^ra och mellersta
delarna af riket.
Lagutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft tre
särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, n:is 129, 204 och
205, afseende dels utsträckt tillämpning af och tillägg till lagen an¬
gående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 1906, dels ock åtgärder mot bolags äfvensom
enskilda industriidkares och. skogsspekulanters jordförvärf i mellersta
och södra delarna af riket.
Uti motionen n:o 129 hafva herrar Karl Staajf, Karl Starbäck,
J. Bromée, Joh. Ström, Ad. WiklundG. Lindgren i Isliugby, Jakob
Pettersson, S. H. Kvarnzclius, Th. af Callerhohn, Ang. Henricson, Victor
Moll, K. G. Karlsson, Johan Ericsson, G. Jansson, Fridtjuv Berg och
Ernst Beckman hemställt:
l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta om sådan utvidgning
af lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att för-
Bih. till Rilcscl. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Höft. (N:o 56.) 1
2 Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
värfva fast egendom den 4 maj 1906, att densamma kommer att vinna
tillämpning för hela Gäfleborgs län;
2:o att Riksdagen måtte i skrifvelse till Knngl. Maj:t anhålla, det
täcktes Knngl. Maj:t så snart ske kan låta verkställa fullständig utred¬
ning rörande omfattningen af bolags jordförvärf i de mellersta och södra
delarne af riket samt vidtaga de åtgärder, som med anledning af denna
utredning må föranledas.
Uti motionen n:o 404 hafva herrar Carl Lindhagen, G. M. Sandin,
M. Matsson, Carl Jansson, Karl Otto, C. J. Berggren, A. Thylander, Värner
Rydén och F. W. Thorsson hemställt, att Riksdagen ville hos Kungl.
Maj:t anhålla om utredning rörande bolags äfvensom enskilde industri-
idkares och skogsspekulanters jordförvärf i de mellersta och södra delarna
af riket samt om förslag till lagstiftning i syfte att dels förekomma
sådana förvärf, dels upprätthålla gamla gårdar och upptagna odlingar
samt bereda rum för nya bosättningar och ny odling på- dylika jord¬
ägares redan förvärfvade marker inom nämnda landsdelar.
Uti motionen n:o 205 hafva herrar Carl Lindhagen, Oilas A. Erics¬
son, Öl. Olsson i See. Rob. Karlsson, J. Andersson i Baggböle, S. J.
Enänder, Fr. Berglund, C. G. Scedén, E. Sundin, Alfr. Jonsson, A. A. Eriks¬
son, Karl M. Lindh, P. Hörnsten och Joh. Johansson i Kälkebo hemställt:
att Riksdagen ville
l:o) för egen del antaga ändrad lydelse af 1 och • > §§ i lagen
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 1906 i syfte att lagen må vinna tillämpning i
hela Gäfleborgs län;
2:o) lios Kungl. Maj:t anhålla om framläggande till nästa Riks¬
dag af förslag till sådant tillägg till nämnda lag, att, då aftal om
förvärf enligt 3 § ägt rum, staten eller den kommun, där den för¬
värfvade jorden är belägen, berättigas på vissa villkor inlösa densamma.
ITcrrar Staafx
:m. Jl. motion.
Till stöd för förenämnda af herrar Staaff m. fl. gjorda hemställan
har anförts följande:
»Det torde vara påtagligt, att, sedan statsmakterna i vissa delar
af landet infört förbud för bolag att förvärfva fast egendom och sålunda
accepterat de synpunkter och principer, som ligga till grund för en
sådan förbudslagstiftning, det icke kan finnas något verkligt skäl att
icke utsträcka tillämpningen af samma principer till andra delar af
landet, där den må finnas påkallad. Har man funnit sig nödsakad att
för jordbrukets och den jordbruksidkande befolkningens vidmakthållande
Lagutskottets Utlåtande N:o 56. 3
i Norrland lagstifta på sätt som skett, bör man ock, om fara från ett
öfverhandtagande bolagsförvärf botar jordbruket och den jordbruks-
idkande befolkningen i andra trakter, se till att skydd åstadkommes
äfven i fråga om dem. Ja man synes till och med, sedan norrlands-
lagstiftningen en gång kommit till stånd, i densamma hafva anledning
till en bestämd uppfordran att rikta blicken äfven mot öfriga trakter
af landet. Ty hvad man än må hafva för tankar om norrlandslagstift-
ningen, ett måste dock säkerligen af alla erkännas, att då den skulle
komma till stånd, hade det varit vida bättre, om den kommit långt
tidigare, än som nu är fallet. Det bör då ock undvikas, att en lik¬
nande lagstiftning för vissa andra delar af riket göres först, då miss¬
förhållandena redan gått alldeles för långt.
Det är vår mening att i denna motion yrka ett omedelbart an¬
tagande af förbudslagstiftning endast beträffande den del af Gäfleborgs
län, som hittills icke blifvit lagstiftningen underlagd — detta i öfverens¬
stämmelse med Andra Kammarens redan förut intagna ståndpunkt —
men i öfrigt allenast att hemställa, det Kungl. Maj:t efter skyndsam
utredning måtte framlägga förslag om lagstiftningens utsträckande till
sådana landsdelar, där den må finnas påkallad.
Emellertid kunna redan nu åtskilliga trakter förberedelsevis nämnas,
från hvilka starka klagomål förspörjas öfver bolagsförvärf i stor skala.
Så är förhållandet med vissa delar af Värmland och Dalsland
äfvensom — ur andra synpunkter, nämligen sockerproduktionens sträfvan
efter jordbrukshemman för betodling — Skåne. Detta blott såsom
exempel.
Betänkligheterna mot norrlandslagstiftningen voro visserligen af
mångahanda art, men såsom hufvudinvändningar torde man kunna fram¬
hålla dessa två: dels att staten genom en sådan lagstiftning skulle
kränka enskildes — såväl säljares som köpares — naturliga rätt och
dels att lagstiftningen skulle locka till ett lätt verkställdt kringgående.
Den förra af dessa invändningar hafva statsmakterna själfva genom
sitt beslut om förbudslagen förklarat grundlös. Och då den sålunda
ansetts grundlös vid lagens införande, kan den uppenbart icke åberopas
mot en utsträckning af lagstiftningens grunder äfven till andra lands¬
delar. Den senare torde icke hafva vunnit stöd af hittills gjorda er¬
farenheter. Det berättas sålunda från Norrland, att man visserligen då
och då kan spåra ett kringgående af lagen, men att det icke äger rum
i någon större skala, då bolag af anseende icke lära nedlåta sig till ett
sådant tillvägagående.))
4
Herrar Lind¬
hagens m. fl.
motion
n:o $04.
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
Herrar Lindhagen m. fl. hafva motiverat sin ofvannämnda i moti¬
onen n:o 204 gjorda framställning- på följande sätt:
»I tvenne motioner inom Andra Kammaren vid 1907 års riksdag
(nås 146—147) påkallades åtgärder gentemot bolags jordförvärf på
landet i mellersta och södra delarna af riket, på sätt redan delvis skett
för de sex nordligaste länen. Den ena motionen afsåg förbud för vidare
bolagsförvärf och den andra ingripande å bolags och enskilda skogs-
spekulanters redan förvärfvade hemman. I en särskild motion n:o 196
hemställde två representanter i kammaren för Värmlands län, med in¬
stämmande af fem andra representanter för länet, att beslut måtte sär¬
skild^ såvidt Värmlands län angår, fattas i öfverensstämmelse med de
två förutnämnda motionerna.
Motionen om förvärfsförbud antogs af Andra och afslogs af Första
Kammaren. Den andra motionen afslogs af båda kamrarna, i den andra
dock efter votering med 85 röster mot 84.
Förbud mot bolagsförvärf.
Beträffande denna sak hänvisas till motiveringen i förstnämnda
motion n:o 146 (sid. 3—11). Ur den där åberopade statistik må här
blott återupprepas, hurusom enligt befallningshafvandes femårsberättelser
fastigheter å landsbygden, tillhöriga inhemska aktiebolag — oberäknad t
järnvägsaktiebolag — inom södra och mellersta delarna af riket utgjort:
år 1885 .................. 1,257,7 5 5 mantal
>> 1895 ................. 1,635,412 >>
» 1900 .................. 2,004,017
Af hitintills inkomna femårsberättelser för åren 1901—1905 jämte
särskildt inhämtade upplysningar i öfriga fall inhämtas, att förenämnda
aktiebolagsförvärf inom södra och mellersta delarna af riket visa år 1905
i jämförelse med ställningen år 1900:
Stockholms
|
län
|
år
|
1900 ......
|
...... 291
|
mantal
|
41 utjordar
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 257
|
* »
|
148 »
|
Uppsala
|
»
|
|
1900 ......
|
...... 254
|
»
|
90
|
»
|
|
»
|
1905 ......
|
...... 205
|
* »
|
90
|
Södermanlands
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 30
|
»
|
10 »
|
»
|
y>
|
»
|
1905 ......
|
...... 68
|
»
|
65 »
|
Östergötlands
|
|
»
|
1900 ......
|
...... 198
|
»
|
173 »
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 204
|
»
|
219
|
Jönköpings
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 20
|
»
|
19 »
|
* Minskningarne bero på, att stora bolagskomplexer öfvergått i enskild ägo.
Lagutskottets Utlåtande N:ö 56. 5
Jönköpings
|
län
|
o
ar
|
1905 ......
|
...... 35 mantal
|
41 utiordar
|
Kronobergs
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 67
|
|
10
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 94
|
|
25
|
»
|
Kalmar
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 77
|
»
|
15
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 .......
|
...... 87
|
»
|
42
|
»
|
Gottlands
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 17
|
»
|
29
|
|
»
|
|
|
1905 ......
|
...... 18
|
»
|
42
|
»
|
Blekinge
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 5
|
»
|
10
|
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 6
|
»
|
15
|
»
|
Kristianstads
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 22
|
»
|
15
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 25
|
»
|
51
|
»
|
Malmöhus
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 20
|
|
15
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 98
|
»
|
193
|
»
|
Hallands
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 5
|
»
|
3
|
»
|
»
|
»
|
.»
|
1905 ......
|
...... 10
|
»
|
128
|
|
Göt. o. Bohus
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 36
|
»
|
59
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 43
|
»
|
104
|
»
|
Alfsborgs
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 82
|
»
|
18
|
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
_ *
|
»
|
—
|
»
|
Skaraborgs
|
»
|
|
1900 ......
|
...... 81
|
»
|
53
|
>
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 106
|
»
|
108
|
»
|
Värmlands
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 182
|
»
|
208
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 185
|
»
|
226
|
|
Örebro
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 352
|
»
|
152
|
»
|
»
|
|
»
|
1905 ......
|
...... 339 * •
|
1 »
|
210
|
y>
|
Västmanlands
|
»
|
»
|
1900 ......
|
...... 201
|
»
|
117
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1905 ......
|
...... 202
|
|
193
|
»
|
Till denna aktiebolagsjord kommer antalet fastigheter, som ägas af
handelsbolag, enskilda industriidkare och skogs spekulanter samt utländska
bolag. Siffrorna äro sannolikt icke alltid fullt pålitliga. 1 allmänhet lärer
det verkliga antalet aktiebolagsliemman vara något högre än femårs¬
berättelserna utvisa, hvilket ock norrlandskommitténs undersökning för
de sex nordligaste länen utvisade.
Orsakerna till bolagsförvärfven ha hitintills vanligen varit önskan
att åtkomma skogshemman och på vissa orter mark för betodling.
En ny anledning lärer på senaste tiden ha tillkommit på vissa orter,
nämligen en sträfvan att komma åt samtliga hemman, som ligga längs
vattendrag, i synnerhet ofvanom och nedanför vattenfall. Äfven här upp-
gifves samma metoder användas, som kommit i tillämpning i Norrland,
såsom inköp af någon andel i hemman, som öfvergått till ett stärbhus,
och i öfrigt lock och pock på hvarjehanda sätt.
* Någon uppgift liar ej kunnat erhållas.
** Nedgången torde bero på, att staten köpt en stor bruksegendom, hvaraf öfver
17 mantal hör till Örebro län.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
Frågan kan vara, om ingripandet bör begränsas endast till bolag-
Norrlandslagen lärer visserligen ha verkat såsom man antog. Bolags-
förvärfven med sin stora utsträckning äro förekomna, i den mån de
förbjudits. Här och hvar äga fortfarande köp ruin af enskilda industii-
idkare och slcogsspekulanter. Jämväl inträffar, att köp sker af personer,
som endast äro ombud för bolag, men detta inträffar icke närmelsevis i
samma omfattning som bolagsförvärfven. Men dessa enskilda förvärf
synas i alla fall vara förtjänta af uppmärksamhet. Att drabba äfven dem
later sig nog göra utan afsevärd olägenhet. Men en svårighet är att
finna någon form, som kan tillfredsställa juristerna. Motionen af ai
1901 äfvensom ett finskt förslag innehålla utkast till en lösning äfven
af denna fråga.
Ingripande å bolagshemman.
Anses bolags alltför stora jordförvärf böra förekommas såsom ledande
till missförhållanden, borde det vara klart, att man har anledning att
också ingripa mot de missförhållanden, som redan uppkommit, där bolag
lagt under sig stora landsdelar. Det är nämligen just erfarenheterna om
dessa förvärfs olägenheter, som födt tanken på förvärf sförbud. Fram¬
ställningar i båda afseendena äga ett oupplösligt sammanhang.
Vid förra riksdagen påkallades därför i förenämnda motion n:o 147,
att, i anslutning till norrlandskommitténs undersökning för de nordligare
delarna af riket, en motsvarande utredning rörande jordbrukets tillstånd,
odlingens fortgång och arrendatorernas ställning pa bolag och enskilde
skogsspekulanter tillhöriga hemman måtte äga rum jämväl i mellersta
och södra delarna af riket samt de förslag till lagstiftning eller andra
åtgärder framläggas, som kunde vara ägnade att vidmakthålla och be¬
främja jordbruket på dylika hemman. Motiven återfinnas i motionen
n:o 146 (sid. 16—18). ' En dylik undersökning beliöfver ej utföras
öfverallt, utan endast där bolagsjord af någon betydenhet förekommer.
Redan den detaljerade statistiken till befallningshafvande* femårsberät¬
telser lämnar här en ledning.
Lagutskottet afstyrkte denna framställning. Förhållandena på bo-
lagshemmanen i södra och mellersta delarne af landet äro, sade utskottet,
för Riksdagen tämligen väl kända och torde i allmänhet kunna i stolt
sedt jämställas med förhållandena å hemman i enskild ägo.
Detta är, synes det oss, ett väl lättvindigt sätt att affärda en
högst allvarlig fråga. Förhållandet är, att de nämnda förhållandena
visst icke äro för Riksdagen kända. Och de riksdagsmän, som veta
7
/
Lagutskottets Utlåtande
N:o 56.
något och på samma gång behjärta saken, kunna vitsorda, att det i
en mängd fall är illa beställdt med folket och tillgodogörandet åt jord-
brulcsmöjligheterna på bolagshemman. Vitsordet torta riksdagen nan
värmlandsrepresentanter i Andra Kammaren är ett sådant exempe .
Saken är i själfva verket den, att tran fleia bolagsoiter i södia
och mellersta Sverige klagas öfver, att gamla bondgårdar nedläggas och
odlad jord utlägges till skog. Färska vittnesbörd därom hafva nyligen
erhållits från bergslagerna i Örebro län och olika orter i Värmlands län.
Svårigheten att få mark för nya bosättningar på bolagens domäner
känner man af gammalt. Att folket vanligen är osjälfständigaie däi än
på egen grund, är också en lika bekant som själ!klar sak.
Man ordar så mycket om emigrationen, om anskaffande åt jord¬
bruk och boningsplatser åt folket. Men när det kommer till stycket,
stannar det vid små filantropiska ansatser, såsom anslag på krångliga
villkor ur en statsfond, innehållande en handfull penningar. Under
tiden går hemsökelsen obehindradt lits öfver odalgårdar, redan färdiga
småbruk och boningar, som tillskapats under århundradens flit och föi-
sakelser. Plats för nya bosättningar på dylika trakter är det icke tal
om. Detta är en svensk jordpolitik sedan en generation tillbaka, och
någon ljusning i detta mörker kan knappast spanas.»
Till stöd för sina framställningar i motionen n:o 205 hafva herrar
Lindhagen m. fl. anfört:
»I en föregående motion (n:o 204) har sysslats med frågan om
bolagens jordförvärf i södra och mellersta delarne af riket, I samman¬
hang därmed föranledes man att återupptaga frågan att utvidga det
begränsade förbud för bolag och törening att förvärfva fastighet pa
landet i Norrland och Dalarne, hvithet genomfördes enligt lagen den 4
maj 1906. Dessa begränsningar bestå dels i att lagen gäller endast eu
obetydlig del af Gäflcborgs län och dels däri, att enligt lagens 3 § det
är medgifvet för bolag att fortfarande förvärfva den del af ett hemmans
afrösningsjord med impedimenter, som ej är att, på sätt i paragrafen
närmare bestämmes, hänföra till stödskog och odlingsområde.
Senast vid förra årets riksdag yrkades i detta afseende uti en i
Andra Kammaren väckt motion (n:o 146 sid. 11—15) att lagen måtte
vinna tillämpning i hela Gäfleborgs län samt att från förvärfsförbudet
undantag enligt o § ej måtte medgifvas och särskildt ej . för lappmar¬
kerna äfvensom för socknar, där vid afvittringen en afsevärd del af
skogsanslaget afsatts till allmänningar, eller ock stadgas, att förvärf,
Herrar Lind¬
hagens m. Jl.
motion n:o 205.
Vi sköttel $
yttrande.
B Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
som jämlikt 3 § kommit till stånd, skall hembjudas stat och kommun
till inlösen.
Första Kammaren afslog motionen i alla delar. Andra kammaren
åter beslöt, dels att 1906 års lag skulle omfatta hela Gäfleborgs län,
dels att förvärf enligt 3 § ej skulle medgifvas i lappmarkerna och dels
att på öfriga orter dylikt förvärf skulle hembjudas stat eller kommun,
hvilket sistnämnda beslut utmynnade i en skrifvelse.
Denna sak tål ej uppskof. Faran i dröjsmål ligger med hänsyn
till medgifvandet i 3 § för närvarande särskildt däri, att de i lagen
förutsatta närmare föreskrifterna om bland annat sättet för särskiljande
af mark enligt nämnda paragraf äro nu utfärdade, hvarefter förvärf af
jord, i den mån lagen medgifver det, kan taga fart. Det är således
behöfligt att återkomma med ärendet. Till sakens förenklande må dock
angelägenheten att 3 § ej må äga tillämpning i lappmarkerna kunna
i nödfall öfvergifvas såsom i någon mån tillgodosedt äfven genom den
sista framställningen. Såsom närmare motiv åberopas innehållet i förra
årets motion.))
1 herrar Staaffs m. fl. förevarande motion och herrar Lindhagens
in. fl. motion n:o 205 har under 1) yrkats, att lagen angående för¬
bud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
den 4 maj 1906 måtte utsträckas att gälla hela Gäfleborgs län. Lagen
gäller för närvarande endast Ofvanåkers, Yoxna, Los’, Färila, Ramsjö
och Hassela socknar samt Hamra kapellag af berörda län. Såsom
redan 1907 års lagutskott framhöll, torde emellertid någon giltig
anledning att stanna vid dessa socknar af ifrågavarande län icke före¬
ligga. Enligt Norrlandskommitténs utredningar ägde inom öfriga, af motio¬
närerna afsedda delar af detta län år 1900 sågverksaktiebolag, sågverks-
ägare och bruksägare 39 procent af arealen af den enskilde tillhöriga
jorden. Inom t. ex. Ljusdals socken hade trävaruindustriens, till hufvud¬
saklig del aktiebolags, jordförvärf under tiden 1885—1900 ökats från
12,2 till 41,1 procent af hela mantalet. Norrlandskommitténs äldre
förbud sförslag, omfattade också hela länet, och reservanter inom kom¬
mittén vidhöllo denna ståndpunkt jämväl i det slutliga betänkandet.
Kommittén stannade emellertid vid att föreslå lagens tillämpning endast
å de socknar inom länet, som enligt kommitténs åsikt företedde den typiskt
norrländska karaktären. 1 sitt utlåtande öfver kommittéförslaget framhöll
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län, såsom det synes med
rätta, att detsamma i denna del vore fotadt på alltför godtyckligt valda
grunder. Kungl. Maj:ts befallningshafvande förmälte sig ej heller kunna
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
instämma i kommitténs åsikt, att endast i dessa uppräknade socknar af
länet bolagens jordförvärf skulle behöfva motarbetas. Att detta skedde,
vore enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening önskvärdt äfven
inom länet i öfrigt. Vid nu anförda förhållanden och då i vissa af de
af förbudslagen oberörda delar af länet bolagsförvärfven lära fortgå
i ofta afsevärd omfattning, synes utskottet en sådan utsträckning af
förvärfsförbudet till hela Gäflehorgs län böra ske, som nu påyrkats.
Vidkommande därefter den i herrar Lindhagens m. fl. sistberörda
motion n:o 205 under 2) gjorda framställning om förslag till sådant tillägg
till förenämnda lag, att, då aftal om förvärf enligt lagens 3 § ägt rum,
staten eller den kommun, där den förvärfvade jorden är belägen, be¬
rättigas på vissa villkor inlösa densamma, hvilar denna framställning
på den uppfattningen, att den enligt berörda lag bolag och förening
medgifna rätt att fortfarande förvärfva den del af ett hemmans afrös¬
ningsjord med impedimenter, som ej är att, på sätt i lagen närmare
bestämmes, hänföra till stödskog och odlingsområde, är ägnad att
väsentligen förminska lagens nyttiga verkan. Det synes utskottet icke
heller kunna jäfvas, att det under många omständigheter kan vara be¬
tänkligt, att bolagen skola vara satta i tillfälle att ytterligare öka sin
ekonomiska öfvermakt genom att af hemmansägarne förvärfva skog i så
vidsträckt omfattning, som fortfarande kan ske. Redan Norrlands-
kommittén framhöll, att det vore lyckligast, om den öfverloppsmark,
som kommittén undantagit från förvärfsförbudet, kunde komma att om¬
bildas till allmänningar. Och af två af kommitténs ledamöter hem¬
ställdes, att viss skogsmark skulle få undantagas från förbudet endast
under villkor, att staten eller kommunen berättigades inlösa marken.
Nu ifrågavarande af herrar Lindhagen m. fl. gjorda framställning, som
år 1907 i dess då föreliggande form biträddes af Riksdagens Ändra
Kammare, synes alltså utskottet förtjänt af beaktande såsom en utväg
åtminstone i vissa fall för ett verkligt uppnående af det med den ifråga¬
varande lagen åsyftade ändamålet.
Hvad åter angår det under 2) i herrar Staaffs m. fl. förevarande
motion samt de i herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 204 gjorda-
yrkanden rörande bolags och enskilda industriidkares och skogsspekulan-
ters jordförvärf i de mellersta och södra delarna af riket, kunna de¬
samma icke af utskottet förordas. Den norrländska förbudslagstift-
ning, hvarom ofvan talats, har föranledts och föranledes af den fara,
som bolagens där öfverhandtagande jordförvärf ansetts innebära för
jordbruket och den själfägande jordbrukarbefolkningens existens i Norr-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
land. Såsom särskilda medverkande orsaker till det norrländska jord¬
brukets svaghet och behotvet åt åtgärder för dess uppehållande måste
äfven tagas i beräkning klimatet och jordens beskaffenhet m. fl. om¬
ständigheter, som där bidragit att skapa särskilda förhållanden. I mellersta
och södra delarna af vårt land är jordbrukets ställning en helt annan.
Om någon fara för denna näringsgrens bestånd kan här icke med fog
talas, och någon sådan kan utskottet icke finna ådagalagd af de af
herrar Lindhagen m. fl. åberopade, från länsstyrelsernas berättelser
hämtade jämförande uppgifter angående aktiebolags markinnehaf eller
af hvad motionärerna i öfrigt anfört. Att i sistberörda delar af vårt
land jord liksom annan egendom understundom förvärfvas hufvudsak¬
ligen eller endast i spekulationssyfte, torde väl ingen lagstiftning kunna
förekomma. I hvilken omfattning förvärf i sådant syfte äga rum, kan
väl knappast heller utrönas. Och att fall förekomma, där redan för-
värfvade gårdar och upptagna odlingar icke uppehållas och jord icke
så användes, som ur rationell synpunkt kunde vara önskligast, kan
enligt utskottets mening icke utgöra tillräckligt skäl att för hela syd¬
ligare delen af vårt land så ingripa i bestående förhållanden, som nu
synes åsyftas.
På grund af hvad sålunda förekommit, lår utskottet hemställa:
1) att Riksdagen, med anledning af den under 1)
i herrar Staaffs m. fl. förevarande motion samt den i
herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 205 under 1)
gjorda framställning, måtte för sin del besluta, att
1 och 3 §§ i lagen den 6 maj 1906 angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan
stadgas förvärfva fast egendom å landet inom Nedan-
Siljans, Ofvan-Siljans eller Väster-Dals fögderi eller
Envikens eller Svärdsjö socken i Kopparbergs län eller
inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster¬
bottens eller Norrbottens län. — Å fastighet i köping
eller å annan ort, där den för städerna gällande ord¬
ning för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag
ej tillämpning.
I
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
11
3 §•
Bolag eller förening må förvärfva den del af ett
hemmans afrösningsjord med impedimenter, hvilken i
den ordning 5 § stadgar pröfvas ej vara att hänföra
till stödskog eller odlingsområde enligt hvad nedan
sägs; skolande hvad sålunda förvärfvas från hemmanet
afskiljas genom jordafsöndring.
Till stödskog skall hänföras:
a) inom de norrländska länen så mycken till
skogsbörd duglig och i förhållande till inägorna be¬
kvämt belägen mark, som på hemmanet belöper efter
en areal för helt mantal af:
1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens
läns lappmarker ofvan odlingsgränsen samt inom Frost¬
vikens, Hotagens, Offerdals, Kalls, Are, Undersåkers,
Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klöfsjö, Linsells
och Lillherrdals socknar i Jämtlands län;
1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens
läns lappmarker nedom odlingsgränsen samt inom
Muonionalusta, Pajala, Tärendö och Korpilombolo sock¬
nar i förstnämnda län; samt
1,000 hektar inom de öfriga delarna af Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län äfvensom inom Väster-
norrlands och Gäflehorgs län;
skolande,® då fråga är om hemman, hvars skattetal
understiger ett åttondels mantal, den sålunda bestämda
arealen höjas med en fjärdedel, dock ej till mera än
hvad på ett åttondels mantal belöper;
b) inom de i 1 § nämnda delar af Kopparbergs
län hvad vid verkställdt storskifte betecknas såsom
hemskog och fäbodskog.
Till odlingsområde skola hänföras till odling tjän¬
liga myrmarker och andra odlingslägenheter, som i
anseende till läge, omfattning och jordens beskaffenhet
ägna sig för upptagande af själfständiga jordbruk
eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande
jordbruk.
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
2) att Riksdagen med anledning af den i herrar
Lindhagens m. fl. motion n:o 205 under 2) gjorda
framställning måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådant tillägg till nyssnämnda lag, att, då aftal om
förvärf enligt lagens 3 § ägt rum, staten eller den
kommun, där den förvärfvade jorden är belägen, be¬
rättigas på vissa villkor inlösa densamma;
3) att det i herrar Staaffs m. fl. förenämnda
motion under 2) gjorda yrkande äfvensom herrar Lind¬
hagens m. fl. förenämnda motion n:o 204 icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1908.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
13
Reservationer:
beträffande punkterna 1) och 2) af utskottets hemställan:
af herrar Trygger, Ridderbjelke, Gustaf Andersson, Lilliesköld,
a/ Ekenstam och Carl Nyström, hvilka ansett, att jämväl herrar Staaffs
m. fl. uti ifrågavarande motion under punkten 1) gjorda framställning
samt herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 205 bort af utskottet afstyrka»;
beträffande punkten 2) af utskottets hemställan:
af herrar Widén och Åkerlund; samt
beträffande punkten 3) af utskottets hemställan:
af herrar Zetterstrand, Lindhagen, Widén, Åkerlund, Jansson i
Edsbäcken; Nordin, Pettersson i Södertälje och C. J. Berggren, hvilka
anfört:
»Vi finna de skäl välgrundade, som i motionerna n:o 129 och
n:o 204 anförts till förmån för en utredning rörande bolags jordförvärf
i södra och mellersta delarna af riket och eventuellt förbud för dylika
förvärf. Denna utredning anse vi på sätt i motionen n:o 204 framhållits
böra afse äfven frågan om behöfligheten för vissa orter att vidtaga åt¬
gärder för upprätthållande af gamla gårdar och upptagna odlingar samt
beredande af utväg för nya bosättningar.
Det hemställes alltså,
att Riksdagen i anledning af de under 2) i herrar
Staaffs m. fl. förevarande motion och herrar Lind¬
hagens m. fl. motion n:o 204 gjorda framställningar
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa en full¬
ständig utredning rörande bolags jordförvärf i de
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Häft. 3
14
Lagutskottets Utlåtande N:ö 56.
mellersta och södra delarna af riket samt föreslå Riks¬
dagen de åtgärder, som af denna utredning må på¬
kallas.»
Herrar Ruäebeck och Ersson hafva begärt få här antecknadt, att
de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, samt herr
Fahlén, att han icke deltagit i den slutliga handläggningen däraf.
STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.