Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
1
N:o 28.
Ant. till Eiksd. kansli den 2 mars 1908, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl.
Maj.t angående bestämmelser i syfte att inteckning i—
tomträtt må i kreditafseende likställas med fastighds-
inteckning m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 209, hafva herrar C. A. Lindhagen och K. A. Tengdahl
anfört följande:
»För att tomträtten skall komma till någon användning, måste åt¬
gärder vidtagas för att skapa tomträttskredit, det vill säga utvägar till
att erhålla lån mot säkerhet af inteckning i tomträtt. För detta ända¬
mål bör man uppsöka alla tillgängliga åtgärder.
En själfskrifven utväg är att påräkna bidrag från de betydande
lånemedel, som disponeras af postsparbanken, andra sparbanker, riks-
försäkringsanstalten, enskilda försäkringsanstalter, kassor och stiftelser
samt andra dylika inrättningar. Dessas reglementen medgifva dock ej
utlåning mot säkerhet af inteckning i tomträtt, och oafsedt detta pläga
de ej gärna lämna ut lån till sådana allmännyttiga företag som skapande
af små jordbruk och byggandet af billiga bostäder. Dessa hinder måste
undanröjas, och, i den mån de uppställas af gällande bestämmelser,
måste i första hand ändring i de senare åstadkommas.
Uti åtskilliga af Konung och Riksdag antagna författningar fast¬
slås sålunda, att intecknirsgssäkerhet för vissa lån afser endast fastighets-
Bih. till Biksd. Prof. 190S. 7 Samt. 26 Häft. (N;o 28.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 28-
inteckning. Så är förhållandet i 18 § af förordningen om postspar¬
banken den 22 juni 1883 uti dess år 1902 antagna lydelse, i 12 § af
lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 och i 123 § i lagen den
24 april 1903 om försäkringsrörelse. Enahanda är förhållandet i åt¬
skilliga af Kungl. Maj: t ensam fastställda reglementen för inrättningar,
som utlåna medel. I dessa fall bör det principiellt stadgas i författ-
ningarne, att inteckning i tomträtt skall under vissa betingelser anses
likvärdig med vanlig inteckning.
En svårighet, som nog till en början kommer att möta, är
den vanliga och förklarliga fördomen mot något, som är nytt och opröf-
vadt. Inteckning i tomträtt bör dock blifva lika säker som vanlig in¬
teckning i fastighet. Erfarenheterna från utlandet lära, att utlåning för
byggandet af billiga bostäder åt menige man är en sund och säker affär,
hvarpå nästan aldrig förloras något. Det äfventyras sällan, att dylika
byggnader skola stå tomma, då de äro föremål för den stora allmän¬
hetens ständiga efterfrågan. Bakom realsäkerheten stå ej heller kon¬
struerade värden, hvilka tillskapats genom ofta osund spekulation, utan
folkets dagliga arbete. Detta värde ökas ytterligare däraf att arbetarens
ekonomi stärkes genom att han bor bra och billigt och under trygga
villkor i öfrigt. Oftast kommer väl också vederbörande samhälle att
med sin breda rygg stå såsom garant för det hela. Samhället sörjer
för att stadsplanen med alla dess anordningar blir god och upprätt-
hålles för framtiden.
Då emellertid tomträtten endast beviljas för viss tid i sänder,
torde i vanliga fall ett lån mot inteckning i tomträtt behöfva vara ett
amorteringslån, afsedt att slutbetalas under upplåtelsetiden. Därest vid
tomträttstidens slut lösen skall gäldas för byggnaden, blir förhållandet
förändradt. I allmänna lagen stadgas dessutom, att dylik lösen tillfaller
främst inteckningshafvare. Ifall lösen gifves, synas lånen sålunda
ej behöfva vara amorteringslån utan kunna åtminstone till stor del
göras fasta.
Beträffande härefter svårigheterna att i förefintliga låneanstalter
oafsedt säkerheten erhålla lån till allmännyttiga företag af ifrågavarande
beskaffenhet, föreskrifves för postsparbanken uttryckligen i förenämnda
förordnings 18 § så försiktiga bestämmelser rörande de förvaltade medlens
placering, att ett särskildt tillägg erfordras, hvarigenom banken be¬
myndigas utlåna någon del af sina tillgångar till befrämjande af sådana
allmännyttiga företag, som ofvan sägs.
En motion i sådant syfte väcktes vid 1904 års riksdag i Andra
Kammaren af herr M. F. Nyström. Motionären föreslog, att af bankens
Lagutskottets Utlåtande N:o 28■ 3
medel högst 720 finge användas för utlåning till bostadsföreningar och
aktiebolag, som hade till uteslutande uppgift att befordra den allmän¬
nyttiga byggnadsverksamheten bland städernas arbetare och mindre
bemedlade befolkning. Statsutskottet afstyrkte motionen af den anförda
grund, att vid samma riksdag förelåg ett regeringsförslag om en statens
egnahemslånerörelse för landsbygden. Innan den frågan pröfvats, fann
utskottet det mindre välbetänkt att redan då fatta beslut om vissa
anordningar för det med motionen afsedda ändamålet. Under öfver-
läggningen i Andra Kammaren åberopades en af byråchefen i postspar¬
banken G. F. Sandberg afgifven promemoria, däri han kraftigt förordade
förslaget. Motionen afslogs i Första Kammaren men bifölls af den Andra.
Riksförsäkringsanstaltens tillgångar förvaltas såsom bekant af post¬
sparbanken enligt de för banken gällande föreskrifter.
Det hemställes alltså, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla:
l:o) att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag till
ändring i gällande lagstiftning i syfte att inteckning i tomträtt må i
kreditafseende lagligen likställas med fastighetsinteckning, äfvensom
vidtaga åtgärder för att i möjligaste mån ändringar må i enahanda
syfte vidtagas i de af Kungl. Maj:t fastställda reglementen för inrätt¬
ningar, som förvalta medel;
2:o) om framläggande för Riksdagen af förslag till tillägg i förord¬
ningen angående postsparbanken, i syfte att dels banken må bemyndigas
utlåna största möjliga del af sina förvaltade medel för att bereda
mindre bemedlade personer tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bo¬
städer och dels lån af dessa medel må kunna meddelas jämväl mot
säkerhet af inteckning i tomträtt.
Med anledning af 55 § 3 mom. riksdagsordningen nödgas vi t
denna motion formellt framställa endast det under l:o upptagna yrkandet
samt upprepa yrkandet 2:o i särskild motion.»
Sist omförmälda motion har icke hänvisats till behandling af lag¬
utskottet utan öfverlämnats till annat utskott.
Då genom lag om nyttjanderätt till fast egendom af den 14 juni
1907 i vår svenska rätt infördes institutet tomträtt, skapades äfven
genom den samma dag utfärdade lagen om inteckning i tomträtt möj¬
lighet till stiftande af eu ny panträtt, hvartill vanlig nyttj anderätts-
hafvare ej äger tillgång. Det är uppenbart, att denna form af real-
Utdkotlets
yttrande.
4 Lagutskottets Utlåtande N:o 28-
säkerhet är af synnerlig betydelse just för tomträttens egen praktiska
användbarhet.
I ändamål att för tomträttshafvare underlätta möjligheten att er¬
hålla lån mot inteckning i tomträtt och sålunda röja väg för en större
användning af tomträttsinstitutet hafva nu motionärerna hemställt om åt¬
gärder för att lån mot nämnda säkerhet måtte utlämnas från vissa
under offentligt inseende och kontroll ställda penningförvaltande anstalter
och kassor samt i sådant hänseende påyrkat ändring af för dem gällande
författningar och reglementen i syfte att inteckning i tomträtt måtte i
kreditafseende likställas med fastighetsinteckning.
Beträffande till en början arten af den säkerhet, inteckning i
tomträtt afser att bereda, vill utskottet erinra, att denna naturligen
hvilar på andra förutsättningar och är beroende af väsentligen andra
omständigheter än som är fallet med inteckning i fast egendom. Själfva
tomträtten i och för sig, såsom en till tiden begränsad rätt, för hvilken
i regel ersättning skall utgå, måste ju i allmänhet anses betinga ett
jämförelsevis mindre värde. Dess begärlighet för tredje man blir
hufvudsakligen beroende på värdet af de byggnader m. m., som i det
särskilda fallet kunna höra till och medfölja tomträtten, samt på tomt¬
ägarens genom tomträttsaftalet stipulerade rättsförhållande med afseende
å dessa byggnader och tomträtten öfver hufvud. I fråga om tomträttsaf-
talets innehåll åtnjuta kontrahenterna, inom den stadgade tidsbegränsningen
för tomträttsupplåtelsens bestånd, 26—100 år, synnerligen stor frihet.
Skälet för lämnandet af denna frihet och för att tomträtten ej gifvit.s
viss större lagbestämd själfständighet gentemot tomtägaren har hufvud¬
sakligen varit önskan, att det ifrågavarande, alldeles opröfvade rätts¬
institutet skulle, utan från början gifna begränsningar, få anpassa sig
efter förhållanden, som i hvarje fall blefve de lämpligaste. I den mån
institutet hinner tränga igenom och vinna användning, torde emellertid
tomträttsupplåtelserna å de särskilda orterna komma att gifvas ett mera
bestämdt rättsligt innehåll och hos tomträtten komma att utvecklas
större förmåga att uppbära en panträtt.
Ännu har emellertid ingen som helst erfarenhet kunnat vinnas i
sagda afseende eller öfver hufvud beträffande, huru tomträtten i prak¬
tiken kan komma att hos oss verka. Utskottet kan därför för närvarande
icke förorda sådana åtgärder som de af motionärerna föreslagna, i hvad
de falla under utskottets bedömande. Dylika åtgärder skulle för öfrigt,
i brist på all erfarenhet, förmå synnerligen litet i det af motionärerna
åsyftade hänseendet, men de skulle dock kunna medföra risker och för¬
luster, hvilka icke blott för dem, som däraf berördes, blefve betungande,
Lagutskottets Utlåtande N:o 28. 5
utan kanske äfven skulle undergräfva det förtroende för den ifråga¬
varande kreditformen, hvilket beträffande denna, såväl som i fråga om
krediten i allmänhet, är det första villkoret för dess användning och
utveckling.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att den i förevarande motion under punkt l:o)
gjorda hemställan icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 mars 1908.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
Reservationer:
af lierr Lindhagen, som anfört:
Första grundvillkoret för att tomträtten skall komma till någon
afsevärd tillämpning är, att inteckning i tomträtt såsom realsäkerhet
vinner erkännande och förtroende. Utskottet medgifver också, att
nämnda form af realsäkerhet är af synnerlig betydelse för tomträttens
praktiska användbarhet.
Vill man sålunda göra det mesta möjliga för att tomträtten skall
utan dröjsmål slå igenom, måste man också låta sig vara angeläget att
utan uppskof söka föra fram inteckning i tomträtt till bland annat ett
officiellt äfven i praktiken omhuldadt rättsinstitut. Större eller mindre
likgiltighet för den förra angelägenheten alstrar naturligtvis en viss lik¬
giltighet äfven för den senare.
Att redan utskottets sympati för själfva tomträtten ej varit på¬
taglig, kan slutas däraf, att betänkandet iakttager tystnad om utskottets
ställning till tomträtten. Meningarna därom voro också inom utskottet
delade, växlande från verklig välvilja till ett skarpt framhållande, att
tomträtten vore ett misslyckadt institut, som ej borde uppmuntras, och
att upplåtelse af stat och kommun tillhörig mark endast borde ske med
full äganderätt.
Hufvudmotivet i utskottets motivering synes också hvila på en
viss benägenhet att underskatta tomträtten. Själfva tomträtten, säger
utskottet, måste anses betinga ett jämförelsevis mindre värde, och
inteckning i tomträtt är någonting helt annat äu inteckning i fast
egendom. Denna utgångspunkt, som grundväsentligt skiljer sig från
motionärernas framställning, kan vid första påseende synas antaglig,
men är, anlagd på den fråga, som nu föreligger, vilseledande och oriktig.
Tomträtt är visserligen icke detsamma som äganderätt. Men tomträtten
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
liar i likhet med den senare för hvarje speciellt fall ett alldeles bestämdt
värde. Äfven om detta värde blir mindre än då äganderätten till
själfva marken medföljer, är dock detta mindre värde lika tillräckligt
att på vissa betingelser tjäna som säkerhet för ett däremot svarande
mindre lånebelopp, som den fulla äganderätten till samma fastighet kan
på vissa betingelser uppbära ett större lån.
Utskottets andra skäl för sitt afstyrkande af motionen synes vara,
att tomträtten ännu är opröfvad. Onekligt är också, att någon bestämd
erfarenhet ej hunnit vinnas om densamma. Att däraf emellertid draga
den slutsatsen, att staten bör underlåta att bidraga till sådan erfaren¬
hets vinnande genom att äfven i hvad på staten ankommer med det
snaraste verkställa undersökning om betingelserna för tomträttskrediten,
förefaller vara föga hållbart. Staten har här dessutom ett eget omedel¬
bart intresse att bevaka. Det är nämligen enligt lagen hufvudsakligen
stat och kommun förbehållet att få upplåta jord med tomträtt. Då bör
väl staten jämväl för egen räkning beflita sig om att utreda kredit-
frågan.
Utskottet synes nu i strid häremot menat, att staten bör afvakta
de anordningar och erfarenheter, som kunna vinnas »å de särskilda
orterna», hvarmed förmodligen syftas på de kommunala initiativen.
Man behöfver dock ej frukta, att ej kommunerna skola komma före
med sina anordningar, innan en riksdagsskrivelse i ämnet leder till
något. Redan inom den närmaste tiden blir med säkerhet Stockholms
stad för sin del färdig med sina tomträttsvillkor och kreditanordningar.
Men kommunerna behöfva äfven hjälp i statsmaktens initiativ. Sålunda
stöder sig motståndet inom kommunerna mot tomträttens tillämpning
bland annat på det städse upprepade talet, att statsmyndigheternas
lagar och författningar ännu ej känna till tomträttskrediten. Det är
med andra ord äfven för framgången i de kommunala sträfvanaena för
tomträttens förverkligande af betydelse, att staten ej håller sig i efter¬
hand utan samtidigt går till verket med ett kraftigare och målmed¬
vetnare intresse än det, som afspeglar sig i utskottets förevarande
hemställan.
Däremot kan det ej begäras, att alla skola vara lika vissa på
saken som motionärerna. Ett bifall till motionen bör lämpligen in¬
skränkas till begäran om en utredning.
Jag hemställer alltså,
att Riksdagen i anledning af den i förevarande
motion under punkt 1) gjorda hemställan ville anhålla,
8 Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
det täcktes Kungi. Maj:t taga i öfvervägande huru¬
vida, i livad mån och under hvilka villkor inteckning
i tomträtt må såsom säkerhet för lån kunna uti lagar
och författningar likställas med vanlig fastighetsin-
teckning, samt därefter för Riksdagen, i den mån af¬
görande t kräfver dess medverkan, framlägga de för¬
slag, hvartill utredningen kan gifva anledning.»
af lierr Pettersson från Södertälge, som instämt uti den i herr
Lindhagens reservation gjorda hemställan.
Herr Piudebeck har begärt få här antecknadt, att lian icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.