RIKSDAGENS PROTOKOLL
1908. Andra Kammaren. N:o 57.
Tisdagen den 5 maj.
Kl. Vs 3 e. m.
§ 1-
Justerades protokollen för den 28 och den 29 nästlidna april.
§ 2.
"Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg.
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare professor K.
Warburg lider af febersjukdom och därför tills vidare är oförmögen
att deltaga i riksdagsarbetet, intygar på heder och samvete
Stockholm den 4 maj 1908.
T. Hwass.
Med. D:r.
Legitimerad läkare.
§ 3.
Herr statsrådet m. m. A. H. Hammarskjöld aflämnade Kungl.
JVIaj:ts proposition till Riksdagen angående anvisande af anslag till
en biologisk undersökning af sjön Tåkern.
Nämnda proposition bordlädes på begäran.
§ 4.
Föredrogos men blefvo ånyo bordlagda statsutskottets memorial
och utlåtanden n:is 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 101,
102, 103, 104, 105, 106, 107, 108 och 109, sammansatta stats-
och lagutskottets utlåtande n:o 13 samt lagutskottets utlåtande
n:o 57.
Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 57.
1
N.o 57.
O
Tisdagen den 5 Maj.
§ 5.
Till bordläggning anmäldes:
statutskottets memorial, n:o 110, i anledning af vissa delar af
kamrarnas skiljaktiga beslut rörande lönereglering för landsstaterna,
i länen m. m.; och
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 33,
i anledning af Första Kammarens beslut i fråga om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående ersättning åt vissa ledamöter i inskrifnings-
nämnd och inskrifningsrevision.
§ 6.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser
dels till Konungen:
n:o 72, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af tre lägenheter från förra ryttmästarbostället Yalåkra n:is
4 och 5 i Högsby socken af Kalmar län;
n:o 73, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa områden från förra militiebostället 1 mantal GustacL
n:o 5 Norrgård i Vikingstads socken af Östergötlands län;
n:o 74, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af förra militiebostället Norr Fensta n:is 1 och 2 om 2'
mantal i Västmanlands län;
n:o 75, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett område från förra regementsskrifvarbostället Ekeby
n:o 1 i Västmanlands län;
n:o 76, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af två lägenheter från förra hospitalshemmanet 3A mantal
Hunnerstorp n:o 1 i Hofs socken af Östergötlands län;
n:o 77, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra ryttmästarbostället Lyftinge n:is 2 och 3
med underlydande i Västmanlands län hörande lägenhet Rakriöu
n:o 1, en äng;
n:o 78, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Jönköpings stad af den till förra landshöfdingeboställefc
3 mantal Rydhof n:o 1 i Jönköpings län hörande vattenrätt i
Munksjön;
n:o 79, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af ett område från Uppsala slottsjord till Uppsala universitet
för utvidgning af akademiska sjukhusets i Uppsala tomt; och
Tisdagen den 5 Maj. 3 jf:0 57
n:o 80, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående ägo-
byte mellan kronan och Stockholms stad;
dels ock till fullmäktige i riksgäldskontoret, n:o 106, angående
tillhandahållande af medel för uppförande af stationsbyggnader för
telegrafverkets behof i Stockholm och Göteborg.
Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag
till Riksdagens skrifvelse till Konungen, n:o 107, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
restitution af erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för
socker, som användts vid tillverkning af exportvaror.
Justerades protokollsutdrag.
§ 8.
Afgåfvos följande nya motioner, nämligen af:
herr T. Zetierstrand, n:o 328, i anledning af motionen n:o 206
med förslag till lag angående förekommande af vanhäfd å vissa jord¬
bruk i Norrland och Dalarne; och
herr E. Hammarlund, n:o 329, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
läroanstalter.
Dessa motioner blefvo på begäran lagda på bordet.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr E. I). V. Martin under 2 dagar fr. 0. m. den 6 maj,
» C. Sandquist » 7 » » » 6 »
* O. Emthén » den 6 maj och
* J. W. Lundin » 4 dagar fr. 0. m. den 6 maj.
Häruppå åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,52 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
N:o 57. 4
Onsdagen den 6 Maj.
Onsdagen den 6 maj.
Kl. 11 f. m.
§ 1-
Herr talmannen tillkännagaf, att till kamrarnas talmän ingått
följande telegram:
Mottagen ock framfören vårt varma ock kjärtliga tack för Riks¬
dagens lyckönskan på vår kröllopsdag.
"Wilhelm. Maria.
§ 2.
Föredrogs ock känvisades till statsutskottet Kungi Maj:ts på
kammarens bord liggande proposition angående anvisande af anslag
till en kiologisk undersökning af sjön Tåkern.
§ 3.
Yidare föredrogos kvar för sig de å kammarens körd kvilande
motionerna; ock känvisades därvid kerr T. Zetterstrands motion,
n:o 328, till lagutskottet ock kerr E. Hammarlunds motion, n:o
329, till statsutskottet.
§ 4.
Statsutskottets käruppå föredragna memorial, n:o 110, i an¬
ledning af vissa delar af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande löne¬
reglering för landsstaterna i länen m. m., lades till kandlingarna.
§ 5.
Föredrogs, men bordlädes åter Andra Kammarens femte till¬
fälliga utskotts utlåtande n:o 33.
§ 6.
Vid föredragning härefter af sammansatta stats- ock lagutskottets
memorial, n:o 12, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut be¬
träffande utskottets utlåtande n:o 11, i anledning af Kungl. Maj:ts
5
N:0 57.
Onsdagen den 6 Maj.
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 35 och 80
§§ i gällande väglag samt en med föranledande af propositionen
väckt motion, blef utskottets hemställan af kammaren bifallen.
§ 7.
Vidare förelåg till afgörande Andra Kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande, n:o 32, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående folkskolans reformering till en botten¬
skola m. m.
I en inom Andra Kammaren vid innevarande riksdag väckt
motion, n:o 102, hade friherre A. T. Adélswärd föreslagit, det Riks¬
dagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa utredning och
till Riksdagen framlägga förslag,
dels till sådan ändring i undervisningsväsendet, att folkskolan
komme att utgöra det första ledet i undervisningssystemet och om¬
organiseras till s. k. bottenskola,
dels därefter till inrättandet i större utsträckning än hittills af
yrkes- och fackskolor i samband med en inskränkning i fordran på
universitetsbildning och afläggandet af akademisk examen såsom
kompetensvillkor för vissa allmänna tjänster.
Utskottet hemställde emellertid, att friherre Adelswärds ifråga¬
varande motion ej måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
Friherre Adélswärd, som yttrade: Herr talman, mina herrar 1
Det torde vara ganska ovanligt, att eu motionär, som själf varit
medlem af ett utskott, som afstyrkt hans motion, icke därvid har
begagnat tillfället att reservera sig mot ett sådant beslut. Förkla¬
ringen därtill ligger uti utskottets motivering, hvilken, såsom herrarna
torde hafva funnit, till alla delar går i öfverensstämmelse med motio¬
nens syfte och på allt sätt vitsordar det berättigade uti motionens
afsikter. Skälen till att det slut, hvari denna motivering utmynnar,
likvisst blifvit ett afslagsyrkande, ligger också uti hvad som i utlåtandet
blifvit framhållet angående de åtgärder, som redan vidtagits för ändring
och förbättring beträffande undervisningsväsendet, samt angående
det förslag i denna riktning, som framkommit i en Kungl. Maj:ts
proposition. Jag har såsom motionär icke kunnat annat än för min
del biträda dessa utskottets skäl och finna dem riktiga, och detta är
orsaken, hvarför jag icke heller funnit skäl att framkomma med något
skiljaktigt yrkande. Jag tror nämligen, att, liksom det är öfver¬
flödigt, att jag försöker komma med något annat yrkande än det,
Om folk-
skolans refor¬
mering till en
bottenskola
m. m.
N:o 57.
6
Onsdagen den 6 Maj.
Om folk¬
skolans refor¬
mering till en
bottenskola
m. m.
(Forts.)
som utskottet framställt, det äfven för framgången af den sak, som
i motionen afses, är lyckligast, att så sker.
I ett afseende har emellertid utskottet endast flyktigt och så
att säga i förbigående berört ett af de yrkanden, som jag gjort,
nämligen det, som afser frågan om inskränkning af krafvet på univer¬
sitetsexamen såsom kompetensvillkor till ämbetsverken. Man har
inom utskottet ansett, att denna sak legat så långt från hufvudfrågan,
att någon vidlyftig behandling i den delen icke varit nödig. Jag
kan förstå denna uppfattning, men måste samtidigt framhålla, att
denna fråga likväl har ett visst sammanhang med undervisnings¬
väsendet. Jag tror, att många med mig dela den uppfattningen,
att det icke är lämpligt eller nödigt, att man i den utsträckning,
som nu är händelsen, fordrar universitetsexamina, och särskildt
juridiska examina, för den allra största delen af befattningshafvarna
inom ämbetsverken, samt att detta onödigtvis tynger och är ekono¬
miskt skadligt att göra detta i den utsträckning, som nu sker. För
att kunna komma ifrån detta, fordras enligt mitt förmenande något
annat sätt för blifvande ämbetsmän att ådagalägga sin kompetens;
man skulle kunna fordra något särskildt prof för dem och eventuellt
särskildt anordnade kurser, för att de skulle kunna förvärfva den
kompetens, som är nödig inom de lägre graderna af ämbetsverken.
På det sättet är det, som denna fråga sammanhänger med frågan
om undervisningsväsendet.
1 min motion har jag sökt framhålla det stora statsintresse,
som ligger i att folkundervisningen från statens sida särskildt om¬
huldas. Jag menar, att det från statens sida sedt är viktigare, att
de stora massorna af folket erhålla en god undervisning, än att den
vetenskapliga undervisningen särskildt tillgodoses af staten. Inom
vårt land torde förhållandet vara det, att, med hänsyn tagen till
folkmängden och de ekonomiska tillgångarna, staten i mycket stor
utsträckning understöder den högre vetenskapliga bildningen men
däremot i relativt ringa mån understöder folkundervisningen. Jag
tror, att en ändring i det hänseendet vore lycklig, något som jag
också försökt att i min motion framhålla. Jag kan därför icke
annat än högeligen beklaga, att de många till denna Riksdag inkomna
motioner, hvilka haft till syfte att åstadkomma större bidrag från
statens sida till folkundervisningen, icke vunnit Riksdagens bifall.
Men om, såsom det ser ut, de i år väckta förslagen beträffande
undervisningsväsendet icke komma att leda till några positiva resultat,
så vågar jag dock hoppas, att min motion likvisst kunnat göra någon
nytta, i det att den allmänna uppmärksamheten därigenom blifvit
fästad på undervisningsväsendets stora betydelse så väl i socialt som
i politiskt hänseende.
Uti motionen har jag, såsom herrarna torde hafva funnit, sär¬
skildt framhållit undervisningsväsendets betydelse ur social synpunkt.
Jag har naturligtvis icke velat säga, och det har jag också sökt att
framhålla, att undervisningsväsendet i och för sig skulle kunna
7 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
ensamt i väsentlig mån undanröja de sociala missförhållanden, som
kunna finnas i vårt samhälle; men jag har velat påvisa, att det har
ett visst inflytande på de sociala förhållandena, och att sålunda
undervisningsväsendet åtminstone icke bör vara organiseradt så, atff
det rent af befordrar sociala missförhållanden, utan tvärtom så, att
det motverkar desamma.
Bland politiska förhållanden att fästa afseende vid, då det gäller
undervisningsväsendets organisation, synes mig i främsta rummet
böra beaktas det faktum, att vi nu stå inför en väsentlig utsträck¬
ning af såväl den politiska som den kommunala rösträtten, ett för¬
hållande som gör, att det bör vara statens oafvisliga plikt och en
af dess förnämsta uppgifter att se till, att dessa massor af nya
•röstande, hvilka torde komma att utgöra majoriteten bland de röstande,
•också hafva de kunskaper och stå på den bildningsnivå, att de kunna
till lycka för samhället begagna den nya rätt, som genom denna
utsträckning af den allmänna rösträtten kommer att gifvas dem.
Denna synpunkt synes mig vara synnerligen viktig, då man bedömer
undervisningsväsendets och särsldldt folkskoleundervisningens utveck¬
ling. Att folkskoleundervisningen nu icke är fullt tillfredsställande
•—• icke är tillräcklig — torde vi litet hvar vara ense om. Att
särskildt så är förhållandet i en stor del landtkommuner är ett obe¬
stridligt faktum. Viktigast med hänsyn till de utvidgningar och
förbättringar, som förestå att göra, synes mig därför vara det slag
af undervisningsanstalter, som afser att bereda fortsatt och utvidgad
undervisning för den ungdom, för hvilken folkskolan hittills har
utgjort den enda undervisningsanstalt, som denna ungdom har haft
tillfälle att besöka. Bör den ungdom, som genast efter folkskolans
utslutning kommer ut i praktiskt arbete — den ungdom som, för
att uppehålla sig, måste börja arbeta — finnes allt för få tillfällen
till vidare utbildning och till inhämtande af ytterligare kunskaper.
En stor del af dem, som gå till fabrikerna, få enligt lagen angående
minderårigas arbete icke fullt använda tiden uti arbete; utan de få
en tid öfrig, hvilken de nu kanske icke alltid använda på det bästa
sättet. Jag anser, att det vore till den allra största nytta för sam¬
hället och dem själfva, om det funnes undervisningsanstalter, afsedda
att mottaga detta slag af ungdom, som känner behof och önskan af
att ytterligare utbilda sig.
Utskottet afslutar sitt utlåtande med uttalande af en önskan
om, att det arbete, som pågår beträffande undervisningsväsendets
ordnande, inom flera olika kommittéer, må ske på sådant sätt. att
sammanhang och system uppnås i undervisningsväsendet i dess helhet.
Och jag vågar begagna detta tillfälle att rikta en vördsam hemställan
till Kungl. Maj:t, särskildt till chefen för ecklesiastikdepartementet,
att han välvilligt måtte taga hänsyn till denna utaf utskottet uttalade
•önskan, då ytterligare arbete äger rum med afseende å ordnandet
och utvidgandet af undervisningsväsendet.
Om man sålunda lar betrakta frågan om undervisniningsväsendet
Om folk¬
skolans refor¬
mering till en
bottenskola
* m. m.
(Forts.)
N:o 57. 8
Onsdagen den 6 Maj.
Om folk- vid denna riksdag såsom fallen — särskild! måste jag anse detta
otering tillin vara förhållandet med afseende! å min motion — vågar jag dock
bottenskola uttala den mening, att om denna fråga kan användas det ofta
m. m. invända uttrycket, att den likvisst har fallit framåt.
(Forts.)
Herr Hjärne: Herr talman! I mycket delar jag de åsikter,
min ärade vän å östgötabänken uttalat i sin motion och nu i dag-
här närmare utvecklat. Liksom han hyser jag det lifligaste intresse
för folkskoleväsendets utveckling och för vårt folks upplysning i alla
afseenden och inom alla samhällsklasser. Liksom han önskar jag-
också, att denna upplysning måtte vara af den art, att den för de
särskilda samhällsmedlemmarna allt närmare till hvarandra. Men
jag anser mig emellertid skyldig att, när nu denna fråga genom
motionen kommit på tal, för min del inlägga en reservation mot
hans hufvudyrkande. Jag tror icke liksom han och säkerligen många
andra i denna kammare, att den rätta vägen att befrämja de syfte¬
mål, han uppställt för sig, går genom hvad man kallar folkskolan
såsom bottenskola. Denna fråga torde vi mycket ofta få tillfälle
att debattera här i kammaren, och jag inskränker mig därför till
att med blott några få ord påpeka hufvudskälet, hvarför jag icke¬
kan vara med om denna åsikt. Jag är af den meningen, att vi
hafva en stor fara att bekämpa, när det gäller undervisningens ord¬
nande å statens vägnar, icke blott för folkskolan utan också för alla
andra skolor. Det är nämligen den faran, att vi skulle råka in i
ett system med mekanisering utaf undervisningen öfver hufvud taget-
Yi skulle, därigenom att vi lade en och samma måttstock på under¬
visningens organisation öfver hela vårt land och inom alla grader
utaf undervisningen, vi skulle därigenom, säger jag, så lätt komma
därhän, att vi förvanskade den bildning, som vi ju alla vilja hafva,
utbredd till så många klasser som möjligt. Detta är en fara, som
vi böra söka att afvärja så mycket vi kunna. Åtminstone för min.
del hyser jag den öfvertygelsen, att den rätta vägen icke går genom
att införa ett enda undervisningssystem från de lägsta årsklasserna
ända upp till universitetet, utan att den går genom införande af eu
hel mängd olikartade skoltyper, som visserligen sinsemellan kunna
hafva åtskilliga läroämnen gemensamma, men som dock genom sin
mångfald lämna utrymme för olika anlags utbildning bland olika
lärjungar.
Att nu närmare utveckla, hur jag tänkt mig, att under när¬
varande förhållanden ett sådant system skulle kunna tillämpas, anser
jag icke tillfället vara lämpligt till. Men jag har blott här velat
inlägga min reservation mot den uppfattningen, att vi skulle kunna
befrämja de olika klassernas samkänsla och samverkan genom ett
system, som allt igenom vore byggdt på folkskolan såsom botten¬
skola. Jag tror icke, att vi därigenom befrämja samkänslan mellan
samhällsklasserna, ty så synnerligen många af dessa lärjungar, som
på detta sätt genom tvång kunde föras tillsammans, skulle säkerligen
Onsdagen den 6 Maj.
9 N:o 57.
icke från barndomen bevara sådana minnen, som för framtiden skulle Om för¬
kunna bidraga till en allmän folksämia, utan snarare tvärtom. Och Solans refor-
jag hoppas också, liksom motionaren, att Kungl. Maj:t matte taga iottensiola
dessa viktiga undervisningsfrågor om hand med så stor kraft som m. m.
möjligt, men jag vågar tillika ställa den förhoppningen på Kungl. (Forts.)
Maj:ts ingripande, att det icke måtte ske i form af en onödig uni¬
formering, reglering och systematisering af undervisningsväsendet.
Häruti instämde herr Hazén.
Herr Beckman i Linköping: Herr talman! Ifrågavarande
utskottsbetänkande innehåller i sin motivering åtskilligt rörande de
allmänna läroverken, som jag för min del icke kan låta stå alldeles
oemotsagdt. I slutet på sid. 5 säges, att somliga af läroanstalterna,
och därmed menas tydligen de allmänna läroverken, företrädesvis
mottaga barn från de bättre situerade samhällsklasserna. Jag vill
icke tro, att utskottet kan ha menat hvad som han läggas i detta
uttryck, nämligen att läroverken skulle helt enkelt undandraga sig
eller neka att gifva undervisning åt barn från de ekonomiskt mindre
lyckligt situerade samhällslagren. Ehuru det, som sagdt, kan tolkas
på det sättet, vill jag dock icke tro, att utskottet kan ha menat
något sådant, ty det skulle innebära en alltför grav anmärkning mot
läroverken, som för resten icke vore på något sätt berättigad, utan
jag vill antaga, att utskottet menat, att de bättre situerade sam¬
hällsklasserna företrädesvis sända sina barn till läroverken, under
det däremot de sämre situerade sända sina till folkskolan. Jag tror
i alla fall, att med denna tolkning, som väl är den riktiga, ut¬
skottets yttrande ändock icke håller streck. Jag har i dag fått den
uppgiften, att här i Stockholm öfver 50 procent af de allmänna
läroverkens lärjungar komma från folkskolan. I fjol vid debatten
om Borås’ städs önskan att få sitt läroverk förvandladt till högre
läroverk uppgafs, att 89 af de 223 där studerande ynglingarne voro
barn af småfolket, och från det läroverk, hvilket jag själf tillhör, kan
jag nämna det förhållandet, att af de 627 där inskrifna ha under
denna termin 165 icke betalat mer än en afgift och 47 half afgift,
d. v. s. 34 procent tillhörde de svagt ekonomiskt situerade sam¬
hällsklasserna. Om jag då tillägger, att sådana samhällsklasser,
som t. ex. lokomotivförare och de med dem i ekonomiskt hänseende
likställda, räknas såsom ekonomiskt situerade, att de kunna betala
full terminsafgift, så tror jag, att jag kan våga påstå, att öfver
hälften af detta läroverks lärjungar äro barn af sådana föräldrar,
som måste räknas till småfolket. Jag tror också, att detta för¬
hållande, som jag här lyckats konstatera för några få läroverk, skall
vara riktigt för läroverken i allmänhet. Man torde således icke
kunna påstå i likhet med utskottet, att det endast är de bättre
ekonomiskt situerade, som skicka sina barn till de allmänna läro¬
verken. Jag behöfver här icke för herrarne omtala, att vår odlings
N:0 57. 10
Onsdagen den 6 Maj.
Om folk- historia visar mångfaldiga exempel på, hurusom barn af de allra
skolans refor- fatti^aste samhällsklasserna från läroverken kommit upp i eu god
m<bottenslvlal ställning och gjort vårt land heder. Särskildt var detta fallet mera
m. m. förr i världen än nu, då undervisningen var helt och hållet fri.
(Ports.) j|en efter 1904 års skolreform har i detta fall någon försämring
inträdt, men den torde dock icke vara så stor, att den berättigar
att skrifva under på, hvad utskottet i detta fall påstått. Utskottet
säger sedermera på sid. 6: »Det kan icke hindras, att ett skolsystem
af denna art ger upphof till frestelser, å ena sidan till afund och
bitterhet, och å andra sidan till högmod och öfversitteri». Jag tror
icke heller, att detta är med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
Nog är det min erfarenhet från min egen skoltid, att mångenstädes
barn af föräldrar i såväl de högsta som de i ekonomiskt eller socialt
afseende lägst stående samhällsklasserna sutto sida vid sida, lands-
höfdingens son sida vid sida med arbetarens son o. s. v., och aldrig
fanns det då någonting, som kunde berättiga till det påståendet, att
den ene stod mera i gunst hos kamrater och lärare än den andre.
Nej, mina herrar, de företräden, som börden, som rikedomen och
som rangen skänka, har man icke ondt af i skolan. De ha där
ingen kurs. Det är först sedan ynglingarna ha lämnat skolan och
trädt ut i lifvet, som dessa företräden göra sig gällande och fram-
alstrar å ena sidan afund och å andra sidan möjligen högmod och
öfversitteri. Men jag vågar bestämdt påstå, att i skolan finnes däraf
litet eller intet.
Om jag sedan ger mig in på, hvad utskottet påstår angående
de pedagogiska anordningarna, så vill jag fatta mig mera kort. Men
jag vill äfven där påstå, att utskottet kommit med uppgifter, som
det torde ha svårt att stå för. När utskottet på sid. 7 säger, att
det alltid anses såsom en vansklig sak med inträdesexamen vid de
allmänna läroverken till annan klass än den lägsta, är detta så långt
ifrån sant, att ett ganska betydande antal just söker inträde i andra
och tredje klassen i våra läroverk. Det är nämligen många för¬
äldrar, som just af önskan att ha sina söner kvar ett år längre i
hemmet, låta undervisa dem hemma, så att de kunna söka inträde
i andra eller tredje klassen. Dör att stödja detta med ett exempel,
vill jag påpeka, att under föregående hösttermin vid det läroverk,
jag tillhör, icke mindre än 39 stycken på det sättet sökte inträde
i andra och tredje klassen, då däremot 50 sökte och erhöllo inträde
i första. Skillnaden är dock icke så stor, att den berättigar till den
uppfattning, som utskottet har, att det alltid anses vara en mycket
vansklig salt med inträde i annan klass än den lägsta.
På ett annat ställe omtalar också utskottet — ehuru det är en
mindre viktig sak — att de lärjungar, som söka från folkskolan in
i de allmänna läroverken, anses alltid behöfva någon enskild hand¬
ledning före själfva inträdesexamen. Äfven mot detta påstående
kunna berättigade anmärkningar göras. Det finnes mångfaldiga
exempel på, att gossar efter 8 å 14 dagars repetition, nästan ute-
Onsdagen den 6 Maj.
11
N:o 57.
slutande på egen hand, söka och vinna inträde i första klassen från 0m folk-
folkskolans första klass litt. A. £££*
Det skulle kunna vara frestande att också gå in på utskottets bottenskola
funderingar angående undervisningen i språk på skolans lägre m- m-
stadium. Jag vill emellertid icke närmare gå in därpå, men jag (Forts.)
, vill påstå, hurusom de exempel, som utskottet framhållit från Norge
och Danmark, icke torde behöfva betyda så särdeles mycket vid det
förhållande, att utskottet icke kunnat eller — jag vet icke ■—• möj¬
ligen velat framdraga några exempel från vårt eget land, som be¬
styrka motsatsen. Nu finnes det visserligen lärare i vårt land, som
också instämma med utskottet i detta, men jag tror, att de allra
flesta skulle vilja säga tvärtom och påstå, att just med afseende på
de lefvande språken är det till fördel för läroverken, att undervis¬
ningen däri börjar redan vid 9-årsåldern. Jag vill därmed säga,
att mot erfarenheten från Danmark och Norge och möjligen från
något annat land kan sättas erfarenheten från Sverige; jag vet
nämligen icke, om våra pedagoger äro så mycket sämre, att icke
deras vitsord skulle kunna gälla mot utlandets. Jag ber att med
dessa anmärkningar mot motiveringen få tillstyrka bifall till det
slut, hvartill utskottet kommit.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman, mina herrar!
Jag begärde ordet, då jag hörde, att man började kritisera utskottets
utlåtande, men jag finner nu af hvad som yttrats af de oppositio¬
nens talmän, som här uppträdt, att det i den framställda kritiken
icke är mycket att bemöta. Jag ber ändock att få yttra några ord.
Hvad professor Hjärnes anförande angår, så ville han göra
troligt, att tanken på att göra folkskolan till en bottenskola skulle
•innebära någonting, som han kallade undervisningens mekanisering.
Jag får säga, att jag verkligen har svårt att fatta, hur man egent¬
ligen skall tolka ett sådant uttryck i detta sammanhang eller hur
man skall kunna anse, att en utveckling af vårt lägre undervisnings¬
väsende i den riktningen, att folkskolan göres till bottenskola, skall
kunna främja undervisningens »mekanisering». Tro herrarne icke
då, att en mekanisk undervisning kan förekomma likaväl vid de
allmänna läroverken och i flickskolorna som i folkskolan — jag
säger icke, att den faktiskt förekommer, men att den kan före¬
komma — och att den öfverhufvud kan förekomma likaväl om man
har många slags barndomsskolor af olika typer, som om man har
■en enda barndomsskola?
Jag har svårt att tro, att professor Hjärne verkligen menat
något dylikt, utan han ville kanhända säga, att anordningen med
ett enda slag af barndomsskolor enligt hans mening skulle medföra
en allt för stor enformighet i undervisningssystemet och därigenom
bli skadlig. Den uppfattningen tror jag emellertid icke håller stånd.
Tv hvarför skulle en enhetlig barndomsskola — och enhetlig tror
jag är det rätta uttrycket härvidlag — vara mindre ägnad att gifva
N.o 57. 12
Onsdagen den 6 Maj.
Om folk¬
skolans refor¬
mering till en
bottenskola
m. m.
(Forts.)
barnen en sådan undervisning, som de på detta stadium, behöfva,
än flera olika skolor med samma ändamål? Jag tror för min del,
att vi, som utgöra en nation, hvilken icke kan berömma sig af
några allt för stora materiella resurser, göra klokt i att anordna
vår barndomsundervisning efter ett enhetligt system, ty då blifva vi
bättre i tillfälle att gifva barnen en god undervisning, än om vi
splittra våra krafter på att upprätthålla en mängd olika skolor.
Alla dessa måste ju ändock ha väsentligen samma uppgift, ty barn
äro barn, i hvilken skola de än gå, och deras intellektuella behof
äro på detta stadium i hufvudsak desamma, vare sig de tillhöra
den ena samhällsklassen eller den andra. Jag tror sålunda, att den
invändningen, att en anordning med folkskolan såsom bottenskola
skulle innebära en mekanisering af vårt undervisningssystem, med
rätta kan betecknas såsom ett slagord, som icke har någon verklig
betydelse i detta fall. Hvad det här är fråga om är att ordna
vårt undervisningsväsende i afseende å barndomsstadiet efter en
enhetlig plan, men det behöfver icke på något sätt innebära under¬
visningens mekanisering.
Hvad lektor Beckmans anförande beträffar, riktade han först
en anmärkning mot utskottets uttryck, att somliga barndomsskolor
företrädesvis mottaga barn från de bättre situerade samhällslagren,
under det att andra — folkskolorna -— skulle hufvudsakligen mot¬
taga barn från de mindre bemedlade samhällsklasserna. Herr Beck¬
man var vänlig att tolka dessa ord välvilligt, och naturligtvis gör
utskottet anspråk därpå; jag tror nu emellertid, att man omöjligen
kan tolka detta utskottets uttalande på annat sätt, än som den
ärade talaren gjorde. Om hvad utskottet här säger icke vore sant,
skulle detta innebära, att de allmänna läroverken — den ärade
talaren antog själf, att uttrycket i fråga syftade på dem — hade
lika många eller flera lärjungar från de mindre bemedlade samhälls¬
klasserna som från de bättre situerade. Säkerligen tror ingen enda
af kammarens ledamöter, att så är förhållandet, om man nämligen
med uttrycket »bättre situerade samhällsklasser» menar hvad det¬
samma verkligen innebär, nämligen så, att därmed afses alla, hvilka
icke tryckas af näringsbekymmer utan befinna sig i en god eko¬
nomisk ställning. Naturligtvis är uttrycket icke så att förstå, att
det skulle beteckna endast de i socialt afseende högt ståeude
samhällsklasserna, utan därmed afses naturligtvis äfven andra, som
-— äfven om de stå mindre högt på den sociala rangskalan, —
likväl ha fullt upp af det, som hörer till lifvets nödtorft. Het är
visserligen sant, att i de allmänna läroverken gå åtskilliga barn
från arbetarehem, barn af t. ex. lokomotivförare och andra med
dem likställda tjänstemän och betjänte. Men detta beror då därpå,
att familjerna i fråga äro i en jämförelsevis god ekonomisk ställ¬
ning. Häremot är det väl ganska sällan som verkligen fattiga
arbetare skicka sina barn till de allmänna läroverken, särskildt till
de lägre klasserna.
13 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
Hvad beträffar lektor Beckmans öfriga anmärkningar, tror jag,
att jag knappast behöfver bemöta dem. Lektor Beckman yttrade,
att det vore icke riktigt att säga, att det anses vara en vansklig
sak för en gosse att söka inträde i en annan klass än den lägsta,
och han anförde som exempel härpå, att det faktiskt inträffade, att
föräldrar läte sina barn söka in, icke i lägsta, utan i andra eller
tredje klassen. Detta förhållande kan emellertid med lika stor rätt
anföras som bevis för att — såsom utskottet också sökt framhålla
—- det af föräldrarne betraktas som en verklig olägenhet, särskild!
•om de icke bo i läroverkets närhet, att nödgas skicka sina barn till
läroverket redan så tidigt, som då de äro blott 9 år, och att de
därför göra allt hvad de kunna för att få behålla sina barn längre
i hemmet; de skaffa dem i sådant syfte enskild undervisning och
låta dem sedan söka in i annan klass än den lägsta. Detta före¬
kommer verkligen, och det visar olämpligheten i och för sig af den
anordningen, att de barn, som skola gå längre i sina studier, än
hvad som är möjligt i folkskolan, skola särskiljas från öfriga barn
redan så tidigt som vid 9 års ålder. Ingen torde heller kunna för¬
neka, att det anses relativt svårt för barnen att söka inträde i annan
klass än den lägsta. De löpa därvid bl. a. alltid den risken, att
inträde i läroverket v.ägras dem på den grund, att där icke finnes
plats för dem, och detta oaktadt de sitta inne med de erforderliga
kunskaperna. Det svaras helt enkelt: »Ja, gossen kan hvad han
skall kunna, men det finnes icke rum för honom.» Särskildt denna
sista anledning drifver många föräldrar att —• såvida det icke är
förenadt med allt för stora olägenheter — söka få in sina barn i
första klassen med detsamma.
Lektor Beckman var icke heller riktigt nöjd med det påstå¬
endet, att äfven sådana barn, som från första klassen i en folkskola
litt. A söka inträde i första klassen vid ett allmänt läroverk, be¬
höfva någen enskild handledning före själfva inträdesexamen. Han
medgaf dock själf, att sådana barn i regeln behöfde genomgå en
14 dagars repetitionskurs före själfva inträdesexamen till läroverket.
Låt nu vara, att dylika barn kunna nöja sig med blott 14 dagars
extra handledning. Men de barn, som icke gått i folkskola af litt. A
eller annan därmed jämförlig typ, behöfva då naturligtvis handled¬
ning under längre tid. Men detta är ju till punkt och pricka hvad
utskottet sagt.
Jag skall, herr talman, icke längre upptaga kammarens tid i
anledning af här gjorda anmärkningar. Då icke något annat yrkande
än på bifall till utskottets hemställan här blifvit gjordt, har jag
endast att instämma i detta yrkande.
Om folk*
skolans refor¬
mering till en
bottenskola
m. m.
(Forts.)
Öfverläggningen var härmed slutad. Efter af herr talmannen
gjorda propositioner i ämnet biföll kammaren utskottets hem¬
ställan.
N:o 57.
Ang. irist i
anslag till
nya byggnader
för armén.
14 Onsdagen den 6 Maj.
§ 8.
Föredrogos hvart efter annat statsutskottets memorial och ut¬
låtanden:
n:o 91, i anledning af verkställda gemensamma voteringar i
frågor rörande anslag under riksstatens femte hufvudtitel;
n:o 92, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anslag till en internationell fredskongress i Stockholm år
1909;
n:o 93, i anledning af Kungl. Maj:ts i punkt 13 under fjärde-
hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställning om god¬
kännande af ny stat för ridskolan; och
n:o 94, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ändrings- och nybyggnadsarbeten vid ridskolan å Ströms-
kolm.
Hvad utskottet i nämnda memorial och utlåtanden hemställt,
bifölls af kammaren.
§ 9.
Företogs till behandling statsutskottets utlåtande, n:o 95, i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående täckande af brist i
extra ordinarie anslag till uppförande af nya byggnader för armén.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, med bifall till Kungl..
Maj:ts i förevarande proposition gjorda framställning, måtte med¬
gifva, att till täckande af brist i de extra ordinarie anslag till upp¬
förande af nya byggnader för armén, hvilka af Riksdagen åren 1901.
och 1902 beviljats, finge användas dels 1,500,000 kronor af landt-
försvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål, dels
1,750,000 kronor utaf den vid 1902 års Riksdag till statsverkets
kassaförlagsfond öfverförda summan, 6,500,000 kronor, samt dels
högst 165,403 kronor 51 öre af fjärde hufvudtitelns allmänna be¬
sparingar.
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter ordet begärdes af:
Herr Thorsson, som anförde: Herr talman, mina herrar! Det
gäller här beviljandet af åtskilliga millioner kronor för täckande af
vissa felräkningar beträffande anslaget till uppförande af nya bygg¬
nader för armén.
Det föreliggande förslaget har ju varit underkastadt särskilda
sakkunnigas pröfning, och af deras utlåtande ha vi fått veta anled¬
ningen till, att det blifvit sådana här felräkningar å en tre, fyra
15 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
millioner kronor beträffande detta anslag. Jag bar särskildt fäst
mig vid ett par af de beräkningsgrunder, genom hvilka man kom¬
mit till dylika felslut.
Det säges å sid. 14 i statsutskottets utlåtande, att anledning¬
arna till dessa felräkningar äro, bl. a. »att enligt meddelad order
grundläggningsarbetena beräknats under förutsättning af god grund
och till ett endast af källare eller kälen betingadt djup, då däremot
i verkligheten på många ställen grundförstärkningar eller djupare
grunder mast utföras) att, med hänsyn därtill att kostnadsberäkningarna
ej torde öfverstiga de beviljade anslagen, vid beräkningarnas upp¬
görande medel ej upptagits för sprängningsarbeten för grunder,
källare, rörgrafvar, planering och dylikt, ehuru sådana arbeten dock
senare i flera fall visat sig oundgängliga och dragit dryga kostnader.»
Den första af dessa punkter kan ju i viss mån vara försvarbar,
hvilket däremot den andra icke alls synes mig vara. Skall man
dölja de verkliga kostnaderna och söka beräkna dessa lägre, än
hvad byggnadsföretagen kräfva, endast för att på det sättet få Riks¬
dagen att bevilja anslag? Det är en byggnads- och anslagspolitik,
som jag icke kan vara med om att godkänna.
Kungl. Maj:ts proposition n:o 51 åtföljes af åtskilliga tabeller
— se sid. 24 i nämnda proposition — och dessa utvisa, vid hvilka
etablissement de största förlusterna ha gjorts. Bland dessa etablis¬
sement finner jag äfven det, som uppföres i den stad, som jag rep¬
resenterar, nämligen skånska dragonregementets kasernbyggnad. I
fråga om detta byggnadsföretag kan vederbörande icke för sin fel¬
räkning åberopa sådana omständigheter, som anföras i de af mig
nyss upplästa punkterna. Såvidt jag kan räkna ut, har man näm¬
ligen vid nämnda kasernhygge icke behöft lossa ett enda spräng¬
skott för att komma ned till det för grunden erforderliga djupet,
utan tvärtom ha grundförhållandena där varit synnerligen gynn¬
samma. Man har haft att gräfva sig ned i alldeles ren grus- eller
sandbotten och sedan gjuta betonggrunden i de gjorda utgifning-
arna. Det grus, som man fått vid dessa utgräfningar har varit af
den beskaffenhet, att det t. o. m. kunnat användas såsom murgrus.
Men trots detta finner man, att å byggnadsanslaget för skånska
dragonregementet förekommer en slutlig felräkning af icke mindre
än 403,000 kronor. Det för denna kasernbyggnad ursprungligen
beräknade anslaget utgjorde 1,096,000 kronor, och denna summa
beviljades af 1901 och 1902 årens Riksdagar. Kasernetablissementet
är afse dt för 10 skvadroner. Byggets utförande har fördelats på
två perioder. För den första af dessa beräknades 591,000 kronor,
men verkliga kostnaden uppgick till 619,500 kronor, alltså en fel¬
räkning för första perioden af 28,500 kronor. För den andra perio¬
den beräknades 505,000 kronor, men verkliga kostnaden beräknas
nu till 880,000 kronor, alltså en felräkning för denna period å
375,000 kronor.
Ang. brist i
anslag till
nyabyggnader
för armén.
(Forts.)
N:o 57. 16
Onsdagen den 6 Maj.
Ang. brist i I sammanhang med byggandet af detta kasernetablissements
nyabyggnader a“dra del erinrar jag mig eil fråga, som mycket var på tal bär i
för armén. Riksdagen, när det gällde att förlägga kavalleri till Norrland. Då
(Forts.) uttalades här i Riksdagen, att för denna kavalleriförläggning i Norr¬
land borde tagas fem skvadroner från hvartdera af Skånska husar¬
regementet och dragonregementet. Man får emellertid antaga, att
när Kungl. Maj:t nu påbörjat den sista byggnadsperioden för Skånska
dragonregementets kasernbyggnad, meningen är, att alla dess 10
skvadroner skola ligga kvar i Ystad. I annat fall få vi bevittna
den planlösheten, att sedan vi byggt för 10 skvadroner i Ystad,
flyttas fem af dem till Norrland och att där måste för dem byggas
en ny kasern.
Det vore ju alls icke att afvika från den vanliga principen, tv
samtidigt som Kungl. Maj:t förelagt Riksdagen till godkännande och
ersättning felräkningsbeloppet på den under 1907 afslutade kasern¬
byggnaden till skånska trängkåren i Hessleholm äskar nu Kungl.
Maj:t anslag till en ny kasern på samma plats.
Sedan hafva vi en annan felräkningssiffra, som rör Vaxholms
grenadjärregemente; denna har lika stor benägenhet att höja sig
öfver sin omgifning, som vattentornet i Vaxholm, men den frågan
har varit föremål för en alldeles speciell utredning och är nu före¬
mål för domstols pröfning, så därom vill jag nu icke yttra mig.
Hvarför jag begärt ordet är för att efterlysa en obefintlig
siffra. Till skånska trängkårens kasern i Hessleholm har kostnaden
beräknats till 573,500 kronor, kasernen har kostat 695,500 kronor,
således en förlust på 122,000 kronor på detta lilla etablissement.
Anledningen till att jag något närmare sysselsatt mig med
skånska trängkårens byggnadsfråga är alldeles speciell. Herrarna
erinra sig kanske från fjolårets riksdag, att, när vi talade om
kasernbyggnaderna och i sammanhang därmed bostäder till under¬
officerare, statsrådet Tingsten uttalade sin synnerliga tacksamhet till
mig, om jag ville hjälpa honom att skaffa ordentliga underofficers-
bostäder.
Jag kom af en händelse till Hessleholm, och jag tillät mig då
att något närmare titta på skånska trängkårens underofficerares
bostäder. Jag kom därvid till det resultat, att man gick något
lättvindigt tillväga vid byggandet* af dessa bostäder. Det första
huset jag besåg var ett mycket gammalt hus. Det mesta af
det gamla hade man plockat ned, men det som fanns kvar vittnade
om att tidens tand farit illa fram med byggnaden, hvilken faktiskt
låg ingräfdt i en backe. Rör att förekomma skadan af en elakartad
svampväxt i huset hade i botten gjutits ett cementlager på 10 centi¬
meters tjocklek, på hvilket cementiager man direkt lagt 4x4 tums
bolsterträ, hvarpå slutligen golfvet skulle läggas.
Ehuru jag icke är byggnadskunnig, kom jag till det resultat,
att detta icke skulle vara vidare hälsosamt för de barnungar, som
möjligen i framtiden skulle komma att krypa på detta golf, och att
17 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
det icke vore förenligt med kronans värdighet att inreda sådana
bostäder.
Jag tillät mig därför i skrifvelse till chefen för landtför¬
svarsdepartementet rapportera icke allenast om själfva byggnads¬
sättet utan äfven om en del andra olägenheter. Jag undersökte
nämligen andra hus och fann, att en del af dessa voro fulla med
väggohyra och annat otyg.
Min rapport hade den verkan, att det skickades ned två per¬
soner från öfverintendentsämbetet, som fotograferade husen och upp¬
mätte dem samt skref en redogörelse öfver sitt arbete.
I det stora hela utföll rapporten så att jag var synnerligen
nöjd, ty, ehuru general Bergman sagt, att jag lämnat vilseledande
uppgifter, så ha fortifikationsombuden föreskrifvit en del åtgärder,
ägnade att afkjälpa de värsta olägenheter, som jag påpekat. Bland
annat föreskrefvo fortifikationens ombud, att det borde gjutas 2
centimeter asfalt öfver hela bottnen för att hindra fuktighet att
tränga upp i lokalerna. General Bergman har funnit dessa före¬
skrifter ägnade att bifallas och har vidtagit åtgärder för arbetenas
verkställande.
Bet är vidare en annan sak, som jag vill fästa uppmärksam¬
heten på. Det finnes i dessa papper ett af den af fortifikationen
tillkallade sakkunnige afgifvet utlåtande, där denne helt enkelt
säger, att jag farit fram. med rena osanningar, då jag sagt, att
golfvet hvilade direkt på betonggjutningen, ty det var meningen, att
under golfvet skulle läggas kolstybb. Jag får dock säga, att sedan
öfverintendentsämbetet lämnat föreskrift om att en 2 centimeters
asfaltgjutning skulle påläggas, så måste de redan fastspikade bolster-
träden lösgöras, innan detta arbete kunde utföras, och detta bevisar
— menar jag — att jag talat sant, när jag sagt att 4x4 tums
bolsterträ läge direkt på eementgjutningen.
Ofverintendentsämbetets sakkunnige hade också sagt, att den
ena byggnaden, utmärkt med bokstafven B, vore af den beskaffen¬
het, att man icke gärna kunde tvinga folk att flytta in i den, samt
att, eftersom arbetet med den med bokstafven fl. utmärkta bygg¬
naden icke vore påbörjadt, man icke skulle företaga någon repara¬
tion af den.
General Bergman svarade, när han skref sitt utlåtande, att
arbetet med reparation af byggnaden H redan vore påbörjadt och
så långt framskridet, att han tillstyrkte dess fortsättande trots de
sakkunniges utdömande utlåtande.
Hvad är anledningen till att man byggt på detta sätt? Jo,
själfva anledningen angifves vara att spara pengar. Det fanns två
alternativ. Det ena gick ut på att bygga en byggnad af sten efter
moderna principer, hvilken skulle kosta 75,000 kronor. Det andra
gick ut på reparation af redan befintliga byggnader, och denna
reparation skulle kosta 31,000 kronor. Enligt dessa beräkningar
har man sparat 44,000 kronor till staten, och det borde fortifika-
Anära Kammarens Prof. 1908. N:o 57. 2
Ang. brist i
anslag till
nya byggnader
får armén.
(Ports.)
N:0 57. 18
Onsdagen den 6 Maj.
Ang. brist i
anslag till
nya byggnader
för armén.
(Forts.)
tionen hållas räkning för i stället för att klandras, menar general
Bergman. Det finns olika sätt att spara. Om man bygger sådana
hus som de ifrågavarande, så får jag fråga, hur länge de kunna
stå, innan de behöfva rifvas ned och nya byggas upp. Dessa hus
hafva ju ändå kostat icke så litet att reparera, och det är frågan,,
om de icke ändå i många afseenden blifva otidsenliga som bostäder.
Då herr krigsministern Tingsten — jag beklagar att han icke
är i tillfälle att närvara •—• i fjol uttalade sin synnerliga tacksamhet
till mig för att jag ville vara honom behjälplig att skaffa under¬
officerarna tidsenliga bostäder, kan jag icke neka mig nöjet att
föredraga det svar, han gaf som slutresultat af den omfångsrika
utredningen. Han säger så här: »Statsrådet, som ansåg chefen för
fortifikationen hafva saknat befogenhet att utan Kungl. Maj.is med¬
gifvande låta utföra ifrågavarande arbeten, hemställde, att Kungl.
Maj:t, på grand af hvad i ärendet förekommit, täcktes finna hvad i
omförmälda skrift blifvit anfördt icke för närvarande till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.»
Man skulle nästan kunna draga den slutsatsen, att då general
Bergman företagit detta arbete utan Kungl. Maj:ts tillstånd, så
betraktas detta af herr statsrådet som en förmildrande omständighet.
Jag trodde annars, att vederbörande, innan de företogo sig så
omfattande ändringar i redan fastställda byggnadsplaner, skulle
vara skyldiga fråga Kungl. Maj:t. Det är inga småsummor det
gäller. General Bergman och hans sakkunnige säga visserligen,
att här sparats 44,000 kronor, men det är icke rimligt att räkna
på det sätt dessa herrar gjort.
Hessleholms köping har köpt dessa gamla hus med tillhörande
jordområde. För att värdesätta husen frågar man sig: hvad har
Hessleholms kommunalskattskyldige medborgare fått betala för dessa
och den jord, på hvilken de stodo? Kär man sammanräknar dessa
summor, hvad staten och hvad kommunen fått utgifva, får man det
verkliga värdet af husen, hvilket icke är det, som vederbörande
räknat med, de ha endast tänkt på den del af kostnaden, som fallit
direkt på statsverket.
Jag söker efter dessa 44,000 kronor, ty de synas icke i den
tabell, som angifver besparingarna. Har vederbörande sparat så af-
sevärda belopp, skulle jag vilja se dem stå i den tabellen, ty det
är väl meningen, att denna sparsamhet skall komma statsverket
till godo.
Hela denna fråga är enligt mitt förmenande af en så bedröflig
karaktär, att man blir betänksam. Det talas och skrifves allt möj¬
ligt för att vi skola offra på försvaret, men hvar och en, som
tillåter sig att i en eller annan form fälla ett uttryck, som icke är
i höga vederhörandes smak, åtalas genast. Man betraktar honom
som fiende till samhället. Jag frågar: Ar icke en sådan ekonomisk
förvaltning det mest bärande underlag för den antimilitaristiska
agitation, som spirar ut öfver vårt land? Hnr skall man kunna få
Onsdagen den 6 Maj. 19
förtroende för siffror, uppgjorda på sådan grand, söm jag här
framställt?
Då emellertid medlen redan äro utbetalade, och det icke finnes
någon möjlighet till besparing, skall jag icke göra något yrkande.
Jag har endast velat på denna punkt få dessa saker angifna.
Herr Christiernson: Herr talman! Det har här i kammaren
vid olika tillfällen uttalats tvifvel om riktigheten af siffror, som
förekommit i kungl. propositioner, och äfven jag har varit bland
dem, som någon gång vågat tvifla på dessa siffror.
Man får en bekräftelse på att detta tvifvel är mer än be¬
rättigad!, att det är nödvändigt, på sidan 13 i statsutskottets ut¬
låtande, där det på tal om de orsaker, som i detta fall ligga bakom
felräkningen, heter bland annat: »att de såsom erforderliga först kalky¬
lerade beloppen nedpressats från 56 miljoner till 48 miljoner kronor,
utan att denna nedpressning varit grundad på detaljberäkningar».
Det låter ju ganska oskydligt, men man bör sammanställa detta
med uttalanden, som förekomma i rättegångsskrifter från rätte¬
gången angående kasernbyggnadsskandalerna från .Rindön. Där får
man veta, hur denna nedpressning gått till väga. När dåvarande
krigsministern sett denna kalkyl på 56 miljoner kronor, som icke
var utarbetad af fackmän eller åtminstone icke af det ämbetsverk,
som skall företräda facksynpunkterna, utan inom landtförsvars¬
departementet, så blef han — förskräckt. Ja, det hade ju hvem
som helst kunnat blifva. Men han visste råd. Han befallde, att
summan skulle pressas ned, men man förvandlade blott siffran,
under det att det objekt, som man hade att röra sig med, icke
undergick någon förvandling. Så kom man ned till 48 miljoner
kronor, medan — se nästa sida i utlåtandet —■ i verkligheten, ka¬
sernerna blefvo större.
Ja, den som är ansvarig härför har ju gått att svara inför en
annan domstol, men jag tror, att det finnes ett system, som här till
någon del har blifvit blottadt.. Det består i att siffrorna skola göras
så, att de gå i Riksdagen. Aro de för stora, riskerar man, att det
fastnar på något ställe, och det är därför bättre att pruta själf, så
att de lättare gå igenom. Sedan vet man, att en dag, då upptäckten
kommer, att pengarna icke räcka till, så måste Riksdagen bevilja
den summa som fattas, och något ansvar för den eller de skyldige
ifrågakommer inte.
Jag tror, att denna ytterst tråkiga historia åtminstone skall ge
Riksdagen anledning att, hvarje gång det förekommer anslag sär¬
skild! af någon omfattning, se till att det verkligen finnes en an¬
svarig myndighet bakom uträkningarna, så att de siffror, man kommer
med, äro sådana, att man kan lita på dem, och icke att de såsom
här äro nedprutade på order, då man ju vet, att den militära lydnads¬
plikten är så stark, att, när en underordnad får befallning att sänka
en siffra, han gör det, hur vilseledande uppgiften sedan än blir.
N:o 57.
Ang. brist i
anslag till
ny a byggnader
för armén.
(Ports.)
N:o 57. 20
Onsdagen den 6 Maj.
Ang. britt i
anslag till
nya byggnader
för armén.
(Forts.)
Det finnes på sid. 14 ett par ord, som af den föregående
taiaren blifvit vidrörda, och som jag ber att ytterligare få under¬
stryka. Där står, att man »enligt meddelad order» icke skulle
räkna med svåra grundförhållanden. Förmodligen trodde dåvarande
krigsministern, att den militära lydnadsplikten sträckte sig så långt,
att den omfattade själfva den grund, på hvilken en kasern bygges.
Förhållandena ha visat hur falsk denna förutsättning var. Men
tyvärr har icke denna grund något ansvar och kan icke en gång
drabbas af något straff annat än möjligen det, att den är ålagd mörk
arrest för all framtid.
När jag läste igenom detta betänkande, slog mig den tanken,
att vi svenskar ofta med stolthet och tillfredsställelse tänka på att
det här i Sverige aldrig förekommer något Panama eller en Nasi,
men jag måste dock säga, att det är ena besynnerliga räknemästare
vi ha inom försvarsdepartementen.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Att det vid dessa
byggnaders uppförande skulle komma att föreligga en brist i ansla¬
gen, bör ingen förundra sig öfver, alldenstund det var myoket långt
före byggnadernas uppförande som kostnadsberäkningen uppgjordes,
hvarigenom arbets- och materialpris kommit att betydligt höjas öf¬
ver den beräknade summan. Nu kan man ju helt och hållet lämna
ur räkningen byggnaderna vid Vaxholm och Oskar-Fredriksborg, ty
dessa ha redan varit föremål för praktisk undersökning, hvilken
ledt till rättslig påföljd. Det är ju beträffande dessa, som skillna¬
den är störst mellan de beräknade beloppen och de, som faktiskt åtgått.
Hvad angår de öfriga byggnaderna, ha de äfvenledes i de flesta
fall kostat mer än man beräknat. Men jag för min del får säga,
att jag icke efter att ha deltagit i granskningsarbetet ändå kan fälla
någon hård dom öfver det öfverskridande af anslagen, till de belopp
som detta utskottsbetänkande visar, utan jag tror, att man måste
erkänna, att det varit omöjligt att uppföra byggnaderna för de be¬
räknade kostnaderna. Ser man efter, hur man på sin tid kom till
dessa belopp, finner man, att såsom normalpris antagits de i Stock¬
holm gällande och att dessa nedsatts med 5 procent inom första
arméfördelningen och med 10 procent inom andra och äfvenledes
med 10 procent för de byggnader, som skulle förläggas i Sköfde.
Inom fjärde arméfördelningen antog man normalpriset och likaså
inom femte, men för sjette gjordes en förhöjning med 10 procent,
i Östersund med 20 procent samt slutligen i Boden med 30 procent.
Om man jämför denna nedsättning af 10 procent, som gällt inom
åtskilliga arméfördelningar, med den procentökning, som finnes i
den tabell, hvilken åtföljer den kungl. propositionen, så kan man
verkligen icke mycket klandra det öfverskridande, som gjorts. Så
ha exempelvis i Sköfde kasernbyggnaderna för lifregementets husarer
kostat endast 3 procent utöfver de belopp af normalpriser, som be¬
räknades år 1900. Inom sjette arméfördelningen ha kostnaderna
21 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
således beräknats med 30 procent högre än normalpris. Anslagen Ang. brist i
ha sålunda i Sköfde beräknats till 90 procent, till 130 procent i „ ^b^9 nåd
Boden. Jag vågar påstå, att det icke är så stor skillnad på arbets- ^/öraZTn^
prisen på dessa platser och dem, som beräkningarna visa. Jag vill (Forts.)
därmed dock icke säga annat än att något möjligen kunde gjorts
billigare och med större beräkning. Men vi få komma ihåg, att
det här är fråga om stora hyggnadskomplex, och hvar och en, som
varit sysselsatt med byggnader, torde ha gjort den erfarenheten, att
kostnadsberäkningarna varit för låga och att de verkliga kostnaderna
kunna skjuta upp till högre belopp än man tänkt sig. Veder¬
börande, som haft i uppdrag att för statens räkning uppföra dessa
byggnader, har gjort samma erfarenhet som här synes.
Nu ha af den förste talaren, herr Thorsson, mycket klandrats
de åtgärder, som äro vidtagna i Hessleholm, där man för skånska
trängkårens räkning inköpt åtskilliga byggnader, som sedan repare¬
rats till bostäder åt underofficerare vid kåren. Grranskningskommis-
sionen har äfven ägnat sin uppmärksamhet åt denna fråga. Herr
Thorssons inspektionsresa förorsakade mycket besvär och arbete för
vederbörande, men däröfver ha de icke klagat. Det är emellertid
att märka, att inköpet af dessa åtta byggnader, som han mycket
uppehöll sig vid, icke enligt min mening och ej heller enligt mina
kamraters inom granskningskommissionen är så mycket att klandra.
Det är möjligt, att en och annan af dem, som fått sig anvisade
dessa stugor till bostäder, icke därmed vore belåten, men i så fall
finnes det plats på annat håll, där man kan bo. Säkert är, att
inom dessa byggnader beredas förmåner, som saknas i kasernerna.
Herr Thorssons inspektionsresa föranledde, att en sakkunnig skicka¬
des för att på ort och ställe se till, hur det förhöll sig med dessa
stugor. Alla frågor, som herr Thorsson framställt rörande dessa
bostäder, blefvo vederbörligen besvarade, och arbetet fortsattes, tills
stugorna blefvo färdiga. De ligga på ett område, som för statens
räkning förvärfvats i och för kasernetablissement för skånska träng-
kåren. Att de voro ganska bristfälliga är onekligt, men de kostade
icke heller mera än 8,300 kronor. Detta betalades för sju stugor,
den åttonde fick man till skänks. Sedan kostade man på dem om¬
kring 22,700 kronor, så att det hela gick till 31,000 kronor. Dessa
åtta stugor innehålla resp. tre rum och kök, afsedda för en gift
sergeant, tre rum och kök för en fanjunkare, tre rum för tre ogifta
sergeanter, tre rum och kök för en förvaltare, två rum och kök för en
gift sergeant, två rum och kök för en handtverkare, tre rum och kök
för en gift sergeant, tre rum och- kök för en handtverkare, två rum och
kök för en handtverkare samt sluligen ett rum för en ogift sergeant.
Med afseende på utrymme förete dessa stugor icke stor skillnad i
jämförelse med bostäderna inom kasernetablissementen. De förmå¬
ner, som de erbjuda, äro, att de familjer, som komma att bebo
dessa stugor, ha frihet att lefva skilda från kaserngården och att
de sålunda kunna vara ostörda, något som man ju på landet sätter
N:0 57. 22
Onsdagen den 6 Maj.
Ang, irist i
anslag till
nya, byggnader
för armén.
(Forts.)
särdeles stort värde på. De kunna äfven få en trädgårdstäppa om¬
kring sina kem, hvilket ger den ökad trefnad. Det enda, som
fattas, är möjligen belysning, vattenledning ock kloakledning, men
om man räknar efter, kur många det är bland de tusentals famil¬
jerna på landet — de må ka det kur bra som kelst för öfrigt
som ka egen vatten- ock kloakledning, så är det kanske icke tio
procent som ha detta, utan de få hämta vatten i en källa eller
brunn. Men det duger naturligtvis icke för en sergeant eller sådana
personer, som staten skall aflöna! Det säges från tillförlitligt kall, att
det var blott en enda, som klagat öfver att behöfva bo i en af
dessa stugor, därför att det vore för obekvämt, men andra lära vara
tillfredsställda med bostäderna.
Jag anser sålunda, att man bör afvakta tiden något, innan man
hardt dömer denna anordning, ock jag tror, att dessa pengar blifvit
väl använda. Om man skulle byggt på annat sätt, kade man fått be¬
räkna, att kostnaderna skulle gå till 80,000 kronor för att förvärfva
lika många bostadslägenheter. Det blir en ock en half gång mera än
hvad det nu kostat. För öfrigt tror jag, att staten beköfver dessa bygg¬
nader, då ju fordringarna på egna bostäder alltmera göra sig hörda.
Min tanke är alltså, att man bör lämna klandret öfver denna
affär ur räkningen ock att den låter väl försvara sig.
Nu är det emellertid oneklig!, att utredningen visat, att kost¬
naderna verkligen blifvit mycket öfverskridna, hvilket ju särskildt
undersökningen rörande byggnaderna i Vaxholm gifvit vid handen,
ock det är då klart, att man är benägen att klandra alltsammans.
Det är lätt att göra iakttagelser ock finna, att misstag begåtts. Af
dessa iakttagelser föranledas klander ock utredning, och detta har
med sig att vederbörande, som träffas af klandret, vinnlägga sig om
största möjliga rättelse ock söka att göra så godt de förmå därefter.
Men så är det ej i detta fall, utan här skall man taga detta arbete
från dem, som hittills utfört det, och lägga det på andra. Ett
statsutskottsutlåtande kommer att behandlas inom närmaste tiden,
i kvilket det lägges fram siffror för ännu ej påbörjade kaserner,
ock de siffrorna äro beräknade af denna så högt beprisade civil¬
kommission, som äunu ej har några andra spår af sitt arbete. Får
denna de belopp, som den beräknat, lär det väl vara lätt att få det
hela att gå ihop, men jag för min del tror ej, att det var lyckligt,
då man helt ock hållet afsatte eller afskedade fortifikationen från
allt öfverinseende öfver detta arbete och lade detta på civilkommis¬
sionen. Får denna hålla på tio eller tjugu år, kan det kända, att man
får se felsteg, som äro gjorda, ock då är det för sent att gå tillbaka.
Med dessa ord kar jag hufvudsakligen velat meddela hvad jag
kände till rörande de ifrågavarande klandrade stugorna nere på
Vendes trängkårs mötesplats.
Herr Julilin: Jag hade egentligen icke tänkt att begära ordet
i denna fråga, enär en del af de påpekade missförhållandena har
Onsdagen den 6 Maj.
23 N:o 57.
föranledt till rättsliga åtgärder mot vederbörande myndighet. Men
det är dock åtskilligt i den föreliggande redogörelsen öfver anled¬
ningen till anslagens öfverskridande, som jag ej kan låta alldeles
oanmärkt passera förbi, utan att, som en talare nyss sade, inlägga
en liten reservation mot densamma. Det fir visserligen sant, som
här säges, att de proportionsvis största bristerna uppstått vid arbetet
med vatten-, aflopps- och belysningsledningar, men det är förnäm¬
ligast systemet för dessa ledningars anbringande, som föranledt de
onaturligt höga kostnaderna.
Då kommissionen, som hade i uppdrag att undersöka bygg¬
naderna ute på Rindön, äfven hade andra uppdrag, som föranledde dess
medlemmar att bese åtskilliga etablissement i landsorten, så funno
de, att det var mycket, som var planlöst anordnadt, och hvarigenom
betydliga kostnader uppkommit. Så var det t. ex. i fråga om rör¬
ledningars nedläggande. Man både nämligen först fullbordat bygg¬
naderna och sedan sprängt invid grundmurarna för att få fram led¬
ningarna, hvilket naturligtvis faller sig mycket dyrare, än att genast
vid arbetet med grunden göra anordningar för rörledningar. Be¬
träffande andra förhållanden rörande grundläggningskostnaderna
har man gått till väga på samma planlösa sätt. Fortifikationen
har ursäktat sig med att man ej kunnat undersöka grundförhållandena,
innan anslaget för arméns byggnader begärdes, emedan för sådana
undersökningar icke funnos några medel, äfvensom att platsen för
regementenas förläggning icke heller var bestämd. Men hvad man
haft rätt att fordra var detta, att, sedan det blef bestämdt hvar
regementet skulle förläggas och kasernerna uppföras, en saklig under¬
sökning blifvit gjord angående grandens beskaffenhet, innan bygg¬
naderna utbjudits på entreprenad, men detta har icke skett.
I stället har man förfarit sålunda: att i bestämmelserna till
ledning för entreprenören vid afgifvande af anbud för etablisse-
mentets uppförande varit fogadt det villkoret, att grunden skulle be¬
räknas till frostfritt djup eller källarebotten, och för hvad därutöfver
fordrades för att nå fast botten skulle kostnaden beräknas efter
a-pris pr kubikmeter jord eller sten. Denna anordning har haft till
.följd, att man vid pröfning af ingifna anbud icke vetat, hvad bygg¬
naden i uppförande verkligen kunde komma att kosta och icke
heller hvilket af de ingifna anbuden som varit fördelaktigast.
Exempel finnes därpå, att man antagit anbud för byggnadernas
uppförande, som varit det lägst afgifna, men a-priset för extra grund¬
arbeten varit högre, hvilket senare arbete uppgått till så betydliga
belopp, att det lägsta anbudet vid utförandet blifvit det dyrbaraste.
Det är mot sådana saker, som man kan ha berättigade anmärk¬
ningar att göra.
Det är ju sant, att såväl arbetskostnaderna som byggnads¬
materialpriserna ha stigit högst väsentligt på de år, under hvilka
dessa kaserner blifvit uppförda. Men jag tror ej, att man bör ur¬
säkta sig så mycket med de höga priserna, ty för så vidt det gäller
Ang. brist i
anslag till
nyabyggnader
för armén.
(Forts.)
N:o 57. 24
Onsdagen den 6 Maj.
Ang. brist i på entreprenad uppförda byggnader, ha de ökade kostnaderna drabbat
anslag till , entreprenören och ej statsverket. Annorlunda är förhållandet, där
nyföryarmén.r fortifikationen själf verkställt byggnaderna. Där står det ännu be-
(Forts.) dröfligare till, hvilket man kan se af den tabell, som åtföljer 'de
sakkunniges sista utredning.
Medan jag har ordet, skall jag vidröra en annan fråga, som
förefaller mig och ej allenast mig, utan jag skulle tro nästan alla
som känna den, ganska besynnerlig.
Kommissionen, som jag tillhörde, fick äfven i uppdrag att
yttra sig angående grundläggning för tillämnade kasernetablissement
för Yästernorrlands regemente utanför Sollefteå. Det ingick ej i
vårt uppdrag att yttra oss om läget var lämpligt, utan endast om
hvilka försiktighets- eller förstärkningsåtgärder man borde vidtaga
för att grunden skulle äga bestånd, ty, som norrlänningarna nog
veta, är det synnerligen vanskligt att bygga på den norrländska
leran till följd af den starka kölden, som tränger långt ned, mycket
djupare än i södra och mellersta Sverige. Emellertid gjorde vi en
antydan om att man äfven borde undersöka möjligheterna för
etablissementens förläggande till Yästernorrlands regementes nu¬
varande mötesplats, och detta hade så mycket större skäl för sig,
som regementschefen där också ansåg, att den platsen var mycket
förmånligare än den, på hvilken man hade börjat eller skulle börja
bygga. Denna plats låg midt emellan den nuvarande mötesplatsen
och Sollefteå köping. Det kunde ej finnas något egentligt skäl att
flytta mötesplatsen två kilometer, då man redan hade en utmärkt
mötespats med goda grundförhållanden och en mängd byggnader af
ganska god beskaffenhet, som uppförts på de senare åren. Visser¬
ligen voro de ej afsedda för vinterförläggning, men byggnaderna
voro goda och det fanns utmärkta träbyggnader, som kunde mycket
väl ha användts i många år åtminstone vid regementets repetitions-
öfningar. Man hade kunnat bespara, huru mycket vet jag ej, men
kanske ett par hundratusental kronor i grundläggningskostnader.
Nog kan man tycka, att detta är en egendomlig hushållning med
statens medel. Det måste väl få anses vara i hög grad klander¬
värd! att kunna under sådana förhållanden bara genom att flytta
mötesplatsen ett par kilometer åsamka kostnader, som jag skulle
våga antaga gå löst på en half million. Nu torde man säga det,
att flyttningen företogs därför, att befälet och officerarna skulle få
bo i köpingen, hvilket jag medger kunde ha sina fördelar. Men
jag har hört berättas, att det bolag, som äger järnvägen Sollefteå—
Härnösand, hade erbjudit sig att anordna lokaltåg till mötesplatsen,
som är belägen fyra eller fem kilometer från köpingen. Af ståndet
hade ej varit större än det är för en officer, som tjänstgör vid lif¬
garde! till häst här i Stockholm och bor på söder. Det borde ej
ha utgjort något synnerligen svårt hinder.
Slutligen skulle jag vilja säga en annan sak, som visserligen
på sätt och vis ej rör den nu föreliggande frågan. Men då man
25 N:o 57-
Onsdagen den 6 Maj.
nu fått sig före lagd t att behandla de extra kostnaderna, som af Awgfl^ri^l/
flerahanda anledningar åsamkats statsverket till följd af fördyrade byggnader
kostnader för byggnader för arméns räkning, hade det varit godt, 'för armén.
om man äfven fått uppgift på hvad som kräfves vidare för kust- (Forts.)
artilleriet. Det kunde här ha varit samverkan mellan de båda
försvarsministrarna, och denna sak är ytterligare ett stöd för det
yrkande, som motionsvis gjorts, om att de båda försvarsdeparte¬
menten borde sammanslås, så att man kunde få mera enhet i till
försvaret hörande frågor. Nu finnes det som bekant en brist i
kustartilleriets byggnadsanslag på bortåt 6—700,000 kronor. Den
frågan föreligger ju ej nu, men den kommer att behandlas vid ett
annat tillfälle och i ett annat sammanhang. Man får aldrig i ett
sammanhang veta sanningen, och det gör, att man blir missmodig
och börjar tvifla på att afsikten är att lämna klara besked i det
ena eller andra afseendet.
Jag har naturligtvis under nuvarande förhållanden intet annat
yrkande att göra än på bifall till utskottets hemställan.
Herr Eriksson i Bäck: Herr talman, mina herrar! Å sidan
13 omnämnes en nedpressning af de kalkylerade beloppen från 56
till 48 millioner. Detta torde nog haft till följd åtskilliga för¬
hållanden, som göra, att man kanske ej i denna stund vet, hvilka
extra kostnader dessa kasernbyggnader komma att slutligen medföra.
Så ha t. ex. för Västmanlands regemente byggts bostäder för under¬
officerare, hvarvid beräknats endast ett rum och kök för sergeanterna.
När nu Västmanlands regemente flyttade in i dessa byggnader, så
voro sergeanterna naturligtvis ej belåtna med endast ett rum och
kök, och de fingo sin klagan tillfredsställd på så sätt, att hvarje
gift sergeant tilldelades två rum och två kök. Då kunde naturligt¬
vis ej mer än halfva beräknade antalet få bostad in natura, och den
andra hälften fick hyresersättning i stället. Denna hyresersättning
är en kostnad, som vi i dag ej se i det utlåtande, som nu före¬
ligger till behandling. Det kommer väl sannolikt fram förslag fram¬
deles om ytterligare byggande af bostäder för underofficerare vid
Västmanlands regemente. Man kan således ej i dag se de slutliga
extra kostnaderna, som tillkomma till dessa alltför hastigt och otill¬
förlitligt beräknade kostnader för kasernbyggnaderna.
Men äfven andra omständigheter kunde tarfva eu liten gransk¬
ning, om huru anordningarna gjorts i en del fall. Jag skall bara
omnämna en enda liten detalj. Den är visserligen obetydlig, och den
har ej, såvidt jag vet, medfört särskilda kostnader, men är ganska
oangenäm för den person, som har med den att göra. I matsedeln
för manskapet vid regementet ingår, att detta skall ha så kallad ugns¬
pannkaka, som gräddas i pannor i köksspiseln. För denna anord¬
ning är vid spiseln en nedsänkning gjord, en grop, där köksan
skall stå och grädda dessa pannkakor. Det ginge väl an, om hon
finge stå, men nu är det ej nog med att hon skall krypa ned i
N:o 57. 26
Ang. irist i
anslag till
myabyggnader
för armén.
(Forts.)
Onsdagen den 6 Maj.
gropen, utan hon skall stå på knäna och grädda pannkakor åt flera
hundra man, hvilket är mindre trefligt.
Herr Thorsson: Det har aldrig fallit mig in att förneka de
förmåner, som bestå däri, att underofficerare få bo utom kasern¬
området, och det är naturligtvis ej ur den synpunkten, som klagomål
anförts. Herr Carl Persson antydde, att det endast var en person,
som anfört klagomål. Jag vill då erinra om att af handlingarna
framgår det, att samtliga underofficerare vid regementet hemställt
att hellre få bostäder inrättade i det föreslagna stenhuset än i de
omhandlade husen. Om det fattas belysning och vattenledning, kan
den ärade utskottsledamoten vara säker på att jag ej skall lägga
min röst för att skaffa sådana saker på extra bekostnad. Då äfven
herr Carl Persson sökt göra frågan till en kostnadsfråga, på hvilken
staten skulle förtjäna, så betviflar jag, att staten förtjänat ett öre
på detta arrangemang, ty staten får betala för reparationer af dessa
hus 22,<00 kronor och gifva 8,300 kronor i inköp för en del
jord, som man kan säga ingår i kostnaden för husen. Det hela
har sålunda kostat 31,000 kronor och af handlingarne framgår, att
stenhus, som skulle rymma detta antal officerare, skulle kosta 75,000
kronor. Jag förmodar, att byggnader af denna beskaffenhet, där
stommen utgöres af 4x4 tums trä i en del fall, i andra åter af
halfruttna gamla plankor, klädda med 1 tums bräder invändigt och
tums utvändigt, och brädfodrade med 3/r tums bräder eller något
sådant, jag förmodar, att sådana skal ej skola motstå tidens tand
på sådant sätt, att en jämförelse med stenhus kan göras, utan att
vi minst få bygga två, om ej tre sådana hus för att motsvara sten¬
husens hållbarhet.
Vidare är det visserligen sant,, att i en del af husen har man
inrättat bostäderna ganska tidsenligt. Jag vill säga, att man varit
för »tidsenlig» i somliga fall, ty väggarna i en del af rummen äro så
inrättade, att det ej fins någonstans, där man kan sätta en soffa
eller, en säng, utan antingen skall den stå midt för dörren eller
också framför ett fönster. Att man på det sättet bygger ett rum,
är ej hugnesamt för dem, som skola bo där och ej ha råd att byta
möblemang vid hvarje flyttning. Det ena huset är så trångt till¬
taget, att där ej finnes någon vägg, som är hel på så lång sträcka
som 2Vä alD, och nedgången till källaren, som är direkt genom en
lucka i köksgolfvet, är så liten, att det ej finnes någou möjlighet
för en människa, som skall gå ned dit, att bära ens en liten tall¬
rik, såvida den ej kan hållas på kant, — då först blir det möj¬
ligt för personen att klämma den igenom källarhålet på samma
gång som sig själf.
Herr Carl Persson antydde, att benägenheten att klandra vore
anledningen till mina anmärkningar, men då öfverintendentsämbetets
sakkunnige varit af den uppfattningen, att exempelvis byggnaden
H, som är den största, var af så underhaltig beskaffenhet, att de
27 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
afrådde från att börja reparation, och fortifikationen, trots afrådanden,
ger order att denna byggnad skall repareras och iordningställas, då
frågar jag, om det ej är rimlig anledning att göra anmärkningar
mot en sådan förvaltning af statens medel.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ io.
Statsutskottets utlåtande, n:o 96, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående omorganisation af sjökrigshögskolan, som nu
föredrogs, blef af kammaren godkändt.
§ 11-
Vid föredragning häruppå af statsutskottets utlåtande, n:o 97,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
försäljning af de s. k. Fredrikshofstomterna i Stockholm samt upp¬
förande af bageri och hafremagasin m. fl. byggnader å Karlsborg
och i Boden, yttrade
Herr Thorsson: Det föreligger i den kungl. propositionen
en begäran om upprättande af kronobageri och magasiner för upp-
magasinering af spannmål för arméns räkning. Själfva detta kraf
har jag ej något att invända mot och hyser den uppfattningen, att
med en förnuftig ledning skall detta obetingadt bli för staten för¬
månligt. Men denna frågas framläggande hänger ihop med systemet
som sådant, nämligen det systemet, att man ej vill tala om det
hela, utan kommer med det bitvis. På de första sidorna i ut¬
skottets utlåtande omnämnes det i historiken af detta ärende, att
det varit föremål för militära myndigheters beaktande redan 1901.
Det skulle alltså stå i ett visst samband med införandet af den nya
härordningen. På 1901 års förslag grundar sig uppförandet af alla
dessa kasernetablissement, för hvilka staten utbetalt så många mil¬
lioner kronor. Ku har vederbörande kommit till det resultat, att
det skall läggas ett sådant kronobageri och ett sådant sädesmagasin
inom hvarje arméfördeluingsområde. Man har då föreslagit, att ett
skall förläggas till Hässleholm, och har Kungl. Maj:t begärt att få
bygga kasern där till detta kronobageri för 413,000 kronor. °Ku ha
visserligen de sakkunnige försökt pruta ned detta anslag i fråga om
byggande af kasern i Hässleholm till 254,000 kronor, med några
tusen kronors tillskott för anläggande af vattenledning. Men i alla
fall, äfven om de lyckats nedpruta de beräknade kostnaderna och
få dem att stanna vid 254,000 kronor, får man väl ändå säga, att
det är en ganska dryg summa man skall utbetala för att inhysa
hundra militärarbetare.
Ang. försälj¬
ning af Fred¬
rikshofstom¬
terna m. m.
N:o 57. 28 Onsdagen den 6 Maj.
Ang^ fSrtåtj- Jag kan ej förstå, hvad den egentliga anledningen varit till
nritt?,/stom- att läega fram förslaget i d6SS nuvarande form. Först ha vi byggt
terna m. m. mycket dyra kaserner för trängkåren i Hässleholm, och nu kommer
(Forte.) Kungl. Maj:t och vill ha andra alldeles speciella kasernbyggnader
för de militärarbetare, som skola sysselsättas i bageriet och på sädes¬
magasinet. Skulle det vara omöjligt att inreda logement till dessa
värnpliktige i samma kaserner som äro uppförda för trängkårens
värnpliktige? Det är ej omöjligt att ordna saken så, om veder¬
börande vill. Ty hela trängkårsstyrkan uppgår till högst 300 man.
Skulle det vara omöjligt att bada bagare i samma badhus som
andra värnpliktige?
Kungl. Maj:t har ställt i utsikt, att staten skall utöfver 413,000
kronor till byggnader gifva ut 17,000 kronor till nytt markförvärf
för att skaffa plats för dessa nya kaserner. Det anser jag för min
del vara ett slöseri med statens medel, som jag finner anledning att
redan vid detta tillfälle göra anmärkning mot.
Mot själfva tanken att inrätta kronobagerier och att uppföra de
nu projekterade magasinen har jag icke något att erinra, ty jag
tror, att, om de skötas på ett förnuftsenligt sätt, de skola betala
de på dem nedlagda kostnaderna, för den händelse man icke bringar
upp dessa kostnader i alltför oerhörd grad.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan blef af kammaren
bifallen.
§ 12.
Slutligen föredrogos hvart för sig:
statsutskottets utlåtanden:
n:o 98, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående in¬
köp för statsverkets räkning af vissa byggnader, att användas till-
boställe för tillsyningsmannen vid Borgholms slottsruin;
n:o 99, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående an¬
visande af anslag till anordnande af värmeledning i länsresidenset
och landsstatshuset i Malmö;
n:o 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ytterligare anslag för ny inredning af gamla biblioteksbyggnaden vid
universitetet i Lund m. m.;
n:o 101, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till arfvode åt en extra lärare i elektroteknik vid tekniska
högskolan;
n:o 102, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändring
i villkoren för ett till restaurering af gråbrödraklostret i Ystad be-
viljadt anslag;
29 N:o 57.
Onsdagen den 6 Maj.
n:o 103, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående ny aflönings-
stat för landtmäteristyrelsen;
n:o 104, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af medel till odlingslånefonden samt en i ämnet väckt motion;
n:o 105, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisning af ytterligare medel till norrländska nyodlingsfonden samt
en i ämnet väckt motion;
n:o 106, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upphörande af vissa från Trollhätte kanal- och vattenverk utgående
af gifter;
n:o 107, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en till Skällnora kungsgård n:o 1 om 33/s mantal
med kronohemmanet 1U mantal Fantebol n:o 1 i Stockholms län
hörande lägenhet;
n:o 108, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Hjelmshult n:o 1
med Myren samt kronolägenheten Horsahagen n:o 1 i Malmöhus
län; och
n:o 109, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om anord¬
nande af uppvisningsfält för jordbruksändamåi;
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 13, i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående visst villkor beträf¬
fande löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen vid små¬
skolor m. m.; samt
lagutskottets utlåtande n:o 57, i anledning af väckta motioner
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation af vattenfall.
Hvad i nämnda utlåtanden hemställts hlef af kammaren bifallet.
§ 13-
Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrif-
velser till Konungen, nämligen
från lagutskottet:
n:o 108, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21
och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring den 27 juni 1896; och
n:o 109, i anledning af väckt motion om upphäfvande af be¬
stämmelser om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moder¬
kyrkans byggnad och underhåll;
N:c 57. 30
Onsdagen den 6 Maj.
från Riksdagens kansli:
n:o 111, angående penningebidrag till värnpliktige, som vårdas
för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom;
n:o 112, angående vidtagande af åtgärder i syfte att afskaffa
eller inskränka civila ämbets- och tjänstemäns bruk af paraduniform
vid andra tillfällen än vid tjänsteutöfning;
n:o 113, angående vidtagande af åtgärder för den nomadiserande
lappbefolkningens vidmakthållande m. m.; och
n:o 114, angående utsträckt fridlysning af hare, tjäder och
orre; samt
från sammansatta stats- och lagutskottet:
n:o 115, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om inskränkning i inmutningsrätten.
Vidare anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till
paragrafer i riksdagsbeslutet:
n:o 22, angående beskattningen af socker;
n:o 23, angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos
tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på
lifstid; och
n:o 24, angående skyldighet för staten att erlägga skatt till
kommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.
§ 14.
. Justerades protokollsutdrag.
§ 15.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:
n:o 14, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom. 10 tryckfrihets¬
förordningen äfvensom till införande i förstnämnda § af tillagda
mom. 13 och 14, dels ock väckt motion om ändring af 4 § 9 mom.
tryckfrihetsförordningen; och
n:o 15, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag:
till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;
Onsdagen den 6 Maj.
SI N:o 57.
statsutskottets utlåtanden:
n:o 111, i anledning af Kungl, Maj:ts proposition angående
deu af staten utöfvade egnahemslånerörelse samt i ämnet väckta
motioner; och
n:o 112, i anledning af väckta motioner angående upphäfvande
af gällande bestämmelser om försäljning af mindre kronoegendomar
samt om utredning angående kronoegendomars styckning och upp¬
låtande till egna hem;
sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, n:o 14,
i anledning af väckt motion om årlig ersättning till förra innehafvaren
af Gagnbro gästgifveri i Stora Tuna socken, Mina Pålman;
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 23, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion;
n:o 24, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående stämpelafgiften;
n:o 25, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande förordning angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch, arrak och rom; och
n:o 26, angående vissa ändringar i gällande tulltaxa och tull-
taxeunderrättelser;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 59, i anledning dels af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående vård af enskildes skogar inom Gottlands
län samt en inom Riksdagen i ämnet väckt motion, dels ock af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skogs-
vårdsstyrelse inom Gottlands län, till förordning angående skogsvårds-
afgifter inom Gottlands län och till förordning angående ändrad
lydelse af 4 och 5 §§ i kungl. förordningen den 24 juli 1903 an¬
gående skogsvårdsafgifter; och
n.-o 60, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående dels förslag till lag om besittningsrätt på längre
tid till kronan tillhörig jordegendom, dels ock utredning, om hvilka
nya former för upplåtelse af jord från stat eller kommun till en¬
skilde må vara särskildt ur social synpunkt påkallade m. m.; samt.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 34,
rörande herrar C. A. Lindhagens och K. A. Tengdahls motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående bildande af en lånefond för
att bereda mindre bemedlade tillfälle att inom stadsområden förvärfva
egna bostäder.
TS:o 57. 32
Onsdagen den 6 Maj.
§ 16.
Herr G. A. E. Kronlund aflämnade eu motion, n:o 330, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af postverkets
utgiftsstater för år 1909 m. m.
Denna motion bordlädes på begäran.
§ 17-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. R. Johansson
i Jönköping under 6 dagar från och med den 7 maj.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1,23 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.