RIKSDAGENS PROTOKOLL
1908. Andra Kammaren. N:o 50.
Torsdagen den 23 april.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Upplästes två till kammaren inkomna läkarbetyg, så lydande:
Att herr riksdagsmannen E. O. Magnusson från Tumhult i
Agunnaryds socken sedan den 19 dennes är insjuknad i influensa
och till följd däraf under de närmaste dagarne urståndsatt att in¬
finna sig vid Riksdagen, intygas.
Ljungby den 21 april 1908.
P. Rob. Hallenberg,
provinsialläkare.
Att herr riksdagsmannen Nils Jönsson, Gammalstorp, till
följd af sjukdom (influensaföljder) är förhindrad tills vidare att
bevista och deltaga uti Riksdagens förhandlingar, intygar
Sölvesborg den 21 april 1908.
B. Stern,
stadsläkare.
§ 2.
Sedan Riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt stats- Gemensamma
utskottets memorial n:o 60, bevillningsutskottets memorial n:o 19 omröstningar.
och statsutskottets memorial n:o 83, däri föreslagits voterings-
propositioner rörande åtskilliga frågor, i hvilka kamrarna fattat
stridiga beslut, samt bestämdt blifvit, att vederbörliga omröstnin¬
gar öfver de olika besluten denna dag skulle äga rum, så an¬
ställdes nu omröstningar enligt nedan intagna voteringsproposi-
tioner i följande ordning, nämligen:
Andra Kammarens Prot. 1908. N.-o BO.
1
N:o 50. 2
Torsdagen den 23 April.
Första omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 60, punkt 1.)
»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Riks¬
dagen på det sätt bifaller Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet,
att Riksdagen ej mindre — med uteslutande af dels det för de
allmänna läroverken uppförda anslaget å 73,000 kronor till extra
arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition
för målskjutning m. m., dels det å staten till seminarier för folk¬
skollärares bildande uppförda anslaget å 8,500 kronor till be¬
främjande af vapenöfningar, dels ock det under rubriken de tek¬
niska läroverken stående anslaget å 5,000 kronor till inilitär-
öfningars bedrifvande vid de tekniska läroverken — å ordinarie
stat uppför såväl för allmänna läroverken till extra arfvoden åt
gymnastiklärare ett anslag af 15,000 kronor som ock under ti¬
teln: »för skjututbildning vid de allmänna läroverken, folkskole-
seminarier och tekniska elementarskolor» ett reservationsanslag
af 90,000 kronor, än äfven för inköp af materiell för skjutöfnin-
gar vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och tek¬
niska elementarskolorna på extra stat för år 1909 anvisar ett be¬
lopp af 60,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra Kammaren
afslagit Kungl. Maj:ts båda ifrågavarande framställningar.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kamma¬
ren ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här
vore fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öpp¬
nande och uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit
med 76 Ja och 146 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 89 Ja och 52 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 76 Ja och 146 Nej,
sammanräkningen visade........................ 165 Ja och 198 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
,3 N:o 50.
Torsdagen den 23 April.
Andra omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 60, punkt 3.)
»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Riks¬
dagen medgifver en sådan ändring i afseende å de för beviljande
af understöd från förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn gällande grunder, att af samma förslagsanslag
må till de i andra momentet af kungl. kungörelsen den 10 juni
1904 omförmälda enskilda uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn utgå för hvarje lästermin ett understöd af högst 100 kronor
för hvart och ett i anstalten vid lästerminens början intaget barn,
som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll, och ett
understöd af högst 50 kronor för hvarje annat i anstalten inta¬
get barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen,
röstar
Ja j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
medgifvit en sådan ändring i afseende å de för beviljande af
understöd från förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för sin¬
nesslöa barn gällande grunder, att af samma förslagsanslag må
till enskild uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn utgå för hvarje
lästermin ett understöd af högst 125 kronor för hvart och ett i
anstalten vid lästerminens början intaget barn, som i anstalten
eller på dess bekostnad njuter underhåll, och ett understöd af
högst 62 kronor 50 öre för hvarje annat i anstalten intaget barn,
som från lästerminens början deltagit i undervisningen.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kamma¬
ren ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här
vore fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öpp¬
nande och uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit
med 63 Ja och 159 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 94 Ja och 45 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 63 Ja och 159 Nej,
sammanräkningen visade........................ 157 Ja och 204 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
N:o 50. 4
Torsdagen den 23 April.
Tredje omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 60, punkt 4).
»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Riks¬
dagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning, för upprätt¬
hållande under tiden den 1 september 1908—den 1 september
1909 af svensk undervisning för svenska barn i Berlin på extra
stat för år 1909 beviljar ett belopp af 1,600 kronor att utgå en¬
ligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
afslagit Kungl. Majrts förevarande framställning.
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af¬
sagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här
vore fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öpp¬
nande och uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit
med 122 Ja och 100 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 117 Ja och 23 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 122 Ja och 100 Nej,
sammanräkningen visade........................ 239 Ja och 123 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Fjärde omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 60, punkt 5).
»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Riks¬
dagen, med bifall till förevarande motion, må till fasta årliga
understöd under åren 1909—1911 åt svenska tonsättare af ut¬
märkt förtjänst bevilja ett anslag af 18,000 kronor att utgå med
Torsdagen den 23 April.
5 N:o 50.
6,000 kronor årligen, att af Kungl. Maj:t efter sakkunniges hörande
fördelas, samt af detta anslag å extra stat för år 1909 anvisa ett
belopp af 6,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
afslagit ifrågavarande motion.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här vox-e
fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öppnande och
uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit med 86 Ja
och 134 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 88 Ja och 53 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 86 Ja och 134 Nej,
sammanräkningen visade........................ 174 Ja och 187 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Femte omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 60, punkt 6).
»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Riks¬
dagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande framställning och
med afslag å ofvan berörda motion, i hvad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, medgifver, att af de enligt 25 § i kungl.
förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905
till främjande af nykterhet och motarbetande af dryckenskapens
följder afsätta brännvinsförsäljningsmedel må för främjande af
centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet under
år 1909 utgå ett belopp af 4,000 kronor, röstar
Ja;
N:o 50. 6
Torsdagen den 23 April.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och berörda motion, medgifvit, att af
de enligt i 25 § i kungl. förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905 till främjande af nykterhet och mot¬
arbetande af dryckenskapens följder afsätta brännvinsförsäljnings-
medel må för främjande af centralförbundets för nykterhets-
undervisning verksamhet under år 1909 utgå ett belopp af
10,000 kronor.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här
vore fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öpp¬
nande och uppräkning: och befanns, att omröstningen utfallit med
54 Ja och 167 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 84 Ja och 54 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 54 Ja och 167 Nej,
sammanräkningen visade........................ 138 Ja och 221 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Sjätte omröstningen:
(enligt bevillningsutskottets memorial n:o 19, punkt 1.)
»Den, som i likhet med Andra Kammaren vill, att 4 § 1 mom. a)
i förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmå¬
ner och rättigheter skall erhålla följande lydelse:
Utlänning, som här i riket gifver offentlig föreställning eller
tillställning af hvad slag det vara må, vare sig mot inträdesafgift
eller mot afgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, upp-
bäres eller mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som
afses i 3 inom., härför utgöra särskild bevillningsafgift med fem
procent af bruttoinkomsten.
Denna bevillningsafgift skall utgå:
a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller
litterär föreställning, cirkus- eller varitéföreställning, så ock vid
Torsdagen den 23 April. 7
annan med någon af de nu nämnda jämförlig föreställning äfven¬
som vid bal, maskerad eller annan dylik tillställning,
1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att öfverstiga
femhundra kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid
med minst tio kronor, samt
2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att öfver¬
stiga femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst
tio och högst tjugufem kronor; röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Första Kammaren
beslutit, att 4 § 1 mom. a) i förordningen angående bevillmngs-
afgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erhålla föl¬
jande lydelse:
Utlänning, som här i riket gifver offentlig föreställning eller
tillställning af hvad slag det vara må, vare sig mot inträdesafgift
eller mot afgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, upp-
bäres eller mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som
afses i 3 inom., härför utgöra särskild bevillningsafgift med fem
procent af bruttoinkomsten.
Denna bevillningsafgift skall utgå:
a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller
litterär föreställning, föredrag, cirkus- eller varietéföreställning
så ock vid annan med någon af de nu nämnda jämförlig före¬
ställning äfvensom vid bal, maskerad eller annan dylik till¬
ställning, .
1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att öfverstiga
femhundra kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock all-
tid med minst tio kronor, samt,
2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att öfver¬
stiga femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst
tio och högst tjugufem kronor.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öppnande och
uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit med 109 Ja
och 112 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam-
N:o 50. 8
Torsdagen den 23 Aprii.
maren samtidigt anställd, både utfallit med 9 Ja och 130 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 109 Ja och 112 Nej,
sammanräkningen visade........................ 118 Ja och 242 Nej;
och både alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Sjunde omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 83, punkt 1.)
»Den, som i likhet men Första Kammaren vill, att Riksdagen
må med godkännande af det vid statsrådsprotokollet öfver sjö-
försvarsärenden den 13 januari innevarande år fogade förslag
till stat för flottans officerskår (bil. n:o 1 vid berörda protokoll)
öka denna kar med 16 officerare och till följd däraf höja nu
gällande stat för flottans officerskår med 38,460 kronor, röstar
J fl. j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
beslutat att med godkännande af det vid statsutskottets utlåtande
n:o 6 fogade förslag till stat för flottans officerskår (bil. n:o 1
vid berörda utlåtande) öka denna kår med 8 officerare och till
följd däraf höja nu gällande stat för flottans officerskår med
18,640 kronor.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af¬
sagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öppnande
och uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit med 42
Ja och 178 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 118 Ja och 17 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 42 Ja och 178 Nej,
sammanräkningen visade....................... 160 Ja och 195 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
Torsdagen den 23 April. 9 N:e 50.
Åttonde omröstningen:
(enligt statsutskottets memorial n:o 83, punkt 2).
»Den, som i likhet med Första Kammaren, vill, att Riks¬
dagen må med godkännande af det vid statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 13 januari innevarande år fogade förslag
till stat för flottans underofficerskår (bil. n:o 2 vid berörda stats¬
rådsprotokoll) öka denna kår med 54 underofficerare och till följd
däraf höja nu gällande stat för flottans underofficerskår med
67,260 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra Kammaren,
beslutat att med godkännande af det vid statsutskottets utlåtande
n:o 6 fogade förslag till stat för flottans underofficerskår (bil.
n:o 2 vid nämnda utlåtande) öka denna kår med 27 underoffi¬
cerare och till följd däraf höja nu gällande stat för flottans under¬
officerskår med 33,630 kronor.»
Sedan voteringssedlarna blifvit aflämnade samt en sedel af-
lagd och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarna för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jämväl därstädes afgifvits, företogs sedlarnas öppnande
och uppräkning; och befanns, att omröstningen utfallit med 36
Ja och 180 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med 120 Ja och 18 Nej,
hvadan, då därtill lades Andra Kammarens
röster eller.................................... 36 Ja och 180 Nej,
sammanräkningen visade........................ 156 Ja och 198 Nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
§ B.
Hex-r statsrådet m. m. A. H. Hammarskjöld aflämnade
Kungl. Maj:ts pi-oposition till Riksdagen angående upplåtelse
N:o 50. 10
Ang. in¬
skränkning i
inmutnings-
rätten.
Torsdagen den 23 April.
till Lidköpings stad af den kyrkoherden i Lidköpings pastorat
på lön anslagna åkerjord.
Denna proposition bordlädes på begäran.
§ 4.
Föredrogos hvar för sig och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts på kammarens bord liggande propositioner:
angående ändring i gällande grunder för pensionering af
arméns befäl och underbefäl med vederlikar;
angående gäldandet af tillfälliga kostnader för underlättandet
af manskapsrekrytering vid armén;
angående pension å allmänna indragningsstaten åt f. d. skva-
dronstrumpetai'en vid lilregementets dragoner Gustaf Teodor
Westerberg;
angående uppförande af nya kasernetablissemang för femton
infanteriregementen;
angående ytterligare anslag till uppförande af nya byggnader
för folkskoleseminariet i Växjö; och
om ändring i villkoren för ett till restaurering af gråbrödra-
klostret i Ystad beviljadt anslag.
§ 5.
Herr F. Bergs i Stockholm å kammarens bord hvilande
motion, n:o 298, som härefter föredrogs, hänvisades till stats¬
utskottet.
§ 6.
Vidare föredrogos hvartdera för sig lagutskottets utlåtanden:
n:o 51, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21
och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring den 27 juni 1896; samt
n:o 52, i anledning af väckt motion om upphäfvande af be¬
stämmelser om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moder¬
kyrkans byggnad och underhåll.
Hvad utskottet hemställt i dessa utlåtanden bifölls af kam¬
maren.
§ 7.
Till afgörande förelåg härefter lagutskottets utlåtande n:o 53,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående ny gruflagstiftning m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hän¬
visad motion, n:o 197, hade herrar C. A. Lindhagen, F. TV.
Thorsson och E. F. W. Blomberg hemställt, att Riksdagen ville
11 N:o 50.
Torsdagen den 23 April.
l:o) hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riks- ,An9. **'
dagen af förslag till ny gruflagstiftning i syfte att inmutnings- ZZtnings-
rätten upphäfdes samt nya fyndigheter af nu inmutbara mineralier rätter. '
i stället skulle bearbetas af staten eller ock af enskilde efter (Forts^
erhållen statskoncession;
2:o) för sin del antaga följande
Lag angående inskränkning i inmutningsrätten.
Härigenom förordnas som följer:
Inmutning må under tiden intill den 15 maj 1909 ej äga
rum, där ej Konungen därtill lämnar tillstånd.
Rörande inskränkning inom Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län af inmutning å odisponerad kronojord är särskildt
stadgadt.
Denna lag träder genast i kraft.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Jansson i
Edsbäcken, Lindhagen, Nordin och Pettersson i Södertälje,
hvilka föreslagit, att Riksdagen med anledning af förevarande
motion ville anhålla, att Kungl. Maj:t matte taga under öfver¬
vägande, huruvida, i hvad mån och under hvilka villkor gruf-
lagstiftningen borde, på sätt redan ägt rum i fråga om stenkols-
fyndigheter, äfven beträffande andra mineralier byggas på kon-
cessionssystemet i stället för på inmutningsrätt, samt för Riks¬
dagen framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande kunde
föranleda.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af:
Herr Lindhagen, som yttrade: Lagutskottet har naturligtvis
afstyrkt den ifrågavarande motionen, och det var ju ingenting
annat att vänta, därför att dessa frågor tyvärr ännu icke ha
brutit så igenom, att man kan motse några sympatier för dem
från Riksdagen.
Nu har utskottet till en början velat giva inmutningsrätten
det erkännande, att den har djupa rötter i vår lagstiftning. Men
det är icke fallet, ty inmutningsrätten började att tillämpas först i
början på 1700-talet. Det är dock en viss del af inmutnings¬
rätten, som har djupa rötter och gar långt tillbaka i var histona,
och det är den grund, som ligger bakom densamma, nämligen
statens rätt att förfoga öfver mineralfyndigheter i landet, obero¬
ende af den privata jordäganderätten, på sätt som staten finner
för det allmänna mest förmånligt. Det är dessa långt tillbaka
$:o 50. 12
Ang. in¬
skränkning
inmutnings-
rätten.
(Forts.)
Torsdagen den 23 April.
gående traditioner, som jag anser, att man i första hand bör
'taga fasta på. Det är denna grund, som har djupa rötter, men
icke det sätt för dess tillämpning, som nu äger rum och hvilket
härleder sig först från början af 1700-talet.
Utskottet har emellertid ingenting annat att anföra för sitt
afstyrkande än de vanliga skälen, som uppburit inmutningsrätten,
skäl, som på sin tid nog hade stor betydelse och hvilkas värde
man icke kan jäfva för den tiden. Då kommunikationerna voro
ofullständiga och äfven de mekaniska hjälpmedlen voro föga ut¬
vecklade, var det ju nödvändigt, att man på särskildt sätt upp¬
muntrade den enskilda företagsamheten för att kunna tillgodo¬
göra sig malmfyndigheterna, och därför vill jag icke förneka, att
icke inmutningsrätten på sin tid hade ett stort berättigande.
Men nya tider kräfva nya anordningar och nya rättsinstitut, och
jag har trott mig gifvit skäl för att en sådan ny tid nu vore
inne i fråga om gruflagstiftningen.
Vi veta ju, huru under nutida förhållanden de mekaniska
hjälpmedlen och exploateringsbegäret göra, att man på helt
annat sätt än förr äflas att tillgodogöra sig malmfyndigheter.
Det gäller att skaffa sig den största möjliga profit och exportera
ut malmerna sa fort som möjligt. Vi hafva ju haft upprepade
erfarenheter af detta. Nu har denna kunskap redan gifvit sig
uttryck i praktiken så till vida, att man ansett, att åtminstone
mom de tre nordligaste länen det icke vidare gick an att ä
kronojord tillåta fri inmutning, och vidare har man i fråga om
stenkolsfyndigheter redan infört den principen, att tillgodogöran¬
det af dem icke skall ske genom inmutning, utan genom kon-
eessionssystem. ^ Men utskottet har nog på sätt och vis rätt, då
det säger, att någon allmän tendens från svenska statsmakternas
sida i riktning mot motionen har man ännu icke försport, det
skola gudarne veta, att det icke har funnits någon sådan. Men jag
väckte denna motion just därför, att någon gång en tanke måtte
uppkomma på att en sådan tendens skall uppstå och därför att
det icke gar an att på detta sätt låta den enskilda företagsam¬
heten i våra tider utan någon regelbindande ordning fritt exploa¬
tera denna nationens rikedom.
I den allmänna samhällshygienen är ju en begynnande sträf-
van nu för tiden, att man särskildt bör lägga an på att förekomma,
sjukdomar i stället för att endast se till att bota dem, som
redan uppkommit. På samma sätt förhåller det sig med dessa
störa ekonomiska frågor. Det är dock riktigare, att staten ser
till, att den får i sin hand reglerandet och exploaterandet af malm-
fyndigheter, så att den icke i stället efteråt får göra stora upp¬
offringar för att bota de sjukdomar och missförhållanden, som
uppstått, därför att staten icke sett sig väl före. Vi hafva därpå
haft ett lysande exempel i Kiruna och Gellivare malmfält, och i
dagarna har aflämnats en regeringsproposition, som berör Svappa-
13 X:o 50o
Torsdagen den 23 April.
vaara malmfält. Tycka nu verkligen landets representanter, som på An9- in-
ett framsynt sätt skola se till godo den närvarande generationens slcränkning
och kommande generationens bästa, att det är verklig statskonst m>rättengS
detta, att man först låter enskilda spekulanter med de resurser, som (Forts)
stå dem till buds, fritt göra inmutningar utan någon begränsning
och att sedan de gjort detta, staten skall mot en oerhörd provision
återköpa allt hvad den enskilde inmutat, i stället för att staten ge¬
nom koncessionssystem kunde lojalt gifva den verklige upptäckaren
och den, som verkligen vill bearbeta dessa saker, allt hvad han för¬
tjänar både för sin risk och sin företagsamhet, men därjämte
till svenska folkets kassa indraga dessa öfver skjutande miljoner,
som endast äro spekulationsvinst? Med gladt mod och med
öppna ögon gå herrarne med på hvad som helst för att försona
statsmakternas gamla synder, men då det gäller att för fram¬
tiden förekomma, att sådana synder ånyo begås, tilldrar sig en
sådan tanke knappast uppmärksamhet, utan det är en af dessa
bagatellfrågor, beträffande hvilka man får finna sig i att Riks¬
dagen besväras med desamma.
Jag tro icke, att Riksdagen, sådan den nu är sammansatt,
någonsin kommer att lösa dessa frågor. Det blir en riksdag,
sammansatt efter andra grunder. Men man kan i alla fall börja
att röra i saken, och jag vill säga, att Svappavaarafrågan bevisar
hvilken skandallös gruflagstiftning vi för närvarande hafva. Jag
tager endast det närmaste exemplet, men det finnes många andra.
Nu skall man, endast därför att en spekulant under hägnet af
gällande lagstiftning skaffat sig en formell rättighet, fastän han
icke kan tillgodogöra sig densamma, då han icke har någon rätt
att anlägga järnväg till denna trakt, i alla fäll säga, icke att
han skall hafva precis hvad han kostat på detta företag med
något påbröd därför att han skall lösas ut, utan staten skall
säga: ni har fått fri inmutning, och vi kunna icke neka er att
bygga en järnväg. Den skola vi gifva koncession på, och efter¬
som det blir koncession på denna järnväg, så bli grufvorna
värda många miljoner. Dessa miljoner skall ni få af staten
genast, så att ni kan hafva dem liggande på lager utan att ens
behöfva påkosta någon järnväg. Detta är hvad herrarna vilja
att man skall göra. Jag däremot skall, herr talman, bedja få
yrka bifall till reservationen, som innefattar en framställning i
motionens syfte.
I detta anförande instämde herrar Blomberg, Branting,
Tengdahl, Nyström, Carlsson i Malmberget, Nordin, Eriksson i
Grängesberg, Jansson i Edsbäcken, Thorsson, Nilsson i Malmö
och Kropp.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Jag kan
icke föreställa mig, att kammaren vill med den ofullständiga
¥:o .50. 14
Ang. in¬
skränkning i
inmutnings-
rätten.
(Forts.)
Torsdagen den 23 ApriS.
utredning, som här föreligger, bifalla ett förslag, sådant som det,
hvilket innefattas i reservationen och som begär icke något
mindre, än att man skulle uttala sig för att frångå de principer,
som nu gälla i afseende på gruilagstiftningen. Tänka vi på in-
mutningsrätten beträffande enskildes jord, så är ju denna inmut-
ningsrätt fullt befogad. Den uppmanar ju folk att söka taga
reda på naturens skatter. Men å andra sidan tillförsäkrar vår
lag äganderätten åt den, på hvilkens mark gruffyndigheten ligger,
så att ägaren har rätt till hälften i grufvan. Om man nu i el t
slag uttalade sig för, att denna rätt skulle försvinna, skulle en
betydande kränkning ske i den enskilda äganderätten.
De exempel, som den föregående talaren nämnde, afsågo
Svappavaara och Kiirunavaara. Där ha emellertid inmutningarne
skett på kronojord, hvarför förhållandet med dem är ett helt
annat, än hvad det här gäller. Vi veta också, att vi för
närvarande ha en provisorisk lagstiftning för dylika inmut¬
ningar, gående ut därpå, att inmutningar på kronojord icke skulle
under dessa år få äga rum i de nordliga länen i afvaktan på att
en ny lagstiftning i detta afseende skulle kunna åstadkommas.
Denna lagstiftning kommer antagligen till stånd nästa år, då
man med all sannolikhet har att förvänta en proposition i ämnet.
Då blir inmutningsfrågan ordnad med afseende å kronojord.
Hvad åter angår frågan om inmutning å enskild jord, kan
jag icke tänka mig, att Riksdagen skulle vilja gå med på de
principer, som i motionen och sålunda äfven i reservationen
kommit till uttryck.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Lindhagen: Herr Zetterstrand anförde, att utred¬
ningen i motionen vore mycket ofullständig och att kammaren
därför icke skulle kunna bifalla det föreliggande förslaget. Jag
tycker för min del, att denna utredning är ganska fullständig,
ty motionen omfattar ju en mängd sidor med koncentrerade
fakta hela vägen igenom. Nog har herr Zetterstrand varit med
om att bifalla motioner grundade på klenare utredning än denna;
jag tror, att han det gjort mångfaldiga gånger.
För att återgå till själva saken, fäste jag mig särskildt vid,
att herr Zetterstrand vädjade till landtmännens här i kammaren
klassintressen. Detta är ju mycket vanligt i denna kammare.
Herr Zetterstrand ansåg, att icke kunde väl »denna kammare»,
som mest bestode af representanter för bönder, hvilka ju nu
ha viss jordäganderätt till gruffyndighet, gå med på förslaget
att införa koncessionssystemet. Nu är det verkligen så, att de
svenska bönderna i gemen icke så ofta ha malm å sina ägor,
att man har anledning att tro, att de, endast för att förekomma
en förlust för den svenska bonden, skulle vilja bibehålla en gruf-
lagstiftning, som äfventyrade hela nationens vitalaste lifsintressen.
Torsdagen den 23 April.
N:o 50.
15
Men det är vidare att märka, att den svenska jordägaren icke
har någon äganderätt i grufvor, fastän genom det medgifvande,
som statsmakterna gjorde, då de beslöto att icke tillämpa regal-
rätten på det sätt, att staten själf skulle drifva eller koncessionera
grufrörelse, samt att fri inmutning skulle få äga rum, jordägaren
tills vidare fick tillgodonjuta halfva jordäganderätten till fyndig¬
het å hans jord.
Herr Zettexstrand sade vidare, att Svappavaara malmbergs-
fyndigheter äro inmutade på kronojord. Detta är emellertid
icke förhållandet, utan en stor del åtminstone af dessa fyndig¬
heter äro inmutade på enskild jord, så att den lagstiftning,
hvarom herr Zetterstrand talade, har icke tillämplighet på detta
område.
Jag vet verkligen icke, hvilka erfarenheter som det svenska
folket skall upplefva, för att nödiga försiktighetsåtgärder härvid¬
lag skola vidtagas. Jag tycker, att hvad som här är föreslaget
är i själfva verket något mycket moderat, om jag så får uttrycka
mig, något, som i alla afseenden grundar sig på hvad vi upp-
lefvat. Vår tid, om någon, borde väl vara mogen för en sådan
åtgärd som den nu föreslagna. Liknande åtgärder ha vi ju
redan vidtagit i fråga om stenkolsfyndigheter. Till och med i
preussiska deputeradekammaren har man beslutat, att två af
landets viktigaste mineralfyndigheter icke vidare skola upplåtas
till fri inmutningsrätt, och detta just för att, såsom man där
uttryckte sig, förekomma monopol. De två ifrågavarande slagen
af fyndigheter voro stenkol och salt. Hvad stenkolen betyda
för det tyska riket, det veta vi: det är ett lifsintresse för dess
industri. Man har där funnit, att genom den fria inmutnings-
rätten en stark tendens visat sig för exploatering af fyndighe¬
terna, och i följd af denna starka tendens har i preussiska
deputeradekammaren, trots att den är så sammansatt som den
är, kunnat genomdrifvas, att stenkol icke får vidare inmutas i
Tyskland. Den vägen synes det mig, att äfven vi böra gå, och
så mycket tycker jag, att förhållandena dock gifvit vid handen,
att det vore önskvärdt att få en undersökning till stånd, huru¬
vida och i hvad mån de af oss upplefvade erfarenheterna böra
föranleda till, att man öfvergår till ett bättre system.
Utskottet har äfven åberopat, att en del sakkunnige ifrigt
förordat inmutningsrättens bibehållande, och därvid till och med
polemiserat emot statsmakternas beslut att tills vidare suspendera
denna rätt för kronojord i de tre nordligaste länen. Det är ju
alldeles tydligt, att det finnes vissa kategorier af så kallade sak¬
kunniga, som ha den lifliga öfvertygelsen, att inmutningsrätten
bör fortfarande bibehållas i detta fall.
Sålunda har åberopats, att de tre särskildt tillkallade sak¬
kunniga inom justitiedepartementet yttrat sig i denna riktning.
Men vi veta ju, att säi*skildt dessa sakkunnigas ordförande, lands-
Ang. in¬
skränkning
inmutnings
rätten.
(Forts.)
Nio 50. 16
Ang. in¬
skränkning i
inrrmtnings-
rätten.
(Forts.)
Torsdagen den 23 April.
höfding Nordström, alltid varit en ifrig anhängare af manchester-
principen i förevarande fall och därför af full öfvertygelse anser,
att på den grunden bör man i alla afseenden stå kvar i gruf-
väsendet.
Hvad slutligen angår lagutskottets andra auktoritet, järn¬
kontoret, utgöres densamma just af representanter för dem, som
ha största gagnet af inmutningsrättens bibehållande.
Riksdagen fattade för öfrigt förra året ett beslut, som i
själfva verket förutsätter, att inmutningsrätten måste upphäfvas.
Riksdagen beslöt nämligen då, att svenska staten själf skulle
taga denna sak i sin hand och verkställa undersökningar angå¬
ende de malmfyndigheter, som finnas inom landet, och med
ledning af ett utlåtande i detta afseende utaf geologiska byråns
chef har man också gått till verket och påbörjat undersökningar
af de malmfyndigheter, som förekomma utefter den blifvande
inlandsbanan, såsom jag tror, i Värmland och Dalarne. Hvad
innebär detta? Jo, det innebär, att staten själf skall upptäcka
fyndigheterna. Man har visserligen sagt, att inmutningsrätten
behöfves för att enskilda skola kunna upptäcka dylika fyndig¬
heter och att i annat fall några sådana icke blifva upptäckta.
Nu är förhållandet det, att de fyndigheter, som ännu äro oupp¬
täckta, äro så pass svåra att upptäcka, att det behöfs mycket
dyrbara vetenskapliga expeditioner för den saken. Sådana expe¬
ditioner utrustas af enskilda, som vilja få en stor vinst, kanske
icke genom att själfva drifva grufvor, utan genom att sälja dem,
såsom exempelvis nu skulle ske med Svappavaara, som erbjudes
staten till inlösen. Lika väl kan ju staten själf utrusta dessa
vetenskapliga expeditioner, och det beslöt ju som sagdt också
Riksdagen förra året. Men är det då konsekvent att bibehålla
den fria inmutningsrätten? Svenska staten bekostar expeditioner,
som påvisa, hvar malmfyndigheter ligga, och sedan få enskilda
komma och inmuta dessa fyndigheter med stöd af gällande
lagstiftning! Det finnes icke någon rim eller reson i sådant. Det
måste vara konsekvens i hvad Riksdagen beslutar.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.
Herr Staaff: Herr talman! Äfven jag anser, att denna
motion och de däri framhållna tankarna ha blifvit alldeles för
snäft behandlade af lagutskottet och af den representant för lag¬
utskottet, som här nyss uppträdde. Det är väl i alla fall otvif¬
velaktigt, att, för att taga ett exempel, om en person upptäcker
och inmutar en fyndighet utaf finare och ädlare malm till ett
kolossalt värde, det förhållandet, hvari han enligt nuvarande lag¬
stiftning skulle komma, af den allmänna meningen skulle upp¬
fattas såsom någoting orimligt. Man skulle icke längre finna sig
uti att betrakta det som en vis och god lagstiftning, att en enskild
på detta sätt, genom en förening visserligen utaf arbete och
17 N:o 50.
Torsdagen den 23 April.
slump, men dock kanske väsentligen slump, kunde åtkomma en
rikedom, som måhända kunde blifva rent af en afse värd del af hela
nationens rikedom. Då är det också sannolikt, att man skulle i
handling komma att reagera däremot. A ena sidan skulle man
anse, att staten borde öfvertaga dessa fyndigheter och betala hvad
de äro värda eller något liknande åtminstone, och å andra sidan
skulle man anse, att staten borde öfvertaga dem, men utan att
just därför ha någon skyldighet att betala för fyndigheterna.
Båda dessa utvägar anser jag föga tilltalande.
Det vore icke lämpligt och icke riktigt, att, när man nu kan
se sig före, likväl bibehålla med öppna ögon en lagstiftning, som
kunde leda till sådana resultat, som att staten med utomordent¬
ligt stora uppoffringar måste inlösa rikedomar, som på förhand
genom en förutseende lagstiftning kanske kunde ha vunnits åt
det allmänna, därvid de enskilda likväl kunde erhållit sin väsent¬
liga fördel af saken. Det är å andra sidan absolut icke riktigt,
att, sedan en person på grund af gällande lagstiftning förvärfvat
en laglig rätt, denna rätt skulle på något sätt kunna förnekas
eller förbises vid en uppgörelse med staten.
Jag kan således icke finna annat, än att, om man tager i
betraktande de erfarenheter, man på detta område har, och om
man tänker sig möjligheten af liknande fall i framtiden, den nu¬
varande svenska gruflagstiftningen verkligen icke är tillfreds¬
ställande. Jag kan omöjligen dela den mening, som lagutskot¬
tet vice ordförande nyss gjorde gällande, att det här skulle vara
fråga om något obefogadt ingrepp, något ingrepp öfver hufvud
taget i äganderätten. Nej, man ingriper icke på ett obefogadt
sätt i äganderätten, om man ordnar lagstiftningen på ett förnuf¬
tigt sätt, så att icke orimlig äganderätt kommer att uppstå. Man
ingriper däremot i äganderätten, om man i strid mot gällande
lagstiftning vill sätta sig öfver den äganderätt, som vunnits med
stöd af densamma.
Jag kan sålunda icke annat än uttala mina sympatier för
motionen och^ reservationen. Jag skulle nog helst velat ha re¬
servationen något vidare till sin natur, så att den icke uteslu¬
tande hade satt emot hvarandra inmutningsförfarandet och kon-
cessionsförfarandet, utan öppnat vidsträcktare möjlighet för att på
ett nyttigt och rättvist sått utveckla den svenska gruflagstiftnin¬
gen. Jag finner dock detta ej utgöra hinder för att för min del
uttala, att jag kommer att rösta för reservationen, sådan den nu
föreligger, och sålunda yrkar bifall till densamma.
Häruti instämde herrar Eriksson i Älgered, Sandin i Grums,
Bromée i Billsta, Scedén, Starbäck, Wiklund, Matsson, Pelrén,
Olsson i Blädinge, Berg i Stockholm, Furst, Kjellberg, Ericsson
i Alberga, Beckman i Djursholm, Warbur g, Johansson i Öja,
Andra Kammarens Prat. 1908. N:o 50. 2
Ang. in¬
skränkning
inmutnings
rätten.
(Forts.)
N:o 50.
Ang. in¬
skränkning i
inmutnings-
rätten.
(Forts.)
18 Torsdagen den 23 April.
Kronlund, Berglund, Enander, Kvarnzelius, Lundgren och Eriks¬
son i Bäck.
Herr Räf: Ja, herr talman, det kunde vara mycket att
säga om den här saken, men då den verkligen kommit på något
oförmodadt, skall jag endast be att få göra ett uttalande. Då
jag genom att rösta för reservationen skulle medverka till, att
alla såväl mindre som större jordägare skulle förlora ägande¬
rätten till hälften af alla de mineralfyndigheter, som finnas å
deras egendom, äfvensom medverka till, att intresset för fyndig¬
heters uppsökande skulle minskas eller rent af upphöra, ifall
reservationen ginge igenom, så ber jag få förklara, att jag kom¬
mer att gifva min röst för utskottets afstyrkande hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen jämlikt de därunder gjorda yrkandena propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på afslag därå
och bifall i stället till den af herr Jansson i Edsbäcken med
flere vid utlåtandet afgifna reservationen; och förklarade sig herr
talmannen anse den förstnämnda propositionen vara med öfver¬
vägande ja godkänd. Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf
nu uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemstäl¬
lan i utskottets förevarande utlåtande n:o 53, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bar kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr Jansson i Edsbäcken med flere
vid utlåtandet afgifna reservationen.
Omröstningen utvisade 116 ja och 95 nej, hvadan kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
§ 8.
Herr J. Widén afgaf en motion, i anledning af Kungl. Maj-.ts
proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid
kammarkollegium.
Nämnda motion, som erhöll ordningsnumret 299, blef på be¬
gäran genast hänvisad till statsutskottet.
Torsdagen den 23 April.
19 1V:0 50.
Vidare aflämnade friherre C. C. Bonde en af honom och
herr F. Berg i Stockholm undertecknad motion, n:o 300, i an¬
ledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående lönereglering för
rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.
Denna motion bordlädes.
§ 9.
Anmäldes och godkändes sammansatta stats- och lagutskot¬
tets förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 60, till Konungen, i
anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
af en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af
olycksfall, dels ock en med föranledande af propositionen väckt
motion.
§ io.
Justerades protokollsutdrag.
§ Il-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr J. J. Byström
under 2 dagar från och med den 24 april.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,50 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.