RIKSDAGENS PROTOKOLL
1908. Andra Kammaren. N:o 47,
Fredagen den 10 april.
Kl. 12 på dagen.
§ I-
Justerades protokollet för den 3 innevarande april.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. Alfred Petersson aflämnade Kungl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående inrättandet af en vattenfallsstyrelse m. m.;
angående försäljning af den Alnarps kungsgård underlydande
lägenheten Fiskarlyckan;
angående försäljning af vissa områden från kronoegendomen
1f2 mantal Kvistofta n:o 5 i Malmöhus län;
angående försäljning af vissa till indragna militiebostället
Smältryd med underlydande i Alfsborgs län hörande lägenheter
och områden;
angående försäljning af en till förra länsmansbostället Norrö
n:o 1 Östergård i Östergötlands län hörande lägenhet;
angående försäljning af tre lägenheter från förra häradshöf-
dingbostället Asum n:is 3 och 22 i Kristianstads län;
angående inrättande af en veterinär-bakteriologisk anstalt;
med förslag till lag angående vård af enskildes skogar inom
Gottlands län;
angående anslag till uppförande af tuberkolossjukvårdanstal-
ter m. m.;
med förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen
den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse; och
angående ändrad lydelse af § 27 mom. 1. värnpliktslagen.
Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 47.
1
N:o 47. 2
Fredagen den 10 April.
§ 3.
Föredrogos hvar för sig Kungi. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner; och hänvisades därvid till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:
angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf kungs¬
ladugården Vall;
angående lönereglering för flottans pensionskassas tjänste¬
män och vaktmästare; samt
angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammar¬
rätten.
Till lagutskottet blef hänvisad Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag.
Till bevillningsutskottet remitterades Kungl. Maj:ts proposi¬
tioner :
med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa och tull-
taxeunderrättelser;
med förslag till förordning angående stämpelafgiften;
med förslag till förordning angående en särskild stämpel¬
afgift vid köp och byte af fondpapper; och
angående vissa ändringar i gällande förordning angående en
särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom.
Vidare hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposi¬
tioner:
angående anvisande af ett anslag å extra stat till förstär¬
kande af arbetskrafterna inom statskontoret; samt
med förslag till förordning angående ändrad ordning för ut¬
betalning af indelningsersättning m. m.
Remiss af en Vid föredragning härefter af Kungl. Maj:ts proposition an-
proposition. gående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter
begärdes ordet af:
Herr Berg i Stockholm, som yttrade: Herr talman! Med
den utförlighet, som föreliggande kungl. proposition äger, och
med de många svåra och invecklade frågor, som den rör, är det
gifvet, att man icke under de få nattliga timmar, man haft till
sitt förfogande för genomläsning af propositionen, kunnat grund¬
ligt göra sig hemmastadd därmed och bilda sig en säker upp¬
fattning om dess innehåll i alla stycken. Icke desto mindre har
jag tillåtit mig att vid denna propositions remitterande till stats¬
utskottet begära ordet för några reflexioner rörande det förslag
3 N:o 47.
Fredagen den 10 April.
till understödjande af så kallade kommunala mellanskolor, som Remiss af en
vid läsningen af propositionen i främsta rummet ådrager sig upp- Pr°P0Sitwn.
märksamheten. (Forts.)
För något mer än tio år sedan var det en kamrat här i
kammaren, som till mig yttrade, att tanken på folkskolan såsom
bottenskola kunde anses vara död och begrafven, så att den idén
lönade det sig aldrig mera att tala om. Så till vida hade han
rätt, som detta nog var det allmänna föreställningssättet då och
under de närmast följande åren, icke minst kanske inom riksdags-
kretsar. Men det är vissa idéer, som hafva den inre arten, att
de lefva, äfven om man aldrig så mycket försöker att slå ihjäl
dem, på det att de må bli ännu dödare, såsom det hette härom¬
dagen i en af Riksdagens kamrar; och till den sortens idéer hör
denna idé om folkskolan såsom bottenskola. Något mera slående
bevis på att det förhåller sig så, kan ju ej gifvas, än att vi i
dag se denna idé stå lifslefvande upp för våra ögon i den här
föreliggande regeringspropositionen, enhälligt tillstyrkt af samt¬
liga medlemmar af regeringen och, märk väl, därtill af en kon¬
servativ regering.
Jag kan gärna bekänna, att under den långa tid, som denna
proposition varit bebådad, jag af vaktat den med en viss reser¬
verad hållning. Jag vill därför genast säga, att det helhets¬
intryck, som jag erhållit utaf förslaget om upprättande af kom¬
munala mellanskolor och utaf departementschefens motivering
för detta förslag, hvilken finnes återgifven här uti propositionen
på sidorna 122—131, varit för mig en angenäm öfverraskning.
I fråga om det sätt, hvarpå grundsatsen »folkskolan såsom bot¬
tenskola» bör hos oss genomföras, kan jag nämligen i allt väsentligt
ansluta mig till den af departementschefen här uttalade meningen.
I likhet med honom hyser jag den uppfattningen, hvilken
jag också upprepade gånger har uttalat, att man vid sträfvandet
att komma denna grundsats till heders hos oss icke bör i första
hand rikta sig mot den nuvarande organisationen af våra all¬
männa läroverk. Särskildt efter de beslut härom, som fattades
vid 1904 års riksdag, böra läroverken lämnas tid att utveckla
sig i fred och ro på den grund, som då lades, utan att oroas af
upprepade förslag om indragning af den ena eller andra klassen
och därmed i samband stående omstöpningar af läroverkens un-
dervisningsplan i ett eller annat afseende. Men så mycket mera
bestämdt måste man emellertid då fordra, att den ungdom, som
icke är i tillfälle att gå läroverksvägen, utan är hänvisad till
folkskolevägen, icke blir afstängd ifrån vidare fortkomst uti bild-
ningshänseende.
Det finnes en mängd orter, där det gör sig gällande ett
mycket starkt behof af att bereda möjligheter för de lärjungar,
som genomgått den egentliga folkskolan, att erhålla en fortsatt
skolbildning, som går utöfver omfånget af den egentliga folk-
N:o 47. 4
Fredagen den 10 April.
Remiss af en skoleverksamheten. Departementschefen har också på det kraf-
%> ropo sition. tigaste vitSOrdat detta behof och uttalat sitt gillande af de öfver-
(i?orts.) byggnader på folkskolan, som kommit till stånd i vissa större
städer, och som hafva till syfte att låta folkskolans mera begåf-
vade lärjungar fortsätta sina studier till realskoleexamen. Han
vill också — det framgår af hans yttrande på sidan 123 —
att dessa öfverbygguader skola af staten understödjas; och för
att göra deras verksamhet mera allmänt gagnande och undan¬
röja ytterligare hinder för deras uppkomst och användning, för¬
klarar han, att han vill taga under ompröfning, huruvida ej real¬
skoleexamen må kunna afläggas med endast ett främmande språk
— såsom man torde erinra sig, ett från folkskolehåll ofta och
med styrka framhållet önskemål.
Departementschefen anser vidare, att öfverbygguader enligt
detta förslag böra förekomma icke endast i de större städerna,
utan äfven på mindre orter, och allt detta under den uttryck¬
liga förutsättningen, att vederbörande samhällen sörjt för till¬
fredsställande anordningar vid det egentliga folkskoleväsendet.
Deri bärande idén i det här framlagda förslaget om så kallade
kommunala mellanskolor är, säger departementschefen å sidan
129, »den, att de ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser
icke skulle splittras på två parallellt med hvarandra löpande
skolformer, utan samlas på en enda läroanstalt. Bättre än en
klent utrustad samskola», yttrar han, »delvis jämnlöpande med
en klent utrustad folkskola, är enligt min mening en väl utrustad
mellanskola, byggd på en god folkskola». Det är denna upp¬
fattning om bästa sättet att under nuvarande omständigheter i
vårt land förverkliga idén om folkskolan såsom bottenskola, som
ledt honom till framläggande af det förslag om kommunala mel¬
lanskolor, hvars grunder finnas angifna här i propositionen å
sidorna 2 och 3.
För den, som har följt vår skolfrågas utveckling, särskildt här
inom Riksdagen, torde det vara bekant, att, när "departements¬
chefen framlagt detta förslag, han därmed endast upptagit ett förslag,
som Andra Kammaren för sin del redan har gillat. Vid 1892 års
riksdag väckte jag tillsammans med herr Hammarlund en motion om
upprättande af kommunala mellanskolor enligt vissa angifna grun¬
der, hvilka i allt hufvudsakligt öfverensstämma med de nu här
föreslagna. Den motionen upprepades vid den följande riksdagen
år 1893, och den lyckades då vinna förord af statsutskottet och
att blifva godkänd af Andra Kammaren. I den af oss väckta
motionen, hvilken, som sagdt, godkändes af statsutskottet och
Andra Kammaren, fanns det emellertid bland de hufvudgrunder,
som uppställts för de ifrågasatta kommunalskolorna, en, som man
tyvärr icke återfinner i den nu föreliggande kungl. propositionen.
Denna punkt lydde sålunda: »undervisningen bör vara afgiftsfri».
Äfven den punkten godkändes af statsutskottet och Andra Kam-
5 N:o 47.
Fredagen den 10 April.
maren, dock med det tillägget, att »barn från annat distrikt än
det, där skolan vore belägen, möjligen borde äga tillträde till
skolan mot erläggande af någon mindre afgift». I den nu före¬
liggande propositionen har motsvarande punkt, som bär siffran 8
och återfinnes å sidan 2, följande lydelse: »Därest terminsafgif-
ter upptagas af lärjungarna, äger Kungi. Maj:t bestämma, om och
i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i sådana
afgifter skall äga rum»; och i motiveringen för denna punkt,
hvilken återfinnes å sidan 142, uttalar departementschefen såsom
allmän grundsats, att »det bör stå kommunen fritt att af lär¬
jungarna upptaga termin saf gifter».
Jag kan emellertid icke annat än vidhålla den af mig förut
uttalade och då af denna kammare gillade meningen i detta af¬
seende. Skola nämligen dessa kommunala mellanskolor blifva
en verklig öfverbyggnad på folkskolorna och uppfylla ändamålet
att bereda tillfälle till fortsatt utbildning åt de studiebegåfvade
inom samhällets lägre klasser, så måste de vara afgiftsfria. De,
som arbeta inom folkskolan, hafva allmänt kommit till den upp¬
fattningen, att där finnes en stor mängd af särskildt studiebegåf¬
vade barn, som man snarare borde bereda tillfälle till studie¬
stipendier för att möjliggöra deras utbildning, än man skulle af
dem utkräfva någon sorts terminsafgift. Fordringar för inträde
i skolor af detta slag böra vara endast begåfning, uppförande,
flit och kunskaper; och detta uteslutande, icke därutöfver eller
därjämte någonting i fråga om föräldrarnes ekonomiska omstän¬
digheter. Det bör enligt min mening icke vara tal om hel beta¬
lande eller halfbetalande elever, om hela eller halfva friplatser
eller om något sådant. Förtjänsten och graden af förtjänst bör
vara den enda omständighet, som bör komma i betraktande, när
det gäller att bestämma, huruvida barn böra få inträde eller icke
inträde i dessa kommunala mellanskolor. Sker icke så, går denna
skola alldeles miste om sin karaktär af allmän folkbildnings¬
anstalt; och den blir, naturligtvis mot regeringens afsikt, ound¬
vikligen präglad med stämpeln att vara en sorts kast- eller klass¬
skola. Detta är så mycket mera att befara, om, såsom här före¬
slagits, dessa kommunala mellanskolor icke skulle kunna få stats¬
understöd i annat fall, än att de hade begynt såsom en dylik
klassanstalt. Såsom man finner af yttrandet öfverst på sidan
129 i den kungl. propositionen, skulle det nämligen stadgas,
»att en nyinrättad skola under minst tre år måste underhållas
af kommunen eller enskilda donatorer». För att kunna existera
under dessa tre år, innan den kan erhålla statsunderstöd, är det
väl ytterst sannolikt, att en sådan skola måste inrätta sig på att
upptaga terminsafgifter; och det är väl föga sannolikt, "att, om
den har lefvat på dessa grunder under tre år, den i och med
detsamma som den finge statsunderstöd skulle afstå från dylika
afgifter. Det är sålunda enligt min mening ytterst ringa utsikt
Remiss af en
proposition.
(Forts. V
N:o 47. 6
Fredagen den 10 April.
Remiss af en för att dessa skolor skola blifva afgiftsfria, ifall detta icke be-
proposition. stämdt föreskrifves.
((Forts.) Det finnes i denna utförliga och rikhaltiga proposition åt¬
skilliga andra punkter, som skulle förtjäna att noga betänkas
och som jag därför vördsamt vill anbefalla till statsutskottets
nogsamma öfvervägande. Förslaget hvilar enligt min mening på
stora och sunda principer, det innebär ett mycket värdefullt och
mycket glädjande uppslag; och på samma gång jag anhåller att
få uttala mitt erkännande till regeringen och i första rummet
till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet för
detta uppslag, vågar jag vördsamt hemställa till statsutskottet att
se till, att förslaget, när det har genomgått dess pröfning, icke
kommer att innehålla någonting, som, i likhet med den punkt
som jag nu här berört, kan komma att göra det goda, som för¬
slaget innehåller, till stor del om intet.
Herr Rydén: Herr talman, mina herrar! När för några
dagar sedan en blänkare om denna proposition syntes i pressen,
framställdes det, såsom om ett förslag om folkskolan som botten¬
skola skulle vara att förvänta från regeringens sida. Det är där¬
för helt naturligt, att jag såsom entusiastisk anhängare till denna
idé med allra största intresse ägnat — jag höll på att säga —
hela natten åt studiet af detta aktstycke för att kunna i någon
mån bilda mig ett omdöme om detsamma. Liksom den föregående
talaren är jag ej färdig med mitt omdöme om alla detaljerna i
denna digra proposition. Jag har emellertid, innan ännu höger¬
pressen hunnit fastslå dogmen om att högerregeringen framlagt
ett ofelbart förslag att genomföra det gamla demokratiska och
folkliga programmet om folkskolan som bottenskola velat för¬
behålla mig fri och öppen talan i fortsättningen genom att redan
vid remissen af denna proposition framlägga några synpunkter,
särskiidt angående de föreslagna kommunala mellanskolorna.
Jag ber, att likasom den föregående högt ärade talaren få börja
med ett varmt erkännande åt herr statsrådet och chefen för eckle¬
siastikdepartementet. Jag har så mycket större anledning till
detta, som jag tagit noggrann kännedom om läroverksöfversty-
relsens förslag i denna fråga. När jag läste igenom denna myn¬
dighets förslag till bestämmelser angående statsunderstöd åt en¬
skilda skolor, dagtecknadt den 14 november 1907, fick jag en
känsla af beklämning. Hvar och en, som vill studera igenom
detta aktstycke, skall gifva mig rätt, när jag säger, att ett för
vårt lands folkskolor mera fördärfligt förslag hart när aldrig
framkommit. Här predikas visserligen icke det öppna krig mot
folkskolan, som en känd läroverksman i Småland gjort sig till
språki’ör för. Nej, läroverksöfverstyrelsen har velat anvisa den
mindre uppseendeväckande men mera effektiva vägen att så
småningom strypa folkskolans utveckling genom att fråndraga
7 N:o 47.
Fredagen den 10 April.
densamma det verksamma understöd från någorlunda burgna Remiss af en
samhällsklassers sida, som garanteras genom deras barns under- proposition.
visning i folkskolan. För de folkskolevänner, som se en väg (Forts.)
för folkskolans emancipation i dessa läroanstalters förläggande
under öfverstyrelsen för de allmänna läroverken, bör detta nu
omordade förslag kunna komma att utgöra en hälsosam varning.
Herr statsrådet Hammarskjöld har på flertalet vitala punk¬
ter underkänt öfverstyrelsens förslag, och jag är honom härför
tacksam. Jag tror ock, att detta tack bör till stor del tillkomma
denna kammare, som vid olika tillfällen ådagalagt sin obenägen¬
het att slå in på liknande vägar som de nu af läroverksöfver-
styrelsen anvisade.
Jag vill emellertid yttra några ord om de kommunala mel-
lanskolorna, därvid sökande att supplera den föregående ärade
talaren. Mig synes Kungl. Maj:ts förslag om kommunala mellan-
skolor något konturlöst. Jag har vid läsningen af detsamma ej
kunnat få en fullt klar bild af den skolorganisation, som här
föreslås till införande. Detta gäller t. ex. frågan om lärareför¬
hållanden och lärarekompetens, i hvilka hänseenden man ej blir
riktigt på det klara med förslagets innebörd. Det synes mig
äfven något obestämdt beträffande den examensbefogenhet, som
skulle tillkomma dessa skolor. Statsrådet uttalar sina sympatier
för, att realskoleexamen skulle få afläggas inom desamma med
endast ett främmande språk; men därom finnes intet positivt ut¬
talande i förslaget. Det är också med afseende på denna kom¬
munala mellanskolas ställning till folkskolans öfverbyggnader,
som jag funnit förslaget litet betänkligt. Jag tager ett exempel
från den stad, jag själf representerar. Vi ha, som bekant, i
Malmö en folkskola, som i sitt slag är enastående i hela landet
och som är omnämnd här i motiveringen till den kungliga pro¬
positionen. Vi ha där på den egentliga folkskolan en fyraårig
öfverbyggnad med folkskollärare som lärare. Denna folkskola
har fört flertalet af sina elever i högsta klassen fram till real¬
skoleexamen, hvilken de fått aflägga som privatister. Jag kan
gärna tillägga inom parantes, att detta — såsom ju i allmänhet
är fallet i fråga om privatister — i hög grad försvårar våra
borgarskoleelevers möjlighet att aflägga denna examen. Ty när
de skola gå upp i examen som privatister äro de underkastade
mycket strängare och kanske mera på slumpen beroende pröf¬
ning än den, som läroverkens egna examinander få genomgå.
Hvilken ställning skall en sådan skola få i det nya systemet?
Jag kan ej heller undertrycka en känsla af, att de högre
folkskolorna, där de finnas inrättade, kunna komma att högst
betydligt lida genom de kommunala mellanskolornas uppkomst.
Jag skulle kunna anföra ett exempel härpå från ett grannsam-
hälle till Malmö, nämligen Arlöf eller rättare Burlöfs socken.
Denna församling är nu på väg att upprätta en högre folkskola.
N:o 47. 8
Fredagen den 10 April.
Remiss af en Gifvetvis skulle denna skola komma att duka under, om detta
proposition, förslag antoges, för så vidt icke äfven de högre folkskolorna
(Forts.) tillförsäkras statsanslag till flera årsklasser och utrustas med
examensbefogenhet.
Slutligen kan jag ej underlåta att framhålla ännu en syn¬
punkt, nämligen den, att Kungl. Maj:t här föreslår, att dessa
kommunala mellanskolor skola »stå under öfverinseende af öfver-
styrelsen för rikets läroverk samt vara underkastade den kontroll
och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva». Om vi skola omsätta det i den kungliga proposi¬
tionen innefattade förslaget i verkligheten, så skulle, om vi nu
hålla oss till en sådan skola som vår i Malmö, det egendomliga
föi’hållandet inträffa, att denna skola skulle komma att i vissa
hänseenden stå under Malmö stads skolråd, domkapitlet och
folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet, men i andra hän¬
seenden under läroverksöfverstyrelsens öfverinseende. Jag kan
ej finna annat än att sådana anordningar kunna leda till för¬
vecklingar.
Med hvad jag här sagt, har jag ej velat fullt så positivt som
den föregående ärade talaren ansluta mig till det föreliggande
förslaget, men det vare långt ifrån, att jag öfver detsamma vill
uttala på något sätt en förkastelsedom, ty det innehåller många
goda uppslag. Det bygger, såsom den föregående talaren ytt¬
rade, väsentligt på goda och sunda principer och förtjänar där¬
för, enligt min mening, att af Riksdagen vinna bifall, för så vidt
nämligen vissa ändringar företagas i detsamma. Dit räknar jag
i främsta rummet förbud mot upptagande af terminsafgifter.
Jag skall ej inlåta mig närmare på den frågan efter hvad som
därom yttrats af den föregående ärade talaren. Men det är klart,
att skola icke dessa skolor fullständigt förlora sin karaktär af
skolor för äfven de fattiga och mindre bemedlade samhällsklas¬
sernas barn så måste förbud utfärdas mot upptagande af termins¬
afgifter. Jag har anledning att tro, att framställningar komma
att göras från enskilda riksdagsmän, som taga fästa på några af
de synpunkter, som äro framhållna. Jag vill därför, herr tal¬
man, redan nu uttrycka en vördsam vädjan till statsutskottet
att med välvilja upptaga de framställningar om bättre tillvara¬
tagande af de bredare samhällslagrens intressen beträffande vårt
undervisningsväsen, som torde komma under dess pröfning i
samband med nu föreliggande proposition.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman! Jag skall ej
ingå i något bedömande af de särskilda punkterna i föreliggande
proposition. Men jag vill framhålla en enda synpunkt, som jag
anser vara af stor vikt vid denna frågas bedömande, och det
är, att ett verkligt behof föreligger att få den skolfråga löst,
som har blifvit Riksdagen förelagd genom denna kung!, propo-
9 N:o 47.
Fredagen den 10 April.
sition och särskild! genom förslaget om kommunala mellansko- Remiss af en
lor. Det är för oss alla bekant, att vi i vårt land ha ett rätt proposition.
betydligt antal samhällen, sådana som köpingar, småstäder, mu- (Forts.)
nicipalsamhällen m. fl-, hvilka för närvarande icke hafva andra
undervisningsanstalter än folkskolan, men där befolkningen har
en liflig åstundan att få anstalter, som kunna ge deras barn en
i någon mån högre bildning än den, folkskolan förmår lämna.
Dessa samhällens kraf på att blifva bättre tillgodosedda i detta
afseende har förut många gånger framburits här i Riksdagen.
Riksdagen bör — efter min mening — låta sig angeläget vara
att gå dessa kraf till mötes, ty de äro berättigade. I synnerhet
då en proposition nu framlagts, hvilken, såvidt jag förstår, på
ett bättre och mera naturligt sätt än något annat förslag, som i
detta afseende förelegat, söker lösa omförmälda skolfråga, synes
mig Riksdagen och särskildt Andra Kammaren böra upptaga
detta förslag med välvilja. Det har verkligen fallit sig så, att
folkskolans målsmän förut, då sådana förslag förelegat, nödgats
ställa sig mindre sympatiska gentemot dem, emedan de gått ut
på att realisera de omnämnda samhällenas önskemål på ett sätt,
som synts ej vara riktigt. Då, såsom de föregående talarne an-
tydt, detta förslag däremot i mycket bygger just på de grund¬
satser, som förut från folkskolehåll förfäktats, och då det efter
min mening i det hela innebär en riktig och tidsenlig lösning
af frågan, vill jag för min del såsom representant för folkskolan
uttala^ att jag är lifligt intresserad af att denna fråga blir löst
och att den blir löst i hufvudsak på det sätt, ecklesiastikminis¬
tern denna gång föreslagit, naturligtvis med de förbättringar,
som i fråga om detaljer kunna erfordras. Särskildt vill jag i
det fallet ansluta mig till förslaget om att terminsafgifter helst
ej böra upptagas. Jag ber att få erinra statsutskottets herrar
ledamöter, att krafvet på en sådan undervisning, som här är i
fråga, ofta framlagts i denna kammare, senast föregående år,
och att det säkerligen kommer att upprepas oupphörligen, till
dess det blir tillgodosedt. Jag dristar därför ock uttrycka den
önskan, att statsutskottet vid sådant förhållande måtte gå till
granskning af propositionen med den välvilja, som ifrågavarande
bildningskraf från de mindre samhällena i vårt land verkligen
förtjänar.
Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt att öfverlämna ifråga¬
varande proposition jämte de i anledning af densamma nu afgifna
yttrandena till statsutskottet.
Slutligen hänvisades till statsutskottet jämväl Kungl. Maj:ts
propositioner: »
angående beredande af lånemedel till befrämjande af bygg¬
nadsverksamheten å statens egnahemsområde vid Trollhättan; och
N:o 47. 10
Ang. sofplat-
ser för tredje
klassens pas¬
sagerare å
statens järn-
oägar.
Fredagen den 10 April.
angående afskrifning af byggnadskassornas i Uppsala, Skara
och Kalmar stift skulder till riksgäldskontoret m. m.
§ 4.
Härefter föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet
herr O. W. Redelius’ motion, n:o 295.
§ 5-
Föredrogos, men bordlädes åter lagutskottets utlåtanden n:is
51, 52 och 53.
§ 6.
Vidare blefvo hvart för sig föredragna lagutskottets utlå¬
tanden:
n:o 46, i anledning af Kungl. Majrts proposition med förslag
till lag dels angående ändrad lydelse af 21 och 26 §§ i lagen
den 27 juni 1S96 om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
afsöndring samt till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den
25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet;
n:o 47, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande ändring i lagen angående Kungl. Majrts
högsta domstols tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905;
n:o 48, i anledning af Kungl. Majrts proposition'med förslag
till lag om rikets vapen; och
n:o 50, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående öfvervakande af villkorligt dömda och villkorligt
frigifna förbrytare m. m.
Hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls af kam¬
maren.
§ 7.
Till afgörande förelåg härefter Andra Kammarens tredje till¬
fälliga utskotts utlåtande, n:o 28, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sofplatser för tredje klas¬
sens passagerare å statens järnvägar.
I anledning af en utaf herr E. Räf väckt motion, n:o 92,
hemställde utskottet, att Riksdagens Andra Kammare för sin del
ville uti skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte, låta verkställa utredning, huruvida det å statens järnvägar
lämpligen kunde beredas resande i tredje klass tillfälle att emot
skälig afgift erhålla sofplats för resor under nattetid, samt att
Kungl. Maj:t därefter vidtoge de åtgärder, till hvilka denna ut¬
redning kunde gifva anledning.
Fredagen den 10 April.
11 N:o 47.
Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade Ang. sofplot-
ser för tredje
Herr Rune: Herr talman! Det synes mig, som om en /c^rarJT
punkt i detta utlåtandes kläm skulle kräfva en rättelse. Det statens jäm-
heter i klämmen: vägar.
»Att Riksdagens Andra Kammare för sin del ville i anled- (Forts.)
ning af herr Rafs förevarande motion uti skrifvelse hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida det å statens järnvägar lämpligen kan beredas resande
i tredje klass tillfälle att emot skälig afgift erhålla sofplats för
resor under nattetid, samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager de
åtgärder, till hvilka denna utredning kan gifva anledning.»
Det är naturligtvis meningen, att den skall lyda så:
»Att Riksdagens Andra Kammare för sin del ville besluta,
att Riksdagen i anledning af herr Rafs förevarande motion uti
skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t» etc.
Jag skall be att få yrka bifall till utskottets utlåtande med
den nu föreslagna ändringen.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan
med den ändring däri, som under öfverläggningen föreslagits af
herr Rune; och skulle detta beslut jämlikt 63 § riksdagsordnin¬
gen genom utdrag af protokollet delgifvas Första Kammaren.
§ 8.
A föredragningslistan fanns slutligen uppfördt Andra Kam- Ang. ändrade
marens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 29, i anledning af grunder för
väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående tillsät.statstjänarnes
tande af en kommitté för utredning af statstjänarnes löner enligt
angifna grunder.
Till utskottet hade för förberedande behandling hänvisats
en i Andra Kammaren af herr C. G. Scedén väckt motion, i
hvilken föreslagits, att Riksdagen beslutade hos Kungl. Maj:t an¬
hålla. att en kommitté måtte tillsättas för att närmare utreda
statstjänarnes löneregleringsfråga enligt de grundsatser, som i
motionen uttalats, och sedan till Riksdagen inkomma med för¬
slag i ämnet.
Utskottet hemställde, att Andra Kammaren i anledning af
herr Saedéns motion för sin del måtte besluta att i skrifvelse
hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
huruvida och i hvad mån vid reglering af statstjänarnes löne¬
förmåner kunde ifrågakomma ändrade grundsatser i syfte att
mera än hittills tillgodose det större lefnadsbehof, som de stats-
tjänare, hvilka vore familjeförsörjare, hade i jämförelse med dem,
som icke vore familjeförsörjare.
N:o 47. 12
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade Sedan utskottets hemställan upplästs, lämnades ordet nå be-
grunder för gäran till:
statstjänarnes
aflöning tt t->
m. m. Herr Kune, som anförde: Herr talman! Äfven i denna
iForts.l kläm torc!e en liknande ändring böra ske. Det heter i klämmen:
. »Att Andra Kammaren i anledning af herr C. G. Ssedéns
motion för sin del måtte besluta att i skrifvelse hos Kungl.
Maj.t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
och i hvad mån vid reglering af statstjänarnes löneförmåner må
ifrågakomma ändrade grundsatser i syfte att mera än hittills
tillgodose det större lefnadsbehof, som de statstjänare, hvilka
äro familjeförsörjare, hafva i jämförelse med dem, som icke äro
familjeförsörjare.»
Lydelsen skall naturligtvis vara den följande:
»Att Andra Kammaren i anledning af herr C. G. Siedéns
motion för sin del ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse hos
Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t» etc.
Jag skall be att få yrka bifall till utskottets utlåtande med
den däri föreslagna ändringen.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! För min del
skall jag be att fa yrka afslag a det nu föreliggande betänkan¬
det. Det skall ej nekas, att ej några af de principer, som här
uttalats saväl i motionen som af utskottet, äro i viss mån rik-
tiga. Utskottet själtt anmärker ock, att vid de löneregleringar,
som hittills och i all synnerhet i fjol företagits, hänsyn i viss
mån tagits till dessa principer särskildt genom bestämmelserna
om ålderstillägg, hvilka afse att komma statstjänare till godo,
just då de erhålla större familjer och i sammanhang därmed
större behof. Det har emellertid hittills varit så, att man tagit
nämnda synpunkt i betraktande endast i den mån, som det låtit
sig göra med hänsyn till Riksdagens förfoganderätt öfver de
särskilda staterna.
Men om jag än i så måtto vill gifva ett visst erkännande
åt det syfte, som ligger i motionen och i utskottets betänkande,
synes det mig i alla fall, som om det vore synnerligen olämp¬
ligt att nu aflåta en sådan skrifvelse, som utskottet föreslår.
Som bekant arbetar sedan hösten 1902 en lönereglerings-
kommitté, som iramkomnnt med förslag till löneregleringar för en
hel del ämbetsmyndigheter, såväl centrala som lokala. "Utskottet
räknar upp hvilka förslag, som af denna kommitté aflämnats.
De afse: kammarkollegium, kammarrätten, statskontoret, lands¬
staten, skogsstaten och de allmänna skogsläroverken, landtbruks-
styrelsen, landtmäteristyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologi¬
ska undersökning, stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten. Dessutom
har genom Kungl. Maj:t verkställts utredning och framlagts för
Riksdagen förslag till regleringar för andra stater, hvilka också
13 X:o 47.
Fredagen den 10 April.
nämnas i utskottets utlåtande, såsom telegrafverket och järnvägs- Ang. ändrade
styrelsen. Yi ha ju snart att förvänta förslag till lönereglering grunder för
för poststaten. Äfven för andra ej nämnda stater hafva löne- statstjänames
regleringar ägt rum. Så för arméförvaltningen, för hvilken i
fjol föreslogs och beslöts en lönereglering. Likaså för den stora (Forts)
folkskollärarekåren, för hvilken framlades och beslöts löneregle¬
ring vid Riksdagen 1906. Beträffande de verk åter, som löne-
regleringskommittén har behandlat, bief ju förra året fastställd
stat för statskontoret och i är har det redan skett för landt-
bruksstyrelsen och domänstyrelsen samt skogsstaten med de
allmänna skogsläroverken. Det bör väl ock ske för kammar¬
kollegium och kammarrätten.
Det är, synes det mig, under sådana förhållanden — när
vi äro midt uppe i löneregleringarna — synnerligen olämpligt
att skrifva till Kung], Maj:t och begära, att Kungl. Maj:t skall
vid löneregleringar tillämpa alldeles nya grunder. Detta kan ju
icke vara lämpligt med afseende å de regleringar, som redan
hafva skett. Hvad skulle det leda till? Jo, om Kungl. Maj:t
öfver hufvud taget skulle fästa något afseende vid denna skrif¬
velse, skulle det ju föranleda till att man finge uppgöra nya
förslag till dessa löneregleringar, och hur skulle de komma att
se ut? Ja, man kunde natui-ligtvis icke taga ifrån en tjänsteman
hvad han redan har fått, utan då blefve det väl att göra ytter¬
ligare tillägg för familjens behof, och så vore vi återigen inne
på förnyade löneregleringar för de myndigheter, som vi just
nyss slutat att reglera — en ständig cirkel alltså. Men icke
heller synes det vara lämpligt att med afseende å de regleringar,
som ännu icke hafva af Riksdagen beslutats, men om hvilka
förslag framlägges antingen i år eller längre fram, fastställa
några nya principer, skilda från dem, som förut varit tillämpade.
En sådan olikhet myndigheterna emellan blefve synnerligen
malplacerad.
Om ett sådant förslag öfver hufvud taget skulle hafva kunnat
föranleda till något, borde det naturligtvis hafva framlagts redan
då lönereglering först skedde för en viss kategori af tjänstemän,
såsom när t. ex. statskontorets lönereglering i fjol framlades
eller folkskollärarnes löner reglerades 1906 eller lärarnes vid de
allmänna läroverken 1904. Att komma och vilja hafva något
alldeles nytt nu. är, synes mig, orimligt och skulle föranleda
till mycket egendomliga konsekvenser.
Dessutom erkänner ju utskottet själft, att saken, såsom ut¬
skottet uttrycker sig, möter svårigheter. Ja, jag vågar påstå,
att den möter alldeles ofantligt stora svårigheter. Åtminstone
för så vidt de af Riksdagen beslutade löneregleringarna skola
bibehållas, möter det mycket stora svårigheter att ordna saken,
och dessutom är det efter mitt förmenande alldeles omöjligt att
ordna den fullt rättvist.
N:o 47. 14
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade Men frånsedt dessa praktiska svårigheter vid själfva genom-
grunder för förandet af den ifrågavarande principen, synes det mig vara
statstgånames alldeles orätt att nu midt uppe i löneregleringarna komma och
m nim skrifva till Kungl. Maj:t så som här föreslås. Jag skall därför
(Forts) ke att få yrka afslag å utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Gamitz och Olsson i Älfdalsåsen.
Herr Lindqvist: Herr talman! Då jag är medlem af ut¬
skottet i fråga, men på grund af annat uppdrag icke haft till¬
fälle att deltaga i ärendets slutliga behandling, anser jag det
nödvändigt att här angifva den ståndpunkt, jag skulle hafva
intagit i utskottet, därest jag fått deltaga i det slutliga afgöran-
det. Jag hade nämligen ämnat i utskottet yrka afslag å den
föreliggande motionen.
Jag är öfvertygad om att den utredning, som här är verk¬
ställd af utskottet, ingalunda har klarlagt den princip, på hvilken
man är inne, i sådan utsträckning, att man här skulle vara be¬
redd på att för Kungl. Maj:t anvisa en så alldeles ny och för
oss främmande väg för bestämmandet af tjänstemännens löner.
Jag anser också, att, om någon åtskillnad skall göras, den här
anvisade vägen icke bör rekommenderas, utan då förefaller det
mig vara lämpligare, att man dels åstadkommer en skattelindring
för de gifta tjänsteinnehafvarne och dels möjligen bereder dem
en ökad inkomst i form af hyresbidrag. På detta sätt skulle
man lindra deras utgifter och i någon mån öka deras inkomster
i jämförelse med de ogiftas.
Men, såsom jag nyss sade, jag tror visst icke, att man kan
vara beredd att nu omedelbart anvisa denna väg. Därtill kom¬
mer, såsom den föregående talaren anförde, också det skälet,
att man nu kommer midt upp i en omfattande lönereglering och
skulle hänvisa Kungl. Maj:t att därvid gå en för lönereglerin¬
garna hittills alldeles främmande och ny väg.
Jag ber därför, herr talman, att få instämma i det yrkande,
som framställts af herr Widén.
Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Ja, nog är det
sant, att stora svårigheter möta för ordnande af en löneregle¬
ring i öfverenstämmelse med de synpunkter, som här föreslås.
Detta säger utskottet i sitt betänkande, och det har ju fram¬
hållits af de talare, som förut ha yttrat sig i frågan. Särskildt
har det ju nämnts, att det skulle vara olämpligt att slå in på
en ny väg, när så stora löneregleringar pågå. Gentemot detta
vill jag påpeka, att löneregleringar för statens tjänstemän nog
alltid komma att existera, och därför får man, när man skall
slå in på en ny princip icke låta afskräcka sig af ett sådant
förhållande.
Fredagen den 10 April.
15 N:o 47.
Vidare är det nog så, att utskottet icke har föreslagit en Ang. ändrade
skrifvelse till Kung!. Maj:t med begäran att vid löneregleringarna grunder för
skola tillämpas alldeles nya grunder, utan utskottet har före- siats^änarnes
slagit, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad m m'
mån hänsyn skulle tagas till den princip, som här omnämnes. (Forts)
Det torde väl icke vara någon risk att anförtro åt Kungl. Maj:t
att låta utreda, om och i hvad mån en sådan princip kan till-
lämpas. Det är ju möjligt, att det vid denna utredning visar
sig, att så icke lämpligen kan ske antingen nu eller kanske
jämväl i framtiden, men man kan ju lita på att Kungl. Maj:t,
om så blir förhållandet, icke kommer att föreslå, att den nu
ifrågavarande principen skall tillämpas på sedermera framlagda
löneregleringsförslag.
Här har nämnts, att det syfte, motionären velat vinna, skulle
kunna främjas därigenom, att man beviljade familjeförsörjare
skattelindring. Men jag vill påpeka, att denna skattelindring
då allt får vara högst betydlig, ty en familjeförsörjare med stor
familj har utom de direkta skatterna till staten betydliga kon-
sumtionsskatter, hvilka i hög grad ökas i förhållande till famil¬
jens storlek. Det torde därför nog vara skäl att både bevilja
skattelindring för dem, som hafva ett stort antal barn, och äfven
mera direkt understödja sådana löntagare, hvilka naturligtvis
hafva större utgifter.
Det kan nämligen icke bestridas, att man nödgas i någon
mån rätta sig efter behofvet. Alla löneregleringar motiveras un¬
gefär på det sätt, att de dyrare lefnadskostnaderna nödvändiggöra
en förhöjning af lönerna. När man har slagit in på denna väg
och en gång erkänt, att en statstjänare skall åtminstone i någon
mån aflönas i förhållande till behofvet, synes det mig — och
utskottet har också varit af den åsikten — nödvändigt att till¬
erkänna någon betydelse åt motionärens idé.
Utskottet har icke ansett, att det är någon risk att skrifva
till Kungl. Maj:t på sätt utskottet föreslagit. Vi begära ju en
kommitté för utredning och icke att Kungl. Maj:t skall direkt
komma till Riksdagen med något förslag. Vi hemställa endast,
att Kungl Maj:t måtte låta utreda denna sak, så att det icke må
blifva såsom nu, att den princip, som motionären angifvit, till-
lämpas i vissa fall och i andra fall icke tillämpas. Utskottet
har därför ansett, att utskottet borde tillstyrka motionen på sätt
som skett.
Jag skall särskild! be att få påpeka, att, om herrarne studera
den reglering af lärares och lärarinnors löner, som skett i Fin¬
land, herrarne väl ändock icke torde kunna säga, att detta sy¬
stem är så olämpligt eller oriktigt. Jag tror bestämdt, att man
här i vårt land, om det vore fråga om att reglera lönerna för
folkskolans lärare och lärarinnor, mycket väl skulle kunna göra
det på samma sätt som i Finland och ingen skulle kunna säga,
N:<> 47. 16
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade att det vare sig uppstode oegentligheter eller mötte praktiska
grunder för svårigheter.
StataiöninneH J;x8 skall, herr talman, be att fortfarande få vidhålla mitt
“t nvy bifall.
Herr Lindhagen: Då för någon tid sedan i kammaren
förevar frågan om skatt på ungkarlar och något annat liknande
problem, tillät jag mig framhålla, att det ifrågavarande förslaget,
som då också med fog afslogs, i alla fall hade ett visst samman¬
hang med den nu föreliggande frågan.
Jag kan icke neka till att det nu framlagda förslaget måste
göra intryck af att vara bygdt på mycket klara principer till
skillnad från det nuvarande lönesystemet. Man finner ju redan,
huru det åberopas, att lönen för en manlig tjänsteinnehafvare
skall sättas så hög, att han skall kunna försörja sin familj. Med
andra ord, här säger man å ena sidan, att själfva lönen skall
räcka till att försörja flera än den, som utför arbetet, således
äfven hans familj. Särskild! när från kvinnligt håll fordras att
erhålla lika lön för lika arbete, åberopas också denna princip.
Men å andra sidan, då det gäller männen sinsemellan, vill man
icke höra talas om att de gifta och de ogifta icke skola hafva
lika lön, ty då är det principen: lika lön för lika arbete, som
skall göra sig gällande.
Det är ju alldeles klart, att en sådan dualism i uppfattnin¬
gen måste bringa oreda i hela systemet, och man kan, såvidt
jag förstår, icke komma till någon rimlighet annat än genom att
slå in på den princip, som här är uttalad, såvidt den nämligen
efter närmare undersökning visar sig vara praktiskt genom¬
förbar.
Nu anmärkte herr Widén gentemot detta, att ett bifall till
utskottets förslag vore synnerligen olämpligt, då man redan bör¬
jat reglera ämbetsverkens löner efter ett helt annat system. Ja,
jag medger ju, att det kan vara litet förargligt. Men den om¬
ständigheten, att löneregleringskommittén, då den uppgjorde sina
första förslag, icke inlät sig på denna fråga — och jag före¬
ställer mig, att, hvilket man icke kan undra på, kommittén icke
ens tänkte på denna sak, då den började sitt arbete — skall
väl icke vara af den afgörande betydelse, att vi måste begrafva
principen för en längre tid framåt, äfven om den verkligen
skulle befinnas vara i och för sig riktig. Det tar nämligen lång
tid, innan en sådan princip hinner utredas och den behöfver
komma fram ju tidigare, ju bättre, ty hur vi än reglera lönerna,
kommer det ändå, såsom redan har framhållits, att blifva oänd¬
liga löneregleringar. Äfven de löneregleringar, som redan äro
började efter andra metoder, skulle kunna i mångt och mycket
påverkas af ifrågavarande uppslag, därest det befinnes vara ac¬
ceptabelt.
A
Fredagen den 10 April.
17 N:o 47.
Nyss sade herr Lindqvist —• på samma gång som han äfven Ang. ändrade
skattade åt den uppfattning, som uttalats af herr Widén — att grunder för
han medgåfve, att det till äfventyra kunde ligga något riktigt i ^o-^dnames
den ifrågavarande motionen, men han trodde, att man kunde
vinna, om icke det hela, så dock något på indirekt väg genom (Forts)
att bevilja familjeförsörjare skattefrihet o. s. v. Detta visar ju
i alla fall en viss aktning för saken. Men en riktig tanke måste
från början tagas till utgångspunkt, ty det är icke värdt och lö¬
nar sig aldrig i längden och leder aldrig till ett riktigt resultat
att söka tillämpa en riktig tanke genom att lägga till grund en
oriktig och sedermera på omvägar söka få fram den riktiga. Då
är det mycket bättre att från början besluta sig för att det hela
skall grundläggas på det principiellt riktiga sättet. Jag tror icke,
att man kommer någon vart i slutgiltigt afgörande riktning på
den väg, som anvisats af herr Lindqvist.
Den förevarande frågan kommer i alla fall med all makt
upp i samma mån som de kvinnliga tjänstemännen föra fram
sina fordringar. De blifva allt flera och flera, därom kan man
vara lifligt öfvertygad, och de komma aldrig i lifvet att nöja sig
med att åtnjuta olika lön för lika arbete, när principen lika lön
för lika arbete tillämpas för männen. De komma, herrarna må
vara huru orättvisa som helst mot dem, att ändå och, i alla
händelser när de få rösträtt, genomdrifva, att de för samma ar¬
bete skola erhålla precis samma lön som männen. Men en helt
annan sak blir det med motionärens förelag. En princip, mot
hvilken de absolut icke kunna göra någon invändning och som
från deras håll erkänts vara rättvis, är denna: börja gärna med
lägre aflöning för ogifta, men låt sedermera behofvet för famil¬
jerna, för individerna, göra sig gällande, och bestäm högre af¬
löning för den familjeförsörjare, som skall underhålla äfven en
större familj.
Jag tror, att det icke alls vore något klokt drag af Riks¬
dagen att, just därför att löneregleringskommittén icke har hittat
på denna tanke, alldeles begrafva densamma. Hvad löneregle¬
ringskommittén har fastslagit kommer ändå med det beståendes
makt att på det allra mest verksamma sätt vara det hinder mot
reformen, som det kan vara. Men detta bör dock icke förhin¬
dra, att denna princip, i den mån den kan göra sig gällande med
afseende å de bestående förhållandena, sådana de tillskapats
under tidernas lopp och äfven genom de sista löneregleringsför-
slagen, får komma fram och göra det pionieringsarbete, som den
kan uträtta för åstadkommande af ett rättvist och för statsver¬
ket öfverkomligt resultat.
För öfrigt har utskottet användt ett mycket försiktigt ut¬
tryck i sin kläm. Utskottet har begagnat detta »huruvida», som
ju är så mäktigt att förena dem, som luta åt en tankegång, men
icke alla riktigt veta, om den kan tillämpas i praktiken, och ut-
Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 47. 2
N:o 47. 18
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade skottet har ju icke begärt något annat än att Kungl. Maj:t må
grunder för få tillfälle att tänka äfven på denna sak.
statstjänames Jag skall därför, herr talman, be att för min del få yrka
bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herrar Berg i Stockholm, Ny¬
ström, Johansson i Öja, Juhlin, Hörnsten, Nilson i Örebro och
Enander.
Herr Sa;dörr. När för ett par år sedan det var fråga om
att höja aflöningen för skollärarekåren, vet jag, att man inom
lärarinnekretsar undrat, om icke de dåvarande lönerna kunde
anses tillräckliga, åtminstone för lärarinnorna, och att man an¬
sett dem böra räcka till äfven för de ogifta lärarne, om dessa
blott förstode att hushålla. Däremot var man inom dessa kret¬
sar alldeles enig om, att de gifta lärarne hade för små löner,
och att den petition, som då framlämnades, var alldeles sär-
skildt berättigad, hvad dem beträffade.
Emellertid har jag för min del ingenting emot den löneför¬
höjning, som då skedde; men jag har velat anföra detta såsom
ett exempel på huru man inom den kår, som då fick löneför¬
höjning, delvis var af olika meningar angående dess behöflighet.
Nu är det lätt att förstå, att, när lönerna höjdes för de gifta
lärarne, naturligtvis de ogifta lärarne och lärarinnorna skulle
vara tacksamma för att äfven de fingo en löneförhöjning, som
dock somliga icke ansågo vara för sig nödvändig.
Emellertid är man icke säker på att dessa gifta lärare i
längden skola känna sig tillfredsställda med den då beviljade
löneförhöjningen, utan om några år kan det ju inträffa, att de
börja sätta i gång en petition för att få ännu högre löner, där¬
för att tiderna då blifvit dyrare och att de därför anse sig be¬
höfva en löneförhöjning. Naturligtvis skola lärarinnorna och de
ogifta lärarne äfven då vara mycket tacksamma, om de då få
vara med om en löneförhöjning igen, och måhända känner sig
Riksdagen tilltalad af de bevekande skäl, som de gifta lärarne
anföra, så att den tillmötesgår de framställda anspråken på höjd
aflöning. Men icke sker detta då därför, att lärarinnorna och
de ogifta lärarne behöfva löneförhöjning, utan det sker väl där¬
för, att blott de gifta lärarne äro i behof af en sådan.
Nu har man velat säga, att tidpunkten icke skulle vara
lämplig för att taga hänsyn till det här framlagda förslaget, där¬
för att en löneregleringskommitté redan har börjat sina arbeten
och delvis fått sina förslag antagna. Jag tror tvärtom, att tid¬
punkten är synnerligen lämplig, då Riksdagen under föregående
år beviljat kvinnor utsträckt tillträde till statstjänster och där¬
med förenade löneförmåner. Då kan det synas underligt •— det
måste väl ändå medgifvas —, att löner, som äro afpassade efter
Fredagen den 10 April.
19 N:o 47.
familjeförsörjares behof, skola utan åtskillnad gifvas äfven till Ang. ändrade
dem, som icke hafva någon familj att underhålla. grunder för
Man har gentemot detta velat säga, att äfven kvinnor
kunna hafva anhöriga, som de äro pliktiga att försörja. Ja, det ^ m9
kan hända, att sådant förekommer, men det är ändå icke regel, (Forts)
och att för undantagens skull säga, att kvinnor böra hafva lika
lön som familjeförsörjande män, synes mig icke vara tillräckligt
motiveradt. I regel får man däremot antaga, att familjeförsör¬
jare hafva icke blott hustru och tjänare att underhålla, utan
äfven en skara barn, som alla behöfva sin del af lönen.
Det synes mig vara något oegentligt, att staten, när den
beviljar löner, icke tager mera hänsyn till familjeförsörjarnas
ställning och behof. Staten fastställer sådana löner, att många
familjeförsörjare hafva ganska stora bekymmer att taga sig fram
med de ständigt ökade lefnadskostnaderna, och lägger därjämte
genom den indirekta beskattningen på dessa familjeförsörjare en
tunga, af hvilken de ogifta tjänstemännen hafva föga känning.
Det synes mig, som om staten på detta sätt rent af tynger och
trycker familjeförsörjarns mer än nödigt är, då den tvärtom
borde lämna lindring och understöd, allrahelst som den ju har
fördel af, att familjerna ökas och på sådant sätt lämna medbor¬
gare till gagn för dess framtid.
Jag må säga, att det, såvidt jag kan finna, icke alls ser ut att
möta några svårigheter att taga hänsyn till det nu ifrågavarande
förslaget, tv, låt vara att löneregleringskommittén nu framlagt
förslag till aflöningar, så kunna dessa aflöningar få uppbäras af
de nuvarande tjänsteinnehafvarne, så länge de lefva. Men då
dessa löner äro afpassade efter familjeförsörjarnes behof, synes
det mig, som om de kunde uppföras på extra stat och de ny-
tillträdande tjänstemännen erhålla sin aflöning efter en lönereg¬
lering, som vore inrättad i enlighet med det nu framlagda för¬
slaget i motionen.
Emellertid synes det mig, som om denna princip alls icke
vore ny. Tvärtom har utskottet i sitt betänkande anfört, att
redan 1856 vid föredragning inför Konungen den 11 oktober
chefen för finansdepartementet hade anfört, att man framför allt
borde »fästa sig vid statsfunktionärernas behof af anständig
bärgning. I första lönegraden skulle nämligen uppföras tjänste¬
män, som vore ogifta; i den andra sådana, som gift sig. I den
tredje lönegraden föreslogos högre lönebelopp med hänsyn till
en tillväxande familj och barnens uppfostran».
Om dessa grundsatser blifvit följda i sina konsekvenser,
skulle det förslag, jag nu framlagt, alls icke hafva behöfts, ty då
skulle de många tjänstemän, som ännu icke ingått äktenskap
och därför icke behöft höjda löner, icke heller erhållit lön i
andra lönegraden, utan fått nöja sig med den första. Samma¬
lunda med den tredje lönegraden, i hvilken man skulle taga hän-
N:o 47. 20
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade syn till barnens uppfostran o. s. v. Ja, dessa, som voro ogifta,
grunder för skulle då icke hafva kommit till denna tredje lönegrad, därför
statstjänames ännu icke hade några barn, som behöfde uppfostran.
m.*1™3 Det synes mig därför, som om principen blifvit uttalad re-
(Forts.) clan ar 1856, ehuru de följande löneregleringarna icke dragit ut
konsekvenserna af densamma.
Likaledes kunde man, när det gällde att aflöna telegraf- och
järnvägstjänstemännen enligt det s. k. Tenowska systemet, hafva
följt dess principer, att »tjänstemännens aflöning skulle beräk¬
nas med hänsyn till icke allenast deras egna personliga lefnads-
behof utan äfven deras behof såsom familjefäder och uppfostrare
af det kommande släktet». Emellertid, man följde icke heller
då den anvisning, som det Tenowska systemet lämnade, utan
de tjänstemän, som icke voro familjeförsörjare, erhöllo likväl lön
som om de varit familjefäder.
Därför vill jag säga, att det, som förekommer i min motion,
icke är nytt. Jag har blott dragit ut konsekvenserna af hvad
chefen för finansdepartementet yttrat redan i oktober 1856 och
af de principer, som gjorts gällande i det Tenowska systemet.
Konsekvensen däraf är väl, att man bör göra åtskillnad mellan
de gifta och de ogifta.
Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Jansson i Krakerud: Det synes mig, som om man
genom att följa utskottets hemställan skulle komma in på ett
område, där det för statsmakterna uppstode stora svårigheter för
att åstadkomma anordningar, som här bli af behofvet påkallade,
synnerligast med fästadt afseende på att kunna afväga dessa
förhållanden så, att de blefve fullständigt rättvisa. Det förhåller
sig ju så, som vi alla veta, att i många fall, om en person ingår
äktenskap och får en duktig hustru, han reder sig mycket bättre
än när han var ogift, och att hans lefnadsomkostnader bli be¬
tydligt billigare, och sålunda kan man från den synpunkten icke
fästa afseende vid motionen och utskottets betänkande. Skulle
man slå in på den väg, man här ifrågasatt, finge man taga reda
på om dessa unga män, som ingått äktenskap, fått en dålig eller
en god hustru, och så finge man taga reda på, huru många barn
familjerna hade o. s. v., och det skulle bli löneförändring allt¬
eftersom barnantalet tillväxte. Det vore ju många svårigheter,
som man på det sättet komme till. Lönerna böra väl vara så
afpassade, att de räcka till för statens tjänare, vare sig de äro
gifta eller ogifta. Jag har försökt sätta mig in i dessa förhål¬
landen icke allenast med afseende på statens tjänstemän utan
äfven med afseende på dem, som äro anställda i enskild tjänst,
och jag har funnit, att exempelvis de tjänstemän, som ha anställ¬
ning vid bergsiagsbanan, i hvars närhet jag är bosatt, icke äro
aflönade med fästadt afseende vid om de äro gifta eller ogifta,
21 N:o 47.
aflöning
m. m.
(Forts.)
Fredagen den 10 April.
men så fort dessa tjänstemän bli så gamla, att de kunna ingå Ang. ändrade
äktenskap, göra de det och reda sig sedan bättre än förut. _ ZZiänalnes
Utskottet har i sitt betänkande redogjort för huru det i apminq
förevarande afseende är ställdt i andra europeiska stater, och
det säger härom följande:
»För frågans närmare skärskådande har utskottet införskaffat
upplysningar om huruvida ifrågavarande spörsmål i någon mån
beaktats i andra europeiska stater, och lämnas härmed en redo¬
görelse för de upplysningar, som därvid vunnits.
I Danmark, England och Nederländerna tillämpas icke af
motionären ifrågasatt lönesystem och hafva sträfvanden i dylik
riktning ej förekommit.
I Norge har något förslag i sådan riktning ej förevarit och
tillämpas följaktligen detta lönesystem ej i vidare mån, än att
underordnade tjänstemän vid de norska statsbanorna i vissa fall
komma i åtnjutande af högre hyresbidrag i händelse att de
äro gifta.
I Österrike- Ung ar n har visserligen vid därstädes under år
1907 genomförd lönereglering i tidningspressen framförts aflö-
ningsförslag i nyss angifven riktning, men utan att vinna under¬
stöd af vare sig regering, representation eller tjänstemannakar».
Jag kan icke finna, att hvad utskottet här anfört talar för
bifall till motionen eller utskottets förslag. Nu är det ju så, att
vi lefva i kommittéernas tidehvarf, och man vill gärna ha sådana
tillsatta för att få frågorna utredda. Detta gör, att ungefär halfva
Riksdagen sitter i kommittéer, men trots detta, och hur stort in¬
tresset i detta afseende än må vara, ber jag att få yrka afslag
å utskottets hemställan.
Herr Kjellén: Jag ber att få sekundera utskottet och dess
försvarare med några få ord i direkt anslutning till de allmänna
principer, som jag nyligen tillät mig här utveckla, då vi behand¬
lade en emigrationsfråga. Jag vill alltså ställa. äfven denna
fråga under befolkningsstatistisk, demografisk synvinkel.
Vårt största bekymmer är den låga nativiteten, en följd af
abnormt fåtaliga och sena äktenskap. Hvad hjälpa de bästa
lagar, om folket själft ej har kraft att normalt förnya sig! Det
är inom politiken en erkänd sats, att stigande folkmängd icke
behöfver beteckna stigande folkkraft, men stillastående folkmängd
— för att icke tala om aftagande — är ett osvikligt tecken på
förfall. Svenska folket har lyckligtvis icke kommit så långt i
detta fall som t. ex. det franska, men tendensen nedåt är tydlig
och kräfver allvarlig uppmärksamhet.
Det värsta är emellertid, att man uträttar så litet med lag¬
stiftning här. I det gamla Rom kunde den ärevördige Metellus
Macedonicus som censor inskärpa äktenskapsplikten som ett
offer, som en god patriot hade att bringa på fosterlandets altare
N:o 47. 22
Fredagen den 10 April.
aflöning
m. ni.
(Forts.)
Ang. ändrade vid sidan af skatteplikt och värnplikt — han kunde tala med
staZjänfnreS^\°ffj ^feD’ *7 ,han lefd® som han lärd?> han var nämligen
- sjal! lader till en hel massa barn — men den moderna staten
känner sina gränser gentemot den individuella frihetssferen.
Den kan icke befalla på lifvets intimaste områden. Det visar
sig hår synnerligen klart, hvad all närmare uppmärksamhet på
samfundslifvet bestyrker, att det till sist är seden, och icke lagen,
som mäktigast uppbär samhällena och folken.
Kan man icke göra allt, kan man icke ens göra mycket, så
kan man dock göra något. Gifvetvis måste det göras med för¬
stånd och försiktighet. Vi kunna t. ex. icke sätta skottpengar
på ungkarlar; ty vi måste alltid minnas, att ungkarlen dock är
det nödvändiga, fast ofullgångna frö, ur hvilket allena den äkta
mannens högre tillvarelseform kan framgå. Yi böra kanske icke
heller använda den aggressiva formen af direkt beskattning, såsom
Riksdagen nyligen bekräftat genom att afslå ett ditåt syftande
förslag. Snarare kunde man i det sammanhanget tänka på
lättnader i den progressiva beskattningen för familjeförsörjare.
Det vore att beträda den ena vägen, underlätta äktenskap och
bosättning genom att minska utgifterna. Den andra vägen till
samma mål är naturligtvis att öka inkomsterna, och det är den,
som man slagit in på i nu föreliggande förslag.
Jag inser mer än väl de nyss påpekade svårigheterna att
inskjuta detta nya moment i den stora process af löneregle¬
ringar, som just är i gång. Det torde också vara öfverflödigt
att säga, att vi icke kunna hoppas på att återställa normala
förhållanden på vår äktenskapsok rknad med denna reform allena,
därtill fordras mycket mera, ekonomisk uppryckning i allmänhet,
rikare arbetstillfällen, plats åt de unga m. m., och icke minst
en större moderation i anspråken på lifvet, där nu kvinnorna
rent af synas gå före med pretentioner, som i sin mån bidraga
att afhålla den unge mannen från äktenskap. Men som ett symp¬
tom till att nationen börjat vakna äfven på detta område, måste
man med tillfredsställelse hälsa det försiktigt affattade förslag,
som utskottet framlagt; och då det icke kan synas uteslutet, att
en undersökning af saken kunde anvisa något praktiskt sätt att
börja reformen, t. ex. på hyresbidragens område, känner jag
mig oförhindrad att yrka bifall till denna utskottets hemställan.
Herr Rydén: Herr talman! Det synes mig, som om mo¬
tionen och utskottets betänkande lida af en viss oklarhet, och
den debatt, som förts, har icke klarat begreppen. Redan detta
är skal nog för kammaren att afslå utskottets förevarande fram¬
ställning.
Men jag har begärt ordet för att vid detta tillfälle, då frågan
första gången är före i kammaren, göra några rent principiella
invändningar mot den tanke, som i motionen framförts. Öfriga ta-
Fredagen den 10 April.
23 N:o 47.
lare ha ju, då de yrkat afslag å motionen, stannat vid formella Ang. ändrade
skäl. Jag vill emellertid hålla mig till konsekvenserna af ett grunder för
genomförande i verkligheten af denna princip. Den ärade före- »tatstjäiuirnes
gående talaren yttrade någonting om nativiteten ibland vårt folk
och satte denna i sammanhang med föreliggande fråga. För mig (Forte']
står det klart, att om den har sammanhang med denna fråga i
någon mån, så är det på annat sätt än enligt herr Kjelléns upp¬
fattning.
Hvad blir följden, mina herrar, om man börjar reglera lö¬
nerna efter den princip, som tecknar sig i denna motion? Följden
blir, att begynnelselönen för statens löntagare kommer att reg¬
leras med belopp, till hvilka man tror sig kunna nedpressa
existensvillkoren för en ensam själfförsörjande kvinna. Detta
åter betyder, att för hvarje ung man, som träder ut i lifvet,
minskas möjligheten att betala de skulder, han kan ha, att samla
nödigt kapital till bosättning, o. s. v. och detta är enligt min
uppfattning ett bestämdt kinder för tidiga äktenskap i stället
för, såsom herr Kjellén trodde, ett medel att åstadkomma tidi¬
gare äktenskap och ökad äktenskapsfrekvens. Men låtom oss
utföra denna princip till tillämpning på ett annat fält än stats-
tjänarnas, och vi kunna göra det på den grund, att alla statens
löneregleringar ju mer eller mindre direkt återverka på de en¬
skilda arbetsfältens område. Låt oss sålunda tillämpa denna
princip ute på det enskilda arbetsfältet för att få se konsekven¬
serna. Låt oss antaga, att det skall betalas olika lön för en
industriarbetare, som är ogift, och för en, som är gift. Familje¬
försörjaren skall erhålla högre lön än den ogifta arbetaren. Hvad
blir följden? Den kan icke blifva mer än en: då arbetsgifvaren
får precis samma arbete utfördt af två personer, af hvilka den
ene kostar mera än den andre, kommer den ogifte att uttränga
den gifte arbetaren från arbetsmarknaden. Detta skulle bli
följden af en tillämpning af den här här framlagda principen.
Jag ber därför att få göra en bestämd invändning motsjälfva
principen. För mig står det klart, att densamma för till sådana
konsekvenser, att den kommer att för familjeförsörjaren försvåra
kampen ute på arbetsmarknaden. Då vore det bra mycket mera
reson i att söka få fram kvinnornas aflöning till att betalas efter
samma grunder som männens. Jag för min del har alltid varit
anhängare af att kvinnorna, när de utföra samma arbete som
männen, också böra ha samma lön, och jag tror, att där Riks¬
dagen frånträdt denna princip, den gjort stor otjänst och orätt¬
visa både för kvinnorna och männen. Vi ha redan sett ett prof
på hvart det ledde, när man bestämde olika löner för lärare och
lärarinnor vid folkskolan. Jag åsyftar herr Risbergs motion vid
denna riksdag, däri han föreslog, att man skulle anordna det så,
att lärarepersonalen till mycket större procent skulle bestå af
kvinnor, än hvad nu är fallet. Detta är bara första konsekven-
N:o 47. 24
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade sen af 1906 års lönereglering, då man införde olika lön för
grunder för manliga och för kvinnliga arbetare å folkskolans arbetsfält.
statstjänames Jag )iar som sagdt med detta velat inlägga en gensaga mot
m nl>m själfva den princip, man här vill gifva sken af rätt och lämplig-
(Forts) hot, och ber att få yrka afslag å utskottets hemställan.
Herrar Branting och Lindberg instämde häruti.
Herr Lindhagen: Den föregående talaren gjorde gällande,
att såväl utskottets betänkande som äfven den debatt, som här
förts, utmärkte sig för mycken oklarhet. Det hvilar ju beträf¬
fande alla nya principer i början en viss oklarhet öfver huru
de konsekvenser, de kunna medföra, komma att gestalta sig.
Men jag kan icke finna, att den siste talarens anförande bragt
någon större klarhet i denna situation, snarare tvärtom. Det
händer ofta så, när det gäller nya synpunkter, som man icke
varit med om, att man resonerar som den föregående talaren
gjorde: principen kan nog ha sitt värde — säger man ■— men
huru blir det med konsekvenserna? Och därvid fäster man sig
endast vid frågan, huru dessa konsekvenser komma att te sig
under de nuvarande förhållandena, innan ännu den nya princi¬
pen brutit sig igenom och blifvit vägledande. Detta var ett ut¬
märkande drag för den närmast föregående talarens resonemang
om förevarande ämne. Han tog ett exempel, hämtadt från nu
rådande förhållanden, och frågade, huru det skulle gå, om man
som normerande grund vid bestämmande af lönerna för såväl
manliga som kvinnliga tjänstehafvare lade hvad en ensam själf-
försörjande kvinna kunde anses behöfva för sitt lifsuppehälle.
Ja ■— svarade han — följden skulle bli, att den unge mannen
icke skulle kunna betala sina skulder. Ja, men efter den nya
princip, som här är ifrågasatt, bygger man ej på en dylik tids¬
bild utan förutsätter, att antingen den unge mannen och den
unga kvinnan ingendera ha några skulder eller också att båda
ha sådana, så att äfven i det afseendet skulle de blifva likställda.
Man gör ingen könsskillnad mellan individerna. Talaren såg
emellertid förhållandena alldeles precis sådana, som de äro för
närvarande, och tänkte sig icke, huru det skulle komma att taga
sig ut, om en annan grundsats skulle på detta område införas
än den, som nu är rådande. Talaren berörde äfven förslagets
konsekvenser för det industriella gebitet. Enligt talarens för¬
menande skulle motionärens förslag leda därhän, att arbetsgi¬
vare naturligtvis hellre toge ogifta arbetare i sin tjänst, ty dem
fick han billigare. Men äfven här skattade talaren för mycket
åt nutidens åskådningssätt. Det förefaller mig, som om följden
af förslagets genomförande äfven i industrien skulle blifva den,
att den ogifte arbetaren, när han gifter sig, skulle enligt statens
då gällande lagar ha rätt att med bibehållande af sin tjänst få
25 N:o 47.
Fredagen den 10 April.
den högre lön, som den gifte skall ha. Herr Rydén har nog Ang. ändrade
själf varit med om att påkalla både lagstiftningen och arbetare- grunder för
organisationen för att redan i det närvarande komma till rätta statstjänames
med dylika ensidiga arbetsgifvareintressen. Jag tror icke, att afönin9
arbetsgifvarne skulle komma så långt med afskedande af arbe- rr, . \
tare, därför att de gifta sig. s’
För öfrigt är det ganska egendomligt, att man i detta fall
mot förslaget åberopar exempel från utlandet, från länder som
ännu icke det ringaste tänkt på saken. Herr Jansson i Krake-
rud uppläste ur utskottets betänkande med synbart nöje hvad
som där stod om dylika länder. Men när han kom till Finland,
då afbröt han sin läsning. Jag förstår icke, att det kan ligga
någon konsekvens i ett sådant uppträdande. Man kan vara för¬
vissad om, att när, såsom utskottet åberopat, Finland nyligen
antagit en dylik anordning för ett visst fall, det nog tänkt sig
före. Det är här, som sagdt, en ny tanke, som vill bryta sig
igenom och som är förtjänt att noga öfvervägas.
Herr Rydén: Herr talman! Blott ett par ord!
Jag vill blott fråga herr Lindhagen, om han tror, att ny¬
börjarens på tjänstemannabanan löneförmåner komma att blifva
bättre eller sämre i förhållande till de nuvarande, om denna
princip godkännes. Enligt min uppfattning komma lönerna att
absolut tryckas ned. Och därigenom blir möjligheten för de
unga tjänstemännen att göra sig skuldfria, gifta sig och sätta
bo betydligt försvårad.
Herr Jansson i Krakerud: Herr Lindhagen klandrade mig,
därför att jag icke påpekat, huru förhållandena gestaltade sig i
Finland. Jag underlät detta, emedan jag icke kan vara med om
att lägga de finska förhållandena såsom grund för våra förhål¬
landen. Det synes mig, som om vi icke hade några exempel
att därifrån hämta, hvilka kunna anses efterföljansvärda.
Jag glömde, då jag hade ordet nyss, att nämna något om
de svårigheter, som man skulle råka in i, därest man skulle gå
med på detta förslag i hvad det afser gifta personers löneför¬
måner med hänsyn till antalet barn o. d. Då skulle man na¬
turligtvis få taga hänsyn till huru stor familjen vore och be¬
stämma lönen därefter. Antag nu, att ett år därefter inträffade
en epidemi, så att åtskilliga barn doge; då skulle man sätta ned
lönen, därför att familjen blifvit mindre. Icke går det an för
staten att gå till väga på detta sätt, utan man måste hålla sig
inom sådana gränser, att det är möjligt att genomföra en re¬
form, som kan bereda vederbörande så stor rättvisa som möjligt.
Men inte tror jag, att det går på den väg, som här är föreslagen.
Andra Kammarens Prat. 1908. N:o 47. 3
N:e 47. 26
Fredagen den 10 April.
Ang. ändrade Herr Rune: Vi ha nyss hört, att herr Jansson i Krakerud
grunder för icke ansåg, att man borde lägga förhållandena i Finland såsom
statstjänames en måttstock för oss. Jag kan icke underlåta att anmärka, att
m™™9 jag tycker att det var egendomligt, att han då ville taga Dan-
(Forts) mark, England, Nederländerna, Norge och Österrike-Ungern till
ledning för våra förhållanden och däraf, att dessa länder icke
hade infört ett sådant lönesystem, draga den slutsatsen, att vi
icke heller borde göra det.
Jag vill ännu en gång påpeka det egendomliga däri, att herr
Jansson i Krakerud, då han ägnade en sådan uppmärksamhet åt
utskottets betänkande, att han läste upp långa stycken ur det,
uteslöt icke blott — såsom herr Lindhagen sade — Finland,
utan Frankrike och alla de länder, som i någon mån tillämpat
detta system, och det är icke allenast Finland utan äfven Frank¬
rike, Belgien, Sachsen och Bayern. Men så fort han kom till
de länder, där systemet börjat tillämpas, fann han det icke öfver¬
ensstämmande med sin bevisföring att tala om detta.
Öfverläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gaf
härefter propositioner först på bifall till det af herr Rune under
öfverläggningen framställda yrkandet och vidare på afslag å ut¬
skottets hemställan och den i ämnet väckta motionen; och fann
herr talmannen den sistnämnda propositionen vara med öfver¬
vägande ja godkänd. Men som votering begärdes, blef nu upp¬
satt, justerad och anslagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren afslår tredje tillfälliga utskot¬
tets hemställan i utskottets förevarande utlåtande, n:o 29, och den
i ämnet väckta motionen, röstar
J a:
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Rune under
öfverläggningen framställda yrkandet.
Omröstningen utföll med 91 ja mot 37 nej; och hade kam¬
maren alltså afslagit utskottets hemställan och den i ämnet väckta
motionen.
§ 9.
Justerades protokollsutdrag.
Fredagen den 10 April.
27 N:o 47,
§ io.
Till bordläggning anmäldes sammansatta stats- och lagutskot¬
tets utlåtanden:
n:o 9, i anledning af väckta motioner rörande vissa ändrin¬
gar i gällande bestämmelser angående väghållningsbesvärets ut¬
görande på landet;
n:o 10, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om inskränkning i inmutningsrätten; samt
n:o 11, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 35 och 80 §§ i gällande väglag
samt en med föranledande af propositionen väckt motion.
§ Il-
Herr P. O. Landell afgaf en motion, i anledning af Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om skogsaccis.
Denna motion, som erhöll ordningsnumret 296, bordlädes på
begäran.
§ 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr E. R. V. Hedenstierna i
» J. Bromée i Billsta
» J. Ström
» E. Sundin
» A. F. Vennersten
» J. Ericsson i Vallsta
» C. J. Sehlin
» C. R. Johansson i Jönköping
» E. Beckman i Djursholm
» K. M. Lindh i Gäfle
» O. Olsson i See
under 12 dagar f. o. m. d. 11 april,
» 12» » »11»
» 3 » » » 11 »
» 12 » » » 11 »
» 12 » » »11 »
» 4 » » » 14 »
» 12 » » » 11 »
» 12 » » » 11 »
» 12 » » » 11 »
» 9 » » » 13 »
» 12 » » » 11 » och
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 2,7 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.