RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1908. Andra Kammaren. N:o 27.
Lördagen den 14 mars.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1.
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning bevillnings¬
utskottets betänkande, n:o 15, i anledning af väckta motioner om
upphäfvande af tallen å spannmål; och lämnades enligt förut skedd
anteckning ordet till
Herr Vennersten: Herr talman, mina herrar! Då det möjligen
skulle kunna missförstås, om vid behandlingen af en så viktig fråga
som den föreliggande icke ett ord yttrades från deras sida, som stå
industrien nära och kanske mera än andra hafva att tillvarataga
dess intressen, har jag tagit mig friheten begära ordet för att uuder
några ögonblick taga herrarnes uppmärksamhet i-anspråk. Jag hade
icke väntat, att debatten genom min mellankomst skulle blifva upp¬
skjuten, så att herrarne möjligen därigenom besvärats med ett afton¬
plenum, som kanske eljes icke varit nödvändigt. Därmed må nu
vara huru som hälst. Min afsikt är endast att begagna detta såsom
jag nämnde viktiga tillfälle för att säga några ord å den tullskyddade
industriens vägnar, för så vidt och sä långt som jag vågar tala för
densamma.
Under de gångna 20 åren har Sveriges industri utvecklats på
ett sätt som aldrig förr. Man rnå hafva hvilken tanke som hälst om
de bilöreteelser, som denna utveckling medfört; säkert är väl i alla
tall, att Sverige gått framåt, att folket vuxit till i antal, välstånd,
bildning och i öfrigt i betydelse i världen Hvad är det nu, som har
vållat denna utveckling, om icke just det tulipolitiska system, hvar¬
under vi lefva, och som man nu kanske något lättvindigt anser sig
böra kasta öfver bord? Jag betviflar icke, att de herrar motionärer,
som ansett tiden vara inne att upphäfva våra spannmålstullar, fram¬
kommit med sitt förslag i den allra bästa afsikt och i den tron, att
detta vore rätta sättet att råda bot på många missförhållanden, som
uppstått under den allra sista tiden. För min egen del vågar jag
Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 27. 1
Om u\>jj-
äf vande af
tullen å
spannmål.
Ji:o 27.
2 Lördagen den I t Mars, e. m.
Om upp- hysa den uppfattningeu, att dessa olägenheter ingalunda äro en följd
häfvande af af det protektionistiska system, under hvilket vi lefvat de senaste
tullen ä tjUg0 Jag tror således icke heller, att ett upphäfvande af spann-
spannmål. måjstuparne skulle råda bot på allt detta onda, aflägsna dessa olägen-
(Forts.) j,eter, om hvilka vi hafva talat.
Hvar skall man dä hämta lärdom för att bilda sig en åsikt om
hvad som i närvarande stund vore rätt och bäst att göra med anled¬
ning af den bär väckta frågan om spannmålstullarnes afskaffande?
Inom vårt eget land äro ju meningarna mycket starkt delade. Mängen
ser i Sveriges industri den förnämsta hätstången för vårt lands
höjande och för dess framtida fortsatta utveckling. Mången ser kanske
denna industri med mindre blida ögon och tror, att den kommer att
fora med sig alltför mycket svårigheter, alltför mycket ledsamma bi¬
företeelser, för att man skulle våga sätta sitt hopp till densamma.
Jag hör till dem, som tro, att Sveriges hela framtid är fast förknippad
med dess industriella utveckling. Inom vårt land finnas ju sä be¬
tydande resurser, vi hafva ju sä oändligt mycket att taga vara på,
att man väl torde kunna säga, att det skulle vara ett slöseri, om vi
icke begagnade alla dessa möjligheter, och enligt mitt förmenande
finnes intet annat sätt att begagna dem än ett kraftigt främjande
just af industrien. .........
Nu må man ju säga, att härför är tullskydd icke nödvändigt.
Jag hyser den tron, att det är nödvändigt. Om det har funnits län¬
der, som under ett frihandelssystem utvecklat sig till kraitigt ar¬
betande industriländer, så är väl detta ändock undantag, och denna
företeelse tillhör säkerligen eu gången tid. Jag behöfver icke på¬
minna om England, som är det mest typiska exemplet på ett land,
där industrien utvecklat sig till en betydande höjd utan att tullar
därvidlag varit behjälpliga. Ja, man kan säga, att den engelska
industrien utvecklat sig trots att man å råämnen och halffabrikat
haft tullar, som säkerligen varit till hinder för en sund utveckling
af densamma. Men på denna tid var konkurrensen i världen på den
industriella marknaden icke så stor som nu, och England satt där
utan medtäflare bland alla andra hufvudsakligen sädesproducerande
länder samt trodde sig kunna sitta så för lång tid framåt. Sä små¬
ningom döko dock konkurrenter upp, och i och med detsamma såg
man, att Englands framtid som industriellt land icke vore så säker,,
att icke dessa medtäflare skulle kunna göra England rangen såsom
världens främsta industriland stridig.
Enligt mitt förmenande torde vi snarare böra söka det föredöme,
efter hvilket vi höra handla, i vårt södra grannlaud Tyskland. Tysk¬
land hade för åtskilliga årtionden tillbaka att kämpa med samma
svårigheter som vi fingo utstå för tjugo eller trettio är sedan. Tysk¬
land lag då lamslaget i industriellt afseende, och det är först sedan
Tyskland med tillhjälp af industritullar kraftigt häfdat sin ställning
gent emot England, som Tyskland kunnat taga det oerhörda upp¬
sving som har ägt rum och som är oss alla val bekant.
Men Tyskland har icke nöjt sig med att skydda sin industri i
egentlig mening. Man har också ansett, att den industri, som be¬
fattar sig med jordens skötsel och med den drift, som därmed sam-
X:o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. in.
manhänger, borde hafva sitt tillbörliga skydd. Under trycket af en Om an¬
svar konkurrens på spannmålsmalknaden från de stora sädesproduce- häfvande af
rande vidderna i andra världsdelar och kanske äfven i vår världs- tulleu å
dd — jag menar Ryssland och Balkanstaterna — ansåg man, att sPannmSl-
tyskland borde sätta npp eu tullmur älven gent emot denua billiga (Vovts.l
produktion, för att inom eget land kunna främja produktionen af den
brödföda, som folket beböfde.
1 Sverige hafva vi, såvidt jag har mig bekant, äfven möjligheter
att inom egna gränser producera den säd, som vi behötva. Då våra
jordbiitkaie försäkra oss, att sa kan ske, och då våra jordbrukare
vidare förklara, att de behöfva detta skydd för att kunna existera,
skulle vi industriens män eller män, som äro verksamma inom andra
näringar, då, därför att vi skulle kunna fä köpa vissa lifslornödeu-
neter något billigare, neka jordbrukarne det af dem begärda skyddet?
Jag kan icke se, att vi skulle bandia klokt, om vi ställde oss af¬
visande i detta afseende.
Hvilka är det, som köpa de alster, som Sveriges tullskyddade
industri frambringar ? Vi se af utskottets betänkande, att produktions¬
värdet inom den svenska industrien uppgår till 1,200,000,000 kronor.
Det är visserligen sant, att denna summa är för hög såtillvida som
många produkter, hvilka genomgått flere förädlingsstadier, mer än
en gång upptagits till sitt tulla värde. Det är också sant, att en
hel del af denna produktion icke helt och hållet beror af tullskyddet.
Men jag tror icke, att jag säger för mycket, om jag antar, att åt¬
minstone hälften däraf är beroende af tullskyddet för att kunna,
komma till stånd. När sedan dessa alster med mänga hundra miljoner
kronors tillverkningsvärde skola afmattas, hvart skall man då vånda
sig för att sälja dem? Jo, Sveriges jordbrukare köpa säkerligen den
allra största delen af dem. Det är säkerligen ingen industrimän och för
Girigt icke häller någon köpman obekant, att, därest landet icke fått
en tillräcklig skörd, därest tillgången på penningar sålunda icke är
god pa landsbygden, det går dåligt med utsättningen af industri¬
alstren.
Dä man har denna öfvertygelse, denua erfarenhet, kan man icke
annat än ställa sig sympatisk och förstående gent emot krafvel från
jordbrukarnes representanter på ett tillräckligt tullskydd för jord¬
brukets produkter.
Jag törstår väl, att det icke lönar sig mycket att inför berrarne
bär utförligt utbreda sig öfver dessa förhållanden, fy de äro ju sedan
sä länge tillbaka debatterade inom Riksdagen, att det icke gärna är
möjligt att bjuda mycket nytt. Men ett och annat bar man dock
lön sig under årens lopp, bland annat att Sverige bar oerhörda fram¬
tidsmöjligheter såsom industriland och att Sveriges industri icke kan
existera utan att den har ett stort afsättningsområde inom det egna
landet. Man vet, att få exportindustrier kunna existera, därest icke
inom det egna landet finnes en marknad, på hvilken industrien dels
kan göra^ sina törsta rön och dels tafla tillbaka, då konjunkturerna
där ute pa den stora världsmarknaden ställa sig mindre gynnsamma.
Dessa förhållanden gorå, att säkerligen det öfverväldigande flertalet
af de män, som hafva Sveriges industriella ledning i sin hand, af-
N:o 27.
4
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Om upp- gjordt ställa sig på deras sida, som yrka på ett fortsatt skydd såväl
häfvande af för industrien som för jordbruket.
tullen å Frågan är af så svårlöst beskaffenhet, att jag icke tilltror mig
spannmål. att ]iUnna pjga den. Men jag kan icke underlåta att se och tro mina
(Forts.) egQa ög0ns vittnesbörd om "hvad som har skett samt hysa den för¬
hoppningen, att den utveckling, i hvilken vi nu äro inbegripna, icke
skall hafva slutat därför att tillfälligtvis svårigheter ställt sig i vägen.
Jag tror icke, att man får ensidigt ställa sig på industriarbctarnes
ståndpunkt och säga: Våra löner räcka icke till att betala dessa
dyra lifsmedel; vi måste pressa ned prisen. Jag tror icke, att man
får ensidigt ställa sig på denna ståndpunkt, utan att man bör taga i be¬
traktande audra utvägar än borttagande af jordbrukets tullskydd för
nedbringande af lefnads- eller produktionskostnaderna. Det torde
säkert finnas många andra sådana utvägar. Ilär ha inom Riksdagen
varit framlagda många förslag i denna riktning, och nya förslag
dyka upp alltjämt. De bästa af dem hafva nog utsikter att så små¬
ningom kunna bringa oss något af den hjälp, som vi, jag erkänner
det, mycket väl behöfva.
Man har här talat om arbetslösheten såsom en följd af eu alltför
häftig utveckling, och man har framhållit, att vi för att afhjälpa denna
arbetslöshet måste tillgripa extraordinära åtgärder. Jag frågar: År
det väl troligt, att, om vi tillgripa eu så extraordinär åtgärd som
borttagande af våra spannmålstullar, arbetslösheten därigenom skulle
förminskas eller uppbäfvas? Jag tror det ingalunda, ty enligt mitt
förmenande står det klart, att, om vi rycka undan grundvalen för
sädesproduktionen i vårt land — jag tror därvid på hvad våra kun¬
niga jordbrukare uttalat om att skyddet är den grundval, på hvilken
sädesproduktionen hvilar — helt visst en stor del af landtbefolkningen
skall strömma in till städerna eller resa ut ur landet, och de, som
strömma in till städerna eller industrisamhällena, skola säkert bi¬
draga till att ytterligare öka arbetslösheten och kanske äfven till att
pressa ned arbetslönerna.
Det har också uuder dagens debatt tydligt framhållits, att detta
sätt att lösa frågan skulle vara att bota ondt med ännu värre, och
jag tror, att den talare, som i dag anväudt detta uttryck, har be¬
tecknat det föreliggande förslaget med dess rätta namn.
Men, mina herrar, saken har också en annan sida, som, så vidt
jag hört, i dag ännu icke blifvit från något håll berörd. Sverige
går att inom kort åter börja underhandlingar med Tyskland om en
ny handelstraktat. Alla veta vi ju från de föregående förhandlin¬
garna med Tyskland och från de här i kamrarna torda debatterna,
huru stora svårigheter våra underhandlare hade att öfvervinna för
att kunna komma till eu något sä när rimlig uppgörelse med Tysk¬
land i denna viktiga fråga, och många af oss ansågo i likhet med
mig, att det sannerligen icke var något godt resultat, man både
kommit till, ty man hade blott gifvit pa hand hvad som sedermera
skulle vara mycket svårt att taga tillbaka, huru behöfligt detta än
kunde visa sig.
När vi nu gå att på nytt börja underhandlingarna med lysk-
land och hålla på att rusta oss för dessa underhandlingar, kan det
N:o 27.
Lördagen den tf- Mars, e. in.
<lit vara lyckligt, kan ögonblicket vara väl valdt att komma fram Om upp-
med ett förslag, som rifver undan den grund, på hvilken vi skola häfvande af
bygga? Man kan vara öfvertygad om att våra vänner tyskarna med apaminiål
intresserad uppmärksamhet följa allt hvad vi företaga oss i denna ,Fortgv '
sak, och skulle resultatet af dagens debatt i frågan bär i Andra Kam¬
maren blifva det, att skrilVelseförslaget bifölles, så är min fullkomliga
öfvertygelse den, att detta komme att af våra motparter inregistreras
såsom ett svaghetstecken i den blifvande underhandlingen. Man kan
vara fullt viss om att Tyskland, för att nu tala om detta land —
efter denna första förhandling komma ju antagligen förhandlingar
äfven med åtskilliga andra länder — icke ger oss några fördelar,
som vi icke kunna köpa med motsvarande fördelar för Tyskland, och
hvad skola vi, mina herrar, köpa med, därest vi redan nu börja rifva
ned den bestående tullbyggnaden? Det är säkerligen ett både svårt
och otacksamt arbete att uppgöra ett nytt förslag till tulltaxa, och
det är säkerligen icke stor utsikt till att de förslag, som framkomma,
skola vinna Riksdagens odelade bifall. Men vill man inlåta sig på
handelspolitik, iår man också söka skaffa sig de vapen, som behöfvas
för att, gorå detta, och iiiksdageu får icke tveka att godkänna åt¬
skilliga förslag, som till det yttre kanske kunna synas en och annan
väl långt gående.
Under sådana förhållanden synes det mig, att man borde väl
akta sig för att nu börja med att taga bort våra spannmålstullar
eller ens skrifva angående en utredning om huru sådant skulle kunna
ske. Jag tror icke, att Sveriges befolkning skall behöfva lida på att
denna fråga blir uppskjuten, till dess mau hunnit underhandla med
Tyskland om ny handelstraktat, så att man under tiden må kunna
hafva sina vapen i godt skick.
Jag har trån debatterna i tyska riksdagen rörande det tullags-
förslag, som antogs den 25 december 1902, antecknat ett och annat,
och har därvid Ulven antecknat uttalanden åt en utaf det socialistiska
partiets så vidt jag förstår på handelspolitikens område kunnigaste
män. Jag bar icke närmare kännedom om hvem denne man är,
men att det är en kunnig och betydande man synes mig framgå af
hans arbeten. Jag har här framför mig ett arbete, som heter »Grund-
ziige der Handelspolitik» af Max Schippel, medlem af tyska riks¬
dagen, åtminstone då detta arbete utkom. Denne man, som är socia¬
list, säger, att »jordbruksskyddet bildar numera hela vår handelspo¬
litiks fasta medelpunkt», och han säger vidare: »Af det stora antalet
sädeskonsumenter, som måste köpa spannmål, är en mycket betydande
del såsom producent af industrialster intresserad af landtbrukets
rentabilitet, emedan jordbruket utgör ett af industriens allra förnäm¬
sta afsättningsområden, hvars förminskade köpkraft skulle blifva till
beståndande skada för den industriella produktionen och därigenom
också minska arbetarnes löner.» Detta är ju till punkt och pricka
hvad här i Riksdagen framhållits från olika håll, och det tyder på
att man icke öfverallt inom det socialistiska partiet i Tyskland har
den uppfattning, som här i dag framkommit från representanterna
för vårt socialdemokratiska parti.
Man kan ju svårligen säga, hvem som bär rätt, och jag bär en-
5T:o 27.
6
Lördagen deu 74 Mars, e. m.
Om upp-
häfvande^aj
tullen å
spannmål.
(Forts.)
dast velat anföra detta såsom ett bevis för att man i ett land, där in¬
dustrien nått en mycket större betydelse än bos oss och där jord¬
bruket enligt uppgift endast föder eu femtedel af landets befolkning,
icke anser sig kunna gå ifrån tullskyddet på jordbruksprodukter.
En ärad talare, den som sist hade ordet på förmiddagen, nämnde,
att Tysklands tullskydd på spannmål och spannmålsprodukter skulle
vara beroende därpå, att agrarerna i Tyskland hade ett så betydligt in¬
flytande och att för {ifrigt rösträttsbestämmelserna där voro sådana,
att folket icke kunde få sin vilja fram. Men det synes dock af det
uttalande, som jag tillåtit mig uppläsa, att äfven inom deras krets,
som representera den stora delen af detta folk, som icke haft till¬
börligt inflytande på ärendets afgörande, röster höjts för att man
icke bör skilja jordbrukstullar och industritullar åt, därför att jord-
brukstullar och industritullar utgöra två olika delar i ett system, som
man icke bör rubba.
Ja, herr talman, jag har icke något mera att tillägga, och jag
vill slutligen endast anhålla, att af detta mitt anförande åtminstone
så pass mycket måtte få stanna kvar i herrarnas minne som det,
som rör vår blifvande handelspolitik.
I detta anförande instämde herrar Vahlquist, Fornander, Johans¬
son i Aflösa, Beckman i Linköping, Danielsson, Olsson i Blädinge,
Bengtsson i Häradsköp, Sjöberg, Risberg, Nordström, Sandén, Jo¬
hanson i Valared, Nilsson i Kattleberg, Hultkrantz, Thavenius,
Magnusson i Salstad, Dahlgren, Canell, Zimdahl, Gunnarsson, Olsson
i Tyliered, Bengtsson i Bjärualt och Lindvall.
Herr Moll: En ärad talare, herr Almqvist, betecknade i början
af dagens debatt den af mig m. fl. afgifna reservationen såsom ett
synnerligen märkvärdigt aktstycke. Om jag förstod herr Almqvist
rätt, så ville han antyda, att motiveringen till reservationen och
klämmen icke hängde rätt val tillsammans. I motiveringen betonas
det starka sambandet mellan spannmålstullar och industritullar, men
i klämmen talas blott om en utredning angående spannmålstullarnas
upphäfvande eller nedsättning. Om herr Almqvist täcktes ännu en
gäng genomläsa reservationen och i synnerhet reservationens kläm,
så torde herr Almqvist där fiuna, att vi begärt en allsidig utredning.
Om man nu ställer detta tillsammans med motiveringen i reserva¬
tionen, så torde det icke vara så svårt att begripa hvad som menas
med detta lilla ord »allsidig». Herr Almqvist tyckte sannolikt, att
klämmen skulle ha blifvit tydligare, om där begärts en utredning
rörande såväl spannmålstullarna som industritullarna. Men om kläm¬
men hade varit formulerad på det sättet, tror jag, att herr Almqvist
med full rätt kunnat beteckna reservationen såsom ett synnerligen
märkvärdigt aktstycke. Ty då är jag rädd för att reservationen
blifvit till den grad märkvärdig, att herr talmannen hade vägrat pro¬
position på det däri gjorda yrkandet.
Men det var nu egentligen icke med anledning af detta, jag be¬
gärde ordet, utan närmast med anledning af ett yttrande, som min
ärade vän herr Kvarnzelius hade här på förmiddagen. Herr Kvarn-
N:o 37.
Lördagen den 1 !• Mars, e. in. 7
/.clius yttrade, att det skulle vara underligt, itall man icke kunde Om upp
öfvervinna de finansiella svårigheterna till följd af spannmålstullarnas
suspension, när man i höstas icke drog i betänkande att vidtaga åt- Sp„nnmål.
skilliga utomordentliga åtgärder för att rädda, såsom herr Kvarn- (Forts.)
zelii ord folio, en del banker och jobbare. Denna herr Kvarnzelii
jämförelse halfår högst betydligt, såvida icke herr Kvarnzelius är
villig att med lånemedel täcka den brist, som skulle uppstå i bud¬
geten genom spannmålstullarnas suspension. Men det lär väl icke
herr Kvarnzelius vilja. Mot herr Kvamzelii påstående, att de extra
ordinära åtgärder, som under loppet af hösten vidtagits af riksban¬
ken under medverkan af riksgäldskontoref, skulle vara vidtagna
bland annat i ändamål att rädda enodel jobbare, skall jag tillåta mig
att inlägga en bestämd protest. Åtgärderna vidtogos — det veta
vi nog alla — för att lindra verkningarna af den elakartade ekono¬
miska kris, som utbröt under höstens lopp, som fortfarande existerar
och hvars verkningar vi säkert länge komma att få känna af.
Herr Lindblad i Göteborg: Jag ber att först få vända mig mot
den näst föregående talaren, som framdrog, att en socialdemokratisk
representant i Tyskland skulle ha uttalat sig mot borttagande eller
nedsättning af spannmålstullarna. Jag vill blott meddela, att ifråga¬
varande representant intagit en särställning i denna fråga inom det
tyska socialdemokratiska partiet, som vid upprepade tillfällen tagit
ståndpunkt mot Max Scbippel.
De tyska socialdemokraterna stå i detta fäll på precis samma
ståndpunkt, hvad tullpolitiken angår, som de svenska.
Sedan ber jag att få vända mig med ett par ord mot herr Alm¬
qvist. Han yttrade i dag: Skall den ena ha skydd, bör också den
andra ba det. Och lian manade till vakt kring »systemet», som vore
till fromma för landet. Ja, men det. är dock fätalet, som åtnjuter
fördelarna af skyddet, medan det stora flertalet får betala därför.
Och det är en ganska väsentlig skillnad. Dessutom kan det väl
frågas, om detta s}'.stem varit till så stor fromma för landet, som nu
har påpekats från olika håll. Man har här framhållit tullsystemets väl¬
signelse på ett sätt, som om vårt land under de uppåtgående konjunk¬
turer, som varit rådande, öfver hufvud skulle stått stilla, därest icke
tullsystemet hade funnits. Det är val att antaga, att vårt laud, lika
väl som alla andra länder, skulle haft känning af dessa uppåtgående
konjunkturer och utvecklat sig, äfven om vi intet tullskydd hade
käft. För (ifrigt ha icke tullarna — det kan ingen bestrida—gifvit
det, som man från början gaf löfte om att de skulle gifva. De ha
ingalunda förbättrat vår handelsbalans, de ba icke minskat jordens
skuldsättning, och de ha icke heller minskat emigrationen. Tvärtom
är detta saker, som nu träda ännu bjärtare i dagen efter ett tull¬
system, som dock bestått i öfver 20 är.
Vidare har det framhållits, att de utgöra i alla händelser blott
tillfälligheter och bagateller, denna nöd i Norrland och denna arbets¬
löshet i andra delar af landet, hvarom bär varit tal. Ja, men det är
dock yttringar af en allmän nöd, det är de starkaste yttringarna af
eu sådan, som här framförts. Jag tror också, att den störa mängden
>’:o 27.
8
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Om upp- af små inkomsttagare, äfven om de icke kommit i samma läge som
““tullen*a bönderna i Norrland eller de arbetslösa, dock har en stark känning
spannmål. at de boga pris, som för närvarande råda. Att borttagandet af spann-
(Forts.) målstullarna enbart skulle verka i den riktningen, att allt därmed
skulle vara bra, det har ingen sagt, utan tvärtom ha vi blott velat i
någon liten män lossa på de svårigheter, som äro förknippade med
de nuvarande förhållandena.
Utskottet har uti sitt utlåtande ställt i utsikt eller i alla fall ut¬
talat sig på ett sådant sätt, att det kanske stode en sänkning af
spannmålstullarna för dörren. Jag vet icke, om man har rättighet
att tro på, att eu sådan sänkning skall komma, då de uppgjorda
tabellerna bär visa på en ständig stegring. Och jag vet heller icke,
hvarifrån hjälpen skulle komma mot dessa dyra tider, som tagit, sig
uttryck i, bland annat, ökade spannmålspriser. Det enda land, från
hvilket i närvarande stund något skulle vara att vänta, vore Argen¬
tina. Men äfven därifrån torde exporten af spannmål för framtiden
bli mindre, på grund af iikad befolkning äfven där.
Det är för öfrigt att beklaga, att reservanterna icke kunnat ena
sig. Jag tror, att man ute i landet väl skall förstå reservanternas
välvilliga förslag om en skrifvelse, men man skall ingalunda därmed
känna sig tillfredsställd. Ty välvilja är i alla händelser icke till¬
räckligt, om den än är aldrig så stor, för att vinna det, som man nu
ropar på i landet, nämligen billigare bröd.
Af den näst sista talaren framhölls nödvändigheten af spann¬
målstullarnas bibehållande, framförallt ur den synpunkt, att icke
också industritullarna skulle komma att rubbas. Énhvar förstår, att,
om spannmålstullarna komme att nedsättas, kan det också ifråga¬
sättas, om industritullarna skola fortfarande finnas i sin nuvarande
form eller till sina nuvarande belopp. Men det är väl i alla fall icke
heller så säkert, som jag förut en gång i dag påpekat, att industri¬
tullarna äro så väl afvägda, som de borde vara. Det linnes tull-
skyddade industrier, som ha minskat sina tillverkningar under tull¬
skyddet, medan det också vill synas, som om tullskyddet för vissa
exportindustrier snarare har varit till hinders för deras verksamhet.
Aktuarien Flodström har i tidningen »Svensk export» skrifvit en
uppsats, som ger vid handen, att så vore förhållandet. Han har
försökt räkna ut och göra en jämförelse mellan olika näringars ställ¬
ning 1896 och 1905 dels med hänsyn till tillverkningsvärdet af deras
produkter och dels med afseende å den till bevillning uppskattade
inkomsten, hvilken sistnämnda beräknats per anställd arbetare. Han
har därvid kommit underfund med att den industri, som jag tror den
näst föregående talaren närmast representerar, nämligen väfverier och
spinnerier, har minskat sin tillverkning med icke mindre än 23 %
ur beskattningssynpunkt sedt. Dessutom är att märka, att sådana
exportindustrier som t. ex. sågverk och liyflerier, hvilka väl måste
anses vara bland de förnämsta, som här bedrifvas, under sagda tid
endast ökat sin utskeppning med 2 X- Det finnes åter andra dylika
industrigrenar, som tvärtom minskat sina tillverkningar, nämligen
stenbrott, stenbuggerier och sliperier med icke mindre än 30 vi¬
dare cementindustrien med 27 % och tändsticksindustrien med 29 %.
N:o 27.
Lördagen den IL Mars, c. n>.
Detta är alltsammans exportindustrier, för livilka tullskyddet sålunda
icke medfört någon fördel, utan tvärtom varit till nackdel.
Jag har nu icke så väsentligt mycket att tillägga. Det tjänar
nämligen föga till att orda mera i denna sak. Men därom är jag
öfvertygad, att man ute i landet icke skall känna sig tillfredsställd
med ett beslut, som icke ställer i utsikt någon möjlighet att råda bot
på ett förhållande, som icke blott är af tillfällig art, utan, såsom vi alla
ha en viss känsla af, kommer att sträcka sig ganska långt framåt.
Alla känna vi ju, att den nuvarande krisen icke kommer att utlöpa
så lätt, utan att den kanske kommer att ökas i intensitet och draga vä¬
sentligt ut på tiden. Och då förefaller det mig som om det vore rätt,
att en minskning inträdde i prisen på de oumbärligaste förnödenheterna
för arbetarna. Tullarna kunna vara orättfärdiga under förhållanden
då det är goda tider. Men de blifva ju ett rent ocker på nöden un¬
der sådana förhållanden som de nuvarande.
Om upp-
hafvande af
tullen å
spannmål.
(Forts.!
Herr Åkerlund: Herr talman! Jag kan icke förstå, hvarför
man under nuvarande förhållanden väckt denna fråga till lif, ty det
pris, som spannmålen för närvarande betingar, är icke sådant, att
man för att hjälpa nödställda likar skulle vara tvungen att nedsätta
tullen. Priset för råg var för några dagar sedan här i Stockholm
för den bästa vara, som kan tänkas, 14: 50 kronor per 100 kg. och för
den ordinära varan 13: 50 kronor, och man kan väl knappast säga, att
det är några oerhörda priser.
Här bär talats om att spannmålspriset borde sänkas på grund af
arbetsbristen i landet. Hvar råder arbetsbrist? Det vill jag fråga.
Det är i de stora städerna, där åtskilliga fabriker icke fatt de be¬
ställningar, som de åstunda^ och därför nödgats afskeda en del arbe¬
tare, men på landsbygden bjuder man hvilka pris som helst för att
få arbetet utfördt. Det är sålunda ett falskt resonemang, att det
råder arbetsbrist. Om det skulle råda nöd i Norrland, så ärja" den
villigaste att vara med om att staten må bistå därvidlag.
Man har sagt, att spannmålstullarna skulle vara till för den större
jordbrukaren. Jag går in på, att det på vissa håll kan vara så, men
herrarne må besinna, att de större egendomarne lega sin arbetskraft
och att de måste ha medel att betala sina arbetare drägligt. Små¬
bruken, som man ifrar så mycket för, och jag icke minst, skötas af
ägarne och deras familjer, de ha inga att lega och inga att betala.
Och för öfrig!, medan jag är inne på kapitlet om små och stora jord¬
bruk — det är ju eu massa personer, som likaväl som jag arbeta
för att det måtte bli godt om små jordbruk, att så många som möj¬
ligt af landets invånare måtte få ett sådant — vill jag säga, att dessa
småbruk icke kunna äga bestånd i vårt land utan att det finnes
större egendomar ibland dem. Åtminstone är det fallet hvad beträf¬
far norra och mellersta Sverige, ja, äfven södra delen af Sverige
ända ned till Skåne, ty man ser ju, att det hvart tredje eller hvart
fjärde år blir missväxt till följd af torka eller att frosten ödelägger
fodret — hvar skola då småbrnkarne fylla sitt foderbehof, om icke
från de större gårdarne? Därtill finns ingen möjlighet, om det bara
>:o 27.
10
Lördagen den 14 Mars, e. in.
Om upp- är småbruk, och då blir följden, att de få sälja sina kreatur, det vär-
^hMcnli^ ^e^u^aste f'e ha, och komma i fattigdom och elände.
spannmål. Jag har aldrig varit någon ifrig vän af spannmålstullarna, men
(Forts.) v’i kommit i den fasta ställning, där vi nu befinna oss, och då jag
icke kunnat finna, att de skadat någon, utan tvärtom gagnat värt
land och gifvit det lyftning och emedan jag är öfvertygad om, att
jordbruket i skydd af dem skall äga bestånd och utveckla sig sundt
och normalt till förmån för hela Sveriges folk, har jag intet annat
yrkande att göra än om bifall till utskottets förslag.
Herr Jeansson i Kalmar: Herr talman! Under debatten kar
det lämnats en del uppgifter, som jag i egenskap af fackman inom
den bransch, hvarom här är fråga, icke kan gilla, utan rent af må¬
ste beteckna som fullkomligt oriktiga, och jag har därför begärt ordet
för att i någon mån korrigera dem.
Så yttrade en ärad talare på göteborgsbänken, att Argentina hade
minskat sin export af spannmål på grund af befolkningens ökning.
Jag ber få nämna, att Argentina ärligen ökat sin export af spann¬
mål, och det i så oerhörd grad, att det framkallat förvåning öfver
hvilken export som utgått från detta land. Jag har icke några utför¬
liga siffror att komma med, men då jag dagligen följer spannmåls-
marknadens läge i olika delar af världen, kan jag ändock nämna, att
enligt i går mottagen underrättelse afgick därifrån endast under före¬
gående vecka 200,000 ton hvete. Detta är något alldeles enormt!
Argentina har under detta år haft en export, som i betydlig grad
öfvergår hvad det någonsin förut haft. Någon minskning härutinnan
känner sålunda ingen fackman till, utan torhåliandet är det rakt mot¬
satta. När man kommer med uppgifter i sådana saker, bör man ha
bättre reda på sig än hvad den ärade talaren tyckes ha.
Eu talare på stockholmsbänken nämnde i förmiddags också några
siffror, dem jag icke hade tänkt göra någon invändning emot, dä man
ju icke kan begära, att personer, som ej sysselsätta sig med hithö¬
rande frågor, skola känna prislägena, men eftersom jag har ordet,
ber jag att äfven härutinnan få göra en rättelse. lian förmenade, att
vi nu närma oss de priser, som gällde är 1891, på hvilket följde
1892 års tullnedsättning. Han såg i detta ett skal, att vi nu skulle
suspendera tullarna, därför att vi kommit upp i de priser, som genom
ryska exportförbudet inträdde år 1891. Jag skall då be att få lämna
herr Branting en alldeles faktisk uppgift, och det är, att år 1891
uppgick priset på råg och hvete förutom tull till 18 kr. pr 100 kg.
I denna dag skall jag kunna sälja till herr Branting hur mycket räg
och hvete som helst för 18 kr. inclusive tull å 3: 70 kr. Ja, offerten
är fast, så att jag står för den! Sålunda faller det argumentet allde¬
les bort, att vi på grund af nu gällande priser skulle, i likhet med
hvad som skedde år 1892, sänka tullarna. Vi veta ju, att priserna
på hvete i höstas sprungo upp ganska betydligt, nämligen till likhet
med priserna 1891. Men det var ingalunda på grund af den stati¬
stik, som kvarnidkarne räkna efter, utan på grund af försenad skörd
och på grund af börsjobb. Priset var sålunda i oktober månad 200
riksmark pr 1,000 kg. eller 18 kr. pr 100 kg. för hvete, oförtulladt.
N:o L»7.
Lördagen den Ii Mars, e. in.
Men sedan bär det sjunkit till IGO riksmark per 1,000 kg. eller 18 Om tipp-
kr. per 100 kg. för fört u 1 In dt hvete. Sålunda bär hvetepriset betyd-
ligt fallit från oktober månad till den dag, som i dag är. Fanns det spannmål.
alltså anledning att nedsätta priset i höstas, när agitationen mot tul- (Forts.)
lama sattes i gång, så bar man nu icke den ringaste anledning därtill.
Vidare nämnde den ärade talaren, hvars yttrande jag bär berört,
att vi nu befinna oss på en jämförelsevis Idig prisnivå i fråga om
spannmål. Ja, den är högre än år 1895, när tullen kom till, ty dii
var den ganska lågt nere, och vi befinna oss på denna högre pris¬
nivå oafsedt tullen. Men för icke längre än ett och ett hälft år sedan
såldes råg, oförtullad, till 10 kr. pr 100 kg. Med den kännedom jag
har om jordbruket genom min beröring därmed såsom industriidkare
får jag saga, och många skola däri instämma med mig, att till 10
kr. pr 100 'kg. kan man icke producera någon råg här i landet. Man
kunde icke gorå det, innan arbetslönerna stigit och innan industrien
genom tallskyddet fördyrat arbetsomkostuaderna. Hur skulle man då
kunna göra det nu'?
Sålunda, äfven om man kan säga, att det råder en hög prisnivå,
är den ändå icke så hög, att jordbruket kan reda sig utan skydds¬
tull. Och icke veta vi, huru länge detta prisläge kominer att vara.
.Skulle förändrade förhållanden inträda, exempelvis till hösten, sä att
Ryssland får god skörd och likaså Nordamerika och Argentina, då
kommer en ström från dessa sädesproducerande länder att samman¬
flyta på den europeiska marknaden och pressa ned priserna, så att
de bli ofantligt låga. Det nuvarande prisfallet har berott på den
mängd af hvete, som kommit från Nordamerika samtidigt med den
enorma exporten från Argentina. Nu har Ryssland varit afstängdt,
men om det får god skörd, hvilka priser skall det då bli? Val vill
jag som min personliga åsigt säga, att den nuvarande världsskörden
berättigar till en högre prisnivå än den vi ha, men förhållandena kunna
ju ändra sig ganska fort, och det är endast några månader, tills vi
ha ny skörd. Det är sålunda farligt att på grund af tillfälligt upp-
skrufvade priser reducera tullarna, och som jag förut nämnt, ha eu
priserna på världsmarknaden kommit oss till hjälp, så att, om vi
förut haft behof af sänkning eller borttagande af tullarna, är detta
icke längre förhållandet.
Medan jag är inne på detta ämne, må det tillåtas mig att beröra
en mig närliggande fråga, om kvarnindustrien. Denna har icke alls
fått någon hjälp här i dag, trots det hårda angreppet på densamma
i herr Hromées reservation. Den är icke van att få någon hjälp,
hvarför det icke bör förvåna, att den ej heller nu blifvit tagen i
försvar. Man tror i allmänhet här i landet, att kvarnindustrien är så
skyddad att den nedsättning som här är föreslagen, utan olägenhet
skulle kunna gå för sig.
Jag skall be att iå nämna några ord i anledning häraf och enär
jag i egenskap af ordförande sedan många år tillbaka i kvarnindu-
striidkareföreningen har kännedom om denna bransch.. Det skydd,
som vid den sista tulländringen lämnades kvarnindustrien, blef som
bekant mindre än hvad Kung!. Maj:t föreslagit. Kung!. Maj:t både
föreslagit en spannmålstull af 3 kronor 15 öre och en mjöltull af 6
kronor 50 öre. Riksdagen ändrade detta till 3 kronor 70 öre för
>:o 27.
12
Lördagen den 14 Mars, e. in.
Om upp- spannmålstullen och 6 kronor 50 öre för mjöltuHen. Den utredning,
tulle»?å'^ ^lvarl)^ Kung). Magt grundade sitt förslag, torde nog hafva varit sak-
spannmål. kunnig. Såsom beslutet nu blef, ansågs emellertid kvarnindustrien
(Forts.) kafva fått ett godt skydd, och jag får säga, att under de första åren
redde man sig ganska bra mot den utländska konkurrensen. Men
förhållandena hafva sedermera ändrat sig ganska mycket. Tyskarne
hafva fatt nya tullsatser ä spannmål, och de hafva äfven fått förmån¬
liga premier vid export af mjöl, sä att de göra ett stort aibräck och
drifva en hård konkurrens med den svenska kvarnindustrien. Jag
kan nämna att, trots att vår svenska kvarnindustri numera drifves
med kvarnar, som stå i full teknisk och merkantil nivå med de tyska
och alltså synas hafva resurser för att i detta afseende kunna kon¬
kurrera med dem, man dock är nödsakad att mången gång låta dem
taga mjölorderna, enär deras priser understiga våra tillverkningsvär¬
den. Detta torde vara bevis nog för att det skydd, som lämnats vår
kvarnindustri icke är för stort utan tvärtom. På det sättet har ett
100,000-tal säckar mjöl importerats till Sverige under fjolåret, och
importen har, enligt statistiken, årligen varit i tilltagande. Just som
jag kommit hem i middags tittade jag något i vår facktidning och
fann där, att i Schweiz har man petitionerat om att få skydd mot den
öfverväldigande stora mjölimport, som dit äger rum från Tyskland,
på grund af de därstädes stadgade exportpremierna. Således, sam¬
tidigt som man här i Sverige talar om att man bör minska tullskyd¬
det, söker man i andra länder att få det ökadt.
Jag förstår mycket väl att, när man ser på detta tullskydd af 3
kronor 70 öre resp. 6 kronor 50 öre, man da tycker att skillnaden
mellan dessa båda belopp, eller 2 kronor 80 öre, bör vara ett tillräck¬
ligt skydd för kvarnindustrien. Men så får man icke räkna. Ty
man måste taga i betraktande, att fodervaran, som uppstår vid för¬
mätningen, är tullfri, och att vid förmalning af t. ex. hvete man icke
beräknar kunna erhålla mer än 70 % mjöl. Följaktligen få kvarn-
ägarne betala 3 kronor 70 öre per 70 kg. af råvaran och icke
per 100 kg. af densamma. Detta gör, att tullskyddet å hvetemjöl
uppgår till 1 krona 22 öre brutto, å rågsikt är skyddet ännu mindre,
enär 100 kg. råg endast lämnar 60 % kg. rågsikt och sålunda blott
SO öre. Och detta lilla tnllskydd minskas ytterligare genom råvarans
fördyrande till följd af tullen därå samt genom utländska kvarnars
exportpremier.
Dä de svenska kvarnarnc sålunda ej på långt när åtnjuta den
nu föreslagna tullsänkningen, kr. 1: 25, i skydd, hvad skulle följden
blifva om herr Bromées reservation bilolles? Jo, en oerhörd import
af mjöl till Sverige och att de svenska kvarnarne icke skulle kunna
förmala Sveriges säd.
Man får också i landet ofta höra, att kvarnindustriidkarna endast
äro några få och att därför icke mycket afseende bör fästas vid deras
intressen. Jag skall be att få häremot hänvisa till den lilla goda
hok, som man redan förut har åberopat, nämligen sammandrag af
Sveriges officiella statistik. Där får man veta att antalet mjöl- och
grynkvarnar i riket var under år 1905 1,681, och att detta är det
största antalet af alla fabriker, som finnes i Sveriges rike. Tillverk-
>':« 27.
Lördagen den 14 Mars, e. in. In
ningsvärdet uppgick till omkring 100 miljoner kronor, d. v. s, när - Om upp-
mare 10%" åt kela den svenska industriens sammanlagda tillverk-
ningsvärde. Dessa 100 miljoner öfverträtTas endast af tillverknings- Spannmäi.
värdet vid hyflerier och sägkvarnar, och alltså är kvarniudustrien (Forts.)
den andra i ordningen. Ja, mina herrar, då må det icke anses för¬
mätet åt' mig, om jag tager denna industri i försvar och om jag upp¬
träder till förmån för densamma trots jag talar i egen sak — då jag
ju själf är representant för denna industri — detta desto hellre som,
såsom jag i början af mitt anförande nämnde, ingen ännu uppträdt
här till förmån för densamma.
Herr talman, jag har intet vidare att tillägga än att yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Palme: Herr talman, mina herrar! Om en främling för
en stund sedan kommit in i denna kammare, så skulle han nog kafva
trott, att han råkat komma på en spannmålsbod med dess mer eller
mindre fasta offerter, o. s. v. Redan under det att den ärade re¬
presentanten för Kalmar nyss talade och afgaf en fast offert, hörde
jag det hviskas på Stoeksholms läns- och upplandsbänkarna om eu
annan fast offert, till mycket lägre pris, och hade vi fortsatt detta
auktionerande, så hade vi till slut kanske kommit till ett för den
svenska allmänheten ganska acceptabelt pris.
Det var verkligen ett mycket intressant anförande, som talaren
på kalmarbänken nyss hade, och jag skulle gärna velat något när¬
mare ingå på ett resonnemang om hans synpunkter, men tiden är
nu för långt framskriden därför. Eljest skulle äfven jag hafva velat
framdraga mina erfarenheter på detta område; ty också jag har en,
om än mycket liten kvarn och äfven jag säljer nog då och då litet spann¬
mål, och har därför måhända en smula erfarenhet i den vägen att
komma med. Jag vill i emellertid, som sagdt, icke trötta kammaren
därmed, utan endast säga att jag, i likhet med min ärade vän på
stockholmsbänken, herr Moll, anser, att vi för det närvarande ögon¬
blicket icke kunna, ur vår budgets synpunkt sedt, göra någonting
åt saken; vi kunna vid denna riksdag icke komma längre än till
det skrifvelseförslag, som herr Moll kommit fram med i sin reserva¬
tion. Därmed vill jag icke hafva sagdt, att vi till en kommande
riksdag skola kunna åstadkomma någonting, som i stället kan fylla
budgeten, men det vore ju mig kärt, om sä kunde ske.
Men, säger jag, vi alla, som hålla före, att tullar på de ound¬
gängligaste lits förnödenheterna icke höra samman med en rättfärdig
statsekonomi, vi alla få aldrig släppa ur sikte tanken på att tå lifs-
medelstullarna bort. När jag således har denna åsikt och därför är
med om den utaf herr Moll framlagda reservationen, sä ber jag att
få betona särskilt två synpunkter, nämligen dels synpunkten af de
bördor, som med orätt, enligt min uppfattning, alltför mycket trycka
på de svagares skuldror, och dels synpunkten af statsmakternas
absoluta skyldighet att göra allt hvad i deras makt stär för att
bringa ned de nu onaturligt uppdrifna lefnadskostnaderna i värt land.
Jag kunde ju sluta härmed, men jag vill dock nämna ett enda
litet ord till herr Vennersten. Han omnämnde, betecknande nog,
N:o 27.
14 Lördagen den 14 Mars, e. in
Om upp- skrifvelseförslaget såsom ett svaghets!ecken — i hvarje fall skulle
tullen a lör8laSet> safle han: komma att så uppfattas af Tyskland vid de
spannmål, kommande traktatsunderbandlingarna med detta land. Jag vill då
(Forts.) saSa> att .iaS aldrig förnummit, att spannmålstullarne spelat någon
som helst roll vid de traktatsunderhandlingar, som härom äret fördes
med Tyskland. Och hvad de blifvande traktatsunderhandlingarna be¬
träffar, så sitter ju herr Vennersten med i den kommitté, som bar i
uppdrag att smida de vapen, med hvilka vi skola gå till de blifvande
traktatsunderhandlingna. Jag tror icke, att han skulle våga påstå,
att spannmålstullarna skola komma att blifva något som helst effekt
tivt vapen i den striden.
Herr talman, jag skall be att få yrka bifall till herr Moils re¬
servation.
Herr Erlansson: Af de yttranden, som här i dag fällts af eu
del talare, skulle man kunna få det intrycket, att det vore snart sagdt
endast och allenast den sä kallade brödtullen, som vore orsaken till
de höga lefnadsomkostnaderna. Under det jag hörde detta, kom jag
på den tanken att anföra några siffror. Den förhöjning i spannmåls¬
prisen, hvilken vi hafva för innevarande år, kan väl ingen säga vara
beroende på tullen, ty det är nog helt andra förhållanden, som sam¬
verka till de nu höga spannmålsprisen. Om vi nu se på den till
bevillningsutskottets betänkande fogade tabellen n:o 1, så finna vi,
att är 1888 kostade en hektoliter råg 7 kronor 44 öre, och år 1907
kostade en hektoliter råg 9 kronor 80 öre Den förhöjning i lefnads-
kostnaderna, som genom denna prisstegring drabbar en familj, upp¬
går för år — om vi nu beräkna en familjs årsbehof af denna vara
utgöras af 18 hektoliter — till 42 kronor 48 öre. Detta gör på 365
dagar 12 öre om dagen. Se vi då på, huru mycket arbetarnes arbets¬
förtjänster höjts från år 1888 till år 1907, så är det ju alldeles märk¬
värdigt, att brödets fördyrande med 12 öre per dag skall föra med
sig, att arbetarna skola lida nöd särskild! på grund af de nuvarande
brödtullarna. Det tycks annars, som det kunde vara en del andra
båll, där man kunde spara in de tolf örena. Det ser emellertid icke
ut, som om folk sparade så synnerligen hardt, när det gäller sådant
som cigarren eller cigarretten, ölbuteljen, biografbiljetten eller hvarför
icke äfven säga spårvägsbiljetten. Där kunde man möjligtvis hafva
lätt att inbespara de 10—12 örena per dag, som brödet nu kostar
mer än för en tjugu år sedan
Då det talas om de alldeles onaturligt uppdrifna lefnadskost-
naderna, så få vi nog räkna med annat än dessa tullar, ty om vi än
togo bort dem, skulle man snart nog få se, huru litet detta skulle
lindra arbetarnes nöd, om det icke blefve andra inskränkningar i
lefnadskostnaderna. Dessutom måste man besinna, att detta sist för¬
flutna år icke varit till jordbrukarnes fördel, åtminstone icke i den
ort, där jag bär mitt hemvist, och jag vågar påstå att där gjorde
jordbrukarne i allmänhet under det året långt större förluster, än
någon arbetarfamilj kan göra. Ty det förhåller sig verkligen så, att
vi icke fått mer än ungefär 2/s eller på sin höjd 3/i af den vanliga
skörden af brödsäd, och låt vara att priset därå i år ställer sig något
N:o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. in. In
högre, sfi blir dock inkomsterna för landtbrukarne mindre i år än
under andra år Skulle det dä gå därhän, att spannmålstullarna sänktes"
eller borttoges, sä skulle ju landtbrukarnes inkomst blifva än mindre.
Jag menar således, att det ej är rätt, om vi, för att afbjälpa eu
orättvisa, som man nu kallar det, lägga ännu tyngre bördor på en
klass, som redan förut är hårdare tyngd än arbetarnes, på grund åt
föregående års dåliga väderleks- och skördeförhållanden. Då jag
således anser, att det vore eit felgrepp att fatta ett sådant beslut,
som att tullen på spannmål skulle sänkas eller borttagas, sä kan jag
för min del icke annat än tillstyrka bifall till bevillningsutskottets
hemställan om utslag.
Herr Branting: Jag måste säga, att jag beklagar, att jag icke
är i tillfälle att på minsta sätt reflektera på den offert, som gjordes
mig frän talaren på kalmarbänken. Ty för att kunna spekulera på
spannmålsbörsen, måste man ha ekonomiskt starkare rygg än jag
besitter. Men detta är väl för öfrigt en fråga, som egentligen knap¬
past hör hit.
Den ärade talaren anförde, hurusom eu sänkning i pris för när¬
varande skulle vara rådande på de varor, hvarom här är fråga. Men
han synes mig icke hafva på minsta sätt motbevisat de faktiska uppgifter
om skillnaden i nuvarande noteringen mellan priset på mjöl i Göte¬
borg och priset på mjöl i ett frihandelsland som Danmark, bvilka
uppgifter förut under dagens lopp lämnats. Det förefaller mig så¬
ledes, som om dessa stå fast ovederlagda. Den ärade talarens yttrande
i denna punkt är sä mycket mera anmärkningsvärd^ som, efter hvad
det hviskas bär, det skulle i alla fall gå äfven frän Kalmar ång-
kvarn en ganska stor export till Göteborg.
Om så är förhållandet — något som jag icke känner närmare
till — förefaller det mig, som om man snart skulle komma att få se
en välgörande minskning i mjölprisen i Göteborg.
Jag. begärde emellertid ordet närmast för att framhålla, att den
jämförelse med 1891 års priser, som jag tillät mig gorå här i för¬
middags, var grundad på den officiella tabell, som finnes anförd i
utkottets utlåtande. Där har hvar och en tillfälle att jämföra och
se, om det icke är sant, att det vav en märkvärdig stegring år 1891,
samt att vi på samma sätt år 1907 äro uppe i ett synnerligen högt
prisläge, som närmar sig 1891 års prisförhällanden, såsom jag sade.
Hvad åter angår den ärade talarens framtidsbetraktelser om, att
vi kunna tänka oss en prissänkning, om det slumpar så till, att det
blir goda skördar samtidigt både i Nordamerika, Argentina och Ryss¬
land, så får jag säga, att det ju må vara möjligt, att sådant kan
ske, meu det är dock endast en spekulation om hvad som möjligen
kan inträffa. Den dyra tiden däremot lärer, efter hvad som under
debatten framkommit och bevittnats, existera och vara ett faktum.
Och då är frågan den, om man vill intaga den ståndpunkten,
att man på grund af möjliga framtidsutsikter om gynnsammare för¬
hållanden icke skall vidtaga några åtgärder mot den faktiskt före¬
fintliga, synnerligen starka fördyringen. Det är därom tvisten gäller,
då det är fråga om suspension af spannmålstullarna eller icke.
Om upp¬
lifvande af
tullen å
•spannmål.
(Forts.)
Jfso 27. 16 Lördagen den 14 Mars, e. in.
Om upp- I det afseendet vidhåller jag helt enkelt hvad jag förut sagt.
tidlena 0cl'. de mån^a synpunkter, sora i afton framkommit, hvad visa dej
spannmål. om ’c^e att denna sak sannerligen icke blifvit slutligen afgjord genom
(Forts.) *895 års tullbestämmelser, utan att det numera inträdt i inånga rikt¬
ningar andra förhållanden? Här behöfves, minsann, att se till, att
dessa andra förhållanden må afvägas så, att vi kunna komma till en ställ¬
ning, som är hållbar efter nutidens priser, och icke efter den före¬
ställningen, att 3 kronor 70 öre är den tullsats, som skall vara i
Sverige för omalen spannmål, och att det är någonting, som skall
bestå, om än hela världen förändrades rundt omkring oss.
Herr Kvarnzelius: Med anledning af den offert, som herr
Jeansson i Kalmar gjorde herr Branting, har jag begärt ordet för
att från min sida meddela några prisuppgifter, som jag förskaffat
mig, och som skilja sig i någon mån från de pris, som af herr
Jeansson offererades. Det är visserligen tydligt, att de måste skilja
sig något, ty de prisuppgifter, jag förskaffat mig, äro icke från första
hand, utan jag bär fått dem från köpmän, från hvilka allmänheten
ju vanligen plägar förskaffa sig varor till priser, som äro vanliga
för desamma hos köpmän. Dessa uppgifter äro från Sundsvall och
datera sig från den 12 mars. I fråga om hel säck noteras där till
dagens pris:
»Hvetemjöl best patent .................. kr. 32: 50
D:o flormjöl........................... » 29: 50
Rågsikt 000 ........................... » 29: 25
D:o 00 ........................... » 28: 25.»
Nu är det i regel så, att fattigt folk icke kan köpa en hel säck,
utan får nöja sig med att köpa några kilo åt. gången, och då ställer
sig priset naturligtvis ännu högre. Minutpriserna äro enligt uppgifter
från Sundsvall, likaledes för den 12 mars, följande:
»Hvetemjöl best patent
|
...... pr kg. 38 öre.
|
D:o Kalmar 00
|
...... » » 35 »
|
Rågsikt.................
|
» » 35 »
|
Rågmjöl.....................
|
...... » » 27 »
|
Kornmjöl
|
...... » » 30 »
|
H vetekärna......
|
...... » » 40 »
|
Grahamsmjöl ...
|
...... » » 32 » .»
|
Jag tror således, att man fortfarande kan göra det påståendet,
att mjölprisen i närvarande stund äro högre, än hvad de vanligtvis
bruka vara.
Medan jag nu har ordet anhåller jag att få närmare Förklara
en passus i mitt anförande, som herr Moll gjorde ett stort nummer
af — ett alldeles för stort nummer enligt min uppfattning. Det är
klart, att jag icke afsåg att vilja rikta den beskyllningen mot riks¬
banken och riksgäldskontoret, att deras åtgärder voro vidtagna för
att rädda jobbare och banker. Jag inser och vet mycket väl, att
dessa åtgärder voro vidtagna för att rädda landet från de ekono¬
miska äfventyrligheter hvari en del banker och jobbare dragit in
17
Lördagen den li Mars, e. m.
Nät 27.
detsamma. Och jag liar med detta endast velat säga det, att när Om upp
riksbanken och riksgäldskontor^ kunde vid det tillfället genom dessa häfvande^af
extra ordinära åtgärder rädda oss undan en krasch, då det gällde tuUen
sä inånga millioner, så föreföll det mig och förefaller mig fortfarande, •
som om det skulle ligga inom möjlighetens gränser att äfven nu 1 or s'
kunna vidtaga någon extra ordinär åtgärd, så att denna fråga icke
(skulle behöfva falla pa grund af de finansiella svårigheterna. Jag
tror fortfarande, att, då det här rör sig om 8 å 12 millioner kronor,
svenska Riksdagen borde kuuna finna utvägar att klara den saken.
Det torde från föregående statsregleriugar finnas något öfverskott,
som skulle kunna tillgripas. Jag tror också, att vi skulle kunna
göra besparing på en eller annan hufvudtitel, och jag tror öfver huf¬
vud, att det skulle befinnas vara lämpligare, att svenska folket genom
Riksdagen åtoge sig eu extra bevillning, än att en stor del af vårt
lands fattiga befolkning, som lider nöd, skall behöfva betala oskäligt
höga pris för sina lifslörnödenheter. Jag tror, som sagdt, att detta
ligger inom möjlighetens gränser Det är naturligtvis för mig såsom
lekman på detta område, om jag än icke är alldeles oerfaren på
detsamma, synnerligen vanskligt att vilja gifva mig in i strid med
herr Moll, som är särskild! sakkunnig på detta område. Men herr
Moll får ursäkta, att jag ändock vidhåller min mening i detta hän¬
seende, nämligen att man med god vilja kau klara de statsfinansiella
svårigheterna.
Ilerr Lindblad i Göteborg: Blott ett par ord! Jag betviflar
visst icke, att den ärade talaren på kalmarbänken har kompetens
att yttra sig i dessa frågor, lika litet som jag betviflar hans iniresse
för desamma. Men jag bestrider, att han bar någon rätt att vända
mina uttryck så, som jag skulle hafva yttrat, att man från Argentina
ingenting skulle exportera till Europa. Tvärtom uttalade jag den
uppfattningen, att det enda land, af hvilket man kunde vänta någon
afsevärd export till Europa, vore just Argentina. Dock trodde jag
icke, att en sådan myckenhet skulle kunna exporteras till Europa,
att det skulle hafva något inflytande på spannmålspriserna här. Han
gifver själf i viss mån mig rätt däri, dä han säger, att det behöfs
göda skördar både i Argentina, Nordamerika och Ryssland på eu
gång för att här fä någon prissänkning.
Herr Jeansson i Kalmar: Jag skall be att få yttra några ord
med anledning af att den siste talaren icke uppfattat mig rätt.
Resultatet af den stenografiska uppteckningen skall nog visa, att jag
icke yttrade mig så, som han påstod. Jag har endast ordagrannt
citerat hans yttrande, sådant jag nedskref detsamma, nämligen att
det visserligen vore en export från Argentina, men att den minskades
på grund af folkökningen därstädes.
Med anledning åt herr Brantiugs anmärkning mot mig, att jag
icke vederläde de prisuppgifter, som kommit från Göteborg och först
anförts af en ärad talare på göteborgsbänken, ber jag om ursäkt
lör, att jag förbigick dessa. Jag hade verkligen noterat dessa priser,
och jag fann dem icke stämma med de priser från Göteborg, som
Andra Kammarens Prof. 190$. N:o 27. 2
X:o 27.
18
Om upp¬
häfvande a
tullen å
spannmål.
(Forts.)
Lördagen den 14 Mars, e. m.
jag känner. Men det är ju svårt att säga något bestämdt om pri-
' serna, då det ju tinnes så många olika kvalitéer af mjöl. Så mycket
kan jag dock säga, att jag säljer till omkring 1 kr. 50 öre under de
uppgifna priserna.
Herr Kvarnzelius lämnade också några prisuppgifter, hvilka ej
alls stämma med det närvarande värdet. Men man får betänka, att
prisfallet inträffat mycket hastigt, och att det ju kan tänkas, att
mellanhänderna —- det kan ju vara 2 å 3 sådana mellanhänder —
söka hälla priset uppe någon tid för att undgå förlust, men klart
är, att när råvaran faktiskt fallit i pris och fabrikerna gjort ned-
sättningar å fabrikaten, måste också förr eller senare den dagen
komma, då konkurrensen handlandena emellan tvingar dem att äfven
rätta sina priser efter marknadsläget.
I
Herr Gustafsson i Mjölby: Utan att vilja på något sätt inga
i närmare undersökning, huru tullarnas nedsättning eller borttagande
skulle verka på näringslifvet i allmänhet, på kroppsarbetarens arbets¬
förtjänst eller på budgeten, hvarom allt sä mycket förut ordats, till¬
låter jag mig att i alla fall säga några ord i den föreliggande frågan.
Under fnhandelstiden framhölls, att orsaken till, att vi inpor-
terade så mycket mjöl från utlandet, helt enkelt var den, att vi i
allmänhet hade alldeles för dåliga kvarnar och att man därför med
dessa icke kunde framställa sådana produkter, att de kunde kon¬
kurrera med utlandets. Numera kan man icke komma med en sådan
argumentering. Hur ginge det, om dessa numera dyrbara anläggningar,
som under skyddet af tull framkommit, skulle undanryckas detta stöd?
Jo, naturligtvis skulle den ena kvarnen efter den andra så små¬
ningom tvingas nedlägga «in rörelse på grund af den starka pä-
känningen åt utländsk konkurrens, hvilket senare redan framhållits
af representanten för Kalmar.
Detta skulle i sin tur i hög grad återverka på jordbruket, som
sen icke längre skulle finna afnämare för höstsäden till pris, sons
ens närmelsevis skulle betänka produktionskostnaden. Jag tror, mina
herrar, att jordbruket sedan ej skulle komma att stå högt i kurs i
vårt land, jordvärdet falla och detta således i väsentlig grad bidraga
till att försämra såväl vår nationalförmögenhet som vår handelsbalans.
Om man skulle borttaga spannmåls- och mjöltullarna, så är det ju
alldeles tydligt, att man därigenom öppnade portarna för allt öfver¬
skott från Ryssland och andra länder, äfven utomeuropeiska. Jag-
tror, att våra jordbrukare sedan ej heller behöfde mycket bekymra
sig om odling af råg och hvete, lika litet som kvarnindustrien befatta
sig med förädling af dessa jordbrnksalster. Vill man hämma eller
utrota kvarnindustrien, då skall man sänka eller borttaga tullen å
mjöl. Herr Lindblad i Göteborg nämnde i sitt första anförande på
förmiddagen, att tiden nu vore inne att söka successivt plocka bort
det system, som kom till stånd 1888. Jag bar emellertid en annan
uppfattning Un han i detta fall, och med tanke på de vådliga kon¬
sekvenser, som eu sådan handling under nuvarande förhållanden skulle
medföra, vill jag också hoppas, att det ännu finnes inom svenska
Riksdagen tillräckligt, många betänksamme män för att hindra ett
19
Lördagen den 14 Mars, e. m.
sådant steg ocli sola icke vilja påtaga sig ett dylikt ansvar. Jag kar,
uerr talman, med hvad jag nu sagt endast velat yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propo¬
sitioner på: l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till den af
herr Moll med flera afgifna reservationen, 3:o) bifall till den af herr
Branting afgifna reservationen, 4:o) bifall till den af herr Bromée i
Billsta afgifna reservationen och 5:o) bifall till det af herr Enander
»nder öfverläggningen framställda yrkandet. Herr talmannen ansåg
förstnämnda proposition vara med öfvervägande ja besvarad. Vote¬
ring begärdes emellertid, i följd hvaraf herr talmannen för bestäm¬
mande af kontrapropositionen ånyo upptog de öfriga yrkandena, af
indika det under 2:o) omförmälda yrkandet nu förklarades hafva fler¬
talets mening för sig. Som votering likväl äskades äfven i fråga om
kontrapropositionen, framställde herr talmannen för bestämmande af
kontrapropositionen i denna votering proposition å de återstående
yrkandena; och fann herr talmannen det under 3:o) upptagna yrkan¬
det nu vara med öfvervägande ja besvaradt. Men jämväl denna herr
talmannens uppfattning bestreds genom begäran om votering, i an¬
ledning hvaraf och sedan till kontraproposition i den sist begärda
voteringen antagits det under 5:o) angifna yrkandet, nu först upp¬
sattes, justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i voteringen om kontraproposition
i hufvudvoteringen angående bevillningsutskottets betänkande n:o 15
antager den åt herr Branting afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda vo¬
tering antagit det af herr Enander under öfverläggningen framställda
yrkandet.
Den omröstning, som anställdes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 73 ja men 106 nej, hvadan propositionen för voteringen
om kontraproposition i hufvudvoteringen erhöll följande af kammaren
godkända lydelse:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående be¬
villningsutskottets betänkande n:o 15 antager den af herr Moll med
flera afgifna reservationen, röstar
Ja;
\':o 27.
Om upp¬
häfvande af
tullen å
spannmål.
(Forts.)
Wto 27.
20
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Om upp¬
häfvande ^af
tullen a
spannmål.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda vo¬
tering antagit det af herr Enander under öfverläggningen framställda
yrkandet.
Vid härefter anställd votering enligt sistberörda voteringspropo¬
sition afgåfvos 75 ja men 103 nej; och blef följaktligen den åt kam¬
maren nu godkända propositionen för hufvudvoteringen så lydande:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i utskottets förevarande betänkande n:o 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda hem¬
ställan bifallit det af herr Enauder under öfverläggningen framställda
yrkandet.
Hufvudvoteringen utvisade 96 ja mot 64 nej; och hade kammaren
alltså bifallit hvad utskottet i detta betänkande hemställt.
§ 2.
Angående Å föredragningslistan fanns härefter upptaget bevillningsutskottets
tullen å betänkande, n:o 16, i anledning af väckt motion angående tullen å
kläder. kläder. ^
I en inom Andra Kammaren af herr O. H Svensson i Salang
väckt motion, n:o 193, som hänvisats till bevillningsutskottets förbe¬
redande behandling, hade föreslagits, att Riksdagen behagade besluta
följande förändrade lydelse af rubriken kläder, ej specificerade:
Klädespersedlar af linne eller bomull, samt delar af sådana,
äfvensom sydda hushällspersedlar, alla slag; såsom duktyg, hand¬
dukar, lakan, örngott, gardiner med flera dylika:
icke försedda med broderier; förtullas med 75 procents förhöjning
i tullen för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består.
Gångkläder och andra klädespersedlar, af annat ämne än linne
eller bomull, samt delar af sådana:
icke försedda med broderier, fransar, snörmakerier, spetsar eller
blonder eller med foder, som drager högre tull än det tyg eller ämne,
hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består; förtullas med 75 pro¬
cents förhöjning i tullen å det tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln
hufvudsakligen består.
21
N:o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Anm. 1. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tnllbe-
räkningen; men uppstår svårighet att bestämma hufvudbeståndsdelen,
tages till beräkningsgrund det materia], som drager högsta tnllafgiften.
xVnm. 2. Intet afdrag i vikten medgifves för askar, pappersom¬
slag, kartor och inlägg.
_ Därjämte hade motionären yrkat, att Riksdagen ville hosKungl.
Maj:t föreslå, att nämnda tullförändring redan under innevarande är
måtte träda i kraft.
Utskottet hemställde:
Do) att Riksdagen, med bifall till herr Svenssons i Salang före¬
varande motion, ville besluta, att beträffande artikeln Kläder, ej spe¬
cificerade, gällande tulltaxa skulle i nedannämnda delar erhålla föl¬
jande förändrade lydelse:
Kläder, ej specificerade:
klädespersedlar, af linne eller bomull, samt delar af sådana, äfven¬
som sydda bushållspersedlar, alla slag, såsom duktyg, handdukar,
lakan, örngott, gardiner med flera dylika:
försedda med broderier; förtullas med 100 procents förhöjning
i den tull, som är bestämd för tyget, hvaraf klädes- eller
hushållspersedeln hufvudsakligen består,
andra slag; förtullas med 75 procents förhöjning i tullen för
tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består.
Anm. Utgöres sömnaden endast af fållning och kantning, utgår tull¬
förhöjningen med blott 10 procent af den för tyget bestämda tull.
gångkläder och andra klädespersedlar, af annat ämne än linne eller
bomull, samt delar af sådana:
försedda med broderier, fransar, snörmakerier, spetsar eller
blonder eller med foder, som drager högre tull än det tyg
eller ämne, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består;
förtullas med 100 procents förhöjning i den för sagda tyg
eller ämne stadgade tull.
andra slag; förtullas med 75 procents förhöjning i tullen å det
tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består.
Anm. 1. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäkningen;
men uppstår svårighet att bestämma hufvudbeståndsdelen, tages till
beräkningsgrund det material, som drager högsta tullafgiften.
Anm. 2 Intet afdrag i vikten medgifves för askar, pappersomslag,
kartor och inlägg.
Anm. 3. Klädespersedlar af celluloid tullbehandlas såsom Celluloid,
arbetad, andra slag, utan förhöjning.
2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under Do) här ofvan
hemställt, Riksdagen tillika ville besluta, att den högre tullen skulle
såsom tidäggsafgift till nu gällande tulltaxa jämväl innevarande år
utgöras från den tid, som af Kungl Maj:t bestämdes, samt i skrifvelse
till Kungl. Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt sålunda fattade beslut,
anhålla, det Kungl. Maj:t ville, så fort ske kunde, förordna om be¬
slutets trädande i kraft.
Angående
tullen å
kläder.
(Forts.)
>:« 27.
Angående
tullen å
kläder. _
(Forts.)
22 Lördagen den 14 Mars, e. rn.
Reservationer hade emellertid afgifvits af:
herr Jansson i Krakerud och herr Karlsson i Göteborg.
Sedan utskottets hemställan i punkten l:o) upplästs, begärdes
ordet af:
Herr Jansson i Krakerud, som anförde: Herr talman! Vi hafva nu i
afton och äfven på förmiddagen hört så mycket talas om iifsmedelstullar,
att jag är rådd för att herrarne ej uppmärksammat de lifsmedels-
tullar, som här nu föreligga. Jag vill dock be herrarne ägua^ sig
litet äfven åt dessa tullar. De Iifsmedelstullar, hvarom nu är fråga,
afse visserligen icke mat, utan det gäller kläder, men det måste ju
också höra till lifvets nödtorft att kläda sig. Om man jämför de
tullar, hvarom nu är fråga, med lifsmedelstullarna, så uppgå dessa,
det vill säga spannmålstullarna, till ett mycket ringa belopp gent
emot de belopp, som här föreligga. Jag hemställer, att herrarne
ville slå upp sidan 8 i betänkandet, där herrarne skola finna eu
liten tablå om hur det kommer att ställa sig med dessa tullar, jäm¬
förda med spannmålstullarna. Om denna motion kommer att bifallas,
blir det cirka 20 procents tull af varans värde på kläder. Nu lär
det förhålla sig så, att ingen eller åtminstone högst få kunna reda
sig med gäng- och sängkläder för mindre belopp för år än 100 kro¬
nor. Följaktligen få alla, som konsumera kläder för 100 kronor,
betala 20 kronor i tull. Om man jämför spannmålstullarna, så för¬
håller det sig så, att 200 kilogram spannmål räcka för eu person för
år. Tullbeloppet för det gör 7 kronor 40 öre. Det är detta, som
jag velat göra herrarne uppmärksamma på, därför att jag ej hört,
att det varit något som helst folkmöte, där man beslutat att skicka
någon resolution upp till riksdagsmännen i denna fråga. Det be¬
visar naturligtvis, att folket ej vet, att det blir så belastad! med
tullar å kläder, som det blir. Folket har fått för sig, att det är
spannmålstullarna, som pina det och göra, att det får svälta. Det
tänker ej på att de andra tullarna äro mångdubbelt drygare än
spannmålstullarna. Jag anser ej, att jag med hvad jag nu sagt har
talat för dessa senare, ty de äro redan afgjorda, utan jag har endast
velat fästa herrarnes och särskild! deras, som äro motionärer med
afseende på spannmålstullarna, uppmärksamhet på denna fråga. Att
dessa herrar ville ägna sin uppmärksamhet åt dessa tullar, som trycka
det svenska folket 2 å 3 gånger sä mycket som spannmålstullarna,
är verkligen ett önskemål, som jag skulle vilja framställa till dem.
För min del har jag ej kunnat vara med om den föreslagna tullför-
höjniogen, ty jag anser, att tullen å kläder redan nu är tillräckligt hög.
Älven med den tull, som förefinnes, blir det 15 procent af varans värde,
som man får betala, alltså 15 kronor om året, om man under ett år
köper gång- och sängkläder för 100 kronor. Mången köper väl för
150 kronor om året och får således då betala en half gång mera
i tull.
Den motivering, som utskottet här bar presterat för bifall till
den af herr Svensson i Salang väckta motionen, anser jag vara myc-
X:o 27
fiCrdagcn den 14 Mars, e. in.
23
ket svag, ock det är med fästadt afseende härpå, som jag ej kan
vara med om bifall till motionen. Jag skall icke upptaga her-
rarnes tid med att läsa mycket af motiveringen, endast följande pas¬
sus å sidan 7 uti betänkandet: »Sålunda förekommer i en tysk
redogörelse för konfektionsindustrien i Tyskland under år 1905 det
uttalande, att »under det att exporten af tysk konfektion till de stora
länderna England, Ryssland och Amerika håller på att fullständigt
upphöra, rör sig affären med de skandinaviska länderna i uppåt¬
stigande linje». Vidare so herrarnc å samma sida en tabell. När
man nu ser, att utskottet omnämner England, Ryssland och Amerika,
så väntar man att i tabellen finna, kvilka tullsatser, som förefiunas
i dessa länder, och särskilt i England och Ryssland, eftersom ex¬
porten af kläder dit börjat upphöra. Men till min stora missräkning
finner jag intet af dessa länder upptaget i tabellen, utan däri upp¬
tages i stället Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Man skulle
väl dock kunnat fordra af utskottet, att det redogjort för tullsatserna
i detta afseende i England, Ryssland och Amerika, så att man fått
veta, hur tullarna varit där, men det har utskottet ej gjort. Följ¬
aktligen torde man hafva några faktorer att räkna med, men hvilka
de faktorerna äro, det har u< skottet ej omnämnt, och jag för min del
känner dem ej, men det hade varit ensidigt, att så skett.
Vidare finner man på sidan 10 i betänkandet en tabell, i hvilken
utskottet lämnar upplysning om hur industrien utvecklat sig. och man
finner häraf, att industrien utvecklat sig rätt raskt. Hvad bevisar nu den
utveckling, som tabeilen utvisar? Jo, naturligtvis att industrien bär
sig, ty om den ej bure sig, utvecklade den sig ej. Det är med in¬
dustrien som me<4 allt annat Det som bär sig, dit flyter kapitalet,
där placerar man det för att få det förräntadt och så vidare. Så har
äfven skett bär. Följaktligen kan man draga den slutsatsen, att in¬
dustrien bär sig. Om den ej burit sig, utan stode på samma nivå
som för 10 å 15 år sedan, skulle man kunnat förstå motiveringen och
kunnat bifalla motionen om en förhöjning af tullen å kläder, ty då
skulle man kunnat säga, att det visat sig, att industrien ej kun¬
nat tåla den svåra konkurrensen med den tyska, därför att vi hade
för låg tull. Men nu visar ju tabellen däremot, att industrien tål
depna konkurrens, ity att den utvecklar sig. För att komma ifrån
detta säger utskottet i motiveringen: »Trots denna den svenska
sömnadsindustriens snabba utveckling, som torde få tillskrifvas den
pågående omflyttningen af produktionen från hem och handtverk till
fabrik .samt allmänhetens allt större benägenhet att köpa färdiga
kläder, har emellertid, såsom redan blifvit antydt, importen af hit¬
hörande varor alltjämt ökats, något som icke torde höra genom olämp¬
liga tulibestämmelser befordras.»
livad blir följden, mina herrar, om vi bifalla denna motion? Jo,
följden blir den, att då, som utskottet bär säger, folk numera bar
så stor lust att köpa dessa artiklar, köper man dem, äfven om man måste
betala så mycket mera, som tullen böjes. Så länge emellertid icke
vår industri på detta område kan producera så mycket, som afsättes
inom landet, är det ju alldeles gifvet, att tyskarna i alla fall skola
exportera dylika varor hit. Utskottet har dock icke lämnat någon
■ingående,
tullen å
kläder.
(Forts.)
N:o 27.
2-i
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Angående,
tullen å
kläder.
(Forts.)
upplysning om, huruvida det låter sig göra att här inom landet till¬
verka så mycket, som folket behöfver utaf denna vara, och sålunda
hindra den tyska importen. För min de! betviflar jag icke, att detta
skall vara möjligt längre fram i tiden, men jag kan icke förstå, att
man fördenskull skall behöfva att just nu höja dessa tullsatser.
Vi ha i dag diskuterat om nedsättningen af tullen å spannmål,
och vi ha nu äfven voterat i den frågan. Utgången känna vi alla:
motionerna afslogos. Skola vi nu handla så, att vi, när vi komma
hem till våra valmän, kunna säga: Vi afslogo nedsättningen å spann¬
mål, men vi kommo ihåg er i alla fall i en annan sak. Jag för
min del tycker verkligen, att något dylikt skulle vara hårdsmäit
för det svenska folket, och det är med afseende därpå, som jag, herr
talman, anhåller att få yrka afslag å såväl motionen som utskottets
hemställan. Och jag vill tillägga, att jag hyser den förhoppningen,
att kammaren icke måtte bifalla utskottets hemställan.
Flen’ Eöing: Herr talman, mina herrar! Under den tid, som den
tillsatta tulltaxekommittén håller på med sitt arbete för att åstad¬
komma en fullt modern tulltaxa bär i laDdet, är det naturligt, att,
Lvilket parti man Un tillhör, man icke vill vara med om någon rubb¬
ning i nu gällande tulltaxa, såvida icke synnerligen talande skäl för
denna ändring kunna framläggas. Jag vågar påstå, att i denna fråga
har utskottet verkligen framkommit med sådana skäl, och, såsom
herrarne finna af förevarande betäckande, har också hela utskottet
på ett enda undantag när hemställt om bifall till motionen.
Här gäller det icke på något sätt en strid om protektionism eller
frihandel. Frågan är den, huruvida de nu gällande tullsatserna å
det färdiga fabrikatet stå i något som helst rimligt förhållande till
tullsatsen å råvaran. Jag ber herrarne se på utskottets uppgifter
nederst på sid. 8 och öfverst på sid. 9. Af de exempel, som där
äro anförda, framgår det, att såsom tullsatserna nu äro bestämda,
kan man för vida billigare kostnad importera en massa färdiga fabrikat
än själfva råvaran, som sedan kunde förädlas här inom landet. Detta
kan väl icke vara lämpligt.
Då är frågan den: hvilka vägar bör man gå för att vinna cd
ändring härutinnan'? Man skulle ju kunna tänka sig, att det lämp¬
ligaste sättet vore att sänka tullsatsen å råvaran, men bibehålla nu¬
varande tullsatser å det färdiga fabrikatet. Jag ber då att få erinra
om, huru försiktiga vi voro för någon vecka sedan, då vi skrefvo
till Kungl. Maj:t och begärde en utredning rörande en eventuell sänk¬
ning af tullen ä en viss sort torkade äpplen. Huru mycket svårare
är icke denna utredning, för den händelse vi skulle besluta oss för
en tullnedsättning å dessa råvaror inom textilbranschen.
Det framhölls af herr Jansson i Krakerud, att den industri,
hvarom här är fråga, under de sista tio åren utvecklat sig på ett
mycket glädjande sätt, och han undrade därför, om den icke under
de närmaste åren, till dess att den nya tulltaxan blir färdig, kunde
vara nöjd med de gamla tullsatserna. Ja, det är sant, att denna in¬
dustri högst glädjande utvecklat sig, men det är också sant och visst,
att den utländska exporten hit till landet af dessa saker under de
25
\':<> 27.
t.ördagen den tf Mars, e. in,
senaste åren tilltagit högst betydligt. liar dessutom icke, sedan den
statistik, som finnes angifven i motionen, upprättades, någonting in¬
träffat, som kan föranleda Riksdagen att redan nu gorå eu ändring
uti denna position? Jo, förvisso. Så länge de goda tiderna varade,
afsatte den tyska industrien sin öfverproduktion i andra länder, oeh
vi hade här i landet icke en så svår känning af denna utländska
konkurrens som i år. Nu har det blifvit sämre, för att ieke säga
jämförelsevis dåliga tider. Nu är Tysklands export af dess öfver-
produktion till andra länder hämmad, och då kastar den sin ötver-
produktion helt naturligt öfver till ett land, där tullsatserna äro så
illa afvägda just på denna position, som fallet är här i Sverige.
Jag får ytterligare påpeka ett par saker med anledning åt hvad
den ärade talaren på värmlandsbänken framhöll. Han sade, att
tullen å gångkläder för män utgjorde nu 18, i procent och, för den
händelse den föreslagna förhöjningen skulle gå igenom, 21,2 procent.
Men den i utlåtandet intagna tabellen angifver icke de faktiska siff¬
rorna, utvisande, huru stor procent af varans värde tullen verkligen
nu utgör, utan tabellen är uppsatt för att visa den jämförelsevis obe¬
tydliga skillnad, som skulle uppstå, för den händelse motionen skulle
gå igenom. Såsom herrarne finna af hvad som auföres något längre
ned å sid. 8, har tulltaxekommittén undersökt dessa artiklars värde,
när de importeras i större varumängder, och då äro siffrorna helt
andra. Den artikel inom denna bransch, som mest tillverkas här i
landet, och jag tror äfven den, som mest importeras, är artikeln dam¬
kappor. Damkappor af den mera billiga och gångbara kvalitéen och
af svenskt fabrikat säljas till ett pris af 15, 20 och 25 kronor i parti
och i detalj med 20 å 25 procent högre priser. Huru mycket tro
nu herrarna, att dessa koppor skulle fördyras, i händelse bevillnings¬
utskottets förslag skulle gå igenom? Jo, med cirka 20 öre per styck
eller cirka 1 procent af varans värde.
Ett ytterligare skäl, förutom det utskottet framhållit och hvilket
jag- här tager mig friheten framdraga, är det, att, i händelse Andra
Kammaren, såsom jag hoppas, i likhet med Första Kammaren skulle
antaga utskottets förslag, det därigenom skulle göras möjligt för en
del arbetsgivare inom denna bransch att på ett mera tillfredsställande
sätt än tills dato åtminstone inom vissa industrier aflöna sina arbe-
terskor. Hvar och en, som haft tillfälle att besöka den hemarbets-
utställning, som Centralförbundet för socialt arbete anordnat här i
Stockholm, och på hvilken utställning man bland aunnt erhöll känne¬
dom om de pris, som betalas inom branschen, fick utan tvifvel det
intrycket, att det inom vissa grenar af denna industri betalas alltför
låga löner. En af orsakerna härtill äro de låga löner, som betalas i
Tyskland, i hvilket land dessutom ifrågavarande artiklar tillverkas
rätt mycket i fängelserna.
Jag får till sist, herr talman, påpeka, att herr Jansson i Krakerud
utan tvifvel gjort sig skyldig till ett misstag, när han yttrade, att
industrien inom vårt land ej nu kan producera så mycket, som vi
här konsumera. Jo, förvisso kan den göra det, om tullsatserna bli
väl afvägda. Vi gå, mänskligt att skåda, till mötes eu tid, då arbets¬
lösheten mer och mer kommer att tilltaga. Det skulle därför vara
Angående
tullen n
kläder.
(Forts.)
N:o 27.
26
Angående
tullen ä
kläder.
Forts.)
Lördagen den 15 Mars, e. in.
önskligt, om man i stället för att importera dessa artiklar såsom
färdiga fabrikat, hvilket nu i månget fall ställer sig fördelaktigast
införde råvaran Pcb läte den bearbetas inom landet och därigenom
“öjtiggjorde arbetsförtjänst för kanske eljest arbetslösa. Så träffade jag
häromdagen en affärsväg som äger en fabrik, i hvilken han till¬
verkar vissa konfektionsvaror. Då jag af importlistorna sett, att han
importera!' rätt betydande kvantiteter kragar och manschetter, frå¬
gade jag, hur detta kom sig. Jo, yttrade han, jag finner det fördel¬
aktigare med de nu gällande tullsatserna att importera den färdiga
aitikeln än att köpa råvaran och bearbeta den här. Endast hans
import af kragar och manschetter uppgick i fjol till ett värde af cirka
150,000 kronor.
Jag tror, herr talman, att de skäl, som utskottet i sitt betänkande
framhållit och de jag här tagit mig friheten påpeka, äro så tungt
vägande, att Andra Kammaren lugnt kan biträda bevillningsutskottets
förslag i denna fråga, till hvilket jag ber att få yrka bifall.
Herr Jansson i Krakernd: Herr talman! Jag begärde ordet
med anledning af den senaste ärade talarens yttrande, att jag skulle
hafva sagt, det industrien icke skulle kunna producera så mycket,
som yi konsumera här i landet. Jag sade emellertid endast, att in¬
dustrien icke för närvarande kan, äfven om vi höja tullarna, produ¬
cera så mycket, att det täcker konsumtionen. Hur länge det kan
dröja, innan industrien utvecklar sig så, att den lyckas göra det,
eller om den någonsin kan göra det, därom kan jag icke yttra mig.
Den ärade talaren förmenade, att det här icke gäller protektio¬
nism eller frihandel, nu, dä det är fråga om tull på kläder, som går
upp till 20 procent af varans värde. Gäller det däremot spannmåls¬
tull, som endast uppgår till 7.40 kronor per 200 kg., då är det
fråga, om protektionism eller frihandel! Det är en ny uppfinning,
som jag för min ringa del icke kan vara med om. Jag tror, att det
är samma förhållande med denna som med andra tullar, att de, som
ha ekonomiskt intresse däraf, vilja ha den, och de tänka icke på,
huru mycket den stora allmänheten får betala. Men det är hvad jag-
velat, att man här skall göra likaväl som då det gäller omaleu
spannmål.
Jag nämnde för eu stund sedan, att 200 kg-, omalen spannmål
kunna beräknas räcka för en person under ett år. Man bar att be¬
tala i tull härför 7,40 kronor. Men om man köper gång- och säng¬
kläder för ett år för 100 kronor, får man betala 20 kronor i tull
efter denna tabell, som utskottet framlagt. Nu säger den föregående
ärade talaren, att .denna icke är riktig. Men det är en officiell hand¬
ling i alla tall. År den oriktig, sä har jag icke något ansvar för
det, ty jag har reserverat mig mot utskottets beslut, men det har
icke den ärade talaren gjort, men därjämte ber jag fä upplysa om,
ja§' hår har en annan tabell, som jag anmodat en fackman att
upprätta. Jag både nämligen samma misstanke, som den ärade
talaren nu uttalat mot utskottet, äfven om jag icke velat gå så långt
som att påstå, att dessa tabeller äro oriktiga, men jag tyckte, att
det var bra att få en utredning äfven från annat håll. Det resultat, hvar-
X:o 27.
Lördagen den I t Mars, e. in. 27
till min sagesman kommit, skiljer sig högst obetydligt från utskottets
utredning, men det är klart, såsom lian sade, att det är fö ren ad t
med stor svårighet att uppgöra en dylik tabell, hvarför man icke
gärna kan ta på sin ed, att den icke möjligen i någon mån kan
kritiseras och ändras, men i det stora hela är utskottets tabell icke
felaktig.
Hvad jag nu sagt om tullens belopp har icke den föregående
talaren bestrida och vi måste då taga under öfvervägande, huruvida
det kan vara lämpligt, att man skall betala så höga tullar för hvarje
är för att industrien skall blomstra på ett sätt, som vi alla önska.
Månne det icke är bättre att dröja några år, tills vi finge se, om in¬
dustrien kunde fortsätta att utvecklas såsom hittills. Det är enligt
min uppfattning bäst.
Nu är ju, såsom den senaste talaren också nämnde, en tullkom¬
mitté tillsatt, som har att revidera tulltaxan och skall framkomma
med sitt förslag nästa år. Står det då så för lifvet, att vi nu måste
bifalla den framlagda motionen för att denna industri skall komma
i åtnjutande af ett så högt tullskydd? Och då det ju icke lär vara
hvarken protektionister eller frihandlare, som vilja ha denna tull,
synes det mig egendomligt, att vi ändock skulle behöfva bifalla denna
motion. Jag vägar ännu en gång påstå, att det voro lyckligast, om
vi afsloge den i åx*, synnerligast med fästadt afseende vid hvad förut
inträffat här i dag.
Herr Lindblad i Närlunda: Som herrarne finna, ha hvarken
herr Almqvist eller jag haft anledning att uppträda i denna fråga
inom utskottet, ty när vi funnit, att representanter från frihetens,
jag menar frihandelns stamort i norden, Göteborg, varit så itriga
med afseende på denna tull, hafva vi ansett det onödigt att blanda
oss i debatten. Och särskilt den omständigheten, att här förelegat
en viktigare tullfråga till afgörande, hvars utgång vi icke kunnat för¬
utse, har äfven medverkat. Men nu är den afgjord, och då bär man
mera fria händer att bestämma sin position i den nu föreliggande
frågan. Ty det kan jag uppriktigt försäkra herrarne, att om den
andra frågan icke biifvit mött med ett bifall till utskottets hemställan,
så hade herr Almqvist och jag och andra med oss intagit eu annan
ställning äfven till den fråga, som nu debatteras.
Det är kändt, att tyskarne öfversvämma vår marknad med en
mängd artiklar i dessa branscher, och det synes mig då blott vara
rättmätigt, att vi begagna den rättighet, vi på grund af den tyska
handelstraktaten inneha, och utnyttja det tullskydd, som öfverens-
kommeisen medgifver oss. Det är visserligen sant, som den ärade
talaren på värmlandsbänken framhållit, att det är icke blott af lifs¬
medel man lefver, utan man måste också ha något att kläda sig med,
och om man betalar så och så mycket i tullskydd för spannmål och
vill taga bort den tullen, men i stället ger ut tre gånger så
mycket i tull för hvad man skall kläda sig med, så tror jag icke,
att man har skäl att rosa marknaden på det bytet. Det blir nog
alltid en dålig affär.
Jag har förut framhållit betydelsen af solidaritet; nu en annan
Angående
fullen ä
hinder.
(Forts.;
N:o 27.
28
Angående
tullen å
kläder.
(Forts.)
Lördagen den 14 Mars, e. m.
sak. En radikal tidning i Värmland framhåller, huru lönerna på
landsbygden stigit. Jag vill anföra några uppgifter ur denna tidning
Karlstadstidningen:
»Den sedan år 1887 fortgående prisförhöjningen å arbetsprisen
inom jordbruksnäringen har varit sällsynt snabb under de senaste
aren och särskildt är 1906. För kvinnliga tjänstehjon i husbondes
kost har på kortare tid än tva årtionden årslönen mer än fördubb¬
lats.. Under de senaste åren har denna utveckling fortgått särskildt
hastigt, beroende helt naturligt på den hos kvinnorna alltmera fram¬
trädande motviljan mot att antaga dylika platser, hvilket framtvungit
starkt ökade löneförmåner.
Dagsverksprisen ha likaledes vuxit hastigt, särskildt för vinter¬
arbete. Den minsta ökningen förete statlönerna, både för män och
kvinnor. Den starka stegringen af arbetsprisen inom jordbruksnä¬
ringen st^r gifvetvis i samband med den alltmer framträdande bristen
pa arbetskrafter för dess behof, hvilket blir så mycket kännbarare,
som just de mest arbetsdugliga lämna landtarbetet.»
Och därefter redogöres för lönerna. Detta både man kunnat an¬
föra i den föregående debatten, men jag ansåg det vara onödigt, då
debatten ändå blef så onödigt uttänjd. Men när nu onekligen för¬
hållandet är, att arbetslönerna faktiskt stigit icke blott i städerna
utan också på landet, gör detta, att man med fog kan tillämpa tull-
skyddet i dess fulla utsträckning, och då man nu har rätt
härtill och dessutom känner, huru inom en viss handtering, konfek-
tionsbranschen, särskildt fruntimmersarbetet är dåligt aflönadt, så
tror jag icke, att det är mer än rätt och skäligt, att man yrkar bi¬
fall till förslaget om tullförhöjning.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, framställde
herr talmannen proposition först på bifall till utskottets hemställan
och vidare på afsiag å berörda hemställan och den i ämnet väckta
motionen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med
öfvervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, i anledning
hvaraf mi uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voterings¬
proposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i första punkten af utskottets förevarande betänkande n:o 16.
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda hemställan
och den i ämnet väckta motionen.
Omröstningen utföll med 93 ja mot 65 nej, hvadan kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan i denna punkt.
X;o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. m. 29
Herr vice talmannen hade emellertid öfvertagit ledningen af
kammarens förhandlingar.
Punkten 2:6).
Utskottets hemställan bifölls.
§ 3.
Vidare förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande n:o 29, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Magt angåendeafPriittenatt
upphörande af rätten att föra talan på grund af fullmakt vid kom- fora talan
muualstämma m. m. på grund eif
f ullmakt vid
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hän-
visad motion n:o 137 hade herr H. Wijk föreslagit, att Riks- m. m.
dagen mätte i skrifvelse till Kung!. Magt anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta verkställa en undersökning, huruvida och i hvad mån den
nuvarande rättigheten att vid kommunalstämma, allmän rådstuga
och kyrkostämma föra talan och utöfva rösträtt genom fullmakt mätte
kunna borttagas eller inskränkas, samt därefter till Riksdagen in¬
komma med de förslag, som af utredningen kunnat föranledas.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade afgifvits i fråga om motiveringen af herr
Lindhagen, med hvilken herrar Jansson i Edsbäeken och Ersson
instämt.
Sedan utskottets hemställan upplästs, yttrade
Herr Wijk: Herr vice talman, mina herrar! Den motion, som
här föreligger till behandling och som mött ett ganska kyligt mot¬
tagande i lagutskottet, har fatt eu delvis felaktig rubrik, som möj¬
ligen kan verka vilseledande för dem, som kanske icke läst mera
än själtva rubriken. Enligt rubriken skulle motionen afse en skrif¬
velse till Kungl. Magt »angående upphörande af rätten att föra talan
på grund af fullmakt vid kommunalstämma in. m.», men yrkandet
går i själfva verket ut på en skrifvelse till Kungl. Maj:t med an¬
hållan, »det täcktes Kungl. Maja låta verkställa en undersökning,
huruvida och i hvad män den nuvarande rättigheten att vid kommu¬
nalstämma, allmän rådstuga och kyrkostämma föra talan och utöfva
rösträtt genom fullmakt må kunna borttagas eller inskränkas, samt
därefter till Riksdagen inkomma med de förslag, som af utredningen
kunnat föranledas.» Af motiveringen tror jag det framgår med full
tydlighet, att det som jag egentligen åsyftar är en inskränkning i
rättigheten att föra talan medelst fullmakt vid val å allmän rådstuga
och kyrkostämma i stad. Att jag i mitt yrkande äfven har upptagit
den möjligheten, att denna rättighet skulle kunna upphäfvas, har en-
>T:o 27.
30
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Angående däst varit i afsikt att gifva själfva skrifvelsen en så vid formulerin°
upphörande som möjligt, och att jaj
af rätten att
fora talan
att jag hällit före, att
ag tagit med landsbygden har berott därpå,
det kan finnas skäl att utreda äfven i hvad
kommunal¬
stämma
m. m.
(Forts.)
i sista hand
O i slutet af förra aret. Det var
som äsde ram i en af stadens
på grund af man en inskränkning i rättigheten att på landet föra talan medelst
fullmakt vid fullmakt kan vara berättigad.
Det, som ledt mig till att väcka denna motion, har
varit ett val, som ägt rum i Götebor
ett fyllnadsval till stadsfullmäktige,
valkretsar. Vid detta tillfälle afgåfvos röster af 1,559 enskilda per¬
soner. Af dessa 1,559 röstande röstade med fullmakt i det närmaste
en tredjedel, och af de afgifna rösterna afgåfvos genom fullmakt
öfver en tredjedel af hela antalet. Inför dessa höga siffror frågar
man sig med förvåning, om det varit möjligt, att icke mindre än en
tredjedel af de i valet deltagande varit förhindrade att personligen
rösta, eller om det möjligen kan ligga någonting bakom. Ja, mina
herrar, den, som varit med om ett sådant val, "bär myeket lätt att
förklara, huru denna höga siffra uppkommit. De personer, som
verkligen intresserat sig för valutgången, ha med mycket få undan¬
tag röstat personligen, och den öfvervägande deien af de afgifna
fullmakterna härrör från personer, som i själfva verket varit mer
eller mindre ointresserade för valets utgång, och som troligen alls
icke skulle deltagit i valet, om de varit tvungna att personligen rösta.
Dessa personer ha utdelat sina fullmakter till vänner och bekanta,
som bedt dera om denna lilla tjänst. Sedan ha dessa fullmakter
lagts på hög och samlats af de partier, som varit rivaliserande vid
valet. Vid själfva valtiilfäliet ha vid ingången till vallokalen ombud
för båda partierna hatt hela den stora massan af fullmakter med sig
och lämnat ut dem eu och eu till de partivänner, som gått in i val¬
lokalen och som förut icke själfva haft någon fullmakt. På det sättet
har sä småningom hela den stora bunken af fullmakter blifvit pla¬
cerad och kommit med vid valet. De personer, som röstat med dessa
fullmakter, ba icke haft en aning om, hvarifrån fullmakterna här¬
stammat; det har för dem icke varit annat än ett papper med en
viss röstsiffra, hvarmed de förstärkt sin egen röst vid valet. Man
har således formellt hållit sig till lagens stadgande, att ingen får
rösta med mer än en fullmakt, men om man ser litet djupare på
saken, är det i själfva verket icke enskilde, som röstat bär, utan
partierna, och de ha röstat med obegränsadt antal fullmakter ä båda
sidor. Valutgången bar alltså i ett fall som detta berott på, hvilket-
dera partiet som med största energi och med största framgång be-
drifvit fullmaktsinsamlingen före valtiilfäliet. Jag tror, att med dessa
fakta för ögonen måste man anse, att jag haft fullt fog för att påstå,
dels att röstning med fullmakt i detta fall missbrukats, och deis att
missbruket varit af sådan art, att själfva valhandlingens karaktär
af att vara ett uttryck för de röstandes vilja och mening i väsentlig
mån förryckts. Jag har för min del ansett detta vara af sådan be¬
tydelse, att man borde se till, om man i«ke kunde råda någon bot
därför.
Nu bar utskottet för sin del icke direkt förnekat, att ett miss¬
bruk ägt rum i detta fall, men utskottet har hållit före, att det icke
:u
\:<> 27.
Lördagen den 1! Mani, e. m.
kunnat ledas i bevis, att dylikt missbruk är allmänt. Ja, det är Angående
mycket sant, att jag icke varit i tillfälle att utföra de ganska besvär-
liga och tidsödande sammanräkningar, som beköfvas för att fram-"L'a talan
lägga ett sådant siffermaterial, för andra val än detta nu åberopadegrund af
i Göteborg. Men min erfarenhet från alla föregående kommunala fullmakt vid
val i Göteborg, i hvilka jag deltagit, bar gifvit vid handen, att kommunal-
samma missbruk äfven dä ägt rum, och jag bar ingen anledning tro, a
att Göteborg i detta afseende utgör ett undantagsfall. Då denna rports')
möjlighet till missbruk ständigt förefinnes, och då lockelsen är mycket
stor att vid val använda den i partisyfte, tror jag, att man ganska
lugnt kan taga för gifvet, att detta missbruk äger ruin öfverallt vid
val uti städerna, så snart som vissa naturliga betingelser föreligga,
och då först och främst den, att i valmanskåren ingår ett någorlunda
stort antal röstande med höga röstetal.
Under sådana förhållanden kan jag icke dela utskottets mening
att bestämmelserna angående sättet för utöfvande af rösträtt vid kom¬
munala val fortfarande äro i det hela tillfredsställande. Men om det
nu är så, att missbruk faktiskt förefinnes, skall man därför helt och
hållet afskaffa allt röstande med fullmakt? Nej, det skall man natur¬
ligtvis icke göra. På landsbygden vore det säkert en mycket stor
orättvisa mot de röstande, som bo mera i utkanten af socknen, om
man skulle förvägra dem rättighet att rösta med fullmakt; och i stä¬
derna finnes naturligtvis alltid vissa fall, då eu person Ur fullkomligt
förhindrad att själf inställa sig vid valtillfället. Hvad jag velat före¬
slå är därför endast det, att man skall försöka undanröja de miss¬
bruk, som äga ruui, genom att inskränka rättigheten att rösta med
fallmakt till de fall, då denna rättighet verkligen är befogad.
Då frågar man: kan detta verkligen ordnas på ett praktiskt sätt?
Ja, vi behöfva icke gå längre än till Norge för att finna ett sådant
system, som är i full verksamhet och fungerar utan någon anmärkning, så-
vidt jag vet. De norska kommunallagarne af 1896 föreskrifva som
allmän grundsats, att såväl på landet som i stad skall den röstande
personligen infinna sig; men om han har laga förfall och alltså är
hindrad att infinna sig, har han rättighet att till valförrättaren insända
sin valsedel i försegladt konvolut. I Norge förekomma nämligen icke
fullmakter, utan endast valsedlar eller röstsedlar. Därvid skall per¬
sonen i fråga bifoga eu skrifvelse, däri han redogör för arten af sitt
förhinder. Sedermera, då den Öfriga omröstningen tagit slut, prölvas
de inkomna förfailsanmälningarna hvar och en för sig; där förfallet
anses giltigt, öppnas konvolutet och valsedel nedlägges i urnan; där
förfallet icke anses vara giltigt, lägges konvolutet obrutet åt sidan.
Det har förefallit mig, som om något liknande förfarande ganska lätt
skulle kunna införas äfven hos oss, och jag har svårt att för¬
stå, hvarför Riksdagen skulle vägra att begära eu utredning af denna
fråga, ifall den anser, att missbruk verkligen föreligger, då man nä¬
stan utan någon utredning kan peka på ett sätt att undanröja detta
missbruk, utan att därmed några andra nämnvärda olägenheter åstad¬
kommas.
Jag är synnerligen tacksam mot de herrar reservanter, hvilka
gentemot utskottet gjort gällande, att detta förslag »berör eu viktig
X:o 27.
32 Lördagen den 14 Mars, e. m.
Angående principfråga, som ej kan obeaktad förbigås». »En hög tanke» — fort-
af rätten att6ma reservanterna — »om det politiska och kommunala lifvets bety¬
da talan de!se ocb ett därur framgånget kraf på ett lefvande intresse för all-
på grund a^männa angelägenheter bland alla medborgare leder utan tvifvel till
fullmakt vid den uppfattningen, att den politiska och kommunala rösträtten är en
k°stämmi medborgerlig rättighet, som endast bör få personligen utöfvas.» Jag
m. m. tror, att den princip, för hvilken reservanterna här gjort sig till måls-
(Forts. “än, kommer att vinna alltmera terräng. Jag vill'endast i förbigå¬
ende påminna om det motstånd, som år efter år framkommit från
Riksdagens sida, då det varit tal om att i allra minsta män tillåta
röstning med fullmakt vid politiska val. Där medgifver jag emeller¬
tid, att vissa särskilda förhållanden spela in, som göra en jämförelse
med de kommunala valen mindre lämplig. I stället vill jag erinra
kammaren därom, att de kommitterade, som haft till uppdrag att
framlägga förslag till ny ordning för prästval, ha föreslagit, att vid
prästval skulle ingen röstning med fullmakt få förekomma. Dessa
kommitterade ha således gått längre, än hvad jag själ!' härvidlag ve¬
lat föreslå.
Det motiv, som legat till grund för kommitterades yrkande i
detta fall, har naturligtvis varit det, att vid tillsättande af en präster¬
lig befattning endast de verkligt personligen intresserade böra ha ta¬
lan. Det förefaller mig, som om man med fog skulle kunna göra
gällande samma åsikt äfven beträffande kommunala val. Jag vill
också påpeka, att de verkliga giltiga anledningar till att rösta med
fullmakt torde blifva allt färre och färre. Som kammaren kanske
erinrar sig, gjorde justitieombudsmannen förra året en anmärkning
mot magistraten i Kristinehamn, därför att den utsatt ett val vid eu
tid på dagen, som gjorde, att det blef svårt för eu del af stadens
röstberättigade invånare att personligen infinna sig. Denna justitie¬
ombudsmannens erinran har ledt till, att Kung!. Magt nu riktat eu
skrifvelse till länsstyrelserna i landet, däri dessa anbefallas »att er¬
inra vederbörande magistrater och stadsstyrelser om angelägenheten
däraf, att stadsfullmäktigeval utsättas till sådan tid på dagen och an¬
ordnas på sådant sätt, att, såvidt möjligt, samtliga röstberättigade
utan svårighet blifva i tillfälle att deltaga i valet». Man får således
antaga, att något hinder i det hänseendet hädanefter knappast kom¬
mer att förefinnas, eller att det åtminstone endast kommer att bli i
mycket inskränkt mätto.
Då det alltså påvisats, att det förekommer missbruk vid en så
viktig sak som val till de kommunala representationerna, och då det
å andra sidan påvisats, att det finnes ett mycket nära till bands lig¬
gande botemedel häremot, kan jag för min del icke dela utskottets
mening, att allt är bra, som det är, och att ingenting härvidlag bör
göras. Jag skall därför, herr vice talman, be att få yrka afslag å
utskottets hemställan och bifall till min motion.
Herr Karlsson i Göteborg instämde häruti.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Jag anhåller att fä säga
några ord i den förevarande frågan med anledning af den siste tala¬
rens yttrande.
33
N:o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. m.
För min del har jag icke försport, att något nämnvärdt behof af Angående
eu lagändring i nu ifrågavarande hänseende gjort sig gällande. Hvad aPOittten^att
särskild! landsbygden beträffar, tror jag, att det på mänga ställen äryöy“ tnian
af ganska stor vikt, att röstning med fullmakt kan förekomma äfven på grund af
i andra fall, än där vederbörande ha laga förfall i lagens mening. 1 fullmakt vid
en hel del vidsträckta kommuner skulle det nog eljest kunna gå så, kommunal
att den egentliga rösträtten på kommunal- och kyrkostämma skulle m m
komma att blifva förbehållen förnämligast åt dem, 6om bo närmast ,ports)
intill och ha den kortaste vägen. Men något sådant vore ju ganska
olämpligt. Ja! Jag går så långt, att jag vill påstå, att icke ens vid
stadsfullmäktigval i städerna något större behof af ändring i detta
hänseende kommit till synes. Den siste talaren nämnde om ett val
i Göteborg och om missbruk, som där skulle ha ägt rum. Jag vill
nu icke yttra mig om det valet. Och att missbruk kan äga rum ge¬
nom valagitation, därvid äfven fullmakter kunna användas i agitato¬
riskt syfte, vill jag icke förneka. Men missbruk vid valagitation kan
äga rum äfven utan möjlighet att använda fullmakter. Det är icke
därpå, det efter mitt förmenande beror. Klagan öfver missbruk ge¬
nom agitation höres rätt ofta äfven vid val, där personlig inställelse
fordras, från den ena eller andra sidau, som därvid legat under.
Det kan nog vara godt att få använda fullmakter äfven vid stads¬
fullmäktigeval. Jag erinrar mig mycket lifligt ett stadsfullmäktigeval i
Nyköping för några år sedan — det var efter det jag själf upphört
att vara ledamot af magistraten. Vid detta val förekommo mänga
fullmakter å båda de täflande sidorna. Eu hel del äfven af de arbe¬
tare, som där röstade, röstade dubbelt, så att säga, därigenom att de
hade fullmakt med sig från någon kamrat. Det gällde att få in
några mera framstegsvänliga kandidater i stadsfullmäktige. Jag minns
nu icke utgången, men jag tror, att det gick, och därtill bidrogo äf¬
ven fullmakter från andra håll än från dera, som endast hade en eller
två röster. Särskildt var jag själf bland dem, som lämnat fullmakt
för ändamålet, hvilken gällde hundra röster. Jag var nämligen strängt
upptagen af tjänstearbete, men det torde väl knappast ha kommit
att betraktas såsom laga förfall. Min mening är, att det skulle
kunna vara ganska riskabelt att i afseende härpå införa ny an¬
ordning.
Samma princip skulle ju då för resten böra öfverflyttas på en
hel del andra kommunala områden. Jag undrar emellertid, om vi
äro beredda att nu i dag uttala oss om huru det bör vara vid t. ex.
prästval. Låt vara, att en kommitté bar föreslagit, att fullmakter
icke må förekomma vid prästval, så torde det dock icke vara så lämpligt
att nu på förhand uttala sig därför, hvilket vi likväl skulle gorå, om
vi skulle bifalla förslaget om upphörande af rätt att rösta med full¬
makt vid kyrkostämma. Ty enligt nu gällande författning skola, så¬
som vi veta, samma grunder tillämpas vid prästval, som gälla för
rösträtt vid kyrkostämma.
Motionärens motivering liksom äfven reservanternas går egentli¬
gen ut därpå, att man skulle taga bort rätten att använda fullmakt
vid val Jag medgifver, att så begränsad^ har förslaget mycket
mera berättigande. Men jag vill erinra om att hvad både kyrko-
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 27. 3
N:o 27. 34 Lördagen den 14 Mars, e. m.
Angående stämma och kommunalstämma beträffar, förekomma en hel del ären-
«Trd«en”nH^en’ som 'c''c a^s ar0 att hänföra till val; och huruvida man är be¬
föra talan re(ld att för alla dessa ärenden taga bort fullmakterna, undrar jag
på grund af högeligen.
fullmakt vid Nu liar man, såsom reservanterna också påpeka, vid årets riks-
k0ttämma ^ao cfö*v's Satt i annan riktning, i det man till och med vid politiska
va^ yelat i visst fall medgifva användandet af fullmakt. Då är det
(Forts.) skäligen inkonsekvent, synes det mig, att nu skrifva till Kung]. Maj:t
och begära, att en utredning måtte verkställas om upphörande eller
inskränkande af rätten att gifva fullmakt vid kommunala val. Det
är ju visserligen icke nödvändigt, att det ena följer med det andra;
men det vore i alla fall onekligen en rätt egendomlig inkonsekvens.
Jag vill desslikes såga, att, hvad särskiidt de kommunala valen
beträffar, ett förslag till ändringar i kommunallagarna verkligen före¬
ligger, nämligen det förslag, som antogs i fjol att eventuellt godkän¬
nas, därest det hvilande grundlagsförslaget rörande ändring i valrätten
till Andra Kammaren vinner bifall. Då det där icke bär ifrågasatts
att göra någon som helst ändring i detta stycke, synes det mig knap¬
past vara skäl, att Riksdagen nu skifver och begär eu undersökning
eller utredning därom.
Nu har en ledamot af utskottet, med hvilken ett par andra leda¬
möter instämt, reserverat sig, visserligen icke mot det slut, hvartill
utskottet kommit, men mot dess motivering. Ja, jag har för min del
icke varit med om justeringen af betänkandet och af den motivering,
som däri lämnats. Och jag kan ju gärna medgifva, att den princip,
som reservanten uttalat, är riktig; jag skulle icke heller hafva något
emot, att en sådan princip uttalades. Men å andra sidan kan jag
icke undgå att finna, att det har bra mycket tycke, om jag så får
säga, af finsmakeri att icke kunna vara med om utskottets moti¬
vering. Utskottet säger i alla fall icke i denna motivering någon¬
ting, som strider mot den af reservanten framhållna principen; och
mig synes, som om äfven han mycket vill kunde vara med om ut¬
skottets motivering. För mig åter föreligger ett mycket viktigt skäl
att hålla på utskottets motivering, häruti nämligen att den icke för¬
pliktar till något för framtiden, hvilket däremot reservantens moti¬
vering gör.
I motionärens yttrande nyss framhöll han, att en undersökning,
helst af det oskyldiga slag han föreslagit, kan man alltid begära.
Ja, hvad det beträffar, så undrar jag, om Riksdagen bör skrifva och
begära undersökning, såvida den ej är på det klara med, att det
resultat, som afses med undersökningen, verkligen är önskligt. An¬
nars ligger nog eu sådan begäran Riksdagen i fatet, när ärendet fram¬
deles skall pröfvas. Det skulle från förra årets riksdag kunna fram¬
dragas ett ganska talande exempel härpå. Jag återkallar i herrarnes
minne den debatt, vi hade en kvällsstund förlidet år om viss lag-
stadgad bredd på hjulringar. Jag hörde till dem, som ville hafva
en lagstiftning därom; och jag framhöll som skäl, bland annat, att
Riksdagen skrifvit till Kung!. Maj:t och begärt en utredning i denna
riktning. Jag tror ock, att den omständigheten, att Riksdagen hade
aflåtit en sådan skrifvelse, hade ett rätt stort inflytande på att för-
N:o 27.
Lördagen den 14 Mars, e. in. dö
slaget gick igenom bär i kammaren. Jag för min del ansåg detta Angående
vara lyckligt och bra; men en af de ifrigaste motståndarna mot för-
slaget yttrade efteråt: »det var nu förfärligt tokigt, att Riksdagen talan
skrifvit om det till Kungl. Maj:t; annars både förslaget aldrig gått på grund af
igenom». fullmakt vid
Jag menar, att när man skifver till Kungl. Maj:t, så får man kommunal¬
val-a, riktigt på det klara med det resultat, hvartill man vill komma; l™a
och det tror jag, att man här icke är. Det vore utan tvifvel olämp- (Forts)
ligt att göra något uttalande i den af motionären eller reservanterna ;
föreslagna riktningen. Jag skall därför be att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Med herr Widén förenade sig herr Pettersson i Södertälje.
Herr Lindhagen: Herr talman! Den siste talaren har medgifvit,
att han för sin del nog fattade, att den princip, som legat till grund
för motionärens förslag, och som äfven uttalats af reservanterna, är
riktig; men då af utskottets motivering icke tydligen framgick, att
utskottet tog afstånd från den principen, så ansåg den siste talaren,
att man mycket väl kunde vara med om utskottets förslag. Nu är
verkligen fallet det, att reservanterna icke skulle hafva reserverat
sig, ifall de icke hade funnit, att inom utskottet ställningen varit emot
själfva principen, och att man där icke uppskattat densamma. Tvärt¬
om var den allmänna meningen inom utskottet den, att motionärens
förslag var särdeles olägligt och olämpligt i alla afseenden. Nu
måste jag också vidhålla, att principen i fråga är synnerligen viktig
och endast af tvingande praktiska skäl bör få vika; och bland dessa
praktiska skäl hafva vi ju åberopat vissa i själfva reservationen.
Därtill kan ju också komma det skälet, att det allmänna och lefvande
intresse, som skall bära upp den personliga rösträtten, kanske ännu
icke förefinnes. Men däri ligger ju icke något hinder mot att genom¬
föra den partiellt; och särskildt fäster jag mig då vid stadsfullmäk¬
tigevalen, i synnerhet i de stora städerna. Hvad Stockholm angår,
har jag för min del samma erfarenhet, som motionären har från Göte¬
borg, nämligen att röstandet med fullmakt mera är att anse som ett
missbruk än som ett bruk, användt vid verkligt förfall.
Att vi reservanter nu icke hafva biträdt det försiktiga skrifvelse-
förslag, som motionären har förordat, »huruvida och i hvad mån» cfc.,
beror därpå, att man i utskotten blir till sist så demoraliserad, att
man icke alltid vet, om man vågar vara med om en ändring, hvilken
man visserligen i och för sig gillar, men de flesta äro emot. I detta
fall har jag ej heller klart för mig, huruvida ett behof däraf verk¬
ligen förefinnes, eller om man icke snarare äfven i städerna vill be¬
hålla hvad man har. I alla händelser skulle jag för min del helst
velat yrka, att kammaren med ogillande af motiveringen måtte bi¬
falla utskottets förslag; men då motionären icke själf framställt något
sådant yrkande utan yrkat rent bifall till sin motion, så är det icke
värdt att sätta mitt yrkande mot hans; och får jag därför förklara,
att jag för min personliga del äfven är beredd att gifva uttryck för
N:o 27.
36
Lördagen den 11 Mars, e. m.
stämma
m. m.
(Forts.)
Angående min mening i den formen, att jag röstar för bifall till motionärens
upphörande hemställan.
fora talan Herr Widén sade, att man skall vara mycket försiktig, när man
på grund a/skrifver till Kungl. Maj:t, och icke skrifva i andra fall än då man
fullmakt vid är säker på att man vill vara med om det resultat, hvartill skrif-
velsen kan leda. Ja, det är ju klokt, och så göra vi ju merendels.
°yien om man anser, att en sak är grundad på en i längden riktig
princip, så vill man också, att saken skall utredas; och i det före¬
liggande fallet tror jag för min del, att eu undersökning säkerligen
skulle leda till det resultat, att vid stadsfullmäktigeval i städerna,
och i all synnerhet i de större städerna, man endast borde få rösta
personligen. Däremot tror jag icke, att en sådan princip kan genom¬
föras på landsbygden, det får jag uppriktigt säga; och hvad sär¬
skilt de stora norrländska socknarna angår, vore det snarare ange¬
läget, att man där finge rösta med två eller derå fullmakter än med
ingen.
På dessa skäl, herr talman, kan jag förena mig med motio¬
nären.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman, mina herrar! Om mo¬
tionärens yrkande hade stått i öfverensstämmelse med hans anförande,
skulle jag icke begärt ordet; men nu tror jag, att det finnes fog för
att en röst höjes äfven från landsbygden i denna fråga. Motionären
angaf nyss, att anledningen till att han väckte denna motion var ett
val, som hållits i Göteborg, där öfver en tredjedel af de i valet del¬
tagande skulle hafva röstat med fullmakt, om jag förstått honom rätt.
Jag vill då säga, att jag skulle varit motionären tacksam, om under
dessa förhållanden han hade begränsat sin omsorg om ändring i
kommunallagarna till endast Göteborgs stad. Ty å landsbygden anse
vi, att motionärens förslag, om det eventuellt blefve upphöjdt till lag,
skulle vara det största attentat mot den kommunala rösträtten, som
någonsin förekommit i den svenska riksdagen.
Vi hafva ju sträfvat efter att få en begränsning af den kom¬
munala rösträtten, en begränsning af de stora fyrktalens makt; men
detta motionärens förslag skulle hafva en alldeles motsatt verkan.
Ty representanterna för de stora fyrktalen hafva ofantligt mycket
lättare att komma fram de långa vägarna till vallokalerna, än hvad
de mindre bemedlade hafva. Jag undrar just, hur det skulle ställa
sig, om motionären kunde sätta sig in i de förhållanden, som finnas
på landsbygden, t. ex. uti en af de kommuner, som jag representerar?
Det finnes där personer, som hafva omkring två mils väg fram till
kommunalsalen. För dessa är det naturligtvis af ofantligt stor vikt,
att de blifva i tillfälle att utöfva sin rösträtt genom fullmakt. Och
jag tycker mig se, att det skulle bli vackra kommuualstämmor ute
på landsbygden, om man skulle tillämpa den anordningen, som mo¬
tionären åberopat, och som är gällande i Norge, att man i hvarje
särskildt fall skulle pröfva de hinder, som möjligtvis vore angifna
för att komma fram till kyrkokommunalstämmolokalen.
Nu yttrade motionären, att han kände sig mycket tilltalad af
reservanternas förslag, däri det heter: »Fn hög tanke om det poli-
37
N:o 27.
Lördagen den It Mars, e. m
tiska ock kommunala lifvets betydelse ock ett därur framgånget kraf Angående
på ett lefvande intresse för allmänna angelägenheter bland alla med~ uf jätten att
borgare leder utan tvifvel till den uppfattningen, att den politiska förra talan
och kommunala rösträtten är en medborgerlig rättighet, som endastp(j grund af
bör få personligen utölvas.» Ja, äfven jag är tilltalad af denna fullmakt vid
vackra fras. Men jag tror, att det linnes inånga moment i de per- kot?™™£al'
sonliga rättigheterna; och ett mycket viktigt moment i dessa rättig- *
heter är just den omständigheten, | att man bär rätt att rösta med ,Forts)
fullmakt.
Då motionären här i sitt anförande så vackert tog undan kom¬
munalstämmorna och sålunda icke ville föreslå någon utredning för
landsbygden, skulle kanske någon känna sig frestad att gå med på
hans förslag. Jag aubåller då att få uppläsa den kläm, till hvilken
han dock slutligen yrkade bifall. Den lyder sålunda: »På grund
af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa, att Riks¬
dagen mätte i skrifvelse till Kung). Maj:t anhålla, det täcktes Kung!.
Maj:t låta verkställa eu undersökning, huruvida och i hvad mån den
nuvarande rättigheten att vid kommunalstämma, allmän rådstuga och
kyrkostämma föra talan och utöfva rösträtt genom fullmakt må kunna
borttagas eller inskränkas, samt därefter till Riksdagen inkomma
med de förslag, som af utredningen kunnat föranledas.»
Här gäller det alltså äfven all talan vid kommunalstämma och
icke endast, såsom det tycktes framgå af motionärens anförande,
hufvudsakligen val. Nej, här i klämmen gäller det alla möjliga kom¬
munala och kyrkliga beslut, som kunna fattas af dessa stämmor på
landsbygden. För min del anser jag därför, att det är af den allra
största vikt, att Riksdagen icke går in med en sådan skrifvelse till
Kungi. Maj:t, som här föreslagits; ty man brukar ju i allmänhet icke
skrifva och begära utredning om något annat än sådant som man
vill hafva, och som man önskar framgång åt. Men skulle framgång
beredas åt ett sådant förslag som det af motionären framställda, dä
skulle, såsom jag förut sagt, följden blifva den, att en ofantligt stor
del af de mindre bemedlade på landsbygden i många fall beröfvades
sin rösträtt.
Jag kan därför, herr talman, icke annat än yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Sedan herr talmannen, som återkommit, ånyo öfvertagit ledningen
af kammarens förhandlingar, förklarades öfverläggningen slutad, hvar¬
efter herr talmannen framställde proposition på de därunder afgifna
yrkandena; och godkände kammaren utskottets hemställan.
§ 4.
Härefter föredrogs Andra Kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande, n:o 16, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående föreskrifter för vinnande af säkerhet om död persons
identitet och dödsorsaken, och yttrade därvid
X:o 27.
38
Lördagen den 14 Mars, e. m.
Herr Palme: Ehuruväl jag icke på något sätt känner mig
öfvertygad af de skäl, som utskottet förebragt för sitt afslagsyrkande,
vill jag i sakens närvarande läge icke göra något yrkande.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ 5.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 17, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ut¬
redning, huru moderskapsförsäkring må genom statens försorg kunna
beredas barnaföderskor, blef härefter föredraget, och biföll kammaren
utskottets hemställan, i följd hvaraf jämlikt 63 § riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag af protokollet skulle delgifvas Första Kam¬
maren.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes statsutskottets utlåtanden:
n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet;
n:o 43, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning i fråga om det årliga anslag af 300,000
kronor, som från riksgäldskontoret utgår till Hans Maj:t Konungen;
n:o 44, i anledning af väckt motion om indragning till stats¬
verket af det s. k. Konung Karl XIII:s hemgiftskapital m. m.;
n:o 45,.. i anledning af väckt motion om anläggning af eu stats¬
bana från Alfsby till Piteå;
n:o 46, i anledning af väckta motioner om ändring i villkoren
för lån från fonden för rederinäringens understödjande; och
n:o 47, i anledning af väckta motioner om byggande och under¬
håll af utfartsvägar från stationer vid statens järnvägar.
§ 8.
Följande nya motioner afgåfvos, nämligen af:
herr C. G. Johansson i Aflösa m. fl., n:o 258, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsstaterna i
länen m. in.; samt
herr L. J. Jansson*i Djursätra m. fl., n:o 259, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.
Dessa motioner lades på bordet.
39
Nso 27.
Lördagen den 14 Mars, e. m.
§ 9-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr E. It. V. Hedenstierna
» N. Persson i Malmö
» J. B. Eriksson i Grängesber
» C. F. Vahlquist
* W. Andersson i Bråborg
» S. J. Larsson i Gallstad
» E. Sundin
» J. Johansson i Kälkebo
under 4 dagar fr. o. m. den 16
y> 3 n
g » 8 >
» 2 »
» 3 »
» 2 5
» 5 »
» 3 »
3>
>
»
D
»
t
» 17
» 17
» 16
» 16
* 17
» 17
» 17
mars.
>
>
»
»
»
* och
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 10,3 7 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.