RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1908. Andra Kammaren. N:o 17.
Torsdagen den 27 februari.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokoll för den 19 innevarande februari.
§2'
Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare brukspatronen
Axel Ekman är på grund af strupkatarr oförmögen att i Riks¬
dagens förhandlingar deltaga, intygar
Stockholm den 27 februari 1908
G. D. Wilkens,
öfverläkare.
§ 3.
Herr statsrådet m. m. A. H. Hammarskjöld aflämnade
Kung! Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna
m. m., och
angående tillfällig löneförbättring åt rektor, ordinarie lärare,
tjänstemän och vaktmästare vid tekniska skolan i Eskilstuna.
Dessa propositioner blefvo på begäran lagda på bordet.
§ 4.
Föredrogos hvar för sig Kung! Maj:ts på kammarens bord
hvilande propositioner; och hänvisades därvid till lagutskottet
Kung! Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.
Till statsutskottet öfverlämnades Kung! Maj ds proposition
angående beredande af ålderdomsunderstöd åt äldre barnmorskor.
§ 5.
Hänvisades till statsutskottet herr C. J. Ödmans m. fl. på
kammarens bord hvilande motion, n:o 243.
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 17.
1
N:o 17. 2
Torsdagen den 27 Februari.
§ 6.
Härefter föredrogos:
lagutskottets utlåtanden:
n:o 12, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående revision af lagen om fosterbarns vård; och
n:o 13, i anledning af väckta motioner om ändring af 1 och
12 §§ i lagen om skydd för varumärken; samt
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 3,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående indragning af förste provinsialläkarebefattningarne m. m.
Hvad i nämnda utlåtanden hemställts bifölls af kammaren.
§ 7.
Om valsedels Efter föredragning af konstitutionsutskottets utlåtande n:o 2,
insändande j .anledning af väckt motion om rätt att i vissa fall utöfva röst-
niamiaval' riksdagsmannaval genom valsedels insändande till val-
förrättaren, begärdes ordet af
Herr Kjellén, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Konstitutionsutskottet har föreslagit en utredning i motionens
syfte. Jag tror, att detta förslag går i rätt riktning, och jag
hoppas, att det måtte leda till att en reform kommer till stånd.
Jag gör detta äfven af ett skäl, som utskottet icke haft anledning
framlägga, men som jag i motion vid 1906 års riksdag antydde.
En reform i föreslagen riktning öppnar nämligen icke blott
möjlighet för enskilda klasser att utöfva en rösträtt, som de eljest
skulle kunna gå miste om; på samma gång bereder den också
väg för en större reform, därigenom att den gör det praktiskt
möjligt att med begreppet allmän rösträtt förbinda allmän röstplikt.
Jag yrkar alltså bifall till förslaget äfven ur denna synpunkt
och hoppas, att det i sinom tid skall kunna bana väg för den
stora och viktiga grundsats, som skulle utgöra krönet på en verkligt
medborgarsamlande rösträttsreform och som också står på dag¬
ordningen i flera länder, den reform, som heter obligatorisk röst¬
plikt.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ 8.
Till afgörande förelåg vidare statsutskottets utlåtande n:o 8,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud-
titel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
Torsdagen den 27 Februari.
3 N:o 17.
Punkten l:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 2:o) och 3:o).
Lades till handlingarna.
Punkten 4:o), angående tullverket.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen dels att, med god¬
kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
13 januari 1908 tillstyrkta ändringar i tullverkets stater, för år
1909 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slut¬
summa svarande belopp af 4,372,700 kronor, att såsom förslags¬
anslag utgå direkt af tullmedlen, hvarigenom nämnda anslagstitel,
i nu gällande riksstat upptagen till 4,146,100 kronor, komme att
höjas med 226,600 kronor,
dels ock att medgifva,
ej mindre att, i afvaktan på definitiv reglering af kustbevak¬
ningen i Stockholms skärgård, tills vidare under år 1909, så länge
den nuvarande kontrollören vid tullbevakningsinspektionen i Stock¬
holm kvarstode i tjänsten, till aflöning åt honom finge utöfver
det å indragningsstaten för honom uppförda lönebelopp, af tull¬
medlen disponeras ett belopp, motsvarande tjänstgöringspenningarna
vid tjänsten enligt 1904 års aflönings- och ålderstilläggsstater;
än äfven att de belopp, som enligt aflöningsstaten för lokal-
tullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen vore afsedda
för aflöning af betjänte vid kustbevakningen, finge i den mån af
dem innehafda befattningar under innevarande år blefve lediga
och med afseende å förändrade anordningar vid bevakningen
befunnes kunna utan olägenhet indragas, disponeras till jakt- och
båtlega under samma år för sådana af kustbevakningen använda
tjänstefarkoster, i hvilka anbragts för deras framdrifvande afsedda
motorer.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft
en af herr A. C. Lindblad i Göteborg m. fl. inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 186, däri föreslagits, att Riksdagen måtte i
riksstaten för 1909 öka det af Kungl. Maj:t för beredande af
kostnadsfri ledighet åt vissa bevakningsbetjänte vid tullverket
äskade beloppet 15,000 kronor med 9,000 kronor eller till 24,000
kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte
l:o) med af slag å herr Lindblads i Göteborg m. fl. ofvan-
nämnda motion och med godkännande af de enligt statsråds¬
protokollet öfver finansärenden den 13 januari 1908 tillstyrkta
Angående
tullverket.
5f:o 17. 4
Tordagen den 27 Februari.
Angående ändringar i tullverkets stater för år 1909 bestämma dessa stater
tullverket, till följande belopp:
aflöningsstaten .......................................... kronor 3,319,950
ålderstilläggsstaten .................................... » 250,000
öfvergångsaflöningsstaten ........................... » 700
indragningsstaten ....................................... » 7,880
pensionsstaten för af skedade tjänstemän och be-
tjänte................................ » 300,000
pensionsstaterna för aflidna tjänstemäns och be-
tjäntes efterlämnade änkor och barn (däraf
10,000 kronor bestämdt anslag) ............ » 35,000
omkostnad sstaten ....................................... » 459,170
Summa kronor 4,372,700
och sålunda för år 1909 bestämma anslaget för tullverket till ett
mot staternas slutsumma svarande belopp, 4,372,700 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
2:o) på sätt af Kungl. Maj:t blifvit föreslaget medgifva,
a) att, i afvaktan på definitiv reglering af kustbevakningen
i Stockholms skärgård, tills vidare under år 1909, så länge den
nuvarande kontrollören vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm
kvarstode i tjänsten, till aflöning åt honom finge utöfver det å
indragningsstaten för honom uppförda lönebelopp, af tullmedlen
disponeras ett belopp, motsvarande tjänstgöringspenningarna vid
tjänsten enligt 1904 års aflönings* och ålderstilläggstater; samt
b) att de belopp, som enligt aflöningsstaten för lokaltullför-
valtningen samt kust- och gränsbevakningen vore afsedda för
aflöning af betjänte vid kustbevakningen, finge, i den mån af
dem innehafda befattningar under innevarande år blefve lediga
och med afseende å förändrade anordningar vid bevakningen
befunnes kunna utan olägenhet indragas, disponeras till jakt- och
båtlega under samma år för sådana af kustbevakningen använda
tjänstefarkoster, i hvilka anbragts för deras framdrifvande afsedda
motorer.
Beträffande mom. l:o) hade reservation afgifvits af herrar
Persson i Tällberg, StarbäcJc och Larsson i Lund, hvilka ansett
att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte med anledning
af herr Lindblads i Göteborg m. fl. ofvannämnda motion medgifva,
att af det å aflöningsstaten för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning uppförda förslagsanslag till vikariats-
ersättning, extra biträden m. m. finge för beredande af kostnadsfri
ledighet åt bevakningsbetjänte, som ej vore berättigade till semester,
utgå ett till högst 22,000 kronor förhöjdt belopp, samt med god¬
kännande af de enligt statsrådsprotokollet — — — direkt af
tullmedlen.
Torsdagen den 27 Februari.
G N:o 17.
Efter föredragning af utskottets i mom. l:o) gjorda hemställan
lämnades på begäran ordet till
Herr Lindblad i Göteborg, som yttrade: Herr talman,
mina herrar! Den motion, som jag och medmotionärer framburit,
afser en ökning i det anslag å 15,000 kronor, som iir afsedt för
beredande af kostnadsfri ledighet åt tullvaktbetjänte. Särskildt
har motionens syfte varit att bereda ledighet åt dem, som äro
stationerade söder om Gäfle samt vid riksgränsen, Haparanda,
Östersund och Storlien, och hvilka ej äro berättigade till semester.
Generaltullstyrelsen hade själf, fullt medveten om tullbevak-
ningspersonalens ansträngande och ansvarsfulla arbete, till före¬
gående års stat begärt 22,000 kr. för att kunna ytterligare lätta
bördan för denna personal, men summan nedprutades af Kungl.
Maj:t till förstnämnda belopp. För 1909 har emellertid samma
styrelse framställt om 41 nya tjänstebefattningar inom den kategori,
som ej åtnjuter fastställd semester. Inför detta förhållande fann
jag och mina medmotionärer, att den summa, som af general¬
tullstyrelsen begärdes vid föregående års statsreglering, var för
liten för att kunna tillfredsställa de så berättigade anspråken på
ledighet för nämnda personal, att vi höjde detta belopp till
24,000 kr.
Nu har emellertid statsutskottet afböjt denna framställning,
i konsekvens med hvad det gjort rörande liknande sådana i år,
och stannat vid de af Kungl. Maj:t föreslagna 15,000 kr. Och
det har motiverat detta sitt afslag med »att det icke varit afsikten
att tillförsäkra den stationära tullbevakningen i allmänhet eller
ens någon viss del däraf ifrågavarande förmån såsom en densamma
under alla förhållanden tillkommande rättighet, utan endast att
ledighet skulle kunna, efter pröfning i hvarje särskildt fall och
då sådant på grund af ansträngande tjänstgöring eller eljest funnes
af omständigheterna påkalladt, beviljas.»
Mina herrar, om någon af i statens tjänst anställda mindre
löntagare har en ansträngande tjänstgöring, så är det för visso
tullbevakningsbetjänte i de hamnar, där sjöfarten är liflig och
pågår utan uppehåll året rundt. Såväl i förut inlämnad motion
som äfven vid behandlingen af statsregleringen vid fjolårets riksdag
ha bevis därför lämnats. Nöjaktiga utredningar ha visat, att
tjänstgöringstiden för dessa tullvaktbetjänte i våra största handels¬
städer, Göteborg, Stockholm, Malmö och Hälsingborg, belöper sig
till i genomsnitt 13 ä 15 timmar pr dygn.
Visserligen är tjänstgöringstiden i t. ex. Göteborg — och
förhållandet torde vara ungefär enahanda på de platser här är
fråga om — ställd till 11 timmar. Men därtill komma söndags-
och nattvakter, de förra till i medeltal 15 pr år och de senare
upp till 100 ä 113 timmar. Ej sällan händer det, att en vakt¬
mästare här har 36 å 37 timmars tjänstgöring utan hvila, nämligen
Angående
tullverket.
(Forts.)
N;o 17.
6
Torsdagen den 27 Februari.
Angående från kl. 7 f. m. ena dagen till kl. 8 å 9 andra kvällen. Någon
tullverket. måltidsrast finnes ej stadgad, men medgifves sådan, om aflösning
(Forts.) finnes att tillgå. Ej heller finnes föreskrift om någon bestämd
hvilotid efter nattvakttjänstgöring, men finnes aflösning, beviljas
i allmänhet så mycken ledighet, som åtgår för ombyte af våta
kläder och intagande af någon föda.
Och det får ej förglömmas, att tullbevakningsbetjäntens
arbete måste utföras i allt slags väder och under ständig vaksamhet,
ty han har ansvar ej blott för staten, hvars rätt han skall bevaka,
utan han står därjämte personligen ansvarig för det gods, som är
under hans tillsyn.
Att under sådana förhållanden krafterna utnötas i förtid är
uppenbart, och jag kan ej finna, att en prutning på några futtiga
tusental kronor för dessa krafters bevarande kan vara vare sig
omtänksamt eller staten värdigt. Detta i all synnerhet som tull¬
verket ju är det mest gifvande af alla statens företag. Utan de
tullinkomster, som dessa bevakningsbetjänte genom ett träget,
enerverande och obehagligt arbete medverka till att bereda staten,
skulle ej miljonerna kunna rulla så lätt till andra, ofta rätt om¬
tvistade ändamål.
Jag kan heller inte tro, att Andra Kammaren här skall följa
utskottet. De tre reservanter som finnas ha angifvit en väg, som
åtminstone öppnar möjlighet för kammaren att låta rättvisa och
billighet få ett starkare uttryck.
Visserligen ha reservanterna i sin reservation något afvikit
från motionen, genom alt förorda ett anslag af 22,000 kronor, i
stället för de i motionen begärda 24,000. Men äfven med denna
lilla minskning skulle för nämnda ändamål summan ökas med
7,000 kronor till vikarier. Och därmed skulle dock behofvet af
ledighet för de ordinarie tullbevakningsbetjänte bättre kunna
tillgodoses, än med det af statsutskottet förordade beloppet. Detta
är äfven ändamålet med motionen.
Till detta kommer, att reservanterna härvid kunna åberopa
sig på generaltullstyrelsens egen framställning förra året och att
ingen ändring behöfver vidtagas i den redan uppgjorda staten.
Enär jag sålunda, herr talman, icke tror mig böra fasthålla
vid motionen, ber jag att få yrka af slag på statsutskottets förslag
och bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar aning, Larsson i Göteborg, Lindberg,
Broomé i Bårslöf, Thylander, Persson i Plöninge, Lundgren och
Hagström.
Herr vice talmannen: Herr talman! Något ord bör väl
ändå sägas till försvar för statsutskottets mening. Jag hade
närmast väntat, att någon af statsutskottets ledamöter, som tillhör
den afdelning, som haft denna fråga till förberedande behandling,
Torsdagen den 27 Februari.
7 N:o L7.
skulle svara den ärade motionären. Nu finner man emellertid,
att två af denna afdelnings ledamöter äro reservanter, och då
vore det ju obilligt att af dem begära något sådant.
Emellertid, såsom framgår af statsutskottets utlåtande rö¬
rande denna fråga, har vederbörande departementschef icke ansett,
att någon höjning af anslaget bort ifrågakomma, allra helst som
det här icke gäller någon rättighet för dessa bevakningsbetjänte
utan det i stället skulle vara en förmån, såsom statsrådet uttryckte
sig, och den förmånen är man, enligt hans lika väl som enligt
statsutskottets uppfattning, i tillfälle att tillgodose på tillfreds¬
ställande sätt genom det anslag, som redan finnes, nämligen
15,000 kronor.
Enligt motionärens åsikt skulle det vara den ansträngande
tjänstgöringen, som skulle påkalla denna obligatoriska ledighet
hvarje år på 15 dagar. Jag känner icke till den tjänstgöring,
som vederbörande bevakningsbetjänte ha på alla platser i landet,
men jag känner dock densamma åtminstone på en del håll, och
min erfarenhet säger mig då, att denna tjänstgöring är allt annat
än ansträngande. Delvis kan den vara ansträngande äfven på
de platser jag åsyftar, men det gäller endast vissa tider af året,
ty på andra tider af året är tjänsten mycket lindrig.
Under sådana förhållanden och med afseende fäst därå, att
denna oetjäntklassökats väsentligt, hvarigenom äfven tjänstgöringen
blifvit lindrigare, så undrar jag, om dock icke goda skäl tala för
statsutskottets mening, och jag ber därför att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Om vi se på
de olika uttalandena, som föreligga i denna fråga, finna vi, att
såväl generaltullstyrelsen och regeringen som statsutskottet och
reservanterna äro eniga i eu punkt, nämligen att det icke skall
vara någon ovillkorlig rättighet för de ifrågavarande befattnings-
hafvandena att åtnjuta semester, utan denna skall anses som en
förmån, hvilken man erhåller vid särskildt sträng tjänstgöring eller
då särskilda omständigheter det påfordra. I denna punkt äro
sålunda alla eniga, men vi skola komma ihåg, såsom af motio¬
nären också framhölls, att, äfven med iakttagande af denna in¬
skränkning, det anslag, Riksdagen beviljat, visat sig för knappt,
och det kan väl icke vara riktigt, att man då undantager från
åtnjutandet af semester bevakningsbetjänte i en stor del af landet,
nämligen den del, som ligger norr om Dalälfven, med undantag
för Riksgränsen, Haparanda, Östersund och Storlien, då ju äfven
dessa bevakningsbetjänte på många ställen kunna vara förtjänta
af 15 dagars semester.
Det är så mycket märkligare att draga en sådan gräns,
som först och främst naturligtvis hvarje dylik måste bli mer eller
mindre godtycklig och man vidare kan göra jämförelser, hvilka
Angående
tullverket.
(Forts.)
N:o 17. 8
Angående
tullverket.
(Ports.)
Torsdagen den 27 Februari.
bestämdt tyda på att någon gräns i förevarande fall icke bör
dragas. Om vi exempelvis taga Gäfle, som ligger strax norr om
gränsen, och jämför hur det ställer sig där med förhållandena å
söder därom belägna platser, t. ex. Öregrund och Östhammar
eller, för att taga en stad, som ligger inne i landet, Uppsala eller
Örebro, så är det alldeles klart att, äfven om seglationstiden är
något kortare i Gäfle, dock tjänstgöringstiden, beräknad i medeltal
för hela året, är betydligt större där än på någon af platserna
för öfrigt. Jag har från tullkammaren i Gäfle fått en utredning
angående tjänstgöringstiden för bevakningsbetjänte där, och ar¬
betstiden för en vaktmästare, som tjänstgjort hela seglationstiden
under förra året, d. v. s. hela detta år med undantag för tiden
från den 1 januari till den 13 april, har visat sig utgöra i medel¬
tal 16,9 timmar per dygn. Han äger icke rättighet att få någon
semester. Då säger man: det är ju alldeles tydligt, att under
de cirka tre och en half månader, då hamnarne i Gäfle äro till¬
frusna och sjöfarten därmed stängd, finnes det rikligt tillfälle för
honom att hvila sig, och därför behöfver han ingen semester.
Ja, detta är icke bevisadt, och det torde, herr talman, i detta fall
behöfvas en utredning om huru hans tjänstgöringstid ställer sig
under vintern. Ty vi skola komma ihåg, att all tillförsel till
Gäfle icke upphör i och med detsamma som hamnarna tillfrysa,
och samma resonemang gäller säkerligen för åtskilliga andra
hamnstäder, som ligga norr om Dalälfven. I alla fall synes mig
sådan tjänstgöring, som jag nu påvisat, vara af den beskaffenhet,
att det vore otänkbart, att en person skall kunna under en längre
följd af år stå ut med den.
Således, från hvilken synpunkt jag än ser denna sak, pekar
allt hän på, att en förnyad utredning bör ske med afseende å
tullvaktbetjäntes semesterfråga. Och då är jag lifligt öfvertygad,
herr talman, om att regeringen, som i så många fall visat sig
behjärta de smås kraf, äfven beträffande denna semesterfråga
icke skall underlåta att vidtaga en sådan utredning. Till dess
en sådan utredning föreligger torde det emellertid icke vara annat
än med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att kammaren
beviljar den summa, som reservanterna föreslagit, hvadan jag,
herr talman, ber att få yrka bifall till den vid punkten fogade
reservationen.
I detta anförande instämde herrar Lindh i Gäfle, Berglund,
Pettersson i Södertälje, Larsson i Lund, Thorsson, Karlsson i
Göteborg, Berg i Göteborg, Sundström, Hammarström, Venner-
sten, Anderson i Baggböle, Larsson i Klagstorp, linne, Johansson
i Oja, Kjellberg, Tengdahl och Warburg.
Hans excellens herr statsministern Lindman: Herr talman,
mina herrar! Då statsrådet och chefen för finansdepartementet
Torsdagen den 27 Februari.
9 JJ:o 17.
är till följd af .sjukdom förhindrad att närvara här i dag vid
behandlingen af sin hufvudtitel, kommer jag att i stället på lians
vägnar göra de inlägg i debatten, hvilka kunna blifva nödvän¬
diga från regeringsbänken,
Hvad då först den nu föreliggande punkten beträffar, så
är förhållandet det, att föregående års Riksdag, på Kungl. Maj ds
framställning, i detta anslag beviljade en förhöjning från 10,000
till 15,000 kronor. Generaltullstyrelsen hade begärt en ökning i
anslaget från 10,000 kronor till 22,000 kronor och motiverat denna
framställning därmed, att man behöfde ett väsentligen ökadt be¬
lopp för att kunna bereda 15 dagars obligatorisk tjänstledighet
eller semester åt de tullvaktbetjänte, som finnas anställda söder
om Gäfle äfvensom vid fyra norrländska gränstullstationer, näm¬
ligen Storlien, Riksgränsen, Haparanda och Östersund. Antalet
af de betjänte, som vid det tillfället kunde komma i fråga, var
625. Generaltullstyrelsen hade räknat ut, att, om alla dessa nu
omnämnda tullvaktbetjänte skulle få dylik 15 dagars tjänst¬
ledighet, ett anslag af 21,060 kronor skulle härför behof vas.
Generaltullstyrelsen föreslog emellertid höjning af anslaget i fråga
till 22,000 kronor, på det att äfven en del andra norrländska
tullvaktbetjänte, såsom i Gäfle, Sundsvall etc. skulle komma i
åtnjutande af sådan ledighet. Nu har antalet af ifrågavarande
vaktbetjänte ökats från 625 till 666, således med omkring 7 %.
Ett anslag af 22,000 kronor skulle därför i det allra närmaste åtgå
för att endast åt tullvaktbetjänte söder om Gäfle äfvensom vid
de fyra omnämnda norrländska gränstullstationerna bevilja 15
dagars kostnadsfri tjänstledighet. Nu har Kungl. Maj:t för sin
del, vid det förhållande att någon ny framställning om höjning af
anslaget — hvilket, såsom jag förut nämnt, i fjol höjdes från 10,000
till 15,000 kronor — icke hos Kungl.. Maj :t blifvit, för proposition
till årets Riksdag, gjord af generaltullstyrelsen, icke funnit någon
direkt anledning att nu återigen vid denna riksdag komma och
begära en förhöjning, endast af den orsak, att en förhöjning i
personalantalet skett med 7 %. Och Kungl. Maj:t har så mycket
mindre haft någon anledning att göra detta, som det icke torde
komma att dröja länge, innan en omreglering af hela tullstaten
kommer till stånd.
Jag har med detta velat förklara, hvarför icke Kungl. Maj:t
äfven i år, liksom i fjol, till Riksdagen kommit med eu fram¬
ställning om förhöjning af nu ifrågavarande anslag.
Herr Larsson i Lund: Med anledning af hvad hans
excellens herr statsministern nyss yttrat, skall jag tillåta mig att
vördsamt erinra, att orsaken till att generaltullstyrelsen icke ansett
sig böra nu framkomma med ny begäran om förhöjning utaf
ifrågavarande anslag säkerligen varit den, att styrelsen med hänsyn
till det vid fjolårets riksdag fattade beslutet ansett en sådan be-
Angående
tullverket.
(Forts.)
N:o 17. 10
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
tullverket.
(Forts.
gäran icke hafva någon utsikt att vinna framgång. Denna om¬
ständighet, eller att generaltullstyrelsen nu icke kommit med
någon framställning om höjning af anslaget, torde emellertid icke
behöfva utgöra något skål för att helt och hållet afslå den be¬
gäran om förhöjning af anslaget, hvilken blifvit af enskilda
motionärer framställd.
Antalet tullvaktbetjänte, som skulle beredas kostnadsfri
ledighet, är nu betydligt högre än hvad det var, då generaltull¬
styrelsen gjorde sin förra framställning, och vid bifall till hvad
Kungl. Maj:t i år föreslagit kommer detta antal att än ytterligare
höjas. Såsom ett af motiven för den begärda ökniDgen af antalet
tullvaktbetjänte har generaltullstyrelsen pekat på en omständighet,
som säkerligen icke torde vara utan sin betydelse äfven för be¬
dömande af den nu föreliggande frågan. Generaltullstyrelsen
bar nämligen påvisat att det, till följd däraf att genom fjolårets
riksdagsbeslut pensionsåldern blifvit ganska väsentligt höjd för
tullvaktbetjänte, blifvit en nödvändighet att åt de äldre tullvakt¬
betjänte, på det att dessa skulle kunna stå kvar i tjänsten till
uppnådd pensionsålder, bereda vida lindrigare sysselsättning än
den, som i allmänhet hvilar på tullvaktbetjänte. Men detta med¬
för naturligtvis ökad arbetstid för de yngre och kraftigare tull¬
vaktbetjänte. Äfven denna synpunkt bör man väl något taga i
betraktande.
Herr Starbäck påpekade de i Galle rådande förhållandena
med afseende på arbetstiden, för att därmed bemöta vissa an¬
märkningar från herr vice talmannens sida. Jag skall tillåta
mig påpeka, att förhållandena vid de större hamnplatserna i den
sydliga delen af landet och vid vår västkust, där seglationen i
regel är öppen året om, äro sådana, att dåvarande tullvaktbe¬
tjänte äro underkastade synnerligen ansträngande och hårdt
arbete.
Det anslag, som det nu är fråga om, är af förslagsanslags
natur. Det är ju icke heller sagdt, att hela detta belopp nöd¬
vändigt skall komma att utgå. Hvad reservanterna velat vinna,
är att bereda generaltullstyrelsen möjlighet att i så stor utsträck¬
ning, som omständigheterna kunna påkalla, tilldela dessa stats-
tjänare välbehöflig hvila, utan att dessa skola därför behöfva
afstå något af sina löneförmåner. Herr talman, jag skall be att
få yrka bifall till reservanternas förslag.
Herr Lindblad i Göteborg: Den föregående talaren har
säkerligen riktigt uppfattat skälet, hvarför icke generaltullstyrelsen
också i år gjort någon framställning om beviljande af högre an¬
slag för ifrågavarande ändamål. När under föregående års riks¬
dag en nedsättning i det af styrelsen begärda beloppet skedde,
så har styrelsen säkerligen tänkt som så, att det icke vore värdi
att redan i år komma fram med en ny framställning i ärendet.
11 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
Men det var icke därom, Rom jag skulle tala, utan detta var
särskildt med anledning af herr vice talmannens förmodan att
dessa tullvaktbetjäntes arbete icke skulle vara så synnerligen an¬
strängande. Af den statistik, som jag här har, framgår det, —
hurudana förhållandena i de 4 största städerna äro, har redan
påpekats — att arbetstiden äfven på mindre platser än de förut
namngifna är tämligen lång. Så t. ex. uppgår i Norrköping,
Landskrona, Ystad, Gäfle och Sundsvall och därmed jämförliga
städer samt Riksgränsens tullstation arbetstiden till 12 ä 14 tim¬
mar per dygn. Detsamma är förhållandet i Uddevalla, Varberg,
Västervik samt därmed jämförliga städer och tullstationer.
Nu har det faktiskt visat sig, att den summa, som förut
varit anslagen för ändamålet, icke kunnat lämna tillfälle att be¬
reda 15 dagars ledighet åt någon tullvaktbetj ant, hvarest han än
befunnit sig. I alla händelser har icke i den stad, jag represen¬
terar, någon tullvaktbetjänt kommit i åtnjutande af 15 dagars
semester. Semestertiden har belöpt sig till högst 7 dagar för
tullvaktbetjänte i Göteborg, och jag förmodar, att tullvaktbetjänte
på andra platser icke heller erhållit någon längre tids hvila. Jag
kan således icke inse, hvarför icke Andra Kammaren skulle kunna
gå med på ett höjdt anslag, — detta så mycket mera som general¬
tullstyrelsen själf i sin framställning till Kungl. Maj:t rörande
förhållandena har påvisat, både att arbetet är ansträngande, och
att det för beredande af lättnad däri kräfves en fullständig om¬
organisation af hela tullverket. Det vore önskligt, om denna
omorganisation med ty åtföljande löneökning för de mindre lön-
tagarne kunde komma så snart som möjligt. Andra Kammaren
kan därför, enligt min mening, godt gå med på den ökning
med 7,000 kronor, som påyrkas af reservanterna, då till följd
däraf icke någon förändring i staten behöfver äga rum, och säker¬
ligen behofvet är trängande. Denna ökning behöfves för att
generaltullstyrelsen skall kunna vidtaga de åtgärder för ledighets
beviljande, som den anser vara af behofvet påkallade.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman! Ja, den
summa, som här är i fråga, är ju ganska liten, så att det, om
man tager hänsyn endast till beloppets storlek, icke är mycket att
tala om, ty det gäller ju då endast, huruvida man skall bevilja
de 7,000 kronor, som reservanterna föreslagit, eller icke. Och
om det gällde endast summans storlek, skulle jag alls icke yttrat
mig i denna fråga.
Men jag undrar, om icke åtskilliga talare här i kammaren
gjort sig skyldiga till ett missförstånd. Det är icke endast sum¬
mans storlek, som det här är fråga om, utan här gäller det, om
vi skola utsträcka rätten till semester, så att sådan skulle till¬
komma äfven tullvaktbetjänte, anställda å platser norr om Gäfle.
Angåendi
tullverket
(Forts.)
N:o 17. 12
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
tullverket.
(Forts.)
Härom gäller frågan, men icke så mycket om summans storlek.
Och det kan väl icke förnekas, att å platser, där under en stor
del af året hamnarna äro stängda och seglationen upphört, det
icke kan vara så nödvändigt att hafva semester åt tullvaktbe-
tjänte, då ju dessa där under 3 ä 4 månader af året icke hafva
något väsentligt att göra. Sådant är icke förhållandet å de platser,
där tullvaktbetjänte redan äga rätt till semester. Men meningen
vore ju att, om summan nu blefve höjd till 22,000 kronor,
ökningen skulle komma dem till godo, som för närvarande icke
ha rätt till semester. Jag vill således framhålla, att här föreligger
bestämdt ett missförstånd hos en del talare och särskild! hos den,
som talade om den ansträngande tjänstgöringen i södra Sverige,
i Landskrona, Ystad m. fl. städer. Ty dessa städer gäller det
icke i närvarande stund, utan endast dem, som äro belägna norr
om Gäfle.
Jag kan således, herr talman, icke finna annat, än att jag
måste yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Starbäck: Herr talman! Jag ber om ursäkt, att jag
ännu en gång begär ordet, men jag måste göra det såsom repre¬
sentant för Norrland, låt vara den sydligaste trakten däraf.
Då det nu är på det sättet — såsom alla äro öfverens om —,
att denna semester icke skulle anses såsom någon ovillkorlig rättig¬
het, utan betraktas såsom en förmån, som i hvarje särskild! fall
skulle pröfvas och därefter tilldelas vederbörande tullvaktbetjänt, och
då naturligtvis samma bestämmelser, som äro fastslagna för trakter
söder om Dalälfven, skulle tillämpas beträffande platser norr om
Daläfven, för så vidt möjligheten till semester komme att utsträckas
till dessa senare platser, kan jag icke förstå risken af att slå in
på denna väg.
Dessutom vill jag ännu eu gång, herr talman, framhålla, att
det ingalunda är säkert, att tjänstgöringen norr om Dalälfven icke
kan vara betydligt strängare än på många platser söder om den¬
samma. Jag skall tillåta mig läsa upp en passus ur den redo¬
görelse, som jag erhållit från tullkammaren i Gäfle, således icke
från tullvaktbetjänte, hvilka ju frågan gäller. Den är icke lång.
Jag anförde visserligen nyss något ur densamma, men jag skall
nu be att få läsa upp ett stycke till däraf: »Enligt gjord beräk¬
ning, grundad på faktiska förhållanden, rörande en vaktmästare,
som varit i oafbruten tjänstgöring under hela nästlidna årets segla-
tionstid, hvilken varade från och med den 13 april till årets slut,
har denna vaktmästare tjänstgjort i medeltal 16,9 timmar per
dygn. Han har under sagda tid tjänstgjort 221 söckendagar och
15 helgdagar, gjort 30 tvåtimmars kvällsvakter och 101 nattvakter».
Och dessutom tillägger tullkammaren, att tjänstgöringen under
den tid, då seglationen har upphört, visserligen icke är så an¬
strängande som under seglationstiden, men att tullkammaren i
Torsdagen den 2? Februari.
13 N:o 17.
alla fall skulle vilja på det varmaste tillstyrka, att någon möjlig¬
het bereddes dessa personer att erhålla semester. Det synes mig,
som om herrarna borde behjärta dessa siffror och bifalla reserva¬
tionen.
Herr Thorsson: Jag är uppkallad af den ärade represen¬
tanten från statsutskottet, som ville påstå, att de, som ville bi¬
falla reservationen, gjorde sig skyldiga till ett missförstånd. Jag
kan icke fatta annat, än att reservanternas förslag innebär en
utsträckt möjlighet för generaltullstyrelsen att bevilja semester,
men att det visst icke innebär möjlighet för generaltullstyrelsen
att gifva semester åt alla tullvaktbetjänte.
Vidare anförde den ärade talaren, att det icke vore riktigt
rätt t. ex., att tullvaktbetjänte norr om Galle — med undantag
af ett par, semester redan tillerkända tullstationer — skulle be¬
redas tillfälle till semester. Jag vill då säga mot detta: År detta
icke riktigt, huru kan det då vara riktigt, att alla tjänstemän,
som äro anställda ofvan om Gäfle, skola hafva betydligt längre
semestertid om året, »när där är ingenting att uträtta», såsom
den ärade talaren uttryckte sig? Är det åter rimligt, att tjänste¬
män vid dessa olika tullkammare skola hafva semester, hvarför
är det då icke rimligt och rätt, att sådan skall beredas äfven
tullvaktbetjänte, hvilkas tjänstgöring naturligtvis står i en viss
proportion till tjänstemännens.
Det kan således icke bli annat än i full konsekvens med
Riksdagens redan fattade beslut, om Riksdagen besluter öka
semesteranslaget, så att semester kan erhållas äfven af tullvakt¬
betjänte, som äro anställda i Gäfle eller å platser norr därom
Men det är icke härom frågan rör sig, utan reservanternas
förslag afser att sätta generaltullstyrelsen i tillfälle att lämna ett
större anslag till semester än det nuvarande, hvilket icke förslår
till mer än 7 dagars semester åt dem, som äro anställda söder
om Gäfle. Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Lindley: Ja, herr talman, utskottets njugghet mot de
lägre aflönade är så mycket mera betecknande, om man betraktar
den i jämförelse med det tillmötesgående, hvarmed utskottet om¬
fattat framställningar om inrättande af nya högre funktionärer
inom tullverket. Om vi såsom exempel taga framställningen från
tullkammaren i Göteborg, så finner man, att där under år 1904
användes extra tjänstemän under 1,486 dagar, under år 1905
1,641 dagar och under år 1906 1,881 dagar, och att man begärt
att få ytterligare 7 ordinarie tjänstemän för att utfylla detta extra
dagantal. Räknar man endast 300 arbetsdagar om året, så skulle
dock, såsom man ögonblickligen finner, denna nya, ordinarie per¬
sonal motsvara ett dagantal af 2,100. Och det är alltså tydligt,
att denna nya personals anställande skall medföra en betydlig
Angående
tullverket.
(Forts.)
Nso 17. 14 Torsdagen den 27 Februari.
Angående lättnad i tjänstgöringstiden för de förut anställda, och detta så
tullverket. mycket mer, som man naturligtvis ändock vid brådskande tillfällen
(Forts.) trots denna stora, ordinarie personal kommer att nödgas anlita extra
hjälp. När man ser detta, undrar man verkligen på, att man
kan på detta sätt »sila mygg och svälja kameler». Och jag tror,
herr talman, att kammaren för att reparera detta missgrepp icke
kan göra annat än att bifalla det af reservanterna framställda
yrkandet.
Öfverläggningen var härmed slutad. Herr talmannen fram¬
ställde proposition dels på bifall till utskottets hemställan i detta
moment, dels ock på afslag å utskottets hemställan och bifall
i stället till den af herr Persson i Tällberg med flere vid mo¬
mentet afgifna reservationen; och förklarade sig herr talmannen
finna den senare propositionen hafva flertalets mening för sig.
Men som votering äskades, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
följande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren med afslag å statsutskottets
hemställan i fjärde punkten l:o) af utskottets förevarande utlå¬
tande n:o 8, bifaller den af herr Persson i Tällberg med flere
vid momentet afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Omröstningen utvisade 91 ja, men 101 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit utskottets hemställan.
Utskottets hemställan i mom. 2:o), som härefter föredrogs,
bifölls af kammaren.
Punkterna 5:o) och 7:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående Punkten 8:o), angående yrkesinspektöremas reseersättning.
yrkesinspek-
töremas rese- j en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad
ersä mg. m<j^0n, n:0 hade herr S. H. Kvarnzehus m. fl. föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta, att yrkesinspektör vid resa i tjänsten
Torsdagen den 27 Februari.
15 NT:o 17.
skulle äga rätt till ersättning från statsverket enligt tredje klassen Angående
af resereglementet af den 13 december 1907. yrkesinspek-
iörerna8 rese-
ersättning.
Utskottet hemställde, att herr Kvarnzelius m. fl. förevarande (Ports)
motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Reservationer hade emellertid afgifvits:
af herr H. It. Törnebladh,
äfvensom af herrar Persson i Tällberg, Hammarlund, Star-
bäck, Larsson i Lund och Ekman i Mo gård, hvilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i anledning af herr Kvarn¬
zelius in. fl. förevarande motion, måtte för sin del besluta, att
yrkesinspektör vid sina tjänsteresor skulle åtnjuta rese- och trakta-
mentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Persson i Tällberg yttrade: Herr talman! I föreva¬
rande punkt har jag icke kunnat biträda utskottets hemställan, och
ännu mindre har jag kunnat ansluta mig till utskottets motivering.
Hvad först beträffar motiveringen heter det, bland annat: »Då
det lärer få förutsättas, att frågan om yrkesinspektöremas upp¬
flyttning i tredje reseklassen vid reglementets affattande varit före¬
mål för pröfning, utan att likväl så ansetts böra äga rum, tilltror
sig icke utskottet att inom så kort tid efter det resereglementet
trädt i kraft och innan någon nämnvärd erfarenhet kunnat vinnas
angående verkan af de nya bestämmelser i fråga om rese- och
traktamentsersättning, som äro i reglementet meddelade, tillstyrka
Riksdagen att för sin del besluta den af motionärerna föreslagna
förändringen i reglementet». Här förutsätter således utskottet, att
det skulle ligga i Kungl. Maj:ts makt att, Riksdagen oåtspord,
efter behag flytta tjänstemän i den ena eller andra klassen af
resereglementet, oaktadt Riksdagen förut har beslutat, under hvilken
klass de respektive tjänstemännen skulle lyda. För min del tror
jag icke, att Kungl. Maj:t har denna rätt. Och jag anser, att
Kungl. Maj:t icke heller bör få denna rätt. Det är därför vik¬
tigt att tillse, att icke Riksdagen godkänner ett utlåtande, som
skulle gifva stöd för en annan uppfattning i den frågan. Det är
för mycket redan det, att Kungl. Maj:t på administrativ väg kan
utfärda ett nytt resereglemente. Man bör därför icke äfven lägga
därtill, att Kungl. Maj:t efter behag skulle kunna uppflytta eller
nedflytta tjänstemän i olika klasser, allt eftersom Kungl. Maj:t
behagar. Jag hoppas därför, att denna kammare, som alltid har
varit rädd om sin konstitutionella rätt, genom ett afslag på
utskottets hemställan skall veta att häfda denna sin konstutio-
nella rätt.
Hvad själfva sakfrågan åter beträffar, kan man nog hysa
N:o 17. 16
Torsdagen den 27 Februari.
'Angående
yrkesinspek-
töremas rese
ersättning.
(Forts.)
olika uppfattning om hvilken ersättning bör utgå till yrkesin-
spektörerna. Men därom torde vi dock alla vara ense, att de
böra hafva betaldt för de kostnader, som äro förknippade med
deras resor, samt att de också böra beredas en fullt själfständig
ställning.
För yrkesinspektörerna ligger det naturligtvis mycket nära
till hands att göra jämförelser med den rese- och traktaments-
ersättning, som tillkommer andra, med dem likställda eller jäm¬
förliga personer, såsom inspektörerna för elektriska anläggningar
och en hel massa andra personer, som motionärerna uti sin motion
hafva omnämnt, och hviika vi finna uti resereglementet upptagna.
Det är visserligen sant, att yrkesinspektörerna hafva godt sällskap,
äfven om de bibehållas i fjärde klassen. Men det är dock tyvärr
så, att man icke kan lefva på godt sällskap, utan det fordras
också någonting mer. Jag erkänner villigt, att Riksdagen haft
goda skäl att afslå de förut gjorda framställningarna i samma
riktning som den nu föreliggande med hänvisning därtill, att ett
nytt resereglemente var under utarbetande. Men nu föreligger
icke längre detta skäl. Vi hafva nu fått ett resereglemente af
den 13 december 1907. Och om vi granska detta reglemente,
skola vi märka, att, om det också skenbart kan synas, som detta
i vissa afseenden medförde fördel framför 1881 års reseregle¬
mente, man dock snart finner, att hvad Kung! Maj:t gifvit med
den ena handen, har Kung!. Maj:t tagit igen med den andra.
Jag har fått uppgift från två yrkesinspektörer, Indika båda äro
ledamöter af denna kammare, huru det, enligt af dem gjord be¬
räkning, skulle ställa sig för dem, om de skulle hafva rest efter
det nya, nu gällande resereglementet af år 1907, eller om de skulle
hafva rest efter det gamla, förut gällande resereglementet. Saken
ställer sig så, att den ena utaf dessa yrkesinspektörer skulle hafva
fått 16 kronor mer, därest han hade rest efter det nya reseregle¬
mentet. Men den andra däremot skulle hafva fått 8 kronor och
80 öre mindre, än han hade fått efter 1881 års resereglemente.
Det lärer således ej gå för sig att längre hänvisa till hvarken att
resereglementet är under omarbetning eller till det resereglemente,
som utkommit, att det skulle beredt yrkesinspektörerna någon
bättre ställning. Vi kunna icke längre komma ifrån att bedöma
frågan efter den uppfattning, som vi nu hafva. Och då vi finna,
att det nya resereglementet under vissa förhållanden till och med
kan ställa yrkesinspektörerna i en sämre ställning än den, som
de hade efter det gamla reglementet, har jag, mina herrar, icke
kunnat komma till någon annan uppfattning än den, som finnes
af mig m. fl. antecknad i den vid betänkandet fogade reserva¬
tionen, till hvilken jag, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Den föregående tala¬
ren yttrade, att hvad Kungl. Maj:t gifvit med ena handen, har
Torsdagen den 27 Februari. 17
Kungl. Maj:t tagit igen med den andra, nämligen genom det om¬
nämnda resereglementet, som för ett par månader sedan utfärda¬
des. Jag kan icke finna, att så är förhållandet. Ty om vi se på
traktamentet i fjärde klassen, skola vi finna, att det är ökadt med
2 kronor, nämligen till 8 från 6 kronor, såsom det var förut.
Och det skulle väl vara mycket besynnerligt, om vi nu, efter att
så nyss hafva fått ett resereglemente, genast skulle börja att tumma
på det, såsom den ärade motionären och de värderade reservan¬
terna hafva föreslagit. Jag tror icke, att det är ett sätt, som bör
få hvarken börjas eller efterföljas.
Sant och visst är emellertid, att om man skulle ändra rese¬
reglementet, såsom här är föreslaget, så skulle helt säkert riksdag
efter riksdag framställningar inkomma från tjänstemän att blifva
uppflyttade j den ena klassen efter den andra; det skulle börjas
med begäran att uppflytta tjänstemän från sjette till femte klass,
därefter från femte till fjärde klass och så undan för undan. Jag
kan icke finna annat, än om motionärens förslag vore rättvist, så
skulle det äfven vara det, om personer i de andra klasserna finge
uppflytta undan för undan, och hvad detta betyder förstå vi allt¬
för väl.
Herrarne kunna ju se litet hvar i resereglementet, hvilkä
personer äro upptagna i fjärde klassen, för att jämföra dem med
yrkesinspektörerna, och jag tror, att herrarne skola finna, att de
äro ungefär lika goda karlar som yrkesinspektörerna i fråga om
kompetens och anseende. Jag vill icke säga annat, än att yrkes¬
inspektörerna böra hafva både rese- och traktamentsersättning.
Men jag ber att få erinra om livilka andra personer äro upp¬
tagna i fjärde klassen och sålunda få åtnjuta samma ersättning
som dessa. Det är kyrkoherdar, kronofogdar, kaptener, läkare,
lärare vid statens läroverk, ryttmästare, borgmästare, attachéer,
rektorer vid skepp3gosseskolor m. fl. Kunna icke dessa personer,
tro herrarne, jämföras med yrkesinspektörerna? Jo, för visso
kunna de det. Yrkesinspektörerna kunna äfven göra sig något
till godo på till exempel resor på landsväg. De få nämligen be-
taldt för skjuts efter två hästar, men de kunna resa efter eu.
Det går bra i våra tider. När de resa på järnväg, hafva de er¬
sättning för transport af reseffekter, både när de stiga på tåget
och när de sluta sin resa. Om de då blott hafva en väska eller
en liten kappsäck, kunna de taga den själfva, hvarigenom de
slippa att betala för transport af reseffekter. Jag tror således icke,
att de personer, som äro upptagna i klass fyra, skola blifva lidande
på sina resor, om de iakttaga noggrannhet under desamma samt
icke slösa och slarfva.
Herr talman, det är på dessa skäl, som jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan och afslag å reservationen.
N:o 17.
Angående
yrkesinspek-
törema8 rese¬
ersättning.
(Forts.)
Herr Kvarnzelius: Herr talman, mina herrar! Det är ett
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 17. 2
N:o 17.
Angående
yrkesinspek-
törernas rese¬
ersättning.
(Forts.)
18 Torsdagen den 27 Februari.
märkligt öde, som denna fråga om yrkesinspektörernas reseersätt¬
ning varit utsatt för. År 1901 framfördes frågan härom utaf en
enskild motionär, men statsutskottet affärdade då denna motion
med motivering, att det naturligtvis icke kunde komma i fråga att
Riksdagen på grund af framställning från enskild motionär vid-
toge någon förändring härutinnan, utan skulle en sådan föränd¬
ring ske, borde initiativ tagas af Kungl. Maj:t. År 1902 före¬
slogs i en kungl. proposition, att yrkesinspektörerna skulle upp¬
flyttas till tredje klassen i resereglementet, men då afvisades fram¬
ställningen med motivering, att, eftersom man snart hade att
emotse ett förnyadt eller revideradt resereglemente, det icke före-
funnes någon anledning att för tillfället vidtaga någon åtgärd.
Sedan återkom Kungl. Maj:t år 1905 med samma förslag, och
det affärdades äfven då med det besked, att man väntade nytt
resereglemente. Nu har detta kommit, och Kungl. Maj:t har icke
funnit lämpligt placera yrkesinspektörerna i en högre klass af
detsamma. Med anledning häraf säger statsutskottets majoritet
nu, att, då Kungl. Maj:t vid uppgörande af det nya reseregle¬
mentet äfven haft denna fråga under ompröfning, utskottet icke
tilltror sig att på en enskild motionärs framställning tillstyrka
Riksdagen att vidtaga någon sådan förändring. Emellertid har
hans excellens herr statsministern i Första Kammaren lämnat
upplysning om anledningen, hvarför Kungl. Maj:t icke föreslagit
någon förflyttning. Den är, att en kommitté, yrkesfarekommittén,
för närvarande har äfven denna fråga under ompröfning, och
man ville afvakta resultatet af dess arbete, innan förändring vid-
toges beträffande denna sak. Därmed faller det skäl, hvarpå
statsutskottet stödt sitt afslagsyrkande, nämligen att Kungl. Maj: t
skulle funnit, att yrkesinspektörerna fortfarande borde stå kvar i
den klass, där de för närvarande äro placerade. Emellertid har
ifrågavarande kommittés ordförande, generaldirektör Åkerman, i
dag i Första Kammaren länmat den upplysningen, att denna kom¬
mitté med all säkerhet kommer att föreslå en förflyttning af yrkes¬
inspektörerna från fjärde till tredje klassen af gällande reseregle¬
mente. Under sådana förhållanden är det icke heller anledning
att på denna grund nu afslå den gjorda framställningen. Det
sista formella skälet måste härmed få anses vara aflägsnadt. Jag
vågar därför hysa den förhoppningen, att Riksdagen nu skall bi¬
falla min och mina medmotionärers framställning.
Herr Sjö gjorde en del jämförelser mellan de personer, som
omnämnas i resereglementet, som jag ber att med några ord få
bemöta. Han sade, att det var personer med en samhällsställ¬
ning fullt jämförlig med yrkesinspektörernas, som för närvarande
reste enligt fjärde klass af gällande resereglemente. Ja, det är
alldeles riktigt, men jag vädjar till herr Sjö, om det icke är så
med de personer han åberopade, att de endast företaga eu eller
annan resa om året, och att det sålunda för dessa icke spelar
Torsdagen (len 27 Februari. 19
någon synnerligen stor roll, om de erhålla 8 eller 11 kronor om
dagen för dessa få dagar. Han nämnde kyrkoherdar, kronofogdar,
borgmästare och läkare. Hvad beträffar de senare ber jag att i
någon mån få korrigera hans uppgift, ty det lär förhålla sig så,
att provinsialläkare och med dem likställda ha rättighet att resa
efter tredje klass och att endast unga tillförordnade sådana få
nöja sig med fjärde klassen.
till yrkesinspektörer behöfs det i alldeles särskildt hög grad
praktiskt och dugligt folk. Vi behöfva härtill förvärfva våra allra
bästa ingenjörer, ty först härigenom kan man förvänta, att de
skyddsanordningar, som de föreslå och tillråda industriidkarne att
använda, bli praktiska, och det är därför för vår industri af stor
vikt och betydelse, att till yrkesinspektörer förvärfvas de allra
bästa krafter, som stå till buds. Om däremot mindre väl kvali¬
ficerade och mindre praktiskt anlagda ingenjörer komma ut som
yrkesinspektörer och genom mer eller mindre opraktiska skydds¬
anordningar ställa så till, att dessa bli till hinder för arbetaren,
återverkar detta på arbetets fortgång och orsakar sålunda förlust
för såväl den enskilde som för det allmänna.
Hvad är det nu för förmåner man bjuder yrkesinspektörerna?
Jo, 5,000 kronor i lön, men som de äro placerade på extra stat,
erhålla de icke pension, när de sluta sin befattning, för så vidt
Riksdagen icke särskildt fattar beslut därom.
I våra dagar, när industriens män ha så väl betaldt, är det
tydligt, att det icke ter sig synnerligen lockande för en ung in¬
genjör att slå in på denna bana, ty han kan utan tvifvel, om han
är praktisk och duglig, förvärfva en bättre ekonomisk ställning i
en enskild industriidkares tjänst. Det är sålunda alldeles klart,
att med de ekonomiska förmåner, som bjudas yrkesinspektörerna,
vi icke i fortsättningen hafva stor utsikt att för dessa befattningar
kunna påräkna de allra bästa krafterna.
Om jag nu också skulle våga en liten jämförelse i fråga om
den rangordning, som resereglementet innehåller, tror jag mig
äfven kunna påpeka några exempel, där yrkesinspektörerna äro
placerade i mindre förmånlig klass än med dem kvalifikativt jäm¬
ställda personer äro, såsom elektriska inspektörer och framför allt
bergmästare, som ju äro yrkesinspektörer på sitt område.
I detta sammanhang vill jag också omnämna ett annat för¬
hållande, som ställer yrkesinspektörerna ofördelaktigt, nämligen
att de icke äga rättighet att vara delägare i något industriellt före¬
tag eller att drifva industri för egen räkning, då det däremot står
bergmästare fullständigt fritt att idka grufdrift och vara delägare
i grufföretag, hvilket gör, att dessa kunna skapa stor enskild för¬
mögenhet vid sidan af sin verksamhet som bergmästare. Det är
en omständighet, som heller icke bör förbigås, när man anställer
jämförelser på detta område.
Det är, mina herrar, icke så synnerligen stora anslagskraf,
Nso 17.
Angående
yrkesinspek-
töremas rese¬
ersättning.
(Forts.)
N:o 17. 20
Torsdagen den 27 Februari.
Angående som hittills framställts för industriens räkning. Det synes mig
yrkesinspek- därför, att detta högst rimliga anspråk, som här är i fråga, borde
kunna af Riksdagen bifallas.
(Forts) Jag tillåter mig sålunda, herr talman, att yrka bifall till herr
Daniel Perssons m. fl. reservation.
Herrar Eriksson i Grängesberg och Karlsson i Fjäl instämde
häruti.
Herr vice talmannen: Herr talman! Reservanterna ha
här till stöd för sin mening anfört, att med hänsyn såväl till
den synnerligen stora vikten af yrkesinspektörernas arbete och
de fordringar, som i följd häraf måste ställas på deras kompetens,
som ock till den omständigheten att åtskilliga tjänstemän, hvilkas
arbete måste anses åtminstone icke betydelsefullare för det all¬
männa än yrkesinspektörernas och som icke behöfva äga större
kompetens än dessa, äro upptagna i tredje klassen, bör motionen
bifallas.
Jag ber att här få göra några jämförelser i detta afseende
för att närmare framhålla, hurusom denna reservanternas mening
vid en närmare granskning icke är så synnerligen tilltalande.
Jag tillåter mig därvid att, såsom ett motstycke till hvad en före¬
gående talare påpekat, få fästa uppmärksamheten på följande
förhållande. Enligt nu gällande resereglemente, sa resa efter
fjärde klassen, bland andra, fiskeriintendent, folkskoleinspektör,
fvringenjör, landtbruksingenjör, m. fl., bland hvilka jag särskildt
fäster mig vid länsnotarierna. Beträffande länsnotarierna, så veta
vi alla, att från den klassen tagas de personer, som i framtiden
skola bekläda sådana viktiga platser som landssekreterare- och
landskamrerareplatserna. Nu lär det förelalla egendomligt, att
man icke kan vara nöjd med att yrkesinspektörerna resa i samma
klass, som, bland andra, omfattar dessa nyssnämnda funktionärer.
Eu alldeles osökt anledning, herr talman, att vid detta till¬
fälle göra en reflexion, är, om man kastar en blick på den nu¬
varande stockholmsbänkens sammansättning. Bland de ärade
representanterna på denna bänk i kammaren finnas ju, utom en
yrkesinspektör, äfven ett par läkare. En läkare är hänvisad till
att enligt gällande resereglemente resa efter fjärde klass. Nu
kan det ju inte falla mig in att i något afseende förneka eller
på minsta sätt vilja förringa den kompetens, som yrkesinspek-
tören på stockholmsbänken har. Men när jag gör eu jämförelse
mellan hans kvalifikationer och kompetens och de ärade läkarnes
på stockholmsbänken kvalifikationer och kompetens, så tycker
jag, att den ärade yrkesinspektören på stockholmsbänken — om
han ville ta den synpunkten i öfvervägande — skulle kunna
finna sig i att resa i samma klass som hans kamrater läkarne
på samma bänk.
Torsdagen den 27 Februari.
21 N;o 17.
Jämförelserna skulle kunna vara många, och jag tror, att,
om man rätt begrundar saken, statsutskottet nog har fullt lika
goda skäl för sin uppfattning som motionären och reservanterna
för sin. Man kan icke säga som den ene af reservanterna, att
yrkesinspektörerna snarare fått det sämre än bättre genom det
nya resereglementet. Hur kan detta vara möjligt, när trakta¬
mentet i det nu gällande resereglementet för dem är höjdt med
2 kronor?
Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets hemställan.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Det kunde ju
vara nog, om jag instämde med herr vice talmannen, men jag
ber ändå att få yttra några ord med anledning af den förste
talarens tolkning af utskottets motiver. Det är val klart, att den,
som har godkänt motivema, äfven bör få tolka dem, och lika
klart är, att den, som icke godkänt dem, inlägger en annan
mening än hvad i dem finnes.
Nu säger den förste talaren, att för den händelse kammaren
godkänner utskottets uppfattning och de motiver, som för den¬
samma i utskottet varit afgörande, så har Riksdagen därmed gifvit
Kung! Maj:t rätt att flytta tjänstemän från en klass till en annan,
Riksdagen oåtspord. Det är ju möjligt, att en sådan tolkning
skulle kunna inläggas i dessa motiver, och man skulle ju kunnat
skrifva dem annorlunda och tydligare. Men när utskottet har
sagt, att utskottet är förvissadt därom, att Kungl. Maj:t äfven
tagit denna fråga under ompröfning, när det nya reglementet
skrefs, och att Kungl. Maj:t då icke fann skäl att tänka på, huru¬
vida en eller annan tjänsteman skulle flyttas från en klass till en
annan, har utskottet alldeles icke föreställt sig, att Kungl. Maj:t
skulle vid reglementets skrifvande göra en sådan omflyttning,
utan utskottet har därvid tänkt sig, att Kungl. Maj:t skulle fram¬
lägga förslag för Riksdagen om den eller den tjänstemannens
öfverflyttning från den ena klassen till den andra. Den tolkningen
är åtminstone den, som majoriteten inom utskottet har inlagt i
dessa motiver.
Nu får jag säga, att detta är en obehaglig fråga att yttra
sig i, helst då den träffar ett par af kamraterna i kammaren.
Men det får man i alla fall inte tänka på, utan yttra sig så godt
man kan i sak.
Nu har äfven af den förste talaren framhållits, att vid detta
resereglementes utfärdande, ha dessa personer, hvarom nu är
fråga, kommit i en nästan sämre ställning, då deras vinst ju
blefve ingen. Låt så vara, men det är väl icke alldeles korrekt,
ty ett faktum är i alla fall, att dagtraktamentet är höjdt från 6
till 8 kronor, och sålunda är det en förbättring af 2 kronor, säga
hvad man vill. Om' man sedan räknar med öfriga faktorer, såsom
t. ex. ersättning för transport af saker, så är ju ersättningen där-
Angående
yrkesinspek-
törernas rese¬
ersättning.
(Forts.)
N:o 17. 22
Angående
yrkesinspek-
törernas rese¬
ersättning.
(Forts.)
Torsdagen den 27' Februari.
för alldeles densamma i såväl tredje som fjärde klassen i det nya
resereglemente!. Om således en tjänsteman skulle flyttas från
fjärde till tredje klassen, så blefve skillnaden den, att han fick
rätt att åka i första klass och debitera staten sofvagnsbiljett för
första klass. Afsikten med dessa förmåner, transport af resgods
och all öfrig reseersättning, är ju icke den, att de skola vara
någon förtjänst för personen i fråga, utan meningen är, att han
skall få af staten jämt så mycket, som han utgifvit. Detta är
ju meningen med resereglemente!. Nu är det klart, att en eller
annan kan göra sig en recett, om han åker billigare och transpor¬
terar sina saker billigare, men man får aldrig taga hänsyn till
sådant vid uppgörande af ett resereglemente, utan endast se till,
att den eller den tjänstemannen skall kunna uppträda med den
värdighet honom vederbör, sålunda sofva i viss klass, betala så
och så mycket för sina effekters transport m. m. Man kan icke
räkna med dessa ersättningar såsom förtjänster, ty om man det
gör, tolkar man icke bestämmelserna rätt, enligt min tanke. Det
är ju i allt fall ett faktum, att dagarfvodet är höjdt.
Nu har denna fråga varit föremål för kammarens öfver-
läggningar flera gånger — detta är fjärde gången —■ och Andra
Kammaren har alltid vidhållit sin ståndpunkt i fråga om den
klass, där nu ifrågavarande tjänstemän skola vara placerade.
Äfven utskottets majoritet bibehåller den uppfattning den hade
sista gången, då denna fråga var före i Riksdagen. Kungl. Maj:t
kom då med förslag att flytta upp dessa tjänstemän i en högre
klass, och utskottet motiverade sitt afstyrkande af propositionen
därmed, att man afvaktade nytt resereglemente för att få se, om
icke rätta tiden då vore inne för att hjälpa dessa tjänstemän.
Nu har hjälpen kommit i form af en ökning i dagarfvodet med
2 kronor. Således är väl Kungl. Maj:t i detta fall tillfredsställd,
då Kungl. Maj:t icke har gjort någon framställning om denna
förändring. Och herrarne må säga hvad som helst i denna sak.
Hvad var det, som föranledde Riksdagen att slutligen skrifva till
Kungl. Maj:t och begära eu förändring i gällande resereglemente?
Jo, Riksdagens skrifvelse år 1895 både börjar och slutar
med att uttala, att den största sparsamhet med statens medel
måtte iakttagas. Hufvudinnehållet i denna skrifvelse är uttryckt
i endast några få rader, hvilka jag därför ber att få uppläsa.
Öfverskriften har följande lydelse: »Riksdagens skrifvelse till
Konungen angående omarbetning af gällande reglemente ----
i syfte att åstadkomma större sparsamhet med statens medel.»
Och så heter det vidare i skrifvelsen: »Då, enligt hvad sålunda
anförts, Riksdagen anser, att besparingar med afseende å de från
statsverket utgående resekostnadsersättningarna kunna vinnas, får
Riksdagen, i anledning af ifrågavarande framställning, hos Eders
Kungl. Maj:t begära omarbetning utaf gällande resereglemente af
den 11 februari 1881 i syfte att, hvad afser resekostnadsersätt-
23 N:0 17.
* TorBdagon den 27 Februari.
ningarna, större sparsamhet med statens medel måtte åstadkom- Angående
mas.» Detta var alltså motivet till att resereglementet borde om- yrkmnspek-
. tortrnas rese~
arbetas. o ersättning.
Nu har Kungl. Maj:t iakttagit en sådan sparsamhet på alla (Korta.)
de områden, Kungl. Magt ansett detta vara möjligt, nämligen i
fråga om ersättningen för transport af saker och i fråga om an¬
talet hästar uti första klass, där en minskning skett. Men sedan,
när Kungl. Maj:t kommit till en annan fråga, nämligen dagarfvo-
dets storlek, har Kungl. Maj:t vidtagit den förståndiga åtgärden
att med hänsyn till att det är något dyrare att lefva nu, än det
var, då reglementet först skrefs, höja detta dagarfvode för samt¬
liga klasser utom för den första. För första klassen är alltså
dagarfvodet detsamma som förut, men för andra klassen har det
höjts från 12 till 13 kronor, för tredje klassen från 10 och till
11 kronor, för fjärde klassen från 6 till 8 kronor och för femte
klassen slutligen ifrån 2 kronor 50 öre till 4 kronor. I alla öfriga
afseenden har Kungl. Maj:t sökt utarbeta reglementet just så,
som Riksdagen önskat, eller så att vederbörande skola få den
betalning, som kan anses vara skälig, men icke heller mer. Man
får således här icke räkna på samma sätt som den förste talaren
gjorde, och säga, att dessa tjänstemän, hvarom nu är fråga, icke
skola få någon större förtjänst än förut. Ja, han sade ju, att
den ersättning, de nu få, icke vore större än förut. Men detta
kan väl icke kallas att räkna rätt. En af dessa tjänstemän har
under året rest under 58 dagar, och med den ökning i dagarfvodet,
som enligt det nya reglementet tillkommer dessa tjänstemän, eller
2 kronor per dag, skulle alltså ersättningen blifva 116 kronor
mer än enligt det förut gällande resereglementet, och för en annan
af ifrågavarande tjänstemän, hvilken har 41 resdagar, skulle mot¬
svarande ökning blifva 82 kronor. Jag har därvid icke tagit med
ersättningen för transport af reseffekter eller ersättningen för
skjuts.
Här har såsom skäl för att de nu ifrågavarande tjänste¬
männen borde flyttas från fjärde klassen till den tredje, anförts
det, att i tredje klassen äro upptagna åtskilliga, som icke ha
större värdighet än de förstnämnda tjänstemännen. Ja, det vill
jag icke förneka, men om herrarne börja på att plocka på rese¬
reglementet, så kan jag försäkra herrarne, att ni aldrig skola få
det sådant, att alla bli till lags — det är ingen möjlighet. Det
skall alltid heta, att af de hundratals ämbets- och förtroendemän,
som äro upptagna i de olika klasserna, har den och den lika
mycket betaldt som en annan, hvilken förts till en högre klass,
eller att den och den bör uppträda med lika mycken värdighet
som den och den, hvilken står i klassen öfver honom, och att
således äfven dessa andra böra flyttas upp i en högre klass. Nu
kan man emellertid gå eu annan väg. Om det t. ex. finnes
någon i tredje klassen, som kan anses vara jämställd med någon
N:o 17. 24
Angående
yrkesinspek-
törernas rese¬
ersättning.
(Forts.)
Torsdagen den 27 Februari. •
i fjärde klassen, så skulle man ju kunna flytta ned denne, som
står i tredje klassen, till fjärde klassen. Då tror jag, att man
skulle få hjälp af ganska många. Detta är en lika säker, god
och rättvis väg som den andra väg, man här velat beträda.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan i förevarande punkt.
Herr Kvarnzelius: Med anledning af hvad den siste talaren
yttrade om att jag här ville ha ett uttalande af kammaren till
förmån för den ställning, jag i denna fråga möjligen skulle komma
att intaga inom yrkesfarekommittén, ber jag att få protestera
mot att en sådan mening lägges in i motiven till den af mig
väckta motionen. Det var emellertid icke för att uttala denna
protest, som jag begärde ordet.
Af den siste talarens anförande framgick, att vederbörande
skulle kunna göra en rätt af sevärd förtjänst därigenom, att de
reste i andra klass, men i enlighet med resereglementets bestäm¬
melser hade rätt att debitera statsverket efter första klass. Ja,
det är nog möjligt, att många göra så, men hvad yrkesinspek-
törerna beträffar, tror jag, att det hör till sällsyntheterna, att de
kunna begagna sig af ett sådant system; åtminstone går det icke
uppe i Norrland, ty norr om Stockholm medfölja, såsom bekant,
icke några första klass vagnar i tågen. Där ha således yrkes-
inspektörerna lika litet som några andra rätt att debitera högre
än för den klass, som faktiskt förekommer, nämligen andra klass,
och de kunna alltså icke där göra sig någon förtjänst på antydt
sätt. För öfrigt resa ju yrkesinspektörerna merendels endast
korta distanser, och det är ju så, att en resande icke under alla
förhållanden har rätt att åka i första klass, utan endast för så-
vidt hans resa gäller ett visst antal kilometer. Detta senare gör
också, att yrkesinspektörerna icke kunna på sätt, här sagts, skaffa
sig en extra förtjänst genom att köpa en billigare biljett, än
hvad de ha rätt att debitera statsverket.
Kärnpunkten här är naturligtvis den, att vi skola ordna
det så, att yrkesinspektörerna, när de afslutat en resa, verkligen
kunna säga: här ha debet och kredit gått jämt ihop för mig.
Och det är ur den synpunkten, som jag fortfarande vågar på¬
stå, att 8 kronor är alldeles för htet dagarfvode för en yrkes
inspektör. Våra handelsresande, som i fråga om social ställning
väl icke kunna sättas högre än yrkesinspektörerna, disponera i
genomsnitt 10 ä 15 kronor per dag för sina utgifter till mat och
logi, och den, som har rest aldrig så litet, har nog gjort den
erfarenheten, att man icke kommer så synnerligen långt med 10
eller 11 kronor om dagen. Förhållandet är ju det, att yrkes¬
inspektörerna stanna högst en dag på hvarje plats, och då måste
de gifvetvis bo på hotell. Där skola de, förutom betalning för
rummet, gifva drickspenningar åt en stor stab af betjäning. Det
Torsdagen den 27 Februari.
25 Nio 17.
är ju ock så, att drickspenningarna ofta gå till mer än hela Angående
hotellräkningen. Då är det lätt att räkna ut, att man inte kommer
så synnerligen långt med en 10 kronor om dagen, och den erfaren- ersättning.
heten höra ju Andra Kammarens ledamöter ha förskaffat sig (Forts.)
under sitt riksdagsmannaskap, att 10 kronor om dagen äro ganska
lätt förbrukade, utan att man därför behöfver göra sig skyldig
till några extravaganser. Jag tror således, att man äfven ur
denna synpunkt kan våga göra det påståendet, att det är en
mycket rimlig begäran, som här är framställd.
Jag är fullständigt ense med herr Carl Persson om inne¬
börden af Riksdagens skrifvelse år 1895, i hvilken Riksdagen
begär en reformering af det gällande resereglementet, men jag
är icke lika öfvertygad som han därom, att denna reform verk¬
ligen har blifvit gjord i och med det nya resereglementets till¬
komst. Jag tror, att man här skulle kunna göra än större be¬
sparingar. Jag har den uppfattningen, att de besparingar, som
äga rum genom minskning af antalet hästar och i fråga om
ersättning för transport af effekter, äro rena bagateller i jäm¬
förelse med hvad som skulle kunna ske på annat sätt. Nog
borde man väl kunna slå fast den satsen, att den, som reser i
andra klass, icke äger rätt att debitera statsverket för mera, än
hvad resan i själfva verket kostar, så att man kommer ifrån det
oefterrättlighetssystem, som ligger däri, att en tjänsteman gör sig
en oskälig vinst genom att debitera en högre klass än den, han
åkt i. Men icke skall väl denna omständighet läggas till grund
för beslutet i nu föreliggande fråga, där det ju gäller personer,
som sällan eller aldrig äro i tillfälle att debitera på ett dylikt sätt.
Jag vidhåller således mitt yrkande om bifall till reserva¬
tionen.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen i öfverensstämmelse med de yrkanden, som under
öfverläggningen förekommit, proposition först på bifall till ut¬
skottets hemställan i denna punkt och vidare på afslag å berörda
hemställan och bifall i stället till den af herr Persson i Tällberg
med flere vid punkten afgifna reservationen; och fann herr tal¬
mannen den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande
ja godkänd. Votering begärdes emellertid, i anledning hvaraf nu
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hem¬
ställan i åttonde punkten af utskottets förevarande utlåtande
n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 17.
26
Torsdagen den 27 Februari.
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr Persson i Tallberg med flere vid
punkten afgifna reservationen.
Omröstningen utföll med 138 ja mot 53 nej, hvadan kam¬
maren alltså i denna punkt bifallit utskottets hemställan.
Punkterna 9:o)—12:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående
generaltull- Qgp
styrelsens
tullbehand¬
lings- och upp-
lysningsbyrä.
Punkten 13:o), angående generaltullstyrelsens tullbehandlings-
upplysningsbyrå.
Efter punktens föredragning begärdes ordet af
Herr Röing, som anförde: I den motion, som jag framlade
vid 1906 års riksdag angående inrättande af en tullteknisk byrå,
framhöllos fördelarne för såväl näringslifvets män som för staten,
om en dylik byrå kom till stånd. Dock påpekade jag som en
oafvislig nödvändighet enligt mitt förmenande, att ett samarbete
skulle komma till stånd mellan denna byrå och näringslifvets män,
samt att de tulltjänstemän, som insattes i denna byrå, hade den
nödvändiga tulltekniska utbildningen, för att byrån skulle bbfva
till den nytta, som vi motionärer hoppades.
Som man finner af herr statsrådet och chefens för finans¬
departementet yttrande till statsrådsprotokollet beträffande denna
punkt, har regeringen redan i början af juli månad i fjor anbe¬
fallt öfverståthållareämbetet och samtliga länsstyrelser att vända
sig till handels- och industrikammare samt fabriksföreningar i
Stockholm för att inhämta deras yttranden i denna punkt samt
sedermera inkomma med dessa yttranden och egna utlåtanden.
Af Kungl. Maj:ts proposition framgår emellertid, att icke alla dessa
yttranden inkommit till regeringen, hvilket är orsaken till att
något samarbete mellan den tulltekniska byrån och näringsidkame
ännu icke kommit till stånd. Jag ber därför att få uttala den
förhoppningen, att dessa yttranden måtte så snart som möjligt
inlämnas till regeringen för att detta samarbete måtte kunna
etableras.
Men hvad jag särskild! velat yttra några ord om är till¬
sättandet af tjänsterna i den tulltekniska byrån. Jag tillät mig
vid den kungl. propositionens behandling i kammaren i fjor an¬
gående denna byrå framhålla den oafvisliga nödvändigheten
af att tjänstemännen i denna byrå voro tulltekniskt utbildade och
således män, hemmastadda i varukännedom. Icke endast en massa
olika korporationer landet rundt har uttalat sig i samma riktning,
utan då regeringen ansåg, att tulltaxekommittén satt inne med
Torsdagen den 27 Februari.
27 Nso 17.
sakkännedom i denna fråga, vände sig regeringen till densamma Angående
och anhöll om yttrande. Tulltaxekommittén har i sitt utlåtande S^eraltull-
beträffande denna fråga framhållit, »att vid tillsättning af ifråga- tullbehand-
varande befattningar hänsyn bör tagas till tullteknisk utbildning, Ungs- och upp¬
gå, att jämväl de underordnade tjänstemännen voro i varukänne- lymingshyrå.
nom väl förfarna». Huru ha nu regeringen och generaltull- (Forts.)
styrelsen uppfattat dessa uttalanden? Jo, de ha icke fäst sig
vid dem på minsta sätt. Först och främst har en jurist till
satts som sekreterare, och när registrator- och aktuariebefatt-
ningen skulle tillsättas, så utsågs därtill en extra ordinarie
hofrättsnotarie. Det är att bemärka, att innehafvaren af denna
sista befattning — registrators- och aktuariebefattningen — är
den person, som i första hand träder i beröring med allmän¬
heten och bland annat skall tillhandagå ämbetsmyndigheter och
enskilda med de upplysningar, hvilka han är i tillfälle lämna;
att i de till byråns handläggning hörande ärenden, för hvilkas
beredning erfordras inhämtande af utlåtanden från myndigheter
eller sakkunnige eller införskaffande af handlingar eller varuprof
m. in., ombesörja detta etc., frågor af den art, att det skulle vara
mera i öfverensstämmelse med syftet med byråns inrättande, om
registratorn vore tulltekniskt utbildad. Generaltullstyrelsen och
sedermera Kungl. Maj:t vid klagomåls afgörande har ansett, att
tullteknisk sakkunskap vid denna befattning vore betydelselös,
och endast fäst afseende vid den sökandes större eller mindre
vana vid kansligöromål. Och, mina herrar, generaltullstyrelsen
har i sitt yttrande till Kungl. Maj:t, när frågan afgjordes, påpekat,
att för den händelse Kungl. Maj:t icke kunde utse den extra
ordinarie hofrättsnotarien till registrator och aktuarie i den tull¬
tekniska byrån, så ansåg styrelsen, att en ordinarie postexpeditör
borde utses framför de tulltekniskt bildade personer, som sökte
befattningen. Ja, längre kan väl icke en styrelse gå i sitt ut¬
låtande. Jag vill dock påpeka, att den ordinarie postexpeditör,
som blef förordad framför de tulltekniskt bildade tulltjänstemännen,
visserligen är en person, som någon kortare tid på dagen tjänstgör
på tullstyrelsens revisionsbyrå som biträde åt revisorn, men man
kan icke säga, att han har denna plats annat än som bisyssla,
så mycket mer som han aldrig handlagt praktiska tullgöromål.
Jag kan icke annat än på det lifligaste beklaga, att generaltull¬
styrelsen och sedermera Kungl. Maj:t så fullständigt —--
Herr talmannen yttrade nu, att han finge erinra den ärade
talaren om innehållet i 90 § regeringsformen.
Herr Röing fortsatte härefter:--underkänt dessa syn¬
punkter, och jag anser, herr talman, att denna tulltekniska byrå,
som vi gå att lämna anslag till, icke har blifvit så sammansatt,
ff:o 17.
Angående
underhåll och
reparation af
publika bygg¬
nader.
28 Torsdagen den 27 Februari.
att den kan vara till den stora nytta, som vi alla näringsidkare
hade hoppats.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Efter föredragning af pimsten 14:o), angående underhåll och
reparationer af publika byggnader, lämnades på begäran ordet till
Hans excellens herr statsministern Lindman, som yttrade:
Herr talman, mina herrar! Denna punkt, den 14:de punkten, an¬
gående extra anslag af 50,000 kronor till underhåll och repara¬
tioner af publika byggnader, har föranledt en anmärkning af ut¬
skottet. Utskottet har ansett det önskvärdt, att alla anslag till
nybyggnader eller reparationer begärdes på en gång. Med anled¬
ning Häraf ber jag få erinra, att öfverintendentsämbetet har till
sitt förfogande ett ordinarie anslag å 250,000 kronor till underhåll
och reparationer af publika byggnader och därjämte det ifråga¬
varande extra anslaget på 50,000 kronor. Båda dessa anslag har
öfverintendentsämbetet användt om hvarandra för underhåll och
reparationer af byggnader. Det extra anslaget har tillkommit
därför, att öfverintendentsämbetet fick vård om allt flera och flera
byggnader och därför att arbets- och materialprisen stego. Nu är
det gifvet, att då fråga uppstått att uppföra större nybyggnader
eller större nyinredningar, så ha omkostnaderna därför icke kunnat
tagas af underhålls- och reparationsanslaget, utan Kungl. Maj:t
har af Riksdagen begärt extra anslag, för att detta arbete skulle
kunna fullgöras. Men detta har icke enligt öfverintendentsämbetets
mening ansetts innebära hinder för att samtidigt använda någon
del af underhålls- och reparationsanslaget för ett behöfligt under¬
hållsarbete å en annan del af samma byggnad, då — såsom öfver¬
intendentsämbetet framhållit — beträffande dessa hus icke endast
nybyggnader och större underhållsarbeten utan också reparationer
visat sig vara behöfliga. Hvad särskildt beträffar de två läns¬
residensen i Jönköping och Kristianstad, begärdes för residenset i
Jönköping vid förliden riksdag ett anslag för ett större ändrings¬
arbete, men samtidigt anmälde öfverintendensämbetet — och det
finnes intaget i Kungl. Maj:ts proposition —- att kostnaden för
reparationen af fasaderna, 6,000 kronor, skulle tagas från under-
hållsanslaget. Beträffande nybyggnaden vid residenset i Kristian¬
stad råder samma förhållande. Öfverintendentsämbetet har ansett,
att reparationen af fasaderna för 3,000 kronor skulle bekostas af
samma anslag, oaktadt ämbetet begärt extra anslag af Riksdagen
för nybyggnad på samma residens.
Det är endast detta jag velat meddela för att i någon mån
beriktiga uttalandet af statsutskottet.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll hvad utskottet hemställt.
Torsdagen den 27 Februari.
29
N:o 17.
Punkterna 15:o)—27 :o).
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 28:o).
Lades till handlingarna.
Punkten 29:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Härefter föredrogs punkten 30-.o) angående understöd till understöd för
rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande af regelbunden uppehållande
ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna, och af ångfartygs-
lämnades därvid ordet till: förbindelse
mellan
Hans excellens, herr statsministern Lindman, som anförde:
Herr talman, mina herrar! I föreliggande punkt ber jag få erinra länderna.
därom, att Riksdagen år 1906, då fråga förevar om subvention
åt den s. k. La Plata-linjen, beslöt, att vid lämnandet af subven¬
tionen skulle fästas som villkor, att den sista hamn, som af bo¬
lagets båtar anlöptes, skulle vara svensk, med undantag däraf att
de skulle få gå in i engelsk hamn för att hämta kol. Last skulle
de sålunda icke få taga i senare hamn än svensk. Bestämmelsen
härom intogs i kontraktet med bolaget, men det dröjde icke länge,
förrän olägenheterna af densamma började visa sig. Förut gingo
nämligen dessa båtar hvart som helst, och de togo lastfyllnad i
norska hamnar, när de icke fingo full last i svensk hamn. De
kompletterade sålunda där sin last, och det är naturligt, att de
icke ansågo sig förhindrade att så göra. Men sedan subvention
var gifven och ofvannämnda villkor stipulerats i kontraktet, kunde
de icke göra på det sättet. Nu inträffade det på grund däraf,
att en utländsk linje uppkom, som i stället anlöpte ifrågavarande
norska hamnar och tog den last, som de svenska båtarna förut
icke voro förmenade att intaga.
Det är detta villkor, som Kung! Maj:t nu föreslår Riks¬
dagen, att det måtte bortfalla, så att nämligen bolaget må äga
rätt att låta sina båtar gå in i främmande hamn efter den svenska,
hvarigenom denna med andra ord icke behöfver vara den sista.
Mot detta har utskottet ingenting haft att invända. Men det
gör en erinran i ett annat afseende, nämligen att det borde in¬
föras bestämmelser i kontraktet, att frakten från utländsk last¬
ningshamn icke finge sättas lägre än från svensk för samma slags
varor. Det är just mot denna del af utskottets motivering, som
jag ber att få yttra mig.
För det första synes det mig, som om det redan i kon-
N:o 17. 30
Torsdagen den 27 Februari.
Angående traktets § B funnes fullt betryggande korrektiv mot missbruk i
Upphållande falL. Denna Paragraf har nämligen följande lydelse: »Från
af ångfartygs- Sverige till La Plata-länderna afgående fartyg må icke, förrän
förbindelse allt för befordran med fartyget erbjudet, till La Plata-länderna
mellan destineradt, svenskt gods antecknats för inlastning i fartyget, tagas
La Platå- 1 ansPråk för fraktande af annat gods.» Genom denna bestäm-
länderna. ruelse är sålunda bolaget förhindradt att taga något utländskt
(Forts.) goc^ förrän det intagit allt det svenska, som antecknats för in¬
lastning.
Nu kan ju den anmärkning, som af utskottet blifvit gjord,
vid första påseendet synas ganska naturlig, nämligen att de svenska
varorna böra ha lika billig frakt som de utländska, och det sär-
skildt därför att de icke via norsk hamn skola inlastas å svenska
båtar. Men en sådan anordning kommer att medföra en del
olägenheter eller rättare, gagnet af förändringen kommer icke att
vinnas, om denna utskottets bestämmelse får stå kvar.
För det första vill jag härom säga, att de utländska linjerna,
genom att sätta ned frakten endast helt obetydligt under hvad
det svenska bolaget fastställt för varor från Göteborg, kunna taga
de norska varorna. De äro därvidlag bättre ställda i konkurrensen
än de svenska båtarna, ty de kunna sätta ned frakten för endast
de varor, som inlastas i norsk hamn, under det den svenska linjen
måste göra detsamma icke blott för dessa utan äfven för de varor,
som tagas i svenska hamnar.
Det synes mig, som om man för öfrigt icke behöfde vara
så rådd, enär det i kontraktet äfven finnes en bestämmelse om
maximitaxor för varor från svensk hamn, hvilka taxor fastställts
af Kungl. Maj:t, som därvid tagit hänsyn till de frakter, som be¬
talas för varor från Hamburg och andra sådana platser till La
Plata-länderna. Man kan sålunda icke invända, att rederibolaget
skulle sätta frakten för högt för varor från svensk hamn på be¬
kostnad af dem, som inlastas i främmande hamn, ty däremot
finnes korrektiv i paragrafen om maximitaxor.
Slutligen vill jag erinra därom att, då Riksdagen i fjol be¬
handlade en liknande fråga, nämligen om subvention åt ostasi¬
atiska bolagets båtar, det icke blott ej förekom villkor, utan det
uttalades bestämdt, att bolaget ovillkorligen måste för att kunna
äga bestånd hafva rättighet att anlöpa främmande hamnar, såsom
Köpenhamn och Antwerpen, för att taga lastfyllnad. Och jag kan
icke se,, hvarför ej La Plata-linjen borde ha samma ställning som
ostasiatiska kompaniet i detta fall.
Rederiet kan ju icke göra regelbundna trader på norska
hamnar, ty det måste först taga alla de svenska varor, som finnas
antecknade för inlastning, och man kan icke på förhand veta, om
det finnes möjlighet att inlasta något vidare i norsk hamn. Men
om båtarna icke bli fullastade i Göteborg, synes det mig olämpligt,.
om de icke skulle få gå in i norsk hamn och taga komplettering,
SI N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
som de skulle kunna få, om frakten sattes lägre. Det vore att Angående
lägga ett onödigt liårdt band på rederiet, och det är därför jag Uppehållande
hade hoppats att få en ändring till stånd i detta fall, ty annars aj ångfartygs-
blir resultatet endast, att man premierar den utländskakonkurrensen, förbindelse
Jag hade därför tänkt mig, att det vore lämpligt, om de tre < mellan
sista raderna af utskottets motivering om likställda frakter finge
utgå, men därest detta icke läte sig göra, att man då åtminstone länderna.
skulle ändra utskottets motivering på det sätt, att bolaget finge (Fort8.)
rättighet att anlöpa främmande hamn efter den svenska, men att
Kungl. Maj:t skulle medgifva det endast för ett år i sänder, så
att, i händelse missbruk uppkomme, Kungl. Maj:t skulle kunna
rätta sådant till ett följande år.
Herr Ekman i Göteborg. Herr talman, mina herrar! Oaktadt
de skäl, som nyss framlagts från herr statsministerns sida i den
föreliggande frågan om villkoren för anlöpande af norsk hamn,
så ser jag mig nödsakad att uttala en afvikande mening. Hans
excellens yttrade, att § 3 i det föreslagna kontraktet skulle skydda
de ' svenska exportörerna för alla olägenheter däraf, att en lägre
frakt funnes satt från en annan hamn än den svenska. Gifvetvis
är det mycket bra, att man har företräde till lastrum, men enligt
min åsikt är det äfven nödvändigt, att man har företräde till
samma frakt som den, hvilken ett konkurrerande lands exportörer
kunna använda. Jag har intet att invända däremot, att La Plata-
linjens ångare få, efter det de i svensk hamn intagit last, anlöpa
en annan hamn — antagligen i främsta rummet en norsk — och
där intaga lastfyllnad. Men hvad jag för min del absolut måste
hålla få på, det är, att den last, som intages i ett annat land, icke
må få befordras till Argentina till lägre frakt än den, som beräknas
för svenska varor af samma slag. Anledningen är den, att då
vi med subventionen icke i främsta rummet afse att skapa en
direkt ångbåtslinje Sverige—Argentina, utan hufvudändamålet är
att befordra och upparbeta en svensk export, det skulle vara i
synnerlig grad olyckligt, om ett land, som är så närbeläget som
Norge och till utskeppning har varor af precis samma slag som
dem, vi utskeppa till Argentina, skulle få dessa exporterade till lägre
frakt. Följden skulle kunna blifva beträffande exempelvis trä¬
massa — en artikel, i fråga om hvars export till La Plata-länderna
Sverige och Norge äro ungefär likställda — att, om denna kunde
befordras till låt oss säga 5 shilling pr ton billigare från Kristiania
än från Göteborg, den norske exportören kunde sälja sin vara
fika mycket billigare än den svenske exportören och på det sättet
beröfva denne alla beställningar på denna vara. Detta kan ju
icke vara meningen, men följden blefve verkligen den, att staten
ofrivilligt skulle gynna ett annat lands export. Det skulle äfven
kunna hända, att svenska varor på detta sätt sökte sig väg öfver
Nio 17. 32
Torsdagen den 27 Februari.
mellan
Sverige och
La-Plata-
länderna.
(Forts.)
Angående Kristiania, och något sådant är väl ändå ej alls meningen att
understöd för uppmuiltra.
afångfartygs- Det ^nnes ett annat sätt för bolaget att gå till väga, i fall
förbindelse denna lastfyllnad i norsk hamn icke skulle kunna erhållas genom
konkurrens med utländska linjer. Om jag tänker mig, att en
svensk ångare komme till Norge för att erhålla lastfyllnad och
därifrån samtidigt afginge en ångare, tillhörig en linje, som toge
lägre frakt, då skulle vi gå miste om denna last, om vi ej taga
samma frakt. Jag kan ej se, hvarför bolaget ej skulle kunna
beräkna samma frakt från svensk hamn till Argentina, som ut¬
ländskt bolag utan någon subvention kan acceptera från norsk
hamn till samma plats. Ehuru regeringen bestämmer maximi-
taxan för denna subventionerade linje, så är det dock bra att
äfven inom denna taxas ram kunna konkurrera med utländska
linjer, som kunna befordra godset från annan hamn än svensk,
ty eljest kunde det hända, att de svenska exportörerna delvis
finge betala frakten för utlandets export.
På grund af dessa skäl och då jag icke ser, att det kan
vara någon olägenhet förbunden med detta villkor, så måste jag
hålla därpå, att det får kvarstå.
Hvad beträffar den omständigheten, att ostasiatiska kompaniet
i sitt kontrakt med staten icke har fått något sådant villkor in-
rymdt, oaktadt äfven detta åtnjuter en mycket riklig subvention,
så tillåter jag mig påpeka, att dessa fall icke äro helt och hållet
analoga. Då ostasiatiska kompaniet icke kan i svensk hamn
få full last för sina fartyg, så går det i regeln till Antwerpen och
inlastar där en vara, som icke produceras i Sverige. I allmänhet
blir det tungt gods i stora kvantiteter, t. ex. byggnadsgods, järn-
vägsräler och annat dylikt, som icke tillverkas i Sverige. Be¬
träffande detta slags gods går det naturligtvis lätt att medgifva
bolaget frihet i fråga om fraktsatserna, under det att, då fråga
är om en vara af precis samma slag som en i Sverige tillverkad,
det blir en direkt handelskonkurrens.
Under andra förhållanden skulle jag icke hafva framställt
ett sådant yrkande, men det är verkligen en så viktig sak för
vår export, att icke ett närgränsande land genom denna subven¬
tionerade linje får billigare frakt för sina varor, att jag, herr tal¬
man, tillåter mig vidhålla mitt yrkande, att detta villkor i aftalet
med La Plata-linjen må kvarstå.
Häruti instämde herr Svensson i Skyllberg.
Herr O dman: Herr talman, mina herrar! Som jag har
åhört förhandlingarna i statsutskottet, så vill jag säga några ord
om det intryck, jag därifrån har. Från vederbörande utskotts-
afdelning kom förslaget i samma skick, som Kung! Maj:t fram¬
lagt det, d. v. s. utan uågot bifogadt villkor. Vid behandlingen
Torsdagen den 27 Februari.
33 N:o 17.
inom utskottet in pleno blot i sista stund ett yrkande gjordt Angående
därom, att det villkor skulle göras, att bolaget icke får taga iägre understöd för
frakt från utlandet än motsvarande frakt från Sverige. Och jag afånqfarttms-
tänkte nog på, att detta icke var så rätt, men ville ej då i hastig- förbindelse
heten göra något annat yrkande. Sedan jag emellertid närmare tänkt mellan
på frågan, bär jag fått klart för mig, att vi här med ena handen Sverige och
återtaga, hvad vi med den andra gifvit. Vi hafva gifvit bolaget änderna
rättighet att anlöpa annan hamn än den svenska för att kom- ,j, . i
plettera sin last, men i samma penndrag hafva vi bestämt, att °r
bolaget icke får konkurrera med andra bolag, d. v. s. ej får taga
lägre frakt än från svensk hamn. Sålunda kan en konkurrerande
dansk linje, som uppkommit, sedan detta bolag bildades, och som
egentligen lagt an på konkurrens med det svenska bolaget, synner¬
ligast om den norska utskeppningen på La Platå, på detta sätt
blifva gynnad af den svenska Riksdagen, om vi nämligen taga det
villkor, som utskottet har föreslagit. Ty den danska linjen be-
höfver endast sätta ned frakten 6 pence eller 1 shilling under
den normala, så kan icke det svenska bolaget göra något däråt.
Detta har aldrig varit statsutskottets mening, det vet jag. Och
naturligtvis icke heller regeringens. Meningen var att åstadkomma
en förbättring och ej en försämring.
Man talar här endast om, att det skulle vara fråga därom,
att den svenska lasten kunde gå till Kristiania och där utlastas
för eu billigare frakt. Men man tänker ej därpå, att det äfven
finnes andra hamnar i utlandet, där man kan komplettera lasten,
t. ex. Antwerpen. Den talare, som nyss hade ordet, nämnde, att
det ostasiatiska kompaniet, som ej är betungadt med ett villkor
att ej få anlöpa utländsk hamn, just brukar anlöpa Antwerpen
för att komplettera. Men då är ju det endast fråga om räls och
dylikt, som ej produceras i Sverige, och det är väl ej meningen,
att vi skulle tvinga rederiet att, när det ej fått full last från
Sverige, gå med halflastade fartyg till La Platå, d. v. s. hindra
det att göra en liten smula affär genom att fylla sina lastrum
äfven med andra varor, äfven om de draga biiligare frakt. Så
sköta sig alla andra rederier, och så böra väl äfven våra få göra.
Det talades vidare om frakterna. Ja, regeringen har förbe¬
hållit sig rätt gentemot bolaget att äfven få granska fraktsatserna.
Vi behöfva sålunda ej vara rädda för att dessa skola komma att
öfverskrida de normala. Jag kan ej annat se, än att, om Riks¬
dagen håller på hvad utskottet föreslagit, den gynnar icke det
svenska bolaget, utan tvärtom stjälper detta och gynnar kon¬
kurrensbolagen. Med alla kontrakt är ju meningen den, att man
ej onödigtvis skall införa några villkor, som kunna skada den
ena parten, om de ej på samma gång gagna den andra. Men
det har man här gjort. Man har infört en passus, som ser nog
så oskyldig ut, men som skadar rederiet utan att gagna någon.
Nu kunna vi icke bestämma några frakter från Norge för det
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 17. 3
X:o 17. 34 Torsdagen den 27 Februari.
Angående konkurrerande bolaget, de må vara lägre eller högre. Det är blott
understöd för från Sverige, som vi kunna bestämma frakterna för våra sub-
uppehållande venti0nerade båtar. Då vore det märkvärdigt, om ej den fria
förbindelse konkurrensen skulle få gorå sig gällande till gagn för våra svenska
mellan bolag. Om man nu vill gå in på hvad statsministern här före¬
stående och slagit, nämligen att låta kontraktet endast gälla för ett år i sänder,
La Platå- gå regeringen rättighet att draga in den ifrågavarande sub-
rn TT' ventionen, om rederiet skulle missbruka denna rättighet, och rederiet
(torts.) komme sålunda att arbeta under en ständig uppsikt och skulle
därför noga akta sig för missbruk af sina fraktsatser. Det finge
emellertid fria bänder i konkurrensen. Jag tror, att Riksdagen
skulle göra rätt i att bevilja hvad statsministern föreslagit. Det
är ju ej meningen, att någon ändring skall ske i klämmen. Det
är endast de två raderna i motiveringen, som tillkommit i ut¬
skottet, som jag anser böra ändras så, som statsministern föreslagit.
Med herr Ödman instämde herr Bromée i Billsta.
Herr Söderberg i Hobbom: Herr talman, mina herrar!
Jag var nyss inne i medkammaren och hörde, hur statsutskottets
ordförande yttrade sig i denna fråga. Bland annat sade han:
»Om jag i utskottet hade hört denna diskussion, så hade jag nog
biträdt en något annan mening än den, som kom in i utskottets
motivering.» Han slutade med att biträda den mening, som här
nu blifvit af herr Ödman och förut äfven af hans excellens herr
statsministern förordad. Jag tänkte först begära återremiss till
utskottet med anledning af denna sak, men då jag förmodar, att
kammaren ändå kommer att fatta det beslut jag önskar, så skall
jag be att få instämma i den siste ärade talarens yrkande på,
att den af honom föreslagna ändringen måtte komma till stånd.
Herr Lindley: Herr talman, mina herrar! Det torde vara
klokt att försöka att klara begreppen och göra . sig reda för,
hvarför denna statssubvention blifvit beviljad. År det därför,
att vi ovillkorligen af nationalstolthet vilja hafva eu linje ute i
La Plata-floden, eller är det därför, att vi vilja försöka under¬
stödja vår industri för att kunna afyttra varor i främmande land?
Mig synes detta sista vara ändamålet med statssubventionen; och
då så är fallet, tycker jag, att det står ganska klart för hvar och
en, att, om vi understödja en linje och fastställa fraktsatser för
den från vårt land, men sedan låta samma linjes båtar gå till ett
närgränsande land och därifrån transportera samma varor som
från vårt land, men mot billigare frakt, vi naturligtvis stjälpa
den svenska industrien. Världsmarknaden är mycket ömtålig;
och redan en så liten differens som 5 eller 10 shillings kan af¬
göra möjligheten att få försälja svenska varor.
Utgår man härifrån, så tror jag, att det helt enkelt kan
To/sdapen den 27 Februari.
35 Nso 17.
vara ganska farligt att säga, att bolaget skall hafva fullständig Angående
frihet att ställa sina fraktsatser huru det vill i de främmande understöd för
länderna, under det att taxorna i vårt land äro fastställda en gång afanafaZtvm,
för alla. Kunde däremot beslutet läggas så, att man medgåfve förbindelse
bolaget att medelst lägre fraktsatser konkurrera om alla sådana mellan
varor, som icke utföras från fäderneslandet, då tror jag, att det Sver*9e
b let've ett lyckligt beslut, ty då eröfrade man transporten och
följaktligen äfven förtjänsten därpå. På det sättet tror jag, att (Fort , '
man skulle kunna vinna sitt syftemål; men att helt enkelt med- ' ’
gifva bolaget rättighet att nedsätta frakttaxorna för varor, som
från främmande land utföras, det finner jag vara en farlig princip
att fastslå och anser mig därför böra understödja reservationen.
Herr Söderberg i Hobborn: Herr talman, mina herrar!
Jag skulle kunna instämma med den föregående talaren, men
det är en sak, som man i detta fall bör taga med i beräkningen,
och det är, att dessa båtar äro mycket stora och kunna inrymma
en ofantligt stor last. Om nu händelsen skulle vara den, att de
icke få full last i vårt land, så böra de väl lämpligen få gå in i en
hamn i ett annat land och intaga tilläggslast, så att de icke be¬
höfva att gå med ofullständig last. Häremot anmärkte en före¬
gående talare, att man på det sättet icke gynnar den inhemska
industrien så, som man bör, utan på ett otillbörligt sätt upp¬
muntrar konkurrerande företag och gynnar en utländsk industri
på vår industris bekostnad. Jag ber emellertid få erinra därom,
att vi hafva ett annat bolag, ett danskt bolag, som numera upp¬
tager konkurrens med oss på denna fraktmarknad. Det bolaget
låter i alla fall sina ångare anlöpa grannlandets hamnar och låter
sig nöja med dessa lägre fraktsatser. Under sådana förhållanden
tror jag, att man får se saken från affärssynpunkt och handla
därefter. Enligt min uppfattning har utskottet sett saken rätt;
och med den lilla förändring af motiveringen, som här påyrkats,
tror jag, att den kommer att väl ordnas.
Herr Nilson i Örebro: Ett rederiföretag af den art och
beskaffenhet som rederiaktiebolaget Nordstjernan är för sin eko¬
nomiska bärighet beroende icke endast af utfrakterna, utan i
betydande grad äfven af hemfrakterna. Om dessa hemfrakter
innehåller statsrådsprotokollet åtskilliga uttalanden, som jag funnit
ganska anmärkningsvärda. Sålunda framgår utaf hvad som säges
på sidan 162, att under det hemfrakterna under år 1905 hafva
ställt sig relativt tillfredsställande, belöpande sig till i medeltal
72,000 kronor brutto per resa, så hafva dessa hemfrakter seder¬
mera befunnit sig i stadigt nedgående; och har hemfraktsmark-
naden år 1906 i så hög grad försämrats, att den medelfrakt, som
kunde erhållas för hemlasterna, ej uppgått till högre belopp än
omkring 54,000 kronor brutto per resa. Alltså hafva hemfrakterna
N:o 17. 36
Torsdagen den 27 Februari.
Angående från år 1905 till år 1906 sjunkit med 18,000 kronor per resa,
understöd för 6 resor om året gör ej mindre än 108,000 kronor.
Ätt Vidkommande året 1907, _ om hvilket det ännu icke finnes full-
°förbindelse ständiga uppgifter, sfiges i den kungliga propositionen, att hem-
mellan frakterna detta år varit ännu lägre än år 1906, i det att desamma
Sverige och j medeltal knappast komma att uppgå till 50,000 kronor brutto
La Platå- per rega> aljtså) j jämförelse med förhållandena 1905, en minsk-
tanderna. 22,000 kronor per resa, eller ej mindre än 132,000 kronor
^ 01S' för hela seglationsåret. Det är något mer än hela den brist, som
bolaget säger att seglationen för det året skulle komma att visa.
Däremot är det med tillfredsställelse, som man erfar, att
utfrakterna ökats. Man skulle med anledning däraf kunna vara
benägen att antaga, att en orsak till att hemfrakterna så afse-
värdt nedgått skulle ligga däri, att importen till Sverige från
Argentina under tiden har minskats. Så är emellertid ingalunda
förhållandet. Importen till Sverige år 1905 från Argentina
utgjorde nämligen enligt kommerskollegii statistik 25,913 ton
gods. År 1906, som för rederibolaget Nordstjernan visat ett så
ogynnsamt resultat med afseende på hemfrakterna, utgjorde
sammanlagda godsmängden, som transporterades från Argentina
till Sverige, 48,280 ton, alltså nära dubbelt. Man kan då verk¬
ligen fråga sig, huruvida bolaget på ett fullt rationellt och till¬
fredsställande sätt sköter hemfrakterna. Jag för min del är böjd
för det antagandet, att så icke är förhållandet. Och anser jag
mig hafva ett visst bevis för, att detta mitt antagande är riktigt.
Jag skall i detta hänseende tillåta mig anföra, hurusom den firma,
för hvilken jag är chef, under sistlidna ars höst hade i sina
händer en cif-offert å ett parti oljekakor från Argentina till
Sverige. Men jag ansåg, att det var rätt och tillbörligt, att man
med denna frakt till Sverige skulle gynna det svenska rederi¬
företaget, hvarför jag utbad mig af vederbörande agent en fob-
offert samtidigt med att jag tillskref rederibolaget Nordstjernan
här i Stockholm och anhöll om uppgift å den lägsta frakt, som
bolaget ville notera för 300 ton rapskakor från Argentina. På
denna hemställan erhölls från rederibolaget Nordstjernan följande
svar, som jag skall be att få uppläsa:
»Stockholm den 29 juni 1907.
Aktiebolaget E. A. Nilson, Örebro.
Vi tacka för Edert v. brefkort af gårdagen, hvari Ni an¬
hålla det vi skola notera lägsta frakt för cirka 300 tons rapskakor
från Argentina till Norrköping eller Stockholm. Till svar bedja
vi få meddela, att vi, såsom är vanligt med reguljära linjer på
Argentina, öfverlämnat till vårt ombud i Buenos Aires, Don
Pedro Christophersen, att notera hemfrakterna till härvarande
exportörer. Ni kunna sålunda genom den agent, af hvilken Ni
Torsdagen den 27 Februari.
37 N:o 17.
köpa, och hvilken gifvetvis står i förbindelse med en exportfirma
i Buenos Aires, erhålla en cif-offert för rapskakor till Stockholm
eller Göteborg och äfven för Norrköping med omlastning öfver
Stockholm.
Med sann högaktning
För Rederiaktiebolaget Nordstjernan
Axel Johnson.
Angående
understöd för
uppehållande
af ångfartyg*
förbindelse.
tn (lian
Sverige och
La Platå-
länderna'.
gm Wilh Söderlund.» (Forts.)
Mina bemödanden att på grund af en fob-offert kunna
gynna detta svenska rederibolag blefvo genom detta snafva och
i sak otillfredsställande svar omintetgjorda; ty jag åtminstone
håller före, att det ingalunda är en tillfredsställande anordning,
att, om jag såsom importör vill veta detta bolags fraktsatser från
Argentina till Sverige, jag skall behöfva gå ned till Buenos Aires
och fråga efter dessa fraktsatser. Mig synes det vara en tämligen
billig begäran, att hufvudkontoret skall kunna sköta sin hem-
fraktsaffär på ett sådant sätt, att det är i tillfälle att lämna ett
så pass tillfredsställande besked, att man därpå kan bygga en
något så när tillförlitlig befraktningskalkyl. Denna affär omintet
gjordes, som sagdt. För min del är jag öfvertygad om, att om
bolaget icke på ett mera tillfredsställande sätt tillgodoser hem-
fraktstrafiken, så kommer denna i mycket afsevärd grad att lik¬
som tillförne gå via Hamburg till Sverige och sålunda gå det
svenska bolaget förbi. Det var detta, herr talman, som jag
önskade att i saken anföra. Jag har intet yrkande att göra.
Herr Broström: Herr talman, mina heirar! Då Riksdagen
år 1906 beviljade anslag till La Plata-linjen, inträdde den där¬
med på en ny väg i sin politik, nämligen subventionspolitikens
väg. Det var därför uppenbart, att man endast på ett ungefär
kunde beräkna de anslag, som man beviljade, och äfven att man
med hänsyn till de vid anslagen fästade villkoren var ute på
delvis obekanta områden. Vi veta också alla, att de belopp, som
beviljades, väsentligen understego de belopp, som Kungl. Maj:t
vid ifrågavarande tillfälle begärde af Riksdagen. Emellertid har
det visat sig, att den subvention, som bolaget då begärde, hade
varit nödvändig för att förebygga större förluster för rederi bolaget;
och på den grund har bolaget i sitt kontrakt med staten fått den
bestämmelsen inryckt, att bolaget icke skall vara skyldigt att
upprätthålla linjen under hela den tillärnade tidsperioden, om det
inom juni månads slut gör anmälan om kontraktets upphörande.
Nu har, såsom eu följd häraf, bolaget, då det icke utan
väsentlig förlust kunnat uppehålla trafiken, ingått till regeringen
med en ansökan om en tilläggssubvention, som äfven blifvit före¬
slagen för Riksdagen. Statsutskottet har gillat Kungl. Maj:ts
förslag, men har i motiveringen tillfogat en erinran, att bolaget
Nso 17. 38
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
understöd för
uppehållande
Afdngfartygs-
förbindelse
mellan
Sverige och
La Plata-
ländema.
,(Forts.)
icke skulle få vid komplettering af lasten från ort utom Sverige
beräkna lägre frakt än hvad som för hvarje varuslag är gällande
från Sverige.
Det var ju så, att i 1906 års riksdagsbeslut ingick en för¬
bindelse för bolaget att hafva svensk hamn såsom sista anlöp-
ningshamn före afgången till La Platå, med rätt att under vägen
anlöpa hamn endast för intagande af bunkerkol. Detta villkor
har visat sig vara särdeles betungande; och med rätta har bolaget
påyrkat detsammas borttagande. Förra årets Riksdag upptog ej
heller detta villkor, då subvention beviljades för det Ostasiatiska
Kompaniet. Man gör sig då med skäl den frågan: Hvad är
syftemålet med denna subvention? Jo, ändamålet är ju att inreda
möjlighet för afsättning af svenskt exportgods genom direkta
exportlägenheter; och för enhvar, som är inne i dessa förhållanden,
är det kändt, att en sådan möjlighet icke har kunnat beredas
med mindre än att statsmakterna hjälpande ingripa. Har nu
denna subvention visat sig fylla sitt ändamål? Jag tror, att det
med fog kan påstås, att så varit förhållandet med La Plata-linjen,
där exportgodset stadigt ökats. Icke des- mindre har bolaget på
den grund att i första hand utfrakterna varit särdeles oförmånliga
och å andra sidan hemfraktena ställt sig för bolaget mycket
ogynnsamma, trots den beviljade subventionen, icke kunnat uppe¬
hålla denna förbindelse utan en ganska betydande förlust. Nu
har det anmärkts, att det vore orimligt, att bolaget skulle taga
lägre fraktsatser från andra hamnar än som beräknas från Sverige.
Jag vill då erinra därom, att, sedan den svenska La Plata-linjen
startades, en konkurrerande dansk linje uppstått. Med denna
linje har det svenska bolaget för närvarande ett aftal, hvari de
båda konkurrenternas intressesfärer blifvit så afgränsade, att det
svenska bolaget icke får beröra danska hamnar för intagande af
exportgods för La Platå, under det att det danska icke får göra in¬
trång på den svenska exporten. Men vi ha dessutom ett annat
närliggande exportområde, och det är det norska. Skulle nu det
af statsutskottet föreslagna villkoret vidhållas, blefve följden den,
att det svenska bolaget, som dock icke alltid kan påräkna fulla utlaster
från Sverige, i konkurrensen med det danska bolaget skulle bli
utestängdt från möjligheten att skaffa sig lastfyllnad, då det
danska bolaget endast genom ett ringa underbjudande i frakten
skulle bli det svenska ovillkorligen öfveriägset i konkurrensen.
Jag anser, att det är, kommersiellt sedt, ett alldeles olämpligt
villkor att påtvinga det svenska bolaget, så mycket mer som det
ju, tyvärr måste jag säga, finnes vägar, där detsamma kan kringgås.
Riksdagen har genom sin subventionspolitik velat bereda möj¬
lighet för svenska flaggan att transportera svenskt gods direkt
till transoceaniska länder. Då det är klart, att vår export på
dessa ännu icke är så stor, att alla fartyg kunna erhålla fulla
laster, och då, om de skulle gå till dessa aflägsna länder med
Torsdagen den 27 Februari.
39
N:o 17.
endast half, stundom kanske än mindre last, detta naturligtvis
skulle medföra så betydliga förluster, att förbindelsen trots stats-
subventionen icke kunde uppehållas, synes det mig, att det är
olämpligt och kommerciellt oriktigt af Riksdagen att pålägga bo¬
laget sådana villkor, att det icke kan i sträfvan att uppehålla
denna linje uppträda konkurrensmässigt gentemot på linjen kon¬
kurrerande företag. Det är därför jag anser mig kunna med fog
ställa mig på den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t bär bar intagit.
Hans excellens herr statsministern bar föreslagit en modifikation
af statsutskottets förslag i så måtto, att Kungl. Maj:t skulle år
för år medgifva denna rättighet för bolaget, så att densamma
icke skulle bli missbrukad. Jag kan icke säga, att jag till fullo
gillar detta resonemang, men som en mellanväg kunde ju för¬
slaget dock antagas.
Herr Nilson har i sitt anförande berört frågan om hemfrak¬
terna och påvisat, att bolagets hemfrakter i genomsnitt blifvit
lägre under senare tid än de förut varit, under det att, enligt
hvad han med statistik visade, den svenska importen från La
Platå ökats från — jag tror han sade 25,000 till 47,000 ton. Jag
vill häremot säga, att den svenska importen från La Platå icke
har det ringaste inflytande på fraktsatserna därifrån. Det finnes
inom befraktningsvärlden intet område, som är så variabelt, hvad
fraktsatserna beträffar, som La Platå. Exporten därifrån är ju enorm.
Den beräknas innevarande år, då La Platå haft den bästa skörd
i mannaminne, uppgå till tio millioner ton, och då förstå herrarne
mycket väl, att 25 eller 30 eller 40 tusen ton till Sverige icke
ha spår till inflytande på dessa frakter. Med de få lägenheter,
som varit uppehållna af den svenska linjen, har det med lätthet
kunnat inträffa, att bolagets fartyg kommit till La Platå under
en särskildt ogynnsam period. Fluktuationen är så stark, att
under det att i november, då den nya skörden kommer i mark¬
naden, frakterna från Buenos Aires och Lorenzofloden stodo i
ungefär 9 ä 10 shillings, så voro de i januari uppe i 16 shillings
för att i februari komma upp i 18. Om vi betänka, att de fartyg,
som användas på dessa länder, äro 5- ä 6,000-tonare, bör hvar
och en inse, hvilken enorm fraktskillnad det blir genom ett par
månaders förändringar i fraktförhållandena där nere. Jag anser
därför, att herr Nilsons resonemang om hemfrakterna och bo¬
lagets ställning till dem icke är hållbart, emedan den svenska
marknaden icke har något som helst inflytande på ifrågavarande
frakter.
På grund af hvad jag anfört, vill jag därför instämma i
det förslag till förändring af motiveringen af statsutskottets hem¬
ställan, som hans excellens herr statsministern framställt.
Angående
understöd för
uppehållande
af ang förtygs-
förbindelse
mellan
Sverige och
La Platå-
länderna.
(Forts.)
Herr Nyström instämde häruti.
N:o 17. 40
Torsdagen den 27 Februari.
Angående Herr Ekman i Göteborg. Herr talman, mina herrar! Be-
understöd för dömandet af denna fråga beror, såsom herrarne veta, helt och
af ångfartygs- hållet på, huruvida man anser, att det är sjöfarten, den direkta
förbindelse linjen, som i främsta rummet skall gynnas, eller att det är ex-
mellan porten, som till förmån för vår industri skall upphjälpas. Den
erige och senare åsikten har, såvidt jag funnit, blifvit uttalad af de fleste
länderna' t^larne, men det hindrar icke, att äfven jag gärna ser, att denna
(Forts)' ^nje kommer att blifva bärig och tillföra bolaget vinst. Därmed
skulle man också måhända vinna, att subventionen i en framtid
icke skulle behöfvas. Men jag vill hemställa till denna kam¬
mare, om man icke gjort nog för närvarande för linjen, då man
velat icke blott bevilja en tilläggssubvention, utan ock medgifva
anlöpande af utländsk hamn för komplettering af lasten, något,
som förut var bolaget förbjudet. Det är ej heller bolaget för-
menadt att konkurrera med andra linjer från utländsk hamn till
Argentina, utan den fordran, som uppställes genom det nu ifråga¬
varande villkoret, är den, att den svenske aflastaren icke skall
vara sämre situerad än den utländske. Finner bolaget med sin
fördel förenligt att nedsätta frakterna från utländsk hamn, så må det
gärna göra det, men måste bevilja den svenske exportören samma
förmån, emedan annars ändamålet med subventionen, nämligen
att understödja den svenska exporten, icke blir tillgodosedt. Här
har sagts, att man kan bevilja bolaget rättighet att taga hvilken
frakt det vill, men endast på sådana artiklar, som icke från Sverige
exporteras. Jag vill erinra, att detta icke är bolaget förmenadt.
Då de icke från Sverige exporteras, kan frakten sättas hur låg
som helst, och särskilt så låg, att man icke för densamma kan
betinga sig last från utländsk hamn till Argentina. Det gör
Sverige ingenting, huru stor frakt som tages, om Sverige icke
exporterar den varan. Hufvudsaken är, att den svenska exporten
icke blir satt i andra rummet, ty jag tror icke, mina herrar, att
någon skulle anse det önskvärdt.
Jag vidhåller mitt yrkande på bifall till statsutskottets förslag.
Herr Ahlstrand: Herr talman! Jag är icke fullt öfver-
tygad af de skäl, herr Ekman nu anfört för att utskottets be¬
tänkande skulle antagas, utan ber, med anledning af hvad herr
Broström yttrade, att få yrka, att ifrågavarande punkt, som åter¬
finnes på sidan 38 i betänkandet, undergår sådan förändring, att
den kommer att lyda antingen: »De af Kungl. Maj:t föreslagna
ändringarna i villkoren för statsunderstödets åtnjutande hafva
icke heller, med hänsyn till hvad därom i statsrådsprotokollet
anförts, gifvit utskottet anledning till någon erinran», eller: »De
af Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i villkoren för statsunder¬
stödets åtnjutande hafva icke heller, med hänsyn till hvad
därom i statsrådsprotokollet anförts, gifvit utskottet anledning till
annan erinran, än att i det föreslagna kontraktet böra införas
41 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
bestämmelser därom, att Kungl. Maj:t endast för ett år i sänder .4»i?ående
medger bolaget befrielse från skyldigheten att sist anlöpa svensk Upphållande
hamn.» af ångfartygs
förbindelse
Herr Jeansson i Kalmar: Herr talman, mina herrar! När mellan
frågan om detta anslag vid 1900 års riksdag för första gången j^piata-
förekom, inskränkte jag mig till att instämma i det af lierr Wal- länderna.
lenberg framställda afslagsyrkandet, och detta hufvudsakligast på (Forts.)
de skäl han anförde. Jag är af den åsikten, att man måste kal¬
kylera, om dessa direkta ångbåtslinjer komma att bli bäriga eller
icke. Är det så, att de icke gifva landet tillräcklig fördel och
ekonomisk valuta för de dryga kostnader de måste draga, ja, då
är det bättre att skicka exportgodset omlastadt via Hamburg eller
andra platser. Nu spelar det för en mottagare såväl som för en
afsändare en ofantlig roll, att man kan skicka sin vara tidt och
ofta och att man kan beräkna, när varan framkommer. Med
dessa direkta linjer, som vårt land nu slagit sig på, är det all¬
deles gifvet, att det blir en lång tid mellan hvar gång en vara
kan afsändas. Detta gör, att mottagaren måste hålla varan på
lager mera än om den skickas via en hamn, som har täta för¬
bindelser, t. ex. Hamburg, där man har lägenheter flera gånger
i månaden till de flesta länder. Då är det ju alldeles själfklart,
att det icke blir den fördel, som man beräknar för afsändaren af
att kunna skicka direkt, ty han har en olägenhet, som uppväger
denna fördel. Kommer så därtill, att af landet måste tillsättas
betydliga belopp för att linjen skall kunna uppehållas, så utgöra
kanske dessa belopp mera än frakten till omlastningsorten, och
hvad har man då i behåll? Nu ha vi sett, huru det gått. Norge,
där båtarne komplettera sin last, har fått billigare frakter än vårt
lands exportörer, trots det att Norge icke behöfver betala någon
subvention. Detta vill man nu förekomma genom utskottets för¬
slag, och jag kan, då vi nu kommit in på frågan sådan den är,
icke annat än gifva herr Ekman rätt i de skäl han framburit för
bifall till utskottets förslag. Jag skulle för min egen del helst
vilja yrka af slag på det subventionstillägg, som nu föreligger, då
jag, såsom jag förut nämnde, på sin tid har yrkat afslag på hela
subventionen.
Medan jag ännu har ordet ber jag få säga, att det som
egentligen uppkallade mig var talet om hemfrakterna. Det kan icke
annat än förvåna en mottagare af varor från La Plata-länderna
— jag är nämligen en sådan ■— att det klagas öfver, att det
råder brist på hemfrakter, ty i verkligheten förhåller det sig så, .
att tillgången på hemfrakter från La Plata-länderna till Sverige är
större än hvad La Plata-linjen med sina hittillsvarande båtar kan
effektuera. Jag kan i förbigående nämna, att jag förra året mot¬
tog fyra laster från La Plata-länderna, men ingen af dessa kom
med La Plata-linjens båtar. La Plata-skörden har, såsom herr Bro-
N:o 17. 42
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
understöd fö\
uppehållande
af ångfartygs
förbindelse
mellan
Sverige och
La Plata-
ländema.
(FortB.)
ström nämnde, år från år ökats. Den är i år större än någonsin
och var i fjol större än året förut. Huru kan det komma sig, att
icke Nordstjemans båtar draga fördel af denna stora skörd. Då
Sverige fyller större delen af sitt importbehof af hvete från La
Plata-ländema, hvarför tager icke då Nordstjernans båtar de laster
af detta sädesslag, som de ovillkorligen kunna få. Det kan man
verkligen fråga, och svaret ligger kanske däri, att de icke vilja
angöra andra platser än Malmö, Stockholm och Göteborg, och vi
veta, att kvarnarna äro spridda och att sådana finnas äfven på
små platser. Det är troligtvis emedan man icke velat gå in till
småplatser, som icke ha nog vatten, som man refuserat en hel
del frakter som erbjudits. Men det vore dock en kalkylfråga,
och det torde också kunna väcka förvåning, att icke Nordstjernans
båtar hellre taga frakter till småplatser än gå utan last, när andra
båtar, som icke äro statssubventionerade, kunna göra det. Efter¬
som jag nu talat om småplatser, vill jag på samma gång säga,
att, enär båtarna endast gå från Stockholm, Göteborg eller Malmö,
det exportgods, som skall gå från de mindre platserna, måste om¬
lastas, så att om godset skall skickas från t. ex. Norrköping eller
Kalmar måste det omlastas i Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Då godset således ändå skall omlastas, är det icke mycket dyrare
att låta denna omlastning verkställas i Hamburg, och såsom jag
redan nämnt, får man i så fall godset på ett behändigare och för
mottagaren såväl som för afsändaren förmånligare sätt till mot-
tagningsplatsen, utan att det måhända ställer sig mycket dyrare.
Herr talman! Af hvad jag nu anfört framgår, att jag icke är
någon beundrare af anslaget till en trade Sverige— La Platå, men
då vi kommit in härpå och jag icke vill yrka afslag på ett en¬
hälligt statsutskotts hemställan, skall jag icke göra något annat
yrkande än det jag under de förhållanden, hvari vi kommit, an¬
ser vara det närmast riktiga, och det är bifall till statsutskottets
förslag.
Herr Thorsson: I likhet med den föregående talaren hyser
jag vissa betänkligheter, huruvida fördelarna af denna statssub-
vention uppväga de ekonomiska uppoffringarna. Men då Riks¬
dagen slagit in på principen att subventionera vissa ångbåtslinjer,
anser jag det äfven vara Riksdagens plikt att tillse, att icke alle¬
nast bolagets intressen utan äfven de svenska intressena i allmän¬
het här bevakas. Jag hyser den föreställningen, att, om vi sub-
tionera en linje, sker detta just för att därigenom leda exporten
öfver svenska hamnar, men för min del befarar jag, att genom
ett bifall till det af hans excellens herr statsministern framställda
förslaget en stor del af den svenska exporten skulle komma att
gå öfver Kristiania. Ty genom järnvägsförbindelser och annor¬
ledes skulle varor mycket väl kunna med fika stor ptisbillighet
exporteras från Värmland direkt till Kristiania, som om de skickas
43 N;o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
mellan
Sverige och
La Plata-
ländema.
(Forts.)
ned till Göteborg. När varorna sedan skola utskeppas från svensk
hamn, är linjen genom bestämmelser i kontraktet skyldig att un' “uppehållande
derkasta sig ett visst maximi pris. Men ingenting hindrar det sub- ^ångfartyg»
ventionerade bolaget att till lägre pris befordra varor från Kris- förbindelse
tiania, och Kristiania skulle då helt enkelt få eu förmån af svenska
statens subvention. Detta kan jag för min del icke vara med om,
utan vill på det lifligaste understryka det villkor, som statsut¬
skottet fogat vid beslutet. Det har också framhållits, att Kungl.
Maj:t skulle få frihet att för ett år i sänder bestämma villkoren.
Om nu det villkor, som statsutskottet uppställt för åtnjutande af
det yrkade subventionsanslaget, skulle visa sig vara ogynnsamt,
står det ju Kungl. Maj:t fritt att nästa år med stöd af de erfat en¬
heter, som detta år lämnat, inkomma till Riksdagen med begäran
om ändring i dithörande frågor. Jag anser därför, att Riksdagen
icke bringat det subventionerade bolaget i en ogynn-ammare ställ¬
ning genom att instämma med statsutskottet i dess betänkande,
till hvilket jag, herr talman, ber att på det lifligaste få yrka
bifall.
Herr Ahlstrand: Då herr Ödmans yrkande i hufvudsak
öfverensstämmer med mitt eget, ber jag att få återtaga detta och
ansluta mig till herr Ödmans.
Herr Ödman: Det har af en eller kanske ett par talare,
som här yttrat sig, uttalats tvifvelsmål, om det kan vara skäl uti
eller nödigt och nyttigt att subventionera och således gynna en
viss linje. Denna fråga föreligger visserligen icke i dag, men
den har förut varit debatterad. Jag vill endast nämna, att det
icke är rederiet såsom sådant och icke ens sjöfarten såsom sådan,
som egentligen drager nytta af subventionen, utan det är — och
detta har redan flera gånger förut blifvit sagdt, men jag upprepar
det, emedan det behöfver upprepas—hufvudsakligen den svenska
industrien, som genom denna subvention skall upphjälpas. Ty
detta var allas vår mening, när subventionen beviljades, och då
det satts i tvifvelsmål, om denna subvention verkat godt eller
icke, skall jag taga mig friheten att något angifva dess verkningar.
År 1904 utgjorde värdet af Sveriges export till Argentina 748,545
kronor. År 1906 var värdet af samma export uppe i en summa
af 1,806,486 kronor, alltså en ökning af omkring 1.050,000 kronor.
Genom den nu föreslagna subventionen kommer denna ökning
helt säkert att ytterligare stegras, och inom några år torde vi
hafva hunnit att upparbeta vår trafik och vår handel på La Plata-
länderna så mycket, att rederiet kan reda sig själft utan något
som helst statsbidrag. Men, som sagdt, om vi nu icke bevilja det
äskade statsunderstödet för linjens uppehållande och driften å
densamma till följd häraf kommer att upphöra, hafva vi egent¬
ligen kastat ut penningar till ingen nytta, och vi böra därför se
N:o 17. 44
Torsdagen den 27 Februari.
Angående till, att linjen får fortsätta som den börjat. En sak, som jag vill
understöd för påminna om, är, att då man som här har framkastat den tanken,
af ångfartyg!-^’ om man utan vidare skulle tillåta dessa båtar att taga last-
Jförbindelse fyllnad i utländska hamnar, detta skulle kunna leda därhän, att
mellan svenska afskeppare icke skulle kunna få sitt gods med fartyget
SLa1 Platå1 — ar bestämmelsen i paragrafen 3, i kontraktet mellan regeringen
länderna. oc^ ifrågavarande rederibolag, där det heter: »Från Sverige till La
(Forts.) Plata-länderna afgående fartyg må icke förrän allt för befordran
med fartyget erbjudet, till La Plata-länderna destineradt svenskt
gods antecknats för inlastning i fartyget, tagas i anspråk för frak¬
tande af annat gods». Regeringen har alltså bestämt, att svenskt
gods skall ha företräde och alltid inlastas först. Frågan gäller
således endast, att rederiet endast i händelse svenskt gods ej räcker
till skulle få intaga fyllnadslast, och under sådana omständigheter
neka rederiet att äfven för billigare frakt få intaga fyllnadslast
skulle tydligen vara onödigt hårdt. Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Larsson i Lund: Under den långa och intressanta
debatt, som här förts, har jag väntat, att någon af statsutskottets
ledamöter skulle taga till orda för att försvara den uppfattning,
som enligt utskottets mening synts vara den riktiga. Då det inom
utskottet väcktes förslag om intagande i motiveringen af den be¬
stämmelsen, att frakten från utländsk lastningshamn icke finge
sättas lägre än från svensk hamn för varor af samma slag, kunde
jag för min del icke finna annat än att denna bestämmelse för
främjandet af det svenska exportintresset var i mycket hög grad
befogad Det är två paragrafer i kontraktet, som böra ses i
sammanhang med hvarandra. Den ena är 3:dje paragrafen, hvari
det föreskrifves att: från Sverige till La Plata-länderna afgående
fartyg icke må, förrän allt för befordran med fartyget erbjudet,
till La Plata-länderna destineradt, svenskt gods antecknats för in¬
lastning i fartyget, tagas i anspråk för fraktande af annat gods.
Den andra är 4:de paragrafen, som innehåller, att det till
La Plata-länderna destinerade svenska godset skall befordras enligt
af Kungl. Maj:t fastställda maximitaxor.
Hvad är det man med dessa bestämmelser velat vinna?
Jo, syftet med desamma är naturligtvis, såsom redan af flere
talare framhållits, att förebygga att den svenska exporten konnne
i ogynnsammare läge än den utländska. Flere talare hafva påstått,
att man genom ett bifall till utskottets förslag oförändradt skulle
bereda bolaget svårigheter, och en talare har t o. m. påstått, att
man med ena handen skulle taga åter, hvad man gifvit med den
andra. Jag kan icke dela denna uppfattning, då jag utgår från
att den taxa, som af Kungl. Maj:t fastställts, måste, såsom också
kontraktet bestämmer, vara en maximitaxa och att bolaget således
icke bör kunna mot svenska exportörer begagna denna maximi¬
taxa, då det främjar främmande länders export med lägre taxa.
45 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
Den ärade talaren på göteborgsbänken framhöll, att vi med denna
statssubvention vilja åstadkomma, att svenskt exportgods må kunnaU£ppMiia{fa
under svensk flagga söka sig väg till transoceanska hamnar. af ångfartygs-
Detta är riktigt, men vi få icke förglömma, att denna af staten förbindelse
subventionerade linje är medel och icke mål. Förbindelseleden mellan
med La Platå skall vara ett medel att främja den svenska ex-
porten, och går jag ut från detta, måste jag anse exporten såsom länderna.
hufvudsak. Jag anser det icke vara riktigt, att man underlättar (Forts.)
för innehafvaren af transportmedlet att göra sin linje mera rän-
tabel på svenska exportens bekostnad. Jag yrkar därför, herr
talman, bifall till statsutskottets betänkande oförändradt och vill
begagna tillfället att meddela, att man i medkammaren, där en
liflig debatt i denna fråga pågått, slutat med att utan votering
bifalla statsutskottets hemställan.
Herr Karlsson i Göteborg: Herr talman, mina herrar! Jag
ber till en början att få försäkra, att jag i likhet med säkerligen
alla Andra Kammarens ledamöter är en varm vän till den svenska
rederirörelsen. Men det är mig dock omöjligt att i detta fall
kunna följa, hvad min kamrat å göteborgsbänken herr Broström
här har sökt förfäkta. Han frågade: Hvad är syftemålet med
subventionen? Härpå svarade han själf, att syftemålet är att
understödja den svenska exportindustrien genom direkta svenska
linjer. Detta är ju sant. Sålunda sätter äfven han och måste
i främsta rummet såsom mål för statssubventionen sätta under¬
stödjandet af exportindustrien. Då vill jag fråga, om man verk¬
ligen gynnar denna exportindustri genom att tillåta de subven¬
tionerade linjerna att taga utländskt med svenska varor konkur¬
rerande gods till billigare frakter än de svenska varorna. Jag
tycker, att svaret på denna fråga är alldeles själffallet. Har man
detta klart för sig, är man här ense om utgångspunkten, synes
det mig, att man måste gilla, hvad statsutskottet föreslagit.
Nu säges det, att, om man icke lämnar bolaget den frihet,
som Kungl. Maj:t har velat förunna detsamma, denna linje må¬
hända icke kan stå sig i konkurrensen med den danska linje, som
går på samma farvatten. Det förefaller mig dock egendomligt,
om detta svenska bolag icke skulle med den betydande subven¬
tion, som svenska staten lämnar, kunna upprätthålla konkurrensen.
Herr Nilson från Örebro lämnade ett meddelande, som jag
tror, att man icke får låta vara alldeles obeaktadt, då det gäller
att bedöma, huruvida ifrågavarande bolag kan stå sig i den ut¬
ländska konkurrensen eller icke. Jag åhörde mycket noga den
framställning, som lämnades af min ärade kamrat från Göteborg,
hvilken ju är mycket hemma i dessa förhållanden, vida mer än
säkerligen både jag och de flesta andra af kammarens ledamöter.
Han omnämnde den växling i marknaden, som kan göra, att för¬
tjänsten blir helt olika från det ena året till det andra. Men man
N:o 17. 46
Torsdagen den 27 Februari.
Angående bör icke låta detta faktum förringa hvad herr Nilson framhöll,
understöd för Hemligen att man icke här hemma kunde få en fraktnotering
af ångfartygs utan m^ste vånda sig till Buenos Aires för att erhålla den be-
förUndelse gärda uppgiften. Det förefaller, som om detta åtminstone skulle
mellan kunna vara ett tecken till att bolaget möjligen icke i alla punkter
Sverige och skötte sig så, som önskligt vore. Jag vågar icke uttala någon
länderna bestämd mening därom, men då jag måste anse de af herr
(Forts)' ^son åberopade förhållandena såsom fakta, får jag säga, att det
förefaller mig, som om man skulle kunna hafva någon misstanke
i den riktning, jag antydde.
Men härmed må vara huru som helst, så säger jag, att man
oafsedt denna upplysning tryggt kan påstå, att bolaget Nord-
stjernan bör med den betydande statssubvention, hvarom det är
fråga, kunna upprätthålla konkurrensen med den danska linjen,
äfven om man sätter in den bestämmelsen, att bolaget icke får
taga gods för billigare frakt från utländska hamnar än från sven¬
ska, och jag ber ännu en gång att få understryka, hvad här flera
gånger blifvit sagdt, att nämligen, om man vill understödja svensk
industri, man måste hålla på hvad statsutskottet i denna punkt
har föreslagit.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Under den
diskussion, som här har förekommit, har man fått klart för sig,
att mellan Skandinavien och La Plata-länderna förmedlas trafik
af tvenne ångbåtsbolag, det ena svenskt och det andra danskt.
Det svenska har statssubvention, under det att det danska icke
har sådan subvention. Så finnes mellan bolagen en öfverens¬
kommelse därom, att det svenska bolaget icke skall konkurrera
med det danska i Danmark och att det danska icke skall kon¬
kurrera med det svenska i Sverige. Men i Norge förekommer
däremot konkurrens. Hvad blir då följden däraf? Det blir ju
ovillkorligen, att bolagen icke kunna underbjuda hvarandra med
afseende å frakter från Danmark och icke heller kunna underbjuda
hvarandra med afseende å frakter från Sverige, men att de kunna
underbjuda hvarandra med afseende å frakter från Norge. På grund
häraf kommer, oaktadt Sverige ger statssubventionen, Norge att
blifva det land i Skandinavien, som drager den största fördelen af
dessa sjöfartsförbindelser. Jag kan icke finna, att detta är riktigt.
Då kan man säga: Vi vilja icke, att det svenska bolaget
skall konkurrera i Norge. Jo, det vilja vi visst. Det skall kon¬
kurrera i Norge, och det bör kunna konkurrera i Norge, ty det
svenska bolaget, som har statssubvention, bör kunna hålla frak¬
terna -från Sverige och Norge lika låga som eller lägre än det
danska bolaget, som saknar statssubvention, håller dem från Dan¬
mark och Norge. Sålunda är jag för min del mycket med om
att det villkoret insättes, att fartygen få anlöpa utländska hamnar
och få konkurrera hur mycket som helst, men det bör därvid
47 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
föreskrifvas, att de för likartade varor icke få från Norge taga Angående
lägre frakter än de taga från Sverige „ Rullande
Nu ar det ju möjligt, att man kan tolka detta uttryck afångfartygs-
att, om bolaget tillämpar vissa fraktsatser från Sverige, men går förbindelse
till Norge och där af konkurrenshänsyn anser sig behöfva taga mellan
lägre frakter, detta gärna må vara tillåtet, men att i och med
detsamma frakterna från Sverige måste sättas lika låga. Jag länderna.
tycker, att detta är en fordran, som man bör hafva rätt att fram- (Forts.)
ställa, då man gifver statssubvention för den svenska exportens
uppmuntrande.
Hvad angår herr Nilsons anförande, tycker jag, att det är
behjärtansvärdt, och under diskussionen har hvad han yttrat icke
blifvit vederlagdt. Det är angeläget, att ett bolag, som har stats¬
subvention och har uträttat så mycket för exporten, äfven skall
med afseende å infrakterna se sitt land till godo samt iakttaga ett
så förståndigt tillvägagångssätt, att bolaget också därutinnan kan
arbeta med förtjänst. Det är väl icke mer än rätt, att, om ett
subventioneradt bolag skall föra varor hit från utlandet, den sven¬
ske importören skall här i landet hos bolaget kunna få meddelande
om fraktsatserna och icke behöfva hänvisas att vända sig till
Buenos Aires för att få upplysning därom. Detta senare anser
jag vara alldeles abderitiskt.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde herrar Mallmin och Gustafsson
i Mjölby.
Herr Lindley: Herr talman! Kammaren uppfattade antag¬
ligen mitt slutyrkande såsom en liten felsägning, och för att mera
officiellt rätta den, skall jag säga, att mitt slutyrkande naturligt¬
vis gällde bifall till utskottets förslag.
Samtidigt vill jag emellertid passa på tillfället att litet pole¬
misera mot ett yttrande, som här framkommit, nämligen att denna
La Plata-linje uteslutande skulle hålla sig till de stora platserna
i vårt land och icke alls taga frakter till de små platserna. Man
borde dock samtidigt meddela, att dessa båtar icke äro några små
båtar, som kunna gå in till alla småplatser i vårt land. Det är
störa fartyg på 5- ä 6,000 ton, hvilka till och med vid så stora
platser som Malmö icke kunna komma fram till den rätta tilläggs¬
platsen för att blifva lossade. I närvarande stund ligger en af
dessa båtar, nämligen »Kronprinsessan Victoria», i Malmö. Den
spannmål, hvarmed båten är befraktad, är destinerad till kvarnen
i Malmö, men båten kan icke gå in till kajen för att lossa med
den elevator, som finnes vid kvarnen, utan måste lossa i pråmar.
När man utgår härifrån, är det naturligtvis nästan otänkbart, att
rederiet skall kunna taga frakter till alla olika småplatser i vårt
land. Det måste naturligtvis söka få frakter till de stora platserna.
N:o 17. 48
Torsdagen den 27 Februari.
Angående Herr Jeansson i Kalmar: Jag skall endast med anledning
understöd, för herr Lindleys yttrande erinra om, att jag i mitt anförande
afånqfartvqs i°ke * detta sammanhang nämnde något om små platser. Jag
förbindelse säde, att orsaken till att man icke kan få hemfrakter torde vara,
mellan att man ej gärna vill taga hemfrakter till små platser. Nu vill
Sverige och jag också, nämna, att vissa små platser hafva lika djupt vatten
länderna som större platserna. Exempelvis har Kalmar 20 fots vatten.
(Forts)' tlet är ju klart, att dessa stora 6,000-tons båtar få vidtaga sär¬
skilda anordningar för att lossa i hamnar med mindre djup, men
det finnes ju också utländska båtar, som göra detta, och de göra
det utan statssubvention. När nu dessa båtar kunna taga frakter
till de mindre hamnarna, böra väl äfven de subventionerade
båtarna kunna göra det, och hvad storleken på båtarna beträffar,
hafva vi haft 5,000 tons båtar i hamnen i min stad. Sålunda,
äfven utländska stora båtar gå till små platser. Jag har emeller¬
tid icke klandrat bolaget för att dess båtar icke gå till de små
hamnarna. Det var endast detta jag ville nämna.
Herr Nilson i Örebro: Mina herrar! Då man från visst
håll velat göra gällande, att hemfrakterna icke skulle vara af
afsevärd betydelse, vill jag lämna den upplysningen, att enligt
kommerskollegii statistik för 1906 införseln från Argentina till
Sverige utgjorde 48,286 ton, under det att exporten från Sverige
till Argentina under samma år belöpte sig till c:a 9,772 ton. Så¬
lunda stodo hemfrakterna till utfrakterna i förhållandet 47: 9.
Öfverläggningen var härmed slutad. Sedan herr talmannen
gifvit proposition i ämnet, biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 31:o) —- 36:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 37:o).
Lades till handlingarna.
Punkten 38:o).
Utskottets hemställan bifölls.
Härefter lämnades på begäran ordet till
Herr Staaff, hvilken anförde: Efter denna hufvudtitels
genomgående skall jag, med stöd af 52 § riksdagsordningen,
som gifver hvarje kammarens ledamot rätt att fritt tala och ut¬
låta sig icke blott i alla frågor, som under öfverläggning komma,
Torsdagen den 27 Februari.
49 N:o 17.
utan äfven om lagligheten af allt, som inom kammaren sig till¬
drager, tillåta mig att framställa följande.
Under öfverläggnmgen rörande en punkt af den nu genom¬
gångna hufvudtiteln har det inträffat, att en talare i kammaren
har hlifvit af herr talmannen erinrad om 90 § regeringsformen.
Det var med anledning däraf, att lian gjorde erinringar mot vissa
principer, som regeringen följt vid tillsättningen af platserna vid
en ny administrativ inrättning.
Då jag nu begärt ordet för att uttrycka en annan åsikt än
den, som legat till grund för detta herr talmannens ingripande,
ber jag först att få säga, att jag gjort det med mycken tvekan
och det af trenne skäl. Det första skälet är, att, som bekant,
då en åsikt, som framställes från talmannens sida, bestrides, tal¬
mannen själf i viss mån är vapenlös, enär han enligt grundlagen
icke äger att argumentera för sin åsikt. Det andra skälet är, att
upprätthållandet af talmannens auktoritet är en bland de allra
viktigaste institutioner i vår författning. Och det tredje skälet,
herr talman, är det, att den nuvarande talmannen med all rätt
är föremål för den största vördnad och tillgifvenhet, såväl från
min som säkerligen från hela kammarens sida.
Om jag emellertid det oaktadt har beslutit mig för att här
i denna fråga taga till ordet, så vågar jag hoppas, att just de egenska¬
per hos talmannen, som bilda grunden för denna vördnad och tillgif¬
venhet, också skola göra, att herr talmannen icke missuppfattar
mina ord, utan däri endast ser uttrycket för en bestämd känsla och
åsikt från min sida af att i en punkt, som jag anser synnerligen
viktig, äfven en annan uppfattning bör blifva uttalad.
90 § regeringsformen kan erhålla en strängare och en mildare
tolkning.
Erhåller den eu strängare tolkning, fruktar jag, att detta
kommer att betyda, att ingen tillsättning af ämbetsmän, inga
principer, som regeringen därvid följer, få på något sätt beröras
annat än i sammanhang med en af konstitutionsutskottet fram¬
ställd anmärkning mot statsrådet.
Använder man den mildare tolkningen, är det så, att väl
å ena sidan intet beslut, såsom under frihetstiden skedde, får
fattas rörande ämbetsmännens till- och afsättande, men att där¬
emot de principer, som regeringen härvid följer, nog få behandlas
vid föredragningen af förekommande frågor och särskildt då natur¬
ligtvis vid de olika punkterna i hufvudtitlarna.
Jag tror icke, att jag behöfver påpeka, att den mildare tolk¬
ningen hittills nästan undantagslöst blifvit följd och genom en
mycket långvarig praxis sålunda befästad. Jag tror icke heller,
att jag behöfver påpeka, hvilken utomordentligt stor inskränkning
uti den i kammaren hittills rådande yttrande-friheten skulle upp¬
komma, därest den strängare tolkningen blefve antagen och till-
lämpad. Det är således för att göra en vördsam hemställan
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 17.
4
N:o 17.
50
Torsdagen den 27 Februari.
till herr talmannen att taga i öfvervägande denna mildare tolk¬
nings möjlighet och den långvariga praxis, hvarigenom den blifvit
häfdad, som jag bär tagit mig friheten säga detta.
§ 9.
A föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets
utlåtande n:o 30, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar.
Punkterna l:o) och 2:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående Efter föredragning af punkten 3:o), angående utläggning af
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Liljeholmen och Älfsjö, be-
järnvägsspår gardes ordet af
”äohnen^och Herr Lindhagen, som yttrade: Då herr statsrådet och chefen
Älfsjö. för civildepartementet är närvarande, skall jag taga mig friheten
fästa uppmärksamheten på ett par frågor, som äro af särdeles
stor och vital betydelse för Stockholms stad och som samman¬
hänga med den nu föredragna punkten.
Det har här ifrågasatts, att medel skulle anslås för anlägg¬
ning af nytt spår mellan Älfsjö och Liljeholmen, på samma gång
som Liljeholmens station skulle blifva ombyggd. Vidare pågå
för närvarande arbeten för förstärkning af broarna öfver Mälaren,
så att två tåg skulle där kunna mötas. Med dessa anordningar
har man ju möjliggjort, att en större trafik upptages på samman¬
bin dningsbanan.
Nu är det visserligen så, som äfven i den kungl. proposi¬
tionen framhållits, att denna anordning endast skulle vara provi¬
sorisk och icke på något sätt utgöra hinder för att västra stam¬
banan så fort som möjligt får sin tilltänkta nya riktning. Men
man framhåller också, att det kan dröja ännu minst 10 år, innan
detta blir fullbordadt, och därför ha de nämnda åtgärderna varit
nödvändiga.
Det är dock många, som tro, att det just genom ifråga¬
varande anordningar kan dröja åtskilligt länge, innan svenska staten
definitivt fastslår, huru den vill hafva den nya stambanan dragen,
och däraf uppstå för Stockholms stad i flera afseenden högst
betydande svårigheter, på hvilka jag ber att få fästa uppmärk¬
samheten, för att icke detta anslag måtte leda till ett sådant resultat.
Staden har inom sitt planlagda område hittills just för att
möjliggöra västra stambanans indragande i förändradt läge in¬
köpt fastigheter för 1,271,000 kronor. Staden har härigenom
velat förhindra, att områdena skulle blifva bebyggda och bygg¬
naderna ligga i vägen för järnvägen.
Torsdagen den 27 Februari.
51 N:o 17.
Vidare har Stockholms stad från ordentlig stadsplans upp- Angående
görande och disponerande för bebyggande undantagit vidsträckta
områden både på Södermalm och å Kungsholmen. Det är för järnvägsspår
bostadsfrågans lösning i Stockholm synnerligen önskvärd!, att ett mellan Lilje-
sådant tillstånd icke i längden fortfar. holmen och
Därjämte har staden inköpt stora egendomar inom bland Alf8Jä-
annat Brännkyrka socken. Det är naturligt, att dessa områdens (Förtal
exploaterande för bostadsändamål, hvilket är synnerligen ange¬
läget, icke kan ske, förrän västra stambanans indragande öfver
områdena och platsen för den stora rangeringsbangården definitivt
bestämts. Man kan dessförinnan icke uppgöra stadsplan för
ifrågavarande områden annat än för vissa utkanter, och under
tiden får denna landssträcka, som ju kunde tjäna till att af-
bjälpa bostadsnöden i Stockholm, ligga obegagnad. Detta är
också en ytterst vital fråga för Stockholm.
Vidare kan man icke anordna några förstadsbanor, hvarken
från stadens egendomar inom Brännkyrka eller Bromma, innan
man åtminstone får veta, hvar den stora stambanan skall ligga.
Men utan sådana förstadsbanor är det omöjligt att bebygga ifråga¬
varande områden i större omfattning, då de stadsinvånare, som
skola bo där, måste erhålla snabba kommunikationer till sina
arbetsplatser.
Slutligen kommer det för staden att möta stort hinder att
upptaga den så kallade Hammarbyleden för beredande af lättad
sjötrafik mellan Mälaren och Saltsjön. Detta förutsätter nämligen,
att det skall byggas en järnvägsbro, som går på segelfri höjd
öfver Arstaviken. Men så länge den störa trafiken skall upprätt¬
hållas öfver Liljeholmen, blir ett sådant företag så godt som
omöjliggjordt.
Jag vill därför uttala den förhoppningen, att ett så skynd¬
samt afgörande som möjligt af frågan, hvar den nya indragnings-
linjen för Västra stambanan skall förläggas, måtte äga rum.
I sammanhang härmed skall jag tillåta mig fästa uppmärk¬
samheten därpå, att i den föreliggande propositionen har man
från statsverkets sida tänkt sig, att Stockholms stad icke skulle,
såsom tillämnadt var, ensam få bygga den bana, som erfordras
från slakthuset å Enskede till Liljeholmens station, utan stats¬
verket skulle bygga den del, som är närmast Liljeholmen, äfven¬
som den tunnel, som blir erforderlig. Sedan skulle det tagas
upp afgifter från Stockholms stad för den bandelen. Jag vill
därför framhålla önskvärdheten af att de byggen, som skola
företagas, måtte inriktas på att denna tunnel och förbindelsen
med stationen först kommer till stånd, så att Stockholms stad
kan anknyta den linje staden själf skall bygga till den öfriga
linjen. Det erfordras snart en bana för transport för slakthusets
behof och för transport af byggnadsmaterial för uppförande af
byggnader vid Enskede.
N:o 17. 52
Torsdagen den 27 Februari.
Angående Jag tillåter mig slutligen förutsätta, att de afgifter, som
utläggning af staten kommer att upptaga på en del af banan, af Stockholms
yjärnlägsspår stac*’ i°ke måtte tilltagas alltför höga, då det nämligen här blir
mellan Lilje fråga om transport af lifsmedel, som ju icke böra fördyras genom
holmen och oskäliga afgifter.
Alfsjö. Jag har velat göra dessa erinringar till herr statsrådets be-
(Forts.) nägna öfvervägande.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 4:o) och 5:o.)
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa punkter hemställt.
§ io.
Bevillningsutskottets betänkande n:o 12, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående särskild beskatt¬
ning af aktiebolag, som äga fast egendom, föredrogs härefter;
och biföll kammaren utskottets i detta betänkande gjorda hem¬
ställan.
Angående
behörighet för
gift kvinna
att vara för¬
myndare för
sin man, som
förklarats
omyndig.
§ 11-
Vidare förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande n:o 14,
i anledning af väckt motion angående behörighet för gift kvinna
att under vissa villkor vara förmyndare för sin man, som för¬
klarats omyndig.
Uti en inom Första Kammaren väckt och till lagutskottet
hänvisad motion, n:o 7, både herr K. H. Bergendahl hemställt,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana lagbestämmelser, att det blefve gift kvinna
medgifvet att under vissa i lagen fastställda villkor, såsom upp¬
nådd myndighetsålder m. m., blifva förmyndare för sin man, som
förklarats omyndig.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af herr
Bergendahls förevarande motion, måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till sådana lagbestämmelser, att det blefve
gift kvinna medgifvet att, om hon därtill befunnes lämplig, blifva
förmyndare för sin man, som förklarats omyndig.
Reservation hade afgifvits af herrar Zetterstrand och Petters¬
son i Södertälje, hvilka ansett, att ifrågavarande motion ej borde
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på
begäran ordet till
Torsdagen den 27 Februari.
53 N:o 17.
Herr Zetterstrand, som anförde: Herr talman, mina herrar! Angående
Först några ord beträffande skälfva saken. behörighet för
Det kan emellanåt inträffa, att eu man utaf en eller annan aH(t vara jör.
anledning måste ställas under förmyndare, men att han har en mijndare för
hustru, som är väl skickad till att förestå boet och att utöfvaman, som
förmynderskap öfver honom. Det finns då eu och annan dom- förklarats
stol, som i dylikt fall förordnar hustrun till förmyndare, men fler-
talet af våra domstolar torde i allmänhet icke göra detta, emedan 01 ^
de anse sig icke hafva stöd därför i uttrycklig lag. Riksdagen
har beaktat detta missförhållande vid ett föregående tillfälle, då
Riksdagen år 1903 aflat eu skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t,
gående ut därpå, att dylikt förordnande skulle kunna legaliseras.
Den skrifvelse, som afläts 1903, omfattade emellertid en hel del
frågor rörande hustruns rättsliga ställning. Den omfattade så¬
lunda bland annat, dels det förhållande, som omförmäles i detta
lagutskottsutlåtande, dels ock de förhållanden, som omförmälas i
lagutskottets nästa utlåtande n:o 15.
Regeringen ha emellertid icke ännu vidtagit några åtgär¬
der i frågan —- och jag föreställer mig, att anledningen därtill är
den, att man vill afvakta den stora omarbetningen af giftermåls-
balken, som väntas snart nog komma till stånd.
Nu ha emellertid bägge dessa frågor ånyo blifvit väckta
på tal, och de äro efter mitt förmenande af ungefär enahanda
betydenhet. Men då har det märkliga inträffat, att lagutskottet
hemställt, att man skulle aflåta en påminnelseskrifvelse i detta
ärende, men däremot icke en påminnelseskrifvelse i nästa ärende,
fastän båda dessa ärenden äro fullkomligt adekvata.
Jag har visserligen icke den uppfattningen, att man icke
under några omständigheter skulle kunna aflåta sådana påmin-
nelseskrifvelser. Det inträffar ju, att ett ärende är af så ovan¬
ligt stor vikt, att man därför anser, att regeringen bör påminnas
om att taga frågan under skyndsam behandling. Jag kan nu
emellertid icke för min del finna, att några sådana extraordinära
förhållanden här föreligga, hvarför man just i det ena af dessa
ärenden särskildt, men icke i det andra, skulle aflåta en dylik
påminnelseskrifvelse. Därför har jag inom utskottet intagit den
ställning, att utskottet skulle behandla dessa båda ärenden lika,
och, med uttalande af sina fortfarande sympatier för båda ären¬
dena, låta bero vid den skrifvelse, som redan blifvit afbiten.
För att Riksdagen i detta fall måtte handla konsekvent, och
då frågorna, som sagdt, icke äro af den öfverväldigande bety¬
delse, att påminnelseskrifvelser böra aflåtas, tager jag mig friheten
hemställa om afslag å såväl den i ämnet väckta motionen som
å utskottets hemställan.
Herr Lindhagen: Skillnaden mellan herr Zetterstrands upp¬
fattning och utskottets uppfattning är i detta fall mycket enkel.
Ji:o 17. 54
Torsdagen den 27 Februari.
Angående Utskottet har föreslagit, att denna fråga måtte lösas genast, medan
be‘^ift9kvinwi ^err Zetterstrand håller före, att man bör vänta därmed några
att vara*för- &r framåt, till dess att den stora omarbetningen af giftermåls-
myndare för balken ägt ram. Man kan ju förfara på båda sätten. Men när
sin man, som utskottet för en gångs skull icke, såsom det eljest gärna brukar
förklarats göra, velat hänskjuta frågans lösning till långt bort i en framtid,
CF t T då man kan vänta sig en utredning i densamma, utan verkligen
har velat vara med om, att, såsom det också står i motiveringen,
denna fråga måtte lösas så snart som möjligt, har jag för min
del icke kunnat annat än instämma med utskottet.
Frågan är ju helt enkelt den, om domstolarna skola få rät¬
tighet att förordna hustru till förmyndare för sin man. En hel
del domstolar förfara redan nu på det sättet, men andra göra det
icke. Därigenom uppstår en tvekan uti lagtillämpningen, som
icke kan vara nyttig. Olägenheterna härutinnan torde kunna af¬
la jälpas med ett penndrag, och då motionären önskar det och då
verkligen här ett litet missförhållande föreligger, hvarför skall
man då icke afhjälpa det genast? Hade motionären framlagt ett
lagförslag i denna del, hade Riksdagen kunnat genast på rak arm
antaga detsamma. Nu har motionären endast begärt en skrif¬
velse, och jag tycker därför, att man gärna kan göra en dylik
framställning till Kungl. Maj:t.
En sådan framställning kunde för öfrigt ha samma verkan
som en interpellation till Kung! Maj:t. Det skulle bli en inter¬
pellation i kraftigare form än den, som förra året ägde rum uti
just denna fråga, med framhållande af, att Kungl. Maj:t bör se
till, om icke möjligen i tid något kunde göras för att afhjälpa
de missförhållanden, som de målmedvetna kvinnorna så mycket
framhålla och som ligga i mannens bestående målsmanskap. Det
interpellerades ju förra året om den saken, och justitieministern
antydde då, att han icke trodde, att frågan på länge kunde komma
upp. Men den kan ju nu på ett kraftigare sätt hänskjutas till
Kungl. Maj:ts bedömande, om vi blott aflåta den här föreslagna
skrifvelsen.
I hvarje händelse är det första skälet det viktigaste, näm¬
ligen det: hvarför skall man dröja många år med att afhjälpa
en så enkel sak som att låta alla domstolar i landet veta, att de
få förordna gift kvinna till förmyndare för sin man?
Jag yrkar sålunda bifall till lagutskottets förevarande hem¬
ställan.
Ofverläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gaf
därefter proposition dels å bifall till utskottets hemställan dels
ock å afslag såväl därå som å den i ämnet väckta motionen samt
förklarade sig anse den förstnämnda propositionen vara med öfver¬
vägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, i anledning
Torsdagen den 27 Februari.
55 N:o 17.
hvaraf nu blef uppsatt, justerad och anslagen denna voterings¬
proposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 14, röstar
Ja;
Angående
behörighet för
gift kvinna
att vara för¬
myndare för
sin man, som
förklarats
omyndig.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda hem¬
ställan och den i ämnet väckta motionen.
Omröstningen utföll med 118 ja mot 52 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit utskottets hemställan.
§ 12.
Vidare föredrogs lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning
af väckt motion angående befogenhet för gift kvinna, som sam-
manlefver med sin man, att idka handel eller annat näringsyrke.
Hvad utskottet hemställt bifölls af kammaren.
§ 13.
Efter föredragning härefter af lagutskottets utlåtande n:o 16,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende lättnad i värnpliktstjänstgöringen för värnpliktige, som genom
den frivilliga skytterörelsen tillägnat sig fullgod skjutskicklighet,
begärdes ordet af
Herr Månsson, som anförde: Herr talman! Det kan synas
vågadt att här uppträda mot ett enigt utskott, så mycket mer då
jag såsom motionär ej kan vara lagutskottet tacksam för en väl¬
villig motivering, i det att utskottet lånat ett gammalt utskotts¬
betänkande från år 1904, då såväl värnplikten som skytterörelsen
lågo mera så att säga i sin linda, än hvad nu är fallet, då ju
från och med innevarande år värnplikten ingår i sin fulla ut¬
veckling enligt 1901 års beslut och skytterörelsen också utveck¬
lats i betydligare grad. Jag vill nu icke inlåta mig på en ingå¬
ende kritik af utskottets betänkande, utan jag vill endast, förutom
det att jag hänvisar till den motivering, som jag i min motion
anfört, påpeka, att då den gamla härordningen, indelningsverket,
ströks, försvann äfven yrkessoldaten och bildades genom värn-
N:o 17.
56
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
revision af
stadgan för
mogenhets¬
examen.
pliktens införande en folkarmé. En folkarmé bör ju i viss mån
bildas på ideella grunder, men äfven på sociala och ekonomiska
bärande plan, som af den stora allmänheten kunna uppfattas
och värderas.
Utskottet har sagt, att från skytteföreningarnas sida icke
gjort sig gällande någon opposition i den riktning, som jag i
min motion hänvisat på. Gent emot detta tror jag mig kunna
framhålla, att om skytteföreningarna skulle tillfrågas angående
denna sak, skulle åtminstone 90, om icke 100 procent, af dem
instämma i min motion, och jag vågar också hoppas, att inom
denna kammare skola finnas sympatier för denna fråga och att
de äfven nu skola i viss mån komma till synes, så att äfven om
med denna min framställning icke något effektivt kan vinnas,
frågan likväl, då den nu faller, faller framåt.
Herr talman, jag har för närvarande intet yrkande att göra.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ 14.
Till afgörande förelåg härefter Andra Kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 4, i anledning af herr J. E. Cen-
terwalls motion, n:o 100, angående skrifvelse till Kungl. Maj:t
med hemställan om revision af stadgan för mogenhetsexamen.
Sedan utskottets hemställan upplästs, lämnades ordet till
Herr Beckman i Linköping, som yttrade: Herr talman,
mina herrar! Det afslag å herr Centerwalls motion, hvarom ut¬
skottet här hemställt, förefaller mig synnerligen väl grundadt. Det
finnes emellertid uti denna motion några punkter, som innehålla
goda uppslag och hvilka jag därför ber att nu med några ord
få stryka under.
En af dessa punkter är den, som afser utsträckning af tiden
för skrifningarna i studentexamen, och en annan är, att privatister
skola fä aflägga studentexamen på särskild tid. Utskottet har
emellertid tämligen tydligt angifvit dessa saker innehålla för fram¬
tiden goda uppslag, så att jag vill nu icke närmare yttra mig
om dem.
Däremot ber jag att med några ord få beröra en annan
sak, nämligen den tanke, som antydningsvis framhålles i motionen,
att tiden för studentexamen skulle kunna förkortas, så att den
kunde infalla något tidigare, än hvad nu i allmänhet sker. Den
för både lärare och lärjungar ytterst otrefliga tid, som infaller
mellan den vanliga terminens slut och studentexamen, skulle högst
väsentligt kunna minskas, om ett gammalt och, som vi landsorts-
lärare tycka, orättvist privilegium toges bort, nämligen det privi-
Torsdagen den 27 Februari.
57 N:o 17.
legium — livilket jag tror existerat ända från mogenhetsexamens
tillkomst — att studentexamen skall vid Stockholm släroverken
komma först och börja omedelbart efter den 15 maj. Den vecka,
som dessa examina här i Stockholm taga, skulle då komma lands-
ortsläroverken till godo, för såvidt det hela ordnades på annat
sätt, hvilket icke vore omöjligt.
Nu säger man, att det är helt naturligt, att stockholmsläro-
verken skola ha den fördel, som de i detta afseende för närva¬
rande ha, och detta därför att censorerna just omkring den 15
maj samlas här i Stockholm, hvarför studentexamina lämpligen
böra börja här. Mot detta kan man emellertid med skäl invända,
att censorerna samlas i Stockholm äfven när examina äro afslu-
tade; stockholmsläroverken skulle ju någon gång kunna få examen
sist af alla. Men man behöfver icke vara så hårdhjärtad mot
stockholmarne, utan man kan ordna saken på ett mera praktiskt
sätt. Nu är det regel, att alla censorsgrupperna stanna samtidigt
i Stockholm och studentexamina afhållas här ungefär under eu
veckas tid. Men man skulle lika väl kunna ordna saken på det
sättet, att endast en censorsgrupp stannade kvar i Stockholm och
skötte om examina här, till dess att de vore afslutade vid stadens
samtliga läroverk, och de öfriga grupperna fingo fara ut till lands¬
orten. På det sättet skulle ju tiden för studentexamina vid lauds-
ortsläroverken kunna förkortas. Då skulle ock en stor del af den
misstämning, som den hittillsvarande anordningen uppväckt i stora
kretsar inom vårt land, kunna väsentligen minskas.
Men, äfven med erkännande af att denna motion har några
goda uppslag, så kan jag dock icke vara med om hvad som är
den centrala punkten i det hela, nämligen censorsinstitutionens
afskaffande. Jag tror icke, att de, vare sig lärare eller lärjungar,
äro många, som önska en sådan reform. Tvärtom, censorsinstitu-
tionen har verkat så mycket godt, att vi allesammans vilja hafva
den kvar. Motionären vill i stället för censorer skaffa oss vittnen
af mera lokal art. Skulle man öfver hufvud taget hafva något
att anmärka mot den censorsinstitution, som hos oss utbildat sig,
så skulle det vara, att en eller annan gång — ehuruväl ganska
sällsynt — af censorerna utdelats examensämnen, lrvilka kanske
varit mindre lämpliga. Men, mina herrar, hur skulle det gå, om
dessa ämnen i stället för af censorer — som dock hafva vana vid
undervisning, om ock på ett annat plan än elementarlärarne —
skulle delas ut af sådana personer, hvilka icke hafva någon peda¬
gogisk erfarenhet alls och som utan tvifvel i vissa smärre städer
för öfrigt skulle vara ganska svåra att finna?
Ett annat missförhållande, som någon gång yppat sig, har
bestått däri, att en censor befunnits mindre lämplig. Men vi
hafva dock icke varit så illa lottade vid läroverken, att vi någon
längre tid behöft tåla ett sådant missförhållande, att en censor,
som genom kitslighet eller oförstånd varit för sitt kall mindre
Angående
revision af
stadgan för
mogenhets¬
examen.
(Forts.)
N:o 17. 58
Angående
revision af
stadgan för
mogenhets¬
examen.
(Forts.)
Torsdagen den 27 Februari.
lämplig, fått stanna kvar i detsamma. Det har nämligen icke
alldeles saknats exempel på, att en opinion inom lärarekåren
kunnat vara så stark, att den förmått Kungl. Maj:t aflägsna en
sådan censor.
Under sådana omständigheter ber jag att få fastslaget, att
censorsinstitutionen, sådan den nu utvecklat sig, är en så god
institution, att vi önska hafva den kvar.
Det andra centrala i motionärens framställning torde vara
hans önskan, att den muntliga examen skulle utsträckas öfver en
dag, intill en månad. Men jag får i det fallet helt och hållet
instämma med utskottet, som — mycket riktigt, efter hvad mig
synes — påvisat, att en sådan utsträckning, långt ifrån att minska
faran för öfveransträngning hos våra lärjungar, i stället skulle, då
den muntliga examen härigenom blefve en verklig examen rigo-
rosum, utan tvifvel öka denna fara.
På grund af hvad jag nu sagt ber jag, herr talman, att få
instämma i yrkandet om afslag på motionen.
Herr StarhäcJc instämde häruti.
Herr Warburg: Då den föregående ärade talaren egent¬
ligen icke gjort någon anmärkning mot utskottets utlåtande, så
skulle jag kunnat inskränka mig till att helt enkelt yrka bifall
till dess hemställan. Jag vill blott beträffande det af honom
antydda arrangemanget, att censorerna icke alltid skulle börja
med läroverken i Stockholm utan lika gärna begynna i landsortsstä¬
derna, tillägga, att detta ju är en detaljfråga, om hvilken utskottet
icke ansett sig äga anledning att uttala sig. För min ringa del
är jag icke fackman på detta område, men det förefaller mig,
som om det nyssnämnda arrangemanget vore med rättvisa och
billighet öfverensstämmande.
Då således intet uttalande till förmån för motionen gjorts
utöfver hvad som här framkommit i utskottets motivering, så
skall jag, herr talman, inskränka mig till att på utskottets vägnar
yrka bifall till utskottets yrkande.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll hvad utskottet hem¬
ställt.
§ 15.
Föredrogs och godkändes Andra Kammarens fjärde tillfälliga
utskotts utlåtande, n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående utredning och beskrifning öfver en¬
skilda och kommuner tillhöriga, mera betydande vattenfall i landet;
och skulle jämlikt 63 § riksdagsordningen detta beslut genom
utdrag af protokollet delgifvas Första Kammaren.
59 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
A 16, Angående
s den nomad*-
Å föredragningslistan fanns vidare upptaget Andra Kamma- befolkningens
rens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 6, i anledning af väckt vidmahthål-
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående den nomadiserande laude m. m.
lappbefolkningens vikmakthållande m. m.
I anledning af en inom Andra Kammaren väckt, till ut¬
skottets behandling hänvisad motion, n:o 163, af herr G. A. E.
Kronlund jämte 27 af kammarens ledamöter hemställde utskottet,
att kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhölle, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och
taga under ompröfning, hvilka åtgärder horde vidtagas för att
dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande lapp¬
befolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling och dels
förhjälpa den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning
och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt för Riksdagen
snarast möjligt framlägga de förslag, hvartill eu dylik utredning
och pröfning kunde gifva anledning.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr Widén, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Det
torde kanske icke vara så många af eder, mina herrar, som hunnit
med att sätta sig in i den nu föreliggande motionen och de många
vid densamma fogade bilagorna; kanhända är det till och med
mången, som icke hunnit ens genomläsa dem. Jag har därför
ansett det ej vara ur vägen att en smula redogöra för hithörande
förhållanden, sådana de gestalta sig inom det län jag numera
tillhör, så mycket mer som denna redogörelse tillika är afsedd att
innebära ett tillägg, ja också, i viss mån, ett beriktigande af hvad
som innehålles särskildt i en del af de nyssnämnda bilagorna till
motionen.
Därvid vill jag emellertid genast från början förutskicka, att
min vistelse inom detta län hittills varit alltför kort — och sär¬
skildt att jag ännu för litet varit i tillfälle att på ort och ställe
studera lapparnas förhållanden — för att jag skulle gorå anspråk
på att kunna framlägga något förslag till en rätt lösning af denna
fråga, eller ens nogare angifva, i hvilken riktning en sådan rättast
borde gå. Detta är nämligen en synnerligen invecklad och svår¬
löst fråga, och det torde icke vara så lätt att säga, på hvilket
sätt den skall komma att lösas.
Antalet lappar inom Jämtlands län var den 31 december
1906 879 stycken, däraf renskötande lappar omkring en tredjedel,
eller 280. Antalet renar inom länet uppgafs — såsom också
handlingarna till motionen utvisa — år 1890 till 60,000 å 70,000
stycken, ett tal, som dock, efter alla de underrättelser jag fått
däruppe, synes vara alldeles för högt. Renantalet har emellertid
N:o 17. 60
Angående
den nomadi¬
serande lapp
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
Torsdagen den 27 Februari.
sedermera stadigt sjunkit, så att det år 1896 utgjorde 27,168 och
år 1900 10,025. År 1907 hade det återigen stigit, så att det ut¬
gjorde 14,781, således en ökning på närmare 5,000 stycken. Detta
antal, 14,781, är dock, efter allt hvad man kunnat finna, för litet;
lappfogden i länet antager, att antalet renar skulle utgöra ungefär
20,000. Tillväxten är emellertid mycket olika inom de olika lapp¬
byarna. Inom en del af dem, såsom t. ex. Hotagen, hafva renarne
dött ut eller blifvit sålda, så nästan inga finnas kvar. Inom andra
åter har tillväxten varit rätt stor.
Hur är nu ställningen för de renskötande lapparna? Jo, för
dem är det tämligen bra, åtminstone i allmänhet taget. Hvad
som för dem egentligen brister är tillräckligt med dugligt folk för
renarnas skötsel. Det är nämligen så, att lapparna under de
senare åren — jag menar några decennier tillbaka — blifvit
mindre skickade till att idka renskötsel. Den undervisning och
den uppfostran, som särskildt de förmögnare och mera bärgade
af dem fått, har nämligen knappast varit ägnad att befordra deras
förmåga att utöfva nämnda verksamhet. Särskildt torde nog detta
gälla med afseende på de s. k. lappbarnhemmen. Dessa äro ju
framgångna ur ett filantropiskt intresse, och det är ju ett aktnings-
värdt intresse, men därmed blandar sig nog mången gång ett
skadligt kuriositetsintresse. Alltnog, den uppfostran, som där med¬
delas, betecknas allmänt af dem, som äro inne i förhållandena,
såsom mindre välgörande därigenom att den bidrager att göra
lapparna oförmögna att drifva deras egentliga näring, renskötseln.
— Vidare beror också bristen på folk att sköta renarna därpå,
att äfven bland lappdrängarna, löneanspråken stigit rätt väsentligt
och att lapparna icke se sig i stånd att — eller icke vilja — betala
så stora löner, som fordras. Detta gör, att antalet dugliga ren¬
skötare blir allt mindre. Äfvenså existerar en viss konkurrens på
detta område. Så få t. ex. dugliga svenska lappdrängar god an¬
ställning hos bönder inom Norge, hvilka slagit sig på renskötsel.
Dessa bönder betala bättre löner, hvarför särskildt från de syd¬
ligare lappbyarna lappdrängarne ofta nog sökt sig öfver till Norge.
Detta förhållande, att bönder i Norge slagit sig på renskötsel,
vittnar emellertid i sin mån om att denna näring, rätt bedrifven,
är ganska lönande.
Man har nu inom Jämtlands län — under de sista årtiondena
i all synnerhet — sökt vidtaga åtskilliga åtgärder för att förbättra
ställningen för de renskötande lapparna. Dit hör i främsta rum¬
met inköp af hemman eller andra fastigheter för att läggas till
renbeteslanden. Det är ganska stora arealer som inköpts: år 1906
uppgingo de dittills för detta ändamål inköpta områdena till
213,000 hektar; hela arealen af renbetesfjäll inom länet uppgår
till omkring 1,000,000 hektar. Härigenom har naturligtvis åt
lapparna inom Jämtlands län beredts mycket större och rikligare
utrymme, än förut, och därmed hafva också anledningarne till
Torsdagen den 27 Februari.
Öl N:o 17.
tvistigheter emellan lapparna och de bofasta blifvit färre. För- Angående
hållandet mellan lapparna och de bofasta är också numera i all- den nomadi'
i x Revande
mänhet godt; d. v. s. klagomål från de bofastas sida förekomma befolkningens
naturligtvis äfven nu någon gång. När jag i somras reste uti vidmakthål-
Härjeådalen, framburos sådana klagomål både i Iiede och i Tännäs lande m. m.
socknar, men saken gjordes lätt upp, och någon vidare tvist upp- (Forts.)
kom icke.
Af afkastningen från dessa till* renbetesland inköpta egen¬
domar hafva bildats fonder, som användes till lapparnas gagn.
En är »Jämtländska renbetesfjällens skogsfond», hvilken den 31
december 1906 utgjorde icke mindre än 669,566 kronor; den har
hufvudsakligen tillkommit genom behållning på skogsafkastningen
från renbetesfjällen. Eu annan är »Jämtländska lappväsendets
fond»; den är mindre och utgjorde vid nyssnämnda tidpunkt
115,654 kronor. Den är uppkommen af inkomster från utarrende¬
ring af inägor och jakträtt m. m. inom renbeteslanden. Den första
fonden har användts förnämligast just till inköp af egendomar att
läggas till renbeteslanden, hvilka inköp fortgå alltjämt. Den sist¬
nämnda fonden användes enligt medgifvande af Kungl. Maj:t till
lapparnas egna direkta behof, såsom gratifikationer till lapparnas
ordningsmän, belöningar till lappdrängar för god renskötsel, extra
premier för dödande af varg och järf — lapparnas värsta fiender
bland djuren däruppe — m. m.; slutligen också — jag ber sär¬
skild! få fästa uppmärksamheten härpå — till lån för inköp af
renar. I detta hänseende har i motionen och bilagorna till den¬
samma gjorts gällande, att sådana lån borde lämnas och lämnas
utan borgen. Detta har numera blifvit gjordt, i det att på fram¬
ställning af mig Kungl. Maj:t förlidet år medgaf, att för dylika
lån numera ej kräfves borgen, och att äfven amorteringsvillkoren
skola ställas lindrigare. Det är stor efterfrågan efter dessa lån,
flera sådana lämnades ut under det gångna året, men det var ock
exempel på att personer, som fått lån beviljadt, icke anmälde sig
för att lyfta det, så att det fick lämnas åt andra. — Detta med
afseende å de lappar, som fortfarande idka renskötsel.
Vända vi oss åter till de lappar, som upphört med renskötseln,
så blir bilden sämre. Anledningarna till att renskötseln aftagit
äro flere; att betena blifvit sämre; härjningar af rofdjuren, sär-
skildt af varg, bland renhjordarna, och kanske i främsta rummet
den bland lapparna, såsom förut omnämnts, aftagande hågeu och
förmågan att sköta denna värdefulla egendom. Det har, såsom
jag nämnde, inom vissa lappbyar gått så långt i den vägen, att
t. ex. i Hotagens lappby renskötseln kan sägas hafva helt och
hållet upphört; söner, hvilkas fader där hade stora renhjordar,
äro nu fattighjon. Hvad betets aftagande angår, har på fram¬
ställning af Konungens befallningshafvande en vetenskaplig under¬
sökning anställts. Dåvarande docenten Hedlund verkställde år
1902 på uppdrag eu sådan undersökning och konstaterade, att
N:o 17. 62
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
dm nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
renlafven minskades. Såsom skäl härtill har han angifvit hufvud¬
sakligen följande:
klimatförändring under de sista 20 åren, som medfört, dels
att renlafven delvis förstörts på fjällen vid snö- och issmältningen
på våren under tidsperioden 1889—1900 och dels att luften allt¬
sedan 188u-talets början blifvit allt torrare i Jämtland;
markens och skogarnes förändring, hvarigenom renlafförande
tallskog och tallskog öfver hufvud med tiden öfvergår till gran¬
skog, där renlaf icke trifves;
samt direkt förstöring af renlafven vid afverkningar och möj¬
ligen äfven en genom afverkningen gynnad utbildning af andra
växter, som undantränga renlafven. Resultatet af undersökningen
framlägger han så: att äfven om man gjorde allt, som möjligen
kunde göras för erhållande af riklig renlaf på de jämtländska
fjällen, den likväl icke kan blifva så riklig, som den varit förr,
enär många af fjällen blifvit för mycket beväxta med högre växter.
Ställningen är således den, att, äfven om man med ett klokt an¬
vändande af lånemedel sökte att inom Jämtlands län åter göra
lapparna till renskötande, detta nog icke skulle lyckas och knappast
heller med hänsyn till den minskning af tillgången på renbete,
som ägt rum, vara att önska. Men det är å andra sidan svårt
att säga, hvad man skall göra med de icke renskötande lapparna.
De ha ju led efter led under många, många generationer danats
uteslutande för den näringen att sköta renar, och då kan ju hvar
och en förstå, att det är ofantligt svårt för dem att nu kunna
öfvergå till andra näringar. Det är nog alldeles riktigt, som lands¬
höfding Bergström säger i ett helt nyligen afgifvet utlåtande, att
man knappast kan vänta sig, att de längre skola vara lämpliga
för att bli bofasta kolonister. Emellertid är det uppenbart, att
något måste göras. Konungens befallningshafvande i Jämtlands
län aflat redan den 17 april 1906 — således innan jag kom dit
— en framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder i detta hän¬
seende. Man redogjorde där för förhållandena med afseende å
de icke renskötande lapparna och framlade en del synpunkter,
som äfven jag tillåtit mig här framhålla, samt slutade med en
hemställan, »att Kungl. Maj:t täcktes måhända genom en särskild
kommitté, där jämväl lappar, såväl renskötande som icke ren¬
skötande, finge medverka, låta verkställa utredning om de anord¬
ningar, som böra vidtagas för att åt de lappar, livilka öfvergifvit
nomadlifvet, bereda möjlighet till utkomst.»
Det är en annan fråga, som sammanhänger med denna, och
det är frågan om den s. k. lappska fattigvården. Denna fattigvård
är olika ordnad inom de tre nordligaste länen; och jag har fått
den uppfattningen, att den i Jämtlands län särskildt skulle befinna
sig i ett synnerligen dåligt skick. Detta beror dels på sättet för
dess handhafvande, dels på andra anledningar, som ännu äro före¬
mål för undersökning, och jag är nu icke beredd att säga, på
Torsdagen den 27 Februari.
03 N:o 17.
hvilket sätt den bör ordnas. Uppenbart är emellertid, att det nu- Angående
varande förhållandet är långt ifrån tillfredsställande. Statsbidragen den nomadi'
till den lappska fattigvården inom Jämtlands län ha stadigt vuxit. j,ef0ikninqens
År 1890 lämnades därtill ett statsbidrag af 4,700 kronor, år 1900 vidmakthål-
utgjorde detsamma 9,945 kronor, och år 1905 hade det vuxit till lande m. m.
16,515 kronor. Sedermera minskades det något under förra året, (Forts.)
men nu har det gått upp igen. Dessa siffror stå icke i rimligt
förhållande vare sig till antalet fattighjon eller det behof, som i
detta hänseende borde föreligga. Jag har därför ställt det som
en uppgift för länsstyrelsen att undersöka dessa förhållanden och
söka komma fram med något förslag att ordna saken på mera
tillfredsställande sätt.
Jag har med detta mitt anförande velat framlägga de syn¬
punkter, som uppe i Jämtlands län gjort sig gällande, och tillika
påvisa, att de förhållanden, som i motionen och de vid densamma
fogade bilagorna omnämnts, icke varit eller äro obeaktade från
ortsmyndigheternas sida — åtminstone för så vidt angår det län
jag tillhör —; att man tvärtom vidtagit åtgärder och gjort fram¬
ställningar just i de riktningar, som i motionen påyrkats och fram¬
hållits; sålunda är från Jämtlands län en utredning angående de icke
renskötande lapparna begärd i hufvudsakligen samma syfte, som
motionärerna önska; man har likaledes försökt anordna beten
genom inköp af ytterligare mark för lapparnas vistelse med sina
renar; slutligen söker man bereda lån åt lappar, som egna sig
och vilja egna sig åt renskötsel. Det är således samma vägar,
som motionärerna vilja gå. Nu är det emellertid enligt mitt för¬
menande så, att förhållandena däruppe ställa sig olika i de olika
länen; man får nog icke taga lapparna inom samtliga dessa län
efter samma schablon, utan frågan får möjligen behandlas på
olika sätt.
Med det nu sagda har jag alltså velat påvisa, att uti de i
motionen berörda afseenden dels åtgärder redan vidtagits, dels
utredning begärts eller pågår, särskildt för det län jag tillhör,
hvadan motionen i den delen icke kommit med något nytt utöfver
hvad som är i gång. Då emellertid motionärernas önskemål
sammanfalla härmed, har jag ingenting emot bifall till utskottets
hemställan.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Då denna fram¬
ställning är gjord af icke mindre än 28 motionärer och tillstyrkt
af ett enigt utskott, är det klart, att man egentligen borde af¬
hålla sig från att yttra sig i denna fråga, i synnerhet om man
har några invändningar och erinringar att göra mot förslaget.
Men jag skall likväl framställa de erinringar, som jag vid hand¬
lingarnas genomläsande ansett böra göras.
Motionärernas hemställan om en skrifvelse till Kungl. Maj:t
i denna del sammanfaller ordagrant med utskottets eller tvärtom.
N:o 17. 64
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
den nomadi¬
serande lapp
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
Och hufvudsyftet i denna hemställan är, om jag fattat den rätt,
det, att man skall vidmakthålla den nomadiserande lappbefolk¬
ningen. Jag kan icke finna annat, än att detta är hufvudsyftet.
Och det lärer väl någon icke ha något emot, att man skall vid¬
makthålla densamma eller låta verkställa en undersökning, huru
detta låter sig göra. Men man måste se till, hvilka medel man
skall använda för att nå detta syfte, och man måste se till, om de
medel, som föreslås i motionen och i utskottets hemställan, äro
lämpliga. Och det förefaller mig, som om dessa medel icke vore
riktigt hälsosamma. Jag vågar säga det. Jag har ju icke något
annat att hämta dessa mina tankar från, än från den väl skri fn n
motionen med sina många bilagor; och jag skall be att få citera
några ord ur såväl motionen som bilagorna. Jag skall emellertid
icke blifva långvarig. Ty jag tager för gifvet, att enhvar af
herrarne har läst handlingarna. Nu säges det, att för att kunna
vidmakthålla lapparna, skola vi först tänka på skolorna, som här
äro åberopade och som skulle hafva utgjort ett hinder för att
vidmakthålla lappbefolkningen såsom nomadiserande. På sidan
2 i motionen har det emellertid, såsom herrarne finna, gjorts ett
sammandrag i den delen från de många och långa bilagorna.
Och hvad säges där beträffande dessa skolor?
»De varmhjärtade försöken att förena motsättningarna mellan
nomadlif samt kultur och civilisation hafva i allmänhet slagit
mindre väl ut. Tämligen enstämmigt framhålles, att de lappbarn¬
hem och fasta lappskolor, som i detta syfte inrättats och hvari
de där intagna lappbarnen fått åtnjuta alla de bofastes bekväm¬
ligheter i lefnadssätt och vanor, i allmänhet gjort lappbarnen
obekväma och obenägna för en återgång till nomadlifvet och att
sålunda dessa institutioner långt ifrån att vara till en hjälp och
välsignelse för nomadbefolkningen tvärtom ha bidragit till att
decimera denna befolkning och förminska dess motståndskraft.
För den icke nomadiserande lappbefolkningen utgöra däremot
lappbarnhemmen och de fasta lappskolorna ovärderliga och väl-
signelsebringande kulturhärdar i ödemarken.»
Sedan kommer motionären på sidan 7 och talar om det¬
samma samt stöder sig på dessa bilagor. Han berör de speciella
önskemål, som förefinnas för att vidmakthålla lappbefolkningen
såsom nomadiserande. Och där säges det:
»Ett sådant är undervisningsfrågans ordnande på ett till¬
fredsställande sätt. Såsom jag nyss framhållit, äro de redan före¬
fintliga lappbarnhemmen och fasta lappskolorna ingalunda några
ändamålsenliga uppfostringsanstalter för nomadbefolkningens barn,
om de nämligen skola fostras till nomadlifvets fria,
men besvärliga och på umbäranden rika lif. Den ungdom
som fostras i dessa anstalter blir genom själfva lefnadssättet där¬
städes så småningom främmande för det lif, hvartill de ursprung¬
ligen blifvit födda. Den, som under flera års tid vant sig vid
Torsdagen den 27 Februari. 65
lefnadssättet hos de bofaste, vant sig vid att tillbringa nätterna
under tak i bäddad säng och gå klädd som en vanlig kultur¬
människa, återvänder icke gärna till lappkåtan, renhuden såsom
nattläger och renskinnsmudden såsom klädedräkt.»
Så säges det här — och däruti tycker jag väl, att alla
kunna instämma. Men sedan komma då motiven och medde¬
landet af redogörelse af, på hvad sätt man skall kunna vidmakt¬
hålla lapparna vid det eländiga lif, som här är skildradt. Jo,
säges det:
»Vill man bibringa våra nomader en nödtorftig undervis¬
ning, utan att tillika göra dem olämpliga för nomadlifvet, måste
man anordna undervisningen bland lapparne genom anställandet gf
vandringslärare, som dela nomadernas lif och därunder bibringa
deras ungdom ett lämpligt kunskapsmått. Lappen är ingalunda
oemottaglig för kunskaper, utan erbjuder med sitt vakna, öppna
sinne och sin intelligens ett tacksamt fält för bildningen, om den
meddelas på rätt sätt.»
Således kan jag icke se annat, på grund af hvad som står
i motionen och som är hämtadt från bilagorna, än att det icke
står till att vidmakthålla lappbefolkningen såsom nomadiserande,
utan att hålla lapparna i okunnighet om hvad kulturlifvet har
att bjuda. Men jag hemställer till herrarne: hvar skulle vi stå
— många af oss — om våra förfäder resonerat på samma sätt,
att vi skulle hafva hållits i okunnighet om hvad lifvet har att
bjuda. Man får icke resonera som så, att man bör göra allt
hvad man kan, för att lappbefolkningen icke skall få smak på
eller se, huru lifvet ställer sig för en vanlig kulturmänniska, ty
då hålla vi lapparna i denna okunnighet och detta usla lif, som
här är skildradt. Jag tror icke, att man åtminstone uppfyller
det stora kärleksbudet, om man resonerar så. Det vågar jag
säga. Och här anvisas icke något annat medel än att hålla
lapparna kvar i denna okunnighet. Man skall bibringa dem
lämpligt kunskapsmått; men det skall ske så, att de aldrig komma
i beröring med andra människor, få ligga i bäddade sängar och
gå klädda som vanliga människor. Mig förefaller detta sätt att
resonera mycket nedslående. Det är icke rösryckta bitar, som
jag citerat, utan tvärtom. Hela resonemanget går i den rikt¬
ningen.
Nu säges det vidare, att man skall hjälpa lapparna äfven
på ett annat sätt, genom att anställa en vetenskaplig undersök¬
ning, hvarför renlaf ven icke växer såsom förr i tiden. Sjkifva
naturen gifver ju fingervisning till oss öfriga, som lefva under
vanliga kulturförhållanden, att vi skola söka hjälpa lapparna från
deras sträfsamma förvärf, helst som själfva naturen icke lämnar
tillräcklig föda åt dem och deras renar.
Ibland bilagorna, som här äro sammanförda, finnes det en,
däri lämnas redogörelse för hvad som förekommit vid ett möte
Andra Kammarens Prot. 1908. N:o 17.
N:o 17.
Angående
den nomadi¬
serande lapp-
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
5
>T:o 17. 66
Torsdagen den 27 Februari.
Angående — i Gellivare trar jag det var. Ganska många personer voro
den nomadi- (]jjr närvarande och en kvinna höll ett föredrag på en half timma.
Ufolkningens Emellertid kom en högt uppsatt person efteråt och tackade kvinnan
vidtnakihål- för att hon talat om, huru illa och dåligt det vore ställdt för
lande m. m. lapparna. Men sedan kom han till samma uppfattning, som här
(Forts.) förut talats om, att det är bäst att hålla dem i okunnighet, så
att lapparna kunna sköta sina renhjordar. Först ville dock denne
högt uppsatte person fastslå, »att lapp bör vara lapp, d. v. s.
att lappbefolkningen så vidt möjligt bör bevaras åt nomadlifvet
och renskötseln, hvilket är dess högsta önskemål, ty renen är
skapad för lappen och lappen för renen» — d. v. s. med andra
ord, man skall aldrig lyfta lappen från hans odrägliga tillvaro;
det skola vi icke försöka ens, utan vi skola söka ställa så till,
att lappens halfvilda eller nästan vilda renhjordar kunna vid¬
makthållas. Men till all lycka får man dock se en ljusglimt från
detta möte, och den kommer från en man, hvilken är väl känd
här i kammaren, nämligen d:r Hellström. Han protesterade mot
ett sådant resonemang, hvilket man finner af bilagan, enligt
hvilken han sade, att man väl ej bör resonera som så, att en
viss nation må bevaras endast för en viss närings skull, utan
bör det väl vara tvärtom, att näringen bör bibehållas för folkets
skull.» Det tycker jag är så sundt taladt, alldeles lika sundt,
som då han uppträdde här i kammaren med sina föredrag.
Jag har med detta endast velat framhålla, att det icke är
mig möjligt att lämna min röst till ett förslag, som går ut på
att bibehålla en folkstam vid eu näring, som — jag hade så när
sagt — är onaturlig, ity att folket icke hålles såsom vanliga
människor, utan måste lefva så, att det icke ens får se eller er¬
fara, huru vi hafva det ställdt, vi som lefva under andra för¬
hållanden. När det skall begagnas sådana medel, anser jag icke
att man handlar välbetänkt.
Nu kan man fråga, till hvilket yrkande kommer man med
ett sådant resonemang, som jag fört. Det skulle val icke kunna
bli annat än afslag? Jo, för all del. Jag ömmar lifligt för alla
dem, som lida nöd; och jag lefver i den öfvertygelsen, att vi
ändå hafva skyldighet att förhjälpa så många som möjligt från
en fattig och eländig tillvaro och förhjälpa dem till en bättre,
så att de kunna få sitt bröd och sitt förvärf på drägligare sätt,
än de för närvarande få, och gäller detta nu särskildt om lap¬
parna, hvilkas förvärf är af sådan beskaffenhet, att det icke kan
stå tillsammans med en mänsklig tillvaro. När nu lappbefolk¬
ningen och för öfrigt äfven många andra däruppe befinna sig i
en sådan ställning, att de äro i behof af hjälp, vill jag visst icke
undandraga mig att med min röst bidraga till åstadkommande
af en sådan hjälp. Men man får dock icke säga, att denna skall
lämnas för att vidmakthålla lapparna såsom nomadiserande och
att bibehålla dem i denna okunnighet och denna odrägliga till-
Torsdagen den 27 Februari.
07 N:o 17.
vara, utan jag vill hafva uteslutet själfva de punkter, som handla Angående
om uttalandet af detta vidmakthållande. Jag skulle därför i mitt g^aruirta*
yrkando vilja begagna alldeles samma ord, som finnas i klämmen befolkningen»
endast med uteslutande af några få ord; och jag tror, att det i vidmakth&l-
alla fall blir mening i mitt yrkande. Det skulle således bli att laude m. m.
Riksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t (Forts.)
täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder böra
vidtigas för att förhjälpa lappbefolkningen ur dess betryckta
ställning och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt för
Riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, hvartill en dylik
utredning och pröfning kunna gifva anledning. Sålunda äro
endast de ord uteslutna, som syfta på att vidmakthålla lappbe¬
folkningen såsom nomadiserande. Jag tror, att detta yrkande
icke alls skall fördärfva saken, utan tvärtom. Vill sedan den
eller de, som få sig denna utredning förelagd, komma med för¬
slag sådant som detta att hålla lapparna i okunnighet, så att de
icke komma i beröring med andra människor, så blir i alla fall
Riksdagen sedermera i tillfälle att pröfva, huruvida den vill be¬
gagna sig af detta sätt beträffande sina medmänniskor. Men man
har då i alla fall fria händer. Såsom jag nyss sade, tror jag
icke att frågan fördärfvas genom ett bifall till detta mitt yrkande.
Jag har velat yttra detta, herr talman, såsom motiv för det
yrkande, som jag nu här ber att få framställa, nämligen att
klämmen måtte blifva så, som jag nyss uppläst.
Häruti instämde herrar von Schéele, Nilsson i Skärhus och
Eriksson i Algered.
Herr Kronlund: Herr talman! Herr Widén sade i sitt an¬
förande nyss, att detta är en invecklad fråga. Och det gifver jag
honom fullkomligt rätt uti och äfven däruti, att det är få bland
oss, som hafva tillräckligt ingående kännedom i denna fråga. De
synpunkter, som herr (Jarl Persson i Stallerhult framhöll, vittna
nog om, att det är bristen på sakkännedom, som här talar.
Vid behandlingen af lappfrågan står man ju inför ett vemodigt
om också icke så sällan upprepadt kapitel i de mänskliga släk¬
ternas historia, nämligen det om ett utdöende folk, vår egen no¬
madiserande lappbefolkning. Vi kunna ju läsa här i stora drag,
hurusom odlingen och kulturen steg för steg trängt denna befolk¬
ning tillbaka till de otillgängliga fjälltrakterna. Beröringen med
civilisationen eller lättare sagdt dess af vigsidor har beröfvat lapparna
deras motståndskraft. Lagstiftningen har genom bristande fram¬
synthet åstadkommit liknöjdhet bland lapparnas egna leder, be¬
röfvat lapparna en tryggad besittningsrätt till deras område och
ålagt dem skadeståndsplikt inom trakter, hvartill de med den först-
kommandes rätt en gång varit ägare. Det är därför icke under¬
ligt, om därigenom i många fall, såsom verkligen är förhållandet,
N:o 17. 68
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
den nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
skapats en djup klyfta mellan lapparna och de svenska nybyggame,
en klyfta af misstämning och bitterhet. Och dock begära iapparna
i själfva verket så litet af sina medbroder; de vilja blott hafva
rätt att ostördt få lefva sitt lif i ödemarken, ett lif visserligen
fullt af besvärligheter och umbäranden, men dock ett lif i frihet
och obundenhet.
Vi måste vid lappfrågans dryftande komma ihåg, att det
här gäller att skilja mellan två saker, å ena sidan den gnagande,
den nomadiserande lappbefolkningen och å andra sidan den icke
renägande, den fattiga lappbefolkningen. Humanitet, billighet och
rättvisa bör bjuda oss att söka värna om de sista resterna af den
gamla nomadbefolkningen. Det finnes, mina herrar, i vårt nord¬
liga Sverige trakter, som icke gärna kunna tänkas vara upptagna
af någon nämnvärd jordbrukande befolkning, trakter, hvilkas
själfskrifna invånare just äro nomadlapparne. Renarna äro där
det enda fortskaffningsmedlet; renarna gifva föda och kläder.
Endast genom lappar och renar blifva dessa trakter tillgängliga
och beboeliga för de få nybyggarna. Det är just med hänsyn
därtill, som en nomadiserande befolkning är icke allenast ett önske¬
mål utan rent af en nödvändighet ur nationell och fosterländsk
synpunkt, och det är därför, mina herrar, vi ovillkorligen och
nödvändigtvis böra bevara och vidmakthålla den nomadiserande
befolkningen på de trakter, där sådan behöfves. De stora vidderna
i Norrbotten inom Juckasjärvi och Enontekis socknar kunna, såsom
jag nyss sade, aldrig tänkas upptagna af någon nämnvärd jord¬
brukande befolkning. Huru skall då den nomadiserande befolk¬
ningen däruppe vidmakthållas? Jo, de åtgärder, som, enligt hvad
herr Widén Dånande, redan blifvit vidtagna i Jämtland, äro i stort
sedt just det recept, som borde tillämpas i Västerbotten och Norr¬
botten för den nomadiserande lappbefolkningen.
Herr Persson i Stallerhult såg en motsägelse i motionen, där
det talas om att nomadlif och civilisation svårligen låta förena
sig och att nomaderna endast böra få ett kunskapsmått, som
lämpar sig för dem. Jag har där endast betonat, att om man
vill vidmakthålla en nomadiserande befolkning, där den behöfves,
så skall man icke vänja den vid kulturlif, hvilket är alldeles oför¬
enligt med dess vanor. Man skall icke vänja dess barn vid att
bo i fasta lappbarnhem och där njuta kulturmänniskans alla be¬
kvämligheter. Man skall anordna undervisning för nomadbefolk¬
ningens barn på det sätt, att man låter vandrande lappkateketer,
såsom redan på flera ställen blifvit ordnadt af biskop Bergqvist, följa
med nomadbefolkningen och deltaga i dess lif och därunder bi¬
bringa den det kunskapsmått, som lämpligen kan och bör ifråga¬
komma på nomadens kulturstadium. Det är tids nog att seder¬
mera, då denna lappbefolkning visar sig icke kunna existera såsom
nomadfolk, bibringa den den ytterligare kultur och civilisation,
som erfordras för det bofasta lifvet.
Torsdagen den 27 Februari.
69 N:o 17.
Jag har i min motion framhållit några af de åtgärder, som Angående
behöfvas för ifrågavarande ändamål. De äro ökadt utrymme s^n^om,adi'
sina håll för renskötsel, lättnader i lapparnas skadeståndsplikt, en befolkningens
betryggad besittningsrätt till lapparnas gamla lappskatteland, even- vidmakthål-
tuellt understöd för renstammens vidmakthållande, och slutligen lande m. m.
en ordnad folkskoleundervisning. (Forts.)
Vidare har jag i förbigående påpekat de internationella spörs¬
målen, hvars lösning vant af största vikt. Såsom bekant torde
vara, vandrar en stor del af våra norrbottenslappar med sina renar
årligen öfver de norska fjällen in på norskt område. Dessa vand¬
ringar äro ett fullkomligt naturbehof för renarna, och om dessa
däri skulle hindras, skulle med säkerhet renskötseln omintetgöras
och hela den nomadiserande befolkningen hotas med undergång.
Det är just fördenskull vi ha inledt underhandlingar med Norge,
underhandlingar, som pågå, och hvilka man får hoppas skola af-
slutas till allmän belåtenhet.
Vidare möta norrbottenslapparna äfven i de finska gräns¬
trakterna stora obehag och faror till följd af den ryska gräns¬
traktaten. Äfven där böra vi söka genom underhandlingar med
de ryska myndigheterna utverka mildare bestämmelser och framför
allt en hänsynsfullare tillämpning af traktaten från vederbörande
finska tjänstemän.
Alla dessa åtgärder afse den nomadiserande lappbefolkningen.
Jag ber herrarna lägga märke till, att detta spörsmål är en all¬
deles särskild fråga, som också bör hafva sin speciella behand¬
ling, och man kan icke, såsom herr Persson i Stallerhult synes
ifrågasätta, om man icke vill göra ett våldsamt ingrepp på ett
folk, som dock har sitt existensberättigande, i ett slag säga åt
den nomadiserande befolkningen, som vill lefva däruppe i öde¬
markerna och där idka renskötsel, att upphöra därmed. Om man
frågar dessa nomadiserande lappar, om de i närvarande stund
skulle vilja utbyta sitt fria lif mot något annat, så skulle man
helt säkert få det svaret, att de vilja vara nomader, därför att
det är det lif, som ägnar sig för deras vanor och åskådningssätt.
Genom omständigheternas makt har emellertid en stor del af
nomadbefolkningen så småningom öfvergått till icke nomader,
därigenom att de mistat sina renar samt blifvit tillbakaträngda
och utfattiga, och här äro vi inne på ett af de sorgligaste bladen
i lapparnas historia, fylldt af en tyst, hård och hopplös kamp mot
alla de samverkande orsaker, som undergräft nomadernas existens.
I Jämtland och Västerbotten utgöres icke mindre än -/3 af hela
lappbefolkningen af icke nomadiserande lappar, hvilka till största
delen lefva ett otroligt fattigt och eländigt lif. De hafva slagit
sig ned långt uppe i de mest undangömda trakterna i vårt land
hemlösa och egendomslösa, utblottade på hvarje resurs. Det är
just för att hjälpa denna del af lappbefolkningen, som vi behöfva
tillgripa särskilda åtgärder, och det är i detta afseende jag före-
V.o 17. 70
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
den nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande in. m.
(Forts.)
slagit såsom det naturligaste sättet att befordra deras öfvergång
till det bofasta lifvet, att staten skulle anvisa befolkningen jord
och litet hjälp att reda sig ett hem.
Redan nu hafva lapparna, drifna af nöden, utan lof slagit
sig ned på kronomarkerna, uppodlat ett litet stycke jord och byggt
sig en stuga, så godt det kunnat blifva utan resurser. Om de nu
skulle kunna få något stöd af staten och få slå sig ned på de
gräsrika stränderna omkring fjällsjöarna och andra dylika vatten¬
drag däruppe, och där idka boskapsskötsel och äfven renvård,
där sådan funnes att tillgå, och vidare i jakt och fiske hafva en
gifvande binäring, så skulle man kunna bereda dem tillfälle till
en dräglig existens däruppe på dessa gamla trakter, som varit
deras förfaders hemtrakter, och vid hvilka de äro fästade med
språk, vanor och traditioner och från hvilka de icke utan stor
slitning skulle kunna skiljas.
Det är just dessa synpunkter jag velat framhålla, just det
att man skall skilja på dessa två frågor, af hvilka hvar och en
bör ses ur sin synpunkt.
Det kan ju vara af intresse att höra, hvad en af kammarens
forna ledamöter, lappfogden Burman, yttrat om dessa icke noma¬
diserande lappar: Han säger: »Dessa människors tillvaro är be¬
klagansvärd, ty då deras renar tagit slut, förlora de sina betes¬
marker åt andra lappar, som idka renskötsel, och hafva redan,
på grund af att nästan allt dugligt odlingsland redan blifvit under
jordbruk disponerad! ofvan odlingsgränsen, ingen möjlighet att
med stöd af någon rätt få husligen nedsätta sig där. De eller
deras förfäder skulle själfva en gång hafva varit i tillfälle att in¬
syna och behålla de nybyggen, som nu ligga inom deras gamla
betesmarker, men dessa hemmansanläggningar förstodo de sig icke
på och de tilltalade dem kanske icke heller så mycket den tiden.
De hafva därför fått se det land, som de med den förste besitt-
ningstagarens rätt ansett vara eget, fot för fot så att säga, be-
röfvas dem af främmande invandrare; likväl hafva de ihärdigt
fortsatt med sin därigenom försvårade renskötsel, tilldess de genom
motiga omständigheter bragts till fattigdom, och sedan stå icke
ens de nakna fjällvidderna dem åter.»
Af detta yttrande af lappfogden Burman kunna herrarna få
en aning om, att det icke är med god vilja, icke frivilligt, som
nomaderna öfvergå till de bofastas lif och upphöra att vara no¬
mader. Det är därför jag äfven ur rent humanitär synpunkt vill
påpeka nödvändigheten och billigheten af att icke släppa just hän¬
synen till våra nomader, som också hafva rätt att lefva ett lif
likaväl som andra. Hvad tro herrarna, att t. ex. den fattiga
bohuslänska fiskarbefolkningen skulle säga, om man sade till dem:
Sluten med eder näring, I lefven ett bekymmersamt lif, och blifven
jordbrukare! Äfven om denna verksamhet skulle löna sig för dem,
så tror jag, att de skulle betänka sig, innan de gjorde ett våld på
Torsdagen den 27 Februari.
71 N:o 17.
detta släktes naturliga väg till existens. Jag vädjar slutligen här Angående
icke allenast till herrarnas humanitet och medkänsla för den för- g^nde^la*
svinnande återstoden af vårt naturfolk utan äfven till det rena befolkningens
rättfärdighetskrafvet från nomadbefolkningens sida, nämligen kraf- vidmakthål¬
let på rätten att få lefva. laude m. m.
Beträffande den andra synpunkten, nämligen vården om de (Forts.)
icke renägande lapparna, så är till och med den siste talaren
ense med mig, så att detta behöfver jag icke vidare betona.
I öfrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde herrar Sehlin, Lundström, Svens¬
son i Bondön, Karlsson i Mo, Hörnstén, Simdin, Anderson i Bagg-
böle, Nydal, Starbäck, Karlsson i Fjät, Jonsson i Lycksele, Carls¬
son i Malmberget, Lindhagen och Wallis.
Herr Julilin: Då jag varit med vid behandlingen af denna
motion i utskottet, anser jag mig böra säga några ord, synnerligast
som vår ordförande icke är närvarande här i dag.
Utskottet har varit enigt därom, att denna fråga är en mycket
invecklad fråga, och att utskottet omöjligt kunnat framkomma
med något förslag till lösning af densamma. Lappfrågan är ju
också i sin helhet en fråga, i hvilken det råder mycket olika
meningar äfven bland dem, som anse sig särskildt sakkunniga
på detta område.
Utskottet har därför trott, att man skulle kunna enas om
att bifalla motionärernas hemställan om en skrifvelse till Kungl.
Mapt för att få en så allsidig utredning som möjligt i denna fråga.
Nu har den näst siste talaren här gjort det yrkandet, att
man skulle stryka en del af klämmen, där utskottet, liksom motio¬
närerna, föreslagit, att undersökning äfven skulle vidtagas rörande
vidmakthållandet, värnandet och tryggandet af den nomadiserande
lappbefolkningens tillvaro och främjandet af renskötseln.
Nu faun jag af samme talare, att han syntes hafva den upp¬
fattningen, att det skulle vara omöjligt för dessa nomadiserande
lappar att kunna äga bestånd och lefva sitt lif, såsom de förut
ha gjort, åtminstone i en mera inskränkt betydelse. Utaf det
anförande, som den förste ärade talaren höll, fick jag åtminstone
den uppfattningen, att man, genom att understödja de renskötande
lapparna och undanröja de värsta svårigheterna för dem, dock
gjorde det möjligt för dem att fortsätta med sitt yrke och till
och med att kunna förkofra sig. Af de meddelanden han gjorde
framgick, att renarnas antal har under de senare åren icke så
oväsentligt ökats inom Jämtlands län, och detta, som han trodde,
till följd af de åtgärder, som länsstyrelsen därstädes vidtagit för
att understödja lapparna inom länet i deras näring.
Jag finner häraf, att utskottets yrkande här har fullt fog för
sig, och att en allsidig utredning vore synnerligen af nöden, och
Jt:o 17. 72
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
den nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
det synes mig vara oklokt att i denna framställning till Kung!
Maj:t undantaga den möjligheten, att de renskötande och nomadi¬
serande lapparna fortfarande skulle få äga tillvaro, och att man
genast skulle kunna fastslå det som ett axiom, att detta är omöjligt
i fortsättningen.
Jag hemställer därför till kammaren att ur ren humanitär
synpunkt, för att icke använda de ord, som den föregående
talaren här yttrade, ur rättfärdighetssynpunkt, bifalla denna fram¬
ställning, som motionärerna gjort och som utskottet också ansett
sig böra tillstyrka. Jag tror icke, att någon skada därmed är
skedd. Jag tror, att om vi få en allsidig utredning, så kommer
det också att visa sig, huruvida det är möjligt att kunna bevara
dessa nomadiserande lappar i deras gamla yrke, och i hvarje fall
skulle det kunna visa sig möjligt att göra detta genom vissa åt¬
gärder för att underlätta deras tillvaro. Jag tror äfven, att det
ur ekonomisk synpunkt icke är att förakta, ty det är i alla fall
en icke så obetydlig inkomst, som vunnits från denna renskötsel,
och renarna taga ju hufvudsakligen sin näring på marken, som
icke kan för annat ändamål utnyttjas.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets fram¬
ställning.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Då jag första
gången hade ordet, gjorde jag icke något yrkande, utan förklarade
endast, att jag för min del icke hade något emot ett bifall till
utskottets hemställan. Jag skulle kunna låta bli att göra något
yrkande också nu, därför att jag är viss på, att äfven därest
kammaren skulle bifalla den kläm, som talaren på skaraborgs-
bänken föreslagit, så skulle utredningen i allt fall komma att gå
ungefär samma väg. Jag är således öfvertygad om, att en ut¬
redning i dessa hänseenden icke kan ske, utan att den också till¬
lika omfattar, hur den renskötande lappbefolkningens ställning
skall kunna blifva så tillfredsställande som möjligt. Detta är
efter mitt förmenande alldeles nödvändigt.
Det finnes nämligen ingen möjlighet, mina herrar, att ett
tu tre göra den renskötande lappbefolkningen till bofast; och det
vore icke heller önskvärd!, det skulle med all säkerhet bli bara
elände af. Det kan ju hända, att en och annan af dem kunde
vara lämplig som jordbrukare, men det är min öfvertygelse, att
det stora flertalet icke skulle visa sig vara det. En så stor kännare
af lapparne och deras lif som landshöfding Bergström, hvilken
studerat dem mycket grundligare än hvad jag haft vare sig tid
eller tillfälle till, säger, att det är »tvifvel underkastadt, huruvida
den lapska befolkningen, som sedan urminnes tider utbildats för
nomadiserande renskötsel, skulle lämpa sig att bli bofasta kolonister».
Det är väl uppenbart, att det skulle vara i närvarande stund
omöjligt; och det är, som jag nyss antydde, heller icke lämpligt.
Torsdagen den 27 Februari.
78 Nso 17.
Det är därför dock icke meningen, att dessa lappar och deras Angående
barn skulle undandragas all undervisning och uppfostran. Det
är tvärt om nog meningen, att äfven de skola hafva uppfostran ^tolkningens
— den tjänar dem till nytta i deras ställning, likasåväl som om vidmakthål-
de blifva bofasta — men meningen är, att man icke skall gifva lande m. m.
den läggningen åt deras uppfostran, att de blifva oförmögna att (Forts.)
sköta det yrke, som de lärt sig från fäderna, och som de ännu
i långliga tider, efter mitt förmenande, äro hänvisade till. — Hur
.skulle det t. ex. vara, om man i eu provins, där det finnes eu
fiskarebefolkning, som för en hård tillvaro i sitt yrke, uppfostrade
den så, att den icke vidare kunde fortsätta med sin näring; icke
vore det bra?
Huruvida nu motionärernas funderingar, särskilt i fråga om
undervisningen, äro i allo riktiga, det tror jag nog man kan sätta
ett frågetecken för. Men det gäller icke heller att bifalla något sådant;
härom står intet i den motivering, som utskottet kommer med i sitt
utlåtande; och det är denna det gäller att bifalla. Utskottet säger
t. ex. »Då förhållandena lära vara ganska olikartade å olika trakter,
torde det innebära afsevärda svårigheter att angifva, hvad som
fördelaktigast kan vara att göra, innan en allsidig undersökning
och utredning af hithörande ämnen föreligger. Det måste emeller¬
tid framstå såsom statens oafvisliga skyldighet att å ena sidan
sörja för att de renskötande lapparnas villkor bli så tillfredsstäl¬
lande som möjligt och att å andra sidan söka på bästa sätt under¬
lätta icke renägatide lappars möjligheter att bli bofasta jordägare,
där så kan befinnas verkligen önskvärdt och lämpligt.» Detta är
en ganska omfattande syn på saken, hvars riktighet icke enligt
mitt förmenande kan bestridas.
Hvad de icke renskötande lapparna angår, var det just be¬
träffande dem, som Konungens befallningshafvande i Jämtlands
län år 1906 gjorde en särskild framställning. Däraf måste väl
också framgå, att Konungens befallningshafvande i detta län är
alldeles särskildt intresserad också för dem, och önskar, att de
skola få existensmöjligheter och lämpliga sådana, för att såvidt
möjligt kunna på annan väg än som nomader förvärfva sig sitt
lifsuppehälle. Men detta hindrar icke, att det är mycket viktigt,
att man också ser till, att den renskötande lappbefolkningen er¬
håller så goda existensbetingelser som möjligt; och detta torde
framför allt gälla de båda nordligaste länen.
Med anledning däraf, att talaren på skaraborgsbänken åbe¬
ropade doktor Hellström såsom en auktoritet i detta fall, vill jag
endast erinra därom, att doktor Hellström nog är eu stor auktoritet
och en mycket verksam man på sitt gebit, jordbruket, men han
har icke den grundliga kännedom om speciellt lapparnas för¬
hållanden, att man kan tillägga hans auktoritet alltför stor be¬
tydelse i afseende härpå. I protokollet för det i Gellivare hållna
mötet uti denna fråga, hvithet protokoll talaren citerade, står också,
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o IT. 6
>:o 17.
74
Torsdagen den 27 Februari.
Angående
den nomadi
sirande lapp-
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
att doktor Hellström från början förklarade sig »ej vara kännare
af lappfolket och dess behof».
För min del vill jag således taga afstånd från den motive¬
ring, på hvilken det nu under debatten framställda yrkandet
grundades, nämligen att man beträffande de renskötande lapparna
skulle, för att bereda dem bättre existensmöjligheter, gorå dem
samt och synnerligen till bofasta kolonister; emedan detta enligt
mitt förmenande, äfven om det vore möjligt, skulle vara i högsta
grad olyckligt. Huruvida detta möjligen i en aflägsen framtid
kan låta sig göra, därom vill jag icke yttra mig, men för när¬
varande kan och bör det icke ske.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Jag tror, att
den siste talaren oriktigt uppfattade hvad jag nyss yttrade. Han
sade, bland annat, att jag icke alls skulle ha sinne för att hjälpa
de fattigare lapparna. Hvar står det skrifvet i klämmen, om den
affattas så, som jag här föreslagit? Då skulle ju den ifrågasatta
utredningen afse att gifva anvisning på de åtgärder, som borde
vidtagas för att förhjälpa lappbefolkningen ur dess betryckta ställ¬
ning och bereda den lämpliga existensmöjligheter. Har emeller¬
tid den siste talaren den uppfattningen, att med lappbefolkningen
icke menas äfven de nomadiserande lapparna, så har han rätt i
hvad han sagt. Jag har dock icke den uppfattningen, utan an¬
ser, att i lappbefolkningen inbegripas äfven de nomadiserande
lapparna, och jag vill äfven hjälpa dessa ur deras betryckta
ställning.
Nu sade den siste talaren också, att det visst icke vore
meningen att undandraga dessa nomadiserande lappar undervis¬
ning. Ja, men jag läste ju upp ur motionen, hur motionärerna
tänkt sig, att denna undervisning skulle vara beskaffad. Den
skulle blifva afpassad för nomadlifvet, och den skulle icke för¬
siggå i vanliga skolor, utan uppe i själfva lappkåtorna. Dessa
lappar skulle således icke få något närmare reda på vår kultur,
och de skulle icke lära känna skillnaden mellan huru de ha det
och andra ha det.
Jag ber att ytterligare få med ett par ord beröra just den
saken. Jag skall icke många minuter uppehålla kammarens tid,
utan vill endast citera hvad som anföres i en af bilagorna till
motionen, nämligen bil. 7. Där återgifves svaret å ett af hufvud-
motionären till en person afsändt bref. Efter att hafva skildrat,
hurudana skolorna, barnhemmen, äro där uppe, säger personen i
fråga: »I dessa barnhem få de, just i den åldern de lättast taga
intryck för lifvet, vistas 2 å 3 år och vänja sig vid all den bo¬
fastes bekvämligheter in. in., hvilket sannerligen ej är till nytta
för en vildmarkens son; och att här grunden lägges till den nu
bland lappungdomen härstädes rådande håglösheten för nomad-
lifvets sträfsamma och på bekvämligheter och njutningar så fattiga
Torsdagen den 27 Februari.
75 N:o 17.
lif, synes mig uppenbart. — Tror någon, att en lappyngling eller
flicka, som under några år fått åtnjuta den bofastes bekvämlig¬
heter, såsom varm bostad, bäddad säng, dukadt bord m. m., med
glädje återgår till nomadlifvets enkla förhållanden? — Den, som
betviflar dessa sakförhållanden, kan studera nuvarande nomad-
lifvet hos den del lappar, som tillägnat sig den bofastes vanor.
De gå klädda i moderna kläder, uppföra vanliga timrade bonings¬
hus och lefva i öfrigt alldeles som en bofast, ja de hafva till
och med låtit draga en telefonledning till sitt hufvudläger.» Ja,
så ha de det ställt för sig, när de fått denna undervisning, som man
nu vill undandraga dem. Då ha de kunnat arbeta som vanliga
människor och kunnat kämpa sig fram i en dräglig tillvaro, och
detta till följd af den upplysning, som de genom undervisningen
erhållit. Men nu skall man undandraga dem denna undervis¬
ning, så att de icke få insikt om, huru de skola kunna skaffa
sig denna drägliga tillvaro. Jag hemställer till herrarna, om detta
är lämpligt.
Jag har icke haft annat att tillgå för mitt studium uti
denna fråga än motionärernas framställning, men på grund af
hvad där förekommer, ser jag mig föranlåten att vidhålla mitt
yrkande om bifall till det af mig nyss framställda förslaget.
Herr Krön lund: Det tycks af den senaste talarens yttrande
framgå, att hans förslag skulle vara liktydigt med utskottets för¬
slag. Utskottet vill ju, att i utredningen äfven skall inryckas
jrågan om vidmakthållandet, värnandet och tryggandet af den
nomadiserande lappbefolkningens tillvaro, medan den senaste tala¬
ren endast talar om »lappbefolkningens» förbättrade ställning
Ja, hvad är då skillnaden? Jo, skillnaden blir den, att om vi
nu på den senaste talarens förslag taga bort ur klämmen dessa
ord om vidmakthållande etc. af den nomadiserande lappbefolk¬
ningen tillvaro, skulle eu utomstående däraf naturligtvis draga
den slutsatsen, att det icke vore meningen, att frågan om den
nomadiserande befolkningens vidmakthållande skulle blifva före¬
mål för den blifvande utredningen, men den frågan är väl än¬
dock en af de två hufvudsaker, som det här gäller.
Jag vill än en gång påpeka, att det här endast är fråga
om det sätt, hvarpå undervisningen af den nomadiserande lapp¬
befolkningens barn lämpligast må kunna försiggå, och icke alls
fråga om att undandraga dessa barn undervisning. Det gäller
här att söka få denna undervisning anordnad på ett sätt, som
är lämpad för deras förhållanden och deras fattningsgåfvor. Det
är, såsom jag förut framhållit, ingalunda likgiltigt för nomadernas
framtid, om deras barn få undervisning under sitt vanliga van-
dringslif eller om de få gå i fasta skolor, bo hos bofasta, där de
kunna vänja sig vid den fast boende befolkningens bekvämlig¬
heter. Om man håller på det berättigade i nomadbefolkningens
Angående
den nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
N:o 17. 76
Angående
den nomadi¬
serande lapp¬
befolkningens
vidmakthål¬
lande m. m.
(Forts.)
Torsdagen den 27 Februari.
fordran att få fortlefva, kan det väl icke vara meningen, att vi
på samma gång skola lämna medel för att undergräfva denna
befolknings existens, hvilket vi ju göra genom att anordna en
sådan undervisning, som just herr Carl Persson talade om.
Med herr Kronlund förenade sig herr Enander.
Öfverläggningen var härmed slutad. Efter af herr talmannen
gjorda propositioner å de därunder förekomna yrkandena blef
utskottets hemställan af kammaren bifallen;
och skulle jämlikt 63 § riksdagsordningen detta beslut genom
utdrag af protokollet delgifvas Första Kammaren.
§ 17-
Justerades protokollsutdrag.
§ 18.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets memorial n:o 32, i anledning af kamrarnas
skiljaktiga beslut i anledning af väckt motion om anslag till
rättegångsbiträden åt genom olycksfall i arbete skadade arbetare;
bankoutskottet3 memorial n:o 3, angående afskrifning af
osäkra fordringar vid riksbankens afdelningskontor i Göteborg,
Falun, Karlstad och Uppsala; samt
lagutskottets utlåtande n:o 19, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Konungen angående lag om adoption.
§ 19.
Herr C. F. Vahlquist aflämnade en motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående penningbidrag till värnpliktige vid
flottan, hvilka vårdas för under tjänstgöring ådragen skada eller
sjukdom.
Denna motion, som erhöll ordningsnumret 244, blef på be¬
gäran bordlagd.
§ 20.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr P. F. Canell under 7 dagar fr. o. m. den 27 febr.
» K. J. E. HultTcrantz » den 29 februari.
» F. E. Neess » 2 dagar fr. o. m. den 28 »
77 N:o 17.
Torsdagen den 27 Februari.
herr S. O. Nyländer under 8 dagar fr.
» G. Odqvist » 6 »
» N. Larsson i Klagstorp » 6 »
» S. H. Kvarnzelius » 8 »
o. m. den 29 febr.
» » 28 »
» » 28 »
» » 29 »
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,52 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
och
Andra Kammarens Prof. 1908. N:o 17.
7