Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
1
N:o 97.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående löne¬
reglering för rikets universitet och karolinska mediko-
kirurgiska institutet in. in.; gifven Stockholms slott den
6 mars 1908.
Under åberopande af b ilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riks¬
dagen
dels att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill
hörande särskilda föreskrifter, följande förändringar vidtagas:
för universitetet i Uppsala:
a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordi-
•narie professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professurerna
i praktisk teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi, i anatomi med tjänst¬
göringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, i klassiska språk och i
växtbiologi, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen,
som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren
af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. (No 91.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
b) att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande profes¬
surer, med undantag af förste teologie professorsbefattningen och profes¬
suren i psykiatri, för hvilka aflöningsförmånerna för motsvarande tjänster
bibehållas, dock att tjänstgöringspenningarna vid den förra tjänsten skola
beräknas till 2,500 kronor, aflöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf
5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, dock med iaktta¬
gande härvid, dels att för Skytteanska professuren i vältalighet och stats¬
kunskap ett belopp af 7,000 kronor beräknas tillkomma densamma från
Skytteanska stiftelsen, ersättning för spannmålsindelning däri inbegripen,
och att fördenskull för denna professur i staten uppföres, jämte nämnda
ersättning 1,785 kronor, ett belopp af 500 kronor, hvilken skall anses såsom
tjänstgöringspenningar, dels ock att den egentliga lönen för nuvarande
professorsbefattningarna i medicinsk och fysiologisk kemi, i fysik, i astro¬
nomi, i kemi samt i botanik och praktisk ekonomi med hänsyn till värdet
å dem tillkommande boställsrum, hvilket värde beräknas till' 900 kronor,
"pptages till allenast 4,100 kronor för hvar och en;
c) att för en hvar af nuvarande innehafvarna af extra ordinarie pro¬
fessuren i praktisk teologi, J. O. Quensel, och extra ordinarie professuren i
medicinsk och fysiologisk kemi, grefve C. T. Mörner, å allmänna indrag-
ningsstaten uppföres ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbö¬
rande åtnjutas, så länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning;
_ d) aft ur staten uteslutes extra ordinarie professorsbefattningen i ana¬
tomi, med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, och i
stället i staten uppföres en prosektorsbefattning med eu aflöning af 6,000
kronor, däraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte, två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10
ars tjänstgöring, äfvensom att, därest, nuvarande innehafvaren af nämnda
extra ordinarie professur, O. M. Ramström, ej är villig att öfvertaga den
nya prosektorstjänsten, ur aflöningen vid densamma skall bestridas lön och
tjänstgöringspenningar för Ramström, som i sådant fall bibehålies vid sin
nuvarande rätt i afseende å ej mindre aflöning å stat och ålderstillägg
än äfven pension; skolande prosektorstjänsten ej tillsättas, förr än aflö-
ningens användande för dylikt ändamål ej vidare erfordras;
e) att extra ordinarie professuren i klassiska språk uteslutes ur staten
och föi nuvarande innehafvaren af befattningen, S. K. A. Wide, uppföras å
allmänna indragningsstaten de af honom hittills innehafda kontanta löne¬
förmåner, 5,910 kronor, däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, att af
honom åtnjutas, så länge häri kvarstår vid ifrågavarande befattning; sko¬
3
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
lande han bibehållas vid rätt till naturaförmåner från universitetet äfvensom
vid den rätt till pension, som nu tillkommer honom; samt
f) att den å allmänna indragningsstaten för K. B. Wiklund uppförda
personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning för¬
vandlas till personlig professur för Wiklund, för hvilken å allmänna in¬
dragningsstaten aflöningsför mån orna. uppföras med ett belopp af 7,500
kronor, ^ däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
hvarjämte Wiklund förklaras berättigad till ett ålderstillägg å 600 kronor
efter 5 års tjänstgöring;
för universitetet i Lund:*
a) att i stället för eu hvar af samtliga i staten uppförda extra ordi¬
narie professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren
i klassiska språk, upprättas och i staten införes professur i det eller de
ämnen, som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid
innehafvare!! af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya pro¬
fessuren ;
b) att för eu hvar af såväl de nuvarande professurerna, med undantag
af de till teologiska fakulteten hörande, för hvilka afiöningsförmånerna bi¬
behållas, dock att tjänstgöringspenningarna skola beräknas till 2,500 kronor,
som nu tillkommande professurer afiöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf
5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; skolande i denna af¬
löning- för den ena af de två nu tillkommande professurerna. inom teolo¬
giska fakulteten inberäknas inkomsten af Hellestads, Dalby och Bonderups
församlingars prebendepastorat med 6,210 kronor och för den andra in¬
komsten af Husie och Västra Skreflinge församlingars prebendepastorat
med 5,879 kronor;
c) att för den professor inom teologiska fakulteten, som i enlighet med
1907 års stat åtnjuter afkastning^ af Stora Uppåkra och Flackarps för¬
samlingars prebendepastorat, skall från och med den tidpunkt, då han
enligt de för öfrigä professorer gällande grunder skulle vara berättigad till
ålderstillägg, ur ålderstilläggsfonden årligen utgå ett tillskott af 53 kronor;
samt
d) att extra ordinarie professuren i klassiska språk indrages och ute-
slutes ur staten;
4
Kungl. Maj:1s Nåd. Proposition N:o 97.
för karolinska institutet:
a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordi¬
narie professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren
i kemi och farmaci, upprättas och i staten införes professur i det eller de
ämnen, som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid
innehafvare!! af sistnämnda, befattning varder innehafvare af den nya pro¬
fessuren;
1>) att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande pro¬
fessurer, med undantag af professurerna i psykiatri och syfilidologi, af-
löningen skall utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; dock med iaktta¬
gande härvid, dels att för professuren i nervsjukdomar ett belopp af 4,415
kronor beräknas tillkomma densamma från vederbörande donation, och att
fördenskull för denna professur, utan att därigenom någon förändring med
afseende å pensionsrätt Tiger rum, i staten upptages ett belopp a.f°3,685
kronor, dåra! såsom lön 585 kronor, såsom tjänstgöringspenningar 2.500
kronor och såsom ortstillägg 600 kronor, dels ock att för två af de hittills¬
varande' ordinarie professurerna i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi
och i kemi med hänsyn till värdet å dem tillkommande boställsrum,'hvilket,
värde beräknas till 1,200 kronor, ortstillägg icke skall utgå samt den egent¬
liga lönen upptagas till allenast 4,400 kronor;
c) att innehafvare af professuren i psykiatri förklaras berättigad att
i likhet med öfriga professorer komma i åtnjutande af ett ålderstilläo-e' å
600 kronor;
d) att för professuren i syfilidologi afböningen skall utgöra, 5,500 kro¬
nor, däraf lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,600 kronor och orts¬
tillägg 600 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring, hvarjämte innehafvare!! af nämda befattning skall äga rätt till
enahanda pension som öfriga professorer; samt
e) att. för nuvarande innehafvaren af extra, ordinarie professuren i
kemi och farmaci, S. Jolin, å allmänna indragningsstaten uppföres ett per¬
sonligt lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas, så länge han kvar¬
står vid ifrågavarande befattning;
dels att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska, institutet, med därtill hörande sär¬
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.^
skilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande bestäm¬
melser, för de befattningshafvare, som upptagas i de uti statsrådsproto¬
kollet under afdelningarna II och III angifna, af departementschefen fram¬
lagda förslag, uppföras [de för dem i samma] förslag intagna atlönings-
förmåner;;
dels att godkänna de villkor och bestämmelser, som] af departements¬
chefen föreslagits för åtnjutande af de i de under afdelningarna 1, II och III
uti statsrådsprotokollet framlagda förslag upptagna aflöningsförmåner för
i förslagen angifna befattningar vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska institutet, äfvensom förklara, ej mindre att enhvar, som med
eller efter ingången af år 1909 tillträder nu afsedd befattning vid.univer¬
siteten eller karolinska institutet, skall vara pliktig att underkasta sig nyss-
berörda villkor och bestämmelser, än äfven att de förutvarande innehafvare
af dylika befattningar, hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att
de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den
män ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänste-
innehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills till¬
kommit dem;
dels att, med upphäfvande af härutinnan nu gällande, af Kungl. Maj:t
och Riksdag fastställda föreskrifter, medgifva och bestämma:
att vid universitetet i Uppsala skola, med inberäknande af nu befint¬
liga docentstipendier, finnas 33 sådana stipendier, nämligen för teologiska
fakulteten 4-, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 3, för
humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten 9, för matematisk-natur-
vetenskapliga sektionen af samma fakultet 7, för filosofiska fakulteten i dess
helhet gemensamt 2 äfvensom 5 ej^vid viss fakultet eller sektion fästa
stipendier;
att vid universitetet i Lund skola, med inberäknande åt nu befintliga
docentstipendier, finnas 2K sådana stipendier, nämligen för teologiska fakul¬
teten 2, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 2, för huma¬
nistiska- sektionen af filosofiska fakulteten 8, för matematisk-naturveten-
skapliga sektionen af samma fakultet 6, för filosofiska fakulteten i dess
helhet gemensamt 2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa, sti¬
pendier:
att vid karolinska institutet] skola, upprättas 3 nya docentstipendier;
att samtliga dessa stipendier skola utgå med 2,500 kronor för år
hvartdera;
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
att hvardera af dessa stipendier må, enligt närmare bestämmelser af
Kungl. Maj:t, af kanslern för rikets universitet tilldelas vederbörande do¬
center under en sammanlagd tid af 6 år för hvarje innehafvare; samt
att Kungl. Maj:t må, där särskilda förhållanden det påkalla, med¬
gifva, att stipendium får af samma innehafvare, utöfver nyssnämnda 6 år,
åtnjutas under ytterligare högst 3 år;
dels att bestämma, att enligt de närmare föreskrifter, som af Kungl.
Maj:t meddelas, . vikariearfvode må vid universiteten i Uppsala och Lund
samt ^ karolinska institutet, i den mån därför tillgängliga medel förslå, utgå
vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professors¬
befattning med 4,000 kronor för år och vid förordnande att uppehålla fast
laborators-, prosektor- eller observatorstjänst med högst 3,500 kronor för
år; Kungl. Majt dock obetaget att, där särskilda förhållanden det påkalla,
förordna, att vikariearfvode till högre belopp än nu är sagd! må utgå;
skolande i fråga om berörda vikariearfvoden iakttagas, att, därest docentsti¬
pendiat innehar förordnande som nu omförmälts, stipendiebeloppet eller viss
del dåra!, enligt af Kungl. Maj:t gifna bestämmelser, innehålles för att på
lämpligt sätt för vederbörande högskolas verksamhet tillgodogöras; samt
att medgifva, att från vederbörande till arfvode!! åt vikarierande
lärare af sedda anslag må till den, som fullgör uppdrag att å fakultets
eller sektions eller vederbörande lärarkollegiums vägnar vid akademisk
disputation opponera, därest han ej innehar docentstipendium eller är
ordinarie lärare vid någotdera af universiteten eller vid karolinska insti¬
tutet eller såsom tillförordnad lärare för minst en termin vid någon af
dessa högskolor åtnjuter ett arfvode, som för år minst uppgår till 2,500
kronor, utgå ersättning för nämnda uppdrags fullgörande med ett belopp
af högst 100 kronor, dock med iakttagande att härigenom ej någon minsk¬
ning far förorsakas i de belopp, som till fyllnad i vikariearfvodeiftjymder
året skola utgå ur dessa anslag;
dels att, med ändring af härutinnan nu gällande föreskrifter, godkänna
clet i statsrådsprotokollet angifna, af departementschefen framlagda förslaget
till stat för universitetskanslersexpeditionen, jämte de villkor och be¬
stämmelser, som af departementschefen föreslagits för åtnjutande af de för
kanslerssekreteraren ifrågasatta aflöningsförmåner, äfvensom förklara, att
den, som med eller efter 1909 års ingång tillträder ifrågavarande befatt¬
ning, skall vara pliktig underkasta sig samma villkor och bestäm¬
melser ;
dels' att föreskrifva att“värdena af de förmåner af vissa famnar ved
samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för humlegårds¬
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
7
lott vid universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i Kannick
in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af veder¬
börande befattningshafvare afstås vid tillträde af de föreslagna nya aflönings-
förmånerna, skola ingå till den vid hvardera universitetet befintliga ålders-
tilläggsfonden,
dels ock att —med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet i Uppsala
af den under A) upptagna anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med
därunder uppförda post å 3,000 kronor och af den jämväl under A) upp¬
tagna posten: »Till ålderstillägg åt fogden med flera, förslagsvis, kronor
4,150», ur utgiftsstaten för universitetet i Lund af den under A) upp¬
tagna anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med därunder upptagna post
å 2,000 kronor samt ur karolinska institutets stat af det såsom arfvode åt
kanslerssekreteraren upptagna belopp af 1,000 kronor — höja anslaget till
universitetet i Uppsala med 183,189 kronor, anslaget till universitetet i
Lund med 151,216 kronor och anslaget till karolinska institutet med
78,135 kronor samt under ny rubrik: universitetskanslerns expedition, på
ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett anslag å
10,100 kronor, däraf förslagsanslag, högst, 1,900 kronor, äfvensom förklara,
att ålderstillägg för samtliga därtill berättigade befattningshafvare vid uni¬
versiteten och karolinska institutet samt för kanslerssekreteraren må utgå
af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålders¬
tillägg, såvidt universiteten angår dock endast i den mån den vid hvartdera
af dem befintliga ålderstilläggsfonden icke lämnar tillgång därtill.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
9
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1908.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde :io®„®r®^®™,w
»Genom nådigt beslut den 19 maj 1899 uppdrog Kungl. Maj:t åt en universitet
kommitté att efter verkställd utredning afgifva underdånigt betänkande^*“™''"**a
och förslag till förändrade bestämmelser i fråga om tillsättandet af lärår- giSka insti-
befattningar vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska insti- iutet m' m-
tutet samt i afseende på docentinstitutionen, med rätt för kommittén att
i sammanhang härmed föreslå de ändringar i öfrigt i gällande föreskrifter,
hvilka af kommitténs omförmälda förslag kunde föranledas. I kommittén
förordnades till ordförande biskopen G. Billing samt till ledamöter då¬
varande bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala C. Annerstedt,
dåvarande professorn vid samma universitet O. Hammarsten, professorn
vid karolinska institutet grefve K. A. H. Mörner, professorn vid univcr-
liih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
sitetet i Lund E. Kallenberg samt bibliotekarien vid universitetsbiblio¬
teket i Lund E. Tegnér. Sedan Tegnér i början af år 1900 aflidit, för¬
ordnades i hans ställe dåvarande professorn vid universitetet i Lund
Å. Quennerstedt att vara ledamot i kommittén.
Framställning j ett till kommittén särskilt remitteradt ärende afgaf kommittén
rafesso°rer™ yttrande före dess slutliga utlåtande i anledning af det kommittén ur¬
sprungligen tilldelade uppdrag. Mellan de två professorsklasserna vid hög¬
skolorna, ordinarie och extra ordinarie professorer, finnas i stat och sta¬
tuter vissa skillnader, Indika i det följande närmare beröras. Nu hade
extra ordinarie professorer vid universiteten i Uppsala och Lund till Kung!.
Maj:t ingifvit framställning rörande dessa lärares benämning samt rätt
för dem, likasom för de ordinarie professorerna, att deltaga i val af rektor
och prorektor in. m. Genom nådigt beslut den 3 november 1899 anbe¬
falldes kommittén att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af denna
framställning.
I sitt den 27 februari 1900 afgifna svar i anledning af sistnämnda
nådiga beslut erinrade kommittén att, frånsedt aflöningsförmånerna, som
dock just vid den tiden något närmats hvarandra, såsom en väsentlig olik¬
het emellan de båda professorskategorierna kvarstode det förhållandet, att
de extra ordinarie professorerna ej deltoge i konsistoriegöromålen. De
extra ordinarie professorerna vore dock ej mindre än de ordinarie bärare
af högskolornas dubbla uppgift att vara vetenskapliga anstalter och centra
för den högre vetenskapliga undervisningen. Man ställde ock samma kom¬
petensfordringar på dem som på de ordinarie professorerna. Under sådana
förhållanden ville det förefalla, som om från deras ämbetes natur ej kunde
hämtas giltiga skäl för deras uteslutande från den af konsistorierna hand-
hafda förvaltningen. Det kunde ock påstås, att inom universitetskretsarna
tanken på upphäfvandet af nämnda skillnad vunne allt större sympatier.
Emellertid betonade kommittén den ekonomiska innebörden i de extra
ordinarie professorernas framställning. Med borttagandet af ifrågavarande
skillnad, yttrade kommittén, stode i oskiljaktigt sammanhang eu för¬
ändring af gällande grunder för professorernas vid universiteten och karo¬
linska institutet aflöning och pensionering. Kommittén hade ej varit tvek¬
sam om den riktning, i hvilken löneförändringen borde gå. Det gällde
att gifva allmän tillämpning åt systemet med lönegrader — ett system
som då redan var infördt i fråga om de extra ordinarie professorerna och
sedermera kommit till användning äfven i fråga om de ordinarie profes¬
sorerna. Grundprincipen för det nya lönesystemet syntes kommittén böra
vara den, att alla professorer började med en och samma lön, hvilken
sedan medelst ålderstillägg höjdes till lämpligt maximibelopp. Att fram-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
lägga något bestämdt förslag rörande storleken af lön och ålderstillägg
hade kommittén ansett ligga utom sitt uppdrag, liksom kommittén ej heller
kunde yttra sig om, huruvida och i hvad mån ökade statsanslag skulle
utöfver tillgängliga medel erfordras för regleringens genomförande.
Om skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer upp-
häfdes, fortsatte kommittén, skulle all anledning till de af de extra ordi¬
narie professorerna i deras framställning påyrkade förändringarna hafva
förfallit. Men under bestående universitetsförhållanden syntes denna fram¬
ställning ej förtjäna bifall. Efter angifvande af kommitténs skäl för denna
sin mening slutar kommittén emellertid sin skrifvelse med en hemställan,
att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke skillnaden
mellan ordinarie och extra ordinarie professorer borde upphäfvas.
Sedan detta kommitténs utlåtande inkommit till Kungl. Maj it, an- o.
befalldes kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes hörande,professorernas
afgifva underdånigt utlåtande i ärendet. framställning.
Kanslern hörde då de större akademiska konsistorierna i Uppsala och
Lund samt karolinska institutets lärarkollegium.
Det sistnämnda tillstyrkte en utredning, om och i hvilken utsträck¬
ning skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer kunde
upphäfvas. De båda konsistorierna äter afstyrkte bifall till de extra ordi¬
narie professorernas anhållan, därvid stödjande sig på kommittén; och
Uppsal a-konsistoriet uttalade, att lämpligheten af omförmälda skillnads
upphäfvande omöjligen läte sig bedömas annorledes än i sammanhang
med de förändringar i universitetens organisation och ekonomi, som
fyllandet af deras uppgifter kunde finnas göra erforderliga, och i fråga
om Indika kommittén kunde antagas inkomma med ett fullständigt ut-
arbetadt förslag.
Kanslern afgaf underdånigt utlåtande den 16 januari 1901. Han
hemställde, att de extra ordinarie professorernas framställning icke måtte
vinna bifall, och ansåg sig i frågans dåvarande skick icke kunna tillstyrka
upphäfvande! af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer.
Berörda ansats till utjämnande af nyssberörda skillnad, i hvilken en
tvifvelsutan länge närd önskan hos de extra ordinarie professorerna tog förslag.
sig uttryck, torde, trots den förbehållsamhet, hvarmed den under rådande
förhållanden mottogs, ej hafva varit utan inverkan på den omförmälda
universitetskommitténs fortsatta arbete, då den af sitt uppdrag rörande till¬
sättandet af lärarbefattningarna föranleddes att taga under öfvervägande
frågan om förhållandet emellan de båda professorskategorierna. Kommitténs
öfvertygelse om, att skillnaden mellan dem borde försvinna, var ock så
stark, att förutsättningen härom kom att utgöra grundvalen för en af
Yttranden
öfver
kommitté-
förelaget.
Sakkunnige.
12 Kungl. Maj ds K åd. Proposition N:o 97.
de viktigaste delarna — frågan om den akademiska styrelse- och förvalt¬
ningsorganisationen — af dess hufvudförslag rörande universiteten.
Den 20 juli 1901 aflämnade kommittén till Kungl. Maj:t följande
af densamma utarbetade förslag och betänkande^
1) förslag till statuter för universiteten i Uppsala och Lund, med
motiver,
2) betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariats-
arfvoden vid universiteten,
3) förslag till stadgar lör karolinska institutet, med motiver, samt
4) betänkande och förslag angående docentstipendier och vikariats-
arfvoden vid institutet.
De frågor, som jag nu går att förelägga Eders Kungl. Maj:t, nämligen
lönereglering för väsentliga delar af universitetens och karolinska insti¬
tutets personal, docentstipendiernas antal och storlek in. m., vikariatsersätt-
ningarnas belopp m. m. äfvensom ändring i staten för kanslersexpeditionen,
grunda sig, särskild! såvidt löneregleringen angår, hufvudsakligen på
de af universitetskommitténs nyssnämnda förslag föranledda utlåtanden och
utredningar. Sedan kommittéförslaget inkommit till Kungl. Maj:t, re¬
mitterades det till universitetskanslern. Till honom afgåfvos yttranden
från samtliga fakulteter, drätselnämnden och det större konsistoriet vid
universitetet i Uppsala, från teologiska, juridiska och medicinska fakulte¬
terna vid universitetet i Lund, humanistiska och matematisk-naturveten-
skapliga sektionerna af filosofiska fakulteten därstädes samt drätselnämnden
och det större konsistoriet vid samma universitet äfvensom lärarkollegiet
vid karolinska institutet. För egen del afgaf kanslern underdånigt ut¬
låtande den 30 maj 1904.
Den 31 december 1906 och den 27.mars 1907 bemyndigade Kungl.
Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst 4 sakkunnige
för att inom departementet biträda vid beredande till underdånig föredrag¬
ning af de frågor rörande universiteten och karolinska institutet, som ut-
gjort föremål för omförmälda, den 19 maj 1899 tillsatta kommittés förslag,
eller därmed sammanhängande spörsmål.
Sedan såsom sakkunnige tillkallats professorn vid universitetet i
Lppsala J. A. Hammar, extra ordinarie professorn vid samma universitet
K. F. Johansson, professorn vid universitetet i Lund E. Kallenberg och
professorn vid karolinska institutet K. G. F. Lennmalm, samt dessa påbörjat det
dem sålunda anförtrodda arbete, öfverlämnades vidare till dem för afgif¬
vande af yttrande, bland annat, dels en af åtskilliga ordinarie professorer
vid universiteten i Uppsala och Lund i november 1906 gjord underdånig
framställning om rätt för ordinarie professor, som förut varit extra or¬
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
13
dinarie professor, att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöringstid som sådan, dels ock öfver denna framställning afgifna utlå¬
tanden af de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, universitets¬
kanslern och statskontoret.
De sakkunnige — som jämlikt nådigt bemyndigande från universi¬
teten och karolinska institutet infordrat upplysningar i fråga om vissa
förhållanden rörande ordinarie och extra ordinarie professorers ställning
in. in. — afgåfvo med skrifvelse den 15 oktober 1907 följande af dem ut¬
arbetade förslag och utredningar m. in., nämligen:
1) förslag till statuter för universiteten i Uppsala och Lund,
2) förslag till stadgar för karolinska mediko-kirurgiska institutet,
3) utredning och förslag angående upphäfvande! af skillnaden emellan
ordinarie och extra ordinarie professorer vid universiteten och karolinska
institutet äfvensom angående lönereglering för samtliga professorer vid
dessa högskolor,
4) utredning och förslag beträffande docentstipendier och vikariats-
arfvoden vid universiteten och karolinska institutet, samt
5) promemoria angående lönereglering för vissa lärare och tjänstemän
vid universiteten och karolinska institutet.
Vid de sakkunniges skrifvelse voro vidare fogade särskilda yttranden
af Hammar, Kallenberg och Lennmalm. — Tillika bifogades nyssnämnda
från vederbörande infordrade, skriftligen affattade upplysningar.
Vid underdånig anmälan den 18 oktober 1907 af de sakkunniges
under 1)—5) upptagna framställningar, anbefallde Kungl. Maj:t kanslern
att, efter vederbörandes hörande, så snart ske kunde inkomma med under¬
dånigt utlåtande ej mindre öfver de sakkunniges förslag angående dels
upphäfvande af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professorer
vid universiteten och karolinska institutet äfvensom lönereglering för samt-
liga professorer vid dessa högskolor, dels ock ändrade bestämmelser i fråga
om hufvudgrunderna för universitetens styrelse och förvaltning, i den mån
de sammanhängde med nyssberörda frågor, än äfven öfver de af de sak¬
kunnige i promemoria angående lönereglering för vissa lärare och tjänste¬
män vid omförmälda högskolor framställda förslag.
I anledning af nyssnämnda befallning har kanslern i en den 20 de¬
cember 1907 dagtecknad skrifvelse afgifvit det äskade underdåniga utlå¬
tandet, och har kanslern därvid fogat yttranden i berörda frågor af samt¬
liga fakulteter vid de båda universiteten jämte den filosofiska fakultetens
vid universitetet i Uppsala humanistiska och matematisk-naturvetenskap-
liga sektioner samt drätselnämnden därsammastädes, af de större akade¬
miska konsistorierna i Uppsala och Lund äfvensom af karolinska institu¬
Sakkunniges
förslag.
Yttranden
öfver sak¬
kunniges
förslag.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Handlingar
angående
lönereglering
m. m.
diga
vissa
Vissa andra
ärenden.
tets lärarkollegium. Vidare åtföljes kanslerns berörda utlåtande af en
skrifvelse från kanslerssekreteraren angående vissa förändringar i kanälers-
expeditionens stat, i anledning hvaraf kanslern i sin skrifvelse jämväl
upptager frågan härom.
Slutligen har patronus för den Skytteanska professuren i vältalighet
och statskunskap vid universitetet i Uppsala grefve K. A. G. Mörner af-
gifvit infordradt yttrande i afseende å denna professur.
I detta sammanhang har jag ansett mig böra anmäla hithörande delar
af de handlingar, som från vederbörande myndigheter vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet inkommit på grund af nå-
cirkuläret den 25 oktober 1901 angående utredning, huruvida under
angifna förutsättningar för tiden efter år 1902 ändringar i veder¬
börande lönestater kunde anses böra äga ruin, därvid tillika borde komma
i öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde
beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade anordnin¬
garna kunde undvaras. Dessa handlingar, hvilka varit öfverlämnade till
löneregleringskommittén, men nu återställts till ecklesiastikdepartementet,
dit de ursprungligen ingåfvos, utgöras af yttranden från de större akademiska
konsistorierna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet vid karolinska institutet
äfvensom universitetskanslerns underdåniga utlåtande den 14 juni 1902.
Vissa andra ärenden böra ock här omförmälas, nämligen:
1) universitetskanslerns i underdåniga skrifvelse!' den 1 december
1906 och den 20 februari 1908 gjorda framställningar angående vissa
i staten för kanslersexpeditionen;
2) universitetskanslerns, efter hörande af matematisk-naturvetenskap-
sektionen af filosofiska fakulteten samt det större akademiska konsi¬
storiet i Lund, den 18 oktober 1907 gjorda framställning angående för¬
ändring af extra ordinarie professuren i geologi och mineralogi vid universi¬
tetet i Lund till ordinarie professur, hvilket ärende uppkommit på grund
af Riksdagens i skrifvelse den 31 maj 1907 gjorda framställning i ämnet;
3) en af universitetskanslern, på anhållan af karolinska institutets
lärarkollegium, i skrifvelse den 23 december 1907 gjord underdåni
ställning om beredande af anslag å 300 kronor till
nenter vid disputationer vid institutet;
4) universitetskanslerns i skrivelser den 1 oktober 1907 gjorda fram¬
ställningar rörande de s. k. riksdagspetita från universiteten och karolinska
institutet;
5) universitetskanslerns i skrifvelse den 1 oktober 1907 gjorda, af
yrkanden från universiteten föranledda underdåniga framställning angående
för vaktmästare vid universiteten m. fl.;
ändringar
liga
ersättning
ig fram¬
åt oppo-
lönercglering
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
6) en af konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Upp¬
sala K. A. T. Seth gjord underdånig ansökning om löneförhöjning.
Jag har redan angifvit de fyra hufvudfrågor, som skola blifva före¬
mål för min framställning i detta ärende. Den första af dessa frågor
torde lämpligen kunna uppdelas i tre punkter, nämligen
I. Lönereglering för professorerna, med inbegripande af extra ordinarie
professurers förvandling till ordinarie.
II. Lönereglering för vissa andra lärare och tjänstemän.
III. Lönereglering för vaktbetjänte med flera likställda befattningshafvare.
Till dessa tre afdelningar sluta sig följande frågor:
IV. Om docentstipendierna.
V. Om vikariatsarfvoden och ersättningar åt vissa opponenter vid dispu-
tationer.
VI. Angående ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen.
I.
Lönereglering för professorer in. fl. Extra ordinarie professurers
förvandling till ordinarie.
Redan tidigt synas vid såväl universiteten som karolinska institutet
hafva jämte professorer funnits lärare kallade adjunkter. Ett tredje slag
af lärare, docenter, fanns af gammalt vid universiteten men omtalas i
karolinska institutets stadgar först år 1861. Äfven s. k. extra ordinarie
professorer funnos — egentligen med denna benämning såsom hederstitel.
Vid universiteten omnämnas de hvarken i stat eller statuter förrän efter
omregleringen på 1870-talet. Redan förut förekommo de å stat vid karolinska
institutet. Allmänt och i stor utsträckning inrättades denna klass af lärar-
beställningar genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut åren 1877 och
1878 om de förutvarande adjunktsbefattningarnas ombildning till extra
ordinarie professurer.
Med hänsyn till föremålet för min framställning under afdelning I
torde jag, innan jag går vidare, nu böra lämna en kort redogörelse för,
huru löneförhållandena för ordinarie och extra ordinarie professorerna i
allmänhet utvecklat sig sedan 1870-talet, då viktiga förändringar i fråga
om ordinarie professorernas löner vidtogos och extra ordinarie professors¬
befattningarna, såsom antydts, i stort antal inrättades. Jag kan fatta mig
kort, i det jag till ytterligare upplysning hänvisar till de vid statsverks-
propositionerna till 1898 och 1902 års Riksdagar fogade protokollen öfver
Historik.
16
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Ordinarie
professorers
löner.
E. o. profes¬
sorers löner.
ecklesiastikärenden i fråga om då å bane bragta förändringar i löneför¬
hållandena för respektive professorsklasser.
För de ordinarie professorerna äfvensom för universitetens biblio¬
tekarier och räntmästare, hvilka af ålder varit i aflöning likställda med
professorerna, utgick i allmänhet aflöningen till och med år 1874 med
4,500 kronor årligen.
Sedan 1874 års Riksdag på extra stat för år 1875 beviljat lönetillägg,
hvarigenom i regel professorernas löner samt aflöningarna för universitetens
bibliotekarier och räntmästare kommo att uppgå till 5,400 kronor, blef
detta lönetillägg, efter det Kungl. Maj:t till 1875 års Riksdag gjort fram¬
ställning om enahanda förmån för bemälda befattningshafvare, af sagda
Riksdag, på yrkande af enskild motionär, för år 1876 höjdt, så att'af¬
löningarna stego till 6,000 kronor. Såsom motiv för denna af Riksdagen
vidtagna åtgärd åberopades i Riksdagens skrifvelse den 19 maj 1875, att
i afseende å professorernas — samt bibliotekariernas och räntmästarnas —
aflöning en jämförelse med ledamöterna i rikets kollegier ingalunda syntes
obillig, och att, da för de sistnämnda beviljats dyrtidstillägg, hvarigenom
aflöningen komme att uppgå till 6,000 kronor, enahanda belopp borde till¬
komma professorerna och deras vederlikar.
På framställning af Kungl. Maj:t höjde sedermera 1876 års Riksdag af¬
löningen å ordinarie stat till nyssnämnda belopp, däraf 4,500 kronor skulle
vara lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.
Till denna aflöning, 6,000 kronor, kom genom 1902 års Riksdags bifall
till Kungl. Maj:ts förslag rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Samtidigt fördelades begyn-
nelseaflöningen i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor.
De nu angifna löneförmånerna hafva varit och äro de för professo¬
rerna i allmänhet gällande. Till afvikelserna härifrån får jag anledning
återkomma i det följande. Här torde endast böra ytterligare omförmälas,
dels hurusom universitetens professorer, bibliotekarier och räntmästare ägt
vissa naturaförmåner — i Uppsala ved, besittningsrätt till akademisk
åkerlott och ersättning för humlegårdslott, i Lund ängslott eller vederlag
därför — hvilkas frånträdande, bland annat, af Riksdagen gjordes till
villkor för åtnjutande af de förbättrade löneförmåner, som medgåfvos år
1902, dels ock, att två professorer vid universitetet i Uppsala, C. R. Martin
och K. C. Dunér, icke ingingo på nämnda villkor och därför fortfarande åt¬
njuta aflöningsförmåner enligt de före år 1903 gällande bestämmelser.
Hvad därefter vidkommer de extra ordinarie professorernas löneför¬
måner, sattes de vid adjunkturernas ombildning till extra ordinarie pro¬
fessurer för en del af dessa till 4,500 kronor och för andra till 4,000
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
kronor, af hvilka båda belopp 1,000 kronor skulle utgöra tjänstgörings-
penningar. För de extra ordinarie professorerna med 4,000 kronor i lön
beviljades rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor, efter 5 års tjänstgöring.
Undantag från dessa lönesatser förekommo vid universitetet i Lund
och vid karolinska institutet, såsom jag längre fram får anledning om¬
förmäla, hvarjämte i Uppsala tillkom ved in natura.
År 1898 vidtogs den förändring i fråga om de för extra ordinarie
professorer i regel gällande lönerna, att de på 4,000 kronor i allmänhet
höjdes till samma belopp som de öfriga, eller 4,500 kronor, att denna af¬
löning fördelades i lön 3,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200
kronor, samt att rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter
respektive 5 och 10 års tjänstgöring, beviljades.
Sedan de ordinarie professorerna, såsom jag redan omtalat, år 1902
tillerkänts två ålderstillägg och en lönereglering jämväl kommit till stånd
vid de allmänna läroverken, hafva Kungl. Maj:t och Riksdagen ansett, att
de extra ordinarie professorerna med vissa undantag borde ytterligare tillgo¬
doses. Detta har skett genom en för hvartdera af åren 1907 och 1908 utgå¬
ende tillfällig löneförbättring. Denna har i fråga om dem, som aflönades en¬
ligt de allmänna lönesatserna, afpassats så, att, med inberäknande af natura¬
förmånerna för extra ordinarie professorer i Uppsala, samtliga löneförmånerna
för extra ordinarie professorer med begynnelselön skulle komma att uppgå
till 5,500 kronor, däraf 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, och för extra
ordinarie professorer med ett eller två ålderstillägg till 6,000 kronor, däraf
respektive 1,700 kronor och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.
Tilläggas bör, att jämväl för extra ordinarie professorer, som ej aflö¬
nades enligt de allmänna grunderna, tillfällig löneförbättring beviljades.
En af de frågor, som det redan i det föregående omnämnda spörs¬
målet om upphäfvandet af skillnaden mellan de ordinarie och de extra
ordinarie professorerna innehåller, är naturligen utjämnandet af de olika
löneförhållandena. Upphäfvandet af nämnda skillnad är emellertid, såsom
af det följande skall framgå, förknippadt med vissa andra omständigheter
än de rent ekonomiska.
Det torde nu vara lämpligt att kasta en blick på den nuvarande extra or-Extra ordina-
dinarie professorsinstitutionens uppkomst och utveckling. För att undvika™4^°{“*°™"
alltför stor vidlyftighet vill jag till fullständigande af min framställning hän- uppkomst och
visa dels till vederbörande vid statsverkspropositionerna till de Riksdagar på utveckhns■
1870-talet, då adjunktsinstitutionens ombildning förevar, fogade statsråds¬
protokoll, dels ock till förutnämnda sakkunniges utredningar och förslag.
Bill. till Rikscl. Prol. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 7é Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Till de sistnämnda får jag för öfrigt i vederbörliga delar under mitt fort¬
satta anförande ständigt hänföra mig.
Det är från åren 1877 och 1878, som den nuvarande extra ordinarie
professorsinstitutionen räknar sin uppkomst, i ty att då genom Riks¬
dagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag de förutvarande adjunkturernas
ombildning beslöts. Redan vid 1876 års Riksdag hade frågan om adjunk¬
turernas och i sammanhang därmed docentstipendiernas ombildning förevarit,
men den vann då ej sin lösning, utan Riksdagen begärde framläggandet
af en detaljerad plan för ombildningen, hvilken plan likväl ej borde förut¬
sätta större kostnader än de då beräknade —- beloppen af adjunktslönerna,
och docentstipendierna samt vissa redan på extra stat utgående anslag.
Sistnämnda föreskrift torde fått ett afgörande inflytande på den
nya organisationens gestaltning. Mycket i densamma, hvilket sedermera
befanns mindre tillfredsställande, berodde helt visst på att den ekono¬
miska ram, inom hvilken det nya skulle inpassas, var på förhand gifven.
Det torde med stor säkerhet kunna påstås, att adjunkturer i flera fall
skulle kommit att ersättas, ej med extra ordinarie, utan med ordinarie
professurer, därest ej omförmälda föreskrift måst iakttagas. Därom vittna
flera uttalanden i vederbörande departementschefs anförande till stats¬
rådsprotokollet.
Adjunkterna voro från början blott ett slags bättre aflönade stipen¬
diater. De voro afsedda att vikariera och att fylla uppkomna luckor i de
ordinarie professorernas led. Långt fram i tiden ålades dem särskild
offentlig lärarverksamhet. De blefvo ordinarie tjänstemän, men deras aflöning,
ehuru småningom förbättrad, var alltid knapp, deras ställning i regel rätt
osjälfständig.
Olägenheterna af adjunktsinstitutionen sammanfattas i departements¬
chefens anförande till statsrådsprotokollet år 1877 sålunda: Då endast ett
ringa antal professorsplatser erbjöd adjunkterna utsikt till befordran, men
deras befattningar likväl vore af ständig natur, åldrades de ofta på sina
platser med otillräckliga lönevillkor och osjälfständig verksamhet. Såsom
en följd häraf voro äldre adjunkter, hvilka för sin utkomst ej sällan måst
tillgripa sysselsättningar, främmande för deras egentliga kall, ej mera,
när ledighet i en professur inträffat, i besittning af de egenskaper, som
fordrades för att inträda i en sådan verksamhet. Vikariaten, när de ofta
och i växlande läroämnen påkommo, utöfvade ett menligt inflytande på
det egna lärår- och studiearbetet. Adjunktsinstitutionen hade sålunda
burit inom sig brister, som hindrat den från att rätt uppfylla sin bestäm¬
melse och särskild! uppgiften att dana dugliga efterträdare.
Såsom fördelar af inrättningen anfördes af departementschefen, att
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
19
den vid universitetet fäst ett antal lärare, hvilka ständigt varit för där
behöflig undervisning att påräkna; och unga män, som gärna ägnat sig
åt vetenskapligt studium, hade genom adjunktur erna fått en utsikt till be¬
fordran, som, åtminstone för eu tid nöjaktig, kvarhållit dem vid univer¬
sitetet.
Då man nu ville bibehålla dessa fördelar men undvika olägenheterna,
ersattes adjunktsinstitutionen med två slag af lärare. Ä ena sidan inrättades
extra ordinarie professurer, hvilkas innehafvare flngo högre lön än adjunk¬
terna och en sj anständig lärarverksamhet, med ansvar för undervisningen i eget
ämne och rättighet att föra dess talan i vederbörande fakultet, hvaremot
de skulle vara befriade från den ovillkorliga skyldigheten att vid påfor¬
dran öfvertaga en annans tjänståligganden. Från de ordinarie professo¬
rerna särskildes de därigenom, att de ej skulle deltaga i examinatiop
och ej heller i universitetsförvaltningen -—■ samt genom lägre aflöning. A
andra sidan skulle den del af adjunkturernas uppgift, som innebar att
vid universitetet kvarhålla yngre framstående förmågor, anförtros åt do¬
center, försedda med stipendier, hvilka genom sitt belopp och tiden för
åtnjutandet befordrade rörlighet bland innehafvarna.
Snart sagdt redan från början kom den nya extra ordinarie professors-
institutionen att till en del blifva något annat än hvad vid dess inrättande
torde afsetts. Från universitetsmyndigheternas sida hade i flera fäll påyrkats
upprättandet af ordinarie professurer. Extra ordinarie professurer inrät¬
tades emellertid äfven i ämnen, som saknade representant bland de ordi¬
narie professorerna, och i hvilka examination därför tillkom de extra
ordinarie professorerna. Vid det fortsatta upprättandet af nya lärostolar
har likaledes ej sällan inträffat, att behofvet af företrädare för nya veten¬
skaper eller själfständiga läroämnen blifvit tillgodosedt genom inrättande
af extra ordinarie professurer. Tillika har den fortgående vetenskapliga
specialiseringen i många fall medfört, att extra ordinarie professurer, som
vid upprättandet kunnat anses såsom parallellprofessurer till ordinarie,
snart nog kommit att intaga en annan, vida själfständigare ställning. I
åtskilliga fall har det ämne de representera måst såsom sj anständigt läro-
och examensämne tillerkännas sidoordnad ställning med förut befintliga
discipliner. I andra fall har en faktisk, om än ej alltid lagstadgad upp¬
delning af ämnet mellan den ordinarie och den extra ordinarie professorn
af omständigheternas makt framtvungits, och i vissa fall har denna upp¬
delning fått ett synligt uttryck i den uppdelning af tillhörande vetenskapliga
institution mellan respektive professorer, som blifvit stadgad.
Med ett ord: såväl i fråga om undervisningen som examinationen är
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
den extra ordinarie professorsinstitutionens ställning, allmänt betraktadt,
numera en helt annan än hvad som kan anses hafva från början åsyftats.
En bekräftelse härpå finnes i den af de sakkunnige verkställda ut¬
redning. Till fakulteter och sektioner vid universiteten samt vederbörande
vid karolinska institutet hafva de sakkunnige utsändt följande frågor till
besvarande:
a) Hvilka professorer — ordinarie eller extra ordinarie — representera
ensamma hufvudämne?
Finnes hufvudämne, hvars representant icke är professor?
Finnes professor, som representerar läroämne, hvilket ej är hufvud¬
ämne?
b) När inom området för samma läroämne finnas två eller flera pro¬
fessurer, vare sig under samma eller olika benämningar, huru är ax-bets-
fördelningen dem emellan bestämd med hänsyn till undervisning, examina¬
tion och föreståndarskap för institution (samling, seminarium eller dylikt)?
Hvilka bestämmelser ligga till grund för arbetsfördelningen?
År en arbetsfördelning, där den ej redan finnes genomförd, önskvärd
eller ifrågasatt?
Hvilka af de här ifrågavarande extra ordinarie professurerna hafva
företrädesvis karaktären af biträdande lärarbefattningar?
Hvilka af dem representera ett mera fristående område af den veten¬
skap, i hvilken därjämte ordinarie professur finnes, eller fylla eljest i
något afseende en uppgift, likartad med de ordinaries?
c) Finnas några lärarbefattningar på stat, som synas kunna indragas
eller böra ombildas?
De ingångna svaren på dessa frågor återfinnas i de sakkunniges ut¬
redningar och förslag (sid. 97—118.)
De sakkunnige erinra efter svarens återgifvande därom, att, sedan
dessa upplysningar meddelades, Kungl. Maj:t utfärdat ny stadga angående
medicinska examina den 28 juni 1907. Genom denna hafva bland annat
förändringar i vissa läroämnens ställning inträdt. I medicine kandidat¬
examen har medicinens historia upphört att vara examensämne. I medi¬
cine licentiatexamen hafva ämnena psykiatri, syfilidologi och hygien er¬
hållit större själfständighet än hittills, i det att den i dem gifna under¬
visning skall afslutas med förhör, hvaröfver graderadt betyg skall gifvas.
Beträffande den sålunda gjorda undersökningens resultat bekräftar
den, såsom nyss sagts, hvad jag redan yttrat om gången af den extra ordinarie
professorsinstitutionens utveckling. De sakkunnige anföra i afseende härå:
»Den här åvägabragta, utredningen lämnar en klar bild beträffande
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
den extra ordinarie professorsinstitutionens nuvarande ställning till uni¬
versitetsverksamheten inom såväl undervisningens som examinationens om¬
råden. Den synes oss tala ett kraftigt och otvetydigt språk om den om¬
vandling, denna institution sedan år 1877 undergått. Det är endast i ett
fåtal fall, som extra ordinarie professurer i den dag som är hufvudsakligen
bibehållit den karaktär, som man år 1877 afsåg. Bortser man från
konsistoriegöromålen, kan man säga, att den gräns, man då ville uppdraga
mellan extra ordinarie och ordinarie professurer, numera i ett stort antal
fall är helt utplånad och i flertalet öfriga blifvit i hög grad förskjuten i
den riktning, att de förstnämnda befattningarnas uppgift och ansvar i på¬
fallande grad vidgats och fördjupats.»
När till hvad sålunda omförmälts kommer, att, såsom universitets-
kommittén erinrat, samma kompetensfordringar ställas på de ordinarie och
de extra ordinarie professorerna, är det ej underligt, att fordran på deras
likställande, såväl i lönehänseende som i öfrigt, allt kraftigare gjort sig
gällande.
Väl rönte, såsom jag redan nämnt, de extra ordinarie professorernas
i början af detta mitt anförande omförmälda framställning om likställighet
med de ordinarie professorerna i afseende å benämning, rätt att deltaga
i val af rektor och prorektor in. in., ej ett odeladt gynnsamt mottagande.
Men detta skedde i hög grad med hänsyn till de rådande förhållandena.
Och en betydelsefull framgång för de extra ordinarie professorernas sak
var, att universitetskommitténs förslag till nya universitetsstatuter och till
förändring af de kollegiala myndigheter, som handhafva universitetsför¬
valtningen på platsen, helt enkelt voro baserade på förutsättningen, att
skillnaden mellan de ordinarie och de extra ordinarie professurerna komme
att upphöra. I fråga härom påpekade kommittén särskilda att ett vik¬
tigt skäl för skillnadens bibehållande skulle försvinna, om en mycket
önskvärd förändring af universitetsförvaltningen genomfördes. En för¬
ändring i den riktningen, att konsistoriegöromålen anförtroddes åt ett
mindre antal ledamöter, skulle enligt kommitténs mening medföra afse-
värda fördelar med hänsyn till en rask, praktisk och jämn behandling af
ärendena. Men om sålunda förvaltningen komme att handhafvas af ett
mindre antal professorer än som för närvarande vore fallet, då samtliga
ordinarie professorer däri toge del, kunde man ej längre till stöd för bi¬
behållandet af skillnaden mellan de båda professorskategorierna åberopa,
att inom området för de ordinarie professorernas ämbetsåligganden med
nödvändighet folie administrativa plikter, från hvilka de extra ordinarie
vore fritagna.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
° Jflnivlrsi-* hänsyn till betydelsen för nu ifrågavarande spörsmål: omförmälda
teten» för- skillnads upphäfvande, af den utaf kommittén vidrörda förvaltnino-soro-a-
9‘ nationell anhåller jag att i afseende därå här få inskjuta några ord.
Enligt nu för universiteten gällande statuter af den 10 januari 1876
handhafves universitetens styrelse och förvaltning på stället, under pro¬
kansler^ inseende, af rektor, det större akademiska konsistoriet, det mindre
akademiska konsistoriet och en drätselnämnd. Det större akademiska kon¬
sistoriet _ utgöres af universitetets samtliga ordinarie professorer, hvartill
komma i vissa fall räntmästare och bibliotekarie. Rektor är ordförande.
Enligt § 33 i statuterna skall det större konsistoriet hafva inseende och
vård om alla universitetets så vetenskapliga som ekonomiska angelägen¬
heter, upprätthålla den akademiska disciplinen, behandla förslag till nya
institutioner, reglementen eller andra allmänna föreskrifter och anordningar
rörande universitetet, dess lärda verksamhet, inrättningar, hushållning och
drätsel, upprätta förslag efter statuternas föreskrifter till lärarämbetens och
andra tjänsters återbesättande, förvalta och utdela de universitetet gifna
stipendier, där ej särskildt är annorlunda förordnadt, samt i öfrigt utöfva
de åligganden, som i statuterna särskildt bestämmas.
För de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser tillkomma det
större akademiska konsistoriet, fann universitetskommittén detta konsisto¬
rium, redan med dess nuvarande sammansättning, äga ett medlemsantal,
hvars storlek tynger och försvårar ärendenas handläggning samt fördröjer
deras afgörande. Skulle nu utan vidare de extra ordinarie professorerna
likställas med de ordinarie, kom me de att jämte dem på grund af själf-
skrifvenhet hafva säte och stämma i det större konsistoriet. »Men denna
konsekvens», säger kommittén, »kan svårligen praktiskt godkännas, och
upphäfvandet af oftanämnda åtskillnad förer sålunda med sig en genom¬
gripande omdaning af den nuvarande organisationen. Skulle nämligen det
större konsistoriet i sig upptaga alla professorer, så stege med den nu¬
varande professorsnumerären medlemsantalet vid universitetet i Uppsala
till 62 och vid universitetet i Lund till 49. Och församlingar af denna
stol lek kunna icke antagas vara lämpliga organ för utöfningen af admi¬
nistrativa funktioner».
I kommitteförslaget är därför »universitetsrådet» — den myndighet,
som i förslaget motsvarar det nuvarande större konsistoriet — begränsad!,
till sin storlek. Det skulle bestå af rektor, prorektor och de fem deka¬
ndria samt af professorer, valda af vederbörande fakulteter och sektioner
med en för hvarje fullt eller påbörjadt femtal professurer inom fakulteten
eller sektionen.
I de öfver universitetskommitténs förslag afgifna yttrandena uttalas
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 23
blott af det större akademiska konsistoriet i Uppsala invändningar mot
kommittéförslaget.
De sakkunnige hafva, med bibehållande af benämningen det större
akademiska konsistoriet, i hufvudsak anslutit sig till kommitténs förslag i
fråga om universitetsrådet — de valda medlemmarna i konsistoriet skulle
dock utses genom en af samtliga professorer bestående plenarförsamling.
I de yttranden, som afgifvits öfver de sakkunniges förslag, förekomma
inga invändningar mot inskränkning af det större akademiska konsistoriets
medlemsantal. Men väl förekomma divergenser rörande bestämmelserna
om sättet för konsistoriets sammansättning.
För egen del har jag ej någon betänklighet vid att, när frågan om
de nya statuternas utfärdande företages, följa förslaget om det större aka¬
demiska konsistoriets begränsning i fråga om medlemsantal. Erinras må
bär, att vid karolinska institutet de extra ordinarie professorerna redan
äro medlemmar af lärarkollegiet, hvilket där motsvarar fakultet och kon¬
sistorium.
Ja<>- omförmälde nyss universitetskommitténs uttalande i fråga om upp- Upphäfvmdet
häfvandet af skillnaden mellan de ordinarie och extra ordinarie^ profes-^“”
sorerna. För innehållet af de yttranden, som i fråga härom afgåfvos af we och extra
vederbörande, redogöra de sakkunnige, sid. 91—94. 0,/*«or«r.r°
Härefter anföra de sakkunnige:
»Af den nu lämnade redogörelsen för frågan om de olika professors-
kategoriernas förhållande till hvarandra framgår, att man på alla håll för¬
ordar upphäfvandet af den nuvarande skillnaden mellan ordinarie och extra
ordinarie professorer. Olika meningar göra sig dock gällande. De flesta
myndigheter förorda upphäfvandet, oberoende af huruvida bland de extra
ordinarie professorerna bör göras åtskillnad mellan olika kategorier; man
anser, att samtliga extra ordinarie professorer, hur än den slutliga orga¬
nisationen af universitetsförvaltningen kommer att utfalla, böra vara i för¬
hållande till denna — i sammansättningen af konsistorium o. s. v. — i
allo likställda med de ordinarie. Andra hålla före, att en åtskillnad bör
göras, och att blott de extra ordinarie professorer, som äro ensamma i
sina respektive ämnen, böra utan vidare likställas med de ordinarie; be¬
träffande de öfriga uttalar man sig icke bestämdt, i hvilken riktning eu
blifvande organisation bör läggas.
»Alla, som öfverhufvud taget närmare yttrat sig angående frågan om
hvilken ställning de extra ordinarie professorerna borde intaga i eu blifvande
organisation af universitetens förvaltning, äro dock ense därom, att de
böra deltaga i vissa val, nämligen af rektor och prorektor, liksom de redan
24
Departements
chefens
yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
nu enligt särskilda bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 17 juni 1893
deltaga i val af kansler.»
Efter erinran att enligt det af de sakkunnige utarbetade förslag till
statuter för universiteten åt alla professorer inrymts samma rättigheter
och skyldigheter i fråga om deltagandet i universitetsförvaltningen — en¬
ligt de sakkunniges mening en oeftergiflig konsekvens af den utveckling,
som försiggått under de senaste 30 åren — yttra de sakkunnige vidare:
»En nödvändig förutsättning för borttagandet af skillnaden mellan
ordinarie och extra ordinarie professorer är tydligtvis löneförhöjning för
de senaie. Men då samtidigt hela professorskårens löneförhållanden på¬
kalla en genomgripande och definitiv reglering, måste det slutliga förslaget
i detta hänseende omfatta alla universitetsprofessorer.
»Med det sist anförda skall icke vara sagd!, att alla professorer
böra hafva fullt samma löneförmåner. Därvidlag kunna visserligen tänkas
skillnader, beroende på det arbete, som är med olika professurer för¬
bundet. Det har med bestämdhet påståtts, särskildt i Uppsalakonsistoriets
ofvan anförda yttrande samt inom karolinska institutets lärarkollegium,
att en skillnad i detta hänseende föreligger mellan olika kategorier af nu¬
varande extra ordinarie professorer.»
Då jag velat bilda mitt omdöme om lämpligheten af det ifrågasatta
likställandet af extra ordinarie professurer med ordinarie professurer, har
ja& ej kunnat undgå att finna de härför från olika håll anförda skälen
och grunderna så starka, att man ej längre bör undanskjuta denna fråga.
Det är ej af nöden, att jag nu återupprepar dessa skäl och grunder.
Tillräckligt är att påpeka, att likheten redan förefinnes på så väsentliga
punkter, att det \ore en orättvisa att ej genomföra den på de återstående:
deltagandet i universitetsförvaltningen samt aflöningsförmånerna. Hvad
det fou a beträffar, blir svårigheten i afseende därå undanröjd genom den
<yi tydda ändringen i det förnämsta förvaltningsorganets sammansättning.
Åtel star då lönefrågan, som nu är föremal för behandling. Då jag utgår
fiån grundsatsen om likhet i löneförhållandena mellan de båda nuvarande
klasserna af professorer, sammanfaller denna fråga med lönereglerino-s-
frågan för de ordinarie professorerna öfverhufvud.
. De sakkunnige hafva erinrat om ett förhållande beträffande de extra
ordinarie professorernas ställning till de ordinarie, som här må omförmälas.
1 åtskilliga af de sakkunnige angifna fall hafva bestämmelser tid efter
annan meddelats, hvarigenom extra ordinarie professors öfvergång till or¬
dinarie professur i viss mån underlättats. Bestämmelser härom äro intagna
i de till de nu gällande, den 28 juni 1907 fastställda staterna för de båda
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
■universiteten fogade särskilda föreskrifter. Man torde med skäl kunna
antaga, att dessa bestämmelser införts under intryck af en sedan länge
bestående öfvertygelse om det i många fall oberättigade i den förefint¬
liga skillnaden i lönesatser mellan de extra ordinarie och de ordinarie
professorerna.
Jag har hittills betraktat frågan om skillnaden mellan omförmälda olika grupper
båda professorsklasser generellt. Det är emellertid så, att, om man närmare0^’'0/'’**'”'*’'-
granskar förhållandena vid de olika extra ordinarie professurerna, man
måste anse, att några af dem ej äro med hänsyn till betydelsen af sin
uppgift att likställa med de öfriga eller med ordinarie professurer. Äfven
bland de nuvarande ordinarie professurerna kunna vissa skiftningar skönjas.
Nu omförmälda förhållanden hafva föranledt de sakkunnige att —
utgående från den synpunkten, att för en professors af ämbetet betingade
•ställning till sin vetenskap såsom läroämne hans ställning till examina¬
tionen i viss grad utgjorde en exponent — i tre grupper uppdela den af
ordinarie och extra ordinarie professorer sammansatta professorsklassen.
Grupperingen återfinnes hos de sakkunnige å sid. 119 och 120.
Till den första gruppen hafva de förts, som ensamma representera
ordinarie examensämne och äfven i afseende å undervisningen intaga en
ställning, tillkommande en ordinarie professor. Till den tredje de, som
icke representera ordinarie examensämne, antingen så att i det ämne de
företräda examen endast efter särskilt tillstånd kan aflägga^, eller ock så
att deras uppgift hufvudsakligen eller uteslutande är begränsad till med¬
verkan vid undervisningen i ämne, hvars art eller omfång påkallar under¬
visning af mer än en lärare, utan att examination i ämnet åligger
mer än den ene af dem. Emellan dessa båda grupper förlägges den andra,
utgörande sådana extra ordinarie professorer, hvilka i regel under nu¬
varande förhållanden i större eller mindre omfattning dela examensbördan
i ämnet med en ordinarie professor.
Denna gruppering har emellertid icke kunnat fasthållas. Af skäl, som
af de sakkunnige å sid. 120—122 anförts, hafva de båda första grupperna
af de sakkunnige sammanslagits till en grupp, jämte hvilken den först
uppställda tredje gruppen ställts såsom en andra. För de båda nya grup¬
perna tänka sig de sakkunnige olika lönesatser, med en skillnad af 1,000
kronor.
Om man i de öfver de sakkunniges utredningar och förslag afgifna
yttranden allmänt anslutit sig till de sakkunniges förslag rörande upp-
häfvandet af extra ordinarie professorsinstitutionen, så hafva åter i fråga om
professorernas indelning i lönegrupper de sakkunniges förslag mött vissa
Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. U Haft. f 4
26
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
invändningar. Dessa hafva framställts från Uppsala universitet och åt
universitetskanslern.
Det större akademiska konsistoriet i Uppsala, som gjort sig till tolk
för de från dåvarande universitet försporda anmärkningar, har icke haft
något att invända mot grundsatsen om uppdelning af professorerna i två
lönegrupper. Men konsistoriet har framhållit, att examinationen ej vore
en fullt lämplig norm för uppdelningen, såvidt Uppsala universitet be¬
träffade. Skyldigheten att examinera vore ej det viktigaste af en professors
åligganden, utan arten och omfattningen af hans undervisning borde
vara det bestämmande. Vid intagandet af en sådan ståndpunkt komme
man emellertid till ungefär enahanda resultat som de sakkunnige.
Kanslern anför i sitt underdåniga utlåtande den 20 december 1907
i denna fråga bland annat följande, sedan han förklarat sig anse upp¬
häfvande! af skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professurer
vara eu nödvändig åtgärd. Han ville gå ett steg längre än hvad det
föreliggande förslaget innebure. De sakkunnige, likasom ock de myn¬
digheter som yttrat sig i ärendet, hade nämligen alla utgått därifrån, att,
äfven efter upphäfvande i öfrigt af skillnaden mellan de två professors-
kategorierna, professurerna dock skulle med afseende på aflöningsförhål-
landen indelas i två lönegrupper med skillnad i aflöning af högst 1,000
kronor; och hade härvid såsom indelningsgrund föreslagits den omständig¬
heten, huruvida med professur vore förenad examination i ordinarie examens-
ämne eller icke. Att denna indelningsgrund icke vore fullt tillfredsstäl¬
lande framginge redan af de sakkunniges egen motivering, nämligen den
del däraf, där skäl framlades mot godtagandet af ett alternativt ifrågasatt
uppdelande af professurerna i tre lönegrupper. Alla de skäl, som de sak¬
kunnige här anfört mot vidtagande af en sådan fördelning i tre grupper,
kunde i tillämpliga delar åberopas jämväl mot ett tvågruppssystem. An¬
gående ett system med två lönegrupper gällde sålunda hvad de sakkunnige
anfört därom, att vid bestämmande af gränsen mellan grupperna godtyck¬
lighet och inkonsekvenser ej kunde undvikas, vidare därom, att en upp¬
delning af ifrågavarande art aldrig skulle kunna få karaktären af eu de¬
finitiv organisation, samt äfven delvis därom, att uppdelningen kunde Do-
faras framtvinga bestämmelser om uppflyttningsrätt för professorer i lägre
lönegrad till högre grad och därmed en särskild befordringsordning för
en lönegrupp af professorer. De sakkunnige hade vidare, under erkän¬
nande att äfven vid uppdelning af professurerna i två grupper svårig¬
heter icke saknades och »smärre godtyckligheter» icke kunde undvikas,
samt med erinran om vissa andra anmärkningar, som skulle kunna
göras mot en sådan uppdelning, i sitt förslag låtit gränsen mellan
27
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
-de föreslagna två grupperna betingas af »examination i ordinarie examens-
ämne». Mot indelningsgrunden hade särskildt inom juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet samt af därvarande större akademiska konsistorium
anförts vissa invändningar, h vilka syntes påkalla stor uppmärksam¬
het. Inom nämnda fakultet hade särskildt af professorn V. Sjögren med
kraft betonats den föreslagna organisationens provisoriska karaktär äfven¬
som framhållits otillräckligheten af den utredning, som af de sakkunnige
lagts till' grund för förslaget i denna del.
De gjorda invändningarna kunde enligt kanslerns åsikt svårligen från-
kännas en högst väsentlig betydelse vid frågans bedömande. Att examina-
tionsskvldigheten vid de professurer, som vore med sådan förbundna, ut¬
gjorde en viktig och maktpåliggande del af befattningshafvarens arbets¬
börda, kunde visserligen icke förnekas. Stundom vore också utan tvifvel
examensbördan af den omfattning och art, att en högre aflöning för de
häraf betungade lärarna skulle kunna ur rent principiell synpunkt val
försvaras. Men om en sådan princip skulle vid lönefrågans lösning kon¬
sekvent tillämpas, blefve, såsom af de sakkunniges egen motivering äfven
•framginge, den logiska utvecklingen ovedersägligen den, att vid det när¬
mare genomförandet af löneregleringen ett mycket stort antal grader af
professurer måste uppställas allt efter examensarbetets olika omfattning,
samt att hänsyn jämväl måste tagas därtill, att examensbördan vid de olika
universiteten kunde vara högst olika. Vid grupperingen borde också, om
man skulle utgå från att aflöningen boiMe lämpas efter arbetsbördan, tagas
hänsyn därtill, huruvida med professorsbefattning vore förenad föreståndar-
skap för institution, klinik eller seminarium, samt äfven till arten och
omfånget af den med professuren förenade undervisningsskyldigheten, fak¬
torer hvilka delvis vore beroende af rent tillfälliga eller personliga för¬
hållanden och i hvilket fall som helst kunde genom administrativ myn¬
dighets beslut ändras.
Af det sagda vore uppenbart, att en under alla förhållanden fullt
rättvis uppdelning af professurerna i lönegrupper, hvilken på samma gång
tillgodosåge billiga fordringar på enhetlighet, vore omöjlig att åstadkomma.
Huru än grupperingen komme att göras, skulle den i alla händelser blifva
behäftad med inkonsekvenser.
Sådana vidlådde också i afsevärd grad det af de sakkunnige upp¬
ställda systemet. Det torde svårligen kunna bestridas, att bland de pro¬
fessurer, hvilka af de sakkunnige förts till »Första lönegruppen», sådana
funnes, hvilkas innehafvare hade mycket obetydliga examinationsåligganden
och på/grund af dem i tjänsten åliggande arbete i det hela icke rimligt-
28
Kungl. Majsts Nåd. Proposition N:o 97.
Departements¬
chefens
yttrande.
vis borde tillerkännas högre aflöningsförmåner än vissa till »Andra löne¬
gruppen» enligt de sakkunniges förslag hörande professorer.
Vid öfvervägande af allt hvad i denna fråga förekommit och i be¬
traktande af samtliga därpå inverkande omständigheter hade kanslern
kommit till den öfvertygelsen, att den af de sakkunnige föreslagna indel¬
ningsgrunden, nämligen examination i »ordinarie examensämne» — ett
redan i och för sig sväfvande och af administrativa bestämmelser afhängigt
begrepp — icke vore ägnad att möjliggöra en fast och bestämd och på
samma gång rättvis åtskillnad mellan olika professorskategorier. Äfven
om i ett fåtal fall, där det med en professur förenade arbetet skulle kunna
anses vara något mindre omfattande än vid öfriga lärostolar, eu viss
tvekan kunde vara berättigad, huruvida dess innehafvare borde i afseende
på löneförmåner likställas med andra professorer, hade det likväl synts
kanslern för en lycklig lösning otvifvelaktigt gynnsammast, om steget här¬
vidlag nu på en gång toges fullt ut, genom att alla professurer vid så
val universiteten som karolinska institutet i löneafseende likställdes och
förenades med aflöningsförmåner motsvarande dem, som tillkomme tredje
gradens tjänster vid statskontoret enligt detta ämbetsverks nyligen af
Kungl. Maj:t och Riksdagen pröfvade aflöningsstat. Härigenom skulle
ernås eu ‘på samma gång enkel, klar och bestämd som ock i möjligaste
mån definitiv lösning af det invecklade spörsmålet.
Ej heller jag kan ansluta mig till förslaget om professorernas upp¬
delning i lönegrupper. De skal mot förslaget, som af kanslern anförts,
synas mig synnerligen öfvertygande. Jag skulle vilja fästa mig vid ett
yttrande, som fällts i frågan. Det har talats om förslagets provisoriska
karaktär. Vid de tillfällen, då lönereglering för ordinarie eller extra ordi¬
narie professorer under de gångna åren verkställts, har det snart visat sig,
att densamma icke ansetts definitiv, och försök att få till stånd mera
effektiva reformer hafva bragts å bane. Det synes mig sannolikt, att
samma uppfattning skulle komma att gorå sig gällande, om den nya löne¬
regleringen baserades på eu gruppindelning af professorerna. Men den
reglering, som nu är i fråga, bör göras så, att den icke genom själfva
sin anordning framkallar sträfvande!! att rubba densamma. Finnas bland
nuvarande professurer och extra ordinarie professurer några, hvilka ej med
fullt skäl kunna anses böra framdeles tillhöra professorskategorien, sa må
de därur förflyttas eller indragas. De öfriga åter böra, med några a.f
alldeles särskilda förhållanden påkallade undantag, inordnas i en löneklass.
Därvid bör för befattningens bibehållande såsom professur vara afgörande,
om densamma är erforderlig för uppehållande af professors undervisning;
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
och examination, om den ej är att anse såsom en blott biträdande lärar-
befattning utan intager eu fullt själfständig ställning.
För undersökning härom är det nödvändigt att betrakta hvarje sär¬
skild af de nuvarande ordinarie och extra ordinarie professurerna. Det
är dock ej behöiligt att här redogöra för hvar och en af dem, utan jag
kan hänvisa till den åt de sakkunnige åvägabragta, på uppgifter från
fakulteter och sektioner vid universiteten samt karolinska institutets lärar¬
kollegium grundade framställning, som, redan af mig omförmäld, linnes i
deras förslag ocli utredningar, sid. 97—118. Till behandling upptager
jag endast sådana befattningar, rörande hvilka närmare pröfning erfordras.
Det visar sig då, att samtliga nuvarande ordinarie professurer — till
antalet 37 vid universitetet i Fppsala, 31 vid universitetet i Lund och
11 vid karolinska institutet — böra såsom sådana kvarstå.
De sakkunnige hafva i sin ursprungliga tredje, sedermera andra grupp
upptagit 'professuren i nervsjukdomar vid karolinska institutet. Att denna
professur skulle förvandlas till annan befattning eller indragas kan ej ifråga¬
sättas. Den har tillkommit på grund af enskild donation, mottagen vid karo¬
linska institutet för att med af kastningen af densamma uppehålla »P. EL
Malmstens professur i nervsjukdomar». På framställning af Kungl. Maj:t
har Riksdagen år 1886 under vissa villkor medgifvit, att innehafvare!!
finge pensionsrätt lika med den, som då tillkomme ordinarie professor
vid institutet.
Andra ordinarie professorer finnas, hvilka af olika anledningar hittills
intagit en särställning i lönehänseende, nämligen Skytteanske professorn i
Uppsala, förste teologie professorn i Uppsala samt professorerna inom
teologiska fakulteten i Lund. Detta har emellertid intet inflytande pa
deras ställning i nu förevarande hänseende. Vid själfva lönefrågan får
jag återkomma till dem.
Jag går nu öfver till de hittills varande extra ordinarie professu¬
rerna.
Bland lärostolarna inom universitetens teologiska fakulteter, vid hvilka
finnas 3 extra ordinarie professurer i Uppsala och 2 extra ordinarie pro¬
fessurer i Lund, hade af de sakkunnige extra ordinarie professuren i praktisk
teologi vid. universitetet i Uppsala först förts till den af dem uppställda
tredje gruppen. De upplysningar, som af de sakkunnige inhämtats, hafva
gifvit vid handen, att innehafvaren af denna befattning leder de muntligt-
homiletiska öfningarna samt öfningarna i liturgiskt föredrag, hvarjemte
han en timme i veckan föreläser i homiletik. Fakulteten har visserligen
förklarat, att ingen af de extra- ordinarie professurerna inom densamma
företrädesvis har karaktären af biträdande lärarbefattning, utan att de
so
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
samtliga5representera mera fristående områden af sin vetenskap. Med hänsyn
till de synpunkter, jag anlagt vid bedömandet af förevarande lärarbefatt-
ningars ställning, kan jag dock ej undgå att ifrågasätta, huruvida icke
berörda extra ordinarie professur lämpligen skulle kunna ersättas med eu
assistentbefattning. En sådan tinnes redan inom fakulteten. Enligt hvad
katalogen för universitetet i Uppsala höstterminen 1907 utvisar, åligger
det denne assistent att leda do kateketiska öfningarna, hvarjemte han en
timme i veckan föreläser öfver kateketisk metodik. Extra ordinarie pro¬
fessorn har en öfning mer i veckan; i öfrigt synas de båda lärarnas arbeten
tämligen sammanfalla i omfattning och betydelse.
Jag är därför ej benägen att tillstyrka denna, extra ordinarie professurs
förvandling till ordinarie. Att emellertid nu omedelbart skrida till dess
förändring till en assistentbefattning kan dock — frånsedt att nuvarande
innehafvare! ej är skyldig att underkasta sig något sådant — ej verkställas.
Såsom af det följande skall framgå, kan jag ej nu framlägga något förslag
rörande lönereglering för assistenter och dylika befattningshafvare i öfrigt.
All utredning saknas ock om den lön, som skäligen borde beviljas för
denna assistentbefattning. Vidare är med extra ordinarie professuren för¬
enad t ett prebendepastorat. Detta bör lösgöras från densamma. Men frågan
härom sammanhänger med prästlöneregleringskommitténs förslag om sam¬
manslagning af detta pastorat med annat närgränsande pastorat. Ingen¬
dera åt dessa frågor kan nu företagas till afgörande.
Att märka är, att en förändring af ifrågavarande extra ordinarie pro¬
fessur kan anses äga så mycket större skäl för sig, som det ändock inom
teologiska fakulteten i Uppsala skulle finnas 7 professurer, medan i Lund
antalet teologie. professurer skulle blifva 6 — hvartill kommer, att i
Uppsala skulle finnas två assistentbefattningar.
Härjämte bör påpekas, att extra ordinarie professuren i praktisk
teologi i Lund, hvilken jämväl omfattar moralteologi, enligt de erhållna
upplysningarna uppenbarligen innehar en helt annan ställning än den nu
omförmälda i Uppsala, en ställning fullt sj anständig i fråga om under¬
visningen; befattningens innehafvare är examinator i teologisk etik och re¬
presenterar fristående vetenskapligt område. Eu åtgärd med denna be¬
ställning, sådan som jag antyd t i fråga om den närmast motsvarande be¬
fattningen i Uppsala, torde sålunda ej vara berättigad.
I fråga om de båda juridiska fakulteterna finnes ingen anledning till
afvikelse från grundsatsen om de extra ordinarie professurernas förvandling
till ordinarie professurer. Samtliga de 3 i Uppsala och 2 i Lund varande
extra ordinarie professurerna inom dessa fakulteter böra alltså blifva
ordinarie.
31
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Beträffande medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala delar jag
den”uppfailning, som legat till grund för de sakkunniges åtgärd att till
första gruppen föra dess 7 extra ordinarie professurer med undantag af 2:
extra ordinarie professuren i anatomi, hvars innehafvare har tjänstgörings¬
skyldighet såsom prosektor, samt extra ordinarie professuren i medicinsk
och fysiologisk kemi, hvilka båda af de sakkunnige förts till andra gruppen..
Betraktar man först extra ordinarie professors-prosektorsbefattningen,
skall man af de lämnade upplysningarna finna, att, medan den ordinarie
professorn i anatomi representerar det särskilda examensämnet histologi, den
ene extra ordinarie professorn i anatomi ombesörjer examinationen i detta
ämne och 4 gånger i veckan håller eu timmes föreläsning däri. Den andre
extra ordinarie professorn i anatomi åter har tjänstgöringsskyldighet som
prosektor med 25 offentliga föreläsningar hvarje år samt har den dagliga
ledningen af dissektionsöfningarna. Därjämte har hvardera extra ordinarie¬
professorn enligt enskild öfverenskommelse halfva antalet examinatorier å
anatomisalen. Det synes mig vara uppenbart, att sistnämnda befattning
ej enligt de af mig uppställda distinktioner bör hänföras till de ordinarie
professurerna. Af fakulteten uttryckligen angifven såsom en biträdande
lärarbefattning bör densamma framdeles intaga ställning som sådan, under
benämning prosektor. Vid hvar och eu af de tre medicinska fakulteterna
komma då att finnas två ordinarie professurer i ämnesgruppen anatomi-
histologi.
Hvad härefter vidkommer extra ordinarie professuren i medicinsk och fy¬
siologisk kemi, torde det vara skäl att i ett sammanhang behandla denna
befattning och extra ordinarie professuren i kemi och farmaci vid karolinska
institutet — vid universitetet i Lund finnes icke någon dylik befattning,
blott en ordinarie professur i medicinsk och fysiologisk kemi, motsvarande
professuren i samma ämne vid Uppsala universitet samt professuren i kemi
vid karolinska institutet.
Vid den medicinska studie- och examensordningens nyligen skedda
reformering, då den medicinsk-filosofiska examen bortföll, stadgades såsom
villkor för rätt att aflägga medicine kandidatexamen, bland annat, att
vederböi'ande genomgått en förberedande kurs i allmän kemi. Den tanken,
att denna kurs i Uppsala och Stockholm skulle kunna anförtros åt nu
ifrågavarande extra ordinarie professorer, afvisades af de i berörda fråga
tillkallade sakkunnige, hvilkas utredning lagts till grund för omförmälda
reform, därmed, att det syntes näppeligen låta sig göra att ålägga de
nuvarande innehafvarna af nämnda båda extra ordinarie professurer arbeten
af den elementära beskaffenhet, som med berörda kurser afsåges. Härtill
borde hellre anlitas yngre lärare. Det vore misshushållning att till sådant
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
arbete använda personer, hvi]kas tid kunde utnyttjas på ett för veten¬
skapen långt mera fruktbringande sätt. När dessa extra ordinarie profes¬
surer eu gång blefve lediga, syntes den frågan böra tagas i öfvervägande,
om icke desamma kunde ombildas.
I anslutning till de sakkunniges omförmälda uppfattning och på grund
af hvad karolinska institutets lärarkollegium och särskilt dess lärare i
kemi anfört i fråga om anordnande af berörda kurs vid institutet begäres
i årets statsverksproposition anslag till arfvode åt ett biträde vid denna
kurs — likasom ock till aflöning åt en lärare vid motsvarande kurs i Lund.
I Uppsala uppehälles kursen å institutionen för allmän och analytisk kemi
med där förefintliga krafter.
I full öfverenstämmelse med nämnda sakkunniges uppfattning rörande
nu ifrågavarande båda extra ordinarie professorsbefattningar stå de upp¬
lysningar, som till de sakkunnige lämnats af vederbörande. Medicinska
fakulteten i Uppsala upplyser, att därvarande extra ordinarie professor i
medicinsk och fysiologisk kemi har att i egenskap af laborator leda: labo-
rationsöfningarna och att 2 timmar i veckan hålla offentliga föreläsningar,
samt förklarar, att professuren företrädesvis har karaktär af biträdande
lärarbefattning. Karolinska institutets lärarkollegium meddelar, att extra
ordinarie professorn i kemi och farmaci vid institutet har sig ålagd led¬
ningen af de studerandes praktiska öfningar i medicinsk kemi och har sin
föreläsningsskyldighet inskränkt till 2 timmar i veckan.
Nämnas må slutligen, att den medicinskt-kemiska undervisningen i
viss mån begränsats genom den nya stadgan angående medicinska examina
den 28 juni 1907.
För min del har jag på grund af hvad sålunda omförmälts den uppfatt¬
ningen, att ifrågavarande båda extra ordinarie professurer icke böra för¬
vandlas till ordinarie professurer med nuvarande ämnen utan i stället
synas böra blifva föremål för ombildning. Detta kan dock icke ske under
nuvarande innehafvares tjänstetid. Befattningarna böra fördenskull i veder¬
börande stater tills vidare kvarstå såsom extra ordinarie professurer. Då
ledighet i någon af dem uppstår, bör tjänsten icke tillsättas, och frågan
om ombildning blifva föremål för utredning.
I afseende å de till medicinska fakulteten vid universitetet i Lund hörande
O extra ordinarie professurer torde ej finnas någon anledning till invändning
mot deras af samtliga vederbörande föreslagna förvandling till ordinarie
professurer.
Hvad angår den humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala,
så omfattar den 7 extra ordinarie professurer. Till densamma har af de
sakkunnige äfven räknats extra ordinarie professuren i geografi, som kan
tillhöra hvilkendera af filosofiska fakultetens sektioner som helst, och hvars
33
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 91
förutvarande innehafvare tillhörde humanistiska sektionen. Den nyligen
utnämnde nuvarande innehafvare!! af densamma tillhör dock enligt Kungl.
Maj-.ts beslut den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, och dit bör be¬
fattningen nu föras. .
Bland nämnda 7 befattningar synes mig allenast extra ordinarie pro¬
fessuren i klassiska språk icke böra öfvergå till ordinarie professur. Vedei-
börande sektion har förklarat, att denna beställning möjligen borde på
något sätt ombildas, men att denna fråga ej lämpligen kunde före den vän¬
tade — numera den 1 november 1907 utfärdade — filosofiska examens-
stadgans utkommande upptagas till behandling. Innehafvaren af befattning
eren, extra ordinarie professorn S. K. A. Wide, åter har direkt uttalat sig till
förmån för densammas ombildning till en professur i klassisk arkeologi.
Han påpekar, att visserligen ingen ordinarie akademisk lärarbefattning
vore öfverflödig, för såvidt den sköttes af vetenskapligt kompetent och skick¬
lig person, men att man, om det vid eu omorganisation af universitetsför-
hållandena gällde att ekonomisera med förhandenvarande tillgångar, måste
erkänna, att ifrågavarande professur icke vore strängt behöflig. Förhållan¬
dena hade förändrats, sedan professuren för något mer än 30 år sedan
inrättades. Den extra ordinarie professuren i klassiska språk hade da huf¬
vudsakligen varit en »examensprofessur», absolut nödvändig med hänsyn
till de många examina, särskild! de s. k. förberedande examina, i hvil a
latinet då ingick som tvångsämne. Dessa förberedande examina hade nu
i det allra närmaste försvunnit, och därmed hade en af förutsättningarna
för professurens existensberättigande bortfallit. VI,-ser ligen hade genom
kanslersbref den 23 februari 1905 och nådig resolution deri 7 augusti
samma år examinationen i grekiska i teologisk-filosofisk examen öfverfiyttats
från ordinarie professorn i grekiska språket och litteraturen till extra
ordinarie professorn i klassiska språk; men denna anordning vore näppe
ligen framkallad af något trängande behof och gällde endast Hills vidare»,
hvadan den icke kunde utgöra något hinder för en eventuell indragning
eller omdaning af denna professur. Äfven i öfrigt vore på grund åt de
klassiska språkens reducerade ställning vid de allmänna läroverken denna
professur icke nödvändig för den akademiska undervisningen i klassisk
filologi. Antalet studerande i dessa ämnen komme att i framtiden betyd
ligt förminskas, och latin och grekiska blefve sålunda mindre betungande
undervisnings- och examensämnen än tyska, franska och engelska, af hviska
läroämnen dock hvart och ett finge nöja sig med en ordinarie lärare. Den
elementära undervisning i klassiska språk, hvilken i vissa fall maste form-
sättas som ersättning för minskad sådan undervisning vid de allmänna
läroverken, borde skötas af docenter och docentstipendiater, som därför hade
Bih. till Riksd. Prot. 1.908. 1 Sarnl. 1 Afd. 74 Häft, 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
att uppbära betalning af kollegiecleltagarna. Mot eu indragning kunde
icke komma i betraktande, att lönen för den extra ordinarie professuren
i klassiska språk till en del bestredes af räntan från professorn J. O. Höijers
donation. Dessa medel kunde på annat sätt komma till användning i testa¬
tor syfte.
Wide förordar emellertid, som nämndt, en ombildning af befattnin¬
gen till professur i klassisk arkeologi, under åberopande, bland annat, att
detta ämne utomlands vore representeradt vid universiteten i stor ut¬
sträckning.
Professorn i grekiska språket och litteraturen åter, O. A. Danielsson,
med hvilken professorn i latinska språket och litteraturen P. Persson instämt,
anser, att hvarken indragning eller ombildning för närvarande bör ifråga¬
komma. Förutsatt att en ombildning vore påkallad, borde den ske till en
professur i antik historia. 1 sitt yttrande öfver de sakkunniges förslag
uppträder filosofiska fakulteten för befattningens kvarstående såsom profes¬
sur; och de sakkunnige hafva fört denna befattning till sin första grupp.
För min egen del är jag, som antydts, ej böjd för dess förvandling
till ordinarie professur med nuvarande ämnesområde. Skälen därtill har
jag hämtat ur Wides anförande, blott tilläggande att den nya filosofiska,
examen sstadgans bestämmelser icke innehålla något, som rubbar giltig¬
heten af hvad Wide uttalat. Frågan om en eventuell ombildning af läro¬
stolen synes vara långt ifrån mogen. Med anledning häraf bör ifråga¬
varande befattning enligt min åsikt ej kvarstå å universitetets stat och dess
nuvarande innehafva,res aflöning utgå från allmänna indragningsstaten. Här¬
vid är likväl eu sak att iakttaga. Den af Wide omförmälda Höijerska
donationen är tillkommen för inrättandet af en särskild adjunktur i gre¬
kiska, litteraturen. Det donerade kapitalet var från början för ringa för
ändamålet, hvarför det skulle genom räntornas tilläggande förökas, till
dess det räckte till »lika, ordinära, löneförmåner med dem, som andra
adjunkter i den filosofiska fakulteten vanligen åtnjuta». Emellertid be¬
gärde det större konsistoriet år 1842 i eu till kanslern aflåten skrifvelse,
att universitetet skulle få i sin ägo öfvertaga fondens dåvarande behåll¬
ning mot förbindelse att hålla gramse linguae adjunkten, så snart han
blefve utnämnd, tillhanda årlig lön till likhet med de öfriga filosofie
adjunkterna. Detta bifölls af kanslern den 8 juli 1842. Sedan dess har
fondens afkastning ingått till universitetets allmänna kassa. I den nu¬
varande inkomststaten är räntan å densamma, jämte räntorna å Borgström¬
ska, Nilsson-Aschanska och Win bomska donationerna, upptagen till ett be¬
lopp af 1,638 kronor. Donationsfonden utgör, enligt hvad jag inhämtat,
15,975 kronor, och då nyssnämnda belopp af 1,638 kronor är beräknadt
efter 41fi °j0, ingår fondens afkastning däri med 678 kronor 94 öre.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97,
Det synes mig nu, med hänsyn till hvad jag föreslagit i fråga
om extra ordinarie professuren i klassiska språk, nödigt, att Höijerska
donationsfondens afkastning utbrytes ur omförmälda post i Uppsala uni¬
versitets inkomststat, då posten kommer att nedsättas till — i jämnt tal —
959 kronor. Beträffande donationsräntans användning — vare sig den skall
läggas till kapitalet för upprättande i framtiden af en fast lärarbefattning
i grekiska litteraturen eller användas till annat med donationens syfte öfver¬
ensstämmande ändamål — bör efter verkställd utredning framdeles af Eders
Kungl. Maj:t bestämmas.
Extra ordinarie- professuren i finsk-ugrisk språkforskning, som är per¬
sonlig och af de sakkunnige hänförts till deras andra lönegrupp, bör, så¬
som jag redan antydt, förändras till ordinarie.
Af de 6 extra ordinarie professurerna inom humanistiska sektionen
vid universitetet i Lund är det också allenast extra ordinarie professuren
i klassiska språk, som bör blifva föremal för uppmärksamhet i nu före¬
varande sammanhang.
Hvad Wide anfört beträffande den extra ordinarie professuren i klas¬
siska språk i Uppsala gäller utan tvifvel äfven för motsvarande befattning
i Lund. Denna hade af de sakkunnige förts till deras ursprungliga tredje
grupp. I den humanistiska sektionens i Lund yttrande beträffande denna be¬
fattning heter det, att för extra ordinarie professuren i klassiska språk
i dess förhållande till respektive professurerna i grekiska språket och lit¬
teraturen samt i romersk vältalighet och poesi numera, sedan ämnet latin
borttagits ur teologisk-filosoffsk examen, ingå särskilda bestämmelser vore
gällande. Någon bestämdare arbetsfördelning mellan extra ordinarie pro¬
fessuren i klassiska språk och nämnda båda ordinarie professurer både
hittills icke varit ifrågasatt. Beträffande önskvärdheten däraf syntes spörs¬
målet därom enligt sektionens uppfattning böra behandlas i sammanhang
med en eventuell omreglering af tjänsten. Eu ombildning af den¬
samma. kunde dock, enligt sektionens mening, ej gärna till ingående be¬
handling företagas annat än i samband med eu eventuellt inträffande
ledighet i denna beställning.
Jag har samma uppfattning om denna beställning som om den mot¬
svarande i Uppsala: att den ej bör nu förvandlas till ordinarie professur
utan indragas. Och denna indragning kan ske utan liknande anordning,
som af mig ifrågasatts beträffande innehafvaren af extra ordinarie pro¬
fessuren i klassiska språk vid universitetet i Uppsala. Den senaste in¬
nehafvaren af ifrågavarande befattning vid Lunds universitet, C. Lind¬
skog, har nämligen den 21 sistlidne februari af Eders Kungl. Maj:t i nåder
utnämnts och förordnats att vara professor i grekiska språket och litteraturen
vid universitetet i Lund. 1 sammanhang därmed har Eders Kungl. Maj:t
36
PKungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
förordnat, att med åtgärder för återbesättande af den sålunda, ledigblifna
extra ordinarie professorsbefattningen skall tills vidare anstå, och att den¬
samma skall, i afbidan på Eders Kungl. Maj:ts vidare beslut i ämnet,
uppehållas genom vikarie. Hinder möter sålunda ej i något afseende för
ifrågavarande extra ordinarie professurs indragning och uteslutande ur staten.
Vidkommande den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala
har af dess nuvarande med allmänna medel aflönade 6 extra ordinarie
professurer — extra ordinarie professuren i geografi är här medräknad —
extra ordinarie professuren i meteorologi af de sakkunnige hänförts till
andra lönegruppen. Enligt förut angifva grunder anser jag samtliga
nämnda extra ordinarie professurer böra förändras till ordinarie professurer.
I fråga om en genom konsuln F. Kempes donation inrättad extra
ordinarie professur i växtbiologi hafva, de sakkunnige föreslagit, att den¬
samma borde — med tillskott af statsmedel, enär donationsfonden ej
medgifver högre aflöning än vid pass 6,000 kronor — förvandlas till
ordinarie professur i andra lönegruppen. Jag kan dock ej biträda detta
förslag. Lärostolens ämne, i och för sig betydelsefullt, har dock ej, åtmin¬
stone ännu, den ställning vid universitetsundervisningen, att den ifråga¬
satta åtgärden kan anses påkallad. Donationen i fråga är dessutom gjord
för upprättandet af en extra ordinarie professur. Oaktadt detta slag af
befattningar i regel ej skulle förekomma, torde lärostolen i växtbiologi
tills vidare böra i staten upptagas såsom extra ordinarie professur. Inne-
hafvaren af densamma bör aflönas allenast medelst afkastningen af dona¬
tionen. Enligt uppgift i drätselnämndens yttrande kan från donations¬
fonden utgå 6,500 kronor årligen.
Samtliga 4 extra ordinarie professurer inom den matematisk-natur¬
vetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten i Lund torde böra för¬
ändras till ordinarie professurer. Universitetskanslerns af mig förut om-
förmälda framställning angående extra ordinarie professuren i geologi och
mineralogi skulle således vinna bifall.
Hvad slutligen vidkommer de 11 extra ordinarie professurerna vid
karolinska institutet, har jag redan yttrat mig om extra ordinarie pro¬
fessuren i kemi och farmaci. Samtliga de öfriga böra öfvergå till ordi¬
narie professurer. Hvad särskild! extra ordinarie professurerna i psykiatri
och i syfilidologi beträffar, erinrar jag om de slutförhör med i examens-
betyget intagna vitsord, som enligt nya stadgan angående medicinska
examina skola hållas i dessa ämnen.
i det följande återkommer jag till frågan om den ställning, som de
extra ordinarie professurer, hvilka jag ansett ej böra förvandlas till ordi¬
narie, skola intaga i ekonomiskt hänseende m. in.
Vid den blifvande förändringen af extra ordinarie professurer til
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9/.
ordinarie komma i åtskilliga ämnen att uppstå två professurer. De komma
naturligen i regel att, såsom hittills, enligt Eders Kungl. Maj:ts eller
kanslerns beslut, representera särskilda grenar af ämnet såsom helhet be-
traktadt. Då seminarier eller institutioner finnas i desse ämnen, bör
siälffatlet den ena af de två professurernas innehafvare vara föreståndare
för seminarium eller institution. Bestämmandet härom torde blifva kanslerns
sak. I ärendet har ifrågasatts, att föreståndarskapet lämpligen borde kunna
växla mellan de båda professorerna efter vissa mellantider.
Under ifrågavarande ärendes gång har det olif vit föreslaget, att med
berörda föreståndarskap skulle vara förenadt ett särskildt arfvode, utöfver
lönen i öfrigt. Detta anser jag ej böra ifrågakomma, ty dels kan ju
arbetet för föreståndaren i vissa fall'något lättas i fråga om öfriga göro¬
mål, dels må man ihågkomma, att öfverallt inom ämbetsmannavärlden
förekommer, att inom tjänstegrader med samma aflöning arbetsbördan för
den ene kan blifva något tyngre än för den andre.
Förefintligheten af dubbla professurer kunde tänkas i fråga om vissa
ämnen leda till yrkanden på dubbla institutioner, med däraf följande an¬
slag till nybyggnader, inrättande af nya amanuens- och vaktmästare änster
in. in. Där de särskilda vetenskapernas utveckling kommer att nödvåndig-
o-öra detta, får staten ej undandraga sig de häraf härflytande kostnaderna
— dessa hade tvifvelsutan i så fall blifvit erforderliga, oafsedt de extra
ordinarie professurernas förvandling. Men på det strängaste måste man
undvika, att ej konstlade behof här få göra sig gällande. En viktig och
grannlaga uppgift tillkommer härvid vederbörande myndigheter. 1 å Kungl.
Maj:t och Riksdagen ankommer i sista hand att efter behofvets rättmätig¬
het bedöma uppkomna anslagsfrågor i berörda hänseende.
Jao- öfvergår härefter till frågan om de aflöningsförmåner, som
böra tillerkännas den nya klass af professorer, hvarom jag förut talat
— att i det följande kalla dem för ordinarie professorer är i allmänhet ej
af nöden, då extra ordinarie professorerna, såsom klass betraktade, komma
att försvinna. . .... .. , .
I det föregående har jag redan i korthet omtörmält de röränaringar
i fråga om professorernas löneförmåner, som under de senaste 3—4 de-
eennierna ägt ruin. De hafva tillkommit på grund af framställningai från
högskolorna. Men framställningar hafva och gjorts, hvilka icke direkt
medfört påföljd.
Till någon del hade dessa framställningar sm grund i det förut om-
förmälda principiella uttalandet från Riksdagens sida i afseende å -billig-
Professor ?
aflönings¬
förmåner
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
heten af en jämförelse med ledamöterna i rikets kollegier, när det gällde
piofessorernas aflöning. Likställighet mellan dessa två ämbetsmannaklasser
genomfördes ock på 1870-talet — för att emellertid nästan omedelbart
omintetgöras, ity att för rådsämbetena i kollegierna kort efter 1876 års
lönereglering för professorerna fastställdes löner å 6,400 kronor med ett
ålderstillägg å 600 kronor. Däraf alstrades naturligen önskan hos pro¬
fessorerna att ernå dessa högre löner.
0 Först vid Riksdagen år 1902 vunno de emellertid, såsom redan nämnts,
i någon mån framgång i dessa sträfvanden, hvilka därförinnan tagit sig ut¬
tryck i under åren 1900 och 1901 afiåtna skrifvelser. Det måste erkännas, att
denna, framgång två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor — ej var
af större betydelse, särskild! med hänsyn till den förutnämnda förlusten
af vissa naturaförmåner. Också begagnade vederbörande det tillfälle, som
erbjöds med anledning af förutberörda nådiga cirkulär den 25 oktober
1901 angående utredning om behöflig^ ändringar i vederbörande löne-
stater in. in. I de skrifvelser, som konsistorierna och lärarkollegiet under
åi 1902 aflåto i ämnet, framställdes val från Lund ej något bestämdt
yrkande om löneförhöjning för professorerna. Men såväl från Uppsala
som från karolinska institutet påyrkades ett tredje ålderstillägg å 500-
kronor. De härför anförda skälen äfvensom det hufvudsakliga innehållet
i kanslerns den 14 juni 1902 afgifna utlåtande inhämtas af de sakkun¬
niges utredning, sid. 143—146.
Jag kommer nu till de sakkunniges framställning i förevarande fråg-a,
hvilken återfinnes å sid. 146—165.
Ln betydelsefull omständighet hade inträffat före afgifvandet af deras
utredningar och förslag: Riksdagen hade, på framställning af Kungl.
Maj:t, fastställt ny stat för statskontoret, och därigenom hade en ny
grund lagts för löneanspråken från professorerna.
1 denna nya stat upptages afiöningcn för statskommissarierna —
rådsämbetena — sålunda:
kr. 5,000: —
» 2,500: —
» 600: —
summa kronor 8,100: —
hvartill kommer ett ålderstillägg å 600 kronor, hvarmed lönen efter 5 års
tjänstgöring kan höjas.
Ltgående från denna stat och under åberopande af Riksdagens förut
omförmälda uttalande om rådsämbetens och professurers likställighet i
lönehänseende hafva de sakkunnige nu påyrkat, att professorernas i första
lön ...................................
tjänstgöringspenningar
ortstilläg-H'..................
39
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
gruppen begynnelselön skulle sättas till 8,100 kronor, med samma för¬
delning å olika lönetitlar som för statskommissarierna angifvits, och att
i stället för »ortstillägg» å 600 kronor skulle, såvidt angår universitets-
professorerna, finnas ett »orts- och yrkestillägg» å samma belopp. Här¬
till skulle, liksom för statskommissarierna, komma ett ålderstillägg å 600
kronor efter 5 år.
De sakkunnige hafva emellertid icke nöjt sig med att till grund för
sitt förslag endast åberopa nämnda likställighet. De hafva gjort en jäm¬
förelse med utländska förhållanden, särskild! de tyska, och därvid lämnat
sifferuppgifter, som tyckas utvisa, att en aflöning, varierande mellan
8,000 och 15,000 mark, är vanlig i Tyskland. De hafva åberopat vikten
för den högt stående svenska vetenskapen, att afiöningen vid våra hög¬
skolors professorstjänster är sådan, att talet om »flykten från statstjänsten»
ej vid dem varder en verklighet. De hafva erinrat om de svårigheter att
få professurer besatta, som vid upprepade tillfällen förekommit. Detta
har af lätt förklarliga skäl förnämligast gällt de juridiska och medicinska
fakulteterna, men de sakkunnige påminna, hurusom i våra dagar äfven på
andra områden än juridikens och medicinens ekonomiska lockelser kraf¬
tigt göra sig gällande för dugliga ämnessvenner i vetenskapen.
Vidare yttra de sakkunnige:
»Ingen lär förmena, att det skulle behöfvas mindre begåfning eller
studier för att bli en kompetent professor än för att bli en duglig kollegie-
ledamot. Tvärtom kräfves nog för den, som skall blifva en i sitt fack i
någon män framstående vetenskapsman — den där har att ej blott fullt be¬
härska sin vetenskap utan ock bidraga till dess utveckling med egna forsk¬
ningsresultat — en viss egenartad begåfning, som för. visso ej är allt för
vanlig. En universitetsprofessors uppgift är också att genom sin lärar-
verksamhet på bästa sätt göra sin vetenskap fruktbringande och ge im¬
pulser till den vetenskapliga kulturens allt vidare spridning och fördjupande.
Med fog torde icke kunna påstås, att dessa uppgifter för samhället äro af
underordnad betydelse, jämförda med den civile ämbetsmannens.
»En tillämpning af dessa synpunkter leder till uppställandet af krafvet
på professorslöner, som åtminstone icke understiga rådsämbetsmännens,
förutsatt härvid, att ej andra särskilda omständigheter betinga lägre löne¬
satser. Detta senare är emellertid så långt ifrån fallet, att det tvärtom
med skäl kan påstås, att en professors säregna ställning och befordrings-
förhållanden snarare för honom påkalla högre än lägre lön.
»Den, som efter aflagd examen börjar tjänstgöra på den civila ämbets¬
mannabanan, vare sig den administrativa eller rent juridiska, kan aspirera
på en mängd platser med betryggande aflöning, platser som i det hela
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
kräfva ungefär samma förutsättningar i fråga om studier och praktisk
duglighet. Ytterst sällan går den som sköter sig miste om befordran; om
dugligheten är något mera framträdande, leder den ej sällan till en
chefsplats. I allmänhet vidtaga rätt tidigt regelbundna inkomster.
»Den åter, som önskar ingå på universitetsbanan, har först och främst
en vida längre akademisk lärotid att genomgå. Under det att medelåldern
vid första anställningen i Kungl. Maj:ts kansli eller centralt ämbetsverk,
alltså vid den tid, då universitetsstudierna afslutats, beräknats till 26,1 år
(se bihanget till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I), utgör
medelåldern, vid hvilken nu i tjänst varande docenter vid Uppsala och
Lunds universitet erhöllo sitt första docentförordnande, 30,4 år. Efter
vunnet docentförordnande har docenten framför sig en i medeltal åt¬
minstone åttaårig beredelsetid af ansträngdt arbete för vinnande af det
föresätta målet; och han har under allt detta hela sin förhoppning om
framtida bärgning knuten till ett fåtal platser, nämligen de inom landet
förefintliga lärostolarna i det ämne, åt hvilket han ägnat sig. Inom de
juridiska och teologiska fakulteterna kan vä! öfvergång från ett till ett
annat ämne i viss begränsad omfattning ännu förekomma, men inom den
medicinska fakulteten hafva ämnena differentierat sig därhän, att sådant
endast i undantagsfall lärer vara möjligt; och i den filosofiska fakulteten
låter svårligen en sådan öfvergång från ett till ett annat ämne verkställa
sig. Så långt är i våra dagar arbetsfördelningen genomförd, när det gäller
vetenskapens högsta målsmän. Under den långa beredelse- och väntetiden
kunna emellertid konkurrenter framträda, om hvilka den unge vetenskaps-
idkaren intet visste vid början af sin akademiska bana; i många fall kan
sålunda äfven den, som redligen sträfvat och förvärfvat fullgod kompetens,
se lönen för sin möda för alltid gå sig ur händer.
»Så intensivt är ock i våra dagar det vetenskapliga arbetet, att den,
som vill betrygga sina utsikter till professur, ej gärna kan, med hänsyn
till faran att varda förbigången af någon medtäflare, våga för någon tid
låta det vetenskapliga arbetet ligga nere för att ägna sig åt annan verk¬
samhet. Den, som blifvit besegrad i konkurrensen till en professur, står
därför ofta utan meriter för annan plats. För öfrigt faller det sig helt
naturligt svårt eller rent af omöjligt att vid mogen ålder, sedan ung¬
domens spänstighet och anpassningsförmåga delvis gått förlorade, byta om
lefnadskall. Att välja den akademiska banan är alltid ett vågspel.»
Såsom redan nämndt, uppställa de sakkunnige för professorerna vid
de båda universiteten i stället för »ortstillägg» ett »orts-och yrkestillägg».
Vid behandling af frågan härom åberopa de sakkunnige, bland annat,
att, enligt bihang till 1902 års löneregleringskommittés betänkande I,
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
medelåldern för första anställning i aflönad befattning vid Kungl. Maj:ts
kansli och de centrala ämbetsverken är 32,7 år. Medeltalet åt den före¬
gående exspektanstiden beräknas till 6,6 år. Exspektanstiden för en pro-
fessorsaspirant är docenttiden och anges af de sakkunnige, med ledning
af verkställda beräkningar, räcka till åtminstone 38 års ålder. Det vill
säga, att i medeltal bortåt 6 års tid måste professorsaspiranten vidkännas
ekonomiska uppoffringar, som ej hafva sin motsvarighet på den civila
ämbetsmannabanan.
»Det är», yttra de sakkunnige vidare, »knappast görligt att ange
några bestämda siffror för dessa öfverstigande utgifter. Sfen att de icke
äro så alldeles obetydliga, säger sig själft. 1 alla händelser måste de,
kapitaliserade, tänkas amorterade under ämbetstiden som professor, alltså
på omkring 25 år. Med det årliga belopp, som erfordras för att amortera
och förränta nämnda kapital, borde alltså en professorslön öfverstiga mot¬
svarande civile ämbetsmans lön.
»Det är emellertid ej blott så, att den, som aspirerar på professur,
måste af egna medel göra större uppoffringar än aspiranten på den civila
ämbetsmannabanan; jämväl sedan professur vunnits, betungas universitets-
mannen af utgifter, som rådsämbetsmannen går fri från. För att kunna
följa sin vetenskaps fortsatta utveckling och själf verka för densamma måste
en professor göra icke obetydliga utgifter för anskaffande af vetenskaplig
litteratur samt för resor i sin vetenskaps intresse, särskildt för att uppsöka
sina studieföremål (bibliotek, handskriftssamlingar, arkiv, museer, institu¬
tioner, främmande språk, naturföremål o. s. v.), för hvilka resor rese¬
stipendierna i många fall icke kunna anlitas och i andra icke äro tillfyllest.
Äfven äro inom mer än en vetenskap förhållandena sådana, att publice¬
randet, långt ifrån att medföra någon inkomst, i regel blott är förbundet
med utgifter för den vetenskaplige författaren; öfversättandet till främ¬
mande språk, utförandet af teckningar och andra illustrationer, förvärf-
vandet af ett för utdelning i fackkretsar tillfyllestgörande antal exemplar
af publikationen, dessa exemplars distribution o. s. v. representera i en
■mängd fall lika många utgiftsposter, för hvilkas betäckande blott forska¬
rens enskilda tillgångar stå honom till buds.
»Att dessa och liknande kostnader sammanlagda icke stanna vid små
belopp, är lätt att inse. Man uppskattar dem säkerligen mycket lågt, om
man i genomsnitt beräknar dem och den ofvan vidrörda amorteringen af
studiekapitalet tillsammans till 600 kronor.»
Detta i »yrkesti l läggs»-fråga n. I afseende å ortstillägg erinra de sak¬
kunnige, att det såsom sådant i staten för statskontoret upptagna beloppet
af 600 kronor för statskommissarierna blir direkt tillämpligt beträffande
Bih. till Riksd. Prol. 1908. 1 Sami. J Afd. 74 Haft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
professor vid karolinska institutet. Beträffande Uppsala och Lund anse
de sakkunnige, att 400 kronor kunna beräknas såsom lämpligt ortstillägg
för professorerna och de med dem jämställde bland universitetstjänste-
männen.
Af angifna skäl anse sig emellertid de sakkunnige icke kunna fasthålla
vid fordran på ett yrkestillägg af 600 kronor för professorerna. De vilja
dock låta de grunder, som anförts för yrkestillägg, i viss mån göra sig
gällande. Med den beräkning af ortstilläggets belopp, som de uppställt,
skulle, yttra de sakkunnige, professors i första lönegruppen sammanlagda
löneförmåner vid universiteten komma att med 200 kronor understiga be¬
loppet af statskommissaries motsvarande förmåner. Det syntes då icke
oskäligt, att de synpunkter rörande yrkestillägg, som de sakkunnige anfört,
åtminstone i den grad vunne afseende, som de ej ledde till ett öfver¬
skridande af statskommissaries lönebelopp.
De 200 kronor, hvarom sålunda vore fråga, skulle kunna tänkas
direkt tillförda lönen. Riktigare hade dock synts de sakkunnige vara att
sammanföra beloppet med ortstillägget under den gemensamma titeln »orts-
och yrkestillägg». Motsvarande belopp, 600 kronor, skulle för karolinska
institutet utgå endast såsom ortstilläarg.
r ör universitetens bibliotekarier och räntmästare hade blott orts¬
tillägg, och detta å 400 kronor, beräknats.
Den för statskontoret vidtagna löneregleringen bär delvis baserats på
den allmänna prisstegringen å de flesta lifsförnödenheter m. in. Utom
redan angifna synpunkter framhålla de sakkunnige denna prisstegring
såsom stöd för sitt förslag. De jämföra ock den löneförhöjning, som på
1870-talet vidtogs för de ordinarie professorerna, med den af de sakkunnige
nu ifrågasatta. Den förhöjning, som då skedde, belöpte sig till 33,3 procent.
Den nu föreslagna angifva de såsom 30 procent å grundlönen och 20
procent, om slutlönen tages till utgångspunkt.
Härvid påpeka de sakkunnige, att vid beräkning af den faktiska löne-
tillökning, som den föreslagna löneregleringen skulle innebära, i betrak¬
tande måste tagas beloppet af de pensionsafgifter, som professor enligt
den nya staten skulle hafva att betala utöfver hvad nu sker. Afgifterna
till fonden för pensionering af civila tjänstinnehafvare beräkna de till
omkring 300 kronor för hvar professur.
De sakkunnige erinra slutligen, att de vid sina förslag ej tagit någon
hänsyn till biinkomster. De anmärka, att dessa i regel ej äro afsevärda
därvid frånsedt professorerna i de praktiskt medicinska ämnena, för
hvilka professorer, såsom de påpeka, enskild praktik är en nödvändig
förutsättning för att vederbörande skola kunna rätt sköta sitt lärarkall.
De angifva ock andra skäl, hvarför ej någon hänsyn till dylika inkomster tagits.
43
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 97.
De sakkunniges framställning åtföljes af ett detaljeradt förslag till
lönereglering för nu ifrågavarande befattningshafvare i enlighet med de
af de sakkunnige angifna grunder.
I de af vederbörande myndigheter vid universiteten och karolinska
institutet samt af kanslern för rikets universitet afgifna yttrandena öfver
de sakkunniges utredningar och förslag hafva inga erinringar gjorts mot
de på statskontorets nya stat grundade, af de sakkunnige föreslagna be¬
loppen och deras fördelning på olika lönetitlar.
Till grundval för den lönereglering, som nu bör genomföras för pro- Departements-
fessorerna vid rikets universitet och karolinska institutet, hafva de sak- y^aZl.
kunnige lagt den nya staten för statskontoret, såvidt den rörer stats-
kommissarierna. Hvad de sakkunnige anfört till stöd för denna åtgärd
synes mig i hufvudsak äga full giltighet, och jag ansluter mig till deras
förslag härutinnan, allenast med en inskränkning, nämligen beträffande
det ifrågasatta yrkes- och ortstilläggct för professorerna i Uppsala och
Lund. Enligt de grunder, som nyligen förelagts Eders Kungl. Maj: t och
af Eders Kungl. Maj:t gillats i fråga om lönereglering för landsstatens
tjänstemän, skulle nämligen ortstillägg, utom Stockholm, förekomma
allenast för tjänstemän i vissa af de största städerna samt några andra,
bland dem dock hvarken Uppsala eller Lund. Professorerna vid karolinska
institutet böra således bekomma ortstillägg, men ej professorerna vid de
båda universiteten.
De sakkunnige hafva emellertid gifvit hvad som för Uppsala och
Lunds professorer skulle motsvara statskommissariernas och karolinska
institutets professorers ortstillägg namn af »yrkes- och ortstillägg» och
sökt uppvisa, att ett för professorerna säreget tillägg till lönen, utom
ortstillägget, vore berättigad. De hafva sökt visa, att detta yrkestillägg
borde kunna sättas åtminstone till 600 kronor, men af angifna skäl stannat
vid dess beräkning till 200 kronor.
Jag anser mig dock icke kunna godkänna de grunder, på hvilka de
sakkunnige fotat sin framställning om yrkestillägg. För det första an-
gifver den af de sakkunnige åberopade siffran, 32,7, för medelåldern
vid första anställningen i aflönad befattning vid Kungl. Maj:ts kansli
och de centrala ämbetsverken medeltalet af lefnadsåldern vid första an¬
ställandet såsom amanuens eller i därmed jämförlig befattning, med ett
ord såsom aflönad extra ordinarie tjänsteman. Men eu jämförelse mellan
dylik anställning och utnämning till professur torde ej vara af betydelse
för nu förevarande frågas bedömande. Enligt hvad löneregleringskom-
mitténs undersökningar utvisa, utgör medelåldern vid första befordran
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
till ordinarie tjänst i Kungl. Maj:ts kansli eller centralt ämbetsverk,
där befordringen gällt tjänst i första lönegraden, 36,4 år. Vid bedö¬
mandet af denna siffra får man ihågkomma, att bland de ifrågavarande
tjänsterna ingår ett afsevärdt antal, till hvilka aflagd studentexamen utan
påföljande akademisk examen lämnar tillträde. Betydelsen af skillnaden
mellan nyssnämnda medelålderstal, 36,4 år, och den af de sakkunnige
angifna åldern för vinnande af professur, omkring 38 år, torde i betrak¬
tande däraf ej blifva afsevärd.
I öfrigt kan jag ej medgifva, att professorsaspiranten har en så afgjordt
sämre ställning i afseende å nödvändigheten att af egna medel göra upp¬
offringar än aspiranten på den civila ämbetsmannabanan. För arbete i Kungl.
Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken erfordras vistelse i hufvudstaden.
De förhållanden, som med rätta ansetts påkalla ortstillägg i fråga om ordinarie
ämbets- och tjänstemän i Stockholm men ej t. ex. i Uppsala och Lund,
torde utan tvifvel göra sig kännbara äfven för de obefordrade tjänste¬
männen inom nämnda kansli och ämbetsverk. Detta må nu falla under
benämningen ortstillägg och icke yrkestillägg, men för vederbörande själfva
torde det få anses spela samma roll.
En för professorsaspiranten gynnsam faktor vid jämförelse mellan
hans och den civile ämbetsmannaaspirantens ekonomiska förhållanden skall
ock framdeles blifva den ökning i docentstipendiernas ej blott storlek utan
framför allt antal, som det är min afsikt i en följande afdelning föreslå.
Hvad de af de sakkunnige särskild! angifna utgifterna för anskaffande
af vetenskaplig litteratur och för vetenskapliga resor beträffar, hafva de
sakkunnige själfva erinrat om de resestipendier, som stå till buds såväl
för obefordrade vetenskapsmän som för professorerna. Skulle bestäm¬
melserna rörande dessa stipendier lägga hinder i vägen för deras ända¬
målsenliga användning, torde man få ändra dessa bestämmelser. Hvad
anskaffandet af vetenskaplig litteratur angår, hafva som bekant nyligen stora
anslag å såväl ordinarie som extra stat anvisats till bokinköp för univer¬
sitetsbiblioteket i Uppsala; och i årets statsverksproposition begäras lik¬
nande anslag för universitetsbiblioteket i Lund. Bland andra fördelar af
dessa bokinköp, som af vederbörande framhållits, är just, att genom dem
i väsentlig mån nedbringas de akademiska lärarnas hittills dryga kost¬
nader för bokanskaffning.
Såsom typ för professorsaflöning — därvid inberäknad aflöning åt
universitetens bibliotekarier och räntmästare — uppställer jag alltså: lön
5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt ett ålders-
tillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. För professorerna vid karolinska
institutet tillkommer ortstillägg å 600 kronor. I regel skulle alltså till den nu
allmänna begynnelseaflöningen för ordinarie professorer, 6,000 kronor, fordras
45
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
ett, tillskott af 1,500, respektive 2,100 kronor. I fråga om hittillsvarande
extra ordinarie professurer blir det erforderliga tillskottet å ordinarie stat
i i*egel 3,000, respektive 3,600 kronor.
Emellertid förefinnas för närvarande särskilda aflöningsförmåner och
andra omständigheter i fråga om vissa professorsbeställningar, hvartill vid
den förestående regleringen måste tagas hänsyn, och jag bör därför nu
fakultets- och sektionsvis undersöka förhållandena i de särskilda fallen.
Därförinnan vill jag likväl erinra, hurusom enligt gällande stat för uni¬
versitetet i Uppsala extra ordinarie professor utöfver sina andra aflönings¬
förmåner åtnjuter 6 famnar ved, värderade till 15 kronor för famn.
Dessa naturaförmåner böra nu, liksom enligt 1902 års Riksdags beslut
skett i fråga om vissa naturaförmåner för de ordinarie professorerna i
Uppsala och Lund, indragas och värdet af dem ingå till den då bildade
s. k. ålderstilläggsfonden, hvarur framdeles såsom hittills professorernas
ålderstillägg i första hand böra bestridas, medan erforderligt tillskott i
öfrig! bör utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Jag börjar min undersökning med
Uppsala universitet.
Inom teologiska fakulteten därstädes skulle det finnas 7 professurer
— af dem 4 hittillsvarande ordinarie och 2 hittillsvarande extra ordinarie
professurer med gängse löneförmåner, afkomsten af vissa prebendepastorat
inberäknad. Den återstående professuren är förste teologie professors¬
befattningen. Nuvarande innehafvaren har ej ingått på den nya staten af år
1907. Han åtnjuter, förutom 12 famnar ved samt besittningsrätt till en aka¬
demisk åkerlott och ersättning med 30 kronor för eu humlegårdslott, inkomsten
af två prebendepastorat samt 272,07 hektoliter spannmål — spannmålen är i den
nya staten ersatt med 2,000 kronor kontant. På grund af professurens gynn¬
samma ställning hittills i förhållande till öfriga professurer har den ej blifvit
delaktig i den år 1902 för ordinarie professurerna beviljade förmån af rätt till
två ålderstillägg. Enligt upplysningar, som inhämtats af de sakkunnige, kunde
nettoinkomsterna af naturaförmåner och prebendepastorat vid ifrågavarande
professur år 1906 skattas till omkring 8,880 kronor. Såsom de sakkunnige
anmärkt, kan en växling uppenbarligen förekomma i afseende å denna
inkomst, men den torde säkerligen kunna antagas ej komma att medföra
ett nedgående under den blifvande allmänna professorslönen med ålders¬
tillägg. Aflöningen vid denna professur förblir alltså oförändrad; dock böra
tjänstgöringspenningarna för framtiden vara 2,500 kronor.
Som nämndt skulle en extra ordinarie professur inom nu ifrågavarande
fakultet, nämligen extra ordinarie professuren i praktisk teologi, icke
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
öfvergå till ordinarie utan möjligen framdeles förvandlas till assistent¬
plats. Den bör, såsom ett undantag, kvarstå i staten. Hvad aflöningen
för den nuvarande innehafvare!!, extra ordinarie professorn J. O. Quen-
sel, beträffar, uppbär lian innevarande år å ordinarie stat 4,500 kronor järnte
ett ålderstillägg å 500 kronor. Desslikes tillkommer honom 6 famnar ved,
värderade till 90 kronor, äfvensom på grund af 1907 års Riksdags beslut
en tillfällig löneförbättring på extra stat å 910 kronor, tillhopa alltså
6,000 kronor. Vid 1909 års ingång torde han få rätt åtnjuta ytterligare
ett ålderstillägg å 500 kronor, hvadan han då, med sammanräkning af
lön, ålderstillägg och förmån af ved, kan beräknas nå en aflöning af till¬
hopa 5,590 kronor. Det synes emellertid skäligt, att Quensel för sin
tjänstetid får åtnjuta löneförmåner till samma belopp som för närvarande
För ändamålet erfordras ett tillskott å 410 kronor, hvilket torde böra för
honom, så länge han kvarstår i sin nuvarande tjänst, uppföras å allmänna
indragnings staten såsom personligt lönetillägg.
Inom juridiska fakulteten i Uppsala erfordras tillskott till förut angifna
belopp för nuvarande 5 ordinarie och 3 extra ordinarie professurer.
Den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala skulle komma
att omfatta 12 professurer, af hvilka 5 hittillsvarande extra ordinarie. I
fråga om nödiga tillskott behöfver jag, såvidt angår nuvarande ordinarie
professurer, närmare yttra mig endast om en, professuren i medicinsk och
fysiologisk kemi, i hvars aflöning ingå boställsrum, i staten upptagna till
600 kronor, med hvilket belopp lönen minskats. De sakkunnige hafva
ansett, att denna beräkning skulle fortfarande gälla. Enligt hvad de, sid.
157, upplyst, hafva emellertid hyrorna i Uppsala sedan början af 1890-talet
— vid hvilken tidpunkt nyssnämnda beräkning redan gällde — stigit med
75—100 procent. Det synes mig därför ej obilligt att sätta värdet å om-
förmälda boställsvåning till 900 kronor, innebärande eu ökning med 50
procent, För denna professur blir alltså det erforderliga tillskottet 300
kronor mindre än för nuvarande ordinarie professorer i allmänhet samt
den egentliga lönen minskad till 4,100 kronor. — Till professorn i anatomi
utgår för närvarande, utöfver den egentliga aflöningen, ränta till belopp af
125 kronor ur eu särskild fond. Häri torde ej nu någon ändring böra ske.
Bland de extra ordinarie professurer, som skulle öfvergå till profes¬
surer, befinner sig en, med undervisningsämnet psykiatri, i fråga om hvilken
hvarken från universitetet eller af de sakkunnige påyrkats någon höjning
i aflöningen. Denna utgör 2,500 kronor och utgår i form af arfvode, utan
rätt för innehafvaren att åtnjuta ålderstillägg. Förhållandet är, att med
denna professorsbefattning är förenad öfverläkarbefattningen vid Uppsala
hospital och asyl. Aflöningen vid denna tjänst utgör 6,500 kronor, hvar¬
till kommer fri boställsvåning jämte ved och lyse. Det har således ej
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
funnits någon anledning att för denna professur nu påkalla höjd aflöning.
Jag vill dock här erinra om, att medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 31 januari 1908, i sammanhang med gjord framställning om förhöjning
af aflöningen för öfverläkaren vid Uppsala hospital och asyl, föreslagit, att
öfverläkartjänsten och extra ordinarie professorsbefattningen i psykiatri
skola skiljas. Denna fråga är emellertid ännu beroende på utredning.
Jag bör nu behandla frågan om de båda tjänsters ställning, hvilka jag
ansett ej böra blifva professurer: extra ordinarie professorsbefattningen i
anatomi, med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor,
samt extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi. Den
örra af dem synes mig kunna i staten ersättas med hvad den i själfva
verket innebär, en prosektorsbefattning. Såsom framställningen under af¬
delning II skall visa, anser jag, att för prosektorsbefattningen bör uppföras
en aflöning af 6,000 kronor, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor. Den nuvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren,
O. M. Ramström, som är utnämnd år 1906, åtnjuter — förutom den för
år 1908 å extra stat utgående tillfälliga löneförbättringen af 910 kronor —
å ordinarie stat en aflöning af 4,500 kronor samt 6 famnar ved, värderade
till 90 kronor. Med befattningen följer dessutom rätt till två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera. Om han finnes benägen att öfvergå från extra
ordinarie professuren till prosektorsbefattningen, erfordras ej annan före¬
skrift, än att han skall äga att för åtnjutande af rätt till ålderstillägg så¬
som prosektor tillgodoräkna sig den tid, han innehaft extra ordinarie pro¬
fessorsbefattningen. I motsatt fall kan han, med bibehållande af sin nu¬
varande rätt till ålderstillägg, få sin ordinarie lön ur aflöningen för pro¬
sektorsbefattningen, som under tiden ej får tillsättas. Han bör i så fall
ej vidare komma i åtnjutande af tillfällig löneförbättring, men honom bör
tillförsäkras att varda bibehållen vid sin nuvarande rätt i afseende å pension.
Hvad åter angår extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiolo¬
gisk kemi, så torde den antagligen ej kunna indragas, utan att fakultetens
arbetskrafter på annat sätt förstärkas. För närvarande föreligger emel¬
lertid ej behörig utredning om fakultetens behof i nämnda hänseende. Med
extra ordinarie professurens ombildning bör därför i afbidan på sådan ut¬
redning anstå. Berörda extra ordinarie professorsbefattning bör alltså
kvarstå i staten. I händelse af ledighet i densamma, bör den emellertid
icke återbesättas.
Löneförmånerna för nuvarande innehafvaren af tjänsten, grefve C. T.
Mörner, utgöra under år 1908 — förutom 6 famnar ved, värderade till 90
kronor — å ordinarie stat 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å tillhopa
1,000 kronor äfvensom å extra stat tillfällig löneförbättring till belopp
af 410 kronor, alltså tillhopa 6,000 kronor. Grefve Mörners löneförmåner
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97■
å ordinarie stat förblifva desamma som hittills. I stället för nyss¬
nämnda å extra stat utgående belopp 410 kronor torde motsvarande belopp
böra såsom personligt lönetillägg för honom uppföras å allmänna indrag-
ningsstaten att af honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid sin nuva¬
rande befattning.
Af de till den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten \id Upp¬
sala universitet för närvarande hörande 12 ordinarie professurer och 7
extra ordinarie professurer — extra ordinarie professuren i geografi räk¬
nas, såsom förut nämnts, för närvarande till matematisk-naturveten skapliga
sektionen — gifva endast 3 anledning till uttalande i detta sammanhang.
Den ena af dem är den Skytteanska professuren i vältalighet och
statskunskap, uppehållen genom den Skytteanska stiftelsen. Enligt det
kontrakt, som upprättats mellan patronus för denna stiftelse och nuva¬
rande innehafvaren af professuren, skall denne åtnjuta en fast lön af
6,000 kronor, däraf 1,500 kronor räknas såsom tjänstgöringspenningar.
Därtill kommer fri bostad i Skytteanska huset, beräknad, jämte tillhörande
trädgård, till 1,000 kronor, hvadan aflöningsförmånerna uppgå till 7,000
kronor. I nyssnämnda belopp af 6,000 kronor ingår en summa af 1,785
kronor, som tilldelats stiftelsen såsom ersättning för spannmålsindelning.
Denna summa är upptagen i staten. Omförmälde professor har hittills
intagit en särställning, så till vida att rätt till ålderstillägg ej tillädes
honom, då professorerna allmänt erhöllo sådan — såsom skal anfördes, ätt
professuren var grundad på enskild donation. De sakkunnige hafva nu
föreslagit, att denne professor framdeles skall blifva i lönehänseende lik¬
ställd med öfriga professorer, och jag finner yrkandet härom berättigadt.
Hans verksamhet är fast inordnad i universitetsundervisningen, hvarest
ämnet statskunskap är ett själfständigt ämne med examination. Vid uni¬
versitetet i Lund finnes ock en särskild lärostol i detta ämne jämte stati¬
stik, hvilken lärostol upprätthålles af staten.
Att märka är ock, att kungörelsen den 11 oktober 1907 om tillämp¬
ligheten af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension å
vissa tjänster uttryckligen förklarar, att nämnda lag skall tillämpas å ifråga¬
varande professur. Pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda be¬
lopp, som för annan professor af det slaget vid samma universitet.
Det finnes därför all anledning att gilla grundsatsen om berörda lik¬
ställighet. Enligt hvad patronus för professuren i infordradt yttrande
upplyst, saknar stiftelsen för närvarande möjlighet att binda sig vid högre
aflöningsutgift än den nuvarande. Ä stiftelsens inkomster lärer, enligt
hvad patronus meddelat, ett öfverskott af ett par hundra kronor årligen
plägat uppstå, öfverskottsmedlen hafva dock till väsentlig del måst an¬
vändas till förbättringsarbeten å Skytteanska huset i Uppsala, så att stif-
49
Kmyl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.
telsens rörliga kapital under senast förflutna tio år ökats med endast
omkring 1,200 kronor.
Vid nu omförmälda förhållanden bör staten träda emellan genom ett
tillskott af 500 kronor för år, hvilket bör anses såsom tjänstgöringspen-
ningar, hvarjämte rätt till ålderstillägg äfven bör förlänas professurens
innehafvare.
Vidare må erinras om den med aflöning från rikets allmänna indrag-
ningsstat inrättade, för K. B. Wiklund personliga extra ordinarie professuren
i finsk-ugrisk språkforskning. Denna bör nu, likasom extra ordinarie pro¬
fessurerna i allmänhet, öfvergå till ordinarie professur. Då Ivungl. Maj:t
och Riksdagen funnit omförmälda ämnes kulturella och vetenskapliga be¬
tydelse samt Wiklunds personliga förtjänster berättiga inrättandet af denna
lärostol, som under dåvarande förhållanden gjordes till extra ordinarie,
torde konsekvenserna af de extra ordinarie professurernas generella* slo¬
pande medföra, att å allmänna indragningsstaten bör för Wiklund uppföras
aflöning lika med ordinarie professors, hvarjämte han i fråga om ålders¬
tillägg bör likställas med sådan professor.
Beträffande den hittillsvarande extra ordinarie professuren i klassiska
språk har jag redan uttalat, att den ej bör förvandlas till ordinarie pro¬
fessur med samma ämnesområde och ej kvarstå å universitetets stat, samt
att dess nuvarande innehafvare bör öfverflyttas å allmänna indragnings¬
staten. Nuvarande innehafvaren, förutbemälde Wides, löneförmåner ut¬
göra år 1908, förutom 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, å ordi¬
narie stat 4,500 kronor jämte två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor
samt å extra stat tillfällig löneförbättring å 410 kronor, eller således
sammanlagdt 6,000 kronor. För att han under sin återstående tjänste¬
tid må åtnjuta samma aflöning som nu, bör å allmänna indragningsstaten
för Wide uppföras ett belopp af 5,910 kronor för år, däraf 1,200 kronor
skola utgöra tjänstgöringspenningar, hvarjämte han bör bibehållas vid rätt
till naturaförmåner från universitetet äfvensom vid den rätt till pension,
som nu tillkommer honom.
Inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakul¬
teten vid universitetet i Uppsala finnas för närvarande 8 ordinarie och 7
extra ordinarie professorer. Beträffande de nuvarande ordinarie professo¬
rerna har jag endast att anmärka, att 4 af dem, professorerna i fysik, i
astronomi, i kemi samt i botanik och praktisk ekonomi, åtnjuta boställs¬
rum, nu i staten upptagna till 600 kronor för hvar. 1 afseende å dessa
professorer gäller detsamma, som jag redan anfört i fråga om profes¬
sorn i medicinsk och fysiologisk kemi, eller att det beräknade värdet af
nämnda förmån bör höjas till 900 kronor för hvardera och den egentliga
lönen sättas till 4,100 kronor.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft.
7
50
Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
Hvad extra ordinarie professuren i växtbiologi ‘vidkommer, har jag
redan yttrat mig mot dess förvandling till ordinarie professur, under
uttalande att ifrågavarande lärostol tills vidare bör i staten upptagas såsom
extra ordinarie professur samt innehafvare!! af densamma aflönas med af-
kastningen af donationen utan tillskott af statsmedel. I fråga om öfriga
6 extra ordinarie professurer är intet att erinra.
Universitetet i Lund.
Jag öfvergår nu till universitetet i Lund och först dess teologiska fakul¬
tet. I densamma skulle, som nämndt, framdeles komma att finnas 6 profes¬
sorer. Dessas aflöningsförmåner hafva hittills till mycket väsentlig grad
utgått af prebenden, och löneförmånerna, hvilka ej varit till siffran be¬
stämda, hafva varit så stora, att de ej ansetts påkalla ålderstillägg såsom
för professorer och’ extra ordinarie professorer i allmänhet.
Vid upprättandet af förslaget till den nya staten för universitetet i
Lund gjordes, med hänsyn till frågan om en ändamålsenligare fördelning
af prebendepastoraten, en undersökning, grundad på uppgifter af veder¬
börande, rörande inkomsten af prebendepastoraten för år 1898. De siffror,
som därvid framkommo, jämte de kontanta löningsbidrag, som tillkomma
fakultetens professorer, hafva af de sakkunnige lagts till grund för be¬
räkning af de ytterligare tillskott af statsmedel, som eventuellt skulle er¬
fordras för lönernas höjande till af dem afsedda belopp för professorer i
första gruppen. Det visar sig då, att för de fyra hittillsvarande ordinarie
professorerna något tillskott ej skulle erfordras enligt den af mig före¬
slagna lönesatsen. Deras aflöningar upptagas nämligen till respektive 13,743
kronor 81 öre, 8,752 kronor 75 öre, 8,372 kronor 6 öre och 8,047 kronor
41 öre. Ej heller rätt till ålderstillägg blir behöflig för dessa professorer,
med undantag för en af dem, nämligen innehafvare!! af Stora Uppåkra och
1 lacka!-])s församlingars prebendepastorat, hvilken för ernående af fullt
ålderstillägg skulle behöfva ett tillskott af 52 kronor 59 öre, hvilket torde
kunna afrundas till 53 kronor, att utgå ur ålderstilläggsfonden.
För de två hittillsvarande extra ordinarie professurerna, hvilka af-
lönats uteslutande med afkomst af prebendepastorat, har inkomsten enligt
förutnämnda beräkningsgrund, hvilken torde få anses användbar, upptagits
till respektive 6,210 kronor 22 öre för innehafvaren af Hellestads, Dalby
och Bonderups församlingars prebendepastorat samt 5,879 kronor 31 öre
för innehafvaren af Husie och Västra Skreflinge församlingars prebende¬
pastorat. I fråga om dem blifva således för löneförmånernas uppbringande
till nu afsedt belopp tillskott nödiga, hvarjemte rätt till ålderstillägg bör
tillerkännas dem. Vid beräkning af erforderliga belopp torde nyssnämnda två
summor lämpligen kunna afrundas till 6,210 kronor och 5,879 kronor, hva¬
dan tillskotten blifva respektive 1,290 kronor och 1,621 kronor.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Härvid är emellertid att märka, att jag utgått från att deri nuvarande
staten helt vore tillämpad i afseende å de teologiska lärostolarna i Lund.
Så är dock ej förhållandet, i ty att vissa prebendepastorat på grund af
äldre förhållanden för närvarande ej innehafvas af dem, af hvilka de en¬
ligt staten skola besittas. Fördenskull finnas nu i de vid staten fogade
särskilda föreskrifter vissa öfvergångsbestämmelser. Det är att antaga, att
vederbörande skola ingå på den nu tillämnade nya staten, så att förhål
landena varda ordnade. Skulle så ej i allo ske och detta lärer komma
att bero på innehafvaren af en utaf de nuvarande extra ordinarie profes¬
surerna, hvilken innehar ett prebendepastorat, som bör tillkomma en nu¬
varande ordinarie professor — blifva vissa tillskott erforderliga, 592. kro¬
nor 59 öre och 389 kronor 78 öre, för att vid två nuvarande ordinarie
professurer uppbringa lönerna till vederbörliga belopp, när deras innehaf¬
vare enligt för professorer i allmänhet gällande grunder skulle vara be¬
rättigade till ålderstillägg. Då emellertid förutnämnda tillskott å 1,290 kro¬
nor under nu angifna förutsättning ej blir erforderligt för sitt ändamål utan
kommer att ingå till akademikassan, böra berörda två tillskott å tillhopa. 982
kronor 37 öre utgå ur denna kassa. Erforderliga bestämmelser uti nu
ifrågavarande hänseende torde kunna meddelas åt Eders Kungl. Maj:t..
°I fråga om de blifvande 7 professurerna inom Lunds universitets ju¬
ridiska fakultet och de blifvande 12 professurerna inom dess medicinska
fakultet har jag ej anledning till något särskilt yttrande.
Vidkommande de till humonistiskcc sektionen of flosofisko fokulteten
vid universitetet i Lund hörande nuvarande 10 ordinarie och 6 extra, ordi
narie professurerna erinrar jag om hvad jag anfört angående extra ordinarie
professuren i klassiska språk. Befattningen bör indragas och uteslutas ur
universitetets stat. _
Till matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten vid
universitetet i Lund höra för närvarande 6 ordinarie och 4 extra ordinäre
professurer. Beträffande dem har jag intet särskildt att i detta samman¬
hang omförmäla.
I ordningen kommer nu att tillse förhållandena beträffande lärosto¬
larna vid
Karolinska institutet.
Jag har redan omnämnt, att aflöningsförmånerna vid dem förete af¬
vikelse!' från de allmänt gällande. Då dessa afvikelse!’ äro både afsevärda
och sinsemellan växlande, har jag trott det vara lämpligt att här lämna
en samlad öfversikt öfver löneförmånerna vid omförmälda lärostolar. I
denna öfversikt skall jag tillika, under rubriken anmärkningar, meddela
uppgift om de anställningar vid sjukvårdsanstalter, som äga rum i fråga
om flera af lärostolarnas innehafvare.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97,
Lärostol.
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
En professor i patologisk
anatomi ....................
En professor i fysiologi ...
En professor i obstetrik...
En professor i hälsovårds-
lära.........................
En professor i rätts- och
statsmedicin ...................
En professor i anatomi, med
boställsrum................
En professor i kemi, med
boställsrum........................
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
3,400
3,400
En professor i kirurgi........ 3,500
En^professor i pediatrik...
En professor i medicin ....
En professor i nervsjuk¬
domar ...............
En extra ordinarie professor
i farmakodynamik och
farmakognosi....................
En extra ordinarie professor
i histologi ....................
En extra ordinarie profes¬
sor i kemi och farmaci
En extra ordinarie professor
i patologisk anatomi ....
3,500
3,500
3,300
3,300
3,300
3,300
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
2,000
1,200
1,200
1,200
1,200
6,000
6,000
6,000
6,000
6,000
5,400
5,400
5,500
5,500
5,500
4,500
4,500
4,500
4,500
Till¬
kommer
å extra
stat föi-
år 1908.
500
500
500
1,000
500
500
Anmärk
På grund af föreskrift i karolinska insti¬
tutets stadgar är professorn tillika öfver¬
läkare och direktor vid allmänna barn-
bördshuset. Aflöning härför utgår ej.
Såsom af vederbörande direktion an¬
tagen föreståndare vid asylen för fattiga
barnaföderskor åtnjuter professorn 500
kronor årligen.
Enligt föreskrift i stadgan för serafimer-
lasarettet är professorn tillika öfver-
kirurg vid nämnda lasarett. Aflönin-
gen härför utgör 1,500 kronor. Där¬
jämte är professorn på grund af särskildt
beslut af direktionen för lasarettet di¬
rektör vid detsamma med en aflöning af
300 kronor, boställsrum, lyse och bränsle.
Nuvarande innehafvaren är af Kungl.
Maj:t förordnad att vara öfverläkare vid
allmänna barnhusinrättningen i Stock¬
holm. Aflöningen för öfverläkartjänsten
utgör enligt stat 3,500 kronor, hvartill
under senare år kommit dyrtidstillägg.
(Enligt föreskrift i stadgan för serafimer
J lasarettet. är professorn tillika öfver¬
läkare vid nämnda lasarett. Aflönin¬
gen härför utgör 1,500 kronor.
/Aflöningen för denne professor utgår af
* behållna räntan å en donation.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
53
Lärostol.
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
|
Summa.
|
Till¬
kommer
å extra
stat för
år 1908.
|
En extra ordinarie professor
i obstetrik........................
|
3,000
|
|
1,000
|
|
4,000
|
|
.1,000
|
|
En extra ordinarie professor
i psykiatri........................
|
3,000
|
—
|
1,000
|
-
|
4,000
|
-
|
—
|
—
|
En extra ordinarie professor
i syfilidologi ....................
|
3,000
|
|
1,000
|
|
4,000
|
|
1,500
|
|
En extra ordinarie professor
i oftalmologi....................
|
2,500
|
—
|
1,000
|
-
|
3,500
|
—
|
1,000
|
-
|
En extra ordinarie professor
i medicin ........................
|
2,500
|
—
|
1,000
|
-
|
3,500
|
—
|
2,000
|
|
En extra ordinarie professor
i kirurgi............................
|
2,500
|
-
|
1,000
|
-
|
3,500
|
—
|
2,000
|
|
En extra ordinarie professor
i pediatrik"........................
|
2,500
|
—
|
1,000
|
—
|
3,500
|
—
|
1,000
|
|
Anmärkningar.
Enligt föreskrift i nådigt bref den 26 ja¬
nuari 1833 är extra ordinarie profes¬
sorn öfverläkare vid Stockholms hos¬
pital för sinnessjuka. Aflöningen för
öfverläkartjänsten utgör 4,000 kronor,
jämte boställsvåning, med bränsle och
elektrisk belysning.
På grund af föreskrift i nådigt bref den
31 augusti 1888 är extra ordinarie pro¬
fessorn af Stockholms stads hälsovårds¬
nämnd antagen till öfverläkare vid
sjukhuset S:t Göran. Aflöningen här¬
för är 3,000 kronor, hvarjämte extra
ordinarie professorn är förordnad till
direktör för nämnda sjukhus med ett
arfvode af 1,000 kronor.
Extra ordinarie professorn är på grund
af bestämmelse i stadgan för serafimer-
lasarettet andre öfverläkare vid lasa¬
rettet med en aflöning af 1,000 kronor.
fExtra ordinarie professorn är på grunc
af bestämmelse i stadgan för serafimer-
| lasarettet andre öfverkirurg vid lasa-
[ rettet med en aflöning af 1,000 kronor.
Extra ordinarie professorn är af direk¬
tionen öfver Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn antagen till
förste läkare därstädes, Aflöningen ut-
l gör 300 kronor.
Till nu omförmälda löneförmåner kommer för ordinarie professorerna,
utom professorn i nervsjukdomar, samt för de extra ordinarie professorer,
hvilkas lön och tjänstgöringspenningar tillhopa utgöra 4,500 kronor, rätt
till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, äfvensom för öfriga extra
ordinarie professorer rätt till ett ålderstillägg, likaledes å 500 kronor.
Växlingen i tillskotten å extra stat för vissa extra ordinarie profes¬
sorer beror dels på antalet intjäntå ålderstillägg dels ock därpå att för tre af dem
beviljats särskilda förhöjningar å lönen på grund af ökadt arbete i följd
af den nya medicinska undervisnings- och examensordningen.
Jag har i öfverensstämmelse med det nuvarande förhållandet för
en hvar af professorerna i anatomi och i kemi upptagit boställsrum med
däraf följande minskning af 600 kronor i den kontanta lönen till
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.
5.400 kronor. Det bör emellertid anmärkas, att berörda förmån ej är ovill¬
korligen förenad med dessa professurer, ehuru den nu åtnjutes af deras
innehafvare. Förhållandet är, att enligt nådigt bref den 11 juni 1887 två
boställsvåningar må, i tur efter fullmaktsålder, innehafvas af professorerna
i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi och i kemi.
Af lärostolarna vid karolinska institutet bör, såsom nämndt, extra or¬
dinarie professuren i kemi och farmaci icke förvandlas till professur. Beträf¬
fande innehafvarens af denna extra ordinarie professur ställning skall jag
i det följande yttra mig.
I fråga om de aflöningsförmåner, som vid den tillämnade löneförän¬
dringen i regel böra tillkomma professorerna vid karolinska institutet, är att
märka, att, utom lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kro¬
nor, äfven bör upptagas ortstillägg å 600 kronor. Med afseende å aflö¬
ningsförmåner böra emellertid några befattningar intaga en viss undantags¬
ställning. Frånsedt förhållandena vid professuren i nervsjukdomar, till hvil¬
ken jag återkommer, afser jag härvid först de två professurer vid in¬
stitutet, med hvilka såsom sådana boställsrum äro förenade. Enligt grund¬
satsen att ortstillägg ej må utgå, när fri bostad åtnjutes, samt att den
egentliga lönen skall minskas med det belopp, hvarmed det beräknade värdet
af bostadsförmånen öfverstiger beloppet af det ortstillägg, som eljest skolat
utgå, får för dessa två professurer ortstillägg ej uppföras, och skall lönen
minskas med därutöfver erforderligt belopp. Jag får erinra, att för vissa
professorer vid Uppsala universitet förmånen af boställsrum af mig ansetts
böra vid den nu ifrågasatta löneregleringen beräknas till ett från 600 kro¬
nor till 900 kronor förhöj dt värde. Det synes mig då skäligt, att för nu ifråga¬
varande två professorer vid karolinska institutet berörda förmån åsättes
ett värde af 1,200 kronor. De båda professorerna komma då att åtnjuta lön
4.400 kronor samt tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, alltså, utom bo¬
ställsrum, 6,900 kronor kontant.
Vidare anser jag de tjänsteföreningar, som äga rum beträffande läro¬
stolarna i psykiatri och syfilidologi, medföra, att undantag i fråga om de
föreslagna löneförmånerna måste göras i afseende å dem.
Beträffande extra ordinarie professorn i psykiatri har ej någon löne¬
förhöjning påkallats. Med hänsyn därtill att med befattningen är för¬
enad öfverläkartjänsten vid Stockholms hospital för sinnessjuka och där¬
med förenade aflöningsförmåner, anser jag allenast den förändring i bemälde
professors löneförmåner böra vidtagas, att ålderstillägget sättes till 600
kronor.
Vidkommande extra ordinarie professuren i syfilidologi har genom det
förut omförmälda nådiga brefvet den 31 augusti 1888 förordnats, bland
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
annat: Extra ordinarie professorsbefattningen i syfilidologi vid karolinska
institutet bör, därest icke särskilda hinder möta, vara förenad med den
ena öfverläkarbefattningen vid det af Stockholms stad upprättade sjuk¬
huset S:t Göran. När ledighet i öfverläkarbefattningen inträffar och extra
ordinarie professuren är obesatt, bör med tillsättande af öfverläkare anstå,
till dess extra ordinarie professuren i vederbörlig ordning blifvit med inne¬
hafvare försedd. Stockholms stads hälsovårdsnämnd må därefter, såvida
nämnden anser hinder icke möta för tjänsternas förening, till öfverläkare
antaga och förordna nämnde extra ordinarie professor.
Dessa bestämmelser torde medföra, att man kan anse för ytterst an¬
tagligt, att de båda befattningarna städse blifva förenade. Extra ordinarie
professorn åtnjuter därför — förutom arfvode såsom direktör vid sjuk¬
huset, hvilken befattning kan beklädas af hvilkendera öfverläkaren som
helst — jämte sin lön vid karolinska institutet en aflöning af 3,000 kronor
såsom sjukhusläkare. Hans aflöning vid institutet utgör år 1908, förutom
ålderstillägg af 500 kronor, å ordinarie stat 4,000 kronor och å extra stat
1,500 kronor, nämligen 1,000 kronor tillfällig löneförbättring och 500
kronor på grund af ökadt arbete i anledning af den nya medicinska
undervisnings- och examensordningen. Från institutet åtnjuter han alltså
utom ålderstillägg tillhopa 5,500 kronor. Med hänsyn till nämnda tjänste-
förening anser jag häri ej annan förändring böra vidtagas, än att ifråga¬
varande professor, i likhet med öfriga professorer, tillerkännes rätt till ett
ålderstillägg å 600 kronor. Af beloppet 5,500 kronor torde lämpligen
1,600 kronor böra uppföras såsom tjänstgöringspenningar, 600 kronor
såsom ortstillägg och återstoden 3,300 kronor utgöra egentlig lön. I
pensionshänseende bör han dock likställas med öfriga professorer.
Återstår så den Malmstenska professuren i nervsjukdomar. Aflöningen
utgår, som nämndt, af afkastningen å en donation af 100,000 kronor,
hvars ränta år 1907 lärer utgjort 4,750 kronor. De sakkunnige hafva i
sina beräkningar, med hänsyn till medelafkastningen under åren 1891—1907,
upptagit professorns aflöning från donationen till ett belopp af 4,415
kronor och föreslagit ett tillskott af allmänna medel till fyllande af den
utaf de sakkunnige för andra lönegruppen antagna aflöningen, 7,100
kronor.
På grund af denne professors ställning såsom ende särskilde repre¬
sentant för det viktiga ämne, han företräder, och då han å egen klinik
bestrider för medicine licentiatexamen föreskrifven undervisning i detta
ämne, anser jag, att staten bör lämna erforderligt tillskott, för att ifråga¬
varande professor må komma i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner
56
• Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 97.
spm professorer i allmänhet vid karolinska institutet. Det erforderliga
tillskottet skulle, baseradt på nyss angifna beräkning af donationens afkast¬
ning, 4,415 kronor, utgöra 3,685 kronor, däraf 585 kronor skulle utgöra
lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar samt 600 kronor ortstillägg.
Rätt till ett alderstillägg a 600 kronor lika med öfriga professorer
bör tillerkännas professurens innehafvare. Det skulle kunna ifrågasättas,
huruvida han icke äfven med afseende å pension borde likställas med
öfriga professorer. _ Frågan om ett sådant likställande förevar den 12 januari
1907, då proposition angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
afläts till Riksdagen. Enligt hvad af det vid propositionen fogade stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden för nämnda dag inhämtas, förklarade
sigp chefen för finansdepartementet icke kunna förorda pensionskommitténs
i sådant syfte framställda förslag och anförde såsom skäl härför, att det
förefölle honom uppenbart, att den pensionsrätt, som genom 1886 års
riksdagsbeslut och Kungi. Maj:ts den 4 juni samma år utfärdade nådiga
bref tillförsäkrats innehafvaren af förutnämnda professur, vore att betrakta
såsom ett med donationens mottagande oupplösligt förbundet villkor, som
numera icke ensidigt kunde rubbas. Departementschefens åsikt gillades
Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill torde nu icke böra föreslås någon
ändring i hvad om pension för ifrågavarande professor för närvarande
gäller.
Såsom framgår af den lämnade öfversikten af lärostolarna vid karo-
mska institutet, äro flera andra än de båda extra ordinarie professurerna
i psykiatri och _ syfilidologi, hviikas förening med läkarbefattningar af
mig ansetts betinga. en undantagsställning för dem, äfven förenade med
andra tjänster. Häri är ock att söka en af anledningarna till den an¬
mäl knings värda växling i lönesatser, som öfversikten utvisar — en utjäm-
nmg har dock i viss mån för år 1908 i flera fall åstadkommits genom
särskilda tillskott, på sätt redan nämnts. Jag har dock ej funnit, att i
andra än redan angifna fall dessa tjänsteföreningar böra föranleda undan-
tag. Några af dessa befattningar, hvilka äro bundna vid professurerna
och måste vara det för lärarverksamhetens uppehållande, medföra jäm¬
förelsevis ringa aflöning för innehafvare, som bekläda bland de allra
viktigaste lärostolarna vid institutet. Andra för lärarverksamheten lika
betydelsefulla tjänster äro ej fast och ovillkorligt förenade med tjänsten.
Dessa tjänsteföreningar äro i själfva verket i de flesta fall så önsk¬
värda och nödvändiga, att man måste se till, att vid de villkor för de
nya lönernas åtnjutande, som, på sätt för statskontoret ägt ruin, böra
uppställas i fråga om professorerna, och hvartill jag i det följande åter¬
kommer, möjlighet inrymmes för bibehållande af föreningarna.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
57
Jag vill här inflika, att äfven inom medicinska fakulteterna vid uni¬
versiteten i Uppsala och Lund vissa professorer innehafva läkarbefattningar
vid akademiska sjukhuset i Uppsala och vid Malmöhus läns sjukvårdsin¬
rättningar i Lund. Äfven dessa tjänsteföreningar äro nödvändiga, delvis
äfven af Kungl. Maj: t föreskrifna. Vid dessa läkarbefattningar äro dels
inga särskilda löneförmåner fästa dels aflöningar till ej afsevärda belopp.
En annan anledning till de sänkta lönerna för vissa lärarbeställningar
vid karolinska institutet har varit det tillfälle till enskild praktik, som
innehafvandet af desamma medförde. Det är visserligen sant, att läkaren¬
vetenskapsmannen intager en förmånligare ställning än mängden af sina
kolleger. Men exempel torde dock gifvas äfven inom andra fakulteter, då
den enskilda verksamheten såsom lärare eller i öfrigt kunnat medföra
tämligen afsevärda ekonomiska förmåner. Och går man utom universi¬
teten och karolinska institutet, torde man lätt nog kunna finna fall, jäm¬
förliga med nu ifrågavarande. Tilläfventyrs torde i de större städerna lärare
vid de allmänna läroverken kunna genom undervisning i enskilda läroverk
eller annorledes förskaffa sig mer eller mindre afsevärda biinkomster. Och
vissa af de tekniska läroverkens lärare torde ej sällan blifva i tillfälle att
göra sina insikter och sin skicklighet gällande i enskild verksamhet.
Emellertid har, såsom jag anser, med allt skäl någon nedsättning på
grund däraf ej ifrågasatts i vederbörandes aflöningsförmåner. Jag anser
ock ej, att någon hänsyn till den enskilda praktiken bör tagas i nu före¬
varande hänseende, vare sig beträffande hittillsvarande ordinarie eller extra
ordinarie professorer.
Såsom förut nämnts, bör en af de nuvarande extra ordinarie profes¬
surerna, i kemi och farmaci, icke förvandlas till professur. Med den och
dess innehafvare, S. Jolin, bör förfaras på enahanda sätt, som angifvits
beträffande motsvarande befattning vid universitetet i Uppsala. Jolin
åtnjuter för närvarande å ordinarie stat 4,500 kronor äfvensom två
ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor. Å extra stat uppbär han för år
1908 tillfällig löneförbättring till belopp af 500 kronor. Sistnämnda be¬
lopp bör, för att han framdeles må bibehållas vid nuvarande aflönings¬
förmåner, såsom personligt lönetillägg för honom uppföras å allmänna
indragningsstaten att af honom åtnjutas under hans återstående tjänstetid.
Under förutsättning att hvad jag nu föreslagit varder genomfördt, skulle,
under det extra ordinarie professorsbefattningarna allmänt öfverginge till
professurer, dock några extra ordinarie professurer komma att tills vidare
finnas kvar, nämligen i Uppsala extra ordinarie professuren i praktisk teologi,
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 8
Kostnaderna
för lönereg¬
leringen för
professorer.
58 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 97.
extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi, extra ordi¬
narie professuren i klassiska språk och extra ordinarie professuren i växt-
biologi samt vid karolinska institutet extra ordinarie professuren i kemi
och farmaci. Af dem komma extra ordinarie professurerna i praktisk
teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi och i växtbiologi att kvarstå i
staten för universitetet i Uppsala och extra ordinarie professuren i kemi
och farmaci att kvarstå å staten för karolinska institutet. Jämväl extra
ordinarie professors-prosektorsbefattningen bör eventuellt upptagas i veder¬
börande stat med anmärkning om sättet för innehafvarens aflönande.
Aflöningen för extra ordinarie professuren i klassiska språk i Uppsala skall
utgå från allmänna indragningsstaten.
Genom särskilda bestämmelser torde Eders Kungl. Maj:t böra till¬
försäkra nuvarande innehafvarna af nyssberörda extra ordinarie professurer
i Uppsala rätt att lika med ordinarie professorer deltaga i universitetsför¬
valtningen inom fakultet, konsistorium m. m.
A' id antagande af de nya staterna för universiteten i Uppsala och
Lund godkände Riksdagen vissa särskilda föreskrifter om storleken af
tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg och om afdrag i visst fall å aflöning.
Några af dessa föreskrifter röra andra befattningshafvare än professorer
och extra ordinarie professorer. Berörda föreskrifter komma nu att för¬
falla, i den mån Riksdagen ger sitt bifall till ändrade bestämmelser härutinnan.
Slutligen vill jag här anmärka, att för beräkning af ålderstillägg å
de blifvande nya lönestaterna bör gälla främst naturligen tjänstgöringstid
i nuvarande ordinarie professorsbefattning men äfven tjänstgöringstid i
hittillsvarande extra ordinarie professur. Det sistnämnda synes mig vara
en gifven konsekvens af den uppfattning, som ledt mig vid bedömandet
af frågan om extra ordinarie professurernas förvandling till ordinarie.
Därest de grunder för vederbörande professorers aflöning, som jag-
uppställt, skulle komma att tillämpas, blefve naturligen ganska afsevärda
anslagsökningar erforderliga.
Dessa anslagsökningars storlek vid de särskilda högskolorna framgår
af följande beräkning af huru stor ökningen i aflöningen skulle blifva vid
de särskilda hittillsvarande lärostolarna, med afdrag för tre ur staten ute¬
slutna lärostolar.
w o»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
59
Universitetet i Uppsala.
Teologiska fakulteten:
4 ordinarie professorer ä 1,500 kronor ......................... kronor 0,000: —
2 extra ordinarie professorer å 3,000 kronor ............... » 6,000: —
Juridiska fakulteten:
ordinarie professorer a 1,500 kronor .......................... kronor 7,500: —
extra ordinarie professorer a 3,000 kronor ............... » 9,000: —
Medicinska fakulteten:
6 ordinarie professorer å 1,500 kronor ........................... kronor 9,000: —
I ordinarie professor, med boställsrum .......................... » 1,200: —
4 extra ordinarie professorer å 3,000 kronor ............... » 12,000: —
Filosofiska fakultetens humanistiska sektion:
II ordinarie professorer a 1,500 kronor........................... kronor 16,500: —
1 ordinarie professor i vältalighet och statskunskap » 500: —
5 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor............... » 15,000: —
Filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:
4 ordinarie professorer a 1,500 kronor .......................... kronor 6,000: —
4 ordinarie professorer, med boställsrum, å 1,200 kronor » 4,800: —
6 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor .............. »_18,000: —
Summa kronor 111,500: —
Afgår för 2 ur staten uteslutna extra ordinarie pro¬
fessurer............................................................................... »_9,000: -
Återstår kronor 102,500: —
I fråga om denna summa, 102,500 kronor, såsom utmärkande kostnads¬
ökningen vid den af mig föreslagna löneregleringen m. m., bör likväl
märkas, att i stället för en ur staten utesluten extra ordinarie professur
med aflöning af 4,500 kronor upprättas en prosektorsbefattning med en
aflöning af 6,000 kronor, ökningen blir, om hänsyn tages härtill, 108,500
kronor.
60
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N;o 97.
Universitetet i Lund.
Teologiska fakulteten:
1 extra ordinarie professor..................................................... kronor 1,290: —
] extra ordinarie professor...................................................... » 1,621: —
Juridiska fakulteten:
5 ordinarie professorer k 1,500 kronor .............................. kronor 7,500: —
2 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor................. » 6,000: —
Medicinska fakulteten:
6 ordinarie professorer a 1,500 kronor............................. » 9,000: —
6 extra ordinarie professorer ä 3,000 kronor .................. » 18,000: —
Filosofiska fakultetens humanistiska sektion:
10 ordinarie professorer ä 1,500 kronor ........................... kronor 15,000: —
5 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor ............... » 15,000: —
Filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:
6 ordinarie professorer ä 1,500 kronor .............................. kronor 9,000: —
4 extra ordinarie professorer a 3,000 kronor .......... » 12,000: —
Summa kronor 94,411: —
Afgår för en ur staten utesluten extra ordinarie pro¬
fessur .................................................................................. » 4,500: —
O -----
Återstår kronor 89,911: —
Karolinska institutet.
5 ordinarie professorer å 2,100 kronor............................. kronor 10,500: —
2 ordinarie professorer, med boställsrum, k 1,500 kronor » 3,000: —
3 ordinarie professorer å 2,600 kronor.............................. » 7,800: —
1 ordinarie professor i nervsjukdomar .............................. » 3,685: •—
3 extra ordinarie professorer ä 3,600 kronor.................. » 10,800: —
Transport kronor 35,785
61
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.
Transport kronor 85,785: —
1 extra ordinarie professor i obstetrik ............................. » 4,100: —
1 extra ordinarie professor i syfilidologi........................... » 1,500: —
4 extra ordinarie professorer ä 4,600 kronor.................. » 18,400:
Summa kronor 59,785: —
Tillser man, huru kostnaderna ä ordinarie stat för en omreglering
af löneförhållandena m. in. vid universiteten och karolinska institutet i nu
ifrågavarande hänseenden ställa sig enligt de sakkunniges förslag och enligt
af mig föreslagna grunder och gjorda beräkningar, kommer man till följande
resultat:
„ _ De sakkunniges Af mig framlagdt
Wu' förslag: förslag:
universitetet i Uppsala...... kronor 316,098: 83 474,958: 33 424,598: 33
universitetet i Lund ......... » 250,920: — 370,063: 06 340,831:
karolinska institutet ......... » 101,300: — 158,485: 161,085:
En jämförelse mellan de af de sakkunnige och af mig framlagda olika
förslag visar i fråga om erforderlig ökning följande belopp:
De sakkunniges Af mig framlagdt
förslag: förslag:
universitetet i Uppsala............................. kronor 158,860: — 108,500:
universitetet i Lund ....................................* » 119,143: 06 89,911:
karolinska institutet .................................. »_57,185: — 59,785:
Summa kronor 335,188: 06 258,196: —
Under åberopande af hvad jag nu anfört och föreslagit tillstyrker jag,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen hemställan.
att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande
särskilda föreskrifter, följande förändringar vidtagas:
för universitetet i Uppsala:
a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordi¬
narie professorsbefattningar; med undantag af extra ordinarie professurerna
i praktisk teologi, i medicinsk och fysiologisk kemi, i anatomi med tjänst¬
göringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, i klassiska språk och i
växtbiologi, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen
62
Kung!,, Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.
som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren
af sistnämnda befattning varder innehafvare af deri nya professuren;
b) att för en hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande professurer,
med undantag af förste teologie professorsbefattningen och professuren i
psykiatri, för hvilka aflöningsför mamma för motsvarande tjänster bibehållas,
dock att tjänstgöringspenningarna vid den förra tjänsten skola beräknas till
2,500 kronor, aflöningen skall utgöra 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor lön
och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å
600 kronor efter 5 års tjänstgöring, dock med iakttagande härvid, dels att
för Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap ett belopp af 7,000
kronor beräknas tillkomma densamma från Skytteanska stiftelsen, ersättning
för spannmalsindelning däri inbegripen, och alt fördenskull för denna pro¬
fessur i staten uppföres, jämte nämnda ersättning 1,785 kronor, ett belopp
af 500 kronor, hvithet- skall anses såsom tjänstgöringspenningar, dels ock att
den egentliga lönen för nuvarande professorsbefattningarna i medicinsk och
fysiologisk kemi, i fysik, i astronomi, i kemi samt i botanik och praktisk
ekonomi med hänsyn vill värdet å dem tillkommande boställsrum, hvithet
värde beräknas till 900 kronor, 'upptages till allenast 4,100 kronor för hvar
och en;
c) att för en hvar af nuvarande innehafvama eif extra ordinarie pro¬
fessuren i praktisk teologi, J. 0. Quensel, och extra ordinarie professuren i
medicinsk och fysiologisk kemi, grefve G. T. Mörner, å allmänna indrag-
ningsstaten uppföres ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbö¬
rande åtnjutas, sä länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning;
d) att ur staten uteslutes extra ordinarie professorsbefattningen i anatomi,
med tjänstgöringsskyldighet för innehafvaren såsom prosektor, och i stället i
staten uppföres en prosektor skefatlning med en aflöning af 6,000 kronor,
däraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två
ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänst¬
göring, äfvensom att, därest nuvarande innehafvaren af nämnda extra
ordinarie professur, 0. M. Ramström, ej är villig att öfvertaga den nya,
prosektor stjänsten, ur aflöningen vid, densamma skall bestridas lön och
tjänstgöringspenningar för Ramström, som i sådant fall bibehålles vid sin
nuvarande rätt i afseende ä ej mindre aflöning å stat och ålderstillägg
än äfven pension; skolande prosektorstjänsten ej tillsättas, förr än aflöningens om¬
vändande för dylikt ändamål ej vidare erfordras;
e) att extra ordinarie professuren i klassiska språk uteslutes ur staten
och för nuvarande innehafvaren af befattningen, S. K. Å. Wide, uppföras
å allmänna indragningsstaten de af honom hittills innehafda kontanta löne¬
förmåner, 5,910 kronor, däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, att af
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.
03
honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid ifrågavarande befattning; sko¬
lande han bibehållas vid rätt till naturaförmåner från universitetet äfvensom
vid den rätt till pension, som nu tillkommer honom; samt
f) att den å allmänna indragningsstaten för K. B. Wiklund uppförda
personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning förvandlas
till personlig professur för Wiklund, för hvilken å allmänna indragnings¬
staten aflöning sför maner na uppföras med ett belopp af 7,500 kronor, däraf
5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, hvar jämte Wik-
lund förklaras berättigad till ett älderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänst¬
göring;
för universitetet i Lund:
a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda- extra ordinarie
professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren i klas¬
siska språk, upprättas och i staten införes professur i det etter de ämnen,
som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren
af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;
b) att för en hvar af såväl de nuvarande professurerna, med undantag
af de titt teologiska fakulteten hörande, för Jivilka aftöningsförmånerna bi¬
behållas, dock att tjänstgöring spenning ar ne skola beräknas till 2,500 kronor,
som nu tillkommande professurer aflöningen skatt utgöra 7,500 kronor, däraf
5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt titt ett
älderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; skolande i denna, aflöning
för den ena, af de två nu tillkommande professurerna inom teologiska, fakulteten
inberäknas inkomsten af Hellestads, Dalby och Bonderups församlingars pre-
bendepastorat med 6,210 kronor och för den andra inkomsten af Husie och
Västra Skr aflinge församlingars prebendepastorat med 5,879 kronor;
c) att för den professor inom teologiska fakulteten, som i enlighet med
1907 års stat åtnjuter afkastningen af Stora TJppåkra och Flackarps för¬
samlingars prebendepastorat, skall från och med den tidpunkt, då han enligt
de för öfriga professorer gällande grunder sktdle vara berättigad till älderstillägg,
ur ålderstilläggsfonden årligen utgå ett tillskott af 53 kronor; samt
d) att extra ordinarie professuren i klassiska språk indrages och ute-
slutes ur staten ;
för karolinska institutet:
a) att i stället för en hvar af samtliga i staten uppförda extra ordinarie
professorsbefattningar, med undantag af extra ordinarie professuren i kemi
64
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
och farmaci, upprättas och i staten införes professur i det eller de ämnen,
som den extra ordinarie professorsbefattningen omfattat, därvid innehafvaren
af sistnämnda befattning varder innehafvare af den nya professuren;
b) att för én hvar af såväl nuvarande som nu tillkommande pro¬
fessurer, med undanlag af professurerna i psykiatri och syfilidologi, af-
löningen skatt utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor
tjänstgöring spenning ar och 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett ålders-
tillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring; dock med iakttagande härvid,
dels att för professuren i nervsjukdomar ett belopp af 4,415 kronor beräknas
tillkomma densamma från vederbörande donation, och att fördenskull för
denna professur, utan att därigenom någon förändring med afseende ä pen-
sionsrätt äger rum, i staten upptages ett belopp af 3,685 kronor, däraf såsom
lön 585 kronor, såsom tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och såsom orts¬
tillägg 600 kronor, dels ock att för tvä af de hittillsvarande ordinarie pro¬
fessurerna i anatomi, i patologisk anatomi, i fysiologi och i kemi med hän¬
syn till värdet å dem tillkommande boställsrum, hvithet värde beräknas till
1,200 kronor, ortstillägg icke skall utgå samt den egentliga lönen upptagas
till allenast 4,400 kronor;
c) att innehafvaren af professuren i psykiatri förklaras berättigad att
i likhet med öfrig a professorer komma i åtnjutande af ett ålder stillägg å 600
kronor;
d) att för professuren i syfilidologi aflöningen skall utgöra 5,500 kro¬
nor, däraf lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,600 kronor och orts¬
tillägg 600 kronor, med rätt till ett åldersiillägg å 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring, hvarjemte innehafvaren af nämnda befattning skall äga rätt till
enahanda pension som öfriga professorer; samt
e) att för nuvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren i kemi
och farmaci, S. Jolin, å allmänna indragningsstaten uppföres ett personligt
lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas, så länge han kvarstår vid
ifrågavarande befattning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
65
II.
Lönereglering för vissa andra lärare och tjänstemän.
Jag bar i afdelning I behandlat frågan om lönereglering för profes¬
sorerna vid universiteten och karolinska institutet och i afdelningarna III
och IV komma två stora grupper af vid omförmälda högskolor anställda
befattningshafvare att omförmälas. Afdelning II, hvilken jag nu inledt,
omfattar ej de öfriga utan endast »vissa andra lärare och tjänstemän».
Såsom jag redan i det föregående antydt, ämnar jag nämligen ej till be¬
handling upptaga spörsmålet om lönereglering för assistenter, ej heller för
amanuenser vid vederbörande institutioner. Gjorda framställningar till
Kungl. Maj;t angående lönereglering för amanuenser m. fl. vid universitetet i
Uppsala hafva remitterats till yttrande af vederbörande och kunna således
nu ej komma i betraktande. Vid sådant förhållande bör naturligen ej heller
frågan om lönereglering för motsvarande befattningshafvare vid Lunds
universitet och vid karolinska institutet nu komma under öfvervägande
•— frånsedt den omständigheten att utredning rörande behofvet af dylik ej
föreligger.
Äfven enstaka andra befattningshafvares aflöningsförmåner torde nu
ej böra undergå någon ändring. Bland dessa befattningshafvare vill jag
omnämna vice bibliotekarierna och biblioteksamanuenserna vid universitets¬
biblioteken. För dessa bör ej lönereglering ske, utan att man på samma
gång kan taga i betraktande, huru med löneförhållandena vid kungl. biblio¬
teket kommer att gestalta sig; och af skäl, som omförmälas i det vid stats¬
verkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden för den 13 januari 1908, har jag ej ansett någon framställning
om lönereglering för kungl. biblioteket böra ske till den nu församlade
Riksdagen.
Ledning för de förslag, jag går att framställa i fråga om lönereg¬
lering för nu afsedda befattningshafvare, har jag hämtat dels från de med
anledning af 1901 års förutnämnda cirkulär under år 1902 afgifna ytt¬
randena rörande aflöningsförhållanden vid universiteten och karolinska
institutet dels från de sakkunniges utredningar, sid. 239—250, dels från
de däröfver afgifna yttrandena dels ock från de framställningar, som, på
sätt de sakkunnige erinrat, upprepade gånger under de senaste åren bland
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Raft. 9
66
Kuvgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.
de s. k. riksdagspetita gjorts om förbättrade löneförmåner för flera af de
befattningshafvare, som nu äro i fråga.
Flera af de skäl för en löneförbättring, som af de sakkunnige åbe¬
ropats i afseende å professorerna, kunna naturligen i allmänhet göras gäl¬
lande beträffande nu ifrågavarande befattningshafvare. De ökade lefnads-
kostnaderna komma att spela så mycket större roll, som dels några af
dessa tjänstemän, i motsats mot de flesta vid universiteten och karolinska
institutet i öfrigt anställda, ej erhållit någon löneförhöjning sedan 1870-
talet, dels aflöningen för åtskilliga, i förhållande till deras lefnadsställning,
för närvarande synes mycket knapp. Förstnämnda förhållande har sär¬
skild! anmärkts af universitetskanslern, hvilken i öfrigt, utan att närmare
ingå på detaljerade lönebelopp, understöd! yrkandena på löneförbättring.
Vid nu förevarande afdelning har jag funnit det böra tillses, om man ej
kan, likasom för professorerna af mig gjorts, i förekommande fall anknyta sig
till lönesatserna i statskontorets stat. Jag vill dock på förhand påpeka, att detta
långt ifrån alltid kan blifva fallet. Därtill äro förhållandena vid univer¬
siteten och karolinska institutet i flera hänseenden alltför säregna.
Då vissa af nu ifrågavarande befattningar vid de olika högskolorna
äro med hvarandra tämligen jämförliga, skall jag i lämpliga fall samman¬
föra dylika till behandling.
Laboratorerna i experimentell patologi och patologisk anatomi samt i
experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid universitetet i Uppsala. La¬
boratorerna i fysiologi och i bakteriotogi vid karolinska institutet. Dessa
fyra befattningar hafva hittills varit likställda i afseende å löneförmåner,
med det undantag att utöfver aflöningen, 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar, de två laboratorerna i Uppsala erhållit 4 famnar ved
in natura, värderade till G0 kronor. Lönebeloppet 4,500 kronor är det¬
samma, som i allmänhet gäller för extra ordinarie professorer, hvilka dock
därutöfver äga rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera. Röster
hafva ej heller saknats, som yrkat, att några af dessa laboratorsbefattningar
borde ombildas till extra ordinarie professurer. Så har fallet varit med
de båda laboratorsbefattningarna i Uppsala; och de sakkunnige hafva ut¬
talat, att laboratorsbefattningen i experimentell patologi och patologisk
anatomi mycket nära motsvarade de nuvarande extra ordinarie profes¬
surerna i patologisk anatomi i Stockholm samt i allmän patologi, bakterio-
logi och allmän hälsovård i Lund.
Å andra sidan har af karolinska institutets lärarkollegium förklarats, att
innehafvarna af de båda omförmälda laboratorsbefattningarna därstädes
väl borde vara fördelaktigt meriterade genom vederbörliga examina och
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
vetenskapliga prof, och att det vore nödigt att förbättra deras nuvarande
löneförmåner för att kunna hafva bättre utsikt att behålla lofvande krafter.
Dock förutsatte deras tjänsteåligganden i allmänhet ej så stor grad af er¬
farenhet och kunskaper samt vore ansenligt mindre betungande än pro¬
fessorernas.
Jag nämnde, att man beträffande de båda nu afsedda laborators-
befattningarna i Uppsala ifrågasatt deras ombildande till extra ordinarie
professurer. De aflöningai’, som i anledning af 1901 års förut omtalade
cirkulär af karolinska institutets lärarråd begärdes för de båda omförmälda
laboratorsbefattningarna vid institutet, voro satta till 5,000 kronor med
ett ålderstillägg å 500 kronor. De sakkunnige hafva föreslagit en aflöning
af 7,100 kronor, däraf 600 kronor orts- och yrkestillägg, för laboratorsbe-
fattningen i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, med
rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor samt 6,000 kronor, däraf 300 kronor
ortstillägg eller orts- och yrkestillägg, för enhvar af de tre öfriga befatt¬
ningarna, med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.
Utöfver de å ordinarie stat uppförda aflöningsförmånerna utgår nu
för ifrågavarande laboratorer tillfällig löneförbättring å extra stat, lika¬
som för extra ordinarie professorerna. De åtnjuta alltså för närvarande
5,500 kronor hvardera — de båda laboratorerna i Uppsala med inberäk-
ning af värdet för dem tilldelad ved. Frågan om en ombildning af
en eller annan bland dessa laboratorsbefattningar torde icke nu böra
komma under öfvervägande. Men en någorlunda afsevärd löneförbättring
synes uppenbarligen böra beredas dem alla. Jag har tänkt mig, att med
fäst afseende å de beträffande ifrågavarande laboratorsbefattningar af
vederbörande andragna omständigheter lönen bör bestämmas till 4,000
kronor för hvardera af de båda befattningarna i Uppsala och 3,600 kronor
för hvardera af de båda befattningarna i Stockholm samt därtill för alla
tjänstgöringspenningar å 2,000 kronor jämte rätt till två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänstgöring. För de båda labo¬
ratorsbefattningarna i Stockholm skulle ytterligare tillkomma ortstillägg till
det belopp, som i staten för statskontoret upptagits för andra gradens tjänst —
närmast motsvarande nu ifrågavarande befattningar — alltså 400 kronor.
Vid detta förslag förutsätter jag, såvidt de båda laboratorsbefatt¬
ningarna i Uppsala angår, att förmånen af ved skulle bortfalla och värdet
däraf ingå till ålderstilläggsfonden, likasom för extra ordinarie professu¬
rernas del, vid deras förvandling till ordinarie, af mig afsetts.
Jag vill här på förhand uppställa enahanda förutsättning i fråga om
alla de befattningar vid universitetet i Uppsala, för hvilka jag i det kom¬
mande under denna afdelning II föreslår lönereglering.
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
En klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serqfimerlasarettets
kliniska laboratorium. En laborator vid karolinska institutets patologisk¬
anatomiska institution. En prosektor. För en hvar af dessa tre tjänster
tinnes å karolinska institutets stat uppfördt ett arfvode å 3,000 kronor.
Innehafvarna af dem äro ej fast anställda utan tillsättas för vissa år.
År 1902 begärde lärarkollegiet, att arfvodet för prosektorn och labo¬
ratorn vid patologisk-anatomiska institutionen -— den andra laborators-
befattningen var då nyligen inrättad — skulle böjas till 4,000 kronor.
Vid afgifvande af yttrande öfver de sakkunniges förslag, hvilket ej
omfattat dessa tjänster, har karolinska institutets lärarkollegium tillika
påyrkat, att omförmälda arfvodesbelopp måtte höjas till ett belopp af
4,350 kronor — en stark minoritet ifrågasatte 4,500 kronor. Såsom skäl
för den föreslagna summan, särskild! hvad anginge prosektorn, anfördes,
att dennes arfvode ursprungligen motsvarat hälften af professorns i ana¬
tomi aflöning. Då denna aflöning framdeles, om dé sakkunniges förslag
blefve genomfördt, skulle komma att, med ålderstillägg, uppgå till 8,700
kronor, borde prosektor^; arfvode utgöra hälften däraf, 4,350 kronor.
Jag anser en förhöjning af de nuvarande arfvodesbeloppen vara på¬
kallad och tillstyrker därför, att de må ökas med 1,000 kronor till 4,000
kronor hvardera, hvilket utgör en förhöjning med 33 procent.
Laboratorn i experimentell fysik och observatorn i astronomi vid uni¬
versitetet i Uppsala. Laboratorn i kemi och observatorn i astronomi vid
universitetet i Lund. Äfven dessa fyra befattningshafvare äro med hvar¬
andra likställda i aflöningsförmåner: de åtnjuta å ordinarie stat 3,000
kronor, däraf 750 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill för de två tjän¬
sterna i Uppsala komma 4 famnar ved in natura, i värde beräknade till
60 kronor. Genom anslag å extra stat utfyllas deras löneförmåner för
närvarande till 4,000 kronor för en hvar af dem.
De sakkunnige hafva i fråga om rekrytering af dessa platser, på sätt
förut från universitetshåll gjorts gällande, påpekat, att universiteten här
hade att utstå en särskildt kännbar konkurrens med de allmänna läro¬
verkens lektorsbefattningar, vid hvilka begynnelselönen är 4,000 kronor
och slutlönen 6,000 kronor. Af dem föreslås därför en totalaflöning af
4,700 kronor, hvaraf 1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor
ortstillägg, samt rätt till tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Beträffande laboratorsbefatt-
ningen i experimentell fysik i Uppsala hafva vederbörande universitets-
myndigheter i 1907 års riksdagspetita hemställt om befattningens ombild¬
ning till extra ordinarie professur.
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
I fråga om aflöningens belopp samt rätten till ålderstillägg ansluter
jag mig till de sakkunniges förslag, dock att ortstillägg af förut angifna
skäl ej bör utgå. Af den föreslagna aflöningen, 4,500 kronor, böra enligt
min mening, med tillämpning af de allmänna grunderna i statskontorets
stat, 3,000 kronor utgöra lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.
För de båda bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och
Lund, b vilka, sedan gammalt ansetts böra vara likställda med de ordinarie
professorerna vid universiteten, bör alltså uppföras en aflöning af 7,500
kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor.
Konservatorn vid botaniska museum vid universitetet i Uppsala. Kon¬
servatorn vid botaniska institutionen vid universitetet i Lund. Af dessa
åtnjuter för närvarande den förre en aflöning af 1,500 kronor, jämte 3
famnar ved in natura till beräknadt värde af 45 kronor, den senare 1,350
kronor, till hvilket belopp hans aflöning, förut 750 kronor, höjts genom
Riksdagens beslut år 1905. Äfven konservatorns i Uppsala lön har täm¬
ligen nyligen höjts till sitt nuvarande belopp, nämligen genom Riksdagens
beslut år 1899, då" för honom begärdes en löneökning från 750 till 1,800
kronor, hvilken dock af Riksdagen begränsades till det nu utgående be¬
loppet, 1,500 kronor.
För konservatorn i Uppsala har af det större akademiska konsistoriet
därstädes i de under år 1907 afgifna riksdagspetita påyrkats en förhöj¬
ning af lönen till 1,800 kronor. De sakkunnige hafva upptagit detta för¬
slag med tillägg af två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor.
I den af konservatorn Seth ingifna, i det föregående omförmälda an¬
sökningen har Seth begärt en lön af 3,000 kronor med två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera. Denna ansökning åtföljes af två intyg från före
detta professorn i botanik och praktisk ekonomi vid universitetet i Upp¬
sala T. M. Fries, hvilken bland annat framhåller, att konservatorns göro¬
mål, redan förut ganska afsevärda, ytterligare ökats sedan lönetillökningen
1899. På konservatorn hvilade det förnämsta ansvaret för vården af
oersättliga vetenskapliga samlingar och af ett museum, som i sitt slag sä¬
kerligen för närvarande vore det största inom fäderneslandet. Konserva¬
torns lön borde ej vara mindre än motsvarande tjänstemans vid zoologiska
institutionen — för närvarande 2,200 kronor jämte 6 famnar ved in natura.
För konservatorn i Lund åter har af de sakkunnige föreslagits en
aflöning af 1,600 kronor, jämväl med rätt till två ålderstillägg å 250
kronor hvartdera.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Jag är af den åsikt, att dessa tjänstemän, Indika synas kafva rätt an¬
svarsfulla uppgifter, ej böra atlönas alltför knappt. Dock anser jag mig
icke kunna i afseende å begynnelselönens belopp gå utöfver hvad från
vederbörande universitet och af de sakkunnige föreslagits: 1,800 kronor
för konservatorn i Uppsala och 1,600 kronor för konservatorn i Lund,
af Indika belopp respektive 600 kronor och 500 kronor böra vara tjänstgö-
ringspenningar. Emellertid vill jag för båda tillstyrka rätt till tre ålderstillägg,
hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården vid universitetet i Uppsala.
Trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen vid universitetet i Lund.
Dessa åtnjuta å stat för närvarande, den förre — jämte 6 famnar ved
in natura, värderade till 90 kronor, samt boställsrum — 2,200 kronor,
den senare -— jämte fri bostad — 1,800 kronor.
Då det större akademiska konsistoriet i Uppsala i sitt yttrande i an¬
ledning af 1901 års förut omförmälda cirkulär begärde, att trädgårdsmästa¬
rens kontanta aflöning skulle höjas till 2,500 kronor, med rätt till ett
ålderstillägg å 500 kronor, anförde konsistoriet bland annat: De åligganden,
som tillkomme trädgårdsmästaren, vore så mångartade, fordrade så mycken
tid och kraft hela året om, att något som helst tillfälle till extra för¬
tjänst ej stode honom öppet. Arbetsbördan komme säkerbgen att alltmera
ökas. Trädgårdsmästaren måste för att fylla sina uppgifter äga akademisk
bildning i botanik och därmed närmast sammanhängande vetenskapsgrenar,
hafva genomgått en kurs i praktisk hortikultur och besitta helst genom
egen erfarenhet förvärfvad kännedom om Europas förnämsta botaniska och
handelsträdgårdar, då Uppsala botaniska trädgård måste stå i förbindelse
med sådana trädgårdar för fyllandet af det årliga behofvet af växter. Alla
utbetalningar för trädgårdens räkning förrättades af trädgårdsmästaren,
som således omhänderhade trädgårdens ekonomi och detaljräkenskaper, och
under honom sorterade, förutom underträdgårdsmästarna och trädgårds-
medhjälparna, ett stort antal daglönare, hvilkas arbeten han hade att öfver-
vaka och leda.
Konsistoriets under år 1907 afgifna riksdagspetita skilde sig från hvad
år 1902 ifrågasattes därutinnan, att två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,
begärdes. De sakkunnige hafva förslagit, jämte boställsrum, en aflöning
af 2,600 kronor, däraf i00 kronor ortstillägg, samt rätt till två ålderstill-
lägg, hvartdera å 500 kronor.
I fråga om trädgårdsmästaren vid botaniska institutionen i Lund torde
i stort sedt gälla detsamma, som af Uppsala-konsistoriet anförts beträffande
motsvarande tjänsteman i Uppsala.. Akademiska konsistoriet i Lund be¬
gärde för honom år 1902 två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. De
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
sakkunnige föreslå därjämte för honom en förhöjning af aflöningen med
500 kronor till 2,300 kronor, däraf 100 kronor skulle utgöra ortstillägg.
På grund af hvad nu af mig omförmälts tillstyrker jag, att, förutom nu¬
varande bostadsförmåner, för ifrågavarande trädgårdsmästare uppföres en
kontant aflöning af 2,500 kronor för den vid botaniska trädgården i Uppsala
anställde samt 2,200 kronor för trädgårdsmästaren vid botaniska institu¬
tionen i Lund, äfvensom att för båda medgifves rätt till tre ålderstillägg,
hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Af
aflöningen böra för den förre 1,000 kronor, för den senare 900 kronor ut¬
göra tjänstgöringspenningar.
Hvad angår konservatorn vid zoologiska museum vid universitetet i Upp¬
sala och konservatorn vid zoologiska institutionen vid universitetet i Lund,
upptaga vederbörande stater för den förre, utom 6 famnar ved in natura,
beräknade till 90 kronor, en lön af 2,200 kronor och för den senare en
lön af 1,800 kronor, med hvilka belopp lönerna utgått från och med år 1877.
I de framställningar, som under de senare åren gjorts af det större
akademiska konsistoriet i Uppsala rörande förbättrade löneförmåner för
konservatorn i Uppsala, har begärts lönens förhöjning till 2,500 kronor,
med en slutlön å 3,000 kronor, genom ålderstillägg. Såsom grund för
löneförhöjningen har åberopats det ökade arbetet vid det alltmera tillväxande
museet och den i följd häraf stegrade fordran på skicklighet och omsikt.
De sakkunnige hafva, med hänsyn till hvad af dem föreslagits för
trädgårdsmästaren, ifrågasatt en aflöning af 2,600 kronor, däraf 100 kronor
ortstillägg, med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.
För konservatorn vid zoologiska institutionen i Lund har det större
konsistoriet, som förut påyrkat, att ålderstillägg måtte beredas honom, i
sina under år 1907 afgifna riksdagspetita begärt, att lönen måtte sättas till
3,000 kronor. Konsistoriet har såsom skäl härför åberopat, att då intet
för vetenskapliga studier afsedt statsmuseum funnes inom närmare räck¬
håll från Lund, den zoologiska institutionen vid universitetet därstädes
måste i sina samlingar hafva exemplar af de viktigaste typer, som ur olika
synpunkter vore af större vikt för undervisningen. Stora luckor funnes
i detta afseende att fylla, hvilka komme att kräfva många års arbete.
Konservatorn vid zoologiska institutionen måste, jämte säker uppfatt¬
ning af djurens form under lefvande lifvet, äga förmåga att i modellering
troget återgifva densamma, han måste kunna sammanställa karaktäristiska
biologiska grupper och äga ej ringa artistisk begåfning. Tidvis hade han
att, vid vederbörande professorers bortovaro under ferierna, öfva tillsyn
72
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
öfver institutionens alla afdelningar, Indika skulle hållas tillgängliga för
studier och själfständiga arbeten.
Äfven för denne konservator hafva de sakkunnige föreslagit en aflö¬
ning af 2,600 kronor, däraf 100 kronor ortstillägg, med rätt till två ålders-
tillägg, hvartdera å 500 kronor.
Såvidt jag af handlingarna kunnat bedöma, synes en aflöning af
2,500 kronor, däraf tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, vara väl afvägd
för båda dessa konservatorer. Därtill vill jag för dem föreslå rätt till tre
ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring.
Musikdirektörens vid universitetet i Uppsala löneförmåner utgöra för
närvarande 2,500 kronor, jämte 6 famnar ved in natura, värderade till
90 kronor, samt boställsrum. I Lund åtnjuter, såsom jag jämförelsevis
vill nämna, motsvarande tjänsteman, kapellmästaren, 2,500 kronor, med
rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. Härtill sattes hans löneförmåner
genom beslut vid 1902 års Riksdag — de hade förut utgjort 2,000 kronor
utan rätt till ålderstillägg.
I anledning af 1901 års cirkulär ifrågasatte det större konsistoriet
vid universitetet i Uppsala, att musikdirektören skulle erhålla rätt till två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt boställsrum eller däremot
svarande ersättning; det större konsistoriet i Lund begärde ingen för¬
bättring af därvarande kapellmästares aflöning, uppenbarligen på grund
af den vid samma års Riksdag beslutade löneregleringen för honom.
De sakkunnige hafva nu föreslagit de kontanta lönernas förhöjning
till respektive 3,000 kronor i Uppsala och 2,800 kronor i Lund, i hvilka
belopp ingå ortstillägg å 100 kronor, med rätt för vederbörande till två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
För min del anser jag, att musikdirektören vid Uppsala universitet,
livilkens löneförmåner förblifvit oförändrade sedan år 1876, och som är
skyldig föreläsa i harmonilära eller musikens historia, bör erhålla löne¬
förhöjning med 1,000 kronor. Aflöningen 3,500 kronor kan lämpligen delas
i lön 2,300 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor. Så länge bo¬
ställsrum kunna honom beredas, bör han dock vidkännas en minskning i
lönen med 500 kronor, hvartill nämnda förmån skäligen torde kunna upp¬
skattas. Därjämte bör honom tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor.
Att jag ej ifrågasätter någon löneförhöjning för kapellmästaren i Lund
73
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
■beror — frånsedt den nyligen skedda löneregleringen för honom — därpå,
att i årets statsverksproposition å ordinarie stat begäres ett belopp af 800
kronor för uppehållande af kostnadsfri undervisning och examination i
liturgisk sång och frånsågning. Såsom af vederbörande vid statsverks¬
propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 13 januari 1908 framgår, torde denna undervisning och exa¬
mination komma att uppdragas åt kapellmästaren.
Vid universitetet i Uppsala finnes under teologiska fakulteten upp-
fördt ett anslag för liknande ändamål: 1,500 kronor till uppehållande af
kostnadsfri undervisning och examination i kyrkosång. Uppdraget att be¬
drifva denna undervisning och examination bar ansetts böra anförtros en
särskilt anställd prästman.
Innan jag nu öfvergå!' till behandling af lönefrågan i afseende å tjän¬
ster vid universitetens kansli och drätselverk, vill jag framhålla, att lönerna
för dem i allmänhet kvarstå orubbade sedan 1870-talet.
Hvad de båda sekreterarna vid universiteten beträffar, utgör deras
kontanta aflöning 4,500 kronor, däraf tjänstgöringspenningar 900 kronor.
Därtill kommer för sekreteraren vid universitetet i Uppsala 8 famnar ved
in natura, värderade till 120 kronor, samt besittningsrätt, i föreskrifven
ordning, till eu akademisk åkerlott, för sekreteraren vid universitetet i
Lund rätt till afkastning, i föreskrifven ordning, af eu ängslott i Kannick
eller vederlag därför, 200 kronor.
Upprepade framställningar om förbättrade aflöningsförmåner för sekre¬
terarna hafva under de senare åren gjorts från universiteten. Så bar i
riksdagspetita under år 1907 begärts anslag på extra stat, i anslutning till
tidigare af kanslern gjorda framställningar satta till 1,000 kronor för hvar¬
dera sekreteraren.
I framställningen år 1902 i anledning af 1901 års meranämnda edr-
kulär ifrågasatte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att sekrete¬
raren borde blifva i löneförmåner likställd med akademiräntmästaren. Den
ene innehade den förnämsta tjänsten å kansliet, den andre å räntekamma¬
ren och kontoret, Det vore en fördel, att sekreteraren ej af ekonomiska
skäl lockades att söka räntmästartjänsten. Konsistoriet ville framhålla sek¬
reterarens maktpåliggande, för universitetets verksamhet viktiga göromål,
b vilka allt mera. fullständigt toge eu persons arbetstid och krafter i anspråk.
Sekreteraren måste för att kunna fullt motsvara de olika kraf, som med
fog kunde ställas på honom, vara hemmastadd å skilda områden för uni¬
versitetets verksamhet. 1 följd af mångfalden och beskaffenheten af sek¬
reterarens merendels särdeles ansvarsfulla göromål intoge han en mera
Bih. till Jtiksd. Vrot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 10
74
Kungl. Maj:ts Säd. Proposition jY:o 97.
fordrande och själfständig ställning än den, som tillkomme sekreterarna i
de centrala ämbetsverken.
Alldeles särskildt borde framhållas, att sekreteraren enligt gällande
universitetsstatuter jämväl hade sig anförtrodd vården och ordnandet af
universitetets rikhaltiga och värdefulla arkiv och således äfven vore arki¬
varie, ett uppdrag hvars fullgörande annars mestadels vore öfverlämnadt åt
en sorskildt för ändamålet aflönad tjänsteman. Detta med hänsyn till
arkivets dyrbara, af forskare dagligen begagnade samling af olika slags
originaldokument, matriklar, protokoll in. in. städse ansvarsfulla uppdrag
hade, på grund af nådiga stadgan den 31 december 1900 angående vissa
offentliga arkiv, fått eu alldeles särskild betydelse genom de mångahanda
nya, tid och omsorg kräfvande förpliktelser, som nämnda stadga medförde
för arkivföreståndaren.
En afsevärd löneförbättring vore af nöden, för att ej universitetet till
innehafvare af sekreterarbefattningen skulle erhålla mindre väl kvalifice¬
rade personer eller ock män, som antingen genom innehafvande! af andra
befattningar måste a liera håll dela arbetskraft och intresse eller efter¬
sträfva transport till förmånligare befattningar, Indika lätt stode en duglig
jurist till buds.
Anmärkas bör, att konsistoriet vid uppställandet af sekreterarens
löneförmåner tager hänsyn därtill, att han i sportler vid befattningen kan
beräkna en årlig inkomst af högst 500 kronor.
I fråga om akademisekreteraren i Lund har vederbörande konsistorium på¬
yrkat, att likställighet i löneafseende mellan honom och akademisekreteraren
i Uppsala fortfarande måtte uppehållas. Visserligen påkallade arkivvår¬
den i Lund ej så. stort arbete som i Uppsala, men detta syntes mer än
uppvägas af att sekreteraren vid universitetet i Uppsala till sitt biträde
hade eu notarie och en kanslist, medan den för kansliet och räntekam¬
maren vid universitetet i Lund anställde amanuensens verksamhet hufvud¬
sakligen måst förläggas till räntekammaren. Då sekreteraren måste af
egna medel bekosta allt renskrifningsarbete — för hvilket i Uppsala sekre¬
teraren hade biträde af kanslisten — borde åt sekreteraren i Lund anvisas
ett särskildt anslag å 400 kronor såsom bidrag till renskrifningskostnader.
De sakkunnige utgå i fråga om de båda sekreterarnas löneförmåner
från eu principiell likställighet mellan dem och tjänstemän i andra löne¬
graden, för hvilka i statskontorets stat är upptagen — frånsedt missräk-
ningspenningar och dylikt — eu aflöning af 5,800 kronor, däraf lön
3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 400
kronor, hvartill kommer rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
De föreslå för sekreteraren vid universitetet i Uppsala lön 3,600 kronor,
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
tiänstgöringspenningar 1,800 kronor, arfvode för vården om arkivet 400
kronor samt ortstillägg 200 kronor, tillhopa 6,000 kronor, med rätt till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för sekreteraren vid uni¬
versitetet i Lund enahanda löneförmåner, med undantag för omförmäla
arfvode.
I drätselnämndens vid universitetet i Uppsala yttrande öfver de sak¬
kunniges förslag framhålles sekreterarens maktpåliggande för universitetets
verksamhet viktiga göromål. Dock anser drätselnämnden en afvikelse från
den lönesats, som bör gälla för akademiräntmästaren, ej oberättigad.
Det synes mig med fog kunna göras gällande, att akademisekreterartjän-
sten i Uppsala öfverhufvud innebär större kraf och medför större ansvar än
sekreterartjänsterna vid de centrala ämbetsverken. Hvad i afseende härå an¬
förts beträffande sekreterareänsten vid universitetet i Uppsala gäller synbar¬
ligen i motsvarande grad i fråga om sekreterareänsten vid universitetet i
Lund, där dock arbetet med arkivvården ej synes vara af egentlig bety¬
delse. Därför torde det vara skäligt, att innehafvarna af akademisekreterar-
tjänsterna åtnjuta något högre aflöning än de centrala ämbetsverkens
sekreterare.
Vid beräkning af akademisekreterarens i Uppsala aflöning har det
större konsistoriet ansett, att hänsyn lämpligen borde tagas till de sportler,
som tillfalla honom. Enligt hvad jag inhämtat, består dessa sportiers be¬
lopp så godt som uteslutande af sekreterarens andel i de afgifter, som er¬
läggas vid studerandes inskrifning vid universitetet. Under aren 1898
1907 hafva dessa andelar i medeltal utgjort 615 kronor årligen. 1 Lund
hafva, enligt hvad jag likaledes inhämtat, akademisekreterarens motsvarande
sportelinkomster under samma år i medeltal uppgått till 24o kronor.
Dessa sportelinkomster af inskrifningspenningar synas mig nu höra
försvinna, I hvartdera universitetets inkomststat finnes en post uppförd,
däri dylika inskrifningspenningar ingå. I Uppsala universitets stat betel
denna post »Inkomst af försålda hus å landet, arrende af humlegårdar,
ofri o-a afgifter af stadsjord i Uppsala, hyresmedel, inkomst af auktions¬
verket, dekanatsmedel samt inskrifnings- och kallelsepenningar.» Den
är uppförd med 3,969 kronor 8 öre. I universitetets i.Lund inkomst
stat är motsvarande post uppförd sålunda: »Studentinskrifmngspenningar
och tillfälliga inkomster, förslagsvis och för slutsummans jämnande beräk¬
nade till kronor 1,200: 03». Till dessa båda poster höra, om mitt förslag
rörande sportelindragningen för sekreterarna vinner afseende, deras sport ei
af inskrifningsmedlen öfverföras och posternas summa därför ökas med
respektive 615 kronor och 245 kronor.
70
Kmnjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
P. , Y*? afguraiidet af frågan om sekreterarnas aflöningsförmåner kommer
b?rai!fnd<r den stallning, som de enligt min mening intaga i för-
torn ältande till sekreterarna i de centrala ämbetsverken. Vidare bör hän¬
syn tagas till att deras nyssnämnda sportler skulle frångå dem, och att
de likaledes hora afstå- från sin rätt till respektive en akademisk åkerlott
och afkomst af en ängslott i Kannick eller vederlag därför. Slutligen
bär man att fästa afseende vid å ena sidan det större arbete, som åligger
akademisekreteraren i Uppsala vid vården om universitetets arkiv, å andra
sidan att akademisekreteraren i Lund har vida mindre arbetsbiträde i sitt
Kanske i det hela visserligen något mindre — arbete
Vid öfvervägande af allt detta finner jag skäl att för akademisekre¬
terarna föreslå följande, såsom hittills, för dem lika aflöningsförmåner,
nämligen lon 4,000 kronor, tjänstgönngspenningar 2,000 kronor, tillhopa
6,000 kronor, med ratt för en hvar af dem till två ålderstillägg å, 500
kronor b vartdera efter respektive 5 och J O års tjänstgöring.
... . Notarien vid akademiska kansliet i Uppsala uppbär för närvarande
Ji-mtr rL i nar Ve.d 111 natura> värderade till 90 kronor, 2,500 kronor
dåra! 500 kronor tjänstgönngspenningar. För honom föreslog det större
akademiska konsistoriet i Uppsala år 1902 en aflöning af 3,000 kronor, med
ratt till tva ålderstillägg a 500 kronor hvardera. Det anfördes härvid
blaiK. annat, att denna tjänst lätt kunde blifva en sluttjänst för innehaf-
varen, att notarien vore protokollsförande hos drätselnämnden, hvarmed
följde ett mycken tid och omdöme kräfvande arbete, samt att det ålåge
lonorn att vara sekreterare i alla kommittéer, som, med rektor såsom
i lsar i r k0"si.si017erna och att 1 sådan egenskap affatta
piotokoll och erforderliga skrivelser, ett åliggande som med hänsyn till
de fierfaldiga olika _ utredande kommittéer, hvilka under senare år varit
under arbete, visat sig vara särdeles betungande.
i de senaste arens nksdagspetita har konsistoriet för notarien begärt
eu förhöjning i lönen med 1,000 kronor.
De-. sakkunnige hafva i fråga om denna tjänstebefattning ansett löne¬
satsen för forsta gradens tjänst i statskontoret böra tillämpas.
Jag ansluter mig till de sakkunniges uppfattning rörande aflöningen
for ifrågavarande notariebefattning och vill därför tillstyrka, att för den-
.amnia uppföres lön 2,200 kronor och tjänstgönngspenningar 1,500 kronor,
tillhopa 3,700 kronor, med rätt till tre ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring
Kanslisten vid akademiska kansliet i Uppsala åtnjuter för närvarande,
förutom 6 famnar ved in natura, värderade till 90 kronor, ett arfvode af
77
Katigt. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
1,200 kronor. År 1902 föreslog det större akademiska konsistoriet, att
hans aflöning måtte bestämmas till 1,500 kronor, däraf 500 kronor tjänst-
göringspenningar, med rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvardera.
De sakkunnige hafva för honom påyrkat en begynnelseaflöning af 1,600
kronor, med rätt till två ålderstillägg å 250 kronor hvardera.
Såväl af det akademiska konsistoret 1902 som af drätselnämnden i
yttrandet öfver de sakkunniges förslag har påpekats, att dep nuvarande
kanslistarfvodet vore för ringa, särskild! i betraktande af att 200 — 300
kronor afginge för renskrifningskostnader. Det läge stor vikt på att till
innehafvare af denna befattning erhålla en skicklig och nitisk person.
Kanslisttjänsten vore den första befattning, som kunde erbjudas den jurist,
som ville ägna sin framtida verksamhet åt universitetets kansli, och inne-
hafvaren skulle kunna vid förfall för'notarien och sekreteraren vikariera
för dem.
Enligt min mening bör aflöningen vid denna tjänst fortfarande utgå
såsom arfvode. Rätt till ålderstillägg synes mig ej böra tillerkännas inne-
hafvaren af befattningen. Däremot anser jag, att arfvodesbeloppet bör
sättas något högre, än de sakkunnige föreslagit, eller till 1,800 kronor.
Beträffande ombudsmansb ef ältning en vid akademiska kansliet i Upp¬
sala, för hvilken aflöningen nu utgör ett arfvode af 1,000 kronor jämte
6 famnar ved in natura, beräknade till 90 kronor, föreslogs af det större
akademiska konsistoriet år 1902 arfvodets förhöjning till 2,000 kronor.
Konsistoriet åberopade, att göromålen såsom juridisk ombudsman för Upp¬
sala universitet med dess vidlyftiga penning- och jordförvaltning måste
vara lika mangfaldiga som ansvarsfulla. På denne tjänsteman måste
ställas högt uppdrifna fordringar i fråga om duglighet både såsom teo¬
retisk och som praktisk jurist- \ idlyftiga rättegångar ålåge honom att
utföra kostnadsfritt för universitetet, frånsedt ersättningar för resor, af
hvilka ersättningar han dock numera näppeligen kunde påräkna någon be¬
hållning, sedan godtgörelsen blifvit genom beslut af kanslern den 25
februari 1895 reducerad. Vidare skulle han likaledes afgiftsfritt verkställa,
på omfattande arkivforskningar sig stödjande, universitetets materiella in¬
tressen lifligt berörande utredningar.
Under erinran att ombudsmansbefattningen kunde förenas med annan
tjänst hafva de sakkunnige ansett, att arfvodet för densamma kunde be¬
gränsas till 1,500 kronor.
instämmer med de sakkunnige. — Motsvarande arfvode vid Lunds
universitet, 500 ^kronor, är hvarken af universitetsmyndigheterna eller af
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
de sakkunnige föreslaget till förhöjning. Skillnaden i aflöning för de båda
ombudsmännen torde vara väl motiverad genom de vida mera omfattande
göromål, som åligga ombudsmannen i Uppsala.
För en amanuens vid kansliet och räntekammaren vid universitetet i
Lund är i staten uppfördt arfvode till belopp af 1,000 kronor. Det större
konsistoriet vid nämnda universitet begärde år 1902, att detta arfvode
skulle höjas till 1,200 kronor, men i riksdagspetita år 1907 påyrkas en
höjning till 1,500 kronor, medelst anslag å extra stat, De sakkunnige
anse, att arfvodet bör sättas till sistnämnda belopp.
Äfven jag anser, att för denna befattning, som ej är att likställa med
institutionsamanuensernas, arfvodet bör höjas till det af de sakkunnige
ifrågasatta belopp, 1,500 kronor.
De häda akademiräntmästarna i Uppsala och Lund böra, såsom hittills,
i lönehänseende likställas med professorerna och alltså åtnjuta lön 5,000
kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, tillhopa 7,500 kronor, med
rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor.
Eu särskild förmån utöfver den egentliga aflöningen har hittills till¬
kommit räntmästaren vid universitetet i Uppsala. I staten är nämligen
för honom uppfördt ett belopp af 500 kronor såsom missräknings- och
renskrifningspenningar. Det större akademiska konsistoriet i Lund har
nu påyrkat motsvarande förmån för akademiräntmästaren i Lund. Jag
anser ock, att såsom missräknings- och renskrifningspenningar bör tilldelas
akademiräntmästaren i Uppsala nu utgående belopp af 500 kronor och
akademiräntmästaren i Lund ett belopp af J00 kronor.
Kamreraren vid universitetet i Uppsala. Kamreraren vid universitetet i
Lund. Den förres aflöningsförmåner utgöras för närvarande af, jämte be¬
sittningsrätt i vederbörlig ordning till eu akademisk åkerlott och 9 famnar
ved in natura, värderade till 135 kronor, följande kontanta belopp:
lön.............................................................................................................. kr. 4.000: —
däraf 800 kronor tjänstgöringspenningar,
renskrifnings- och skrifmateriellpenningar....................................... » 200: -—
för inteckningsförnyelser........................................................................ » 75:
Summa kronor 4,275
Akademikamreraren vid universitetet i Lund åtnjuter, jämte rätt i
vederbörlig ordning till atkastningen af en ängslott i Kannick eller veder¬
lag därför (200 kronor), 3,000 kronor, däraf 600 kronor tjänstgöringspen¬
ningar!
79
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
I sin förut ofta omnämnda framställning, år 1902 har det större aka¬
demiska konsistoriet i Uppsala förklarat sig anse, att den förefintliga skill¬
naden mellan den hittillsvarande vanliga aflöningen för kamrerarbefatt-
ningar i de centrala ämbetsverken: 4,500 kronor, med rätt till två ålders-
tillägg å 500 kronor hvartdera, samt akademikamrerarens lön ursprung¬
ligen icke betingats af någon motsvarande skillnad i göromålens mängd,
vikt och omfattning. Akademikamrerarens arbete hade ökats och ökades
alltmer i följd af universitetets egen fortgående utveckling genom inrätt-
tande af nya lärarbefattningar och nya institutioner samt mottagande till
förvaltning af nya penningdonationer. Akademikamreraren plägade ock
under senare åren få nedlägga betydligt arbete, vid sidan af sina vanliga
göromål, för utredande och besvarande af remisser i olika ärenden inom
området af hans tjänst. Den genom nådigt bref den 22 januari 1897 med¬
delade föreskriften, att universitetets hufvudbok för nästförflutet år med
tillhörande verifikationer skulle vara afslutad och insänd till kammarrätten
före den 1 juli, i stället för förut den 1 oktober, hvarje år, hade ock med¬
fört en för kamreraren ganska kännbar koncentration af detta vidlyftiga
arbete. Konsistoriet ansåg på grund af hvad sålunda anförts, att kam¬
reraren borde i löneförmåner likställas med innehafvare af kamrerarbe-
fattningar i de centrala ämbetsverken.
Äfven det större konsistoriet vid universitetet i Lund yrkade år 1902,
att därvarande kamrerare skulle erhålla ökade löneförmåner: 4,000 kronor,
med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Upprepade framställningar hafva sedermera gjorts om löneförbättringar
för dessa båda tjänstemän. 1 riksdagspetita år 1907 hafva båda konsisto¬
rierna föreslagit en förhöjning af lönen a extra stat med 1,000 kronor.
De sakkunnige hafva för sin del föreslagit, att akademikamrerarens i
Uppsala aflöningsförmåner skulle regleras efter grunderna för fastställande
af lönesatser för andra gradens tjänstemän och således blifva lön 3,600
kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 200 kronor,
hvarjämte han skulle behålla 275 kronor till renskrifnings- och skrifmateriell-
penningar samt för inteckningsförnyelser och erhålla två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera. I fråga om akademikamreraren i Lund hafva de
ansett, att en löneförhöjning till samma belopp som aflöningen lör en
andra gradens tjänsteman skulle vara oproportionerligt stor, men för
honom påyrkat en aflöning af 5,000 kronor, delad i lön 3,000 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 200 kronor, med rätt
till två, ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.
Jag anser mig kunna följa de sakkunniges förslag i fråga om akademi¬
kamreraren i Uppsala så till vida, att hans aflöning bör utgöra lön 3,600
80
Knngl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
kronor och tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, med rätt till två ålders-
tillägg å 500 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,
och att han bibehålies vid anslaget af 200 kronor till renskrifnings- och
skrifmateriellpenningar. Däremot synes han mig ej böra uppbära särskild
ersättning för inteckningsförnyelser. Och besittningsrätten till en åkerlott,
liksom vedförmånen, bör upphöra.
För akademikamreraren i Lund torde aflöningen lämpligen kunna be¬
stämmas till lön 3,200 kronor och tjänstgöringspenningar 1,600 kronor,
tillhopa 4,800 kronor, med rätt till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.
Rätten till afkastning af ängslott eller vederlag därför bör upphöra.
För bokhållaren vid universitetet i Uppsala, som tillika är amanuens
vid kontoret, utgör lönen nu 3,000 kronor, häraf 1,200 kronor tjänstgörings¬
penningar. Tillika uppbär lian respenningar vid uppbörden, 150 kronor,
samt erhåller 6 famnar ved in natura, värderade till 90 kronor.
1 1902 års framställning yrkade det större akademiska konsistoriet
på anförda skäl, att bokhållaren skulle i löneförmåner likställas med bok¬
hållarna i de centrala ämbetsverken, och begärde fördenskull, att han skulle
erhålla rätt till tva ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, med skyldighet
emellertid för honom att, i den mån hans öfriga göromål enligt instruk¬
tionen det medgåfve, biträda akademiräntmästaren vid dennes göromål.
Äfven sedermera hafva förbättrade löneförmåner begärts för bokhål¬
laren, senast i 1907 års riksdagspetita i form af ett anslag å extra stat
af 500 kronor.
De sakkunniges förslag afser, att bokhållaren skulle, med hänsyn till
att han maste i större utsträckning än förut biträda räntmästaren, erhålla
något bättre lönevillkor än första gradens tjänsteman enligt statskontorets
nya stat, nämligen, fransedt ortstillägg, i lön 2,400 kronor och i tjänst¬
göringspenningar 1,500 kronor — med bibehållande af 150 kronor såsom
respeningar. Därjämte skulle han erhålla tre ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera.
I afgifvet yttrande öfver detta förslag förklarar sig drätselnämnden vid
universitetet i Uppsala anse de af de sakkunnige föreslagna löneförmånerna
skäliga.
Enligt mitt förmenande bör bokhållaren vid universitetet i Upp¬
sala erhålla samma lön och tjänstgöringspenningar, som tillkomma eu
första gradens, tjänsteman i statskontoret: alltså 2,200 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till tre ålderstillägg, hvart¬
dera a 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Bok-
81
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
hållaren bör därjämte bibehålla nyssomförmälda respenningar. Skyldighet
att, på sätt påyrkats, biträda akademiräntmästaren bör åläggas bokhållaren.
Fogdm vid universitetet i Uppsala åtnjuter enligt nn gällande stat
en lön af 5,000 kronor, däraf 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, med
rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor. Vidare uppbär han i respenningar
1,000 kronor samt erhåller 7 famnar ved in natura, beräknade till 105
kronor.
År 1902 förklarade det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att
konsistoriet vore medvetet om behofvet af bättre löneförmåner för fogden,
men funne, att erforderligt anslag borde med hänsyn till tjänstens beskaf¬
fenhet beredas af universitetets egna medel, hvadan någon framställning i
sammanhang med öfriga lönekraf ej skedde.
I sitt yttrande i anledning af de sakkunniges framställda förslag,
hvilket ej omfattat fogden, har konsistoriet förordat en af drätselnämnden
gjord framställning rörande honom — liksom ock konsistoriet tillstyrkt
samtliga i det föregående af denna afdelning omförmälda yrkanden af
drätselnämnden.
I denna framställning har drätselnämnden påpekat, att i fråga om
fogden samma skäl gällde för en löneförbättring som beträffande öfriga
löntagare vid universitetet. Drätselnämnden såge ingen utväg för univer¬
sitetet att bereda fogden sådan löneförbättring med anlitande af de ut¬
giftstitlar, som upptagits i den nya staten för universitetet, där samtliga
för universitetet påräkneliga inkomster af statsanslag och universitetets så
kallade egna medel under benämningen »allmänna medel» tagits i anspråk
för bestridande af universitetets utgifter. Statsanslag borde därför utverkas
för ändamålet.
Akademifogdens arbete hade under senare år betydligt ökats, bero¬
ende förnämligast därpå, att universitetets jordbruksfastigheter numera
upplätes å korta arrendeperioder, 15 år, under det de tillförene utlämnats
med åborätt, gällande för hemmansinnehafvarens och hans änkas lifstid.
Däraf följde nödvändighet för fogden att årligen upprätta ett större antal
arrendeförslag, med åtföljande vidlyftiga beräkningar. Ett större antal
arrendekontrakt måste uppgöras och utskrifvas, ett större antal till- och
afträdessyner förrättas, och arbetet med bokförande, indrifvande och redo¬
visande af husrötebelopp hade växt.
På grund af nämnda förhållanden hade fogdens reseförrättningar i
betydlig grad ökats: i medeltal för de sista tio åren uppginge de förrätt¬
ningar, som påkallat resor, enligt en af fogden anställd beräkning till det
Bill, till Bi'csd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. Iläft. 97.
11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
betydliga antalet af 117 för år. Därvid vore att märka, att dessa för¬
rättningar äfven kräfde en vidlyftig och tidsödande expedition, därför fog¬
den ensam vore ansvarig utan rätt till ersättning för nödig renskrift och
behöflig expeditionslokal.
Drätselnämnden har därför ansett, att fogden horde komma i åtnju¬
tande af förhöjd aflöning, motsvarande den för andra gradens tjänstemän
hos statskontoret upptagna, hvarjämte respenningarna borde bestämmas
till 1,700 kronor.
Jag finner denna framställning vara befogad, dock att respenningarnas
belopp torde kunna begränsas till 1,500 kronor. För fogden bör alltså,
utom respenningarna, uppföras lön 3,600 kronor och tjänstgöringspenningar
1,800 kronor, tillhopa 5,400 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg, hvart-
dera å 500 kronoi*, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Hvad skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala beträffar, är löne¬
frågan för honom nu uppkommen i samma ordning som för fogden.
Enligt staten åtnjuter han för närvarande en aflöning af 3,000 kronor,
hvartill kommer respenningar 500 kronor och 7 famnar ved, beräknade
till 105 kronor.
Drätselnämnden anför, att jämväl hans åligganden växt under senare
år, enär dels flera egendomar med goda skogstillgångar inköpts och lagts
under skogsförvaltarens tillsyn och dels en fullt rationell och ordnad
skogshushållning införts beträffande universitetets skogar, medförande större
kraf på skogsförvaltarens omtanke och förmåga.
Hvad anginge de löneförmåner, som nu borde beredas skogsförvalta¬
ren, erinrade drätselnämnden, att denne städse ansetts fullt jämställd med
statens jägmästare, en åsikt som från Kungl. Maj:ts sida uttalats genom
nådigt bref den 24 september 1858, hvarigenom skogsförvaltaren berätti¬
gats till tur och befordringsrätt i likhet med statens »öfverjägare», d. v. s.
numera jägmästare. Hans befattning måste i viss mån anses mera svår-
skött än statens jägmästartjänster, enär universitetets skogar vore fördelade
på tre län och en mängd revir.
Med hänvisning till det af domänstyrelsen under år 1907 till Kungl.
Maj:t ingifna utlåtande i fråga om lönereglering för jägmästare, särskildt så-
vidt det anginge Uppland, har drätselnämnden för skogsförvaltaren före¬
slagit — förutom ortstillägg — lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor, tillhopa 4,000 kronor, med rätt till tre ålderstillägg, hvart-
dera å 500 kronor. Härtill skulle komma respenningar 500 kronor.
83
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Med hänsyn ej mindre till hvad drätselnämnden anfört rörande ökadt
arbete för skogsförvaltaren än äfven till det förslag till lönereglering för
skogsstaten, som i årets statsverksproposition framlagts för Riksdagen,
anser jag, att skogsförvaltaren bör beredas bättre aflöningsförmåner än de
nuvarande.
Drätselnämnden har åberopat förslag, som framställts i fråga om jäg¬
mästare i Uppland. Då en jämförelse med hvad i afseende å dessa tjän¬
stemän af Eders Kungl. Maj:t föreslagits utan tvifvel är af betydelse vid
bedömande af frågan om lämplig lönesats för skogsförvaltaren, skall jag
anhålla att få erinra, hurusom för en hvar af jägmästarna i Enköpings,
Norra Roslags och örbyhus revir lönen skulle komma att utgöra 2,300
kronor och tjänstgöringspenningarna 2,000 kronor, hvartill komme res¬
penningar för jägmästaren i Enköpings revir med 700 kronor och för en
hvar af de båda öfriga 600 kronor. Härtill skulle för samtliga komma
rätt till tre ålderstillägg, hvardera å 400 kronor.
Begynnelseaflöningen, respenningarna därvid medräknade, skulle såle¬
des för dessa jägmästare komma att belöpa sig till 4,900, respektive 5,000
kronor, slutaflöningen åter till 6,100, respektive 6,200 kronor.
I jämförelse härmed finner jag drätselnämndens förslag, som, respen¬
ningar inberäknade, afser en begynnelsea,flöning af 4,500 kronor och en
slutaflöning af 6,000 kronor, lämpligt afpassadt och ansluter mig således
till detsamma i nu omförmälda hänseenden.
Vid karolinska institutet är uppfördt ett anslag å 3,000 kronor till
bibliotekarie, sekreterare och kamrerare. Till detta belopp höjdes anslaget
från 2,500 kronor af Riksdagen år 1889. Kungl. Maj:t hade då föreslagit
en höjning till 3,600 kronor.
Under senare år har lärarkollegiet upprepade gånger yrkat, att an¬
slaget måtte ytterligare ökas. Till stöd härför har hufvudsakligen anförts
följande.
Ifrågavarande tjänstemäns arbete hade genom institutets och de sär¬
skilda därunder sorterande institutionernas fortgående utveckling i afse-
värd mån ökats. Till följd häraf ansåge lärarkollegiet, att de arfvoden —
af lärarkollegiet bestämda till 1,000 kronor för hvardera — som till dem
utgått ur omförmälda anslag, redan förut för knappt tillmätta, numera
alldeles icke utgjorde skälig ersättning för det arbete, som dessa tjänste¬
män hade sig ålagdt. En förhöjning af anslaget vore därför af nöden och
denna borde sättas till 1,500 kronor, så att anslaget komme att uppgå
till 4,500 kronor. Äfven om anslaget uppbringades till detta belopp,
kunde det icke förnekas, att statens utgifter för bibliotekarie-, sekreterar-
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
och kamrerargöromålens uppehållande vid institutet skulle, i förhållande
till dessa göromåls omfattning och de fordringar, som måste ställas på
befattningarnas innehafvare, blifva synnerligen låga.
Beträffande dessa göromål har af lärarkollegiet i en under år 1905
aflåten framställning i ämnet lämnats en redogörelse, ur hvilken jag vill
meddela följande, som hänför sig till dåvarande förhållanden.
Sedan år 1889 har institutets bibliotek, hvars anslag till bokinköp
numera utgår med 7,000 kronor, däraf dock 500 kronor kunna användas
till arbetsbiträde, ökats från omkring 22,000 band till vid pass 40,000
band. Därjämte prenumererar biblioteket på 186 medicinska tidskrifter
och erhåller 25 periodiska skrifter som gåfva. Sedan biblioteket år 1900
erhållit betydligt ökadt utrymme för samlingarna och därjämte en större
läsesal, hålles det under terminerna öppet, utom såsom förut 3 dagar i
veckan kl. 6—8 e. m., äfven hvarje söckendag kl. 10—2. Biblioteket an¬
litas allt mer af den medicinska vetenskapens idkare, och särskildt hafva
låneförbindelserna tagit allt större omfattning.
Bibliotekets utveckling har naturligen medfört, att dess tillbörliga
skötsel, samlingarnas vidmakthållande och den årliga accessionens ord¬
nande och katalogisering numera kräfva betydligt större arbete än fallet
var år 1889.
Sekreterarens göromål hafva äfven i högst väsentlig grad ökats, såsom
de handlagda ärendenas antal och protokollens omfång utvisa. Sekreteraren,
hvilken från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöro-
mål åtnjuter 100 kronor årligen och uppbär 3 kronor i lösen för hvarje
af honom utfärdadt examensbetyg, har att vidkännas kostnaden för ren-
skrifning af såväl protokoll som utgående expeditioner.
Beträffande ökningen af kamrerargöromålen må nämnas, att stats¬
anslagen till institutet, som år 1889 uppgingo till 163,100 kronor, år 1905
utgjorde 210,300 kronor. År 1889 var behållningen å de till institutet
donerade fonderna, 18 till antalet, 341,165 kronor 58 öre. Vid ingången
af år 1905 åter hade fondernas antal ökats till 24 och fondernas kapital¬
värde belöpte sig till 474,332 kronor 45 öre. Fondernas kassakonto för år
1904 balanserade vid årets slut med ett belopp af 170,701 kronor 86 öre.
Det är af dessa uppgifter tydligt, att kamrerargöromålen sedan år 1889
högst afsevärdt ökats, samt att befattningen kräfver afsevärd tid och med¬
för betydande ansvar för de omhänderhafda, ej obetydliga medlen. —
Från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöromål upp¬
bär kamreraren årligen 100 kronor.
Såsom nämndt uppbära bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren
hvardera 1,000 kronor af omförmäld a anslag å 3,000 kronor. Därmed är
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
dock ej sekreterarens för närvarande utgående aflöning från institutet till
fullo angifven. På grund af den särskilda ökning i hans göromål, som
skulle blifva en följd af den nya medicinska undervisnings- och examens¬
ordningens genomförande, har nämligen 1907 års Riksdag, enligt därom
af Kungl. Maj:t framställdt förslag, på extra stat för år 1908 anvisat ett
belopp af 500 kronor till höjning af sekreterarens arfvode, som alltså för
sagda år utgår med 1,500 kronor.
Såsom skäl för denna förhöjning hade man från karolinska institutets
sida — under erinran att den andel, sekreteraren skulle få i det begärda
förhöjda anslaget till bibliotekarie, sekreterare och kamrerare, _ afsåge att
bereda honom ersättning för de ökade göromål, som under dittillsvarande
förhållanden ålåge honom — anfört, att sekreteraren genom den till-
ämnade, numera genomförda, nya ordningen för det medicinska undervis¬
nings- och examensväsendet skulle i åtskilliga afseenden erhålla nya ålig¬
ganden. Ej allenast skulle en icke oväsentlig ökning inträda i protokollens
omfattning och de utgående expeditionernas antal, utan därjämte skulle
vissa göromål tillkomma, som ej enligt stadgarna för institutet alage honom,
men som lämpligen syntes höra åt honom anförtros. Såsom sadana göro¬
mål kunde nämnas redigering af studiehandboken, förandet af förteckning
öfver tentamina samt uppgörandet af statistik öfver aflagda examina och
den tid, som för dem användts.
Dessa göromål syntes blifva af den omfattning, att den af deras till-
komst betingade arfvodesökningen för sekreteraren skäligen icke borde
sättas lägre än till 500 kronor.
De sakkunnige hafva i sitt förslag tillstyrkt, att, med inberäknande
af nämnda arfvodesförhöjning, sekreterarens arfvode måtte uppföras å
ordinarie stat med 1,500 kronor. Enahanda belopp hafva de föreslagit
såsom arfvode åt en hvar af bibliotekarien och kamreraren.
I sitt yttrande öfver de sakkunniges förslag har emellertid lärarkol¬
legiet anmärkt, att de sakkunnige vid sitt förslag ej tagit i beaktande den
förbättring af sekreterarens arfvode, som afsetts i lärarkollegiets framställ¬
ning om förhöjning af omförmälda gemensamma anslag å 3,000 kronor.
Lärarkollegiet har tillika uttalat, att nämnda anslag äfven efter förhöj¬
ningen syntes höra bibehållas såsom gemensamt för de tre tjänstemännen.
Goda skäl synas mig vara anförda för beredande a ordinarie stat af
ökade aflöningsförmåner för nu ifrågavarande tjänstemän. Sadant pakallas
ej allenast af ökade göromål utan äfven af nödvändigheten att under ra-
86
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
elände . förhållanden, då öfverallt behof af löneförbättring för tjänstemän
göra sig gällande och tillgodoses, tillförsäkra karolinska institutet möjlighet
att för omförmälda befattningar förskaffa sig och behålla goda krafter.
Den ersättning, som dessa befattningars innehafvare skulle komma att,
enligt hvad nu ifrågasatts, tillgodonjuta, blifver i storlek ungefär att jäm¬
föra med hvad amanuenser i ämbetsverken pläga uppbära. Då de böra
besättas af män med pröfvad erfarenhet och skicklighet, men ej kunna
bestå såsom själfständiga befattningar, hvilkas innehafvare ej på annat sätt
hafva att söka sin utkomst, lämpa de sig bäst såsom bisyssla vid annan
befattning, som lämnar innehafvare!! tillfälle att ägna erforderlig tid till
deras skötande. Aflöningen för dem synes mig fortfarande böra, på sätt
lärarkollegiet yrkat, utgå ur ett gemensamt anslag, som står till lärar¬
kollegiets disposition för ändamålet.
Enligt angifna grunder begär lärarkollegiet, att anslagets belopp måtte
bestämmas, till 5,000 kronor. Mot storleken af detta belopp eller den af
lärarkollegiet tilltänkta fördelningen däraf synes mig ej något vara att
erinra.
Såsom i afdelning I nämnts, bör enligt min åsikt vid universitetet i
Uppsala inom medicinska fakulteten inrättas en pr osektor sb efattning i
stället för den hittillsvarande extra ordinarie professuren i anatomi med
tjänstgöringsskyldighet för innehafvare!! såsom prosektor. Denna prosek-
torsbefattnings ställning i lönehänseende torde i detta sammanhang böra
upptagas till öfvervägande.
Jag har redan omförmäla hurusom jag ansett aflöningen för den¬
samma böra upptagas till 6,000 kronor. Den synes mig nämligen i löne-
afseende böra likställas med de båda laboratorsbefattningarna inom Uppsala
universitets medicinska fakultet. Aflöningen bör, liksom för dem, upp¬
delas i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, med
rätt^ till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och
10 års tjänstgöring.
Det torde vara lämpligt att angifva, hvilka med nu omförmälda be-
fattningshafvare, för hvilka löneförbättring af mig föreslagits, ungefärligen
likställda^, a stat uppförda tjänstemän löneförbättring ej nu af mig ansetts
böra ifrågasättas — därvid jag dock utelämnar vissa, som jag redan för¬
klarat mig vid den nu afsedda löneregleringen vilja undantaga: vice biblio¬
tekarierna in., fl. De äro: vid universitetet i Uppsala: en biträdande lärare
vid gymnastikinrättningen, en gymnastiklärare, en ritmästare och nota¬
rierna i vederbörande fakulteter samt vid universitetet i Lund: en rit-
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
mästare, en kapellmästare, en lärare i gymnastik och fäktkonst, en om¬
budsman, notarierna i vederbörande fakulteter samt en byggnadskonduktör.
Skälen för att jag ej föreslagit någon förändring i avlöningsförmånerna
för dessa befattningshafvare har jag i vissa fall redan antydt. För som¬
liga bar ej någon förändring ifrågasatts af vederbörande universitetsmyn-
digheter. I andra fall har jag ansett en lönereglering ej vara påkallad,
åtminstone ej för närvarande. Hvad särskildt angår gymnastikläraren vid
universitetet i Uppsala erinrar jag, att frågan om ändring i hans löneför¬
måner torde komma att af vederbörande upptagas, när den under upp¬
förande varande nya gymnastikbyggnaden nalkas sin fullbordan.
För bättre öfversikt öfver huru den af mig nu föreslagna lönereg- Kostnaderna
leringen för omförmälda lärare och tjänstemän förhåller sig till de nuvarande °iJ.ingen9
aflöningsförmånerna för dem skall jag göra en sammanställning, hvaraf
detta kan inhämtas, därvid intagande jämväl den nytillkommande prosek-
torsbefattningen inom medicinska fakulteten i Uppsala. Då aflöningen för
denna nya tjänst redan tagits i betraktande vid den under afdelning I
gjorda beräkningen af erforderlig anslagsökning, kommer den nu ej att
medtagas i fråga om behöflig ökning utöfver nuvarande i stat upptagna
aflöningsförmåner.
Jag skall i sammanställningen äfven uppgifva de lönetillskott, som
under namn af tillfällig löneförbättring på grund af 1907 års Riksdags
beslut utgå på extra stat för år 1908. 1 några fall torde äfven, därest
Eders Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om an¬
slag till beredande af extra lönetillägg för år 1908 vinner Riksdagens
bifall, dylikt lönetillskott komma vederbörande till godo. Jag har dock
ej ansett af nöden att förslagsvis upptaga dessa belopp, hvilkas samman¬
lagda summa ej torde vara afsevärd.
Befattningarna anföras i öfversikten för hvardera af de tre högskolorna
i närmaste öfverensstämmelse med den ordning, som följes i vederbörande
stater.
88
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
Nu gällande a f 1 ö n i n g s f ö r m å n e r
Befattningshafvare
|
Naturaförmåner och medel,
|
Aflöning fördelad i
|
Summa
|
Ålderstill-
Jägg att till-
|
Höining
|
|
afsedda för särskilda
|
|
|
Tjänstgö-
|
|
läggas lönen
|
å extra
|
|
ändamål
|
Lön
|
ringspen-
|
|
|
efter viss
|
stat för
|
|
|
|
ningar
|
|
|
tids tjänst-
|
år 1908
|
|
|
Kronor
|
Kronor
|
Kronor
|
göling
|
Kronor
|
Universitetet i Uppsala.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Medicinska fakulteten:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En laborator i experimentell patologi
och patologisk anatomi..................
En laborator i experimentell fysiologi
|
4 famnar ved
|
3,000
|
—
|
1,500
|
—
|
4,500
|
—
|
—
|
940
|
—
|
och medicinsk fysik ....................
|
4 famnar ved
|
3,000
|
—
|
1,500
|
—
|
4,500
|
—
|
—
|
940
|
—
|
En prosektor .................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Filosofiska fakulteten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Matematisk-näturvetenkapliga
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sektionen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En laborator i experimentell fysik......
|
4 famnar ved
|
2,250
|
—
|
750
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
940
|
—
|
En observator i astronomi ...............
|
4 famnar ved
|
2,250
|
—
|
750
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
940
|
—
|
Biblioteket.
|
|
|
|
|
|
|2å500 kr.
{efter resp.
|
|
|
En bibliotekarie......................... ...
|
—
|
4,000
|
—
|
2,000
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
Botaniska institutionen.
a) Botaniska museum:
|
|
|
|
|
(5 och 10 ar
|
|
|
|
|
|
En konservator ..............................
|
3 famnar ved
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
b) Botaniska trädgården:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En trädgårdsmästare .....................
|
6 famnar ved, boställsrum
|
2,200
|
—
|
—-
|
—
|
2,200
|
—
|
—
|
—
|
|
Zoologiska institutionen.
Zoologiska museum:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En konservator ..............................
|
6 famnar ved
|
2,200
|
_
|
_
|
_
|
2,200
|
—
|
_
|
_
|
_
|
Exercitiemästare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En musikdirektör, som äfven är skyldig
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
föreläsa i harmonilära eller musikens
historia ......................................
|
6 famnar ved, boställsrum
|
2,500
|
|
|
|
2,500
|
_
|
|
|
|
Kansliet.
|
fe famnar ved, rätt till en
I akademisk åkerlott
|
|
|
|
|
|
|
|
En sekreterare ..............................
|
} 3,600
|
—
|
900
|
—
|
4,500
|
—
|
—-
|
—
|
—
|
En notarie ....................................
|
6 famnar ved
|
2,000
|
|
500
|
|
2,500
1,200
1,000
|
—
|
|
|
|
En kanslist, arfvode ........................
|
6 famnar ved
|
|
|
|
|
_
|
|
|
|
En ombudsman, arfvode ..................
|
6 famnar ved
|
_
|
__
|
_
|
|
—
|
|
|
|
Drätselverket.
|
(Missräknings- och renskrif-
|
|
|
|
|
|
(2 å 500 kr
|
|
|
En räntmästare ..............................
|
J 4,000
|
|
2,000
|
|
6,500
|
|
{efter resp.
|
|
|
|
| ningspenningar kr. 500
|
|
|
|
|5 och 10 år
|
|
|
En kamrerare.................................
|
Kenskrifnings- och skrif-
materiellpenningar kr. 200.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
För inteckningsförnyelser
kr. 75. 9 famnar ved. Besitt-
|
3,200
|
—
|
800
|
—
|
4,275
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
ningsrätt till en akademisk
åkerlott
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En bokhållare, tillika amanuens vid
kontoret ....................................
|
[Respenningar vid uppbör-
|den kr. 150. 6 famnar ved
|
J 1,800
|
—
|
1,200
|
—
|
3,150
|
—
|
—
|
—
|
—
|
En fogde .......................................
|
[Respenningar kr. 1,000. 7
[famnar ved
|
[3,500
|
-
|
1,500
|
—
|
6,000
|
—
|
(1 å500kr.
[efter 5 år
|
—
|
—
|
En skogsförvaltare...........................
|
[Respenningar kr. 500. 7
[famnar ved
|
3,000
|
—
|
-
|
—
|
3,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
89
Föreslagen stat
Naturaförmå¬
ner och medel,
afsedda för
särskilda
ändamål
Aflöning fördelad i
Lön
Kronor
Tjänstgö-
ringspen-
ningar
Kronor
Orts-
tillägg
Summa
kontant
Kronor
Älderstillägg
att tilläggas
lönen efter
viss tids
tjänstgöring
3 O:
(g|£|S
“ p c Sfg
p.p£ g* C:
CD O: 3 >-• 5
4 7 $» 2
Befattningshafvare
Boställsrum
Om boställs¬
rum åtnjutes,
jminskaslönen
med 500 kr.
[Missräknings-
|och renskrif-
ningspennin-
| gar kr. 500
I Renskrif-
|nings- o. skrif-
jmateriellpen-
(ningar kr. 200
(Respenningar
( kr. 150
(Respenningar
(1,500 kr.
Respennin¬
gar 500 kr.
Bill. till Riksd.
4,000
4,000
4,000
3,000
3.000
5.000
1,200
1,500
1,500
2,300
4,000
2,200
5,000
3,600
2,200
3,600
2,500
2,000
2,000
2,000
1.500
1,500;
2.500
600
1,000
1,000
1,200
2,000
1,500
2.500
1,800
1.500 ■
1,800 -
1,500 -
Prot. 1908.
6,000
6,000
6,000
4,500
4.500
7.500
1,800
2,500
2.500
3.500
6,000
3,700
1,800
1.500
8,000
5,600
3,850
6,900
2 It 500 kr.
efter resp. 5
och 10 år
1 it 500 kr.
efter resp. 5,
10 och 15 år
(1 ä 600^ kr.
( efter 5 år
3 it 250 kr.
efter resp. 5,
10 och 15 år
(1 it 500^ kr.
j efter 5 år
|2 å 500 kr.
! efter resp. 5
1 och 10 är
3 it 500 kr.
efter resp. 5,
10 och 15 år
(1 it 600^ kr.
( efter 5 år
2 it 500 kr.
efter resp. 5
och 10 år
|3 å 500 kr. efter
! resp. 5, 10 och
l 15 år.
(2 å 500 kr. efter
\ resp. 5 och 10 år
|3 å 500 kr. efter
{ resp. 5, 10 och
y 15 år
4,500
1 Sami. 1 Afd. 74 Haft.
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
300
300
300
1,000
1,500
1,200
600
500
1,500
1,325
700
900
1,000
Universitetet i Uppsala.
Medicinska fakulteten:
En laborator i experimentell patologi
och patologisk anatomi.
En laborator i experimentell fysiologi
och medicinsk fysik.
En prosektor.
Filosofiska fakulteten.
Matematisk-naturvetenskaplig a
sektionen.
En laborator i experimentell fysik.
En observator i astronomi.
Biblioteket.
En bibliotekarie.
Botaniska institutionen.
a) Botaniska museum.
En konservator.
b) Botaniska trädgården.
En trädgårdsmästare.
Zoologiska institutionen.
Zoologiska museum.
En konservator.
Exercitiemästare.
En musikdirektör, som äfven är skyldig
föreläsa i harmonilära eller musikens
historia.
Kansliet.
En sekreterare.
En notarie.
En kanslist, arfvode.
En ombudsman, arfvode.
Drätselverket.
En räntmästare.
En kamrerare.
En bokhållare, tillika amanuens vid
kontoret.
En fogde.
En skogsförvaltare.
12
90
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Nu gällande a f 1 ö n i n g s f ö r må n e r
Befattningshafvare
|
Naturaförmåner och medel,
|
Aflöning fördelad i
|
Summa
|
Älderstill-
[ägg att till-
|
Höjning
|
afsedda för särskilda
|
Lön
|
|
Tjänstgö-
|
|
läggaslönen
|
stat för
|
|
ändamål
|
|
ringspen¬
ningar
|
|
|
tids tjänst-
|
år 1908
|
|
|
Kronor
|
Kronor
|
Kronor
|
gonng
|
Kronor
|
Universitetet i Lund.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Filosofiska fakulteten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Matematisk-n åt ur vet enskapliga
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sektionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En laborator i kemi............... ........
|
—
|
2,250
|
—
|
750
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
En observator i astronomi .............
|
—
|
2,250
|
—
|
750
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
Biblioteket.
|
|
|
|
|
|
|
|
I2ä500 kr.
|
|
|
En bibliotekarie..............................
|
—
|
4,000
|
—
|
2,000
|
|
6,000
|
—
|
(efter resp.
(5 och 10 ar
|
—
|
—
|
Botaniska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En konservator ..............................
|
—
|
1,350
|
—
|
—
|
—
|
1,350
|
—
|
—
|
—
|
—
|
En trädgårdsmästare . ..................
|
Fri bostad
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Zoologiska institutionen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En konservator ..............................
|
—
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Kansliet.
En sekreterare ..............................
En amanuens vid kansliet och rånte-
|
(Afkastningen af en ängslott
i Kannick eller vederlag
| därför
|
j 3,600
|
—
|
900
|
-
|
4,500
1,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
kammaren, arfvode ........................
|
---
|
—
|
—
|
—
|
~
|
—
|
—
|
|
—
|
Räntekammaren.
|
|
|
|
|
|
|
|
(2 å 500 kr.
|
|
|
En räntmästare .............................
|
[Afkastningen af en ängslott
i Kannick eller vederlag
|
4,000
|
—
|
2,000
|
|
6,000
|
—
|
(efter resp.
(5 och 10 år
|
—
|
—
|
En kamrerare...........................
|
12,400
|
—
|
600
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
[ därför
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Karolinska institutet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En laborator i fysiologi ..................
En laboi'ator i bakteriologi vid patolo-
|
—
|
3,000
|
—
|
1,500
|
—
|
4,500
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
gisk-anatomiska institutionen .........
En klinisk laborator med tjänstgörings-
|
|
3,000
|
|
1,500
|
|
4,500
|
~
|
“
|
1,000
|
|
skyldighet vid Serafimerlasarettels
kliniska laboratorium, arfvode.........
|
__
|
_
|
_
|
_
|
—
|
3,000
|
_
|
_
|
—
|
_
|
En laborator vid institutets patologisk-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anatomiska institution, arfvode ......
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
En prosektor, arfvode .....................
Bibliotekarie, sekreterare och kamre-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
rare, arfvoden..............................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
500
|
—
|
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
91
Föreslagen stat
|
|
Naturaförmå¬
ner och medel,
afsedda för
|
Aflöning fördelad i
|
Orts-
|
Summa
|
o
Alderstillägg
att tilläggas »
|
g1
'SSCB
|
Befattningshafvare
|
Lön
|
Tjänstgö-
|
kontant
|
lönen efter
|
|
|
särskilda
|
ringspen-
|
tillägg
|
viss tids
|
|
|
ändamål
|
|
ningar
|
|
Kronor
|
tiänstgöring
|
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Universitetet i Lund.
|
|
|
|
|
|
|
|
Filosofislca fakulteten.
|
|
|
|
|
|
|
|
Ma tematisk-na tur vetenskapliga
|
|
|
|
|
|
|
|
sektionen.
|
—
|
3,000-
3,000-
|
1,500-
- 1,500-
|
—
|
4,500 -
4,500-
|
(3 å 500 kr.
efter resp. 5,
- 10 och 15 år
|
1,500 -
1,500 -
|
En laborator i kemi.
En observator i astronomi.
|
|
|
|
|
|
|
|
Biblioteket.
|
__
|
5,000-
|
- 2,500-
|
—
|
7,500-
|
|1 it 600^ kr.
efter 5 år
|
1,500 -
|
En bibliotekarie.
|
|
|
|
|
|
|
|
Botaniska institutionen.
|
|
1,100-
|
- 500 -
|
__
|
- 1,600-
|
|
250-
|
- En konservator.
|
Fri bostad
|
1,300 -
|
- 900-
|
__
|
- 2,200-
|
- 3 å 250 kr-
|
400-
|
- En trädgårdsmästare.
|
|
|
efter resp. 5,
10 och 15 år
|
|
Zoologiska institutionen.
|
|
|
|
-
|
1,500-
|
- 1,000-
|
—
|
- 2,500 -
|
(2 å 500 kr.
|
700 -
|
- En konservator.
Kansliet.
|
_
|
4,000-
|
- 2,000-
|
___
|
- 6,000-
|
- efter resp. 5
|
1,500-
|
- En sekreterare.
|
|
|
| och 10 år
|
|
|
|
|
|
|
- 1,500-
|
|
500-
|
- En amanuens vid kansliet och rånte-
|
|
|
|
|
|
kammaren, arfvode.
|
(Missräknings
(och renskrif-
| ningspennin
|
5,000
|
- 2,500-
|
|
- 7,800
|
|1 å 600 kr
— | efter 5 år
|
1,800 -
|
Räntekammaren.
- En räntmästare.
|
(gar kr. 300
|
3,200
|
- 1,600-
|
---
|
- 4,800
|
2 å 500 kr
— j efter resp. 5
|
1,800
|
— En kamrerare.
|
|
|
|
|
1 och 10 ar-
|
|
Karolinska institutet.
|
|
—
|
3,600
|
- 2,000-
|
- 400
|
- 6,000
|
—12 å 500 kr
! efter resp.
_| och 10 ar
|
1,500
|
— En laborator i fysiologi.
|
—
|
3,600
|
- 2,000
|
- 400
|
- 6,000
|
1,500
|
— En laborator i bakteriologi vid pato¬
logisk-anatomiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
En klinisk laborator med tjänstgörings-
|
|
|
|
|
- 4,000
|
|
1,000
|
skyldighet vid Serafimerlasarettets
|
—
|
—
|
— -
|
- -
|
- -
|
— kliniska laboratorium, arfvode.
|
|
|
|
|
- 4,000
|
|
1,000
|
En laborator vid institutets patologisk-
|
—
|
—
|
— —
|
— -
|
- -
|
anatomiska institution, arfvode.
|
_
|
_
|
_ _
|
— —
|
— 4,000
|
— —
|
1,000
|
— En prosektor, arfvode.
|
|
|
|
|
|
|
|
Bibliotekarie, sekreterare och kamre-
|
—
|
—
|
- -
|
— —
|
-| 5,000
|
— —
|
2,000
|
— rare, arfvoden.
|
92
Iiungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
Pe kontanta kostnaderna å ordinarie stat för bestridande af aflönings-
öimanerna för nu omförmälda befattningshafvare, sådana dessa kostnader
iör närvarande äro upptagna samt sådana de skulle vara enligt de sak¬
kunniges förslag och enligt det af mig framlagda förslaget, inhämtas af
följande sammanställning:
De sakkunniges Af mig framlagdt
. . . förslag förslag
universitetet i Uppsala ............ kronor 62,025: — 80,055: — 80 650:_
universitetet i Lund.................. » 31,450: — 43,800: — 42’900- —
karolinska institutet.................. » 21,000: — 25,500: — 29000- —
De af de sakkunnige och af mig framlagda olika förslag utvisa alltså
en höjning af:
för universitetet i Uppsala
för universitetet i Lund ....
för karolinska institutet ...
De sakkunniges Af mig framlagdt
förslag förslag
|
18,030: —
12,350: —
4,500: —
|
18,625: —
11,450: —
8,000: —
|
|
Summa kronor
|
34,880: —
|
38,075: —
|
Härvid bör dock anmärkas, att dessa siffror ej äro fullt jämförliga, i
det att de sakkunnige ej till behandling upptagit frågan om löneförbätt¬
ring för fogden och skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala samt pro-
sektorn och de två med arfvode försedda laboratorerna vid karolinska in-
stitutet Såsom af de sakkunniges framställning inhämtas, hade de å sin
sida ifragasatt löneförbättringar i flera fall, som af mig nu lämnats åsido.
Den kostnadsökning, till hvilken de enligt sina förslag kommo i fråga om
»vissa andra lärare och tjänstemän», utgjorde 53,020 kronor
chefens ^>a grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Makt
hemställan, täcktes föreslå Riksdagen J
att medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande
särskilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande be¬
stämmelser, för de befattningshafvare, som upptagas i nyss angifna, af mig
framlagda förslag, uppföras de för clem i samma förslag intagna aflönings-
förmåner.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
93
III.
Lönereglering för vakt!)etjante med flera likställda
befattningshafvare.
Denna afdelning omfattar den tredje af de löneregleringsfrågor för
vissa kategorier af befattningshafvare vid universiteten och karolinska
institutet, som jag i detta ärende förelägger Eders Kungl. Maj:t.
Vid min framställning härutinnan, bär jag icke att hämta ledning från
de af de sakkunnige afgifna förslag och utredningar, hvilka icke afsett
frågan om lönereglering för nu ifrågavarande befattningshafvare. Men på
anmodan har en af bemälda sakkunnige, extra ordinarie professorn Johans¬
son, inom departementet biträdt med förevarande frågas beredning. Han
har från vederbörande inhämtat erforderliga upplysningar i ämnet samt
uppgjort ett förslag till bestämmande af löneförmånerna för vaktbetjänte
med flera.
Det torde vara bäst att till en början redogöra för dessa befattnings- Nuvarande
hafvares aflöningsförmåner, sådana de för närvarande gestalta sig. Jao. aJlön\n9«pr-
vill därvid först nämna, att sedan 1900-talets ingång ifrågavarande betjäntes
löneförhållanden redan undergått vissa smärre jämkningar. Ett stort antal
af vaktmästarna vid universitetet i Uppsala erhöll genom Riksdagens beslut
år 1900 en lönetillökning, hvarigenom, såvidt de egentliga s. k. institu-
tionsvaktmästarna angick, aflöningen bragtes upp från 500 till 600 kronor.
De åtnjöto därtill fri bostad. I särskildt fall bestämdes såsom ersättning
för fri bostad ett belopp af 100 kronor. Härtill kom rätt till två ålders-
tillägg, hvartdera å 100 kronor, utgående för de flesta från universitetets
medel men i visst fall från det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp¬
förda förslagsanslaget till ålderstillägg.
o o oö
Vid universitetet i Lund utgjorde den vanliga aflöningen för institu-
tionsvaktmästarna vid denna tid 600 kronor jämte fri bostad. För åstad¬
kommande af en såsom lämplig ansedd likställighet mellan vaktmästarna
i allmänhet vid de båda universiteten begärdes i statsverkspropositionen
vid 1900 års Riksdag, att vaktmästarna vid åtskilliga af Lunds universitets
institutioner skulle erhålla rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kro¬
nor, att utgå från omförmälda förslagsanslag till ålderstillägg. Denna
framställning bifölls af Riksdagen.
Någon förändring beträffande vaktbetjäntes vid universiteten aflönings¬
förmåner vidtogs äfven i sammanhang med fastställande af de nya sta-
94
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
terna den 28 juni 1907. Hufvudsakligen innebar denna ändring, att för-
- månen af fri bostad uppskattades till 150 kronor, i stället för såsom dittills
kunde anses vedertaget 100 kronor, och att detta uppskattade belopp i sta¬
terna uppfördes sammanslaget med den kontanta aflöningen till en summa.
Tillika föreskrefs, att, om ifrågavarande betjänte i sådan egenskap åtnjöte
fri bostad, skulle, så länge denna förmån kvarstode, arfvodet minskas
med 150 kronor. För dåvarande kursorn i Lund, som åtnjöt lön enligt
1885 års stat, skulle afdrag icke göras. I sammanhang härmed ökades i
regel de enbart kontant utgående arfvodena i motsvarande mån. För deras
innehafvare innebar förändringen en verklig, om ock mindre betydande,
löneförbättring.
Genom beslut af Riksdagen åren 1901 och 1902 har förmånen af två
ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring, be¬
viljats äfven för de vid karolinska institutet anställda sju vaktmästare
samt en maskinist och eldare.
De nuvarande aflöningsförmånerna för vaktbetjänte med flera vid uni¬
versiteten och karolinska institutet skall jag nu, följande vederbörande
stater, upptaga i en öfverskådlig sammanställning, hvilken dock ej kom¬
mer att omfatta vaktbetjänte vid universitetsbiblioteken. Dels böra näm¬
ligen dessa betjäntes aflöningsförmåner lämpligen regleras samtidigt med
vice bibliotekariernas och biblioteksamanuensernas — spörsmålet härom
har af mig tills vidare undanskjutits — dels är i fråga om reglering af
aflöningen för dem att märka, att särskild ersättning för eftermiddags-
tjänstgöring för närvarande medelst anslag å ordinarie stat är beredd för
biblioteksvaktmästarna i Uppsala, samt att i årets statsverksproposition så¬
dan ersättning begärts å extra stat för år 1909 till biblioteksvaktmästarna
i Lund. I synnerhet sistnämnda förhållanden gifva åt dessa betjäntes af-
löningsfråga en särställning, som gör, att jag ej nu vill framlägga den
till pröfning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
95
Nuvarande aflöningsförmåner för vaktbetjänte med flera likställda befatt-
ningshafvare vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Befattning.
|
Naturaför¬
måner
kronor
|
Allmänna
medel
kronor
|
Summa
kronor.
|
Uppsala universitet.
Anatomiska institutionen.
En preparator, fri bostad .....................................................
|
150
|
|
1,000
|
|
1,150
|
|
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Patologiska institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Fysiologiska institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi.
En vaktmästare, fri bostad ...................................................
|
150
|
_
|
600
|
—
|
750
|
_
|
Institutionen för allmän och analytisk kemi.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
|
600
|
|
750
|
|
En vaktmästare, fri bostad.....................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
En maskinist, fri bostad.......................................................
|
150
|
—
|
1,000
|
—
|
1,150
|
—
|
Mineralogisk-geologiska institutionen.
En vaktmästare, tillika preparator, fri bostad ...........................
|
150
|
—
|
1,000
|
—
|
1,150
|
—
|
Fysiska institutionen.
En vaktmästare, fri bostad ..................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Astronomiska institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Meteorologiska in stitutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
_
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Botaniska institutionen.
a) Botaniska museum [och laboratoriet]:
En vaktmästare, fri bostad...............................................
|
150
|
|
600
|
|
750
|
|
96
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.
1
Befattning.
|
Naturaför¬
måner
kronor
|
Allmänna
medel
kronor
|
Summa
kronor
|
b) Botaniska trädgården:
En underträdgårdsmästare, fri bostad ................................
|
150
|
|
800
|
|
950
|
|
En underträdgårdsmästare, fri bostad .................................
|
ISO
|
—
|
800
|
—
|
950
|
—
|
En trädgårdsmedhjälpare, fri bostad....................................
|
150
|
|
500
|
—
|
650
|
—
|
En trädgårdsmedhjälpare, fri bostad .................................
|
150
|
—
|
500
|
—
|
650
|
—
|
Zoologiska institutionen.
a) Zoologiska museum:
En vaktmästare ............................................................
|
|
|
700
|
|
700
|
|
b) Zootomiska laboratoriet:
En vaktmästare ...........................................................
|
|
|
700
|
|
700
|
|
Musikaliska kapellet.
En vaktmästare, boställsrum...................................................
|
|
|
250
|
|
250
|
|
Kansliet.
En vaktmästare, fri bostad och vedbrand. Ersättning för biträde
vid konstmuseum och ritsalen kronor 200: — .....................
|
150
|
|
900
|
|
1,250
|
|
En fakultetsvaktmästare.........................................................
|
|
—
|
900
|
—
|
900
|
_
|
En portvakt, fri bostad och vedbrand......................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Drätselverket.
En ränteri- och kontorsvaktmästare, fri bostad och vedbrand ......
|
150
|
|
800
|
|
950
|
|
En maskinist vid universitetsbyggnaden, fri bostad och vedbrand
|
150
|
—
|
1,200
|
—
|
1,350
|
—
|
Lunds universitet.
Anatomisk-liistologiska institutionen.
En preparator .....................................................................
|
|
|
1,000
|
|
1,000
|
|
En vaktmästare å anatomiska afdelningen, fri bostad..................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Fysiologiska institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
_
|
600
|
|
750
|
J
|
Meclicinskl-kemhka institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
_
|
600
|
|
750
|
_
|
Patologiskt-anatomislca institutionen.
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
_
|
600
|
|
750
|
|
Astronomiska observatoriet.
En vaktmästare, fri bostad.....................................................
|
150
|
|
600
|
|
750 j
|
|
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 97. . 97
Befattning.
|
Naturaför¬
måner
kronor
|
Allmänna
medel
kronor
|
Summa
kronor
|
Fysiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
|
Geologisk-mineralogiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
Eg vaktmästare ..................................................................
|
—
|
|
750
|
—
|
750
|
—
|
Kemiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, fri bostad.......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
Zoologiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, fri bostad......................................................
|
150
|
—
|
600
|
—
|
750
|
“
|
Gamla bibliotekshuset.
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare .................................................................
|
~~
|
—
|
750
|
—
|
750
|
—
|
Kansliet.
En vaktmästare (kursor), fri bostad.........................................
|
150
|
—
|
000
|
—
|
1,050
|
|
Räntekammaren.
|
|
|
|
|
|
|
En universitetsvaktmästare, fri bostad.......................................
|
150
|
—
|
900
|
—
|
1,050
|
—
|
En eldare, tillika trädgårdsdräng.................................... ........
|
—
|
--
|
750
|
—
|
750
|
—
|
En portvakt i universitetshuset .............................................
|
|
|
600
|
|
600
|
|
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
|
|
|
|
|
|
|
En preparator vid anatomiska institutionen ............ ...............
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
1,000
|
—
|
En vaktmästare, fri bostad och vedbrand .................................
|
300
|
—
|
750
|
-
|
1,050
|
—
|
Två vaktmästare, fri bostad och vedbrand.................................
|
600
|
—
|
1,500
|
—
|
2,100
|
-
|
En vaktmästare vid fysiologiska anstalten, fri bostad och vedbrand
|
300
|
|
750
|
-
|
1,050
|
—
|
En vaktmästare vid histologiska institutionen, fri bostad och vedbrand
|
300
|
|
750
|
|
1,050
|
—
|
En vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet ........................
|
—
|
|
1,050
|
|
1,050
|
-
|
En vaktmästare med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets
|
|
|
|
|
|
|
kliniska laboratorium....................................... .............
|
—
|
|
1,050
|
|
1,050
|
—
|
En maskinist och eldare, fri bostad och vedbrand ....................
|
300
|
|
1,000
|
|
1,300
|
—
|
Vid denna nu lämnade öfversikt böra några anmärkningar bifogas.
Till en början må erinras, att, såsom redan antydts, rätt till två ålders-
tillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring i allmän¬
het tillkommer ifrågavarande befattningshafvare. Undantag härifrån utgöra
vid TJppsala universitet: preparatorn vid anatomiska institutionen, maski-
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 13
98
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
råsten vid institutionen för allmän och analytisk kemi, vaktmästaren-pre-
paratorn vid mineralogisk-geologiska institutionen, vaktmästaren vid mu¬
sikaliska kapellet och maskinisten vid universitetsbyggnaden; vid universi¬
tetet i Lund: preparatorn vid anatomisk-histologiska institutionen samt vid
karolinska institutet: preparatorn, hvilka samtliga ej åtnjuta rätt till ålders-
tillägg, äfvensom portvakten vid universitetet i Uppsala, hvilken äger
rätt till två ålderstillägg, men å blott 50 kronor hvartdera. Det kan till¬
lika anmärkas, att enligt den nya staten för universitetet i Lund då¬
varande kursom skulle äga rätt blott till ett ålderstillägg å 50 kronor
efter 10 år.
Jag vill vidare påminna därom, att för samtliga de i öfversikten upp¬
tagna befattningshafvare vid universiteten i Uppsala och Lund aflöningarna
i vederbörande nya stater äro angifna såsom arfvoden. Däremot torde
aflöningen för de i öfversikten upptagna befattningshafvare vid karolinska
institutet vara att betrakta såsom lön.
Naturaförmånerna för vederbörande befattningshafvare vid univer¬
siteten i Uppsala och Lund äro i öfversikten angifna i öfverensstämmelse
med staterna, dock med tillägg af fri bostad för preparatorn vid anatomi¬
ska institutionen i Uppsala, för hvilken sådan förmån, ehuru ej i stat upp¬
tagen, beredts. Det kan vidare redan här anmärkas, att i verkligheten
dessa befattningshafvare, äfven där endast fri bostad angifvits, tillika all¬
mänt lära åtnjuta fri vedbrand.
Beträffande naturaförmånerna för befattningshafvarna vid karolinska
institutet äro desamma angifna i enlighet med rådande faktiska förhållan¬
den. Af de för hvardera af vaktmästarna vid bakteriologiska laboratoriet
och vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium upptagna aflöningsmedel,
1,050 kronor, utgöra 300 kronor ersättning för bostad och vedbrand, att
utgå endast så länge bostad icke lämpligen kan vederbörande beredas inom
någon af karolinska institutets eller serafimerlasarettets byggnader. I
öfverensstämmelse med denna beräkning af kostnaden för bostad och ved¬
brand är för öfriga fem vaktmästare samt maskinisten och eldaren vid
institutet den förmån af fri bostad och vedbrand, som af dem åtnjutes,
upptagen till nämnda belopp 300 kronor.
Jag bör slutligen måhända icke underlåta att nämna, att ur öfversikten,
utom biblioteksvaktmästarna, uteslutits några andra betjänte, för hvilka löne¬
förändring nu åt mig ej afsetts. Dessa äro vid universitetet i Uppsala
vaktmästarna vid myntkabinettet, vid museet för nordiska fornsaker och
vid gymnastikinrättningen, för hvilka arfvodet utgör respektive 75, 325
och 125 kronor, samt vid universitetet i Lund uppasserskorna vid
anatomisk-histologiska institutionen, musikkapellet äfvensom inrättningen
99
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
för gymnastik och fäktkonst, med arfvoden af respektive 250, 200 och
200 kronor, hvartill för två af dem kommer fri hostad.
Jag har redan nämnt, att universitetskanslern i underdånig skrifvelse
den 1 oktober 1907 gjort framställning rörande lönereglering för vakt¬
mästare vid universiteten m. fl. Innan jag redogör för innehållet af denna
framställning, vill jag erinra om vissa andra ärenden rörande vaktbe-
tjäntes aflöning, som under senare år förekommit.
Maskinisten och eldaren samt vaktmästarna vid karolinska institutet
hemställde i särskilda under år 1900 gjorda framställningar, att dem måtte
beredas dels löneförhöjning med 200 kronor dels ock rätt till två ålders-
tillägg, hvartdera å i 00 kronor. X häröfver afgifvet yttrande framhöll
institutets lärarkollegium beträffande först maskinisten och eldaren, bland
annat, att hans arbete blifvit betydligt mera betungande än man från början
förutsatt, att hans löneförmåner vore lägre än för andra befattningar inom
samma fack, samt att det vore af stor vikt att på hans plats hafva en fullt
kunnig och pålitlig person.
I afseende å vaktmästarna uttalade lärarkollegiet, bland annat, att
dessa — som i allmänhet vore så bundna af sina tjänster, att de ej kunde
erhålla någon extra förtjänst genom arbete utom institutet — måste åt¬
njuta. en mer tillfredsställande aflöning, på det att man måtte kunna er¬
hålla behörigen kvalificerade personer och kvarhålla dem vid deras platser,
sedan de blifvit förtrogna med göromålen.
Ifrågavarande framställningar, som understöddes af universitetskanslern,
ledde till att rätt till ålderstillägg, på sätt redan nämnts, år 1901 tillädes
omförmälda befattningshafvare.
I sitt under år 1902 afgifna utlåtande i anledning af meranämnda
cirkulär den 25 oktober 1901 förordade lärarkollegiet likaledes, att vakt-
mästarpersonalens aflöning måtte höjas med af densamma ifrågasatta
belopp.
Jag vill här beröra jämväl ett annat ärende rörande aflöningsför-
månerna för omförmälda vaktbetjänte vid karolinska institutet, hvilket
ärende redan den 21 juni 1907 i underdånighet anmälts.
De sju vaktmästarna vid institutet hade i en under november månad
1906 till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhållit om löneförbättring. I denna
skrift omnämnde de till en början, hurusom statens vaktmästarförening i
Stockholm under år 1906 gjort underdånig ansökning om erhållande af
förbättrade lönevillkor för vaktmästare vid statens verk i Stockholm, men
att denna framställning, hvad karolinska institutets vaktmästare anginge,
Föregående
framställ¬
ningar i
ämnet.
100
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 97.
tillkommit utan deras kännedom och medverkan, och att de af nämnda
förening för institutets vaktmästare föreslagna lönesatser vore otillfreds¬
ställande. Såväl arten af deras tjänstgöring som ock tjänstetiden skilde
sig nämligen betydligt från hvad eljest gällde om vaktmästargöromål.
Deras sysslor vore af väsentligt själfständigare beskaffenhet än vaktmästares
i allmänhet, i det de å de olika institutionerna hade att deltaga i före¬
kommande laborationer och undersökningar samt vissa detaljarbeten däraf.
1 detta hänseende fordrades af dem en viss yrkesskicklighet, särskild! för
att kunna utföra föreliggande smärre mekaniska arbeten. Emedan de så¬
ledes utförde ej blott vanliga vaktmästargöromål utan hufvudsakligen annat
och mera kräfvande arbete, borde måhända deras benämning hellre vara
laboratoriebiträden än vaktmästare. — Äfven deras tjänstetid vore längre
än flertalet andra vaktmästares, i det de hade att tillhandagå med erfor¬
derlig hjälp under hela den tid institutionerna vore öppna, eller mellan
kl. 8' f. in.— kl. 8 e. m., hvarförutom mången gång hände, att för biträde
vid pågående undersökningar ändå längre tjänstgöring kunde påkallas.
Under åberopande af hvad sålunda anförts anhöllo sökandena, att
antingen i sammanhang med omorganisation af öfriga vaktmästares i Stock¬
holm löneförhållanden eller oberoende däraf följande löneförmåner måtte
dem beredas, nämligen förutom fri bostad eller däremot svarande hyres¬
bidrag, 1,200 kronor för år med rätt till två ålderstillägg å 100 kronor
hvardera efter 5 och 10 års tjänstgöring.
I anslutning till omförmälda ansökningar inkom innehafvare!! af eldar-
och maskinisttjänsten vid karolinska institutet i december 1906 med en
liknande anhållan om löneförbättring.
Han anförde, att den nu utgående aflöningen vore otillfredsställande.
Skötseln åt de med åren alltmer utvecklade uppvärmningsapparaterna inom
institutets lokaler kräfde en tjänstgöring i regel från kl. 6 f. in. till kl. 9
e- m- Icke heller söndagarna vore fria, enär värmetillförseln icke finge
afbrytas. Under sommarmånadernas afbrott i eldningen hade han att sön¬
dertaga, omse och eventuellt reparera maskiner och rörledningar samt när¬
vara vid och kontrollera koks-, kol- och vedleveransernas riktiga fullgörande.
Härförutom hade maskinisten att biträda med förekommande mekaniska
arbeten å materiell, tillhörig institutionen. Eldar- och maskinistgöromålen
vore sålunda både till sin tidslängd och beskaffenhet synnerligen kräf¬
vande samt förutsatte ej blott största påpasslighet och noggrannhet utan
äfven alldeles speciella och ej obetydliga fackinsikter för att kunna rätt
utföras. Då äfven i gällande aflöningsstat aflöningsförhållandena ställt sig
gynnsammare för maskinisten än för vaktmästarna vid institutet, syntes
framgent berättigade skål förefinnas för ett dylikt förhållande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 101
Sökanden anhöll därför, att honom måtte beredas, förutom fri bo¬
stad eller däremot svarande hyresbidrag, lön af 1,600 kronor med rätt till
två ålderstillägg å 100 kronor hvardera efter 5 och 10 års tjänstgöring.
I afgifvet yttrande öfver dessa ansökningar erinrade lärarkollegiet om
berörda under år 1900 gjorda framställningar samt framhöll, att ansök¬
ningarna, hvari begärdes en förhöjning af begynnelselönen med 60 procent,
anknöte sig till en mera allmän rörelse för vinnande af förbättrade af-
löningsförmåner åt personer, Indika inom betjäntgraden vore anställda vid
statens verk i hufvudstaden. I öfverensstämmelse med hvad chefen för
ecklesiastikdepartementet år 1901 uttalat, borde därför löneförbättringarnas
belopp bestämmas enligt de allmänna grunder, som koinme att vara le¬
dande vid eu blifvande lönereglering för ifrågavarande grupp af stats-
tjänare. Med afseende härå och då lärarkollegiet icke kände de kraf, som
från vaktmästarna vid andra statsinstitutioner blifvit framställda, ansåge
sig lärarkollegiet icke böra yttra sig om de begärda löneförhöjningarnas
belopp.
Lärarkollegiet tillstyrkte dock, att de gjorda ansökningarna måtte i
största möjliga utsträckning vinna afseende.
Sedan kanslern för rikets universitet i afgifvet utlåtande den 10 ja¬
nuari 1907 anslutit sig till lärarkollegiets uttalande i ärendet, erinrade
statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande den 4 juni 1907 därom,
att Kungl. Maj:t hos 1907 års Riksdag under hvarje särskild hufvudtitel
äskat förslagsanslag till extra lönetillägg för nämnda år åt vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshafvare, samt att Riksdagen för
år 1908 beviljat dylikt anslag. Statskontoret hänvisade tillika till det af
chefen för finansdepartementet vid nämnda ärendes behandling den 13 ja¬
nuari 1907 till statsrådsprotokollet gjorda uttalande, att en definitiv regle¬
ring af löneförhållandena, afseende enbart vaktmästarna, icke borde ifrå-
komma, utan borde anstå, till dess förslag till nya stater för respektive
ämbetsverk förelåge till pröfning.
Genom beslut den 21 juni 1907 fann Kungl. Maj:t de då gjorda an¬
sökningarna icke föranleda någon Kungl Maj:ts vidare åtgärd.
Universitetskanslerns förut omförmälda framställning rörande löneregle¬
ring för vaktbetjänte med flera, hvilken af mig upptagits såsom när¬
maste utgångspunkt för denna del af nu förevarande ärende, kan å sin sida
ledas tillbaka till en af 27 vaktmästare och andra betjänte vid universi¬
tetet i Uppsala till det större konsistoriet därstädes ingifven skrift med
begäran om åtgärders vidtagande för förbättring af deras löneförmåner.
Dessa 27 utgjordes af de i den af mig lämnade öfversikten för uni¬
Nu föreva¬
rande fram¬
ställning.
102
Drätsel¬
nämnden.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97■
versitetet i Uppsala upptagna 25 vaktbetjänte med undantag af vakt-
mästaren-preparatorn vid mineralogisk-geologiska institutionen, men med
tillägg af de tre bibliotek svaktmästarna.
Efter en erinran om den ökning i lefnadsomkostnader, som under de
sista åren inträdt, åberopade dessa sökande såsom stöd för sin anhållan de
löneregleringar för vaktbetjänte, som vid 1907 års Riksdag ägt rum, näm¬
ligen löneregleringen för vaktmästare vid postverket, Indika, efter beräk¬
ning för Uppsala af tredje klassens aflöningsförhållanden, åtnjöte 800
kronor i begynnelselön, 450 kronor i tj änstgöringspenningar samt två
ålderstillägg efter 5 och 10 års tjänstgöring å hvartdera 150 kronor, hvar¬
till komme beklädnadsförmån in natura, äfvensom löneregleringen för vakt-
mästare och konstaplar vid fångvården, enligt hvilken vaktmästare finge
en begynnelselön af 1,700 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor hvart¬
dera och 100 kronor beklädnadspenningar jämte fri bostad och vedbrand,
medan konstaplar erhölle en begynnelselön af 1,100 kronor med två ålders¬
tillägg å 100 kronor hvartdera och 100 kronor beklädnadspenningar jämte
fri bostad och vedbrand.
Frånsedt att för vaktmästaren vid musikaliska kapellet — för hvilken
befattnings nuvarande innehafvare, P. A. Vinqvist, enligt 1907 års stat under
rubriken: indragningsbelopp utgår ett belopp af 100 kronor, intill dess han
af går eller erhåller afsked — begärdes en lönetillökning af 150 kronor, att
för preparatorn vid anatomiska institutionen samt maskinisterna vid institu¬
tionen för allmän och analytisk kemi äfvensom vid universitetsbyggnaden
påyrkades rätt till ålderstillägg likasom för vaktbetjänte i allmänhet, samt
att för portvakten ifrågasattes höjning af ålderstilläggens belopp i likhet
med andra vaktbetjäntes, gick sökandenas anhållan ut därpå, att för hvar
och en af sökandena i öfrigt lönen måtte höjas med 350 kronor och för
dem, som icke ägde förmånen af fri bostad, och som åtnjöte dyrtidstill-
lägg med 10 procent af lönen, hvilket vid omreglering skulle bortfalla,
med ytterligare 150 kronor eller med 500 kronor, samt att de nu ut¬
gående ålderstilläggen måtte höjas till 150 kronor hvartdera.
1 afgifvet yttrande öfver denna ansökning tillstyrkte universitetets
drätselnämnd bifall till densamma, dock att portvaktens ålderstillägg borde
förblifva såsom för närvarande. Vidare hemställde drätselnämnden, att
åt preparatorn vid mineralogisk-geologiska institutionen — hvilken som
nämndt ej befunne sig bland sökandena — måtte utverkas en löneför¬
höjning med det af sökandena begärda beloppet 350 kronor jämte två
ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor. Ålderstillägg behöfde dock ej utgå
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 103
till den nuvarande preparatorn på grund af honom tillerkändt personligt
ålderstil lägg.
Det större akademiska konsistoriet upptog omförmälda yrkanden, i
enlighet med drätselnämndens förslag, bland sina under år 1907 till uni-£o»<wtort«niä.
versitetskanslern ingifha riksdagspetita.
Jämväl vaktbetjänte vid universitetet i Lund hafva gjort en framställ¬
ning om löneförbättring, hvilken föranledt därvarande större akademiska
konsistorium att i sina riksdagspetita under år 1907 hemställa om för-
bättrade lönevillkor för dem. Konsistoriet anförde därvid bland annat:
Att de nuvarande lönerna för universitetets vaktmästare vore otillräckliga,
syntes vara uppenbart. De understege ock betydligt hvad andra vakt¬
mästare vid såväl statens och kommunens som enskilda inrättningar
åtnjöte. De tillfällen till extra inkomster, som vaktmästarna förr kunde
bereda sig, och hvarigenom obilligheten i någon mån utjämnats, hade under
senare tider genom ökade göromål vid befattningarna och andra förhållan¬
den i högst väsentlig grad minskats, hvarjämte lefnadskostnaderna betyd¬
ligt stegrats.
Konsistoriet begärde därför, att följande aflöningsförmåner måtte fast¬
ställas :
för kursorn och akademivaktmästaren 1,250 kronor hvardera;
för hvardera af vaktmästarna vid biblioteket, anatomisk-histologiska,
fysiologiska, medicinskt-kemiska, patologiskt-anato miska, astronomiska, fysiska,
geologisk-mineralogiska, kemiska och zoologiska institutionerna samt gamla
bibliotekshuset äfvensom eldaren — tillika trädgårdsdräng — 950 kronor;
samt därutöfver för dem samtliga dels fri bostad eller, där sådan icke
kunde beredas, bostadsersättning med 250 kronor årligen, dels ock rätt
till två ålderstillägg å 150 kronor hvartdera efter 5 och 10 års tjänst¬
göring.
0 o ^
Härigenom skulle den, som åtnjöte fri bostad, erhålla eu löneförbätt¬
ring af 350 kronor och den, som icke åtnjöte sådan förmån, af 450 kronor,
en skillnad, som med hänsyn till de betydligt stegrade hyrorna vore fullt
berättigad.
De från universiteten inkomna framställningarna i ämnet öfverläm-
nades af universitetskanslern med förutnämnda underdåniga skrifvelse den
1 oktober 1907. I denna skrifvelse erinrade kanslern om de af mig redan
omförmälda ansökningarna om löneförbättring för vaktbetjänte vid karo¬
linska institutet. Kanslern påpekade, att de nu väckta förslagen företedde
vissa ojämnheter ej blott hvart för sig och vid jämförelse sins emellan
104
Personligt
ålderstillägg
åt prepara-
torn vid karo¬
linska insti¬
tutet.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
utan äfven särskild!; vid jämförelse med den för statskontoret år 1907
fastställda staten, hvilken syntes höra betraktas såsom normerande vid blif¬
vande löneregleringar. Till de särskild! tillkallade sakkunnige för bere¬
dande af vissa universitetsfrågor borde de framställda förslagen öfverläm-
nas, likasom ock frågan om lönereglering för betjänte vid karolinska
institutet.
1 detta sammanhang torde jag jämväl böra omnämna en bland riks-
dagspetita under år 1907 från karolinska institutet förekommande fråga
'om personligt ålderstillägg åt innehafva ren af preparatorsbefattningen där¬
städes Ester Johansson.
Denna, som innehaft sin tjänst sedan år 1891. hade hos lärarkolle¬
giet begärt, att hennes arfvode måtte höjas från 1,000 kronor till 1,800
kronor, under åberopande härvid att, under det lefnadskostnaderna myc¬
ket stigit, hennes aflöning förblifvit oförändrad, samt att denna måste
anses otillräcklig med hänsyn till det med preparatorstjänsten förenade
mycket kräfvande arbetet.
I skrifvelse till universitetskanslern åberopade lärarkollegiet beträffande
Ester Johanssons ansökning ett af föreståndarna för de anatomiska och
histologiska institutionerna professorn E. Muller och extra ordinarie pro¬
fessorn E. Holmgren afgifvet gemensamt yttrande, däri de bland annat
anförde:
Ester Johansson hade såsom preparator vid den anatomiska och den
histologiska institutionen utöfvat en betydelsefull verksamhet. Hon hade
haft till uppgift dels att rita föreläsningsplanscher dels att utföra de plan¬
scher, som illustrerade de vetenskapliga undersökningar, hviika utginge från
nämnda institutioner. Det vore tydligt, att forskaren uti konstnärliga,
naturtrogna framställningar af sina preparat ägde ett medel att göra sina
undersökningar kända, som kunde täfla med de bästa beskrifningar och
därför spelade nästan lika stor roll som dessa. Framförallt genom sitt
arbete såsom illustratör, genom sina vackra, ofta beundransvärda ritningar
hade Ester Johansson gjort en viktig insats i institutionernas verksamhet.
I besittning af en under åren allt rikligare framträdande konstnärlig talang,
förenad med eu betydande iakttagelseförmåga och allmän begåfning, hade
hon på ett sätt, som vore höjdt öfver allt beröm, fullgjort sitt svåra och
påkostande arbete.
Med hänvisning till hvad Muller och Holmgren anfört hemställde
lärarkollegiet, att ett personligt lönetillägg åt Ester Johansson af 800 kro¬
nor måtte utverkas.
1 underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907 tillstyrkte kanslern bifall
105
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
till denna framställning, under hänvisning tillika till en vid kanslerns
skrifvelse fogad uppgift af Muller rörande omfattningen af preparatorns
tjänstgöring m. in. Denna uppgift utvisar, att hennes arbetstid, från bör¬
jan 6 timmar dagligen, de senaste åren måst för undvikande af öfveran¬
strängning nedsättas till 5 timmar om dagen. Af anslaget till utförande
af teckningar i vetenskapliga ändamål vid institutet hade Ester Johansson
ej uppburit någon del, enär detta anslag användts för teckningars utfö¬
rande vid patologiska och hygieniska institutionerna samt vid medicinska
och oftalmologiska klinikerna.
rnns art.
För vinnande af en såvidt möjligt noggrann kännedom om arten af införskaffad»
de befattningar, som nu äro i fråga, har det ansetts nödigt att införskaffa upPmTefau-
upplysningar om desamma i afseende å arbetstidens längd, arbetets be-nmgarr.
skaffenhet och erforderlig utbildning för anställning och tjänstgöring vid
desamma äfvensom tillfälle till biförtjänster. Dessa upplysningar hafva
företrädesvis infordrats från universitetet i Uppsala, enär förhållandena
vid universitetet i Lund ansetts vara ungefärligen enahanda som vid först¬
nämnda universitet och beträffande befattningarna vid karolinska institutet
tillräckliga uppgifter redan förelågo i de inkomna handlingarna. 1 sär¬
skilda fall hafva dock äfven från Lunds universitet och karolinska insti¬
tutet meddelanden begärts och erhållits.
I afseende å arbetstidens längd visar det sig, att densamma är mycket
utsträckt. Den angifves omfatta hela dagen eller större delen af dagen;
då timantal uppgifves, uppgår detta ända till 11—13 timmar, däri dock
måltidstimmarna äro inberäknade. . I flera fall förklaras vederbörande
ständigt behöfva vara till hands; man framhåller i allmänhet, att äfven
under ferierna anspråken på biträde af personalen göra sig starkt gäl¬
lande. Några af densamma hafva då särskilda arbeten att utföra.
Beträffande arbetets beskaffenhet påpekas med styrka, att det i öfver¬
vägande antal fall går utöfver måttet för hvad som kan anses utgöra van¬
liga vaktmästarsysslor. Härvid afser jag ej de arbeten, som åligga pre-
paratorer och maskinister. Äfven i fråga om de egentliga vaktbetjänte
håller man före, att deras uppgifter ställa helt andra och större kraf på
dem än t. ex. på vaktmästare vid ämbetsverk.
Med spörsmålet härom sammanhänger naturligen nära frågan om er¬
forderlig utbildning för anställning och för tjänst utöfning en. 1 regel lära
yrkesinsikter icke vara af nöden för vinnande af anställning. I några fall
anses dock sådana redan vid antagandet böra finnas: detta gäller då van¬
ligen snickeri- och metallarbeten. Naturligen stå äfven i nu förevarande
Bill. till Rihsd. Prot. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft.
14
Departements¬
chefens
yttrande.
106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
afseende maskinister och öfverhufvud taget preparatorer såsom eu klass
för sig.
Om emellertid yrkesinsikter vanligen ej fordras för vinnande af an¬
ställning, framhålles så mycket eftertryckligare, hurusom de äro oundgäng¬
ligen af nöden för ett tillfredsställande utförande af de göromål, som äro
förenade med befattningarna. Det är härvid förnämligast fråga om sådana
insikter och färdigheter — säregna efter de olika institutionernas verk¬
samhet — som väsentligen endast under arbete å dem kunna för-
värfvas. 1 detta afseende synes man delvis hafva uppställt rätt höga for¬
dringar och lyckats få dem tillfredsställda. Men äfven händighet i van¬
liga yrken, framförallt snickeri och metallhandtverk, anses böra af veder¬
börande förvärfvas, för att institutionerna skola af dem draga erforderlig
nytta.
I fråga om tillfällen till biförtjänster är det uppenbart, att, med den
tjänstgöring, som nyss uppgifvits, sådana i allmänhet blott i ringa grad
kunna antagas stå till buds under terminerna, men man vill i fråga
om åtskilliga af ifrågavarande befattningshafvare äfven framhålla, att ej
heller under ferierna nämnvärda biförtjänster kunna erhållas, då näm¬
ligen vederbörande äfven under dessa tider af året vore starkt tagna i
anspråk af sina sysslor vid universiteten eller karolinska institutet.
De omständigheter, som i det föregående omförmälts såsom stöd för
krafvel på löneförbättring för nu ifrågavarande vaktbetjänte med flera, äro
uppenbarligen af beskaffenhet att ej kunna förbises. Det synes mig ej
vara något tvifvel om, att dessa befattningshafvares lönevillkor böra undergå
en reglering, så att de bättre motsvara det nuvarande behofvet.
Det gäller då att finna lämplig grund för en sådan reglering. De
yrkanden, som i afseende härå framställts, anser jag gå något längre än
hvad som nu bör ifrågasättas. En jämförelse med den för postbetjänte
fastställda aflöning, hvilken utgår af postverkets medel, torde ej vara be¬
fogad. Och hvad angår vaktmästare och vaktkonstaplar vid fångvården in¬
taga de förre, hvilkas kontanta begynnelselön för öfrigt är 1,400 kronor,
ej såsom uppgifvits, 1,700 kronor, eu ställning, som närmar sig tjänste¬
mannaklassen. Äfven vaktkonstaplarnas befattning synes mig vara sådan,
att deras aflöningsförmåner ej böra uppställas såsom bestämd måttstock
för aflöningen i allmänhet åt den klass af befattningshafvare, hvarom nu
är fråga. Sådana göromål, som vanligen tillkomma vaktmästare, ingå i
alla händelser ej i deras åligganden.
Den myndighet, som utöfvar öfverstyrelsen öfver universiteten och
karolinska institutet, kanslern, har angifvit en annan jämförelsegrund. Han
107
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
uttalar, att den för statskontoret år 1907 fastställda staten synes böra be¬
traktas såsom normerande .vid blifvande löneregleringar. Att äfven karo¬
linska institutets lärarkollegium uttalat en liknande, uppfattning är af be¬
tydelse. Så mycket hellre synes mig denna princip beaktansvärd, som jag
vid de löneregleringar, jag under afdelningarna I och II föreslagit, sökt så
mycket som möjligt anpassa desamma efter grunderna i löneregleringen
för statskontoret.
Man har emellertid velat göra gällande, att nu ifrågavarande befatt-
ningshafvare icke vore att jämställa med vaktmästare vid ett centralt äm¬
betsverk, och att de af flera skäl måste aflönas bättre än dessa. Jag skall
icke påstå, att denna åsikt saknar allt fog. Och denna min uppfattning-
gör, att jag dels i någon mån vill tillerkänna vissa af ifrågavarande be-
fattningshafvare vid högskolorna, som annars kunde anses böra vara med
vaktbetjänte i statskontoret likställda, ett verkligt företräde i aflönings-
förmåner, dels ock för min del vill uttala eu tillförsikt om de i denna
afdelning afsedda befattningshafvares tillgodoseende på ett sätt, som jag-
tror skall bäst motsvara de berättigade kraf på högre aflöningsförmåner,
hvilka i vissa särskilda fall kunna förefinnas. Till dessa saker åter¬
kommer jag i det följande.
Oafsedt denna min uppfattning måste jag likväl förklara, att jag ej
af hvad som anförts blifvit öfvertygad om oriktigheten eller olämpligheten
af en principiell likställighet öfverhufvud i aflöningshänseende mellan vakt¬
betjänte vid ett centralt ämbetsverk, sådant som statskontoret, och vid
högskolorna. Vid en granskning af de omständigheter, som åberopats till
stöd för krafvet på bättre, och afsevärdt bättre, aflöningsförmåner för de
senare, kan jag nämligen ej undgå att göra vissa erinringar.
Otvifvelaktigt torde arbetsbördan för högskolornas vaktbetjänte under
terminerna i genomsnitt öfvergå den vaktbetjänte i de centrala ämbets¬
verken åliggande arbetsprestation. Men med knappt något enda undantag
torde dock de förras arbetstid och arbetsbörda under ferierna högst vä¬
sentligt minskas, under det arbetet för ämbetsverkens vaktbetjänte vid
motsvarande delar af året ej afsevärdt lättas, stundom rent af kan vara
tyngre än eljest.
Hvad yrkesinsikten angår, gäller det i fråga om de centrala ämbetsver¬
kens vaktbetjänte lika väl som enligt regeln beträffande högskolornas: sär¬
skilda insikter och färdigheter fordras ej för antagande. Men lika väl som
af de senare kräfves det af de förra, att de tillägna sig särskilda egenska¬
per för ett rätt handhafvande af göromålen. Därförutan komme helt visst
ämbetsverkets arbete att ansenligt lida. Att uppställa någon gradskillnad
i afseende å arten af de insikter, som härvid med fog kunna kräfvas, till¬
tror jag mig ej.
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o”97.
Helt visst torde ämbetsverkens vaktbetjänte vara i tillfälle att för¬
värfva biinkomster i högre grad än högskolornas. Att dock äfven många
af dessas vaktbetjänte hvarken under terminerna eller under ansenliga
delar af de vid pass fyra månader långa ferierna sakna möjlighet att för¬
skaffa sig dylika inkomster synes mig framgå af de lämnade meddelan¬
dena. I fråga om några af vaktbetjänte vid universitetet i Uppsala må
här anmärkas, att utöfver aflöningen särskilda i stat upptagna belopp till¬
komma dem för särskilda göromål. Så är fallet med vaktmästaren vid bo¬
taniska institutionen, som uppbär 150 kronor för städning och uppass¬
ning i föreläsningssalen, vaktmästaren vid fysiologiska institutionen, som
erhåller 200 kronor för vård af instrument och djur samt vaktmästaren
vid kansliet: akademivaktmästaren, hvilken såsom ersättning för biträde
vid konstmuseum och ritsalen åtnjuter 200 kronor.
I betraktande af hvad jag nu anfört synas mig vaktmästaraflöningarna
enligt statskontorets stat öfverhufvud taget kunna tjäna till förebild vid
bestämmande af afiöningarna för de befattningar vid universiteten och
karolinska institutet, som kunna anses närmast jämförliga med vaktmästar-
tjänsterna i statskontoret. Dessa aflöningar i statskontoret utgöra för förste
vaktmästare lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och orts-
tillägg 150 kronor, tillhopa, 1,500 kronor; för öfriga vaktmästare åter lön
700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg 150 kronor,
tillhopa 1,200 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor efter
5 år. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfven¬
som å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Dessa lönesatser anser jag böra tillämpas vid löneregleringen för nu
ifrågavarande befattningshafvare vid universiteten och karolinska institu¬
tet, naturligen med ortstillägg blott vid karolinska institutet och med
iakttagande af åtskilliga undantag, bland hvilka redan här må nämnas
preparatorer och maskinister.
Två afvikelser från dessa lönesatser, där de annars komma till till-
lämpning, anser jag mig likväl böra föreslå till fromma för vederbörande
befattningshafvare. Åtnjutande af fri bostad och bränsle för vaktmästare
i statskontoret medför en minskning i aflöningen af 250 kronor. Vid
universiteten är förmånen af fri bostad nu beräknad till 150 kronor, med
hvilket belopp den i stat uppförda lönen alltså minskas för den, som åt¬
njuter dylik förmån. Det synes mig nödvändigt att bibehålla denna be¬
räkning, enär den lönereglering, jag föreslår, annars högst afsevärdt för¬
lorar i effektivitet för så godt som alla vederbörande befattningshafvare vid
universiteten. Och denna lönereglering är så afmätt, att det vore obilligt
109
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
att genom förändrad beräkning i nyssnämnda afseende förminska dess
värde. Den står ock i ett ej olämpligt förhållande till storleken af af-
draget för statskontorets vaktmästare, om man jämför förhållandet mellan
de af mig föreslagna afdragen för professorer med bostadsförmån i Stock¬
holm och i Uppsala.
Jag anser jämväl, att den nu gällande beräkningen af omförmälda
naturaförmån bör äga bestånd äfven för dem af ifrågavarande befattnings-
hafvare vid universiteten, för hvilka jag anser andra lönesatser än de
vid statskontoret tillämpade böra komma till användning.
För vissa befattningshafvare vid karolinska institutet är ett belopp af
300 kronor af aflöningen angifvet såsom motsvarande förmånen af fri
bostad och bränsle. Här bör en jämkning ske så till vida, att, liksom
vid statskontoret, 250 kronor anses utgöra värdet af denna förmån vid
institutet.
Beloppet upptages som nämndt såsom ersättning ej blott för fri bo¬
stad utan ock för bränsle. I själfva verket lära de vaktmästare såväl vid
karolinska institutet som vid universiteten, hvilka hafva fri bostad, äfven
erhålla bränsle. Detta förhållande bör nu stadfästas genom föreskrift, att
för den, som åtnjuter fri bostad och bränsle, lönen skall minskas med 150
kronor i fråga om befattningshafvare vid universiteten. 1 fråga om aflöningen
för befattningshafvare vid karolinska institutet bör förfaras, såsom i afse¬
ende å vaktmästare vid statskontoret är föreskrifvet.
Vid angifvandet af den andra af de båda afvikelserna återkommer
jag till hvad jag nyss anfört därom, att vissa, annars med statskontorets
vaktbetjänte i hufvudsak likställda befattningshafvare vid högskolorna böra
tillerkännas ett verkligt företräde i aflöningsförmåner.
Jag finner det nämligen högst önskvärdt, att institutionernas vakt¬
mästare — det är dem det här närmast gäller — ej för ofta ombytas.
Ett sådant ombyte torde för dessa inrättningar och särskildt de vid dem
fästa lärare medföra större olägenheter än ett vaktmästarombyte inom
centralt ämbetsverk utöfvar. Såväl dylikt ämbetsverks som vederbörande
institutioners vaktmästare måste, såsom nämnts, utbildas för sitt kall inom
ämbetsverket eller institutionen. Men medan denna utbildning inom
ämbetsverken kan bibringas af medanställda vaktbetjänte, måste densamma
vid institutionerna, hvilka så godt som utan undantag blott hafva en vakt-
mästarbefattning till sitt förfogande och sinsemellan kräfva olika insikter
och färdigheter af sina biträden, meddelas vederbörande af institutions-
föreståndaren eller annan lärare. För att söka undvika, att sådant
allt för ofta skulle genom skeende ombyten af vaktbetjänte behöfva in¬
träffa har jag trott, att man lämpligen borde tilldela ifrågavarande vakt-
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
betjänte rätt till ett andra ålderstillägg å 100 kronor efter 10 års tjänst¬
göring, hvarmed komme att följa högre pensionsförmån för dem än för
vaktmästare vid statskontoret. Så mycket hellre har jag valt denna
utväg för att söka nå ändamålet, som institutionsvaktmästarna nu allmänt
åtnjuta rätt till två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera.
En särskild fråga vill jag begagna tillfället här inskjuta. Såsom redan
sagts, utgingo från början ålderstilläggen vid universitetet i Uppsala till
största delen af universitetets medel. 1 staten för universitetet är för
närvarande till ålderstillägg åt fogden med flera upptaget, förslagsvis, ett
belopp af 4,150 kronor. Likasom för fogden böra öfriga ålderstillägg,
som bestridas från detta anslag, nämligen vaktbetjäntes i allmänhet, skog¬
vaktarna inbegripna, numera utgå af det under riksstatens åttonde hufvud-
titel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg. Förslagsanslaget i universi¬
tetets stat bör då uteslutas.
Jag har äfven antydt, att nu ifrågavarande befattningshafvare vid
universiteten och karolinska institutet borde kunna i vissa särskilda fall
på annat sätt tillgodoses. Af de ingångna meddelandena rörande arten af
deras tjänstgöring och arbeten har jag fått det intrycket, att stundom
bland dem kunna finnas personer, hvilka genom intelligens och nit i sitt kall
förvärfvat sig insikter och färdigheter, som gorå dem till synnerligt värde¬
fulla biträden för vederbörande, och som medföra, att deras frånträdande-
i förtid af sina befattningar skulle vara en verklig förlust. Då detta af¬
la ånger af alldeles personliga egenskaper, synes det mig högst önskligt, att
man genom beviljande af personliga lönetillägg söker fästa dylika befatt¬
ningshafvare vid deras tjänster. Jag är lifligt öfvertygad, att Riksdagen
skall befinnas villig att, om dylika fall af Eders Kungl. Maj:t på goda
grunder framläggas till dess behjärtande, bevilja för ändamålet erforderliga
medel. Ett stöd för min öfvertygelse härutinnan har jag i den omstän¬
digheten, att Riksdagen år 1907 på framställning af Kungl. Maj:t medgaf,
att vaktmästaren och preparatorn vid mineralogisk-geologiska institutionen
vid universitetet i Uppsala A. R. Andersson må äga att från och med
den 1 januari 1908 åtnjuta ett personligt ålderstillägg å 500 kronor.
Då jag härefter öfvergår till att på de särskilda befattningarna, såvidt
sådant enligt min mening bör ske, tillämpa de nu af mig uppställda grun¬
derna för aflöning^ bestämmande, torde jag först böra påpeka — hvad för
öfrigt framgått af mitt föregående anförande -—- att aflöningen för uni-
versitetstjänsterna, med hvilka hittills arfvode varit förenadt, hädanefter
skulle komma att äga samma karaktär som aflöningen för befattningarna
vid karolinska institutet. Aflöningen bör vid dem alla fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar samt, hvad karolinska institutet angår, ortstillägg.
in
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
I
Undantag härifrån bör göras blott beträffande vaktmästaren vid musikaliska
kapellet vid Uppsala universitet, hvilken fortfarande bör åtnjuta arfvode.
Betraktar man ifrågavarande tjänstebefattningar såväl med hänsyn till
sin olika art som med afseende fäst å de nu vid dem utgående aflöningar,
kan man bland dem särskilja vissa grupper. Af de under benämningen
vaktmästare uppförda skilja sig några från de öfriga genom högre aflöning.
Dessa äro i Uppsala vaktmästaren vid kansliet, fakultetsvaktmästaren samt
ränteri- och kontorsvaktmästaren, i Lund åter kursorn och universitets-
vaktmästaren. I nu nämnda anställningar åtnjuta vaktmästaren vid kansliet
i Uppsala samt kursorn och universitets vaktmästaren i Lund hvardera
1,050 kronor — eventuell bostadsförmån eller ersättning därför nu och
vid följande löneuppgifter, där ej annat sägs, inberäknad. Ränteri- och
kontorsvaktmästaren i Uppsala har 950 kronor och fakultetsvaktmästaren
900 kronor. Samtliga hafva haft rätt till två ålderstillägg.
De yrkanden, som gjorts, och de upplysningar, som lämnats, motivera
att fortfarande bibehålla en skillnad mellan dessa vaktmästare sins emellan
och gent emot öfriga vaktmästare. Med ledning af dessa yrkanden och
upplysningar har ock professor Johansson i sitt förslag velat gifva nu
omförmälda fem vaktmästare en högre aflöning än de öfriga och såsom
en särskild grupp med den högsta föreslagna aflöningen angifvit vaktmästaren
vid kansliet i TJppsala samt kursorn och universitetsvaktmästaren i Lund.
Med anknytning härtill vill jag föreslå, att för dessa tre befattningshafvare
uppföres en begynnelseaflöning lika med förste vaktmästarens i statskontoret,
ortstillägget frånräknadt, alltså 1,350 kronor, skolande kanslivaktmästaren i
Uppsala fortfarande såsom arfvode åtnjuta 200 kronor i ersättning för biträde
vid konstmuseum m. m. I olikhet med hvad förhållandet är med första vakt¬
mästaren i statskontoret, synas de böra erhålla rätt till två ålderstillägg å
100 kronor hvartdera liksom hittills. Så till vida är deras ställning olik
en förste vaktmästares, att de ej såsom denne i regel förflyttas till sin
tjänst från en lägre aflönad befattning. För vinnande af lämpligt pen-
sionsunderlag bör lönen bestämmas till 800 kronor och tjänstgöringspen-
ningarna till 550 kronor.
Fakultetsvaktmästaren samt ränteri- och kontorsvaktmästaren i Upp¬
sala hafva haft 150, respektive 100 kronor mindre i aflöning än nyss¬
nämnda tre vaktbetjänte. Med bibehållande af denna skillnad borde de
framdeles få 1,200 respektive 1,250 kronor. Jag anser dock, att äfven
fakultetsvaktmästaren bör erhålla 1,250 kronor. Af aflöningen bör ett be¬
lopp af 800 kronor utgöra lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar. Där-
112
Katigt. May.ts Nåd, Proposition N:o 97.
jämte synas ifrågavarande två vaktmästare liksom för närvarande böra hafva
ratt till två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera.
Den stora mängden af vaktmästare vid högskolorna utgöres af sådana,
som jag i det föregående med ett gemensamt namn kallat institutions-
vaktmästare. De äro följande: vid universitetet i Uppsala: vaktmästarna vid
anatomiska, patologiska och fysiologiska institutionerna, vid institutionerna
för medicinsk och fysiologisk kemi samt för allmän och analytisk kemi, vid
fysiska, astronomiska ock meteorologiska institutionerna, vid botaniska museet
och laboratoriet, vid zoologiska museet och vid zootomiska laboratoriet samt
vid musikaliska kapellet; vid universitetet i Lund: vaktmästarna vid anato-
misk-histologiska, fysiologiska, medicinskt-kemiska och patologiskt-anatomiska
institutionerna, vid astronomiska observatoriet, vid fysiska, geologisk-minera-
logiska, kemiska och zoologiska institutionerna samt vid gamla bibliotekshuset;
vid karolinska institutet: samtliga sju vaktmästare.
Af dessa undantager jag här vaktmästaren vid musikaliska kapellet
i Uppsala. De öfriga äro samtliga sådana, som jag af förut anförda skäl
anser böra i lönehänseende likställas med vaktmästare i statskontoret, dock
med två ålderstillägg å 100 kronor i stället för blott ett. De vid universiteten
anställda åtnjuta nu allmänt, jämte ålderstillägg, 750 kronor. Undantag
härifrån utgöra de båda vaktmästarna vid zoologiska institutionen i Upp¬
sala, hvilka hvardera hafva 700 kronor. Beträffande vaktmästarna vid
karolinska institutet kan jag hänvisa till hvad om dem redan anförts.
Deras löneförmåner kunna för närvarande öfverhufvud uppskattas till
1,050 kronor, med rätt till två ålderstillägg.
För nu ifrågavarande vaktbetjänte, med undantag af vaktmästaren vid
musikaliska kapellet i Uppsala, skulle enligt mitt förslag uppföras eu aflö¬
ning af 1,050 kronor, däraf 700 kronor lön och 350 kronor tjänstgörings-
penningar. För vaktmästarna vid karolinska institutet komme härtill 150
kronor i ortstillägg. Alla skulle därjämte vara berättigade till två ålders-
tillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring. Beträffande
afdrag för fri bostad och bränsle hänvisar jag till hvad jag redan anfört.
Vaktmästaren vid musikaliska kapellet i Uppsala åtnjuter för närva¬
rande å stat, jämte boställsrum, ett arfvode af 250 kronor. För honom
har begärts en tillökning i arfvodet af 150 kronor. Jag vill tillstyrka
detta, dock att därvid det till nuvarande tjänstinnehafvaren personligen
utgående anslaget bör indragas. Ålderstillägg bör liksom hittills ej till¬
komma honom.
Likställd i aflöningsförmåner med institutionsvaktmästarna är för när¬
varande en eldare, tillika trädgårdsdräng, vid universitetet i Lund. Hans
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.
113
aflöningsförmåner böra ock nu vid omregleringen göras lika med institu¬
tions vaktmästarnas.
Portvakten vid universitetet i Uppsala åtnjuter nu i aflöning 750 kronor
med rätt till två ålders tillägg, hvartdera å 50 kronor. Jämväl denne
t]änstmneliafvares löneförmåner torde böra göras lika med institutionsvakt-
mästarnas. V äl har drätselnämnden ansett ålderstilläggen böra bibehållas
vid nuvarande belopp, men det är att märka, att detta uttalande gjorts i
anledning af framställd begäran om deras höjning till ISO kronor hvart¬
dera, och det synes mig mindre lämpligt, att endast för denne af samt-
lga betjänte hafva ålderstillägg å ett belopp af 50 kronor; ålders-
tilläggen för portvakten vid universitetet i Lund utgå nu med 100 kronor
hvartdera.
Portvakten vid universitetet i Lund har uppgifvits vara tjänstefri under
de tie sommarferiemanaderna. För honom har väl ej uttryckligen begärts
någon lönetillökning. _ Det torde dock vara skäligt att tillerkänna honom
en aflöning, ungefärligen motsvarande hvad på nio månader belöper af
den, som tillkommer portvakten vid universitetet i Uppsala. Jag föreslår
därför, att för honom, som för närvarande åtnjuter 600 kronor, uppföres
en aflöning af 800 kronor, däraf lön 550 kronor och tjänstgöringspenningar
250 kronor. Härtill komma såsom hittills två ålderstillägg å 100 kronor
hvartdera efter 5 och 10 års tjänstgöring.
För en hvar af de tvä underträdgårdsmästarna vid universitetet i Upp¬
sala är för närvarande i stat uppförd en aflöning af 950 kronor med rätt
till. två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänst¬
göring, eller samma aflöning, som ränteri- och kontorsvaktmästaren där¬
städes nu åtnjuter. Dessa sköta hvar sitt stora växthus och måste hafva
en mera speciell utbildning än vanliga trädgårdsmästare. Jag har trott,
att en förhöjning i aflöningen för dem, liksom för nyssnämnde vakt¬
mästare, till 1,250 kronor skulle vara lämpligt afpassad, med fördelning af
beloppet på lön 800 kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor och
med bibehållen rätt i afseende å ålderstillägg.
I de upplysningar, som meddelats af tillförordnade prefekten för bo¬
taniska institutionen vid universitetet i Uppsala framhålles, att de nu¬
varande trädgardsmedlijälparna därstädes för uppehållande af sina familjer
.ilo nödgade att i en allt för stor utsträckning, som inverkar hämmande
på deras arbetsprodukt vid trädgården, åtaga sig enskildt arbete på fritiden.
.an fOres vidare, att sedan gammalt under sommarens 6 månader
till medhjälparna utbetalats 1 krona 15 öre om dagen af trädgårdens an¬
slag. Detta vore ej riktigt, utan borde de få sin lön ifylld med mot¬
svarande belopp, ungefär 175 kronor för hvar, så att trädgården Unge an-
Bih. till JRilscl. Prof. 1.908. 1 Samt. 1 Afd. 74 Höft. 15
114
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.
vända nämnda belopp för sina behof. Detta finge icke räknas som löne¬
förhöjning, utan skulle komma dessutom.
Dessa trädgårds medhjälpa re hafva för närvarande å stat — förutom
ålderstillägg — G50 kronor hvardera. Jag anser, att deras aflöning nu
skäligen bör sättas till 1,000 kronor, däraf 650 kronor lön och 350 kronor
tjänstgöringspenningar, med bibehållen rätt till ålderstillägg. Särskild!
tillskott ur trädgårdens anslag till godtgörelse åt trädgårdsmedhjälparna för
arbete, som åligger dem, är en mot vanliga aflöningsregler stridande an¬
ordning, som under inga förhållanden vidare bör förekomma. Det till¬
kommer vederbörande institutionsföreståndare att tillse, det deras enskilda
arbete ej inkräktar på arten och myckenheten af deras arbetsprodukt vid
institutionen.
Jag skall nu yttra mig om aflöningsförmånerna för preparatom vid
anatomiska institutionen vid universitetet i Uppsala och vaktmästaren-prepa-
ratorn vid mineralogisk-geologiska institutionen där sammastädes, prepara-
torn vid anatomisk-histologiska institutionen vid universitetet i Tnmd samt
preparatorn vid karolinska institutet.
Af dem är för hvardera af de två förstnämnda för närvarande ordi¬
narie lönen 1,150 kronor, bostadsförmån däri inbegripen; hvardera af de
båda sistnämnda åter åtnjuter å ordinarie stat en aflöning af 1,000 kronor
utan bostadsförmån. Hänvisande till hvad i det föregående anförts rörande
preparatorn vid karolinska institutet torde jag här böra något redogöra
för de meddelanden, som lämnats i afseende å de tre öfriga nu afsedda
befattningshafvarna.
Beträffande preparatorn vid anatomiska institutionen vid universitetet
i Uppsala har upplysts, att hans arbete — förutom utförande af vakt-
mästarsysslorna å histologiska afdelningen — består i förfärdigandet och
monterandet af preparat af hvarjehanda slag för hela institutionens räk¬
ning, förfärdigandet af en del arbetsmaterial, vaxskifvor m. m. för båda
afdelningarnas behof; vidare dels förfärdigandet af väggplanscher, skiopti-
konbilder m. in. för hela institutionens räkning, dels ock förfärdigandet
af makro- och mikroskopiska teckningar, fotografier och dylikt för illu¬
strerandet af arbeten, som utgå från institutionens lärare, amanuenser och
andra vid institutionen arbetande.
I fråga om särskilda yrkesinsikter för preparatorn angifvas de vara,
jämte kunskap bland annat i metallarbete, svarfning och snickeri, god kun¬
skap i teckning och målning. De ytterligt noggranna och ofta mycket
tålamodspröfvande vetenskapliga teckningarna förutsatte färdighet i teck¬
ning med blyerts och svartkrita, i lavering, pastellmålning och i pennteck¬
ning med tusch och färger. Vidare fordras skicklighet i fotografering.
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 97. 115
Preparatorn vid anatomisk-bistologiska institutionen i Lund åligger
?itt lämna biträde vid förefallande arbeten å institutionen, särskild! att
förrätta injektionerna å dissektionsliken; att sköta macerations- och urfett-
ningsapparaterna och för öfrigt preparera skelett och uppställa desamma;
att framställa ölriga preparat för museet och undervisningen; att biträda
vid tekniska arbeten i histologi och embryologi; att verkställa fotografe¬
ringen för vetenskapliga arbeten och undervisningen, såsom skioptikon- och
stereoskopbilder, mikrofotografier, förstoringar in. in.; att teckna och måla
taflor för undervisning och vetenskaplig publikation; att göra gipsafgjut-
ningar in. in. Vederbörande institutionsföreståndare gör gällande, att pre-
paratorns arbete och ställning motsvara konservatorns vid zoologiska insti¬
tutionen.
Vidkommande vaktmästaren-preparatorn vid mineralogisk-geologiska
institutionen i Uppsala utgöres hans hufvudsakliga arbete af — utom
vaktmästargöromål — förfärdigandet af bergarts- och mineralpreparat.
Enligt hvad af vederbörande anförts utgjorde förutsättningen för en dug¬
lig preparator i främsta rummet mekaniska anlag, naturlig händighet och
öfning. Alla dessa förutsättningar ägde den nuvarande tjänstinnehafva-
ren i hög grad, och han hade äfven genom utländska studieresor satt sig¬
ill i de bästa arbetsmetoderna. Han vore allmänt ansedd såsom en af de
skickligaste, om ej den skickligaste, i sitt fack och hade erhållit högsta
pris för sina preparat vid världsutställningar i Chicago och Paris. — Jag
bär redan omförmält, att denne befattningshafvare tillerkänts ett särskild!
ålderstillägg å 500 kronor.
Hvad beträffande nu ifrågavarande fyra befattningar upplysts ger vid
handen, att eu väsentlig löneförbättring för dem är af nöden. Professor
Johansson har för dem föreslagit 1,600 kronor — 1,650 för preparatorn i
Stockholm — orfstillägg inberäknade, samt rätt till två ålderstillägg å 150
kronor hvardera. För min del anser jag, att aflöningarna böra bestämmas
till lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor samt därtill
för preparatorn vid karolinska institutet ortstillägg 150 kronor. Vidare
torde de böra berättigas till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter
5 och 10 års tjänstgöring. Med en sådan löneförbättring torde frågan om
personligt lönetillägg för preparatorn Ester Johansson få anses förfallen.
Fråga kan vara, om den nuvarande vaktmästaren-preparatorn vid
mineralogisk-geologiska institutionen i Uppsala bör, med bibehållande af
det honom år 1907 tillagda personliga ålderstillägg, få tillträda en på sätt
jag föreslagit förhöjd aflöning. Det kan anses tvifvelaktigt, om detta
tillägg satts så högt, som skedde, om hans aflöning då varit reglerad
116
Kanyl. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 97.
på nu föreslaget sätt. Jag vill dock ej tillstyrka, att några inskränkande
bestämmelser göras gent emot honom. Han är uppenbarligen af den särskilda
förtjänst, som jag i det föregående angifvit såsom med rätta påkallande
särskilda personliga förmåner.
Slutligen bär jag att skärskåda frågan om aflöningsförmånerna för
tre maskinister: en vid institutionen för allmän och analytisk kemi vid
universitetet i Uppsala, en vid universitetsbyggnaden där sammastädes och
en, kallad maskinist och eldare, vid karolinska institutet. Deras nuvarande
aflöningsförmåner utgöra respektive 1,150 kronor, 1,350 kronor och 1,000
kronor — sistnämnda belopp oberäknadt fri bostad och vedbrand, som af
befattningshafvaren åtnjutes. Maskinisten och eldaren vid karolinska in¬
stitutet äger därjämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor.
Jag vill här erinra, att aflöningen för maskinisten vid universitetsbygg¬
naden i Uppsala, hvilken aflöning förut utgått af universitetets anslag till
extra utgifter, år 1907 uppfördes å universitetets stat, och att vid bestäm¬
mande af hans aflöningsförmåner till nyss angifna belopp hänsyn togs till
det dyrtidstillägg, som senast till honom utgått med 100 kronor.
För de båda förstnämnda af nu afsedda tre befattningshafvare har af
vederbörande konsistorium föreslagits en lönetillökning med 350 kronor,
med rätt till två ålderstillägg å 150 kronor hvartdera, för den sistnämnde
är begärdt eu lön af 1,600 kronor jämte fri bostad eller hyresbidrag samt
rätt till ålderstillägg likasom hittills.
Beträffande maskinistens och eldarens vid karolinska institutet befatt¬
ning äro upplysningar lämnade i det föregående. I fråga åter om maski¬
nisten vid universitetsbyggnaden i Uppsala har af vederbörande meddelats,
att han skall, utom en del andra honom åliggande göromål, i främsta rum¬
met omhänderhafva och sköta den i universitetshuset befintliga värme¬
ledningen med därtill hörande ventilationsapparater och dessutom hafva
tillsyn öfver härvarande stora urverk, vatten-, gas- och elektriska ledningar
o. s. v. samt verkställa smärre lagningar å järn- och träarbeten. Hans
yrkesutbildning skall omfatta maskiners skötsel och vård.
Maskinistens vid institutionen för allmän och analytisk kemi åligganden
uppgifva,s vara ungefär desamma som maskinistens vid universitetsbygg¬
naden.
På grund af de lämnade upplysningarna samt med tagen hänsyn till
de kraf på föregående teknisk utbildning, som måste ställas på ifråga¬
varande befattningshafvare, anser jag aflöningen för de båda maskinisterna
vid universitetet i Uppsala lämpligen höra höjas till samma belopp, som
af mig föreslagits för preparatorerna därstädes, eller 1,500 kronor, för¬
delade i lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor. För
117
Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition No 97.
maskinisten vid karolinska institutet skulle till dessa aflöningsförmåner
komma ortstillägg 150 kronor. Två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera
efter 5 ocli 10 års tjänstgöring böra därjämte tillkomma nu omförmälda
tre befattningshafvare.
För en ny befattningshafvare, likställd med de af mig sist omförmälda,
vill jag i detta sammanhang påyrka aflöning. Vid anmälan af anslags-
behofven å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln har jag framhållit nöd¬
vändigheten af anställande af en maskinist vid fysiska institutionen vid
universitetet i Uppsala. För honom bör vid den nu ifrågasatta lönereg¬
leringen uppföras aflöningsförmåner lika med dem för de nämnda båda
maskinisterna vid Uppsala universitet.
Beträffande en klass af närmast till vaktbetjänte hörande befattnings¬
hafvare har jag ej att föreslå någon löneförbättning men vill dock i detta
sammanhang framställa ett förslag till ändring i afseende a deras aflöning.
Jag afser härvid skogvaktarna vid universitetet i Uppsala. Deras aflöning
reglerades år 1907 under tagen hänsyn till de löneförmåner, som då ut-
gingo för kronojägare. I årets statsverksproposition föreslås förbättrade
löneförmåner för dessa. Detta synes mig ej nu böra föranleda en ändring
af det under nästförflutna år för skogvaktarna fastställda aflöningsbeloppet.
Däremot torde man böra villfara ett af dem vid den gjorda regleringen
uttaladt önskemål: att pension måtte beredas dem. Deras aflöning utgår
för närvarande under namn af arfvode. I staten för universitetet i Uppsala
äro de för närvarande upptagna på följande sätt:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Naturaför¬
måner och
medel afsedda
för särskilda
ändamål
kronor
|
Allmänna
medel
kronor
|
Summa
kronor
|
|
En skogvaktare, arfvode kr. 800 och bostad
|
|
|
|
—
|
—
|
800
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
|
725
|
»
|
boställe värd:t till kr. 75
|
75
|
—
|
725
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
»
|
715
|
»
|
»
|
»
|
»
|
» 85
|
85
|
—
|
715
|
—
|
800
|
—
|
Eu
|
» »
|
»
|
730
|
»
|
»
|
»
|
»
|
» 70
|
70
|
—
|
730
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
»
|
725
|
»
|
»
|
»
|
»
|
» 75
|
75
|
—
|
725
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
»
|
800
|
»
|
bostad
|
|
|
|
—
|
—
|
800
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
»
|
730
|
»
|
boställe
|
värda
|
till kr. 70
|
70
|
—
|
730
|
—
|
800
|
—
|
En
|
» »
|
|
740
|
»
|
»
|
|
»
|
» 60
|
60
|
—
|
740
|
|
800
|
—
|
| En
|
» »
|
|
750
|
»
|
»
|
|
|
» 50
|
50
|
—
|
750
|
|
800
|
—
|
118
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
Denna aflöning bör nu ej längre benämnas arfvode utan uppföras i
staten såsom lön och tjänstgöringspenningar. Lön och värde af boställe,
om sådant tillkommer vederbörande, böra tillhopa utgöra 500 kronor’
tjänstgöringspenningarna 300 kronor. De åtnjuta nu rätt till ett ålders-
tillägg å 100 kronor efter 5 år.
De blifva alltså berättigade till pension med högst 600 kronor såsom
pensionsunderlag.
Innan jag nu lämnar en öfversiktlig sammanställning af de aflöningar,
jag sålunda föreslagit för de i afdelning III afsedda befattningshafvare,
vill jag hafva sagt, att jag i vissa fall känt någon tvekan rörande rätta
afvägande! af lönesatserna för vederbörande. Den mening kan komma att
spörjas, att de af mig föreslagna aflöningarna i enstaka fall äro för höga.
Jag har dock efter öfvervägande af alla omständigheter funnit de höj-
mngar jag föreslagit i afseende å aflöningar, som ci och för sig måste be¬
tecknas såsom blygsamma, vara fullt skäliga. A andra sidan lärer nog
beträffande några af de föreslagna nya lönesatserna framkomma det på¬
stående, att de äro för låga. Jag anser helt visst önskligt, att veder¬
börande befattningshafvare ej aflönas för knappt. Men jag vågar antaga,
synPunkteD 80111 Ddt mig vid frågans bedömande, skola befinnas
hållbara. En värdefull förmån för vederbörande bör vara den rätt till
pension, som nu beredes, låt vara att därmed följer skyldighet att betala
eu. mindre pensionsafgift. Det torde för öfrigt i och för sig vara en om¬
ständighet ej. utan betydelse härvidlag, att det hittills ej synes mött någon
egentlig svårighet att få befattningarna besatta med så dugligt, så intel¬
ligent och pålitligt folk, som i själfva verket torde erfordras för deras
uppehållande.
Slutligen bör jag ej underlåta att erinra om den löneförbättring för
innevarande, ar, som under namn af extra lönetillägg föreslagits i stats¬
verkspropositionen, och därvid man särskilt velat tillgodose vaktbetjänte.
\ id genomförandet af den föreslagna löneregleringen kommer naturligen
behofvet af dylikt extra lönetillägg för kommande år att upphöra.
De af mig nu föreslagna, nya aflöningarna samt den ökning i kostnad
de skulle medföra, inhämtas af följande
Kungl. Maj:ts Qåd. Proposition q:o 97.
119
Förslag till nya aflöningsförmåner för vaktbetjänte med liera likställda
befattningshafvare.
1 1
|
2
|
3
|
1
|
4
|
1
|
5
|
1
|
6
|
!
|
7
|
8
|
|
|
Aflöning fördelad i
|
|
|
Alderstillägg
|
Ifrågasatt
ökning i
kontant
itöfvernu
i stat
uppfördt
belopp
|
Befattningshafvare
|
Särskilda förmåner
|
Lön
|
|
Tjänst-
görings-
jenningår
|
Or Is¬
slagg
|
Summa
|
att tilläggas
lönen efter
viss tids
tjänstgöring
|
|
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
|
kronor
|
Uppsala universitet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anatomiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En preparator ....................
|
—
|
900
|
—
|
000
|
|
—
|
—
|
1,500
|
|
|
500
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
|
Patologiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Fysiologiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
700
|
|
|
|
|
|
1,050
|
|
|
300
|
|
Institutionen för medicinsk
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och fysiologisk kemi.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Institutionen för allmän och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
analytisk kemi.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 ä 100 kr. ef-
|
|
|
En vaktmästare.....................
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
700
|
—
|
350
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
1,050
|
—
|
ter resp.
och 10 år.
|
300
300
|
|
En maskinist........................
|
—
|
900
|
—
|
600
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
—
|
|
350
|
—
|
Mineralogisk-geologislca insti-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, tillika prepa¬
rator ..............................
|
|
900
|
|
600
|
|
|
|
1,500
|
|
|
350
|
—
|
Fysiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
_
|
—
|
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
En maskinist........................
|
—-
|
90C
|
—
|
600
|
_
|
—
|
|
1,600
|
—
|
|
1,600
|
—
|
Astronomiska institutionen.
En vaktmästare...................
|
|
70C
|
—
|
360
|
—
|
_
|
|
1,05C
|
—
|
|
30C
|
) —
|
120
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 97.
1
|
T ..... ^
|
1 ^
|
1
|
|
1
|
|
1 6
|
7
|
8
|
|
|
|
Aflöning
|
fördelad i
|
|
|
|
|
Ifrågasatt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Alderstillägg
att tilläggas
lönen efter
viss tids tjänst¬
göring.
|
öknin
|
g i
|
Befattmngshafvare
|
Särskilda förmåner
|
Lön
|
Tjänst-
görings-
penninga
|
Orts-
tillägg
|
Summa
|
kontant
utöfver nu
i stat
uppfördt
belopp
|
|
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
|
kronor
|
Meteorologiska institutionen.
En vaktmästare...........
|
_
|
l
70C
|
—
|
35C
|
—
|
|
|
1,05C
|
—
|
|
300
|
—
|
Botaniska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
a) Botaniska museum:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, tillika vakt-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mästare vid botaniska labo¬
ratoriet .......................
|
--'
|
-
O
|
_
|
350
|
|
|
|
1,050
|
|
|
300
|
—
|
b) Botaniska trädgården:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En underträdgårdsmästare ...
En underträdgårdsmästare ...
|
—
|
800
800
|
—
|
450
450
|
—
|
—
|
—
|
1,250
1,250
|
—
|
2 it 100 kr. efter
resp. 5 och
10 år.
|
300
300
|
—
|
En trädgårdsmedhjälpare
|
—
|
650
|
—
|
350
|
_
|
_
|
—
|
1,000
|
_
|
|
350
|
|
En trädgårdsmedhjälpare......
|
—
|
650
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
350
|
—
|
Zoologiska institutionen.
a) Zoologiska museum:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare
|
—
|
700
|
—
|
350
|
_
|
—
|
_
|
1,050
|
_
|
|
350
|
_
|
b) Zootomiska laboratoriet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare,.................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
350
|
-
|
Musikaliska kapellet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare, arfvode.........
|
Boställsrum.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
400
|
—
|
—
|
150
|
—
|
Kansliet.
En vaktmästare....................■
|
Ersättning för biträde!
vid kon-trmiseet >
och ritsalen kr. 200j
|
800
|
—
|
550
|
|
—
|
|
1,550
|
|
2 å 100 kr. efter
* resp. 5 och
|
300
|
—
|
En fakultetsvaktmästare .........
|
—
|
800
|
|
450
|
|
—
|
|
1,250
|
|
350
|
_
|
En portvakt ........................
|
—
|
700
|
|
350
|
|
—
|
|
1,050
|
|
10 år.
|
300
|
—
|
Drätselverket.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En skogvaktare.....................
|
Bostad.
|
500
|
|
300
|
|
—
|
|
800
|
|
|
_
|
|
En d:o .....................<
|
Boställe värderadt till\
kronor 75: —. /
|
425
|
|
300
|
|
—
|
|
800
|
|
.1 it 100 kr. efter
5 år.
|
—
|
|
En d:o .....................<
|
Boställe, värderadt!
till kronor 85: —./
|
416
|
|
300-
|
|
—
|
|
800
|
|
|
—
|
|
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
121
Aflöning fördelad i
Befattningshafvare
|
Särskilda förmåner
|
En skogvaktare.................
|
/Boställe, värderad t\
\ till kronor 70: —./
|
En d:o ................
En d:o
|
/Boställe, värderadt/
\ till kronor 75:—./
Bostad.
|
En eko ................
|
/Boställe, värderadt/
\ till kronor 70: —./
|
En eko
|
/Boställe, värderad t/
S till kronor 60: —./
|
En eko
En ränteri- och kontorsvakt-
mästare ..............
|
/Boställe, värd erad tj
/ till kronor 50: —./
|
En maskinist vid universitets¬
byggnaden ............
|
|
Alun* För en hvar af nu om-
förmälda befattningshafvare vid
Uppsala universitet, som i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad och
bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, lönen minskas
med 150 kronor årligen, vakt¬
mästaren vid musikaliska ka¬
pellet och skogvaktarna härvid
undantagna.
|
|
Lunds universitet.
|
|
Anatomisk-histologiska in¬
stitutionen.
|
|
En preparator .....................
|
—L
|
En vaktmästare å anatomiska
afdelningen............
|
—_
|
Fysiologiska institutionen.
|
!
|
Medicinskt-lcemiska insh-
|
|
tutionen.
|
|
En vaktmästare....................
|
—
|
Lön
kronor
Tjänst-
görings-
penningar
kronor
430
425
500
430
440
450
800
900
900
700
700
700
300
300
300
300
300
300
450
600
600
350
350
350
Orts-
tillägg
kronor
Summa
kronor
800
800
800
800
800
800
1,250
1,500
1,500
1,050
1,050
1,050
Älderstillägg
att tilläggas
lönen efter viss
tids tjänst¬
göring
8
Ifrågasatt
ökning i
kontant
utöfver nu
i stat
uppfördt
belopp
kronor
1 it 100 kr.
efter 5 år.
2 k 100 kr. efter
resp. 5 och
10 år.
2 it 100 kr. efter
resp. 5 och
10 år.
300
150
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 74 Haft.
500
300
300
300
16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
1
|
2
|
3
|
|
1 «
|
|
5
|
|
6
|
7
|
8
|
|
|
Aflöning fördelad i
|
|
|
Alderstillägg
|
Ifrågasatt
ökning i
kontant
utöfver nu
i stat
uppfördt
belopp
kronor
|
Befattningshafvare
|
Särskilda förmåner
|
Lön
kronor
|
Tjänst-
görings-
penningar
kronor
|
Orts-
tiilägg
kronor
|
Summa
kronor
|
att tilläggas
lönen efter viss
tids tjänst¬
göring
|
Patologislä-anatomiska in¬
stitutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Astronomiska observatoriet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare ....................
|
—
|
700
|
—
|
360
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Fysiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
360
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Geologisk-mineralogiska in¬
stitutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
360
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Kemiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare ..........
|
|
700
|
|
350
|
|
|
|
1,050
|
|
2å 100 kr. efter
• resp. 5 och
10 år.
|
300
|
|
Zoologiska institutionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare.....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Gamla bibliotekshuset.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare....................
|
—
|
700
|
—
|
350
|
—
|
—
|
—
|
1,050
|
—
|
|
300
|
—
|
Kansliet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En vaktmästare (kursor).........
|
—
|
800
|
—
|
650
|
—
|
—
|
—
|
1,350
|
—
|
|
300
|
—
|
Räntekammaren.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En universitetsvaktmästare......
|
—
|
800
|
—
|
550
|
—
|
—
|
—
|
1,350
|
—
|
|
300
|
—
|
En eldare, som tillika är träd¬
gårdsdräng ....................
|
__
|
700
|
_
|
350
|
_
|
|
|
1,050
|
|
|
300
|
_
|
En portvakt i universitetshuset
|
—
|
550
|
—
|
250
|
—
|
—
|
—
|
800
|
—
|
|
200
|
—
|
Anm. För en hvar af om-
förmälda befattningshafvare vid
Lunds universitet, som isådan
egenskap åtnjuter fri bostad och
bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, lönen minskas
med 150 kronor årligen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
|
|
|
Kun'ä, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
123
8
Aflöning fördelad i
Befattningshafvare
Särskilda förmåner
Lön
kronor
Tjänst-
görings-
penningar
kronor
Orts-
tillägg
kronor
Summa
kronor
Älderstillägg
att tilläggas
lönen efter viss
tids tjänst¬
göring
Ifrågasatt
ökning i
kontant
utöfver nu
i stat
uppfördt
belopp
kronor
Karolinska mediko-
kirurgiska institutet.
En preparator ...................
En vaktmästare vid fysiologiska
institutionen ....................
En vaktmästare vid histologiska
institutionen .....................
En vaktmästare vid patologisk¬
anatomiska institutionen......
En vaktmästare vid anatomiska
institutionen ....................
En vaktmästare vid kemiska
institutionen .....................
En vaktmästare vid bakterio¬
logiska institutionen............
En vaktmästare vid serafimer-
lasarettets kliniska labora¬
torium ..............................
En maskinist och eldare.........
Anm. För en hvar af om-
malda befattningshafvare vid
karolinska institutet, som iså¬
dan egenskap åtnjuter fri bostad
och bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej
utgå äfvensom å lönen afdragas
100 kronor årligen.
900
700
700
700
700
700
700
700
900
600
350
350
350
350
350
350
350
600
150
150
150
150
150
150
150
150
150
1,650
1,200
1,200
1,200
1,200
1,200
1,200
1,200
1,650
2,å 100 kr. efter
resp. 5 och
10 år.
650
450
450
450
450
450
150
150
650
Jag vill påpeka, att jag i den sålunda föreslagna staten för veder¬
börande vaktbetjänte med flera upptagit en hvar af karolinska institutets
vaktmästare — af hvilka, såsom den först lämnade öfversikten öfver deras
nuvarande löneförmåner utvisade, ej alla i stat angifvits såsom fästa vid
vissa institutioner — såsom anställd vid eu särskild anstalt, i öfverens¬
stämmelse med hvad som innehålles i nådiga bref den 7 juni 1901 och den
13 juni 1902 angående älderstillägg åt dem.
124
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N;o 97.
vi. o sina cl ev no, n i? n (*•» it t
för lönn- oummorna ar de för vederbörande befattningshafvare för närvarande
regleringen, i gtat uppförda beloppen å ena samt de nu af mig föreslagna beloppen å
andra sidan äro för de särskilda högskolorna följande:
universitetet i Uppsala
universitetet i Lund.....
karolinska institutet.....
Nu Enligt förslaget
kronor 27,565: — 36,815: —
» 11,950: — 16,550: —
» 7,850:— 11,700: —
Den uppkommande ökningen skulle alltså blifva:
för universitetet i Uppsala....................................................... kronor 9 250
» universitetet i Lund .................................. » 4*600
» karolinska institutet.............................................................. » 3*850
Summa kronor 17,700
)epeTefenT' . På Srund af hvad>g sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kung!-
hemställan. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
citt Medgifva och bestämma, att i staterna för universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, med därtill hörande
särskilda föreskrifter, skola, med ändring af härutinnan nu gällande be¬
stämmelser, för de befattningshafvare, som upptagas i nyss angifna, af mig
framlagda förslag, uppföras de för dem i samma förslag intagna aftönings-
förmåner.
Sefiämme°iser För. åtnjutande af löneförmåner enligt den nya staten för statskontoret
för de nya blefvo vissa villkor och bestämmelser uppställda, på sätt inhämtas af Riks-
r£r;:rda-ens skrifvelse den 14 maj 1907 n:r 131, angående denna nya stat samt
nådig kungörelse den 18 oktober 1907. Jag anser, att motsvarande villkor
och föreskrifter böra fastställas för rätt att komma i åtnjutande af de i
afdelningarna I, II och III af mig angifna nya lönebestämmelserna. Vissa
jämkningar och tillägg synas dock härvid böra göras, af hvilka nå,gra böra
här påpekas.
Först är att märka, att, såsom jag nämnt, flera professorer inom de
medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet tillika äro innehafvare
af läkarbefattningar vid sjukvårdsinrättningar. Önskvärdheten och nöd¬
vändigheten af dessa tjänsteföreningar har jag redan betonat — i några
fall har hänsyn till dem tagits vid förslagen till lönesatser. I vissa fall
äro de föreskrifna i vederbörande, af Kungl. Maj:t fastställda stadgar. Äf¬
ven i andra fall kunna de vara af omständigheterna påkallade. I fråga
om nämnda medicine professorsbefattningar måste således undantag göras
125
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
från förbudet att med vederbörande befattning förena annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat.
I afseende å föreskrifterna angående rätt att åtnjuta ålderstillägg bör
iakttagas hvad jag påpekat i fråga om rätt för professor att härvid be¬
räkna tjänstgöringstid i extra ordinarie professur; likaså hvad jag erin¬
rat om rätt för nuvarande innehafvare!! af extra ordinarie professuren i
anatomi vid universitetet i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom pro¬
sektor att vid eventuellt öfvertagande af den nya prosektorsbefattningen
därstädes beräkna sin extra ordinarie professorat änstgöring för åtnjutande
af rätt till ålderstillägg i prosektorstjänsten.
Med hänsyn till gällande bestämmelser om ferier vid högskolorna
erfordras i allmänhet ej föreskrift om semester. Genom nådigt bref den
30 november 1876 har sex veckors årlig semester tillförsäkrats de vid
universitetens kansli, drätselverk och bibliotek anställda tjänstemän, därest
sådant utan särskild kostnad för vederbörande universitet kan ske. Mot¬
svarande föreskrift torde nu böra införas bland villkor och bestämmelser
för de nya lönernas åtnjutande, i hvad angår vid dessa universitetsinstitu¬
tioner anställda befattningshafvare, som komma i åtnjutande af dem.
Vid universiteten existerar eu rätt till tjänst- och nådår, då befatt¬
ningshafvare aflider. Ändring härutinnan torde icke kunna ske nu utan
först i sammanhang med ordnande af pensionsförhållandena för den aflidnes
änka och oförsörjda barn. Emellertid böra vederbörande förpliktas att
underkasta sig ändring i eller upphäfvande af nämnda rätt, enligt därom
i behörig ordning fastställda bestämmelser.
En afvikelse från vanliga bestämmelser om löneförmåners frånträdande
finnes ock i fråga om vissa med boställe försedda tjänstemän. Denna af¬
vikelse bör kvarstå.
Vidare böra sekreterarna vid universiteten förklaras skyldiga att afstå
från dem hittills tillkommande rätt till andel i inskrifningspenningar äfven¬
som föreskrift meddelas rörande upphörande af förmånerna af vissa famnar
ved, besittningsrätt till akademisk åkerlott, ersättning för humlegårdslott
samt afkastning af ängsmark in natura eller vederlag därför.
För åtnjutande af de i de under afdelningarna I, II och III framlagda
förslag upptagna aflöningsförmåner för i förslagen angifna befattningar
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet böra så¬
lunda gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen:
a) att innehafvare af sådan befattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändring i nämnda högskolors organisation eller
verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad samt i sådant hän-
126
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.
seende äfvensom, därest vissa en högskola nu tillhörande göromål öfver-
flyttas på annan högskola, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänste¬
ställning och den aflöning han innehar, i enlighet med nya eller föränd¬
rade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål, eller, efter
Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra vid annan högskola;
b) att icke med någon af nu ifrågavarande ordinarie befattningar vid
universiteten och karolinska institutet må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat, dock att professorsbefattningar inom de
medicinska fakulteterna och vid institutet må med annan tjänst af nämnd
beskaffenhet vara förenade, när dylik förening är i vederbörande af Kungl.
Maj:t fastställda stadgar föreskrifven eller medgifven, eller Kungl. Maj:t
i särskilda fall annars finner skäl därtill gifva lof;
c) att ej med någon af nu ifrågavarande befattningar må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsomTaktie¬
bolag registrera dt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej
kanslern för rikets universitet uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hederligt för tjänstgöringen vid vederbörande högskola, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
d) att tjänstgöringspenningar eller arfvode ej må uppbäras af tjänstin-
nehafvare under honom beviljad tjänstledighet, utan skola för denna tid
utgå till den, som uppehåller befattningen, där ej, hvad arfvode beträffar,
annorlunda varder af Kungl. Maj:t bestämdt;
e) att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen samt, vid karolinska institutet, ortstillägget, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller fullgörande af särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så, mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppe¬
hållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
f) att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvar
under han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
g) att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänst¬
göring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af univer¬
sitetskanslern pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej kanslern finner skäligt låta honom upp¬
bära något- däraf;
127
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
h) att. vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af
semester tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att mottaga förord¬
nande till högre befattning vid vederbörande högskola, i förstnämnda fall
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
jämte det tillskott, som kan vara vederbörligen stadgadt, men i senare
fallet på sätt därom under k) sägs;
i) att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöj¬
ningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blif-
vit. uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen, hvarjämte skall iakttagas, dels att professor för åtnjutande
af den förhöjning af lönen, som för honom är medgifven, äger tillgodo¬
räkna sig den tid, han innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid
universiteten eller karolinska institutet, dels ock att, därest den nuvarande
innehafvaren af extra ordinarie professorsbefattningen i anatomi vid uni¬
versitetet i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor öfvergår
till den nya prosektorsbefattningen inom därvarande medicinska fakultet,
han må för åtnjutande af förhöjning af lönen, som nu är sagd, tillgodoföra
sig den tid, han innehaft nämnda extra ordinarie professorsbefattning;
j) att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berätti¬
gar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
k) att bibliotekarierna vid universitetens bibliotek samt de vid uni¬
versitetens kansli och drätselverk fast anställda tjänstemän må äga åt¬
njuta en och en half månads semester årligen, när, utan kostnad för det
allmänna, sådant af vederbörande rektor pröfvas kunna ske utan hinder
för göromålens behöriga gång;
l) att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af vederbörande rektor bestäm¬
mes, begagna sig af semester;
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
m) att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledi¬
gande eller dödsfall själfva iönen, äfvensom ortstillägget, skall utgå till
månadens slut, nu gällande rätt till tjänst- och nådår oförkränkt samt utan
rubbning af gällande föreskrifter om afträdande af boställsförmån, skolande
dock vederbörande befattningshafvare vara underkastad de ändrade bestäm¬
melser i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda;
n) att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom, med
särskilt stadgadt undantag för professuren i nervsjukdomar vid karolinska
institutet, i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag an¬
gående civila tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya
lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
o) att den, som tillträder de nya aflöningsförmånerna, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; dock att akademisekreterare
omedelbarligen vid tillträde af dessa förmåner är skyldig afstå från honom
hittills tillkommande rätt till andel i inskrifningspenningar, äfvensom^ att
de åtskilliga af nu ifrågavarande befattningshafvare tillkommande förmåner
af vissa famnar ved samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersätt¬
ning för humlegårdslott vid universitetet i Uppsala sa ock afkastningen af
ängslott i Kannick in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund
vid vederbörandes tillträde af de nya aflöningsförmånerna skola upphöra.
Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad som skett i fråga om
statskontoret, böra meddelas bestämmelser angående öfvergång till de nya
aflöningsförmånerna.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl.
Maj: t måtte föreslå Riksdagen att
dels godkänna de villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits för
åtnjutande af de i de under af delningar na I, Il och III framlagda förslag
upptagna aflöningsförmåner för i förslagen angifna befattningar vid uni¬
versiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet;
dels ock förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1909 tillträder nu af sedd befattning vid universiteten eller karolin¬
ska institutet, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och
bestämmelser, än äfven att de förutvarande innehafvare af dylika befatt¬
ningar, hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja under¬
kasta- sig den- nya- aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
129
IV.
Om do cents tip endierna.
En bland de båda frågor, som uttryckligen anvisades såsom föremål
för universitetskominitténs uppdrag, var den om docentinstitutionen. Kom¬
mittén har ock omsorgsfullt utredt de i afseende å denna institution före¬
kommande olika spörsmål samt dels i afgifna förslag till statuter för uni¬
versiteten och stadgar för karolinska mediko-kirurgiska institutet intagit
bestämmelser rörande docenters anställande m. m., dels aflämnat särskilda
betänkanden och förslag angående docentstipendier och vikariatsarfvoden
vid såväl universiteten som institutet.
För en rätt uppfattning af docentinstitutionen ansåg kommittén nödigt
att lämna en historisk framställning rörande denna institutions uppkomst
och utveckling. Delande kommitténs mening om vikten af att känna insti¬
tutionens historiska förutsättningar för att kunna rätt bedöma de kraf
rörande dess ombildning m. m., som framkommit, och som jag här har
att i vissa afseenden beakta, tillåter jag mig för närmare kunskap härom
hänvisa till kommitténs framställning, sid. 131—140, i det följande endast
lämnande några antydningar i dessa delar.
Denna kommitténs framställning rör sig, af skäl som framgå såväl af
hvad jag förut yttrat som af hvad i det följande anföres, till ganska stor
del äfven om adj u nktsinstitu donen.
Såsom af kommitténs framställning inhämtas, är själfva docentinstitu¬
tionen vid våra universitet ej af nytt datum. Kommittén anmärker, att
densamma framvuxit ur den i universitetens konstitutioner gifna bestäm¬
melse, att genom promotion förvärfvad akademisk grad gaf rättighet att
vid universitetet såväl offentligen disputera som enskildt undervisa, efter
erhållet samtycke af dekanus och fakultet. Så småningom gjordes rättig¬
heten att vid universitetet docera beroende af formlig anställning såsom
docent, medelst förordnande af kanslern efter föregången pröfning af veder¬
börande fakultet, huruvida den till anställning ifrågasatte ägde erforderlig
skicklighet och behof af hans anställande förefanns.
Såsom ordinarie tjänstemän voro docenterna ingalunda att anse. Och
några särskildt för dem afsedda aflöningsförmåner tillkommo först långt
fram i tiden. Detta skedde, då vid Riksdagen åren 1850—1851 för hvar¬
dera universitetet beviljades sex docentstipendier, hvardera å 500 riks¬
daler, hvilket belopp vid Riksdagen åren 1865—1866 höjdes till 750 riks-
Bih. till Rikad. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 17
Historik.
Universitets-
kommittén.
130
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
daler. Ändring härutinnan ägde rum först i sammanhang med adjunkts-
mstitutionens ombildning, då antalet och beloppet af stipendier höjdes samt
eu skillnad uppställdes mellan »fasta» och »rörliga» docentstipendier.
Intill dess denna ombildning vidtogs, hade docenterna spelat en jäm¬
förelsevis underordnad roll, änskönt deras uppgifter af ålder ansetts vara
desamma som de, hvilka tillkommit adjunkterna. Men vid denna ombild-
ning inträdde en väsentlig, förändring i afseende å docenternas ställning.
Jag har nämnt, hurusom vid adjunkturernas indragning den del af deras
uPPSlft> som innebar att vid universitetet kvarhålla yngre framstående för¬
mågor, anförtroddes åt docenter försedda med stipendier. Det är docen¬
terna, som i regel måste inträda vid behof af vikarier för professorerna,
och docentkåren lämnar i allmänhet efterträdare åt professorerna. Deras
ställning har blifvit allt betydelsefullare i ju större utsträckning de sedan
dess måst anlitas för undervisningens behöriga uppehållande.
Kommittén framhåller, att liksom högskolorna på sin tid hade eu
adj unktsf råga, hvars lösning länge tog uppmärksamheten i anspråk, hade
nu sa småningom uppstått en docentfråga, hvars lösning äfven den er-
bjöde stora svårigheter.
Kommittén finner det sått, hvarpå docentinstitutionen fullgjort sin del
af de uppgifter, som vore högskolorna anförtrodda, rättfärdiga ett för denna
institution i det hela fördelaktigt omdöme, och den hade icke gäckat de
förhoppningar,, som man vid nämnda omläggning af universitetens lärar¬
kårer frodde sig kunna hysa om dess förmåga att öfvertaga de uppgifter,
?irika rdltt-l.1S hufvudsakligen ålegat adjunkterna. Men kommittén har
tillika funnit, att den rörlighet i anseende till personerna, som enligt den
ursprungliga planen varit ett utmärkande drag för docentinstitutionen, nu-
Äera, eJ 1 .samma, grad inginge i uppfattningen af en docents ställning.
Man hade ej tillräckligt beaktat, att då docentinstitutionen tjänade syften,
TdTnfålg-\h? de tl ö°doseende, densamma måste vara permanent, men
att dåra! ej följde, att docenterna vore innehafvare af fasta platser. In¬
stitutionen hade kommit att lida af det missförhållandet, att docenterna
för länge kvarstode i sådan egenskap. Grunden därtill hade man säker¬
ligen att ytterst, söka i ett förbiseende däraf, att docentur icke i och för
sig medförde några som helst befogade anspråk på lön och vidare be¬
fordran vid högskolan.
Men äfven om docenturen till sin natur hvarken vore eller borde
vara en. med lön utrustad stadigvarande befattning, vore det å andra
sidan visst, att det arbete, som docenterna i högskolans tjänst utförde,
borde skäligen ersattas. För lösningen af de spörsmål, som docentinsti¬
tutionen erbjode, vore denna synpunkt af största vikt. Underkännandet af
131
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
löneanspråk, som grundades på docentanställningen såsom sådan, finge
icke drifvas därhän, att jämväl krafven på full godtgörelse för förrättadt
arbete afvisades. Docenterna hade haft fog för klagan i sistberörda af¬
seende. Docentinstitutionens afskaffande hade kommittén ej kunnat skrifva
på sitt program. Det hade föreslagits, att docenterna skulle ersättas af
fast anställda, men lågt aflönade assistenter till det antal, som undervis¬
ningen och vikariatsförordnandena oundgängligen kräfde. Realiserandet
af denna plan skulle innebära, att därmed i själfva verket under en annan
benämning återinfördes de forna adjunkturerna, och utvecklingen kornme
att röra sig i cirkel. En assistentinrättning, så beskaffad som nyss vore
nämndt, skulle lida af samma inneboende konstruktionsfel som fordom
adjunktsinrättningen, och samma olägenheter, som visade sig förenade
med den senare, skulle helt säkert ej länge dröja att framträda såsom eu
följd af den förra. Kommitténs förslag ginge tvärtom ut på att bibehålla
och söka, så vidt lagbestämmelser det förmådde, fast grunda docentinstitu¬
tionen på de principer, som 1877 års universitetsreform fastställde. De
föreslagna bestämmelserna angående docenters anställande och docentsti¬
pendierna fullföljde särskild! detta syfte. Samtidigt hade kommittén velat
genom de förändringar, som vidtagits i nämnda afseenden, verka därhän,
att docentkåren kvalitativt höjdes; och tillika hade genom de nya stad-
gandena rörande docenternas åligganden universiteten satts i tillfälle att
af docentkåren draga större gagn.
Jämte universitetskommitténs betänkande har jag i denna afdelning
att taga i betraktande dels de däröfver afgifna, förut omförmälda yttrandena
dels under år 1906 gjorda ansökningar af docentkårerna vid universiteten
i Uppsala och Lund med däröfver af vederbörande fakulteter, sektioner
och konsistorier samt kanslern afgifna yttranden dels de sakkunniges ut¬
redning och förslag rörande docentstipendier, hvilken utredning och för¬
slag grundats på infordrade yttranden af vederbörande, dels aiigifna ut¬
låtanden af universitetsmyndigheterna öfver nämnda utredning och förslag
dels ock karolinska institutets lärarkollegii bland riksdagspetita gjorda
framställning om anslag till docentstipendier, hvaröfver kanslern den 1
oktober 1907 afgifvit underdånigt utlåtande.
I likhet med de sakkunnige vill jag för öfversiktlighetens skull be¬
handla frågan om docentstipendierna styckad i tre punkter, innehållande
följande spörsmål: A) antal docentstipendier och deras fördelning i fasta
och rörliga, B) docentstipendiernas storlek samt C) tiden för docentstipen¬
diernas åtnjutande m. m.
Öfriga
yttranden
frågan.
132
1876 års
Riksdag.
1877 års
Riksdag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
A) Antal docentstipendier och deras fördelning i fasta och rörliga.
Den nuvarande docentstipendieinrättningens första organisation här¬
leder sig, som nämndt, från slutet på 1870-talet. Vid 1876 års Riksdag
framlades af Kungl. Maj:t förslag till ombildning af adjunkturer och för¬
stärkning af lärarkrafterna vid universiteten m. m. Riksdagen biföll dock
ej detta förslag, anseende att för adjunkturernas ombildning en fullständig
plan borde framläggas i afseende å deras ersättande på annat bättre sätt.
Riksdagen framlade själf i skrifvelse den 11 maj 1876 angående regle-
ringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel grunder för°en
sådan plan, innehållande, bland annat, att i stället för de bestående ad-
junkturerna skulle inrättas dels fasta och tillfälliga professorsbeställningar
dels docentstipendier, likaledes fördelade i fasta för de examensämnen,
där behofvet företrädesvis så påkallade, och rörliga — med hvilket uttryck
enligt hvad Riksdagens skrifvelse angaf, afsåga sådana, som, icke fästa
vid vissa läroämnen, vore tillgängliga, då lämplig sökande därtill anmälde
sig, utan afseende på hvilken vetenskap han tillhörde. Vidare skulle do¬
centstipendiet utdelas för allenast tre år, men kunna under vissa förut¬
sättningar få bibehållas ytterligare under högst tre år.
Följande de af Riksdagen angifna grunder föreläde vederbörande de¬
partementschef år 1877 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven under
riksstatens åttonde hufvudtitel en plan till omorganisation, som, af Kungl.
Maj:t framlagd för Riksdagen, ledde till adjunktsinstitutionens ombildning,
på sätt nämndt är. Den del af denna plan, som angick docentstipen¬
dierna, skall jag här i korthet beröra.
Planens framläggande hade föregåtts af en utredning från universi¬
tetens sida af deras behof i omförmälda afseende.
Enligt hvad vederbörande statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
utvisar, hade från universitetens sida fasta docentstipendier begärts till
följande antal. Universitetet Universitetet
i Uppsala i Lund ^
för teologiska fakulteten ......................................................... 2 _
» juridiska fakulteten............................................................ 2 2
» filosofiska fakultetens humanistiska sektion 12 6
» filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskaplio-a
sektion ................................................................................... 3 3
summa 19 11
De medicinska fakulteterna hade äfven begärt anslag till docentstipen¬
dier, hvarvid dock fakulteten i Lund erinrat, att vederbörligen kvalifi¬
cerade personer endast undantagsvis kunde vara* hågade att mot den ringa
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
ersättning ett docentstipendium erbjöde ingå i universitetets tjänst. Kans¬
lern föreslog ej heller något docentstipendium för dessa fakulteter.
Hvad angår det för humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala begärda stora antalet af stipendier, må an¬
märkas, att det afsåg, att för hvarje ordinarie professur — enligt sektio¬
nens förslag skulle alla professurer inom densamma vara ordinarie —
skulle finnas en docentstipendiat.
Enligt departementschefens af Kungl. Maj:t gillade förslag skulle föl¬
jande fasta docentstipendier, å 1,500 kronor hvartdera, inrättas:
Universitetet Universitetet
i Uppsala i Lund
för teologiska fakulteten ......................................................... 1 —
» juridiska fakulteten ........................................................... 2 1
» humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten ...... 4 4
» matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filoso¬
fiska fakulteten.................................................... 3_2
summa 10 7
På sätt i departementschefens anförande angifves, skulle, sedan be-
räkneliga tillgångar tagits i anspråk för upprättande af extra ordinarie
professurer, fasta docentstipendier m. m., öfverskott för hvartdera uni¬
versitetet förefinnas, nämligen vid universitetet i Uppsala 9,500 kronor och
vid universitetet i Lund 6,750 kronor. Med dessa öfverskott skulle ut¬
vägar beredas till upprättande af tillfälliga professorsbeställningar och
rörliga docentstipendier.
Innehafvare af docentstipendier, såväl de fasta som de rörliga, skulle
i allmänhet och där ej särskilda förhållanden föranledde undantag nämnas
för eu tid af tre år. Efter denna tids förlopp skulle stipendiets åtnjutande
kunna förlängas med ett, två eller högst tre år, med villkor att stipendiaten
under tiden antingen genom utgifna vetenskapliga skrifter eller genom
meddelad offentlig undervisning visat sig däraf förtjänt.
Riksdagen beviljade å ordinarie stat de för ändamålet af Kung]. Maj:t
begärda belopp, att, jämte andra redan å sådan stat uppförda medel, an¬
vändas till aflöning åt fast anställda akademiska lärare och stipendier åt
docenter i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den framlagda planen, med
iakttagande därvid, bland annat, att af anslagsmedlen högst 9,500 kronor
vid Uppsala universitet och högst 6,750 kronor vid Lunds universitet finge
användas för tillfälliga professorsbeställningar och rörliga docentstipendier.
I den skrifvelse den 24 maj 1877, hvari Riksdagen anmälde sina be¬
slut i omförmälda hänseenden, yttrade Riksdagen vidare, bland annat, att
134
Nådiga
brefven
dm 1 juni
1877.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
Riksdagen funnit det af den i statsrådsprotokollet meddelade redogörelsen
för vederbörandes yttranden framgå, att vid teologiska fakulteten i Uppsala
förefunnes behof af ytterligare ett fast docentstipendium, utöfver hvad af
Kungl. Maj:t afsetts. Riksdagen ansåg, att Kungl. Maj:t kunde af förut¬
nämnda öfverskott anvisa ett dylikt stipendium för denna fakultet. Be¬
träffande de för de båda universiteten angifna öfverskottsbeloppen fann
Riksdagen i öfrigt dem vara väl knappa för upprättande af såväl tillfäl¬
liga professorsbefattningar som rörliga docentstipendier. Riksdagen på¬
pekade därför^ att desamma borde i främsta rummet afses för docentsti¬
pendier, hvaraf behofvet otvifvelaktigt vore mest framträdande.
Den 1 juni 1877 anmäldes Riksdagens skrifvelse för Kungl. Maj:t.
Därvid beslöts, bland annat, inrättandet vid Uppsala universitet af 11 fasta
och 5 rörliga docentstipendier, dessa sistnämnda å 1,200 kronor hvartdera,
och vid Lunds universitet af 7 fasta och 5 rörliga docentstipendier, de
senare likaledes å 1,200 kronor hvartdera. De fasta docentstipendierna
fördelades på fakulteter och sektioner på sätt departementschefen föresla¬
git, dock att i enlighet med Riksdagens uttalande teologiska fakulteten
tilldelades 2 stipendier i stället för ett.
Af de vid vissa fakulteter eller sektioner fästa docentstipendier skulle
afses:
vid universitetet i Uppsala:
inom teologiska fakulteten:
1 för den teoretiska linjen,
1 för den praktiska linjen;
inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:
1 för de filosofiska vetenskaperna,
1 för de historiska vetenskaperna,
1 för klassiska språk,
1 för nyare språk;
inom filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:
1 för de matematiska vetenskaperna,
1 för de kemiska vetenskaperna,
1 för de naturhistoriska vetenskaperna;
vid universitetet i Lund:
inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:
1 för de filosofiska vetenskaperna,
1 för de historiska vetenskaperna.
135
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
1 för klassiska språk,
1 för nyare språk;
inom. filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:
1 för de matematiska vetenskaperna,
1 för öfriga sektionen tillhörande ämnen.
• t Forufnga fasta d°centstipendier meddelades ej någon särskild föreskrift
i aiseenae a ämne.
Beträffande tiden för åtnjutande af docentstipendium fastställdes de
af departementschefen föreslagna, i det föregående angifna bestämmelser.
Under arens lopp hafva yrkanden upprepade gånger framkommit från sedermera i„-
mversiteten, afseende att flera docentstipendier borde inrättas På a;-,vj'äUade docent-
skild» framställningar af Kungl. M»j:t hafva ock efterhand anslag beviljats
för inrättande af sammanlagdt 4 docentstipendier vid hvartdera universi-
tetet. 0 Jag skall i korthet redogöra härför.
År 1889 beviljade Riksdagen anslag till ett docentstipendium vid
“ båda medicinska fakulteterna, ett vid humanistiska sek-
i Lund f M fiska bikul teten i l ppsala samt ett vid teologiska fakulteten
fcr7ärkaSSSiS.'lr 1896 ‘mk0m «* *** ^stipendium
. T!1] , eU. fö1: bly oämnet kyrkohistoria afsedt fast docentstipendium
mom teologiska fakulteten i Lppsala anslog Riksdagen medel år 1900
Slutligen beviljade Riksdagen år 1901 anslag för inrättande vid hvart-
stipenSum1Sltetet ^ >'tterllgar(! ett för gruppen nyare språk afsedt docent-
iu l)G- nrTa!’?Ilde fafta id?centstipendierna vid universiteten fördela sio-
alltså pa fakulteter och sektioner sålunda: ®
teologiska fakulteten ..............................
juridiska fakulteten.................................
medicinska fakulteten...............................
filosofiska fakultetens humanistiska sektion
filosofiska fakultetens matematisk-natur¬
vetenskapliga sektion ...........................
Uppsala
3
2
1
6
Lund
1
2
1
5
'a uni-
TT.. ..nr. , „ Summa 15 11
versitetet iLk°mma ^ ° rÖrliga docentstipendierna för hvartder
ris /n b^obnska institutet inrättades ej docentstipendier vid den tid, Docentstipen-
da dylika till afsevärdt antal och å högre belopp än förut tillkomma vid“if™'
insti¬
tutet.
Universilets-
Jcommittén.
186 Kängl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
universiteten. Först år 1889 beviljade Riksdagen, med anledning af Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet, 2,000 kronor till 2 rörliga stipendier vid institutet,
hvartdera å 1,000 kronor. Af den skrifvelse den 15 maj 1889, hvarige¬
nom Riksdagen anmälde detta, framgick, att Riksdagen väl i allmänhet
farm det vara af mindre vikt att inrätta docentstipendier vid karolinska
institutet, men erkände, att fall funnes, då befintligheten af docentstipen¬
dier i väsentlig mån skulle bidraga till att vid institutet fästa unga veten¬
skapsmän, hvilkas insikter och skicklighet eljest skulle gå förlorade för
institutet. Riksdagen synes hafva utgått från, att docentstipendier vid
karolinska institutet kunde vara behöfliga för en eller annan mera teore¬
tisk specialitet.
Den 18 april 1890 meddelade Kungl. Maj: t bestämmelser rörande
dessa stipendier. Därvid föreskrefs, bland annat, att stipendierna icke
skulle vara fästa vid vissa ämnen, men att vid deras tillsättande i första
rummet hänsyn borde tagas därtill, att genom dem undervisning bereddes i
sådana ämnen eller grenar af ämnen, för hvilka ej förut vid institutet någon
aflönad lärare funnes, men i hvilken särskild undervisning ansåges nödig.
Universitetskommittén framlade ej något bestämdt förslag i fråga om
antalet nya stipendier. Det bästa sättet att genom stipendier betrygga
docentinstitutionen vore gifvetvis, yttrar kommittén, att till hvarje ordi¬
narie lärarbefattning knyta ett docentstipendium. Af ekonomiska skäl
kunde emellertid en sådan betydande ökning af stipendierna ej ifråga¬
sättas. Den vore ej heller strängt taget nödvändig, då många ämnen,
särskildt inom de tre högre fakulteterna, stode hvarandra så nära, att de,
sammanförda i grupper, kunde gemensamt representeras af ett stipendium.
Den närmare utredningen om behöfliga nya stipendier eller deras fördel¬
ning på ämnen eller ämnesgrupper borde ankomma på vederbörande
fakulteter och sektioner, som bäst kände behofvet, hvar och en inom sitt
område. Kommittén föreslog, att antalet docentstipendier borde såväl vid
universiteten som vid karolinska institutet ökas med ledning af en dylik
utredning.
Ett annat af kommitténs förslag torde jag böra här omförmäla, näm¬
ligen att skillnaden mellan fasta och rörliga docentstipendier måtte upp-
häfvas på det sätt, att både de stipendier, som hädanefter inrättades, och
de redan förefintliga rörliga fästes vid viss fakultet eller sektion. Såsom
skäl härför åberopade kommittén i främsta rummet hufvudsynpunkten för
stipendieinrättningen: behofvet af tillgång på personer lämpliga att vika¬
riera och biträda vid undervisningen. Då ett afgörande härutinnan endast
kunde träffas på grundvalen af förhållandena inom hvarje särskild fakultet
187
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
eller sektion för sig, bjöde konsekvensen, att stipendierna vore fästa vid
viss fakultet eller sektion. Dessutom åberopar kommittén svårigheten att
efter rättvisa grunder tillsätta ett rörligt docentstipendium, enär det
därvid gällde att med hänsyn till graden af ådagalagda vetenskapliga
förtjänster jämföra docenter i vidt skilda vetenskapsgrenar. Ancienniteten
blefve vid sådant förhållande ej sällan den förnämsta tillsättningsgrunden.
T de yttranden, som afgåfvos öfver kommitténs framlagda förslag och
betänkanden angående universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet, kom ej frågan om det behöfliga antalet nya stipendier mera all¬
mänt att belysas. Den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala
uttalade emellertid, att 4 nya stipendier vore af nöden för densamma,
hvarjämte därvarande filosofiska fakultet, som förfogade öfver 9 stipen¬
dier, i skrifvelse den 11 september 1902 förklarade sig finna 22 fasta
stipendier vara för fakulteten i dess helhet erforderliga, nämligen dels
för humanistiska sektionen: 1 för teoretisk filosofi, 1 för praktisk filosofi,
1 för estetik samt litteratur- och konsthistoria, 1 för historia, 1 för stats¬
kunskap, 1 för latin, 1 för grekiska, 1 för nordiska språk, 1 för german¬
ska språk, 1 för romanska språk, 1 för semitiska spåk och 1 gemensamt
för slaviska språk och sanskrit med jämförande in doeuropeisk språkforsk¬
ning, tillhopa 12, dels för matematisk-naturvetenskapliga sektionen: 1 för
matematik, 1 för fysik, 1 för kemi, 2 för gruppen astronomi, mekanik
och meteorologi, 1 för geologi och mineralogi, 1 för botanik och 1 för
zoologi, tillhopa 8, och dels för fakultetens båda sektioner 2 gemensamma,
däraf det ena för det för båda sektionerna gemensamma ämnet geografi
och det andra för sådana ämnen, för hvilkas medtagande i examina sär-
skiidt nådigt medgifvande i hvarje fall erfordrades. Vidare förordade det
större akademiska konsistoriet i Lund en ökning af stipendieantalet. Lärar¬
kollegiet vid karolinska institutet vitsordade behofvet af flera docentstipendier,
men kunde, med hänsyn till den sväfvande frågan om undervisningens
ordnande, ej uppgifva behofvets storlek.
Universitetskommitténs förslag i afseende å upphörande af skillnaden
mellan fasta och rörliga docentstipendier lämnades utan anmärkning.
Bestämda yrkanden på nya docentstipendier äfven för andra än nyss¬
nämnda båda universitetsafdelningar — medicinska fakulteten och huma¬
nistiska sektionen i Uppsala — hafva emellertid sedermera framkommit.
Man kan säga, att två från docenter vid universiteten i Uppsala och Lund
i början af år 1906 ingifna underdåniga ansökningar gifvit närmaste
anledningen till att frågan om en ökning af docentstipendiernas antal nu
trängt sig fram.
Bih. till Riksd, Prot. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft.
Yttranden
öfver univer¬
sitetskommit¬
téns förslag.
Docenternas
ansökning
år 1906.
18
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Den 10 januari 1906 inlämnades en af 63 docenter vid universitetet
i Uppsala gjord underdånig framställning, hvari, bland annat, påyrkades
ökning af antalet docentstipendier samt höjning af stiperidiebeloppet m. m.
Denna framställning är delvis riktad mot universitetskommitténs ut¬
talanden och uppfattningar rörande docentinstitutionen, hvilka synts sö¬
kandena ej gifva tillräckligt erkännande åt dennas betydelse.
Sökandena finna, att kommittén anser docentinstitutionens och docent¬
stipendiernas viktigaste uppgift vara att förse professorerna med vikarier
och biträden. Till belysande af denna uppfattning åberopa sökandena
den, som på sin tid uttalats af humanistiska sektionen i Uppsala och an-
föres i det större akademiska konsistoriets därstädes utlåtande den 25
augusti 1876, då frågan om den blifvande nya docentinstitutionens orga¬
nisation var under behandling. I sektionen hade nämligen framhållits, att
docentstipendierna skulle afse att fylla tre behof: det första vore att till¬
handahålla medel, genom hvilka tillfälle kunde beredas unga män att under
några år efter afslutade examensstudier uppehålla sig vid universitetet för
att både genom strängare vetenskapliga studier och genom undervisning
förvärfva sig de djupare vetenskapliga insikter och den högre lärarskicklig-
het, som vid universiteten och elementarläroverkens högre afdelningar samt
i allmänhet vid alla högre undervisningsanstalter vore behöfliga. Det andra
behof, till hvars afhjälpande docentstipendierna företrädesvis kunde tjäna
såsom medel, vore det af yngre akademiska lärare, som med säkerhet
kunde påräknas för den enskilda och mer elementära undervisningen vid
universiteten. Härtill komme det tredje, visserligen mera tillfälliga, men
icke desto mindre oafvisliga behofvet af säkert tillgängliga vikarier. Be-
hofvet af biträde åt professorerna vid ledningen af de vetenskapliga öf-
ningarna vore ock påtagligt.
För att ytterligare i någon mån belysa frågan huru mycken för
universitetsundervisningens jämna gång nödvändig undervisning, som för
närvarande vid Uppsala universitet bedrefves af docenter, meddelades i
docenternas omförmälda framställning följande uppgifter: Enligt student¬
katalogen hade höstterminen 1904—höstterminen 1905 följande antal do¬
center med här uppgifven tjänstgöring varit därstädes anställda:
h. t. 1904 t. t. 1905 h.t. 1905
Hela antalet anställda docenter................................. 69 • 67 69
Antalet fördeladt efter olika tjänstgöring:
1) förordnade som vikarier för ordinarie lärare... 6 8 6
2) eljest meddelande undervisning genom kurser,
föreläsningar eller som biträden vid seminarie-
öfningar........................................................................ 31 30 36
139
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
däraf med docentstipendium............................. 13 15 14
» utan » 18 15 22
3) endast meddelande »enskild undervisning»...... 14 15 14
4) tjänstlediga.................................................................. 18 14 13
Några af dem, som endast meddelade enskild undervisning eller vore
tjänstlediga, vore ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller uppehölle
professurer utom Uppsala.
Af hvad sålunda anförts framginge enligt sökandenas åsikt med full
tydlighet, att för närvarande docenternas uppgift vore ej blott att vara
vikarier eller endast biträda vid af professor ledd undervisningskurs, utan
att de äfven i vidsträckt mån toges i anspråk såsom ledare af själfstän-
diga, ständigt återkommande kurser och alltså därvid fyllde permanenta
lärarbehof.
■ Under åberopande att docentinstitutionens betydelse äfven i framtiden
torde blifva lika eller större såväl på grund af det ökade kraf på akade¬
miska arbetskrafter, som följde af de allt starkare framträdande yrkandena
på en mera omfattande handledning af de studerande i och för studie¬
tidens förkortning, som på grund af vetenskapernas alltjämt fortgående
specialisering och utveckling, påyrkade sökandena en förökning i de fasta
docentstipendiernas antal, nämligen för den teologiska fakulteten en för¬
ökning till 4 stycken och för den filosofiska till 23 stycken. Den först¬
nämnda förökningen motiveras därmed, att för närvarande på 8 examens-
ämnen komme 3 fasta stipendier, hvaraf 2 vore bundna vid bestämda
ämnen, så att 6 ämnen vore tillgodosedda tillsammans endast med 1 sti¬
pendium. Yrkandet beträffande den filosofiska fakulteten utgör ett upp¬
tagande af samma fakultets nyss omförmälda uttalande endast med den
ändring, att, i stället för 1 stipendium för ämnet germanska språk, 1 sti¬
pendium skulle inrättas för engelska språket och 1 för tyska språket såsom
en följd af att professuren i germanska språk under tiden på liknande sätt
uppdelats.
Sökandena anhöllo vidare, att de rörliga docentstipendierna måtte bibe¬
hållas till minst samma antal som nu. Ett slopande af dessa stipendier skulle
i hög grad verka hämmande på nya vetenskapsriktningar, då deras utöfvare
bland docenterna aldrig skulle kunna påräkna något ekonomiskt understöd
i form af docentstipendier. Såsom ytterligare skäl för dessa stipendiers
bibehållande åberopas, att åtminstone för flera vetenskaper förefinnes ett
behof att hafva flera docenter, och att vid vikariat stipendierna af sti¬
pendiaterna behållas och inräknas i vikariatsarfvodet, vid hvilket för¬
hållande stipendierna ej, såsom afsetts, komma att utgöra ett bidrag till
ersättning för en del för undervisningens jämna gång nödvändig under-
Yttranden
öfver
docenternas
ansökningar.
140 Kungl. Maj it s Nåd. Proposition No 97.
visning i form af propedeutisk^ kurser, praktiska öfningar och biträde vid
laborationer.
Skulle de af universitetskommittén framhållna svårigheterna att jäm¬
föra sökande tillhörande olika fakulteter och sektioner anses oöfvervinne-
liga, anhöllo sökandena, att de rörliga stipendierna måtte blifva bundna
vid fakultet eller sektion, men rörliga inom dessa.
I en den 6 april 1906 ingifven underdånig skrift förklarade sig do¬
centföreningen vid universitetet i Lund instämma i Uppsaladocenternas
uttalanden.
I de yttranden, som af vederbörande universitetsmyndigheter afgåfvos,
yrkades -—• på sätt af de sakkunniges utredning närmare inhämtas — vid
universitetet i Uppsala, delvis med vidhållande af förut uttalade önskemål:
för teologiska fakulteten 2 eller, om detta icke kunde bifallas, 1 nytt sti¬
pendium, för juridiska fakulteten 1 nytt stipendium, för medicinska fa¬
kulteten 4 nya stipendier och för filosofiska fakulteten, i enlighet med
docenternas förslag, 14 nya stipendier. Det större konsistoriet, som vits¬
ordade, att en afprutning af det sålunda begärda antalet nya fasta sti¬
pendier ej syntes möjlig, begärde alltså en förhöjning af dessa stipendier
till ett antal af 36.
Beträffande de rörliga docentstipendierna förordade allenast den teo¬
logiska fakulteten, att de gjordes rörliga blott inom respektive fakulteter
och sektioner, under det att juridiska fakulteten och den filosofiska fakul¬
tetens båda sektioner uttryckligen uttalade sig för, att de såsom hittills
skulle vara rörliga mellan fakulteter och sektioner. Den senare uppfattningen
biträddes äfven af större akademiska konsistoriet, som därvid bl. a. yttrade:
»Dessa stipendier anse petitionärerna vara af en synnerlig vikt, ty äfven om
antalet fasta stipendier ökas till det begärda, kommer dock alltid att finnas
ett behof att vid universitetet fasthålla dels docenter, hvilkas ämnen äro
sådana, att vid dem icke äro fastade stipendier, dels docenter, hvilka, ehuru
synnerligen värdefulla för universitetet, likväl icke kunna blifva stipendiater,
emedan dylik i samma ämne redan finnes. Dessa skäl synas konsistoriet talande,
och vill konsistoriet äfven i den punkten tillstyrka petitionen. Men för
det afsedda syftet synes det nödvändigt, att stipendierna liksom hittills
blifva rörliga mellan de olika fakulteterna och ej blott inom dem, emedan
det ju eljest lätt kan hända, att en fakultet icke kan utdela sitt stipendium,
medan samtidigt en annan fakultet har behof af flera».
I de afgifna yttrandena från universitetsmyndigheterna i Lund be¬
gärde teologiska fakulteten, att 1 nytt stipendium för densamma måtte
inrättas, medan juridiska fakulteten förklarade, att från dess sida intet
vore att erinra mot bifall till docenternas ansökningar — dock att, om
* 141
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
de rörliga docentstipendierna gjordes till fasta, ett af dem borde förbe¬
hållas juridiska fakulteten — och medicinska fakulteten blott uttalade sig
angående stipendiebeloppen.
Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund åter föreslog, att för
den humanistiska sektionen måtte anslås minst 8 fasta docentstipendier,
nämligen 1 för de klassiska språken, 2 för de nyare språken, 1 för de nor¬
diska språken, 1 för historia, 1 för ämnesgruppen statskunskap och geo¬
grafi, 1 för de filosofiska vetenskaperna samt 1 för de estetiska vetenska¬
perna; att för matematisk-naturvetenskapliga sektionen måtte anslås minst
4 fasta docentstipendier, nämligen 1 för matematik och astronomi, 1 för
fysik och mekanik, 1 för kemi och geologi samt 1 för zoologi och botanik;
samt att 4 endast inom fakulteteten men utan afseende på sektion rörliga
docentstipendier måtte anslås jämte de förutvarande för samtliga fakulteter
befintliga. Två ledamöter af fakulteten ansågo, att för matematisk-natur¬
vetenskapliga sektionen borde anslås 6 docentstipendier, 1 för fysik, 1
för geologi och mineralogi, 2 för gruppen matematik, mekanik och astro¬
nomi samt 2 för gruppen kemi, botanik och zoologi; och en ledamot på¬
yrkade likaledes 6 stipendier, af hvilka 2 för gruppen matematik, mekanik
och astronomi, 2 för gruppen fysik, kemi, geologi och mineralogi samt 2
för gruppen botanik och zoologi.
Det större akademiska konsistoriet instämde i hvad sålunda af fakul¬
teterna föreslagits. Därjämte uttalade konsistoriet den mening, att de
nuvarande rörliga docentstipendierna borde bibehållas vid sitt antal af 5
och fortfarande vara rörliga för att motverka den ojämnhet, som eljest
kunde uppstå för de olika vetenskaperna, och äfven med hänsyn därtill,
att docentantalet inom de särskilda fakulteterna och sektionerna vore
mycket växlande.
Kanslern för rikets universitet afgaf den 15 december 1906 under¬
dånigt utlåtande öfver nu ifrågavarande ansökningar. Han förklarade
sig därvid anse det vara angeläget, att docentstipendium funnes för hvarje
undervisningsämne eller åtminstone för hvarje grupp af närbesläktade
ämnen, och uttalade den mening, att hvad i sådant hänseende föreslagits
af de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund icke torde
öfverskrida behofvet. Då vidare en hel del ämnen vore gränsämnen mellan
dylika grupper, ansåg han, att äfven rörliga docentstipendier borde fort¬
farande finnas till nu befintligt antal. Behof af sådana kunde äfven af
andra skäl stundom uppstå; och någon omöjlighet att på lämpligt sätt
verkställa utdelningen af desamma torde lika litet som hittills behöfva
uppkomma. För sin del anslöte kanslern sig till den meningen, att dessa
stipendier borde såsom hittills vara rörliga inom alla fakulteter, då näm-
142 ■
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
ligen en sådan anordning medgåfve en större frihet vid stipendiernas ut¬
delande. Med denna uppfattning följde, att han icke ville tillstyrka bi¬
fall till det utaf vissa akademiska myndigheter i Lund framställda för¬
slaget därom, att fyra af de ifrågavarande nya stipendierna skulle fästas
vid filosofiska fakulteten, men göras rörliga inom denna. Det syntes
lämpligast, att äfven dessa stipendier erhölle egenskap af fullt fasta do¬
centstipendier.
Af de sakkun- De upplysningar, som af de sakkunnige från vederbörande universitets-
"fÄt-myndigheter infordrats, innebära, såvidt nu förevarande fråga angår, huf-
gar. vudsakligen ett hänvisande till hvad förut af dem andragits. Två saker
äro dock här att nämna. Medicinska fakulteten i Lund erinrade om det
stora antal läroämnen fakulteten omfattade och de medicinska vetenskapernas
fortgående specialisering. Fakulteten ansåg därför, att ytterligare 1 fast
docentstipendium vore af behofvet påkalladt. Den matematisk-naturveten-
skapliga sektionens af filosofiska fakulteten i Lund majoritet höll före,
att antalet vid sektionen fästa stipendier borde vara minst 6: 2 för gruppen
matematik, astronomi och mekanik, 2 för gruppen fysik, kemi och geologi
med mineralogi och 2 för gruppen botanik och zoologi. Två ledamöter
hade förklarat sig jämväl anse, att vid sektionen borde vara fästa minst
6 docentstipendier, dock borde fördelningen vara den, att 2 stipendier
komrne på gruppen matematik, astronomi och mekanik, 2 på gruppen
kemi, botanik och zoologi, 1 stipendium på fysik och 1 på geologi med
mineralogi. Slutligen hade en ledamot förklarat sig anse önskvärdast, om
1 docentstipendium kunde fästas vid hvarje af sektionens hufvudämnen,
men om detta ej kunde ske, att antalet af de vid sektionen fästa docent¬
stipendier vore minst 4, nämligen 1 för gruppen matematik och astronomi,
1 för gruppen fysik och mekanik, 1 för gruppen kemi och geologi med
mineralogi och 1 för gruppen botanik och zoologi.
De sakkunniges Då de sakkunnige för egen del till behandling upptaga nu förevarande
förslag, fyrjga, erjnra c[e till en början om och återge vissa i yttrandena öfver uni-
versitetskommitténs betänkande förekommande uttalanden om docentinsti¬
tutionens fullkomliga oumbärlighet, i hvilka uttalanden framhålles ej blott
dess betydelse för rekryteringen af professorsplatserna och tillhandahål¬
lande af vikarier för professorerna utan ock den verksamma hjälp de
lämna vid undervisningen. Så anförde humanistiska sektionen af filosofiska
fakulteten i Uppsala bland annat:
»De större och större fordringar, som i våra dagar ställas på studiernas
planmässiga ledning och underlättande för studenterna, kunna icke uppfyllas
utan verksam hjälp af docenter. För sådana ändamål behöfvas regelbundet
143
Kungl. Majits Nåd. Proposition No 97.
återkommande elementära kurser i en del hufvudpartier eller en del hjälp-
vetenskaper för de olika ämnena, och dessa kurser kunna professorerna
själfva icke bestrida utan att låta den högre undervisningen stå tillbaka.
Äfven i denna högre undervisning behöfvas för öfrigt mycket väl insatser
af docenterna, så hastigt som vetenskapernas utvidgning och fördjupning,
hvar inom sitt område, nu fortgå. Hela utvecklingen af universitetens
arbetssätt går sålunda i den riktning, att det för dem mer än någonsin
blifvit af största vikt, att tillgång tinnes till goda docenter.»
»Det framhålles ock», yttra de sakkunnige själfva, »från alla håll så¬
som en angelägenhet af största vikt, att docentkårens existens och rekry¬
tering med bästa krafter underlättas, samtidigt som det betonas, att förut¬
sättningarna härför på senare tid kännbart minskats. Såsom en synnerligen
viktig, härtill medverkande orsak har allmänt framhållits den ekonomiskt
otillfredsställande ställning, som universiteten kunna erbjuda sina docenter,
särskildt i jämförelse med de utsikter, som på andra lefnadsbanor för när¬
varande öppna sig för en ung man med kunskaper och duglighet.
»Då nu docentstipendierna äro afsedda att vara det fasta ekonomiska
underlag, universiteten hafva att erbjuda sina docenter, är det naturligt,
att man framför allt i eu förbättring af dessa har sökt medlet till de
ekonomiska missförhållandenas afhjälpande.
»Universitetskommittén har framhållit, att de år 1877 fastställda do¬
centstipendiernas antal redan från början ansågs vid universiteten vara
synnerligen knappt tilltaget och ej obetydligt understeg de anspråk, som
från de akademiska myndigheternas sida framställts. Kommittén betonar
jämväl, att antalet blef knappare än som från början kunde förutses, i det
att genom adjunkturernas ombildning till professurer med själfständigt
målsmanskap för hvar sitt ämne behofvet af docenter och docentstipendier
ökats i ungefär samma grad, som förhållandet skulle blifvit, om dessa
professorsämbeten varit ordinarie i stället för extra ordinarie; kommittén
anför äfven siffror, som till fullo ådagalägga det faktum, att långt ifrån
alla docenter, som tagas i anspråk för vikariat, äro stipendierade.
»Det synes ej vara utan betydelse att erinra sig dessa förhållanden,
då man går att bedöma den ökning i docentstipendiernas antal, som af
de akademiska myndigheterna begärts. Det begärda antalet öfverstiger
nämligen ej obetydligt det nu befintliga; vid närmare granskning visar det
sig likvisst näppeligen öfverdrifvet stort.
»Så har man ingenstädes inom de tre första fakulteterna ansett sig
böra i förslaget tillämpa den från flera håll förordade grundsatsen att till
hvarje ordinarie lärarbefattning knyta ett docentstipendium. Det ifråga-
144
Kung]. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
sätta antalet docentstipendier stannar öfverallt inom dessa fakulteter långt
bakom läroämnenas antal.
»Äfven i filosofiska fakulteten, där på grund af läroämnenas mängd
och delvis starkt olikartade beskaffenhet behofvet framträder störst, har
man uppenbarligen vid båda universiteten låtit sig angeläget vara att söka
genom ämnenas gruppering omkring ett mindre antal stipendier nedbringa
antalet af de senare. Belysande synes i detta afseende vara att för Upp¬
sala humanistiska sektion, där antalet begärda stipendier är störst, siffran
af de åt sektionen begärda stipendierna — 13 stycken — blott med 1
stipendium öfverstiger det antal — 12 stycken — som sektionen redan
1876 fann vara för sig behöfligt, och som både af det större konsistoriet
och af kanslersämbetet då förordades.»
Ovisshet i fråga om det erforderliga antalet stipendier syntes enligt
de sakkunniges mening blott behöfva råda rörande den matematisk-natur-
vetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten i Lund. I afseende därå
stanna de sakkunnige emellertid vid yrkandet på 4 nya stipendier.
Redan den omständigheten, att icke hvarje läroämne i förslagen till¬
mätts sitt eget docentstipendium, utan att äfven enligt dem flerstädes ett
stipendium skulle vara bundet vid en ämnes-grupp, syntes utgöra ett starkt
skäl för bibehållandet af rörliga docentstipendier vid sidan af de fasta.
Förhållanden läte nämligen lätt tänka sig, då inom en och samma grupp
behofvet af flera stipendier än de för gruppen tillgängliga kunde göra sig
mycket starkt gällande, och då tillgång till rörliga stipendier på den grund
kunde vara synnerligen maktpåliggande. Likaledes kunde äfven inom ett
och samma ämne behofvet af mer än ett stipendium understundom tänkas
blifva kännbart. Härtill komme slutligen, att de rörliga stipendierna med-
gåfve att tillgodose inom grupperna icke representerade vetenskaper och
vetenskapsgrenar. Då härvid behofvet inom de särskilda fakulteterna vid
olika tidpunkter torde kunna ställa sig rätt olika, torde den nuvarande
friare organisationen, där stipendierna i fråga vore rörliga mellan fakul¬
teter och sektioner, vara att föredraga framför att, såsom ifrågasatt blifvit,
binda hvart stipendium vid sin fakultet eller sektion. Bibehållandet af de
rörliga stipendiernas nuvarande beskaffenhet i detta hänseende hade ock
af flertalet myndigheter, som senast häröfver yttrat sig, bland annat af
såväl Uppsala som Lunds större konsistorier och universitetskanslern, blifvit
förordadt.
På grund af hvad de sakkunnige anfört förordade de alltså inrättande
af följande antal nya fasta docentstipendier:
vid Uppsala universitet: 21, hvaraf 2 för teologiska, 1 för juridiska,
4 för medicinska samt 14 för filosofiska fakulteten;
145
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
vid Lunds universitet: 11, hvaraf 1 för teologiska, 1 för medicinska
och 9 för filosofiska fakulteten.
Tillika borde vid båda universiteten de rörliga stipendierna bibehållas
vid sitt nuvarande antal, 5 vid hvardera universitetet.
I det af professor Kallenberg vid de sakkunniges utredningar och
förslag fogade särskilda yttrande vidrörde Kallenberg bland annat frågan särskilda
om antalet docentstipendier. Han anmärkte, att den proportion mellan vttrande-
antalet docentstipendier vid hvardera universitetet, som nu bestode, skulle
väsentligen rubbas genom det af de sakkunnige framlagda förslaget. Här¬
vid vore väl intet att erinra, då de sakkunnige för hvardera universitetet
tillstyrkt den ökning, som fakulteterna och sektionerna påyrkat. Såsom
representant för Lunds universitet ville Kallenberg emellertid framhålla,
att fakulteter och sektioner i Lund efter hans mening ådagalagt en öfver¬
drifven ängslan för att begära mer än hvad som måste anses såsom det
absoluta minimum — i vissa fall syntes man till och med hafva stannat
under detta minimum.
Vid nådig remiss af de sakkunniges förslag äskades ej uttryckligen .JUra£denk
yttranden från universiteten rörande docentinstitutionsfrågan. Ur de af- kunniges Sför-
gifna yttrandena är här blott att anteckna, det medicinska fakulteten slas-
i Lund framhöll, att dess begäran om ett nytt fast docentstipendium borde
anses såsom ett absolut minimum, hvilket vore lätt att inse däraf, att
fakulteten för närvarande hade tolf professurer och endast ett docentsti¬
pendium, att enahanda mening uttalades af filosofiska fakulteten beträffande
de för densamma begärda stipendierna, hvarjämte där gjordes anmärkning
beträffande den för Lunds universitet ofördelaktiga relationen i det ifråga¬
satta antalet docentstipendier vid de båda universiteten, samt att det större
konsistoriet i Lund erinrat, att i de år 1906 gjorda framställningarna
angående ökande af docentstipendiernas antal upptagits endast det mini¬
mum, som vid dåvarande förhållanden ansetts oundgängligen behöfvas.
svi|§I de sakkunniges framställningar förekommer intet förslag • angående Doetnutipt*-
docentstipendier vid karolinska institutet. På en af de sakkunnige fram- dkarunska
ställd förfrågan hade af institutets lärarkollegium hänvisats till institutets institutet.
riksdagspetita år 1907.
I den skrifvelse den 5 september 1907, däri dessa framlades, yttrade
lärarkollegiet i fråga om behofvet af nya docentstipendier bland annat
följande.
En jämförelse med förhållandena vid de båda universiteten gåfve vid
handen, att karolinska institutet med afseende å såväl docentstipendiernas
Bill. till Iliksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. -iV
Departements¬
chefens
yttrande.
146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
antal som deras belopp blifvit i vida mindre grad tillgodosedt än univer¬
siteten. Behofvet af en ökning i anslaget till docentstipendier hade också
länge varit kännbart vid institutet. Yngre lofvande vetenskapsidkare skulle
därigenom kunna i större utsträckning än hittills fästas vid institutet och
genom där meddelad undervisning komplettera den undervisning, som läm¬
nades af de ordinarie lärarna. Likaså skulle tillgången till kompetenta
vikarier att vid förefallande behof uppehålla de ordinarie lärarnas tjänst¬
göring ökas. Från båda dessa synpunkter vore en förstärkning af docent-
institutionen särskildt önskvärd beträffande de teoretiska ämnesgrupperna.
4 nya stipendier ansåge lärarrådet vara af nöden. Af dessa borde 2 vara
afsedda företrädesvis för docenter i de teoretiska ämnena, och de 2 öfriga
tillsättas utan särskild företrädesrätt för vissa ämnen.
I förutnämnda skrifvelse den 1 oktober 1907 angående institutets
riksdagspetita tillstyrkte universitetskanslern framställning till Riksdagen
om beviljande af anslag för de begärda nya docentstipendierna samt yttrade,
att behofvet af dessa vore obestridligt särskildt med hänsyn till nödvändig¬
heten att äga tillgång till vikarier med nödig vetenskaplig utbildning. De
två redan befintliga rörliga docentstipendierna kunde i regel ej påräknas,
då det gällde att vid institutet fästa för vikarieförordnanden särskildt
kvalificerade personer. Bestämmelserna i afseende å dem lade nämligen
hinder i vägen härför. Också hade det gång på gång inträffat, att lärar¬
kollegiet, i afsaknad af medel att bereda särskild ersättning i form af
docentstipendier, sett sig ur stånd att vid institutet fästa yngre fram¬
stående förmågor, af hvilkas arbete institutet eljest kunnat under längre
tid draga fördel.
Det synes mig otvifvelaktigt, att det nuvarande antalet docentstipendier
bör rätt afsevärdt ökas. Jag behöfver ej närmare angifva skälen härför,
då de från olika håll och från olika, synpunkter starkt framhållits i det
föregående. Hvart för sig och tagna tillsammans utgöra de ett kraftigt
stöd för yrkandet, att nya docentstipendier måtte inrättas.
Den mening har uttalats, att ett docentstipendium borde finnas för
hvarje undervisningsämne, och denna mening synes hafva lagts till grund
för yrkandet om nya docentstipendier för filosofiska fakulteten i Uppsala.
Det kunde visserligen af flera anledningar vara önskligt, att denna princip
komme till användning. Det torde dock vara att gå för långt att på den¬
samma grunda förslag om nya docentstipendiers tillskapande. Den har ej
heller tagits till utgångspunkt för de framkomna förslagen om nya docent¬
stipendier för de så kallade högre fakulteterna, för hvilka det också ej
147
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
varit vanligt eller nu påyrkats, att stipendierna skulle bindas vid vissa
ämnen. Anledningen härtill har varit den, att flera af dessas ämnen stå i
ett så nära samband med hvarandra, att det ej ansetts vara af nöden, att för
hvarje särskild! ämne funnes ett särskild! stipendium. Mig synes, att ett
likartadt betraktelsesätt i afsevärd grad kan göras gällande beträffande den
filosofiska fakulteten. Grupper kunna äfven där urskiljas, hvilkas ämnen
ej stå längre från hvarandra än hvardera af de öfriga, fakulteternas ämnen
i allmänhet taget.
Jag skall nu fakultetsvis angifva, i hvilken mån man enligt min
åsikt kan och bör tillmötesgå de uppställda anspråken på nya docent¬
stipendier.
Hvad de teologiska fakulteterna beträffar synes mig för hvardera ett
nytt docentstipendium böra inrättas. Mer är ej heller begärdt för teo¬
logiska fakulteten i Lund, som då skulle komma att få 2 docentstipendier.
Det synes mig så mycket mindre skäl att ifrågasätta större ökning, än
jag nu nämnt, för teologiska fakulteten i Uppsala, som densamma själf
endast alternativt begärt 2 nya stipendier och fakulteten i allt fall med
en tillökning nu af ett stipendium komme att förfoga öfver 4 stipendier,
oafsedt ett genom enskild donation inrättadt.
Hvad de juridiska fakulteterna angår vill jag tillstyrka, att för Uppsala-
fakulteten, på sätt begärts, inrättas ett nytt; fakulteten finge då 3 stipendier.
Juridiska fakulteten i Lund har ej uttryckligen begärt något nytt sti¬
pendium, och sådant är ej heller af de sakkunnige föreslaget. Att fakul¬
teten dock känt behofvet af ytterligare ett stipendium, jämte det nu den¬
samma tillagda, framgår af dess önskan, att, därest de rörliga stipendierna
blefve bundna vid de särskilda fakulteterna, åtminstone ett sådant blefve
fakulteten förbehållet. Då jag, såsom det följande visar, ej vill tillstyrka
de rörliga stipendiernas förvandling till fasta, kunde jag visserligen synas
sakna anledning att föreslå inrättande af ett nytt docentstipendium för
fakulteten. Men då fakultetens nämnda önskan synes innebära en förut¬
sättning, att ett rörligt stipendium skulle vara att påräkna till fakul¬
tetens förfogande, men någon sådan anteciperad placering af dessa sti¬
pendier ej synes mig lämplig, har jag ansett mig böra föreslå, att ett nytt
fast docentstipendium inrättas för fakulteten. Vid mitt förslag härutinnan
har jag fäst mig vid det af professor Kallenberg, såsom en bland de sak¬
kunnige, gjorda af mig omförmälda särskilda uttalande.
De medicinska fakulteterna äga för närvarande till sitt förfogande
hvar sitt docentstipendium. För fakulteten i Uppsala hafva nu begärts 4
nya stipendier, för fakulteten i Lund 1. Fakulteten i Uppsala har till
stöd för sitt yrkande härom särskildt åberopat den nya medicinska studie-
148
Kungl. Majdts Nåd. Proposition N:o 97.
och examensanordningen. Man torde dock böra afvakta, att den nya an¬
ordningen någon tid får verka, innan man tillfullo kan bedöma det häraf
möjligen härflytande behofvet af ökadt antal docentstipendier. Någon
ökning nu torde emellertid vara skälig. Jag anser, att för Uppsala medi¬
cinska fakultet böra inrättas 2, för Lunds medicinska fakultet 1 nytt docent¬
stipendium.
Jag kommer nu till de humanistiska sektionerna af vederbörande
filosofiska fakulteter.
I Uppsala finnas för närvarande för den humanistiska sektionen 6
docentstipendier. Nu påyrkas 7 nya. Af de nuvarande 6 äro 5 af Kungl.
Maj:t tilldelade följande ämnesgrupper: 1 de filosofiska och 1 de historiska
vetenskaperna, 1 klassiska språk och 2 nyare språk. Det sjätte är ej till-
deladt bestämdt ämne eller ämnesgrupp. Det har nu, gruppvis sedt,
begärts, jämte de 5 särskildt angifna stipendierna, 1 stipendium för filosofi,
1 för estetik m. in., 1 för statskunskap, 1 för klassiska språk, 1 för nordiska
språk, 1 för nyare språk, 1 för semitiska språk och 1 gemensamt för
slaviska språk och sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.
För min del anser jag, såsom af hvad redan anförts torde framgå, någon
nedsättning i antalet nya stipendier för sektionen kunna ske. Jag är be¬
nägen tillstyrka, att följande nya stipendier-inrättas: 1 för litteratur¬
historia med poetik och konsthistoria med konstteori -—• de ämnen, som i
den nya filosofiska examensstadgan ersatt det gamla examensämnet estetik
med litteratur- och konsthistoria — 1 för historia och statskunskap och
1 för nordiska språk.
Med sammanslagning af nuvarande och nu tillkommande stipendier
skulle då, med fördelning i ämnesgrupper, för humanistiska sektionen i
Uppsala finnas följande 9 stipendier:
1 för teoretisk filosofi och praktisk filosofi;
1 för litteraturhistoria med poetik och konsthistoria med konstteori;
2 för historia och statskunskap;
1 för klassiska språk: latin och grekiska;
1 för nordiska språk — äfven svenska språket;
2 för nyare språk: tyska, engelska och franska;
1 gemensamt för sektionen tillhörande ämnen, hvilket således kunde an¬
vändas för vissa nu ej särskildt nämnda examensämnen: semitiska språk,
sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning, pedagogik och
slaviska språk. Det kan äfven tillgodogöras för någon af de angifna
grupperna.
I fråga om humanistiska sektionen vid universitetet i Lund finnas för
närvarande 5 stipendier, afsedda för samma bestämda ämnesgrupper som
5 stipendier vid motsvarande sektion i Uppsala. Nu påyrkas följande nya
149
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
stipendier: 1 för nordiska språk, 1 för ämnesgruppen statskunskap och
geografi samt 1 för de estetiska vetenskaperna. Jag tillstyrker inrät¬
tandet af dessa stipendier, dock att ämnet geografi får ur förbindelsen
med statskunskap utgå. Jag återkommer i det följande till frågan om sti¬
pendium för ämnet geografi.
Med sammanslagning af nuvarande och nu tillkommande stipendier
skulle då, med fördelning i ämnesgrupper, för humanistiska sektionen i
Lund finnas följande 8 stipendier:
1 för teoretisk filosofi och praktisk filosofi;
1 för litteraturhistoria med poetik och konsthistoria med konstteori;
2 för historia och statskunskap;
1 för klassiska språk;
1 för nordiska språk;
2 för nyare språk.
Hvad härefter de båda matematisk-naturvetenskapliga sektionerna af
vederbörande filosofiska fakulteter angår, har först för den i Uppsala, som
för närvarande har 3 stipendier: 1 för de matematiska, 1 för de kemiska
och 1 för de naturhistoriska vetenskaperna, begärts 5 nya stipendier, till¬
hopa alltså 8 stipendier: 1 för matematik, 1 för fysik, 1 för kemi, 2 för
gruppen astronomi, mekanik och meteorologi, 1 för geologi och minera¬
logi, 1 för botanik och 1 för zoologi.
Jag anser, att för denna sektion kunna beräknas följande stipendier,
7 till antalet:
2 för matematik, astronomi och mekanik;
1 för fysik;
2 för kemi samt geologi med mineralogi;
2 för botanik och zoologi.
I fråga om matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska
fakulteten i Lund hafva flera växlande förslag framkommit. Jag anser
mig böra förorda, att sektionen erhåller 6 stipendier, alltså 4 utöfver de
2 nuvarande, hvilka äro afsedda det ena för de matematiska vetenska¬
perna, det andra för öfriga sektionen tillhörande ämnen.
Fördelningen af dessa 6 stipendier kunde tänkas sålunda:
2 för matematik, astronomi och mekanik;
2 för fysik, kemi samt geologi med mineralogi;
2 för botanik och zoologi.
Grupperingen af ämnena, hvilken skiljer sig från hvad jag anfört i
fråga om motsvarande sektion i Uppsala, beror delvis på det mindre antal
stipendier, som jag för nu ifrågavarande sektion tilltänkt, och öfverens-
stämmer med förslag af vederbörande.
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Vidare vill jag, med anknytning till framkomna förslag, tillstyrka,
att för hvardera af de båda filosofiska fakulteterna beredas 2 för fakul¬
teternas sektioner gemensamma stipendier. Dessa afser jag särskildt för
det till de båda sektionerna hörande examensämnet geografi samt för
sådana ämnen, för bvilkas medtagande i examina i hvarje särskildt fall
nådigt medgifvande erfordras.
Den filosofiska fakulteten i Uppsala skulle alltså komma att förfoga
öfver 18 stipendier, den filosofiska fakulteten i Lund åter öfver 16 sti¬
pendier.
Jag har vid min beräkning af erforderliga fasta docentstipendier hän¬
fört mig till vissa ämnen eller ämnesgrupper. Det är emellertid enligt
min mening ej behöfligt, att docentstipendierna genom beslut af Riks¬
dagen bindas vid särskilda ämnen eller ämnesgrupper. Så skedde ej ur¬
sprungligen, utan blott antalet af stipendier för hvarje fakultet eller
sektion ingick i den plan, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed
docentstipendierna borde inrättas. Sedermera hafva väl i ett par fall
medel anslagits till docentstipendier för vissa angifna ämnen. Det har
naturligen berott derpå, att behofvet af stipendier i dessa ämnen just då
gjort sig kännbart. Men dessa stipendier torde nu höra i berörda hän¬
seende likställas med öfriga fasta docentstipendier.
I afseende på frågan om de rörliga stipendiernas förvandling till fasta
eller ej äro olika åsikter framställda. Goda skäl äro å ömse sidor anförda,
men jag håller före, att dessa stipendier kunna såsom rörliga vara till
nytta i utomordentliga fall, och vill därför bibehålla dem i deras nu¬
varande egenskap.
Jag vill här, innan jag yttrar mig om yrkandet angående nya docent¬
stipendier vid karolinska institutet, göra en sammanställning, innehållande
fakultetsvis en jämförelse mellan mitt förslag i fråga om nya docent¬
stipendiers inrättande och de sakkunniges förslag härutinnan äfvensom
utvisande sammanlagda antalet stipendier enligt mitt förslag:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
151
|
|
|
Antal nya
|
Antal nya
|
Sammanlagda
|
|
|
|
docent-
|
docent-
|
antalet do-
|
|
|
|
stipendier
enligt de
|
stipendier
enligt
departements-
|
centstipendier
enligt
departements-
|
|
|
|
sakkunniges
|
chefens
|
chefens
|
|
Universitetet i Upsala:
|
|
förslag
|
förslag
|
förslag
|
|
|
|
|
|
Teologiska fakulteten .......................
|
|
2
|
1
|
4
|
Juridiska
|
»
|
|
]
|
1
|
3
|
Medicinska
|
|
|
4
|
2
|
3
|
Filosofiska
|
|
|
14
|
9
|
18
|
|
|
|
|
|
Summa
|
21
|
13
|
28
|
|
Universitetet i Lund:
|
|
|
|
|
Teologiska
|
fakulteten .......................
|
|
1
|
1
|
2
|
Juridiska
|
»
|
|
—
|
1
|
3
|
Medicinska
|
»
|
|
1
|
1
|
2
|
Filosofiska
|
»
|
|
9
|
9
|
16
|
|
|
Summa
|
11
|
12
|
23
|
I stället för nuvarande 15 fasta docentstipendier vid universitetet i
Uppsala skulle enligt mitt förslag komma att finnas 28. Motsvarande
siffror för universitetet i Lund äro 11 och 23.
I fråga om nya docentstipendier vid karolinska institutet kan jag fatta
mig kort. Det lider intet tvifvel, att det skulle vara högst fördelaktigt
för karolinska institutet att, likasom de medicinska fakulteterna vid uni¬
versiteten, förfoga öfver ett antal docentstipendier. För de ändamål, som
af lärarkollegiet afsetts, äro emellertid ej de nuvarande docentstipendierna
till någon nytta, utan nya stipendier höra inrättas. Jag anser det vara
en ytterst viktig sak för institutets verksamhets behöriga upprätthållande.
I afseende å antalet docentstipendier har jag trott, att det kunde vara
tillräckligt att nu äska medel till 3 nya docentstipendier, eller samma
antal, som enligt mitt förslag skulle komma att finnas för medicinska
fakulteten vid universitetet i Uppsala. Af de nya stipendierna synes mig
lämpligen ett böra afses för de teoretiska ämnena och det eller de andra
ej vara fästa vid visst ämne eller ämnesgrupp.
152
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.
B) Docentstipendiernas storlek.
Universitets-
kommittén.
Uppsalado-
centernas an
sökning år
1906.
De i det föregående omnämnda ansökningarna af docenter vid uni¬
versiteten i Uppsala och Lund afsågo äfven frågan om docentstipendiernas
storlek. Denna del af ansökningarna har, såsom i det följande omför-
mäles, redan varit inför Kungl. Maj:t framlagd med hemställan om bere¬
dande af anslag å extra stat.
Universitetskommittén, som ej ville, att någon fördelning i fasta och
rörliga stipendier skulle göras, hade föreslagit, att stipendiebeloppet skulle
sättas till 1,500 kronor —- samma belopp, hvarmed de fasta stipendierna allt¬
sedan år 1877 utgingo. Med detta belopp hade vid den tiden aflöningen
för en extra ordinarie lärare vid elementarläroverken utgått. När dessa
lärare genom 1904 års lönereglering för de allmänna läroverken, under
förutsättning att de uppfyllde vissa kompetensfordringar, kommo i åtnju¬
tande af en aflöning af 2,000 kronor för läsår, uppstod ett missförhållande
mellan deras och docenternas aflöningsförmåner, hvilket torde, medverkat
vid tillkomsten af docenternas framställningar.
I mycket har jag redan berört innehållet i docenternas ansökningar,
'äfven såvidt angår nu förevarande spörsmål. Då de för öfrigt i denna
del äro utförligt återgifna i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 12 januari 1907, hvilket vidfogats det årets stats-
verksproposition, samt äfven omförmälas i de sakkunniges utredningar,
sid. 194 och 195, kan jag åtnöja mig med att i hufvudsak hänvisa därtill.
Docenternas uttalanden innehöllo emellertid hufvudsakligen:
att, därest universitetskommitténs förslag vunne Kungl. Maj:ts bifall,
de fasta stipendierna komme att utgå med mindre belopp, än de med s. k.
dyrtidstillägg utgjorde, eller 1,650 kronor;
att, därest dessa stipendier fortfarande skulle utgå med 1,500 kronor,
d. v. s. med samma belopp, som fixerades redan år 1877, ingen hänsyn
tagits till, att sedan nämnda tid lefnadskostnaderna fördyrats och penningens
värde minskats, och att alltså detta belopp nu utgjorde en lägre aflönings-
förmån, än hvad som år 1877 ansetts rättvist och skäligt;
att docentstipendiebeloppets förhållande till de ordinarie universitets¬
lärarnas aflöningsförmåner sedan år 1877 väsentligt rubbats genom dessa
förmåners förbättring, medan docentstipendiernas storlek förblifvit oför¬
ändrad sedan den tiden;
att en jämförelse mellan de extra ordinarie läroverkslärarnas och do¬
centernas aflöningsförmåner ställde sig afgjordt ofördelaktig för docen¬
terna; samt
153
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
att docentstipendiernas karaktär af stipendier läge däri, att de för¬
länades på viss tid, men ej däri, att beloppet hölles så lågt, att det vore
otillräckligt för vederbörandes lefnadskostnader.
Redan vid förarbetena till 1877 års aflöningsreform vid universiteten
hade, anföra docenterna, filosofiska fakulteten i Uppsala uttalat farhågor
för att den föreslagna ekonomiska ersättningen för docenterna, 1,500 kronor,
skulle visa sig otillräcklig för att locka yngre män af någon förmåga att
såsom docenter stanna vid akademien. Det hade varit hänsyn till kon¬
kurrensen med elementarläroverken, som föranledt detta uttalande. Dylika
farhågor vore numera i än högre grad berättigade.
Under åberopande att de skäl, som föranledt, att arfvodet för den
extra ordinarie läroverksläraren satts till 2,000 kronor, med hänsyn till
skillnaden i befordringsutsikter icke ägde giltighet vid fastställandet af
docentstipendiernas belopp samt med hänvisning till rådande lefnadskost¬
nader och till de ekonomiska utsikterna på andra banor ansåge docen¬
terna, att docentstipendiernas belopp ej kunde sättas lägre än till 2,500
kronor. Detta belopp anse docenterna böra fastställas för såväl de fasta
som de rörliga stipendierna, för hvilka sistnämndas bibehållande de kraf¬
tigt uttala sig.
I den af docentföreningen i Lund ingifna ansökningen understrykes Docentfört-
särskildt den äfven af Uppsala-docenterna framhållna faran för att i följd",’^«»*'.^“"<i
af docenternas ogynnsamma afiöningsförmåner docentkårens rekrytering år me.
med fullgoda krafter äfventyrades.
I afseende därå åberopar docentföreningen, beträffande universitetet i
Lund, att enligt studentkatalogen antalet docenter, som höstterminen 1900
uppgått till 57, vårterminen 1906 utgjorde endast 38, medan samtidigt
examensämnena ökats med 3, i det att religionshistoria och geografi till¬
kommit såsom sj älfständiga ämnen och ämnet germanska språk uppdelats
i tyska och engelska. På samma tid hade antalet studerande vid univer¬
sitetet stigit från 661 till 787. Talande nog vore äfven det faktum, att
för närvarande inom filosofiska fakulteten i Lund docenter ej funnes i
följande examensämnen: jämförande språkforskning, tyska, statskunskap
och statistik, geografi, fysik (och mekanik), astronomi, botanik.
Betecknande vore vidare, att af de 23 docenterna i den filosofiska
fakulteten 5 vore ordinarie lärare och en pensionerad lärare vid högre
allmänt läroverk, en vore rektor och 5 vore ordinarie lärare vid Lunds
privata elementarläroverk, en vore landsarkivarie, en öfverkontrollör vid
hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen, en journalist i Stockholm.
Bill. till Riked. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Haft. 20
154
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N;o 97.
Universitet- Yrkandet på docentstipendiernas bestämmande till ett belopp af 2,500
nät ywrWeR.kronor understöddes vid universitetet i Uppsala af de teologiska, juridiska
och medicinska fakulteterna samt af lilosofiska fakultetens humanistiska
sektion. Den sistnämnda yttrade därvid, bland annat, att docenternas läge
i afseende på värdet af deras tjänstemeriter vore synnerligen ofördelak¬
tigt. Det vore naturligt nog, att- en docent, hvars framtid vid universi¬
tetet tedde sig osäker, tidigt lämnade detsamma för att genom skoltjänst
vinna större meriter för ett lektorat. Men med universiteten konkurrerade
äfven de nya högskolorna och andra med dem jämförliga institutioner,
för att icke tala om många andra banor i det nutida samhällslifvet.
Beträffande det ifrågasatta stipendiebeloppet 2,500 kronor anmärker
sektionen, att det vore påtagligt, att en man, som hunnit fram till do¬
centur, behöfde minst denna summa för sin lefnadskostnad.
Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakulteten
i Uppsala ansåg, att stipendiebeloppets storlek borde sättas lika med arf¬
vode! för en lektorsvikarie eller 2,000 kronor. Skulle detta belopp höjas,
t. ex. såsom föreslagits till 2,500 kronor, borde stipendiebeloppet höjas
till motsvarande summa. Att fixera ett större belopp kunde lätt leda
därhän, att stipendierna betraktades som verkliga löner, hvilka lockade
docenterna att alltför länge stanna kvar vid universiteten, och skulle i
alla händelser ekonomiskt försvåra öfvergången till läroverken, då anta¬
gandet af ett lektorsvikariat skulle medföra en minskad inkomst.
Inom det större akademiska konsistoriet i Uppsala framkom ett alter¬
nativt förslag i ämnet, hvilket förslag jag anser mig böra här omförmäla.
Konsistoriet förklarade, att det med nöje skulle se, att stipendiebe¬
loppet höjdes till 2,500 kronor, och fann det obestridligt, att denna summa
icke vore för stor, om man toge hänsyn till en ung forskares lefnads-
kostnader. För den händelse docenternas yrkande härom ej vunne be¬
aktande, ansåge konsistoriet, att stipendiebeloppet rimligen ej kunde
sättas lägre än till 2,000 krono]', således lika med den extra ordinarie
läroverkslärarens arfvode. Skulle äfven detta belopp anses för högt, syn¬
tes endast en utväg stå öppen: att slå in på en väg, hvartill förebild
funnes i Tyskland, och som inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen
bragts på tal. Denna utväg framlägger konsistoriet på följande sätt.
Fn del docenter åtnjöte från universitetet vikariatsarfvoden eller uni-
versitetsstipendier af annan art än docentstipendierna. För docenter, som
från universitetet hade en sådan inkomst af 500 å 1,000 kronor, blefve
sannolikt redan ett stipendium å 1,500 kronor tillräckligt, men däremot
otillräckligt för de öfriga. Den närmaste uppgiften vore därför att höja
de senares inkomst. Detta kunde ske medelst tillägg ur en särskild fond.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
155
För den händelse sökandenas och konsistoriets framställningar om
högre stipendiebelopp ej kunde bifallas, ville konsistoriet därför hem-
ställa:
att det af det ordinarie anslaget till docentstipendier utgående beloppet
måtte sättas till 1,500 kronor för hvarje stipendiat;
att universitetet måtte erhålla ett förslagsanslag å 5,000 kronor till
en tilläggsfond, till hvilken fond äfven borde läggas möjligen uppkommande
besparingar från stipendiefonden; och
att stipendiat, hvars samlade inkomst från universitetet af docent¬
stipendium, annat stipendium och arfvode ej uppginge till 2,000 kronor,
måtte från den nämnda till äggsfonden erhålla ett så stort tillskott, att hans
årsinkomst från universitetet uppginge till 2,000 kronor.
Vid konsistoriets beslut härutinnan äro emellertid anknutna särskilda
uttalanden af några konsistoriemedlemmar.
Så påpekade en ledamot, att konsistoriets alternativa hemställan ej
vore tillfredsställande så vidt juridiska fakulteten anginge. Förbättringen
skulle för dess docenter i de viktigare fallen — nämligen då docent inne¬
hade vikariats- oah andra förordnanden — blifva ingen. Hittills hade
fakulteten åt dessa docenter kunnat utverka tilläggsarfvoden ur fonden af
besparade professorslöner inom fakulteten. Men denna fond vore i det
närmaste uttömd. Nyssnämnda docenters ställning komme sålunda att för
framtiden blifva sämre än nu, och detta under förhållanden, som ej blott
genom konkurrensen med de praktiska j uridiska banorna utan äfven genom
tillkomsten åt en juridisk fakultet i hufvudstaden komme att försvåra
rekryteringen af fakultetens docentkår.
Sex andra medlemmar af konsistoriet uttalade, att beloppet af do¬
centstipendium borde sättas till 2,000 kronor. En af dem anförde såsom
skäl härför, bland annat, att vid den af konsistoriet sist föreslagna
tredje utvägen stipendierade docenter, som innehade kortare vikariatsior-
ordnanden eller amanuensförordnanden med arfvode ej öfverstigande 500
kronor, skulle alldeles gå miste om all ersättning för sådant förordnande.
Vid universitetet i Lund gjordes af teologiska fakulteten intet ut¬
talande rörande stipendiebeloppet; juridiska fakulteten hade jämväl i denna
punkt intet att erinra mot bifall till docenternas ansökningar; medicinska
fakulteten uttalade, att den ansåge docenternas hemställan rörande sti¬
pendiebeloppet rimlig och billig; och deras hemställan biträddes äfven af
filosofiska fakulteten och det större konsistoriet.
Innan universitetskanslern afgaf sitt underdåniga utlåtande öfver ^-0~j/^Upptaia
centernas ansökningar, inkom Uppsala docentförening med en underdånig7 docent-
förening.
156
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
skrift, hvari den uppträdde mot de af konsistoriet alternativt ifrågasatta
utvägar att bereda docentstipendiaterna eu förbättrad ekonomisk ställning.
Innehållet af denna skrift är i väsentliga delar återgifvet i mitt förut¬
nämnda anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907. Bland
annat yttrade docentföreningen:
«/ O . n
»Dessutom måste vi framhålla det obilliga i att genom ett dylikt för¬
slag en omfattande tjänstgöring kan påläggas en stipendiat,, utan att han
därför får någon extra ersättning utöfver hvad en annan stipendiat erhåller
utan denna tjänstgöring. Antag t. ex. att af tvenne docenter, som bägge
hafva docentstipendium, den ene fullgör den mindre omfattande tjänst¬
göring, som åligger honom som stipendiat, och uppbär 2,000 kronor,
den andre åter fullgör samma tjänstgöring och därtill ett arbete, som anses
vara af den betydenhet, att för detsamma anvisats särskildt anslag af
statsmedel (t. ex. ledande af etf seminarium) å ett belopp af intill 500
kronor — han erhåller trots detta äfvenledes 2,000 kronor.»
Omoersitets- 1 ’ni versitetskanslem, till hvilken jämväl sistnämnda skrift remitterades,
kansler». ut^a]a(}e j sitt utlåtande den 15 december 1906, att docentstipendiernas
belopp borde fastställas för såväl fasta som rörliga stipendier till minst
2,500 kronor. Det vore efter hans uppfattning mycket att beklaga, om
på grund af stipendiebeloppens knapphet skulle uppstå brist på goda krafter
för docentkårens rekrytering. En sådan farhåga vore så mycket mera na¬
turlif, som numera aflöningsförmånerna för lärare vid de allmänna läro-
verken blifvit afsevärdt höjda. Extralärare, som genomgått profår, åtnjöte
i årliga aflöningsförmåner 2,000 kronor. Förutom att på en docents kva¬
lifikationer i vetenskapligt hänseende i regel torde ställas högre fordringar
än på en elementarlärares, borde härvid jämväl erinras, att en docent ofta
kunde för bokinköp m. m. få vidkännas ganska dryga utgifter, som för
hans vetenskapliga utbildning vore nödiga.
Departements- Vid underdånig anmälan af ärendet yttrade jag, efter att hafva åbe-
lurande '‘°Pat de skal, som enligt min mening talade för en höjning af docentsti-
år 1907. pendiebeloppen, bland annat följande, som jag här torde få återupprepa:
»Docentstipendierna böra alltså enligt min åsikt höjas. Olika menin¬
gar hafva yppats i fråga om höjningens storlek. För min del anser jag,
att stipendiebeloppet nu skäligen bör sättas till 2,000 kronor genom en er¬
forderlig tillökning på extra stat till den ordinarie stipendiesumman. Att
ett stipendiebelopp af 2,000 kronor ej kan anses så högt, att vederbörande
därigenom frestas att längre än lämpligt stanna vid universitetet, är tydligt
af det föregående, och korrektivet däremot skall för öfrigt sökas på annat
157
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
sätt än genom alltför knappa stipendiebelopp. Jag vill erinra, att jag
under punkt 17 i det föregående angifvit, hurusom jag ej velat tillmötesgå
krafven på höjda arfvoden för extra ordinarie lärare vid de allmänna läro¬
verken, och jag tror mig särskildt med hänsyn härtill icke vid den nu
ifrågasatta, endast interimistiska anordningen böra förorda högre belopp
än 2,000 kronor äfven för docentstipendiaterna. En förmån, som ej är utan
sitt värde, bör därvid ihågkomma, nämligen den rätt till extra löneturs-
beräkning, som en docent vid öfvergång till ordinarie tjänst vid allmänt
läroverk, i olikhet med dessas extra ordinarie lärare, enligt gällande be¬
stämmelser äger åtnjuta.
»Att tillökningen bör äga rum å extra stat, såsom jag antydde, synes
mig klart med hänsyn till frågans sammanhang med det ärende, hvarför
förstnämnda sakkunnige komma att tillkallas. Tillökningen bör afse att
bringa såväl de rörliga som de fasta stipendierna upp till samma belopp,
2,000 kronor.»
Kungl. Maj:ts, i enlighet med mitt förslag, till Riksdagen gjorda fram¬
ställning "om anslag på extra stat för år 1908 för utfyllande af docent¬
stipendierna vid universiteten till 2,000 kronor hvartdera blef af Riksdagen
bifallen.
De sakkunnige hafva utförligt yttrat sig rörande den nu förevarande»» takkunmji.
frågan. Då hvad de anfört nära öfverensstämmer med min uppfattning i
densamma, tillåter jag mig att här ordagrant återgifva de väsentligaste
delarna af deras yttrande:
»Vid bedömandet af det belopp, med hvilket docentstipendium kan
anses skäligen böra utgå, torde framför allt två synpunkter vara värda
beaktande. Den ena är, hvilket belopp som kan anses behöflig!, för att en
docent skall kunna utan tryckande näringsomsorger fortsätta sina veten¬
skapliga studier och tillika vara att tillgå, för den händelse hans krafter
behöfva tagas i anspråk för offentlig undervisningsverksamhet — för att
använda de ordalag, med Indika dessa stipendiers uppgift finnes angifven
i statsrådsprotokollet den 10 januari 1876. Den andra härvid ifrågakom-
mande synpunkten är arten af de ekonomiska utsikter, som från annat
håll öppna sig för eu ung vetenskapsidkare vid den tidpunkt af hans ut¬
veckling, då hans fästande vid universitetet i regel ifrågakommer, eller
då han nyss fullbordat sina universitetsstudier. Dessa utsikter kunna
nämligen gifvetvis vara af den art, att docentstipendierna, änskönt de hvart
för sig uppnå det belopp, där fordran på tryckande näringsomsorgers
utestängande är uppfylld, .visa sig otillräckliga för sin uppgift att vid
158
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.
universiteten kvarhålla de bästa förmågorna. Betänker man, att det är
tran docentkåren, som de fast anställda universitetslärarna i regel rekryteras,
kan icke förnekas, att ett sådant förhållande som det senast antydda skulle
kunna medföra en allmän sänkning af den vetenskapliga nivån vid våra
universitet och därmed en allvarsam risk uppstå, att dessa ej i önskvärd
grad skulle kunna fylla sin uppgift ej mindre i det mellanfolkliga veten¬
skapliga arbetet än i de nationella kultursträfvandena.
»Hvad nu den första af här angifva synpunkter vidkommer, så för¬
tjänar framhållas, att det af docenterna själfva begärda beloppet 2,500
kronor från denna synpunkt knappt af någon blifvit betecknadt såsom
öfverdrifvet högt. Af det öfvervägande antalet myndigheter, som i saken
uttalat sig, har detta belopp obetingadt tillstyrkts, och äfven det större
1 konsistoriet i Uppsala, som funnit sig böra framlägga alternativa förslag
till lägre belopp, finner det obestridligt, att denna summa icke är för stor,
om man tager hänsyn till en ung forskares lefnadskostnader.
»Betänker man den på senare år inträffade starka stegringen i dessa
kostnader, de ständigt växande kraf beträffande anskaffandet af vetenskap¬
lig litteratur, företagandet af vetenskapliga resor m. in., som den veten¬
skapliga verksamheten ställer på docenten, samt den ofta fö r h an d envar an d e
nödvändigheten att afbetala eller åtminstone förränta förefintliga studie¬
skulder, så kan man ej heller undgå grundadt tvifvelsmål, huruvida ett
lägre stipendiebelopp verkligen skulle vara tillräckligt att hålla tryckande
näringsomsorger borta. Dessa tvifvelsmål blifva helt visst icke mindre,
när man tager i betraktande, att här afses eu stipendiereglering, som om
möjligt bör tillgodose mer än den allra närmaste tidens kraf.
>Nu är det visserligen sant, att i en del fall en docentur kan erbjuda
sin innehafvare tillfälle att genom enskild undervisning i någon mån, stun¬
dom till och med rätt afsevärdt, förbättra sina inkomster, och att i vissa
fall denna undervisning kan på en gång befordra universitetets intressen
och docentens egen utveckling. Men lika visst är, att i många, kanske
flertalet, läroämnen tillfället till sådan undervisning är ringa, och att det
mestadels hvarken från universitetets eller docentens synpunkt skulle vara
önskvärdt, att den senare nödgades anlägga sin undervisning med bröd-
förvärfvet såsom verksamt hufvudmotiv.
>Det vill ock synas, som skulle de förslag, hvilka framställts, att vid
beräkningen af stipendiernas belopp taga hänsyn till vissa arter af dylika
biinkomster, och för hvilka förslag redogörelse ofvan lämnats, bäst visa,
hur vanskligt det är att låta hänsynen till eventuellt förefintliga biinkom¬
ster spela in vid bestämmandet af stipendiebeloppen. De anmärkningar,
159
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
som mot dessa förslag med allt fog framställts, synas oss göra, att deras
antagande numera ej kan på allvar ifrågasättas.
»Till än mindre båtnad skulle det lända universiteten, om antagandet
af verkliga bisysslor, i skolans tjänst eller annorstädes, vunne utbredning
bland docenterna. Att de rent vetenskapliga arbetena och intressena där¬
vid som regel skulle blifva lidande, torde knappt kunna undvikas, lika¬
som det lätt nog kunde inträffa, att universiteten ej längre bland sina
docenter funne den tillgång till för vikariats mottagande oförhindrade och
kvalificerade personer, som med docentinstitutionen bland annat åsyftas.
Det kunde med andra ord befaras, att universiteten till sist på denna väo-
erhölle en docentkår mera till namnet än till det vetenskapliga gagnet
»Tager man i betraktande inkomstförhållandena vid sådana platser och
yrken, som kunna sägas konkurrera med universiteten om de unga krafter,
hvilka efter fullbordade universitetsstudier stå i begrepp att lämna uni¬
versiteten, så är till eu början att framhålla, hur utomordentligt stark
denna konkurrens på vissa yrkesområden är. Till universitetens förfång
verkar den framför allt inom den juridiska fakultetens ämnesområden och
inom medicinens teoretiska discipliner. De ekonomiska utsikter, som vid utträ¬
dandet i det praktiska lifvet under nuvarande förhållanden snart noo- er¬
bjuda sig såväl för den juridiske ämnessvennen som för den unge läkaren,
äro, särskildt när det gäller de något rikare utrustade begåfningarna, i
regel af den beskaffenhet, att det icke gärna kan blifva tal om, att de
förmåner universiteten kunna erbjuda sina docenter skulle kunna nå upp
till något motsvarande. Skillnaden blir än större, när man betänker, att
den unge juristen eller den unge läkaren för att vinna anställning vid
universiteten utöfver examenskurserna måste underkasta sig den uppoff¬
ring af tid, penningar och arbete, som vetenskapliga skrifters utgifvande
förutsätter, och som de praktiska banorna i regel ej kräfva.
»Betecknande för de nuvarande förhållandena är beträffande den juri-
diska fakulteten den svårighet, hvilken, såsom i ett annat sammanhang
framhållits, visat sig att erhålla till och med professorsbefattningar i juri¬
dik besatta, till belysande af förhållandet inom de medicinska teoretiska
läroämnena kan tjäna, att inom dessa vid Uppsala universitet under 10-
årsperioden 1898—1907 allenast 2 docenter (i de praktiska ämnena un¬
der samma period 9 docenter), vid Lunds universitet 4 docenter (i de
praktiska disciplinerna 12 docenter) varit anställda, samt att under de
senaste decennierna det upprepade gånger inträffat, att vid förfall för pro¬
fessor hans undervisningsskyldighet måst upprätthållas af medicine kan¬
didat, då hvarken docent eller ens kvalificerad licentiat stått, att såsom
vikarie erhålla.
160
Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 97.
»Äfven vissa naturvetenskapliga discipliner såsom fysiken och kemien
erbjuda exempel på en konkurrens af den art, hvarom här är fråga. Till
de ekonomiska förmåner, som industrien kan erbjuda en skicklig elektriker
eller kemist, kan en motsvarighet gifvetvis ingalunda beredas universitetens
docenter.
»Det är i alla dessa och liknande fall blott sådana personer, hos hvilka
en stark fallenhet för vetenskaplig forskning förmår undanskjuta de eko¬
nomiska synpunkterna, som äro för universiteten påräkneliga. Dubbelt
viktigt blir det under sådana förhållanden, att universiteten genom er¬
bjudandet af någon trygghet i ekonomiskt afseende förmå vid sig binda
de bättre förmågorna bland dessa vanligen ej särdeles talrika vetenskapligt
intresserade. Det lärer eljest icke kunna undvikas, att urvalet gör sig så
gällande, att åt universitetsplatserna blott kvarlämnas de sämst kvalifice¬
rade, som på den grund ej lyckats bereda sig en tryggad ställning inom
de praktiska banorna.
»Annorlunda synes saken ligga beträffande flertalet discipliner i den
filosofiska fakulteten samt inom den teologiska. Här spelar konkurrensen
med de allmänna läroverken en mycket bestämmande roll, och här ligger
det därför för statsmakterna inom möjlighetens gränser att så afväga
aflöningsförmånerna, som elementarundervisningens och universitetsj)ild-
ningens intressen det fordra. Det är på den grund med fullt skäl, som
jämförelsen med förhållandena vid läroverken och särskild! extralärarnas
ställning där vid behandlingen af docentstipendiefrågan spelat och spelar
en framskjuten roll. Detta är så mycket mer befogad!, som eu öfvergång
af docenter till befattningar i skolans tjänst länge ägt rum, och det torde
ligga både i universitetens och skolans intresse att fortfarande befordra
en dylik växelverkan.
»Då nu extralärarens löneförmåner, där vederbörande fullgjort före-
skrifna villkor rörande examina och profår, uppgå till 2,000 kronor, är det
tydligt att docentstipendium ej kan sättas till lägre belopp. Det är ock
med denna uppfattning till utgångspunkt, som Kungl. Maj:t icke afvaktat
docentstipendiefrågans definitiva reglering utan redan hos 1907 års Riks¬
dag begärt och äfven erhållit ett anslag på extra stat för är 1908 för att
bringa alla docentstipendierna upp till 2,000 kronors belopp.
»Frågan är nu, om detta belopp, vid hvilket Kungl. Maj:t vid den år
1907 vidtagna interimistiska anordningen fann sig böra stanna, kan från
här anlagda synpunkt anses tillfyllestgörande äfven såsom definitivt sti-
pendiebelopp. Det får härvid icke förbises, att det beträffande extra¬
lärarnas arfvode rör sig om förordnanden, som under nuvarande förhål¬
landen väl med tämlig säkerhet kunna påräknas förnyade, och som erbjuda
161
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
en relativ visshet om en ej alltför aflägsen befordran till fast och bättre
aflönad befattning. Docentstipendierna åter tillsättas ju blott för en tid
af tre år; enligt ifrågasatta och här nedan förordade bestämmelser skulle
tillsättningen ske under konkurrens, och förlängning af tiden för stipen¬
diernas åtnjutande göras beroende på utgången af ny konkurrens. Be-
fordringsutsikterna vid universiteten äro därtill under de flesta förhållanden
såväl genom platsernas fåtal som genom tjänstemeriternas ringa betydelse
vid tillsättningarna af en ojämförligt mera oviss karaktär och ej sällan
äfven betydligt mera aflägsna än vid läroverken är fallet. Lägger man
härtill slutligen de större kraf på anskaffandet af litteratur m. in., som
den vetenskapliga verksamheten pålägger docenten i jämförelse med extra¬
läraren, synes knappast kunna förnekas, att ett lika belopp å docentsti¬
pendierna som å extralärararfvodena icke betyder ekonomisk likställighet
för båda kategorierna. Det torde vara nödvändigt, att docentstipendierna
i en något så när afsevärd grad öfverstiga extralärararfvodet, om en sådan
likställighet skall komma till stånd och universiteten äga verklig utsikt att
för universitetslärarens uppgift vinna de bättre förmågorna.
»Lägre än 500 kronor lärer denna skillnad icke skäligen kunna sättas,
om den eljest skall hafva något att betyda. Så länge extralärarnas högre
arfvode utgår med 2,000 kronor, synes alltså äfven från den här anlagda
synpunkten docentstipendiernas belopp böra fastställas till 2,500 kronor.
Därest det förra skulle komma att höjas, synas stipendiebeloppen böra
undergå en motsvarande ökning. Då intet giltigt skäl lärer kunna före¬
bringas för att de rörliga stipendierna skulle utgå med lägre belopp än
de fasta, och då en provisorisk utjämning härvidlag redan ägt rum genom
det på extra stat för år 1908 beviljade anslaget, synes det här föreslagna
beloppet böra gälla för både fasta och rörliga stipendier.
»Det har vid ärendets tidigare handläggning af matematisk-naturveten-
skapliga sektionen i Uppsala uttalats, att ett större stipendiebelopp än 2,000
kronor lätt kunde leda därhän, att stipendierna betraktades såsom verkliga
löner, hvilka skulle locka docenterna att alltför länge stanna kvar vid uni¬
versiteten. Det vill dock synas, som skulle sektionen vid uttalandet af
denna betänklighet, hvilken ej synes hafva delats af någon annan myndig¬
het, väl mycket hafva underskattat verkan af den stegring i lefnadskost-
naderna, som på senare åren inträdt. Man torde väl utan tvekan kunna
beteckna äfven 2,500 kronor såsom ett under nuvarande förhållanden full¬
ständigt otillräckligt ekonomiskt underlag för grundande af familj, allra
helst när man besinnar, att beloppet blott är garanteradt för en tid af tre
år. Farhågorna, att innehafvaren af ett stipendium för en längre följd af
år därmed skulle låta sig nöja, synas fördenskull i dubbelt afseende
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. U Haft. 21
162
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
ogrundade. Och att eventuella biinkomster här lika litet som enskild för¬
mögenhet kan tagas med i räkningen, behöfver väl ej påpekas. Sådana
undantagsförhållanden kunna ju äfven vid lägre stipendiebelopp, ja äfven
beträffande en ostipendierad docent, möjliggöra ett ovanligt långt kvar-
stannande vid docentbefattningen.
»Blifver förslaget om de fasta docentstipendiernas tillsättande efter
ansökan en verklighet, ligger ju ock däri det naturliga korrektivet mot
sådana förhållanden i de fall, där de kunna anses vara till förfång- för
universitetens intressen.
»Samma sektion har äfven uttalat, att det högre beloppet af 2,500
kronor i alla händelser skulle ekonomiskt försvåra öfvergången till läro-
verken, då antagandet af ett lektorsvikariat skulle medföra minskad in¬
komst. Då samma sektion emellertid i samma utlåtande strax förut yttrat,
att numera öfvergången från docentur till elementarlärartjänst så för¬
svårats, att det vore fara värdt, att den hädanefter endast undantagsvis
skulle kunna förekomma, så synes- redan härigenom räckvidden af den
gjorda anmärkningen ej obetydligt inskränkt. På grundvalen af ofvan
lämnade jämförelse mellan en extralärares och en stipendierad docents
ställning våga vi dessutom hålla före, att den ifrågasatta skillnaden af 500
kronor alldeles icke skulle innebära någon afgjord öfverlägsenhet i docentens
ekonomiska ställning.
»På grund af hvad här ofvan nu anförts hemställa vi, att såväl fast
som rörligt docentstipendium måtte utgå med ett årligt belopp af 2,500
kronor.»
Docentstipen¬
dier vid
karolinska
institutet.
Då karolinska institutets lärarkollegium, såsom förut nämnts, begärde
inrättandet af nya docentstipendier, förklarade kollegiet, att stipendiernas
belopp syntes med hänsyn till dåvarande förhållanden ej böra sättas lägre
än till 2,000 kronor. Universitetskanslern ansåg ock, att beloppet af sti¬
pendierna borde bestämmas till detsamma, hvarmed docentstipendierna vid
universiteten utginge för år 1908, eller till 2,000 kronor.
Departements■ I fråga om beloppet af docentstipendierna vid universiteten har jag
yttrande. uftalat min anslutning till den uppfattning, som de sakkunnige hyst. Så¬
väl de. hittillsvarande som de nyblifvande stipendierna böra alltså sättas
till 2,500 kronor hvartdera.
I de sakkunniges anförande i frågan spelar jämförelsen med arfvodet
för extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken en viktig roll, och de
hafva gifvit goda skäl, hvarför så är förhållandet. Denna jämförelse var
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
163
äfven en betydelsefull faktor för mig, då jag år 1907 föreläde Kungl.
Maj:t frågan om anslag på extra stat för docentstipendiernas höjande, så
till vida att jag ansåg docentstipendierna då icke böra uppbringas till
högre belopp än till 2,000 kronor, således lika med den extra ordinarie
läroverkslärarens arfvode. Men jag betonade därvid den då ifrågasatta
anordningens interimistiska karaktär. Man borde, enligt min åsikt, då frågan
om docentinstitutionen för sitt slutliga afgörande borde ses i sammanhang
med en blifvande genomgripande omorganisation vid universiteten, ej gå
denna omorganisation i förväg mer än som kunde anses alldeles ound-
gängligt. Att emellertid docentinstitutionens betydelse ingalunda kommer
att försvagas, därest mina förslag i afseende å professorskåren m. m. komma
att genomföras, torde vara uppenbart.
Att de rörliga docentstipendierna nu böra definitivt uppbringas till
samma belopp som de fasta, synes mig gifvet. Det torde vara sannolikt,
att anledningen därtill, att de hittills varit i stat uppförda till lägre belopp
än de fasta, är att söka i den fastställda begränsningen af tillgångarna
vid den tid de upprättades, och att man då ansåg fördelaktigare för veder¬
börande universitet att äga 5 rörliga stipendier å 1,200 kronor hvartdera
än blott 4 sådana å 1,500 kronor hvartdera. Beloppet af de rörliga stipen¬
dierna var från början ej af Riksdagen å ordinarie stat fastställ dt, men är
så nu genom Riksdagens beslut i fråga om de nya staterna för universite¬
ten. Tydligen bör denna ordning bibehållas.
Hvad härefter vidkommer beloppet af de ifrågasatta nya stipendierna
för karolinska institutet, har detsamma af lärarkollegiet -föreslagits till 2,000
kronor. Då universitetskanslern tillstyrkt samma belopp, har han utgått
från det för år 1908, med tillägg å extra stat, för docentstipendierna vid
universiteten bestämda beloppet. Då jag nu ansett detta böra för fram¬
tiden höjas till 2,500 kronor, finnes ingen anledning att sätta de nya sti¬
pendierna vid karolinska institutet till lägre belopp.
C) Tiden för docentstipendiernas åtnjutande m. m.
Såsom lag i den nu förevarande af delningen under A) redan omför- 187l ärs,be'
malt, skulle — enligt den för 1877 års Riksdag framlagda planen, i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse hvarmed jämlikt Riksdagens beslut den nya
organisationen skulle genomföras — docentstipendier, såväl de fasta som
de rörliga, i allmänhet och där ej särskilda förhållanden föranledde undan¬
tag, utdelas för en tid af tre år. Efter denna tids föidopp skulle
164
Kung!-. Ma:jts Nåd. Proposition No 97.
stipendiets åtnjutande kunna förlängas med ett, två eller högst tre år,
med villkor att stipendiaten under tiden antingen genom utgifna veten¬
skapliga skrifter eller genom meddelad offentlig undervisning visat sig
häraf förtjänt.
I dessa bestämmelser har emellertid genom initiativ från Riksdagens
sida en förändring kommit till stånd.
må1 års Riks- Vid 1889 års Riksdag väcktes nämligen motion därom, att Riksdagen
dag. måtte medgifva, att villkoren för åtnjutande af docentstipendier Unge be¬
stämmas så, att dessa stipendier kunde innehafvas under längre tid än sex
år. I motionen framhölls, att vid 1877 års Riksdag tungt vägande in¬
vändningar framkommit mot denna punkt af den framlagda planen, ehuru
Riksdagen dock ej föranledts till något uttalande däremot. Den tid, som
förflutit sedan 1877 års bestämmelser fastslogos, syntes hafva tydligen
ådagalagt dessa invändningars berättigande. Det inträffade, att stipendie-
innehafvaren, huru skicklig som vetenskapsman och lärare han än visat
sig, måste undandragas hvarje slag af stipendieunderstöd, kanske vid en
tidpunkt då universitetet allra bäst behöfde taga hans krafter i anspråk.
Obilligheten och olämpligheten af ett dylikt förhållande vore påtagliga.
Riksdagens Riksdagen yttrade i sin skrifvelse den 15 maj 1889 angående regle-
ringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel i denna fråga,
bland annat, att enstaka fall syntes kunna inträffa, då det vore önskvärdt
och af universitetets intresse påkalladt, om en förtjänt vetenskapsidkare,
af hvilkens fortsatta verksamhet vid universitetet stort gagn vore att för¬
vänta, kunde något längre tid än sex år vid ett docentstipendium bibe¬
hållas. Enligt Riksdagens åsikt borde emellertid eu sådan utsträckning af
tiden för stipendiets innehafvande endast i undantagsfall medgifvas, och
Riksdagen både därför för sin del medgifvit, att villkoren för åtnjutande
af docentstipendier vid universiteten bestämdes så, att dylikt stipendium,
när i särskilt fall så kunde pröfvas för universitetets verksamhet nödigt,
måtte kunna innehafvas längre tid än sex år.
Nu gällande 1 anledning af Riksdagens sålunda meddelade beslut utfärdade Kungl.
bestämmelser. Maj;t bestämmelser i ämnet genom nådigt bref den 10 april 1891. Dessa
bestämmelser, jämte andra docentstipendierna angående, äro upptagna i
en bland de till den nya staten för hvardera af de båda universiteten
fogade särskilda föreskrifter, med följande lydelse:
»Docentstipendierna tillsättas — efter förslag af fakultet eller sek¬
tion i fråga om de vid sådana fästa stipendier samt efter förslag af samt¬
liga fakulteter eller sektioner, hvar för sig, i afseende å de rörliga stipen¬
dierna — för en tid af tre år af kanslern, med rätt för kanslern att på
framställning af vederbörande fakultet eller sektion för stipendiat, som ut-
165
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
märkt sig genom det sätt, hvarpå han vid undervisningen biträdt, eller
genom vetenskapliga skrifter, förlänga tiden för stipendiets åtnjutande med
ett, två eller tre år. Kanslern äger jämväl, då han i särskildt fall finner
för universitetets verksamhet nödigt, att docent, som innehaft docentsti¬
pendium i sex år, erhåller ytterligare förlängning af tiden för åtnjutande
af stipendiet, härom göra framställning hos Kungl. Maj:t.
»Innehafvare af docentstipendium åligger, utom de skyldigheter i fråga
om undervisnings meddelande, som i allmänhet tillhöra docenter, dels att
biträda vid de studerandes vetenskapliga öfningar dels att, när behof
uppstår, deltaga i den offentliga undervisningen och examinationen.
»Om rättighet att med innehafvande af docentstipendium förena annat
stipendium m. in. äro särskilda bestämmelser meddelade.»
Såsom af ordalagen i nämnda särskilda föreskrift framgår, finnas ännu
andra bestämmelser meddelade i afseende å docentstipendierna. Af dessa
bestämmelser vill jag här nämna stadgandena i universitetsstatuterna om
skyldighet för docentstipendiat att vikariera för professor samt att utan
särskild vedergällning i sin vetenskap hålla en offentlig föreläsning i veckan
eller åtaga sig annan däremot svarande undervisning. Vidare tillhör det
i allmänhet docent, vare sig han innehar docentstipendium eller ej, att
mot skälig ersättning öfvertaga den undervisning i sin vetenskap, som för
ett ändamålsenligt ordnande af den akademiska undervisningen pröfvas
erforderlig.
Under förloppet af det ärende, som jag nu i underdånighet anmäler, Ändring*
hafva åtskilliga yrkanden uppstått, gående ut på en ändring i nu gällande sär¬
bestämmelser om docentstipendierna, dels i afseende på sättet för tillsätt¬
ningen af stipendierna dels i fråga om de åligganden, som tillkomma
docentstipendiat, dels ock rörande tiden för åtnjutande af docentstipendium
o. s. v. Endast det sistnämnda spörsmålet — den enda af dessa frågor,
som hittills varit beroende af Riksdagens medverkan, anser jag mig böra
i detta sammanhang till pröfning upptaga. De öfriga torde böra ankomma
på Eders Kungl. Maj:ts pröfning framdeles i sammanhang, bland annat,
med utfärdandet af nya statuter för universiteten.
Fastställande af ett tidsmått för åtnjutande af docentstipendium sam¬
manhänger naturligen med önskan att betona, att innehafvandet af ett
sådant stipendium ej vore att anse såsom innehafvandet af en fast tjänst.
Stipendierna borde, yttrade departementschefen år 1877, hvarken »vara så
stora eller åtnjutas under så lång tid, att de närma sig karaktären af stän¬
diga löner och därigenom motverka den rörlighet, inrättningen af stipendier
medgifver och fordrar».
166
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Universitetskommittén fann de bestämmelser om tidsbegränsning, som
■ommitt n. • n^(jjga trefven den 1 juni 1877 och den 10 april 1891, i
hufvudsak byggda på en riktig uppfattning af docentstipendieinrättningens
uppgifter och syften. Men åt de riktiga principerna hade man ej i stad¬
gande^ gifvit ett klart och effektivt uttryck, och vid tillämpningen, sär¬
skild! i fråga om stipendieförlängning, hade sålunda ancienniteten mången
gång kommit att spela en allt för stor roll på bekostnad af dugligheten.
För de missförhållanden, som däraf tilläfventyrs kunde befaras, ville
universitetskommittén råda bot väsentligen genom bestämmelser i afseende
å sättet för tillsättningen, hvilken borde ske efter ansökning. Däremot
ansåg kommittén ej någon begränsning af tiden för stipendieinnehafvandet
böra fastställas. »Till stipendiat bör», säger kommittén, »alltid den dug¬
ligaste utses, och härmed låter en föreskrift, som kan medföra, att en
docent, äfven om hans skicklighet är aldrig så stor och vida öfvergår hans
medtäflares, ej får längre än en viss tid inneha stipendium, ej förena sig.
Fn sådan föreskrift är orättvis emot den docent, som genom sitt arbete
visat sig vara den främste, och den befordrar, under förutsättning att
principen om dugligheten' såsom stipendietillsättningsgrund verkligen iakt-
tages, lika litet högskolans bästa».
Kommittén föreslog alltså, i fråga om tiden för åtnjutande af docent¬
stipendier, blott att de skulle tillsättas för tre år i sänder.
Universitets- Mot kommitténs nu angifna förslag gjordes i hufvudsak ingen in-
ra«/n<%Ae«erna.vg,ndning från universitetsmyndigheternas sida, med undantag för filosofiska
fakultetens i Lund humanistiska sektion, som fann de nu gällande be¬
stämmelserna om förordnande af docenter tillfredsställande. Därjämte ut¬
talade en medlem af juridiska fakulteten i Uppsala, att därest tiden för
stipendiernas innehafvande fortfarande skulle vara 3 år, men stipendium
likväl sökas, följden blefve ett jäktadt arbete för att hinna dokumentera
sig till förlängning. Klart vore, att om vetenskaplig lärarverksamhet skulle
drifvas vid sidan af egna forskningar, dessa senare svårligen kunde på¬
skyndas, men att om detta oaktadt sådant blefve nödigt, t. ex. med hänsyn
till konkurrens med nya och yngre krafter, arbetet och arbetaren ovill¬
korligen komme att lida däraf. För möjliggörandet af ett lugnt arbete
vore därför 5 år vida lämpligare som tidsbestämning än de nuvarande
3 åren.
Docenternas
framställ¬
ningar.
I förutnämnda af docenter vid universiteten i Uppsala och Lund gjorda
underdåniga framställningar beröres ej vidare frågan om grunderna och
sättet för utdelande af docentstipendier.
167
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Två af de öfver dessa framställningar afgifna yttranden innehålla Universitets-
emellertid uttalanden i nu förevarande ämne, hvilka synas mig vara af
intresse.
Beträffande den sammanlagda tid en docent bör kunna innehafva do-
centstipendiuin uttalades af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i
Uppsala, att stipendium lämpligen borde kunna sökas och erhållas under
högst tre perioder och således innehafvas sammanlagdt 9 år. Att en be¬
gränsning i detta afseende vore nödvändig, syntes vara uppenbart, ty i
annat fall blefve stipendierna faktiskt fasta små löner, och den gamla
adjunktsinstitutionen infördes med alla dess olägenheter. Skulle det undan¬
tagsvis vara önskvärdt, att en docent finge behålla stipendium mer än 9
år, kunde fakultet eller sektion, såsom redan nu vid flera tillfällen prak¬
tiserats, hos Kungl. Maj:t anhålla om extra förlängning.
Detta förslag anföres äfven af det större konsistoriet i Uppsala.
Kanslern anförde i sitt utlåtande, att den tid, en docent borde få UmversUets-
behålla honom tilldeladt docentstipendium, ej syntes i regel böra uppgå till anse,n-
mer än 6, undantagsvis 9 år. Det läge nämligen vikt uppå, att docenten
icke genom att alltför länge bibehållas vid docentstipendiet lockades att
obefordrad kvarstanna vid universitetet. Skapandet af en ny form utaf
den gamla adjunktsinstitutionen borde undvikas.
Jag öfvergå!’ nu till omförmälan af de sakkunniges utredningar och De sakkunnige.
förslag i ämnet. De anse, att ej samma behof att begränsa tiden för
innehafvande af docenstipendium föreligger för alla fakulteter, hvadan fullt
likformiga bestämmelser för dem samtliga ej vore af nöden i afseende å
de vid viss fakultet eller sektion bundna stipendierna. Något annorlunda
ställde sig saken i fråga om de för alla fakulteter gemensamma rörliga sti¬
pendierna. Med hänsyn till dessa stipendiers särskilda uppgift syntes en
bestämmelse i detta afseende icke kunna undvaras. I öfverensstämmelse
med hvad af flera myndigheter förordats, ansåge de sakkunnige denna tid
här skäligen böra begränsas till högst tre treårsperioder eller tillsammans 9 år.
I fråga om sättet för docentstipendiernas tillsättande hyllade de sak¬
kunnige universitetskommitténs mening, att detta borde ske efter ansök¬
ning. Detta dock endast såvidt angick de vid viss fakultet eller sektion
bundna stipendierna. I fråga om de rörliga, hvilka de sakkunnige i
motsats mot kommittén ville behålla, ansågo de, att den nu föreskrift!a
proceduren — tillsättning af kanslern, sedan samtliga fakulteter och sek¬
tioner hvar för sig afgifvit förslag — fortfarande borde gälla.
168
Departements■
chefens
yttrande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna yttrandena är intet här
att omnämna.
Universitetskommittén erinrade om vederbörande departementschefs utta¬
lande år 1877, att docentstipendierna hvarken borde vara så stora eller
åtnjutas under så lång tid, att de närmade sig karaktären af ständiga
löner och därigenom motverkade den rörlighet, inrättningen af stipendier
medgåfve och fordrade. Den sålunda uttalade grundsatsen — hvars giltig¬
het ännu i dag får anses orubbad — har universitetskommittén kraftigt
sökt uppehålla genom sitt förslag i afseende å docentstipendiebeloppets
storlek, medan däremot kommittén på anförda skäl förkastat tanken på en
på förhand fastslagen maximitid för stipendiets åtnjutande. De sakkunnige,
hvilka, som nämndt, i motsats till kommittén velat bibehålla rörliga docent¬
stipendier jämte fasta, hafva anslutit sig till kommitténs mening i fråga
om tidsbestämmelsen, såvidt de fasta stipendierna angår, men för de
rörliga velat uppställa en begränsning af tiden.
Då jag i afseende å stipendiebeloppets storlek gått utöfver hvad uni¬
versitetskommittén, med hänsyn till dåvarande förhållanden, föreslagit,
torde jag redan häri hafva en anledning att se till, huruvida man ej bör
söka energiskt upprätthålla den omförmälda grundsatsen genom bestäm¬
melser i fråga om den andra af de af den föregående departementschefen
för densammas bestånd angifna faktorer: tiden för docentstipendiums åt¬
njutande.
Ett lättande af den ursprungliga begränsningen af denna tid skedde,
som sagdt, på Riksdagens egen hemställan. Fråga är dock, om ej för¬
hållandena kommit att gestalta sig så, att en återgång till en verksam be¬
gränsning bör ske. Ett uttalande af det större akademiska konsistoriet i
Uppsala i dess utlåtande i anledning af docenternas framställningar torde
här böra anföras.
Konsistoriet påpekar till en början, hurusom tanken ursprungligen
torde varit, att docentstipendierna skulle omedelbart efter examen till¬
delas unga docenter, som under ett par år med hjälp af detta understöd
skulle kunna ägna sig åt vetenskapliga studier och forskningar för att
sedermera afgöra, huruvida de ville gå i universitetets eller skolans tjänst.
Denna afsikt hade emellertid aldrig blifvit förverkligad. Ofta finge en
docent vänta 8—10 år, innan han erhölle ett docentstipendium.
Innehafvandet af sådant hade så småningom öfvergått till ett privi¬
legium för de gamla docenterna, och de hoppgifvande unga män, som vid
universitetet aflagt slutexamen, men icke kunde eller ville vänta på sti-
169
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.
pendium, föredroge därför i regel att genast öfvergå till annan syssel¬
sättning framför att stanna vid universitetet. Orsakerna till detta miss¬
förhållande vore visserligen till en del att söka i stipendiernas ringa antal,
men äfven med ett större antal stipendier vore det att befara, att de blott
skulle tillfalla de äldre docenterna och således ej fylla sin viktigaste upp¬
gift: att skapa en rörlig docentkår med relativt hastig omsättning utan
tendens att öfvergå till en institution påminnande om den fasta, men otill¬
räckligt aflönade adjunktskåren. Ökades antalet stipendier och iklädde sig
staten härför de betydande kostnader, som sakens vikt kräfde, borde staten
ock skaffa sig garantier för att anslaget ledde till det afsedda ändamålet.
Den garanti, konsistoriet närmast afser, är, att stipendierna skola sökas,
men som sagdt har konsistoriet äfven haft sin uppmärksamhet fäst vid
tanken på en begränsning i tiden för stipendiets åtnjutande. Konsistoriet
hade ock ifrågasatt, huruvida det ej borde stadgas, att stipendium ej finge
tilldelas docent, som uppnått en viss lefnadsålder.
Detta förslag afstyrktes af de sakkunnige, under åberopande af medel-
talsålderssiffran för anställning som docent under perioden vårterminen
1898—vårterminen 1907 inom de olika fakulteterna vid universitetet i
Uppsala, växlande från 29,2 år till 34,4 år.
Denna utväg synes ej heller mig kunna väljas. Men däremot finner
jag hvad konsistoriet anfört — och universitetskommittén har vidrört
samma sak — starkt tala för en ovillkorlig begränsning af tiden för åt¬
njutande af docentstipendium.
Jag vågar nämligen ej antaga, att, äfven om man inför ansöknings-
procedur vid docentstipendiernas tillsättande, de omförmälda olägenheterna
säkert skola kunna förebyggas. Svårligen torde man därigenom kunna
undvika, att icke, såsom , skett, docentstipendier innehafvas 12—14 år,
medan tilläfventyrs stipendiet vore på annat håll af än större behof för
tillgodoseende af universitetets sanna bästa.
I enlighet med universitetskanslerns uttalade mening anser jag därför,
att den tid, en docent må behålla honom tilldeladt docentstipendium, i
regel bör få uppgå till högst 6, undantagsvis till 9 år. På kanslern bör
ankomma att utdela stipendiet för högst 6 år. Någon på förhand bestämd
periodindelning torde ej böra genom Riksdagens beslut fastslås. Den törsta
perioden må blifva såsom nu 3 år, eller, om så framdeles skulle visa sig
fördelaktigare, 4 eller 5 år. Men utöfver 6 år må ej genom kanslerns beslut
docentstipendium af samma docent innehafvas. För kanslerns rätt att med¬
gifva förlängning utöfver den första perioden böra vissa förutsättningar af
Eders Kungl. Maj:t angifvas.
Utsträckningen af tiden för bibehållandet af ett docentstipendium ut-
Bih. till Rilcsd Prof.. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 22
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
öfver 6 intill 9 år skall, såsom ett undantagsfall, ovillkorligen göras be¬
roende af, huruvida särskilda omständigheter därtill gifva anledning.
Beslut om denna utsträckning bör meddelas af Eders Kungl. Maj:t efter
framställning från kanslern.
Nu torde den frågan framkastas, huruvida likväl ej så beskaffade om¬
ständigheter kunna i utomordentliga fall föreligga, att det vore önskvärdt,
ja nästan nödvändigt, att docentstipendium finge bibehållas utöfver 9 år.
Därvid vill jag först erinra, att enligt de af de sakkunnige lämnade
sifferuppgifter rörande åldern vid utnämning till docent minimiåldern inom
de olika fakulteteterna växlat från 24 år till 30 år. Då ett stipendium
väl ej vanligen står till buds omedelbart vid docentutnämningen utan,
äfven om flera stipendier inrättas, ett eller annat år torde förflyta, innan
vederbörande däraf kommer i åtnjutande, skulle, äfven för den som blifvit
docent vid 24 års ålder, nio-årstiden för docentstipendiums åtnjutande
komma att utlöpa, då han uppnått åtminstone vid pass 35 år. Härmed
torde kunna sammanställas den af de sakkunnige angifria. medeltalsåldern
för vinnande af professur, omkring 38 år. De nyssnämnda sifferupp¬
gifterna utgöra naturligen intet fast stöd för beräkningar och gälla i alla
händelser ej universitetet i Lund. Men de torde dock kunna antagas visa,
att förhållandena ej skulle komma att blifva så otillfredsställande.
Härtill kommer, att utvägar gifvas, hvarigenom eventuellt ogynnsamma
följder af den stränga föreskrift jag nu förordat skulle kunna mildras eller
alldeles undanröjas. Ett tillfälligt behof af anslag till en docent kan af
kanslern tillgodoses genom anslag från universitetets reservfond. I staterna
för universiteten stå medel uppförda till Eders Kungl. Maj:ts disposition.
Därjämte vill jag erinra om en annan utväg, som ligger nära till hands.
Redan vid omregieringen på 1870-talet var frågan om medel för person¬
liga professurers inrättande uppe. Riksdagen afvisade den icke, men den
tillbakaträngdes på grund af bristande tillgångar. Under de sedan dess
gångna åren hafva emellertid på framställningar af Kungl. Maj:t anslag
blifvit i särskilda fall af Riksdagen beviljade för inrättande af personliga
extra ordinarie professurer. Så har en extra ordinarie professur inrättats
i egyptologi. En annan — omförmäld i det föregående — i finsk-ugrisk
språkforskning. Skulle i något fall inträffa, att en nioårsperiod af ett docent¬
stipendiums innehafvande tilländaginge och därvid de omständigheter vore
för handen, hvilka angifvits såsom skål mot en tidsbegränsning i afseende
på innehafvande af docentstipendium, synes det vara att förvänta, att nyss¬
nämnda tredje utväg: att söka utverka medel hos Riksdagen till en per¬
sonlig professur, äfven skall kunna med framgång anlitas.
171
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
Jag har vid behandlingen af förevarande del af ärendet af lätt be¬
gripliga skäl uteslutande talat om docentstipendierna vid universiteten.
Klart är emellertid, att jag vill låta samma betraktelsesätt, som därvid ledt
mig, göra sig gällande äfven i fråga om de nya docentstipendierna vid
karolinska institutet. De nuvarande docentstipendierna därstädes böra, med
hänsyn till de särskilda förhållandena i afseende å dem, icke beröras af de
bestämmelser, jag nu ifrågasatt.
De ökade kostnader, som mina förslag i afseende å docentstipendierna f:«st«-ads-
skulle medföra, inhämtas af följande sammanställning:
Universitetet i Uppsala:
13 nya stipendier ä 2,500 kronor.......................................... kronor 32,500: —
ökning å 1,000 kronor för nuvarande 15 fasta stipendier » 15,000: —
8 å 1,300 » » » 5 rörliga » » 6,500: —
summa kronor 54,000: —•
Universitetet i Lund:
12 nya stipendier ä 2,500 kronor.......................................... kronor 30,000: —
ökning a 1,000 kronor för nuvarande 11 fasta stipendier » 11,000: —
» å 1,300 » > » 5 rörliga » » 6,500: —
summa kronor 47,500: —
Karolinska mediko-Mrurgiska institutet:
3 nya stipendier ä 2,500 kronor .......................................... kronor 7,500: —
Under åberopande af hvad jag i denna afdelning anfört
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med upphäfvande af härutinnan nu gällande, af Kungl. Maj:t och
Riksdag fastställda föreskrifter, medgifva och bestämma:
att vid universitetet i Uppsala skola, med inberäknande af nu befintliga
docentstipendier, finnas 33 sådana stipendier, nämligen för teologiska fakul¬
teten 4, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 3, för humani¬
stiska sektionen af filosofiska fakulteten 9, för matematisk-naturvetenskapliga
sektionen af samma fakultet 7, för filosofiska fakulteten i dess helhet gemen¬
samt 2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa stipendier;
att vid universitetet i Lund skola, med inberäknande af nu befintliga
docentstipendier, finnas 28 sådana stipendier, nämligen för teologiska fakul¬
teten 2, för juridiska fakulteten 3, för medicinska fakulteten 2, för humani¬
stiska sektionen af filosofiska fakulteten 8, för matematisk-naturvetenskapliga
tillstyrker Departements
chefens
hemställan.
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
sektionen af samma fakultet 6, för filosofiska fakulteten i dess helhet gemen ■
samt 2 äfvensom 5 ej vid viss fakultet eller sektion fästa stipendier;
att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skola upprättas 3 nya
docentstipendier;
att samtliga dessa stipendier skola utgå med 2,500 kronor för år
hvardera;
att hvardera af dessa stipendier må, enligt närmare bestämmelser af
Eders Kungl. Maj:t, af kanslern för rikets universitet tilldelas vederbörande
docenter under en sammanlagd tid af 6 år för hvarje innehafvare; samt
att Eders Kungl. Maj:t må, där särskilda förhållanden det på¬
kalla, medgifva, att stipendium får af samma innehafvare, utöfver nyss¬
nämnda 6 är, åtnjutas under ytterligare högst 3 år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
173
y.
Om vikariatsarfvoden och ersättningar åt vissa opponenter vid
disputationer.
På sätt universitetskommittén anmärkt, uppstod vid adjunktsinstitu-
tionens ombildning en vikariatsersättningsfråga. Förut ägde högskolorna i
adjunkterna en kår af lärare, hvilka hade till åliggande att vikariera, och
hvilkas lön utgjorde ersättningen härför. Behofvet af särskilda vikariats-
ersättningar gjorde sig i afsevärd utsträckning först gällande, då med
adjunkturernas indragning uppgiften att vikariera öfverflyttades på docenterna.
Och arfvodesfrågan kom därvid att spela så mycket större roll, som vikariat
nu ifrågakommo ej blott, såsom förut, för professorerna utan äfven för
adjunkternas ersättare, de extra ordinarie professorerna.
Enligt Kungl. Maj:ts till 1876 års Riksdag framlagda förslag till löne-
stater för högskolorna, i hvilka förslag lönebeloppen fördelats i lön och
tjänstgöringspenningar, skulle de sistnämnda vid förefallande behof användas
till bestridande af vikariatstjänstgöring under de villkor, Kungl. Maj:t
kunde komma att närmare bestämma.
Efter det Riksdagen godkänt förslagen, föreskref Kungl. Maj:t genom^"^1
nådigt bref den 30 november 1876: ber i
att lärare och tjänsteman, i hvilkens aflöning tjänstgöringspenningar
inginge, skulle, då han åtnjöte ledighet, vare sig från tjänsten i dess helhet
eller, hvad särskildt beträffade lärare, från föreläsningars hållande, till den
vikarie, som kunde varda förordnad att hans tjänstgöringsskyldighet be¬
strida, afstå tjänstgöringspenningarna för den tid sådant förordnande varade,
dock att tjänstgöringspenningar icke skulle afstås vid ledighet, som inträf¬
fade för lärare under ferier och för tjänsteman under semester, eller som
beviljats för utrikes resa i vetenskapligt ändamål;
att till vikarie, hvilken förordnades att bestrida endast den examina-
tionsskyldighet, som ålåge ordinarie lärare, skulle afträdas af tjänstgörings¬
penningarna den andel, som af kanslern, efter vederbörandes förslag, be¬
stämdes; samt
att tjänstgöringspenningar skulle uppbäras jämväl af vikarie, som för- •
valtade ledig tjänst, då tjänstgöringspenningar vore för densamma anslagna.
De undantag från skyldigheten att afstå tjänstgöringspenningar, som
sålunda medgåfvos vid ledighet under ferier eller utrikes resa, upphäfdes
genom nådigt bref den 20 maj 1887.
174
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 97.
Vidare må nämnas, att kanslern med stöd af det honom den 30 no¬
vember 1876 gifna bemyndigande vidkommande universitetet i Uppsala
meddelat bestämmelser angående afstående af tjänstgöringspenningar till
vikarie, som förordnas att bestrida allenast examinationsskyldighet. Enligt
kanslerns beslut den 19 juni 1877 skall vikarie, som erhållit dylikt för¬
ordnande, äga uppbära en fjärdedel af ordinarie lärarens tjänstgöringspen¬
ningar, samt, om två äro förordnade, hvardera uppbära en åttondel. För
universitetet i Lund är ej någon motsvarande allmän föreskrift meddelad.
Medan det länge lärer varit vanligt, att vikarien utan ersättning af tjänst¬
göringspenningar uppehöll den ordinarie lärarens examinationsskyldighet,
har under de senare åren jämlikt kanslerns för hvarje särskildt fall gifna
bestämmelse ersättning uppburits och, enligt hvad universitetskommittén
upplyst, utgjort än en tredjedel, än hälften och än hela beloppet af tjänst¬
göringspenningar för den tid, examinationsförordnandet afsett.
Tjänstgöringspenningarna voro således hvad som är att beteckna såsom
vikariatsarfvoden. Men äfven docentstipendium torde, i händelse en docent¬
stipendiat förordnades att vikariera, hafva från början varit att anse såsom
en vikariatsersättning. Adjunkternas uppgift att vikariera skulle ju öfver-
tagas af med stipendier försedda docenter. Och i nuvarande universitets-
statuter, § 127, heter det, såsom universitetskommittén påpekat, att docent,
som innehar docentstipendium, är pliktig åtaga sig vikariat.
Hvad jag nu omförmält ger anledning till den uppfattning, att vi-
kariatsersättningarna kunde komma att blifva ganska växlande till sin stor¬
lek, utan att sådant motiverades af olikhet i vikariatsuppdraget.
Docenternas Detta förhållande jämte andra omständigheter, som af vederbörande
fra™rstfg£inrj betraktades såsom för dem missgynnsamma, föranledde omsider docenter
vid de båda universiteten och vid karolinska institutet att i särskilda till
Kungl. Maj:t ingifna ansökningar framställa vissa önskemål beträffande
vikariatsersättningarna. I dessa ansökningar påpekades, hurusom af upp¬
giga anledningar arfvode för helt år till en professorsvikarie, vikarie för
extra ordinarie professor därvid medräknad, kunde variera mellan 3,000
kronor och 666 kronor 67 öre — efter det extra ordinarie professors-
aflöningarna sedermera allmänt reglerats, borde sistnämnda belopp i regel
motsvaras af 800 kronor. Denna åtskillnad vore obefogad, helst dåmera,
med få undantag, examinationsskyldighet vore förenad äfven med de extra
• ordinarie professurerna.
En jämförelse med vikariernas ställning i andra grenar af undervis¬
ningsväsendet, särskildt de allmänna läroverken, utfölle ogynnsam för pro-
fessorsvikarierna, ej minst med hänsyn till dessas mera maktpåliggande
175
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
värf och den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning, som
kräfdes af docenten.
De önskemål, som docenterna hufvudsakligen framställde, kunna sam¬
manfattas sålunda:
att arfvode till docent, hvilken upprätthölle ordinarie eller extra or¬
dinarie professorsämbete, hvarmed examinationsskyldighet vore förenad,
måtte utgöra 3,000 kronor för läsår;
att arfvode till docent, hvilken upprätthölle annan ordinarie lärar-
befattning än i föregående punkt vore nämnd, måtte utgöra 2,500 kronor
för läsår, för särskild befattning vid karolinska institutet 2,000 kronor; samt
att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas med en
åttondel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets åtta
månader — vid karolinska institutet i vissa fall med en sjättedel för hvarje
tj änstgöringsmånad.
Docenterna vid universitetet i Lund ville dessutom hafva stadgadt:
att vikariatsarfvodena skulle utgå af de till universitetet anslagna till¬
gängliga lönemedlen, om det ämbete, som upprätthölles, vore ledigt, Samt
i andra fall utgöras af dels tjänstgöringspenningarna, därest ämbetets inne¬
hafvare vore pliktig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp af
besparade löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien möj¬
ligen innehade, skulle inberäknas i hans arfvode; och
att docentstipendium, som möjligen innehades af vikarie vid ledigt lärar-
ämbete, måtte under den tid, vikariatet varade, tilldelas annan docent.
En närmare kännedom om docenternas ansökningar samt om inne¬
hållet i de däröfver afgifna yttrandena kan inhämtas af vederbörande
departementschefs anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 13 januari 1899, bilagdt statsverkspropositionen till det årets
Riksdag.
Docenternas ansökningar föranledde nämligen framställningar till Riks- 1899 &rs
dagen, afseende dels att de i universitetens stater upptagna medel, 1,500 Riksd°9'
kronor för universitetet i Uppsala och 1,000 kronor för universitetet i
Lund, hvilka kunde användas till vikariatsarfvoden, skulle förstärkas, så att
vid hvartdera universitetet ett belopp af 5,000 kronor å ordinarie stat
komme att stå till förfogande för ändamålet, dels att för karolinska in¬
stitutet ett ordinarie anslag å 2,000 kronor skulle beviljas till förbätt¬
rande af arfvodena åt vikarierande lärare därstädes.
Kungl. Maj:ts framställningar i detta ämne biföllos af Riksdagen, a« gällande
hvarefter Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande den 30 november 1 900 ^f^Zersl
utfärdade bestämmelser rörande användande af nu ifrågavarande medel till teten.
förbättrande af arfvodena åt vikarierande lärare vid högskolorna.
176
Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition N:o 97.
De för universiteten fastställda bestämmelserna undergingo i visst af¬
seende någon förändring genom nådigt bref den 9 mars 1906. Med sitt
förändrade innehåll inflöto de bland de särskilda föreskrifter, som vidfogats
de nya staterna för de båda universiteten med följande lydelse i hvardera
staten:
»Beträffande det i staten intagna anslaget till arfvoden åt vikarierande
akademiska lärare gälla följande särskilda bestämmelser:
a) Detta, anslag afser att förbättra arfvodena för yngre akademiska
lärare, då de uppehålla lärarbefattningar, hvilkas innehafvare åtnjuta
tjänstledighet på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag, och de med
befattningarna förenade aflöningsförmåner alls icke eller blott till en del
äro till vikariatsarfvoden disponibla. Anslaget må användas till förbättrande
af arfvode åt akademisk lärare äfven i det fall, att sådan lärare på för¬
ordnande uppehåller lärartjänst, som blifvit ledig genom dödsfall, och hvars
aflöning under tjänst- eller nådår uppbäres af tjänstens förre innehafvares
stärbhus utan skyldighet för stärbhuset att till tjänstens uppehållande afstå
mer än de tjänstgöringspenningar, som äro med tjänsten förenade, eller
däremot svarande belopp. Om eljest, i särskildt fall, som ej i denna punkt
angifves, skulle anses önskligt, att af anslaget lämnas ersättning åt vikarie
för uppehållande af lärärbefattning, må därom i vederbörlig ordning göras
underdånig framställning.
b) Till vikariatsarfvode användas i första rummet de till befattningen
hörande tjänstgöringspenningarna, beräknade till 1/w för månad. Därut-
öfver skall vikarie, i den mån hithörande anslag därtill lämnar tillgång,
erhålla ett tilläggsarfvode, beräknadt efter 1,500 kronor för år eller 125
kronor för månad. Gäller vikariat endast del af tjänstgöring, må vikarie
utöfver den andel af tjänstgöringspenningarna, som kan varda honom till¬
erkänd, tillgodonjuta så stor del af omförmälda belopp, 125 kronor för
månad, som motsvarar hans andel i tjänstgöringspenningarna.
c) I tilläggsarfvodet skall docentstipendium, med 1/12 för hvarje månad
af det årliga beloppet, inräknas för de månader, under hvilka vikarie
sådant uppbär, i följd hvaraf blott det belopp, som därutöfver kan erford¬
ras, skall utgå från nu ifrågavarande anslag. Därjämte bör vid tilläggs-
arfvodes bestämmande skälig hänsyn tagas till andra stipendier, legat, an¬
slag, ordinarie löner eller dylika förmåner, hvilka äro med docentstipen¬
dier jämförliga och åtnjutas af vikarie.
d) Af detta anslag skall äfven utgå till vikarie ett tjänstgörings¬
penningarna motsvarande belopp i de fall, då tjänstinnehafvare icke är
skyldig att afstå tjänstgöringspenningar.
e) Där särskilda omständigheter förekomma, må kanslern meddela
177
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
närmare föreskrifter och jämväl kunna, på förslag af vederbörande fakultet
och sedan det mindre akademiska konsistoriet däröfver afgifvit yttrande,
inom befintliga tillgångar bevilja lämplig förhöjning i det vikarien eljest,
enligt ofvan angifna grunder, tillkommande tilläggsarfvodet.
f) Den del af tilläggsarfvode, som icke består af medel, hvilka i hvarje
fall skola utgå, utbetalas, sedan mindre akademiska konsistoriet afgifvit
förslag, som af kanslern fastställts, vid hvarje kalenderårs slut. Visar
det sig, att tillgängliga medel icke medgifva arfvodenas utgående med
hela det här ofvan afsedda beloppet, sker proportionell minskning i denna
del af arfvodena. Uppstår åter öfverskott, öfverföres detta såsom bespa¬
ring till ett kommande år för att i mån af behof användas till det med
detta anslag åsyftade ändamålet. På grund häraf bör ifrågavarande anslag
särskildt bokföras.»
De för karolinska institutet den 30 november 1900 fastställda bestäm-
melserna åter lydde sålunda: för karolinska
»Arfvode åt vikarie, som vid karolinska mediko-kirurgiska institutet mst,tuteL
under ledighet, som på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag beviljats
tjänstinnehafvare, uppehåller professorsämbete, hvilket aflönas med stats¬
medel, eller tjänsten för fast anställd laborator, beräknas och utanordnas
enligt följande grunder:
» Arfvodet utgöres, förutom af de på vikarietiden belöpande tjänst-
göringspenningar, jämväl af så stor bråkdel af docentstipendium, därest
vikarien innehar sådant, som, efter kalenderår räknadt, belöper på tiden
för vikariatet, samt dessutom af medel från anslaget till förbättrande af
arfvodena åt vikarierande lärare vid institutet och utgår, i den mån dessa
medel lämna tillgång därtill, med 3,000 kronor för helt år åt vikarie för
ordinarie professor samt 2,500 kronor för helt år åt vikarie för extra
ordinarie professor eller laborator.
»För kortare tid än ett år utgår arfvodet med så stor bråkdel af års-
beloppet, som svarar mot förhållandet mellan den tid, hvarunder vikarien
meddelat undervisning, och den tid, hvarunder skyldighet att undervisa
är i medeltal årligen förbunden med tjänsten.
»Medel från ifrågavarande anslag utbetalas först vid årets slut. Därest
anslaget då visar sig otillräckligt för fyllande af vikariatsarfvodena till det
en hvar vikarie tillkommande belopp, fördelas anslaget mellan dem, som
under året haft vikariat, på sådant sätt, att arfvodet utgår till hvar och
en med lika stor bråkdel af nämnda belopp.»
Genom Riksdagens år 1907 lämnade bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning får numera äfven vid karolinska institutet, därest
Bill. till Rikad. Fröt. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Bäft. 23
Universitets-
kommittén.
^78 Knngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.
öfverskott å ifrågavarande medel uppstår, detta öfverföras såsom besparing
till ett kommande år.
Universitetskommittén ansåg frågan om vikariatsersättningarna, såvidt
universiteten angick, icke hafva vunnit en slutlig lösning genom de i sam¬
band med 1899 års anslag meddelade bestämmelserna. »Om ock», säger
kommittén, »möjligheten för högskolorna att höja vikariatsarfvodena ut¬
öfver de belopp, hvartill medel tidigare funnits att tillgå, afsevärdt ökats,
så har dock icke full säkerhet vunnits för att vikariernas arbete blir skä¬
ligen ersatt, och någon för alla fall afsedd reglering af arfvodenas storlek
är ej gifven.»
Kommittén skärskådar vikariatsarfvodesfrågan först ur synpunkten af
arfvodesbeloppens storlek. Hufvudsynpunkten härvid kunde ej vara annan
än den, att ersättningen borde rätta sig efter arbetets beskaffenhet och
vikt. Samma arbete förtjänade samma lön. Att t. ex. examinationsskyl-
digheten kunde vara olika betungande vid olika professurer finge härvid
ej spela någon roll. Såsom rättmätigt arfvode åt den, som på förord¬
nande uppehåller professors fulla undervisnings- oeh examinationsskyldighet,
föreslår kommittén 3,000 kronor för kalenderår. Arfvode åt den, som på
förordnande bestrider laborators eller observatörs fulla tjänstgöring, borde
utgå, efter kalenderår räknadt, med 2,500 kronor, respektive 2,000 kronor,
allt efter aflöningens storlek vid den ordinarie befattningen. Uppehölle
vikarie allenast en del af den ordinarie lärarens åligganden, skulle kanslern
äga att, efter vederbörandes hörande, bestämma arfvodets belopp.
Då kommittén yttrar sig om de medel, hvarifrån vikariatsarfvodena
skola utgå, anmärker kommittén först, att Lundadocenternas förslag, att
under vakansvikariat docentstipendium borde tilldelas annan docent, icke
af kommittén upptagits. Om docentstipendiernas antal ökades, förlorade
det för docenternas förslag anförda skälet sin betydelse. I vikariatsarfvode
borde ock sådant understöd, legat eller stipendium, som vore jämförligt
med docentstipendium, inberäknas.
Vore den lärarbefattning, som af vikarien uppehölles, ledig, syntes
arfvodet till den del det ej kunde bestridas af docentstipendium, som
vikarien innehade, böra utgå af de till den lediga befattningen anslagna,
tillgängliga lönemedlen. Detsamma borde ock gälla, om befattningen väl
ej vore ledig, men den ordinarie innehafvaren ändock ej uppbure den med
befattningen förenade lönen på den grund, att han bestrede annan med
lön förenad tjänst.
I fråga om vikariatsarfvodenas fördelning antingen med åttondelar
på läsårets åtta månader eller med tolftedelar på samtliga kalendermånader
179
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
har kommittén icke funnit fullgiltiffa skäl tala för det af docenterna före-
slagna förra alternativet. Ett missförhållande härvidlag kunde egentligen
endast förekomma för det sällsynta fall, att vikarien förordnades för två
lästerminer i omedelbar följd men icke för mellanliggande ferieperiod.
Förändringen läte sig icke lämpligen genomföra, med mindre än att på
läsårets åtta månader fördelades ej allenast docentstipendier och de fyll-
nadsbelopp af statsmedel, som utginge till vikariatsarfvoden, utan äfven
den del af lärarnas aflöning, som utgjorde tjänstgöringspenningar. Men
en sådan förändring i grunderna för tjänstgöringspenningarnas utgående
hade ej skäl för sig. Principiellt sedt borde dessa utgå med en tolftedel
för hvarje kalendermånad. Man finge ej förgäta, att den tid, under hvilken
vid universiteten undervisning och examination läge nere, måste för en
lärare, som ville samvetsgrant sköta sitt kall, till en hufvudsaklig del ägnas
åt studier och förberedande arbete på föreläsningarna under kommande
lästermin. Och hvad beträffade den del af ferierna, som ägnades åt väl-
behöflig hvila, kunde gifvetvis professor eller annan akademisk lärare ej
anses mindre berättigad till tjänstgöringspenningar än i allmänhet ämbets-
och tjänstemän, hvilka åtnjöte semester.
Vidkommande karolinska institutet fann kommittén vikariatsarfvodes-
frågan väsentligen löst genom beviljandet af förutnämnda anslag på 2,000
kronor.
Man hade att vid institutet med afseende å ersättningen göra skillnad
emellan vakansvikariat och andra vikariat. Ersättning åt vikarie, som
uppehölle ledig befattning, utginge icke af förenämnda anslag. Däraf
bestredes endast arfvoden åt vikarier, som uppehölle med statsmedel aflönadt
professorsämbete eller tjänsten för fast anställd laborator under ledighet,
som på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag beviljats ordinarie inne-
hafvaren.
I särskilda fall, då lärarbefattning blifvit ledig, hade lärarkollegiet
hittills hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande af ersättning
åt vikarien med större eller mindre del af den besparade aflöningen. Då
aflöningen för ledig lärarbefattning vid institutet med undantag af tjänst-
göringspenningarna återfölle till statsverket, funne kommittén sig icke böra
föreslå någon förändring i hvad sålunda för närvarande ägde rum.
Hvad anginge de vikariat, hvilka afsåges i de genom nådiga brefvet
af den 30 november 1900 meddelade bestämmelser, hade kommittén i fråga
om samma bestämmelser blott följande att anmärka.
Arfvodet vore bestämdt till olika belopp för å ena sidan vikarier, som
uppehölle ordinarie professur, och å andra sidan vikarier, som uppehölle
180
Yttranden
öfver
universitets-
kommitténs
förslag.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
extra ordinarie professur eller laboratorsbefattning, nämligen, efter år räk-
nadt, till 3,000 kronor åt de förre och 2,500 kronor åt de senare. Därest,
såsom kommitténs förslag till stadgar för institutet förutsatte, skillnaden
emellan ordinarie och extra ordinarie professurer upphäfdes, blefve häraf
en följd, att samtliga professorsvikarer skulle i arfvode undfå 3,000 kronor
för år räknadt. Någon förändring af det stadgade arfvodet åt vikarie för
laborator vore däremot icke påkallad.
De stadgade grunderna för arfvodenas utgörande af tjänstgöringspen-
ningar, docentstipendium och tillskott af statsanslag äfvensom för deras
beräkning med afseende å tiden för vikariatet syntes kommittén icke kräfva
någon förändring. Särskildt borde framhållas, att den olikhet, som i sist-
berörda afseende bestode emellan universiteten och karolinska institutet,
vore fullt befogad. Vid institutet vore lärarnas undervisningsskyldighet
olika reglerad vid olika professurer. Ej sällan vore ock vikarierna prak¬
tiserande läkare, hvilka under tiden för vikariatet måste tillbakasätta sin
praktik; billigheten syntes med hänsyn härtill kräfva, att ersättningen för
korta vikariat vid institutet vore högre för månad räknadt än vid uni¬
versiteten .
Universitetskommitténs nu omförmälda förslag tillstyrktes af teologiska,
medicinska och filosofiska fakulteterna i Uppsala; äfven större konsistoriet
vid universitetet i Lund fann intet att däremot anmärka — därva rande
fakulteter hade ej ingått på frågan om vikariatsarfvoden. Juridiska fakul¬
teten i Uppsala framhöll, att arfvodet för vikarie åt professor borde be¬
stämmas till 1,500 kronor utöfver de med ämbetet förenade tjänstgörings-
penningarna, dock så att vikariatsarfvodet i ett för allt aldrig komme att
understiga 3,000 kronor för år räknadt. I detta förslag instämde såväl
större konsistoriet i Uppsala som kanslern; den senare erinrade därvid, att
sedan tjänstgöringspenningarna för vissa professorer dåmera vore bestämda
till 2,000 kronor, han ansåge dylik professors vikarie, om han vore inne¬
hafvare af docentstipendium, vara berättigad att uppbära det arfvode, som
uppkomme genom förening af tjänstgöringspenningarna och docentstipendiet,
äfven om arfvodet därigenom komme att öfverstiga det enligt kommitténs
förslag i regel utgående högsta arfvodesbeloppet 3,000 kronor årligen.
Större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslog äfven, att arfvodet
till vikarie för laborator, likställd med extra ordinarie professor, måtte
uppgå till 3,000 kronor, samt att ersättning till öfriga laboratorers och
observatörers vikarier ej måtte utgå med lägre belopp än de af kommitte-
rade föreslagna.
Vid ärendets behandling i juridiska fakulteten i Uppsala uttalade en
181
Iiunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
ledamot af fakulteten såsom sin åsikt, dels att vikariatsbeloppet borde höjas
till 3,500 kronor äfven utan hänsyn till den gjorda löneregleringen för
ordinarie professorer, dels att vikariatsarfvodena borde utgå med en åtton¬
del af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta månader. Reservation i
sistnämnda syfte hade äfven vid ärendets behandling i filosofiska fakul¬
teten i Uppsala af en ledamot anförts.
Karolinska institutets lärarkollegium förklarade sig ej hafva något att
erinra mot kommitténs förslag i nu" omförmälda del.
1 nu förevarande fråga anföra de sakkunnige bland annat: De sakkunnige.
»Universitetskommittén har vid sitt förslag beträffande vikariatsarfvoden
utgått därifrån, att docentstipendiat bör vid professorsvikariat godtgöras
med belopp, som uppkommer genom förening af stipendiebeloppet med
beloppet af tjänstgöringspenningarna. Denna princip har ock redan länge
legat till grund för bestämmandet af en stor del af vikariatsarfvodena vid
universiteten. Den synes oss riktig, och vi hafva ingen anledning föreslå
ändring i densamma.
»Lägger man de af oss föreslagna beloppen å docentstipendium och
tjänstgöringspenningar till grund för vikariatsarfvodets bestämmande, skulle
sålunda docentstipendiat, åt hvilken uppdragits fullständigt vikariat för
examinerande professor (d. v. s. professor i första lönegruppen) uppbära
arfvode efter 5,000 kronor för år räknadt; afser sådant vikariat icke exa¬
minerande professor (andra lönegruppen) skulle arfvodet blifva 4,000 kro¬
nor. Då vi anse rättvisan kräfva, att för samma arbete samma betalning
utgår, äfven om vikarien icke innehar docentstipendium, skulle dessa belopp
blifva normerande för professorsförordnanden i alla de fall, då vikarien
ej är ordinarie universitetslärare. Det synes därför påkalladt att något
närmare söka belysa frågan på denna punkt, och detta så mycket mer,
som dessa belopp rätt afsevärdt öfverstiga de af universitetskommittén
föreslagna.
»Det är då till en början att märka, hurusom det af kommittén af¬
gifva förslaget med 3,000 kronor såsom högsta vikariatsarfvodesbelopp i
vissa afseenden bygger på förhållanden, som ej längre existera. Ordinarie
professors tjänstgöringspenningar höjdes ej långt efter det att förslaget
afgafs till 2,000 kronor. Större konsistoriet i Uppsala och universitets¬
kanslern hade af sådan anledning, såsom ofvan relaterats, redan under ären¬
dets förberedande behandling hemställt, att den högre summa (3,200—
3,500 kronor), som för vikarie för ordinarie professor skulle uppstå genom
föreningen af de respektive stipendiebeloppen med tjänstgöringspenningarna,
måtte få oafkortad utgå. På grundvalen af bestämmelserna i kungl. brefvet
182 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 97.
den 30 november 1900 hafva ock arfvodena i ty fall hittills utgått med
dessa högre belopp.
»En faktor, som i sin mån bidragit att höja arfvodesbeloppet i dessa
och liknande fall, äro vidare de på docentstipendierna under åren 1902
1907 utgående dyrtidstilläggen, utgörande för rörligt docentstipendium 120
kronor samt för fast 150 kronor.
»På grund af bestämmelsen i kungl. brefven den 16 juni 1906 och
den 28 juni 1907, att, af den åt vissa extra ordinarie professorer beviljade
tillfälliga löneförbättringen, 500 kronor skulle utgå såsom tjänstgörings-
penningar och således äfven komma vikarie till godo, har vidare docent,
som innehaft fast docentstipendium och vikarierat för sådan professor, under
de år löneförbättringen utgått, i vissa fall uppburit arfvode af tjänstgö-
ringspenningar 1,700 kronor, docentstipendium 1,500 kronor samt dyr-
tidstillägg 150 kronor eller tillhopa 3,350 kronor för år.
»Än dt,ligen kommer genom den på extra stat för 1908 beviljade för¬
höjningen i docentstipendiernas belopp till 2,000 kronor vikariatsarfvodet
under detta år för docent, som innehar fast docentstipendium och vika¬
rierar för ordinarie professor, att uppgå till 4,000 kronor.»
De sakkunnige anmärka härefter, att den utveckling vikariatsarfvodes-
frågan fått, sedan universitetskommitténs förslag afgafs, syntes vittna därom,
att det belopp, vid hvilket kommittén ansåg sig böra stanna, ej motsvarat
den närmaste tidens kraf, och erinra, hurusom i särskilda fall under senare
tid professorsvikariat måst, för att kunna besättas med kompetent person,
godtgöras med högre arfvodesbelopp — i regel 4,000 kronor än enligt
de fastställda grunderna skolat utgå. Fallen hade förekommit inom medi¬
cinska fakulteten. Men äfven inom juridiska fakulteten hade, enligt hvad
upplysts, behofvet af höjda vikariatsarfvoden gjort sig gällande och måst
tillgodoses genom anordnande af tillskott ur den till nämnda fakultets för¬
fogande stående fonden af besparade professorslöner, hvilken fond likväl
numera vore i det närmaste förbrukad.
Toge man på detta sätt de under senare åren existerande förhållan¬
dena och det yppade behofvet till utgångspunkt, syntes de ifrågasatta
vikariatsarfvodena af 5,000 respektive 4,000 kronor te sig i ett något annat
ljus, än när man blott jämförde dem med hvad universitetskommittén i
detta afseende föreslagit. Besinnade man, att de här föreslagna arfvodes-
beloppen läge i närheten af det lönebelopp — 4,000 kronor med tre ål-
derstillägg å 500 kronor — som i den för statskontoret fastställda staten
tillrkänts tjänsteman i första lönegraden, kunde man väl knappast vilja
påstå, att desamma i och för sig vore för högt tillmätta. Tvärtom torde
de vid nu rådande prisförhållanden endast under förutsättningen af rela-
183
Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
tivt små lefnadsbehof kunna antagas bilda tillräckligt ekonomiskt under¬
lag för en familjs uppehälle.
A andra sidan innebure de föreslagna arfvodesbeloppen en så pass
afsevärd höjning af en professorsvikaries hittillsvarande lefnadsförhållanden,
att man på den grund kunde våga hysa en förhoppning, att beloppen skulle
utöfva ett välgörande inflytande på den punkt, där våra universitet för när¬
varande syntes mer hotade än kanske på någon annan, nämligen i fråga
om docentrekryteringen.
De sakkunnige ingå härefter på frågan af hvilka medel de till sam¬
manlagda beloppet af tjänstgöringspenningar och docentstipendium före¬
slagna vikariatsarfvodena skola utgå. Vidkommande tjänstgöringspennin-
garna vore att märka, hurusom dessa icke vore för vikarie tillgängliga i
det fall, att rektor begagnade sin af statuterna medgifva rätt att icke be¬
strida den till hans professorsämbete hörande undervisning och examination.
I likhet med hvad under nuvarande förhållanden i sådant fall ägde rum,
syntes ej blott det tjänstgöringspenningarna motsvarande beloppet, utan —
där vikarien ej hade docentstipendium — hela arfvodessumman böra utgå
ur det vid hvartdera universitetet förefintliga anslaget för vikariatsarfvoden.
I öfriga fall af vikariat vore tjänstgöringspenningarna för vikarien till¬
gängliga.
Beträffande den arfvodesfyllnad, till beloppet motsvarande docentsti¬
pendium, hvilken fyllnad skulle behöfva utgå, då docent utan docentsti¬
pendium eller annan vikarie, som icke vore universitetslärare, uppehölle
professors hela tjänstgöringsskyldighet eller hela undervisningsskyldighet,
ansåge de sakkunnige, i full öfverensstämmelse med de grunder univer-
sitetskommitten uttalat, att, där tjänsten vore ledig och lönen disponibel,
denna fyllnad borde utgå af lönemedlen. I öfriga fall måste fyllnaden
utgå ur anslaget till vikariatsarfvoden, hvilket, om än för närvarande med
vissa inskränkningar beträffande anledningen till tjänstledigheten, just af-
såge att täcka dylika behof.
Den frågan uppstode då, om det årliga anslag af 5,000 kronor, som
för närvarande funnes för hvartdera universitetet beviljadt, kunde anses
motsvara behofvet, sådant detsamma gestaltade sig med de föreslagna be¬
loppen å vikariatsarfvodena och nyss antydda rymligare bestämmelser för
anslagets användande. Det läge i sakens natur, att en sådan fråga aldrig
kunde på förhand med någon större grad af visshet besvaras. För att
ändock vinna någon hållpunkt för sakens bedömande hade en af de sak¬
kunnige, utgående från de föreslagna nya bestämmelserna i fråga om be¬
lopp, antal och fördelning af docentstipendierna samt belopp å tjänstgö¬
ringspenningar och arfvoden, utfört en approximativ beräkning för de 7
184
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
hela kalenderår 1900—1906, under hvilka nämnda anslag till nuvarande
belopp existerat vid Uppsala universitet. Det sålunda beräknade behofvet
för dessa 7 år uppginge till 19,850 kronor eller i medeltal 2,836 kronor
för år räknadt; och ehuru växlingarna för olika år varit betydliga och
anslagets årsbelopp ett par år ej obetydligt öfverskridits, rymdes sålunda
det beräknade medelbeloppet väl inom de tillgångar, som för ändamålet
under 7-årsperioden funnits tillgängliga.
Då professorernas antal vid Lunds universitet vore något mindre än i
Uppsala, och det tillgängliga årsbeloppet vore af samma storlek som där,
syntes anledning föreligga att antaga, det förhållandena i Lund gestaltade
sig ungefär på samma sätt som i Uppsala.
Så långt saken under nuvarande omständigheter läte bedöma sig,
syntes alltså intet nytt anslag behöfvas utöfver de för närvarande befint¬
liga eller de för andra ändamål föreslagna, för att vikariatsarfvodena
skulle kunna utgå efter föreslagna grunder. Tydligt vore emellertid,
att vikariatsarfvodesfrågan så nära sammanhängde med frågan om tjänst-
göringspenningarnas belopp och fördelning samt om docentstipendiernas
antal och belopp o. s. v., att en ändring i förslaget på en af dessa punkter
med nödvändighet måste bringa frågan om vikariatsarfvodena i ett än-
dradt läge.
I fråga om vikariatsarfvodenas utgående för vikariatsinånad beräknadt
ansluta sig de sakkunnige till universitetskommitténs och de öfver dess
förslag hörda myndigheternas uttalade mening, att arfvodena borde såsom
hittills utgå för kalenderår och således med en tolftedel af årsbeloppet för
hvarje vikariatsmånad.
För de fall, då vikariatsförordnande icke omfattade hela den med en
professur förbundna undervisningen eller hela den med ett sådant ämbete
förbundna examinationen utan blott partiellt fullgörande af endera åt
dessa skyldigheter eller af båda, kunde gifvetvis allmängiltiga bestämmelser
icke gifvas. Här borde afgörandet ankomma på kanslern, sedan vederbörande
akademiska myndigheter i saken yttrat sig.
Liknande bestämmelse syntes böra gälla, där vikarie åtnjöte å univer¬
sitetets stat uppfördt eller eljest af universitetets medel utgående arfvode
eller anslag, som afsåge uppehållande af undervisning. Såsom exempel på
sådant anslag anförde de sakkunnige det å Uppsala universitets stat uppförda
anslaget till förstärkande af lärarkrafterna i kirurgi.
Såsom nämndt föreskrefs den 30 november 1900, såvidt universiteten
angick, att vid tilläggsarfvodes bestämmande skälig hänsyn borde tagas till
andra stipendier, legat, anslag, ordinarie löner eller dylika förmåner. Uni-
versitetskommittén föreslog härutinnan, att, därest vikarien innehade med
185
Kungl. Ma.j:ls Nåd. Proposition N:o 97.
docentstipendium jämförligt legat eller stipendium, detta belopp skulle i
arfvodet inberäknas.
Emot kommitténs förslag i detta afseende uppträda de sakkunnige.
»Att vid ett definitivt ordnande af vikariatsarfvodesförhållandena vid universi¬
teten», yttra de sakkunnige, »låta dylika på enskilda donationer grundade
tillgångar inräknas i arfvodet vid vikariers aflönande, synes oss emellertid
knappast vara riktigt, för den händelse donationen icke uttryckligen afser
sådant, hvilket i intet oss bekant fall är förhållandet. Därigenom skulle
uppenbarligen donationens karaktär af att utgöra en extra, tillgång utöfver
de ordinarie i väsentlig grad eluderas, och det är äfven fara värdt, att det
af donator tilläfventyrs afsedda speciella syftemålet med donationen i
många fall skulle mer eller mindre förfelas».
Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna utlåtanden är i föreva¬
rande hänseende intet att anteckna.
Hvad jag nyss återgifvit ur de sakkunniges utredningar och förslag
afser uteslutande universiteten. Beträffande karolinska institutet förklara
sig de sakkunnige ej hafva anledning att föreslå någon ändring i de den
30 november 1900 meddelade bestämmelserna rörande vikariatsarfvoden vid
nämnda institut.
Då jag; i detta sammanhang framlagt frågan om vikariatsarfvodena£,epa,',<J’R8“‘J"
i ändamål att den må blifva föremål för Riksdagens pröfning, torde jag yttrande.
höra erinra, att en sådan fråga i allmänhet afgöres genom bestämmelserna
rörande tjänstgöringspenningars storlek vid befattning och deras utgående
till den, som uppehåller befattningen. Fall förekomma dock, då vikarien
ej kan anses vederbörligen godtgjord blott med tjänstgöringspenningarna.
Såsom bekant är detta händelsen vid den stora afdelning af undervisnings¬
väsendet, som innefattar de allmänna läroverken, och med hvilken afdel-
nings förhållanden ofta jämförelse göres, då fråga är om högskolorna. 1
afseende å de allmänna läroverken är det just så, att genom Riksdagens
beslut vikariearfvodenas storlek är fastslagen. Mig synes, att man nu bör
underställa Riksdagens pröfning äfven frågan om vikariatsarfvodena vid
universiteten och karolinska institutet.
Att Riksdagen redan erkänt, det tjänstgöringspenningarna allenast ej
äro tillfyllest för vikariat vid dessa högskolor, framgår af det föregående,
däri omförmäles, hurusom Riksdagen anslagit medel till vikariearfvodenas
förbättrande utöfver tjänstgöringspenningarna. Men då jag nu anser, att
Bih. till JRilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 74 Höft. 24
186
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 97.
Riksdagens medverkan bör påkallas för fastställandet af vikariearfvodenas
belopp in. in., sker det b lan d annat därför, att jag anser de stora offer,
som för ernåendet af en tillfredsställande reglering af aflöningsförhållandena
m. in. vid universiteten måste äskas af staten, böra medföra, att Riksdagens
bestämmanderätt får göra sig gällande äfven i den icke oväsentliga vi-
kariearfvodesfr ågan.
Såsom af det föregående inhämtas, kan nu förevarande fråga anses
innebära två hufvudmoment: huru stora böra vikariatsarfvodena vara? och
af hvilka medel böra de utgå?
Det är för det första af dessa spörsmål, som jag anser Riksdagens
afgörande böra påkallas. Men för bedömandet af dess innebörd har äfven
det andra af de båda spörsmålen af mig i korthet berörts.
Denna första fråga är vid ärendets föregående behandling inskränkt
till att afse vikariat blott vid de fasta lärarbeställningarna: professors-,
laborators- och observatorstjänster. Och i vidsträcktare mån upptager ej
heller jag densamma — dock med iakttagande af förslaget om inrättande
af en ny prosektorsbefattning vid universitetet i Uppsala. För öfriga fall
göra tjänstgöringspenningarna eller större eller mindre del af arfvode vid
vederbörande befattning tillfyllest.
Betraktar man då först professorsvikariaten, vill det synas mig, som
skulle å ena sidan det af universitetskommittén, med hänsyn till då rå¬
dande förhållanden, föreslagna beloppet, 3,000 kronor för år, numera ej
kunna anses vara tillfyllest. Detta torde framgå redan af den förändring
i ekonomiskt afseende, som nu tillämnas för professorsbefattningarna. Och
det synes jämväl vara att antaga, att alltför stora svårigheter skulle, med
dylik begränsning, möta för erhållande af kompetenta vikarier, då sådana
ej kunde fås ur den egentliga vikariekåren: docenterna.
A andra sidan kan jag ej förena mig i de sakkunniges förslag om
5,000 kronor för år. Med all hänsyn till de säregna förhållandena i af¬
seende å högskolorna och uppehållandet af deras verksamhet anser jag dock,
att ett vikariatsarfvode till detta belopp betraktadt såsom regel är för högt;
jag vill framhålla, att det föreslagna vikariatsarfvodet skulle utgöra dubbla
summan af de nu tillämnade förhöjda tjänstgöringspenningarna vid be¬
fattningen.
För min del vill jag föreslå, att vikariatsarfvodet vid professur be¬
stämmes till 4,000 kronor för år räknadt. På sätt de sakkunnige omför-
mält, hafva under de senare åren i särskilda fall vikariatsarfvoden utgått
med detta belopp. Och om man nu gör hvad som för särskilda fall plägat
ske till regel, torde man hafva gått tillräckligt långt.
Likasom nu göres emellertid denna vikariatsersättnings utgående beroende
187
Kungt. Majds Nåd. Proposition N:o 07.
af om de till dess bestridande tillgängliga medel äro för ändamålet till¬
räckliga. Den underkastas alltså eventuellt nedsättning i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med nu gällande grunder.
Emellertid vill jag betona, att äfven med fastställandet af detta vika-
riatsersättningsbelopp Eders K magi. Maj:t torde bära förbehållas att i sär¬
skilda fall, då omständigheterna så påkalla, medgifva, att vikariatsarfvoden
till högre belopp må utgå. Nyssberörda säregna förhållanden torde kräfva
detta.
Jag vill nu påpeka, att mitt förslag härutinnan påkallar en föreskrift
för det fall, att en med docentstipendium försedd docent förordnas att
uppehålla professorsvikariat. Professors tj änstgöringspenningar och docent¬
stipendium skulle nämligen, enligt hvad jag föreslagit, komma.att tillhopa
utgöra 5,000 kronor för år. Då det ej linnes någon anledning att härvid
frångå den uppställda principen om 4,000 kronor i vikariearfvode för år,
måste en nedsättning ske. Denna nedsättning, 1,000 kronor, hör natur¬
ligen ej göras å tj änstgöringspenningarna utan å docentstipendiet.
IN edsättningen är som sagdt nödig redan principiellt sedt, och jag
måste yrka därpå äfven ur eu annan, viktig synpunkt. Det framgår af
det föregående, att, såsom ock naturligt är, en docentstipendiats förord¬
nande till professorsvikarie medför ett upphörande af den lärarverksamhet,
som i hans egenskap af stipendiat ålegat honom. Det är alltså en mer
eller mindre betydelsefull prestation af undervisning, som på detta sätt
går för högskolan förlorad. Docenterna vid universitetet i Lund hade i
sin under nu förevarande afdelning omförmälda ansökning fäst uppmärk¬
samhet därvid och väckt förslag, åsyftande en ändring i detta afseende.
Då jag nu, ej minst med hänsyn till docenternas för högskolorna värde¬
fulla undervisningsverksamhet, hemställt om förhöjning i docentstipendiernas
belopp, synes det mig synnerligen lämpligt, att det å docentstipendiet
innehållna beloppet göres vederbörande högskola till godo genom att till¬
delas annan docent med skyldighet att i eu eller annan form meddela
undervisning, helst i samma ämne, hvarför docentstipendiet utgår, eller
åtminstone i ämne inom samma fakultet eller sektion. Detta bör dock ske
endast, då vikariatet afser ej allt för kort tid. Varder beloppet ej så an¬
vända torde det böra tilläggas anslaget till förbättrande af arfvodena åt
vikarierande lärare.
Det kan äfven förekomma, att hela docentstipendiet hör innehålla^.
Såsom i det följande anföres, bör vikariearfvode, då så kan ske, i sin hel¬
het utgå af aflöningen vid befattningen. Docentstipendiernas hela belopp
blir då ledigt för enahanda ändamål, som nyss nämnts.
Beträffande vikariearfvodena vid uppehållande af fasta laborators- och
•188
Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
prosektor- samt observatorsbefattningar, för hvilka tjänstgöringspennin-
garna skola utgöra dels 2,000 kronor dels 1,500 kronor, synas dessa vikarie-
arfvoden böra sättas till högst 3,500 kronor, enligt af Eders Kungl. Maj:t
närmare meddelade föreskrifter, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att äfven
härvidlag medgifva särskilda undantag. När doeentstipendiat uppehåller
vikariat å sådan befattning, böra äfven af docentstipendiet innehållas hvad
som ej erfordras för att jämte tjänstgöringspenningärna uppnå det be¬
stämda vikariatsarfvodet.
En fråga, som varit föremål för olika meningar, är den om vikariats-
arfvodena höra beräknas för kalenderår eller för det akademiska läsåret.
För närvarande tillämpas olika grunder i fråga härom vid universiteten
och vid karolinska institutet. Jag anser, att anledning till ändring af dessa
grunder ej förefinnes. Hvad universiteten angår, har universitetskommittén
framlagt skäl för bibehållande af den i fråga om dem vedertagna ordningen.
Och vid karolinska institutet kvarstår behofvet af vikariatsarfvodenas ut¬
gående därstädes efter särskilda grunder. Ett uttalande af Riksdagen i
dessa afseenden torde emellertid ej vara af nöden.
Angående de medel, som skola utgå till vikariatsarfvoden, torde jag
tick behöfva allenast i förbigående här uttala mig.
Först böra naturligen tjänstgöringspenningarna komma till användning.
Därefter fylles det bestämda beloppet antingen af den egentliga lönen vid
befattningen, om densamma på grund af ledighet i tjänsten eller af annan
anledning är att tillgå, eller genom erforderlig del af docentstipendium,
om vikarien innehar sådant, eller ock genom tillskott af de till förbätt¬
rande af vikariearfvoden afsedda medel, därvid dock i visst fall afdrag
göres för andra stipendier, legat, anslag in. in., som åtnjutas af vikarie.
Hvad särskild!, den egentliga lönens användande på nyss omförmälda
sätt beträffar, kan det, på sätt universitetskommittén anmärkt, ej annat än
anses naturligt och fullt berättigad!-, att de medel, som äro anslagna till
undervisningens vid högskolorna uppehållande, i första hand därtill använ¬
das under vikariat, när så kan ske. Ett annat förfarande skulle för öfrig!
endast leda till omgång och försvåra tillräckligheten af de till förbättrande
af vikariatsarfvodena afsedda medlen.
Frågan, huruvida beträffande tillskott af de till förbättrande af vikarie-
arfvodena afsedda medlen afdrag skall göras för andra stipendier, legat,
anslag in. in., som äro med docentstipendier jämförliga och åtnjutas af
vikarie, har, såsom af det föregående inhämtas, varit föremål för olika me¬
ningar. Enligt min åsikt bör afdrag ske och dylika medel, i likhet med docent¬
stipendium, inberäknas i vikariearfvodet, endast när — såsom fallet är med
189
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
docentstipendierna — under vikariatstiden någon särskild prestation upphör
att för dem lämnas.
Jag vill här i förbigående vidröra ett spörsmål, som blifvit anknutet
till vikariatsfrågan. Det .bär under olika skeden af förevarande ärende
föreslagits, att docent, som vunnit befordran till ordinarie akademisk lär ar¬
befattning, skulle med viss inskränkning äga att vid bestämmandet af rätt
till ålderstillägg räkna sig till godo tid, hvarunder han såsom docent på
förordnande uppehållit den med dylik lärarbefattning förenade undervis-
ningsskyldighet. Detta med allmänna grunder för rätt till ålderstillägg
icke öfverensstämmande önskemål har jag ej ansett mig kunna understödja.
Vid befordran till lärarbefattning vid allmänt läroverk åter tillgodo-
njuter docent framdeles såsom hittills den rätt till lönetursberäkning, som
på grund af särskilda förhållanden blifvit honom tillförsäkrad genom nådig
kungörelse den 27 augusti 1904.
Slutligen skall jag i detta sammanhang ingå på en fråga, som upptogs
i den af Uppsala-docenterna i januari 1906 gjorda underdåniga ansökningen,
nämligen frågan om ersättning åt fakultetsopponenter vid akademiska dis-
putationer.
I nämnda ansökning framhölls, att arbetet för fakultetsopponenterna
högst betydligt ökats och utgjorde ett ofta mycket betungande uppdrag,
hvarför ingen som helst ersättning lämnades. Någon ändring härutinnan
hade icke föreslagits af universitetskommittén, ehuru det måste anses vara
föga öfverensstämmande med universitetets värdighet, att detsamma ut-
kräfdc dylikt arbete, stundom ända till 6 å 7 gånger inom jämförelsevis
kort tid, af docent, som aldrig uppburit någon ersättning af statsmedel.
Det betonades, att i full öfverensstämmelse med den af kommittén uttalade
principen, »att det arbete, som docenterna i högskolans tjänst utföra, bör
skäligen ersättas», stode fordran, att uppdrag att fungera som fakultets-
opponent afiönades liksom hvarje annat förordnande. Regeln syntes likväl
petitionärerna böra vara, att endast docenter, som icke innehade docent¬
stipendium, borde komma i åtnjutande af dylik ersättning, hvilken icke'
borde sättas lägre än till 100 kronor för hvarje disputation.
Docentföreningen vid universitetet i Lund hemställde jämväl i sin år
1906 gjorda underdåniga ansökning, att ersättning med skäligt belopp
måtte beredas åt docenter, som utan att innehafva docentstipendium erhölle i
uppdrag att fungera såsom fakultetsopponenter vid akademiska disputationer.
I de öfver docenternas omförmälda ansökningar afgifna utlåtandena
af universitetsmyndigheterna uttalades olika meningar i denna fråga Me-
Ersättning
åt fakultets-
opponent.
Docenternas
ansökningar
år 1906.
Universitet^
myndig¬
heterna.
190
Kungl. Maj:ts JSäd. Proposition N:o 97.
dan don å flera håll tillstyrkts, afstyrktes deri uttryckligen af juridiska
fakulteten cell matematisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakul¬
teten i Uppsala samt det större akademiska konsistoriet såväl därstädes
som i Lund.
I den under slutet af år 1906 från docentföreningen i Uppsala in¬
komna underdåniga framställningen i fråga om docentstipendierna m. m.
vidhålles den gjorda ansökningen i nu omförmälda del.
Kanslern uttalade i denna fråga, att det icke borde rimligen begäras
af en docent, att lian utan någon som helst ersättning skulle åtaga sig
tjänstgöring såsom fakultetsopponent. I de skyldigheter, som ålåge sti-
pendierade docenter, syntes dock detta, åliggande skäligen kunna anses
ingå, men för öfriga docenter vore förhållandet ett annat. Han tillstyrkte
därför, att ersättning för tjänstgöring såsom fakultetsopponent tillerkändes
docent, som icke vore innehafvare af docentstipendium, och syntes ersätt¬
ningsbeloppet höra lämpas efter förhandenvarande förhållanden, men ej
öfverstiga 100 kronor för hvarje gårig. Kanslern hemställde därför om
nådig proposition till 1907 års Riksdag om beviljande af ett anslag på
ordinarie stat af 500 kronor för hvardera universitetet till ersättning åt
docenter, som utan att uppbära docentstipendium tjänstgöra såsom fakul-
tetsopponenter.
De sakkunnige, ])e sakkunnige yttrade, bland annat, följande:
Det kunde knappast förnekas, att de akademiska disputationerna inom
det vetenskapliga lifvet vid universiteten numera spelade en vida mindre
betydelsefull roll än förr. Ett förtjänstfullt framträdande vid ett disputa-
tionstillfälle torde förr hafva inneburit en icke ringa merit, under det att
man väl måste erkänna, att ett förordnande såsom fakultetsopponent nu¬
mera knappt utgjorde någon mer afsevärd tillökning å eu meritförteck¬
ning.
Samtidigt torde det arbete, som uppdraget kräfde för sitt rätta full¬
görande, hafva ej obetydligt ökats. Själfva af handlingarna hade vuxit i
omfång, och det nya vetenskapliga material, som i dem framlades till
granskning, torde i regel vara ej obetydligt större nu än förr. Slutligen
vore den nutida starka specialiseringen inom vetenskapen en faktor, som
verkade i samma riktning.
Då det icke syntes riktigt att ålägga en oaflönad akademisk lärare
att utan ersättning utföra ett tidkräfvande arbete, som — hur lärorikt det
än vore — icke innebure någon nämnvärd merit för hans framtid, syntes
krafvet på införandet af arfvode för ifrågavarande uppdrag, då det full¬
gjordes af icke stipendierad docent, äga verkligt fog för sig.
191
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Att, såsom ifrågasatt blifvit, låta arfvodet bestämmas för hvarje gång,
torde emellertid knappt vara möjligt. Omfånget af det arbete, som eu
opponent behöfde nedlägga på sitt uppdrag, vore utom af afhandlingens
beskaffenhet beroende af så många tillfälliga och oberäkneliga faktorer, att
en något så när rättvis uppskattning af detsamma i hvart förekommande
fall blefve ytterst svår, och resultatet under flertalet förhållanden gåfve
anledning till missnöje.
Ett fast arfvode, såsom docenterna ifrågasatt, torde vara vida att före¬
draga. I betraktande af att granskningen af en afhandling numera ej
sällan kräfde ett par veckors strängt arbete från opponentens sida, stun¬
dom till och med mera, syntes det ifrågasatta beloppet 100 kronor icke
vara för högt tilltaget.
Då det, om än undantagsvis, förekomme, att en fakultet eller sektion
måste söka, sin opponent utanför både de ordinarie universitetslärarnas och
docenternas krets, syntes det skäligt, att äfven under sådana förhållanden
ett lika arfvode tilldelades fakultetsopponenten, därest han icke såsom till¬
förordnad universitetslärare minst uppbure ett mot docentstipendiums be¬
lopp svarande arfvode för år räknadt. Därigenom torde ock de ej sällan
förefintliga svårigheterna att i sådana undantagsfall erhålla till uppdragets
fullgörande villig och oförhindrad person kunna för fakulteten eller sek¬
tionen i någon mån underlättas.
De sakkunnige beräkna, med hänsyn tagen till de under de senare åren
förekomna disputationer, att årliga anslag af 800 kronor för universitetet
i Uppsala och 400 kronor för universitetet i Lund kunde antagas vara i
genomsnitt tillräckliga. De starka fluktuationerna i det årliga antalet dispu¬
tationer vid hvartdera universitetet visade emellertid hän på nödvändig¬
heten af att ett förslagsanslag beviljades.
Ur de öfver de sakkunniges förslag afgifna yttranden finnes intet att
i detta ämne här anteckna.
För karolinska institutets del har genom kanslerns af mig förut om-
förmälda skrifvelse den 23 december 1907 hemställts om ett anslag å 300
kronor till ersättning åt personer, som enligt uppdrag af lärarkollegiet
tjänstgöra såsom opponenter vid disputationer, som hållas vid institutet.
Lärarkollegiet åberopar i afseende härå, att de af de sakkunnige anförda
skäl för ersättning åt fakultetsopponenter vid universiteten talade för be¬
redande af motsvarande ersättning vid institutet.
Jag underkänner icke önskvärdheten af att ersättning åt fakultets- Departements-
opponent under de af de sakkunnige angifna förhållanden måtte kunna yttraTdl.
utgå. Emellertid antager jag, att med den betydliga ökning af antalet
docentstipendier, som af mig föreslagits, behofvet af dylik särskild ersättning
Departements¬
chefens hem¬
ställan.
192 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
skalI visa sig 1»lifva betydligt mindre än hittills. Särskilda anslag för ända¬
målet vill jag ej påyrka.
En annan utväg vill jag däremot föreslå. Såsom nämnts, finnas vid
universiteten anslag, hvardera å 5,000 kronor, och vid karolinska institutet
ett anslag å 2,000 kronor till arfvoden åt vikarierande akademiska lärare.
Den af de sakkunnige lämnade utredning synes visa, att dessa anslag vid
universiteten hittills varit väl tillräckliga och äfven skulle komma att vara
så under nu ifrågasatta förändrade förhållanden. Från berörda anslag kunde
kanslern bemyndigas att låta utanordna ersättningen åt nu ifrågavarande
fakultetsopponenter med högst 100 kronor för hvarje; dock bör härigenom
icke få orsakas någon minskning i den fyllnad i vikariearfvoden, som eljest
skolat från anslagen utbetalas.
Därest mitt förslag i afseende å utvidgad användning af omförmälda
anslag gillas, bör i anslagens benämning gifvas en antydan om deras så¬
lunda vidgade ändamål.
Under åberopande af hvad jag i förevarande afdelning anfört tillstyrker
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
alt bestämma, alt, enligt de närmare föreskrifter, som af Eders Kungl.
Maj:t meddelas, vikariearfvode må vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, i den mån därför tillgängliga
medel förslå, utgå vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppe¬
hålla professorsbefattning med 4,000 kronor för år och vid förordnande att
uppehålla fast laborators-, pr osektors- eller observatorstjänst med högst 3,500
kronor för år; Eders Kungl. Maj t dock obetaget att, där särskilda för¬
hållanden det påkalla, förordna, att vikariearfvode till högre belopp än
nu är sagdt må utgå; skolande i fråga om berörda vikariearfvoden iakt¬
tagas, att, därest docentstipendiat innehar förordnande som nu omförmälts,
stipendiebeloppet eller viss del däraf, enligt af Eders Kungl. Maj:t gifna be¬
stämmelser, innehålles för att på lämpligt sätt för vederbörande högskolas verk¬
samhet tillgodogöras; samt
att medgifva, att från vederbörande till arfvoden åt vikarierande lärare
afsedda anslag må till den, som fullgör uppdrag all å fakultets eller sektions
eller vederbörande lärarkollegiums vägnar vid akademisk disputation opponera,
därest han ej innehar docentstipendium eller är ordinarie lärare vid någon¬
dera af universiteten eller vid karolinska institutet eller såsom tillförordnad
lärare för minst en termin vid någon af dessa högskolor åtnjuter ett arfvode,
som för år minst uppgår till 2,500 kronor, utgå ersättning för nämnda upp¬
drags fullgörande med ett belopp af högst 100 kronor, dock med iakttagande
att härigenom ej någon minskning får förorsakas i de belopp, som titt fyllnad
i vikariearfvoden under året skola utgå ur dessa anslag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
193
VI.
Angående ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen.
Den sista af de i början af mitt anförande uppställda sex hufvudaf-
delningarna omfattade frågan om ändring i staten för universitetskanslers-
o O O
expeditionen.
Innan jag redogör för de framställningar från universitetskanslern
in. in., som föranledt mig att här upptaga denna fråga, ber jag att få er¬
inra om denna stats nuvarande utseende, samt hvarifrån medel till bestri¬
dande af kostnaderna för kanslersexpeditionen inflyta.
Stat för kanslersexpeditionen fastställdes genom nådigt bref den 18
december 1903. Denna stat var af följande lydelse:
kanslerssekreterarens aflöning ................................................... kronor 5,500: —
däraf beräknas för hyra af arkiv- och expeditionslokal
900 kronor samt för skrifmaterialier och expenser 100
kronor;
amanuensens arfvode .................................................................. » 500: —
vaktmästarbiträdets arfvode......................................................... » 500: —
Summa kronor 6,500: —
Till betäckande af nämnda summa beräknades vid statens fastställande
och utgå fortfarande följande medel:
från universitetet i Uppsala...................................................... kronor 3,000: —
» » i Lund............................................................ » 2,000: —
» karolinska mediko-kirurgiska institutet ........................ » 1,000: —
» Göteborgs högskola................................................................» 500: —
Summa kronor 6,500: —
För universiteten äro vederbörande belopp — hvilka till en början
delvis utgingo från reservfonderna — uppförda i 1907 års nya utgifts-
stater, i den af Riksdagen godkända afdelningen A) i hvardera staten. De
för karolinska institutet utgående medlen, på Kungl. Maj:ts förslag vid
1903 års Riksdag, efter då skedd ökning med 250 kronor, fastställda till
sitt nuvarande belopp, äro uppförda å nämnda instituts stat. Det an-
gifna beloppet 500 kronor från Göteborgs högskola utgår, som nämndt,
fortfarande därifrån.
Bill. till Riksd. Prat. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft.
Nuvarande
stat.
25
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
Sedan nämnda stats fastställande hafva kanslerssekreterarens löneför¬
måner ytterligare förbättrats genom tillskott från Stockholms högskola.
Vid förlänandet af rätt för högskolan att anställa vissa filosofiska samt
stats- och rättsvetenskapliga examina har nämligen Kungl Maj:t föreskrifvit,
att högskolan skall till kanslerssekreteraren i arfvode utbetala tillhopa
1,000 kronor för år. Ehuru de från såväl Stockholms som Göteborgs hög¬
skolor utgående beloppen äro stadgade endast för vissa perioder, under
hvilka examensrätt medgifvits högskolorna, kunna de utan tvifvel påräknas
såsom ständigt utgående bidrag till kanslerssekreterarens aflöning.
Kanslerssekreteraren äger ej rätt till ålderstillägg. Beträffande kanslers¬
sekreterarens ställning är vidare att märka, att han ej innehar en fast
tjänst: kanslern äger, såsom det heter i universitetsstatuterna, för sin ex¬
pedition förordna en sekreterare. Äfven amanuensen antages, enligt stad¬
gande i nådiga brefvet den 18 december 1903, af kanslern.
Genom samma nådiga bref äro vissa bestämmelser meddelade rörande
den vid kanslersexpeditionen anställda tjänstepersonalen m. m. Ur dessa
bestämmelser må följande här omförmälas.
Kansierssekre- Kanslerssekreteraren åligger att bereda och för kanslern föredraga in-
åHgganden komna mål och ärenden, ombesörja deras vederbörliga registrering och
expedition samt i allmänhet inför kanslern ansvara för ämbetsgöromålens
behöriga gång; att i enlighet med gällande bestämmelser vårda och för¬
teckna kanslersämbetets arkiv; att till amanuensen äfvensom till vaktmä-
starbiträdet för hvarje månad utbetala dem tillkommande lönemedel samt
härför årligen inför kammarrätten medelst företeende af vederbörliga kvit¬
tenslistor afgifva redovisning; äfvensom att ansvara för och bekosta brand¬
försäkring af vissa för kanslersexpeditionens räkning anskaffade, af staten
inlösta inventarier och för dem årligen redovisa inför kammarrätten.
Kanslerssekreteraren är berättigad att utan afdrag å sina löneförmåner
årligen å tid under sommarmånaderna, som af kanslern bestämmes, åtnjuta
semester under en månad, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske.
Vidare äro föreskrifter gifna rörande afdrag å kanslerssekreterarens
aflöning, då han af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst eller tjänst¬
ledighet af annan anledning honom meddelas.
Amanuensen åligger att biträda kanslerssekreteraren med de vid kans¬
lersexpeditionen förekommande göromål. lian är äfven vid semester för
kanslerssekreteraren eller vid dennes tjänstledighet skyldig, att, om han
därtill förordnas, jämte sin amanuensbefattning uppehålla kanslerssekre-
terarbefattningen, vid semester utan särskild godtgörelse under högst en
195
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
månad årligen och vid tjänstledighet för kanslerssekreteraren mot närmare
bestämd ersättning.
Universitetskanslerns framställningar i ämnet angå dels förändrad ställ¬
ning och förbättrade aflöningsförmåner för kanslerssekreteraren dels ock
vissa tillägg och förändringar i öfrig! i den för kanslersexpeditionen fast¬
ställda staten.
Jag skall först till behandling upptaga den senare af dessa frågor och
vill då till en början redogöra för innehållet i en af kanslerssekreteraren
till kanslern ställd skrifvelse i ämnet.
I denna skrifvelse framhålles, hurusom för ett så ringa arfvode som
500 kronor om året något mera verksamt biträde vid kanslersexpeditionen
icke kunde utkräfvas af amanuensen. Dennes tjänstgöring hade ock hit¬
tills varit begränsad till en timme om dagen, hvarvid han hufvudsakligen
biträdt vid kollationering, vid förandet af diarier öfver inkomna ärenden
och vid expediering af utgående skrivelser. Erfarenheten hade emellertid
gifvit vid handen, att den alltjämt fortgående ökningen, med afseende på
såväl antal som omfattning, af de till kanslersexpeditionen inkommande
ärendena kräfde mera biträde af amanuensen, jämväl vid uppsättning af
expeditioner, särskild! vid de icke sällan återkommande tillfällen, då ären¬
den af mera omfattande art vore föremål för kanslersämbetets handlägg¬
ning. Sådana ärenden kunde understundom i så stor utsträckning taga
kanslerssekreterarens tid i anspråk, att handläggningen af de ständigt in¬
kommande ärendena af löpande beskaffenhet samt andra arbeten, såsom
förande af register, arkivets skötsel m. m., endast med stor svårighet af
honom medhunnes. Att mängden af de vid kanslersexpeditionen hand¬
lagda ärenden ej oväsentligt ökats sedan den tid, då staten för expedi¬
tionen fastställdes, framginge af följande öfversikt öfver antalet vid expedi¬
tionen handlagda skrifvelser, hvilka föranledt utlåtande, remiss eller annan
expedition, under åren 1903—1906 samt de tre första kvartalen af år
1907, beräknadt efter samma grunder som i 1903 års statsverksproposition
funnes angifna:
år 1903 .............................................................................. 994
» 1904 .............................................................................. 1,113
» 1905 .............................................................................. 1,014
» 1906 .............................................................................. 1,201
» 1907, de tre första kvartalen .............................. 911
Enligt ny, från och med år 1903 använd metod vid förandet af
Förevarande
framställ¬
ningar.
Kanslers¬
sekreterarens
ansökning.
Universitets-
kanslern.
196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
diarium öfver inkommande mål och ärenden utgjorde motsvarande siffror
766, 848, 783, 921 och 734.
Då sålunda ökad tjänstgöring för amanuensen måste anses vara för
ärendenas behöriga handläggning erforderlig, syntes det till honom nu
utgående arfvodet böra ej obetydligt höjas. Beloppet af denna höjning-
borde bestämmas till 1,000 kronor, hvarigenom arfvodet skulle komma att
utgöra 1,500 kronor om året, ett arfvodesbelopp, som för ifrågavarande
tjänstgöring ingalunda finge anses oskäligt.
Äfven vaktmästarens nuvarande arfvodesbelopp vore otillfredsställande
och borde ökas till 800 kronor. Därest kvalificerad person skulle kunna
erhållas för utförande af de med tjänsten förenade, icke obetydliga göro¬
mål, vore nämnda belopp erforderligt.
Kanslern tillstyrker, att medel för berörda arfvodesförhöjningar be¬
redas, och påpekar, hvad amanuensen beträffar, dels att amanuensbefatt¬
ningens innehafvare måste med hänsyn till skyldigheten att vikariera för
kanslerssekreteraren vara en väl kvalificerad person, dels den ökade arbets¬
bördan vid kanslersexpeditionen och behofvet af att kanslerssekreteraren i
större utsträckning kunde påräkna biträde af amanuensen.
Därjämte anser kanslern — med hänvisning till härutinnan förekom¬
mande uttalanden i kanslerssekreterarens omförmälda skrifvelse — att 400
kronor böra utverkas till beredande af ökadt anslag till skrifmaterialier och
expenser. Oaktadt stor sparsamhet hade kostnaderna för dessa ändamål
årligen uppgått till flerdubbelt högre belopp än det i staten angifna, 100
kronor.
Vidare har universitetskanslern framhållit ett annat anslagsbehof för
kanslersexpeditionen. De kraf, som borde ställas på kanslerssekreterar-
befattningens innehafvare, afsåge i första hand vana och förmåga att hand¬
lägga allehanda ämbetsgöromål samt att med erforderlig skyndsamhet och
precision affatta och expediera kanslerns beslut. Speciell fackkunskap i
alla de olikartade och ej sällan invecklade frågor, som komme under kans¬
lerns pröfning, kunde däremot icke rimligtvis städse påräknas hos denne
ämbetsman. Det skulle därför vara synnerligen önskvärdt, om kanslern
kunde blifva i tillfälle att i händelse af behof vid särskilda frågors be¬
redande och delvis äfven föredragning anlita jämväl personer, utrustade
med speciell sakkunskap på vederbörande område. Exempel på sådana
frågor, vid hvilkas behandling dylikt biträde utöfver kanslerssekreterarens
kunde blifva till nytta, erbjöde sig i ej ringa antal. Hit hörde ärenden
angående ändrade bestämmelser rörande examens- och studieväsendet inom
olika fakulteter, angående stadfästande af studieplaner i olika examens-
ämnen eller examina, angående fastställande af föreskrifter för de akade-
197
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
miska studiernas ordnande eller för vissa vetenskapliga institutioner, angå¬
ende fördelning af examinationsskyldigheten mellan särskilda professurer
in. m. Kanslern borde sålunda hafva tillgång till medel för att kunna i
hvarje särskildt sådant fall vända sig till härför lämplig person, hvilken
kunde befinnas villig att mot ett för hvarje gång af' kanslern bestämdt
arfvode verkställa erforderligt utredningsarbete, tillhandagå med upplys¬
ningar och dylikt; och torde ett belopp af omkring 2,000 kronor om året
blifva för ändamålet tillräckligt.
Vid beräkning af det sammanlagda ökade anslagsbeloppet, som vore
erforderligt för nu ifrågavarande ändamål, afrundar kanslern detsamma
— med nedsättning af sistnämnda post till 1,900 kronor — till 3,600 kronor.
I afseende å kanslerssekreterarens ställning och aflöningsförmåner m. m.
o O
har kanslern anfört bland annat följande.
Det nuvarande sättet för kanslerssekreterarens aflönande — liksom hela
expeditionens uppehållande — vore i mer än ett afseende egendomligt och
i viss mån föråldradt. Medlen därtill sammanbragtes från flera olika håll.
Med det anslag, som tillkomme kansler ssekreteraren, hade denne att jäm¬
väl bekosta arkivhyra samt renskrifning och öfriga expenser vid kanslers-
expeditionen. Någon fördelning af kanslerssekreterarens aflöningsförmåner
i lön och tjänstgöringspenningar vore ej föreskrifven, och någon rätt till
ålderstillägg för honom funnes ej, hvarjämte han ej heller åtnjöte förmå¬
nen af pensionsrätt. Sättet för hans tillsättning, på förordnande, måste för
befattningshafvaren, åtminstone formellt sedt, innebära en viss otrygghet.
En definitiv reglering af dessa förhållanden syntes icke kunna lämp¬
ligen ernås på annat sätt än genom förändring af kanslerssekreterarbefatt-
ningen till en verklig statstjänst, hvilken tillsattes medelst fullmakt och
aflönades, åtminstone hufvudsakligen, direkt af statsmedel.
Att å kanslerssekreterarbefattningen hädanefter skulle, enligt kanslerns
förslag, utfärdas fullmakt och dess innehafvare sålunda tillförsäkras en fast
anställning, skulle för öfrigt icke i sak innebära något brytande af hittills
tillämpad praxis. I sådant hänseende kunde följande uppgifter vara be¬
lysande.
Under tiden från 1800-talets midt till närvarande tid hade kanslers-
ämbetet varit beklädt af inalles åtta personer. Kanslerssekreterartjänsten
hade däremot under samma tid, nämligen från år 1849, då sedermera riks-
arldvarien Johan Jacob Nordström förordnades till kanslerssekreterare, inne¬
hafts af allenast fyra personer; och ombyte af kanslerssekreterare hade där¬
under icke någon gång; ägt rum i sammanhang med kanslersskifte. Af
nämnda fyra kanslerssekreterare hade en, hvilken efter en nära tjugusju-
198
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.
årig tjänstetid vid nära sjuttiofyra års ålder på begäran entledigades från
förordnandet, tjänstgjort under fyra universitetskanslerer samt två tjänst¬
gjort hvardera under tre kanslerer.
I själfva verket syntes det föga troligt, att en universitetskansler någon¬
sin skulle, med stöd af sin formella rätt, vare sig vid tillträdandet af
kanslersämbetet eller eljest utan vidare afskeda en kanslerssekreterare, som
oförvitligt skött sin tjänst; och i detta hänseende ville kanslern instämma
i hvad en af hans företrädare — uti underdånig skrifvelse den 1 december
1906 i fråga om pensionsrätt för kanslerssekreteraren — härom yttrat, näm¬
ligen »att det näppeligen kan ligga i en kanslers intresse att se ifråga¬
varande ämbete byta innehafvare; fastmera måste det anses fördelaktigt för
honom att kunna tillgodogöra sig i tjänsten vunnen erfarenhet».
Men om ock sålunda kanslerssekreterarens förseende med fullmakt icke
skulle i sak innebära någon förändring i förhållande till hvad hittills fak¬
tiskt tillämpats, kunde det å andra sidan icke förnekas, att det i kanslers-
ämbetets eget intresse skulle vara af ganska stor betydelse att på nämnda
sätt gifva åt befattningen en fastare karaktär. Det vore nämligen uppen¬
bart, att det vid tjänstens tillsättning måste för eventuella kandidater till
densamma verka i viss mån afskräckande, om den tillsattes medelst för¬
ordnande, hvilket när som helst kunde återkallas. Af sådan anledning
skulle utan tvifvel befattningens förseende med lämplig innehafvare under
vissa förhållanden försvåras. Denna synpunkt hade för öfrigt efterhand
erhållit ökad betydelse, sedan nämligen ifrågavarande tjänst, hvilken förr
utan svårighet kunnat skötas såsom en bisyssla vid sidan af någon ordi¬
narie, medelst fullmakt tillsatt statstjänst, numera på grund af väsentligt
ökade göromål vid kanslersexpeditionen utvecklats därhän, att den toge sin
innehafvare så pass fullständigt i anspråk, att det för honom vore omöjligt
att vid sidan däraf sköta annan tjänstebefattning af någon betydelse.
Vidare ansåge kanslern, att kanslerssekreterare hädanefter borde, lika¬
som innehafvare af därmed närmast jämförliga befattningar, utnämnas af
Eders Kungl. Maj:t, hvarvid dock åt kanslern gifvetvis borde bevaras in¬
flytande på utnämningen genom att denna skulle ske efter af honom af-
gifvet förslag.
Äfven sedan kanslerssekreterarbefattningen sålunda gjoi'ts till en verklig
statstjänst, skulle dock allt fortfarande en del af aflöningen vid densamma
bestridas med andra medel än statsmedel, nämligen till den del, som utginge
från Stockholms och Göteborgs högskolor, tillhopa 1,500 kronor. Aflönings-
förmånerna skulle således med afdrag af omförmälda belopp, tillhopa
1,500 kronor, utgå af statsmedel och syntes jämte öfriga för kanslers¬
expeditionen nödiga belopp böra uppföras såsom ett särskildt, från uni-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 199
versitetens och karolinska institutets stater fristående anslag under åttonde
hufvudtiteln.
Hvad härefter anginge beloppet af den aflöning, som skäligen borde
tillerkännas kanslerssekreteraren, ville kanslern erinra om de skyldigheter,
som enligt af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser vore ålagda denne
ämbetsman. Omfattningen af kanslerssekreterarens göromål belystes i viss
mån af antalet utaf de till kanslerns handläggning förekommande mål och
ärenden. Detta antal hade under de senare åren ej oväsentligt ökats. I
afseende härpå hänvisade kanslern till de sifferuppgifter, hvilka i sådant
hänseende meddelats i kanslerssekreterarens förutnämnda skrifvelse. För full¬
ständigande af dessa sifferuppgifter meddelade kanslern ytterligare, att an¬
talet vid expeditionen handlagda skrifvelser, hvilka föranledt utlåtande,
remiss eller annan expedition under hela år 1907, beräknadt efter samma
grunder som i 1903 års statsverksproposition funnes angifna, utgjort 1,271
samt, enligt ny, från och med år 1903 använd metod vid förandet af
diarium öfver inkommande mål och ärenden, uppgått till 1,000.
Med hänsyn till den föredragn ngsskyldighet, hvilken ålåge kanslers¬
sekreteraren, äfvensom till antalet af de ärenden, som tillhörde hans hand¬
läggning, syntes hans befattning vara till väsentlig del jämförlig med ett
byråchefsämbete eller en så kallad tredje grads tjänst. Därjämte hade
kanslerssekreteraren att utföra en mängd göromål af enklare art, som i
regel ej torde i samma mån betunga en byråchef, nämligen uppsättning
af koncept, expeditionsgöromål, förande af register, arkivets skötsel o. s. v,
I betraktande af dessa omständigheter ansåge kanslern, att aflöningsförmå-
nerna vid tjänsten borde, i enlighet med de grunder, som tillämpats vid
fastställande af nyare stater, bestämmas till ett belopp, något öfverstigande
hvad som tillkomme innehafvare af andra gradens tjänster men lägre än
aflöningen för en tredje _ grads tjänst. Kanslern förutsatte härvid, att
dessa aflöningsförmåner ej skulle betungas med afdrag för hyra af arkiv-
och expeditionslokal in. fl. dylika kostnader.
Pa grund af det anförda och med hänsyn dels därtill, att tjänsten,
som borde blifva förenad med rätt till pension enligt lagen den 11 oktober
1907, skulle betungas med förut ej utgående årlig pensionsafgift, hvilken
med antagande af det utaf kanslern tilltänkta lönebelopp skulle utgå med 250
kronor, dels ock å andra sidan därtill, att därest det af kanslern fram¬
lagda förslag om ett särskild! bidrag för anlitande i vissa fall af sakkunnigt
biträde skulle godkännas, kanslerssekreterarens föredragningsskyldighet blefve
i någon mån underlättad, ville kanslern föreslå, att kanslerssekreterarens
aflöningsförmåner måtte bestämmas till 4,000 kronor i lön, 2,000 kronor i
200
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg, eller tillhopa 6,400
kronor, med bestämmelse att efter fem år lönen kunde höjas med 500
kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt med rätt för
nuvarande befattningshafvaren att med afseende å rätten till åtnjutande af
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft tjänsten. Kanslers
sekreterarens rätt till semester torde härjämte böra, i likhet med hvad
t. ex. för statskommissarier och innehafvare af andra grads tjänst i stats¬
kontoret vore stadgadt, utsträckas till en och en half månad.
Det i nu gällande stat till hyra af arkiv- och expeditionslokal samt
för skrifmaterialier och expenser beräknade belopp, tillhopa 1,000 kronor,
tillika med det af kanslern begärda tilläggsbelopp, 400 kronor, således
1,400 kronor, syntes böra lämpligen uppföras såsom ett särskild! anslag
och däraf beräknas till hyra för arkiv- och expeditionslokal 800 kronor samt
återstoden 600 kronor till skrifmaterialier och expenser med skyldighet
för kanslerssekreteraren att för sistberörda expensanslag på vanligt sätt
årligen redovisa inför kammarrätten.
Staten för kanslerseipeditionen skulle med tillämpning af nu angifna
grunder erhålla följande utseende:
1 kansler ssekreterare: lön ................................................... 4,000: —
tjänstgöringspenningar............... 2,000: —
ortstillägg......................... 400: 6,400: —
Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.
1 amanuens, arfvode.................................................................................
1 vaktmästarbiträde, arfvode..................................................................
till anlitande i vissa fall af sakkunniga biträden...........................
till hyra af arkiv- och expeditionslokal.............................................
till skrifmaterialier och expenser.....................................................
1,500
800
1,900
800
600
Summa kronor 12,000
Nämnda från Stockholms och Göteborgs högskolor utgående belopp,
tillhopa 1,500 kronor, syntes böra fortfarande såsom hittills anslås såsom
bidrag till kanslerssekreterarens aflöning och torde därvid böra tillföras
den fasta lönen, hvadan beloppet af härtill afsedt statsanslag borde i mots¬
varande mån minskas.
För åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner torde för
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97. 201
kansler ssekreteraren böra fastställas följande villkor cell bestämmelser,
nämligen:
att med kansler ssekreterarbefattning ej Unge förenas annan tjänst ä
rikets, Riksdagens eller kommuns stat; och
att med samma befattning icke heller finge förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore
med Eders Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej kanslern
uppå därom gjord framställning och efter pröfning att ifrågavarande upp¬
drag eller tjänstebefattning ej ansåges inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid kanslersexpeditionen, funne uppdraget eller befattningen kunna få tills
vidare mottagas och bibehållas.
Vidare syntes böra bestämmas, att, i enlighet med hvad kanslern
föreslagit, kanslerssekreteraren skulle vara berättigad att utan afdrag å sina
löneförmåner årligen å tid, som af kanslern bestämdes, åtnjuta semester
under en och en half månad, när sådant utan hinder för göromålens be¬
höriga gång kunde ske, äfvensom att nuvarande innehafvare af kanslers-
sekreterarbefattningen finge i afseende å rätt till ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, han innehaft befattningen.
1 kanslerns skrifvelse hänvisades till en föregående framställning af
kanslersämbetets innehafvare angående pensionsrätt för kanslerssekreteraren.
1 själfva verket hafva två framställningar under senare år gjorts om dylik
förmåns beredande åt kanslerssekreterartjänstens innehafvare, nämligen
först genom underdånig skrifvelse den 30 september 1904 och sedermera
genom den nu af kanslern åsyftade skrifvelsen den 1 december 1906.
Den förra af dessa båda skrivelser — i ingendera af dem har fråga varit
om kanslerssekreterartj änstens förändring till en icke på förordnande, utan
fast, tillsatt befattning — har redan anmälts inför Kungl. Maj:t och därvid
förklarats ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I den senare erinras
om vikten och betydelsen af kanslerssekreterartj änsten. Det framhålles,
hurusom det å ena sidan näppeligen kunde ligga i en kanslers intresse
att se ifrågavarande ämbete byta innehafvare, utan fastmera måste för
kanslern anses fördelaktigt att kunna tillgodogöra sig i tjänsten vunnen
erfarenhet, samt att det å andra sidan ock läge i sakens natur, att en
ämbetsman måste se till sin framtid. Han kunde ej stanna på en post,
där han endast förbrukade sina krafter, men ej sattes i stånd att sörja
för sin egen och de sinas framtid, sedan krafterna och arbetsförmågan
minskats i högre eller mindre grad. Äfven för kanslersinstitutionen måste
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 26
Föregående
framställ¬
ningar.
202
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
det vara af vikt, att en åldrad och uttjänt tjänsteman kunde afgå med
pension och ej nödgas kvarstå — och en kansler skulle aldrig under sådana
förhållanden vilja från ämbetet vid upphörd arbetsförmåga skilja den, som
redbart och oförvitligt däråt ägnat sina krafter.
statskontorets ] fråga om ändring i staten för universitetskanslersexpeditionen har
aaane' statskontoret, efter nådig remiss, den 2 mars 1908 afgifvit underdånigt ut¬
låtande af följande innehåll.
Statskontoret hyste visserligen någon tvekan att så kort tid efter det
Kungl. Maj:t fastställt stat för kanslersexpeditionen tillstyrka så afsevärda.
ändringar däri, som de föreliggande framställningarna afsåge. Men då gil¬
tiga, skäl syntes vara anförda för kanslerssekreterarens uppförande på ordi¬
narie stat, hvarigenom ock den hvilande pensionsfrågan kunde på ett till¬
fredsställande sätt lösas, ville statskontoret tillstyrka beredande af erforder¬
ligt anslag.
Emellertid funne statskontoret icke tillräckliga skäl förebragta för af-
löningens bestämmande till högre belopp än som genom den nyligen fast¬
ställda staten för statskontoret blifvit bestämd för dess sekreterare, hvilken
jämväl ålåge viss föredragningsskyldighet, helst statskontoret icke ansåge
sig böra afstyrka det begärda särskilda anslaget af 1,900 kronor för an¬
litande i vissa fall af sakkunniga biträden, hvilka kunde af kanslern till¬
kallas för beredande och föredragning af vissa,, särskild sakkunskap kräf¬
vande ärenden. Icke heller borde lämnas obeaktadt, att, enligt det före¬
liggande förslaget, en höjning inträdde i amanuensens arfvode från 500
kronor till 1,500 kronor, hvilket, såsom jämväl vore afsedt, komme att
bereda kanslerssekreteraren en högst väsentlig lättnad i arbetet.
Statskontoret hemställde alltså, att kanslerssekreterarens aflöning måtte
bestämmas till enahanda belopp som sekreterarens i statskontoret.
Statskontoret hade intet att erinra i fråga om öfriga i det uppgjorda
statförslaget uppförda anslagsbehof. Dock ansåge statskontoret, att dessa
borde bestridas från ett gemensamt såsom »förslagsanslag, högst» angifvet
anslag, hvilket såsom sådant kunde ingå i det anslag för kanslersexpedi¬
tionen, som blefve i riksstaten uppföre^.
Fördelarna ur besparingssynpunkt äfvensom det principiellt riktiga
häri syntes icke behöfva särskildt framhållas.
Vid bestämmande af statsanslagets storlek borde afdrag ske för de
belopp, tillhopa 1,500 kronor, som för ändamålet inflöte från Stockholms
och Göteborgs högskolor.
Statskontoret hemställde fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte på
det sätt. bifalla universitetskanslerns framställning, att Eders Kungl. Maj:t
203
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande från Uppsala universitets
och Lunds universitets stater af de till kanslersexpeditionens uppehållande
däri uppförda anslag samt från karolinska institutets stat af det till arfvode
åt kanslerssekreteraren däri anslagna belopp, dels i riksstaten under åttonde
hufvudtiteln uppföra ett särskildt anslag till universitetskanslerns expedition
af 9,900 kronor, däraf 5,600 kronor förslagsanslag, högst, dels godkänna
följande stat för kanslersexpeditionen, nämligen:
Till
|
en kanslerssekreterare: lön ................
|
....... kronor 3,600: —
|
|
|
|
tj änstgöringspen-
|
|
|
|
ningar.......
|
1,800: —
|
|
|
|
ortstillägg ....
|
400: —
|
5,800
|
--
|
|
Efter fem år kan lönen höjas med
|
500 kronor och efter
|
|
|
ytterligare fem år med 500 kronor.
|
|
|
|
Till
|
arfvode åt en amanuens ....................
|
........................... kronor
|
1,500
|
—
|
»
|
» » ett vaktmästarbiträde .....
|
»
|
800
|
—
|
»
|
anlitande i vissa fall af sakkunniga
|
biträden ......... »
|
1,900
|
—
|
»
|
hyra af arkiv och expeditionslokal..
|
»
|
800
|
—
|
»
|
skrifmaterialier och expenser ...........
|
»
|
600
|
—
|
|
|
summa kronor
|
11,400
|
—
|
De sålunda såsom ålderstillägg föreslagna beloppen borde utgå från
det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg; och
borde vederbörande få för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig äfven
den tid, han innehaft befattningen före den nya statens trädande i kraft.
De sakkunnige hafva äfven i korthet yttrat sig rörande kanslers-#* saUunmge.
expeditionen, särskildt kanslerssekreterarens aflöningsförmåner, hvilka de
— förutom hvad som kan komma att bestämmas för hyra af arkiv och
expeditionslokal samt för skrifmaterialier och expenser — anse böra mot¬
svara de löneförmåner, som tillerkänts andra gradens tjänstemän i stats¬
kontoret.
Universitetskanslerns framställning om behofvet af förändringar
staten för. kanslersexpeditionen är öfvertygande, och i hvad angår den yttrande.
ökade arbetsbördan för expeditionen kan densamma delvis konstateras genom
samfärdseln af ärenden mellan expeditionen och ecklesiastikdepartementet.
Då jag tager i betraktande de särskilda posterna i det af kanslern
framlagda förslaget till stat för kanslersexpeditionen och därvid först den
för kanslerssekreteraren däri uppförda atlöningen, synes mig naturligt att
204
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
gorå eu erinran om de aflöningsbelopp, som jag föreslagit för sekreterarna
vid universiteten i Uppsala och Lund: lön 4,000 kronor och tjänstgörings-
penningar 2,000 kronor, tillhopa 6,000 kronor, med rätt till två ålders-
tillägg, hvartdera å 500 kronor, efter o och 10 års tjänstgöring. När jag
ifrågasatt denna aflöning, som går utöfver den enligt 1907 års stat fast¬
ställda för sekreterare i statskontoret — till hvars nya stat jag annars
ansett mig böra såvidt möjligt ansluta mig — har det skett med den upp¬
fattning, att de båda akademisekreterarnas ställning faktiskt vore en annan
än en sekreterares i centralt ämbetsverk och icke kunde alldeles jämställas
med deras. Jag anser, att äfven kanslerssekreteraren i viss mån intager
en sådan särställning. Vid bedömandet af frågan om den aflöning, som
bör tillkomma honom, måste dock hänsyn tagas till att vissa lättnader
genom af kanslern framställda förslag, hvilka jag vill upptaga, skulle komma
att beredas honom. 1 betraktande af alla hithörande omständigheter före¬
slår jag, att kanslerssekreterarens aflöning sättes till samma belopp som
akademisekreterarnas, 6,000 kronor, med rätt för honom, likasom för dem.
till två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, efter 5 och 10 års tjänst¬
göring. Aflöningen bör, likasom för dem, delas i lön 4,000 kronor och
tjänstgöringspenningar 2,000 kronor. Kanslerssekreteraren blefve då i
pensionshänseende likställd med akademisekreterarna. Att jag ej ansett
någon del af kanslerssekreterarens aflöningsbelopp böra rubriceras såsom
ortstillägg, sammanhänger därmed, att kanslersämbetet och kanslerns ex¬
pedition ej äro ovillkorligen bundna vid viss ort.
Hvad beträffar de sakkunniges och statskontorets förslag i afseende å
kanslerssekreterarens aflöning vill jag erinra, att de sakkunnige ej ägt tillgång-
till definitiva uppgifter, som kunde vara till ledning för ett bestämdt förslag
till en efter nuvarande förhållanden lämpad stat för kanslersexpeditionen
och att statskontorets förslag är uppgjordt utan kännedom om de löneför¬
måner, som af mig ansetts böra, tillkomma akademisekreterarna.
1 den af mig föreslagna aflöningen för kanslerssekreteraren ingå ej,
såsom för närvarande är fallet, medel till bekostande af hyra för arkiv-
och expeditionslokal samt skrifmaterialier och expenser. Jag anser det
vara riktigt, att, såsom både kanslern och statskontoret tillstyrkt, särskilda
medel härför uppföras i staten. De i afseende härå föreslagna beloppen,
respektive 800 kronor och 600 kronor, kunna i staten lämpligen samman¬
slås till en post å 1,400 kronor.
Mot de föreslagna arfvodesbeloppen för en amanuens och ett vakt-
mästarbiträde har jag icke haft någon anmärkning att framställa. Hvad sär-
skildt beträffar amanuensarfvodet, synes det mig uppenbart, att det bör högst
afsevärdt höjas, dels för att kanslerssekreteraren må blifva befriad från en
del tidsödande expeditionsgöromål dels ock emedan det tydligen är af nöden,
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
205
att kanslerssekreteraren i afsevärd grad behöfver direkt biträde vid utfö¬
randet af en del göromål.
Hvad slutligen vidkommer posten å 1,900 kronor för anlitande af
sakkunniga biträden, synas mig fullgoda, skäl vara anförda för behofvet
af dylika biträden.
Statskontoret liar föreslagit, att de i utgiftsstaten ingående posterna,
med undantag af aflöningen till kanslerssekreteraren, skulle bestridas från
ett gemensamt förslagsanslag, högst 5,600 kronor. Det synes mig emel¬
lertid mindre lämpligt att iakttaga ett dylikt förfarande beträffande arf-
vodesbeloppen för amanuens och vaktmästarbiträde. Hvad angår posten å
1,400 kronor till hyra af arkiv- och expeditionslokal, skrifmaterialier och
expenser, vill jag ej heller förorda en sådan anordning. Det är nu så
anordnad!, att arkiv- och expeditionslokalen är kombinerad med kanslers-
sekreterarens enskilda bostad. Då det allmänna för närvarande ej ställer
arkiv- och expeditionslokal till kanslersexpeditionens förfogande, synes be¬
rörda anordning vara mycket lämplig. Jag anser vid sådant förhållande, att
omförmälda belopp å 1,400 kronor bör ställas till kanslerssekreterarens
förfogande för därmed åsyftadt ändamål, med skyldighet för honom att
bestrida de med posten afsedda utgifter, bland hvilka brandförsäkring af
vederbörande inventarier kan särskild! angifvas.
Posten å 1,900 kronor till anlitande af sakkunniga biträden kan där¬
emot lämpligen i öfverensstämmelse med statskontorets mening utgå så¬
som förslagsanslag å högst nämnda belopp.
Den stat, som jag anser böra fastställas för kanslersexpeditionen, skulle
få följande innehåll:
Tillenkanslerssekreterare: lön.................. kronor 4,000: —
tjänstgörings-
penningar...... » 2,000: — kronor 6,000: —
Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och
efter ytterligare fem år med 500 kronor.
Till arfvode åt en amanuens................................................... kronor 1,500: —
» arfvode åt ett vaktmästarbiträde ................................. » 800: —
» anlitande af sakkunniga biträden ................................. » 1,900: —
» hyra af arkiv- och expeditionslokal, till skrifmateri¬
alier, brandförsäkring och expenser, att för om¬
förmälda ändamål ställas till förfogande af kanslers¬
sekreteraren, med skyldighet för honom att be¬
strida de härmed afsedda utgifterna ......................... » 1,400: —
summa kronor 11,600:
206
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
Såsom nämndt, utgå för närvarande till bestridande af utgifterna för
kanslersexpeditionen tillskott från olika håll. De från Stockholms och
Göteborgs högskolor utgående beloppen, tillhopa 1,500 kronor, antar jag
fortfarande vara att påräkna och böra betraktas såsom ingående i den
egentliga lönen för kanslerssekreteraren. 1 enlighet med såväl kanslerns
som statskontorets hemställan anser jag, att tillskotten från det allmänna,
hvilka skulle komma att uppgå till 10,100 kronor, böra utgå från ett sär¬
skild! anslag under riksstatens åttonde kufvudtitel, benämndt »universitets¬
kanslerns expedition». I detta anslag skulle som nämnd t ingå ett förslags¬
anslag, högst, 1,900 kronor.
Gillas denna min mening, böra alltså ur universitetens och karolinska
institutets stater uteslutas de därstädes för kanslersexpeditionen upptagna
belopp å tillhopa 6,000 kronor.
Universitetskanslern och statskontoret hafva båda ansett, att kanslers¬
sekreteraren borde erhålla en, äfven frånsedt löneförmånerna, förändrad
ställning. Detta innebäres äfven i mitt förslag. Tjänsten bör numera
tillsättas medelst fullmakt af Kungl. Maj:t. Det synes af flera skäl
önskligt att bereda kanslerssekreteraren denna fastare ställning. Möj¬
liga betänkligheter härutinnan förfalla i betraktande af de villkor och be¬
stämmelser i afseende å skyldighet att underkasta sig förflyttning m. m,,
som jag strax vill föreslå i fråga om honom. Pensionsrätt blifver honom för¬
unnad lika med statstjänstemän i allmänhet, och villkor och bestämmelser,
i tillämpliga delar liknande dem, som fastställts för åtnjutande af löne¬
förmåner enligt statskontorets nya stat och af mig i det föregående före¬
slagits för vederbörande befattningshafvare vid universiteten och karolinska
institutet, böra nu uppställas i fråga om kanslerssekreteraren. Dessa villkor
och bestämmelser synas mig böi'ä innehålla:
a) att kanslerssekreterare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänst¬
göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen in¬
trädande förändrad organisation af kanslersexpeditionen eller eljest i all¬
mänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
kanslersexpeditionens ställning inom statsförvaltningen förändras, eller
därest vissa expeditionen tillhörande göromål öfverflyttas till annan myn¬
dighet, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänsteställning och den
aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de
med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra hos den myndighet, till hvilken göromålen öfverlämnas;
b) att med kanslerssekreterarbefattningen icke må förenas annan tjänst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
c) att med kanslerssekreterarbefattningen ej heller må förenas vare
207
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej kanslern
för rikets universitet uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinder-
ligt för tjänstgöringen vid kanslersexpeditionen, finner uppdraget eller befatt¬
ningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
d) att tjänstgöringspenningar fa uppbäras endast för den tid, kanslers-
sekreterare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid,
han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppe¬
hållit befattningen;
e) att kanslerssekreterare, om han af sjukdom hindras att sin befatt¬
ning förrätta, äger uppbära hela lönen, men om han undfår ledighet för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande af särskilda
uppdrag, eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledig¬
heten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
f) att aflöning ej må utgå till kanslerssekreterare för tid, hvarunder
lian af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
g) att, därest kanslerssekreterare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af universitetskanslern
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej kanslern finner skäligt låta honom uppbära något däraf;
h) att, i fråga om förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt inne¬
hafvande af kanslerssekreterarbefattningen, tidpunkten för första förhöj¬
ningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af
förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit se¬
mester, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, . under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda löneförhöj¬
ningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; skolande vederbörande därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen;
208
Departements
chefens
hemställan.
Ktingl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 97.
i) att likväl kanslerssekreterare, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättiga!' honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
j) att kanslerssekreterare må äga åtnjuta en och en half månads se¬
mester årligen, när, utan kostnad för statsverket, sådant af kanslern pröfvas
kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång;
k) att vid afgång från tjänsten till följd åt afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;
l) att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänst-
innehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraft¬
trädande eller, såvidt angår kanslerssekreterare, som därefter tillträder
tjänsten, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
in) att kanslerssekreterare, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts bestämmande, upphörande
af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Dessutom torde bestämmelse böra meddelas angående skyldighet för
vederbörande att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser.
Jag torde här böra påpeka, att, därest den nuvarande kanslerssekrete-
raren öfvergår på den nya staten, årsberäkning för pensionsrätt tydligen till¬
kommer honom i sådan egenskap för den tid, han före den nya lönestatens
tillämpning bestridt tjänsten, hvilken tid han ju finge beräkna för för¬
höjning af lönen.
I händelse att den föreslagna regleringen för kanslersexpeditionen
kommer att genomföras, torde lämpligen en instruktion för expeditionen
böra af Eders Kungl. Maj:t utfärdas, upptagande, med vederbörliga ändringar
och tillägg, de genom nådigt bref den 18 december 1903 af Kungl. Maj:t
meddelade, förut angifna föreskrifter.
På grund af hvad jag i förevarande afdelning anfört tillstyrker jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med ändring af härutinnan nu gäll ande föreskrifter, godkänna det af mig
framlagda förslaget tdl stat för universitet skansler sexpeditionen jämte de villkor
och bestämmelser, som of mig föreslagits för åtnjutande af de för kanslei s-
sekreteraren ifrågasatta ajlöningsjörmåner, äfvensom förklara, att den, som
med eller . efter 1909 års ingång tillträder ifrågavarande befattning, skall
vara pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser.
209
Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 97.
Då jag nu slutligen till betraktande upptager frågan om de kostnader,
som blifva följden af mina i det föregående framlagda förslag, hänvisar
jag först till hvad jag därom under de särskilda afdelningarna anfört.
Det visar sig då, att mina under afdelningarna I, II, III och IV fram¬
lagda förslags genomförande skulle påkalla följande ökade kostnader för
universiteten och karolinska institutet:
Universitetet i Uppsala:
Lönereglering för professorer in. fl. (afd. I) .................. kronor 108,500: —
» » vissa andra lärare och tjänstemän
(afd. 11)................................................ » 18,625: —
» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ * 9,250: —
ökning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) » 54,000: —
Summa kronor 190,375: —
Universitetet i Lund:
Lönereglering för professorer in. fl. (afd. I) ..................- kronor 89,911: —
» » vissa andra lärare och tjänstemän
(afd. II)................................................ » 11,450: —
» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ » 4,600: —
Ökning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) » 47,500: —
Summa kronor 153,461: —
Karolinska institutet:
Lönereglering för professorer m. fl. (afd. I) .................. kronor 59,785: —
» » vissa andra lärare och tjänstemän
(afd. II)................................................ » 8,000: —
» » vaktbetjänte in. fl. (afd. III) ............ » 3,850: —
Qkning af docentstipendiernas antal och storlek (afd. IV) »_7,500: —
Summa kronor 79,135: —
Vissa jämkningar böra dock göras i dessa summor. Hvad universitetet i
Uppsala angår, är att märka, att, såsom i det föregående angifvits, två
poster å statens inkomstsida böra undergå förändring, i det att nämligen
posten »Inkomst af försålda hus å landet, arrende af humlegårdar, öfriga
afgifter af stadsjord i Uppsala, hyresmedel, inkomst af auktionsverket,
dekanatsmedel samt inskrifnings- och kallelsepenningar», nu 3,969 kronor
8 öre, bör ökas med 615 kronor, men däremot posten å 1,638 kronor, ut¬
görande ränta å vissa donationer, minskas med 679 kronor. Vidare bör
Bih. till Ritisd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 27
Anslags¬
ökningar.
210
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 97.
den under A) i utgiftsstaten upptagna anslagsrubriken »kanslersexpedi-
tionen» med därunder uppförda post å 3,000 kronor uteslutas ur staten
— därom har jag yttrat mig under afdelning VI. Ytterligare bör, såsom
nämnts, den under A) i utgiftsstaten upptagna anslagsposten »Till ålders-
tillägg åt fogden med flera, förslagsvis, kronor 4,150» uteslutas ur staten.
Ur denna bör slutligen ock, såsom jag redan påpekat, utgå det under
rubriken indragningsbelopp för vaktmästaren vid musikaliska kapellet, Vin¬
qvist, uppförda belopp 100 kronor. Tager man dessa förändringar i staten
i beräkning, visar det sig, att de medföra en minskning i utgifter af 7,186
kronor. Efter frånräknande af detta belopp blir den nu för universitetet
i Uppsala erforderliga anslagsökningen 183,189 kronor.
I fråga om universitetet i Lund bör, såsom nämnts, posten i inkomst¬
staten: »Studentinskrifningspenningar och tillfälliga inkomster, förslagsvis
och för slutsummans jämnande beräknade till kronor 1,200: 03» ökas med
ett belopp af 245 kronor, medan däremot den under A) i utgiftsstaten upp¬
tagna anslagsrubriken »kanslersexpeditionen» med därunder uppförda post å
2,000 kronor bör uteslutas ur staten. Detta medför en minskning af
2,245 kronor i det nyss för nämnda universitet angifna belopp, så att
den behöfiiga anslagsökningen för detta universitet kommer,att uppgå till
151,216 kronor.
Vidkommande den för karolinska institutet nyss angifna kostnadsök¬
ningen bör densamma minskas med det såsom arfvode åt kanslerssekrete-
raren i institutets stat upptagna belopp af 1,000 kronor, hvilket bör ute¬
slutas ur staten. Den behöfiiga anslagsökningen blifver då för institutet
78,135 kronor.
Vid aflåtande till Riksdagen af framställning om beviljande af nu
afsedda anslagsökningar förfalla naturligen motsvarande för universiteten
och karolinska institutet i statsverkspropositionen gjorda framställningar.
Summan af de anslagsökningar, jag nu ifrågasatt för universiteten
och karolinska institutet, samt det nya anslag, jag tillstyrkt för kanslers¬
expeditionen, utgör 422,640 kronor. I afseende härå är likväl vid jäm¬
förelse med statsverkets kostnader för nämnda institutioner för år 1908
att märka, att anslag till löneförbättringar m. m. på extra stat till belopp
af sammanlagdt 75,000 kronor, som för sagda år äro uppförda för uni¬
versiteten och karolinska institutet, under förutsättning af nu föreslagna
löneregleringar, för år 1909 kunnat minskas till 1,500 kronor, hvadan den
faktiska ökningen i statsutgift för år 1909 kommer att blifva 73,500 kro¬
nor mindre än nyss angifvits, eller således 349,140 kronor. Härvid är
ytterligare att erinra, att extra lönetillägg, som, därest Eders Kungl. Maj:ts
framställning härom varder bifallen, kommer att för år 1908 utgå med
belopp, som jag ej nu kan angifva, ej vidare erfordras.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.
211
Med hänsyn till innehållet af Riksdagens beslut i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition år 1907 angående nya stater för universiteten torde beträf¬
fande nu omförmälda åtgärder rörande vissa poster i dessa stater Riksda¬
gens samtycke endast behöfva inhämtas i fråga om de under A) i utgifts-
staterna' upptagna poster, likasom ock i afseende å omförmälda anslagspost
i karolinska institutets stat.
Tillika bör i sammanhang med anslagsäskanden i nu förevarande ärende
af Riksdagen påkallas dels en föreskrift, att värdena af de förmåner af vissa
famnar ved samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för
humlegårdslott vid universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i
Kannick in natura eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af
vederbörande befattningshafvare afstås vid tillträde af de nya aflöningsför-
månerna, skola ingå till den vid hvardera universitetet befintliga ålders-
tilläggsfonden, dels ett allmänt förklarande, att ålderstillägg för samtliga
därtill berättigade befattningshafvare vid universiteten och karolinska insti¬
tutet må utgå af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg, såvidt universiteten angår dock endast i den mån veder¬
börande ålderstilläggsfond icke lämnar tillgång därtill, dels ock ett med¬
gifvande, att ur samma förslagsanslag må utgå jämväl ålderstillägg åt kan¬
sler ssekreteraren .
På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:
täcktes föreslå Riksdagen stäiian.
dels att föreskrifva, att värdena af de förmåner af vissa famnar ved
samt besittningsrätt till akademisk åkerlott och ersättning för humlegårdslott vid
universitetet i Uppsala, så ock afkastning af ängslott i Kannick in natura
eller vederlag därför vid universitetet i Lund, som af vederbörande befatt¬
ningshafvare afstås vid tillträde af de föreslagna nya aflöning sförmånerna,
skola ingå till den vid livartdera universitetet befintliga ålderstilläggsfonden,
dels ock att — med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet i Uppsala af
den under A) upptagna anslag srubriken »kanslersexpeditionen» med därunder
uppförda post å 3,000 kronor och af den jämväl under A) upptagna posten:
»Till ålderstillägg åt fogden med flera, förslagsvis, kronor 4,ISO», ur utgifts¬
staten för universitetet i Lund af den under A) upptagna anslag srubriken
»kanslersexpeditionen» med därunder upptagna post å 2,000 kronor samt
ur karolinska institutets stat af det såsom arfvode åt kanslerssekreteraren
upptagna belopp af 1,000 kronor — höja anslaget till universitetet i Uppsala
med 183,189 kronor, anslaget till universitetet i Lund med 151,216 kronor
och anslaget till karolinska institutet med 78,135 kronor samt under ny
rubrik: universitetskanslerns expedition, på ordinarie stat under riksstatens
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.
åttonde liufvudtitel uppföra ett anslag ä 10,100 kronor, därafförslagsanslag,
högst, 1,900 kronor; äfvensom förklara, att ålder stillägg för samtliga därtill
berättigade befattning skafvare vid universiteten och karolinska institutet samt
för kansler ssekreteraren må utgå af det under riksstatens åttonde hufvud-
titel uppförda förslagsanslag: ålder stillägg, såvidt universiteten angår dock
endast i den mån den vid hvartdera af dem befintliga ålder stillägg sfi onden
icke lämnar tillgång därtill.»
Till de af departementschefen i ärendet gjorda sär¬
skilda hemställan den behagade Hans Maj:t Konungen, på till¬
styrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder lämna
bifall; och skulle proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Victor Edman.
Stockholm, Ivar HaaggstrOms Boktryckeri A. B., 1908.