Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
1
N:o 45.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående ombild¬
ning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupill¬
kassa; gifven Stockholms slott den 31 december 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och
pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af tillkallade sak¬
kunnige uppgjorda grunder, sådana de af departementschefen förordats,
. und?r förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärblius efter ämneslärare vid de allmänna läro¬
verken blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag till
pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda-
gogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 79,252
kronor, eller till 174,510 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Ilugo Hammarskjöld.
Bill. till Biksd. Prof. 1008. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 45.)
1
o
Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 45.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll*:,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Emrensvård.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anmälde i underdå¬
nighet: ^
l:o) en underdånig ansökning, dagtecknad den 27 mars 1905, åt
svenska lärarsällskapets styrelse angående ändrade bestämmelser för lärar¬
nas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa;
2:o) en underdånig ansökning den 9 juni 1906 af styrelsen för Chal¬
mers tekniska läroanstalt om delaktighet i nämnda änke- och pupillkassa
för vissa lärare vid läroanstalten;
3:o) betänkande och förslag angående nytt reglemente för lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassa, afgifna af enligt nådigt beslut
den 27 april 1906 tillkallade sakkunnige; samt
3
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 45.
4:o) de underdåniga utlåtanden af vederbörande myndigheter, som in¬
fordrats öfver berörda ansökningar och betänkande.
Härefter anförde departementschefen:
»I den nådiga proposition angående en pensionskassa för änkor och
barn efter präster och elementarlärare, som den 9 januari 1874 framlades
för Riksdagen, redogjordes för de mått och steg, som under den föregående
tiden vidtagits i detta syfte, samt föreslogs, att Riksdagen — jämte det
att till bildande af eu pensionskassa för änkor och barn efter präster och
elementarlärare, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af utsedda kom-
mitterade utarbetadt och af Kyrkomötet godkändt förslag, ansloges dels
emeritikassornas behållning, med skyldighet för pensionskassan att ansvara
för de förbindelser, hvari emeritikassorna häftade, dels ett års behållen
inkomst af hvarje prästerlig beställning i riket, hvilken inkomst i allmän¬
het borde utfalla, då eu viss beställning första gången efter pensions-
reglementets fastställande, blefve ledig, dels ock afl behållen inkomst vid
prästsyssla, hvilken i följd af tvist eller annan omständighet komme att
stj1 ledig utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra
nådår tillika måtte såsom bidrag till pensionsfonden för elementar-
lärarnas änkor och barn å riksstatens nionde hufvudtitel uppföra ett årligt
anslag af 45,000 riksdaler.
Sitt svar å denna nådiga proposition meddelade Riksdagen i skrifvelse
den 17 maj 1874, däri Riksdagen yttrade:
'För så vidt detta nådiga förslag afser inrättande af eu pensionskassa
för änkor och barn efter präster, bär Riksdagen detsamma godkänt; dock
har därvid synts böra uttryckligen fästas såsom villkor, att extra nådår
icke vidare må beviljas, så snart pensionerna kunna med falla beloppet
utgå,
Hvad åter angår förslaget om bildande af en pensionskassa för ele-
mentarlärares änkor och barn, har Riksdagen visserligen ansett äfven
denna fråga vara af den vikt för det allmänna, att staten icke bör undan¬
draga sig att lämna det direkta bidrag, som för en sådan inrättning är
oundgängligen behöflig!, men Riksdagen har af ett annat skäl funnit sig
förhindrad att för närvarande det nådiga förslaget i denna del godkänna.'
Detta förslag förutsätter nämligen, att elementarlärarna skulle för sina
änkor och barn bibehålla rätt till det så kallade privilegienådåret. Då,
med undantag af några mindre betydliga jordar samt kontanta bidrag af
vissa städer, elementarläroverkens lärare åtnjuta kontant aflöning af stats¬
medel, och således nadarct innebär ett af statsmedel den aflidne lärarens
änka och barn lämnadt understöd, vore det, enligt Riksdagens åsikt, syn¬
nerligen oegentligt, att ett sådant understöd skulle fortfarande utgå på
Kassans upp¬
komst och
utveckling.
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 45.
samma gång staten lämnade bidrag till en för samma personel afsedd
pensionskassa. Det skäl, som för bibehållande af prästerskapets nadais
rätt kan hämtas därifrån, att de äro med boställen försedda, förefinnes
icke i afseende å elementarlärare, hvarförutan för tillsättande af dylika
lärarplatser icke erfordras den långa tid, som under närvarande förhållan¬
den åtgår för besättande af en prästerlig beställning. Oberäknad! af-
hjälpandet af den olägenhet, som för undervisningen måste uppstå där¬
igenom, att lärarbeställningar maste under nådår uppehållas pa förord
ilande, skulle det uppenbarligen vara vida redigare, att det bidrag af
allmänna medel, som må för elementarlärarnas änkor och ba#n finnas
erforderligt, lämnades under an form och med ett till siffian bestämdt
belopp. I sådant afseende vore det, enligt Riksdagens åsikt, mest lämpligt,
om, emot det att elementarlärama frånträdde den dem genom präster¬
skapets privilegier tillförsäkrade rätt till nådår, staten lämnade det bidrag,
som funnes erforderligt för bemälda lärares inträde i civilstatens pensions-
inrättning, där dymedelst jämväl deras änkor och barn erhölle pensions
rätt. Då elementarlärama numera äro, såväl i afseende på aflönings-
förhållanden som i fråga om pensionsrätt likställda med civila tjänstemän
i allmänhet, synes någon giltig anledning icke förefinnas, hvarför en änke-
och pupillkassa för bemälda lärare företrädesvis skulle med en dylik för
prästerskapet afsedd anstalt förenas. Härförutan har Riksdagens upp¬
märksamhet fästats därå, hurusom billigheten synes fordra, att elementar¬
lärarnas rätt till delaktighet i förenämnda pensionsförening icke göres
beroende däraf, huruvida de äga prästerlig tjänstårsberäkning, utan torde
de så kallade öfningslärarna böra blifva uti ifrågavarande hänseende med
de öfriga lärarna likställda.'
På- grund af hvad sålunda blifvit anfördt biföll Riksdagen hvad
Kungl. Maj:t föreslagit med afseende å bildande af eu pensionskassa för
änkor och barn efter präster, men ansåg sig för tillfället icke höra bifalla
den nådiga framställningen om bidrag af statsmedel till en pensionsfond
för elementarlärares änkor och barn, utan förklarade, att, för den händelse
bemälda lärare frånträdde den genom prästerskapets privilegier deras änkor
och barn tillförsäkrade nådårsrätt, Riksdagen vore benägen att till civil¬
statens pensionsinrättning lämna af statsmedel det bidrag, som utöfver
den återstående delen af emeritikassorna kunde vara för elementarlärarnas
äfvensom de sä kallade öfningslärarnas inträde i nämnda pensionsanstalt
erforderligt. Och anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes, eftei vedei
hörandes hörande och ärendets utredning i öfrigt, till Riksdagen göra
den förnyade framställning i ämnet, hvartill förhållandena kunde föran¬
leda.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 45.
I anledning af detta Riksdagens uttalande anbefalldes direktionen för
civilstatens pensionsinrättning att i berörda ärende afgifva underdånigt ut¬
låtande samt att därjämte inkomma med en utredning af beloppet utaf
det årliga statsanslag, som skulle erfordras för pensionering genom civil¬
statens pensionsinrättning af såväl lärarna vid elementarläroverken som
lärarna vid vissa pedagogier, vid seminariet för bildande af lärarinnor samt
vid folkskollärar- och folkskollärarinneseminarierna äfvensom af dessa lära¬
res änkor och barn. Bemälda direktion sammanfattade sitt yttrande i denna
fråga sålunda, att för de vid samtliga förutnämnda läroverk anställda
lärares, jämväl öfningslärarnas, inträde i civilstatens pensionsinrättning till
vinnande af därmed förenade förmåner af pensionsrätt icke blott för lärarna
själfva, utan ock, efter deras frånfälle, för änkor och barn, skulle utöfver
en fjärdedel af behållningen i stiftens emeritikassor och jämte delägarnas
avgifter, erfordras af statsmedel ett årligt bidrag af 164,774 eller i rundt
tal 165,000 kronor.
Då emellertid denna anslagssumma syntes allt för hög i jämförelse
med det belopp, som af Kungl. Maj:t år 1874 äskades såsom bidrag till
elementarlärarnas då föreslagna pensionsfond, uppdrogs med Kungl. Maj:ts
tillstånd åt särskilda kommitterade att ytterligare taga ifrågavarande ärende
i öfvervägande. Denna kommitté föreslog i sitt den 23 november 1876
afgifna betänkande bildandet af en särskild änke- och pupillkassa för ele¬
mentarlärarnas med fleras änkor och barn.
Hufvudgrunderna i dessa kommitterades förslag, hvilket förutsatte nåd-
årsrättens upphörande för delägare i kassan, voro i öfrigt följande. Del¬
ägare i kassan skulle vara samtliga ordinarie ämnes- och öfningslärare vid
elementarläroverken, pedagogierna, folkskoleseminarierna och seminariet för
bildande af lärarinnor, dock med de dåvarande lärarna öppen lämnad
rätt att välja, om de önskade vinna delaktighet i kassan eller ej. Pensio¬
nerade lärare skulle äga enahanda rättigheter och skyldigheter med af¬
seende å inträde i pensionskassan som de i tjänst varande. Pensionsberät-
tigade skulle vara efterlefvande änka och barn, de senare i regel intill fyllda
21 år. Pensionen skulle vara för lektors änka 15 procent af lönen i den
högsta lönegrad, mannen enligt gällande lönetur varit berättigad att uppnå,
för annan ämneslärares änka 16 2/3 procent och för öfningslärares 20 procent
af mannens lön, på enahanda sätt beräknad; dock att ingen pension finge
understiga 50 kronor. Lefde pensionsberättigade barn efter jämte änkan,
skulle pensionen höjas med minst 30 procent, högst 50 procent. Funnes
endast pensionsberättigade barn efter, skulle de äga uppbära moderns hela
pension, om de vore två eller flera; ett barn skulle få hälften af moderns
pension. Delägarnas årsafgifter till kassan skulle utgå för i tjänst varande
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
lärare med 2 procent af lönen i den högsta lönegrad, hvilken han enligt
gällande lönetui* vore berättigad att uppnå, och för pensionerad lärare med
2 procent af den pension, han vore berättigad att å allmänna indragnings-
staten uppbära efter lön i högsta lönegraden. För lärarinna skulle afgiften
beräknas efter samma grunder, men endast till 1 procent af lön eller pen¬
sion. Kassan skulle förvaltas af direktionen för folkskollärarnas pensions-
inrättning; och förvaltningen skulle årligen granskas af revisorer, utsedda
dels af Kungl. Maj:t dels af delägarna efter särskild ordning mellan stiften.
Det erforderliga statsbidraget hade kommitterande beräknat till 60,000
kronor årligen förutom 4,000 till 5,000 kronor i förvaltningskostnader.
Sedan öfver kommitterades förslag yttranden afgifvits af direktionen
för folkskollärarnas pensionsinrättning, samtliga domkapitel i riket, direk¬
tionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk, öfver Nya elementar¬
skolan och öfver seminariet för bildande af lärarinnor äfvensom veder¬
börande läroverkskollegier samt från de lärare, hvilka för sina änkor
och barn, ifall de efterlämnade sådana, voro berättigade till nådårsförmån,
särskild! infordrats förklaring, huruvida de vore villiga att afstå berörda
förmån, mot det att dem bereddes tillfälle till inträde i pensionsinrättning.
byggd på dessa hufvudgrunder, förelädes ärendet 1877 års Riksdag.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
8 januari 1877 anställde föredraganden, efter att hafva meddelat nu angifna
förhållanden, en jämförelse mellan kommitterades ifrågavarande förslag å
ena sidan samt förslaget om lärarnas inträde i civilstatens pensionsinrätt¬
ning och det för 1874 års Riksdag framlagda å andra sidan. Han fann
därvid, att genomförandet af förslaget om lärarnas inträde i civilstatens
pensionsinrättning skulle kräfva ett årligt statsanslag af 100,000 kronor
mera än genomförandet af kommitterades förslag, utan att några väsent¬
liga fördelar därigenom tillskyndades lärarna. Jämfördes åter kommittera¬
des förslag med det af år 1874, visade det sig, att änkepensionen enligt
det förra förslaget uppginge till något högre belopp och därjämte redan
från början af pensionsanstaltens verksamhet skulle utgå med fulla beloppet,
medan däremot 1874 års förslag förutsatte, att pensionerna först efter hand
under de tjugu första åren af kassans tillvaro komme att stiga till det be¬
lopp, hvilket antagits såsom normalt. Härmed hade afsetts att bereda
någon ersättning för minskningen af de förmåner, nådåret innebure. Till
denna ersättning skulle bidrag lämnas dels af lärarna själfva genom högre
pensionsafgifter, hvilka enligt kommitterades förslag skulle beräknas efter
lärarens lön i högsta lönegraden, men efter 1874 års förslag endast efter
den lön, han vid afgiftens erläggande innehade, dels ock af staten genom
ökadt årligt anslag. Denna ökning i statsbidraget, hvilket i 1874 års för¬
7
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
slag upptogs till 45,000 riksdaler, utgjorde, anslaget till förvaltningskost¬
naderna inbegripet, 20,000 kronor. Af dessa beräknades dock omkring
5.000 kronor vara erforderliga för att, i enlighet med Riksdagens önskan,
bereda öfningslärarna en pensionsrätt, som eljest icke varit dem tillämnad.
15.000 kronor vore alltså den årliga utgift, hvarigenom det allmänna skulle
tillvinna sig fördelarna af nådårets upphörande. Och själfva denna utgift
motsvarades till fullo af den besparing, som bereddes statsverket därigenom,
att lönen till eu nyutnämnd lärare utginge med lägre belopp än det, som
en till högre lönegrad hunnen lärares stärbhus ägde att under nådåret upp¬
bära. Denna besparing både af kommitterade beräknats till något öfver
15,000 kronor årligen.
Ehuru föredraganden icke förbisåge, att de höga årsafgifter, kommitte¬
rade föreslagit, konnne att för mången lärare i de lägre lönegraderna kän¬
nas betungande, funne han sig dock med afseende därå, att det långt öfver¬
vägande 11 ertalet af de dåvarande lärarna ansett det för sig och de sina
förmånligare att äfven med detta villkor afstå sitt nådårsprivilegium, äfven¬
som i betraktande af de fördelar, hvilka skulle tillskyndas den offentliga
undervisningen genom nådårsrättens upphörande, böra förorda bifall till
kommitterades förslag.
Då emellertid lärarnas rätt till nådår grundade sig på ett stadgande
i prästerskapets privilegier, kunde denna rätt icke upphöra, innan Kyrko¬
mötet därtill lämnat sitt bifall.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att — under förutsättning att den rätt till nådår, som enligt
prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter lärare vid ele¬
mentarläroverk och peclagogier, blefve i vederbörlig ordning upphäfd —
dels såsom bidrag till pensionering af lärares vid nämnda läroverk och vid
seminarierna änkor och barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kom¬
mitterades förslag, bevilja ett årligt anslag af 60,000 kronor äfvensom 5,000
kronor till förvaltningskostnadernas bestridande, dels medgifva, att för samma
ändamål måtte fa användas den andel af stiftens emeritikassor, som icke
redan tagits i anspråk för bildandet af prästerskapets änke- och pupillkassa,
dock med skyldighet för elementarlärarnas änke- och pupillkassa att ansvara
lör de förbindelser, hvari nämnda andel af emeritikassorna kunde häfta.
Denna proposition blef af Riksdagen bifallen; och sedan 1878 års
Kyrkomöte på därom af Kungl. Maj:t gjord framställning lämnat sitt sam¬
tycke till upphäfvande af den genom prästerskapets privilegier den 16 ok¬
tober 1723 elementarlärarnas änkor och barn tillförsäkrade nådårsrätt, dock
att sådant icke skulle leda till rubbning i den rätt, som tillkomme änkor
och barn efter de dåvarande lärare, hvilka icke befunnes villiga att ingå
8
Föreslagna
ändringar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 45.
på den föreslagna anordningen, utfärdade Kungl. Maj:t, efter det förut di¬
rektionen för folkskollärarnas pensionsinrättning med underdånigt utlåtande
i ärendet inkommit, nådigt reglemente för lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa den 11 oktober 1878.
Sedermera utvidgades kassans verksamhet därigenom, att åtskilliga
lärare vid andra läroanstalter än de, för hvilka kassan ursprungligen var
afsedd, äfvensom tjänstemän och betjänte vid folkskollärarnas pensions¬
inrättning upptogos såsom delägare i kassan enligt nådiga beslut och sedan
Riksdagen beviljat erforderliga anslag för att hålla kassan skadeslös vid
upptagande af berörda nya delägare i kassan.
Så upptogos såsom delägare i lärarnas vid elementarläroverken änke-
och pupillkassa genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1880 rektorer
och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Öre¬
bro och Borås samt föreståndare och lektorer vid Chalmerska slöjdskolan
i Göteborg, genom nådiga kungörelsen den 6 november 1891 öfverlärare
och lärare vid gymnastiska centralinstitutet, genom nådiga kungörelsen den
9 februari 1903 rektor och lektorer vid tekniska elementarskolan i Här¬
nösand samt genom nådiga brefvet den 31 maj 1888 tjänstemän och be¬
tjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning. Dessutom hafva såsom del¬
ägare i kassan mottagits innehafvare af nyinrättade lärarbefattningar vid
de läroanstalter, som tillhöra kassan, dels med dels utan af Riksdagen be¬
viljade anslag för deras inträde i kassan.
I öfrig! hafva ändringar i kassans reglemente vidtagits genom nådiga
brefven den 8 augusti 1885 och den 9 november 1888 samt genom nådiga
kungörelserna den 22 september 1882, den 20 oktober 1899, den 15 juni
1900 och den 18 november 1904. Sistnämnda förändringar hafva emel¬
lertid varit antingen af formell natur eller af ringa betydelse, och i det
hela taget har kassan fungerat i öfverensstämmelse med de vid dess stif¬
tande gjorda beräkningar samt till delägarnas belåtenhet.
De förändringar i de ekonomiska förhållandena, som inträdt under
de sista årtiondena, hafva fört med sig, att de från kassan utbetalade pen¬
sionerna visat sig icke kunna fylla därmed afsedda ändamål. Med anledning
häraf har Svenska lärarsällskapets styrelse i underdånig skrifvelse den 27
mars 1905 framhållit, att då numera en väsentlig Inne- osh pensionsför-
bättring kommit lärarna till godo, någon förhöjning borde ske i deras till
kassan ingående afgifter, så att därmed någon ökning måtte vinnas i de
ur kassan utgående pensionernas belopp, hvilkas otillräcklighet, ju mera
lefnadskostnaderna stigit, blifvit allt påtagligare, hvarför styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes förordna om åtgärders vidtagande
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
dels för vinnande af nödig utredning rörande kassans ställning samt
storleken af de pensioner, Indika skulle komma att utgå under förutsätt¬
ning af pensionsafgifternas höjning till de olika belopp, som ansåges kunna
ifrågakomma, sä att exempelvis pensionsbeloppen för änkor och barn efter
i tjänst varande lektor och adjunkt beräknades under förutsättning af pen¬
sionsafgifternas eventuella höjning till 21/,, 3 eller 3l/.z procent af lönen i
h ögsta lönegraden;
dels för utarbetande af förslag till de ändringar i nådiga reglementet
för änke- och pupillkassan, som kunde anses behöfliga såväl i fråga om
pensionsafgifternas och pensionernas storlek som i fråga om andra be¬
stämmelser.
Genom från sällskapets lokalföreningar inhämtade yttranden hade
styrelsen sökt vinna kännedom om de asikter, som i dessa frågor före-
lunnes bland de allmänna läroverkens och seminariernas lärare, och ville
för egen del uttala sig i hufvudsak för följande ändringar i reglementet
för änke- och pupillkassan:
1) . pensionsafgiften borde höjas så, att den för i tjänst varande ämnes-
lärare icke understege 3 procent af lönen i högsta lönegraden;
2) _ för i tjänst varande öfningslärare borde pensionsafgiften bestämmas
till minst 3 procent af det högsta afiöningsbelopp, som enligt gällande
lönebestämmelser kunde tillkomma sådan lärare;
3) för pensionerad lärare borde afgiften bestämmas på samma sätt
som för närvarande, dock att procenttalet höjdes från 2 till 21/2-,
4) för sådan delägare, hvarom i § 3 inom. 2 säges — d. v. s. del¬
ägare, som frånträder sin lärarbefattning genom befordran till någon
statens tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa icke
år förenad, men kvarstar såsom delägare i lärarnas änke- och pupillkassa —
borde afgiften sättas till minst 3 procent af lönen i högsta lönegraden
för den tjänst, han frånträda
5) i tjänst varande ordinarie eller tillförordnad rektor borde erlägga
afgift, beräknad på rektorslön i högsta lönegraden och efter enahanda
procent, som bestämts i fråga om ämneslärares afgift; ordinarie lärare,
s.0om unc^er 1 niiist 15 år innehaft förordnande som rektor, borde äfven efter
frånträdande! af rektorsförordnandet vara berättigad att erlägga den pen-
sionsafgift, som ålåge rektor, för att därigenom kunna tillförsäkra änka
och barn det motsvarande högre pensionsbeloppet;
6) pensionsafgiften borde erläggas på det sätt, att ena hälften däraf
af rektor insändes till direktionen före maj månads utgång och andra
hälften före november månads utgång;
7) vid pensionsbeloppens bestämmande borde jämförelsevis större för-
Bih. till Rilesd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
man beredas änka med flera barn, exempelvis så, att änkans pension för-
liöjdes för ett barn med 30 procent och för hvarje följande barn med 20
procent, dock så att hela förhöjningen icke öfverstege 100 procent.
Den proportion, som nu förefunnes mellan de procenttal, hvilka lades
till grund för beräkningen af lektorsänkors, adjunktsänkors samt öfnings-
lärares änkors pensioner, funne styrelsen icke böra undergå någon för¬
ändring till förfång för de senare båda grupperna af pensionstagare.
Då emellertid statsanslaget till kassan för närvarande uppginge till
ungefär samma belopp som lärarnas sammanlagda afgifter, skulle höjnin¬
gen i pensionerna, enligt styrelsens mening, blifva relativt liten, därest
ej statsbidraget till kassan höjdes i samma proportion, hvarför styrelsen i
underdånighet anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru¬
vida icke det till kassan nu utgående statsbidraget kunde för ändamålet
höjas.
Slutligen ansåg sig styrelsen böra framhålla önskvärdheten af, att
nyssnämnda utredning och förslag förelädes deltagarna i den sa^ kallade
femmannarevision, som skulle sammanträffa i augusti 1905, så att de
kunde, jämlikt § 40 i gällande reglemente, till Kungl. Maj:t afgifva ytt¬
rande öfver desamma och eventuellt föreslå de förändringar, som de an-
såge af behof vet påkallade, hvarefter änke- och pupillkassans delägare
kunde blifva satta i tillfälle att i underdånighet yttra sig öfver samtliga
sålunda i frågan afgifna förslag.
Öfver denna framställning af Svenska lärarsällskapets styrelse afgaf
kassans direktion den 2G april 1905 infordradt underdånigt utlåtande, hvari
direktionen förklarade sig väl anse, att de af styrelsen föreslagna åtgärder
borde utan dröjsmål vidtagas, men tillika finna önskvärd!, att till en bör¬
jan en matematisk-statistisk undersökning rörande kassans ställning under
den närmaste tiden åvägabragtes, för att därigenom en rätt uppskattning
måtte kunna ske beträffande det inflytande, eventuella förändringar i regle¬
mentets bestämmelser kunde hafva å kassans förmåga att fullgöra sina
förbindelser.
Genom nådigt bref den 9 juni 1905 bemyndigade Kungl. Maj:t direk¬
tionen att, sedan nödig bearbetning af det statistiska materialet först
skett, genom sakkunnig person låta verkställa den ifrågasatta utredningen
samt förordnade tillika, att framställningen från Svenska lärarsällskapets
styrelse skulle delgifvas änke- och pupillkassans därnäst sammanträdande
revisorer. Med anledning häraf uppdrog direktionen åt filosofie doktorn
H. A. J. Tiselius att verkställa de för utredning i ärendet nödiga mate¬
matiska beräkningar.
1905 års revisorer upptogo sedermera de af lärarsällskapets styrelse
Ii
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
väckta frågor till pröfning samt anförde i sin revisonsberättelse med af¬
seende därå i hufvudsak följande.
Revisorerna utginge från den förutsättningen, att lärarna vid de allmänna
läroverken, sedan de genom den år 1904 beslutade löneregleringen fått en
val behöflig och länge _ efterlängtad förbättring af sin ekonomiska ställning,
äfven önskade att åt sina närmaste efterlefvande bereda större pensionsför¬
måner,^ än hittills varit att påräkna, och att de vore villiga att för detta
ändamål erlägga större afgifter till änke- och pupillkassan. Huru stor
denna höjning af pensionsafgifterna lämpligen borde vara, vore en fråga,
som revisorerna sökt besvara på följande sätt.
Då kassan bilda,des genom nådiga reglementet den 11 oktober 1878,
förordnades i dess § 6, att pensionsafgiften skulle för i tjänst varande
lärare utgå med 2 procent af lönen i högsta lönegraden. Vid denna tidpunkt,
då den så kallade löneförbättringen ännu icke blifvit införd, hade emeller¬
tid lönen varit detsamma som hela atlöningen, och pensionsafgiften hade
alltså utgått med 2 procent af hela atlöningen i högsta lönegraden. Eftersom
denna procentsats af hela atlöningen da ansetts såsom lämplig pensions¬
afgift, och revisorerna icke funne några skäl, som talade för en för¬
ändring härutinnan, ville revisorerna föreslå, att pensionsafgiften för i
tjänst varande adjunkt eller lektor fortfarande måtte utgå med 2 procent af
hela atlöningen i högsta lönegraden, hvilken han enligt gällande bestäm¬
melser . vore berättigad att uppnå. Därigenom skulle pensionsafgifterna
för i tjänst varande adjunkt och lektor komma att utgöra respektive 100
och 120 kronor, det vill säga att höjas med 30 kronor hvardera,
BetråfFande i tjänst varande öfningslärare ville revisorerna äfvenledes
uttala sig för fasthållande af den principen, att pensionsafgiften skulle utgå
med 2 procent af hela atlöningen i högsta lönegraden. På grund af den norm,
efter hvilken dessa lärares aflöning bestämdes, måste emellertid denna prin¬
cip undergå någon modifikation. Hvad då först anginge teckningslärare
vid högre läroverk, kornrne hela atlöningen vid sådana läroverk, där öfver-
timmar ej förekomme, att vara 2,000 kronor, betingande en pensionsafgift
af 40 kronor, medan däremot vid sådana läroverk, där största möjliga
antal öfvertimmar förekomme, denna aflöning uppginge till 4,125 kronor,
betingande eu pensionsafgift af 82 kronor 50 öre. Då det emellertid å
ena sidan skulle vålla mycken svårighet och oreda att sätta pensions-
afgiftema för dessa olika aflönade teckningslärare till olika belopp, och då,
a, andra sidan intetdera af de nämnda beloppen kunde vara lämpligt för
dem alla, ville revisorerna föreslå, att för alla teckningslärare vid högre
läroverk pensionsafgiften bestämdes till ett och samma belopp, utgörande
ett medelvärde mellan de båda nämnda beloppen. Detta medelvärde borde
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
uppenbarligen bestämmas med hänsyn till relativa antalet läroverk med
större och mindre antal öfvertimmar. I brist på nödiga uppgifter hade
revisorerna, för att vinna eu ungefärlig föreställning om de olika pensions-
afgifternas inbördes storlek, tagit det aritmetiska mediet och alltså provi¬
soriskt satt den nu ifrågavarande pensionsafgiften till 61 kronor 25 öre.
Härigenom komme pensionsafgiften för dessa lärare att höjas med ungefär
samma belopp som för lektorer och adjunkter eller vid pass SO kronor.
På samma sätt kunde, enligt revisorernas mening, pensionsafgifterna
för öfriga öfningslärare bestämmas.
Pensionerad lärare skulle fortfarande såsom hittills i pensionsafgift
erlägga 2 procent af den högsta pension, som kunde åtfölja den af honom
innehafda befattningen. För pensionerad lektor och adjunkt skulle alltså
pensionsafgiften utgå med respektive 80 och 68 kronor.
För pensionerade öfningslärare af en och samma kategori skulle pen¬
sionsafgifterna efter denna beräkningsgrund blifva olika stora vid olika
läroverk, hvadan revisorerna ansåge lämpligt, att äfven för dem en me-
delpensionsafgift bestämdes på samma sätt som för i tjänst varande
öfningslärare.
1 fråga om pensionsafgiften för i tjänst varande ordinarie eller tillför¬
ordnad rektor ville revisorerna påminna därom, att i 1899 års revisions¬
berättelse blifvit anmärkt, att enligt gällande föreskrifter tillförordnad
rektors vid de allmänna läroverken ställning till kassan vore ogynnsam¬
mare än rektorernas vid folkskoleseminarier, högre lärarinneseminariet
med flera uppräknade läroanstalter, samt att på anförda skäl blifvit hem-
ställdt, att, när af annat skäl en utredning af kassans ställning företoges,
den frågan komme under pröfning, huruvida icke tillförordnad rektor,
som i denna egenskap tjänstgjort ett visst antal år, borde för sin änka
och sina barn erhålla rätt till pension, beräknad efter den af honom inne¬
hafda rektorslönens högsta lönegrad, samt hvilka pensionsafgifter, som af
dylik rektor för ändamålet borde erläggas.
Med afseende härå framhålla 1905 års revisorer, att om pensions¬
afgiften för rektor, likasom för adjunkt och lektor, sattes till 2 procent af
hela aflöningen i högsta lönegraden, densamma skulle för rektor vid real¬
skola utgå med 110 kronor och för rektor vid högre allmänt läroverk med
ISO kronor. Härvid vore emellertid att erinra, att, om samma procent¬
sats skulle tillämpas för rektorer vid folkskoleseminarierna, högre lärarinne¬
seminariet och de tekniska elementarskolorna, pensionsafgifterna för dem
skulle blifva respektive 120, 160 och 140 kronor, motsvarande en maximi-
aflöning af respektive 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. Det kunde nu
enligt revisorernas mening ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att
13
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
för dessa olika kategorier af rektorer fastställa icke fyra utan två olika
delaktighetsbelopp, det ena för rektorer vid realskolorna och folkskolesemi-
narierna, det andra för rektorer vid de högre allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och de tekniska elementarskolorna. Då det emellertid
vore omöjligt för revisorerna att förebringa någon tillfredsställande utred¬
ning härutinnan, såge revisorerna sig nödsakade att inskränka sig till ett
påpekande af de nämnda sakförhållandena.
I hvarje fall syntes det revisorerna vara lämpligt, att ordinarie lärare,
som under minst tio år innehaft förordnande som rektor, erhölle rättighet
att, äfven efter frånträdandet af rektor sförordnandet, erlägga den pensions-
afgift, som ålåge rektor, för att därigenom kunna tillförsäkra änka och
barn det motsvarande högre pensionsbeloppet. Dessutom syntes det rim¬
ligt, att, om särskilda bestämmelser komme att gälla för ordinarie lärare,
som förordnades till rektor, stadgande]! af motsvarande art komme till stånd
för ordinarie lärare, som förordnades till öfverdirektör eller ledamot i öfver¬
styrelse]] för rikets allmänna läroverk.
I fråga om pensionernas storlek vore i reglementets § 24 föreskrifvet,
att pensionen för barnlös änka efter lektor, adjunkt och öfningslärare
skulle utgöra respektive 15, 162/3 och 20 procent af delaktighetsbeloppet.
Med afseende å dessa stadgande]] uppställde sig två frågor till besvarande,
nämligen dels huruvida de nämnda procentsatserna efter de nya pensions-
afgifternas införande borde bibehållas, sänkas eller höjas, dels ock huruvida
deras inbördes storlek borde lämnas oförändrad. Den första af dessa frå¬
gor kunde icke med bestämdhet besvaras, förrän den matematiska utred¬
ning af kassans ekonomiska ställning blifvit utförd, som genom direktio¬
nens beslut blifvit satt i verket. Beträffande åter procentsatsernas inbör¬
des storlek, vore det tydligt, att den nuvarande olikheten dem emellan
hade sin grund däri, att det vid kassans bildande ansetts, att, om samma
procentsats tillämpats för alla tre kategorierna, de båda senares och särskildt
den sistas pensioner, på grund af de mindre dela k tighetsbel öppen, blifvit
alltför obetydliga i jämförelse med den förstas. Enligt revisorernas mening
måste det emellertid erkännas, att trots den högre procentsatsen de till
öfningslärares änkor utgående pensionerna i vissa fall blifvit relativt allt
för små. Men då delaktighetsbeloppet enligt revisorernas provisoriska för¬
slag blifvit proportionsvis mera höj dt för adjunkterna än för lektorerna
och ännu mera för öfningslärarna, ansåge revisorerna, att det borde tagas
i öfvervägande, huruvida icke de här ifrågavarande tre procentsatserna
kunde något närmas till hvarandra.
De stadgande]], som enligt reglementets §§25 och 26 för närvarande
gällde för änka med pensionsberättigade barn och för föräldralösa barn,
14
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
ansåge revisorerna om möjligt böra undergå eu förändring i den riktnin¬
gen, att större hänsyn än nu toges till den efterlefvande familjens storlek,
Vid valet mellan de olika sätt, på hvilka denna tanke kunde förverkligas,
hade revisorerna särskild! uppmärksammat de motsvarande bestämmelser,
som innehölles i § 13 af reglementet för prästerskapets änke- och pupill,
kassa. I öfverensstämmelse därmed skulle de ifrågavarande stadgandena
erhålla ungefär följande lydelse: Anka, med ett pensionsberättigadt barn
åtnjute 30 procents förhöjning å den’ i föregående § bestämda pension¬
änka med två pensionsberättigade barn 50 procents förhöjning, änka med
flera än två pensionsberättigade barn 10 procents ytterligare förhöjning
för hvarje följande barn. Har delägare icke efterlämnat änka utan endast
barn, som äro till pension berättigade, åtnjute ett barn 50 procent af den
pension, som skulle modern tillfalla, två barn moderns hela pension, tre
barn samma pension med 30 procents förhöjning, fyra barn pensions¬
beloppet med 50 procents förhöjning, flera än fyra barn ytterligare 10
procents förhöjning för hvarje barn utöfver nämnda antal. Detta förslag
hade redan framställts inom den kommitté, hvars betänkande lades till
grund för kassans bildande, men denna kommitté hade på anförda skäl
ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma. Emellertid hölle revisorerna
före, att den ifrågasatta förändringen icke skulle blifva synnerligen betun¬
gande för kassan. En verkställd beräkning hade nämligen visat, att ut¬
gifterna för åren 1903 och 1904 härigenom skulle hafva ökats med respek¬
tive kronor 3,072,70 och 3,167,50 eller med omkring 2 procent af den
summa, som hvart,dera året utbetalades i pensioner.
I det underdåniga utlåtande, som direktionen öfver elementarlärarnas
änke- och pupillkassa, jämlikt nådig remiss, den 16 oktober 1905 afgifvit
i anledning af 1905 års revisorers omförmälda revisionsberättelse, hemställde
direktionen på anförda skäl, att Kung! Maj:t täcktes uppdraga åt särskild!
förordnade kommitterade att, med hänsyn till den omreglering af aflönin-
garna, som för det stora fl ertalet af delägarna i elementarlärarnas änke-
och pupillkassa numera trädt i kraft, uppgöra förslag till ändrade bestäm¬
melser såväl angående hvad i det för samma kassa nådigst fastställda
reglemente innehölles angående beräkning af pensionsafgifter och pensioner
som ock i andra afseenden, hvari ändringar af samma reglemente kunde finnas
af omständigheterna påkallade.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 27 april 1906 be¬
slöt Kung! Maj:t, som med hänsyn till de under de senare åren ej blott
vid rikets allmänna läroverk utan äfven vid vissa andra läroanstalter,
hvilkas lärarpersonal vore delaktig i lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa, vidtagna löneregleringar, funnit önskvärd!, att en
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
fullständig utredning åvägabragtes rörande den förändring af delägarnas
i änke- och pupillkassa!! ställning till kassan, som kunde vara af om¬
ständigheterna pakallad, att bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunnige för att inom departementet biträda vid
verkställande af en dylik utredning samt uppgörande af förslag till de
ändringar i reglementet för kassan, som kunde påkallas genom en för¬
ändring af delägarnas ställning till kassan eller i öfrigt befinnas lämpliga.
På grund häraf tillkallade bemälde departementschef genom beslut
den 28 april 1906 för sagda ändamål såsom sakkunnige f. d. kanslirådet
K F. Gustrin, rektorn vid högre allmänna läroverket i Örebro K. W. Me¬
lan der, adjunkten vid folkskoleseminariet i Lund L. T. Larsson, tecknings-
läraren vid högre allmänna läroverket i Karlstad K. H. Segerborg och
numera byrådirektören i riksförsäkringsanstalten K. Dickman.
o Dessa sakkunnige afgåfvo den 8 april 1907 betänkande och förslag Sakkunniges
angående nytt reglemente för lärarnas vid elementarläroverken änke- och betänkancle‘
pupillkassa; och häröfver hafva sedermera hörts öfverstyrelse!! för rikets
allmänna läroverk, vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsi¬
storium, direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och öfver
gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för de tekniska elementarskolorna
och Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskolle¬
gier, kassans direktion och statskontoret.
Sakkunnige utgå från den uppfattningen, att jämte den gamla änke-
°ch pupillkassan maste upprättas eu ny sådan kassa, som skulle öfvertaga
alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara för full¬
görandet af alla dess förbindelser, och som skulle stå under samma för¬
valtning och revision som den gamla kassan men vara skild från den¬
samma med afseende å delägare och delaktighetsbelopp, änke- och barn¬
pensioner,. pensionsafgifter med flera omständigheter. Då det är att förutse,
att ett visst antal delägare i den gamla kassan icke komma att öfvergå
till den nya, i synnerhet sadana, som vid framskriden ålder sakna pensions-
berättigade anhöriga, och da dessutom pensionstagarna i den gamla kassan
fortfarande maste tillhöra densamma, så måste nämligen den gamla änke-
och pupillkassan bestå, äfven sedan den nya blifvit upprättad.
Skyldighet att vara delägare i den nya kassan skulle, enligt sakkun¬
niges förslag,, åligga en hvar, som den dag, då reglementet för denna
kassa trädde i kraft, eller därefter genom befordran eller transport blefve
lektor eller ordinarie ämneslärare eller pensionsberättigad öfningslärare vid
allmänt läroverk och folkskoleseminarium, rektor, lektor eller adjunkt
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt vid tekniska elementar-
Delaktighets-
belopp.
16 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 45.
skolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, föreståndare
eller lektor vid Chalmers tekniska läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid
gymnastiska centralinstitutet, kamrerare eller kassör och bokhållare eller
sekreterare och ombudsman eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensions-
inrättning.
Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig att
fortfarande kvarstå i kassan.
Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma
enhvar, som är delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare i
trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked med
pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma hvarje blif¬
vande lärarinna med ordinarie tjänst vid något af förutnämnda seminarier.
Att lärarna i trädgårdsskötsel vägrats inträde i den nya kassan har,
såsom i det följande kommer att framhållas, sin förklaring i det sätt,
hvarpå sakkunnige bestämt delaktighetsbeloppen i den nya kassan. Då
ombildningen af den nuvarande änke- och pupillkassan är föranledd af
de ökade aflöningsförmåner, som från och med år 1905 beredts flertalet
af de lärarkategorier, som tillhöra kassan, hafva sakkunnige ansett, att
öfvergång till den nya kassan ej bör förvägras dem, som erhållit afsked
med pension efter inträdet af år 1905, men väl dem, som pensionerats
före detta år och således icke kunnat blifva delaktiga af den nya löne-
och pensionsregleringen. Den nya läroverksstadgans bestämmelse att blif¬
vande lärarinna vid allmänt läroverk skall vara ogift, hafva de sakkunnige
funnit lägga hinder i vägen för sådan lärarinna att inga i kassan, men
blifvande lärarinna med ordinarie tjänst vid seminarium hafva de ansett
fortfarande såsom hittills böra äga rätt till inträde i densamma. För när¬
varande är emellertid ingen ämneslärarinna delägare i kassan.
Beträffande delaktighetsbeloppen i den nya kassan yttra sakkunnige:
Hittills bär delaktighetsbeloppet i kassan utgjort den i stat upptagna
lönen i högsta lönegraden för hvarje befattning. Och då för de ursprung¬
liga delägarna i kassan atlöningen icke var delad i egentlig lön och tjänst-
göringspenningar, så sammanföll i allmänhet lönen i högsta lönegraden
med högsta atlöningen. Undantag från detta förhållande ägde blott ruin
beträffande vissa öfn huslärare, hvilka utöfver den i stat upptagna lönen
uppburo särskild! arfvode för mer ansträngande arbete eller arbete å Över¬
tid. För dessa utgjorde nämligen blott den å stat uppförda lönen i högsta
lönegraden delaktighetsbeloppet.
Bland de sedermera upptagna nya slagen af delägare i kassan hade
öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet samt kassans
tjänstemän och betjänte sin aflöning delad i egentlig lön och tjänstgörings-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
17
penningar, och för dessa blef den egentliga lönen i högsta lönegraden del-
aktighetsbelopp.
Numera hafva emellertid genom de under de senare åren skedda
löne- och pensionsregleringarna nästan alla kassans delägare fått sin aflö¬
ning delad i lön och tjänstgöringspenningar. Detta är visserligen icke
uttryckligen utsagdt beträffande öfningslärarna vid de allmänna läroverken
och seminarierna, men ser man på det sätt, hvarpå pensionen för dem
bestämmes, kommer man lätt till den uppfattningen, att de arfvoden, som
komma dem till godo, helt eller delvis äro att betrakta såsom tjänstgörings¬
penningar. Ty under det att öfriga erhålla den egentliga lönen i pension,
utgör pensionsbeloppet för ordinarie öfningslärare vid allmänt läroverk
två tredjedelar af de löneförmåner, lian under de sista tio åren i medeltal
för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden
själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad; och
för öfningslärare vid folkskoleseminarier utgör pensionsbeloppet för de till
pension å allmänna indragningsstaten berättigade tre fjärdedelar af det
befattningen åtföljande arfvodet med ålder stillä gg. Af dessa bestämmelser
jämte dem, som gälla med afseende på utgående af extra arfvoden åt
öfningslärare vid allmänna läroverk, framgår, att nämnda arfvoden icke
utöfva något inflytande på pensionsbeloppet utom för vissa tecknings-
lärare, hvarför de extra arfvodena för musik- och gymnastiklärare helt
och hållet äro att betrakta såsom tjänstgöringspenningar och för tecknings-
lärare till viss del. För öfningslärare vid seminarierna blir åter en fjärdedel
af det ordinarie arfvodet jämte de extra arfvodena tjänstgöringspenningar.
Därigenom att aflöningen delas i lön och tjänstgöringspenningar, kan
tydligen den förra bestämmas efter tjänstens allmänna karaktär, under
det att mera tillfälliga omständigheter, såsom arbetstidens splittring och
ökning under vissa tider, representationskostnad m. in. kunna tagas i be¬
traktande vid bestämmandet af tjänstgöringspenningarna. Såsom regel
gäller därför också, att den egentliga lönen utgör pensionsbeloppet vid
afskedstagandet. Då således det med en viss befattning förenade pensions¬
beloppet kan antagas bäst angifva befattningens karaktär och ställning,
hafva sakkunnige ansett sig böra föreslå, att delaktighetsbeloppet i elementar-
lärarnas nya änke- och pupillkassa skall utgöra det pensionsbelopp, .som är be¬
stämdt för befattningen i dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor.
Fn svårighet möter härvid däruti, att teckningslärarna vid de all¬
männa läroverken komma att uppbära pensioner, växlande vid de högre
läroverken från 2,000 till 2,750 kronor och vid de lägre från 900 till 2,360
kronor, beroende på det antal extratimmar, som ålegat teckningsläraren
under de tio sista åren af hans tjänstgöring. Det är därför i själfva verket
Bih. till Eiksd. Prof. 1,908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft.
O
O
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 45.
omöjligt att på förhand afgöra, huru stor pension eu sådan teckningslärare
kan komma att erhålla. Men orättvist skulle det utan tvifvel vara att af
denna anledning bestämma berörda lärares delaktighetsbelopp vare sig till
det högsta eller till det lägsta af de belopp, som kunna ifrågakomma, ty
i förra fallet skulle de ålagda pensionsafgifterna kunna blifva oformligt
stora i förhållande till den uppburna aflöningen och i senare fallet skulle
änkepensionerna" blifva alltför låga för åtskilliga lärare, hvilka i följd a
de många extratimmarna kunna anses fullt upptagna af sin tjänstgöring
vid läroverket. För att undgå dessa svårigheter hafva sakkunnige före¬
slagit två olika delaktighetsbelopp för teckningsldrama vid de högre och
tre för dem vid de lägre läroverken. Dessa delaktighetsbelopp skulle vara
för lärarna vid de högre läroverken 2,750 kronor och 2,000 kronor samt
för dem vid de lägre 2,000 kronor, 1,350 kronor och 900 kronor. Det
större beloppet vid de högre läroverken skulle tillkomma lärare, som till¬
trädde befattning eller vid öfvergången till den nya kassan tjänstgjorde
vid läroverk, där undervisningstimmarna för teckningsläraren under de sist
förflutna fem åren i medeltal uppgått till minst 27. Ofriga teckningslärare
vid högre läroverk skulle hafva det mindre delaktighetsbeloppet. Vid lägre
läroverk skulle åter ett delaktighetsbelopp af 2,000 kronor tillkomma lärare,
som tillträdde befattning eller vid öfvergången till den nya kassan tjänst¬
gjorde vid läroverk, där teckningslärarens undervisningstimmar under de
sista fem åren i medeltal utgjort minst 22, under det att teckningslärare
vid dylika läroverk, som tillträdde befattning eller vid öfvergången till
den nya kassan tjänstgjorde vid läroverk, där teckningslärarens undervis¬
ningstimmar under de sista fem åren i medeltal uppgått till 15 men ej till
22, skulle erhålla ett delaktighetsbelopp af 1,350 kronor. Öfriga tecknings¬
lärare vid lägre läroverk skulle hafva ett delaktighetsbelopp af 900 kronor.
Talet 27 har valts därför, att pensionsbeloppet för en teckningslärare
vid högre läroverk med 27 undervisningstimmar utgör medeltalet mellan
det högsta och det lägsta pensionsbelopp, som i föreliggande fall kan ifråga¬
komma. En tjänstgöring af 27 timmar i veckan kan också betraktas
såsom full tjänstgöring. Utgående från denna si öra hafva sakkunnige be¬
räknat, att af de 37 högre läroverken 28 med manliga lärare och 1 med
kvinnlig lärare skulle komma att tillhöra gruppen med det högre delaktig¬
hetsbeloppet, under det att 3 läroverk med manliga och 5 med kvinnliga
lärare skulle komma att tillhöra gruppen med det lägre delaktighetsbeloppet.
Svårare har det visat sig vara att beräkna tjänstgöringstiden för
teckningslärare vid lägre läroverk, real- och samskolor. Ty då läropla¬
nen för dessa skolor upptager 10 timmar obligatorisk teckning och 5
timmar välskrifning i veckan, så skulle teckningsläraren vid sådan skola
utan parallellafdelningar få 10 eller, om frivillig teckning förekomme,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 45.
19
liogst; 12 undervisningstimmar, ifall ämneslärare skötte undervisningen i
valskrifnmg, men öfverlätes åter alla välskrifningstimmarna på tecknings-
lararen, skulle hans tjänstgöring komma att uppgå till 15 eller 17 timmar
j veckan. Och då endast ett fåtal af dessa skolor hafva konstanta parallell-
afdelmngar, skulle flertalet af ifrågavarande lärare få nöja sig med en
egen pension och ett delaktighetsbelopp af 900 kronor, under förutsättning,
att den principen gjorde sig gällande, att ämneslärarna vid dessa skolor
borde öfvertaga undervisningen i välskrifning, under det att i motsatt fåll
pensionsbeloppet komme att väsentligen höjas, hvaraf åter blefve eu följd
att _ delaktighetsbeloppet borde vederbörligen ökas. Jämte det lägsta del¬
aktighetsbeloppet 900 kronor hafva därför sakkunnige ansett sig böra upp¬
taga ett delaktighetsbelopp af 1,350 kronor för minst 15 timmars tjänst¬
göring. Men äfven detta belopp skulle blifva för litet för de största
-na a* .^e^a s^a£> c^ar teckningslärarens undervisningstid uppgår till
'"N tunnlar i veckan och därutöfver. För dessa hafva sakkunnige därför
föreslagit ett delaktighetsbelopp af 2,000 kronor, eller samma belopp, som
tillkommer teckningslärarna vid de mindre bland de högre läroverken,
^afunda anse sig sakkunnige hafva bättre sörjt för teckningslärarna och
deras stallning till kassan, än som skulle hafva skett genom ett förslag i
den riktning 1905 års revisorer antydt.
I åtskilliga änke- och pupillkassor, som åtnjuta bidrag af stat eller
kommun, och för Indika reglementen på senare tider utfärdats, har man
fastställt eu öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed för änke¬
pensionens storlek. Fn dylik öfre gräns föreslog äfven den år 1891 i nåder
tillsatta pensionskommittén i sitt, år 1894 afgifna förslag till reglemente för
civilstatens pensionskassa för änkor och barn, ehuru statsbidrag för denna
kassa icke förutsattes. I andra änke- och pupillkassor bär man sökt vinna
ungefär samma mai genom att för de högre aflönade tjänsterna sänka
.n procent, efter hvilken man af delaktighetsbeloppet beräknar änkepen-
smueii. bakkunnige hafva ansett det förra sättet vara att föredraga och
halva såsom öfre gräns för delaktighetsbeloppet föreslagit 4,000 kronor.
Att denna siffra valts, bär berott därpå, att en stor delägargrupp har just
detta delaktighetsbelopp, under det att det fåtal, som skulle vara berättigadt
till ett högre, q nästan helt och hållet består af rektorer, som tillsättas på
Öl ordnande pa viss tid, och som, om deras rektorsförordnande upphörde,
„ - skulle återgå till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor, som
. ^ a",1'e förordnandet i regel hade. De bland dessa, som önska bereda
sina efterlefvande större förmåner än dem kassan erbjuder, kunna ock lätt
gorå det genom att i allmänna änke- och pupillkassan eller dylik anstalt
insätta den summa, som besparas dem därigenom, att pensionsafgiften be-
i äknas efter ett lägre i stället för efter ett högre delaktighetsbelopp.
egentligen
de
20
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
En följd däraf, att sakkunnige föreslagit, att delägarnas pensionsbelopp
skola utgöra deras delaktighetsbelopp i den nya kassan, blir tydligen, att
de måste från denna utesluta tjänstinnehafvare, hvilkens befattning icke är
af den vikt eller fasthet, att den ansetts böra medföra pensionsrätt för
innehafvare!! själf. Skulle lärare utan pensionsrätt, som längre tid tjänstgjort
vid läroverken, förklaras skyldig eller berättigad att inträda i kassan, så
borde detta tydligen företrädesvis gälla de extra ordinarie ämneslärarna,
ty sedan de inträdt i tjänstgöring vid läroverken, fortsätta de i regel
därmed, tills de erhålla ordinarie anställning, hvilket ofta kan dröja många
år. Men då ansökning i detta syfte någon gång gjorts, har den städse
blifvit afslagen, till och med då det gällt af eforus tills vidare förordnad
rektor, som i denna egenskap tjänstgjort lång tid. Nekas kan ej heller,
att upptagandet af eu med all sin konstans dock så rörlig kår skulle vålla
kassan mycken osäkerhet och oreda.
Bland delägarna i den gamla kassan skit] 1c blott en lärargrupp, näm¬
ligen lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, af den ifråga¬
varande bestämmmelsen
med öfriga öfningslärare _ .
i trädgårdsskötsel icke rätt till pension vid 1904 års Riksdag, utan det
bestämdes med afseende på dem blott att för uppehållande åt undervisning
i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå ett arfvode af 1,200 kronor,
dock att, därest undervisningen ej meddelas i full utsträckning eller är
fördelad på två personer, ersättningen må enligt Kung! Maj:ts bestäm¬
mande utgå enligt dittills gällande grunder. Tydligt
hindras att öfvergå i den nya kassan. I olikhet
råd folkskoleseminarierna erhöllo nämligen lärarna
ar,
att pa sa vaga
bestämmelser angående tjänstgöring och aflöning icke ett flxt delaktighets¬
belopp kan grundas,
likasom att det icke kan vara lämpligt, att två lärare
i kassan på samma plats. Därest åter lärarna i trädgards-
erhålla inträde i kassan pa
skötsel i likhet med öfriga öfningslärare vid folkskoleseminarierna erhålla
pension, försvinner tydligen hindret för deras mottagande i den nya kassan.
I sammanhang härmed yttra sig sakkunnige angående en till dem öfver-
lämnad underdånig ansökning af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt
om delaktighet i kassan för de lärare vid anstalten, som blifvit tillerkända
ålders tillägg, nämligen verkmästaren, andre lärarna i byggnadskonst, i mate¬
matik, i kemi och i skeppsbyggeri samt läraren i frihandsteckning. Till
stöd härför framhåller styrelsen, att orsaken därtill, att bemälda lärare icke
på samma gång som lektorerna erhållit delaktighet i kassan, torde hafva
varit, att de ej ansetts lika fast bundna vid anstalten, och att deras platser
ej räknats som ordinarie tjänster, men att dessa platser sedermera vuxit ut
till sådan omfattning, att deras innehafvare måste anses hafva sin hufvud-
sakliga sysselsättning och sitt hufvudsakliga uppehälle uti dem, något som
äfven blifvit af Kung!. Maj:t och Riksdagen erkändt därigenom, att ålders-
21
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
tillägg blifvit tilldelade dessa lärare. Också hade styrelsen i underdånig
skrifvelse den 16 maj 1905 hemställt, att dessa lärare skulle få antagas med
fullmakt i stället för medelst förordnande, och att de skulle berättigas till
pension på allmänna indragningsstaten efter de i analoga fall gällande villkoren.
Då emellertid denna hemställan ännu icke vunnit nådigt bifall, och då
bemälda lärare således fortfarande saknade pensionsrätt, ansåge sig sak¬
kunnige icke för närvarande kunna tillstyrka deras upptagande i kassan
och det så mycket mindre, som Kung! Maj:t den 13 juli 1906 tillsatt en
kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag till ordnande af den högre
tekniska undervisningen. Det syntes nämligen icke osannolikt, att ifråga¬
varande lärarbefattningar i eu nära liggande framtid komme att förändras
till art och omfattning. Skulle emellertid så icke blifva, fallet, utan dessa
befattningar komme att bibehållas och tillerkännas pensionsrätt, funne sak¬
kunnige hinder icke böra möta för berörda lärares inträde i kassan, natur¬
ligtvis under förutsättning, att erforderligt statsbidrag beviljades för deras
mottagande.
Slutligen föreslå sakkunnige, att för delägare, som innehar två eller flera
befattningar, hvilka tillhöra kassan, skall delaktighetsbeloppet utgöra summan af
de särskilda befattningarnas délaktighetsbelopp, dock icke öfver 3,000 kronor.
Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, hafva
sakkunnige utgått från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas
i ungefär samma proportion som lönerna blifvit höjda vid den år 1904
skedda eller därefter vidtagna löneregleringar. Till stöd för denna sin
uppfattning anföra sakkunnige:
Den tidens dyrhet, som föranleda att aflöningen betydligt ökats för
nästan samtliga bär ifrågavarande tjänstinnelxafvare, verkar tydligen lika
kraftigt, eller snarare än kraftigare på deras efterlefvande änkor och barn,
sa att det måste blifva lika svårt, för att icke säga lika omöjligt för dessa
att reda sig med de gamla pensionerna, som det varit för tjänstinnehaf-
varna själfva att draga sig fram med den förra aflöningen. Och då det
är lifsmedel och bostad, livilkas pris i synnerhet stegrats, är det tydligt,
att den inträdda dyrtiden i främsta rummet drabbar dem, som i följd af
sina inkomsters knapphet måste inskränka sig till det oundgängliga. Sak¬
kunnige hade därför gärna önskat öka samtliga änkepensionerna ännu mer,
men hafva af hållits därifrån af de dryga kostnader, det skulle hafva med¬
fört. I stället hafva sakkunnige sökt afhjälpa de mest framträdande olägen¬
heterna, af änkepensionernas knapphet genom att föreslå dels änkepensio¬
nens höjning icke blott för ett eller två barn utan äfven för öfriga minder¬
åriga barn, dels eu betydligare ökning af de lägre afiönade delägarnas
änkepensioner. Uppenbart torde nämligen vara, att en pension, som nöd¬
torfteligen räcker till för änka med två barn, måste blifva alldeles otill¬
Pensions¬
beloppen.
22
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
räck Ii g för änka med t. ex. sju eller åtta minderåriga barn, samt att eu
pension, som är någorlunda tillräcklig för två föräldralösa barn, blir full¬
komligt otillräcklig, om den måste delas på tre eller fyra gånger detta
antal. Sakkunnige hafva därför i likhet med 1905 års revisorer föreslagit,
att den förhöjning af änkans pension, som enligt det gamla reglementet
äger rum med 30 procent för ett och med 50 procent för två etter flera
minderåriga barn, skulle ytterligare ökas med 10 procent för hvarje minder¬
årigt barn utöfver de två, äfvensom att, då enligt det gamla reglementet
ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva
tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderns hela
pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på ett
och två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns
pension med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents
förhöjning samt fem etter flera föräldralösa, minderåriga barn ytterligare 10
procents förhöjning för hvarje barn öfver fyra.
De minsta pensioner, som hittills utgått ur kassan, äro 50 kronor och
de därnäst 60, 90 och 120 kronor. Nekas kan icke, att dessa små belopp
i vår tid, då existensminimum torde hafva stigit i stö itc proportion än
lefnadskostnaderna i allmänhet, äro för obetydliga för att kunna anses
lämna en verksam hjälp till den pensionerades uppehälle. De behöfva
därför utan tvifvel väsentligen höjas för att motsvara sitt ändamål.
Såsom skäl för en större förhöjning af pensionerna för de lägre af-
lönades efterlefvande kan äfven anföras, att de lägre aflönade befattnin¬
garna i regel tillträdas vid yngre ålder än de mer aflönade, hvarför ock
innehafvarna af förstnämnda befattningar i allmänhet hafva betalt pensions-
afgifter under längre tid och därför kunna anses berättigade till jämförelse¬
vis högre pensioner.
För att å ena sidan höja änkepensionerna i ungefär samma förhållande,
som lönerna vid den sista löneregleringen blifvit ökade, och å andra sidan
kraftigt tillgodose de lägre aflönade delägarnas änkepensioner, hafva sak¬
kunnige föreslagit, att hvarje änkepension skatt bestå of tvä delar, eu, som
till samma belopp ingår i alla pensioner, och som kunde kallas grund¬
pension, och en, som utgör en viss procent af delaktighetsbeloppet, och som
kunde benämnas tilläggspension. Såsom grundpension hafva sakkunnige
antagit 100 kronor och såsom tilläggspension 20 procent af delaktighets¬
beloppet. Därigenom att grundpensionen till lika stort belopp ingår i alla
pensioner, höjer den de lägre pensionerna i större förhållande än de högre,
och sakkunnige hafva därför ansett sig kunna underlåta att föreslå olika
procent vid bestämmande af tilläggspensionen för de högre och lägre del-
aktighetsbeloppen.
För att ådagalägga, i hvad mån sakkunnige lyckats i denna afsikt,
hafva de sammanställt följande tabell:
Förhållandet mellan maximiaflöning-ar oeh änkepensioner.
Rektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinne¬
seminarium ...........................................
Rektor vid realskola ...................................
Lektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinne¬
seminarium ..........................................
Adjunkt vid allmänt läroverk eller seminarium
Teekningslärare vid högre allmänt läroverk ......
» » » » »
» » realskola ..................
» » » .....................
Musiklärare vid högre allmänt läroverk.........
» » realskola ...........................
Gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk
» » realskola .....................
Rektor vid folkskoleseminarium .................
Teekningslärare vid folkskoleseminarium ......
Musiklärare » »
Gymnastiklärare » »
Manlig slöjdlärare vid »
Föreståndare vid Chalmers tekniska läroanstalt.
Lektor » » » »
Rektor vid teknisk elementarskola ................
Lektor » » » ..............
Öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet....
Lärare vid » »
Kamrer vid folkskollärarnas pensionsinrättning. ......
Kassör vid » »
Sekreterare vid » »
Vaktmästare vid » »
Maximi-
aflöningen
|
Före¬
slaget
delaktig-
hets¬
belopp
|
Änke¬
pensionen
|
Maximi-
atlöningens
ökning i
procent af
förra maximi
aflöningen
|
Änke¬
pensionens
ökning i
procent af
nuvarande
änkepension
|
förr
|
nu
|
den nu
gällande
|
den före¬
slagna
|
1
|
o
|
3
|
4
|
5
|
6
|
7
|
5,000
|
6,300
|
4,000
|
675
|
900
|
26-o
|
33*3
|
4,000
|
5,365
|
3,700
|
600
|
840
|
34-t
|
40-o
|
4,500
|
5,840
|
4,000
|
675
|
900
|
29-s
|
33-3
|
3,500
|
4,S85
|
3,400
|
584
|
780
|
39-c
|
33*6
|
3,200
|
4,065
|
2,750
|
300
|
650
|
27-o
|
llfi-7
|
2,000
|
3,315
|
2,000
|
300
|
500
|
|
66-7
|
2,400
|
3,515
|
2,000
|
120
|
500
|
46-5
|
316-7
|
1,575
|
2,305
|
1,350
|
120
|
370
|
46’3
|
208-s
|
1,050
|
1,535
|
900
|
120
|
280
|
40'2
|
133-3
|
1,250
|
2,025
|
1,700
|
250
|
440
|
02-o
|
76*o
|
450
|
1,060
|
750
|
90
|
250
|
|
177-8
|
2,100
|
2,590
|
2,000
|
300
|
500
|
23-s
|
|
600
|
1,325
|
900
|
120
|
280
|
120-8
|
133-a
|
4,500
|
5,840
|
4,000
|
675
|
900
|
29-8
|
33-3
|
1,200
|
1,770
|
1,050
|
240
|
310
|
47-5
|
29-?
|
1,500
|
2,160
|
1,350
|
300
|
370
|
44-o
|
23-3
|
675
|
1,675
|
975
|
135
|
295
|
148-t
|
118-6
|
675
|
1,575
|
975
|
135
|
295
|
133-s
|
118-5
|
6,000
|
7,000
|
4,000
|
900
|
900
|
16-7
|
4,500
|
6,000
|
4,000
|
675
|
900
|
33-s
|
22*.
|
5,000
|
6,800
|
4,000
|
750
|
900
|
36-o
|
20-o
|
4,000
|
5,840
|
4,000
|
600
|
900
|
46-o
|
50-o
|
5,500
|
5,500
|
4,000
|
600
|
900
|
|
50'o
|
3,000
|
3,000
|
2,200
|
367
|
540
|
|
47*1
|
2,500
|
2,500
|
2,000
|
334
|
500
|
|
49-7
|
5,500
|
5,500
|
4,000
|
600
|
900
|
|
50*o
|
3,000
|
3,000
|
2,000
|
334
|
500
|
|
49-7
|
1,800
|
1,800
|
1,200
|
240
|
340 I
|
|
41-7
|
800
|
800
|
600
|
120 1
|
220
|
—
|
83-s
|
to
ce
Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 45.
24
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
I fråga om denna tabell är att märka, att vid angifvande af nuva¬
rande maximiaflöning afdrag gjorts för de afgifter för delägarnas egen
pensionering, som vid senaste löneregleringar för dessa delägare fastställts,
liv arjämte de sakkunnige beträffande föreståndare och lektoiei vid Cbal
mers tekniska läroanstalt anmärka, att de vid angifvandet af nuvarande
maximiaflöning medräknat den tillfälliga löneförbättring, som af 1906 års
Riksdag beviljats, ehuru den blott afsett ett ar.
Utsträckning
af pensions-
råtten.
Sakkunnige framhålla vidare, att det yrkande från flera hall fram¬
ställts, att pensionsberättigade anhöriga till delägare i kassan, Indika aflidit
sedan början af år 1905, då den nya: löneregleringen för flertalet af kas¬
sans delägare blef gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan
träder i verket, måtte komma i åtnjutande af de förbättrade pensioner,
som skulle hafva tillkommit dem, om bemälde bortgångna delägare varit
i tillfälle att inträda i den nya kassan. Såsom ett härmed likartad! fall
hade härvid anförts, att åtskilliga änkor efter lärare, som aflidit under
åren 1877 och 1878, då frågan om inrättande af lärarnas vid elementar¬
läroverken änke- och pupillkassa lag under behandling, tilldelats pensionei
ur kassan, ehuru något mindre än de, som eljest enligt reglementet skulle
utgått. ,
Hvad som här åsyftades vore tydligen det nådiga beslut, som med¬
delades kassans direktion genom nådiga brefvet den 2 maj 1879. I detta
bref förklaras nämligen att, sedan åtskilliga änkor efter lärare vid de all¬
männa läroverken och folkskoleseminarierna i underdånighet anhållit, att
sökandena, hvilkas män aflidit under åren 1877 och 1878, innan reglemen¬
tet för lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa blifvit ut-
färdadt och sålunda denna pensionsinrättning, i hvilken de i lifstiden för¬
klarat sig villiga att, med afstående af sina efterlefvandes rätt till nådår,
ingå såsom delägare, trädt i full verksamhet, måtte beredas pension från
nämnda kassa, Kung!. Maj:t medgift, att bemälda änkor finge från be¬
rörda änke- och pupillkassa åtnjuta pension med två tredjedelar af det be¬
lopp, som skulle tillkommit dem, därest de enligt kassans reglemente vant
pensionsberättigade, dock under villkor, att de delägare i stärbhusen efter
dessa lärare, hvilka vore lagligen berättigade till nådårs åtnjutande, afstode
från inkomsterna däraf samt till vederbörande domkapitel återbud för att
till statsverket redovisas, hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag
af hvad till vikariens aflönande under nådårstiden blifvit af dem utbetaldt.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Irots de olikheter, som onekligen förefinnas mellan detta fall och det
nu föreliggande, finna sakkunnige det dock icke kunna bestridas, att likhet
äger rum däruti, att det i bada fallen är fråga om att bereda änkor och
barn, hvilkas män eller fäder med döden afgått under den tid respektive
änke- och pupillkassor varit i förberedelsens stadium, vissa förmåner ur-
kassorna. Sakkunnige behjärta ock lifligt ifrågavarande änkors och barns
behof af förbättrade pensionsförmåner och finna det hardt, att änkor och
barn, hvilkas män eller fäder aflidit helt kort förrän de varit i tillfälle
att öfvergå i den nya kassan, måste för framtiden vara inskränkta till den
mindre pension, som den gamla kassan erbjuder; i synnerhet gäller detta
öfningslärare, hvilkas nuvarande änkepensioner utgå med så små belopp
sona 90 kronor, 120 kronor eller högst 300 kronor. Sakkunnige hafva
därför ansett sig böra föreslå, att änkor och barn efter delägare i gamla
kassan, Jivilka ajlidit under tiden från början af är 1905 till slutet af är 1908,
ma fan början af ar 1909 komma i åtnjutande af den pension i nya
kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om befnälda delägare i densamma,
vunnit inträde, men med skyldighet för vederbörande stärbhus att afstå
från detsamma eventuellt tillkommande rätt till tjänstår, för så vidt detta
folie inom år 1909.
Med afseende å erforderliga pensionsafgifter anföra sakkunnige följande.
De pensionsafgifter, som hittills utgått till kassan, hafva alla varit af
ett slag, nämligen sådana, som helt och hållet bestämts efter hvars och
ens delaktig!)etsbelopp, livilket åter utgjorts af lönen i högsta lönegraden
eller den pension, nämnda lönegrad betingat. Vid pensionsafgiftens be¬
stämmande har således intet afseende blifvit fästadt vid delägarens lefnads¬
år tjänstålder och ej heller vid hans civilstånd, tiden för äktenskaps
ingående eller åldersskillnad mellan makarna. Denna anordning har fört
med sig, att alla innehafvare af samma befattning eller af samma pension
erlagt lika störa pensionsafgifter, att pensionsafgiften visserligen varit ganska
dryg* under det att delägaren tillhört de lägre lönegraderna, men å andra
sidan icke ökats på samma gång familjen vuxit, utan hela tiden förblifvit
oförändrad, samt att de efterlefvandes pension blifvit lika stor, närhelst
delägare efter flera eller färre års tjänstgöring med döden afgått. Dessa
fördelar, särskildt den i sista rummet nämnda, äfvensom den omständig¬
heten, att, i följd af den grundfond, som vid kassans stiftande tilldelades
densamma, och det statsbidrag, som beviljats den, den pension, som af
kassan tillförsäkrats de efterlefvande, städse varit större än den, som genom
den erlagda afgiften kunnat erhållas i annan anstalt, torde hafva föranledt,
att några klagomål öfver eller några förslag till ändring af berörda an-
Bih. till Rikad. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 31 Höft. i
Pensla m-
afgifter.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
ordning' icke försports. Sakkunnige hafva icke heller ansett sig hafva skäl
att föreslå någon ändring i detta afseende.
Visserligen hade inom sakkunnige väckts förslag därom, att en inträ
desafgift, till sin storlek beroende på vederbörandes ålder, borde åläggas
delägarna i den gamla kassan vid öfvergång till den nya, Delägarna i
den gamla kassan hafva nämligen under en längre eller kortare tid erlagt
den mindre afgiften för den mindre pensionen och komma därför att
under så mycket kortare tid erlägga den högre afgiften, men skola det
oaktadt komma att för sina efterlefvande åtnjuta den föreslagna högre
pensionen, under det att nytillträdande delägare hela tiden komma att
betala den högre afgiften. Det kunde därför synas befogadt, att delägarna
i den gamla kassan vid öfvergången till den nya erlade eu inträdes- eller
retroaktivafgift, motsvarande skillnaden mellan den nya och den gamla
änkepensionen, och för den tid, en hvar tillhört den. gamla kassan.
Häremot erinrades emellertid, att vid kassans stiftande ingen inträdes-
eller retroaktivafgift bestämdes för då i tjänst varande eller redan pensio¬
nerade lärare, utan alla upptogos i kassan oberoende af lefnads- och tjänst-
ålder, civilstånd och andra omständigheter och utan annan skyldighet än
att betala den årliga pensionsafgiften och detta, ehuru de förmåner i
pension för efterlefvande, som då vunnos, för de allra bestå voro vida.
större än clen ökning af dessa förmåner, hvarom det nu är fråga. Icke
heller vid upptagande af nya delägargrupper i kassan har en dylik afgift
satts i fråga, Vidare skulle en sådan afgift, i synnerhet som den för
somliga måste blifva ganska stor, säkerligen hindra många att öfvergå
till den nya kassan, hvarför denna icke komme att göra det gagn och
vinna den utveckling, som afsetts. Slutligen skulle det blifva ganska svart
att rättvist bestämma storleken af berörda inträdesafgift. ly att helt
enkelt beräkna den efter skillnaden i änkepensionerna och tjänstaldern
eller den tid, vederbörande tillhört den gamla kassan, vore tydligen högst
orättvist, då därigenom den, som tidigt erhållit, plats och i manga ar erlagt
afgift till kassan, skulle komma att få betala mer än den jämnårige, som
vid sen ålder vunnit ordinarie tjänst. Att åter vid beräkningen lägga t. ex.
lefnadsåldern till grund utan att taga hänsyn till åldersskillnaden mellan
makarna skulle äfven leda till ett otillfredsställande resultat, helst dessa
omständigheter eljest icke tagits i betraktande vid bestämmande af pensions¬
afgiften, och det torde vara vanskligt att afgöra, i hvad män statsbidraget
och kassans grundfond höra räknas de särskilda delägarna till godo. Med
anledning af hvad sålunda blifvit invändt mot den ifrågasatta öfvergangs-
afgiften, hafva sakkunnige ansett sig böra afstå därifrån.
Beträffande de årliga pensionsafgiftemas storlek, synes det sakkunnige
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
billigt, att pensionsafgifterna höjas ungefär i samma proportion som lönerna
och de föreslagna änkepensionerna blifvit ökade. Detta skulle kunna ske
genom att bestämma pensionsafgiften för i tjänst varande delägare till 3
procent och för pensionerad delägare till 2 procent af hvars och ens del-
alctighetsbelopp.
_ Pensionsafgiften för pensionerad delägare har i den gamla kassan
utgjort 2 procent af den honom tillkommande pension en, och denna har
i allmänhet utgått med samma belopp som lönen, då denna ej öfverstigit
•'■000 kronor, men vid högre lön med 80 procent af densamma.
Vid de nya löneregleringarna, har aflöningen i allmänhet delats i fast
lön och tjänstgöringspenningar, och har härvid den fasta lönen vid afskeds¬
tagande! fått utgöra pensionens belopp.
Och da den fasta lönen i högsta lönegraden i regel är mindre än
80 procent af totalaflöningen i samma lönegrad, så blir häraf en följd,
att den nya pensionen, som antagits såsom delaktighetsbelopp i den nya
änke- och pupillkassa!!, utgör en mindre procent af totalaflöningen än den
gamla pensionen var af dåvarande totalaflöning. Då nu sakkunnige föreslagit,
att pensionerad lärare skall i pensionsafgift erlägga 2 procent af delaktig-
hetsbeloppet, under det att i tjänst varande delägare skall betala 3 procent
af detsamma, kommer således pensionerad lärare med afseende på pensions-
afgiftens storlek i ett gynnsammare läge i den nya än i den gamla kassan.
I den nya kassan kommer nämligen pensionerad delägare städse att betala
662/g procent af hvad han erlagt såsom i tjänst varande, under det att
pensionerad delägare till den gamla kassan erlagt från 80 till 100 procent
af hvad han betalt under sill tjänstetid. Den lindring, pensionerad del¬
ägare sålunda vunnit, hafva sakkunnige ansett billig med anledning af
den jämförelsevis mindre pension, han enligt den nya löneregleringen erhållit.
För att klargöra resultatet från olika synpunkter af en förhöjning af
pensionsafgiften till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande
delägare hafva sakkunnige upprättat följande tabell.
28
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Förhållandet mellan aflöning-, pen-
■
|
Pensionsafgiften
|
Pensionsafgiften
|
den
nuvarande
|
den
föreslagna.
|
den nuva¬
rande i % af
max.-aflönin-
gen förr.
|
ien föreslagna
% af max.-
iflöningennu.
|
1.
|
2.
|
3. |
|
4.
|
Rektor vid h. allro. lärov. eller h. lär.-sem................
|
90
|
120
|
1*8
|
1*9
|
Rektor vid realskola .............................................
|
80
|
in
|
2
|
2-i
|
Lektor vid h. allm. lärov. eller h. lär.-sem................
|
90
|
120
|
2
|
2-i
|
Adjunkt vid allm. lärov. eller seminarium..................
|
70
|
102
|
2
|
2*1
|
Teekningslärare vid högre allm. läroverk ..................
|
30
|
82'50
|
0'9
|
2
|
» ;> » » » ..................
|
30
|
60
|
1-2
|
1*8
|
» » realskola .................................
|
12
|
60
|
0-5
|
1-7
|
» » » .................................
|
12
|
40-50
|
0-8
|
1*8
|
» » » .................................
|
12
|
27
|
1-1
|
1*8
|
\ Musiklärare vid högre allra, läroverk........................
|
25
|
51
|
2
|
2-5
|
» » realskola .......................................
|
9
|
22-50
|
2
|
2-1
|
| Gymnastiklärare vid högre allm. läroverk..................
|
30
|
60
|
1-4
|
2*3
|
>> » realskola .................................
|
12
|
27
|
2
|
2
|
Rektor vid folkskoleseminanum ..............................
|
90
|
120
|
2
|
2*1
|
Teekningslärare vid folkskoleseminarium ..................
|
24
|
31*50
|
2
|
1*8
|
i Musiklärare » » ..................
|
30
|
40'50
|
2
|
1*9
|
Gymnastiklärare » » ..................
|
13-50
|
29'25
|
2
|
1*7
|
i Manlig slöjdlärare vid » ..................
|
13*50
|
29-25
|
2
|
1*9
|
i Föreståndare vid Chalm. läroanst............................
|
120
|
120
|
2
|
1*7
|
! Lektor » » » ...........................
|
90
|
120
|
2
|
2
|
! Rektor vid tekn. elem.-skola....................................
|
100
|
120
|
2
|
1*8
|
! Lektor » » » ....................................
|
80
|
120
|
2
|
2-1
|
! Öfverlärare vid gymn. centralinstitutet .....................
|
80
|
120
|
1-5
|
2-2
|
[ Lärare » » ;> .....................
|
44
|
66
|
1-5
|
2-2
|
j D:o » » » .....................
|
40
|
60
|
1-6
|
2-4
|
j Kamrer vid folkskolehs pensionsinrättning ...............
|
SO
|
120
|
1*5
|
2*2
|
i Kassör » » s ...............
|
40
|
60
|
1*3
|
2
|
j Sekreterare vid » » ...............
|
24
|
36
|
1*3
|
2
|
[ Vaktmästare » » » ...............
|
12
|
18
|
1*5
|
2*3
|
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
29
sionsafgift och änkepension.
Minimiaflöningen
|
Pensionsafgiften
|
Pensionsafgiften
|
Pensionsafgif-
tens ökning i %
af nuvarande
pensions¬
afgiften.
|
förr.
|
nu.
|
den nuvarande
i °/0 af min.-af-
löningen förr.
|
den föreslagna
i % af min.-af-
löningen nu.
|
den nuvarande
i % af nuvarande
änkepensionen.
|
den föreslagna
i % af föreslagna
änkepensionen.
|
5.
|
6.
|
7.
|
8.
|
9.
|
10.
|
11.
|
4,500
|
5,820
|
2
|
2*1
|
13*3
|
13*3
|
33*3
|
3,500
|
4,885
|
2-3
|
2*3
|
13*3
|
13*2
|
38*8
|
2,500
|
3,900
|
3-6
|
3*i
|
13*3
|
13*3
|
33*3
|
1,500
|
2,935
|
4*7
|
3*5
|
12
|
13*i
|
45*7
|
1,900
|
2,320
|
1*6
|
3*6
|
10
|
12*7
|
175
|
1,000
|
1,360
|
3
|
4*4
|
10
|
12
|
100 *
|
1,650
|
1,800
|
0’7
|
3*3
|
10
|
12
|
400
|
1,125
|
1,240
|
it
|
3-3
|
10
|
10*9
|
237*5
|
600
|
680
|
2
|
4
|
10
|
9*0
|
125
|
750
|
1,070
|
3-3
|
4-8
|
10
|
11*6
|
104
|
450
|
535
|
2
|
4*2
|
10
|
9
|
150
|
1,000
|
1,360
|
3
|
4*4
|
10
|
12
|
100
|
600
|
680
|
O
|
4
|
10
|
9*6
|
. 125
|
3,500
|
4,865
|
2*6
|
2*5
|
13*3
|
13*3
|
33*3
|
800
|
980
|
3
|
3*2
|
10
|
10*2
|
31*3
|
1,100
|
1,370
|
2-7
|
3
|
10
|
10*9
|
35
|
675
|
880
|
2
|
3*3
|
10
|
9*9
|
116*7
|
675
|
1,080
|
2
|
2*7
|
10
|
9*9
|
116*7
|
5,000
|
6,000
|
2-4
|
2
|
13*3
|
13*3
|
0
|
3,500
|
5,000
|
2-6
|
2*4
|
13*3
|
13*3
|
33* s
|
4,000
|
4,870
|
2-5
|
2*5
|
13*3
|
13*3
|
20
|
3,000
|
3,900
|
2-7
|
3*i
|
13*s
|
13*3
|
50
|
5,000
|
5,000
|
1*6
|
2*4
|
13*3
|
13*3
|
50
|
3,000
|
3,000
|
1-5
|
2*2
|
12
|
12*2
|
50
|
2,500
|
2,500
|
1*6
|
2*4
|
12
|
12
|
50
|
5,000
|
5,000
|
1*6
|
2*4
|
13*3
|
13*3
|
50
|
2,500
|
2,500
|
1*0
|
2*4
|
12
|
12
|
so
|
1,600
|
1,600
|
1*5
|
2*3
|
10
|
10*6
|
50
|
700
|
700
|
1*7
|
2-6
|
10
|
8*2
|
50
|
30
Räntefot och
statistisk-
matematisk
utredning.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 45.
Utom denna för alla delägare gemensamma, årliga pensionsafgift
hafva emellertid sakkunnige föreslagit ännu ett par afgifter.
För att skydda kassan för den förlust, som kan förorsakas densamma
genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad mellan
makarna, hafva nämligen sakkunnige föreslagit, att delägare, som efter fyllda
65 år ingår äktenskap, skall för att erhålla pensionsrätt för sina efter¬
lefvande erlägga en tilläggsafgift, beräknad efter mannens ålder och ålders¬
skillnaden mellan makarna, Och vidare borde kostnaderna för den förhöj¬
ning i pensionen, som ifrågasatts för änkor och barn efter delägare, som
aflidit under åren 1905—1908, enligt sakkunniges mening icke fördelas
på samtliga delägare i den nya kassan utan till väsentlig del bestridas af
de nuvarande delägare i den gamla kassan, Indika öfvergingc i den nya.
Dessa kunde nämligen lätt tänka sig, att om de själfva aflidit eller komme
att aflida under nämnda tid, deras egna efterlefvande skulle vara eller
komma att blifva i samma belägenhet, som nu ifrågavarande änkor och
barn. Och då delägarna i den gamla kassan vunne inträde i den nya
utan särskild inträdesafgift, hvarigenom flertalet bland dem skördade en
ej obetydlig förmån, så kunde man hoppas, att de villigt skulle åtaga sig
den mindre retroaktivafgift, som för sagda ändamål blefve erforderlig.
Denna retroaktivafgift skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra skill¬
naden mellan den pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya kassan,
om han vid ingången af år 1905 eller vid senare skedd utnämning inträdt
i densamma, och den, som för hvarje af nämnda år erlagts till den gamla
kassan. Inbetalningen af berörda retroaktivafgift skulle ske under år 1909
med en tolftedel för hvarje månad. Dylik retroaktivafgift skulle äfven
erläggas af vederbörande änka och barn från början af år 1905 till man¬
nens eller faderns död.
På anförda skäl (S. B. sid. 67—68) hafva sakkunnige besluta, att till
grund för den direkta beräkningen af kassan skulle läggas en räntefot af
4 procent, men att därjämte skulle genom en approximativ beräkning
ådagaläggas, hvilket inflytande användandet af en lägre räntefot skulle,
utöfva på de särskilda förhållandena inom kassan. Och sedan sakkunnige
för sig fastställt antalet delägare, delaktighets- och pensionsbelopp samt
pensionsafgifter i den nya kassan äfvensom räntefoten för dess direkta be¬
räkning och öfriga omständigheter, som kunde inverka på den erforder¬
liga. statistisk-matematiska utredningen, uppdrogo de verkställandet af
denna utredning åt sin ledamot byrådirektören K. Dickman. Den af honom
på angifna grunder utarbetade statistisk-matematiska utredningen af kost-
31
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
naden för genomförande af sakkunniges förslag finnes upptagen såsom
bilaga 2 till sakkunniges betänkande.
För att komma till klarhet beträffande de förändringar, som inträffats«<«aMdraj/i>r
med afseende å antalet delägare och deras delaktighetsbelopp, hafva sak- befattningar
kunnige utgått från en förteckning öfver delägare och delaktighetsbeloppocA ökade dei-
vid kassans stiftande, eller då en ny delägargrupp i kassan upptogs, samt "fj
därpå i särskilda tabeller uppfört nytillkomna delägare, höjda delaktighets¬
belopp samt sådana delägare, som i följd af deras befattningars indrag¬
ning från kassan afgått.
Sålunda upptaga sakkunnige först i eu tabell antalet delägare och de
delaktighetsbelopp, för hvilka kassan ursprungligen beräknats. Dessa del¬
ägare voro alla lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, högre lärarinne¬
seminariet eller folkskoleseminarierna. Därpå redogöres för de ändringar
i bemälda delägares antal och deras delaktighetsbelopp, som inträffat under
perioden 1878—1897. Och härvid angifvas först under perioden nytill¬
komna delägare och tiden för deras befattningars upprättande, vidare redo¬
göres för den ökning af delaktighetsbeloppet, som vunnits af redan för-
handenvarande delägare, och slutligen upptagas de delägare, som under
perioden afgått genom indragning eller ombildning af läroverk eller lärar-
befattningar (S. B. sid. 36—41).
På grund af dessa ändringar i lärarpersonalen och dess aflöning har,
såsom särskilda, tabeller (S. B. sid. 42—43) ådagalägga, det delaktighets¬
belopp, för hvilket kassan är ansvarig, å ena sidan ökats med eu summa
af 320,075 kronor, men å andra sidan minskats med ett belopp af 80,300
kronor, hvadan den definitiva höjningen af samma delaktighetsbelopp ut¬
gjort 239,775 kronor.
Fn granskning af primärtabellerna visar äfven, att största clelen af
denna, ökning i delaktighetsbeloppet ägt rum i slutet af 1870- och början
af 1880-talet, då den ökning, som ägde rum i början af 1890-talet, i vä¬
sentlig mån motväges af den indragning af läroverk och lärarplatser, som
vid denna tid skedde. Kassan har således vid början af år 1909 i om¬
kring 25 år måst dragas med denna ökning i delaktighetsbeloppet utan
att kafva erhållit något däremot svarande statsbidrag, hvilket enligt sak¬
kunniges mening i sin mån bidragit till kassans i det hela svaga ställning.
På samma sätt redogöres för ändringarna i delägarnas antal och del¬
aktighetsbelopp under perioden 1898 — 1907 (S. B. sid. 44—46).
Sakkunnige framhålla,, att af de under denna period tillkomna delägare
statsbidrag erhållits för 3 rektorer vid femklassiga läroverk, 32 lektorer och
129 adjunkter, 3 tecknings-, 3 musik- och 3 gymnastiklärare vid femklassiga
32
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 45.
läroverk, jämte den nytillkomna lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna,
hvaremot statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges betänkande
ej erhållits för 2 rektorer vid högre läroverk och 14 rektorer vid fem-
klassiga läroverk (real- och samskolor) samt för 2 lektorer, 25 adjunkter,
2 öfningslärare af hvartdera slaget vid högre läroverk och 14 öfnings-
lärare af hvartdera slaget vid femklassiga, läroverk (real- och samskolor).
Vid nuvarande tjänstinnehafvares afgång kunna åter afföras såsom
delägare 17 rektorer vid treklassiga läroverk, 3 rektorer vid tvåklassiga
pedagogier och 1 pedagog vid enklassig pedagogi samt 17 öfningslärare af
hvartdera slaget vid treklassiga läroverk äfvensom 3 musik- och 3 gymna¬
stiklärare vid tvåklassiga pedagogier.
Genom dessa ändringar i lärarpersonalen under perioden hade del-
aktighetsbeloppet i kassan ökats med en summa af 193,100 kronor, utan
att motsvarande statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges be¬
tänkande erhållits. Å andra sidan hade emellertid delaktighetsbeloppet
genom indragning och ombildning af läroverk och lärarbefattningar min¬
skats med 88,300 kronor (S. B. sid. 48), hvadan såsom ökning af delaktig-
hetsbelöppen utan statsbidrag återstår 104,800 kronor.
Slutligen upptagas i särskild tabell (S. B. sidan 49) de delägare, som
förutom lärarpersonalen vid allmänna läroverk, pedagogier och seminarier
tillhöra kassan, jämte deras delaktighets belopp. För samtliga dessa del¬
ägare bär statsbidrag erhållits.
Då kassan stiftades, beviljade Riksdagen den ett årligt anslag af
60,000 kronor äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas be¬
stridande. Sedermera har statsbidraget ökats dels för upptagande i kassan
af delägare, hörande till andra anstalter än dem, för hvilka kassan ur¬
sprungligen bildades, dels för upptagande af nytillkomna lärarbefattningar
vid anstalter, som redan tillhörde kassan. På sådant sätt har statsbidraget
åren 1880, 1888, 1891, 1901, 1903, 1905 och 1906 ökats med samman-
lagdt 26,737 kronor. (S. B. sid. 51—52).
De nya delägare, för hvilkas upptagande i kassan nyss angifna stats¬
bidrag beviljats, inträdde i kassan med delaktighetsbelopp å tillhopa
806,225 kronor. (S. B. sid. 53).
Mot ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af 806,225 kronor har således
svarat ett statsbidrag af tillsammans 26,737 kronor, hvadan statsbidraget
i medeltal utgjort 3,316 procent af delaktighetsbeloppet.
Såsom i det föregående blifvit påvisadt, hafva emellertid nya delägare
tillförts kassan och äldre delägare fått ökadt delaktighetsbelopp, utan att
motsvarande statsbidrag erhållits. Det sålunda tillkomna delaktighets¬
beloppet utgör, med afdrag af delaktighetsbeloppet för sådana befattningar,
33
Kung. Majris Nåd. Proposition N:o 45.
som blifvit indragna och från kassan afförts, för perioden 1878—1897
239,775 kronor och för perioden 1898—1907 104,800 kronor. Beräknar
man de statsbidrag, som svara emot dessa delaktighetsbelopp, enligt den
förut angifna medelprocenten, får man för ett delaktighetsbelopp af 239,775
kronor ett årligt statsbidrag af 7,951 kronor och för ett delaktighetsbelopp
af 104,800 kronor ett statsbidrag af 3,475 kronor.
Då emellertid det förra af dessa delaktighetsbelopp till största delen
tillförts kassan i slutet af 1870-talet och början af 1880-talet, finner man
vid en närmare granskning af primärtabellerna och om hänsyn tages där¬
till, att många innehafvare af indragna befattningar uppförts på indrag-
ningsstat och fortfarande tillhöra kassan, att det statsbidrag af 7,951 kro¬
nor, som svarar mot sistberörda delaktighetsbelopp, vid 1909 års början
minst i 24 ar borde hafva kommit kassan till godo. Den förlust, som
tillfogats kassan därigenom, att nämnda statsbidrag icke begärts och be¬
viljats, kan därför med antagande af 41/'3 procent ränta på ränta (hvilket
något understiger kassans medelräntefot under den förflutna tiden) beräknas
år 1908 ha ett värde af 324,387 kronor.
Eller om, såsom lämpligast torde vara, i stället för detta kapitalbelopp
sättes ett årligen från och med år 1909 utgående belopp, skulle detta, be-
räknadt efter 4 procent, blifva 12,975 kronor.
Då genom nådig proposition till 1907 års Riksdag begärts en ökning
i statsbidraget till kassan af 3,521 kronor för genom 1906 års Riksdags
beslut tillkomna nya lärarbefattningar, och detta belopp i det närmaste
motsvarar det, som enligt sakkunniges beräkning bort tillkomma kassan
för perioden 1898—1907, blefve, under förutsättning af Riksdagens bifall
till denna proposition, det ytterligare statsbidrag, hvarpå den gamla kassan
skulle kunna göra anspråk
dels för upptagande af nya delägare och höjdt delaktighetsbelopp för
äldre delägare under perioden 1878—1897....................... kronor 7,951: —
dels såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan
lidit därigenom att den år 1908 i 24 år måst umbära
det nämnda beloppet.................................................................. » 12,975: —
eller tillsammans kronor 20,926: —
EU I afseende å detta belopp yttra sakkunnige ytterligare:
Då Riksdagen erkänt det berättigade däri, att kassan vid mottagande
af nya delägare eller delägargrupper erhåller en däremot svarande ökning
i statsbidraget, och utan tvekan beviljat de bidrag, som af sådan anled¬
ning begärts, hysa de sakkunnige intet tvifvel därom, att Riksdagen skall
befinnas villig att bevilja såväl det statsbidrag, hvarom nådig framställ-
Bih. till Rissel. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 31 Raft.
O
34
Aflösning a
rätten till
tjänster.
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
ning gjorts till 1907 års Riksdag, som det, hvilket har sin grund i under
äldre tider upptagna nya delägare och ökade delaktighetsbelopp. Sant
är visserligen, att kassan tidigare borde hafva gjort framställning i detta
afseende, och att kassan, ehuru detta statsbidrag icke kommit den till
godo, dock icke anses hafva kommit på obestånd. Men förbiseendet i
detta hänseende torde kunna förklaras däraf, att redan under de första
åren efter kassans stiftande, innan man ännu hunnit komma fullt in i
förhållandena, åtskilliga nya platser inrättades och löneförhöjningar vid-
togos. Redan 1890 års revisorer anmärka emellertid, att kassans ställning,
oberoende af räntefotens sjunkande, försvagats utan att dock angifva något
skäl därtill. 1893 års revisorer konstaterade en ytterligare försämring
i kassans ställning utan att angifva någon förklaringsgrund. Senare revi¬
sorer uttala sig mer förhoppningsfullt angående kassans ställning och finna
förklaringen därtill i den minskade dödligheten. Sannolikt är äfven, att
den skenbara förbättringen i kassans ställning har sin grund häruti. Ty
därigenom, att dödligheten bland männen minskas, blir antalet pensionerade
änkor och barn årligen något mindre än som beräknats. Men att denna
förbättring antagligen blott varit skenbar, framgår däraf, att dödligheten
bland de änkor, som tillhöra kassan, minskats vida mer än dödligheten
bland kassans manliga delägare, hvarför ock särskild mortalitetstabell för
kvinnor måst vid kassans beräkning upprättas. I samma mån som de
pensionerade änkornas lifslängd ökas, försämras således kassans ställning,
ehuru det ännu icke blifvit synbart, så att det vid eu approximativ be¬
räkning kunnat märkas, utan först vid en noggrannare statistisk-matematisk
undersökning kommer i dagen. Det ifrågavarande statsbidraget är därför
väl behöfligt för kassans konsolidering.
Vidare föreslå sakkunnige en aflösning af rätten till tjänstår och an¬
föra till grund härför följande.
Då lärarna vid elementarläroverken och pedagogierna i öfverensstäm¬
melse med 1877 års Riksdags och 1878 års Kyrkomötes beslut frånträdde
rätten till det så kallade privilegienådåret, bibehöllo de fortfarande rätten
till det så kallade tjänståret. Angående detta tjänstårs början och slut
åberopa sakkunnige innehållet i nådiga brefvet den 28 januari 1697, enligt
hvilket Kungl. Maj:t på framställning af domkapitlet i Göteborg, huru för¬
faras skulle i ett föreliggande fall, då en kyrkoherde aflidit den 1 maj,
förklarat, att, om tjänstinnehafvaren dör den 1 maj och icke dagen före,
bör änkan åtnjuta det första året såsom tjänstår och det andra därefter
såsom nådår. I enlighet med detta stadgande har sedermera tjänståret
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 35
räknats från tjänstinnehafvarens död till den 1 därpå följande maj. Och
har iihön i ngen vid befattningen för denna tid uppburits af den aflidnes
sterbhus, äfven då änka eller omyndiga barn icke funnits, men med skyl¬
dighet^ för stärbhuset att gälda kostnaderna för befattningens vederbörliga
uppehållande.
Såsom skäl för upphäfvande af lärarnas nådårsrätt anfördes å ena
sidan, att undervisningen i skolan måste lida däraf, att lärarbefattningar
under en längre tid uppehölles af ofta växlande vikarier, samt att de extra
ordinarie lärarnas befordran därigenom oskäligt fördröjdes; och å andra
sidan framhöll Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att det enligt
Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det understöd af
statsmedel, som genom. nådåret kom den atlidne lärarens efterlefvande till
godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under en annan form läm¬
nade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa, samt att det
vore vida lämpligare, att allt det understöd, som från statens sida borde
komma änkor och barn efter elementarlärare till godo, utginge under
eu form.
Då de skäl, som sålunda blifvit anförda mot lärarnas rätt till nådår
lika väl gälla med afseende å deras rätt till tjänstår, hafva sakkunnige
ansett sig böra föreslå, att den rätt till tjänstår, som för närvarande till¬
kommer ämneslärarna vid de allmänna läroverken, må mot tillbörligt ve¬
derlag upphäfvas. Den förlust, som frånträdande! af rätten till tjänstår
skulle förorsaka bemälda lärarkår, är ingalunda ringa, men då det är
omöjligt för den enskilde läraren att veta, om och i hvilken mån hans
efterlefvande skola komma i åtnjutande af den på nämnda rätt grundade
fördel, så anse sakkunnige troligt, att de allra flesta af de allmänna läro¬
verkens ämneslärare skola vara villiga att afstå från sin rätt till tjänstår,
om de därigenom kunna vinna förhöjda pensioner åt änkor och barn, utan
att dem åliggande pensionsafgifter alltför mycket ökas.
Enligt gjordt beräkning (S. B. sid. 156—159) skulle frånträdandet af
rutten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de all¬
männa läroverken af 21,006 kronor. En ökning af statsbidraget till änke-
och pupillkassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt
vederlag för tjänståret. Ty detta vederlag, som i sin helhet borde komma
ämneslärarna vid de allmänna läroverken tillgodo, skulle genom att utgå
såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma
att fördelas äfven pa icke tjänstårsberättigade delägare, hvarför de förra
skulle göra en uppoffring till de senares förmån. Rättvist torde därför
vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller ett belopp, sva¬
rande emot det vederlag, som beräknats höra tillkomma ämneslärarna vid
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
de allmänna läroverken för afstående af rätten till tjänstår. Detta belopp
skulle enligt nyss angifna beräkning utgöra 4,627 kronor, och hela den
ökning af statsbidraget till kassan, som upphäfvande! af rätten till tjänstår
skulle kräfva, skulle således uppgå till 25,633 kronor. Utan detta stats¬
bidrag torde en ökning af änkepensionerna i föreslaget omfång icke kunna
ifrågakomma.
Ytterligare
statsbidrag.
Enligt deri på sakkunniges uppdrag af byrådirektören Dickman ut¬
förda statistisk-matematiska utredningen skulle, om sakkunniges förslag
antoges, kassans ställning blifva följande:
Passiva.
I. Pensionsfonden.
1. Änkor med eller utan barn :
a) pensionerade före år 1905 eller bvilkas
män pensionerats före 1905 och
dött under detta år ..................
II.
b) pensionerade under år 1905 och
hvilkas män ej före 1905 pensio¬
nerats .......................................
2. Föräldralösa barn:
a) minderåriga.......
b) sjukpensioner....
Delägarfonden för nuvarande delägare.
1. Pensionerade delägare:
a) pensionerade före år 1905 ..........
b) » under år 1905 ......
2. Tjänstgörande delägare (oxel. befordran)
III. Delägarfonden för hafvande delägare.
1. Första innehafvare af de vid 1906 års
början obesatta platser (excl. befordran)
dran)
IV.
Kronor
|
Kronor
|
Kronor
|
1,904,000
|
|
|
|
|
|
125,000
|
_
|
2,029,000
|
|
|
|
17.000
32.000
|
—
|
49,000
|
|
2,078,000
|
|
258.000
149.000
|
—
|
407,000
|
|
|
—
|
—
|
3,943,000
|
—
|
4,350,000
|
_
|
|
|
483,000
|
|
|
|
—
|
—
|
4,226,000
|
—
|
4,709,000
|
.
|
|
—
|
—
|
—
|
166,000
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
11,303,000
|
1
|
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 45.
37
|
Kronor
|
Kronor
|
Kronor
|
Transport
|
|
|
|
|
11,303,000
|
—
|
V. Framdeles beviljade sjukpensioner samt
|
|
|
|
|
|
|
föp oförutsedda behof ...........................
|
—
|
—
|
—
|
|
159,000
|
—
|
VI. Ökning af pensionerna för pensionsberät-
|
|
|
|
|
|
|
tigade anhöriga till delägare, som tjänst-
|
|
|
|
|
|
|
gjort efter 1904 och dött under perioden
|
|
|
|
|
|
|
1905—1908 ................................
|
—
|
—
|
—
|
|
207,000
|
—
|
VII. Förvaltninoskostnadernas värde..............
|
—
|
—
|
—•
|
|
128,000
|
—
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
—
|
|
11,797,000
|
—
|
Aktiva.
|
|
|
|
|
|
|
I. Af gifter af nuvarande delägare:
|
|
|
|
|
|
|
1. pensionerade före år 1905 ...............
|
33,000
|
_
|
|
|
|
|
2. » under år 1905...............
|
18,000
|
—
|
51,000
|
—
|
|
|
3. tjänstgörande ...........................
|
1,199,000
|
—
|
|
|
|
|
minskning på grund af att icke alla
|
|
|
|
|
|
|
därtill berättigade delägare öfvergå till
|
|
|
|
|
|
|
den nya kassan.............................
|
48,000
|
—
|
1,151,000
|
|
1,202,000
|
_
|
II. Af gifter af blifvande delägare:
|
|
|
|
|
|
|
1. första innehafvare af nu obesatta platser
|
_
|
_
|
228,000
|
_
|
|
|
2. öfriga blifvande delägare...............
|
—
|
—
|
2,063,000
|
—
|
2,291,000
|
_j
|
III. Det utgående statsbidragets värde ......
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2,339,000
|
—
|
IV. Eetroaktivafgifter............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
124,000
|
—
|
V. Behållning den 31 december 1905 ..
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,186,000
|
—
|
Summa kronor
|
—
|
-1
|
—
|
—
|
10,142,000
|
—
|
Brist .......................................
|
|
|
|
|
1 655 000
|
|
Bristen motsvarar ett årligt belopp från och med år 1909 af..
|
|
|
72,890
|
—
|
Till fyllande af denna brist erfordras:
|
|
|
|
|
|
|
l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts till
|
1907 års Riksdag
|
3,521
|
_
|
2:0) det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för mottagande af nya del-
|
|
|
ägare och höjning af åtskilliga delägares delaktighetsbelopp under tiden
|
|
|
lava—1897, tillsammans..........................
|
|
|
|
|
20,926
|
_
|
3.*o) det såsom aflösning af tjänståret beräknade statsbidraget..
|
|
|
25,633
|
|
4:o) Ett ytterligare statsbidrag af..................
|
|
|
|
|
22,810
|
|
hvilket tillsammans utgör kronor
|
72,890
|
|
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Vidkommande det i sista rummet upptagna statsbidraget å 22,810
kronor säga sig sakkunnige af flera skäl hysa den förhoppning, att Riks¬
dagen skall vilja medgifva detsamma. Redan 1874 års Riksdag uttalar
med afseende på förslaget om bildande af en pensionskassa för elementar-
lärares änkor och barn, att Riksdagen ansett denna fråga vara af den vikt
för det allmänna, att staten icke bör undandraga sig att lämna det direkta
bidrag, som för en sådan inrättning är oundgängligen behöflig!. Och
1880 års Riksdag yttrar med anledning af eu till densamma gjord nådig
framställning om delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken änke-
och pupillkassa för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna och Chal-
merska slöjdskolan att, då samma skäl, hvilka föranledt inrättandet af
en änke- och pupillkassa för lärarna vid allmänna läroverk, pedagogier
och seminarier, synts tala för beredande af därmed afsedda förmåner
äfven åt lektorerna vid förevarande läroverk, hvilka numera blifvit i fråga
om såväl lärarbefattningarnas egenskap af ordinarie tjänster som aflönings-
villkor hufvudsakligen likställda med lektorerna vid de allmänna läro¬
verken, Riksdagen funnit skal bevilja den för sagda ändamål äskade ökning
i statsbidraget till kassan. Riksdagen har således visat sig inse och er¬
känna värdet och betydelsen för det allmänna däraf, att eu effektiv pen¬
sionering af änkor och barn till här ifrågavarande personal kommer
till stånd.
Skulle emellertid nu omhandlade brist täckas annorlunda än genom
ökadt statsbidrag, måste, enligt sakkunniges mening, för dess fyllande
anlitas någon af följande utvägar, nämligen antingen att minska de före¬
slagna änkepensionerna eller att ålägga nuvarande delägare betydande
inträdesafgifter vid öfvergången till den nya kassan eller slutligen att höja
pensionsafgiften för samtliga delägare i kassan, såväl de nuvarande som
de blifvande.
Att sänka änke- och barnpensioner under hvad som blifvit föreslaget,
skulle dock gorå desamma alldeles otillräckliga, och hela reformen skulle
därigenom blifva förfelad. Ty det torde ej vara svårt att förutse, att i
dessa dyra tider, hvilka tyckas blifva värre och värre, det måste blifva
ganska vanskligt för många af pensionstagarna att äfven med de föreslagna
pensionerna nödtorftligen draga sig fram.
Att åter ålägga delägarna i den gamla kassan vid öfvergången till den
nya en så stor inträdesafgift, att därigenom den nu ifrågavarande bristen
skulle fyllas, skulle, såsom af sakkunnige blifvit framhållet, (S. B. sid. 71)
föranleda mycket afsevärda olägenheter och utan tvifvel leda därtill, att det
stora flertalet funne sig förhindradt att åtaga sig de retroaktivafgifter, som
erfordras, för att änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 39
1905 1908, ma erhålla förbättrade pensionsförmåner. En dylik inträdes¬
afgift skulle också hardast drabba äldre lärare, som länge tjänstgiort under
den tid, lärarnas löner voro synnerligen knappa.
Hvad vidare den tredje utvägen beträffar, har beräkningen visat
(b. B. sid. 161), att för åstadkommande af de erforderliga medlen, 22,810
kronor årligen, erfordras, att afgifterna för samtliga delägare i den nya
kassan höjas med 0,6 procent, eller från 3 till 3,6 procent af hvars och ens
delaktighetsbelopp.
En sådan höjning af pensionsavgiften skulle, enligt hvad eu meddelad
tabell (b. B. sid. 90) utvisar, föranleda, att pensionsafgiften komme att
utgöra: för de stora grupperna, lektorer och adjunkter, 2,5 procent, för åt¬
skilliga öfnHuslärare 2,8 procent _ och 3 procent och för öfriga delägare
mellan 2 och 2,9 procent af maximiaflöningen, under det att af en järn -
föielse mellan pensionsafgiften och minimiaflöningen framgår, att pensions-
afgiften af denna aflöning skulle komma att utgöra för lektorer 3,7 procent,
för adjunkter 4,2 procent, för åtskilliga öfningslärare upp till 5,3 och 5,7
procent samt för öfriga delägare från 2,4 till 5 procent, I hvithet för¬
hållande ifrågavarande pensionsafgift står till de föreslagna änkepensionerna
och de förutvarande pensionsafgifterna, framgår äfven af berörda tabell.
Häger . man hänsyn därtill, att flertalet af delägare och särskild! alla
de, föi hvilka pensionsafgiften utgör en anmärkningsvärd! hög procent af
aflöningen, blifvit ålagda avgifter för sin egen pensionering, finner man
lätt, att de afdrag af lönen, som härigenom förorsakas, måste blifva synner¬
ligen kännbara.
Slutligen vilja _ sakkunnige fästa uppmärksamheten därpå, att största
delen ^ af de statsbidrag, som _ utgå och enligt sakkunniges förslag skulle
ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna vid de allmänna
läioveiken, äro att betrakta såsom ersättning för privilegieförmåner som
eljest skulle hafva tillkommit dem.
På grund af hvad de sakkunnige sålunda anfört, finna de sig öfver-
tygade, att Kungl. Maj:t och Riksdagen skola behjärta önskvärdheten
häraf, att en tillfredsställande pensionering beredes bär bemälda lärar¬
personals efterlefvande och äfven bevilja nu omhandlade statsbidrag.
Skulle emellertid sa icke blifva förhållandet, anse sig sakkunnige böra
tillstyrka antagandet af det sist anförda alternativet och föreslå, att den
arliga pensionsafgiften höjes till 3,6 procent af delaktighetsbeloppet för i
tjänst varande delägare.^ Ty detta förfaringssätt stämmer bättre öfverens
med de principer? hvarpå lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupill-
kassa vid dess stiftande grundades, än påläggande af en dryg inträdes¬
afgift, och delägarna själfva skola säkerligen hellre åtaga sig de tunga
40
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
pensionsafgifter, som däraf måste blifva en följd, än underkasta sig en
minskning i de föreslagna pensionerna för sina efterlefvande.
Departe- [ t|essa tider, då de ekonomiska förhållandena föranledt och föranleda
“jStfe^förbättrade löne- och pensionsförmåner för flertalet af statens tjänstemän,
har tydligen behofvet af förbättrade pensionsvillkor äfven för dessas efter¬
lefvande gjort sig gällande. Också hafva delägare i lärarnas vid elemen¬
tarläroverken änke- och pupillkassa, kort efter det att ny löne- och pen-
sionsreglering för hufvudgrupperna af denna kassas delägare blifvit antagen
och trädt i verket, gjort underdånig framställning i detta^ syfte. . I denna
framställning hafva kassans direktion äfvensom 1905 års revisorer af
kassans räkenskaper på det lifligaste instämt. Fragan har därefter
blifvit grundligt utredd genom för ändamalet tillkallade sakkunnige och
det af dessa afgifna förslag, för hvars hufvudpunkter jag i det föregående
redogjort, har i hufvudsak tillstyrkts samt vunnit stor anslutning såväl af
kassans delägare som af de myndigheter, som häröfver yttrat sig.
För egen del har jag funnit sakkunniges förslag i alla väsentliga delar tids¬
enligt och" väl afvägdt. Särskild! vill jag framhålla såsom enligt min mening-
fullt riktiga sakkunniges grundsatser, att änkepensioner och pensionsafgifter
böra höjas i ungefär samma proportion, som delägarnas löner genom de se¬
nast skedda löneregleringarna blifvit höjda, men beträffande änkepensio¬
nerna för de svagast aflönade höjningen göras större, att vid bestämmandet
af pensionens storlek hänsyn tages icke blott till ett och tva utan. äfven
till öfriga efterlefvande omyndiga barn, att till grund för delaktighets-
beloppets storlek lägges den pension, som tillkommer delägaren själf, om
han åtnjuter lön i högsta lönegraden, samt att tjänstarsprivilegiet mot
vederbörligt vederlag upphäfves.
Mot vissa punkter i sakkunniges förslag hafva i de afgifna yttrandena
framställts anmärkningar. De viktigare af dessa vill jag här upptaga till
skärskådande.
Delägare i den Lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Uppsala, med hvilket Uppsala dom-
nya a88an. kapitel ingtämt? ]iar ifrågasatt, att en hel grupp af lärare, nämligen lärarna
vid folkskoleseminarierna, skulle tills vidare undantagas från tillämpningen
af det föreslagna nya reglementet i afbidan pa den nu arbetande seminarie-
kommitténs utlåtande, då detta förmodades komma att afse jämväl en för¬
bättring af seminarielärarnas löneförhållanden.
Hvad sålunda ifrågasatts afstyrkes emellertid af kassans direktion i
dess utlåtande i ämnet, då tydligt vore, att seminarielärarnas uteslutande
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
— låt vara blott tills vidare — från den nya änke- och pupillkassan skulle
väsentligt rubba de beräkningar, som lagts till grund för sakkunniges för¬
slag, och då för öfrigt en utaf en eventuell lönereglering påkallad för¬
ändring af ifrågavarande lärares ställning till kassan syntes kunna utan
olägenhet särskildt för sig genomföras. Denna direktionens uppfattning
anser jag mig böra biträda.
_ Hvad rättigheten till delaktighet i den nya änke- och pupillkassan be¬
träffar, har af några domkapitel och lärarkollegier vid folkskoleseminarier
yrkats, att äfven lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna måtte erhålla
rätt till sådan delaktighet, oaktadt icke dessa lärare, liksom öfriga öfnings-
lärare vid seminarierna, genom 1904 års lönereglering tillerkänts pen-
sionsrätt.
Af skäl, som .sakkunnige till stöd för sitt förslag härutinnan anfört,
kan jag dock icke förorda bifall till detta yrkande; och vill jag tillägga,
att det torde kunna antagas, att seminariekommittén i sitt blifvande utlå¬
tande torde utreda frågan om ifrågavarande lärares löne- och pensions-
förhållanden.
Af fyra läroverkskollegier har ifrågasatts, att delaktighet i kassan äfven
borde tillkomma de extra ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken.
Beträffande denna fråga yttrar öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
att öfverstyrelsen, som i öfrigt gärna skulle sett, att pensionsförmån kunnat
beredas nu ifrågavarande lärares stärblms, emellertid i likhet med sakkun¬
nige ansåge, att en sådan anordning, hvilken för öfrigt strede mot i detta
afseende Hittills tillämpade principer, på grund af den extra ordinarie lärar¬
personalens rörlighet och obestämdhet icke skulle kunna genomföras utan
att vålla kassan mycken osäkerhet och oreda.
Lika med de sakkunnige och öfverstyrelsen finner äfven jag, att genom¬
förandet af berörda förslag skulle möta betydande svårigheter, men jag anser
därjämte, att en sådan anordning numera är mindre behöflig, än den förut
varit. Ty genom Riksdagens villighet att bevilja nya ordinarie lärar-
bofattningar, då sådana visa sig erforderliga, måste såväl extralärarnas antal
som tiden för deras tjänstgöring såsom sådana högst betydligt minskas.
Med anledning af sakkunniges afstyrkande af den utaf styrelsen för
Chalmers tekniska läroanstalt gjorda ansökning om delaktighet i kassan
för vissa lärare vid anstalten har styrelsen i sitt utlåtande i frågan ansett
sig endast böra erinra om, att de ifrågavarande lärarna äro på ordinarie
stat uppförda, och att de af dem innehafda platserna således måste räknas
såsom ordinarie tjänster.
Då emellertid de lärare, om hvilka här är fråga, fortfarande äro i sak¬
nad af pensionsrätt, samt härtill kommer, att, såsom sakkunnige påpekat,
Bill. till Jliksd. Pr ol. 1908. 1 Sami 1 Af cl. 31 Höft C
42
Delaktighets-
och pensions¬
belopp.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
eu kommitté för ordnandet af den högre tekniska undervisningen för när¬
varande är i verksamhet och möjligen kommer att föreslå väsentliga
ändringar i ifrågavarande befattningars beskaffenhet och aflöning, synes det
mig vara föga lämpligt att nu göra framställning om dessa lärares upp¬
tagande i kassan.
Med afseende på rektorernas delaktighetsbelopp och änkepensioner
hafva anmärkningar blifvit gjorda dels af styrelser och lärarkollegier vid
tre tekniska elementarskolor dels af läroverksöfverstyrelsen och tva rektorer
vid högre allmänna läroverk. Från de tekniska elementarskolornas sida
har yrkats, att för dessa skolors rektorer, åtminstone de nuvarande, del-
aktighetsbeloppet sättes till 4,500 kronor, motsvarande pensionens belopp
i högsta lönegraden, och änkepensionen således till 1,000 kronor. Såsom
stöd härför anföres, att enär af sakkunniges betänkande framginge, att för
lektor vid teknisk elementarskola änkepensionen skulle ökas med 50 pro¬
cent, under det att maximiaflöningen blifvit ökad med 46 procent, med
afseende å dem således blifvit följd den af sakkunnige uttalade _ uppfatt¬
ningen, att änkepensionen borde höjas i ungefär samma proportion, som
lönerna blifvit höjda. Hvad rektorerna vid samma skolor anginge, hade
deras maximiaflöning höjts med 36 procent, men änkepensionen föreslagits
att ökas med blott 20 procent. Inkonsekvensen häruti hade äfven upp¬
märksammats af sakkunnige. Ty sedan de såsom öfre gräns för delaktig-
hetsbeloppet föreslagit 4,000 kronor, säga de: »Att denna siffra valts, har
berott därpå att en stor delägargrupp har just detta delaktighetsbelopp,
under det att det fåtal, som skulle vara berättigadt till ett högre, nästan
helt och hållet består af rektorer, som tillsättas på förordnande på viss
tid, och som, om deras rektorsförordnande upphörde, egentligen skulle
återgå till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor, som de före förordnandet
i regel hade». Denna motivering ägde emellertid ej tillämplighet på de
tekniska elementarskolornas rektorer, hvilka icke vore tillsatta på förord¬
nande, hvar jämte äfven borde ihågkommas, att samma rektorer hittills
erlagt en årlig pensionsafgift af 100 kronor, under det att lektorerna erlagt
80 kronor. Rättvist syntes därför vara, att för rektorerna vid de tekniska
elementarskolorna och särskildt de nuvarande rektorerna delaktighetsbe-
loppet och änkepensionen bestämdes till nyss angifna belopp.
Öfverstyrelsen, som förklarat sig finna de af sakkunnige föreslagna
pensionsbeloppen vara med synnerlig omtanke afvägda, säger i sitt utlå¬
tande, att öfverstyrelsen gärna skulle sett, att den pensionsförmån, som
föreslagits för rektorernas vid de högre allmänna läroverken efterlefvande,
stått i samma förhållande till rektorernas egen pension, som öfriga före-
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
slagna änkepensioner stå till de respektive befattningshafvarnas egna pen¬
sioner. Vikten af att till bestridande af rektorstjänsterna vid de högre all¬
männa läroverken kunna påräkna verkligen goda krafter, gjorde det till en
tvingande nödvändighet att söka åt innehafvarna af nämnda tjänster bereda
sådana ekonomiska förmåner, att tjänsterna därigenom blefve eftersträfvans-
värda. öfverstyrelsen ansåge sig därför böra framhålla önskvärdheten af,
att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke, utan att grunderna för
de gjorda beräkningarna därigenom i det hela behöfde rubbas, åtgärder
skulle kunna vidtagas i syfte att bereda rektorernas vid de högre allmänna
läroverken efterlefvande eu pensionsförmån, som vore analog med den, som
förslaget upptager för änkor efter rektorerna vid realskolorna.
Hvad nu först angår rektorerna vid de tekniska elementarskolorna,
hafva de i den gamla kassan intagit en exceptionellt gynnsam ställning,
i det att de haft högre delaktighetsbelopj) och änkepension än rektorerna
vid de högre allmänna läroverken och seminarierna. Detta har dock icke
berott därpå, att deras befattningar ansetts vara viktigare och mera an¬
svarsfulla än de senares, utan haft sin grund däri, att rektorerna vid de
tekniska elementarskolorna hittills varit fast anställda och saknat fri bostad
eller hyresersättning men i stället åtnjutit större kontant aflöning. Hade
man afräknat från deras aflöning värdet af fri bostad eller hyresersättning,
något som med skäl skulle kunnat göras, då denna förmån för öfriga
rektorer icke inräknats i lönen såsom grundlag för delaktighetsbeloppet i
kassan, så hade deras delaktighetsbelopp och änkepension högst uppgått
till samma belopp, som gäller för lektorer vid allmänna läroverk, och i
sådant fall hade den nu föreslagna höjningen af deras änkepension, liksom
för bemälda lektorer, utgjort 33,3 procent. Tydligt är emellertid, att om
en grupp delägare, i följd af tillfälliga omständigheter, blifvit särskildt
•gynnad i den gamla kassan, detta förhållande icke kan berättiga den att
i den nya kassan erhålla samma förmån.
Snarare skulle jag anse billigt, att undantag i detta afseende gjordes
för rektorerna vid de högre allmänna läroverken. Ty deras totalaflöning,
om man till penningaflöningen lägger förmånen af fri bostad eller hyres¬
ersättning, öfverstiger betydligt, rektorernas vid de tekniska elementar¬
skolorna, hvarförutom äfven andra skäl kunde för en sådan åtgärd anföras.
Jag anser mig dock böra afstyrka äfven detta yrkande.
Ett genomgående drag i på senare tider fastställda reglementen för
af stat eller kommun understödda änke- och pupillkassor torde vara, att
de svagare aflönades efterlefvande beredes en gynnsammare ställning än de
högre aflönades. Detta genomföres på olika sätt. I lärarnas nuvarande
änke- och pupillkassa sker det därigenom, att alla betala pensionsafgifter
44
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 45.
med samma procent af delaktighetsbeloppet, under det att änkepensionen
utgår med 20 procent af delaktighetsbeloppet för de svagast aflönade, med
162/;j procent för dem därnäst och med 15 procent för de högst aflönade.
Ännu skarpare framträder detta förhållande i det för arméns nya änke-
och pupillkassa den 30 december 1905 fastställda reglemente. Enligt
detta utgår änkepensionen med 26 procent af delaktighetsbelopp till och
med 2,500 kronor, därefter minskas procenten på samma gång som del¬
aktighetsbeloppet växer, så att den för delaktighetsbelopp af öfver 6,500
kronor sjunker till 15 procent.
Ett annat sätt, som verkar i samma riktning, är att fastställa eu
grundpension, som till samma belopp ingår i alla änkepensioner.
Såsom ett dylikt sätt kan äfven betraktas bestämmandet af en fix
öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed äfven för änkepensionen.
Ty vid eu sådan bestämmelse medgifves det de högre aflönade att vara
delägare i kassan blott för en del af sin aflöning, under det att de lägre
aflönade få delaktighet för hela sin lön. Anledningen till en dylik be¬
stämmelse torde vara att söka däruti, att den understödjande myndig¬
heten icke vill lämna understöd till pensioner utöfver ett visst belopp.
Detta förfaringssätt bär kommit till användning i änke- och pupill¬
kassan vid Stockholms stads ämbetsverk och i änke- och pupillkassan för
Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän samt betjänte. I reglementet för
den förra af dessa kassor, fastställdt den 9 maj 1902, föreskrifves näm¬
ligen, att delägarrätt i kassan icke kan vinnas för högre belopp än 4,800
kronor, hvadan den, som erhåller högre lön eller pension, för öfverskottet
hvarken erlägger i reglementet omförmälda afgifter eller äger motsvarande
pensionsrätt för änka och barn. Och i reglementet för den senare kassan,
fastställdt den 10 november 1899, bestämmes, att delaktighet i kassan
ätnjutes af hvarje delägare för beloppet af den pension, som enligt gäl¬
lande bestämmelser tillkommer innehafvare af delägarens befattning, men
att delaktighet i kassan icke må åtnjutas för högre belopp än 4,000
kronor. Af pensionsstaten för Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän
samt betjänte framgår emellertid, att ett flertal ämbetsmän där åtnjuta
högre pension, uppgående för åtskilliga till 6,000 kronor.
Sakkunnige hafva i sitt förslag bragt till användning båda de sist
omnämnda förfaringssätten. Och att deras uppfattning i detta afseende
vunnit anslutning af det stora flertalet af kassans delägare torde framgå
däraf, att anmärkningar mot sakkunniges förslag i denna del blifvit gjorda
endast från några få håll.
Att åter, såsom från något håll yrkats, höja den öfre gränsen för
delaktighetsbeloppet till 4,500 kronor, skulle i själfva verket vara det-
45
Kungl. Maj:ts K åd. Proposition K:o 45.
samma som att upphäfva hvarje öfre gräns, då en sådan bestämmelse för
närvarande skulle äga tillämpning blott på en enda delägare i kassan.
Med anledning af hvad sålunda an dragits, anser jag icke lämpligt att
i berörda hänseende göra afvikelse från hvad sakkunnige föreslagit.
Äfven i fråga om en annan grupp af delägare har sakkunniges för¬
slag, i hvad det angår delaktighetsbelopp och änkepensioner, i de öfver
förslaget afgifna yttrandena blifvit föremål för kritik. Flera domkapitel
och lärarkollegier vid folkskoleseminarier hafva nämligen anmärkt, att
öfningslärarna vid dessa seminarier, särskildt musiklärarna och tecknings-
lärarna, genom det föreslagna sambandet emellan delaktighetsbelopp och
änkepension, å ena sidan, samt delägarens egen pension, å andra sidan, i
detta afseende skulle^ komma i en missgynnad ställning i den nya änke-
och pupillkassan. Några lärarkollegier hafva därför yrkat sådan än¬
dring i de sakkunniges förslag, att ifrågavarande öfningslärare måtte åt¬
minstone blifva likställda med öfningslärarna vid de högre allmänna
läroverken.
Det. är ganska naturligt, att berörda anmärkning framkommit. De
sakkunnige hafva själfva medgifvit, att seminarieöfningslärarnas ställning
till kassan blir relativt ogynnsam, men påpekat, hurusom detta beror på
de nu gällande bestämmelserna rörande delägarnas egen pensionering.
Luder det att för ordinarie öfningslärare vid allmänt läroverk pensions¬
beloppet utgör två tredjedelar af de löneförmåner, han under de tio sista
åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse
lian hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen
oafkortad, utgör nämligen för de till pension å allmänna indra gnings-
staten berättigade öfningslärare vid folkskoleseminarier pensionsbeloppet
tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvodet med ålderstillägg.
Om det sålunda icke kan bestridas, att fog för nyssberörda anmärk¬
ning förefinnes, så torde det dock, då seminariekommittén icke lärer under¬
låta att taga dessa förhållanden i öfvervägande och med afseende därå
framställa^ förslag, som utan tvifvel komma att vederbörligen beaktas, icke
vara tillrådligt att nu föregripa kommitténs utredning och förslag genom
ett godtyckligt bestämmande i dessa hänseenden, helst det icke är ute¬
slutet, att ändring kommer att föreslås äfven beträffande ämneslärarnas
lönevillkor, samt öfningslärarna vid seminarierna i den nya kassan fått
änkepensionerna afsevärdt förhöjda, om också icke på långt när i samma
män som vissa teckningslärare vid de allmänna läroverken.
Mot sakkunniges förslag, att för delägare, som innehar två eller flera
befattningar, Indika tillhöra kassan, delaktighetsbeloppet skall utgöra sum¬
man af de särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfver
Penåions-
afgifter.
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
3,000 kronor, anmärker kassans direktion, att något giltigt skäl, hvarför
delaktighetsbeloppet i förevarande fall ej finge öfverstiga 3,000 kronor,
icke blifvit anfördt. Om en lärare under lifstiden tillåtits förena tjänster,
hvilkas sammanlagda delaktighetsbelopp faktiskt öfverstege nämnda siffra,
vore det svårt att förstå, hvarför det icke äfven skulle stå honom öppet
att bereda sina efterlefvande en motsvarande pension. Direktionen föreslår
därför, att ifrågavarande gräns, 3,000 kronor, ändras till det för delaktig¬
hetsbelopp i allmänhet stadgade maximum 4,000 kronor.
Anledningen till sakkunniges förslag i anmärkta afseende torde hafva
varit, att genom 1904 års löne- och pensionsreglering för rikets folkskole-
seminarier bestämts, att för öfningslärare, som uppbär pension för annan
statens tjänst, sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbelopp icke må
öfverstiga 3,000 kronor.
Då öfningslärartjänster torde vara de enda till kassan hörande befatt¬
ningar, som få med hvarandra förenas, och då en sådan förening i regel
äger rum sålunda, att eu öfningslärare vid allmänt läroverk tillika är
öfningslärare vid ett folkskoleseminarium, samt då i detta fall den sam¬
manlagda pensionen för innehafvare!! icke får öfverstiga 3,000 kronor, så
blir det eu omedelbar följd af sakkunniges princip, att delaktighetsbeloppet
i kassan skall utgöra den egna pensionens belopp, att i berörda fall det
sammanlagda delaktighetsbeloppet för de förenade befattningarna icke
må öfverstiga 3,000 kronor. Att föreskrifva andra bestämmelser, om
båda tjänsterna tillhörde de allmänna läroverken, skulle tydligtvis icke
vara lämpligt. Härvid torde äfven böra erinras, att en adjunkts delaktig¬
hetsbelopp ej är större än 3,400 kronor, hvarjämte jag vill framhålla,
att reglementen för andra änke- och pupillkassor i detta afseende inne¬
hålla ännu strängare bestämmelse)'. Så föreskrifves i reglementet för
arméns nya änke- och pupillkassa, att, om afliden delägare samtidigt
erlagt afgifter för mer än en befattning, pension dock må uppbäras endast
för den, hvilken medgifver den högsta pensionen. För de af mig förut
omförmälda änke- och pupillkassorna i Stockholm och Göteborg gäller det
åter, att innehafvare af två eller flera tjänster skall till kassan utgöra
afgifter endast för en lön, eller, om lönerna äro olika, för den högsta
lönen, efter hvilken pensionen jämväl beräknas.
Hvad härefter beträffar de af sakkunnige föreslagna bestämmelser
rörande pensionsafgifter, så hafva myndigheternas uttalanden härutinnan
varit något delade. Med afseende härå yttrar öfverstyrelse!! för rikets
allmänna läroverk följande.
Sakkunnige hafva, under förutsättning att Riksdagen skall finnas
villig att bevilja det för kassan af sakkunnige ifrågasatta statsbidraget,
Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 45. 47
22,810 kronor, föreslagit, att pensionsafgift skall för delägarna utgå med
3 procent af det delaktighetsbelopp, som tillkommer hvar och en af dem.
Mot detta förslag hafva i det hela inga väsentligare invändningar fram-
ställts, äfven om från något enstaka håll anmärkts, att den föreslagna
afgiften _ i visst fall kunde synas väl hög. Emellertid hafva sakkunnige
ansett sig icke kunna lämna ur räkningen det fall, att Riksdagen icke
skulle befinnas villig att tilldela kassan det ifrågasatta statsbidraget.
Da sakkunnige under förutsättning af ett sådant fall icke ansett sig
höra vare . sig föreslå sänkta pensioner eller ifrågasätta erläggande af
inträdesafgifter till kassan, hafva sakkunnige funnit sig nödsakade att alter¬
nativt föreslå, att afgifterna för samtliga delägare i den nya kassan, under
den nyss gifna förutsättningen, höjas med 0,6 procent eller från 3 till 3 6
procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.
Mot sistnämnda förslag hafva från åtskilliga läroverkskollegier starka
invändningar blifvit gjorda, Den uppfattningen har blifvit uttalad, att,
da numera lärarna själfva maste bidraga till sin egen pensionering och
för detta ändamål redan vidkännas ett ej obetydligt afdrag å sina löne¬
inkomster, en till 3,6 procent höjd pensionsafgift skulle komma att i så
hög grad inkräkta pa nämnda löneförmåner, att den genom den senast
genomförda regleringen vunna löneförbättringen i vissa fall blefve hart
när illusorisk.
Öfverstyrelsen, som ej kunnat undgå att finna, att de gjorda invänd¬
ningarna äro i väsentlig mån berättigade, anser sig därför böra på det
kiartigaste framhålla vikten af, att de till 3 procent föreslagna pensions-
afgifterna ej måtte under några omständigheter ytterligare höjas. Då
öfverstyrelsen därjämte delar sakkunniges uppfattning af olämpligheten
saväl_ däraf, att de föreslagna pensionsbeloppen sänkas, som ock däraf, att
säl skilda inträdesafgifter aläggas kassans delägare, vågar öfverstyrelsen
uttala den lifliga förhoppningen, att Riksdagen, som städse visat sig inse
och erkänna värdet och betydelsen för det allmänna däraf, att en effektiv
pensionering af änkor och barn till här ifrågavarande tjänst- och befatt-
ningshafvare komme till stånd,_ äfven i detta fall måtte träda emellan genom
att bevilja det af sakkunnige ifrågasatta, oundgängligen erforderliga stats¬
bidraget.
Statskontoret yttrar däremot i denna fråga: Sakkunnige hafva för¬
ordat bestämmelser i sådant syfte, att pensionsafgiften skulle utgöra för
i tjänst varande manlig delägare 3 procent och för pensionerad sådan
delägare 2 procent, af det honom tillkommande delaktighetsbeloppet, under
det att dessa afgifter skulle för kvinnlig delägare utgå med hälften af
det för manlig delägare stadgade beloppet. Då dessa afgifter för när-
48
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 45.
varande utgöras med 2 procent af delaktighetsbeloppet för en hvar såväl
i tjänst varande som pensionerad manlig delägare samt med en procent
af delaktighetsbeloppet för kvinnlig delägare, är det i själfva verket endast
för de i tjänst varande manliga delägarna, som förhöjning af procentsatsen
föreslagits. Bemärkas bör äfven, att da delaktighetsbeloppet enligt det
nya förslaget skulle beräknas efter en annan och lägre beräkningsgrund
än den nuvarande, hvad det öfvervägande flertalet af delägare beträffar,
så innebär den för i tjänst varande delägare föreslagna ökning af pensions-
afgiftsprocenten ingalunda, att pensionsafgiftens belopp komme att för samt¬
liga dessa delägare undergå en däremot svarande förhöjning. Sålunda
skulle en lektor, hvilkens delaktighetsbelopp för närvarande anses utgöra
4,500 kronor med eu årlig pensionsafgift af 90 kronor, enligt sakkunniges
förslag erhålla ett delaktighetsbelopp af 4,000 kronor med en pensions¬
afgift af 120 kronor om året; och för en adjunkt med nuvarande delaktig¬
hetsbelopp af 3,500 kronor och årsafgift af 70 kronor skulle motsvarande
siffror blifva 3,400 kronor och 102 kronor. Däremot skulle eu pensio¬
nerad lektor, som nu erlägger i pensionsafgift 72 kronor mot 90 kronor,
som han erlagt under sin tjänstetid, enligt de föreslagna nya grunderna
få afgiften nedsatt från 120 kronor till 80 kronor; och en pensionerad
adjunkt, som nu erlägger 60 kronor mot 70 under tjänstetiden, komme
enligt det nya förslaget att erlägga i pensionsafgift 68 kronor mot den
afgift af 102 kronor, som bort utgå under hans tjänstetid. Den lindring
i pensionsafgift, som Olif vit för pensionerad delägare föreslagen, hafva
sakkunnige ansett billig med anledning af den i förhållande till total-
aflöningens ökning jämförelsevis mindre pensionsökning, han genom nya
löneregleringen vunnit. Med skäl torde dock kunna ifragasättas, huruvida
hvad sakkunnige sålunda andragit må befinnas utgöra ett tillräckligt
motiv för så stor lindring i pensionerad delägares afgifter. Särskild! an-
märkningsvärdt synes detta förhållande vara, då hänsyn tages. till de
delägare i den nuvarande pensionskassan, hvilka såsom pensionerade
öfvergå till den nya. kassan och därmed åt sina efterlefvande vinna de
betydligt större pensionsförmåner, som den nya kassan är afsedd att lämna.
Vid nu anmärkta förhållande och då delägarnas afgifter äfven med
den höjning, som ansetts erforderlig, därest ifrågakomna 22,810 kronor
icke blefve såsom ytterligare statsanslag anvisade, knappast torde kunna
betraktas såsom oskäligt höga, jämförda med dem, som uttagas af del¬
ägare i andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade pensions-
anstalter, synes det statskontoret tveksamt, huruvida tillräckliga skäl före¬
ligga att hos Riksdagen äska bidrag med så stort belopp, som här blifvit
af sakkunnige begärdt.
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört, vill jag framhålla,
att, enligt gällande reglemente, delaktighetsbeloppet är för i tjänst varande
delägare lönen i högsta lönegraden men för pensionerad delägare den
pension, som motsvarar lönen i högsta lönegraden, samt att pensionen
vid tiden för kassans stiftande utgjorde hela lönen, då denna ej öfversteg
3,000 kronor men eljest 80 procent däraf, dock ej understigande 3,000
kronor. . Enligt sakkunniges förslag skulle däremot delaktighetsbeloppet
alltid bli detsamma för i tjänst varande och pensionerad delägare, hvarför
nedsättningen i afgiften måste ske genom nedsättning af procenten. Och
denna procent har af sakkunnige blifvit så vald, att förhållandet mellan
inkomsten och afgiften blifvit i det närmaste detsamma enligt de gamla
och de föreslagna bestämmelserna. Så utgjorde en lektors pension enligt
de gamla bestämmelserna 80 procent af hans aflöning såsom i tjänst
varande och pensionerad lektors afgift till änke- och pupillkassan utgick
med 72 kronor eller 80 procent af den afgift, 90 kronor, som han beta¬
lade under sin tjänstetid. Enligt de nya bestämmelserna utgör en lektors
pension, om man bortser från afgiften för hans egen pensionering, 66,67
procent af hela aflöningen, och afgiften till änke- och pupillkassan har
för pensionerad lektor föreslagits till 80 kronor eller 66,67 procent af den
afgift, 120 kronor, han har att betala under sin tjänstetid. l'å samma
sätt gäller med afseende å adjunkt, att hans pension enligt äldre bestäm¬
melser utgjorde 85,7 procent af hans aflöning såsom i tjänst varande och
i följd däraf hans afgift till kassan såsom pensionerad 85,7 procent af
hvad han betalat under tjänstetiden. Enligt de nya bestämmelserna är
adjunkts _ pension 68 procent af hans aflöning i högsta lönegraden, och
hans afgift till kassan har föreslagits till 66,67 procent af hvad han såsom
i tjänst varande erlagt. Närmare torde man i ifrågavarande fall icke kunna
komma.
o Hvad åter angar den förman, som beredts pensionerad delägare att
pa samma villkor som i tjänst varande få öfvergå i den nya kassan, så
hänger detta förhållande pa det närmast tillsammans med den princip, på
hvilken såväl den gamla kassan som den nya är byggd. Ty enligt den¬
samma måste de äldres ställning till kassan blifva gynnsammare än de
yngres, något som har sin förklaring i sättet för kassans tillkomst och
utveckling.
Sant är visserligen, att, äfven om i tjänst varande delägare i nu om-
handlade kassa finge i pensionsafgift betala 3,6 procent af delaktighets¬
beloppet, , flertalet af dem dock icke skulle vara sämre ställda än delägarna
i åtskilliga andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade pensions-
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 31 lläft. 7
50
Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 45.
anstalter. Men härvid vill jag dels erinra om hvad sakkunnige framhållit,
nämligen att största delen af de statsbidrag, som utgå och enligt sakkun¬
niges förslag skulle ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna
vid de allmänna läroverken, äro att betrakta såsom ersättning för pri-
vilegieförmåner, som eljest skulle hafva tillkommit dem, dels fästa upp¬
märksamheten på, att om delägarna i kassan betungas med allt för dryga
afgifter på samma gång som tiderna med hvarje år blifva allt dyrare, så
torde detta i sin mån komma att bidraga därtill, att de för flertalet af
delägarna i kassan under åren 1904 och 1905 verkställda löneregleringar
icke komma att för dessa tjänstinnehafvare innebära den förbättring i deras
lönevillkor, som med dessa löneregleringar afsetts att ernå.
Undantags- Den punkt i sakkunniges förslag, som uti de i ärendet afgifna yttran-
bestammeiser dena vunnit minsta anslutning, är den, som innebär, att pensionsberätti-
änkorTchbarigade anhöriga till delägare i kassan, hvilka afiidit sedan början af år
efter vissa i g Q 5 ? då den nya löneregleringen för flertalet af kassans delägare blef
aflfält'för™ gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan träder i verket,
m^e komma i åtnjutande af de förbättrade pensioner, som skulle hafva
i om8. ^kommit dem, om bemälda bortgångna delägare varit i tillfälle att
inträda i den nya kassan. Först anhåller jag att få erinra om denna
frågas förhistoria.
I en underdånig ansökning af den 1 augusti 1905 framhöllo åtskilliga
teckningslärare vid allmänna läroverk dessa lärares ytterst ogynnsamma
ställning till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, i det
att de med en löneinkomst, som för många af dem uppgått till 3,000—
4,000 kronor, i änkepension hade att påräkna blott 120 eller högst 300
kronor. De anhöllo därför, att Kung! Maj:t, intill dess en förändring i
gällande reglemente för nämnda kassa hunne genomföras, täcktes vidtaga
åtgärder, att änka efter den teckningslärare, som från och med år 1905
tillhört den nya lönestaten, vare sig han vid sin död kvarstått i tjänst
eller på grund af sin ålder nödgats taga afsked, måtte i anseende till det
rådande öfvergångsstadiet beredas en förbättring i pensionsvillkor, så att
de komrne att stå i någorlunda rättvist förhållande till mannens i lifstiden
uppburna löneförmåner, eller ock att hon, mot skyldighet att från och med
år 1905 erlägga retroaktiv förhöjning i nu gällande pensionsafgifter, måtte
tillerkännas rätt att för sin återstående lifstid uppbära den pension, som
i det blifvande nya pensionsreglementet komme att fastställas.
Samtliga de myndigheter, som hördes öfver denna ansökning, näm¬
ligen kassans direktion, statskontoret och öfverstyrelsen för rikets all¬
männa läroverk, tillstyrkte densamma; och direktionen föreslog, att under
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 45. 51
öfvergångstiden änka efter teckningslärare vid realskola skulle erhålla 300
kronor och sådan efter teckningslärare vid högre allmänt läroverk 500
kronor, bådadera med den fastställda förhöjningen för ett och två pensions-
berättigade barn, samt att pensionsafgiften för teckningslärare vid realskola
skulle höjas till 30 kronor och för dylik lärare vid högre allmänt läroverk
till 50 kronor.
b idare yttrade direktionen, att dess mening vore, att de sålunda ifråga¬
satta pensionsvillkoren skulle komma till godo hvarje sådan tecknings-
lärares efterlefvande, som med eller efter ingången af år 1905 inträdt å
den nya lönestaten, ehvad han vid frånfället vore i tjänst eller därifrån
med pension afgått, och att således härunder skulle inbegripas äfven det
fall, att någon af de ifrågavarande delägarna afiede, innan nådig föreskrift
af det innehåll, som föreslagits, hunnit att meddelas.
Emellertid ansåge direktionen, att det kunde fordras, att pensionärerna
för tillgodonjutande af en så exceptionell förmån skulle vidkännas en
viss retroaktivafgift.
Statskontoret förklarade sig anse, att direktionens förslag till undan¬
tagsbestämmelser till förman för teckningslärarnas änkor och barn vore
efter förhållandena väl afpassadt, hvarför det ville för sin del förorda
detta förslag. Enligt statskontorets mening läge det i sakens natur, att
hvarje delägare i kassan, som komrne att beröras af en sålunda förändrad
pensionsberäkning, borde vidkännas en mot pensionsförbättringen svarande
förhöjning af den årliga pensionsafgiften. Och mot de föreslagna bestäm¬
melserna i detta syfte hade statskontoret intet att erinra. Däremot kunde
statskontoret icke understödja förslaget om retroaktiva pensionsafgifters
erläggande af änka . efter teckningslärare, som åtnjutit aflöning enligt 1904
års stat men aflidit, innan nu ifrågasatta undantagsbestämmelser träd! i
kraft, och alltså icke kommit att erlägga föreslagen förhöjd pensionsafgift.
Statskontoret ville såsom stöd för sin uppfattning härutinnan erinra,
hurusom, då genom 1904 års löne- och pensionsreglering för lärarna vid
de allmänna läroverken och andra läroanstalter pensionerna för lärarna
själfva icke obetydligt förhöjdes, såsom villkor för denna förmån icke före-
skrifvits skyldighet att hafva någon tid er lagt de i sammanhang med
nämnda reglering införda pensionsafgifter, hvadan också ett flertal af dessa
lärare kunde omedelbart efter den nya regleringens tillämpning komma i
åtnjutande af därmed förenad rätt till högre pension å allmänna indrag-
ningsstaten, än som kunnat tillfalla dem, om de afgått före nämnda tidpunkt.
Icke heller borde lämnas obemärkt, att de nu ifrågasatta höjda änke¬
pensionerna icke skulle komma att beräknas retroaktivt i den mening, att
om änka, hvarom här vore fråga, redan fått sig tillagd pension enligt nu
52
Kungl. Majits Nåd, Proposition N:o 45.
gällande beräkningsgrund, denna pension skulle utgå med det högre be¬
loppet jämväl för tid, som förflutit, innan bestämmelse om förhöjd pensions-
beräkning meddelats, samt att retroaktivafgifter öfver hufvud taget icke
förekomme i det afgiftssystem, som tillämpades inom ifrågavarande änke-
och pupillkassa.
Genom beslut den 9 mars 1906 fann emellertid Kungl. Maj:t berörda
ansökning ej föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Detta torde kunna
antagas hafva berott därpå, att Kungl. Maj:t icke velat allenast för en mindre
grupp af delägare i kassan bereda den föreslagna undantagsställningen.
Sakkunnige hafva nu behjärtat de skäl, som anförts för att änka och barn
efter sådan teckningslärare, som här afses, måtte erhålla förbättrade änke-
och barnpensioner, men de hafva ansett, att samma förman borde komma
äfven öfriga delägare i kassan till godo. Ty om än teckningslärarnas
ställning till den nuvarande kassan vore och länge varit synnerligen ogynn¬
sam, så vore öfriga öfningslärares pensionsförhållanden föga mer tillfreds¬
ställande. Så åtnjöte ensam änka efter en musiklärare vid realskola 90
kronor men skulle i den nya kassan erhålla 250 kronor, och änka efter
en musikklärare vid högre allmänt läroverk hade nu 250 kronor men
skulle få 440 kronor. Att åter medgifva öfningslärarna den ifrågavarande
förmånen men vägra ämneslärarna densamma skulle vara orättvist, da
ämneslärarna vid de allmänna läroverken genom att till förmån för kassan
afstå nådår och tjänstår samt emeritikassorna lämnat de största bidragen
till kassan och därtill betalade större pensionsafgifter i förhållande till
hvars och ens änkepension än öfningslärarna.
Mot hvad sakkunnige härutinnan föreslagit hafva invändningar blifvit
framställda från ett stort antal läroverkskollegier. Dessa hafva i allmänhet
funnit de föreslagna retroaktivafgifterna alltför betungande och därför an¬
tingen yrkat, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle helt och hållet
utgå eller ock ifrågasatt, att afgifterna skulle fördelas på längre tid än den
af sakkunnige föreslagna. I allmänhet synas nämnda kollegier dock hafva
behjärtat bemälda änkors och barns behof af förbättrade pensionsförmåner
men varit af den meningen, att den ekonomiska uppoffring, som för sådant
ändamål vore nödig, icke borde fordras af lärarna, utan att staten här
borde träda hjälpande emellan.
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk yttrar om denna fråga
följande. Vid öfvervägande af hvad sakkunnige föreslagit och af hvad
däremot blifvit invända hade öfverstyrelsen, som visserligen i likhet med
sakkunnige varmt behjärtade ifrågavarande änkors och barns behof af
ytterligare understöd, icke kunnat undgå att finna, att de af sakkunnige
föreslagna retroaktivafgifterna skulle för vederbörande delägare i den gamla
58
jKungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
kassan blifva alltför betungande, i synnerhet om de skulle utgå under
ett enda år. Det skulle nämligen då kunna inträffa, att vissa del¬
ägare komme att i sammanlagda pensions- och retroaktivafgifter under ett
och samma år (1909) erlägga ända till 240 kronor. Och då vissa af
dessa dessutom hade att för egen pensionering erlägga en afgift ända till
200 kronor, skulle sammanlagda beloppet af de pensionsafgifter, han hade
att under nämnda år erlägga, belöpa sig ända till 440 kronor eller i det
närmaste till ett helt ålderstillägg. En så stor uppoffring från den enskil¬
des sida ansåge öfverstyrelsen svårligen böra ifrågakomma.
Däremot syntes det öfverstyrelsen förefinnas goda skäl för, att det
allmänna här trädde emellan. Det gällde nämligen ett synnerligen be-
hjärtansvärdt och för staten ingalunda betydelselöst ändamål, något, som
också 1907 års Riksdag i princip syntes hafva erkänt, då Riksdagen i
anledning af en nådig proposition medgifvit åt vissa änkor och barn efter
delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa en förmån, som vore
besläktad med den nu ifrågasatta, äfven om den icke i och för sig påkallat
direkt statsunderstöd.
Det torde — yttrar vidare öfverstyrelsen — likaledes vara skäl att erinra
därom, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 maj 1879 förklarat vissa
änkor och barn efter lärare, som affidit under åren 1877 och 1878, eller
före den gamla kassans inrättande, berättigade att erhålla viss pension ur
nämnda kassa och detta utan att för sådant ändamål retroaktivafgifter ifråga¬
satts. Kungl. Maj:t hade dock därvid tillika såsom villkor för sådan pensions
åtnjutande föreskrifvit, att de delägare i stärbhusen efter sagda lärare, hvilka
vore lagligen berättigade till nådårs åtnjutande, skulle afstå från inkom¬
sterna däraf samt till vederbörande domkapitel återbära för att till stats¬
verket redovisas, hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag af hvad
till vikariens aflönande under nådårstiden blifvit af dem utbetaldt. Med
afseende på de stärbhus, för hvilka sakkunnige föreslagit förmånen af
delaktighet i den nya pensionskassan, hade sakkunnige inskränkt sig till
att uppställa såsom villkor, att de skulle afstå från desamma eventuellt
tillkommande rätt till tjänstår, för såvidt detta folie inom år 1909. Under
sådana förhållanden skulle emellertid samtliga de stärbhus, som under åren
1905, 1906, 1907 och 1908 varit eller komme i åtnjutande under tjänstår af löne¬
inkomsterna vid de af vederbörande delägare i lifstiden innehafda tjänster, fort¬
farande få vara bibehållna vid nämnda inkomster samt därutöfver åtnjuta den
nya pensionen. En sådan anordning kunde öfverstyrelsen icke finna tillfreds¬
ställande. Äfven om öfverstyrelsen lifligt behjärtade de ifrågavarande
änkornas och barnens behof af ökadt understöd, kunde öfverstyrelsen dock
icke finna tillbörligt, att desamma skulle komma i åtnjutande af en förmån,
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Rroposition N:o 45.
som vore större än den, som från och med 1909 komme att beredas blif¬
vande änkor.
Öfverstyrelsen ansåge sig därför böra hemställa, att, därest den af
sakkunnige föreslagna pensionsförmånen bereddes vederbörande stärbhus,
det måtte såsom villkor föreskrifvas, att nämnda stärbhus skulle afstå från
den inkomst, de möjligen käft af åtnjutet tjänstår, samt antingen till stats¬
verket återbära hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag af hvad
till vikariens aflönande under tjänstårstiden blifvit af dem utbetaldt, eller
ock af de följande årspensionerna vidkännas ett afdrag motsvarande sagda
inkomst. Öfverstyrelsen ville därför hemställa om utredning i fråga om
beloppet af det statsbidrag, som skulle — sedan de aterburna tjänstars-
inkomsterna blifvit afdragna — erfordras för beredande af de ifrågasätta
förbättrade pensionsförmånerna åt änkor och barn efter delägare i gamla
kassan, hvilka aflidit under tiden från början af år 1905 till slutet af år
1908, samt tillika föreslå, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen gorå fram¬
ställning om så stor ökning i det af sakkunnige ifrågasatta statsbidraget,
som af den verkställda utredningen kunde framgå såsom erforderlig.
Statskontoret åter säger angående denna sak följande. Skyldigheten
för delägarna i den nuvarande kassan att för vinnande af inträde i den
nya underkasta sig viss retroaktiv afgift hade gjorts beroende af och upp¬
ställts såsom villkor för att vissa redan vid tiden för den nya kassans
trädande i verksamhet pensionerade änkor skulle kunna få komma i åt¬
njutande af pensionsförhöjning enligt de för den nya kassan gällande grun¬
der. Då något som helst omedelbart samband mellan berörda tvenne frågor
icke torde kunna uppvisas, syntes det hafva varit riktigast, att hvardera
frågan blifvit betraktad för sig. Ty om det vore nödigt, att de nuvarande
delägarna i kassan, för att åt sina efterlefvande bereda ökade pensions¬
förmåner, vidkändes retroaktivafgift, så torde också denna afgift böra af
dem uttagas. Och, å andra sidan, om de änkor, hvilkas pensionsförmåner
man afsåge att förbättra genom att på dem tillämpa de nya grunder, som
kunde varda fastställda, kunde ernå dessa förmåner, utan att utomstående för
detta ändamål betungades med särskilda afgifter, och utan att andra pensions-
berättigade därigenom lede förfång, så torde därom intet vara att säga.
Öfverstyrelsens förslag att påkalla statens medverkan för detta ändamål
ansåge sig dock statskontoret af principiella skäl icke kunna biträda.
Bäst hade utan tvifvel varit, om det nya reglementet för kassan hade
kunnat tillämpas samtidigt med att de nya lönerna började utgå eller från
och med den 1 januari 1905. Då så icke kunnat ske, hafva, såsom mig synes,
sakkunnige genom nu omhandlade bestämmelser på lämpligt sätt sökt
åstadkomma samma verkan, så att de, hvilkas män eller fäder aflidit efter
. Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 45. 55
1905 års ingång, erhålla den nya högre pensionen, och att den nya kassans
samtliga ^ delägare betala de nya högre pensionsafgifterna från och med
samma ar. Därmed är ock det omedelbara sambandet mellan bemälda
efterlefvandes förbättrade pensionsförmåner och delägarnas retroaktivaf-
gifter angifvet. Att dessa retroaktiyafgifter för åtskilliga af kassans del¬
ägare skola blifva ganska kännbara, vill jag icke bestrida, men då jag ser
på de fördelar, som den nya kassan liar att erbjuda, kan jag dock icke
föreställa mig, att någon skulle af berörda jämförelsevis skäligen obetyd¬
liga. afgifter a.fskräckas från att söka inträde i densamma, i synnerhet om
den ändring i sakkunniges förslag vidtoges, att inbetalningen af nämnda
afgifter finge fördelas pa tv a, ar, i stället för att, såsom sakkunnige före¬
slagit, verkställas under ett år. Kassan komme visserligen härigenom att
tillskyndas någon ränteförlust, men denna är så pass obetydlig, att den ej
bör kunna rubba kassans beräkning.
Öfverstyrelsens yrkande, att vederbörande efterlefvande, som skola
komma att åtnjuta den föreslagna pensionsförbättringen, böra afstå från den
inkomst, de möjligen haft af åtnjutet tjänstår, finner jag på af öfverstyrelsen
angifna skäl riktigt och billigt, men anser rättvist, att afdrag må göras icke
blott för hvad till vikariers aflönande af dem utbetalats utan äfven för
hvad de under tjänstarstiden skulle hafva i pension uppburit ur änke- och
pupillkassan, därest de icke åtnjutit tjänstarsinkomsten. Vidare anser jag
lämpligast, att såväl de retroaktivafgifter som de tjänstårsmedel, hvilka
det åligger bemälde efterlefvande att inbetala, erläggas på det sätt, att vid
utbetalning af dem tillkommande pension innehålles skillnaden mellan clen
nya och den gamla pensionen, intill dess att hela deras skuld blifvit gulden.
Kassans direktion skulle det åligga att årligen inbetala till statskontoret,
för att tillgodoskrifvas reservationsanslaget till de allmänna läroverken,
från hvilket anslag aflöningsmedlen under tjänståret utgått, hvad den
sålunda under det föregående aret uppburit af återburna tjänstårsmedel.
Genom en sådan anordning kunde ifrågavarande änkor och barn utan i‘isk
åtaga sig att återbetala hvad de erhållit af tjänstårsmedel och hade till
sitt uppehälle alltid den gamla pensionen oafkortad.
1 de afgifna yttrandena hafva framställts åtskilliga andra anmärknin¬
gar mot sakkunniges förslag till reglemente för den nya kassan, men då
dessa anmärkningar afse sadana punkter, som icke torde behöfva under¬
ställas Riksdagens pröfning, torde det icke vara erforderligt att' nu redo¬
göra härför, utan lärer detta böra ske, när frågan om utfärdande af regle¬
mente. för den nya kassan föreligger till slutligt afgörande. Jag vill endast
i förbigående nämna, att det af sakkunnige föreslagna namnet å den nya
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
kassan »lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa» ansetts
böra utbytas mot något mera lämpligt och tidsenligt.
Slutligen återstår att yttra sig rörande den ökning af statsbidraget
till kassan, som ett genomförande af sakkunniges förslag påkallan Enligt
den i det föregående meddelade tablån öfver kassans ställning skulle för
sådant ändamål från och med början af ar 1909 erfordras ett ärligt belopp
af 72,890 kronor. Denna summa skulle fyllas genom
l:o det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts
till 1907 års Riksdag.......................................................kronor 3,521:
2:o det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för
mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga
delägares delaktighetsbelopp under tiden 1878 1897 » 20,926:
3:o det såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet beräknade
statsbidraget......................................„............................... * SoX Z
samt 4:o ett ytterligare statsbidrag åt................................. . z/,öiu.
Det under l:o upptagna statsbidraget har, sedan sakkunniges förslag
afgifvits, blifvit af Riksdagen beviljadt.
Angående de under 2:o och 3:o. upptagna beloppen yttrar statskon¬
toret. Då de skäl, som af sakkunnige anförts till stöd för beviljande
åt kassan af de anslag, som skulle utgöra dels ersättning för upptagande
af nya delägare i kassan och förhöjning i delaktighetsbeloppen töi
förutvarande delägare, utan att statsbidrag för dem hittills erhållits, dels
ock vederlag för afstående för framtiden af rätt till åtnjutande af tjänstar
efter aflidna lärare, synas statskontoret äga giltighet, har statskontoret
ingenting att erinra mot att framställning göres hos Riksdagen om be¬
viljande åt kassan af de i berörda hänseenden föreslagna årliga stats¬
bidragen, tillsammans utgörande 46,559 kronor. 0
Mot den föreslagna aflösningen af tjänstårsprivilegiet hafva åtskilliga
läroverkskollegier giort invändningar. Med anledning häraf har öfversty-
relsen för rikets allmänna läroverk uttalat, att desm invändningar m till
vida äro af betydelse, som de ådagalägga det värde, som af lärarkåren
tillägges den ifrågavarande förmånen, och som också sakkunnige själfva
framhållit. Det berättigade i sakkunniges förslag att af staten fordra ett
bestämdt, fixeradt vederlag vinner äfven därigenom i styrka. Hvad återigen
själfva förmånen .beträffar, så är öfverstyrelse!! af den meningen, att den
lämpligen bör aflösas på sätt sakkunnige föreslagit. Det sätt att aflöna
lärare, för hvilket tjänstårsrätten är ett uttryck, utgör en kvarlelva tran
en tid, då lärarnas aflöning utgick pa helt annat sätt och efter andra
grunder än nu. Redan denna omständighet äfvensom den ojämnhet, med
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45. 57
hvilken förmånen träffar de särskilda lärarnas stärbhus, äro enligt öfver-
styrelsens förmenande starka anledningar att söka en mera tidsenlig och
mera rättvis form för den ekonomiska förmån, nämnda rätt åsyftat bereda
lararnas stärbhus. Därtill komma ytterligare de af sakkunnige framhållna,
tor afskaffande af den tidigare, med tjänstårsrätten nära besläktade nådårs-
föimanen redan af statsmakterna godtagna skälen.
På de grunder, som anförts såväl af sakkunnige som af statskontoret
och öfverstyrelsen, finner äfven jag billigt och lämpligt, dels att kassan
erhaller ersättning för de nya delägare, den utan statsbidrag måst mottaga,
och de höjda . delaktighetsbelopp, den måst medgifva vissa delägare, dels
ock att den ° tjänstarsrätt, som tillkommer ämneslärarna vid de allmänna
äroverken, pa angifvet sätt aflöses. Och har jag lika litet som statskontoret
något att invända mot de föreslagna béloppen. Skulle Riksdagen bevilja det
askade vederlaget för tjänstårsprivilegiet, torde nådig framställning om
privilegiets upphäfvande böra göras hos härnäst sammanträdande Kyrkomöte.
.vad myndigheterna anfört beträffande statsbidragek å 22,810 kronor
har jag. redan omnämnt i sammanhang med anmärkningarna mot de af
sakkunnige föreslagna pensionsafgifterna. Och då jag för min del förordat
sakkunniges förslag därutmnan, framgår däraf, att jag anser, att framställning
hos Riksdagen bör göras om .beviljande äfven af nämnda statsbidrag.
Ytterligare statsbidrag till kassan bör emellertid äskas. Enligt med¬
gifvande af 1907 ars Riksdag har Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den
. augusti 1907 förordnat om upprättande af 63 nya adjunktsbefatt¬
ningar, hvilkas innehafvare böra blifva delägare i kassan. Kostnaden för
deras mottagande har af. byrådirektören Dickman enligt uppdrag beräk¬
nats och, under förutsättning att pensionsafgiften för i tjänst varande man-
lga delägare bestämmes till 3 procent af delaktighetsbeloppet, befunnits
utgöra 9,883 kronor.
För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning kräf-
ves således, att Riksdagen beviljar
för mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga
0 delägares delaktighetsbelopp under tiden 1878—1897 kronor 20 926: —
såsom aflösning af tjänstårsjirivilegiet.................................... » 25,633-__
för att pensionsafgiften må kunna bestämmas till 3 pro¬
cent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande
delägare .................................................................................' » 22 810: —
mottagande af innehafvarna af de år 1907 upprättade
63 nya adjunktsbefattningarna....................................... » 9 883__
eller tillsammans kronor 79,252: —
för
Bill. till Riksd. Prof. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 31 Höft.
8
58
Kung!. Maj:t Nåd. Proposition N:o 45.
Till sist vill jag omnämna, att statskontoret beträffande den vid sak¬
kunniges beräkning af kassan använda räntefoten, 4 procent, yttrat, att
denna räntefot efter statskontorets uppfattning torde fa anses för när¬
varande innebära fullt tillräcklig trygghet; och delar jag denna statskon-
"t cts åsikt
°re Påfund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kungi Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ombildning af kramas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af sakkunnige uppgjorda grunder, sadana de af mig forordats
- under förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare _ vid de^ allmänna läro¬
verken blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag till
pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk peda-
gogier, seminarier in. m. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 79,252
kronor, eller till 174,510 kronor.»
Hvad föredragande departementschefen i detta ärende
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
jämväl af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen äflatas af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Daniel Gadd.
Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.