Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
1
N:o 156.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag; gifven
Stockholms slott den 3 april 1908.
Med öfverlämnande af det i ämnet i statsrådet förda protokoll,
vill Kung!. Maj:t härmed inhämta Riksdagens yttrande öfver bilagda
förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till
arbete nattetid i vissa industriella företag; viljande Kungl. Maj:t, efter
emottagande af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af
samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Sivartz.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 120 Höft.
1
2
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
Förslag
till
förordning
angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i
vissa industriella företag.
1 §■
Sysselsattes kvinna uti företag, som afser idkande af bergverks-,
bruks- eller fabriksrörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering
eller annan dylik industriell verksamhet, och som drifves i den om¬
fattning, att däld under någon tid af nästföregående eller löpande år
sysselsatts flera än tio arbetare, må hon icke till arbete i företaget
användas i vidare utsträckning, än att hon må komma i åtnjutande af
oafbruten ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn.
I denna ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan
fem på morgonen ingå.
2 §•
Då natur- eller olyckshändelse afbrutit arbetets regelbundna gång,
må arbetsgifvare under högst en vecka kunna vidtaga sådan inskränk¬
ning i den uti 1 § föreskrift^ ledighet, hvartill afbrottet skäligen kan
anses gifva anledning; anmäle dock genast den vidtagna inskränk¬
ningen med angifvande af anledningen därtill hos vederbörande berg¬
mästare eller yrkesinspektör. Finnes behof af sådan inskränkning för
längre tid än en vecka, må bergmästaren eller yrkesinspektören på fram¬
ställning af arbetsgifvaren meddela eftergift i de uti 1 § gifna bestäm¬
melser för eu tid af högst en månad. Erfordras ytterligare eftergift,
ankomme det på kommerskollegium att därom förordna, dock ej för
längre tid än fyra månader.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
3
3 §.
Uti företag, som äro af den natur, att i desamma under vissa
tider af året förekommer hopadt, arbete (s. k. säsongarbete), äfvensom
undantagsvis uti andra företag, då därstädes i följd af särskilda om¬
ständigheter arbetet måste forceras, må den i 1 § föreskrifna oafbrutna
ledighet kunna under en tid af sammanlagdt högst sextio dagar af året
inskränkas till tio timmar af dygnet.
Arbetsgivare skall, innan sådan inskränkning vidtages, hos veder¬
börande bergmästare eller yrkesinspektör göra anmälan om de dagar,
hvarunder inskränkningen är afsedd att vidtagas, samt om anledningen
till densamma. Vidtages sedermera ej inskränkning under alla de dagar,
anmälningen upptagit, och vill arbetsgivaren räkna sig detta för¬
hållande till godo vid därefter inträffande behof af inskränkning, skall
han senast vid anmälan om denna inskränkning till bergmästaren eller
yrkesinspektören lämna behörigen styrkt uppgift om de dagar, hvar¬
under tidigare anmäld inskränkning icke vidtagits.
4 §•
Beträffande sådana företag, som afse förarbetande af varor, hvilka
äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna
i 1 § kunna meddelas af Konungen.
5 §•
Tillsyn å efterlefnaden af denna förordning och på grund af den¬
samma meddelade föreskrifter utöfvas af vederbörande bergmästare eller
yrkesinspektör.
Bergmästaren eller yrkesinspektören vare pliktig att på fram¬
ställning åt arbetsgivare skyndsamligen meddela yttrande, huruvida
uppgifvet förhållande kan anses innebära giltig anledning till vidtagande
af sådan inskränkning, som omförmäles i 3 §.
6 §.
Om emot de i denna förordning gifna eller på grund af densamma
meddelade föreskrifter kvinna användes i arbete, straffes arbetsgifvaren
med böter från och med tio till och med femhundra kronor.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
Deu, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
hvarom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall,
när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning
därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen
äro bestämda.
7 §•
Försummar arbetsgivare att inom tre dygn, efter det han vidtagit-
inskränkning enligt 2 §, därom göra anmälan på sätt i samma para¬
graf sägs, straffes med böter från och med fem till och med femtio
kronor.
Till samma ansvar vare ock arbetsgivare förfallen, där han för¬
summar att göra anmälan enligt 3 §.
Anmälningsskyldigheten må anses vara fullgjord, då anmälan i
betaldt bref aflämnats till allmänna posten.
8 §•
Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse, hvarom i denna,
förordning sägs; skolande förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller
poliskammares beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål äi för-
ordnadt.
9 §•
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fidla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
10 §.
Beträffande företag, som drifves af staten eller al kommun, skall
hvad i denna förordning är stadgadt om arbetsgivare gälla arbetsföre-
ståndaren.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
11 §.
Denna förordning äger icke tillämpning å arbete, som utföres i
kvinnans hem eller å annan plats, där det ej kan anses tillkomma arbets-
gilvaren att vaka öfver arbetets anordnande.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1911; dock att
den i 1 § föreskrifna oafbrutna ledighet från arbetet må under en
öfvergängsperiod af tre år från nyssnämnda dag uppgå till allenast
tio timmar hvarje dygn.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna.
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i under¬
dånighet:
På framställning af den internationella föreningen för lagstadgadt
arbetarskydd inbjöd schweiziska förbundsrådet under år 1904 flertalet af
Europas stater, ‘bland dem Sverige, till deltagande i en internationell
konferens för öfverläggning angående väckt fråga om åstadkommande af
internationell öfverenskommelse rörande dels förbud mot användande af
hvit fosfor i tändsticksindustrien dels ock förbud mot industriellt nattarbete
för kvinnor. Vid konferensen, som sammanträdde den 8 maj 1905 i
Bern och vid hvilken kommerserådet J. Pihlgren var Sveriges ombud,
antogos ock »grundlinjer» till en konvention beträffande dessa tvänne
Kungl. Mci]:ts Nåd. Proposition N:o 156. 7
fråg°r Konferensen uttryckte därjämte en önskan, att förbundsrådet
ville söka forma de intresserade makterna att upptaga dessa frågor till
diplomatisk behandling. 8
Med anledning häraf framställde förbundsrådet hos de regeringar
som vant företräde^, vid nyssnämnda konferens, förslag om samman¬
kallande af eu ny diplomatisk konferens. Under förhandlingarna härom
förklarade etter kommerskollegii hörande svenska regeringen, att den
ansage sig ej höra ingå öfverenskommelse om förbud mot användande
åt hvit fosfor 1 tandsticksmdustrien, men däremot vore benägen att
biträda en konvention om förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor
i enlighet med förbundsrådets förslag sammanträdde sedermera
en diplomatisk konferens 1 Bern, därvid samtliga europeiska stater med
undantag af Ryssland, Norge och Balkanstaterna voro representerade
basom bveriges ombud vid denna konferens fungerade generaldirektören
fnn.-T' Å. den?a konferens undertecknades den 26 september
1 JUb, 1 tämligen nära öfverensstämmelse med förut berörda »grundlinie™
en konvention »om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom
industrien». Samtliga vid konferensen företrädda stater biträdde kon¬
ventionen Ratifikationshandlingarna skulle enligt konventionen vara
deponerade hos förbundsrådet senast den 31 december 1908. Hittills
halva Storbritannien, Luxemburg och Schweiz ratificerat konventionen.
vonventionen afsåg endast att fastslå de allmänna principerna föl¬
en lagstiftning å förevarande område, men öfverlämnade åt en hvar af
de kontraherande staterna att i öfverensstämmelse därmed ordna sin
lagstiftning.
Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 4 juni 1907 åt den kommitté, som erhållit i uppdrag att verkställa
re vision af lagen angående skydd mot yrkes fara och lagen angående
minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke
“i m‘ ~ k- )7 rke s favak on 1 m it ten — att inkomma med ett med
hänsyn till de 1 konventionen innefattade bestämmelser uppgjordt förslag
till författning 1 ämnet. 8
. Därjämte hafva till kommittén öfverlämnats två särskilda under¬
dåniga skrivelser 1 ämnet, aflåtna, den ena af Stockholmsafdelningen
af allmänna svenska boktryckarföreningen och den andra från svenska
typografforbundets styrelse, för att vid fullgörande af kommitténs ifråga¬
varande uppdrag tagas i öfvervägande.
Med underdånig skrifvelse den 4 november 1907 har kommittén
ofverlamnat förslag tdl lag angående förbud mot kvinnors användande
8
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
till arbete nattetid i vissa industriella företag jämte motivering och
statistis^ver kom^‘.tténs berör(ja förslag hafva efter nådiga remisser
underdåniga utlåtanden afgifvits dels af öfverståthållarambetet och
samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i lanen dels ock af
kommerskollegium. . „ . . i i
Utverkande af förbud emot eller begränsning af kvinnors del¬
tagande i industriellt nattarbete har sedan länge framstått såsom et
önskemål inom de kretsar, hvilka särskilt gjort till sm uppgift att
verka för en mera effektiv arbetarskyddslagstiftnmg. Berörda fråga
har jämväl vid upprepade tillfällen vant föremål för Behandling vid
internationella konferenser och kongresser. Redan den ar 18.)0i Berlin
hållna arbetarskyddskonferensen uttalade såsom ett önskemal att ett
dylikt förbud måtte komma till stånd. Jamval de internationella kon-
o-resserna för arbetarskydd i Ziirich år 1897 och i Pans ar 1900 gjorde
uttalanden i enahanda riktning. Sistnämnda kongress gaf anledning till
bildande af den förut omförmälda internationella föreningen för 4g-
stadgadt arbetarskydd, hvilken sedermera utvecklat eu energisk och
framgångsrik verksamhet för genomförande af ifrågavarande önskemal.
Först” vid den fornt omtalade, år 1906 Mina konferensen i Bern lyckades
man emellertid enas om grunderna för eu internationell öfverenskommelse
1 °Bestämmelserna i den afslutade konventionen, hvilken torde fa i
öfversättning biläggas dagens protokoll, gå i hufvudsak ut darpa, att
nattarbete skulle vara förbjudet för alla kvinnor, utan afseende a dem
ålder, i industriella företag af så pass stor omfattning, att dari an¬
vändes flera än tio arbetare eller arbeterskor. Den _i konventionen
bestämda tid för hvila från arbete under natten för i dylika företag
arbetande kvinnor utgör i regel minst elfva timmar i följd, däri tiden från
klockan 10 e. m. till klockan 5 f. in. skall ingå. Dock medger konventionen
härifrån åtskilliga undantag i särskilda fall. Fastställandet af betyda sen
af begreppet industriella företag — liksom de närmare bestämmelser
ofri "tf som för genomförande af konventionens grundsatser erfordras -
öfverlämnar konventionen med vissa däri närmare angifna förbehåll åt
de kontraherande staternas särskilda lagstiftningar.
Den kommitté, hvilken, som nämndt, haft i uppdrag att pa giund-
val af konventionens bestämmelser, utarbeta förslag till lag i ämne ,
har emellertid uttalat principiella betänkligheter mot eu lagstiftning
af ifrågavarande beskaffenhet.
9
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156.
Kommittén har på därom framställd begäran lämnat såväl Fredrika-
Bremer-förbundet som typografiska kvinnoklubben tillfälle att genom dele¬
gerade uttala sig i frågan, hvarjemte nyssnämnda kvinnoklubb äfvensom
socialdemokratiska kvinnokonferensens i Stockholm år 1907 arbetsutskott i
till kommittén ingifna skrifvelser uttalat sig i ämnet. Såväl nämnda
korporationer som ock Stockholmsafdelningen af allmänna svenska bok¬
tryckar föreningen och svenska typografförbundets styrelse, hvilka, som
nämndt, i till Kungl. Maj:t ingifna, till kommittén sedermera öfver-
lämnade skrifvelser yttrat sig i frågan, hafva ställt sig afvisande emot
förslaget. Särskildt har i sistnämnda båda skrifvelser framhållits de
olägenheter, som en lagstiftning i förevarande afseende skulle medföra
för de ganska talrika kvinnor, hvilka vunnit anställning inom boktryckeri¬
facket.
De uttalanden mot denna lagstiftning, hvilka sålunda framkommit
från kretsar, som nära berördes af densamma, borde enligt kommitténs
mening icke lämnas utan beaktande, och detta så mycket mindre som
i våra. dagar allt flera röster höjdes för borttagande af de skrankor,
som hittills ställt sig hindrande i vägen för kvinnans sträfvanden att
vinna full likställighet med mannen såväl i det offentliga lifvet som
på arbetsmarknaden. Den af konventionen betingade lagstiftningen
afsåge emellertid att å vissa områden af arbetsmarknaden, där kvinnan
hittills varit i det stora hela likställd med mannen, införa ganska
afsevärda förändringar i en alldeles motsatt riktning. Det syntes ock
kommittén kunna ifrågasättas, huruvida de synpunkter, hvilka läge till
grund för konventionens bestämmelser, kräfde så stor inskränkning
i friheten att lämpa arbetstiden efter för handen varande behof, som
måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs mening allt¬
för snafva, bestämmelser. Den af kommittén föranstaltade statistiska
utredningen visade, att sådant kvinnligt nattarbete, som konventionen
afsåge, endast förekomme i ringa omfattning här i landet. Förbudet
skulle dock drabba en industriell verksamhet, boktryckaryrket, hvari
kvinnan för närvarande hade en arbetstid och aflöning, som medgåfve
henne att, oaktadt det däri stundom förekommande nattarbetet, skäligen
tillgodose hälsans kraf.
En af kommitténs ledamöter, kommerserådet Pihlgren, har i anförd
reservation uttalat en från kommitténs flertal afvikande mening beträf¬
fande den ifrågavarande lagstiftningens önskvärdhet och lämplighet ur
principiell synpunkt. Enligt reservantens mening läge det nämligen i
samhällets välförstådda intresse, att på sätt konventionen afsåge, med-
Bih. till RiJcsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 120 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
verka till, att mödrarna och uppfostrarinnorna till det kommande släktet
hvarken blefve genom för tungt arbete till hälsan försvagade eller
genom för lång arbetstid beröfvade möjligheten att, med bibehållande af
tillräcklig hvilotid för egen räkning, ägna nödig omsorg åt barnens
uppfostran och familjens vård i öfrigt.
Erfarenheten från de länder, där förbud för kvinnans nattarbete
inom industriella yrken sedan någon längre tid funnes till, gåfve också
vid handen, att dödligheten bland kvinnor och barn minskats samtidigt
med förenämnda förbuds trädande i kraft, och särskildt från England
och Tyskland visade statistiken, att på senare tider dödlighetsprocenten
bland arbeterskor sjunkit fortare än bland de manliga arbetarna.
Å andra sidan hade erfarenheten äfven visat, att den prohibitiva
lagstiftningen rörande kvinnans nattarbete inom industriella yrken icke
åstadkommit några afsevärda svårigheter för industrien själ!, om man
också behöft någon viss öfvergångstid för att forma om de bestående
förhållandena, så att de kunnat passas in under de nya föreskrifterna.
Den ökning i tillverkningskostnad och därmed följande minskning i
konkurrensförmåga, som man ju, åtminstone teoretiskt taget, kunde tänka
sig skulle kunna inom exportindustrien blifva en följd af förbudsföre-
skrifternas tillämpning, motvägdes helt och hållet genom lagstiftnin¬
gens internationella natur, synnerligast som alla europeiska länder med
undantag af Ryssland, Norge och Balkanländerna undertecknat konven¬
tionen.
Visserligen förekomme, enligt hvad den verkställda statistiska
utredningen visade, industriellt nattarbete i vårt land icke för synner¬
ligen stort antal arbeterskor. Detta vore emellertid enligt reservantens
mening ett för den förevarande frågans lösning mycket fördelaktigt
förhållande, som man borde begagna sig af. Ju färre som berördes af
den nya lagstiftningen, desto mindre rubbades de bestående förhållan¬
dena; och man kunde vara fullt viss därom, att för hvarje år, som
ginge, förhållandena i detta hänseende försämrades. Med den snabba
utveckling, i hvilken den svenska industrien sedan några år vore stadd,
växte naturligtvis dess behof af arbetskraft mycket hastigt; och som
tillgången på manliga arbetare redan nu vore ganska knapp, finge nog
rekryteringen försiggå jämväl bland kvinnorna, och detta i en ganska
stor utsträckning, ett förhållande som ock af fabriksstatistiken be¬
kräftades.
Af de öfver det utarbetade lagförslaget hörda myndigheterna hafva
öfverståthållarämbetet äfvensom åtskilliga af Eders Kungl. Maj:ts be-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
fallningshafvande i länen ansett en lagstiftning i den riktning, för¬
slaget afser, vara för våra förhållanden obehöflig eller ägnad att,
principiellt sedt, möta betänkligheter. Flertalet af sistnämnda myndig¬
heter hafva däremot tillstyrkt, att förslaget måtte läggas till grund
för lagbestämmelser i ämnet, eller lämnat detsamma i hufvudsak utan
erinran.
Kommerskollegium, som redan tidigare i afgifvet utlåtande för¬
ordat Sveriges anslutning till konventionen, har i sitt öfver nyss¬
nämnda lagförslag afgifna utlåtande förklarat sig biträda hvad kom¬
merserådet Pihlgren i förenämnda reservation åberopat och anfört till be¬
mötande af de utaf kommitténs flertal uttalade betänkligheter emot en
lagstiftning i förevarande syfte; och har kollegium därvid särskilt fram¬
hållit ej mindre den stora betydelsen af internationella överenskommelser
på arbetarskyddslagstiftningens område än äfven, hvad särskilt be¬
träffade förhållandena i vårt land, lämpligheten af att en åtgärd sådan
som det nu ifrågavarande förbudet vidtoges, innan den kvinnliga arbets¬
kraften erhölle en vida större användniug inom industrien än hvad som
nu vore fallet.
Af det sagda framgår, att meningarna visat sig synnerligen delade
rörande önskvärdheten och lämpligheten af införande i vårt land af en
lagstiftning i den riktning, konventionen afser. För egen del är jag emel¬
lertid af den uppfattning, att de skäl, som|anförts för vidtagande af
en sådan åtgärd, äro öfvervägande dem som tala däremot.
Krafvet på en lagstiftning af ifrågavarande art grundar sig väsent¬
ligen på en af samhällets ursprungligaste och viktigaste uppgifter —
omsorgen om släktets fortbestånd och fostran. Enligt naturens ordning-
beror förverkligandet af denna samhällsuppgift i främsta rummet af
kvinnan. På hennes hälsa och kraft och på hennes omvårdnad synes
i väsentligt högre grad än på mannens ankomma, huru kommande
generationers lifsduglighet skall gestalta sig. Staten måste på grund
häraf anses pliktig tillse, att icke kvinnans arbetsförhållanden utveckla
sig på ett sätt, som lägger hinder i vägen för fyllandet af nämnda sam¬
hällsuppgift.
Det har sagts, och väl ej utan skäl, att kvinnans användande till
industriellt arbete öfver hufvud taget innebure en fara i nyss antydda
afseende. Denna fara synes dock i betydande mån uppvägas af de
förvärfstillfällen, som industrien erbjuder och hvilka gifvetvis ofta nog
möjliggöra en bättre ekonomisk existens för kvinnan eller den familj,
hon tillhör, än eljest skulle kunna vinnas. De med det under vanliga
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
förhållanden bedrifna industriella arbetet följande olägenheterna torde val
ock kunna afsevärdt minskas genom förbättringar i arbetets anordning och
drift. Hvad åter särskildt hennes användande till nattarbete inom in¬
dustrien angår, kunna icke för detsamma anföras några dylika förso¬
nande omständigheter. Den förbättring i arbetsförtjänst, hvartill natt¬
arbete gifver möjlighet, kan nämligen helt visst i allmänhet icke an¬
tagas utgöra en rimlig motvikt mot detta arbetes skadliga verkningar,
och ej heller synes det finnas utsikt för, att dessa verkningar skola
kunna i någon mera betydande mån aflägsnas genom förändringar i
sättet för arbetets bedrifvande.
På grund af kvinnans, i jämförelse med mannens, svagare kropps¬
konstitution och större mottaglighet för sjukliga inflytelser anses risken
af nattarbete inom industrien för henne vara afsevärdt större än för
mannen. I hvad mån så är förhållandet låter sig naturligen icke till
full evidens bevisa. Att en dylik åtskillnad föreligger synes emellertid
vinna stöd såväl af vetenskapliga auktoriteters uttalanden som ock af i
utlandet anställda undersökningar rörande sjuklighets frekvensen hos
industriarbetarna. Sålunda har exempelvis i en inom det tyska inrikes¬
ministeriet år 1899 utarbetad redogörelse för gifta kvinnors deltagande
i fabriksarbeten konstaterats, att kvinnorna äro mer mottagliga än
männen för de skadliga inverkningarna af dåliga arbetsförhållanden i
allmänhet. En del undersökningar, som utförts i Finland, peka jämväl
i samma riktning.
Oafsedt kvinnans obestridligen svagare kroppskonstitution, är för
öfrig! äfven att märka, att de kvinnliga arbetarna mindre än de man¬
liga kunna påräkna tillfyllestgörande hvila om dagen. Dels hafva
nämligen många af dem hushållsbestyr, som inkräkta på hvilotiden, och
dels hindras de ofta af dåliga bostadsförhållanden att tillbörligen till¬
godogöra sig densamma.
Förutom det att arbete, bedrifvet under förhållanden, hvarom här
är fråga, måste antagas nedsätta kvinnans duglighet att framdeles fylla
sin modersuppgift och, när det bedrifves under hafvandetiden, inverkar
skadligt på fostret är uppenbart, att moderns sysselsättning med sådant
arbete oftast skall omöjliggöra för henne att på ett tillfredsställande
sätt själf amma och sköta sitt barn. Uti förut omnämnda, i det tyska
inrikesministeriet utarbetade redogörelse framhålles äfven, att dödligheten
bland barnen befunnits störst på de områden, där kvinnligt nattarbete
förekomme i någon högre grad. Ej heller torde väl en med nattarbete
sysselsatt moder vara i stånd att ägna hemmet och de äldre barnen
nödig vård och tillsyn.
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156. 13
Den ifrågasätta förbudslagstiftningen kan, enligt livad af det an¬
förda framgår, anses påkallad icke blott af hänsyn till släktets fortbe¬
stånd och utveckling utan äfven i viss män af hänsyn till de kvinnliga
arbetarna själfva, till skydd för deras hälsa och arbetsförmåga, samt
till arbetarfamiljernas hushållning och hemlif. Framför allt är det dock
hänsynen till det kommande och uppväxande släktets hälsa och utveck¬
ling, som härvidlag är afgörande.
De skäl, som vanligen anföras emot den ifrågasatta lagstiftningen,
förefalla, i jämförelse med den tvingande hänsynen till släktets fort¬
bestånd och fostran, mindre vägande. Från samhällssynpunkt torde det
nämligen knappast kunna sägas vara af alltför stor betydelse, om den
myndiga kvinnans frihet att efter behag tillgodogöra sin arbetskraft i
någon mån inskränkes, särskildt då inskränkningen afser att förekomma
hennes sysselsättning på ett för henne själf skadligt sätt, eller att —
såsom här i Sverige skulle blifva fallet, ifall eu lagstiftning i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med Bernerkonventionen genomfördes — ett
jämförelsevis ring-a fåtal af landets arbeterskor under en öfvergångs-
period skulle få sina förvärfsmöjligheter i någon mån försvårade.
Den emot den ifrågasatta lagstiftningens införande hos oss åbe¬
ropade omständigheten, att nattarbete inom industrien hittills förekommit
endast för ett jämförelsevis ringa antal kvinnor, synes mig, på sätt en
reservant inom kommittén anfört, icke böra utgöra något afgörande
skäl emot vidtagande af en dylik åtgärd. Att nämligen med industriens
numera hastigt pågående utveckling kvinnorna komma att inom den¬
samma röna allt större användning, lärer nämligen icke lida något tvifvel.
Ett dröjsmål skulle därför sannolikt endast försvåra öfvergången till
de nya förhållandena.
Att den ifrågasatta lagstiftningen, genom de förutvarande natt-
arbeterskornas inträde på arbetsmarknaden, för öfriga yrken skulle verka
en afsevärd, allmän sänkning af kvinnornas redan nu i många fall väl
låga arbetslöner och därigenom drifva kvinnorna till ökadt hemarbete,
synes ej gärna behöfva befaras. Man torde nämligen väl få antaga, dels
att dessa arbeterskor i ganska stor utsträckning komme att med ändrad
sysselsättning behållas af sina förra arbetsgivare, och dels att de platser,
som de till ersättning för nattarbeterskorna antagna manliga arbetarna
lämnat, i någon mån skulle komma arbeterskorna till godo. Den inskränk¬
ning åt öfvertidsarbetet, som förbudslagstiftningen nödvändiggör, kommer
vidare sannolikt att medföra en jämnare, till längre tid utsträckt fördel¬
ning af arbetet. Erfarenheten från andra länder synes ock gifva vid
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
handen, att förbud mot nattarbete ej för de kvinnliga arbetarna medfört
några svårare verkningar i nu antydda hänseenden.
Någon afsevärd inverkan på industriens produktionsförhållanden
torde ej heller, enligt hvad jämväl af erfarenheten från utlandet be¬
styrkes, vara att af den ifrågasatta lagstiftningen befara. Lagstiftningens
internationella karaktär utesluter ock eljest nära till hands liggande
farhågor i fråga om industriens konkurrensförmåga med andra länder.
I flertalet kulturstater är det sedan längre eller kortare tid till¬
baka i regel förbjudet att använda vare sig minderåriga eller vuxna
kvinnor till industriellt nattarbete, om ock ett sådant förbud icke alle¬
städes gäller i den utsträckning, konventionen afser att genomföra.
Dylikt förbud i afseende å vuxna kvinnor utfärdades i Storbritannien
redan 1844, i hvad angår textilindustrien, och har sedermera utsträckts
att gälla äfven andra grenar af industrien. Liknande förbud med¬
delades vidare i Schweiz 1877, i Österrike 1885, i Nederländerna 1889,
i Tyskland 1891, i Frankrike 1892 och i Italien 1902 (med ikraftträdande
1907). Förbudslagstiftning af ifrågavarande art gäller äfven i en del
nordamerikanska och australiska stater m. fl. länder.
Hvad angår den ifrågavarande förbudslagstiftningens omfattning
kunde möjligen ifrågasättas, huruvida icke denna lagstiftning skäligen
borde begränsas till allenast de gifta kvinnorna. En sådan begränsning
skulle emellertid orättvist försvåra de gifta kvinnornas konkurrens med de
ogifta på arbetsmarknaden och möjligen leda till minskning af äktenskaps-
frekvensen. Emot nyss anförda anmärkning må dessutom påpekas, att
ej blott de gifta arbeterskorna föda barn ritan i ganska stor utsträck¬
ning äfven de ogifta. Från synpunkten af lagens främsta ändamål, att
skydda de blifvande mödrarnas hälsa och krafter, bör lagen alltså om¬
fatta alla yngre såväl gifta som ogifta kvinnor. Beträffande åter äldre
kvinnor, d. v. s. de, som uppnått sådan ålder, att de ej längre hafva
utsikt att blifva mödrar, gäller visserligen ej samma kraftiga skäl till
förbud mot nattarbete, men inbegripas de likväl under förbudet såväl
i förevarande konvention som i den utländska lagstiftningen i ämnet.
En sådan anordning torde ock få anses tillräckligt motiverad af de
kvinnliga arbetarnas eget skyddsbehof samt, i afseende å arbeterskor
med familj, jämväl af hänsyn till denna.
Uti sin lagförslaget åtföljande underdåniga skrifvelse har yrkes-
farekommittén, oafsedt sina förut anförda betänkligheter, äfven ifråga¬
satt, huruvida de med konventionen åsyftade ändamål kräfde så stor
inskränkning i friheten att lämpa arbetstiden efter förhandenvarande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 156. 15
behof, gom måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs
mening alltför snafva bestämmelser. Denna kommitténs tvekan torde
val förnämligast vara att hänföra till bestämmelserna om nattledighetens
ängd. Såsom, en af reservanterna inom kommittén närmare utvecklat
synes emellertid denna ledighet ej gärna i regel kunna sättas till kortare
tid än 11 timmar, om man därmed vill bereda den kvinnliga arbetaren,
tlc* erforderlig natthvila och gång till och från arbetsstället,
llltälle att i någon afsevärd mån vårda sig om hemmets angelägen-
jeter. Därjämte är att märka, att konventionen medger undantag utan
tidsbegränsning för det fall, att driften afbrutits genom »force majeure»,
likasom ock för företag, . som afse bearbetande af varor, hvilka äro
underkastade mycket hastig förvandling, samt att nattledigheten får
under högst 60 dagar af året, dock utan intrång på tiden mellan kl. 10 e.
m. och 5 f. m., förkortas en timme uti industrier, som äro underkastade
»årstidernas inflytande», äfvensom i hvarje företag, när undantagsför-
hållanden inträffa.
^ samband med den nu föreliggande utredningen rörande den
ifrågavarande lagstiftningens införande i vårt land har från flera håll
framhållits, att särskildt för boktryckeriyrket förbud mot nattarbete för
kvinnor skulle kännbart drabba de kvinnliga arbetarna, i ty att inom
detta, yrke ett jämförelsevis stort antal arbeterskor vunnit relativt för¬
månlig anställning. Den föreliggande utredningen gifver emellertid vid
handen, att de arbeterskor, som däraf skulle direkt beröras, icke äro
så synnerligen många till antalet, omkring 125 å 150 stycken; och
att med hänsyn till detta, jämförelsevis ringa fåtal arbeterskor undan¬
taga särskildt boktryckeriyrket från den ifrågasatta lagstiftningens
tillamplighetsområde, därtill torde knappast tillräckliga skäl föreligga.
På sätt förut antydts, är min öfvertygelse ock den, att de svårig¬
heter som vid. öfvergången kunna uppstå, böra kunna inom nyssnämnda
yrke liksom eljest genom lämpliga anordningar väsentligen mildras.
Med anledning af en del anmärkningar, som framställts eller
mening skäligen kunna framställas mot yrkesfarekommitténs
Jagförslag,. liar jag låtit detsamma inom departementet undergå om-
arbetning i vissa delar.
I .afseende å förslagets 1 §, som ju är bestämmande för lagens
tillämpningsområde, har från åtskilliga håll uttryckts betänkligheter
mot att lagen skulle kunna komma att jämväl afse arbete, bedrifvet
16 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 156.
för arbetsgifvares räkning, men i lokaler, öfver hvilka denne icke äger
förfoga, utan i arbetarens eget hem. En sådan tillämpning skulle näm¬
ligen blifva synnerligen svår att kontrollera samt lätt leda till mot¬
bjudande trakasserier.
Kommittén, som icke förbisett detta, har emellertid af konventionens
ordalydelse ansett sig förhindrad föreslå en affattning, hvarigenom hem¬
arbetet och hemindustrien — dessa begrepp tagna i nyssberörda be¬
märkelse — skulle från lagens tillämpningsområde undantagas.
Kommittén har emellertid icke lämnat obeaktadt, att hemarbetet
och hemindustrien utöfvas under förhållanden, som påkalla tillsyn och
kontroll af helt annan art än den, som för närvarande finnes anordnad
i afseende å annan industriell verksamhet; och har kommittén förklarat
sig hafva för afsikt att under sitt fortsätta arbete pa skyddslagstift¬
ningens område taga denna fråga under närmare ompröfning.
Kommerskollegium har härutinnan erinrat, att erfarenheten flan
utlandet ådagalagt, att den kvinnliga arbetskraften i hemmet i stor
utsträckning användes i industriens tjänst under förhållanden, som måste
anses innebära ett missbruk af denna arbetskraft. Där sådant miss¬
bruk uppenbarligen läge arbetsgifvaren till last, borde, enligt kollegii
mening, denne därför vara underkastad ansvar, likaväl som då missbiuket
ägde rum i arbetsgifvarens egen lokal. Ehuru någon ändamålsenlig
kontroll å efterlefnaden af lagens föreskrifter i sådant afseende tills¬
vidare icke syntes kunna utöfvas, borde det ifrågavarande fölbudet
likväl innebära, bland annat, en maning för arbetsgifvare att i för¬
varande fall iakttaga tillbörlig varsamhet. Då därjämte lagen vore
afsedd att träda i kraft först med början af år 1911 och frågan om
anordnandet af en med hänsyn till de förhållanden, hvarunder hemarbetet
och hemindustrien bedrefves, lämplig tillsyn däröfver komme att af
kommittén under dess fortsatta arbete tagas under närmare ompröfning,
funne kollegium sig kunna lämna lagförslaget, såvidt det hade afseende
å hemarbete och hemindustri uti nu ifrågavarande bemärkelse, utan
vidare erinringar.
Två af de i ärendets behandling inom kollegium deltagande leda¬
möterna hafva emellertid härutinnan uttalat afvikande mening och
ansett, att, då, såvidt af tillgängliga upplysningar framginge, frågan om
hemarbete och hemindustri i förut angifna mening icke med nödvän¬
dighet måste falla under konventionens bestämmelser, det i lagen ifråga¬
satta förbudet borde så affattas, att dåra! tydligen framginge, att icke
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 156. 17
något hemarbete eller någon hemindustri inbegrepes under lagens
bestämmelser.
Håller man sig strängt till konventionens ordalydelse, kan visser¬
ligen icke förnekas, att kommittén icke saknat fog för sin åsikt om
konventionens tillämplighet äfven å sådant arbete, hvarom jag senast
talat. En närmare undersökning gifver dock vid banden, att med kon¬
ventionens bestämmelser icke åsyftats att träffa äfven detta.
Den lagstiftning rörande förbud mot kvinnors användande till
nattarbete, som vid tiden för konventionens affattande gällde i de
kontraherande staterna, afsåg, om man undantager Österrike, arbete å
vissa slags arbetslokaler eller arbetsplatser och lämnade hemarbetet
oberördt. Så voro de tyska och schweiziska bestämmelserna i ämnet
inskränkta till sysselsättning i fabriker. Motsvarande lagstiftning i
England och Nederländerna talar om användande af kvinnor i fabriker
och verkstäder. Den franska skyddslagstiftningen för kvinnor afser
anläggningar af vissa uppgifna slag. I den österrikiska lagstiftningen
gäller förbudet visserligen kvinnor, använda i »fabriksmässigt bedrifna
yrkesföretag», men lärer i tillämpningen härunder icke inbegripas hem-
arbeterskor. Uti de öfriga kontraherande staterna, där vid berörda tid¬
punkt ifrågavarande förbud ej ännu gällde, torde den bestående lag¬
stiftning, hvartill förbudet närmast skulle kunna anknytas, ej heller
hafva omfattat hemarbetet. Under sådana förhållanden låter det svår¬
ligen tänka sig, att makternas ombud vid formulerandet af konventionens
stadganden skulle utan uttrycklig bestämmelse afsett att indraga hem¬
arbetet under konventionen.
Under förhandlingarna rörande konventionen har icke heller, så-
vidt af tillgängliga handlingar framgår, någonting förekommit, som
visar, att meningen varit att indraga äfven det i hemmen utförda
arbetet under konventionens bestämmelser.
För vinnande af visshet härutinnan hafva emellertid upplysningar
inhämtats, huru konventionen i nu förevarande afseende tolkats i
Tyskland, Frankrike, England, Belgien och Schweiz; och har därvid
från de fyra förstnämnda länderna erhållits det svar, att konventionen
icke ansåges tillämplig på ifrågavarande slag af hemarbete. Från
Schweiz har man däremot icke ansett sig kunna lämna något bestämdt
svar på frågan.
Hvad särskild! beträffar Tyskland, framlades där i slutet af näst-
lidet år förslag till vissa ändringar i »Gowerbeordnung», med hvilket
förslag åsyftades, bland annat, att bringa Gewerbeordnungs bestämmelser
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 120 Hcift. 3
18
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.
till öfverensstämmelse med konventionen, men undantogs därvid hem¬
arbetet från förbudet mot kvinnors användande till nattarbete.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har jag ansett den
tolkning af konventionen berättigad, som af de båda reservanterna
inom kommerskollegium omfattats. Då det icke heller synes böra
ifrågakomma att lägga ansvaret för missbruk i förevarande hänseende
å arbetsgifvaren, respektive arbetsföreståndaren i andra fall, än då arbetet
utföres å område, däröfver han äger förfoga eller är i stånd att utöfva
nödig tillsyn, synes mig icke heller ett förbud af den omfattning,
kommittén äfvensom kollegii flertal tänkt sig, böra meddelas, allra
minst så länge af kommittén tillärnad utredning rörande de kontroll¬
bestämmelser, som med afseende å missbruk beträffande hemarbetet
och hemindustrien må finnas möjliga och lämpliga, ännu icke afslutats.
Jag har därför låtit i författningen infoga en bestämmelse, hvilken
från lagens tillämpning utesluter »arbete, som utföres i kvinnans hem eller
å annan plats, där det icke kan anses tillkomma arbetsgifvaren att vaka
öfver arbetets anordnande». Uttrycket »annan plats» har valts för att
från lagens tillämpning fritaga jämväl arbete, som utföres under för¬
hållanden, hvilka i lika mån som det i hemmet utförda undandraga det¬
samma arbetsgifvarens tillsyn, t. ex. i en arbetskamrats hem.
Beträffande affattningen af kommittéförslagets 1 § i öfrigt har,
med hänsyftning på vissa i förslagets motivering anförda-förtydligande
exempel, anmärkts, att orden »användes kvinna till arbete uti företag,
som afser» etc. icke gärna, såsom i motiveringen uttalats, kunde anses
från lagens tillämpning utesluta rengöring af arbetslokalen, under det
att, i motsats till hvad motiveringen syntes afse, bestämningen »för ut¬
vinning, tillverkning eller bearbetande af varor» otvifvelaktigt måste från
lagens tillämpning utesluta målningsarbete samt arbete i tvätt- och.
strykinrättningar.
Befogenheten af den första anmärkningen torde visserligen kunna
dragas i tvifvelsmål, då uttrycket »arbete uti företag» etc. synes beteckna
ett arbete, som ingår såsom ett led i företagets verksamhet, och ej hvithet
arbete som helst, som tillfälligtvis utföres för företagets räkning. Till
förekommande af misstolkning har emellertid paragrafen erhållit en något
förändrad formulering, hvarigenom tydligare angifves, att förevarande
lagrum afser ett mer stadigvarande, af företagets ändamål bestämdt arbete.
I afseende å den andra anmärkningen torde det ej kunna förnekas,
att det förutsattes en väl ansträngd tolkning af orden »utvinning, till¬
verkning, eller bearbetande af varor» för att därunder kunna inbegripa
19
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156.
sådant arbete som t. ex. målning af en vägg eller arbete i eu tvätt-
och strykinrättning in. in. dylikt. Ifrågavarande bestämning synes dess¬
utom med lika skäl från lagens tillämpning utesluta sysselsättning i en
del andra företag af sådan beskaffenhet, att desamma måste anses vara
åsyftade i lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående minder¬
årigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke, eller
företag, som enligt kommitténs motivering äro afsedda att och väl
äfven böra inbegripas under nu förevarande lag. Hit torde vara att
räkna åtskilliga företag för rengöring, desinfektion, konservering, lagning
eller annan förbättring. Verksamhetens föremål synes nämligen i dessa
fall ej alltid vara att betrakta som eu vara, åtminstone om man
därmed, såsom allmänna språkbruket tilläfventyrs fordrar, förstår föremål,
som gå i handelsmarknaden. Vidare torde ofta i nu afsedda fall ej
förekomma något bearbetande i egentlig mening, t. ex. vid kemiska
procedurer, och någon utvinning eller tillverkning kan det ofta nog
härvidlag ej blifva tal om. »Bearbetande)) är för öfrigt olämpligt att
jämställa med »utvinning» och »tillverkning)), då detsamma väl sällan
i och för sig kan sägas utgöra verksamhetens ändamål.
Då bestämningen »utvinning, tillverkning eller bearbetande af
varor» sålunda måste anses olämplig, har densamma ur paragrafen
uteslutits och dess ordalydelse i denna del ändrats till: »Sysselsättes
kvinna uti företag, som afser idkande af bergverks-, bruks- eller fabriks-
rörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering eller annan dylik
industriell verksamhet och som drifves» etc. Med tillfogandet af orden
»därmed jämförlig handtering» har afsetts att under lagen tydligt inbe¬
gripa såväl sådana företag som tvätt- och strykinrättningar som ock
andra, enligt hvad förut nämnts, med kommitténs formulering sannolikt
uteslutna former af industriell verksamhet.
Det i 3 paragrafen andra stycket af kommitténs förslag stadgade
sättet för anmälan om inskränkning i arbetsledigheten på grund af
bestämmelserna i första stycket af samma paragraf bär gifvit anledning
till såväl reservationer af två utaf kommitténs ledamöter som anmärkningar
från en stor del af de myndigheter — bland dem kommerskollegium —
indika yttrat sig öfver förslaget. Kommittén synes äfven vid affattande!
af detta lagrum hafva gått något för långt i sin sträfvan att göra lagen
så litet betungande som möjligt. Då arbetsgifvaren enligt kommitténs
förslag ej har att göra någon anmälan om den tid, hvarunder inskränkning
är afsedd att vidtagas, torde nämligen kontrollen å iakttagandet af de i
paragrafens förra stycke meddelade tidsbestämmelser blifva nära nog
omöjlig.
20
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 156.
I den ena af berörda reservationer föreslås, att arbetsgivare!!
skulle åläggas att sist före utgången af kalendermånaden näst efter
den, hvarunder inskränkningen vidtagits, göra anmälan om inskränk¬
ningen, dess anledning och de dagar, under hvilka inskränkningen varat.
En föregående anmälan om tiden för inskränkningen synes emellertid
från kontrollsynpunkt oundgängligen påkallad, ty hur skulle eljest
vederbörande inspektör komma i tillfälle öfvervaka, att icke inskränk¬
ningen öfverskrides, eller att varna arbetsgivaren för inskränkning utan
tillfyllestgörande anledning? Endast med sådan anordning af anmälnings¬
skyldigheten torde man för öfrigt kunna påräkna densammas ordentliga
fullgörande, hvilket åter utgör en nödvändig förutsättning för kontrollen
i förevarande afseende Arbetsgivaren riskerar nämligen alltid straff,
om han utan anmälan vidtager inskränkning och inspektören sedan råkar
att besöka arbetsstället. Men med skyldighet endast till efterföljande
anmälan skulle denna skyldighet, utom för det fall att inspektören besökt
arbetsstället eller eljest kunde antagas känna till den ifrågavarande åt¬
gärden, sannolikt komma att ofta med eller utan afsikt försummas.
Den andra reservationen, till hvilken kommerskollegium anslutit
sig, går ut på, att arbetsgivaren före vidtagande af inskränkning,
som i paragrafen afses, skall göra anmälan därom med uppgift om
anledningen till inskränkningen, samt att han inom en vecka efter
inskränkningens upphörande skall anmäla det antal dagar, hvarunder
densamma varat. En sådan dubbel anmälningsskyldighet synes dock
onödigt betungande i de troligen ganska talrika fall, då arbetsgivaren
kan på förhand uppgifva den tid, hvarunder lian vill begagna sin rätt
att företaga inskränkning.
För att utan onödigt betungande af arbetsgivaren bereda möjlig¬
het till en tillfredsställande kontroll har jag ansett mig böra vidtaga
sådan ändring af tredje paragrafens andra stycke, att arbetsgivaren
alltid skulle blifva förpliktad att före vidtagande af inskränkning göra
anmälan därom med uppgift om anledningen till densamma och om de
dagar, hvarunder den är afsedd att förekomma. Skulle arbetsgivaren
ej kunna på förhand bestämdt beräkna den tid, hvarunder inskränkning
erfordras, får han uppgifva den tid, han ungefär tror sig behöfva. Fin¬
ner han sedermera, att denna tid ej räcker till, får han göra ny anmälan
om de dagar, han anser sig ytterligare behöfva. Tages åter den an¬
mälda tiden ej fullt i anspråk, är han, om lian så önskar, berättigad
att hos inspektören styrka detta förhållande för att vid senare anmälningar
under året kunna räkna sig denna outnyttjade tid till godo. Den sålunda
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
föreslagna anordningen medgifver arbetsgivare, som är i stånd att för en
längre tidrymd på förhand uppgifva de tider, hvarunder han önskar vid¬
taga inskränkning — såsom kanske ej så sällan är fallet inom säsong¬
yrkena — att sammanfatta sina uppgifter angående flera sådana perio¬
der i en enda anmälan. Ej heller torde det skäligen kunna förvägras
arbetsgivare att låta sin anmälan afse vissa under hvarje år tills vidare
återkommande perioder.
Under erinran att arbetsgivaren mången gång stode skäligen
främmande för arbetets anordnande inom ett företag, samt att det syntes
hårdt, att han i sådant fall skulle drabbas af ansvar för försummadt
iakttagande af lagens föreskrifter, har kommittén föreslagit, att i lagen
skulle införas en bestämmelse af innehåll, att, om arbetsgifvaren förmår
visa, att en åtalad förseelse mot lagens föreskrifter icke skäligen kan
läggas honom till last, han skulle vara från ansvar fri, och att åtalet i
sådant fall skulle kunna riktas mot vederbörande arbetsledare.
Utan att för närvarande vilja närmare inlåta mig på frågan om
befogenheten af en dylik föreskrift, för hvilken åtskilligt synes tala,
vill jag härvid allenast erinra, att det knappast synes lämpligt, att, så
länge en motsvarande bestämmelse saknas inom lagstiftningen i öfrigt,
ett stadgande, sådant som det här föreslagna, hvilket torde innefatta ett,
principiellt sedt, icke oviktigt afsteg från hittills inom vår lagstiftning
tillämpade grundsatser, införes i nu föreliggande författning; och har
bestämmelsen därför ur förslaget uteslutits.
De i kommittéförslagets 9 § införda bestämmelserna om skyldighet
för allmän åklagare att utan särskild angifvelse åtala förseelse mot
lagen eller att utföra åtal å dylik förseelse, som hos honom angifves
af bergmästare eller yrkesinspelctör, hafva såsom öfverflödiga ur för¬
slaget uteslutits. Motsvarande bestämmelser förekomma icke heller i
den s. k. minderårighetslagen.
I öfverensstämmelse med det i konventionen i sådant afseende
lämnade medgifvande, har kommittén i sitt förslag upptagit eu bestäm¬
melse om uppskof till den 1 januari 1919 med författningens tillämpning
å framställning af råsocker ur betor, kardning, kamning och spillning af
Till samt å vissa arbeten vid grufföretag. Två reservanter inom kom¬
mittén, hvilkas mening vunnit underslöd såväl af kommerskollegium som
äfven af åtskilliga andra af de myndigheter, som yttrat sig öfver för¬
slaget, hafva emellertid ansett berörda bestämmelse böra ur lagen ute¬
slutas. De af reservanterna åberopade skälen, att bestämmelsen endast
skulle komma att beröra ett fåtal arbeterskor och detta antagligen blott
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
under någon kortare tid af året, men möjligen under öfv ergångs tiden
lända till ökning af det kvinnliga nattarbetet inom nämnda branscher,
synas otvifvelaktigt värda beaktande. Då härtill kommer, att det onek¬
ligen från rätitssynpunkt måste förefalla stötande, om kvinnligt nattarbete
under en följd af år skulle vara tillåtet i afseende å några särskilda slag
af sysselsättningar, kanske i vissa fall inom samma företag, där eljest
förbud gällde, och utan att dessa sysselsättningars egen beskaffenhet
motiverade en undantagsställning, har jag ansett ifrågavarande bestäm¬
melse höra ur lagen utgå.
O kriga vidtagna smärre ändringar i kommittéförslaget, hvilka äro af
hufvudsakligen redaktionell natur, torde jag icke behöfva närmare motivera.
Sedan departementschefen härefter uppläst det ifrågavarande för-
fattningsförslaget, sådant det af honom blifvit tillstyrkt, anförde han
vidare:
Det lagstiftningsområde, inom hvithet nu ifrågavarande författning
faller — närings!agstiftningen — tillhör utan tvifvel Konungens ekonomiska
lagstiftning. Öfver såväl lagen om yrkesfara som lagen angående minder¬
årigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke inhämtades
emellertid Riksdagens yttrande; och torde därför jämväl nu ifrågavarande
författningsförslag böra Riksdagen föreläggas. Då förslag till förordning-
om yrkesfara förelädes Riksdagen, åtnöjde sig emellertid icke Riksdagen
med att afgifva yttrande öfver förslaget utan antog för sin del en lag
i ämnet. Detsamma skedde ock vid framläggandet af förslag till för¬
ordning angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i in¬
dustriellt yrke. Med afseende å den sålunda af Riksdagen intagna stånd¬
punkt och nu ifrågavarande lagstiftnings ganska ingripande natur kundo
det visserligen ifrågasättas, huruvida icke nu ifrågavarande förslag borde
behandlas i den ordning, 87 § regeringsformen föreskrifver. Då emeller¬
tid detta skulle förutsätta inhämtande af högsta domstolens yttrande
öfver förslaget men det under sådan förutsättning icke torde blifva
möjligt att framlägga förslaget för innevarande års Riksdag, hvithet
åter med afseende å den i konventionen bestämda tiden för dess ratifice¬
rande är nödvändigt, synes det mig lämpligast att i nu förevarande fall
förfara på enahanda sätt, som skett beträffande de s. k. yrkesfare- och
m i n d er år ighetsl agarn a.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta att
inhämta Riksdagens yttrande öfver ifrågavarande författningsförslag,
med förklarande därvid att Eders Kungl. Maj:t vill, efter emottagande af
Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och
förordna om författnings utfärdande i ämnet.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bil. ditt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ålgot Wahlin.
24
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 156.
Öfversättning (i transumt).
Bilaga.
Internationell konvention
angående förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta uti industrien.
Hans Majestät Kejsaren af Tyskland, Konung af Preussen; Hans
Majestät Kejsaren af Österrike, Konung af Bölimen m. in. och Apostolisk
Konung af TJngern; Hans Majestät Belgiernas Konung; Hans Majestät
Konungen af Danmark; Hans Majestät Konungen af Spanien; Franska
Republikens President; Hans Majestät Konungen af det förenade konunga¬
riket Storbritannien och Irland samt af de brittiska besittningarna hin¬
sides hafveri, Kejsare af Indien; Hans Majestät Konungen af Italien;
Hans Kungliga Höghet Storhertigen af Luxemburg, Hertig af Nassau;
Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna; Hans Majestät Konungen
af Portugal och Algarbierne m. m.; Hans Majestät Konungen af Sverige
samt Schweiziska Förbundsrådet, hvilka önska att underlätta utvecklingen
af arbetarskyddsväsendet genom antagandet af gemensamma bestäm¬
melser, hafva i detta syfte beslutit att afsluta eu konvention angående
nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien, och hafva till Sina be-
fullmäktigade ombud utsett:
Hvilka, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som
befunnits i god och behörig form, hafva öfverlagt om och antagit
följande bestämmelser:
Art. 1.
Industriellt nattarbete skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan
hänsyn till deras ålder, med här nedan angifna undantag.
Denna konvention äger tillämpning på alla sådana industriella
företag, hvari användas flera än tio arbetare och arbeterskor; den skall
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156. 25
i intet fall tillämpas på företag, där icke andra än medlemmar af samma
familj användas.
På hvar och en af de kontraherande staterna ankommer att be¬
stämma, hvad som är att förstå med industriella företag. Till sådana
skola dock i hvarje fall räknas grufvor och stenbrott äfvensom industri¬
ella företag för tillverkning och bearbetning af varor; hvarje lands
lagstiftning äger att i sistberörda afseende bestämma gränsen emellan,
å ena sidan, industri och, å andra sidan, landtbruk och handel.
Art. 2.
Den tid för natthvila, som i föregående artikel åsyftas, skall hafva
en varaktighet af minst elfva timmar i följd; i dessa elfva timmar skall,
oberoende af hvarje lands lagstiftning, inbegripas tiden från klockan 10
på aftonen till klockan 5 på morgonen.
Dock må uti sådana stater, där nattarbetet för vuxna kvinnor,
använda inom industrien, ännu icke utgör föremål för lagstiftning, var¬
aktigheten af den oafbrutna hvilotiden kunna för en öfvergångsperiod
af högst tre år begränsas till tio timmar.
Art. 3.
Förbudet mot nattarbete må upphäfvas:
1) i fall af »force majeure», då uti ett företag uppkommer ett
afbrott i driften, hvithet varit omöjligt att förutse, och som icke är
periodiskt återkommande;
2) i det fall, att arbetet afser råvaror eller varor under bered¬
ning, hvilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes
nödigt till förekommande af en eljest oundviklig förlust af dessa varor.
Art. 4.
Uti sådana industrier, som äro underkastade årstidernas inflytande,
äfvensom i hvarje annat företag, då undantagsförhållanden inträffa, må
varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila inskränkas till tio
timmar under sextio dagar af året.
Art. 5.
Det tillhör hvar och eu af de kontraherande staterna att vidtaga
de administrativa åtgärder, som äro nödiga för att å dess område trygga
en noggrann tillämpning af förevarande konvention.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 120 Höft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
Regeringarna skola på diplomatisk väg meddela hvarandra de
lagar och författningar, som nu gälla eller framdeles kunna utfärdas
rörande det ämne, konventionen afser, äfvensom periodiska rapporter
angående tillämpningen af dessa lagar och författningar.
Art. 6.
Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämp¬
ning i afseende å eu koloni, besittning eller protektorat, med mindre
meddelande härom i dess namn genom moderlandets regering lämnats
till schweiziska förbundsrådet.
Moderlandets regering kan vid lämnande af meddelande om en
kolonis, besittnings eller protektorats anslutning förklara, att konven¬
tionen ej skall äga tillämpning å sådana inhemska arbeten, hvarå till¬
syn skulle vara omöjlig.
Art. 7.
I utomeuropeiska stater, äfvensom i kolonier, besittningar eller
protektorat må, då klimatet eller den infödda befolkningens lefnadsför-
hållanden så fordra, varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila
vara kortare än hvad denna konvention föreskrifter, under villkor lik¬
väl att mot förkortningen svarande hvilotider medgifvas under dagen.
Art. 8.
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
deponeras hos schweiziska förbundsrådet senast den 31 december 1908.
öfver depositionen skall upprättas protokoll, hvaraf bestyrkt af¬
skrift skall på diplomatisk väg tillställas hvar och en af de kontra-
herande staterna.,
Denna konvention skall träda i kraft två år efter afslutandet af
protokollet öfver depositionen.
Den tidrymd, efter hvilken konventionen skall träda kraft, skall,
i stället för två, utgöras af tio år beträffande:
1) fabriker, hvarest framställes råsocker ur betor;
2) kardning, kamning och spinning af ull;
3) arbeten under bar himmel vid grufföretag, där dessa arbeten
under minst fyra månader årligen förhindras genom klimatiska inflytanden.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
27
Art. 9.
De stater, som icke undertecknat denna konvention, kunna för¬
klara sin anslutning genom framställning till schweiziska förbundsrådet,
It vilket skall meddela framställningen till hvar och en af de kontraherande
staterna.
Art. 10.
De i ait. 8 angifna tider för ikraftträdandet af denna konvention
skola för sådana stater, som icke undertecknat konventionen, äfvensom
för kolonier, besittningar eller protektorat räknas från dagen för deras
anslutning.
Art. 11.
Denna konvention kan icke uppsägas, vare sig af de stater, som
undertecknat densamma, eller af sådana stater, kolonier, besittningar
eller protektorat, hvilka biträdt densamma efteråt, före utgången af eu
tidrymd af tolf år från tiden för afslutandet af protokollet öfver ratifika-
tionshandlingarnas deposition.
Därefter kan konventionen uppsägas från år till år.
Uppsägningen har icke verkan förrän ett år, efter det den skrift¬
ligen tillställts schweiziska förbundsrådet af vederbörande regering eller,
i fråga om en koloni, besittning eller protektorat, af moderlandets regering;
förbundsrådet skall omedelbart gifva regeringen i hvarje af de öfriga
kontraherande staterna del af uppsägningen.
Uppsägningen har endast verkan i afseende å den staf, koloni,
besittning eller protektorat, i hvars namn den gjorts.
Till bekräftelse häraf hafva de befullmäktigade ombuden under¬
tecknat förevarande konvention.
Som skedde i Bern den tjugusjätte september nittonhundrasex i
ett enda exemplar, som skall förvaras i schweiziska edsförbundets arkiv,
och hvaraf en till riktigheten bestyrkt afskrift skall på diplomatisk väg
tillställas en hvar af de kontraherande staterna.
28
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 156.
För Tyskland:
(L. S.) v. Biilow.
(L. S.) Caspar.
(L. S.) Frick.
(L. S.) Eckardt.
För Österrike och för Ungern:
(L. S.) Baron Heidler-Egeregg.
Österrike-Ungerns minister i Bern.
För Österrike:
(L. S.) Muller.
För Ungern:
(L. S.) Nicolas Gerster.
För Belgien:
(L. S.) M. Michotte de Welle.
(L. S.) J. Dubois.
För Danmark:
(L. S.) H. Vedel.
Under reservation och hänvisning till den förklaring, som afgifvits
vid konferensens plenarsammanträde den 26 september 1906 i afseende
å artikel 8.
För Spanien:
(L. S.) Bernardo Almeida y Herreros.
För Frankrike:
(L. S.) Révoil.
Arthur Fontaine.
För Storbritannien :
(L. S.) Herbert Samuel.
(L. S.) Malcolm Delevingne.
För Italien:
(L. S.) K. Magliano.
(L. S.) G. Montemartini.
29
Kungl. Majts Nåd. Proposition No 156.
För Luxemburg:
H. Neuman.
För Nederländerna:
(L. S.) Rechteren.
L. H. W. Regout.
För Portugal:
(L. S.) Alberto d’01iveira.
För Sverige:
(L. S.) Alfr. Lagerheim.
För Schweiz:
(L. S.) Emile Frey.
F. Kaufmann.
A. Lachenal.
Schobinger.
FI. Scherrer.
John Syz.
5
Bill. till Biksd. Prof 1908. 1 Sami.
1 Afd. 120 Höft.