Nionde hufvudtiteln.
221
För närvarande gäller, i fråga om det ekonomiska kartverket, att
uppmätning och kartläggning ske på statsverkets bekostnad, att ut¬
gifning af ekonomiska häradskartor däremot icke bekostas af staten,
vederbörande landsting, hushållningssällskap eller kommuner öppet läm-
nadt att på egen bekostnad föranstalta om utgifning af dylika kartor,
samt att statistiska beskrifningar till kartorna utgifvas på statsverkets
bekostnad.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 29 oktober 1904 dagtecknad
skrift hemställde Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
af i skriften närmare anförda skäl, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga nådig proposition om förhöjning af det till rikets allmänna
kartverk utgående anslaget, i syfte att rikets alla län måtte blifva i
snar framtid i ekonomiskt hänseende uppmätta.
Genom nådig remiss anbefallde Kungl. Maj:t landtbruksstyrelsen
att, med anledning af hvad Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott sålunda anfört, lämna samtliga hushållnings¬
sällskap i riket tillfälle att yttra sig dels i fråga om behofvet af
ekonomisk kartläggning af sällskapets område eller revidering af där-
öfver redan verkställd dylik kartläggning eller utgifven ekonomisk
karta, dels ock huruvida sällskapet vore villigt att bekosta utgifvandet
af den nya eller reviderade ekonomiska karta öfver sällskapets område,
som kunde anses af behofvet påkallad, samt därefter till Kungl. Maj:t
inkomma med de afgifna yttrandena samt eget underdånigt utlåtande.
Därefter inkommo till Kungl. Maj:t framställningar i ämnet dels
från Kalmar läns norra och Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott af lika lydelse som den från Malmöhus läns hus¬
hållningssällskaps förvaltningsutskott ingifna samt dels från Jönköpings
läns hushållningssällskap af innehåll, att sällskapet, som satts i till¬
fälle att taga del af Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskotts framställning, för sin del hemställde om bifall till hvad sist¬
nämnda sällskaps förvaltningsutskott föreslagit.
Dessa tre framställningar öfverlämnades till landtbruksstyrelsen
för att tagas i ‘öfvervägande vid afgifvandet af det förut infordrade
utlåtandet.
Landtbruksstyrelsen afgaf därefter den 12 maj 1906 dylikt ut¬
låtande och öfverlämnade därvid yttranden i ämnet från samtliga
hushållningssällskap i riket eller deras förvaltningsutskott, med undantag
af Göteborgs och Bohus läns samt Norrbottens läns hushållningssällskap.
Af dessa yttranden inhämtas hufvudsakligen:
[14.]
Angående
det ekono¬
miska kart¬
verket.
222
Nionde hufvudtiteln.
att Stockholms läns, Södermanlands läns, Ålfsborgs läns norra och
södra, Värmlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskap hän¬
visat till det förhållandet, att ekonomiska kartor öfver sällskapens om¬
råden antingen nyligen utgifvits eller ock vore under arbete;
att endast Malmöhus läns hushållningssällskap utan villkor förklarat
sig villigt att bekosta utgifvandet af ekonomiska kartor öfver länet; samt
att samtliga öfriga hushållningssällskap, hvilka yttrat sig i ärendet,
visserligen kraftigt framhållit vikten af, att nya eller reviderade ekono¬
miska kartor måtte utgifvas öfver deras områden, men förklarat sig
antingen ej alls kunna bestrida kostnaderna för kartornas utgifning eller
åtminstone icke kunna för närvarande utfästa sig därtill.
För egen del hemställde landtbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta vidtaga åtgärder för att dels ekonomiska kartor inom
de trakter af landet, där sådant icke skett, måtte varda på statens
bekostnad, så fort ske kunde, utarbetade, dels inom de delar af
landet, där dylika kartor väl utarbetats men behöfde revideras,
dylik revidering likaledes på statens bekostnad måtte ske, dels ock
statsmedel måtte beredas för bekostande af utgifningen såväl af de
ursprungliga som af de reviderade kartorna, där medel icke inom sär¬
skilda orter redan blifvit för ändamålet anvisade.
Sedan ärendet därefter remitterats till kommissionen för de all¬
männa kartarbetena, afgaf denna kommission underdånigt utlåtande
den 13 oktober 1908 och hemställde därvid af närmare angifna skäl,
att, för den händelse Kungl. Maj:t funne lämpligt föranstalta om ett
påskyndande af de ekonomiska kartarbetena, statsmedel måtte beredas
för bekostande af utgifningen såväl af de nymätta som af de reviderade
kartorna. Angående frågan huruvida den utgifning, statsverket sålunda
skulle bekosta, borde ske i skalan 1 : 20,000 eller i den hittills brukade
skalan 1 : 50,000, voro meningarna bland kommissionens medlemmar
delade.
Då emellertid den utredning, som sålunda vunnits, icke inne¬
fattade tillräckliga upplysningar för frågans bedömande, anbefallde
Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 7 mars - 1907 kartverkskom-
missionen att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullstän¬
digt förslag jämte kostnadsberäkning rörande dels fullbordande inom
en tid af omkring 25 år af ekonomisk kartläggning i skalan 1 : 20,000
af alla hittills icke sålunda kartlagda delar af Svealand och Götaland,
af Kopparbergs län dock endast sydöstra delen, dels utförande under
samma tidsperiod af oundgängliga revideringsarbeten i fråga om redan
verkställd ekonomisk kartläggning inom Svealand och Götaland, dels
Nionde hnfvudiiteln. 223
ock utgifvande på statens bekostnad — därest icke sådan utgifning
skulle enligt åtagande bekostas af hushållningssällskap, landsting eller
kommuner — af ekonomisk karta, alternativt i skalan 1 : 20,000 eller
1 : 50,000, såväl öfver de delar af förberörda område, hvaröfver ekono¬
miska kartor i någondera af sistnämnda skalor icke redan utgifvits,
som ock öfver de delar af samma område, hvilkas ekonomiska kart¬
läggning ansåges behöfva under nämnda tid revideras. Därjämte borde
kartverkskommissionen meddela yttrande, huruvida samt i hvilken om¬
fattning och på hvilket sätt det ekonomiska kartverkets arbeten syntes
böra fortsättas efter utgången af nämnda tidsperiod.
Med anledning häraf har kommissionen den 12 september 1907
afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande. I detta utlåtande har kom¬
missionen lämnat en vidlyftig utredning angående kartarbetenas be¬
drifvande under de angifna förutsättningarna samt de för sådant ända¬
mål erforderliga ökningarna af personal och anslag m. m. Jag anser
icke nu lämpligt att närmare redogöra för sagda utredning, men vill
nämna, att kartverkskommissionen såsom slutresultat af sina beräk¬
ningar förklarat sig anse, att den verkliga kostnadsökningen, så långt
denna med någon grad af sannolikhet kunde beräknas, skulle komma
att ställa sig under hvart af nedanstående år sålunda:
Aren
|
Vid utgifning uti skalan 1 : 50,000
|
Vid utgifning uti skalan 1 :20,000
|
Kostnads¬
ökning
|
Afdrag för
sålda kartor
|
Återstående
kostnads¬
ökning
|
Kostnads¬
ökning
|
Afdrag för
sålda kartor
|
Återstående
kostnads¬
ökning
|
1909—12.........
|
29,950
|
—
|
29,950
|
29,950
|
|
29,950
|
1913—14.........
|
75,525
|
4,100
|
71,425
|
82,325
|
4,100
|
78,225
|
1915-16........
|
88,495
|
4,100
|
84,395
|
100,295
|
4,100
|
96,195
|
1917 .........
|
104,375
|
13,600
|
90,775
|
112,175
|
13,600
|
98,575
|
1918—34.........
|
116,955
|
13,600
|
103,355
|
129,955
|
13,600
|
116,355
|
Beträffande den lör hvart af åren 1909—1912 beräknade kostnads¬
ökningen, 29,950 kronor, torde jag böra nämna, att däri ingå dels
4.000 kronor förhöjning i arfvodet åt arbetschefen å den ekonomiska
aldelningen samt dels 25,950 kronor för anställande af 4 nya geodeter.
Till förenämnda ordinarie kostnad har kommissionen ansett böra
läggas kostnad å extra stat för inköp af instrument och inventarier.
Enligt verkställda beräkningar erfordrades härtill anslag å tillhopa
55,040 kronor, hvaraf för år 1909 föresloges 30,950 kronor. Detta
anslag skulle betingas af förenämnda höjning i antalet geodeter.
[14.]
224
Nionde hufvtidtiteln.
Därjämte har kommissionen yttrat sig angående fortsättandet af
det ekonomiska kartverkets arbeten efter år 1934 och därvid på grund
af framlagd utredning förklarat sig anse, att det ekonomiska kartverkets
personal äfven efter nämnda år komme att hafva full användning.
Det ärende, angående hvilket jag nu i största korthet lämnat
några antydningar, är af den betydelse och vidtutseende omfattning,
att^ jag icke finner mig vara beredd att redan nu föreslå Eders Kungl.
Maj:t att i hela dess vidd upptaga detsamma till slutlig pröfning. I kart-
verkskommissionens sistberörda utlåtande förekommer emellertid äfven,
såsom jag nyss antydt, fråga om förhöjning i arfvodet åt arbetschefen
för den ekonomiska afdelningen. Da denna fråga icke torde kunna nu
lämnas åsido, anhåller jag att i detta sammanhang få något närmare
redogöra för densamma.
Jag tillåter mig emellertid först erinra, att af generalstabens
officerare förut minst sex, förutom afdelningschefen, varit placerade å
den topografiska afdelningen, men att, sedan behof uppstått att placera
en generalstabsofficer såsom stabschef hos kommendanten i Boden.
Kungl. Maj:t den 6 september 1907 med anledning häraf vidtog den
ändring i kartverkets instruktion, att minsta antalet generalstabsoffi¬
cerare vid den topografiska afdelningen skulle bestämmas till fem, förut¬
om nämnda afdelningschef. Äfvenså vill jag erinra, att enligt beslut
vid 1894 års riksdag ett arfvode af 1,000 kronor utgår till den officer,
som förordnas att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska
kartarbetenas utförande.
Angående anordnandet af den omedelbara ledningen af de ekono¬
miska kartarbetena har kartverkskommissionen nu anfört följande.
Hittills hade denna ledning utöfvats af en generalstabsofficer,
som därtill utsetts af chefen för rikets allmänna kartverk bland de
på generalstabens topografiska afdelning placerade officerarna. Då
dessas antal nu skulle minskas till fem utom afdelningschefen, och
då passagesystemet vid generalstaben, äfvensom den trupptjänst, som
äfven den generalstabsofficer, hvilken vore placerad såsom arbetschef
vid ekonomiska afdelningen, måste fullgöra, i hög grad försvårade er¬
hållandet af en för sagda chefssyssla lämplig och disponibel officer,
syntes ingen annan utväg finnas för upprätthållandet af denna plats än
att — i händelse den nuvarande arbetschefen lämnade generalstaben
eller placerades på annan afdelning inom densamma till hans eftei-
trädare utsåges en icke i aktiv tjänst varande militär eller en civil per¬
son tillhörande rikets allmänna kartverk. Detta hade ock möjliggjorts
genom den i instruktionen för kartverket redan företagna förändringen.
Det syntes kartverkskommissionen uppenbart att, hvem helst som förord-
Nionde huvudtiteln. 225
nades till arbetschef, han ej själf kunde deltaga i fältarbetena, och lika [ 14.1
tydligt vore, att en arbetschefs arfvode borde sättas så högt, att han
ej riskerade att, såsom sådan, i följd af mistad fältaflöning, se sina
inkomster minskade. Rimligt syntes ock vara, att eu arbetschef er-
hölle högre arfvode än det högsta, hvartill en kartograf enligt nu¬
varande aflöningsstat kunde komma, livilket vore 4,000 kronor, om
han tillika vore förman. Härtill borde enligt kommissionens för¬
menande läggas så stort belopp, att vederbörande hölles skadeslös för
förlusten af den förtjänst, han kunnat hafva vid deltagande i fält¬
arbetena. 1 a grund af verkställda beräkningar ansåge sig kommissionen
böra föreslå detta tillägg till 1,000 kronor, synnerligast om med be¬
ställningen såsom arbetschef förbundes förpliktelsen att tillika vara redo¬
görare vid ekonomiska afdelningen utan att tillsvidare härför erhålla
särskildt aflönadt biträde. Af skäl, som sålunda angifvits, har kartverks-
kommissionen hemställt, att i staten måtte uppföras särskildt arfvode om
5,000 kronor åt en arbetschef, tillika redogörare, i hvilket fall det nu
utgående särskilda arfvodet till arbetschef om 1000 kronor borde in¬
dragas. Anslagsökningen skulle aliså utgöra 4,000 kronor.
Jag’ anser mig tillika böra nämna, att kartverkskommissionen i sitt
sistnämnda utlåtande hemställt, att ett anslag' al 1,000 kronor, mot-
s vai ande det, som a extra stat lör ar 1908 anvisats till höjning af
kvinnliga ritares och biträdens arfvoden, måtte för samma ändamål i
stället upptagas å ordinarie stat för år 1909.
Inalles skulle enligt kartverkskommissionens ifrågavarande förslag
kartverkets ordinarie stat pa grund af nyssnämnda bägge anledningar
ökas med tillhopa 5,000 kronor. De anslagsökningar, som kommis¬
sionen eljest föreslagit och som direkt afsåga att möjliggöra påskyn¬
dande al de ekonomiska kartarbetena, voro åt sedda att utgå å extra stat.
Innan jag härefter ölvergår att närmare redogöra för frågan om Angående
kartverkets anslagsbeliof för år 1909, tillåter jag mig erinra, att jag "Tlfkart
den 12 januari 1907, då fråga förelåg om anslag till kartverket för Verkets stat.
innevarande år, yttrade följande.
»På sätt i statsrådsprotokollet den 13 januari 1905 antydts, har
hittills det förfaringssätt plägat tillämpas vid uppgörandet af "de årliga
staterna för kartverket, att, då vissa poster något år måst ökas, detta
skett genom motsvarande minskning å andra utgiftsposter. Äfven vid
fastställandet af staten för innevarande år har detta ägt rum. Sådana
omflyttningar hafva emellertid måst ske icke endast på grund af växlin¬
gar i arbetenas natur, utan äfven och till icke oväsentlig del, till följd
Bill. till Iliksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afä. 29
226 Nionde hufvndtiteln.
[14.] af växlingar i personalens tjänstålder. Enligt de af Kung! Maj:t och
Riksdagen godkända bestämmelser äro geodeter och kartografer berät¬
tigade till ålderstillägg efter visst antal tjänsteår och äfven rörande civila
ritare samt gravörer har iakttagits, att deras arfvoden höjts efter längre
tids tjänst. Då dessa ålderstillägg utgå från kartverkets ordinarie anslag,
har följden blifvit, att alltefter som större antal af nämnda tjänstemän
blifvit berättigade till ålderstillägg, större del af anslaget måst åtgå till
arfvoden åt dem, hvilket icke kunnat ske utan minskning å andra
anslagsposter. Det synes dock vara särdeles olämpligt, att de lör själfva
arbetenas bedrifvande afsedda medlen skola röna inverkan af sådana
tillfälliga och ständigt växlande förhållanden. Jag anser därför, att det
skulle vara särdeles fördelaktigt, om erforderliga arfvoden finge utgå
från ett fast aflöningsanslag, ålderstilläggen från förslagsanslag och de
för kartverksarbetena eljest afsedda medel från ett anslag al samma
natur som det nuvarande, nämligen reservationsanslag. För närvarande
hafva dock de utredningar, som äro nödvändiga för en dylik förändring,
icke medhunriits.»
Jag tillåter mig vidare erinra, att Kungl. Maj:t den 5 juli 190;
anbefallde chefen för rikets allmänna kartverk att i samband med af¬
gifvande af framställning rörande kartverkets nnslagsbehof lör år 1909
tillika inkomma med förslag till förändrad uppställning af kartverkets
stat i öfverensstämmelse med de uti mitt ofvanberörda yttrande angifva
hufvudgrunder.
Kartverksche- Uti underdånig skrifvelse den 12 september 1907 har nu kart-
fens skrifvelse verpsc]iefen afgifvit förslag angående kartverkets anslagsbeliof för år
temier ilo)'. 1909 och därvid tillika yttrat sig angående de ifrågasatta ändringarna
i uppställningen af kartverkets stat. Han har i förstnämnda afseende
anfört hufvudsakligen följande.
Då kartverkschefen biträdt kartverkskommissionens ofvanberörda
förslag till åtgärder för påskyndande af de ekonomiska kartarbetena,
hade han såsom en följd häraf i statförslaget för år 1909 upptagit de
ökningar i såväl det ordinarie anslaget som det på extra stat hittills
beviljade anslaget, hvilka föreslagits af kartverkskommissionen. Utöf¬
ver dessa ökningar föresloge lian nu endast det tillägg med 800 kronor
till det extra anslagets belopp, som erfordrades för en topografaspirants
uppflyttande till topograf.
Angående den föreslagna ökningen af arbetskrafterna vid den
geodetiska afdelningen ville kartverkschefen framhålla, att den geo-
detiska mätningen tjänade två ändamål, i det att den vore grundläggande
både för den ekonomiska och den topografiska kartan. Äfven om nå-
Nionde hufvudtlteln.
227
gon förändring icke komme att inträda i afseende å det ekonomiska
kartverkets bearbetande, läte det sig i hvarje fall icke göra att, då det
gällde de topografiska kartorna, längre nöja sig med den hittills på
grund af brist på arbetskrafter inom geodetiska afdelningen följda
metoden vid uppmätningen. Nämnda topografiska kartor skulle ju näm¬
ligen möjliggöra framställandet i ett sammanhang af en bild af landet.
Kartverkschefen ville därför betona, att tiden nu syntes vara inne att
ined större kraft fortsätta den omtriangulering af södra Sverige, som
vore nödvändig och måste vara utförd, när de topografiska revisions-
ocli ommätningsarbetena därstädes skulle börja. Äfven om förslaget
till de ekonomiska kartarbetenas påskyndande ej framkommit, skulle
han alltså hafva ansett omtanken om det topografiska revisions- och
ommätningsarbetet kräfva, att redan nu åtgärder vidtoges för de geo¬
detiska arbetskrafternas ökande, på sätt kartverkskommissionen före¬
slagit, för hvithet ändamål erfordrades för 1909 års arbeten, i öfverens-
stämmelse med förenämnda af kommissionen uppgjorda beräkningar,
anslag å extra stat till belopp af dels 25,950 kronor till ökning i
antalet geodeter och dels 30,950 kronor till inköp af instrument in. in.
eller tillhopa 56,900 kronor.
Beträffande anställandet af eu med 5,000 kronor aflönad arbets¬
chef vid ekonomiska afdelningen ville kartverkschefen betona, att en
dylik anordning betingades ej allenast af hänsyn till kartarbetenas på¬
skyndande utan äfven af svårigheten för generalstaben att på ett för
de ekonomiska kartarbetena tillfredsställande sätt afdela officerare till
sin topografiska afdelning.
Uti inkomstberäkningen har icke ifrågasatts någon förändring.
Under det att det ordinarie anslaget nu utgår med 216,800 kro¬
nor, skulle det alltså enligt kartverkschefens förslag för år 1909 ökas
med 5,000 kronor, däraf 4,000 kronor för arbetschefen vid ekonomiska
afdelningen och 1,000 kronor genom öfverflyttning från extra stat af
beviljad arfvodestillökning för kvinnliga ritare och biträden, samt alltså
uppgå till 221,800 kronor. De extra anslagen, som för innevarande
år uppgå sammanlagdt till 19,400 kronor, skulle enligt samma förslag
dels minskas med nyssberörda 1,000 kronor dels ock ökas med före¬
nämnda 56,900 kronor äfvensom med 800 kronor till eu topograf och
alltså utgå med inalles 76,100 kronor.
Kartverkschefen har därefter afgifvit förslag till förändrad upp¬
ställning af staten. För jämförelses skull tillåter jag mig att först
framlägga följande öfversikt öfver användningen af det ordinarie an¬
slaget till kartverket enligt den af Kungl. Maj:t den 6 december 1907
fastställda stat för kartverket för år 1908.
[14.]
228
Nionde hufvndtitelo.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
A. lör de geodetiska arbetena.
|
|
|
|
a) Årfvoden:
|
|
|
|
|
till 4 geodeter å 2,000 ..............................
|
8,000
|
|
|
|
,, ålderstillägg åt geodeter.....................
|
4.500
|
|
|
,, förman......................................................
|
500
|
|
|
i „ extra arbetskrafter ..............................
|
1,000
|
14,000
|
|
b) Fältarbeten......................................................
|
|
17,500
|
31,500
|
B. För arbetena vid generalstabens topo-
|
!
|
|
!
|
grafiska afdelning.
|
|
|
|
a) Arfvoden:
|
|
|
|
till 8 civila ritare å 1,200 ........................
|
9,600
|
|
|
„ 3 ,, gravörer å 1,200 ..................
|
3,600
|
|
|
,, ålderstillägg åt ritare och gravör...
|
5,700
|
|
|
,, chefens adjutant....................................
|
1,000
|
|
|
,, elever ......................................................
|
800
|
20,700
|
|
b) Fältarbeten ....................................................
|
|
32,500
|
|
c) Utgifnings- och byråarbeten .....................
|
|
36,700
|
|
d) Ofningsafdelning ens ritkurs .....................
|
|
2,400
|
92,300
|
C. För de ekonomiska oeli stoinkartearbetena.
|
|
|
|
a,) Arf voden:
|
|
|
|
till arbetschefen ..........................................
|
1,000
|
|
|
,, 2 förmän å 500 ....................................
|
1,000
|
|
|
„ 18 kartografer å 2,000........................
|
36,000
|
|
|
,, ålderstillägg åt kartografer...............
|
11,000
|
|
|
„ 2 kartografaspiranter...........................
|
2,400
|
|
|
„ kvinnliga ritare och ritbiträden ......
|
9,200
|
|
|
,, 1 vaktmästare .......................................
|
1.100
|
61,700
|
|
b) Fältarbeten ...................................................
|
|
36,300
|
|
c) Redaktions- och byråarbeten .....................
|
i
i
|
6,000
|
104,000
|
Summa kronor
|
|
|
227,800
|
Afgår inkomster:
|
|
|
|
för sålda kartor.............................................
|
|
8,000
|
|
„ utbildning af generalstabens aspiran-
|
|
|
|
ter..................................................................
|
|
3,000
|
11,000
|
ordinarie anslag
|
|
1
|
216,800
|
Nionde hnivudtltela. 229
På grundvalen af denna stat för år 1908 har kartverkschefen
uppgjort förslag. till ändrad uppställning af kartverkets stat. Därvid
har han emellertid ansett 1908 års stat böra i vissa hänseenden modi¬
fieras för att blifva i öfverensstämmelse med den beräknade personal¬
styrkan och personalens tjänstålder år 1909, hvarjämte de föreslagna
anslagsökningarna för arbetschefen å den ekonomiska afdelningen samt
de kvinnliga ritarna och ritbiträdena iakttagits. Kartverkschefens ifråga¬
varande förslag är af följande lydelse.
|
Kronor
|
Kronor
|
j Kronor j
|
A. Fast afiöningsanslag.
|
|
|
j
|
1 1. För de geodetiska arbetena.
|
|
|
|
Arfvoden till 4 geometer ä 2,000 kr.........................
|
|
8,000
|
.
|
]
j 2. För de topografiska arbetena.
|
|
|
|
Arfvoden till 12 civila ritare och gravörer ä 1,200 kr.
|
14,400
|
|
|
Arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedition
|
1,000
|
15,400
|
j
|
! o. För de ekonomiska och stomkartcarbctena.
|
|
|
|
\ Arfvode till arbetschefen ..................................
|
5,000
|
|
|
| Arfvoden till 18 kartografer ä 2,000 kr..............
|
36,000
|
|
|
» »2 kartografaspiranter ä 1,200 kr.........
|
2,400
|
|
|
» »8 kvinnliga ritare och ritbiträden........
|
8,000
|
|
|
i Arfvode » 1 vaktmästare ........................................
|
1,100
|
52,500
|
75,900
|
B. ÅlderstillUgg, förslagsanslag.
|
|
|
|
1. För de geodetiska arbetena.
|
|
1
|
|
! till 3 geodeter ................................................................
|
|
4,500
|
|
2. För de topografiska arbetena.
|
|
'
|
|
till 4 ritare och gravörer ............................................
|
|
5,900:
|
|
3. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
|
|
:
|
|
till 12 kartografer .......................................
|
11,000
|
|
|
» kvinnliga ritare och ritbiträden ............................[
|
2,200
|
13,200
|
23,600
|
Transport
|
j 99,500
|
230
Nionde htdvudtiteln.
|
1
Kronor
|
Kronor |
|
Kronor
|
Transport
|
|
|
99,500*
|
C. För kartverksarbetena eljest afse sida medel,
|
|
|
|
reservationsanslag.
|
|
|
|
1. För de geodetiska arbetena.
|
|
|
|
arfvode till extra arbetskraft........................................
|
1,000
|
|
|
förmansarfvode till 1 geodet........................................
|
500
|
|
|
till fältarbetena................................................................
|
17,500
------
|
19,000
|
i
|
2. För de topografiska arbetena.
|
|
|
|
i
!
|
till rit- och gravörelev eller elever ............................
|
400
|
|
|
» fältarbeten ................................................................
|
32,500
|
|
|
» utgifnings- och byråarbeten in. m.........................
|
35,700
|
|
|
» till öfningsafdelningens ritkurs ............................
|
2,400
|
71,000
|
|
1
3. För de ekonomiska och stomkartearbetena.
|
|
|
|
till förmansarfvoden åt 2 kartografer a 500 kr.....
|
1,000
|
|
|
» fältarbeten ................................................................
|
37,000
|
|
|
utgifnings- och byråarbeten....................................
|
5,300
|
43,300
|
|
Summa
|
|
133,300
|
1
|
; Af går: ersättning för utbildande af generalstabens aspi-
|
|
|
|
inuiter ................................................................
|
3,000
|
|
|
för försålda kartor................................................
|
8,000
|
11,000
|
j 122,300
|
t Erforderligt ordinarie anslag 1909 ...............................
|
|
;
|
1 221,800'
|
Hvad de särskilda posterna i detta förslag angår, är att märka,
att vid de topografiska arbetena upptagits 12 ritare och gravörer i
öfverensstämmelse med den af kartverkskommissionen redan år 1905
angifna utvecklingsplanen, under det att år 1908 endast 11 dylika
tjänstemän kunnat beräknas vara anställda. Häraf har föranledts en
ökning af posten arfvoden, hvilken jämte eu mindre höjning af posten
ålderstillägg måst motvägas af minskning i posterna till elever samt
till utgifnings- och byråarbeten. De ekonomiska arbetenas anslagsposter
utvisa, förutom ofvan omförmälda bägge ökningar för arbetschefen och
de kvinnliga ritarna, inga andra förändringar än en mindre förskjutning
Nionde imf vudti teln.
231
mellan å ena sidan fältarbetskostnaderna ocli å den andra kostnaderna
för utgifnings- ock byråarbeten.
Kartverksckefen har i fråga om denna förslagsuppställning anfört,
bland annat, att under rubriken »för kartverket eljest afsedda medel»
förts äfven såväl sådana arfvoden, hvilka utginge till extra arbetskrafter
och elever, af det skäl att beloppens storlek vore beroende på öfver¬
enskommelse vid hvarje tillfälle mellan kartverkschefen och arfvodes-
tagaren, som ock förmansarfvodena, på den grund att dessas tilldelande
och äfven deras antal, inom viss maximigräns, vore beroende på kart-
verkschefens bedömande.
Kartverkschefen har slutligen framställt vissa erinringar mot det
enligt nådig befallning sålunda framlagda förslaget till statens upp¬
ställning samt därvid anfört följande. Afskiljande! ur hela anslags¬
summan af det fasta aflöningsanslaget syntes honom innebära, att kart¬
verkschefen, oberoende af arbetenas omfattning, skulle blifva hänvisad
till att städse hafva vid kartverket anställdt samma antal civila personer
eller åtminstone till att mera än ett år i förväg exakt beräkna deras
antal, så att medel till aflöningen kunde till sin rätta siffra beviljas
af riksdagen. Skedde ej detta, skulle kartverkschefen icke vid ett
års slut kunna föreslå Kungl. Maj:t att redan under det närmast
följande året — om anslaget i dess helhet så medgåfve — öka perso¬
nalen, på sätt arbetena kräfde. Om en person oberäknad! afginge,
skulle, ifall ej efterträdare omedelbart kunde anskaffas, motsvarande
aflöningsbelopp under viss tid afhändas kartarbetena, under det att i
motsatt fall sålunda besparade medel kunde komma desamma till
godo exempelvis genom något förlängda fältarbeten. Kartverkschefen
ville af denna anledning ifrågasätta, huruvida icke fördelningen af
anslaget till kartverket kunde inskränkas till en tudelning genom
frånskiljandet af ålderstilläggen till ett särskildt förslagsanslag och
återstodens bibehållande såsom reservationsanslag under benämning:
»kartvei’kets personal och arbeten».
Kartverkschefens nu ifrågavarande förslag hafva blifvit tillstyrkta
af kommissionen för de allmänna kartarbetena uti underdånigt utlåtande
den 12 september 1907.
Jag anhåller vidare att få redogöra för en annan, rikets allmänna
kartverk berörande framställning, hvilken synes böra i detta samman¬
hang omförmälas, ehuruväl dess afgörande icke påkallar riksdagens
beslut. Framställningen, som är gjord af chefen för kartverket i
[14.]
Ändrad skala
vid topografisk
uppmätning
af vissa kart¬
blad söder
om 633 30 .
232
Nionde hufrttdtlteln.
[14.] underdånig skrifvelse den 31 augusti 1907, afser, att ändrad skala
måtte föreskrifvas vid topografisk uppmätning af vissa kartblad söder
om 63° 30'.
För närvarande gälla angående den topografiska uppmätnings-
skalan för de mellersta och norra delarna af riket nådiga blefven den
25 maj 1894 och den 16 juni 1905. Förstnämnda nådiga bref stadgar
i detta afseende, att skalan 1 : 50,000 skall använda* för topogra¬
fisk kartläggning af några ännu återstående områden söder om 29:de
bladvåden och af hela det norrländska kustlandet intill Västerbottens
läns södra gräns äfvensom af vissa delar af det inre Jämtland, samt
att skalan 1 : 100,000 skall användas för topografisk uppmätning af
hela den del af landet, som ej redan uppmätts eller, på sätt nyss an-
gifvits, blifvit bestämd att i större skala topografiskt uppmätas. Nådiga
brefvet den 16 juni 1905 utsträckte användningen af 1 : 50,000-skalan
att gälla äfven bladen Björna, Holmön, Degerfors och Löfånger, hvilka
eljest skolat uppmätas i skalan 1 : 100,000.
Uti kartverkschefens nu ifrågavarande framställning har han med¬
delat, att den topografiska kartläggningen numera fortskridit så långt,
att vid slutet af år 1907 komme att såsom topografiskt ouppmätta
återstå ungefär 670 kvadratmil, sålunda fördelade:
A) af generalstabens karta öfver Sverige i skalan 1:100,000: bladen
Fryksände, Ekshärad, återstående del af Grangärde, Letafors, Malung,
Leksand, Finnskoga, Älfdal, Mora, Bingsjö, Fulufjäll, Åsen, Storejen
och återstående del af Alfta; samt
B) af kartan öfver norra° Sverige: bladen Fredrika, Ström, Junsele,
Björna, återstående del af Åsarna, Tännäs, Hede samt återstående
delar af Ramsjö, Idre, Lillherrdal och Los.
Enligt nu gällande bestämmelser skulle bladen Fryksände, Eks-
liärad och Grangärde, såsom tillhörande den del af kartverket, som
folie söder om 29:de bladvåden, samt bladet Björna uppmätas i skalan
1 : 50,000, hvaremot öfriga blad skulle mätas i skalan 1 : 100,000.
Kartverkschefen har nu hemställt, att jämväl samtliga sistnämnda
blad måtte uppmätas i skalan 1 : 50,000, dock med undantag af bladen
Fredrika, Ström och Junsele. Dessa tre blad — äfvensom Björna, i
hvars bestämda uppmätningsskala ingen ändring ifrågasatts — afse
landet norr om 63° 30', under det samtliga öfriga blad afse den söder
om sagda breddgrad belägna del af landet. Såsom skäl för den före¬
slagna förändringen har kartverkschefen anfört hufvudsakligen följande.
Mätning i så liten skala som 1 : 100,000 vore i och för sig en
åtgärd, som man i andra europeiska land endast undantagsvis tillgripit,
Nionde htifvudtiteln.
233
enär så många värdefulla ekonomiska eller topografiska föremål därvid [14.]
måste uteslutas, att en verklig specialkarta knappast därigenom kunde
åstadkommas. Ännu betänkligare blefve saken, då det gällde att ut¬
gifva kartorna i själfva uppmätningsskalan, hvilket här skulle blifva
fallet i fråga om en areal af icke mindre än 246 kvadratmil, hufvud¬
sakligen i Dalarna men delvis äfven i Värmland, Hälsingland och Härje¬
dalen. Kartverkskommissionen hade i utlåtande den 8 december 1903
angående norrländska kartverkets fortsatta bearbetande bestämdt
frånrådt, att uppmätning och utgifning skedde i samma skala, och
denna åsikt hade Ivungl. Maj:t genom nådigt beslut i frågan den 16
juni 1905 visat sig gilla. Vidare vore att märka, att störa delar af
det ännu ouppmätta området komme att röna inverkan af inlands¬
banans anläggning och därigenom vinna ökad betydelse och lifaktighet,
På grund af unionsupplösningen med Norge framträdde äfven i ökad
grad behofvet af fullständiga kartor öfver själfva gränstrakterna, helst
som för motsvarande områden i Norge uppmätningsskalan vore 1: 50,000.
Sedan de kartblad, som af dessa anledningar borde uppmätas i den
större skalan, frånräknats, återstode bland dem, som afsåge landet
söder om 63’ 30', endast fem, af hvilka två innefattade den ganska
rikt bebyggda trakten kring Siljan och de öfriga tre, ehuru afseende
mera glest befolkade trakter, icke ensamma borde uppmätas i mindre
skala, då de vore omgifna af kartblad, som uppmätts i den större
skalan. Det vore äfven att märka att, på grund af gällande bestäm¬
melser angående stomkartors upprättande på sådant sätt att de kunde
tjäna till grundval såväl för ekonomisk som topografisk uppmätning,
dessa stomkartor upprättades i skalan 1 : 50,000, och att alltså, om
den topografiska mätningen skulle ske i mindre skala, stomkartorna
måste nedtransporteras till denna skala, hvilket arbete däremot eljest
kunde inbesparas.
Genom förändring af uppmätningsskalan skulle emellertid tiden
för de topografiska kartarbetenas afslutande i dessa trakter framskjutas.
Under förutsättning att hela det nuvarande fältmätningsanslaget årligen
användes endast till nymätning, kunde beräknas, att, om uppmätningen
skedde i de skalor, som nu vore bestämda för det ännu ouppmätta området,
denna mätning skulle vara afslutad på hösten år 1914. Därest kartverks¬
chefens nu ifrågavarande förslag bifölles, skulle däremot uppmätningen
under samma förutsättning kunna beräknas afslutad först år 1920. En
dylik försening skulle dock i hvarje fäll af andra orsaker knappast kunnat
undvikas. Då nämligen de geodetiska arbetena måste påskyndas i södra
Sverige, förorsakades däraf nödvändigtvis en försening af samma arbeten
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 30
234
Nionde hufvudtiteln.
[14.] i norr, så att knappast någon möjlighet förefunnes att erhålla alla de
för stomkartesammansättningen i södra Norrland erforderliga koordi-
naterna förrän år 1916. Men vid sådant förhållande blefve det ej heller
i något fall möjligt afsluta de på dem grundade mätningarna förrän
omkring år 1919 eller 1920.
Kartverkschefens nu ifrågavarande framställning har tillstyrkts af
kartverkskommissionen i underdånigt utlåtande den 12 september 1907.
För egen del finner jag framställningen vara förtjänt af nådigt
bifall. Jag vill emellertid framhålla, att, då kartverkschefens beräk¬
ningar öfver tidsåtgången grunda sig på den förutsättning, att samtliga
fältmätare skola användas till ifrågavarande nymätning, det är mycket
möjligt, att denna förutsättning icke kommer att i verkligheten inträffa,
enär revisionsarbeten in. m. torde åtminstone vissa år kräfva en del af
nämnda arbetskrafter. De angifna tidpunkterna böra därför kunna
betraktas endast såsom relativa.
Jag har ansett mig redan nu böra redogöra för detta ärende, på
det att detsamma må komma till Riksdagens kännedom. Jag anhåller
att framdeles få ånyo anmäla ifrågavarande framställning för fattande
af nådigt beslut i anledning af densamma.
DePchefmntS‘ Hvad angår framställningen om höjning i det ordinarie anslaget
till kartverket för beredande af arfvode å 5,000 kronor åt arbetschefen
vid ekonomiska afdelningen, finner jag mig på de af kartverkskommis¬
sionen anförda skäl höra biträda densamma.
Då i kartverkets stat redan ingår ett belopp af 1,000 kronor till
arfvode åt nämnda arbetschef, utgör beloppet af den förhöjning i ordi¬
narie anslaget till kartverket, som skulle betingas af bifall till berörda
förslag, allenast 4,000 kronor.
Förslaget att til] ordinarie stat öfverföra det af Riksdagen för
innevarande år beviljade anslaget å 1,000 kronor till höjning af arf-
vodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden anser jag mig däremot icke för närvarande böra upp¬
taga. Som jag förut i fråga om andra anslag under denna hufvud-
tit.el haft tillfälle framhålla, pågår för närvarande utredning af frågan
om beredande af fastare anställning åt dylika biträden i allmänhet.
Innan slutligt beslut i detta ärende fattats, torde det ej vara skäl att
ifråga om kartverkets kvinnliga biträden göra någon ändring i hvad
som för närvarande gäller. Ifrågavarande anslag synes mig alltså böra
äfven för år 1909 begäras å extra stat; och jag tillåter mig således
återkomma till frågan därom vid tal om öfriga anslagsbehof å extra stat.
Nionde hufvttdtiteln.
235
Förhöjningen med 800 kronor i det å extra stat uppförda anslaget [14. j
till anställande af ökad civil personal vid kartverket m. m. är, på sätt
framgår af mitt uttalande i samma ämne till statsrådsprotokollet den 12
januari 1907, en naturlig följd af föregående beslut och torde alltså
böra af Riksdagen äskas.
Däremot anser jag mig böra tillsvidare lämna åsido kartverks¬
chefens framställning om förhöjning af samma anslag med dels 25,950
kronor för tillökning i antalet geodeter och dels 30,950 kronor för in¬
köp af instrument m. m. Kartverkschefen har visserligen, på sätt
jag förut framhållit, till stöd för nämnda framställning anfört, att be-
hofvet af tillökning i antalet geodeter och det därmed sammanhängande
af inköp utaf instrument och inventarier komme att föreligga, äfven om
frågan om påskyndande af de ekonomiska kartarbetena ej kunde hinna
samtidigt lösas, samt som skäl därför anfört, att nämnda tillökning i
arbetskrafterna betingades jämväl däraf, att eu omtriangulerino- af
södra Sverige borde med det snaraste företagas i och för påbörjande af
de topografiska revisions- och ommätningsarbetena därstädes. Utan
att vilja bestrida riktigheten af detta skäl anser jag emellertid nu före-
hggande fråga stå i så nära samband med frågan om de ekonomiska
kartarbetena, att, då i hvarje fall beslut i sistnämnda fråga med det
snaraste måste fattas, den förra utan olägenhet bör kunna till dess anstå,
Då anslaget för anställande af ökad civil personal vid Vkart¬
verket m. in. för närvarande är uppfördt å extra stat samt någon för¬
ändring i detta förhållande icke torde böra ske, tillåter jag mig ånyo
beröra detsamma vid tal om hufvudtitelns extra anslag i allmänhet. *
Slutligen har jag att uttala mig angående det af kartverkschefen
uppgjorda förslag till förändrad uppställning af anslaget till kartverket.
Såsom af det föregående framgår, är detta förslag grundadt på
ett af mig vid framläggande af förslag till reglerandet för innevarande
ar af utgifterna under denna hufvudtitel till statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden den 12 januari 1907 gjordt uttalande, hvilket vann
Kungl. Maj:ts gillande och mot hvilket ej heller Riksdagen fann anled¬
ning till anmärkning.
Enligt förslaget skulle anslaget till kartverket uppdelas i tre an¬
slag, ett fast aflöningsanslag, ett förslagsanslag till ålderstillägg och
ett reservationsanslag för själfva kartarbetena m. m.
Mot denna uppdelning har emellertid kartverkschefen erinrat, att
afskiljandet af det fasta aflöningsanslaget. syntes honom innebära, att
kartverkschefen, oberoende af arbetenas omfattning, stadie blifva hän¬
visad till att städse hafva vid kartverket anstalta!; samma antal civila
personer, eller åtminstone till att mera än ett år i förväg exakt be-
236
Nionde hufvudtiteln.
räkna deras antal, så att medel till aflöningen kunde till sin rätta siffra
beviljas af Riksdagen; att, om ej detta skedde, kartverkschefen icke
skulle kunna vid ett års slut föreslå Kungl. Magt att redan nästa år
öka personalen, om behof däraf förelåge; samt att, om en person obe-
räknadt afginge, utan att efterträdare omedelbart kunde anskaffas, mot¬
svarande aflöningsbelopp skulle under viss tid afhändas kartarbetena,
under det att med nuvarande anordning samma belopp kunde komma
desamma till godo i annan form. Kartverkschefen har af denna an¬
ledning ifrågasatt, huruvida man ej kunde inskränka sig till en tudel¬
ning genom frånskiljande af ålderstilläggen till ett förslagsanslag samt
bibehållande af anslaget i öfrigt såsom reservationsanslag.
För min del måste jag emellertid vidhålla min förut uttalade upp¬
fattning. Frånskiljandet af eu särskild del af anslaget såsom förslags¬
anslag till ålderstillägg och beräknandet af det härför erforderliga be¬
loppet torde nämligen förutsätta, att de aflöningar, till Indika dessa tillägg
skola utgå, äro till antalet kända. De farhågor, kartverkschefen uttalat,
torde ej heller vara af synnerlig betydenhet. Uppförandet af ett fast
afiöningsanslag skulle sålunda uppenbarligen ej hindra Eders Kungl.
Magt att, därest behof af ökade arbetskrafter skulle visa sig uppstå
för något år, för hvilket staten redan reglerats, medgifva, att för till¬
gängliga medel tillfälliga biträden finge anställas i afbidan på frågans
vidare pröfning af Riksdagen; och hvad angår den af kartverkschefen
uttalade farhågan, för att vid vakans ett eller annat mindre belopp
tillfälligtvis skulle kunna komma att undandragas kartverket, torde
denna omständighet icke vara af beskaffenhet att kunna afsevärdt in¬
verka på kartarbetenas fortgång.
Emot den af kartverkschefen företagna beräkning af de olika
anslagens belopp har jag i hufvudsak icke något att erinra. Dock
synes det mig, som om uti det fasta eller, såsom jag i anslutning till
förut använd terminologi skulle vilja benämna det, bestämda anslaget
till aflöningar icke borde inbegripas det för aflöning af kvinnliga ritare
och ritbiträden erforderliga beloppet. Ifrågavarande biträdens anställ¬
ning och aflöning äro nämligen för närvarande beroende på kartverks-
chefens pröfning af deras behöflighet och skicklighet; och det torde
vid förut omnämnda förhållande, att frågan om dylika biträdens ställ¬
ning i allmänhet ännu är beroende på pröfning, lika litet vara skäl att
ifråga om kartverket som eljest gå denna pröfning i förväg.
Det belopp af det föreslagna aflöningsanslaget, som beräknats för
dylika biträden. 8.000 kronor, synes således böra öfverföras till reser¬
vationsanslaget.
Nionde hufvud ti teln.
237
En följd häraf blir, att äfven det ifrågasatta förslagsanslaget bör
minskas med det för ålderstillägg åt kvinnliga ritare och ritbiträden
beräknade beloppet 2.200 kronor, därvid tillika är att iakttaga, att det af
kartverkschefen för dylika ritare och ritbiträden beräknade beloppet,
tillhopa 10,200 kronor, bör minskas med förenämnda 1,000 kronor,
som jag i motsats till kartverkschefen anser fortfarande böra uppföras
å extra stat, eller till 9,200 kronor.
I fråga om öfriga under det bestämda anslaget upptagna poster
bär jag förut nämnt, hurusom aflöningen åt geodeter och kartografer
redan är af Riksdagen pröfvad. Af 1905 års Riksdag medgafs näm¬
ligen, på förslag af Kung!. Maj:t, att för dessa befattningshafvande arf-
vodet finge bestämmas till 2.000 kronor, med tre ålderstillägg, hvart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjänstgöring.
Detsamma är emellertid icke fallet med aflöningen åt de civila
ritarna och gravörerna, hvilkas aflöningar för hvarje år bestämts af
Kungl. Maj:t vid fastställande af inkomst- och utgiftsstat för kart¬
verket. Emellertid har därvid iakttagits den praxis, att grund afton i ngen
bestämts till 1,200 kronor, hvarefter i mån af tjänstetid och ökad
skicklighet arfvodet så småningom höjts med växlande belopp till högst
3,000 kronor. Kartverkschefen har i fråga om dessa biträden vid personlig
öfverläggning inför mig framhållit behofvet af, att arfvodena till dem kunde
allt som oftast höjas, enär man i fråga om berörda biträden, hvilkas arbete
närmast vore den högre yrkesarbetarens, dels borde söka ställa det så,
att aflöningen något så när rättade sig efter den ökade färdighet, de
genom fortsatt öfning kunde beräknas vinna, dels ock måste vara be¬
redd att kunna upptaga konkurrens med åtskilliga enskilda företag,
såsom litografiska anstalter m. fl., och detta icke blott inhemska utan
äfven utländska. Kartverkschefen har därför ifrågasatt, att. då för
förslagsanslagets beräkning i hvarje fall erfordrades, att bestämda
grunder för aflöningen af ifrågavarande biträden fastsloges, dessa måtte,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad hittills tillämpats, så be¬
stämmas, att grundarfvodet komme att utgå med 1,200 kronor samt
att detta arfvode vid fortsatt väl vitsordad tjänstgöring därefter finge
höjas med 300 kronor hvart tredje år intill 3,000 kronor.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett mig
höra ansluta mig till detta kartverkschefens förslag, såsom enligt min
uppfattning i hufvudsak öfverensstämmande med hittills tillämpad praxis
och med hvad som kräfves af de särskilda förhållanden, Indika föreligga
beträffande ifrågavarande biträden.
[14.]
238
Nionde hnfvudtiteln.
I sammanhang härmed kan jag nämna, att uti en den 6 november
1907 dagtecknad underdånig skrift 7 yngre ritare och gravörer, bland
annat anhållit om viss arfvodesförbättring.
Då emellertid denna framställning ännu icke hunnit undergå
erforderlig förberedande behandling, har jag ansett den i nämnda skrift
väckta frågan böra få tillsvidare anstå.
I anslutning till hvad jag härförut anfört, har jag ansett det
bestämda anslaget till afiöningar böra beräknas på följande sätt:
|
Kronor.
|
Kronor.
|
1) För de geodetiska arbetena.
Arfvoden till 4 geodeter ä 2,000 kronor till hvarje
|
|
8,000
|
2) För de topografiska arbetena.
Arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedi¬
tion ................................................................................
|
1,000
|
|
Arfvoden till 12 civila ritare och gravörer å 1.200
kronor till hvarje ........................................................
|
14,400
|
15,400
|
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena.
Arfvode till arbetschefen .............................................
|
5,000
|
|
Arfvoden till 18 kartografer å 2.000 kronor till
hvarje........................................................................
|
36,000
|
|
Arfvoden till 2 kartografaspiranter å 1,200 kronor
till hvardera............................................................
|
2.400
|
|
Arfvode till en vaktmästare ........................................
|
1,100
|
44,500
|
Summa kronor
|
|
67,9001
|
Förslagsanslaget till ålderstillägg skulle enligt det sagda komma
att uppgå till 21,400 kronor samt reservationsanslaget till 142,500
kronor, eller efter afdrag af de af kartverkschefen beräknade beloppen
för utbildande af generalstabens aspiranter och för försålda kartor,
tillhopa 11,000 kronor, till 131,500 kronor.
Sammanlagda anslaget till rikets allmänna kartverk skulle således
från och med år 1909 komma att uppgå till 220,800 kronor eller 4,000
kronor mer än för närvarande.
Nionde billvudtiteln.
239
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså i detta [14.]
sammanhang, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
dels medgifva, att, därest det skulle blifva nödigt att såsom arbets¬
chef vid kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten
anställa person, som ej är i aktiv krigstjänst, arfvodet åt nämnda
arbetschef må höjas intill ett belopp af 5,000 kronor,
dels likaledes medgifva, att arfvodet till civila ritare och gravörer
bestämmes till 1,200 kronor för hvar med sex ålderstillägg, hvart å
300 kronor, att utgå efter respektive 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års väl
vitsordad tjänstgöring; samt
dels i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till rikets allmänna
kartverk under följande uppställning:
bestämdt anslag:
till aflöningar ..................................................................... kronor 67,900: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg ............................................................... ^ 21.400:
reservationsanslag:
till kartarbetena in. m................................................. _ 131.500:
Summa kronor 220.800: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till kartverket, 216,800' kronor,
skulle ökas med 4,000 kronor.
Grästgifvares friheter.
I särskilda under år 1902 till Eders Kungl. Maj:ts befallnings- [15 1
hafvande 1 Gäfleborgs län ingifna skrifter anhöllo ägarna af 1 ls/m Gästgifvare,
mantal Näset n:o 2 i Mo socken och Va mantal Berga n:o 7 i Söderala friheter-
socken, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande måtte vidtaga åt¬
gärder för att sökandena, hvilka för sina hemman utgjorde rotering
medelst erläggande af s. k. kemkallsafgifter till Myskje gästgifveri 1
Mo socken, matte komma i åtnjutande af lindring' i roteringsbesväret
enligt lagarna angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den
5 juni 1885 och den 2 december 1892.
240
Nionde hufvudtiteln.
Sedan Eders Kung’!. Maj:ts befallningshafvande låtit öfver berörda
framställningar höra innehafvaren af Myskje gästgifveri äfvensom upp-
bördsförvaltningen i orten, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i nnderdånig skrifvelse den 24 augusti 1903 underställt ärendet Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning.
Härefter hafva kammarkollegium och statskontoret den 3 augusti
1906 afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter arméförvaltningen å
civila departementet den 8 maj 1907 yttrat sig i ärendet.
Enligt utredningar, som verkställts inom kammarkollegium, för¬
håller sig med ifrågavarande hemkallsafgifter på följande sätt.
Vid roteringens införande i Gäfleborgs län blefvo eu del hemman,
hvilka voro gästgifverihållningen anslagna utan att vara verkliga gäst-
gifverier eller af gästgifvare bebodda, undantagna från rotering. I
stället anvisades från dessa hemman till gästgifverihållningens understöd
vissa naturaprestationer under namn af hemkall. Enligt hvad äldre
jordeböcker gifva vid handen, har ett sådant förhållande ägt rum be¬
träffande här ifrågavarande båda hemman. Vid den nya ordinarie
roteringens genomförande inom Gäfleborgs län blefvo emellertid, enligt
föreskrift i nådigt bref den 5 maj 1841, jämväl de hemman, som förut
utgjort gästgifverihemkall, uppskattade till rotering. Hemmanet Näset
n:o 2 åsattes därvid soldatrote och Berga n:o 7 Vc båtmansrote.
I samma nådiga bref afsågs, att hemkallsprestationerna skulle i och
med den nya roteringens genomförande upphöra att utgå och gäst-
gifvarna af statsverket erhålla kontant ersättning för förlusten af nämnda
afgifter. De genom den nya roteringen tillkomna soldatrotarna och
rotedelarna skulle jämlikt nådigt bref den 8 oktober 1851 äga fullgöra
roteringsskyldigheten medelst erläggande af däremot svarande vakans-
afgift och enahanda medgifvande har jämväl lämnats beträffande de
nya båtsmansrotarna och rotedelarna.
Den sålunda åsyftade omregleringen af hemkallsafgifterna blef
emellertid, såvidt utredas kunnat, icke genomförd. I underdånig
skrifvelse den 29 oktober 1852 anmälde nämligen Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande, att, då icke vare sig någon ytterligare föreskrift i
ämnet meddelats eller någon uträkning rörande bestämmandet af ersätt¬
ningsbeloppet till gästgifverierna för mistning af hemkall blifvit anbe¬
falld, någon föreskrift om hemkallsskyldigheternas upphörande och påför¬
ande i stället af vakansafgifter icke kunnat af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande lämnas, samt hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes hos rikets
Nionde hulvudtiteln,
241
ständer därom göra framställning och då föreslå hemkallsersättningen
till det belopp, statsverket af dessa hemman i vakansafgifter skulle er¬
hålla, hvarigenom största enkelhet och reda kunde med erforderlig
billighet bäst förenas.
Öfver denna framställning blefvo vederbörande hemkallsgifvare
och hemkallstagare hörda, hvarefter krigs- och kammarkollegierna där-
öfver afgåfvo underdåniga utlåtanden.
En del hemkallsgifvare och hemkallstagare bestred därvid det
föreslagna utbytet under framhållande, att under de dittills utgjorda
hemkallsafgifterna innefattades ersättning ej allenast för roterings-
skyldigheten utan äfven för skjuts, inkvartering och kronobrefbäring
med liera onera samt att hemkallstagarna vore berättigade att an¬
tingen uppbära hemkallspersedlarna efter förut öfverenskomna belopp
eller af staten erhålla särskild ersättning utöfver rotevakansafgiften.
Kollegierna framhöllo, att den årliga tungan för de till rotering
eller till hemkall vid indelningsverkets upprättande anslagna hemman,
ehuru naturaprestationer i förra tider under olika benämningar utgått,
icke borde uppgå till högre belopp för det ena än det andra hemmanet,
men att hvarken uti de vid roteringens införande eller sedermera i
sammanhang därmed tillkomna antingen allmänna eller för orten sär-
skildt gifna författningar något stadgande influtit angående de bidrag,
som mot befrielse från roteringsbesväret skulle af hemkallshemmanens
innehafvare till gästgifvarna utgöras, samt att en och annan af de till
hemkall berättigade gästgifvarna i länet på grund af ingångna kontrakt
med hemkallsgifvare eller i anledning af auktoriteters och domstolars
beslut möjligen kunde göra anspråk på större hemkall sförmåner än
som genom särskild t statsanslag, motsvarande vakansafgifternas belopp,
ansåges ersatta, men att staten icke kunde anses pliktig att, på sätt
en del hemkallsgifvare yrkat, utöfver rotevakansafgiften, till gästgifvarna
utgifva någon förhöjd ersättnining för af hemkallshemmanen efter sär¬
skild öfverenskommelse åtnjuten befrielse från skjuts, inkvartering med
flera onera.
Vid detta ärendes föredragning den 4 juni 1868 fann Kungl.
Maj:t, enär det visat sig, att flera bland såväl hemkallsgifvarna som
hemkallstagarna ansett med sin fördel närmast öfverensstämmande, att
gästgifverihemkallen på dittills öfligt sätt afbördades, godt förklara, att
någon allmän reglering i detta hänseende desto mindre borde äga rum,
som frågan om dylik reglering icke blifvit af någon bland dessa
Bill, till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 31
[15.]
242
Nionde hufvudtiteln.
[15.] hemkallstagare eller hemkallsgifvare väckt, utan finge det bero af veder¬
börande själfva att, i den mån de ansåge sådant önskligt, med särskild
ansökning om förändring i förhållandena inkomma. Någon sådan fram¬
ställning om reglering af dessa förhållanden har likväl icke ägt rum.
Hemkallsafgifterna för ifrågavarande hemman hafva sålunda allt¬
jämt utgått till Myskje gästgifveri. I den för Gäfleborgs län gällande
jordeboken af år 1880 finnes emellertid för båda hemmanen anteck-
nadt: »rotevakansafgiften anslagen gästgifverihållningen». Någon afkort¬
ning af dessa afgifter jämlikt förutnämnda lagar angående lindring i
rustnings- och roteringsbesvären har icke ägt rum.
Den lindring i dessa besvär, som genom nämnda lagar medgafs,
bestämdes genom lagen den 5 juni 1885 för år 1886 och framgent till
30 procent af besvärens uppskattade värde. I lagen den 2 december
1892 föreskrefs, att lindring i besvären skulle äga rum, att årligen
utgå från och med år 1893 med 40 procent, från och med år 1894
med 50 procent, från och med år 1896 med 60 procent, från och med
år 1898 med 70 procent, från och med år 1900 med 80 procent, från
och med år 1902 med 90 procent samt från och med år 1904 med
hela beloppet af besvärens uppskattningsvärde.
Till stöd för sina omförmälda ansökningar om rätt att komma i
åtnjutande af lindring i de från deras hemman utgående hemkalls-
afgifter hafva sökandena anfört hufvudsakligen att, då sökandenas
hemman vore af samma natur som öfriga roterade hemman, för hvilka
lindring i roteringsbesväret ägt rum, det icke kunde anses lagenligt,
att sökandena fortfarande utgjorde hemkallsafgifterna oafkortade till
Myskje gästgifveri, samt att denna hemmanens undantagsställning ut¬
gjorde en hård tunga för sökandena.
Innehafvaren af Myskje gästgifveri bestred, att någon sådan änd¬
ring i bestående ordning för hemkallsafgifternas utgående vidtoges,
som minskade hans rätt till afgifterna för den tid han varit och för-
blefve innehafvare af gästgifveriet.
Fögderiförvaltningen i orten anförde, att befogenheten af ansök¬
ningarna syntes vara såväl lagligen grundad som med billighet öfverens¬
stämmande, hvarför åtgärd syntes böra vidtagas för beredande af er¬
sättning åt sökandena för de lindringsbelopp, som skolat utgå för de
senåste tio åren. räknade från ansökningarnas ingifvande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt berörda yttrande,
hvarmed ansökningarna till Kungl. Maj:t insändts, under förutsättning
att sökandena vore berättigade till lindring i förevarande afgifter,
Nionde hufvudtiteln.
243
hemställt, dels att godtgörelse af statsmedel måtte beredas sökandena
med så stor procent af de under åren från och med år 1893 utbetalade
belopp, som enligt lagen den 2 december 1892 motsvarade lindringen
för dessa år i rustnings- och roteringsbesvären, och dels att föreskrifter
måtte meddelas om sättet för dylika afgifters framtida utgörande och
för beredande af godtgörelse därför åt hemkallstagaren.
Kammarkollegium och statskontoret hafva från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Gäfleborgs län infordrat fullständig utredning för
hvarje gästgifveri angående beloppet och arten af de afgifter af be¬
rörda beskaffenhet, hvilka af hemman inom länet fortfarande utgjordes
till gästgifverihållningens understöd. Härjämte hafva ämbetsverken
anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göte¬
borgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västman¬
lands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr¬
bottens län att, därest dylika prestationer eller afgifter utginge af
hemman inom de respektive länen, till ämbetsverken inkomma med
fullständig utredning för hvarje gästgifveri angående beloppet och be¬
skaffenheten af 'dessa förmåner.
Af den i detta hänseende förebragta utredning har framgått, att
de vid roteringens införande inom eu del län till gästgifverihållningens
understöd af vissa hemman anvisade prestationer eller afgifter i all¬
mänhet upphört att utgå. Sådant understöd utgöres numera allenast
till Myskje gästgifveri af här ifrågavarande båda hemman.
För egen del hafva kammarkollegium och statskontoret i sitt
underdåniga utlåtande anfört följande. Skyldighet att utgöra under¬
stöd eller hemkall hade ålagts nämnda hemman i stället för rotering.
Af denna anledning torde dessa hemkallsafgifter, ehuru desamma an¬
slagits annat allmänt ändamål än försvarsväsendet, närmast vara att
jämföra med de vakansafgifter, som utgått af jord, som icke in natura
fullgjort sin roteringsskyldighet. Vid sådant förhållande syntes det
ämbetsverken, som om hemmansinnehafvarnas anspråk på att komma
i åtnjutande af samma lindring vid utgörande af detta till gästgifveri-
hållningen anvisade understöd, som medgifvits beträffande vakansaf¬
gifter, vore med rättvisa och billighet förenliga. Å andra sidan torde
vederbörande gästgifvare på grund af 8 § af nådiga stadgan angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878 vara berättigad att fortfarande upp¬
bära detta gästgifveriet på 1600-talet i laga ordning tillerkända under¬
stöd. såvida icke annan öfverenskommelse kunde med honom träffas.
[15.]
244
Nionde hufvudtiteln.
Enligt ämbetsverkens förmenande syntes denna fråga lämpligen
kunna ordnas på det sätt, att hemkallsafgifterna förklarades icke vidare
skola utgå samt gästgifvaren jämlikt bestämmelsen i förenämnda nådiga
bref den 5 maj 1841 för förlusten af hemkallen tillerkändes ersättning
af statsmedel. Denna ersättning syntes ämbetsverken böra utgå med
ett bestämdt kontant belopp, som borde beräknas efter de hemmanen
åsätta rotetal och — med hänsyn därtill att vakansafgifter från och
med år 1905 uteslutits ur markegångstaxorna för Gäfleborgs län —
medeltalet af de i dessa taxor för åren 1895—1904 upptagna värden
å vakansafgift beträffande Näset n:o 2 för soldatrote och i fråga om
Berga n:o 7 för båtsmansrote- inom Hälsingland. Den vederbörande
gästgifvare årligen tillkommande ersättning skulle enligt sådan beräk¬
ningsgrund uppgå till ett belopp af 162 kronor 65 öre. Då en regle¬
ring på sålunda föreslaget sätt emellertid torde förutsätta samtycke af
innehafvaren af gästgifveriet i Myskje, hade ämbetsverken ansett sig
böra häröfver höra nuvarande gästgifvaren därstädes. I en den 2 juli
1906 dagtecknad skrift hade denne förklarat sig icke hafva något att
erinra mot en sådan reglering.
Beträffande därefter hemkallsgifvarnas framställning, i hvad den¬
samma afsåge utbekommande af ersättning utaf statsmedel för redan
erlagda hemkallsafgifter, syntes det ämbetsverken, som om framställ¬
ningen i denna del endast i så måtto vore förtjänt af nådigt afseende,
att dylik ersättning, motsvarande den lindring, som i lagen angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892 med-
gifvits beträffande vakansafgifter, beviljades sökandena från och med
det år, under hvilket föreliggande framställning till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit.
Till närmare belysning af det sätt, på hvilket ämbetsverken be¬
räknat de ersättningar, hvilka sålunda ifrågasatts, torde här böra in¬
tagas följande uträkningar, nämligen:
Nionde hufvudtiteln.
245
Beräkning af markegångsvärdet å vakansafgifter.
för hel soldatrote i Hälsingland
|
för ne] båtmansrote HHftlsingland
|
|
Kronor
|
öre
|
|
Kronor
|
öre
|
för år 1895 ...................
|
149
|
30
|
för år 1895 .................
|
152
|
38
|
,, ,, 1896
|
149
|
16
|
„ „ 1896 .....................
|
152
|
24
|
„ „ 1897 .....................
|
151
|
31
|
„ „ 1897 ....................
|
154
|
39
|
„ „ 1898 ..................
|
151
|
96
|
» »1898................
|
155
|
11
|
,; ,, 1899 ...................
|
158
|
43
|
» „ 1899 .....................
|
156
|
48
|
,, „ 1900
|
183
|
56
|
» » 1900
|
157
|
73
|
,, ,, 1901 .................
|
182
|
9 7
|
» ,,.1901 ...................
|
157
|
80
|
,, ,, 1902 ...............
|
180
|
63
|
,, ,, ,1902 .....................
|
155
|
46
|
,, „ 1903
|
178
|
83
|
„ 1903 .....................
|
153
|
66
|
,, ,, 1904 ....................
|
155
|
78
|
,, ,, 1904 ....................
|
153
|
78
|
Summa
|
1,641
|
93
|
Summa
|
1,549
|
0 3
|
Medelmarkegångspris
|
|
|
Medelmarkegångspris
|
|
|
för åren 1895—1904 å
|
|
|
för åren 1895—1904 å
|
|
|
vakansafgift för hel sol-
|
|
|
vakansafgift för hel båts-
|
|
|
datrote .............................
|
164
|
19
|
mansrote...........................
|
154
|
90
|
hvaraf på % soldatrote
|
|
|
hvaraf på Ve båtsmans-
|
|
|
(Näset n:o 2 i Mo socken)
|
|
|
rote (Bergahuo 7 i Söder-
|
|
|
belöper...........................
|
136
|
83
|
ala socken) belöper ......
|
25
|
82
|
Sammanlagdt kr. 162: 6 5.
m
Nionde hufvudtiteln.
Uträkning af ifrågasatt ersättning för hemkallsafgifter från hem¬
manen Näset n:o 2 och Berga n:o 7 i Hälsingland, beräknad efter
markegångsvärden å vakansafgifter för soldatrote beträffande Näset n:o 2
och för båtsmansrote i fråga om Berga n:o 7.
|
Kronor
|
öre
|
U
O
o
|
öre i
|
Näset n:o 2 om Ve soldatrote:
|
|
|
|
|
för år 1902; 90 % af 1902 års markegångsvärde
|
|
|
|
|
å vakansåfgift för Ve soldatrote
|
135
|
47
|
|
|
|
., .. 1903; 90 % af 1903 års d:o d:o .........
|
134
|
1 2
|
|
I
|
„ ,, 1904; 1904 års markegångsvärde å vakans-
|
|
|
|
|
afgift för 6soldatrote...........................
|
129
|
82
|
|
|
,, ,, 1905; 1904 års d:o (ko ............................
|
129
|
82
|
|
|
,, ,, 1906; 1904 års (bo (bo ............................
|
129
|
82
|
659
|
0 5 !
|
Berga n:o 7 om Ve båtsmansrote:
|
|
|
i
|
för år 1902: 90 % af 1902 års markegångsvärde
|
|
|
|
|
å vakansafgift för 1/n båtsmansrote
|
23
|
3 2
|
|
|
.. 1903; 90 % af 1903 års d:o (bo
|
23
|
0 5
|
|
|
,, ,, 1904; 1904 års markegångsvärde å vakans-
|
|
|
|
|
afgift för Ve båtsmansrote........................
|
25
|
G 3
|
|
|
,, ,, 1905; 1904 års (ko d:o ...
|
25
|
6 3
|
|
|
.. 1906; 1904 års d:o d:o ..............................
|
25
|
6 3
|
123
|
2 6
|
Summa
|
782
|
31
|
På grund af hvad sålunda anförts hemställde ämbetsverken om
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition med förslag därom, att
de från ifrågavarande hemman utgående hemkallsafgifter icke vidare
skulle utgöras, samt att ersättning af statsmedel skulle utgå dels till
vederbörande ägare af nämnda hemman för åren 1902 och 1903 med
nittio procent och därefter, så länge dessa afgifter utgjordes, med hela
beloppet af de till gästgifveriets innehafvare erlagda dylika afgifter,
med iakttagande likväl att det belopp, som ersattes, icke finge öfver¬
stiga för åren 1902 och 1903 nittio procent och därefter hela beloppet
Nionde hufvndtlteln. 247
af det å hemmanens rotetal belöpande markegångsvärde å vakansafgift [15.]
beträffande Näset n:o 2 för soldatrote och i fråga om Berga n:o 7 för
båtsmansrote i Hälsingland, vid hvilken beräkning dock för år 1905
och följande år 1904 års markegångspris skulle läggas till grund, dels
ock, efter hemkallsafgifternas upphörande, med 162 kronor 65 öre årligen
till innehafvarna af Myskje gästgifveri.
De ersättningar, som sålunda skulle komma att af statsmedel ut¬
göras, ansåge ämbetsverken böra utgå från det under riksstatens nionde
hufvudtitel uppförda anslag »gästgifvares friheter», därvid ersättningen
till hemmansägarna för utgjorda hemkallsafgifter torde utgå af det
under berörda anslagstitel i kolumnen »indelning och därmed jämförlig
anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda belopp, samt den ersätt¬
ning, som efter hemkallsafgifternas upphörande föreslagits skola årligen
utgöras till innehafvarna af Myskje gästgifveri, af den under anslags-
titeln förekommande »anvisning i kontant», hvilken anvisning i sådan
händelse borde ökas med 162 kronor 65 öre. Någon förhöjning i det
uti förstnämnda kolumn uppförda belopp, 1,664 kronor, torde däremot
icke behöfva ifrågakomma, enär å denna del af anslaget uppstått
besparingar, uppgående för år 1903 till 1,305 kronor 32 öre, för år
1904 till 1,455 kronor 57 öre, och för år 1905 till 1,295 kronor 77 öre,
samt hela ersättningsbeloppet till hemmansägarna, därest hemkalls-
afgifterna från och med år 1907 icke vidare komme att utgöras, icke
kunde efter den föreslagna beräkningsgrunden öfverstiga 782 kronor
31 öre.
Arméförvaltningen å civila departementet bär anmält sig icke
hafva anledning uttala någon från kammarkollegium och statskontoret
skiljaktlig mening.
En aflösning af de här ifrågavarande, från hemmanen 1 13 jS8 mantal Departements-
Näset n:o 2 och V-, mantal Berga n:o 7 i Gäfleborgs län till Myskje chefe“-
gästgifveri utgående hemkallsafgifter synes mig vara af omständigheterna
påkallad. Såsom kammarkollegium och statskontoret framhållit, äro
dessa af gift er, fastän de ej anslagits försvarsverket, med hänsyn till
sättet för deras uppkomst och de af Kungl. Maj:t tid efter annan med¬
delade bestämmelser om desamma, närmast att betrakta såsom ett
slags rotevakansafgifter, hvilka på grund af särskilda förhållanden
kommit att påhvila hemmanen, äfven sedan vakansafgifterna i allmänhet
upphört att utgå.
Då afgifterna utgått såsom bidrag till gästgifverihållningen vid
nämnda gästgifveri och således ingå bland de förmåner, som gästgifveri-
248
Nionde hufvudtiteln.
[15.] innehafvare!! haft att uppbära, medför, på sätt redan i nådiga brefvet
den 5 maj 1841 förutsatts och af ämbetsverken blifvit föreslaget, eu
dylik aflösning först och främst, att kontant ersättning bör af statsverket
beredas gästgifveriinnehafvaren från den tid, afgifterna icke längre komma
att utgöras. Denna tidpunkt kan med hänsyn därtill, att denna ersätt¬
nings beviljande, på sätt i ämbetsverkens förslag innehålles, betingar
en höjning af det å anslagstiteln »gästgifvares friheter» under rubriken
»anvisning i kontant» uppförda belopp, icke bestämmas tidigare än från
och med ingången af år 1909; och skulle följaktligen hemmansägarna
till och med år 1908 utgöra hemkallsafgifterna såsom hittills skett.
Beträffande de föreliggande ansökningarna, i hvad de innefatta
hemställan om ersättning åt hemmansägarna för hemkallsafgifternas
utgörande, synes det mig skäligt, att sådan ersättning beredes dem från
och med det år, ansökningarna inkommit till Eders Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, eller år 1902 samt beräknas efter ilo grunder som af
kammarkollegium och statskontoret föreslagits.
Någon ökning af;,det å förenämnda anslagstitel under rubriken
»indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar»,
hvarifrån de hemmansägarna tillkommande ersättningsbelopp skulle
utgöras, synes icke behöfva ifrågakomma, då denna del af anslaget
äfven för framtiden torde komma att uppvisa besparingar — för år
1906 funnos sådana till belopp af 1,289 kronor 55 öre —, samt
hela ersättningsbeloppet till hemmansägarna, därest hemkallsafgifterna
från och med år 1909 skulle upphöra att utgå, enligt angifna grunder
skulle belöpa sig till högst 1,098 kronor 21 öre.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i under¬
dånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att — jämte förklarande, att de af hemmanen 1 w,,28 mantal
Näset n:o 2 i Mo socken och V2 mantal Berga n:o 7 i Söderala socken
af Gäfleborgs län till innehafvaren af Myskje gästgifveri i Mo socken
utgående hemkallsafgifter från och med år 1909 icke vidare skola
utgöras — medgifva, att från anslagstiteln »gästgifvares friheter» må
dels af det å .nämnda anslagstitel under rubriken »indelning och därmed
jämförlig anvisning, på förslag, ersättningar» uppförda, belopp till
ägarna af omförmälda hemman efter ingången af år 1909 utbetalas en
efter förenämnda grunder beräknad godtgörelse för hemkallsafgifternas
utgörande under åren 1902—1908, dels ock af den under anslagstiteln
förekommande »anvisning i kontant» till innehafvaren af Myskje gäst¬
gifveri årligen från och med år 1909 utgå ett belopp af 162 kronor
65 öre såsom ersättning för mistningen af dessa afgifter; samt
Nionde huivudtiteln.
249
att, för sistberörda ändamål, från och med år 1909 höja det å [15-]
förevarande anslagstitel under »anvisning i kontant» upptagna belopp,
10,665 kronor, med i jämnadt tal 165 kronor eller till 10,830 kronor;
kommande, under förutsättning af bifall härtill, anslaget till
»gästgifvares friheter» att ökas från 18,964 kronor till 19,129 kronor
eller med 165 kronor.
Bese- och traktamentspenningar.
På sätt protokollet öfver jordbruksärenden för den 31 sistlidne [16.]
december utvisar, har jag för afsikt att förelägga Eders Kungl. Maj:t Rcse~ oeh
förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober ^cnnhigar'.
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. De ifråga¬
satta ändringarna i nämnda lagrum afse hufvudsakligen att bereda
nämndeman, som biträder vid vägsyn eller efterbesiktning, ersättning-
för resekostnaden att utgå enligt gällande resereglemente. Denna er¬
sättning har föreslagits skola bestridas till hälften ur vederbörande
vägkassa och till andra hälften af statsmedel.
Vid framläggande förstnämnda dag inför Eders Kungl. Maj:t af
berörda lagförslag anförde jag, att jag hade för afsikt att för bere¬
dande af medel till gäldande af statens andel uti ifrågavarande resekost-
nadsersättning hemställa om erforderlig höjning i nionde hufvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar; och jag anhåller nu att få
vidare yttra mig i denna fråga.
I den underdåniga skrifvelse af den 10 juni 1907, hvari kammar¬
kollegium och statskontoret afgifvit utlåtande i fråga om godtgörelse åt
nämndemän för biträde vid vägsyner, hafva ämbetsverken anfört, att
ämbetsverken i brist af närmare uppgifter från orterna visserligen icke
vore i tillfälle att framlägga någon tillförlitlig beräkning af ungefärliga
totalbeloppet af nämndemännens resekostnadsersättning vid sådana
syner, men att, med ledning af tillgängliga uppgifter uti förevarande
afseende från två län, af ämbetsverken antagits, att den årliga ersätt¬
ningen i medeltal för hela riket skulle betinga omkring 60 öre för
kilometer. Då längden af de allmänna vägarna i riket uppginge till
omkring 58,000 kilometer*, skulle utgiften för hela riket komma att
* Uppgiften ufser år 1900. År 1900 uppgick sammanlagda längden af de
allmänna vägarne till omkring 59,500 kilometer.
Bih. till RiJcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
32
250
Nionde httf vit dtiteln.
uppgå till cirka 35,000 kronor årligen. Med hänsyn till den inträdda
ökningen af våglängden och de stora utstånden i de norra länen
torde dock enligt ämbetsverkens åsikt beloppet böra höjas till åtmin¬
stone 40,000 kronor, däraf 20,000 kronor skulle komma på stats¬
verkets del.
I denna ämbetsverkens beräkning har emellertid icke ingått rese¬
kostnaden för nämndemännens biträde vid efterbesiktning, enär enligt
ämbetsverkens uppfattning godtgörelse till nämndeman vid denna i
gällande väglag icke omförmälda förrättning icke borde utgå. Då
enligt det förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, jag-
låtit utarbeta, jämväl efterbesiktning föreskrifvits skola äga ruin, och
ersättning äfven för dylik förrättning föreslagits skola utgå till därvid
tjänstgörande nämndemän, synes det af ämbetsverken beräknade be¬
loppet af statsverkets utgift för ändamålet böra höjas något, jag har
tänkt mig till 30.000 kronor.
Nionde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar,
hvarifrån, på sätt jag redan anmärkt, ifrågavarande kostnad torde
böra gäldas och som är förslagsanslag, höjdes år 1906 från 31,639
kronor med 38,361 kronor till 70,000 kronor. Utgifterna från anslaget
hafva åren 1901—1906 uppgått till följande belopp:
år 1901 .......................... kronor 72,639: 5 9
„ 1902 .......................... „ 76,498: 56
„ 1903 .......................... „ 69,750: 83
„ 1904 ........................... „ 71,255: 61
„ 1905 ............................ „ 79,826: 29
„ 1906 .............................. „ 72,218: 78
Såsom synes, har detta anslag under de senare åren mer än fullt
tagits i anspråk för därmed afsedt ändamål, och då anledning ej förefinnes
att antaga, att någon minskning i- beloppet af de från anslaget nu
utgående utgifterna i framtiden kommer att inträda, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja det å nionde liufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar från 70.000 kronor med 30.000 kronor
till 100,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
251
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne¬
varande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att
föreslå någon annan ändring än att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.
nu 40,469 kronor, må för utjämnande af hufvudtitelns slutsamma höjas
med 362 kronor till 40,831 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Monde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande
år till........................................................................................ kronor 6,507,246: —
Vid bifall till de af mig framställda förslag
om höjning i anslagen:
till jordbruksdepartementets afdelning af Eders
Kungl. Maj:ts kansli.... kronor
,, landtbruksstyrelsen........ ,,
,, veterinärundervisningen ,,
„ landtbruksingenjörer
och deras biträden .... ,,
,, länsveterinärer och vete¬
rinärstipendiater ........ ,,
,, fiskerinäringens under¬
stöd .................................... ,,
,, domänstyrelsen................ ,,
,, skogsväsendet.................... ,,
,, landtmäteristaten............ ,,
,, rikets allmännakartverk ,,
,, gästgifvares friheter .... ,,
„ rese- och traktaments-
penningar........................ ,,
,, skrifmaterialier och ex¬
penser, ved in. m..........„___
summa kronor
skulle alltså de ordinarie anslagen
och komma
8,100: —
22,800: —
4,000: —
2,000: —
800: —
5,000: —
69,000: —
790,700: —
144,900: —
4,000: —
165: —
30,000: —
362:j—
1,081,827: —
ökas med „ 1,081,827: —
att uppgå till kronor 7,589,073: —
[17.]
Skrif¬
materialier
m. m.
252
Nionde hufvudtiteln.
[18-].
Aflöning åt
ytterligare en
tcanslisekretc-
rare inom
jordbruks-
dcparte.-
mentet.
[19.]
Byggnads¬
företag vid
landtbruks-
institutct vid
Ultima.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande:
Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.
För hvart och ett af åren 1907 och 1908 har Riksdagen på Kung],
Maj:ts förslag för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgörings-
penningar, 1,500 kronor, åt en kanslisekreterare inom jordbruksdeparte¬
mentets afdelning af Eders Kung!. Maj:ts kansli, på extra stat anvisat
ett anslag af 4,000 kronor.
Då enahanda anslag är behöliigt jämväl för nästkommande år,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, åt eu kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdel¬
ning af Eders Kungl. Maj:ts kansli på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 4,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Hos Kungl. Maj:t har framställning gjorts om beredande af
medel till verkställande af vissa byggnadsföretag vid landtbruks-
institutet vid Ultuna. Då detta ärende under den förberedande behand¬
lingen blifvit sammankoppladt med väckta frågor om förläggande till
Ultuna af en del af landtmäteriundervisningen samt om inrättande vid
såväl nämnda landtbruksinstitut som vid landtbruks- och mejeriinsti¬
tutet vid Alnarp af fortsättningskurser, afsedda hufvudsakligen för
blifvande landtbrukslärare och konsulenter, nödgas jag i den redogörelse,
jag nu går att lämna, äfven i korthet beröra sistnämnda bägge frågor,
ehuru dessa, enligt min uppfattning, ännu icke erhållit den allsidiga
utredning, att jag är beredd att framlägga förslag i dessa afseenden.
Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1904 erinrade landt-
mäteristyrelsen, att för befordran till landtmätare fordrades att hafva
aflagt landtmäteriexamen vid generaliandtmäterikontoret samt att under-
Nionde hufvudtiteln.
251
Ofri ga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne¬
varande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att
föreslå någon annan ändring än att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier ock expenser, ved in. in.
nu 40,469 kronor, må för utjämnande af hufvudtitelns slutsamma höjas
med B62 kronor till 40,831 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande
år till........................................................................................ kronor 6,507,246: —
Vid bifall till de af mig framställda förslag
om höjning i anslagen:
till jordbruksdepartementets afdelning af liders
Kungl. Maj:ts kansli.,., kronor
,, landtbruksstyrelsen........ ,,
,, veterinärundervisningen „
,, landtbruksingenjörer
och deras biträden .... ,,
,, länsveterinärer och vete¬
rinärstipendiater ........ „
,, fiskerinäringens under¬
stöd .................................... ,,
,, domänstyrelsen................ ,,
,, skogsväsendet.................... ,,
,, landtmäteristaten............ ,,
,, rikets allmännakartverk ,,
,, gästgifvares friheter .... ,,
,, rese- och traktaments-
penningar........................ ,,
,, skrifmaterialier och ex¬
penser, ved m. m......... ,,__
summa kronor
skulle alltså de ordinarie anslagen
och komma
8,
|
100:
|
—
|
|
22,
|
800:
|
—
|
|
4,
|
000:
|
—
|
|
2,
|
000:
|
—
|
|
|
800:
|
—
|
|
5
|
000:
|
—
|
|
69
|
000:
|
—
|
|
790
|
700:
|
—
|
|
144
|
900:
|
—
|
|
4
|
000:
|
—
|
|
|
165:
|
—
|
|
30
|
,000:
|
—
|
|
|
362:
|
—
|
|
1,081
|
,827:
|
—
|
|
ökas
|
med
|
j,
|
1,081,827: —
|
att uppgå
|
till kronor
|
7,589,073: —
|
[17.]
Skrif¬
materialier
m. m.
252
Nionde hufvudtiteln,
[18.].
Aflöning åt
ytterligare en
kanslisckrete-
rare inom
jordbruks-
departe.-
mentet.
[19.]
Byggnads¬
företag vid
landtbruks-
institutet vid
Ultima.
Extra anslag.
1 fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande:
Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Majrts kansli.
För hvart och ett af åren 1907 och 1908 har Riksdagen på Kung].
Maj:ts förslag för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgörings-
penningar, 1,500 kronor, åt en kanslisekreterare inom jordbruksdeparte¬
mentets afdelning af Eders Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat anvisat
ett anslag af 4,000 kronor.
Då enahanda anslag är behöflig! jämväl för nästkommande år,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, åt eu kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdel¬
ning af Eders Kungl. Majds kansli på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 4,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannauäringar.
Hos Kungl. Maj:t har framställning gjorts om beredande af
medel till verkställande af vissa byggnadsföretag vid landtbruks-
institutet vid Ultuna. Då detta ärende under den förberedande behand¬
lingen blifvit sammankoppladt med väckta frågor om förläggande till
Ultuna af en del af landtmäteriundervisningen samt om inrättande vid
såväl nämnda landtbruksinstitut som vid landtbruks- och mejeriinsti¬
tutet vid Alnarp af fortsättningskurser, afsedda hufvudsakligen för
blifvande landtbrukslärare och konsulenter, nödgas jag i den redogörelse,
jag nu går att lämna, äfven i korthet beröra sistnämnda bägge frågor,
ehuru dessa, enligt min uppfattning, ännu icke erhållit den allsidiga
utredning, att jag är beredd att framlägga förslag i dessa afseenden.
Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1904 erinrade landt-
mäteristyrelsen, att för befordran till landtmätare fordrades att hafva
aflagt landtmäteriexamen vid generallandtmäterikontoret samt att under¬
Nionde hufvudtitcln.
253
visning för sådant ändamål lämnades därstädes på statens bekostnad
med anlitande af ett vid riksdagen 1862—1863 beviljadt, i general-
landtmäterikontorets stat upptaget anslagsbelopp af 3.000 kronor. Denna
undervisning påginge årligen under omkring sju månader och hade
under de senare årens kurser meddelats af fem lärare. Det vore dock
tydligt, att med ett så ringa anslag kursen endast kunnat vara eu
minimikurs i afseende å det kunskapsmått, som meddelats eleverna.
Härtill kornrne, att landtmäteristyrelsen saknade nödig undervisnings¬
materiel!, laboratorium m. m. Rikets landtmätare hade själfva vid
två möten enstämmigt framhållit önskvärdheten och behofvet af bättre
utbildning för landtmätarna. Sedan landtmäteristyrelsen därefter i skrif-
velsen upptagit till pröfning olika möjligheter att bereda dylik bättre
utbildning, har styrelsen af närmare angifna skäl förklarat sig omfatta
den mening, att undervisningen i högre geodesi, i praktiskt landtmäteri
eller lägre geodesi samt i rättsvetenskap och de rörande landtmäteri-
och skiftesväsendet gällande författningar m. m. borde fortfarande
meddelas vid landtmäteristyrelsen, samt att till landtbruksinstitutet
vid Ultuna borde förläggas eu särskild kurs, möjligen afsedd äfven för
blifvande landtbruksingenjörer och omfattande undervisning i kemi,
mineralogi och geologi, mekanik, botanik, meteorologi, jordbrukslära
samt allmän och speciell kulturteknik (husbyggnads- och fältbyggnads-
lära). Styrelsen bär närmare angifvit, huru den tänkt sig kursen
anordnad, och slutligen hemställt om åtgärders vidtagande för inrättande
af en dylik kurs.
Sedan landtbruksstyrelsen erhållit befallning att yttra sig öfver
berörda framställning, inkom sistnämnda styrelse med en underdånig
skrifvelse af den 1 maj 1905, däruti styrelsen framhöll behofvet af,
att åtgärder vidtoges för att de unge män, som ämnade ägna sig åt
landtbrukslärarkallet, måtte kunna erhålla särskild utbildning utöfver
den, som för närvarande erbjödes vid landtbruksinstituten, samt för¬
klarade sig anse det vara lämpligt, att för sådant ändamål en ettårig
fortsättningskurs anordnades vid nämnda bägge institut. Styrelsen
hemställde, att äfven denna fråga finge företagas till utredning.
Härtill lämnade Kung!. Maj:t den 25 maj 1905 nådigt bifall.
Enligt anmodan af landtbruksstyrelsen yttrade sig därefter de
bägge landtbruksinstitutens styrelser öfver de sålunda väckta förslagen.
Styrelsen för institutet vid Alnarp biträdde förslaget om inrättande af
fortsättningskurser och framlade i sammanhang därmed vissa organisa¬
tions- och byggnadsförslag, för hvilka jag nu saknar anledning att
redogöra. Styrelsen för institutet vid Ultuna afgaf sitt yttrande den
254
Nionde hufvudtiteln.
22 juni 1906 ocli tillstyrkte därvid, att en kurs för landtmäteriunder-
visning måtte förläggas till Ultima och ordnas i enlighet med närmare
angifvet förslag, att äfvenledes en kurs för landtbrukslärare, konsulenter
m. fl. måtte anordnas vid institutet i öfverensstämmelse med förslag,
som afgifvits af institutets lärarråd och kommitterade från båda landt-
bruksinstituten, att till bägge kursernas uppehållande måtte anvisas
ett årligt anslag af 21,300 kronor, bland annat för inrättande af ett
nytt lektorat i kulturteknik och för de nuvarande bägge adjunkturernas
förändring till lektorsbefattningar, samt att till byggnads- och organisa-
tionskostnader måtte för eu gång anvisas ett anslag af 140,500 kronor.
Sistnämnda belopp var afsedt att användas till uppförande af ny bostads¬
byggnad för 24 landtmäterielever och 6 elever i fortsättningskursen,
anskaffande af möbler till denna byggnad, inredning af det nuvarande
biblioteket i museibyggnaden till ritsal för landtmäterieleverna, upp¬
förande af två lektorsbostäder, den ena för den nya lektorn och den
andra för lektorn i mejerilära m. in., hvilkens boställsvåning skulle tagas
i anspråk för laboratoriets behof, samt slutligen för verkställande af
planeringsarbeten. Styrelsen framhöll dock, att byggnadskostnaderna
kunde begränsas till sagda belopp endast under förutsättning af bifall till
den hemställan, styrelsen i särskild skrifvelse komme att göra om beviljande
af anslag till redan under nuvarande förhållanden erforderliga byggnader.
Den sålunda åberopade framställningen, hvilken jag nu anhåller
att få framlägga till nådig pröfning, skedde i underdånig skrifvelse den
7 november 1906. Däruti anförde institutets styrelse hufvudsakligen
följande.
För de båda adjunkterna vid institutet vore bostäder anordnade
i två fristående flygelbyggnader till rektor sbyggnaden. Enligt hvad ett
bifogadt syneprotokoll närmare utvisade, vore dessa flygelbyggnader
skröpliga och delvis angripna af röta, livarjämte rummen vore små,
svåråtkomliga och låga. På grund häraf och då styrelsen i likhet med
synemännen ansåge, att ifrågavarande byggnader aldrig skulle kunna
sättas i sådant skick, att de kunde anses såsom lämpliga lärarbostäder,
hade styrelsen låtit genom arkitekten Ture Stenberg uppgöra ritningar
och kostnadsförslag till två nya lärarbostäder åt adjunkterna. Kostnaderna
för de bägge nya bostäderna jämte tillsyn och planering beräknades
till 45,921 kronor 80 öre eller alltså för hvardera till 22,960 kronor 90 öre.
Vidare erinrade institutets styrelse, att i mellanvåningen af rektors-
byggnaden vore inredd bostad för en af lektorerna vid institutet. Denna
lägenhet kunde emellertid, på sätt framginge af bilagdt besiktnings-
utlåtande, i sitt nuvarande skick icke anses på långt när tillfredsställa
Nionde httivudtifeln.
255
äfven de måttligaste anspråk på eu tidsenlig bostad. Af sådan anled¬
ning och. på det att samtliga lärare måtte blifva någorlunda likställda
i fråga om den dem tillförsäkrade förmånen af fri bostad, hvilken i staten
uppskattats till lika belopp för alla lärarna, hade styrelsen låtit bemälde
Stenberg uppgöra ritning och kostnadsförslag å nödiga förändringar,
Indika, jämte ersättning för tillsyn m. in., beräknats draga en kostnad
af 5,767 kronor 94- öre.
I rektorsbyggnadens källarvåning vore inrymd matsal för eleverna
med därtill hörande köksafdelning. Af bifogadt besiktningsutlåtande
inhämtades, att till matsalen saknades tambur och kapprum, att mat¬
salen vore alltför lag samt otillräckligt belyst, att golfvet vore upp¬
slitet. att köksafdelningen med serveringsrum, bagarstuga, skafferi och
källare vore i . flera hänseenden otillfredsställande, att de för tjänarna
afsedda bostäderna vore alldeles olämpliga m. m. Lägenheten hade
på grund häraf vid synen ansetts i sin helhet olämplig såsom
restaurang. Styrelsen hade med hänsyn härtill funnit det vara nöd¬
vändigt, att en annan lägenhet anskaffades, där mathållningen för
eleverna kunde anordnas på ett tillfredsställande sätt, och ansåge sty¬
relsen, att detta kunde ske genom förändring af den för sitt nuvarande
ändamål otjänliga lärlingsbyggnaden. Arkitekten Stenberg hade upp¬
rättat ritning och förslag till en dylik förändring af sistnämnda byggnad
för en sammanlagd kostnad af 12,900 kronor 50 öre. 1 stället borde
ny lärlingsbyggnad jämte särskild köksbyggnad med matrum för lär¬
lingarna uppföras för tillhopa 84,742 kronor 90 öre, enligt ritningar
och förslag af samme Stenberg.
Därefter framhöll institutets styrelse, hurusom i nuvarande elev¬
byggnadens bottenvåning vore inrymda två föreläsningssalar, ett litet
rum för lärarna, ett rum för fysikaliska samlingar och två rum, där
samlingar för husdjurslära, husdjurens anatomi, sjukvårdslära och hof-
beslag, botanik, zoologi och geologi vore hopgyttrade. Sistnämnda rum
måste jämväl användas för hållande af öfningar i mikroskopi, frökontroll
m. in. Fullständigt saknades arbetsrum för agronomi, förberedelserum
för föreläsningar (prepareragsrum), rum för extra lärare, som från
Uppsala kommit ut till institutet, samt rum för bibliotek. Detta sist¬
nämnda vore för närvarande inrymdt i redskapshusets lokaler. Ifråga¬
varande anordningar för undervisningen vore alltså vid Ultima mycket
bristfälliga. Då det för undervisningens behöriga gång vore af synnerlig
vikt, att de anmärkta bristfälligheterna blefve afhulpna, hade styrelsen
låtit genom arkitekten Stenberg upprätta ritningar och kostnads¬
förslag dels till om- och påbyggnad af laboratoriebyggnaden, som nu
256
Nionde hufvudtiteln.
inrymde laboratorium jämte bostad och arbetsrum för lektorn i mejerilära
och bakteriologi samt kemi. dels ock till eu alldeles ny institutions-
byggnad. Om- och påbyggnaden skulle inrymma: i källarvåningen rum
för fysikaliska samlingar, två arbetsrum samt ett rum för bakteriologi.
i bottenvåningen laboratorierum, ruin för förråd och apparater, vågrum
och ett rum för stipendiater, samt i våningen eu trappa upp föreläsnings¬
sal, prepareringsrum och ett rum för geologiska samlingar. Den nya
institutionsbyggnaden skulle inrymma i källarvåningen kolkällare, ång-
pannerum, varmkammare, två mörkrum och ett rum för agronomi och
grofarbeten; i bottenvåningen rum för agronomi och botanik, samt i
våningen en trappa upp rum för samlingar, fältbyggnadslära, prepa¬
reringsrum, lärarrum och föreläsningssal. Om- och tillbyggnaden af
laboratoriebyggnaden beräknades inalles kosta 45,500 kronor samt den
nya institutionsbyggnaden sammanlagdt 84,500 kronor.
Sammanlagda kostnaden för de sålunda ifrågasatta byggnads- och
inredningsarbetena uppginge alltså till 279,333 kronor 14 öre. De er¬
forderliga medlen borde enligt styrelsens förslag fördelas till utgående
med lika belopp under tre år.
Denna skrifvelse remitterades till landtbruksstyrelsen.
På gifven anledning öfverlämnade därefter styrelsen för institutet
vid Ultuna till landtbruksstyrelsen samt åberopade såsom sitt eget
yttrande ett den 13 november 1906 dagtecknadt, af institutets lärarråd
uppgjord t förslag angående förläggande till institutet af vare sig eu
fortsättningskurs för landtbrukslärare in. 11. eller af undervisning för
landtmätare, för den händelse att blott endera af dessa kurser skulle
komma till stånd. Därvid lämnades först utredning angående under¬
visningens ordnande och årskostnaderna för hvardera kursen, inne¬
fattande, bland annat, för fortsättningskursens skull, de två adjunkts¬
befattningarnas förändring till lektorat, och, för landtmäterikursens
skull, inrättande af ett nytt lektorat i kulturteknik. Tillika anfördes
beträffande byggnads- och organisationskostnader, att för fortsättnings¬
kursen, hvilken afväges för endast sex elever årligen, några extra dylika
kostnader icke behöfde beräknas, dock endast under förutsättning att
förberörda af institutets styrelse i skrifvelsen den 7 november 1906
gjorda framställning om anslag till nya byggnader m. in. vunne bifall.
1 sådant fall vunnes nämligen nya lärarbostäder samt utvidgade under¬
visningslokaler och åt fortsättningskursens elever skulle bostad kunna
tillsvidare beredas i de flygelbyggnader, som nu utgjorde bostäder för
adjunkterna. Hvad enahanda kostnader på grund af endast laudt-
mäterikursens förläggande till Ultuna anginge, kunde de beräknas till
Nionde hufvudtiteln.
257
125,500 kronor och alltså i jämförelse med förslaget i styrelsens skrif¬
velse flen 22 juni 1906 minskas med 15,000 kronor, motsvarande kost¬
naden för inredande i den ifrågasatta nya elevbyggnaden af rum för
de sex eleverna i fortsättningskursen. Det betonades dock, att det ej
funnes någon möjlighet att i de nuvarande institutionslokalerna an¬
ordna undervisning för landtmätarna, hvadan ett bifall till instituts¬
styrelsens förberörda framställning den 7 november 1906 måste anses
vara ett nödvändigt villkor äfven för landtmäterikursens förläggande
till Ultima.
Uti underdånigt utlåtande den 4 juli 1907 har landtbruksstyrelsen
yttrat sig öfver samtliga nu omförmälda framställningar och förslag.
Därvid har landtbruksstyrelsen tillstyrkt såväl inrättandet vid Ultuna
af en kurs för landtmäterielever som anordnandet vid både Ultuna och
Alnarp af fortsättningskurser för landtbrukslärare och jordbrukskonsu¬
lenter och har tillika afgifvit förslag rörande undervisningen vid kurserna
och anskaffande af behöfliga lärarkrafter m. in. Hvad beträffar Ultuna,
har landtbruksstyrelsen instämt i institutsstyrelsens förslag, att en ny
lektorsbefattning skulle inrättas samt de bägge adjunkturerna förändras
till lektorat. Därjämte hafva vissa andra förändringar föreslagits.
Beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen vid Ultuna har landt¬
bruksstyrelsen anfört följande.
På grund af de föreslagna förändringarna i lärarpersonalen er¬
fordrades tre nya lektorsbostäder, en för den nya lektorn och en för
hvardera af de bägge lektorer, som skulle ersätta de nuvarande två
adjunkterna. Landtbruksstyrelsen delade nämligen institutsstyrelsens
åsikt, att nya bostäder för sistnämnda bägge lärare behöfde uppföras.
Kostnaden för dessa bägge bostäder hade af Ultunastyrelsen i skrifvelsen
den 7 november 1906 beräknats tillhopa till 45,921 kronor 80 öre.
Kostnaden för den nya lektorns bostad hade ingått i samma styrelses kost¬
nadsberäkning den 22 juni 1906. Styrelsen för Ultuna hade visserligen
i skrifvelsen den 22 juni 1906 därjämte föreslagit, att den nuvarande
bostaden i laboratoriebyggnaden för lektorn i mejerilära m. m. skulle
tagas i anspråk för laboratoriets behof och att en ny lektorsbostad
skulle uppföras äfven för denne, men då en sådan anordning icke kunde
anses behöflig, äfven om de båda nya kurserna inrättades vid institutet,
ansåge landtbruksstyrelsen förslaget härom böra få förfalla. För ned¬
bringande af kostnaderna för de nya lektorsbostäderna hade landtbruks¬
styrelsen låtit uppgöra delvis nya ritningar och kostnadsförslag, enligt
hvilka de skulle kunna utföras för 19,900 kronor 40 öre hvar eller
alltså alla tre för tillhopa 59,701 kronor 20 öre.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
[19.]
33
258
Nionde hufrudtitela.
19.] Mot den ifrågasatta förändringen af lektorsbostaden i rektors-
byggnadens mellanvåning för on kostnad af 5.707 kronor 94 öre både
landtbruksstyrelsen ej något att erinra.
Förslaget att i stället för den nuvarande restaurationslokalen i
rektorsbyggnadens källarvåning inreda dylika lokaler i nuvarande lär-
lingsbyggnaden samt uppföra ny lärlingsbyggnad jämte tillhörande
köksbyggnad funne landtbruksstyrelsen mindre lämpligt, i det att lär-
lingsbyggnaden på det hela taget vore i ganska godt skick och syntes
kunna fortfarande utan större olägenhet användas för ändamålet, om
också vissa brister hos densamma kunde göra det önskligt att framdeles,
när tillfälle erbjöde sig att använda byggnaden för annat lämpligt
ändamål, förskaffa institutet eu annan lämpligare lärlingsbyggnad. Landt¬
bruksstyrelsen hade därför, i ändamål att under nuvarande förhållanden
bespara kostnaden för nybyggnad, låtit irppgöra ritningar till föränd¬
ring och tillbyggnad af den nuvarande restaurationslokalen i rektors-
byggnaden för en enligt upprättadt kostnadsförslag till 9,500 kronor
beräknad kostnad.
Af Ultunastyrelsen hade framhållits behofvet af en utvidgning af
institutets lokaler för meddelande af undervisning, särskild! dem, som
afsåge undersökningar och laborationer. Då detta förhållande åberopats
äfven i skrifvelsen den 7 november 1906, hvilken icke utgått från
antagandet, att de nya kurserna skulle anordnas vid institutet, vore
det tydligt, att styrelsen för institutet ansåge eu utvidgning af ifråga¬
varande slag böra komma till stånd, vare sig sagda kurser anordnades
eller icke. Denna uppfattning kunde landtbruksstyrelsen icke annat
än dela, dock med anmärkande att omfattningen och beskaffenheten
af sagda utvidgning borde väsentligen göras beroende på den omstän¬
digheten, huruvida eu eller båda af berörda kurser komme till stånd
eller icke. Det vore för öfrigt gifvet att, i den mån lancltbruksveten-
skapen utvecklade sig, allt större anspråk komme att ställas på insti¬
tutets förmåga att meddela undervisning och att institutet, för att
kunna följa med tidens fordringar i detta afseende, måste vid behof
anskaffa eller utvidga de för ändamålet erforderliga lokalerna järnte
därtill hörande undervisningsmateriel!. Detta måste anses nödvändigt
ej blott för själfva undervisningen utan äfven för lärarnas utveckling
genom själfarbete. Vid landtbruksinstitutet vid Ultima hade, sedan
den s. k. elevbyggnaden, i hvilken förutom elevbostäder de flesta under¬
visningslokalerna vore belägna, på 1860-talet uppfördes, inga andra ut¬
vidgningar af undervisningslokalerna förekommit än uppförandet af ett
kemiskt laboratorium 1886 och en museibyggnad för redskaps- och
Nionde hufvudtiteln.
259
agronorniska samlingar 1893. Beträffande de för undervisningen dispo¬
nerade lokalerna i elevbyggnaden, hvarom utredning lämnats i Ultuna-
styrelsens förberörda skrifvelse den 7 november 1906, ansåge landtbruks-
styrelsen, att det måste anses obestridligt, att de vore för sitt ändamål
alldeles otillräckliga. För den kemiska undervisningen funnes visser¬
ligen någorlunda nöjaktiga lokaler, men äfven i detta afseende hade
under vissa år, då tillströmningen af elever varit större, betydande
svårigheter uppstått att på lämpligt sätt anordna öfningarna för
institutets båda årskurser. Olämpligt borde det äfven kunna anses,
att särskilt laboratorium för stipendiater saknades liksom äfven
ett tillfredsställande bakteriologiskt laboratorium och att föreläsnings¬
sal ej funnes inom den kemiska undervisningsbyggnaden. Den förut
omnämnda museibyggnaden för redskaps- och agronorniska samlingar,
i hvilken byggnad äfven funnes inrymd en ritsal, lämpade sig egent¬
ligen endast för förvaring af sådan undervisningsmateriel!, som ej
oftare behöfde användas vid föreläsningar, då tydligen åtminstone
mera ömtåliga föremål ej kunde under alla väderleksförhållanden trans¬
porteras från den ena byggnaden till den andra, hvaraf äfven blifvit
en följd, att en del af dessa samlingar vid föreläsningar inrymdes i de
förut öfverfyllda lokalerna för samlingar i elevbyggnaden.
De redan i sig själf störa olägenheter, som sålunda vidlådde nu¬
varande anordningar i sagda afseende, skulle naturligtvis blifva än
kännbarare, därest förberörda landtmäteri- och fortsättningskurser an¬
ordnades vid institutet, men i båda fallen måste åtgärder vidtagas för
afhjälpande af de påvisade olägenheterna.
I likhet med styrelsen för institutet ansåge landtbruksstyrelsen sagda
åtgärder böra bestå i dels ombyggnad af den nuvarande laboratoriebygg¬
naden, dels ock uppförandet af en ny institutionsbyggnad, hvaremot i elev¬
byggnaden syntes kunna bibehållas undervisningslokalerna för husdjurslära,
husdjurens anatomi, sjukvårdslära och hofbeslag samt den mindre af
de båda föreläsningssalarna, under det att det för närvarande till fysi¬
kaliska samlingar använda rummet borde upplåtas till arbetsrum för
veterinären liksom äfven ett därintill liggande mindre rum, den större
föreläsningssalen användas till bibliotek samt de nu till samlingar an¬
vända större rummen disponeras af lektorn i husdjurslära med undantag
af en mindre del, som borde tilläggas elevernas samlingssal.
För sin del ansåge landtbruksstyrelsen det af institutsstyrelsen i
skrifvelsen den 7 november 1906 framställda förslaget om laboratorie¬
byggnadens förändring vara lämpligt, dock att några mindre föränd¬
ringar utan olägenhet skulle kunna vidtagas enligt ett af arkitekten
260
Nionde hufvucftiteln.
[19.] Stenberg upprättadt ändringsförslag, hvarigenom kostnaden skulle kunna
nedbringas från 45,500 kronor till 41,200 kronor. Enligt detta förslag
skulle kemiska laboratoriet tillbyggas och i tillbyggnaden beredas plats
åt laboratorium för stipendiater, föreläsningssal och prepareringsrum,
rum för geologiska och kemiska samlingar, bakteriologiskt laboratorium,
rum för fysikaliska samlingar, arbetsrum för fysikaliska undersökningar
för såväl lärjungar som lärare samt rum för vissa redskapsmodeller.
Det nuvarande redskapsmuseet skulle under sådana förhållanden bibe¬
hållas för större redskap och den förändrade laboratoriebyggnaden
komma att inrymma lokaler för all undervisning i den fysikaliska
ämnesgruppen, redskapslära, kemi, geologi, bakteriologi samt mejeri¬
hushållning.
Hvad anginge den nya undervisningsbyggnad, som enligt det
föregående behöfde uppföras, så skulle uti denna inrymmas lokaler för
den agronomiska och botaniska undervisningen samt för samlingar i
byggnadslära och kulturteknik jämte föreläsningssal och preparerings¬
rum. I främsta rummet vore den botaniska undervisningen i behof af
rymliga lokaler för lärjungarnas mikroskopiska undersökningar, hvilka
icke utan stora olägenheter för undervisningen fortfarande kunde för¬
siggå i förberörda lokaler i elevbyggnaden, men därjämte erfordrades
lokaler för växtpatologiska och växtfysiologiska försök och öfningar,
hvilka under nuvarande förhållanden icke alls kunnat utföras, ar¬
betsrum för lärare och rum för samlingar, mörkrum m. m. För den
agronomiska undervisningen behöfdes ett arbetsrum för läraren samt
ett större rum för sådana samlingar, som användes vid föreläs¬
ningar, hvilket rum äfven skulle tjäna till arbetsrum för stipendiater
samt elever i den tillämnade fortsättningskursen. För den nya lektorn
i redskaps- och byggnadslära samt ritning erfordrades ett större arbets¬
rum samt ett rum för öfriga samlingar, som behöfde användas vid
föreläsningar. Då det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till ifråga¬
varande byggnad lämnade rum för den erinran, att byggnaden vore
dyrbarare, än erforderligt syntes vara, hade landtbruksstyrelsen låtit
genom arkitekten Stenberg omarbeta sagda förslag, hvarigenom kost¬
naden för byggnaden nedbringats från föreslagna 84,500 kronor till
60,000 kronor.
Vidkommande den i Ultunastyrelsens skrifvelse den 22 juni 1906
föreslagna nya bostadsbyggnaden för eleverna i landtmäteri- och fort¬
sättningskurserna hade landtbruksstyrelsen låtit utarbeta ritningar och
förslag, enligt hvilka kostnaden nedbringats till 80,140 kronor 40 öre.
Nionde hufvudtiteln.
261
Mot de i sistnämnda skrifvelse jämväl framställda förslagen att [19.]
inreda det nuvarande biblioteket i museibyggnaden till ritsal för landt-
mäterieleverna samt verkställa vissa planeringsarbeten hade landtbruks-
styrelsen icke något att erinra. Kostnaderna härför beräknades tillhopa
till 6,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för dessa byggnadsarbeten m. m. vid
Ultuna uppginge alltså, enligt landtbruksstyrelsens förslag, till 262,309
kronor 54 öre.
För jämförelses skull vill jag erinra, att motsvarande kostnader
beräknats enligt Ultunastyrelsens skrifvelser den 22 juni och 7 november
1906 tillhopa till 419,838 kronor 14 öre, hvilket belopp enligt lärar¬
rådets, af samma styrelse godkända beräkning i skrifvelsen den 13
november 1906 ansetts kunna åtminstone tillsvidare nedsättas med 15,000
kronor.
På grund af de ifrågasatta kursernas förläggande till Ultuna
har landtbruksstyrelsen vidare hemställt om ökning i aflöningsstaten.
Såväl af nämnda anledning som på grund af de nya byggnadsföretag,
som, på sätt förut nämnts, planlagts, har styrelsen slutligen ansett den
i institutets stat upptagna anslagspost »till institutets öfriga utgifter»,
nu 24,450 kronor, böra ökas med eu tredjedel eller 8,150 kronor.
Äfven vid Ålnarp borde enligt landtbruksstyrelsens förslag vissa
byggnader uppföras samt anslaget till institutets öfriga utgifter ökas.
Landtbruksstyrelsen har slutligen framlagt förslag till nya stater
för instituten vid Ultuna och Alnarp samt hemställt, att proposition
måtte aflåtas till Riksdagen om dessa staters godkännande samt om
anvisande af medel till byggnadsarbeten vid instituten, af hvilka medel
förberörda belopp af 262,309 kronor 54 öre skulle afses för Ultuna
och fördelas till utgående under åren 1909 och 1910 med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1908 för ändamålet
använda 25,000 kronor.
Till följd af nådig remiss har därefter öfverintendentsämbetet
den 29 oktober 1907 afgifvit underdånigt yttrande angående dels den
ifrågasatta förändringen af den i mellanvåningen af rektorsbostaden
vid Ultuna belägna lektorsbostaden, dels om- och tillbyggnaden af
laboratoriebyggnaden därstädes, dels ock landtbruksstyrelsens förslag
till ny institutionsbyggnad därsammastädes. Öfverintendentsämbetet
har därvid icke funnit anledning till erinran mot ritningarna. Vid¬
kommande de tillhörande kostnadsberäkningarna har anförts, att om
än ämbetet ansett dem nog lågt tilltagna, ämbetet dock icke funnit
sig böra framställa andra anmärkningar mot desamma, än att för till-
262
Nionde hulvudtiteln.
19.j byggnaden till laboratoriebyggnaden uteglömts värmeledning, k vilkens
utförande enligt infordradt förslag kunde beräknas jämte murnings-
ocli dylika arbeten draga eu kostnad af 4,000 kronor, samt att den
ifrågasatta kalkstensportalen å den nya institutionsbyggnaden syntes
behöfva förenklas för att kunna utföras för den antagna kostnaden.
Eu sådan förenkling borde dock utan olägenhet kunna ske.
Departements- Såsom ofvan antydts, anser jag frågorna om definitivt ordnande
yttrande landtmäteriundervisningen samt om beredande af ökad utbildning
för blifvande landtbrukslärare m. fl. icke ännu hafva vunnit den ut¬
redning, att jag är beredd att framlägga förslag i dessa afseenden.
Äfven andra utvägar att ordna dessa undervisningskurser än de här-
ofvan angifna synas nämligen böra utredas och pröfvas. Vid sådant
förhållande finner jag samtliga omförmälda yttranden och förslag,
som angå landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, icke böra
för närvarande upptagas till pröfning. Hvad däremot landtbruks-
institutet vid Ultuna angår, har dess styrelse uti skrifvelsen den 7
november 1906 gjort framställning om vissa byggnadsföretag, livilka
ansåges nödvändiga för institutets egen skull, och som alltså syntes
böra komma till utförande, oberoende af huruvida några särskilda
undervisningskurser komme att anordnas för landtmätare eller blifvande
landtbrukslärare m. fl. Af de i sagda skrifvelse och uti landtbruks-
styrelsens utlåtande i ämnet anförda skäl samt efter personligt besök
å platsen har jag blifvit öfvertygad, att åtminstone några af de så¬
lunda ifrågasatta arbetena äro för institutet under alla förhållanden
nödvändiga och af så trängande behof påkallade, att de icke böra
undanskjutas. Jag har vid pröfningen af denna fråga funnit mig böra
utgå från den synpunkten, att inga andra byggnadsarbeten nu böra
företagas, än som påkallas äfven vid bibehållande af institutets nu¬
varande organisation och verksamhet oförändrade. Hvad alltså de för¬
slag beträffande institutet vid Ultuna angå, som hafva sin grund i de
ifrågasatta särskilda kurserna, finner jag dem icke böra för närvarande
komma i betraktande.
Bland de nu ifrågavarande, af institutsstyrelsen i dess skrifvelse
den 7 november 1906 framhållna byggnadsbehofven förekommer först
frågan om uppförande af två nya bostadsbyggnader för de nuvarande
bägge adjunkterna. De flygelbyggnader till rektorsbyggnaden, uti hvilka
bostäder åt förenämnda adjunkter för närvarande äro beredda, äro
visserligen, på sätt institutsstyrelsen och landtbruksstyrelsen framhållit,
i mindre godt och tidsenligt skick. Emellertid torde de icke vara af
Nionde hufvudtiteln, 263
så dålig beskaffenhet, att icke med uppförandet af nya bostäder i deras
ställe ännu någon tid. kan anstå. Jag anser mig alltså icke nu böra
framställa något förslag om uppförande af ifrågavarande bostadsbygg¬
nader.
Hvad däremot vidkommer de föreslagna förändringarna i den i
rektorsbyggnadens mellanvåning inredda lektorsbostaden, finner jag dem
vara behöfliga och praktiska, hvarför jag tillstyrker deras utförande.
Kostnaden härför är, som nämnts, beräknad till 5,767 kronor 94 öre.
I afseende å matserveringen för eleverna, hvilken nu är inrymd
i. rektorsbyggnadens bottenvåning, har institutsstyrelsen framlagt ett
vidlyftigt förslag, afseende att lärlingsbyggnaden skulle omändras för
att blifva lämplig för detta ändamål samt ny lärlingsbyggnad med
köksbyggnad uppföras. Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen an¬
fört synes emellertid detta förslag icke för närvarande böra vinna
beaktande. Jag anser mig emellertid icke heller kunna tillstyrka
landtbruksstyrelsens förslag till den nuvarande restauranglokalens till¬
byggande och ändring. Visserligen skulle åtskilliga fördelar vinnas
därigenom, men å andra sidan skulle också afsevärda olägenheter upp¬
stå, . särskilt på grund af den trånga byggnadsplatsen och markens
lutning. I hvarje fall synas fördelarna vara så pass obetydliga, att
de knappast torde motsvara kostnaderna, oaktadt dessa enligt landt-
bruksstyrelsens förslag icke skulle blifva särdeles stora. Jag anser
därför, att för närvarande icke något af de framställda förslagen i
detta afseende bör bringas till utförande, men att frågan framdeles
bör ånyo upptagas till pröfning, helst som anordningen af den nu¬
varande lärlingsbyggnaden torde inom ej alltför aflägsen framtid göra
dess utbytande mot en ny dylik byggnad oafvisligt.
Den nuvarande anordningen af de egentliga undervisningslokalerna
i elevbyggnadens bottenvåning synes mig vara synnerligen otillfreds¬
ställande. Såsom med styrka framhållits af såväl institutsstyrelsen som
landtbruksstyrelsen, äro dessa lokaler för få och för trånga, hvilket
måste hafva till följd särdeles stora svårigheter vid undervisningens
lämpliga anordnande. I likhet med nämnda myndigheter anser jag
förbättring härutinnan böra vinnas genom tillbyggnad af laboratorie-
byg'g'naclen och uppförande af en ny institutionsbyggnad. Då skulle en
hvar af de olika ämnesgrupperna få till sitt förfogande tillräckligt
rymliga och lämpligt inredda undervisningslokaler, hvilka för hvarje
grupp vore samlade i en byggnad. Mot de af landtbruksstyrelsen
framlagda förslagen till ifrågavarande till- och nybyggnader har jag
icke funnit mig böra göra annan erinran, än att kostnaden för labora-
.19
264
Nionde hufvttdtiteln.
19.] toriets tillbyggnad bör, såsom öfverintendentsämbetet anmärkt, för in¬
förande af värmeledning ökas med 4,000 kronor till 45,200 kronor.
Kostnaden för den nya institntionsbyggnaden, är, som ofvan nämnts,
af landtbruksstyrelsen beräknad till 60,000 kronor. Visserligen inne¬
håller landtbruksstyrelsens beräkning öfver utrymmenas användning i
de nya undervisningslokalerna, att vissa rum skulle tagas i anspråk
för de ifrågasatta särskilda kurserna. Men då institutsstyrelsens för¬
slag den 7 november 1906, som icke utgick från förutsättningen, att
dylika kurser skulle inrättas, innefattade nästan alldeles samma rums-
indelning som landtbruksstyrelsens, och rummens dimensioner i den
nya institutionsbyggnaden delvis voro större enligt det förstnämnda för¬
slaget än enligt det senare, finner jag mig hafva fullt skäl för den åsikt,
att någon reduktion af landtbruksstyrelsens förslag i afseende å dessa
byggnader icke skulle vara välbetänkt. För öfrigt torde böra erinras,
att tilloppet af inträdessökande till ifrågavarande landtbruksinstitut
under senaste åren varit så stort, att det synes vara en klok åtgärd
att, då byggnader i hvarje fall skola uppföras, icke göra dem så små,
att de tillfredsställa endast de mest omedelbara behofven.
Samtliga öfriga byggnadsförslag än de, öfver hvilka jag nu
yttrat mig, stå i omedelbart samband med de ifrågasatta särskilda
kurserna och böra därför tillsvidare lämnas å sido.
Sammanlagda kostnaden för de byggnadsarbeten, jag nu funnit
mig böra tillstyrka, är beräknad till 110,967 kronor 94 öre eller i
rundt tal till Hl,000 kronor. Under förutsättning att någon del af
detta belopp, jag tänker mig 15,000 kronor, bör, på sätt landtbruks¬
styrelsen anfört, göras tillgänglig redan under innevarande år, torde det
erforderliga beloppet böra fördelas till utgående under åren 1909 och
1910 sålunda, att 63,000 kronor anvisas för förstnämnda år, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis använda 15,000 kronor redan
under år 1908, samt att återstoden, 48,000 kronor, anvisas för år 1910.
Någon ökning af det i institutets stat upptagna anslaget till
institutets öfriga utgifter på grund af dessa till- och nybyggnader
synes åtminstone för närvarande icke erforderlig.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnader för vissa byggnadsarbeten vid landt-
bruksinstitutet vid Ultima, bevilja ett anslag af 111,000 kronor och däraf
på extra stat för år 1909 anvisa 63,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att af det sålunda anvisade beloppet låta under inne¬
varande år af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 15,000 kronor.
Nionde hisfvudtiteln.
265
I statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag föreslog Kungl.
Maj:t. att i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
måtte uppföras en anslagspost »till undervisningsmateriell» till belopp
af 4,000 kronor, hvaremot den i samma stat upptagna anslagspost
»till institutets öfriga utgifter» skulle minskas med 1,000 kronor.
Inalles skulle alltså staten och det ordinarie statsanslaget ökas med
3,000 kronor. Riksdagen ansåg väl behofvet af ökade medel för an¬
skaffande af dylik undervisningsmateriell ådagalagdt, men då detta
behof icke syntes vara af stadigvarande natur, enär, i den mån som
materiellen kompletterades, minskning i utgifterna för nyanskaffning
borde kunna äga rum, ansåg Riksdagen det ökade anslagsbeloppet,
3,000 kronor, böra uppföras å extra stat, hvaremot anslagsposten »till
institutets öfriga utgifter» borde bibehållas oförändrad. Riksdagens i
enlighet härmed fattade beslut blef därefter af Kungl. Maj:t godkändt.
Styrelsen för institutet vid Alnarp har nu i underdånig skrifvelse
den 6 september 1907 framhållit, att enligt den nästlidna år i ärendet
lämnade utredning behofvet af undervisningsmateriell endast till en
ringa del kunde fyllas genom det för en gång beviljade extra anslags¬
beloppet, och på grund däraf hemställt, att ett anslag af 3,000 kronor
måtte för enahanda ändamål äskas äfven för år 1909.
Denna framställning har landtbruksstyrelsen tillstyrkt i under¬
dånigt utlåtande den 31 oktober 1907.
På grund häraf och under åberopande af den nästlidna år läm¬
nade utredningen angående behofvet af ökad undervisningsmateriell
vid ifrågavarande institut hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att, till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, å extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.
Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landt-
mannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, beviljade Riksdagen
på extra stat för hvardera af åren 1906 och 1907 ett belopp af 5,000
kronor under villkor, bland annat, att lika belopp tillskötes af lands¬
ting, hushållningssällskap eller eljest. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag har Riksdagen för samma ändamål på extra stat för innevarande
år beviljat ett anslag af 10,000 kronor, därvid emellertid berörda
villkor om bidrag från orten icke uppställts.
Kungörelse angående ifrågavarande understöd har af Kungl. Maj:t
utfärdats den 5 juli 1907, att gälla tillsvidare, så länge anslag för
ändamålet anvisas.
Bill. till Biksd. Prat. 1908■ 1 Sami. 1 Afd.
[20.]
Undervis¬
ning smateriell
för landt¬
bruk- och
'mejeriinsti¬
tutet vid
Aln ar y.
[21-]
Understöd åt
mindre bemed¬
lade lärjungar
vid landtman-
naskolor.
31
266
Nionde hufyndtiteln.
[21.] Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 5 oktober
1907 gjort framställning om beredande af anslag å 10,000 kronor för
samma ändamål äfven för år 1909, och får jag i enlighet härmed
hemställa, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landt-
mannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att utgå under de villkor, Eders
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
[22.] Med bifall till af Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställnin-
Förhöjda gar har Riksdagen för hvarje år från och med år 1902 anvisat å
Taidtiruks- extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000 kronor
skolorna i till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands, Yäster-
imdTvZter- bottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
bottens och understöd af statsmedel.
Nmo-bottens Xu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 sep¬
tember 1907 meddelat, att den förändring i skolornas organisation,
som med anlitande af ifrågavarande medel ernåtts, fortfarande visat
sig fullt ändamålsenlig. Tillika har styrelsen förklarat sig anse, att
medel äfven för år 1909 borde beredas, för att skolorna måtte under
sagda år kunna uppehållas efter den förändrade plan, som med den
beviljade förhöjningen af anslaget afsetts, eller att genom lärokursernas
förändring från att vara tvååriga till ettåriga söka bereda möjlighet
för skolorna att erhålla tillräckligt antal för yrket lämpliga lärlingar.
Då jag delar den af landtbruksstyrelsen sålunda uttalade upp¬
fattning om önskvärdheten af det nya systemets fortfarande tillämpning
vid dessa skolor under år 1909, hemställer jag, att Eders Kungl. Magt
måtte föreslå Riksdagen
att för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län in¬
rättade tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel, å extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
[23.] Uti en till Kungl. Maj:t ingifven, den 23 maj 1907 dagtecknad
Fredrika-Bre. sprift liar Fredrika-Bremer-föi’bundet gjort framställning om statsanslag
dets skola för till förbundets skola för utbildande af lärarinnor i landthushållning och
utbildande af par förbundet därvid anfört hufvudsakligen följande.
landthushåii- Det senaste århundradet hade medfört en väsentlig omgestaltning
ning. af kvinnans uppfostran och verksamhetsfält. För kvinnans intellektuella
utbildning hade blifvit väl sörjdt och tillträde lämnades nu kvinnor
Nionde hufvudtiteln.
267
till så val en stor del af statens tjänster som kommunens förtroende¬
uppdrag, h varjämte den enskilda företagsamheten i allt vidsträcktare
mån använde den kvinnliga arbetskraften, som å samtliga dessa om¬
råden i stort sedt tillvunnit sig erkännande.
I huru hög grad än stat, kommun och enskilda föreningar eller
personer arbetat för att Sveriges kvinnor skulle erhålla högre kunskaper
och vidgad verksamhet, så, syntes det dock, som om utvecklingen kommit
att blifva något ensidig. Samtidigt med den intellektuella utbildningen
hade nämligen icke följt praktisk utbildning för det område, som af
ålder varit kvinnans, hennes arbete för hemmet. Följderna häraf vore
i all synnerhet märkbara på den stora landtbefolkningen.
För Sveriges män hade af stat, landsting och hushållningssällskap
ordnats landtbruksinstitut och landtbruksskolor, liofslagarskolor, träd¬
gårdsskolor m. m. För Sveriges kvinnor funnes tillgängliga å mot¬
svarande områden endast mejeri- och matlagningskurser, allt för få
för vårt vidsträckta land. Man hade, när saken rört kvinnorna, reson-
nerat så, att modern borde undervisa döttrarna, men om modern icke
hade något att lära bort, så blefve den kunskap, hon lämnade, af noll
och intet värde, och så stode det tyvärr till i många svenska hem.
Drabbade följderna af dessa missförhållanden å landsbygden
endast enstaka familjer, så kunde det möjligen sägas, att det tillkomma
de enskilda att söka vinna en bättre tingens ordning, men enligt Fredrika-
Bremer-förbundets åsikt hade de förhållanden, hvarom här talats, en
långt större innebörd. Iiufvudkontingenten af Sveriges befolkning vore
bosatt på landsbygden, landtbruk vore dess hufvudnäring och det stora
flertalet kunde räknas till de s. k. smålandtbrukarna. Det måste under
sådana förhållanden vara af den största betydelse för Sveriges rike,
huru förhållandena gestaltade sig för denna stora grupp af dess inne¬
byggare.
I ett mindre landtbrukarehem vore det i regel mannen, som
skötte landtbruket, som så att säga producerade varorna, som förtjänade
penningarna, under det hustruns åliggande vore att sköta hem och
barn, att omhändertaga och hushålla med landtbrukets produkter,
biträda med husdjurens skötsel samt i öfrigt genom landtbrukets bi¬
näringar söka öka hemmets inkomster. Under nuvarande förhållanden
hördes emellertid en allmän klagan, att hustrurna icke väl skötte sitt
värf. Ett oriktigt tillvägagångssätt vid matens tillagning gjorde ofta,
att denna gåfve lägre näringsvärde än den borde gifva. Brist på kun¬
skap att sköta göromålen skapade brist på intresse, och det hade gått
så långt, att från stora trakter af Sverige förspordes, hurusom vagnar
268
Nionde hulvudtiteln.
med charkuterivaror gjorde regelbundna turer ute på landsbygden och där
vunne god afsättning. Betänkte man, att ingen af dessa varor borde
köpas från charkuteriaffär, att de borde tillagas af husmodern af landt-
hemmets egna produkter, då komme man till den uträkningen, att den
vara, som på landsbygden köptes från charkuteriaffär, säkerligen be¬
tingade ett pris, som vore 150, ända till 300 % dyrare än den borde
vara. En direkt följd af hustruns okunnighet vore sålunda, att hus¬
hållet blefve för dyrt hållet. Om penningtillgången vore ringa, måste
man då i stället knappa in på mängden af föda till men för hela
familjen och dess utveckling.
Samma förhållanden, som gällde födoämnenas tillagning, gällde
ock å andra områden. Så t. ex. tillvaratoges ej ull och lin för familjens
behof af kläder, utan de lätt tillgängliga men också lätt förgängliga
fabriksvarorna inköptes och användes. De småstunder, hvilka familjens
medlemmar kunde och borde använda för hemslöjden för att på så sätt
skaffa hemmens samtliga medlemmar kläder, handdukar, lakan in. in.,
slösades ofta bort till föga gagn, och hemmens ekonomi betungades med
kontanta utlägg för varor, som till stor del kunde producerats å gården.
Under det att, tack vare de ansträngningar, som från det allmännas sida
gjordes för att lära smålandtbrukarna att sköta sitt landtbruk, att höja
boskapsskötseln och öka intresset å dessa områden, Sveriges landtbruk
år för år ginge stadigt framåt, hade den del af gårdens^ bruk, som
vanligen sköttes af kvinnorna, icke följt med i utvecklingen. Åt hemmens
inre skötsel ägnades ej den noggranna omsorg, som vore erforderlig och
hvad anginge höns- och trädgårdsskötsel gåfve de ej den afkastning,
som vore öfverensstämmande med gårdens bruk i öfrigt.
Frågan om kvinnans duglighet för hemmets sysslor borde dock
ej granskas endast ur ekonomisk synpunkt, ty säkerligen skulle hus¬
moderns kunskaper hafva en väsentlig betydelse för ungdomens upp¬
fostran. Intet medel syntes mera bidraga till sammanhållning inom
hemmen än det gemensamma arbetet för hemmet. Och få uppgifter
borde stå vår tid närmare än att fostra ungdomen till flitiga, arbet¬
samma och sparsamma medborgare. Husmoderns brist på kunskaper
måste för henne utgöra ett hinder att sätta ungdomsskaran i verk¬
samhet, att vid tidiga år väcka kärlek till arbete. Frågan om ökandet
af vårt folks arbetsintensitet stode därför i nära samband med frågan
om kvinnans uppfostran till praktisk duglighet. Säkerligen hade ock
det välordnade hemmet den största betydelse i striden mot osedlighet
och dryckenskap. I detta samband borde påpekas, hurusom kvinnans
duglighet å det arbetsområde, som vore hennes, skulle vara henne en hjälp
Nionde hufvudtiteln.
269
för vinnande af ökad myndighet inom hemmet, särskildt vid hennes
arbete med barnens uppfostran. Frågan hade betydelse, äfven om man
såge den ur synpunkten af mannens och hustruns inbördes förhål¬
lande, ty oduglighet i arbete måste ställa hustrun i en ofördelaktig
ställning gent emot mannen. Jämsides med hvarandra borde de utföra
hvar sin del af ett fullgodt arbete.
Öfverginge man från frågans betydelse för den enskilda familjen
ur ekonomisk och moralisk synpunkt till dess vikt för smålandtbrukets
utveckling i stort sedt, så gjordes ganska allmänt det uttalandet, att
smålandtbruket för närvarande svårligen kunde bära sig, om ej hustrun
vunne kunskap att lika rationellt sköta sin del af arbetet, som mannen
skötte sin. Jordbrukets binäringar blefve ej vederbörligen utnyttjade,
och oaktadt all mannens sträfvan kunde företaget mången gång ej
bära sig. Man hörde till och med uttalas af personer, som på det
varmaste intresserade sig för frågan och ifrigt verkade för densamma,
att smålandtbrukets framtid i viss mån vore beroende af att kvinnan
vunne kunskap att på effektivt sätt deltaga i arbetet. Kvinnorna arbetade
visserligen äfven nu, och många af dem vore tyngda under arbetets
börda, men bristen på kunskap gjorde, att resultatet af deras arbete
ej stode i rimlig proportion till deras möda.
Frågan hade ännu en annan betydelse, nämligen dess samband
med emigrationen. När denna först börjat taga en större omfattning i
Sverige, hade det hufvudsakligen varit män som utvandrat. Så småningom
hade förhållandena ändrats. Det hade funnits år, då 40 % af samtliga
från Sverige utvandrande varit ogifta kvinnor. Många samverkande
orsaker torde bidraga till de ogifta kvinnornas utvandring, men ganska
sannolikt syntes vara, att svårigheten att vinna arbetsförtjänst i hem¬
orten vore en af dem.
De synpunkter, hvilka sålunda framlagts, hade länge beaktats
af Fredrika-Bremer-förbundet, och redan år 1903 hade af förbundet
framlagts förslag angående skolor för landtkvinnornas uppfostran för
deras 'j arbete. Så småningom hade man emellertid kommit till den
öfvertygelsen, att det effektivaste sättet att verka för den landtbru-
kande kvinnans uppfostran i de afseenden, som här berördes, vore att
upprätta en skola för utbildande af lärarinnor i erforderliga ämnen.
Svårligen skulle nämligen någon utveckling i nu afsedda riktning
kunna ske med grundlighet och med verklig praktisk syn på huru
landtkvinnans arbete kunde och borde höjas, om ej en lärarinnekår
utbildades, som sedan kunde i sin tur leda och undervisa. För när-
[23.]
270
Nionde hufvudtiteln.
[23.] varande syntes det nämligen vara stor brist på lärarinnor, hvilkas prak¬
tiska och teoretiska uppfostran skulle göra dem kvalificerade att lämna
kvinnor nödig undervisning för skötande af ett landtbushåll. En kvinnlig
lärare beböfde på sitt område lika grundlig utbildning som den man¬
lige på sitt. Fredrika-Bremer-förbundet både vidare tänkt sig, att
skolor inom de olika länen senare skulle komma att upprättas, där
länets kvinnliga ungdom kunde vinna uppfostran och kunskaper i de
sysslor, hvilka kvinnor brukade sköta i ett småbrukarhem.
Fredrika-Brem er-förbundets landthusbållningsskola för utbildande
af lärarinnor vore afsedd att öppnas den 1 november 1907 vid Bim-
forsa i Östergötland.
Kursen skulle räcka 172 år och vore afsedd att utbilda
1) lärarinnor för landtliushållningsskolor för kvinnor,
2) lärarinnor för såväl fasta som vandrande skolkök på landet,
3) lärarinnor och föredragshållare för kvinnliga småbrukarkurser,
samt
4) ledare af studieresor för kvinnliga småbrukare.
För tillträde till skolan skulle fordras högre flickskolebildning
eller motsvarande kunskaper. Sådana sökande, som därjämte kunde
förete intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromål,
skulle äga företräde. Sökande borde dessutom för att bli antagen äga
god hälsa och hafva fyllt eller under kalenderåret fylla 20 år. Undan¬
tag i inträdesfordringarna borde kunna göras, när styrelsen så pröf-
vade skäligt.
Afgiften för undervisning, logis, kost och lyse skulle utgöra 600
kronor för år.
Undervisningen skulle vara såväl praktisk som teoretisk och om¬
fatta följande ämnen:
Den praktiska undervisningen:
1) matlagning, bakning, inläggningar,
2) hemmets skötsel (städning, rengöring, tvätt och strykning,
kläders lagning m. m.),
3) slöjd (sömnad, väfning in. m.),
4) husdjurens skötsel samt mjölkning, smör- och ostberedning,
5) trädgårdsskötsel och tillvaratagande af trädgårdens produkter,
6) skötsel af ett smålandtbruk.
7) undervisningsöfningar.
Nionde hufvudtiteln.
271
Den teoretiska undervisningen:
1) naringslära och födoämneslära,
2) kemi, fysik, botanik (kulturväxterna),
3) fysiologi, hygien, barnavård,
4) bokföring, kushållsbudgeter in. in,
5) mjölkhushållning,
6) jordbrukslära,
7) trädgårdsskötsel,
8) pedagogik.
Dessutom komme föredrag att hållas, hvilka hade afseende på
en husmors plikter inom och utom hemmet.
I de redogörelser, som afgåfves från hushållningssällskapen rörande
premiering af småbruk, framhölles städse det inflytande, landtbrukar-
nas hustrur hade på gårdens skötsel, och sällan hade högre pris kunnat
utdelas, där icke premieringsnämnden kunnat spåra hustruns verksam¬
het inom hemmet och hennes bidrag till skötseln af det hela. Häraf
framginge otvetydigt det inflytande, de smärre landtbrukarnas hustrur
hade på dessa småbruks framåtgående och utveckling, men det vore
alltför mycket begärdt, att hustrurna alltid skulle kunna på mönster¬
gillt sätt sköta sina åligganden, då icke några tillfällen hittills beredts
dem att få på praktiskt sätt lära sig de bästa sätten att utföra dem
åliggande arbeten.
Att idén med denna skolas grundande tillvunnit sig intresse och
förtroende äfven af dem, som inom vårt land vore vana att ledande
och stödjande arbeta för vårt landtbruks höjande, bevisades af det
mottagande, som gifvits en från förbundet till hushållningssällskapens
förvaltningsutskott inlämnad skrifvelse, däri förbundet hemställt om
ett anslag för skolans grundande.
Hvad anginge planens utförbarhet framhölles, att konsul O. Ek¬
man inköpt och afgiftsfritt tills vidare ställt till förbundets förfogande
f. d. turisthotellet vid Rimforsa, som genom sin inredning förträffligt
lämpade sig för ändamålet, samt att konsul Ekman äfven inköpt 10
tunnland jord att användas såsom smålandtbruk i samband med skolan
och låtit där uppföra en ladugård m. m. Gåfvor från enskilda perso¬
ner hade influtit och ytterligare sådana vore utlofvade.
De medel, som sålunda kunde vara att disponera, vore dock icke
tillräckliga, hvilket framginge af eu bifogad ekonomisk tablå. Fredrika-
Bremer-förbundet kunde icke af egna medel understödja skolan. Då
det emellertid vore önskvärd!, att skolan uppsattes med god materiell
[23.]
272
Nionde hufvudtiteln.
och att den kunde börja sin verksamhet och sedan fortsätta densamma
utan stora ekonomiska svårigheter, vågade förbundet i underdånighet
anhålla att för de med grundandet af förbundets landthushållnings-
skola för utbildande af lärarinnor förenade kostnader måtte erhållas
ett statsanslag af 3,000 kronor samt att skolan måtte tillerkännas ett
årligt anslag af 4,000 kronor.
Af den åberopade ekonomiska tablån framgår, att kostnaderna
för skolans grundande beräknats till 12,950 kronor, hvilka afsetts
skola bestridas medelst statsanslag, 3,000 kronor, anslag af hushåll¬
ningssällskap, 2,800 kronor, och gåfvor af enskilda, 7,150 kronor.
För skolans årliga verksamhet liar uppgjorts en utgiftsstat, slutande å
16,400 kronor, däraf löner till föreståndarinnan och lärarkrafter 3,900
kronor, tjänarelöner 1,000 kronor, hushållsomkostnader, mat m. m.
6,570 kronor, driftkostnader för gård och trädgård 2,000 kronor samt
utgifter till diverse olika ändamål 2,930 kronor. Såsom inkomster
hafva beräknats statsanslag å 4,000 kronor, årsafgifter å 600 kronor
för 20 elever, 12,000 kronor, samt inkomst af åkerbruk och trädgård,
hvilken, då all jord läge i lägervall, de första åren icke kunde beräknas
högre än till 400 kronor om året.
Enligt hvad jag inhämtat, har förbundet afsett, att rikets hushåll¬
ningssällskap skulle, sedan skolan en gång hunne fullt komma i gång,
understödja föreningen genom att gälda årsafgiften för elever, hvilka
alltså skulle blifva frielever. Några sådana finnas emellertid icke vid
den kurs, som tagit sin början den 1 november 1907.
Landtbruksstyrelsen har, till följd af nådig remiss, den 8 juni 1907
yttrat sig öfver denna framställning och därvid anfört, att ändamålet med
skolan enligt landtbruksstyrelsens uppfattning vore särdeles behjärtans-
värdt, särskild! med afseende därå, att på detta sätt skulle kunna
utbildas lämpliga lärarinnor för den undervisning, som numera enligt
reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af
det mindre jordbruket kunde med understöd af statsmedel lämnas för
utbildande af kvinnors yrkesskicklighet för det mindre jordbruket.
För öfrig! syntes det vara ett maktpåliggande önskemål att, på sätt
Fredrika-Bremer-förbundet framhållit, allmogens kvinnor i allmänhet
utbildades för fyllandet af sin uppgift inom hemmet. Det första steg,
som nu tagits för detta måls vinnande, vore därför värdt att af staten
understödjas, för att det måtte kunna vinna efterföljd och grunden
härigenom läggas till en utveckling, som enligt landtbruksstyrelsens
Nionde hafvadtifeln.
273
åsikt kunde blifva till nytta för jordbruket och för landtbefolkningen [23.]
i dess helhet.
Landtbruksstyrelsen hade icke något att erinra mot beloppen af
de begärda understöden, men anmärkte, att statsbidraget till skolans
uppehållande lämpligen syntes böra afse hela den första kursen och
därför böra bestämmas ej för år, såsom i ansökningen begärts, utan
för hel kurs, d. v. s. för ett och ett hälft år och alltså utgå med
6,000 kronor, hvarigenom såväl staten som förbundet och eleverna
skulle erhålla säkerhet för, att påbörjad kurs äfven komme att afslutas.
Landtbruksstyrelsen har därför hemställt, att Kungi. Maj:t, med anled¬
ning af förevarande ansökning, täcktes tilldela Fredrika-Bremer-för-
bundet dels ett anslag af 3,000 kronor till upprättande vid Rimforsa i
Östergötlands län af en skola för utbildande af lärarinnor i landthus¬
hållning i enlighet med de i förbundets ansökning angifna hufvudgrun-
der, dels ock ett anslag af 6,000 kronor för uppehållande af skolan
under tiden från och med den 1 november 1907 till och med den 30
april 1909, under villkor att under nämnda kurs tre elever skulle äga
åtnjuta kostnadsfri undervisning vid skolan, att planen för undervis¬
ningen skulle underställas landtbruksstyrelsens pröfning samt att Fredrika-
Bremer-förbundet skulle vara skyldigt att före den 1 juli 1909 till
landtbruksstyrelsen afgifva berättelse om skolans verksamhet under
samma kurs.
Därefter har den kommitté, som Kungl. Maj:t tillsatt för afgif- Landtimks-
vande af utredning och förslag till ändamålsenligt ordnande af den ningsiZmmit.
lägre landtbruksundervisningen och hvad därmed äger sammanhang, tén-
på grund af nådig remiss afgifvit utlåtande i förevarande ärende den
31 juli 1907. Därvid har kommittén, med anmälan att dess arbeten
icke fortskridit så långt, att den vore beredd att fullständigt yttra
sig i ämnet, anfört följande. Ändamålet med skolan vore, enligt
hvad ansökningen gåfve vid handen, att genom utbildande af lärarin¬
nor förbereda en bättre, såväl teoretisk som praktisk, undervisning
för landtbefolkningens kvinnor i de delar af hushållningen och
hemmets skötsel, där kvinnans insats vore af särskild betydelse. Om
behofvet af en sådan förbättrad undervisning vore kommittén icke
tveksam. Bristen på utbildade lärarkrafter vore för närvarande ett
af de största hindren för tillgodoseende af detta behof; och då den
nu tillämnade skolan skulle vara ett försök till af hjälpande häraf, funne
kommittén densamma väl värd att understödjas.
Beträffande detaljerna i den framlagda planen vore kommittén
icke ännu i tillfälle att yttra sig, men kommittén hade icke kunnat
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 35
274
Nionde hufvudtiteln.
[23.] underlåta att i två hänseenden framställa erinringar, hvartill förslaget
gifvit anledning. Enligt planen skulle såsom fordran för inträde i
skolan uppställas högre flickskolebildning eller motsvarande kunskaper.
De blifvande lärarinnorna skulle med en sådan bestämmelse säkerligen
så godt som uteslutande komma att rekryteras ur andra kretsar än
deras blifvande lärjungar, och de skulle väl ofta nog icke komma att
erhålla annan praktisk förfarenhet i landthushållning, än den som bi¬
bringades under den jämförelsevis korta kursen vid skolan. Kommit¬
tén trodde för sin del, att eu lärarinna med mer ingående kännedom
om det verksamhetsområde, för hvilket hon skulle utbilda sina elever,
skulle hafva större utsikt att ernå goda resultat. Det vore därför
enligt kommitténs mening lyckligt, om äfven kvinnor utgångna ur
landtbefolkningens egna led kunde äga tillfälle att vinna utbildning
såsom lärarinnor, och detta skulle blifva möjligt, om genomgången
folkhögskolekurs, i förening med ytterligare utbildning, såsom exempel¬
vis genomgången husmoderskola, och intyg om lämplighet berättigade
till inträde vid skolan. I fråga om den föreslagna undervisningen ville
kommittén göra den erinran, att i studieplanen saknades bland de
teoretiska ämnena ett för landthushållningen så viktigt ämne som hus-
djursskötsel.
Hushållnings- Slutligen hafva jämväl hushållningssällskapens under hösten 1907
sallm-bud.lS i Stockholm församlade ombud yttrat sig i frågan och därvid förklarat,
att de funne ändamålet med upprättandet af en dylik skola särdeles
behjärtansvärdt samt ej hade något att erinra mot de begärda under-
stödsbeloppen. I afseende å planen för skolan anmärkte ombuden, att
bestämmelsen om högre flickskoleutbildning eller motsvarande kunskaper
såsom inträdesfordran vid skolan skulle komma att hafva till följd, att
de blifvande lärarinnorna säkerligen skulle så godt som uteslutande
rekryteras ur andra kretsar än deras blifvande lärjungar och i följd
häraf ofta nog sakna det praktiska underlag, som måste betecknas
såsom eu oeftergiflig förutsättning för en lärarinna på det nu afsedda
området. Ombuden ansåge emellertid, att åt skolan borde gifvas fram¬
för allt en praktisk läggning. För att detta skulle blifva möjligt, ansåge
ombuden, att jämväl genomgången folkhögskolekurs borde berättiga
till inträde i skolan samt att såsom villkor för inträde borde uppställas
äfven intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromål.
Departements- Vikten af att landtbefolkningens kvinnor äga tillräckliga insikter
chefen. utförandet af de betydelsefulla uppgifter, som i ett landthushåll
hvila på dem. och behofvet af att undervisning i dessa hänseenden
Nionde hufvudtsteln.
275
meddelas dem hafva såväl i ansökningen som i de däröfver afgifna
yttrandena blifvit så tydligt ådagalagda och ur olika synpunkter be¬
lysta, att jag icke finner mig behöfva ytterligare utveckla dessa för¬
hållanden. Jag vill endast uttala den öfvertygelse, att full verkan af alla
de ansträngningar, som från olika håll göras för att höja landets jord¬
bruk och dess binäringar samt därigenom äfven landtbefolkningens och
hela nationens ekonomiska ställning, aldrig kommer att ernås, om icke
äfven kvinnan föres in i denna utvecklingsrörelse, så att hon i än
högre grad än för närvarande varder skickad icke blott att skänka
mannen stöd och förståelse i hans strä från samt själf efter bästa för¬
måga biträda honom inom de områden, som lämpa sig för hennes verk¬
samhet, utan äfven att so,in uppfostrarinna hos barnen och de unga
ingjuta kärlek till hemmet och det landtlig^ arbetet.
Hvad beträffar den nu ifrågavarande skolan, som tydligen syftar
mot ett sådant mål, anser jag densamma, på det sätt den anordnats,
hafva alla utsikter att på ett lyckligt och framgångsrikt sätt fylla sin
uppgift. Hen uppställda fordran på högre flickskoleutbildning hos
eleverna torde dock icke böra för strängt fasthållas, utan inträdes
fordringarna jämkas i den riktning, som antydts i landtbruksunder-
visningskommitténs och hushållningssällskapens ombuds yttranden. Det
synes mig nämligen såväl vara eu fullkomligt riktig grundsats, att
åt skolan framför allt bör gifvas en praktisk läggning som ock vara
ett oeftergifligt villkor för framgång, att de lärarinnor, som utgå
därifrån, icke stå främmande för de förhållanden, inom hvilka de
skola komma att verka, något, som lätt skulle kunna blifva fallet,
om skolan allt för ensidigt rekryterade sina elever från vissa sam¬
hällsklasser. Genomgången folkhögskolekurs, möjligen kompletterad
med intyg om lämplighet för sysslan och om praktisk duglighet, synes,
mig därför äfven böra berättiga till inträde vid skolan. Bland bestäm¬
melserna rörande skolan förekommer visserligen, att undantag från de
vanliga inträdesfordringarna kunna göras, när styrelsen så pröfvar
skäligt, och jag har inhämtat, att af de 20 elever, som för närvarande
äro antagna, 7 ej genomgått högre flickskola utan blott folkskola jämte
folkhögskola, skolkök eller annan motsvarande utbildning. Jag anser dock,
på grund af hvad jag ofvan anfört, att, ehuru naturligtvis vissa svårig¬
heter måste möta vid undervisningen af elever med betydligt olika
förkunskaper, det bör vara i skolans välförstådda intresse att öppna
tillträde till skolan äfven för elever med den utbildning, jag härförut
angifvit, utan att detta behöfver betraktas såsom ett undantag från
regeln.
[23
276
Nionde huSvudtiteln.
[23. | Hvad de begärda anslagen beträffar vill jag erinra, att Eders Kungl.
Magt den 31 december nästlidna år anvisat bidrag till organisations-
kostnaderna från den till Eders Kungl. Maj:ts förfogande stående del af an¬
slaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar. Att
skolan äfven är i behof af statsanslag för bestridande af de årliga ut¬
gifterna, finner jag vara ådagalagdt af den förut omförmälda ekonomiska
beräkningen samt i öfrigt anförda omständigheter. Mot det beräknade
beloppet af 4,000 kronor för år finner jag ej anledning till erinran.
Landtbruksstvrelsen har föreslagit, att anslaget skulle beräknas för
kurs om 1 Vs år och utgå med 6,000 kronor, men då afsikten uppen¬
barligen i hvarje fall varit, att efter den första kursens afslutande en
ny kurs skall börja samma år och det icke torde möta någon svå¬
righet att anordna utbetalandet af medlen på sådant sätt, att man
äger visshet, att de kurser verkligen pågå eller afslutats, som skola
medelst anslag understödjas, anser jag det vara lämpligast att an¬
slaget beräknas för kalenderår. Jag har så mycket större anledning
att föreslå detta, som, enligt hvad jag erfarit, man på grund af de
anmärkningar, som framställts mot den nuvarande anordningen, är be¬
tänkt på att göra kurserna tvååriga, och att därvid göra början redan
med den påbörjade första kursen. Då Fredrika-Bremer-förbundets ansök¬
ning gjordes redan under våren 1907 och tydligen afsåg statsbidrag
redan för den kurs, som tagit sin början den 1 november nästlidna
år, anser jag, att det statsbidrag, hvartill medel nu torde böra äskas
af Riksdagen, bör afse såväl år 1908 som år 1909.
Landtbruksstyrelsen har föreslagit, att såsom villkor för stats¬
anslaget skulle uppställas, att tre elever skulle åtnjuta kostnadsfri
undervisning vid skolan.
Emot fastställandet af ett sådant villkor har jag icke något att
erinra. Jag torde dock böra påpeka, att därmed icke afses, att veder¬
börande elever jämväl skola vara befriade från den del af skolafgiften,
som afser täckandet af kostnaden för kost och logi.
Ej heller finner jag anledning föreligga till någon principiell
anmärkning mot öfriga af styrelsen föreslagna villkor. De jämkningar
eller tillägg, desamma i ett eller annat hänseende möjligen kunna finnas
tarfva, torde emellertid i hvarje fall kunna beslutas i samband med
utanordnandet af blifvande anslag.
Det anslag, som för ändamålet skulle behöfva äskas af Riksdagen,
synes böra uppföras å extra stat.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
Nionde imlvudtiteln.
277
att å extra stat för år 1909 bevilja ett anslag af 8,000 kronor 23.j
till beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushåll-
ningsskola vid Rimforsa för utbildande af lärarinnor, med rätt för Eders
Kung!. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis under år 1908 utaf
nämnda anslag utanordna ett belopp af 4,000 kronor.
Nästlidna års Riksdag har såsom bidrag till aflöning åt tolf [24.]
kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland, under villkor, K,j^fruktli
att konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostades af lands- konsulenter i
ting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kungl. D^fHn°dch
Maj:t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1908 anvisat
ett anslag af 30,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för
ändamålet användas.
Den 18 oktober 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kun¬
görelse angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbruks¬
konsulenter i Dalarna och Norrland att lända till efterrättelse tills¬
vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades.
I underdånig skrifvelse den 5 i samma månad har landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande jämväl för år 1909 af stats¬
anslag för berörda ändamål.
"Då enahanda belopp af 30,000 kronor jämväl för år 1909 är
för ifrågavarande ändamål erforderligt, tillstyrker jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland, under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap eller
eljest, samt på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 30,000
kronor att af Eders Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet an¬
vändas.
Yeterinärbakteriologisk an stalt.
För närvarande pågå utredningar angående inrättande ax en [25,]
veterinärbakteriologisk anstalt. Jag har för afsikt att, sedan dessa inrätfjljde af
utredningar inom en, som jag har anledning antaga, nära framtid blif- en veterinär-
vit afskräde, för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag om inrättande
Nionde hufvudtiteln.
[25.] af eu dylik anstalt, kör detta ändamål torde komma att kräfvas ett
anslag- för år 1909, livilket synes tillsvidare kunna förslagsvis beräknas
till 30,000 kronor. Jag hemställer därför, att Eders Kung!. Makt måtte
föreslå Riksdagen
att, med afseende å den nådiga proposition angående inrättande
af en veterinärbakteriologisk anstalt, Eders Kung! Magt kan komma
att aflåta till Riksdagen, å extra stat för år 1909 måtte tillsvidare be¬
räknas ett anslag af 30,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet åt jordbruk och landtmannanäringar.
[26.] Jämlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 14
ifclZerna ^Pfember nästlidna år därom gjorda framställning, tillstyrker jag, att,
för allmänna1 likhet med åren 1906 och 1907, Eders Kungl. Makt täcktes föreslå
landtbruks- Riksdagen
möten. o
att a extra stat för år 1909 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-
bruksmöten 7,500 kronor; samt
PHsbeiö. tlU prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor.
/lingar vid
allmänna
landtbruks¬
möten.
[28.] Sedan profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbru-
ningmnstaiter. nnder en följd af år varit i verksamhet vid instituten vid
ultima och Alnarp samt kostnaderna härför bestridts genom ett af
aktiebolaget Separator den 7 augusti 1896 doneradt kapital af 100,000
kronor äfvensom genom profningsafgifter och inkomster af försålda med¬
delanden rörande profningarna, föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Riksdag
att, enåi förberörda gåfvomedel komme att vid samma års slut vara
nästan fullständigt förbrukade, å extra stat för år 1908 anvisa ett
anslag af 10,000 kronor för profningarnas fortsättande under sistnämnda
år. Detta anslagsbelopp hade grundats på eu af landtbruksstyrelsen
framlagd medeltalsberäkning för anstalternas utgifter och inkomster
under åren 1901 1905, enligt hvilken de förra upptogos till 13,904
kronor och de senare till 2,694 kronor samt alltså de öfverskjutande
utgifterna utgjorde 11,210 kronor, hvilken summa jag vid ärendets
underdåniga föredragning den 12 januari 1907 emellertid ansåg kunna
sänkas till 10,000 kronor, enär det syntes, som om man i vidsträcktare
män, än landtbruksstyrelsen gjort, skulle kunna bygga på ökade ut¬
gifter för profningarna.
Nionde hulvudtiteln.
279
Detta Kungl. Maj:ts förslag vann Riksdagens bifall. Därvid
erinrade Riksdagen, beträffande den i utgiftsberäkningen upptagna post
för dagtraktamenten till vid profningarna tjänstgörande, på platsen
bosatta ledamöter i profningsnämnderna, att Riksdagen redan år 1895
med anledning af då ifrågasatt statsanslag till dylik profningsanstalt
vid Ultuna anfört, att de af nämndens ledamöter, som vore anställda
och aflönade vid Ultuna institut och egendom, borde utan särskild
godtgörelse utföra de med profningarna förenade göromål, samt att på
grund däraf nedsättning i kostnaderna för anstalten syntes kunna åstad¬
kommas. Riksdagen ansåg sig dock icke böra af denna anledning minska
ifrågavarande anslag.
Uppå, underdånig framställning har därefter Kungl. Maj:t den
6 december 1907 fastställt stat för dessa anstalter för innevarande år.
Utgifterna äro därvid upptagna till 14,500 kronor och inkomsterna utaf
afgifter och försålda meddelanden till 2,000 kronor. Skillnaden ut-
fylles genom dels statsbidraget och dels återstod af donationsmedlen,
2,500 kronor.
I underdånig skrifvelse den 19 november 1907 kar nu landtbruks-
styrelsen gjort framställning om anslag till dylika profningar för år
1909 och därvid öfverlämnat en till styrelsen ställd skrift i ämnet från
profningsanstalternas styrelse. I sistberörda skrift anföres hufvudsak¬
ligen följande.
Då från och med år 1905 väsentligt ökade kostnader för prof-
ningsanstalterna "uppstått i fråga om aflöning och ersättning åt sekre¬
terarna och då någon minskning för framtiden beträffande dessa ut¬
giftsposter ej syntes vara att förvänta, ansåge styrelsen lämpligt att
vid uppgörande af stat för profningarna för år 1909 lägga de senaste
årens räkenskaper till grund.
I medeltal hade under åren 1905 och 1906 utgifterna utgjort:
tryckningskostnader för meddelanden ................................
|
kr.
|
2.036: —
|
post, telegraf och telefon ....................................................
|
>
|
354: —
|
frakter .....................................................................
|
|
96: —
|
annonsering .............................................................................
|
>
|
269: —
|
sekreterarna och redigering af meddelanden
|
>
|
3,693: —
|
reseersättning till styrelsens ledamöter...............................
dagtraktamenten åt på platsen bosatta ledamöter i näm-
|
>
|
386: —
|
derna ...................................................................................
|
>
|
1,629: —
|
transport
|
|
8,463: —
|
r 28.
280
.Nionde hufvudtiteln.
transport kr. 8,463: —-
dagtraktamenten och reseersättning åt öfriga ledamöter
i nämnderna ................................................
|
»
|
1,907
|
—
|
instrument och inventarier .......................
|
..............................
|
1,673
|
—
|
materialier och förbrukningsartiklar .....
|
............................. >
|
165
|
-.
|
ersättning för arbete ..................................
|
............................ »
|
1,847
|
—
|
diverse utgifter ......................................
|
............................. »
|
52
|
—
|
tillfälliga utgifter .....................................
|
........................... »
|
400
|
—
|
|
tillsammans kr.
|
14,507
|
—
|
Om härifrån droges inkomsterna, som i medeltal för
dessa år utgjort
för försålda meddelanden................................ kr. 853: —
» profningsafgifter ........................................... » 1,717: —
> diverse inkomster ...................................... » 174: —
eller tillsammans kr. 2,744: —
återstode kr. 11,763: —
som sålunda varit det belopp, som årligen användts af de för ändamålet
donerade medlen.
Beträffande de ofvan angifna utgifterna har styrelsen framhållit,
att det endast med iakttagande af den allra största sparsamhet varit
möjligt att hålla dem nere vid de låga belopp, de i medeltal utgjort.
Så hade rörande den i fastställda stater anvisade summan till inköp
och underhåll af instrument och apparater för profningarna bespa¬
ringar kunnat göras, då komplettering af samlingarna genom nyan¬
skaffning inskränkts till det oundgängligen nödvändiga. Den profnings-
nämnderna tillkommande rättigheten att inköpa och profva maskiner
och redskap, som ej blifvit till profning anmälda, men om hvilka
kännedom ansetts önsklig, hade med hänsyn till därmed förenade kost¬
nader ej anlitats. Hvad som dock i ännu högre grad bidragit till att
minska omkostnaderna för profningarna hade varit den hittills med
fördel anlitade metoden att uppdraga profningarnas fortsättande åt en
kommission, bestående af de på platsen bosatta ledamöterna i nämn¬
den, hvarigenom det varit möjligt att inskränka antalet arbetsdagar
för nämndernas öfriga ledamöter. Enligt det sålunda tillämpade syste¬
met hade följaktligen det mesta arbetet hvilat å de på platsen boende
ledamöterna, nämligen lärarna vid instituten och förvaltarna vid respek¬
tive egendomar, Ultuna och Alnarp.
Hvad åter inkomsterna beträffade, utgjordes dessa hufvudsakligen
Nionde hufvudtlteln. 281
af två olika slag, profningsafgifter och inkomster genom försäljning
af exemplar af styrelsens meddelanden. De förra hade varit något va¬
rierande för de olika anstalterna; år 1905 hade de uppgått samman-
lagdt till 1,630 kronor och år 1906 till 1,805 kronor eller i medeltal
för båda åren till 1,717 kronor. De flesta anmälningarna inkomme i
regeln under de närmaste åren före hållandet af de allmänna svenska
landtbruksmötena, hvadan sålunda såväl 1905 som 1906 angåfve rela¬
tivt höga siffror. Detta framginge äfven däraf, att för år 1907 under
de 10 första månaderna influtit 1,325 kronor i anmälningsafgifter, och
syntes denna summa, i betraktande af den för profning af jordbruks¬
redskap mindre lämpliga årstiden, ej väsentligt komma att ökas före
årets slut. Styrelsen ansåge därför lämpligt att för är 1909 beräkna
inkomster af detta slag till 1,500 kronor.
Hvad inkomst genom försäljning af meddelanden vidkomme, hade
äfven den varit hög under åren 1905 och 1906. Om man emellertid
toge hänsyn till, att de för maskin- och redskapsväsendet mest intres¬
serade jordbrukarna, d. v. s. de egentliga afnämarna af meddelanden,
numera hade fullständiga uppsättningar af de hittills publicerade num¬
ren, så syntes man böra räkna med det förhållande, att den hufvud-
sakliga inkomsten på denna väg hädanefter komme att inflyta genom
försäljning af kommande meddelanden och endast en mindre del genom
försäljning af de under de närmast gångna åren utgifna. Då därjämte priset
på dessa, liksom fallet äfven torde blifva med de följande numren,
vore afsevärdt lägre än å de först utkomna, syntes samma årliga in¬
komst som tillförne ej kunna påräknas Erfarenheten från år 1907 gåfve
stöd åt denna förmodan, enär under årets dittills gångna 10 månader
influtit endast 419 kr., hvilken summa före årets slut antagligen ej
komme att undergå någon väsentlig höjning.
I anslutning till hvad ofvan anförts hade styrelsen upprättat föl¬
jande förslag till utgifter och inkomster för profningarna under år 1909.
Utgifter.
profningsnämnderna ..................................... kr. 3,500: —
sekreterarna och redigering af meddelanden » 3,700: —
instrument och inventarier .......................... » 1,800:_
arbete, transporter, förbrukningsmateria-
lier, post m. in.................................... > 2,500:— ]cr< n^oo: —
till styrelsens disposition för tryckningskostnader och
styrelsens egna utgifter ................................................ * 3,000:_
tillsammans kr. 14,500: —
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 36
[28.]
282
Nionde hufvudtiteln.
Inkomster.
för försålda meddelanden och diverse in¬
komster ................................................... kr. 500: —
> profningsafgifter ..................................... > 1,500: — kr. 2,000: —
brist kr. 12,500: —
utgörande alltså beloppet af det behöfliga anslaget för profningarnas
fortsättande.
Med ett dylikt anslag ansåge styrelsen, att profningsanstalternas
verksamhet borde kunna uppehållas i samma omfattning som hittills.
En eventuell nedprutning af detsamma till ett mindre belopp skulle
gifvetvis komma att medföra åtskilliga olägenheter och nödvändiggöra
en inskränkning i arbetet. För år 1908 syntes, oaktadt statsanslaget
utginge med endast 10,000 kronor, en begränsning af anstalternas verk¬
samhet visserligen ej behöfva förekomma, emedan en behållning af do¬
nationsmedlen då komme profningarna till godo. För år 1909 vore
emellertid det begärda anslaget af behofvet påkalladt, enär något öf¬
verskott från år 1908 icke vore att förvänta och dessutom åtskilliga
långvariga och därför kostsamma profningar då skulle företagas. Härtill
komme, att ju mer tiden för nästa allmänna svenska landtbruksmötes
hållande närmade sig, dess större blefve säkerligen antalet profningar.
Till sist ville styrelsen framhålla, att några väsentligt ökade in¬
komster af profningsafgifter ej syntes vara att påräkna, helst som de
största och viktigaste profningarna, serieprofningarna, vore afgiftsfria.
Landtbruksstyrelsen har beträffande profningsafgifterna meddelat,
att dessa enligt nu gällande taxa bestämdes med hänsyn till profnings-
föremålets värde, så att för dyrare föremål afgiften utginge efter lägre
procent af värdet än för mindre och billigare. För de större profnings-
föremålen erlades sålunda t. ex. för föremål till ett värde af 2,000
kronor en afgift af 125 kronor, för föremål af 3,000 kronors värde
175 kronor o. s. v. Dessa afgifter syntes icke böra höjas, enär de ofta
täckte anstaltens direkta utgifter för profningen. Däremot hade det
satts i fråga att höja taxan för smärre redskap, enär profningen af ett
enda eller ett par dylika ofta måste företagas å tid, då nämnden eljest ej
sammanträdde, hvithet medförde kostnader, som betydligt öfverstege er-
lagd anmälningsafgift. Fn höjning af afgiften i detta fall skulle dock
antagligen komma att medföra minskning i antalet anmälningar, hvil-
ket vore en afgjord olägenhet. Med hänsyn till dessa förhållanden
kunde det icke anses afgjordt, att en förhöjning af taxan skulle med-
Nionde fmfvndtiteliL.
283
föra ökning af inkomsterna för profningsanstalterna. För så vidt se- [28.]
rieprofningarna såsom hittills komme att vara afgiftsfria — och något
annat syntes icke böra ifrågasättas — komme antagligen i sådan hän¬
delse en del redskapsfabrikanter att låta anstå med anmälningarna, till
dess lämpliga serieprofningar utlystes, hvarigenom till och med en
minskning af inkomsterna skulle kunna inträffa.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,
som icke hade något att erinra mot det af styrelsen för redskapsprof-
ningsanstalterna anmälda medelbehofvet för år 1909, hemställt, att till
fortsatt uppehållande af ifrågavarande profningsanstalter för år 1909
måtte beredas ett anslag af 12,500 kronor.
Otvifvelaktigt böra medel beredas, för fortsättande ännu någon Departements-
tid af ifrågavarande profningar efter nuvarande plan. Den nya cen- cAefe"-
tralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, till hvilken, så¬
som jag i mitt förberörda anförande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1907 framhöll, det ifrågasatts att öfverflytta profningarna,
torde nämligen i hvarje fall ännu ej hafva hunnit den utveckling, att
det redan nu bör ifrågakomma att öfverlämna bestyret med desamma
åt anstalten.
Landtbruksstyrelsen har emellertid i förevarande hänseende hem¬
ställt om beredande af ett anslag å 12,500 kronor. Då jag i olikhet
med landtbruksstyrelsen fortfarande anser i någon mån ökade inkomster
böra kunna beredas genom höjning i vissa fall af afgifterna för profningar
och det dessutom icke torde vara uteslutet, att äfven jämkningar
kunna göras å vissa utgiftsposter, har jag icke tillräcklig anledning
att för år 1909 tillstyrka högre anslag för ifrågavarande profningar än
det, som blifvit af Riksdagen anvisadt för innevarande år.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet vid Ul¬
tima samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för
profning af maskiner och redskap för landthrukets behof, anvisa å extra
stat för år 1909 ett anslag af 10,000 kronor.
Jämlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 15 [29.]
november 1907 därom gjorda framställning, tillstyrker jag, att, i likhet
med föregående år, Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen stationer.
att å extra stat för år 1909 anvisa, såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom
284
Nionde hufvudtiteln.
[29.] de orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorietjänaren äfvensom de år¬
liga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker
och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 32,000 kronor.
I enlighet med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 31 oktober näst¬
lidna år förordad ansökning tillstyrker jag, att, i likhet med hvad
som ägt rum föregående år, Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under villkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 6,750 kronor — på
extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 11,250 kronor.
[30].
Kemisk-växt¬
biologisk
anstalt inom
Norrbottens
län.
[31.] Med anledning af eu vid 1886 års riksdag väckt motion beslöt Riks-
FröieontroU- dagen att för år 1887 ställa till Kung]. Maj:ts förfogande ett extra an-
anstaiter. gjag a£ jq^qqq kronor för att användas till understöd, med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt, åt sådana frökontrollanstalter, som af lands¬
ting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, understöd¬
des med minst samma belopp som statsbidraget, och hvilka anstalter
ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende å analysme¬
toder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställdes. I sin
underdåniga skrifvelse i ämnet framhöll Riksdagen, hurusom de ofta
med understöd af hushållningssällskap flerstädes inrättade anstalter för
frökontroll, visserligen verkat gagnande, men att de icke kunde arbeta
med så stor framgång som önskligt vore, enär de blifvit inrättade utan
gemensam plan och vid dem tillämpades ofta stridiga metoder för frö-
kontrollen, så att samma vara vid olika anstalter kunde blifva föremål
för helt skiljaktiga bedömanden. En på sådant sätt ordnad frökon¬
troll vore föga ägnad att stadfästa och utvidga förtroendet till anstal¬
ternas förmåga att tillfredsställande lösa uppgiften att vara ett stöd
för den ännu outvecklade odlingen inom landet af frö och handeln
därmed. Då staten understödde så många andra grenar af jordbruks¬
näringen, kunde Riksdagen icke finna annat än att äfven här vore ett
Nionde hufvudtiteln.
285
område, där staten borde ingripa ordnande ocli stödjande. Efter att
vidare hafva framhållit vikten af att anstalter funnes, hvilka vore un¬
derkastade offentlig myndighets inseende och kontroll och arbetade efter
metoder, som af sådan myndighet pröfvats och befunnits vara de bästa,
förklarade sig Riksdagen anse, att det åt Kungl. Maj:t borde öfverläm-
nas att bestämma, hur saken i sina detaljer borde ordnas.
Sedermera har på särskilda framställningar af Kungl. Maj:t samma
belopp mot enahanda villkor för ändamålet årligen beviljats för
åren från och med år 1888 till och med innevarande år.
För de med understöd af statsmedel inrättade frökontrollanstalter
utfärdade Kungl. Maj:t den 12 november 1886 nådigt reglemente,
hvilket fortfarande är gällande, med undantag däraf att de funktioner,
som i detsamma tillagts landtbruksakademiens förvaltningskommitté,
numera tillkomma landtbruksstyrelsen. Enligt detsamma hafva dessa
anstalter till ändamål att befrämja den inhemska fröodlingen och
fröhandeln genom meddelande af upplysningar och råd samt medelst
undersökningar af de i handeln förekommande frön med afseende på
deras värdes såsom utsäde. Hvarje anstalt står under uppsikt af en
styrelse af minst tre ledamöter, hvilka utses för den tid och i den
ordning, som bestämmes af det eller de hushållningssällskap eller lands¬
ting, hvilka bidraga till anstaltens underhåll.
Föreståndare för anstalten antages af styrelsen, sedan landtbruks¬
styrelsen meddelat yttrande om den sökandes kompetens och skicklig¬
het. Föreståndaren åligger, bland annat, att på begäran och mot ersätt¬
ning efter af landtbruksstyrelsen fastställd taxa verkställa fröundersök¬
ningar, att i afseende på metoder för analysernas utförande äfvensom
i fråga om grunderna för bokföring och för affattande af analys-
attester m. m. ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som blifvit
af landtbruksstyrelsen fastställda, att åt enskilda jordbrukare och frö¬
handlare på begäran meddela upplysningar och råd rörande de fordrin¬
gar, som böra ställas på en fullgod utsädesvara, samt att företaga resor
inom området för anstaltens verksamhet för att meddela upplysningar
och råd om odlings-, rensnings- och öfriga förfaringsmetoder för vin¬
nande af fullgod utsädesvara. Vidare föreskrifves i reglementet, bland
annat, att det eller de hushållningssällskap eller landsting, som bidraga
till anstaltens underhåll, skola bekosta arbetslokal med erforderliga
möbler, apparater och böcker samt att landtbruksstyrelsen äger att
enligt bemyndigande af vederbörande departementschef låta inspektera
anstalterna.
[31.]
286
Nionde hufvudtiteln.
Den för de med understöd af statsmedel inrättade frökontrollan-
stalter nu gällande instruktion utfärdades af landtbruk sstyr elsen den
26 juni 1900. Vid utarbetandet af densamma har särskild hänsyn
blifvit tagen till åstadkommandet af likformighet i frökontrollen inom
de skandinaviska länderna. I nämnda syfte hade före instruktionens
utfärdande underhandlingar förts med representanter för frökontrollen
i Danmark och Norge.
Frågan om omorganisation af frökontrollanstalterna och föränd¬
ring i villkoren för statsunderstöd åt dem har under årens lopp vid
skilda tillfällen förelegat. Första gången upptogs frågan af landt-
bruksstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den B oktober 1890 fram¬
höll olämpligheten af att det till frökontrollanstalterna beviljade an¬
slaget fördelades mellan alltför många anstalter, hvarigenom lätt kunde
inträffa, att beloppet af de särskilda bidragen så minskades, att nyttan
med anslaget ginge i viss mån förlorad. Det skulle därför, enligt landt-
bruksstyrelsens åsikt, lända till större gagn för det allmänna, om det
inom landet funnes ett mindre antal väl utrustade frökontrollanstalter,
hvilkas föreståndare vore i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt
frökontrollen och därmed sammanhängande vetenskapliga arbeten, än
om mängden af dessa anstalter vore större, men de särskilda anstal¬
terna tilläfventyrs saknade fullt samma förutsättningar för att kunna
lyckligt lösa sin viktiga uppgift. På grund häraf syntes det landt-
bruksstyrelsen önskvärdt, att det föreskrifna högsta anslag, som finge
till anstalt utdelas, höjdes från 1,000 kronor till 1,500 kronor. Sty¬
relsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att vidtaga sådan förändring i de dittills uppställda villkoren för an¬
slaget, att Kungl. Maj:t, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskild! fall
skedd pröfning af ifrågasatt eller upprättad anstalts behöflighet för orten,
kunde anvisa dylik anstalt ett statsunderstöd af högst 1,500 kronor.
Då emellertid Kungl. Maj:t fann en förändring, åsyftande att in¬
skränka det dåvarande antalet frökontrollanstalter, icke böra vidtagas
utan en föregången fullständig utredning rörande lämpligheten af en
dylik inskränkning, föreslog Kungl. Maj:t 1891 års Riksdag att bevilja
anslaget för år 1892 att utgå under förut bestämda villkor, hvilket äfven
af Riksdagen medgafs.
Nästa gång frågan om åstadkommandet af bättre utrustade frö¬
kontrollanstalter upptogs till behandling var vid sammanträde inför
landtbruksstyrelsen med föreståndare för frökontrollanstalter jämte sär¬
skild! inbjudna fackmän, hvilket hölls i Stockholm den 29 och 30
juni 1898.
Nionde htifvudtiteln. 287
Bland öfverläggningsämnen vid detta möte förekom äfven frågan. [31.]
huruvida de många frökontrollanstalterna i Sverige gagnade frökon¬
trollarbetet samt hur saken skulle ställa sig, ifall deras antal minska¬
des till eventuellt fyra eller fem.
Vid öfverläggningen uttalades olika åsikter i ämnet. Å ena sidan
förordades, såsom varande till gagn för frökontrollen i dess helhet, en
inskränkning af anstalternas antal och de kvarvarandes förseende med
större anslag, därvid såsom skäl härför bland annat framhölls svårig¬
heten att vid ett stort antal små och ofullständigt utrustade an¬
stalter ^ vinna öfverensstämmande analysresultat samt att detta större
antal irökontrollanstalter ej längre vore erforderligt; sedan numera
göda kommunikationer underlättade försändningen af prof längre väg.
A andra sidan uttalades den meningen, att ett större antal frökon-
trollanstalter vore . till gagn, då det visat sig; att en kontrollanstalt
verkade kraftigast i den närmaste trakten samt att de påpekade olägen¬
heterna kunde utan minskning af antalet afhjälpas därigenom, att tre
eller fyra af de befintliga anstalterna försåges med bättre utrustning.
Mötet anslöt sig till den senare åsikten och uttalade sig för bibe¬
hållandet af det dåvarande antalet frökontrollanstalter, af hvilka dock
tre eller fyra borde erhålla bättre och rikligare utrustning.
Då landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 november Zandtbru,f
1901 anmälde frågan om anslag till frökontrollanstalter för år 1903, s'yrf9‘oi.
underställde _ styrelsen ånyo Kungl. Maj ds pröfning frågan om föränd¬
ring i organisationen af frökontrollen. Frågans återupptagande var då
när mast föranledt af till landtbruksstyrelsen inkomna framställningar
från föreståndarna för samtliga rikets aderton frökontrollanstalter om
höjande af statsanslaget till samma anstalter från 10,000 kronor till
20,000 kronor. Såsom stöd härför hade hufvudsakligen anförts, att de
anslag, som de statsunderstödda anstalterna uppbure och hvilka i
medeltal för hvarje anstalt utgjorde, statsunderstödet 555 kronor 56
öre samt anslag från hushållningssällskap och landsting, inberäknadt
lokal, 887 kronor 32 öre, vore så små, att ingen anstalts tjänstemän
kunde hafva sitt uppehälle af desamma, utan måste tjänstemännen
öfverallt söka sin hufvudsakliga bärgning i annan verksamhet samt
betrakta tjänsten vid frökontrollanstalten såsom eu bisyssla. Vidare
hade ett öxadt antal extra biträden måst anställas, hvilkas aflöning
toge i anspråk belopp, som till stor del vore högre än statsanslaget.
I de öfver dessa framställningar af landtbruksstyrelsen från veder¬
börande hushållningssällskaps förvaltningsutskott infordrade yttranden
hade samtliga utskott förordat förhöjning i anslaget, därvid dock åtskil-
288
Nionde hufvudtiteln.
[31.] liga af dem tillika framhållit önskvärdheten af en omorganisation af
anstalterna i sådan riktning, att deras antal blefve minskadt men de,
som fortfarande komme att bibehållas, försåges med mera vetenskap¬
ligt utbildade arbetskrafter och bättre utrustning, än nu i allmänhet
vore fallet.
I sin ofvanberörda skrifvelse den 11 november 1901 lämnade
landtbruksstyrelsen en utförlig utredning angående de statsunderstödda
frökontrollanstalternas ekonomiska ställning, af hvilken utredning det
syntes styrelsen framgå, att icke ens någon af anstalterna vore i stånd
att ensam kunna gifva full aflöning åt en föreståndare med de anspråk,
som borde ställas på en sådan. Den gifna följden häraf hade blifvit,
att frökontrollen inom vårt land måst blifva en ^sysselsättning för de
personer, som däråt ägnat sig. Denna omständighet hade också varit
förnämsta anledningen därtill, att ofvannämnda framställningar blifvit
gjorda och så godt som enhälligt af vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordade.
Det måste också i allmänhet anses i hög grad önskvärdt, att före¬
ståndaren för en frökontrollanstalt sattes i tillfälle att mera odeladt
kunna ägna sig åt sin befattning i alla de riktningar, som folie inom
hans verksamhetsområde. Därförutan komme arbetet med frökontrollen
icke att erhålla den betydelse för landets jordbruk och det anseende
bland landtmännen, utan hvilka den icke kunde blifva till all den nytta,
som eljest vore fallet. Det syntes också själfklart, att, om frökontrollen
sammanfördes såsom eu bisak med annan verksamhet, arbetet med kontrol¬
len lätt kunde komma att öfverlämnas åt oansvariga personer i underord¬
nad ställning utan tillräcklig kompetens, på samma gång det äfven kunde
befaras, att till föreståndare för anstalterna komme att antagas personer,
hvilkas hufvudsakliga utbildning och intresse folie inom ett annat
område.
Under sådana förhållanden syntes det landtbruksstyrelsen förr
eller senare blifva nödigt, att en ändring vidtoges beträffande de
svenska frökontrollanstalterna i den riktning, som i föreliggande
framställningar angifvits, eller att frökontrollanstalter upprättades
med tillräckligt ekonomiskt underlag för att desammas föreståndare
skulle kunna mera uteslutande än hittills ägna sig åt sin verksamhet
vid anstalten och sålunda fullt likställas med föreståndarne vid sådana
kontrollinrättningar, som redan förefunnes i Danmark, Schweiz, Öster¬
rike, Frankrike, Belgien och på vissa ställen i Tyskland och som visat
sig icke blott mera gagnande utan öfver hufvud taget i ekonomiskt
afseende fördelaktigare än otillräckligt utrustade frökontrollanstalter.
Nionde huivudtiteln.
289
Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen icke vara af behofvet
påkalladt, att samtliga frökontrollanstalterna utvidgades till sådana
större anstalter, som i det föregående antydts, utan vore det fullt
tillräckligt, att endast vissa bland dem erhölle högre understöd
än hittills. En indragning af de mindre anstalterna ansåge landt¬
bruksstyrelsen icke för det dåvarande önsklig. Under sådana för¬
hållanden skulle, om en förändring i angifven riktning vidtoges, tvenne
slags anstalter komma att finnas, nämligen dels de större med rikligare
statsanslag och andra understöd utrustade anstalterna med en mera
allmän, till hela landet eller större del af detsamma sig sträckande
uppgift, dels ock mindre dylika anstalter med mera begränsade till¬
gångar och mindre vidsträckt ändamål.
För upprätthållande af en dylik större anstalt syntes det landt¬
bruksstyrelsen erfordras, för år räknadt, 7,500 kronor, hvaraf staten
skulle tillskjuta 3,000 kronor. Till en början och innan någon erfaren¬
het beträffande möjligheten af att med fördel upprätta några dylika
större anstalter vunnits, borde statsanslag icke beredas för mer än
två sådana anstalter. För de öfriga mindre frökontrollanstalterna syntes
några förändringar i villkoren för statsbidrags åtnjutande icke behöfva
vidtagas utan sadana anstalter borde komma i åtnjutande af ungefär
samma statsanslag som dittills. Då det vidare vore antagligt att, om
två större anstalter komme till stånd, detta skulle ske på det sätt att
två eller möjligen flera af de frökontrollanstalter, hvilka för närvarande
åtnjöte statsunderstöd, komme att öfvergå till två dylika anstalter,
erfordrades icke ökadt statsanslag till hela det belopp, som skulle
beviljas de två större anstalterna, utan syntes, då de två anstalter,
hvilka tilldelats de högsta statsunderstöden, åtnjöte tillhopa 1,750
kronor, häraf den ena 900 kronor och den andra 850 kronor, samman¬
lagda beloppet af ifrågavarande statsunderstöd icke behöfva sättas högre
än till 14,000 kronor.
Som det emellertid icke kunde med full bestämdhet förutsägas,
huruvida, äfven om möjlighet därtill skulle genom ökadt anslag beredas,
båda eller ens någon af de ifrågasatta större anstalterna skulle komma
till stånd, syntes vid beviljande af nyssnämnda summa sådan föreskrift
böra meddelas, att därigenom undvekes, såväl att de mindre frökontroll¬
anstalterna, hvilka, under förutsättning att större anstalter komme till
stånd, kunde anses med nu till dem utgående bidrag från statens
sida tillräckligt understödda, erhölle del af det tillskott till anslaget
till frökontrollanstalter, som för upprättande af större anstalter ifråga-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 37
[31.]
290
Nionde hufvudtitein.
[31.] sattes, som äfven att de mindre anstalterna i fråga om statsanslag
försattes i väsentligt sämre ställning än för närvarande vore fallet.
Detta syntes kunna ske genom en bestämmelse af innehåll att, om
endast en eller icke någon med 3,000 kronor understödd anstalt komme
till stånd, i förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000
kronor finge tillhopa användas till understöd åt frökontrollanstalter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landt-
bruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,
att Riksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat för
år 1903, för att användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som ville underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställdes,
anvisa ett belopp af 14,000 kronor, hvaraf finge användas dels 3,000 kronor
till hvardera af tvenne anstalter inom de orter, där landsting eller hus¬
hållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att under¬
stödja anstalten med minst halfva beloppet af statsbidraget samt bekosta
och ställa till anstaltens förfogande ett ändamålsenligt botaniskt laborato¬
rium med alla erforderliga instrument, apparater, förbrukningsartiklar,
böcker och möbler äfvensom lämpligt försöksfält, dels ock högst 1,000
kronor till hvarje annan dylik anstalt, som af landsting eller hushållnings¬
sällskap, hvart för sig eller i förening, understöddes med minst samma
belopp som statsbidraget, dock att, om endast en eller icke någon
med 3,000 kronor af statsmedel understödd frökontrollanstalt komme
till stånd, af hela anslaget finge till samtliga frökontrollanstalter utgå
högst i förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000 kronor.
Departements- Då ärendet i sammanhang med öfriga utgiftsfrågor, som skulle
chef en ar 190,.. jiQg Riksdagen anmälas, den 11 januari 1902 af dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet föredrogs inför Kungl. Maj:t, anförde före¬
draganden, att han till hvad landtbruksstyrelsen redan framhållit
angående de olägenheter, som blifvit en följd af anslagets splittrande
på eu. mängd anstalter, endast ville tillägga, att den nytta, som frö-
kontrollanstalterna obestridligt medfört för de trakter, dit de varit
förlagda, varit ganska dyrköpt, i det kostnaden för hvarje analys,
oberäknad! de utgifter, som af allmänheten erlagts, vid de flesta an¬
stalterna uppgått till 5, 6 å 7 kronor och till och med därutöfver samt
vid endast två anstalter understigit 2 kronor. Här ägde sålunda ett
missförhållande rum, som med snaraste borde rättas. Föredraganden
ansåg sig emellertid ej kunna biträda det af landtbruksstyrelsen afgifna
förslaget, enär en omorganisation, enligt hans mening, borde gå i den
riktning, att antalet med statsmedel understödda anstalter väsentligen
Nionde huivudtiteln.
291
inskränktes, att de, som fortfarande funnes böra åtnjuta bidrag af [31.]
statsmedel, erböile eu fullt tidsenlig utrustning och ställdes under
ledning af fullt kompetenta personer, hvilka bereddes tillfälle att åt
anstalternas skötsel odeladt ägna sin tid och sina krafter, samt att
fördenskull kompetensfordringarna för vinnande af anställning såsom
föreståndare för dylik anstalt skärptes. Den egentliga fördel, som
med inrättandet af det nuvarande stora antalet frökontrollanstalter
afsetts att vinnas, hade varit att göra frökontrollens anlitande så be¬
kväm som möjligt för den jordbrukande allmänheten. Då emellertid
i alla händelser största delen af de personer, som anlitade frökontroll-
anstalterna, icke kunde träda i personlig förbindelse med anstalternas
föreståndare, utan vore nödsakade att medelst post eller järnväg in¬
sända sina fröprof, syntes det, med hänsyn till den utveckling, kommu¬
nikationsväsendet numera inom större delen af landet erhållit, vara
fullkomligt likgiltigt, huruvida dessa prof sändes något kortare eller
längre väg. Där olägenheter genom nu befintliga anstalters indragning
uppkomme, kunde dessa lätt förebyggas därigenom, att hushållnings¬
sällskap uppdroge åt därtill lämpliga personer inom skilda delar af
sällskapets område att emot godtgörelse af sällskapet från allmänheten
emottaga fröprof till undersökning och därefter insända dem till när¬
maste anstalt.
Vidare framhöll departementschefen, att man, enligt landtbruks-
styrelsens förslag, skulle komma att hafva två särskilda slag af med
statsmedel understödda frökontrollanstalter med olika reglementen, en
anordning, som syntes honom synnerligen olämplig.
Då framläggandet af ett förslag till omorganisation af frökontroll-
väsendet i enlighet med af departementschefen angifna grunder, kräfde
en utredning af helt annan innebörd och beskaffenhet än den före¬
liggande, ansåg han sig icke vid detta tillfälle böra ifrågasätta någon
ändring i vare sig de för ifrågavarande anslag gällande bestämmelser
eller anslagets belopp.
Kung]. Maj:t beslöt i enlighet med föredragandens sålunda uttalade
åsikt; och Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Då jag den 12 januari 1907 underställde Kungl. Maj:ts nådiga Departements-
pröfning frågan om reglerandet för år 1908 af utgifterna under riks- chefen r1907■
statens nionde hufvudtitel, meddelade jag, att landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 22 november 1906 afgifvit förnyadt förslag
till en i vissa hänseenden ändrad organisation af frökontrollväsendet.
Då detta förslag icke syntes mig kunna läggas till grund för propo¬
sition till Riksdagen, innan detsamma underkastats en mera ingående
Nionde faufvudtitein.
[31.] pröfning än den, som då kunnat åstadkommas, hemställde jag, att an¬
slaget måtte begäras utgå med samma belopp och under samma villkor
som dittills. Kungl. Maj:t biföll hvad jag sålunda hemställt, hvithet
ock blef Riksdagens beslut.
I anslutning härtill har landtbruksstyrelsen i underdånig skrif¬
velse den 14 september 1907 bland annat hemställt om aflåtande af
proposition till nästinstundande Riksdag, att Riksdagen måtte på extra
stat för 1909 för ifrågavarande ändamål och på hittillsvarande villkor
till Kungl. Maj:ts förfogande ställa samma belopp som under närmast
föregående år.
stZeisen^år 1 sm ofvannämnda skrifvelse den 22 november 1906 har landt-
J 1906. * bruksstyrelsen till en början framhållit, hurusom åtskilliga omständig¬
heter tillkommit, hvilka i viss mån ställde andra fordringar på frö-
kontrollanstalterna än dem, som förutsattes, då frågan om dessa anstalters
omorganisation den 11 januari 1902 föredrogs inför Kungl. Maj:t. Såsom
sådana har landtbruksstyrelsen betecknat den rörelse inom vårt land,
som hade till ändamål att höja det mindre jordbruket, i det att de
nuvarande af hushållningssällskapen upprättade frökontrollanstalterna
lämnade särskild! den mindre jordbrukaren en välbehöflig ledning vid val
af utsäde. Vidare hade landtbruksstyrelsen den 17 oktober 1906 gjort
framställning om statsanslag till åtgärder för befordrande af den in¬
hemska klöfver- och gräsfröodlingen, bland hvilka åtgärder särskild!
framhållits bildandet af fröodlingsföreningar; dessa föreningar fordrade,
enligt landtbruksstyrelsens mening, för sin utveckling stödet af en såvidt
möjligt inom orten belägen frökontrollanstalt. Slutligen syntes det
landtbruksstyrelsen, att erfarenheten under senare tiden visat, att till¬
gång till ett större antal frökontrollanstalter vissa år vore erforderlig,
därest alla de undersökningar, som påkallades, skulle kunna blifva ut¬
förda. Detta framginge särskildt af den stora tillstömningen af fröprof
till frökontrollanstalterna år 1908, då 1902 års skörd visat sig underhaltig
såsom utsäde.
Då landtbruksstyrelsen nu ånyo underställde frågan om frökon-
trollanstalternas omorganisation Kungl. Maj:ts pröfning, ansåge sig så¬
lunda landtbruksstyrelsen med ledning af den erfarenhet, som vunnits,
sedan frågan senast behandlades, böra utgå från den förutsättningen,
att det icke läte sig göra att utan största olägenhet indraga statsun¬
derstöden till de af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter,
hvilka hade ett lokalt behof att fylla. Däremot funne landtbrukssty¬
relsen angeläget, att staten upprättade en fullständig frökontrollanstalt
med en högre och allmännare uppgift än de lokala anstalterna och
Nionde hufvudtiteln.
293
med särskild rättighet att, i händelse af olika undersökningsresultat [31
vid de andra anstalterna, med rättslig verkan efter föregången under¬
sökning lämna uttalande i dylika frågor.
Landtbruksstyrelsen har därefter lämnat en kortfattad redogörelse
för det sätt, hvarpå frökontrollen inom vissa främmande länder blifvit
organiserad.
Den första anstalten för frökontrollundersökningar upprättades
af professoren F. Nobbe år 1869 i Tarand i närheten af Dresden. Där¬
efter hade dylika anstalter inrättats i de flesta jordbrukande länder
till så stort antal, att för närvarande omkring 150 dylika anstalter
vore i verksamhet icke allenast i Europa utan äfven i Amerika och
Asien (Japan och Java). Många af dessa anstalter vore fristående frö-
kontrollanstalter, men de flesta vore förenade med andra institutioner
af närbesläktad art.
Frökontrollanstalten i Tarand utgjorde till en början en afdelning
under forstakademien därstädes, i hvars lokaler den var inrymd, men
år 1875 öfvertogs anstalten af sachsiska inrikesministeriet och förenades
år 1890 med den vid botaniska trädgården i Dresden nyinrättade för¬
söksanstalten för växt-kultur, ehuru den fortfarande blef förlagd till
Tarand. Under hela sin verksamhet hade denna frökontrollanstalt haft
en ganska sjanständig ställning och arbetat med frökontroll och vege-
tationsförsök. Anstaltens afdelningar åtnjöte ett årligt statsbidrag af
12,000 mark.
Af Tysklands öfriga frökontrollanstalter, omkring 40 till antalet,
vore de flesta förenade med andra institutioner, så att endast ett fåtal
sysselsatte sig uteslutande med fröundersökningar. De flesta uppbure
anslag af stat och landtbrukssällskap, men då de vore förenade med
andra anstalter, utginge icke anslag särskild! för frökontrollen. An¬
slagen vore ganska betydliga, ända till 20,000 mark, dock att försöks¬
anstalten i Hildesheim åtnjöte 27,000 mark, anstalten i Minister 35,000
mark och den i Halle 92,000 mark. Af de tyska frökontrollanstalterna
sysselsatte sig de i Hamburg och Kiel nästan uteslutande med frökon¬
troll och kunde anses såsom de i detta afseende mest bemärkta an¬
stalterna inom Tyskland.
Inom Österrike funnes omkring 15 frökontrollanstalter, af hvilka
5 till 6 uteslutande vore afsedda för fröundersökningar. Af sistnämnda
anstalter vore den i Wien den förnämsta. Denna anstalt hade sedan
den 1 oktober 1895 varit statsinstitution och hade utom frökontrollen
sig ålagd mikroskopisk undersökning af kraftfodermedel, hvarjämte
294
Nionde hufvndtiteln.
föreståndaren äfven ledde kulturförsök med foderväxter. Årligen under¬
söktes därstädes omkring 3,000 fröprof.
I Ungern funnes 6 frökontrollanstalter, livilka alla vore statsin¬
stitutioner, där jordbrukare ägde afgiftsfritt få frövaror undersökta.
I Frankrike funnes flera frökontrollanstalter, som vore förenade
med kemiska stationer, hvarjemte i Paris sedan år 1884 funnits inrät¬
tad en statsinstitution för frökontroll, hvilken dock äfven hade sig ålagd
undersökning af för jordbruket mest lämpliga varietet er af gagn växter.
Dess årliga statsanslag vore 11,600 francs.
I Schweiz inrättades år 1876 en privat anstalt för frökontroll,
som efter ett års verksamhet öfvertogs af staten och för närvarande
lydde under inrikesministeriet. Anstalten vore förlagd till Ziirich och
syntes vara den bäst utrustade frökontrollanstalt i världen, hvad be¬
träffade såväl personal som lokal och instrument.
En privat frökontrollanstalt inrättades år 1870 i Danmark och
förlädes till Köpenhamn, hvilken anstalt år 1891 öfvertogs af staten.
Den arbetade uteslutande med fröundersökningar och lydde under in¬
rikesministeriet, medan den närmaste ledningen utöfvades af en sär¬
skild styrelse.
Erfarenheten från utlandet visade alltså, att de flesta frökontroll¬
anstalter därstädes voro förenade med andra institutioner. Åtskilliga
af anstalterna, såsom de i Tarand, Wien, Ziirich, Hamburg och Köpen¬
hamn, vore dock nästan uteslutande frökontrollanstalter och rikligen
utrustade. Sistberörda anstalter hade också gjort sig bemärkta genom
sina arbeten i och för frökontrollens utveckling samt genom vidtom¬
fattande experimentell och jämförande försöksverksamhet beträffande
skilda fröslags behandling, olika apparater, undersökningsmetoder m. m.
Till ytterligare ledning vidkommande den riktning, i hvilken ut¬
vecklingen af frökontrollen inom Sverige, enligt landtbruksstyrelsens
mening, borde försiggå, har styrelsen meddelat några uppgifter rörande
frökontrollens inom vårt land hittills varande anordnande.
Den första frökontrollanstalten i Sverige inrättades år 1876 af
Hallands läns hushållningssällskap och förlädes till egendomen Nydala.
I det reglemente, som Kungl. Maj:t den 15 december 1876 utfärdade
för de af hushållningssällskapen med understöd af statsmedel inrättade
kemiska stationer för jordbruket och näringarna, intogs bland före¬
ståndarens åligganden, att han skulle på begäran och mot ersättning
efter fastställd taxa verkställa undersökningar äfven af foderämnen,
sädesarter och frön. Denna bestämmelse uteslöts dock ur det af Kungl.
Maj:t den 18 maj 1888 utfärdade förnyade nådiga reglementet för sagda
Nionde hufvudtiteln.
295
stationer. Emellertid inrättades af hushållningssällskapen åtskilliga
frökontrollanstalter, innan 1886 års Riksdag ställde till Kungl. Maj-ts
förfogande anslag för ändamålet.
I allmänhet vore analysafgifterna vid de svenska frökontrollan-
stalterna särdeles låga, i det att dessa afgifter, där analyserna icke vore
kostnadsfria, växlade mellan 25 öre och 3 kronor, medan uti Tyskland
afgifterna uppginge till 4 å 9 mark och i Danmark intill 7 kronor.
Frökontrollen i Sverige hade hittills arbetat vid anstalter, afhvilka
ingen enda utgjorde statsanstalt i egentlig mening, medan åter
i utlandet, enligt hvad ofvan visats, i samma mån som fordringarna
på frökontrollen stegrats, allt flera anstalter öfvergått till att vara
statsanstalter.
Med anknytande till hvad i det föregående anförts rörande de
erfarenheter, hvilka vunnits i fråga om angelägenheten däraf, att de
nuvarande lokala frökontrollanstalterna bibehölles, ville landtbruksstyrel-
sen i detta hänseende ytterligare anföra följande:
Under de senare åren hade till de svenska frökontrollanstalterna
inkommit nedanstående antal prof
ar 1900
> 1901
» 1902
» 1903
» 1904
hvartill komme att under
år 1900
» 1901
> 1902
> 1903
> 1904
......................... 10,849 prof
........................... 11,273 »
...................... 11,282 »
......................... 60,020 »
........................ 16,007 >
samma år plomberats
................... 35,584 säckar
......................... 40,795 >
........................... 36,273 »
.......................... 93,352 »
.......................... 38,192 >
Om dessa siffror jämfördes med motsvarande siffror vid de bäst
utrustade frökontrollanstalterna i utlandet, där icke någon plombering
förekomme, framginge att, om antalet anstalter i Sverige skulle in¬
skränkas till t. ex. 2 å 4, arbetet vid enhvar af-dessa skulle blifva
så betungande, att det icke skulle kunna med nödig skyndsamhet ut¬
föras. Vid t. ex. anstalten i Zurich hade årligen undersökts omkring
6,000 prof, vid anstalten i Wien omkring 3,000 prof samt vid anstalten
i Köpenhamn under åren 1900—1904 i medeltal 2,168 prof.
296
Nionde hufvudtiteln.
[31.] Genom den föreslagna inskränkningen skulle således stor olägenhet
tillskyndas frökontrollen och dennas utveckling inom landet genom
försöks utförande m. m. omöjliggöras.
I ett mindre land. såsom t. ex. Danmark, där sällan prof af
spannmål undersöktes ock där plombering från frökontrollanstaltens
sida ej påfordrades, syntes endast en anstalt af ifrågavarande slag kunna
fylla behofvet. I Holland och Belgien vore dock flera anstalter upp¬
rättade, nämligen i det förra landet 4 ock i det senare 9. Inom Sverige
åter med sin stora utsträckning ock olika naturförhållanden inom sär¬
skilda delar af landet samt med den stora mängd undersökningsprof,
som insändes till anstalterna, syntes behofvet, af flera anstalter, förlagda
till olika delar af landet, göra sig gällande. Det vore visserligen sant,
att en mindre frökontrollanstalt mångenstädes skulle kunna ersättas af
inom orten anställda s. k. profinsamlare, men om detta system genom¬
fördes i större utsträckning, kunde befaras, att resultatet blefve det¬
samma. som om ett större antal af de nuvarande anstalterna indroges.
Det borde icke keller lämnas oanmärkt hvilken fördel, som uppstode
därigenom, att frökontrollanstalterna genom åtnjutande af statsunder¬
stöd äfven blefve underkastade statskontroll.
Om sålunda enligt landtbruksstyrelsens åsikt de nuvarande frö¬
kontrollanstalterna icke borde ovillkorligen undandragas statsunderstöd,
syntes, såsom i det föregående antydts, en större anstalt böra upp¬
rättas, som uteslutande underkölles af statsmedel och hvars föreståndare
och öfriga personal odeladt ägnade sig åt anstaltens skötsel. Behofvet
af en sådan anstalt hade länge gjort sig kändt och framginge för
öfrigt däraf, att det borde inom landet finnas en anstalt, utrustad med
nutidens yppersta medel för lösandet af sin uppgift, till hvilken anstalt
skiljaktiga undersökningsresultat borde från de öfriga anstalterna kunna
för" afgörande hänskjuta^ och hvilken vore bättre rustad än de öfriga
att kunna bidraga till frökontrollens utveckling inom landet. Denna
anstalt borde alltså, förutom undersökningar samt råd och upplysningar
åt allmänheten, hafva till uppgift att i tvistiga fall afgifva yttranden
med rättslig verkan samt erhålla uppdrag att utföra praktiska utred¬
ningar rörande frökontrollen, såsom behandlingen af frö- och utsädes-
varor under olika skördeförhållanden, studerande af ogräsfröns beskaf¬
fenhet samt metoder för ogräsens utrotande och för utsädesfröns ren¬
göring och sortering, jämförande försök mellan olika metoder och
apparater för frökontrollen, odlingsförsök in. in. Reglemente för an¬
stalten borde af Ivungl. Maj:t utfärdas, hvari lämpligen borde intagas
Nionde hufvudtiteln. 297
bestämmelser därom, att instruktion för anstalten skulle meddelas af
landtbruksstyrelsen.
Enligt de villkor, som gällde för anslag till frökontrollanstalter,
utginge statsunderstöd till livarje anstalt, som af landsting eller hus¬
hållningssällskap, hvart för sig eller i förening, understöddes med minst
samma belopp som statsbidraget och som ville underkasta sig de vill¬
kor och föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga för¬
hållanden, som af Kungl. Maj:t fastställdes. Härigenom kunde blifva
en följd, att anslaget komme att splittras på alltför många anstalter,
hvarigenom nyttan med anslaget ginge i viss mån förlorad. Huruvida
dylik anstalt borde komma i åtnjutande af statsunderstöd, borde bero
på pröfning af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall beträffande anstal¬
tens behöflighet för orten. Vidkommande det för närvarande till frö¬
kontrollanstalter utgående anslagets belopp, 10,000 kronor, ansåge
landtbruksstyrelsen anledning saknas att föreslå någon ändring däri,
liksom ej heller i fråga om öfriga villkor för understöds åtnjutande.
Hvad vidare anginge kostnaderna för upprättandet uteslutande
på statens bekostnad af en frökontrollanstalt, så syntes till ledning vid
bedömandet af denna fråga böra meddelas en tablå öfver inkomster
och utgifter vid de mest anlitade frökontrollanstalterna i Sverige, näm¬
ligen de i Stockholm, Lund och Örebro, för åren 1904 och 1905.
Inkomster:
1904
Stockholm Lund Örebro
Statsbidrag ................ kr. 850: — 900: — 650: —
Af hushållningssällskap „ 1,500:— 2,100:-— 1,000: —
Analys- och plombe- „
ringsafgifter ............ ,, 4,583: 93 4,224: 11 5,470:45
Summa kr. 6,933:9 3 7,224: 11 7,120:45
Utgifter:
1904
Stockholm Lund Örebro
Aflöning:
föreståndaren .... kronor 2,800: — 3,000: — 2,825: —
biträden ............ „ 2,772: — 2,130: — 3,060: —
Lokal (med lyse och
bränsle)................ „ 841: — 886: — 365: —
Inventarier och ap¬
parater m. m..... „ 267:— 1,200:— 1,300: —
Summa kronor 6,680: — 7,216: — 7,550: —
Bill. till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Smil. 1 Afd.
1905
Stockholm Lund Örebro
850: — 800: — 750: -
1,500: — 2,100: — 1,000: —
3,896:34 4,416:85 5,842: 10
6,246: 54 7,316Ö8 5 7,592:10
1905
Stockholm Lund Örebro
2,498:2 9 3,000:— 2,947:3 7
2,462:44 2,189:7 6 2,948:5 8
879:45 987:93 488:3 7
498:56 1,139:16 1,276:78
6,338: 74 7,316: 85 7,661: 10
38
298
Nionde hufvudtiteln.
Motsvarande siffror för frökontrollanstalten i Köpenhamn åren
1902—1904 vore:
Inkomster:
1902 1903 1904
Satsbidrag....................................................... kronor 8,325: 3 2 7,392: 3 8 5,638: 77
Analysafgifter ........................................... „ 5,396: 20 7,030: 28 9,258: 23
Summa kronor 13,721:5 2 14,422:6 6 14,897: —
Aflöningar.........................
Lokal.................................
Inventarier och apparater.
Utgifter:
1902 1903 1904
............ kronor 10,867:20 10,947:6 5 11,014:08
............. „ 1,653:88 1,692:45 1,731:23
. „.......... „_1,200:44 1,782:56 2,151:69
Summa kronor 13,721:52 14,422:6 6 14,897: —
Om en statens frökontrollanstalt inrättades och, såsom lämpligt
vore, förlädes till Stockholm, syntes för densammas ordnande erfordras
följande belopp för en gång:
Inköp af vågar, mikroskop och apparater
Mönstersamlingar .........................................
Litteratur, planschverk.................................
Möbler och inventarier................................
kronor
J4
2,500
600
300
2,000
kronor 5,400
För anstaltens årliga underhåll syntes kunna beräknas:
Aflöning till föreståndare ..........................
|
.............. kronor
|
5,000
|
„ „ assistent...................................
|
.............. 44
|
2,000
|
„ „ arbetsbiträden .......................
|
.............. 44
|
2,000
|
Lokal med lyse och bränsle.......................
|
............. 44
|
2,500
|
Instrument, apparater, litteratur ...............
|
............. 44
|
1,000
|
Öfriga utgifter (blanketter m. m.) ..........
|
.............. 44
|
500
|
Såsom årliga inkomster borde beräknas:
Statsbidrag ............................................................... kronor 8,000
Analysafgifter enligt vederbörligen fastställd taxa „ 5,000 „ 13,000
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landtbruks-
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte dels för år 1908 på extra stat till Kungl. Maj:ts
förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att, efter af Kungl.
Maj:t i hvarje särskildt fall skedd pröfning af ifrågasatt eller upprättad
anstalts behöflighet för orten, användas till understöd åt sådana frö-
kontrollanstalter, som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
Nionde hufvudtiteln.
299
sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som stats- [31.]
bidraget och Indika anstalter ville underkasta sig de villkor och före¬
skrifter i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kungl. Maj:t fastställdes, dels ock till anordnande af eu statens frö-
kontrollanstalt i Stockholm anvisa ej mindre för en gång ett anslag
af 5,400 kronor än äfven till aflöning åt en föreståndare för samma
anstalt 5;000 kronor, däraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar, till aflöning åt en assistent vid anstalten 2,000
kronor samt för anstaltens underhåll och drift 1,000 kronor för år och
i sammanhang därmed medgifva, att föreståndarens aflöning efter inne-
hafvarens af beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af
5 år, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen,
finge höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 års enahanda tjänst¬
göring ånyo höjas med 500 kronor, med rätt för föreståndaren att åt¬
njuta pension å allmänna indragningsstaten enligt vanliga grunder, hvar-
jämte beträffande villkoren för åtnjutande af de föreståndarebefattningen
åtföljande löneförmåner i öfrig! skulle gälla, att de med befattningen
förenade tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, be¬
fattningens innehafvare verkligen tjänstgjort, men skulle för den tid,
han varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten för¬
rättat; och att, därest föreståndaren af sjukdom hindrats att sin tjänst¬
göring förrätta, han skulle äga uppbära hela lönen, men att, om han
eljest undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen¬
heter eller särskilda uppdrag, han kunde förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande eller eljest pröfvades skäligt.
Öfver detta landtbruksstyrelsens förslag till omorganisation af styrelsen för
frökontrollväsendet har infordradt underdånigt utlåtande den 12 novem-
ber 1907 afgifvits af styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet söksväsendet
på jordbruksområdet, därvid styrelsen i hufvudsak anfört följande:
Vid upprättande och underhåll af frökontrollanstalter i riket
hade hittills den princip gjorts gällande, att anstalterna igångsatts af
hushållningssällskapen och efter af vederbörande sällskap gjord fram¬
ställning efter hand kommit i åtnjutande af ett mindre statsanslag.
På detta sätt hade de nu med statsmedel understödda 19 eller 20 frö-
kontrollanstalterna uppkommit och erhållit i statsanslag från 300 till
850 kronor årligen.
Härigenom hade visserligen vunnits säkerhet, att åtminstone vid
anstalts upprättande intresse inom orten funnes för densammas verk-
300
Nionde hufvudtiteln.
samhet, men däraf hade ock följt, att frökontrollen kommit att splitt¬
ras på så många håll, att vissa af dessa anstalter fått obetydligt arbete
och utrustats med små anslag för sin verksamhet.
På grund af det ringa antalet analyser hade kostnaden, för analys
räknadt, vid en del af anstalterna ställt sig mycket hög, hvartill
komme, att för anstalter med litet analysantal och små bidrag af
stats- och ortsinstitutioner analysering för fröhandlarna och plombering
af dessas utsädesvaror kommit att utgöra hufvudsaken, under det att
samverkan med landtmännen, som dock borde vara frökontrollanstal-
ternas hufvuduppgift, kommit att mer träda i bakgrunden.
Till följd af den särskildt i ekonomiskt hänseende osäkra ställ¬
ning, under hvilken flertalet anstalter arbetade, hade dessa i många
fall måst nöja sig med en knapphändig utrustning, och då tillgångarna
icke räckt till full aflöning af särskilda i facket utbildade personer,
hade anstaltens skötsel blifvit en bisyssla för personer, hvilkas hufvud-
sakliga verksamhet legat på annat område.
Följden af dessa ogynnsamma förhållanden hade blifvit, att det
med frökontrollen afsedda ändamålet vid åtskilliga af de med stats¬
medel understödda anstalterna blott ganska ofullständigt uppnåtts.
En reform af frökontroll väsendet måste gå ut på att af hjälpa
dessa antydda missförhållanden. Anstalterna borde utrustas med sådana
ekonomiska och vetenskapliga resurser, att de kunde skötas på ett
fullt ändamålsenligt och mönstergillt sätt samt att de, oberoende af
inkomster från fröhandlare, kunde i främsta rummet stå som jordbru¬
karnas hjälpare och rådgifvare, hvarför de ock borde sättas i tillfälle
att komma i nära beröring med dessa. Af föreståndaren borde
fordras, att han helt och odeladt ägnade sig åt frökontrollen och att
han både full vetenskaplig och praktisk kompetens för denna. Han
borde sålunda hafva goda teoretiska kunskaper i botanik och känne¬
dom om landtbruk samt en sorgfällig utbildning i frökontroll, vunnen
genom tjänstgöring under hel säsong vid någon större frökontrollan-
stalt, hvarjämte han helst äfven vid Sveriges utsädesförening borde ha
inhämtat metoderna för noggrann sortrenhetsbestämning och växtför¬
ädling samt största möjliga kännedom om olika sortkaraktärer; han
borde slutligen också vid någon eller några större utsädesaffärer hafva
inhämtat kännedom om där brukliga arbets- och rensningsmetoder och
om fröhandeln i allmänhet.
Skulle frökontrollanten ock, såsom önskvärd! vore, taga initiativ
till och understödja bildandet af fröodlarföreningar samt hos jord¬
brukarna verka för användande af fullgodt utsäde, fordrades, att han
Nionde hufvudtiteln.
301
under resor inom sitt distrikt och genom därvid hållna föredrag samt
besiktningar af förekommande fröodlingar komme i personlig beröring
med dem, Indika lian hade att bistå med råd och dåd.
Denna uppfattning om nödvändigheten af att frökontrollanstalt-
erna organiserades fristående i förhållande till andra uppgifter, öfver-
ensstämde med hvad professoren B. Jönsson, hvilken ägnat frågan om
frökontrollens ändamålsenliga ordnande särskild uppmärksamhet, i
landtbruksakademiens handlingar och tidskrift år 1904 rörande
denna fråga uttalat: »Jag har mer än en gång påpekat det oegent¬
liga och för kontrollen skadliga, som ligger däri, att den, hvilket ju
ofta är händelsen, sammankopplas med annan, särskildt kemisk kon¬
trollundersökning och i snart sagdt alla dylika fall betraktas som eu
biafdelning af denna och ej sällan ledes af underordnade, ej alltid till¬
räckligt kvalificerade tjänstemän. Det torde icke ofta nog kunna fram¬
hållas, huru skadligt detta förhållande inverkat på frökontrollens ut¬
veckling. Sant nog har utbredningen af fröundersökningar härigenom
i ej ringa grad underlättats, men icke har arbetet och arbetssättet
härpå vunnit, snarare tvärt om. Frökontrollen bör vara fristående,
som den är i Danmark eller i Schweiz m. fl. ställen, och den kräfver
fullt sin man. — — — Och sysselsättning gifves det tillräckligt på
detta område både i teoretisk och praktisk riktning utan att tiden
behöfver fyllas med arbete från annat håll. — — —- Därom vittnar
det fruktbringande arbete, som utförts vid sådana anstalter som den i
Ziirich, i Wien och i Paris. När kontrollsäsongen är slutad och frö¬
sådden skedd, rustar sig frökontrollanstalten till studier i det fria
genom kulturer och försök, och samtidigt bringas ock frågor af tvifvel¬
aktig natur hemma å anstalten så vidt möjligt till lösning. Anstal¬
tens föreståndare gör resor inom sitt område, hämtar erfarenhet och
ger råd samt ser efter, i hvad mån hans kontrollering af årets utsäde
varit riktig samt huruvida den befrämjat landtbrukskultur för året.»
För att frökontrollanstalternas verksamhet skulle gestalta sig så,
som här antydts, syntes det centralanstaltens styrelse vara nödvändigt, att
de hade inkomster, tillräckliga att bestrida de för en sålunda ordnad verk¬
samhet erforderliga utgifter, och att föreståndarnas aflöningar utginge
som fasta löner, så högt tilltagna, att innehafvarna af dessa tjänster
icke behöfde söka andra inkomster. Men ej mindre viktigt vore, att
frökontrollanstalterna erhölle en fast ställning, så att deras tillvaro
icke vore beroende af för hvarje år beviljade anslag och understöd.
En viktig förutsättning, för att anstalterna skulle kunna i önsk¬
värd mån verka till jordbrukets gagn, vore å andra sidan, att intresse
302
Nionde hufvudtiteln.
[31.] för denna verksamhet funnes i den ort, inom hvilken anstalten verkade,
och det vore därför enligt styrelsens mening en billig fordran, att
vederbörande hushållningssällskap, inom hvars område anstalt upp¬
rättades, också svarade för en del af de för anstalten erforderliga
penningemedel.
Det syntes därför styrelsen vara lämpligast, att hvarje frökontroll-
anstalt, liksom fallet vore med de kemiska stationerna, vore en stats-
anstalt, till hvilken statsanslag direkt beviljades, men som ock finge
bestämdt årligt anslag af hushållningssällskapen eller landstingen inom
anstaltens verksamhetsområde.
Landtbruksstyrelsen hade i sin underdåniga skrifvelse föreslagit
upprättandet af en statsfrökontrollanstalt i Stockholm, hvilken skulle
ombesörja frökontrollen i kringliggande distrikt, men tillika hafva till
uppgift att fälla afgörande utlåtande i de fall, då olika analysresultat
erhållits vid de öfriga anstalterna, hvaremot enligt landtbruksstyrelsens
förslag ingen förändring i afseende på frökontrollanstalterna i öfriga
delar af riket skulle genomföras.
Detta landtbruksstyrelsens förslag innebure visserligen ett steg i
rätt riktning, så till vida som därigenom skulle erhållas en väl utrustad
frökontrollanstalt, hvilken helt visst skulle medföra fördelar för den
omgifvande trakten. Men för hela den öfriga delen af landet skulle
genomförandet af detta förslag knappt medföra någon förbättring.
Ty skulle den samverkan med jordbrukarna samt den väckande och
rådgifvande verksamhet, som vore önskvärd, blifva verklighet, måste
för sin uppgift väl utrustade anstalter finnas inom olika delar af
landet, hvars stora geografiska utsträckning ju gjorde, att förhållandena
i afseende på växtodling vore mycket växlande. Styrelsen kunde icke
finna att en del af landet borde gynnas framför de öfriga.
Då landtbruksstyrelsen såsom viktiga, för att ej säga de vik¬
tigaste uppgifterna för den enda statsfrökontrollanstalten framhållit
afgörandet af till anstalten hänskjutna skiljaktiga undersöknings¬
resultat och utförandet af en ganska omfattande försöksverksamhet,
ansåge sig styrelsen böra erinra, att behofvet af en dylik anstalt
för slitande af föreliggande tvistefrågor ej komme att förefinnas, om
antalet frökontrollanstalter inskränktes till ett fåtal väl utrustade och
ställda under fullt sakkunnig ledning. Styrelsen funne det nämligen
gifvet, att föreståndarna vid de af styrelsen föreslagna få statsanstal-
terna borde och kunde stå i långt intimare beröring med hvarandra,
bland annat genom årliga möten, än hvad nu vore fallet. Vidare
syntes ock den centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,
Nionde hufvudtiteln.
303
som nu med statsmedel upprättats och underhölles, vara väl äg nåd
att upptaga de frågor inom försöksväsendet, som landtbruksstyrelsen
antydt.
Enligt styrelsens mening borde sålunda ett effektivt frökontroll-
väsende så anordnas, att i olika delar af landet upprättades väl utrustade
och under fullt sakkunnig ledning ställda anstalter till det antal, att
anstalterna och deras personal visserligen erhölle full sysselsättning men
ock kunde behärska det ifrågakommande området. Att dessa områden
ej behöfde vara alltför små, syntes af förhållandena i Danmark, där
endast en frökontrollanstalt funnes. Styrelsen kunde därför ej anse
bibehållandet af mer än ett fåtal af de nuvarande anstalterna befogadt.
Att dessa, såsom landtbruksstyrelsen i sin framställning uttalat,
kunde vara och tvifvelsutan också varit till nytta för de mindre jord¬
brukarna, vore visserligen obestridligt, men denna direkta inverkan
af en anstalt inskränkte sig i hufvudsak till trakten närmast den¬
samma. I samband med en inskränkning af frökontrollanstalternas
antal borde samma åtgärd, som inom vissa hushållningssällskaps områden
redan ägde rum beträffande prof, afsedda att undersökas vid kemiska
stationer, allmänt införas i afseende på insamling af prof till frökontroll,
i det att inom hvarje lokalunderaxdelning af hushållningssällskapen
ett uppsamlingsställe upprättades, där prof å utsädesvaror mottoges
för öfversändande till vederbörande frökontrollanstalt. Genom en
sådan åtgärd skulle de fördelar, som nu komme endast jämförelsevis
få mindre jordbrukare till del, blifva utsträckta till betydligt större
områden.
Ej heller ville styrelsen bestrida, att bildandet af fröodlings-
föreningar i viss mån skulle underlättas, om dessa kunde påräkna
stödet af en närbelägen frökontrollanstalt, men styrelsen kunde dock
icke tillmäta detta stöd ens tillnärmelsevis den betydelse, att de obe¬
stridliga olägenheter skulle däraf uppvägas, hvilka, såsom styrelsen
redan framhållit, vore förbundna med ett flertal obetydliga och svagt
utrustade anstalter. Om fullt sakkunniga och uteslutande med frågor
rörande utsäde sysslande föreståndare under resor i bygderna inom
sina respektive distrikt och genom därunder hållna föredrag sökte
verka .för bildande af dylika föreningar, skulle tvifvelsutan mera vin¬
nas än blott genom närhet till en svag frökontrollanstalt och person¬
ligt besök hos dess föreståndare.
Det mindre antal väl utrustade frökontrollanstalter, som styrelsen
således ansåge böra underhållas med fast statsanslag och bidrag från
hushållningssällskap eller landsting, borde förläggas någorlunda jämnt
304
Nionde hufvudtiteln.
[31.] fördelade öfver landet samt företrädesvis till sådana platser, där en lif¬
lig införsel och handel med utsädesvaror ägde rum och som äfven i
någon mån kunde anses som centralpunkter för jordbrukarna och deras
föreningar.
Stockholm torde från dessa synpunkter själffallet vara den lämp¬
ligaste platsen för mellersta Sverige och Malmö lika afgjordt för de
södra landsdelarna. Jämte dessa tvenne kontrollanstalter för landets
mellersta och södra delar ansåge styrelsen starka skäl tala för en dy¬
lik anstalts förläggande till Örebro. Denna stad vore nämligen en vik¬
tig centralpunkt ej blott för närmast kringliggande bygd utan, tack
vare de talrika kommunikationsleder, som där sammanlöpte, äfven för
kringliggande län, och dessutom platsen för en mycket liflig fröhandel.
Detta jämte andra omständigheter hade ock gjort, att den frökontroll-
anstalt, som under en följd af år varit förlagd till Örebro, i allmänhet
stått bland de främsta och under senaste åren varit den allra främsta
i afseende på antalet utförda undersökningar. Det kunde ju synas, som
denna tredje anstalt snarare borde förläggas till de västliga delarna af
landet t. ex. till Göteborg eller Skara, men de frökontrollanstalter, som
varit i verksamhet i dessa båda städer, hade icke varit anlitade i jäm¬
förlig grad med Örebroanstalten. Den till Göteborg förlagda hade
af brist på intresse nyligen blifvit nedlagd.
Slutligen borde också öfre Norrland med dess säregna jordbruks¬
förhållanden hafva eu egen frökontrollanstalt. Då den i denna del af
riket befintliga kemisk-växtbiologiska anstalten redan lyckats blifva
så att säga en brännpunkt för det öfre Norrlands jordbruksvetenskap-
liga verksamhet och denna anstalt därjämte vore särdeles väl utrustad
med såväl kompetenta arbetskrafter som vetenskapliga apparater m.
in., syntes det styrelsen, att frökontrollen för öfre Norrland borde för¬
läggas till denna anstalt, trots det att dess läge vore långt ifrån cen¬
tralt i det distrikt, inom hvilket den skulle verka. Såsom ofvan framhållits
betydde emellertid afstånden till anstalten mindre, blott uppsamlingen
af utsädesprof till undersökning vore väl ordnad och tjänstemännen
genom resor sökte komma i personlig förbindelse med distriktets landt¬
man. Ett förenande af frökontrollen med den kemisk-växtbiologiska
anstalten stridde visserligen mot hvad förut sagts rörande önskvärdhe¬
ten att frökontrollanstalterna blefve fullt själfständiga, men ett undan¬
tag för den norrländska anstalten syntes väl befogadt på den grund,
att den kemisk-växtbiologiska anstaltens föreståndare och tjänstemän
hade att sysselsätta sig med äfven botaniska arbeten, för hvilka för-
söksfält redan funnes, och således lätt borde kunna skaffa sig full kom-
Nionde hufvudtiteln.
305
petens äfven i frökontroll. Därtill komme. att personalen vid en frö-
kontrollanstalt i dessa nordliga bygder svårligen kunde upptagas af
arbeten hörande till frökontroll under den långa vintern, hvarför det
syntes vara nödvändigt, att densamma hade annat arbete jämte frö¬
kontrollen.
Hvar och en af dessa frökontrollanstalter borde hafva ett visst
område sig anvisadt, inom hvilket anstaltens tjänstemän vore skyldiga
att tillhandagå allmänheten med undersökningar och plombering af ut-
sädesvaror, upplysningar och råd i frågor rörande utsäde samt öfver-
vakande af fröhandeln. Begränsningen af dessa områden behöfde kanske
ej i förväg fastslås, men styrelsen ville dock framställa följande förslag
till dessa områdens lämpliga omfattning.
Frökontrollanstalten i Malmö: för Malmöhus, Kristianstads, Ble¬
kinge, Kalmar, Kronobergs och Hallands län.
Frökontrollanstalten i Stockholm: för Stockholms, Uppsala, Söder¬
manlands, Östergötlands, Gottlands, Västmanlands, Kopparbergs och
Gäfleborgs län.
Frökontrollanstalten i Örebro: för Örebro, Skaraborgs, Älfsborgs,
Göteborgs och Bohus, Jönköpings och Värmlands län.
Frökontrollanstalten i Luleå för de fyra nordligaste länen.
Tvifvelsutan skulle en omorganisation af frökontrollen så, som
här förordats, framkalla missnöje i en del län, där frökontrollanstalt —
om ock med eu tynande tillvaro — nu funnes, och antagligen skulle
missnöjet föranleda ett eller annat hushållningssällskap att vägra anslag
till eu anstalt, liggande inom annat sällskaps område. För att i någon
mån motverka detta och därmed följande minskning i anstaltens in¬
komster, syntes det styrelsen vara lämpligt, att för fröundersökningar
åt jordbrukare fastställdes två taxor, en mycket låg för de län, hvilkas
hushållningssällskap eller landsting bidroge till anstaltens underhåll,
och en afsevärdt högre för öfriga kunder, hvarjämte anstaltens tjänste¬
mäns resor och rådgifvande verksamhet borde inskränkas till eller vara
kostnadsfria endast för de län, som lämnade bidrag till anstalten.
Kostnaderna och anslagsbehofvet för hvarje af de anstalter, som
skulle utrustas så, som ofvan antydts, ansåge styrelsen böra beräknas
sålunda. Den första uppsättningen med vetenskapliga hjälpmedel samt
möbler och öfriga inventarier syntes böra beräknas till 6,000 kronor,
hvaraf 4,000 kronor till de vetenskapliga apparaterna. I afseende på
de årliga utgifterna för de nu föreslagna frökontrollanstalterna kunde
styrelsen i hufvudsak ansluta sig till landtbruksstyrelsens förslag till
Bih. till Riktid. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 39
306
Nionde hufvudtiteln.
[31.] stat för den af sagda styrelse föreslagna frökontrollanstalten i Stockholm,
hvilken stat uppginge' till 13,000 kronor. 1 afseende på aflöningarna
ville styrelsen särskildt framhålla, att dessa, sådana de af landtbruks-
styrelsen föreslagits, i hufvudsak öfverensstämde med dem, som vore
fastställda för motsvarande tjänstemän vid centralanstalten för jord¬
bruksförsök.
Däremot ansåge sig styrelsen böra föreslå, att en särskild utgiftspost
upptoges för resor inom distriktet, för hållande af föredrag, granskning af
grödor, meddelande af råd in. m. Utan att ett bestämdt anslag, för
hvilket dock skulle redovisas, för detta ändamål upptoges i staten,
komme säkerligen denna viktiga del af frökontrollanstaltens verksam¬
het att försummas. Detta reseanslag syntes böra beräknas till 500 kronor.
Kostnaden för eu statens frökontrollanstalt borde sålunda beräk¬
nas till följande belopp:
första uppsättningen ...................................................... kronor 6,000: —
årliga utgifter:
föreståndarens lön......................... kronor 5,000: —
assistentens » ......................... > 2,000: —
extra biträden ............................... » 2,000: —
resor ................................................ » 500: —
diverse utgifter................................. » 4,000: — 13,500: kronor.
Därtill skulle komma två ålderstillägg för föreståndaren.
Denna beräkning gällde dock blott de tre föreslagna anstalterna
i Stockholm, Malmö och Örebro. För anstalten i Luleå åter, hvilken,
efter hvad styrelsen redan anfört, syntes böra vara förenad med den
kemisk-växtbiologiska anstalten, borde utgiftsstaten kunna räknas af-
sevärdt lägre. För föreståndaren för den kemiskt-växtbiologislca an¬
stalten, hvilken i och för dennas verksamhet borde vara fullt kompe¬
tent att förestå äfven frökontrollen, syntes icke behöfva räknas större
aflöning från denna än 1,000 kronor. För en assistent borde beräk¬
nas samma belopp som vid öfriga stationer eller 2,000 kronor, hvar¬
emot för extra biträden ej borde erfordras mer än högst 1,000 kronor,
enär analysantalet ej kunde väntas blifva synnerligen stort, och vid
den kemiskt-växtbiologiska anstalten funnes talrika agronomer, hvilkas
biträde borde kunna påräknas under den tid, då större antal under¬
sökningar förekomme. För resor borde på grund af de stora afstån-
den upptagas högre anslag än vid öfriga anstalter eller 1,000 kronor.
För anstaltens driftskostnader i öfrigt vore svårt att beräkna någon
summa utan syntes dessa kunna antagas täckas af kontrollafgifterna.
Utöfver dessa skulle således erfordras tillsammans 5,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
307
Dessa kostnader för frökontrollanstalternas upprättande och drift
syntes hädanefter som hittills blott delvis böra täckas af statsanslag.
Hvad först beträffade anslaget till anstalternas utrustning med apparater,
möbler och andra inventarier, kunde erinras, att i alla de län, där en¬
ligt styrelsens förut uttalade mening en statens frökontrollanstalt
borde upprättas, funnes redan med statsmedel understödda frökontroll-
anstalter, hvilkas hela inventarium vederbörande hushållningssällskap
borde öfverlämna. till den nya anstalten, för att sällskapet skulle få
förmånen att hafva anstalten förlagd inom sitt område. Under sådana
förhållanden borde statsanslaget för hvarje anstalts upprättande kunna
beräknas till blott hälften af ofvan upptagna belopp eller 3,000 kronor.
De årliga utgifterna för frökontrollanstalterna ansåge styrelsen
böra bestridas med statsanslag, anslag från hushållningssällskap eller
landsting samt afgifter för analyser och plombering. Af den för hvar
och en af de tre föreslagna själfständiga frökontrollanstalterna till 13,500
kronor uppgående utgiftsstaten, syntes styrelsen 6,000 kronor böra utgå af
statsmedel. Från de hushållningssällskap eller landsting, som tillhörde om¬
rådet för hvar och en af de nämnda anstalterna enligt ofvan angifna fördel¬
ning, borde kunna påräknas anslag, tillsammans uppgående till minst
3,500 kronor, hvilket belopp blott i ett fall något öfverskrede, hvad
de nämnda korporationerna för närvarande lämnade i direkta anslag till frö¬
kontrollanstalterna. Till de motsvarande anstalterna inom området för den
blifvande anstalten i Malmö lämnade hushållningssällskapen år 1905
följande anslag, nämligen till anstalten i Lund 2,100 kronor, i Kristianstad
500 kronor, i Kalmar 1,800 kronor och i Halmstad 850 kronor eller
sammanlagdt 5,250 kronor, och de till området hörande hushållnings¬
sällskapens samtliga utgifter för frökontrollen uppgingo till 8,050
kronor. Inom området för den föreslagna Stockholmsanstalten utgjorde
år 1905 hushållningssällskapens anslag till frökontrollanstalterna i Stock¬
holm 1,500 kronor, i Uppsala 1,750 konor, i Linköping 1,250 kronor,
i Västerås 464 kronor 90 öre, i Galle 850 kronor eller sammanlagdt
5,814 kronor 90 öre, och hushållningssällskapens samtliga utgifter för
frökontrollen 10,237 kronor 56 öre. Motsvarande siffror för det till
den föreslagna anstalten i Örebro hörande området utgjorde år 1905,
anslag till frökontrollanstalterna i Örebro 1,000 kronor, Skara 500 kronor.
Jönköpings 1,100 kronor och Molkom 500 kronor eller tillsammans
3,100 kronor och hushållningssällskapens samtliga utgifter för frö¬
kontrollen 7,750 kronor.
För den sistnämnda af de föreslagna anstalterna uppginge så¬
lunda de anslag, som nu lämnades från det till anstalten föreslagna verk¬
samhetsområdet icke till det förut angifna minsta beloppet för hushåll-
[31-]
308
Nionde hufvudtiteln.
[°1-] ningssällskapens bidrag, men det syntes ej vara alltför optimistiskt att
antaga, att hushållningssällskap med så stora landtbruksintressen som
Göteborgs, Älfsborgs, Örebro och Skaraborgs läns skulle vara villiga att
för erhållande af tillgång till en förstklassig frökontrollanstalt tillskjuta
sammanlagdt 3,500 kronor årligen, isynnerhet som hushållningssällskapen
under annan form lämnade betydligt högre anslag till frökontrollen.
De återstående 4,000 kronor, som beräknats erforderliga utöfver bidra¬
gen från stat och hushållningssällskap, måste fyllas genom anstalternas
inkomster för analyser och plombering. De afgifter af denna art, som
under senare år influtit inom de verksamhetsområden, som hänvisats till
de tre nämnda föreslagna anstalterna, öfversköte betydligt detta belopp.
Hvad slutligen beträffade frökontrollanstalten i Luleå, så upp-
ginge de inkomster, som, efter nuvarande förhållanden att döma, kunde-
påräknas i anslag och afgifter från de län, för hvilka denna anstalt
skulle verka, ej till de belopp, som beräknats i staten för de öfriga
anstalterna. Men, som redan ofvan antydts, gjorde särskilda förhållan¬
den, att denna anstalt borde bibehållas som afdelning af den kemisk-
växtbiologiska anstalten, och de betydliga anslag, denna anstalt åtnjöte,
den goda utrustning och det stora antal kompetenta tjänstemän, som
den redan hade, syntes göra att för densamma icke kunde behöfvas
hvarken så stort statsanslag, så stora bidrag från hushållningssällskap
eller samma inkomster af frökontrollafgifter, som för de öfriga anstal¬
terna vore behöfliga. Under det ofvan gjorda antagandet, att inkom¬
sterna af frökontrollafgifter täckte anstaltens underhållskostnader, skulle
ofvan beräknade aflöning och reseutgifter, 5,000 kronor, lämpligen
kunna fördelas på statsanslag 3,000 kronor samt anslag af de fyra länens
landsting och hushållningssällskap 2,000 kronor eller ungefär samma
belopp, som nu utginge från dessa korporationer i Norrbottens, Jämt¬
lands och Västernorrlands län.
Styrelsen hade vidare tagit under öfvervägande, huruvida skäl
funnes för att ställa frökontrollen i förbindelse med centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet. En sådan kombination skulle
möjligen erbjuda vissa fördelar, då ju centralanstalten förfogade öfver
såväl framstående sakkunskap i frågor rörande tillämpad botanik som
ock de sakliga hjälpmedel för utförande af undersökningar, som vid
frökontrollen kunde visa sig önskvärda. Då emellertid frökontroll-
anstalternas lika väl som de kemiska stationernas verksamhet hufvud¬
sakligen utgjordes af kontrollundersökningar, syntes eu sådan samman¬
koppling icke för närvarande böra ifrågasättas, innan erfarenhet vunnits
om den försöksverksamhet, som vid de blifvande anstalterna kunde
komma till stånd.
Nionde hufvudtiteln.
309
Pa giund af hvad sålunda anförts har styrelsen som sin mening1
uttalat: 6
att understöd af statsmedel borde lämnas till endast ett fåtal väl
utrustade frökontrollanstalter, hvilka i hufvudsak borde intaga samma
ställning som de kemiska stationerna;
att åtminstone fyra sådana anstalter borde finnas, nämligen en i
södra delarna af landet, helst i Malmö, en i Örebro för västra Sverige,
en i Stockholm för mellersta Sverige samt en, förenad med kemiskt-
växtbiologiska anstalten i Luleå, för öfre Norrland;
att dessa anstalter borde underhållas dels med fast statsanslag
och dels genom bidrag af hushållningssällskap eller landsting i den
landsdel, för hvilken anstalt upprättats;
att för utrustning af hvar och en af anstalterna syntes erfordras
ett statsanslag för en gång af 3,000 kronor, dock under förutsättning,
att de apparater och andra inventarier, som funnes vid de redan före¬
fintliga frökontrollanstalter, hvilka skulle förändras till statsanstalter
kostnadsfritt öfverlämnades till de nya anstalterna;
att föi hvar och en åt de tre sydliga anstalterna erfordrades ett
årligt statsanslag af 6,000 kronor och för den med den kemisk-växt-
biologiska anstalten i Luleå förenade frökontrollanstalten ett dylikt
anslag af 3,000 kronor, att utgå med villkor att vederbörande hushåll¬
ningssällskap eller landsting lämnade årsanslag, uppgående för hvar
och en af de tre sydliga anstalterna till sammanlagdt 3,500 kronor och
för anstalten i Luleå till 2,000 kronor;
att åt dessa anslag borde utgå dels aflöningar, som för de tre
sydliga anstalterna borde utgöra åt föreståndaren 5,000 kronor, hvaraf
•>,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års
väl vitsordad tjänstgöring, samt åt en assistent 2,000 kronor, dels anslag
till resor, 500 kronor, och dels anstaltens öfriga utgifter, för hvilka
dessutom alla afgifter för undersökningar och plombering finge använ¬
das ; vid anstalten i Luleå syntes aflöningarna böra utgöra åt förestån¬
daren 1,000 kronor och åt assistenten 2,000 kronor samt reseanslaget
1,000 kronor;
att hvarje anstalt borde stå under inseende af en särskild styrelse,
tillsatt efter samma grunder som styrelserna för de kemiska stationerna;
att föreståndare och assistenter borde tillsättas på samma sätt
som vid de kemiska stationerna; samt
att taxa för analyser och plombering borde fastställas af landt-
bruksstyrelsen, dock så att för analyser, utförda åt jordbrukare i län.
310
Nionde hufviidtiteln.
[31.]
Departe¬
mentschefen.
h vilkas hushållningssällskap eller landsting lämnade visst minsta års-
anslag till anstalten, borde tillämpas en billigare taxa än den, som
gällde för undersökningar åt jordbrukare från icke anslagsgifvande hus¬
hållningssällskaps eller landstings områden.
Antalet af de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna
uppgår för närvarande, sedan anstalten i Göteborg från och med år
1906 blifvit indragen, till 17; och de för ändamålet tillgängliga stats¬
medlen hafva från och med sistnämnda år årligen mellan dessa an-
stalter fördelats på följande sätt:
till frökontrollanstalten i Stockholm . .
|
....... kronor
|
1,000
|
—
|
> »
|
»
|
Uppsala ....
|
...... »
|
500
|
—
|
> »
|
»
|
Linköping . .
|
|
750
|
—
|
>
|
»
|
Jönköping . .
|
..... »
|
700
|
—
|
» »
|
»
|
Kalmar ....
|
|
750
|
—
|
> »
|
»
|
Kristianstad .
|
..... »
|
500
|
—
|
» »
|
>
|
Lund.....
|
... »
|
900
|
—
|
» »
|
»
|
Halmstad . . .
|
..... »
|
650
|
—
|
» >
|
>
|
Borås.....
|
.... »
|
450
|
—
|
>' »
|
»
|
Skara .....
|
. . »
|
350
|
—
|
» >
|
»
|
Molkom ....
|
... »
|
300
|
—
|
» >
|
»
|
Örebro ....
|
... »
|
900
|
—
|
» >
|
|
Yästerås ....
|
. . »
|
450
|
—
|
» >
|
»
|
Galle......
|
... »
|
550
|
—
|
»
|
»
|
Härnösand . .
|
...... »
|
450
|
-—
|
|
|
Ope......
|
»
|
450
|
—
|
»
|
»
|
Luleå.....
|
... »
|
350
|
—
|
|
|
|
Summa kronor
|
10,000
|
—
|
De olägenheter, som varit och fortfarande äro förbundna med
att detta anslag måste på ofvan angifvet sätt splittras, hafva på ett,
såsom det synes mig, klart och tydligt sätt blifvit lagda i dagen i de
af mig i det föregående omnämnda framställningar och utlåtanden.
Redan från början, då åtgärder vidtogos för åstadkommande af eu
ordnad frökontroll, insåg man vikten af att organisationen så in¬
rättades, att ett enhetligt och tillförlitligt arbete kunde påräknas,
och det dröjde icke längre än tre år, efter det statsbidrag börjat
utgå, förrän landtbruksstyrelsen, under framhållande af önskvärdheten
af eu inskränkning i antalet frökontrollanstalter, i sådant syfte gjorde
framställning om ändring i villkoren för åtnjutande af statsbidrag.
Nionde hufvudtiteln. 311
Äfven mig synes det uppenbart, att den omständigheten att frökontroll-
anstalternas föreståndare se sig nödsakade att betrakta detta sitt
löreståndarskap som en bisysselsättning gifvetvis måste menligt inverka
på resultatet af deras arbete, i det att de under sådana förhållan¬
den icke åt fyllandet af dessa anstalters mångsidiga uppgift komma
att ägna den tid och de krafter, som här ovillkorligen kräfvas. Det i
så många afseenden betydelsefulla samarbetet med de praktiska jord¬
brukarna, under hvilket dessas intresse skall väckas för både produk¬
tion och användning af ett godt utsäde, kan icke under sådana förhållanden
vinna den omfattning och blifva så lifligt som önskligt vore. Och då det
så ofta klagats öfver, att analysresultaten å samma vara vid olika an¬
stalter visat sig alltför växlande, har detta säkerligen mången gång berott
på, att det till oansvariga biträden öfverlämnade kontrollarbetet icke
kunnat af föreståndarna på tillbörligt sätt öfvervakas och kontrolleras.
Dessa och andra med frökontrollens nuvarande organisation för¬
bundna olägenheter blefvo äfven af landtbruksstyrelsen framhållna i
styrelsens framställning den 11 november 1901. Och då sedan dess
ingen förändring i frökontrollens organisation ägt rum, kvarstå de
oförändrade, något som landtbruksstyrelsen ej heller i sin senaste fram¬
ställning den 22 november 1906 förnekar. Då styrelsen detta oaktadt
i densamma icke endast förordar bibehållandet af det hittillsvarande
antalet anstalter utan äfven finner det för dem afsedda statsanslaget
böra utgå med oförändradt belopp, grundar styrelsen denna sin åsikt
på att åtskilliga omständigheter tillkommit — nämligen ett lifligare
intresse för det mindre jordbrukets främjande, åtgärder till befordrande
af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen samt vunnen erfarenhet
om behofvet vissa år af tillgång till ett stort antal frökontrollanstalter
hvilka omständigheter i viss mån ställa andra fordringar på dessa
anstalter.
Denna landtbruksstyrelsens uppfattning kan jag icke dela. Jag
erkänner villigt, att en liten, jämförelsevis svagt utrustad frökontroll-
anstalt i flera afseenden kan vara det mindre jordbruket till icke
ringa nytta och gagn och att dess föreståndare verksamt kan bidraga
till främjandet af sådana åtgärder till den inhemska fröodlingens ut¬
veckling, hvartill särskildt statsanslag numera utgår. Men jag tror
dock, att området för de nuvarande anstalternas verksamhet i här
nämnda hänseenden i regel är och fortfarande till stor del kommer
att förblifva inskränkt till den närmast intill anstalten belägna trakten
och att detta till väsentlig del beror på, att flertalet föreståndare icke
äro i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt det mångsidiga arbete
312
Nionde hufvudtiteln.
ute i bygderna, hvartill föreståndarskapet för en frökontrollanstalt
osökt bör kunna gifva anledning. I detta mitt antagande finner jag
ytterligare stöd i den omständigheten att — såsom landtbruksstyrelsen
riktigt framhåller —- frökontrollens sammanförande såsom en bisak
med annan verksamhet lätt kan vålla, att till föreståndare för anstalter
kunna komma att antagas personer, hvilkas hufvudsakliga utbildning
och intresse ligga inom ett helt annat område.
Helt annorlunda torde förhållandena i här nämnda hänseenden
komma att gestalta sig, om ledningen af frökontrollanstalterna blefve
öfverlämnad åt i frökontroll och hvad därmed äger samband särskilt
utbildade fackmän, hvilka det ålåge att helt och odeladt ägna sig. åt
att anstalterna på ett tillfredsställande sätt fyllde dem förelagda olika
uppgifter. Om antalet af dessa anstalter inskränktes på sätt styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreslagit,
blefve visserligen området för hvarje föreståndares verksamhet betydligt
större än nu är fallet, men då å andra sidan hans tid icke, såsom nu,
toges i anspråk för olika sysselsättningar, som ej hafva något gemen¬
samt med frökontroll, kan man vara förvissad om, att det arbete, som
i här ifrågavarande hänseende komme att af honom utföras inom detta
mera vidsträckta område, skulle blifva af helt annan art och beskaffenhet
än det, som nu i regel utföres inom de hittillsvarande anstalternas ofta
ganska inskränkta verksamhetsområden. Det synes mig vidare antagligt,
att dessa nya anstalters föreståndare, förutom i de vid anstalterna
anställda tjänstemännen, äfven i de olika länens jordbrukskonsulenter
skulle kunna påräkna bistånd och stöd i detta sitt arbete. Såväl dessa
senare som föreståndarna själfva skola säkerligen hvar och en på sitt
håll verka för att komma i lifligt samarbete med hvarandra.
Landtbruksstyrelsen har såsom stöd för sitt antagande, att det antal
prof, som inlämnas till undersökning under år sådana som 1903, ej
kunna medhinnas vid ett fåtal anstalter, åberopat antalet prof, som
vid utlandets bäst utrustade anstalter i genomsnitt för år varit föremål
för undersökning. Denna jämförelse synes emellertid icke kunna till¬
mätas den betydelse, landtbruksstyrelsen tillägger densamma. Att ett
afsevärdt större antal undersökningar bör medhinnas vid en väl utrustad
anstalt än det, som blifvit utfördt vid dessa utländska anstalter, torde
icke vara tvifvel underkastadt.
Jag tillåter mig i detta sammanhang äfven framhålla, att de
under årens lopp vid olika tillfällen anförda olägenheterna af det sätt,
hvarpå frökontrollen för närvarande är organiserad, med hvarje år
blifva allt mera kännbara, i det att det år från år allt lifligare intresset för
Nionde hufvudtiteln.
313
produktion ock användning af godt utsäde af inhemskt ursprung ställer
allt större kraf på de män, som på detta område skola vara ett stöd
åt och verka ledande bland landets jordbrukare. Den å vissa håll
uttalade farhågan, att man, då man genom en väsentlig inskränk¬
ning i antalet anstalter vill söka undanröja dessa olägenheter, skulle
beröfva landtmännen tillfälle att i samma utsträckning som hittills
anlita frökontrollanstalterna, förlorar emellertid samtidigt allt mera i
betydelse, i det att kommunikationsväsendets oafbrutna utveckling mel¬
odi mer underlättar anordnandet af insamling ute i orterna genom af
hushållningssällskapet utsedda personer af fröprof till kontroll.
Landtbruksstyrelsens förslag att, med bibehållande af hittillsvarande
frökontrollanstalter, uteslutande med statsmedel upprätta och under¬
hålla en fullständig frökontrollanstalt i Stockholm, med ett högre
och allmännare ändamål än de lokala anstalternas och med särskild
uppgift att fälla afgörande utslag i de fall, då olika undersöknings¬
resultat erhållits vid dessa senare, finner jag mig på grund af de utaf
styrelsen för centralanstalten anförda skäl icke kunna biträda. Om
så stort behof af en anstalt med af landtbruksstyrelsen angifven uppgift
verkligen föreligger, att staten för dess upprättande och underhåll bör
ikläda sig afsevärda kostnader, synes det mig, att man i denna omstän¬
dighet har ett ytterligare bevis på att en förändring i det sätt, hvarpå
frökontrollen för närvarande är anordnad i vårt land, med det snaraste
bör äga rum.
Det af styrelsen för centralanstalten i dess af mig i det föregående
anförda utlåtande framlagda förslaget, att staten, i stället för att såsom
nu med otillräckliga anslag understödja ett flertal små mer eller mindre
ofullständigt utrustade frökontrollanstalter, skulle vidtaga åtgärder för
upprättande af fyra under sakkunnig ledning ställda, i ekonomiskt
hänseende väl utrustade anstalter, synes mig på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla de fordringar, som ställas på frökontrollen, och på
samma gång verksamt bidraga till att öka intresset för odling och
användning af godt inhemskt utsäde af olika slag. Mot de för dessa
anstalter föreslagna platserna har jag — under förutsättning att veder¬
börande hushållningssällskap eller landsting för ändamålet lämna de
bidrag, jag, på sätt jag strax skall angifva, ansett böra utgå från
orterna —- ej annat att erinra, än att det synes mig böra öfverlämnas
åt ortens anslagsbeviljande korporationer att afgöra, om den för de
södra landsdelarna afsedda anstalten bör förläggas till Mahnö eller
Lund. Då sedan många år tillbaka i sistnämnda stad finnes en af vårt
Bih. till Riksd. Prof. 1908■ 1 Sami. 1 Afd. 40
314
Nionde hufvudtiteln.
[31. j lands mest anlitade frökontrollanstalter, låter det sig lätt tänka, att
dess bibehållande därstädes kan från olika synpunkter befinnas fördel¬
aktigt, i all synnerhet som detta med nuvarande göda förbindelser
mellan ifrågavarande båda städer ej bör kunna medföra några olägen¬
heter.
Då det särskildt i styrelsens för centralanstalten utlåtande blifvit fram¬
hållet, att det sätt, hvarpå de kemiska stationerna kommit i åtnjutande
af statsunderstöd, syntes böra tillämpas äfven i fråga om frökontrollanstal-
terna, tillåter jag mig påminna om, att det till en hvar af de åtta med
statsmedel understödda kemiska stationerna i Kalmar, Halmstad, Skara,
Örebro, Västerås, Jönköping, Härnösand och Visby utgående statsbidraget
blifvit till sitt belopp af Riksdagen bestämdt, hvadan alltså någon årlig för¬
delning af anslaget — såsom till frökontrollanstalterna — icke äger
rum och någon förändring i storleken af det till hvarje anstalt ut¬
gående årsbidraget icke torde kunna utan Riksdagens medgifvande före¬
tagas. Detta har bland annat haft till följd, att de kemiska stationerna
kommit att intaga eu väsentligt tryggare och fastare ställning än fallet
är med frökontrollanstalterna. Såsom villkor för statsanslagets åt¬
njutande är föreskrifvet, att vederbörande hushållningssällskap eller
landsting, hvart för sig eller i förening, skall hafva förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jämte bostad och
hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta afiöningen till dessa
och laboratorietjänaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af inventarier och böcker för stationens
* behof.
Äfven mig synes den anordning, som sålunda tillämpas i fråga
om de kemiska stationerna, väl lämpa sig jämväl för de föreslagna
frökontrollanstalterna.
I likhet med styrelsen för centralanstalten finner jag, att det för
utrustning af hvar och en af de fyra anstalterna erforderliga statsan¬
slaget bör kunna begränsas till 3,000 kronor, förutsatt att såsom vill¬
kor för anslagets åtnjutande föreskrifves, att apparater och andra in¬
ventarier, hvilka finnas vid de anstalter, som skulle komma att på före¬
slaget sätt utvidgas och understödjas med statsmedel, öfverlämnas till
de nya anstalterna. Det statsanslag, som för detta ändamål för eu
gäng skulle erfordras, uppgår alltså till 12,000 kronor.
Arsutgifterna för anstalterna i Stockholm, Örebro och Malmö,
eventuellt Lund, hafva af styrelsen för centralanstalten beräknats till
Nionde hufvudtiteln.
315
13,500 kronor, livilket belopp i det närmaste öfverensstämmer med de
af landtbruksstyi elsen beräknade årskostnaderna för den af nämnda
styrelse föreslagna anstalten i Stockholm. Skillnaden, 500 kronor,
har uppkommit genom att styrelsen för centralanstalten för tjänste¬
männens resor inom frökontrollanstaltens verksamhetsområde upptagit
en särskild post å nämnda belopp. Mot denna styrelsens för central¬
anstaltens förslagsberäkning af utgifterna synes mig någon anmärkning
icke kunna göras. Till täckande af dessa årsutgifter har styrelsen
för centralanstalten beräknat statsanslag å 6,000 kronor till hvar
och eu af anstalterna samt anslag från de hushållningssällskap och
landsting, som tillhöra respektive anstalters verksamhetsområde, till
ett belopp af sammanlagdt 3,500 kronor. Återstoden, 4,000 kronor,
skulle komma att bestridas med inflytande analys- och plomberin^s-
afgifter. I)å dessa afgifter, såsom af landtbruksstyrelsens framställning
den 22 november 1906 framgår, vid de nuvarande anstalterna i Lund
och Örebro åren 1904 och 1905 samt vid anstalten i Stockholm 1904
icke oväsentligt öfverstigit sistnämnda belopp, synes mig en årsinkomst
från nämnda afgifter af åtminstone 5,000 kronor kunna påräknas
vid hvar och en af de nya anstalterna. Till sistnämnda belopp har
ock landtbruksstyrelsen beräknat inkomsten af analysafgifterna vid
den af styrelsen föreslagna Stockholmsanstalten. Under sådana förhål¬
landen synes mig statsbidraget kunna nedsättas till 5,500 kronor och
det belopp, som från orten måste tillskjutas för statsbidragets åtnju¬
tande, kunna begränsas till 3,000 kronor. Ett nedbringande särskildt
af ortsbidraget till minsta möjliga belopp finner jag önskvärd! icke
endast på grund af de svårigheter hushållningssällskapen för närva¬
rande hafva att med sina inkomster bestrida kostnaderna för de många
verksamma åtgärder de vidtagit och i ökad utsträckning alltjämt vid¬
taga till jordbrukets och dess binäringars främjande, utan ock därför
att den föreslagna inskränkningen i antalet frökontrollanstalter påkallar
åtgärder för insamlande af prof till kontroll, hvilka åtgärder, äfven
de, komma att förorsaka sällskapen kostnader.
Till anstalten i Luleå har styrelsen för centralanstalten beräknat
ett statsanslag af 3,000 kronor och ett anslag från orten af 2,000 kro¬
nor. I de här föreslagna beloppen anser jag mig icke kunna vidtaga
någon förändring, då de utgifter, som med dém skola bestridas, synas
mig väl afvägda och då analys- och plomberingsafgifter vid denna an-
[31.]
316
Nionde hufvudtiteln.
[31.]
. [32.]
Åtgärder fö>
befordrande
af den
inhemska
klöfver- och
gräsfrö-
odlingen.
stalt icke torde kunna påräknas till högre belopp än som erfordras för
driftomkostnadernas bestridande.
Det till samtliga de fyra föreslagna frökontrollanstalterna erfor¬
derliga statsanslaget skulle alltså komma att för år uppgå till 19,500
kronor, hvilken summa med endast 1,500 kronor öfverstiger det be¬
lopp, som af statsmedel skulle erfordras för frökontrollens ordnande
enligt landtbruksstyrelsens senast afgifna förslag.
Mot hvad styrelsen för centralanstalten föreslagit i fråga om
särskilda styrelser för de föreslagna anstalterna, tillsättande af före¬
ståndare och assistenter samt taxor för analyser och plombering har
jag icke något att erinra.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bidrag åt fyra, i enlighet med här ofvan angifna hufvud-
grunder anordnade frökontroll anstalter, på extra stat för år 1909 anvisa
ett belopp af 31.500 kronor, däraf för anstalternas utrustning 12,000
kronor — att med 3,000 kronor utgå till en hvar af dessa anstalter,
under villkor att till hvar och en af dem kostnadsfritt öfverlämnas de
apparater och andra inventarier, som tillhöra inom det län, dit anstalten
skall förläggas, befintlig med statsmedel understödd frökontrollanstalt
samt till anstalternas underhåll 19,500 kronor — att med 3,000 kronor
utgå till den med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå förenade
frökontrollanstalten och med 5,500 kronor till hvar och en af de tre
öfriga anstalterna, under villkor att hushållningssällskap eller landsting',
hvar för sig eller i förening, förbundit sig ej mindre att lämna års-
anslag, som, sammanlagda, uppgå, för den förstnämnda anstalten till
minst 2,000 kronor och för hvar och en af de tre öfriga anstalterna
till minst 3,000 kronor, än äfven att bekosta lokal för anstalten, af-
löningen till föreståndare och assistent samt de årliga utgifterna till
anstaltens underhåll och till inköp af böcker och inventarier för an¬
staltens behof.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
nästlidna års Riksdag såsom bidrag till åtgärder för befordrande af
den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för år 1908
ett belopp af 15,000 kronor:
Den 18 oktober 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kun¬
görelse angående statsbidrag från anslaget till åtgärder för beford-
9 Nionde hufvudtiteln. 317
rande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen att lända till [31.]
efterrättelse tillsvidare och så länge anslag för berörda ändamål fort¬
farande anvisades.
Uti underdånig skrifvelse den 5 oktober 1907 har nu landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande jämväl för år 1909 af medel
för berörda ändamål.
Då enahanda belopp af 15,000 kronor jämväl för år 1909 är
för ändamålet erforderligt, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen, på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp
af 15,000 kronor.
Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvarje år
från och med år 1905 anvisat ett anslag af 25,000 kronor, hvithet
utgått under villkor, som Kungl. Maj:t bestämt. Tillika har, i öfver¬
ensstämmelse med hvad Riksdagen år 1904 förutsatte, Kungl. Maj:t
årligen anvisat till föreningen ytterligare 15,000 kronor, hvilka medel
utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtman nanäringar.
I en till Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen med under¬
dånigt utlåtande den 23 oktober 1907 öfverlämnad skrift har nu
nämnda förening gjort framställning om erhållande jämväl för år
1909 af ett anslag å 25,000 kronor. Till stöd härför har föreningen
anfört, att af berättelsen öfver föreningens verksamhet under år 1906
framginge, hurusom förädlingen af gräs, klöfver och potatis, för hvars
fortsatta bedrifvande ett förnyande af Riksdagens anslag nu ifrågasattes,
befunne sig i god utveckling samt lofvade att inom snar framtid gifva
praktiska resultat. Det vore tydligt, att detta arbete med foderväxter
och potatis, som på de senare åren upptagits på föreningens program,
hade en oerhörd betydelse för landthushållning^ och att föreningen
därför fortfarande vore i stort behof af de anslag, som tidigare beviljats,
om hennes verksamhet på dessa områden skulle kunna utveckla sig
och gifva de resultat, som den borde och af hvilka den äfven vore
mäktig. Hvad beträffade de äldre arbetsgrenarna, tarfvade de alltjämt
lika stor omsorg och lika stort arbete som förut, och särskildt läge
det i sakens natur, att det måste ställas större kraf på de jämförande
[33.]
Sveriges
utsädes-
fÖrening.
318
Nionde hufvudtiteln.
[33]. försöken, ju längre arbetet med ett visst växtslags förädling fortskridit.
Den omorganisation, som af Kungl. Maj:t fastställts med afseende
på öfvertagandet af de från föreningen utgående nya sorterna och
stammarna, hade nu redan trädt i kraft, så till vida som det gamla
sambandet mellan föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget
vore upphäfdt redan från och med den 1 januari 1907, samt inbjud¬
ning till täfling utfärdats i enlighet med de nya föreskrifterna och de
af vederbörande kommission fastställda villkoren. Sedan dessutom Kungl.
Maj:t täckts tillsätta en medlem i föreningens mindre styrelse, hvilken
medlem äfven vore ordförande i den kommission, som komme att
pröfva de till föreningen angifna anbuden å de nya stammarnas och
sorternas öfvertagande, borde denna gren af föreningens organisation
få anses vara ordnad i öfverensstämmelse med de af 1906 års Riks¬
dag uttalade synpunkterna.
Landtbruksstyrelsen har öfverlämnat styrkt afskrift af protokollet
vid sammanträde med omförmälda kommission den 11 juni 1907, ut¬
visande, att kommissionen då fastställt bestämmelser för täfling be¬
träffande öfvertagandet af de från föreningen utgående nya sorter och
stammar. Därjämte har styrelsen tillstyrkt föreningens nu ifrågavarande
begäran om statsanslag för år 1909.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts och då jag finner det ådaga-
lagdt, att föreningen äfven för år 1909 är i behof af statsanslag till
oförändradt belopp, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen
att, såsom bidrag till uppehållande a f Sveriges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af
25,000 kronor.
I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
Klev i boskaps- den 5 oktober 1907 hemställt, tillstyrker jag att, i likhet med före-
Mtsei och gående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
hushållning. att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1909 anvisa 1,000 kronor.
Sedan under en följd af år anslag utgått för anställande af en
Anställande torfingenjör och en torfassistent, beviljade med bifall till Kungl. Maj:ts
af torfingen- i ämnet gjorda framställning Riksdagen år 1904, för anställande af
'‘”assistents? en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra
Nionde hufvudtiteln. 319
stat för år 1905 ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för Kung!.
Maj:t att, för anställande från ocli med den 1 maj 1904 af en andre
torfingenjör och ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000
kronor.
Den 25 november 1904 behagade Kung!. Maj:t fastställa regle¬
mente för statens torfingenjör er.
För år 1906 utgick samma anslag som det för år 1905 beräknade,
19,000 kronor, men för år 1907 anvisade Riksdagen, sedan det visat
sig, att med det för förste torfingenjören dittills beräknade arfvode
någon med erforderlig kompetens utrustad person icke kunnat erhållas
för nämnda befattning, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, för anställande af förutnämnda antal torftjänstemän ett
extra anslag af 21,000 kronor.
Då med hänsyn till de många ansökningarna om torftekniska
undersökningar det syntes vara af bekofvet påkalladt, ej mindre att
för år 1908 förutnämnda antal torftjänstemän kunde anställas, än
äfven att medel bereddes för anställande från och med den 1 juli 1907
af en tredje torfassistent, har Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, för anställande af en förste och en andre
torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat för år 1908 anvisat
ett anslag af 27,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att, för an¬
ställande från och med den 1 juli 1907 af en tredje torfassistent,
låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgäng¬
liga medel utanordna 2,000 kronor.
Den 17 maj 1907 har Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande
anställande af torfingenjörer och torfassistenter för år 1908.
Enligt nämnda beslut äga ifrågavarande ingenjörer och assistenter
uppbära i arfvoden, förste torfingenjören 6,000 kronor, andre torf¬
ingenjören 3,000 kronor samt en hvar af assistenterna 2,000 kronor.
På samma gång har Kungl. Maj:t bestämt, att ett belopp af 2,000
kronor finge användas till bekostande af en hvar af torfingenjörernas
och torfassistenternas resor.
Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1907 har landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1909.
Landtbruksstyrelsen har därvid meddelat, att från början af år
1907 en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter äfven¬
som från den 1 juli 1907 ytterligare en torfassistent varit anställda.
320 Nionde hufvudtiteln.
Vidkommande behofvet af torftjänstemän för ar 1909 kar landt¬
bruksstyrelsen anfört, att erfarenheten val gifvit vid handen, att sist¬
nämnda antal torftjänstemän fortfarande erfordrades, för att de på dem
ankommande göromål skulle kunna komma till utförande, men där¬
emot ännu icke lämnat säker ledning för bedömande af frågan, huru¬
vida icke dessa tjänstemäns antal borde ytterligare ökas.
På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition, att Riksdagen måtte, för anställande af en förste
och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat lör ar
1909 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.
I anslutning till denna landtbruksstyrelsens framställning hem¬
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt tre
torfassistenter, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 25,000
kronor.
har på förslag'
[36.]
Torfskolan
id Markaryd.
af Kungl. Maj:t till upp-
-1912 beviljat ett anslag-
år 1908 anvisat ett be-
Nästlidna års Riksdag har på
rätthållande af eu torfskola under åren 1908-
af 35,000 kronor och häraf på extra stat för
lopp af 7,000 kronor. , „ ,
Genom nådigt bref den 20 september 1907 bemyndigade Kungl.
Mai-t landtbruksstyrelsen att med svenska torfindustriförenmgen utsluta
kontrakt om upprätthållande under åren 1908-1912 af en torfskola vid
Markaryd i Kronobergs län. Samtidigt utanordnade Kungl. Maj:t till
skolans upprätthållande under nämnda tid förberörda af Riksdagen be¬
viljade anslag af 35,000 kronor under vissa villkor samt anbefallde
statskontoret att efter ingången af år 1908 till svenska torhndustrifor-
enino-en, på rekvisition, utanordna ej mindre ett belopp af 4,2o0 kronor
för salfva skolans upprätthållande än äfven ett belopp af 275 kronor foi
en hvar af högst 10 frielever, dock först sedan med intyg från landt¬
bruksstyrelsen' blifvit styrkt, att undervisningen vid skolan under aret
bedrefves på ett tillfredsställande sätt enligt af landtbruksstyrelsen
fastställd plan, äfvensom huru många frielever vid skolan under aret
åtnjöte undervisning. _9 . . , , 10
Nu har landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 1-
november 1907, med förmälan att styrelsen vidtagit förberedande
åtgärder för fullgörande af ofvanberörda nådiga bemyndigande, i
Nionde hufvudtiteln.
321
underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen af- [3G.]
låta proposition, att Riksdagen måtte af berörda anslag på extra stat
för år 1909 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
På grund häraf får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att af det utaf 1907 års Riksdag beviljade anslag å 35,000 kronor,
till upprätthållande af en torf skola under åren 1908—1912, på extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Sedan Riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af [37.]
sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen Åtgärder för
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets at\Jr™^a
torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat för år 1902 görandet af
ett anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen till samma ändamål an- def *landeU
slagit dels för år 1905 25,000 kronor och dels för år 1907 20,000 befintliga
kronor. Vidare har Riksdagen år 1907 medgifvit, att Kungl. Maj:t hränsietiii-
finge under år 1908 i mån af behof för ändamålet disponera hvad vid 9an°'
utgången af år 1907 icke blifvit användt af samma medel.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12 no¬
vember 1907 gjort framställning om beredande af medel för ifråga¬
varande ändamål äfven för år 1909 och därvid hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte i sådant syfte af Riksdagen äska ett anslag af 10,000
kronor jämte bemyndigande att använda eventuell återstod å äldre
anslag. Landtbruksstyrelsen har tillika öfverlämnat en från statskon¬
torets utgiftsbyrå meddelad uppgift, utvisande att å äldre anslag till
ifrågavarande ändamål den 11 november 1907 återstode ett odisponeradt
belopp af 34,425 kronor 69 öre. Efter sistnämnda dag har icke något
belopp blifvit för hithörande ändamål anvisadt.
Då det belopp, som är disponibelt för innevarande år, väsentligt
öfverstiger summan af de utgifter, som under hvart och ett af de
senaste åren bestridts från detta anslag, anser jag det icke vara nöd¬
vändigt att af Riksdagen begära särskildt anslag för ändamålet för år
1909, utan inskränker jag mig till att hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att Eders Kungl. Maj:t mk, för vidtagande af sådana
åtgärder, som kunna, finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befint-
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 41
322
Nionde hafvudtiteln.
[37.] liga bränsletillgång, under år 1909 i män af behof disponera hvad vid
utgången af år 1908 icke blifvit användt af de tidigare för samma
ändamål å extra stat beviljade medel.
[38.] Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen
Svenska moss- extra stat för hvarje år från och med 1890 anvisat statsanslag,
föreningen, som för hvart och ett af åren 1906, 1907 och 1908 utgjort 20,000
kronor.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har föreningen anhållit
om beredande åt föreningen jämväl för år 1909 af statsanslag å sist¬
nämnda belopp, och har landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt
utlåtande af den 11 september nästlidna år tillstyrkt denna ansökning.
På grund häraf får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 20,000 kronor.
Bifalles detta, lär Eders Kungl. Maj:t vilja, på sätt landtbruks¬
styrelsen hemställt, angående villkoren för anslagets åtnjutande med¬
dela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen
för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, före¬
skrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande til
jordbridvsdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall i afseende
å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från staten
sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, torde
böra tillkomma landtbruksstyrelsen.
. [39.]
Åtgärder för
höjande af
det mindre
jordbruket.
Ett tydligt vittnesbörd om såväl det intresse, hvarmed arbetet
på höjandet af det mindre jordbruket i vårt land för närvarande om¬
fattas, som den allt större anslutning, detta arbete med hvarje år vinner,
äger man i de växande kraf. som detsamma ställer på statsmakternas
offervillighet. Sedan 1901 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t
för första gången beviljat statsbidrag för ändamålet, hvilket statsbidrag
då uppgick till på extra stat för år 1902 anvisade 25,000 kronor, har
behofvet af höjning i beloppet så starkt gjort sig gällande, att Kungl.
Maj:t funnit sig föranlåten att hos 1906 och 1907 års Riksdagar för
Nionde hufvudtiteln.
ooo
O L. O
hvart och ett af åren 1907 och 1908 för här ifrågavarande ändamål
begära 100,000 kronor, hvithet belopp äfven blifvit på extra stat för
hvardera af sistnämnda år beviijadt.
Till de åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, hvilka
med statsmedel understödjas, beslöt nästlidna års Riksdag, på framställ¬
ning af Kungl. Maj:t, att ytterligare lägga dels anskaffandet genom
landtbruksstyrelsens försorg af en modellsamling af undervisningsmateriell,
hvarigenom de småbrukarkurser, till hvilka bidrag från här ifråga¬
varande anslag från och med år 1906 utgått, borde kunna göras än
mera gagneliga, dels ock anordnandet af studieresor äfven för kvinnor,
hvilka i något afseende taga del i det mindre jordbruket och hvad
därmed står i samband. I anslutning till dessa nästlidna års Riksdags
beslut utfärdade Kungl. Maj:t, efter landtbruksstyrelsens hörande, den
4 oktober 1907 förnyadt nådigt reglemente för med statsmedel under¬
stödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket samt kungörelse
angående statsanslag till dylika åtgärder.
Förutom af Kungl. Maj:t för år 1908 för här nämnda ändamål
äskade medel ställde sistlidna års Riksdag på grund af enskild motion
till Kungl. Maj:ts förfogande på extra stat för år 1908 ett anslag af
50,000 kronor att på de villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna erfor¬
derliga, användas till understödjande och premiering af sådana mindre
odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande
af statsbidrag. Den 22 november 1907 utfärdade Kungl. Maj:t kun¬
görelse angående statsbidrag från nämnda anslag, hvithet, äfven det, i
sin mån torde komma att underlätta uppnåendet af framgångsrika resultat
vid det nu öfverallt i vårt land så verksamma arbetet för främjandet
af landets mindre jordbruk.
Uti underdånig skrifvelse den 16 december 1907 har nu landt-
bruksstyrelsen hemställt om beredande af medel för här omordade ända¬
mål jämväl för år 1909. Landtbruksstyrelsen har därvid till en början
meddelat, att hushållningssällskap med intyg från landtbruksstyrelsen
hos statskontoret styrkt sig hafva inom belopp af för år 1907 beviljade
statsbidrag utgifvit följande summor till nedannämnda ändamål:
till premiering af mindre jordbruk........................................ kr. 88,820: —
till bestridande af kostnader för kontrollföreningars
organisation ................................................................................ » 10,050: —
Transport kr. 48.870: —
[39.]
324
Nionde hufvudtiteln.
39.1
Transport kr.
till understöd åt sådana medlemmar af kontrollföre¬
ningar, Indika äga högst 2 5 kor........................................ »
till anordnande af studieresor för mindre jordbrukare »
till anmanande af undervisning för mindre jordbrukare »
tillhopa kr.
48,870:
8,132: 82
13,228: 14
8,301: 30
78,532: 26
Härtill komme af Kungl. Maj:t beviljade belopp,
om hvilka landtbruksstyrelsen ännu icke kunnat med¬
dela intyg, .............................................................................. kr. 13,135: —
Begärda ytterligare bidrag af statsmedel för år
1907 utgjorde.................................................................................... » 16,713: 20
hvartill komme kostnader för tryckning af beskrifningar
öfver premierade mindre jordbruk.................................... » 1,881: 2ä
samt utgifter för anskaffande af räkenskapsböcker för
mindre jordbrukare m. in..................................................... » 467: —
Summa kr. 110,728: 71
Häraf framginge, att 1907 års anslag icke varit tillräckligt för
att därmed kunna gälda ens alla sådana utgifter för hushållnings¬
sällskap, hvilka med ifrågavarande anslag afsetts att kunna bestridas
af statsmedel, och då, jämlikt förberörda nådiga reglemente och kun¬
görelse af den 4 oktober 1907, förutom öfriga åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket, hvartill statsmedel hittills utgått, från och
med år 1908 tillkomme studieresor för i mindre jordbruk deltagande
kvinnor samt, enligt hvad erfarenheten visat, intresset för ifrågavarande
af staten understödda åtgärder från den jordbrukande allmänhetens
sida alltmera ökats, syntes det landtbruksstyrelsen, att förevarande stats¬
anslag, som för år 1908 skulle komma att utgå med 100,000 kronor,
borde höjas för såväl sistnämnda år som år 1909 till 120,000 kronor,,
till följd hvaraf det anslag, som af sådan anledning borde af Riksdagen
för år 1909 äskas, skulle utgöra 140,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel för år 1908 förskjuta ett belopp
af 20,000 kronor.
Beträffande det af mig i det föregående omnämnda, af nästlidna
års Riksdag beviljade anslag af 50,000 kronor till understödjande och
premiering af sådana mindre odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt
kunde komma i åtnjutande af statsbidrag, har landtbruksstyrelsen fram-
Nionde hufvudtiteln.
325
hållit, att medel äfven för år 1909 borde på oförändrade villkor be- [39.]
redas för detta ändamål till samma belopp som för år 1908. Det syntes
emellertid styrelsen, att dessa åtgärder från statens sida lämpligen
borde inordnas bland statens åtgärder till höjande af det mindre jord¬
bruket och medel för desamma sålunda utgå från statsanslaget till
åtgärder i sistberörda syfte, hvilket anslag således af denna anledning
borde höjas utöfver det af landtbruksstyrelsen enligt det föregående
såsom erforderligt beräknade belopp, 140,000 kronor, till 190,000
kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kung!. Maj:t måtte till näst¬
instundande Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, såsom
bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med ofvan sagda hufvudgrunder, på extra
stat för år 1909 anvisa och ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 190,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel under år 1908 för ändamålet förskottsvis utanordna
20,000 kronor.
Hvad landtbruksstyrelsen här anfört till stöd för sin framställ- Dcparu-
ning om förhöjning i anslaget till hittills med statsmedel understödda mentschefen-
åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket finner jag väl befogadt.
De utgifter för ifrågavarande ändamål, som hushållningssällskapen af
egna medel måste bestrida för att komma i åtnjutande af statsbidrag,
äro så störa, att det redan af denna anledning synes mig vara en oaf¬
vislig fordran, att statsmedel finnas tillgängliga till så stort belopp, att
hvarje hushållningssällskap kan erhålla full ersättning för samtliga af det¬
samma gjorda utbetalningar af den beskaffenhet, att de enligt gällande
bestämmelser skola gäldas af statsanslaget. Af den utredning landt¬
bruksstyrelsen lämnat synes mig framgå, att så icke skulle komma att
under innevarande år blifva fallet, om ej medel för ändamålet utöfver
redan anvisadt belopp, i enlighet med ländtbruksstyrelsens förslag, blefve
ställda till Eders Kungl. Maj:ts förfogande.
Ehuru det ännu icke kan föreligga någon visshet om den ut¬
sträckning, hvari det af nästlidna års Riksdag på grund af enskild
motion beviljade anslaget till understödjande och premiering af sådana
mindre odlingsföretag, hvilka icke på annat sätt kunna komma i
åtnjutande af statsbidrag, kan komma att tagas i anspråk, synes lik¬
väl äfven mig samma belopp som för innevarande år böra för detta
ändamål finnas tillgängligt. Att, såsom landtbruksstyrelsen föreslår.
326 Nionde hufvudtiteln.
£39.] inordna den med detta anslag afsedda premiering bland statens öfriga
åtgärder till böjande af det mindre jordbruket och under sådana för¬
hållanden låta statsbidrag för densamma utgå från anslaget till åtgärder
i berörda syfte, finner jag välbetänkt.
Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt näst¬
lidna års Riksdag att till understöd af P. J. Rösiös undervisningsverk¬
samhet i jordbruk och landtmannanäringar på extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 5,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i män af behof
för ändamålet användas.
Denna undervisningsverksamhet har tvifvelsutan i icke ringa mån
bidragit till att väcka lifligare intresse särskilt för det mindre jord¬
bruket och för höjandet af dess afkastningsförmåga och är sålunda väl
förtjänt af understöd. Sådant kan emellertid för närvarande icke utgå
från det till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket anvisade
anslaget under annan förutsättning, än att hushållningssällskap anvisar
medel till densamma. Det synes mig dock att tillfälle bör beredas
Eders Kungl. Maj:t att fortfarande, på sätt under innevarande år genom.
Riksdagens ofvannämnda beslut ägt rum, kunna understödja så beskaffad!
undervisningsarbete, äfven där nu nämnda förutsättning icke föreligger.
Att, såsom nu, bereda medel till understöd åt endast ai viss per¬
son bedrifven undervisning af här ifrågavande slag finner jag emeller¬
tid icke vara tillfyllest. Lämpligast torde vara och det atsedda ända¬
målet lättast kunna ernås, om Eders Kungl. Maj:t kan disponera ett
visst belopp, icke öfverstigande 10,000 kronor, att efter i hvarje sär¬
skilt fall skedd pröfning användas till understödjande af sådan under¬
visningsverksamhet, som afser att främja det mindre jordbruket men
icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af statsunderstöd.
För fyllandet af samtliga nu angifva behof torde komma att
kräfvas ett belopp af åtminstone 200,000 kronor, därvid emellertid synes
böra iakttagas, att, då förutnämnda förhöjning å 50,000 kronor i här
ifrågavarande anslag tillkommit för understödjande af vissa närmare
angifna åtgärder till det mindre jordbrukets främjande, vid fördelning
af anslaget, gifvetvis i första hand understöd bör intill sistnämnda be¬
lopp utgå till dessa ifrågavarande åtgärder. Endast om under sådana
förhållanden öfverskott skulle uppkomma, skulle alltså någon del af
detta belopp kunna tagas i anspråk till de åtgärder för höjandet af
det mindre jordbruket, för hvilka statsbidrag eljest utgår.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså,
att liders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Nionde hufvudtiteln.
327
att, såsom bidrag till åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket,
på extra stat för 1909 anvisa ett anslag af 200,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna 20,000 kronor.
Under en följd af år bär Kungl. Maj:t till smörprofningar i
Malmö och Göteborg anvisat statsbidrag från anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket bidrag under
de senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökadt stats¬
bidrag till dessa smörprofningar har därjämte Riksdagen för hvart och
ett af åren 1906, 1907 och 1908 beviljat å extra stat 10,000 kronor,
hvarjämte för år 1906 beviljades ytterligare 5,000 kronor för täckande
af ett under år 1905 utanordnadt förskott.
Vid föredragning den 6 december 1907 af en framställning om
anvisande af statsbidrag för detta ändamål för innevarande år fann
Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens förslag godt
ställa till styrelsens för smörprofningarna förfogande tillhopa 25,000
kronor, hvaraf 15,000 kronor skulle utgå från förstnämnda anslag och
10.000 kronor utgjorde det af Riksdagen beviljade särskilda anslaget.
Nu har sistnämnda styrelse i en af landtbruksstyrelsen med
underdånigt utlåtande den 19 november 1907 öfverlämnad underdånig
ansökning hemställt om åtgärders vidtagande, för att statsbidrag måtte
kunna tilldelas smörprofningarna äfven för år 1909. Därvid har åbe¬
ropats den för innevarande år uppgjorda inkomst- och utgiftsstat för
ifrågavarande profningar, enligt hvilken icke någon behållning från år
1907 upptagits såsom tillgång och icke heller något öfverskott vid
• 1908 års slut beräknats uppstå. Statsbidraget har därvid uppförts till
det af Kungl. Maj:t, enligt hvad nyss nämnts, anvisade beloppet af
25.000 kronor. Smörprofningarnas styrelse har vidare anfört, att det
efter all sannolikhet kunde antagas, såväl att anslagen från hushåll¬
ningssällskapen icke skulle blifva högre år 1909, som ock att utgifterna
samma år icke skulle blifva lägre, än som sålunda beräknats för år 1908,
och att alltså ett statsbidrag till oförändradt belopp af 25,000 kronor
äfven för år 1909 vore en nödvändig förutsättning för att smörprof¬
ningarnas arbete till gagn för den svenska mejerihandteringen och
särskildt för främjandet af svenskt exportsmörs ställning på utlandets
marknader skulle kunna fortgå i samma omfattning som hittills.
Landtbruksstyrelsen har för egen del tillstyrkt ifrågavarande fram¬
ställning.
[40.]
Fortgående
smörprof¬
ningar.
328
Nionde hufvudtiteln.
[40.] Då jag anser det af behofvet påkalladt, att tillfälle beredes att
kunna till smörprofningarnas fortsättande under år 1909 anvisa medel
utöfver de 15,000 kronor, hvilka synas fortfarande kunna utgå från
anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-
näringar, samt jag icke finner någon ändring böra ifrågasättas i det
anslagsbelopp, som af Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål under
senare år äskats och af Riksdagen beviljats, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till beredande af medel till ökadt statsbidrag för år 1909 till
fortgående smör pr of ning av, att af Eders Kungl. Maj:t i mån af behof för
ändamålet användas, på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af
10,000 kronor.
[41.] För hvart och ett af åren 1904—1908 har Riksdagen i enlighet
stats- mec[ Kungl. Maj:ts förslag beviljat å extra stat ett anslag af 5,000
^vinskötsel, kronor för anställande af en statskonsulent i svinskötsel. En dylik
tjänsteman har också varit verksam från och med förstnämnda år.
Konsulentens aflöning har, i öfverensstämmelse med hvad som i stats¬
rådsprotokollen öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 och den
13 januari 1906 förordats af dåvarande departementscheferna, för åren
1906 och 1907 utgått med 3,500 kronor såsom arfvode äfvensom rese¬
ersättning enligt fjärde klassen i resereglementet intill ett belopp af
1,500 kronor. Enahanda förmåner äro äfven för år 1908 tillförsäkrade
ifrågavarande konsulent.
Uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1907 har nu landtbruks-
styrelsen hemställt om beredande af anslag för anställande af eu sådan
konsulent jämväl för år 1909. Landtbruksstyrelsen har därvid erinrat,
hurusom med anledning af Kungl. Maj:ts framställning 1905 års Riks¬
dag bestämt statskonsulenternas i boskapsskötsel och mejerihushållning
afl nn in gar att utgå med 4,000 kronor åt dem hvardera, däraf 2,500
kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Styrelsen har
vidare anfört, att det syntes vara nödvändigt, för att staten skulle
vara försäkrad om att till statskonsulent i svinskötsel fortfarande
erhålla kompetent person, att anslaget till anställande af en dylik
tjänsteman höjdes, så att hans arfvode kunde utgå med 4,000 kronor
för år. Nu ifrågavarande anslag syntes också behöfva ökas af det skäl,
att det hittills af anslaget årligen bestämda beloppet, 1,500 kronor,
till bekostande af statskonsulentens resor visat sig otillräckligt, i det
att detsamma dels under år 1905 icke räckt till, utan att statskonsu-
lenten, enligt hvad han upplyst, måst af egna medel tillskjuta omkring
Nionde hufvudtiteln.
329
400 kronor, dels under år 1906 icke medgifvit utförande af åtskilliga [41.]
honom af landtbruksstyrelsen lämnade uppdrag samt dels under år 1907
visat sig så otillräckligt, att statskonsulenten redan vid tiden för aflåtan¬
de! af landtbruksstyrelsens skrifvelse af egna medel tillsatt omkring
500 kronor för bestridande af sina resor och enligt egen beräkning
komme att för ändamålet ytterligare få tillskjuta omkring 500 kronor.
Då det vore af vikt, att såväl rekvirerade förrättningar som landtbruks¬
styrelsens uppdrag icke till följd af bristande medel komme att åsido¬
sättas, ansåge landtbruksstyrelsen, att anslaget till anställande af en
statskonsulent i svinskötsel borde så höjas, att till bekostande af stats-
konsulentens resor måtte beräknas kunna utgå 3,000 kronor för år
och detta redan under år 1908.
På grund af hvad sålunda blifvit anfört, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen att för år 1909 till anställande af en statskonsulent i svinsköt¬
sel anvisa ett anslag af 8,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
till bestridande af kostnader för statskonsulentens resor under år 1908
låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga
medel utanordna 1,500 kronor.
Det torde icke kunna förnekas, att under de år, en statskonsu- Departemenu-
lent i svinskötsel hittills funnits anställd, intresset för höjandet af denna che1en-
näringsgren blifvit utveckladt och stärkt samt arbetet därpå organise-
radt på ett sätt, som lofvar godt för framtiden. Till icke ringa del
torde dessa förhållanden hafva sin grund i den sakkunniga hjälp, som
genom konsulenten stått allmänheten till buds. Att han varit flitigt
anlitad, framgår bland annat af de uppgifter, landtbruksstyrelsen lämnat
om otillräckligheten i det åt honom anvisade reseanslaget. Med, såsom
det är att hoppas, ett alltjämt stegradt intresse torde i ännu högre
grad under de kommande åren hans verksamhet tagas i anspråk och
resor för honom föranledas. I betraktande af dessa förhållanden
samt den stora betydelse, svinafveln äger för vårt land, finner jag
det vara af stor vikt, att åt ifrågavarande konsulent beredas sådana
förmåner, att han kan med oförminskadt nit och intresse ägna tid
och krafter åt sin uppgift. Jag finner alltså tillräckliga skäl före¬
ligga, för att åt honom bör beredas arfvode till det belopp, landtbruks¬
styrelsen föreslagit. Det kan därvid äfven förtjäna att tagas i be¬
traktande, att konsulenten i svinskötsel, om tjänsten kommer att äfven
år 1909 innehafvas af samma person som hittills, då skall hafva
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 42
330
Nionde hufvudtiteln.
[41.] tjänstgjort i fem år. Yore lian fullt likställd med nyssnämnda bägge
konsulenter, skulle lian alltså nämnda år kommit i åtnjutande af
ålderstillägg.
Att konsulenten skall på grund af bristande tillgång å reseanslaget
nödgas inställa rekvirerade eller föreskrifna förrättningar, eller, om
han likväl af intresse för sitt kall verkställer dem, själf bestrida rese¬
kostnaderna eller möjligen låta dessa bekostas af rekvirent, ehuru enligt
gällande bestämmelser rekvirenten bort därifrån vara befriad, synes
mig vara särdeles olämpligt. På sätt landtbruksstyrelsen hemställt,
torde således en höjning i reseanslaget böra vidtagas. Denna höjning
synes mig emellertid åtminstone tillsvidare böra inskränkas till 1,000
kronor, för år räknadt. Lika med styrelsen anser jag att höjningen
bör inträda redan från och med innevarande år.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att, till anställande af en siatskonsulent i svinskötsel, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 7,500 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att till bestridande af kostnader för konsulentens resor
under år 1908 låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år
af tillgängliga medel utanordna 1,000 kronor.
[42.] Till fjäderfäafvelns befrämjande har Riksdagen på extra stat för
Frfveins~ llvar.ie år från oc;h med år 1904 anvisat anslag, som utgått för åren
befrämjande. 1904—1906 med 5,000 kronor samt för åren 1907 och 1908 med
10,000 kronor om året.
I underdånig skrifvelse den 5 oktober 1907 hemställde landtbruks¬
styrelsen, att sistnämnda anslagsbelopp, 10,000 kronor, måtte för ifråga¬
varande ändamål äskas af Riksdagen äfven för år 1909.
Emellertid inkommo två underdåniga framställningar om högre an¬
slag för år 1909 till befordrande af denna näringsgren. Dessa fram¬
ställningar remitterades till landtbruksstyrelsen, som i utlåtande däröfver
den 20 december 1907, med ändring af sin ofvanberörda hemställan,
tillstyrkte, att förhöjdt anslag måtte af Riksdagen äskas.
Den ena af berörda framställningar var gjord af Sveriges allmänna
fjäderfäafvelsförening, som därvid till en början lämnade en redogörelse
öfver föreningens utveckling och den nuvarande omfattningen af dess
verksamhet, hvarur kan förtjäna anföras, att föreningsmedlemmarnas
antal vid slutet af år 1906 uppgått till 5,200, tillhörande 20 länsföre¬
ningar, att verksamheten förnämligast afsåge upplysningsarbete genom
utgifvande af årsskrift, konsulentverksamhet, fjäderfäskötarskolor, afvels-
Nionde hufvudtiteln.
S31
centra och utställningar, hvar]ämte föreningen arbetade på bildande af
äggförsäljningsföreningar och ordnande af handeln med fjäderfäprodukter,
att under arbetsåret 1905—1906 en mängd rekvisitioner å biträde af
konsulent måst uppskjutas af brist på tid och arbetskrafter samt att
fördenskull två biträdande konsulenter varit anställda under senaste
arbetsåret, utan att dock beliofvet syntes vara fullständigt fylldt. Före¬
ningen har därefter anfört, bland annat, följande.
Om äfven den verksamhet, föreningen sålunda redan utöfvade
med för henne genom statsanslag och medlemsafgifter till buds stående
penningmedel, icke kunde sägas vara obetydlig, trädde ständigt nya
kraf på utvidgningar af denna verksamhet i förgrunden och därmed
ökades behofvet af ekonomiskt stöd.
Främst visade sig detta ifråga om tjänstemännens löner. För de
två biträdande konsulenterna, hvilkas arbete ständigt ökades, hade för¬
eningen endast 1,500 kronor till förfogande. En ökning af detta anslag
till åtminstone 2,200 kronor vore därför nödig, om föredrags- och
konsulentverksamheten skulle kunna skötas på ett tillfredsställande sätt.
Fn förste biträdande konsulent skulle härigenom erhålla 1,200 kronor
och en andre biträdande 1,000 kronor. Sekreterarens och tillika skatt¬
mästarens årsarfvode hade hittills utgått med 1,000 kronor, som utgjort
en knapp ersättning för allt det arbete, som ålegat honom. Den sekre¬
teraren åliggande arbetsbördan, hvilken redan förut varit stadd i ständigt
stigande, komme emellertid genom det intensiva samarbetet med de
länsföreningar, som föreningens nya stadgar afsåge att åstadkomma, att
än ytterligare tillväxa i betydande grad. Föreningen vore ock betänkt
på att skilja nämnda båda befattningar åt. För att få tillgång till fullt
lämpliga innehafvare af ifrågavarande poster borde arfvodet höjas för
sekreteraren till 1,200 kronor och för skattmästaren till 600 kronor. Fn
gifven följd af konsulenternas och öfriga tjänstemäns ökade arbete vore
nödvändigtvis höj andet af anslaget till reseersättningar, då det stora fler¬
talet rekvirenter icke kunde belastas med några betalningsskyldigheter
af detta slag. För detta ändamål vore säkerligen 3,500 kronor i stället
för nuvarande 2,300 kronor af nöden.
Närmast efter ordnandet på ett tillfredsställande sätt af nu nämnda
förhållanden framträdde frågan om utgifvandet i stället för årsskriften
af en månatligen utkommande tidskrift, som utan särskild afgift skulle
tillställas föreningens alla medlemmaiu I än högre grad än årsskriften,
som dock mottagits med mycket gillande, skulle en sådan tidskrift
kraftigt verka för åtknytandet af föreningsbandet mellan länsförenin-
garna och allmänna föreningen, höja intresset hos de nuvarande med-
[42.]
332
Nionde hufvudtitelu.
[42.] lemmarna och nyskapa sådant hos utomstående personer samt lätta
spridandet till fjäderfäodlarna i gemen af alla de meddelanden och upp¬
lysningar angående nya erfarenheter och rön på fjäderfäkulturens om¬
råde, som ständigt gjordes, att icke tala om det direkta meningsutbytet
föreningsmedlemmarna emellan. För att på ett tillfredsställande sätt
kunna ordna tidskriftsfrågan ansåges 3,000 kronor behöfliga.
En annan synnerligen viktig fråga vore ett effektivt understödjande
af skolverksamheten. Anstalter hade träffats för beredandet af först¬
klassig undervisning uti fjäderfäskötsel i en vid Åtvidaberg upprättad
skola, men det måste äfven vara af vikt att på ett ingripande sätt lätta till¬
gången till denna undervisning för dem, som närmast vore i behof af den¬
samma, nämligen medlemmar af allmoge- och arbetarklassen. Vid Åtvida¬
berg erbjödes genom skolans försorg rum och utspisning för mycket rimligt
pris, men ändå måste utgifterna härför, uppgående till flera hundra kronor
om året, blifva mycket hindersamma för mindre bemedlades begagnande
af skolan. Det vore därför af nöden att söka i så stor utsträckning
som möjligt och långt utöfver, hvad föreningens nuvarande tillgångar
tilläte, bereda tillgång till stipendier och understöd. Därför syntes
förslagsvis tarfvas 3,000 kronor.
Såsom förut antydts, hade föreningen vidare ansett en för dess
medlemmar högst viktig sak vara ordnandet af handeln med fjäderfä¬
produkter, isynnerhet slaktdjur. Såsom denna handel nu bedrefves af
allehanda mindre kvalificerade mellanhänder, gåfve densamma ett för
såväl säljaren som köparen i allmänhet mindre godt utbyte, än som
kunde vara fallet. Såsom bidrag för att råda bot häri erfordrades ett
belopp af 1,000 kronor.
Föreningen borde, samtidigt som den sökte motarbeta opraktiska
eller mindre lämpliga metoder och redskap, äfven finna utvägar att
genom anordnande af täflingar, i skrift eller ritning, åstadkomma lätt
tillgänglig materiell för hänvisningar åt allmänheten beträffande lämp¬
ligaste metoder, hus och redskap. För detta ändamål vore 500 kronor
behöfliga.
Samma summa erfordrades för att genom studieresor gifva före¬
ningens konsulenter tillfälle till ytterligare utbildning och ökad erfarenhet
samt för anordnande af demonstrations- och föreläsningskurser.
Äfven för anskaffande i behöfliga fall af importerade förstklassiga
afvelsdjur åt föreningens afvelscentra erfordrades desslikes 500 kronor.
För sporrandet af allmänhetens intresse, väckande af täflingshåg
samt beredande af tillfälle till själfkritisk jämförelse med andra och
inhämtande af nya erfarenheter vore länsutställningarna af största vikt.
Nionde hufvudtiteln.
333
För understödjande af sådana hade föreningen dock hittills till sitt för¬
fogande haft endast 1,000 kronor, hvadan icke allt, som bort göras, kunnat
komma till stånd. Det vore därför synnerligen önskvärdt, om det
nämnda anslaget skulle kunna höjas till åtminstone 1,500 kronor.
Föreningen har härefter framlagt ett förslag till inkomst- och
utgiftsstat för föreningen för år 1909, upptagande utgifter till samman-
lagdt belopp af 23,000 kronor, hvilka afsågos att bestridas dels genom
medlemsafgifter å 3,000 kronor och dels medelst statsanslag å 20,000
kronor. Föreningen har slutligen hemställt om åtgärders vidtagande
för att statsbidrag å sistnämnda belopp måtte beredas.
Den andra af förberörda framställningar gjordes af Malmöhus läns
fjäderfäafvelsförening, som därvid anförde, hurusom fjäderfäskötseln
numera utgjorde en af småbrukets viktigaste inkomstkällor och att
inom Malmöhus län till följd af det tätt utgrenade nät af äggförsälj-
ningsföreningar, som därstädes funnes, landet årligen tillförts omkring
en million kronor från utlandet. Dessa föreningars bildande hade visser¬
ligen främjats och deras verksamhet understödts af Malmöhus läns
fjäderfäafvelsförening, men denna hade dock icke kunnat, så kraftigt
som den önskat, verka för fjäderfäskötselns främjande på grund af
begränsade tillgångar. Särskild! hade detta varit förhållandet beträffande
de viktiga afvels- och utfodringsspörsmålen, som för närvarande stode
på dagordningen och som kunde lösas endast genom försök och mycket
ingående kontrollundersökningar. För utförande af dessa arbeten er¬
fordrades betydande anslag, större än hvad länets hushållningssällskap
ktmde lämna, och särskild! kräfdes det, att föreningens konsulent sattes
i tillfälle att mera ingående än hittills följa föreningens arbeten, något
som endast vore möjligt genom att honom bereddes ökad aflöning.
Med den hastiga utveckling, hvari fjäderfäskötseln befunne sig, vore de
konsulenter, som anställdes af Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening,
af hvilken Malmöhus läns fjäderfäafvelsförening utgjorde en länsförening,
icke tillräckliga, hvarför vid sidan af den allmänna föreningens konsu¬
lent de skilda länsföreningarna måste anställa konsulenter, till hvilkas
aflönande bidrag af statsmedel borde lämnas, antingen direkt till de
föreningar, som därom gjorde ansökning, eller indirekt genom Sveriges
allmänna fjäderfäafvelsförening.
Landtbruksstyrelsen har uti sitt öfver dessa ansökningar afgifna
utlåtande förklarat, att styrelsen, som icke kunde underkänna‘den stora
vikt och betydelse, föreningsväsendet inom fjäderfäafvclns område för
närvarande ägde, och för öfrigt ansåge sig böra fästa det största af¬
seende vid den utveckling af och det intresse för fjäderfäafveln, som
334
Nionde hufvudtiteln.
på senare tiden såväl härutinnan som eljest inom landet lagts i dagen,
ansåge sig böra frånträda sin föregående underdåniga framställning i
ämnet af den 5 oktober 1907 och för fjäderfäafvelns befrämjande på¬
kalla större anslags beredande för år 1909 än det, hvarom styrelsen i
sagda framställning hemställt. De för fjäderfäafvelns höjande lyckliga
utsikter, som genom föreningsväsendet under senare tiden yppats, föranledde
landtbruksstyrelsen att framlägga resultaten enligt den svenska statistiken
af fjäderfäafveln i afseende å införsel och utförsel af ägg under de
senare åren.
Införsel. Utförsel.
|
Mängd.
|
Värde.
|
Mängd.
|
Värde.
|
|
st.
|
kr.
|
st.
|
kr.
|
1901 ........................
|
74,806,634
|
2,992,265
|
5,586,372
|
223,455
|
1902 ........................
|
71,339,446
|
2,853,578
|
8,674,755
|
346,991
|
1903 ........................
|
71,123,643
|
2,844,946
|
14,044,784
|
702,239
|
1904 ........................
|
84,704,021
|
3,388,161
|
22,757,664-
|
1,137,883
|
1905 ........................
|
69,203,342
|
2,837,337
|
32,027,476
|
1,633,401
|
1906 .......................
|
69,427,000
|
|
35,690,000
|
|
1907, jan.—nov. ..
|
65,300,000
|
|
33,799,000
|
|
Af denna tabell framginge alltså att, på samma gång införseln af
ägg minskats, utförseln däraf högst betydligt ökats.
För att ytterligare befordra denna angelägenhet syntes staten
böra genom ökadt understöd begagna sig af de gynnsamma förhållan¬
den inom landet, som för närvarande möjliggjorde en hastigare utveck¬
ling af fjäderfäafveln, eu utveckling, som syntes vara så mycket mera
önskvärd, som fjäderfäafveln för närvarande med största fördel bedrefves
i sammanhang med det mindre jordbruket, hvars höjande under nu¬
varande förhållanden vore ett af statsmakterna väl insedt önskemål för
landtbruksförvaltningen.
Hvad anginge beloppet af de medel, som syntes böra af Riks¬
dagen för ändamålet utverkas, ansåge landtbruksstyrelsen detsamma
lämpligen kunna bestämmas till 20,000 kronor, hvilket belopp borde,
såsom förut ägt rum, ställas till Eders Kungl. Maj/ts förfogande för
att af Eders Kungl. Maj:t på lämpligt sätt för ändamålet disponeras.
Den utredning, som sålunda framlagts, synes mig utvisa behofvet
af att arbetet på fjäderfäafvelns höjande af staten understödjes med
rikligare statsbidrag än hittills varit fallet. Såsom landtbruksstyrelsen
antydt, torde det närmare afgörandet angående sättet och villkoren
Nionde hufvudtiteln.
335
för statsunderstödets tilldelande böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t,
som därvid blifver i tillfälle att pröfva de olika behof, som i sådant
hänseende kunna i sinom tid göras gällande. I det af landtbruks-
styrelsen senast förordade anslagsbeloppet finner jag mig icke kunna
tillstyrka någon inskränkning. Jag hemställer alltså, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fjäder fela fvelns befrämjande, anvisa å extra stat för år 1909
ett anslag af 20,000 kronor.
År 1902 gjorde Kungl. Maj:t framställning till Riksdagen an¬
gående anslag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nöt¬
boskap. Det härtill erforderliga bidraget af statsmedel beräknades till
sammanlagdt 108,600 kronor. Af detta belopp skulle 35,600 kronor
tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och får-
afvelns förädling och återstoden, 73,000 kronor, afsågs skola gäldas
genom särskilda anslag å extra stat med 9,000 kronor för hvart och
ett af åren 1903—1909 och 10,000 kronor för år 1910. Därjämte
utvecklades i det tillhörande statsrådsprotokollet hufvudgrunderna för
själfva täflingarna för utseende af afvelscentra. Riksdagen gillade i allt
väsentligt den sålunda framlagda planen och har därefter årligen an¬
visat det beräknade beloppet, 9,000 kronor.
Den 13 mars 1903 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse med före¬
skrifter i fråga om bildande och upprätthållande af afvelscentra för
nötboskap. Sedermera förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
22 juni 1906 sex ladugårdsbesättningar af fjällras, nio af ayrshireras
och en af svartbrokig låglandsras för afvelscentra intill utgången af år
1910 under de i nämnda kungörelse stadgade villkor och tillerkände
besättningarnas innehafvare vissa angifna penningpris. Dessa penning¬
pris skola jämlikt gällande bestämmelser utgå med enahanda belopp
äfven under hvart och ett af de fyra år, som närmast följa efter det,
då besättningen blifvit förklarad såsom afvelscentrum, dock under vill¬
kor att besättningen fortfarande innehar dylik egenskap, alltså för
åren 1907—1910.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 sep¬
tember 1907 gjort framställning, att Kung]. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att enligt den uppgjorda planen anvisa för ifrågavarande ända¬
mål å extra stat för år 1909 ett belopp af 9,000 kronor. Denna fram¬
ställning får jag tillstyrka.
[42.]
[43.]
Afvelscentra
för nötboskap.
I särskild underdånig skrifvelse den 9 december 1907 har landt¬
bruksstyrelsen föreslagit, att ny täflan måtte anordnas för utseende af
336
Nionde hufvudtiteln.
afvelscentra efter utgången af den nuvarande perioden. Styrelsen har
i detta afseende anfört följande.
Enligt de förhandlingar, som föregingo 1902 års Riksdags ofvan
omförmälda beslut i ämnet, förutsattes för ett fullständigt vinnande af
ändamålet med täflingarna, att dessa skulle fortsättas, och att inne-
hafvarna af de ladugårdsbesättningar, hvilka blifvit förklarade för afvels-
eentra, skulle, för att få behålla denna utmärkelse äfven efter utgången
af den tid, som af Kungl. Magt bestämts för åtnjutande af densamma,
underkasta sig ny täflan med de ladugårdsinnehafvare, hvilka under
mellantiden upparbetat afvelsvärdet hos sina kreatursstammar och ville
ingå i den nya täflan.
Vidkommande frågan om täflingarnas fortsättande ansåge sig
landtbruksstyrelsen böra lämna en redogörelse för sin åsikt härutinnan.
De berättelser, prisnämnderna för afvelscentra både att tid efter
annan afgifva rörande hvarje besättnings tillstånd med hänsyn till det
ändamål, för hvilket den såsom afvelscentrum både att verka, ådagalade,
att ett målmedvetet och kraftigt arbete i fråga om de olika besättningarna
bedrefves för ytterligare höjande af deras afvelsvärde. På samma gång
hade det visat sig, att mycket höga pris uppnåddes för de afvelsdjur,
hvilka försåldes från afvelscentra, ett förhållande, som ådagalade, att
landets kreatursuppfödare tillerkände dessa stammar en stor betydelse
med afseende å möjligheten att därifrån erhålla behöflig! afvelsmaterial.
Det syntes icke heller kunna bestridas, att det måste anses såsom en
stor fördel för samma kreatursuppfödare att för sagda ändamål hafva
tillgång till stammar, hvilkas afvelsvärde vore till fullo kändt genom
den kontroll de vore underkastade med hänsyn ej blott till deras pro¬
duktionsförmåga utan äfven till alla andra faktorer, som bestämde en
besättnings afvelsvärde. Därtill komme, att dessa täflingar äfven i öfrigt
haft ett synnerligen gynnsamt inflytande på landets kreatursafvel, sär¬
skild! hvad beträffade den för landet så viktiga ayrshireafveln, i det
att de redogörelser, som i detta ärende lämnats rörande de täflande
besättningarnas produktion m. m., i ej oväsentlig mån bidragit att öka
intresset hos kreatursuppfödarna i allmänhet för höjandet af deras egna
besättningars afkastning.
Den nytta, som sålunda de första täflingarna af ifrågavarande
slag medfört, bekräftade fullständigt de förhoppningar, som hystes före
deras anordnande, men gjorde på samma gång önskligt, att nya täflingar
komme att anställas. Det kunde nämligen ingalunda anses, att målet
för desamma vore vunnet på det sätt, att ingenting vidare skulle återstå
att uträtta för det allmänna syfte, som med dem afsetts. Tvärtom
Nionde huivndtiteln.
337
kunde det gynnsamma resultatet af de första täfiingarna endast göra
det så mycket angelägnare att fortgå på samma väg, för att på detta
sätt den svenska nötkreatursafveln skulle kunna komma till en ännu
högre ståndpunkt.
Samma åsikt hade uttalats af såväl prisnämnderna för de redan
verkställda täfiingarna som styrelsen för svenska ayrshireföreningen,
hvilka i afgifna yttranden enstämmigt uttalat sig för täflingarnas fort¬
sättande.
Den erfarenhet, som under de första täfiingarna vunnits, äfven¬
som den stora utveckling, kontrollföreningsväsendet erhållit under senaste
åren, betingade emellertid, enligt landtbruksstyrelsens mening, vissa
ändringar i anordningarna för de nya täfiingarna.
Då beslut år 1902 fattades om anställande af dylika täflingar,
hade det ansetts lämpligt, att i likhet med hvad som vore vanligt i dylika
fall hushållningssällskapen borde af egna medel i ganska vidsträckt mån
bidraga till bestridande af kostnaderna för ändamålet. Hushållnings¬
sällskapen hade också bekostat resorna för de af dem utsedda leda¬
möterna i urvalsnämnderna samt såväl arfvoden som resekostnader för
alla de kontrollassistenter, som tjänstgjort såväl under urvalstiden som
sedermera vid kontroll af afvelscentra. Utgifterna härför hade visat sig¬
nera betungande för sällskapen, än vid början af täfiingarna kunnat
antagas. Det kunde också ifrågasättas, huruvida ej ett eller annat
sällskap med anledning af minskade inkomster eller för andra ändamål
nödiga utgifter skulle komma att tveka att lämna bidrag till bestridande
af utgifterna för de förnyade täfiingarna. Härigenom skulle emellertid
kunna inträffa, att framstående kreatursbesättningar skulle komma att
utestängas från möjligheten att blifva förklarade för afvelscentra, hvilket
gifvetvis skulle motverka det ändamål, täfiingarna vore afsedda att
befordra. Det kunde nämligen ej bestridas, att nyttan med hänsyn
till kreatursafvelns främjande af ett afvelscentrum sträckte sig långt
utöfver gränserna för det hushållningssällskaps område, inom hvilket
samma afvelscentrum vore beläget. Detta framginge bäst vid de för¬
säljningar af afvelsdjur, som under de gångna åren ägt rum från
afvelscentra.
Det syntes alltså vara ett önskemål, att hushållningssällskapens
medel ej vidare måtte tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.
Detta skulle åter lämpligen kunna vinnas på det sätt, att de särskilda
urvalsnämnderna för hvarje hushållningssällskaps område bortfölle och
såväl urvalet som tillsyn öfver afvelscentra öfverlämnades till en enda
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 43
[43.]
338
Nionde faufvudtiteln.
nämnd för hvarje ras, eu åsikt, som äfven uttalats af styrelsen för
svenska ayrshireföreningen i dess förberörda yttrande. Kostnaderna
för denna nämnd borde drabba staten ensam.
Emellertid kunde statens kostnader betydligt minskas, om före¬
skrift lämnades, att de täflande besättningarna, livilka åtminstone i
södra och mellersta Sverige i de allra flesta fall förut gifvetvis kornme
att tillhöra någon kontrollförening, ovillkorligen måste tillhöra eu dylik
förening, om tillfälle därtill gåfves, samt att nämndens kontroll i före¬
varande afseende skulle utöfvas genom en, högst två öfverassistenter
för hvarje ras. Det arbete, som af de olika kontrollföreningarnas assi¬
stenter skulle utföras, skulle således komma att öfvervakas af nämnda
öfverassistent eller öfverassistenter, hvilka därvid särskildt skulle hafva
att tillse, att de bestämda grunderna för beräkning af fodervärde m. m.
vid alla afvelscentra komme att följas. Enligt landtbruk sstyrelsens åsikt
borde på detta sätt tillräcklig trygghet för el t rättvist bedömande af de
olika täflande stammarnas produktionsförmåga kunna ernås. Dessutom
borde bestämmelse meddelas därom, att innehafvare utaf besättning,
som täflade eller blifvit såsom afvelscentrum utmärkt, skulle vara skyldig
att lämna af nämnden anställd assistent skjuts till och från närmaste
ångbåts-, järnvägs- eller skjutsstation samt fri kost och bostad vid
hans besök.
Hvad beträffade frågan, huruvida samtliga de raser, som för när¬
varande ägde rätt att täfla, borde tillerkännas samma rätt vid den nya
täflingen, ansåge landtbruksstyrelsen anledning saknas att däribland
vidare upptaga korthornsrasen, då icke någon stam af denna ras del¬
tagit i första täflingen och sannolikt torde vara att, äfven om tillfälle
därtill lämnades, förhållandet skulle blifva detsamma vid den nya täf¬
lingen. För öfrigt hade korthornsrasens användning såsom förädlings-
material under de senare åren blifvit alltmera begränsad.
Af svartbrokig låglandsras hade visserligen endast en besättning
deltagit i första täflingen och prisnämnden för denna ras hade i sitt
förberörda yttrande framhållit, att då denna ras hufvudsakligen före-
komme inom ett begränsad! område, där nästan alla bättre besättningar
tillhörde kontrollföreningar, som af Malmöhus läns hushållningssällskap
öfvervakades och där vid premiering och annat afvelsarbete stöd kunde
hämtas af dessa föreningars siffror och stamboksföringen, under det
att samtidigt en stark täflan och konkurrens mellan afvelsdjur före-
komme, uppehållande af afvelscentrum för denna ras för framtiden
syntes vara onödigt. Då emellertid denna ras hade betydelse icke
blott för Malmöhus län utan äfven för andra delar af landet, som ägde
Nionde hiifvudtiteln.
339
betingelser för densamma, och under sista tiden ökadt intresse visat
sig för samma ras, ansåge landtbruksstyrelsen ej tillräcklig anledning
förefinnas att utesluta den svartbrokiga låglandsrasen från rätt att del¬
taga i den nya täflingen, så mycket mindre som genom en dylik rätt
kostnaderna för täflingen ej borde blifva väsentligt ökade. Det vore
nämligen att märka, att högst få framstående besättningar af denna
ras uppfyllde de fordringar i afseende på reaktionsfrihet, som varit
uppställda och enligt landtbruksstyrelsens åsikt fortfarande måste upp¬
ställas såsom villkor för deltagande i den nya täflingen för bildande
af afvelscentra. Landtbruksstyrelsen ansåge således, att denna täfling
borde omfatta besättningar af fjällras, ayrshireras och svartbrokig
låglandsras.
Såsom villkor för deltagande i den första täflingen hade varit
bestämdt, att besättning skulle, om den tillhörde fjällras, omfatta minst
10 och i annat fall minst 15 kor. På grund af de särskilda förhållan¬
den, som förefunnes i de trakter, där fjällrasen förekomme, ansåge
landtbruksstyrelsen ej någon förändring i detta afseende böra ske, hvad
fjällrasen beträffade. Däremot syntes bestämmelsen, hvad anginge minimi¬
antalet kor för öfriga raser, böra ändras, så att detsamma höjdes till
25, då nämligen ett afvelscentrum af någon af sistberörda raser, hviltet
bestode af endast 15 kor, ej gärna kunde anses vara af den betydelse
för höjandet af nötboskapsafveln, att fördelen af detsammas inrättande
kunde anses motsvara kostnaderna för dess kontroll och besiktning,
hvilka kostnader skulle efter landtbruksstyrelsens förslag bestridas af
staten ensam.
I sammanhang härmed borde på grund af de framsteg i förädlings-
afseende, som inom besättningarna i allmänhet ägt rum sedan början
af första täflingen, bestämmelsen rörande rasrenhet hos täflande besätt¬
ning af ayrshire- och låglandsras på det sätt skärpas, att antalet kor
af ren ras icke finge utgöra mindre än 30 procent af besättningens
koantal och icke i någon händelse understiga 20, samt att af den öfriga
kobesättningen så stor del, som motsvarade minst SO procent af hela
koantalet, skulle antingen vara af ren ras eller tillhöra, hvad beträffade
ayrshireras, 3:dje eller 4:de samt, hvad anginge svartbrokig låglandsras,
4:de eller inte generationen af förberedande afdelning af stambok.
Likaledes borde på grund af den svårighet, som för eu besättning,
inom hvilken arbetet för tuberkulosens utrotande ej fortskridit tillräck¬
ligt långt redan vid täfiingens början, visat sig förekomma att under
de 2 första täflingsåren uppnå den för afvelscentra bestämda fordran
på reaktionsfrihet, den nu gällande föreskriften, att vid täfiingens början
340
Nionde hufvudtiteln.
antalet reaktionsfria djur skulle uppgå till minst 55 procent af hela
besättningen, skärpas därhän, att antalet reaktionsfria djur vid detta
tillfälle skulle uppgå till minst 65 procent af hela besättningen.
1 sitt f örenämnd a yttrande hade styrelsen för svenska ayrshire-
föreningen föreslagit, att till innehafvare af besättningar, som blifvit
såsom afvelscentra förklarade, ej efter den nya täflingen skulle, åt¬
minstone hvad anginge besättningar af ayrshireras och svartbrokig
låglandsras, utdelas några penningpris, enär det å ena sidan visat
sig, att innehafvare af sådana besättningar redan därigenom, att dessa
blifvit förklarade för afvelscentra, haft stor ekonomisk fördel, hvilket
väl också kunde beräknas för framtiden blifva förhållandet, samt å
andra sidan de ifrågasatta förändringarna i afseende å täflingarnas
anordnande, hvilka i det föregående omförmälts, torde kräfva ej oväsent¬
ligt större utgifter från statsverkets sida. Landtbruksstyrelsen, som,
enligt livad förut blifvit anfördt, delade styrelsens för nämnda förening
uppfattning, att staten borde öfvertaga de kostnader för kontrollen,
som förut ålegat hushållningssällskapen, hade uppgjort en beräkning
öfver dessa kostnader och funnit dem uppgå till sammanlagdt omkring
35,000 kronor under de sju år, sagda kontroll med anledning af den
nya täflingen skulle pågå, hvarvid borde framhållas, att landtbruks¬
styrelsen vid denna beräkning sökt vidtaga alla de inskränkningar uti
utgifterna, som kunnat ske utan åsidosättande af en verksam kontroll,
hvilken måste anses vara ett nödvändigt villkor för att det med afvels¬
centra afsedda ändamål skulle kunna vinnas.
Därest åter penningpris för de besättningar, som blefve utmärkta
såsom afvelscentra, skulle äfven efter den nya täflingen komma att utgå
för besättningar af alla raser, skulle kostnaderna för den nya täflingen
komma att blifva väsentligen högre än för den första täflingen och
detta äfven under förutsättning att penningpris ej komme att utgå till
flera besättningar eller till högre belopp, än som ägt rum vid första
täflingen. Med anledning häraf hade landtbruksstyrelsen tagit under
ompröfning, huruvida det kunde förutsättas, att de mera framstående
besättningar, som vore till täflan berättigade, kunde komma att antagas
skola deltaga i densamma, äfven om ifrågavarande penningpris skulle
bortfalla, Landtbruksstyrelsen hade härvid kommit till den öfvertygelsen
att, hvad anginge ayrshirerasen och svartbrokiga låglandsrasen, detta
skulle blifva förhållandet. Skälet härtill vore att, såsom svenska ayrshire-
föreningens styrelse i sitt förberörda yttrande äfven antydt, de väsent¬
ligt högre pris, innehafvare af afvelscentra kunde ernå vid försäljning
af afvelsdjur, till värdet uppvägde olägenheterna af de inskränkningar,
Nionde hufvudtiteln. 341
innehafvarna af besättningarna blefve underkastade i sin ladugårdsdrift
därigenom, att besättningarna förklarades för afvelscentra. kivad fjäll-
rasen åter beträffade, ägde samma förhållande ej rum. Ett borttagande
af penningprisen för afvelscentra af denna ras skulle därför säkert
hafva till följd, att endast ett fåtal besättningar komine att ingå i
täflingen och att sålunda antalet afvelscentra af denna ras, vid hvilkas
upprättande i de nordligare delarna af landet fästats störa förhopp¬
ningar, såsom varande enda sättet att bereda tillgång till det för
kreatursskötselns höjande inom dessa bygder nödvändiga afvelsmaterialet,
skulle komma att inskränkas i stället för att ökas.
Enligt gällande föreskrifter i fråga om bildande och upprätt¬
hållande .af afvelscentra för nötboskap ålåge vissa skyldigheter inne¬
hafvare af afvelscentrum. Dessa skyldigheter ansåge landtbruksstyrelsen
höra fortfarande bibehållas, dock med den ändring, att innehafvare af
afvelscentrum borde blifva berättigad att till utlandet försälja afvels-
djur, sedan han under ett och samma år från stammen försålt af pris¬
nämnden besiktigade och godkända tjurar öfver ett år gamla till ett
antal, motsvarande minst en tiondedel af stammens koantal. Likaledes
borde han äga att från stammen försälja reagerande afvelsdjur med
villkor, att djuren märktes såsom reagerande och att uppgift härutinnan
meddelades å det härstamningsbevis, innehafvaren vore skyldig lämna
köparen. Dessa inskränkningar i skyldigheterna för innehafvare af
afvelscentrum, hvilka ej hade någon betydelse hvad anginge fjällrasen,
ansåge landtbruksstyrelsen betingas däraf, att penningprisen för afvels¬
centra af ayrshireras och svartbrokig låglandsras enligt landtbruks-
styrelsens förslag skulle bortfalla, på samma gång några afsevärda
olägenheter härigenom icke skulle uppstå.
Hvad åter beträffade de uppmuntringspris, som varit bestämda
att utgå till innehafvare af besättningar, hvilka efter slutad täflan väl
icke kunnat till afvelscentra föreslås men befunnits vara af den fram¬
stående beskaffenhet, att de synts äga betingelser att vid en framdeles
skeende täflan kunna komma att erhålla denna utmärkelse, ansåge
landtbruksstyrelsen, att sagda uppmuntringspris borde bibehållas såväl
för ayrshire- och svartbrokig låglandsras som för fjällras, då de skäl,
som blifvit anförda för afskaffande af penningprisen till innehafvare
al besättningar utaf de två förstnämnda raserna tydligen ej ägde tillämp¬
lighet å uppmuntringsprisen.
Då vid första täflingen för utseende af afvelscentra varit bestämdt,
att ett afvelscentrum skulle hafva visat sig äga reaktionsfria djur till
ett antal af minst 90 procent af hela besättningen, och sedan dess ett
[43.
342
Nionde hufVudtitela.
[43.] kraftigt arbete inom hela landet pågått för tuberkulosens utrotande ur
ladugårdarna, ansåge landtbruk sstyrelsen ej skäl vara för handen att,
såsom prisnämnden för svartbrokig låglandsras föreslagit, sänka fordran
på reaktionsfrihet i detta fall.
Vidkommande penningprisens storlek vid den nya täflingen ansåge
landtbruksstyrelsen, att, då sådana numera skulle utgå endast för be¬
sättningar af fjällras, b vilka i allmänhet vore små, prisen kunde, hvad
anginge högsta beloppet, minskas från 1,500 kronor till 1,000 kronor,
hvaremot det nu bestämda minsta beloppet skulle förblifva oförändrad!
eller 500 kronor. Uppmuntringsprisen borde blifva oförändrade och
således utgöra högst 1,000 kronor och minst 300 kronor.
Landtbruksstyrelsen ansåge vidare, att den nya täflingen borde i
likhet med den första täflingen fortgå i två år och alltså vara afslutad
före utgången af år 1910, vid hvilken tid de år 1906 upprättade afvels-
centra skulle upphöra att anses såsom sådana, hvarefter från och med
år 1911 nya afvelscentra skulle upprättas och fortvara under fem år
eller 1911—1915.
Kostnaderna för de nya täftingarna hade landtbruksstyrelsen be¬
räknat på följande sätt
penningpris....................................................................... kronor 27,000: —
uppmuntringspris ............................. ,, 5,500: —
kontrollkostnader och reseersättningar åt nämnderna „ 79,500: —
tillhopa kronor 112,000: —.
Af dessa medel hade landtbruksstyrelsen beräknat, att afkastningen
af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling, hvilken
till och med år 1910 vore afsedd att tagas i anspråk för de nuvarande
afvelscentra, skulle under åren 1911 —1915 kunna lämna kr. 27,000: —
så att af andra statsmedel behöfde anvisas .................... ,, 85,000: —
att utgå med följande belopp under nedannämnda år
år
ii
n
ii
ii
•n
11
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
............. kronor 12,000: —
.............. ,, 12,000: —
.............. „ 17,000: —
.............. „ 11,000: —
.............. „ 11,000: —
.............. „ 11,000: —
............. „ 11,000: —
tillhopa kronor 85,000: —.
Nionde hufvudtitelli. 343
Utåt denna summa beräknades omkring 60 procent skola utgå för 143.1
afvelscentra af fjällras.
1 å giund af hvad sålunda blifvit anfördt, tiar landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kung!. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan an-
gifna hufvudgrunder af afvelscentra för .nötboskap, på extra stat för år
1909 anvisa ett anslag af 12,000 kronor.
I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara angeläget Demant-
att den nu afskräde afvelscentratäflingen efterföljes af en ny. Ett mmUche?eH-
upphörande af täflingarna redan _ med den, som ägt rum, skulle vara
elt underkännande af de skäl, Indika föranledde ett första anordnande
. desamma, ett underkännande således af deras betydelse som ett
wktigt medel för att höja vår nötkreatursafvel och göra oss i möjligaste
man oberoende af import från utlandet af afvelsdjur. Ett sådant af¬
stannande skulle dessutom innebära en viss orättvisa så till vida, som
åtskilhga kreatursstammar med högt afvelsvärde, å hvilkas ytterligare
förbättring sedan sista täflingen betydande kostnader och omsorg nedlagts
skulle uteslutas från den möjlighet till belöning, som öppnats genom
inrättande af dessa täflingar. Särskildt under de senaste åren bär vidare
såsoin landtbruksstyrelsen antydt, arbetet på boskapsafvel^ höjande
bedritvits mer energiskt och målmedvetet än någonsin förut, samtidigt
med att sträfvandena på kreaturstuberkulosens bekämpande fortsatts och
utvi gats. Allt tyder därför på, att en ny täfling bör kunna få en afse-
värdt större omfattning och medföra ett fullständigare samt därigenom
äfven ännu gagneligare resultat än den första.
Att den nya täflingen bör så anordnas, att nya afvelscentra
kunna utses till ar 1911, då de nuvarande afvelscentra upphört att
hafva denna egenskap, anser jag vara en gifven sak. För detta ända¬
mål behöfver denna täfling igångsättas redan instundande höst.
I afseende å den nya täflingen har landtbruksstyrelsen föreslao-it
alvikeiser i åtskilliga hänseenden från nuvarande bestämmelser Så¬
lunda bär ifrågasatts, att bidrag till kostnaderna icke längre skulle af-
tordras hushållningssällskapen. De skäl, som anförts för detta förslå»-
synas mig vara tungt vägande. De förslag, landtbruksstyrelsen framställt
l sy. ® att S®no.m vissa förenklingar i tillvägagångssättet och andra dylika
åtgärder ned bni, ga kostnaderna för täflingen, synas mig i allmänhet välbe-
344 Nionde hufvudtiteln.
tänkta och lämpliga. Jag kan i detta sammanhang framhålla att, då
landtbruksstyrelsen beräknat, att för ägare af täflande besättning tillgång
till inträde i kontrollförening i regel skulle förefinnas, denna förutsätt¬
ning dock icke torde inträffa å vissa orter i det nordligaste Sverige.
För dylika orter måste således särskilda kontrollassistenter tillsättas.
Kostnaden härför är emellertid af styrelsen beräknad vid uppgörandet
af dess kostnadsförslag. Lika med landtbruksstyrelsen anser jag vidare,
dels att tillräcklig anledning saknas att längre upptaga korthornsrasen
bland de raser, som kunna bilda afvelscentra, dels ock att det icke
bör förmenas innehafvare af besättningar af svartbrokig låglandsras
att, om de så önska och kunna, deltaga uti ifrågavarande täfling.
En höjning af minimiantalet kor i täflande besättningar af ayrshireras
och svartbrokig låglandsras anser jag väl vara motiverad, men torde
denna böra inskränkas till 20 eller dubbla antalet af hvad som är
föreskrifvet för fjällras. Såsom en följd häraf torde äfven den ändring
i landtbruksstyrelsens förslag böra vidtagas, att i fråga om sistnämnda
två raser antalet kor af ren ras, som minst skola finnas för att eu
besättning skall få täfla, nedsättes från 20 till 15.
I betraktande af de störa indirekta fördelar, som kunna beräknas
tillkomma en besättning, hvilken i en täfling af ifrågavarande slag
blifvit vitsordad innehafva de framstående egenskaper i olika hänseenden,
som fordras hos ett afvelscentrum, delar jag landtbruksstyrelsens och
ayreshireföreningens styrelses uppfattning därom, att det är mindre
nödvändigt att utdela särskilda kontanta prisbelöningar till afvelscentra
af ayreshireras och låglandsras. För dessa i allmänhet större besätt¬
ningar med eu kanske redan betydande afsättning af afvelsdjur torde
själfva utmärkelsen spela större roll än penningpriset. För besättnin¬
garna af fjällras, hvilka i allmänhet äro små och hvilkas afvelsdjurs-
försäljning redan på grund häraf måste blifva mera ojämn, särskildt
som dylik försäljning icke ännu för denna ras blifvit lika väl organi¬
serad som för de bägge andra raserna, anser jag däremot, att penning¬
pris fortfarande böra bibehållas. Mot förslaget att sänka deras maximi¬
belopp till 1,000 kronor har jag intet att erinra, helst som detta belopp
var det högsta, som år 1906 utdelades till afvelscentrum af fjällras.
Uppmuntringsprisen synas mig böra bibehållas för alla till täflingen
tillåtna raser.
I fråga om landtbruksstyrelsens beräkning af kostnaden för den
nya täflingen finner jag mig icke böra framställa någon anmärkning.
Nionde hufvudtiteln.
345
Landtbruksstyrelsen bar föreslagit, att af det till 112,000 kronor be- [43.]
räknade sammanlagda kostnadsbeloppet 27,000 kronor skulle under
åren 1911—1915 tagas från afkastningen af fonden för svenska horn¬
boskaps- och fårafvelns förädling. Denna fonds tillgångar uppgingo
vid slutet af år 1906 till 158,605 kronor 85 öre. Läggas härtill de
räntor, som kunna beräknas inflyta, synes hinder icke böra möta att
af fonden utgå såväl det för den första täflingen beräknade beloppet,
35,600 kronor, som ock det af landtbruksstyrelsen för den nya täflingen
föreslagna beloppet, 27,000 kronor. Af statsmedel skulle då erfordras
85,000 kronor, och synes detta belopp lämpligen böra fördelas till ut¬
gående under åren 1909—1915 på det sätt landtbruksstyrelsen föreslagit,
nämligen med 12,000 kronor för hvartdera af åren 1909 och 1910,
med 17,000 kronor för år 1911, och med 11,000 kronor under hvarje
af de följande fyra åren.
På grund af hvad jag sålunda anfört angående såväl de nuva¬
rande afvelscentra som i fråga om anordnande af ny täfling för ut¬
seende af dylika centra, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
dels att, såsom bidrag till upprätthållande af de år 1906 utsedda
afvelscentra för nötboskap, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag
af 9,000 kronor,
dels ock att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för
förnyad täfling för utseende af afvelscentra för nötboskap, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 12,000 kronor;
kommande det anslag, som således för år 1909 skulle erfordras,
att sammanlagdt uppgå till 21,000 kronor.
Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län har [44]
Riksdagen jämlikt Kungl. Maj:ts förslag för hvartdera af åren 1907 Anslag till
och 1908 anvisat ett anslag å extra stat af 5,000 kronor. främjande af
Med underdånig skrifvelse den 26 november 1907 bar landtbruks- afvein inom
styrelsen öfverlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse från Norr- No”l°itent
bottens läns hushållningssällskap, däri hushållningssällskapet anhållit
om utverkande äfven för år 1909 af ett anslag å 5,000 kronor för
samma ändamål.
Till stöd för denna framställning har sällskapet anfört följande.
Genom det anvisade anslaget hade det för sällskapet möjlig¬
gjorts att på ett mera målmedvetet och ändamålsenligt sätt än
Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 44
346
Nionde hufvudtiteln.
[44.]
[45.]
Ang. tillfällig
löneförbätt¬
ring åt läns¬
veterinärer.
förut arbeta för kreatursafvelns böjande inom länet. Efter anställande
af en särskild kreaturskonsulent, hvilkens aflöning bestredes af Norr¬
bottens läns landsting, hade afvelsarbetet inom länet ställts under en¬
hetlig och sakkunnig ledning. Genom kontroll- och tjurföreningar
sörjdes för, att det bästa afvelsmaterialet inom den inhemska kreaturs-
stammen blefve tillvarataget och tillgodogjordt för afveln. Såväl genom
kreaturskonsulenten som genom en i hushållningssällskapets tjänst an¬
ställd kringresande ladugårdsskötare bedrefves ett omfattande upplys¬
ningsarbete, som hade till föremål såväl själfva afveln som kreaturens
ändamålsenliga utfodring. Hushållningssällskapet hade dessutom genom
det ifrågavarande anslaget blifvit satt i tillfälle att förmedla anskaff¬
ningen af goda tjurar till länets många tjurföreningar.. För vinnande
af ett godt resultat af det påbörjade arbetet vore emellertid nödvän¬
digt, att detsamma finge ostördt fortgå under någon längre tid, hvilket
möjliggjordes endast genom fortsatt understöd från statens sida.
Landtbruksstyrelsen har tillstyrkt hushållningssällskapets ifråga¬
varande framställning.
Då det, på sätt jag hade tillfälle framhålla till stöd för fram¬
ställning om anslag till ifrågavarande ändamål för innevarande år,
synes mig uppenbart, att arbetet på nötboskapsafvelns i Norrbottens
län upphjälpande måste, för att medföra något verkligt gagnande re¬
sultat, fortsättas under en följd af år, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län, på extra
stat för år 1909 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.
Länsveterinärer och voterinärstipendlater.
Enligt beslut vid 1901 års Riksdag gälla för närvarande för läns¬
veterinärerna följande aflöningsbestämmelser. De åtnjuta lön af 1,200
kronor samt tjänstgöringspenningar till belopp af 600 kronor. Efter
tio års tjänstgöring äga de rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor,
hvilket tillägges lönen. Kungl. Maj:t hade föreslagit två ålderstillägg
efter tio och femton års tjänst, men Riksdagen ansåg den inskränkning
kunna göras i den af Kungl. Maj:t föreslagna löneförbättringen, att
länsveterinärerna berättigades att uppbära endast ett ålderstillägg att
Nionde hufvudtiteln.
347
tillträdas efter tio år. För grundläggande af rätt till dylikt ålders-
tillägg må dock icke beräknas tjänstgöring före år 1902. Beträffande
denna sistnämnda bestämmelse anförde föredragande departementschefen,
att, då skälet till den förordade förbättringen i länsveterinärernas af-
löningsförkållanden vore att söka mindre uti en redan befintlig miss¬
proportion mellan deras tjänste- och aflöningsförhållanden än uti den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för fram¬
tiden åläggas, och de högre kompetensvillkor, som därefter komme
att fordras för erhållande af länsveterinärtjänst, det icke syntes böra
ifrågasättas, att länsveterinär skulle i afseende å ålderstilläggs åt¬
njutande få tillgodoräkna sig den tid, som före de nya löneförmånernas
åtnjutande förflutit, från det han utnämndes till länsveterinärtjänst.
I afseende å rätt till pension gälla fortfarande de äldre bestämmel¬
serna, dock att pensionens belopp är bestämdt till 1,800 kronor.
För att kunna uppföras å länsveterinärstjänst erfordras enligt
nådiga kungörelsen den 22 november 1901 att efter aflagd, godkänd
afgångsexamen vid veterinärinstitutet hafva blifvit af medicinalstyrelsen
såsom legitimerad veterinär förklarad; att sedermera efter minst två
års fortsatt utöfning af veterinärpraktik hafva med vitsord om god¬
kända insikter genomgått särskild, enligt af medicinalstyrelsen utfärdade
bestämmelser för sådant ändamål anordnad utbildningskurs; samt att
hafva under minst fem år med goda vitsord tjänstgjort såsom läns-
eller distriktsveterinär, hvarvid sökande må tillgodoräkna sig den tid,
han i egenskap af civil veterinärstipendiat varit i tjänstgöring inkallad.
Angående omförmälda kurs är i medicinalstyrelsens cirkulär den 17
februari 1902 stadgadt, bland annat, att hvarje kurs räcker i sex
veckor, att för deltagande i kursen fordras, att i något till husdjurs-
hygienen eller husdjursafveln hörande ämne hafva författat uppsats,
som medicinalstyrelsen funnit sig kunna godkänna, samt att kursen
skall afslutas med offentlig examen.
Sedan en af svenska länsveterinärföreningen år 1905 gjord fram¬
ställning om rätt att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstetid
före år 1902, genom nådigt beslut den 21 juli 1905 förklarats icke
föranleda vidare åtgärd, har nämnda länsveterinärförening nu ånyo
gjort särskilda underdåniga framställningar om förbättring i de aflö-
ningsförmåner, som sålunda år 1901 beviljades länsveterinärerna. I
underdånig skrifvelse den 1 februari 1906 hemställde länsveterinärerna
E. Schoug, P. Heurgren och A. Bergstrand å nämnda förenings vägnar,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att be-
[45.]
348
Nionde hufvudtiteln.
vilja ett årligt anslag af 500 kronor såsom hyresbidrag åt hvarje läns¬
veterinär. Till stöd för denna framställning anfördes hufvudsakligen
följande.
Numera vore kompetensfordringarna för länsveterinär högst be¬
tydligt stegrade. Författandet af afhandling samt genomgående af
särskild utbildningskurs fordrade betydliga förstudier, tid och kostnader.
I betraktande såväl häraf som af de ökade trafven på länsveterinärens
tjänstgöring syntes den år 1901 fastställda aflöningen ej kunna anses
vara bättre än den, som utgått före löneregleringen. Vid inträffad t
sjukdomsfall för länsveterinär vore den afgjordt sämre, enär tjänst-
göringspenningarna då måste afstås, och vid ledighet för svag hälsas
vårdande kunde länsveterinär förpliktas afstå äfven en del af lönen.
Själfva lönen vore emellertid mindre nu än före regleringen år 1901,
nämligen 1,200 kronor i stället för 1,500 kronor. Lefnadskostnaderna
hade däremot högst betydligt stegrats under senare år. Af dyrtids-
tillägg, som af sådan anledning beviljats, hade länsveterinärerna på
grund af löneregleringen år 1901 icke kommit i åtnjutande. Bland
deras utgifter vore framförallt hyran för lägenhet betungande, dels
på grund däraf, att alla länsveterinärer utom sex hade sin bostads¬
ort bestämd till länens residensstäder, hvarest hyrorna i allmänhet
vore jämförelsevis höga, och dels därigenom att de för sin verksamhet
ovillkorligen måste hafva tillgång till stall med tillhörande gårdsplan
samt lokal, där operationer och besiktningar af döda djur kunde före¬
tagas. Öfver hyresutgifternas belopp hade uppgjorts statistik, utvisande
att detta belopp kunde för samtliga länsveterinärer — med undantag
för tre, af livilka en vore ständigt tjänstledig och två hade fri bostad
— anslås till i medeltal 770 kronor. Sökandena ville slutligen erinra,
att samtliga provinsialläkarna sedan länge tillerkänts hyresersättning
med 750 kronor, oaktadt många af dem vore bosatta å landsbygden.
Medicinalstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 21 september
1906 framhållit, att länsveterinärernas lönevillkor måste förbättras,
därest man icke ville äfventyra, att denna för veterinärväsendet och
husdjursskötseln så viktiga kår skulle i brist på fullt lämpliga sökande
försämras. Det af länsveterinärföreningen föreslagna sättet för löne¬
förbättringens åstadkommande syntes emellertid vara mindre lyckligt
valdt, då det innebure införandet af en ny aflöningsform. Medicinal¬
styrelsen ville i stället förorda, att länsveterinärerna måtte för rätt till
ålderstillägg äga tillgodoräkna sig tjänstgöring före år 1902. Till
stöd för sin uppfattning om lämpligheten och beliofvet af en löneför-
Nionde hufvudtiteln.
349
bättring bar styrelsen anfört hufvudsakligen, att ett af de skäl, soxn [45.]
syntes styrelsen kraftigt tala härför, läge i de år från år, särskildt i
städerna, i hvilka länsveterinärerna i regel vore stationerade, stegrade
lefnadsomkostnaderna, att i detta sammanhang syntes böra erinras,
att länsveterinärerna, enär deras aflöningsförhållanden reglerades så
sent som år 1901, icke kommit i åtnjutande af dyrtidstillägg, samt
att vidare syntes böra framhållas, att länsveterinärernas inkomster af
enskild praktik mer och mer förminskats dels därigenom, att här och
hvar bildats nya veterinärdistrikt, hvilka inträngt på de områden, där
länsveterinärerna förr utöfvat privat verksamhet, och dels genom att
enskilda praktiserande veterinärer slagit sig ned i de städer, där läns¬
veterinärerna vore placerade.
Därefter har statskontoret den 15 november 1906 yttrat sig i
ärendet och därvid till en början framhållit, att medicinalstyrelsens
förslag icke skulle förbättra länsveterinärernas aflöningsförmåner i
vidare mån än att åtskilliga af de dåvarande länsveterinärerna skulle
erhålla sina ålderstillägg ett eller flera år tidigare än eljest, under det
att ett afsevärdt antal andra af de i tjänst varande länsveterinärerna
liksom alla, hvilka därefter utnämndes, icke skulle därigenom beredas
någon som helst fördel. Uppenbart vore alltså, att detta förslag icke
vore i någon mån ägnadt att förebygga den af medicinalstyrelsen på¬
pekade faran för kårens försämring i följd af brist på kompetenta
sökande. Det af medicinalstyrelsen nu ånyo framlagda förslaget strede
dessutom mot den af Kung! Maj:t och Riksdagen år 1901 fastslagna
princip och borde därför icke vinna bifall. Statskontoret hade emeller¬
tid ansett, att, oaktadt så kort tid som sedan år 1901 förflutit, efter
det länsveterinärernas aflöningsförhållanden reglerades, giltiga skäl
förelåge att ånyo af Riksdagen äska förhöjd aflöning åt dem. Formen
af hyresbidrag syntes ingalunda olämplig. Med hänsyn till de af läns¬
veterinärföreningen angifna omständigheter syntes nämligen hyreskost¬
naden utan tvifvel för länsveterinärerna utgöra en betydligare del af
deras nödvändiga lefnadskostnader än i allmänhet för tjänstemän utom
Stockholm. Härtill komme, att det med hänsyn till pensionsförhållan-
dena syntes ur principiell synpunkt lämpligast, att den ifrågasatta
löneförbättringen icke tillädes själfva lönen. Statskontoret ansåge sig
alltså böra tillstyrka länsveterinärernas förberörda förslag.
I underdånig skrifvelse den 18 november 1907 har svenska läns¬
veterinärföreningen gjort förnyad framställning i ämnet. Jämte de skäl,
som förut åberopats för löneförbättring, har i denna skrift framhållits,
350
Nionde hufvudtiteln.
[45.] att, då länsveterinärerna vore att anse såsom förmän på det civilmili¬
tära området och hade att verka i egenskap af statens och offentliga
myndigheters konsulenter samt alltså länsveterinärtjänsterna borde
för de civila veterinärerna framstå såsom det mål, hvilket de dugligaste
af dem kunde hoppas uppnå genom energi och arbete, det väl finge
anses vara en billig begäran, att sådan aflöning medgåfves, att man
kunde söka och mottaga eu länsveterinärtjänst, utan att den viktigaste
frågan blefve, huruvida man skulle på platsen kunna bereda sig så
mycken extra förtjänst, att man kunde få sin anständiga bärgning.
Föreningen har i denna skrift hemställt, att länsveterinärernas aflöning
måtte bestämmas till 3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor
livartdera.
Departements■ Hvad som anförts i de framställningar och utlåtanden, för livilka
chefen. jag. nu redogjort, synes samstämmigt gifva vid handen, att någon för¬
bättring bör beredas länsveterinärerna i deras aflöningsförhållanden. Så¬
väl de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas
af deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall m. m. som ock
den minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas af
deras mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjurs¬
sjukvården. hvilka åligganden äro af natur att i alltmera stegrad
grad taga deras tid i anspråk, utgöra, enligt min mening, fullgoda
.skål för en aflöningsförbättring. Emellertid finner jag mig icke
kunna utan vidare tillstyrka någon af de utvägar, som, på sätt
ofvan angifvits, blifvit föreslagna för löneförbättringens åvägabrin¬
gande. Het synes nämligen vara nödvändigt, att, innan någon defi¬
nitiv förändring fastslås, en mera grundlig utredning verkställes. Då
för denna utredning kräfves tid, men behofvet af aflöningsförbättring
synes trängande, finner jag mig emellertid böra tillstyrka, att de läns¬
veterinärer, för hvilka den år 1901 fastställda aflöningsstaten är gällande,
må för år 1909 tillerkännas en tillfällig löneförbättring å 500 kronor.
Jag tillåter mig erinra, att Riksdagen de senare åren på Kungl. Maj:ts
förslag och i afbidan på en emotsedd lönereglering beviljat dylika till¬
fälliga löneförbättringar åt åtskilliga tjänstemän och betjänte. Till
högre belopp än 500 kronor synes mig denna tillfälliga löneförbätt¬
ring icke böra föreslås. Det härför erforderliga anslaget, som synes
böra äskas å extra stat, torde oberoende af personliga förhållanden,
hvilka ju kunna undergå förändring, böra beräknas efter hela antalet
länsveterinärer i riket eller 32, oaktadt löneförbättringen, som nämndt,
Nionde hufvudtiteln.
351
icke bör utgå till andra än dem, som äro underkastade den år 1901 [45.]
fastställda lönestaten. Anslagsbeloppet blifver alltså enligt denna be¬
räkning 16,000 kronor.
Jag får, på grund af hvad jag sålunda anfört, hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för beredande under år 1909 i enlighet med härförut angifna
grunder af tillfällig löneförbättring åt länsveterinärer, å extra stat för
samma år anvisa ett anslag af 16,000 kronor.
Hästafvel!^ förbättrande.
För bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingst¬
depå har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1905—
1908 beviljat anslag af 3,790 kronor.
I underdånig skrifvelse den 12 september 1907 har stuteriöfver-
styrelsen meddelat, att styrelsen därigenom varit i tillfälle att från
och med år 1905 årligen under en tid af sju månader, såsom biträde
vid ridning och skötsel af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar,
anlita biträde af en löjtnant och sex man, härtill kommenderade från
något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena; och hade stuteri -
öfverstyrelsen vidtagit åtgärder för utverkande af dylik kommendering
till depåen jämväl under år 1908.
Då den extra personal, som sålunda hittills anlitats för hingst-
depåens räkning, visat sig hafva varit till stor nytta vid arbetet för
de unga hingstarnas utveckling, och alltså välgrundade skäl funnes för
dylik personals fortsatta användande vid depåen, har styrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
ett dylikt anslag jämväl för år 1909.
I enlighet med hvad stuteriöfverstyrelsen sålunda hemställt till¬
styrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingst-
depå, på extra stat för år 1909 bevilja ett anslag af 3,790 kronor.
[46.]
Extra per¬
sonal vid
Flyinge
hingst depå.
352
Nionde hufvudtiteln.
[47.]
Andre
instruktör
i husslöjd.
[48.]
Underhålls-
och driftkost¬
nad för ett
fartyg för
hydrografisk-
biologiska
hafstjäder sök¬
ningar in, m.
Befrämjande af husslöjden.
I enlighet med livad 1 andtbruksstyr elsen i underdånig skrifvelse
den 14 september 1907 hemställt och under erinran, att andre in¬
struktören i husslöjd Jonas Wallander enligt nådigt bref den 21 decem¬
ber 1907 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för
innevarande år beviljade personliga ålderstillägg, tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1909 på extra stat anvisa, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till
andre instruktören Jonas Wallander, därest lian fortfarande i denna
egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa
3,500 kronor.
Fiskerinäringens understöd.
Riksdagen anvisade på extra stat för hvart och ett af åren 1905,
1906 och 1907 ett anslag af 25,000 kronor till underhålls- och drift¬
kostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande däfven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges
hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna. Till anskaf¬
fandet af fartyget hade Riksdagen år 1904 anvisat nödiga medel, och
fartyget, som erhöll namnet Skagerak, började sin verksamhet våren
1905. Förberörda belopp af 25,000 kronor till underhålls- och drift¬
kostnad grundade sig på en beräkning, hvilken finnes intagen i de
statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som åtföljde statsverkspro-
positionerna till 1904 och 1905 års Riksdagar, och som var uppgjord
under förutsättning, att fartygets tjänstetid skulle räcka 8 månader
årligen, af hvilka 6 månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevak¬
ning och tillsyn under sommarfisket samt 2 månader uteslutande
användas till försöksfiske för svenska hydrografisk-biologiska kommis¬
sionens räkning. Enligt nämnda beräkning skulle, bland annat, af
berörda 25,000 kronor ett belopp af 5,620 kronor erfordras till kostnad
för underhåll af fartyget med mera. Under bevakningstiden skulle
besättningen utgöras till hufvudsaklig del af manskap från flottan, hvilket
under de två öfriga månaderna skulle ersättas af förhyrdt manskap.
Befälhafvaren och förste maskinisten skulle anställas för helt år.
Nionde hufvudtiteln.
353
Hösten 1906 gjorde svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
framställning om anslag till fartygets underhålls- och driftkostnad för
innevarande år och föreslog därvid ändringar i två hänseenden uti de
förut tillämpade bestämmelserna. Dels föreslogs nämligen, att fartygets
verksamhet skulle utsträckas till 11 månader i stället för 8, och dels
ifrågasattes, att användningen af manskap från flottan skulle upphöra
samt fartyget under hela sin verksamhetstid hafva fast anställd besätt¬
ning. Kommissionens framställning förordades af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, hvilken myndighet har
öfverinseendet öfver fartyget.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907
tillstyrkte jag den föreslagna utsträckningen af fartygets verksamhets¬
tid och upptog i enlighet härmed den tid, då fartyget skulle användas
för de hydrografisk-biologiska undersökningarna, till 5 månader i stället
för 2. Angående det andra ändringsförslaget anförde jag följande.
»Hvad beträffar det ifrågasatta anställandet för hela året vid far¬
tyget af särskildt befäl, utöfver de redan nu för helt år anställda kap¬
tenen och förste maskinisten, samt särskild besättning, finner jag visser¬
ligen de skäl, som anförts till stöd för en sådan anordning, icke sakna
fog. Då emellertid denna anordning skulle föranleda icke obetydliga
kostnader, samt de olägenheter, som förmenats uppstå genom använ¬
dande af kommenderad personal från flottan under fartygets bevak-
ningstid, icke torde få anses vara af så stor betydelse, att de böra
redan nu föranleda en ändring i det hittills tillämpade systemet, och
därtill kommer, att dessa olägenheter måhända kunna genom vissa
åtgärder minskas, anser jag mig icke böra förorda kommissionens för¬
slag i denna del.»
I enlighet härmed framlade jag beräkning öfver kostnaderna för
fartygets drift och underhåll under 11 månader af innevarande år, grun¬
dad på ofvanberörda, i statsrådsprotokollen den 12 januari 1904 och
den 14 januari 1905 intagna beräkningar, allenast med den skillnad
att förste maskinistens lön upptogs höjd till 150 kronor i månaden.
Denna beräkning slutade på 31,000 kronor. I enlighet härmed äskade
Kungl. Maj:t af Riksdagen för ändamålet anslag å sistnämnda belopp,
och blef detta äfven af Riksdagen beviljadt å extra stat för inne¬
varande år.
I underdånig skrifvelse den 26 november 1907 har nu Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, efter
samråd med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, gjort fram-
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 45
354
Nionde hufvudtiteln.
[48.] ställning om anslag till Skageraks underhålls- och. driftkostnader för år
1909. Därvid har ånyo framlagts och motiverats förslaget, att använd¬
ningen af flottans personal skulle upphöra och fartyget för hela sin
verksamhetstid förses med fast anställd, civil besättning. Under förut¬
sättning af bifall härtill och med tagen hänsyn till, å ena sidan, steg¬
rade pris å lifsförnödenheter och kol, och, å andra sidan, till den minsk¬
ning, som borde kunna inträda i aflöningen för den civila besättningen,
om densamma fast anställdes för 11 månader, har Eders Kung). Maj:ts
befallningshafvande beräknat underhålls- och driftkostnaderna för Ska-
gerak för år 1909 till sammanlagdt 37,000 kronor samt hemställt, att
sistnämnda belopp måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.
Departc- Då jag nästlidna år ansåg mig icke böra förorda det då framlagda
mentschefen. f(‘)rsl a<get om anställande å Skagerak af särskild besättning för fartygets
hela årliga verksamhetstid, samt någon erfarenhet icke ännu kunnat
vinnas angående den först i år skeende utsträckningen af undersöknings¬
tiden och det inflytande, som häraf tilläfventyrs kan utöfvas på personalen
och på de förhållanden, hvilka åberopats såsom anledning till den ifråga¬
satta förändringen i dennas anställning, finner jag mig icke heller nu
kunna tillstyrka, att ändring vidtages i det hittills härutinnan tillämpade
systemet. Jag anser därför, att kostnadsberäkningen för år 1909 bör
verkställas enligt samma hufvudgrunder, som nästlidna år tillämpades i
fråga om kostnaden för år 1908. Dock torde ändringar i vissa hän¬
seenden böra ske. Dels torde det nämligen vara nödvändigt att taga
hänsyn till de högre pris å lifsförnödenheter och kol, hvilka förutsatts
i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes ofvannämnda beräkning för
år 1909. Dels torde å andra sidan månadsaflöningarna till den civila
besättningen kunna sänkas i jämförelse med hvad förut beräknats.
Visserligen åberopar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ofvan-
berörda framställning såsom skäl för en dylik sänkning, att besättningen
skulle vara anställd för 11 månader, under det att den enligt min mening-
bör anställas endast för 5 månader. Jag vill emellertid erinra, att redan
i det förslag till stat för fartyget för år 1908, som Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande afgifvit den 25 november 1907 och hvilket förslag
upptager blott 5 månaders anställning för den civila besättningen,
månadsaflöningarna för denna besättning upptagits till alldeles enahanda,
lägre belopp som de, hvilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nu föreslagit för år 1909. Med iakttagande af dessa afvikelser från
den nästlidna år framlagda beräkningen samt då posten till diverse
utgifter synes utan olägenhet kunna något sänkas, anser jag, att de
Nionde hufvudtiteln. 355
årliga utgifterna för sammanlagdt 11 månaders tjänstgöring med fartyget [48.]
under år 1909 lämpligen kunna beräknas sålunda:
A) för hela året:
1. Kaptenens lön, 300 kronor i månaden................. kronor 3,600: —
2. Förste maskinistens lön, 150 kronor i månaden „ 1,800: —
B) under bevakning stiden, sex månader:
3. Uppbördsstyrman, sjötillägg, 1 krona för dag... „ 180: —
4. Andre maskinist, lön, 100 kronor i månaden ... „ 600: —
5. Två eldare samt tio man, sjötillägg, 33 öre för
dag i medeltal ........................................................ 5, 720:_
6. Mathållning å 25 kronor för dag ....................... „ 4,500: —
7. Kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre
för timme under 150 dagar.............................. „ 6,600: —
C) under undersökningstiden, fem månader:
8. Styrmans lön, 125 kronor i månaden.................. „ 625: —
9. Andre maskinistens lön, 110 kronor i månaden 550: —
10. T Vå eldare samt sex man, lön efter 55 kronor
i månaden i medeltal............................................ v 2,200: —
11. Mathållning å 25 kronor för dag........................... „ 3,750: —
12. Kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre
för timme under 120 dagar................................. „ 5,280: —
Kostnad för underhåll och diverse samt extra be¬
manning ..................................................................... „ 3,595: —
Summa kronor 34,000: —.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Rikdagen,
att, till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk¬
biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn
och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vinter¬
månaderna, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.
Då försäkring af fartyget Skagerak torde böra, i likhet med hvad [49.]
som skett för åren 1906, 1907 och 1908, afslutas äfven för år 1909, anser Försäkring
jag medel härtill böra med oförändradt belopp begäras af Riksdagen %/ageraf
och hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak.
på extra stat för år 1909 anvisa 5,200 kronor.
356
Nionde hnfvudtiteln.
[50.]
Hy clr ografisk-
biologiska
under¬
sökningar af
de Sverige
omgifvandc
Trafven.
För utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven kar Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag,
anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1908.
Från och med år 1905 hafva dessa anslag utgått med 26,100 kronor
årligen, däraf 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaden
för en internationell hydrografisk-biologislc centralanstalt med labora¬
torium och 21,000 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten,
som det enligt uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverige att utföra.
Med de å innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade
anslag skola bestridas dylika undersökningskostnader för tiden från
och med den 1 maj 1908 till och med den 30 april 1909 samt Sveriges
andel i kostnaderna för omförmälda centralanstalt för tiden från och
med den 22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909.
Uti underdånig skrifvelse den 9 oktober 1907 har svenska hydro¬
grafisk-biologiska kommissionen gjort framställning om beredande af
anslag för nämnda ändamål efter de sålunda angifna tidrymdernas ut¬
gång. Oaktadt det definitiva afgörandet af frågan om de internatio¬
nella arbetenas fortsättande då ännu icke skett för vissa staters vid¬
kommande, motsåge kommissionen med tillförsikt, att enighet skulle
uppnås om fortsättning af den stora uppgift, hvarom de deltagande
staterna på Sveriges initiativ förenat sig.
Under antagande att, såsom jag tror mig kunna förutsätta, inter¬
nationell samverkan till ifrågavarande arbetens fortsättande kommer
till stånd, blifver anslag för Sveriges del erforderligt äfven för år 1909.
Någon ändring i anslagets belopp synes icke böra ifrågakomma. Därest
nämligen verksamheten skulle komma att undergå någon afsevärd för¬
ändring, lär Eders Kungl. Maj:t komma att tillse, att de medel, som
kunna blifva anvisade, endast i mån af behof varda tagna i anspråk.
Jag finner mig därför böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att, till utförande af hydrografisk,-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven, på extra stat för år 1909 bevilja
dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1909 till
och med den 30 april 1910 ......................................... kronor 21,000: —
dels och till täckande af Sveriges andel i kost¬
naderna för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och
med den 22 juli 1909 till och med den 21 juli 1910 ,, 5,100: —
tillhopa kronor 26,100: —
Nionde hulvudtiteln.
357
Med anledning af Kung!. Ma.j:ts i ämnet gjorda framställningar
liar Riksdagen för kvart ock ett af åren 1903—1908 på extra stat
anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af
undervisningskurser i navigation för bokuslänska fiskare, under för¬
utsättning att Göteborgs ock Bokus läns kuskållningssällskap ock
landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med
hänsyn därtill att Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att kurserna redan
under liösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under samma
år låta förskottera kalfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år 1903
beviljade anslaget, ock då enligt den för kurserna antagna plan de¬
sammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten, begärde
Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af det
belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga
medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl
af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställningar, af 1904, 1905, 1906 och 1907 års Riks¬
dagar.
Jämlikt de angående ifrågavarande kurser af Kungl. Maj:t den 6 juni
1902 gifna föreskrifter kafva redogörelser inkommit angående de kurser,
som ägde rum under hösten år 1906 ock i början af år 1907; ock
inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.
Under hösten 1906 pågingo undervisningskurserna från och med
den 8 oktober till och med den 20 december.
I den ena, som var förlagd i Rönnäng på Tjörn deltogo 21 elever,
hvilka i medeltal bevistade undervisningen 42,3 dagar. Den andra
kursen, som hölls i Ellös å Oroust, bevistades af 16 elever med ett
medeltal af 38 dagar för hvarje elev. Vid slutet af dessa båda kurser
blefvo vid Rönnäng fem och vid Ellös tio elever på egen begäran
exaprinerade samt erhöllo afgångsbetyg.
Medelantalet dagar, under hvilka hvarje elev deltog i undervis¬
ningen höstterminen 1906, var afsevärdt större än vid motsvarande
kurser hösten 1905.
Undervisningskurserna under 1907 års vårtermin höllos i Hunne-
bostrands fiskläge samt å Sydkoster. Båda dessa kurser började den
11 februari och afslutades den 11 maj. I Hunnebostrand deltogo 43
och å Sydkoster 42 fiskare i undervisningen. I medeltal besöktes
undervisningen af hvarje elev i Hunnebostrand 22 och å Sydkoster 37
dagar. Nio elever i Hunnebostrand och tjugutvå å Sydkoster anmälde
sig till och undergingo examen samt erhöllo afgångsbetyg.
[51.]
Under¬
visnings¬
kurser i
navigation
för bohus¬
länska
■fiskare.
358
Nionde hulvudtiteln.
[51.]
[52.]
Södra Sveri¬
ges fiskeri-
fdrefling.
På sätt jag redan vid hemställan om anslag för ifrågavarande
ändamål för år 1908 haft tillfälle meddela, hafva såsom bidrag till kost¬
naderna för undervisning i navigation åt bohuslänska fiskare under
åren 1907—1911 länets hushållningssällskap och landsting beviljat
hvartdera ett årligt anslag af 1,000 kronor, och hafva dessa bidrag lämnats
på samma villkor som under föregående år.
Uti underdånig skrifvelse den 14 november 1907 har landtbruks-
styrelsen förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fort¬
farande kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hem¬
ställt om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under
hösten 1908 och våren 1909.
I likhet med landtbruks,styrelsen anser jag det vara särdeles önsk¬
värd!, att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under inne¬
varande års höst och nästa års vinter, och att statsanslag därtill beredes
till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor och
med motsvarande rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta under inne¬
varande år af tillgängliga medel förskott-era hälften af statsanslaget.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskap och landsting för ändamålet bidraga med till¬
sammans 2,000 kronor, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af
2,250 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
1,125 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet anvisade 1907
års Riksdag till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening på extra stat-
för innevarande år ett anslag af 13,500 kronor, däraf till upprätthål¬
lande af föreningens fiskeriskola ett belopp af 8,500 kronor och såsom
bidrag till föreningens försöksverksamhet ett belopp af 5,000 kronor.
Mot de af mig vid ärendets föredragning den 12 januari 1907 förslags¬
vis angifna- villkor för anslagets utgående anmärkte Riksdagen endast,
att antalet- frielever vid nämnda skola syntes böra bestämmas till tio.
Kungl. Maj:t har därefter den 13 september 1907 ställt de anvi¬
sade beloppen till föreningens förfogande under sålunda omförmälda
villkor.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 16 oktober 1907 har
nu södra Sveriges fiskeriföreuings styrelse anhållit, att Kungl. Maj:t
Nionde hulvudtitein. 359
täcktes åt föreningen för år 1909 lämna anslag till samma belopp som [52.]
för år 1908, nämligen 8,500 kronor till upprätthållande af föreningens
fiskeriskola och 5,000 kronor såsom bidrag till föreningens försöksverk¬
samhet, samt dessutom till uppförande af en gemensam byggnad för
en fiskkläckningsanstalt och ett sötvattenbiologdskt laboratorium 4.000
kronor.
Till stöd för denna ansökning har föreningen anfört, att för¬
eningens enda tillgångar under år 1907 utgjorts af de anslag och
de _ lån mot styrelsens borgen, som en del hushållningssällskap be¬
viljat, äfvensom af föreningens obetydliga medlemsafgifter. Under året
hade föreningen sålunda haft att disponera omkring 7.500 kronor. I
betraktande däraf, att dammanläggning och fiskuppfödning i dammarna
hvartill föreningen till att börja med ansett sig böra inskränka sin verk¬
samhet, medförde stora kostnader, hade emellertid detta belopp icke räckt
till att kunna sätta föreningen i tillfälle att arbeta i den omfattning, som
ömkligt vore. På de områden, som föreningen dels köpt och dels ar¬
renderat för en fiskeriförsöksstation i Aneboda, hade hittills anlagts 8
ekdammar, 2 försöksdammar, 7 sträckdammar och 2 vinterdammar
livilka tillhopa hade en areal af omkring 15 hektar. Större delen af
dessa dammar hade redan varit under året använda för odling af karp
och sutare samt något sik. För att emellertid kunna enligt sitt pro¬
gram icke allenast anställa odlingsförsök med olika Åskslag samt utbilda
tor landets klimatiska förhållanden lämpade raser utan äfven leverera
sättfisk . till de rätt många enskilda dammanläggningar, som börjat
uppstå i olika delar af södra Sverige, måste föreningen ännu betydligt
utvidga sina egna anläggningar, hvilket medförde stora utgifter. Att
för speciellt dammkulturen började alltmera vakna hos landets
jordbrukare bevisades, bland annat, af de många rekvisitioner, som in¬
gått såväl till föreningen som till fiskeriintendenten i södra distriktet
med anhållan om biträde vid anläggning af fiskdammar. Också hade
torsdag till flera enskilda dammanläggningar i Skåne, Småland och
lekinge blifvit uppgjorda. Oaktadt några anordningar för fiskerive-
tenskapliga undersökningar ännu icke vidtagits vid försöksstationen
hade under ar 1907 en del undersökningar redan påbörjats, hufvudsakligen
letranande fiskarnas föda i stationens dammar och sjöar. För att
kunna utföras på ett fullt tillfredsställande sätt och utsträckas till
alven andra biologiska frågor, hvilkas utredning vore ett nödvändigt
villkor för fiskets rationella ordnande, behöfdes emellertid ett sötvat-
tenbiologiskt laboratorium, utrustadt med nutidens olika instrumentala
hjälpmedel. För att erhålla den nödiga utrustningen till ett dylikt
360 Nionde lmlvudtiteln.
[52.] laboratorium både föreningens styrelse vändt sig till enskild stiftelse
och hoppades af denna erhålla härför nödigt anslag. Föreningens fiskeri-
skola komme att öppnas i början af februari år 1908. Dess fisk-
odlingsverksamhet hade däremot redan tagit sin början, på sätt
ofvan sagts. För höjande af fiskets afkastning i naturliga sjöar
och vattendrag borde äfven annan fiskodling bedrifvas. För att emel¬
lertid kunna odla våra värdefullaste Åskslag, såsom laxöring, röding
och sik, behöfdes ovillkorligen en särskild s. k. fiskkläckningsanstalt,
hvarifrån kunde levereras yngel och sättfisk och hvarest försök kunde
anställas beträffande ändamålsenligheten af olika fiskkläckningsappara-
ter samt rommens och fiskynglets utveckling och vård. Därigenom
kunde ock beredas eleverna vid fiskeriskolan tillfälle att lära känna
äfven denna del af fiskodlingen. Fiskkläckningsanstalten och förbe¬
rörda biologiska laboratorium kunde inrymmas i samma hus, hvithet
skulle vara till ömsesidig nytta för dessa inrättningar, och beräknades
huset med erforderlig vattenledning kosta omkring 4,000 kronor.
Vid denna ansökning har fogats förslag till inkomst- och utgifts-
stat för fiskeriföreningen för år 1909 äfvensom kapitalkonto, utvisande
södra Sveriges fiskeriförenings affärsställning den 16 oktober 1907.
Efter det Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver
afgifva underdånigt utlåtande, har nämnda styrelse i underdånigt utlå¬
tande den 2 december 1907 anfört följande.
Hvad först beträffade de sökta anslagen till uppehållande af före¬
ningens fiskeriskola och till försöksverksamheten år 1909, så tilläte sig
landtbruksstyrelsen härutinnan åberopa sitt underdåniga utlåtande den
27 november 1906 angående statsanslag åt föreningen för år 1908.
Fiskeriskolan hade, på sätt föreningen i förevarande ansökningsskrift
omförmäla ännu icke kunnat komma i gång och, hvad försöksverk¬
samheten beträffade, funne landtbruksstyrelsen gifvet, att södra Sveriges
fiskeriförening, såsom i den underdåniga ansökningen angåfves, ännu
måste betydligt utvidga sina anläggningar, om dessa skulle mot¬
svara sitt ändamål, och att föreningen härigenom måste åsamkas så
stora utgifter, att ett anslag af 5,000 kronor för ändamålet borde
äfven för år 1909 beredas föreningen.
Såsom i den underdåniga ansökningen framhölles, borde en fisk-
kläcknings- eller odlingsanstalt för laxöring, röding och sik upprättas
vid Aneboda, och kostnaden härför, 4,000 kronor, syntes icke vara för
högt beräknad. I allmänhet kunde höstlekande fiskar, hvilkas befruk¬
tade rom och späda yngel måste en längre tid ligga skyddade inom
hus, ej odlas på konstgjord väg, utan att en särskild anstalt eller od-
Nionde hufvudtiteln.
361
lingshus funnes för ändamålet tillgängligt. I fall detta anslag skulle [52.]
beviljas föreningen ocli odlingsanstalten således komme till stånd, äm¬
nade föreningen ej blott från densamma leverera yngel af värdefulla
höstlekande fiskarter utan ock i denna anstalt utföra försök med olika
kläckningsapparater och i liera biologiska afseenden, hvarigenom an¬
stalten skulle komma att blifva till stor nytta för fiskerinäringen. Af
den inhemska forellen eller den till storleken mindre, rena sötvattens-
formen af laxöringen vore det för närvarande mycket svårt att för
odling eller utplantering anskaffa befruktad rom, yngel eller sättfisk,
men af denna fisk funnes på flera ställen ej långt från Aneboda eu
ganska stor och god stam, och därför torde från Aneboda nämnda fisk¬
art kunna spridas till en mängd vattendrag, där den för närvarande
gått ut eller aldrig funnits.
Af det sötvattenbiologiska laboratorium, som skulle förenas med
den ifrågasatta fiskodlingsaristalten, borde ock kunna förväntas många
rön till insjö- och strömfiskets bästa. För undervisningen vid fiskeri-
skolan skulle såväl fiskodlingsanstalten som laboratoriet komma att blifva
till stor nytta.
Till följd af bristande tillgångar för ifrågavarande förening syntes
de båda nämnda anstalterna, utan att statsunderstöd till desamma be¬
viljades, ej på många år kunna komma till stånd. För anskaffande af
den dyrbara utrustningen till laboratoriet ansåges föreningen, på sätt
af ansökningen framginge, hafva ganska god utsikt att erhålla medel
af enskild stiftelse. En för detta laboratorium betydelsefull omständig¬
het vore äfven, att undersökningarna och öfningarna därstädes finge
en ledare i föreståndaren för försöksverksamheten och fislceriskolan.
Det sammanlagda anslag, som borde föreningen tillgodokomma
för år 1909, skulle alltså uppgå till 17,500 kronor, och borde före¬
ningen för tillgodonjutande af detta anslag vara underkastad de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt att i sådant afseende
föreskrifva.
Förenämnda förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen
för år 1909 upptager utgifter för försöksverksamheten till belopp af
16,000 kronor, däraf 4,000 kronor till hus för fiskkläckningen och bio¬
logiskt laboratorium, 5,000 kronor till dammanläggningar och sjöai's
upprensning, 2,700 kronor till aflöningar, 931 kronor till arrenden samt
3,369 kronor till resor, tryckningskostnader, redskap, afvelsfisk m. in.
Utgifterna för fiskeriskolan äro beräknade till 11.000 kronor, däraf
Bill. till Riksd. Prof. 1908■ 1 Samt. 1 Afd. 46
362 Nionde hulvudtiteln.
[52.] 5,360 kronor till aflöningar och hyresmedel åt lärare, 3,300 kronor
till kosthåll åt 11 elever samt 2,340 kronor till hyror, bränsle, lyse,
skolmateriell m. m. Sammanlagda utgiftsbeloppet uppgår alltså till
27,000 kronor. Inkomsterna äro beräknade till 24,500 kronor, hvaraf
17*500 kronor statsanslag, 5,500 kronor anslag från hushållningssäll¬
skap och 1,500 kronor medlemsafgifter och inkomst af försåld fisk.
Statförslaget utvisar alltså en brist å 2,500 kronor.
Departements. I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det synnerligen önsk-
chefen. vär(p-t_ aft ifrågavarande förening må kunna fortsätta och utveckla sm
gagnande verksamhet, om hvars framtidsmöjligheter jag icke har an¬
ledning att hysa annat än de bästa förhoppningar. Att föreningen för
sådant ändamål är i behof af statsbidrag för år 1909 till såväl för¬
söksverksamheten som fiskeriskolan med enahanda belopp, som blifvit
för innevarande år beviljade, finner jag uppenbart, såväl af hvad därom
anförts i ansökningen och landtbruksstyrelsens yttrande som med
hänsyn till förslaget till stat för föreningen för år 1909. De skål,,
som andragits för inrättandet vid Aneboda af ett hus för ett sötvat-
tenbiologiskt laboratorium och en fiskkläckningsanstalt, hufvudsakligen
afsedd för höstlekande, värdefullare fiskar, anser jag vara fullt öfver¬
tygande samt ådagalägga behofvet och gagnet af dessa anordningar.
Då föreningen påtagligen icke kan utan särskildt statsbidrag åstad¬
komma denna utvidgning af sin verksamhet, tvekar jag icke att till¬
styrka, att anslag äfven därtill måtte beredas. Mot beloppet har jag
icke någon erinran att göra.
För åtnjutande af de anslag, som kunna komma att beviljas till
upprätthållande af fiskeriskolan och såsom bidrag till försöksverksam¬
heten torde Eders Kungl. Maj:t framdeles fastställa enahanda villkor och
bestämmelser, som för innevarande år.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen :
att, till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 17,500 kronor, däraf till upprätthål¬
lande af föreningens fiskeriskola 8,500 kronor, såsom bidrag till före¬
ningens försöksverksamhet 5,000 kronor samt för uppförandet af en
byggnad för inrymmande af en fiskkläckningsanstalt och ett sötvatten-
biologiskt laboratorium 4,000 kronor.
Nionde huivudtiteln
363
Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.
I en till 1907 års Riksdag aflåten, den 21 december 1906 dag-
tecknad proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att besluta, att i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver jord-
bruksärenden för samma dag angifna grunder eu hydrografisk under¬
sökning af Sveriges färskvatten skulle företagas under ledning af en
särskild, för ändamålet bildad hydrografisk byrå samt att Riksdagen
måtte för ändamålet anvisa å extra stat för innevarande år under
nionde hufvudtiteln ett anslag af 40.800 kronor. Vidare föreslog Kungl.
Maj:t i särskild proposition af samma dag Riksdagen att till utförande
vid statens meteorologiska centralanstalt af de för ifrågavarande under¬
sökning behöflig^ meteorologiska observationerna under åttonde huf¬
vudtiteln likaledes å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,800
kronor. Båda dessa förslag blefvo af Riksdagen bifallna.
De i förenämnda statsrådsprotokoll angifna grunder för undersök¬
ningens anordnande innehöllo hufvudsakligen följande. Själfva plan¬
läggningen af densamma och sammanfattandet af dess resultat borde
verkställas af en särskild för ändamålet inrättad institution, en hydro¬
grafisk byrå. Högsta ledningen af denna byrås arbeten borde utöfvas
af en oaflönad styrelse, bestående af chefen för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen såsom ordförande samt chefen för Sveriges geologiska undersök¬
ning, öfveringenjören i landtbruksstyrelsen, föreståndaren för statens
meteorologiska centralanstalt och föreståndaren för den hydrografiska
byrån såsom ledamöter. Sistnämnda tjänsteman borde i sin egenskap af
föreståndare för byrån i afseende å aflöning likställas med chefen för
den geologiska undersökningen och alltså uppbära ett arfvode af 7,000
kronor. Vid byrån borde för öfrigt vara anställda två byråingenjörer
med arfvoden af 4,500 kronor hvardera äfvensom en vaktmästare. De
erforderliga meteorologiska iakttagelserna i egentlig mening borde ställas
under närmaste ledning och kontroll af meteorologiska centralanstalten.
Därjämte borde hydrogeologiska specialundersökningar äga rum vid
Sveriges geologiska undersökning. Sammanlagda årskostnaden för ifråga¬
varande undersökningar beräknades af mig skola efter organisationens
fullständiga genomförande blifva 61,700 kronor. Häraf afsågs ett be¬
lopp af 13,700 kronor för de meteorologiska observationerna,
Innehållet af ifrågavarande beräkning framgår af följande af mig
framlagda förslag till:
[53.]
Hydro¬
grafiska un¬
dersökningar
åf Sveriges
färskvatten.
Nionde hufvudtiteln.
Stat för den hydrografiska undersökningen:
A) Den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande
observationsstationer:
Arfvode till föreståndaren.................................................. kronor 7,000:
» »en byråingeniör ............................................. » 4;500: —
» » » ............................................. » 4,500: —
Arfvode till en vaktmästare ............................................. » 800:
Anmärkning: Efter 5 års anställning kan arfvodet höjas med 100 kronor.
Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren
(högst 500 kronor) ..................................................... kronor 6,000:
Publikationer ....................................................................... > 5,000:
Hyra, ved, ljus, papper och öfriga expenser ............ » 2,000:
Resekostnader och handtlangning vid mätningar ... » 7,000: —
Observatörers arfvoden vid 160 stationer .................. » 8,000:
Underhåll af peglar ........................................................... »_200:
Summa kronor 45,000: —
B) De meteorologiska observationerna:
Arfvodestillökning åt eu amanuens vid meteorologiska
centralanstalten .............................................................. kronor 1,000:
Observatörers arfvoden ...................................................... » 9,700:
Instruments och apparaters underhåll........................... » 500#:
Inspektioner ............ .............................................•_............... > 500:
Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas
granskning och beräkning, tabellering samt skrif¬
ning m. in....................................................... •_» 2,000:
Summa kronor 13,700: —
C) De hy dr ogeologiska specialundersökningarna:
Fältarbeten ....................................... kronor 2,100: —
Materialets bearbetande och publicerande .................... »___ 900: —
Summa kronor 3,000: —
Nionde hufvudtiteln.
365
Jag ansåg det emellertid olämpligt att redan i fjol föreslå en viss [53.];
organisationsplan eller en plan för arbetenas successiva igångsättande,
utan borde därmed anstå, till dess styrelse och föreståndare för byrån
blifvit utsedda ocb dessa fått tillfälle att inkomna med utredning och
förslag i ämnet. För hydrografiska byråns första organisation och verk¬
samhet under år 1908 beräknade jag förenämnda belopp af 4-0,800
kronor och 10,800 kronor. Då några hy dr oge ologiska fältarbeten icke
ansågos kunna ifrågakomma under första året, syntes något anslag till
dylika icke vara erforderligt för år 1908.
Den 15 november 1907 har Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse
med de uti förstnämnda proposition angifna grunder beslutat om den
hydrografiska byråns trädande i verksamhet och om styrelse för den¬
samma, äfvensom förordnat föreståndare för byrån.
Uti underdånig skrifvelse den 5 december 1907 har nämnda sty¬
relse afgifvit beräkning angående det för ifrågavarande hydrografiska
undersökningar för år 1909 erforderliga anslagsbeloppet, slutande å
samma belopp, som jag nästlidna år angaf såsom blifvande årskostnad
eller 61,700 kronor, och af följande lydelse:
Den hydrografiska hyrån med under densamma omedelbart lydande
observationsstationer:
Arfvode till föreståndaren ................................................. kronor 7,000: —
» en byråingenjör ................................. » 4,500: —
> » » ■>> ............................................. » 4,500: -—
» » vaktmästare ............................................ » 800: —
Extra biträden samt gratifikationer åt vaktmästaren
(högst 500 kronor), förslagsvis .................................... > 6,000: —
Publikationer » .................................. » 3,000: —
Yed, ljus, papper och öfriga expenser, förslagsvis..... <> 2,000: —
Resekostnader och handtlangning vid mätningar..... s> 7,000: —
Observatörers arfvode!! vid 160 stationer, förslagsvis > 8,000: —
Underhåll af peglar ................................. * ... > 200: —
Nyanskaffning och vård af instrument > ... » 3,400: —
Summa kronor 46,400: —
De meteorologiska observationerna:
Arfvodestillökning åt en amanuens vid meteorolo¬
giska centralanstalten................................................. kronor 1,000: —
Transport kronor 1,000: —
366
Nionde hufvudtiteln.
Transport kronor
Observatörers arfvoden, förslagsvis ...................
Anskaffning och underhåll af instrument, förslagsvis »
Inspektioner, förslagsvis ....... .................. »
Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas
granskning och beräkning, tabellering samt skrifning
in. m., förslagsvis ............................................. _ »
Summa kronor
De hydrogeologiska specialundersökningarna:
Inköp af instrument och annan utrustning, förslagsvis kronor
Instruktion af extra geologer, förslagsvis..................... »
Fältarbeten, förslagsvis ..................................... >
Summa kronor 3,000: —
Penna beräkning skiljer sig i vissa hänseenden från det förut om-
förmälda statförslag, som af mig framlades i det vid propositionen i
ämnet till 1907 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll. Anledningarna
till skiljaktigheterna framgå af två vid styrelsens förberörda skrifvelse
fogade, från hydrografiska byråns föreståndare och chefen för geolo¬
giska undersökningen inkomna framställningar.
Föreståndaren för hydrografiska byrån har beträffande först
förslaget till stat för själfva den hydrografiska byrån med under
densamma omedelbart lydande observationsstationer meddelat, att de
ändringar, han ville föreslå, berodde väsentligen dels därpå, att orga¬
nisationen ej kunde beräknas vara fullt afslutad till år 1909 och dels
därpå, att anslag till instrument syntes honom hafva blifvit uppförda
med för låga belopp. Det i statförslaget upptagna belopp för publi¬
kationer, 5,000 kronor, syntes icke blifva redan år 1909 helt erforder¬
ligt, utan borde för detta ändamål 3,000 kronor vara tillfyllest. I
stället ansåge han sig nödsakad föreslå, att ytterligare medel måtte för
år 1909 anvisas till inköp af instrument. Förenämnda statförslag hade
icke upptagit något anslag vare sig för instrumentinköp eller för vår¬
den af instrument och förutsatte alltså, att sagda vård icke skulle
kräfva några utgifter samt att det för år 1908 anvisade anslagsbeloppet
skulle räcka- att förse byrån med en tillräcklig instrumentuppsättning.
Af sistnämnda anslagsbelopp hade, af förenämnda statsrådsprotokoll att
döma, en summa af 3,000 kronor beräknats för instrument, hvilken
1.000
5'000
3.800
500
2,000:
12,300: —
600
300
2,100
Nionde huivudtiteln.
367
summa enligt det förslag till byråns inrättande och organisation, som
den 19 december 1900 afgifvits gemensamt af väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen och för hvilket utförlig redogö-
relse lämnats i statsrådsprotokollet, borde användas till
|
•
|
|
inköp af 4 strömmätare.....................
|
å kronor
|
250: —
|
kronor
|
1,000: —
|
» »3 distansmätare .....................
|
å >
|
370: —
|
»
|
1,110: —
|
» » 3 afvägningsinstrument med
|
|
|
|
|
distanskors .........................................
|
å >
|
100: —
|
|
300: —
|
diverse .....................................................
|
|
|
»
|
590: —
|
|
|
Summa
|
kronor
|
3.000: —
|
Äfven om man medgåfve, att de sålunda föreslagna instrumenten
vore de viktigaste, vore de beräknade kostnaderna otillräckliga. Hvad
afvägningsinstrument beträffade, syntes tillräckligt goda icke kunna er¬
hållas för eu summa af 100 kronor stycket, utan borde denna summa
ändras till 200 kronor. Hvad strömmätarna anginge, vore det klart,
att samma slag af dylika instrument icke kunde användas i olika floder
och under olika vattenmängdsförhållanden utan att olika typer erfor¬
drades. I enlighet med erfarenheter från Österrikes hydrografiska un¬
dersökning behöfdes tre olika slags strömmätare, nämligen högvatten¬
flygel, stångflygel och fickflygel. Då det vore önskvärdt att hafva ett
reservinstrument af hvarje sort särskildt för beköfliga ompröfningar,
erfordrades minst 3 af hvarje slag; af de mycket praktiska och billiga
fickflyglarna borde dock några flera inköpas. Vidare behöfdes sekundur
och åtskilliga smärre instrument samt två fotografiapparater. Kostnaden
för byråns instrumentella utrustning blefve då inalles:
3 distansmätare
åkronor 370
— kronor 1,110
3 afvägningsinstrument med distanskors
3 högvattenflyglar ..............................
2 vinschställningar till dessa.....................
3 stångflyglar .................................................
5 fickflyglar .................................................
3 kontakter för små strömkastigheter ..
4 stänger för fickflyglar.............................
4 sekundur.....................................................
11 pröfningar ...............................................
frakt och diverse instrument....................
»
|
200
|
— » 600
|
»
|
400
|
— » 1,200
|
»
|
200
|
— » 400
|
»
|
420
|
— » 1,260
|
|
80
|
— » 400
|
|
30
|
— » 90
|
»
|
60
|
— » 240
|
|
25
|
— » 100
|
»
|
25
|
— > 275
» 725
|
[53.]
Summa kronor 6,400: —
368
Nionde hufvudtiteln.
53.]
Denna slutsumma öfverstege med 3,400 kronor det belopp, som
med hänsyn till det förut sagda för år 1908 syntes hafva beräknats
till instrument, och ville föreståndaren därför föreslå, att 3,400 kronor
för detta ändamål upptoges i staten för år 1909. Då anslagsposten
för publikationer minskats med 2,000 kronor samt kostnaden för de
meteorologiska observationerna under år 1909 beräknats 1,400 kronor
lägre i statförslaget, skulle likväl statsverkets totalkostnad för sist¬
nämnda år icke öfverskrida det belopp, som i nämnda statförslag
beräknats såsom årskostnad.
Muntligen har byråns chef meddelat mig, att, då någon för isför¬
hållandena i våra vattendrag fullt lämplig konstruktion af själfregistre-
rande peglar icke funnes — arbeten på frambringande af en sådan
konstruktion påginge — hela det af mig för år 1908 beräknade be¬
loppet till utrustning af hydrometriska stationer kunde användas till
anskaffning och montering af skalor och dylikt, hvadan största delen
af det beräknade antalet dylika stationer borde kunna blifva färdiga
att börja sin verksamhet redan under år 1908.
I fråga om de meteorologiska observationerna har i föreståndarens
för den hydrografiska byråns framställning anförts, hurusom efter sam¬
råd med chefen för meteorologiska centralanstalten vid uppgörande af
det nu framlagda förslaget till stat för år 1909 i hufvudsak följts före-
nämnda i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 21 decem¬
ber 1906 framlagda förslag till stat för den hydrografiska undersök¬
ningen, men att förslaget till stat för år 1909 dock i två hänseenden
afveke från det sistnämnda förslaget, nämligen dels såtillvida att, då
säkerligen observationerna icke kunde hinna erhålla sin fulla utsträck¬
ning redan under år 1909, anslaget till observatörer föreslagits till
allenast 5,000 kronor samt dels därutinnan att i förslaget till stat för
år 1909 upptagits för organisationens genomförande eu post å 3,800
kronor till nyanskaffning, montering och vård af instrument. Beträf¬
fande sistnämnda post har vidare i samma framställning erinrats, att
i förenämnda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrel-
sen den 19 december 1900 afgifna förslag bland de under andra
året af den föreslagna byråns verksamhet beräknade utgifterna för
organisation under rubrik »för de meteorologiska stationerna» upp¬
tagits ett belopp af 5,800 kronor till anskaffning och montering af
instrument in. m., men att, då åtskilliga af de i nämnda förslag upp¬
tagna instrument icke ännu syntes böra anskaffas, det föreslagna be¬
loppet, 3,800 kronor, lämpligen borde räcka till för nyanskaffning,
montering och vård af instrument.
Nionde hufvudtiteln.
369
Chefen för geologiska undersökningen har i sin skrifvelse, under [53.]
hänvisning till förut omförmälda statförslag, anfört, att under första
arbetsåret icke någon publikation kunde förekomma, men att å andra
sidan då erfordrades anskaffande af en del instrument och utrustnings-
artiklar, hvarförutom ett mindre belopp kräfdes för instruktion af de
för de hydrogeologiska undersökningarna nyanställda extra geologerna.
Nämnda undersökningar borde nämligen till hufvudsaklig del utföras
af tillfälligt anställda biträden (extra geologer) under ledning af någon
af de ordinarie geologerna.
Hvad angår det i förenämnda förslag till stat för år 1909 upp- Departement
tagna belopp af 12,300 kronor för de meteorologiska observatio- chefen-
nerna, har jag icke något att erinra mot förslaget i denna del, men
då nämnda belopp är af beskaffenhet att böra i riksstaten upptagas
länder åttonde hufvudtiteln, samt statsrådet och chefen för ecklesia¬
stikdepartementet redan förut denna dag gjort erforderlig framställ¬
ning i sådant syfte, torde vidare åtgärd i denna del icke erfordras.
Beträffande därefter förslaget i hvad det afser den hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer, så
afviker detsamma särskild! i ett afseende från hvad af mig vid framläggande
af förslaget till propositionen af den 21 december 1906 beräknats.
Styrelsen för undersökningen har nämligen, i öfverensstämmelse med
hvad föreståndaren för byrån anfört, hemställt om högre anslag för
inköp af instrument än som ursprungligen afsetts. I den af mig fram¬
lagda beräkningen af anslagsbehofvet för år 1908, slutande å före¬
nämnda belopp af 40,800 kronor, hade jag upptagit en post å 6,000
kronor för själfva byråns utrustning, hvilken för nämnda belopp be¬
räknades kunna till fullo afslutas. Denna post afsågs, i öfverensstäm¬
melse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbrukssty-
relsen föreslagit, skola användas så, att 3,000 kronor skulle åtgå till
inköp af möbler och böcker m. m. samt återstoden till inköp af de
af föreståndaren i hans framställning omförmälda instrument.
Föreståndaren för byrån har ansett sistnämnda belopp väl lågt
beräknadt och af skål, för kvilka jag förut redogjort, hemställt, att
till inköp af för byråns behof erforderliga instrument måtte anvisas
ytterligare 3,400 kronor.
Da af hvad till stöd för nämnda framställning anförts framgår,
att jämväl sistnämnda belopp är erforderligt, finner jag mig böra
biträda densamma.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
47
370
Nionde hufvudtiteln.
[53. Öfriga poster i den för byrån med omedelbart därunder lydande
observationsstationer föreslagna staten öfverensstämma, med undantag af
förenämnda post för publikationer, till alla delar med livad jag i mitt
förslag till stat beräknat ocli torde icke kunna föranleda någon an¬
märkning.
Ej keller kar jag något att erinra mot det för de hydrogeolo-
giska undersökningarna beräknade beloppet, 3,000 kronor.
Sistnämnda belopp torde, därest det beviljas, böra af Eders
Kungl. Maj:t omedelbart ställas till förfogande af chefen för Sveriges
geologiska undersökning.
På grund af livad jag sålunda anfört kemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för uppehållande under år 1909 af verksamheten vid hydro¬
grafiska byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstatio¬
ner, på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 46,400 kronor; samt
att, för verkställande under år 1909 af hy dr ogeologiska specialunder¬
sökningar; på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 3,000 kronor;
eller tillhopa 49,400 kronor.
Åtgärder för tillgodogörande af svenska statens vattenfall.
[ 54.]
Åtgärder för Hos 1907 års Riksdag äskade Kungl. Maj:t medel för inrättande
d!;l9åfsvenska af en permanent vattenfallskommission, som skulle hafva att afgifva ut-
statensvatten- låtanden i ärenden angående dispositionen af staten tillhöriga vattenfall,
taU■ med en särskild af Kungl. Maj :t förordnad vattenfallsingenjör såsom föredra¬
gande, hvilken senare dessutom skulle handhafva den hufvudsakliga
förvaltningen af statens vattenfall. Frågan förföll emellertid med an¬
ledning af kamrarnas skiljaktiga beslut.
Jag har nu låtit verkställa ytterligare utredning i ämnet, hvilken
utredning dock ännu icke är fullständigt slutförd. Min afsikt är emeller¬
tid, att i eu nära framtid för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag om
inrättande af eu särskild styrelse, som skulle handhafva förvaltning-en af
statens vattenfall. Under förutsättning af bifall till hvad jag därutinnan
kommer att tillstyrka, kräfves för ändamålet ett anslag på extra stat &
omkring 40,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med afseende å den nådiga proposition angående inrättande
af en särskild styrelse för förvaltningen af statens vattenfall, Eders
Kungl. Maj:t må komma att till Riksdagen aflåta, å extra stat för år
1909 tillsvidare beräkna ett anslag å 40,000 kronor.
Nionde hufvudtitela.
371
Ben lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 42,800 kronor, dels
ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 45,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 20 september 1907 har domän¬
styrelsen, då anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande vore be-
höfiiga, hemställt om framställning till Riksdagen om anvisande för
berörda utgifter af anslag å nämnda belopp, 42,800 kronor och 45,000
kronor, jämväl för år 1909.
Då jag emot hvad domänstyrelsen sålunda föreslagit icke har
något att erinra, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1909 anvisa
till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän¬
göromålen hos länsstyrelserna 42,800 kronor, samt
till resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag
45.000 kronor.
Skogsinstitutet.
För hvart och ett af åren 1902—1908 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid
skogsinstitutet. Detta anslag utgår för innevarande år med 7,000 kronor.
Vid föredragning af frågan om ny lönereglering för skogsinstitutet
har jag berört förhållanden, som göra, att ett dylikt anslag erfordras
äfven för 1909; och har jag på samma gång framhållit, att, för att åt
de extra lärare, om hvilka här är fråga, måtte kunna beredas samma
löneförmåner som de för lektor i första lönegraden föreslagna, anslaget
i fråga syntes böra höjas till 8,000 kronor.
I anslutning härtill hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att, till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, på
extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 8,000 kronor.
Landtmäteristaten.
I nu gällande stat för landtmäteristyrelsen ingår, bland annat,
en post till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas undervisning å
3.000 kronor.
[55, 56.]
Deri lokala
förvaltningen
af statens
jordbruks¬
domäner.
[55.]
Aflöning åt
domäninten¬
denter m. m.
[56.]
Resekostnader
vid domän-
förvaltningen.
[57.]
Extra lärar¬
krafter vid
skogsinsti¬
tutet.
[58.]
Undervisning
för landt¬
mätare.
372
Nionde hufvudtiteln.
58.] Vid upprepade tillfällen under de senaste åren liar landtmäteri-
styrelsen lios Kungl. Maj:t gjort underdåniga framställningar i syfte
att bereda landets landtmätare en utbildning, som bättre stode i öfver¬
ensstämmelse med tidens kraf och gjorde dem mer skickade att utföra
dem åliggande ofta grannlaga göromål, än som kunde sägas vara fallet
med den undervisning, som hittills i allmänhet kommit dem till del. Med
anledning af dylika underdåniga framställningar har ock Kungl. Maj:t
funnit godt anvisa och ställa till styrelsens förfogande dels den 22
juli 1904 600 kronor för anordnande under året af en teoretisk och
praktisk kurs i triangelmätning till den omfattning, att densamma
kunde tjäna såsom underlag för praktiska själfstudier, dels den 17
mars och den 20 oktober 1905 respektive 1,200 kronor och 1,000
kronor för anordnande af undervisningskurser i triangelmätning, dels
ock den 31 augusti 1906 3,000 kronor för anordnande af en kurs i
geodesi m. m. Slutligen har 1907 års Riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning anvisat å extra stat för år 1908 ett
belopp af 5,000 kronor för anordnande vid generallandtmäterikontor et
af ytterligare en kurs i triangelmätning.
Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 7 sep¬
tember 1907 ånyo gjort framställning om anslag för anordnande af
bättre undervisning för rikets landtmätare. Innan jag redogör för
denna framställning, nödgas jag anhålla att få erinra om ett par af
styrelsen förut gjorda framställningar i liknande syfte, kvilka omför-
mäldes redan i det vid statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907
och som äfven delvis berörts vid den redogörelse, jag förut denna dag
lämnat rörande frågan om vissa nybyggnader vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna.
Landtmäteri- I en underdånig framställning den 10 november 1904 anförde
folwvemter kimltmäteristyrelsen i hufvudsak följande.
1904. Omfattningen af de kunskapsmått, som fordrades för landtmäteri-
examens afläggande, vore bestämd uti § 18 mom. 3 i förnyade nådiga
landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 och landtmäteristyrelsens
cirkulär, det senaste af den 21 februari 1881. Undervisningen, som
under de senare åren varat omkring sju månader, hade bestridts af
fem lärare, hvilka undervisat: en i ren matematik, en i tillämpad mate¬
matik eller matematikens tillämpning vid ägomätningar och delningar,
kartors transportering, projektion och konstruktion samt afvägningar,
en i kemi, mineralogi och geologi, en i agronomi, botanik och skogs-
Nionde hufvudtiteln.
373
hushållning jämte läran om fornlämningars kännetecken och en i
kameral- och ekonomilagfarenhet samt landtmäteri- och skiftesförfatt¬
ningar.
Att kursen, med ett anslag till arfvoden åt lärare i fem särskilda
ämnesgrupper å allenast 3,000 kronor, ej kunnat vara annat än en
minimikurs, erfordrade, enligt styrelsens mening, ingen vidare utredning.
Därför vore ock de pensa, som inginge i kursen, väsentligt mindre än
hvad som minst hade bort fordras, och kursen vore alltså föga ägnad
att bibringa eleverna någon grundligare insikt uti de för deras blifvande
tjänsteverksamhet nödvändiga kunskapsgrenar, hvaraf följden blifvit,
att det svenska landtmäteriet, hvithet i äldre tider stått högt i jäm¬
förelse med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra länder, numera
blifvit efter i utveckling.
Missnöje hade försports ej mindre med landtmätarnas bristande
förmåga att rätt uppfatta de vid landtmäteriförrättningar ofta upp¬
kommande invecklade frågor af rättslig eller kameral natur och att
sina förrättningshandlingar klart och riktigt affatta, hvad af jordägare
vid landtmäteriförrättningar anfördes eller yrkades, än äfven med deras
mindre goda tekniska utbildning. Särskildt syntes det angeläget, att
landtmätarna erhölle undervisning i de moderna mätningsmetoder, som
numera allmänt användes i utlandet. Förhållandena vore ej bättre
beträffande undervisningen i ämnesgrupperna kemi, mineralogi och
geologi samt agronomi, botanik och skogshushållning, hvartill kunde
anslås högst tre månader. Då härtill komme, att nödig undervisnings-
materiell och laboratorium saknades och undervisningen ej stode i
samband med något landtbruk, kunde densamma ej blifva så omfattande,
som instruktionen åsyftade, och landtmäterieleverna erhölle således i
själfva verket icke någon undervisning alls vare sig i det för landt¬
mätarna så viktiga, för att ej säga viktigaste ämnet ägogradering eller
i sättet att uppgöra planer till skiftesläggning med hänsyn ej allenast
till befintliga förhållanden utan äfven till framtida förbättringar af
jorden genom dikning och torrläggning m. m., hvarigenom man kunde
säga, att landtmäterieleverna genom afläggandet af examen i nämnda
sex ämnen förvärfvade synnerligen ringa om ens någon förmåga att,
såsom instruktionen föreskrefve, bedöma på hvad sätt ägodelningar borde
rättvist och till största nytta för jordägare verkställas. Ej heller med¬
delades landtmätarna någon undervisning i det för dem så viktiga och
i utlandet så omhuldade ämnet kulturteknik, hvilket, behandlande i
allmänhet de viktigaste grunderna för ekonomisk skötsel af ett landt¬
bruk, plägade omfatta ej allenast läran om dikning, dränering, invallning
374
Nionde hufvudtiteln.
[58.] och bevattning utan äfven vattenafledning, vattenreglering, sjösänkning
samt väg- och brobyggnad.
Styrelsen uttalade därefter den mening, att undervisningen för
landtmätarna hade de flesta beröringspunkterna med den undervisning,
som meddelades vid de högre landtbruksläroverken. I anslutning härtill
framställde styrelsen förslag, som gick ut på att landtmätarnas teore¬
tiska utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare, skulle
fördelas på två kurser, en kulturteknisk vid något af rikets landtbruks¬
institut. hvarvid styrelsen i detta hänseende förordade landtbruksinsti-
tutet vid Ultuna, samt en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäteri-
kontoret. Den kulturtekniska kursen skulle afse undervisning i kemi,
mineralogi, geologi och meteorologi, tillämpad botanik, trädgårdsskötsel
med landtbruksekonomi och öfningar i gradering af jord, redskaps-
lära, praktisk mekanik och hydraulik, allmän och speciell kulturteknik
eller husbyggnadslära och fältbyggnadslära, skogsskötsel och skogs-
taxation samt nationalekonomi. Kursen vid generallandtmäterikontoret
åter skulle omfatta vissa ämnen, uti Indika med nuvarande organisation
af landtbruksinstituten erforderliga lärarkrafter icke funnes vid desamma
och ej heller utan väsentliga kostnader kunde vid dem beredas. Dessa
ämnen vore högre geodesi, högre matematik och instrumentlära, lägre
geodesi eller praktiskt landtmäteri och rättsvetenskap.
Landtmäteri- Sedan denna framställning remitterats till landtbruksstyrelsen,
strdecember1 inkom 1 andtm äteristyrelsen med eu ny underdånig framställning af den 1
1906. december 1906, afseende ett ordnande af undervisningen i de ämnen, som
icke föreslagits att tillhöra den kulturtekniska kursen. Därvid med¬
delade landtmäteristyrelsen till en början, att styrelsen dittills ansett
det vara lämpligast att afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom sty¬
relsens skrifvelse den 10 november 1904 väckta frågan, innan styrelsen
gjorde någon ytterligare framställning angående landtmäterielevernas
undervisning. Men då, enligt hvad styrelsen dåmera förnummit, för¬
läggandet af en del af undervisningen för landtmäterieleverna till landt-
bruksinstitutet vid Ultuna förutsatte ökadt utrymme därstädes och
följaktligen anslag af statsmedel till uppförande af nya eller utvid¬
gande af redan befintliga byggnader, kunde styrelsens framställning, i
fall, såsom styrelsen vågade hoppas, densamma skulle vinna Kungl.
Maj:ts gillande, ej leda till undervisningens öfverflyttande till Ultuna,
förrän, efter det Riksdagen anvisat medel till erforderliga byggnader,
dessa blifvit uppförda och inredda. Då emellertid synnerligen trän¬
gande behof förelåge att utan dröjsmål på mera tidsenligt sätt bedrifva
Nionde hufvudtiteln.
375
undervisningen i de ämnen, som icke skulle tillhöra den kulturtekniska
kursen, samt undervisningen i dessa ämnen kunde åtminstone tills
vidare ordnas oberoende af huruvida omförmälda del af landtmäteri-
elevernas undervisning vore förlagd till Ultuna eller ej, hade det synts
landtmäteristyrelsen nödigt att redan då hos Kungl. Maj: t hemställa
angående framställning till Riksdagen om anslag å extra stat för att
sätta styrelsen i tillfälle att anordna mera omfattande undervisning-
åt landtmäterieleverna i de ämnen, i hvilka undervisning enligt sty¬
relsens mening fortfarande borde meddelas vid styrelsen.
I fråga om behofvet af mera omfattande och grundlig utbildning
för landtmätarna tilläte sig styrelsens dels åberopa hvad styrelsen där-
utinnan yttrat i sin berörda skrifvelse af den 10 november 1904 dels
ock framhålla följande.
Enligt 17 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen ålåge det den,
som åstundade att vinna inträde såsom elev vid landtmäteristaten, att
hos landtmäteristyrelsen förete bevis, bland annat, om åtagande af
behörig landtmätare att meddela sökanden praktisk undervisning i allt
hvad till landtmäteriet hörde. Och enligt 18 § 1 mom. i landtmäteri¬
instruktionen ålåge det landtmäterielev att, innan han finge anmäla
sig till undergående af landtmäteriexamen, i minst två år hafva oaf¬
brutet arbetat hos någon skicklig landtmätare och med dennes bevis
kunna styrka sig hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om
allt hvad till landtmäteriets praktiska utöfning hörde. Emellertid vore
både viljan och förmågan hos landtmätarna att meddela landtmäteri¬
eleverna dylik praktisk undervisning mycket olika, hvartill komme,
dels att de flesta landtmätare helt naturligt helst använde landtmäteri¬
eleverna till sådana göromål, af hvilka principalerna själfva kunde
hafva den största inkomst, oberoende af huruvida eleverna därigenom
förkofrade sig i kunskaper eller icke, och dels att eleverna ej" alltid
erhölle den tillsyn vid sina göromål af principalen eller hos honom
anställd äldre tjänstemedhjälpare, som i landtmäteriinstruktionen före-
skrefves. Dessa omständigheter hade verkat, att elevernas kännedom
om det praktiska landtmäteriet vid tiden, då de inställde sig i landt¬
mäteristyrelsen för att begagna sig af undervisningen till landtmäteri¬
examen, vore synnerligen ojämn och hos många till och med ganska
otillfredsställande.
För att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blif¬
vande landtmätarna eu mera likartad praktisk utbildning i hithörande
ämnen, syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande
af elevtiden hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid
376
Nionde hufvudtiteln.
kursen för landtmäteriexamen utvidga undervisningen i ämnet tilläm¬
pad matematik, så att det komme att omfatta alla de tekniska göro¬
mål, som hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant
det’i allmänhet borde komma att utöfvas i riket. Undervisningen
borde sålunda omfatta ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt
beskrifning af landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och använd¬
ning jämte några få öfningar å fältet med mätningsinstrument, utan
borde härtill äfven höra fältöfningar i fullt erforderlig mängd i såväl mät¬
nings- som afvägning^- och stakningsgöromal, hvarvid bland mätnings-
göromålen borde ingå horisontal- och vertikalmätning med distanstub,
basmätning, triangulering med den precision, som erfordrades för 3:dje
och 4:de ordningens triangelnät, samt polygon- och detaljmätning;
hvarjämte eleverna borde i större omfattning, än nu kunde ske, öfvas
i mätningsresultatens affattande, kartritning samt uppgörande af pro¬
fil- och kurvkartor med tillhörande beräkningar äfvensom i upprät¬
tande af ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar med flera samt kon¬
troll vid upprättande af dylika handlingar.
För att kunna tillgodogöra sig den mera omfattande undervis¬
ning styrelsen sålunda tänkt sig i denna del af landtmäteriet, hvilken
del kunde benämnas lägre geodesi och dess praktiska tillämpning,
fordrades, att eleverna erhölle mera omfattande undervisning äfven i
ren matematik, så att föreläsningar hölles jämväl i de delar af den
högre matematiken, som måste vara grundläggande för undervisningen
i alla nyssnämnda, till den lägre geodesien och dess tillämpning hörande
kunskapsgrenar.
Härefter öfvergick styrelsen till närmare utveckling af behofvet
för rikets landtmätare af utbildning äfven i högre geodesi och därmed
uti den trigonometriska mätningsmetoden samt lämnade en redogörelse
för nämnda metods fördelar framför andra metoder vid mätning af
ägor, hvilka till följd af läge eller andra orsaker hade större värde
än jord i allmänhet. I detta sammanhang påpekade landtmäteristy-
relsen äfven omfattningen af det behof af triangelmätningars verkstäl¬
lande, som förefunnes i landet, hvithet behof enligt styrelsens mening
icke blefve fylldt af de landtmätare, som våren 1907 efter afslutande
af pågående kurs kunde antagas hafva förvärfvat sådan färdighet, att
de kunde åtaga sig uppdrag af ifrågavarande slag, och af hvilka åt¬
skilliga äfven deltagit i de tidigare kortare kurserna.
Sedan styrelsen härefter redogjort för den undervisning, som
borde meddelas uti en kurs i högre geodesi, framhöll styrelsen det
behof, som äfven förelåge att utvidga undervisningen i ämnesgruppen
Nionde hufvudtiteln.
377
kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap, livarvid
styrelsen i hufvudsak anförde följande. Med det belopp, som stått till
styrelsens förfogande att utdela såsom arfvode till läraren i dessa äm¬
nen eller 800 kronor, hade styrelsen icke kunnat och kunde ännu
mindre med nuvarande penningvärde fordra, att läraren skulle vara
villig att ägna all den tid, som erfordrades, åt undervisningen i dessa
omfattande och viktiga ämnen. Landtmätarnas utbildning i denna del
vore därför ganska otillfredsställande. Och på grund af landtmätarnas
däraf härflytande bristfälliga förmåga att rätt tolka och tillämpa gäl¬
lande lagar och författningar samt deras otillräckliga kännedom om
rådande rättspraxis, återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen
förtydligande prejudikat, beginges ofta vid landtmäteriförrättningars
handläggning såväl formella som materiella fel af den beskaffenhet, att
äfven om desamma till följd af besvär öfver förrättningarna och dessas
återförvisande blefve rättade, jordägarna dock förorsakades både direkta
kostnader, som kunnat undvikas, och andra olägenheter, framför allt
genom att förrättningarna blefve onödigt långvariga. Det vore emel¬
lertid enligt styrelsens mening ej nog, att kurserna uti ifrågavarande
ämnen utvidgades. Medelst lämpligt affattade föreläsningar borde näm¬
ligen landtmäterieleverna, såsom i våra grannländer vore fallet, också
erhålla en kort öfverblick öfver statsförfattningen, kommunalförfatt¬
ningen, civilprocessen och grunddragen af de viktigaste delar af pri¬
vaträtten, så att de exempelvis förvärfvade erforderlig kunskap om de
olika slagen af fång till fast egendom, betydelsen af servitutsrätt och
nyttjanderätt, grunddragen af vattenrätten, hufvudreglerna för fullmakt
med mera. Till sist, men icke minst, vore det af stor vikt, att landt¬
mäterieleverna flitigt öfvades att redigt och fullständigt författa pro¬
tokoll och utlåtanden rörande skiftes- och andra förrättningar.
Uti styrelsens ifrågavarande framställning följde härefter en redo¬
görelse för undervisningens fördelning på lärarna, ämnenas ordnings¬
följd, den tid, som kurserna komme att kräfva, lärarnas kvalifikatio¬
ner samt beräkning af de kostnader, som erfordrades för den före¬
slagna utbildningsplanens genomförande. I denna redogörelse anförde
styrelsen hufvudsakligen:
beträffande den egentliga landtmäteriexamen,
att densamma, sedan en kulturteknisk kurs anordnats vid Ultuna.
beräknats räcka ungefär ett år, hvaraf åtta månader borde upptagas
af föreläsningar och öfningar å lärorummet samt återstående tiden an¬
vändas till praktiska öfningar på fältet, och att under föreläsningstiden
Bill. till BiJcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 48
[58.]
378
Nionde hufvudtiteln.
borde hållas föreläsningar och öfningar i hvarje ämnesgrupp i regel
minst en timme hvarje dag,
att lärarna, som borde vara en i ren matematik, en i författnings¬
kunskap samt en i lägre geodesi och dess praktiska tillämpning, såle¬
des blefve sysselsatta i de två förstnämnda disciplinerna omkring åtta
månader dels med föreläsningar och öfningar å lärorummet och dels
med rättande i hemmen af elevernas skriftliga uppsatser, samt den
tredje läraren hela den tid, hvarunder kursen komme att pågå,
att läraren i ren matematik borde äga den vetenskapliga utbild¬
ning, att han kunde meddela undervisning i den del af den högre
matematiken, som vore grundläggande för mätningar efter triangel¬
ns ätningsmetoden, att läraren i författningskunskap borde vara juri¬
diskt bildad och hafva förskaffat sig specialkunskap uti ifrågavarande
del af den positiva rätten, att läraren i geodesi och dess praktiska
tillämpning borde vara en både teoretiskt och praktiskt skicklig landt¬
mätare, lämplig att genom föreläsningar, praktiska öfningar och rät¬
tande af skriftliga uppsatser och uträkningar meddela eleverna erfor¬
derlig utbildning uti ifrågavarande viktiga ämne,
att hvar och en af lärarna i ren matematik och författningskun-
skap näppeligen kunde med angifna kvalifikationer och antydda skyl¬
digheter erhållas för lägre arfvode än 2,000 kronor till hvardera samt
att arfvodet till läraren i lägre geodesi borde sättas så högt, att han
med familj kunde lefva därpå, och för öfrig! ej lägre, än att någon
skicklig och eljest lämplig landtmätare kunde befinnas villig att blifva
läi'are för landtmäterieleverna och bosätta sig i hufvudstaden, hvarför
enligt styrelsens åsikt erfordrades ett belopp af minst 4,000 kronor;
samt
beträffande fortsättningskursen i högre geodesi,
att densamma beräknats kunna genomgås på sex å sju månader,
att lärarna borde vara tre, af hvilka lärarna i högre matematik
och i högre geodesi kunde hålla föreläsningar jämväl den ena. i astro¬
nomi och den andra uti instrumentlära, under det den tredje skulle
leda de praktiska öfningarna samt rätta de därvid verkställda arbe¬
tena, samt
att till en hvar af nu nämnda tre lärare, af hvilka ämneslärarna
måste vara vetenskapsmän och öfningsläraren besitta framstående skick¬
lighet i det praktiska utförandet af triangelmätningar och tillika vara
kunnig i de vetenskapliga teorierna därför, erfordrades ett arfvode af
minst 2,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
379
Förutom för nu nämnda kostnader vore styrelsen i behof af medel [58.]
dels till arfvode åt någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde
befinnas villig tjänstgöra såsom censor vid bedömande af elevernas
kunskapsprof i högre och lägre geodesi, dels ock för bestridande af
vissa utgifter, som, ehuru icke afseende arfvode åt lärare, dock vore
nödiga för att undervisningen i vissa praktiska delar skulle kunna
bedrifvas på ett tillfredsställande sätt, nämligen för elevernas och
vederbörande lärares resor till lämpliga öfningsfält och för en del
handtlangningsgöromål vid mätningar och utstakningar med mera, för
hvilka eleverna icke lämpligen borde användas. Arfvodet till censor
beräknades till 200 kronor, och erforderligt belopp för bestridande af
kostnader för resor och handtlangning syntes styrelsen icke böra sättas
lägre än 800 kronor.
Summan af de belopp, styrelsen enligt förestående utredning behöfde
för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning för de
blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således till
15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska
kursen vid IJltuna kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i
kemi, mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshus¬
hållning med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem,
eller sammanlagdt 1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor.
Enär på styrelsens stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt lärare
för landtmäterielevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge således
det belopp, styrelsen, utöfver det ordinarie anslaget, behöfde för ifråga¬
varande ändamål, till 13,000 kronor.
Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till
IJltuna, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder sty¬
relsens hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta på
en summa af 15,000 kronor om året.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål på extra
stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.
Vid detta ärendes föredragning den 12 januari 1907 yttrade jag, Vepartc-
bland annat, att jag, lika med landtmäteristyrelsen, vore lifligt öfver-
tygad om behofvet af att landtmäteriutbildningen snarast möjligt om¬
organiserades i sådan riktning, att de högre kraf på densamma, som
numera maste ställas, blefve tillgodosedda. Då emellertid utredning
påginge angående landtmäteristyrelsens uti dess framställning den
10 november 1904 afgifna förslag och det icke förefölle omöjligt att
380 Nionde kulvudtiteln.
[58.] därvid äfven andra organisationsförslag kunde framkomma än det af
landmäteristyrelsen framlagda, syntes det mig emellertid mindre lämp¬
ligt att redan då, utan att afbida resultaten af den pågående utred¬
ningen, på sätt landtmäteristyrelsen i sin sista framställning föreslagit,
i viss mån binda sig vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan
om utvidgning redan då af den lägre utbildningen. Jag ansåg mig
således i hvarje fall icke kunna biträda nämnda framställning i oför-
ändradt skick. Däremot förklarade jag mig af närmare anförda skäl
anse, att, oberoende af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga
ordnande, möjlighet borde beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under
de senare åren ägt rum. vid generallandtmäterikontoret anordna en
kurs i triangelmätning, samt att, då behofvet af dylik undervisning-
visat sig konstant, det vore nödvändigt, att det för ändamålet erfor¬
derliga beloppet äskades af Riksdagen. Landtmäteristyrelsen hade be¬
räknat kostnaderna för den af styrelsen ifrågasatta fortsättningskursen
i högre geodesi till 6,000 kronor, hvartill komme arfvode åt en censor
och reskostnader. Men då det syntes, att till dess frågan om ord¬
nandet af landtmäteriundervisningen i dess helhet kunde blifva slutli¬
gen löst, de kurser i triangelmätning, som ansåges erforderliga, borde,
såsom dittills skett, anordnas endast i mera tillfällig form, borde äfven
kostnaderna kunna beräknas lägre än styrelsen antagit. Det kunde
emellertid icke förutsättas, att det skidle lyckas att erhålla lärarkrafter
med erforderlig kompetens för den obetydliga ersättning, som vid då
pågående kurs kunnat beredas dem, till följd hvaraf beloppet lämpli¬
gen syntes böra sättas till 5,000 kronor. Jag hemställde alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för anordnande vid general¬
landtmäterikontoret af en kurs i triangelmätning å extra stat för år
1908 anvisa ett belopp af 5.000 kronor.
Riksdagen I enlighet med denna hemställan afläts nådig proposition i ämnet
år 1°07- till 1907 års Riksdag, som jämväl biföll Kungl. Maj:ts i förevarande
hänseende framställda förslag.
Landtmäteri- Uti nu ifrågavarande den 7 september 1907 aflåtna underdåniga
'T feptemter skrifvelse bär landtmäteristyrelsen, med erinran om nu om förmälda för-
1907. hållanden, anfört hufvudsakligen följande.
Landtmäteristyrelsens bemödanden att söka bereda rikets landt¬
mätare eu mera tidsenlig utbildning hade hittills icke i vidsträcktare
män krönts med framgång, än att styrelsen satts i tillfälle att anordna
tillfälliga kurser för meddelande af undervisning i den s. k. trigono-
metriska mätningsmetoden eller i triangelmätning. Sedan först tre
Nionde liulvudtiteln. 381
dylika kurser af mindre omfattning hållits, anordnades en någorlunda
fullständig kurs under tiden mellan den 16 oktober 1906 och den
14 maj 1907. Vid den offentliga examen, som hölls vid kursens
utslutning, erhöllo fjorton af kursens sjutton deltagare betyg om god¬
kända insikter i triangelmätningars teoretiska och praktiska utförande.
Genom senaste Riksdags beslut hade landtmäteristyrelsen satts i tillfälle
att under innevarande läsår ordna en fullständig kurs i triangelmätning.
Härigenom hade sålunda behofvet af bättre utbildning för lan dt-
mätarna i högre geodesi och en del därför nödiga förkunskaper på
tillfälligt sätt blifvit tillgodosedt. Men den hufvudsakliga delen af landt-
mätarnas utbildning eller den, som bereddes dem genom den under¬
visning, som årligen meddelades för landtmäteriexamens afläggande,
kvarstode dock fortfarande på samma låga och otillfredsställande stånd¬
punkt som hittills.
Att med det anslag å 3,000 kronor, som allt sedan år 1863
oförändradt stått till styrelsens förfogande till ersättning åt af styrelsen
förordnade lärare i den årliga kursen för landtmäterielever, bibringa
dem nöjaktig undervisning uti kurser ens med den för ändamålet
minsta möjliga omfattning vore numera omöjligt, då staten icke kunde
fordra, att lärare skulle stå till buds utan en någorlunda skälig ersättning
för sitt rätt mödosamma arbete. Redan på den tid, då ifrågavarande
anslag till sitt belopp bestämdes, hade detsamma ansetts vara knappt
tilltaget, och genom den sänkning, penningvärdet därefter undergått,
vore detsamma numera redan på denna grund otillräckligt. Att under¬
visningen emellertid kunnat bedrifvas, måste till stor "del tillskrifvas
det synnerliga intresse, lärarna vid kursen ådagalagt, hvilket, visat sig
bland annat däri, att desamma hvar för sig sökt uppnå ett någorlunda
tillfredsställande resultat af sin undervisning och därför själfmant
ökat lektionernas och föreläsningarnas antal. Och sedan styrelsens
underdåniga framställning den 1 december 1906 hos dem helt naturligt
väckt förhoppning att redan för innevarande läsår erhålla afsevärdt
bättre ersättning, blefvo vissa kurser utvidgade i det närmaste till
den omfattning, som enligt styrelsens mening borde för framtiden
bestämmas.
Till belysning af förhållandena tilläte sig styrelsen hänvisa till
efterföljande uppgifter angående de antal föreläsningar och lektioner,
uttryckta i timmar, som kursen upptagit dels under läsåret 1870 — 1871,
hvars läsplan hufvudsakligen följdes under 1870- och 1880-talen, samt
dels under senast gångna läsår.
382
Nionde hulvudtiteln.
Ren matematik....................
Kemi, mineralogi och geologi...........
Agronomi, botanik och skogshushållning.....
Kameral- och ekonomilagfarenhet samt författ¬
ningskunskap ..................
Tillämpad matematik................
Läran om fornlämningars kännetecken ......
Summa 350 620
Härtill komme minst omkring 30 timmar, som hvardera af lärarna
i författningskunskap och tillämpad matematik måste offra för rättande
af skriftliga prof, då hela antalet timmar blefve 410 för läsåret
1870—1871 och 680 för läsåret 1906—1907. Lärarnas ersättning
blefve sålunda, räknadt efter timme, i förra fallet ungefär 7 kronor
32 öre och i senare fallet 4 kronor 41 öre. Härvid hade icke någon
hänsyn tagits till den tid, som åtginge för lärarnas färder till och
från platsen för föreläsningarna. För beredande af tillfälle till jäm¬
förelse borde erinras, att en lektor vid de allmänna läroverken åtnjöte
i första lönegraden 4,000 kronor och i högsta lönegraden 6,000 kronor.
Härest han icke vore ledamot af domkapitel, hade han skyldighet att
undervisa 20 å 22 timmar i veckan under 38 veckor årligen. Beräk¬
nade man, att 102 timmar åtginge för honom till rättande af skriftliga
uppsatser, uppginge timantalet af hans verksamhet till 900, och med
en beräknad inkomst i medeltal af 5,000 kronor åtnjöte han således
5 kronor 55 öre för hvarje timme.
De lärare, som landtmäteristyrelsen under senare åren anlitat,,
vore bland andra lektorn E. Jäderin, som undervisat i såväl ren som
tillämpad matematik, professorn A. AV. Cronquist, som undervisat i
kemi, mineralogi och geologi, och professorn C. E. Bergstrand för
undervisning i agronomi, botanik och skogshushållning samt läran
om fornlämningars kännetecken. Samtliga nu nämnda personer syntes
hvar och eu på sitt område få anses besitta särskilda vetenskapliga
och fackliga insikter. De syntes därför böra betraktas minst såsom
lektorers vederlikar och kunde således hafva minst samma anspråk
på ersättning, hvilka anspråk med hänsyn därtill, att de vore tim¬
lärare, med fog syntes kunna ytterligare stegras.
Grunden till det beslut, hvartill styrelsens framställning af den
1 december 1906 föranledde, trodde sig styrelsen hafva skäl förnämligast
söka däruti, att frågan om landtmätarnas utbildning antagits kunna
1870—1871.
|
1906—190'
|
60
|
140
|
50
|
70
|
50
|
70
|
80
|
150
|
100
|
180
|
10
|
10
|
Nionde hufvudtiteln.
383
redan vid instundande Riksdag blifva i dess kelhet afgjord och att,
enär det slutliga afgörandet möjligen komme att gå i annan riktning
än styrelsen föreslagit, det befunnits mindre lämpligt att i viss mån i
förväg binda sig vid berörda förslag.
Utsikterna att kunna få förevarande fråga i ett sammanhang
löst redan vid instundande Riksdag syntes man emellertid af åtskilliga
anledningar numera icke kunna räkna med.
Huru än förhållandena slutligen kunde komma att ordnas, skulle
antagligen åtskilliga ar komma att förgå, innan nödiga utredningar
gjorts, beslut fattats och medel anvisats samt, eventuellt, erforderliga
byggnader hunnit uppföras. Och som landtmäteristyrelsen icke funne
sig försvarad med att sålunda för obestämd framtid låta de nuvarande
förhållandena fortgå, hade styrelsen ansett sig böra göra allt hvad på
densamma ankomme för att, intill dess frågan om landtmätarnas ut¬
bildning kunde blifva slutligen ordnad, söka åstadkomma den förändring
till det bättre, som under förhandenvarande förhållanden vore möjlig.
Landtmäteristyrelsen ville härvid icke ifrågasätta några större
omgestaltningar, utan styrelsen utginge från att undervisningen såsom
hittills borde i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.
Ej heller ville landtmäteristyrelsen nu ifrågasätta några ändringar uti
landtmäteriinstruktionen, utan afsåge styrelsen med förevarande under¬
dåniga framställning uteslutande att inom de gränser, gällande instruk¬
tion utstakat, söka åstadkomma en undervisning, hvarigenom landt-
mäterieleverna måtte kunna bibringas åtminstone de mest nödvändiga
kunskaper, som kräfdes för deras blifvande verksamhet.
I öfverensstämmelse härmed borde undervisningen i ren matematik
utsträckas så, att eleverna kunde fullt tillgodogöra sig undervisningen
i lägre geodesi eller tillämpad matematik och tillräckligt förberedas
för den fortsättningskurs i högre geodesi, som de möjligen ville under¬
kasta sig. Undervisning i lägre geodesi eller tillämpad matematik borde
bedrifvas hufvudsakligen så som hittills men tillika omfatta en kurs i
praktiskt landtmäteri, hvarigenom man blefve i tillfälle att fylla brister
i landtmäterielevernas föregående praktiska utbildning. I kemi, minera¬
logi och geologi kunde naturligtvis något resultat af större praktiskt
värde näppeligen stå att vinna utan möjlighet till utförande af labora-
tioner, men den ökning af nödiga kunskaper, som oberoende af labora-
tioner kunde genom kursens utsträckning vinnas, borde man naturligen
söka att åstadkomma. I viss mån likartade vore förhållandena i af¬
seende å undervisningen i agronomi, botanik och skogshushållning,
[58.]
384 Nionde hufvudtiteln.
[58.] därvid frånvaron ’af tillfälle att följa gången af ett ordnadt landtbruk
gjorde sig gällande. Styrelsen både emellertid gjort sig förvissad, att
genom kursens utveckling framför allt i fråga om tillämpad botanik
eller växtodlingslära eleverna skulle kunna bibringas insikter, som komme
att blifva dem till stor nytta vid uppgörande af skiftesplaner, därvid
det gällde att med urskiljning tillämpa skiftesstadgan, bland annat be¬
träffande föreskriften, att hvarje ägolott skulle tilläggas någorlunda
jämn blandning af sämre och bättre mark, allt naturligen med fästadt
afseende å hvad jordbrukets ståndpunkt och ändamål i hvarje ort
kräfde. Beträffande undervisningen i kameral- och ekonomilagfarenhet
samt författningskunskap borde densamma, såsom redan sistlidna läsår
till stor del skett, bedrifvas i syfte att bibringa eleverna förmåga att
vid landtmäteriförrättningar kunna sjanständigt bedöma frågor och
förhållanden, som framställdes för dem. Men som eleverna icke kunde
vinna förmåga att fatta och göra reda för skiftesstadgans jämte öfrig»
specialförfattningars rätta förstånd och mening utan rätt omfattande
insikter uti vissa delar af civil- och processrätten, erfordrades under¬
visning äfven i dessa delar af rätten. Därjämte behöfde landtmätarna
för att rätt fatta sin ställning och uppgift äga kännedom om den
svenska jordäganderättens uppkomst och utveckling. Slutligen borde
eleverna mer än hittills öfvas att redigt och fullständigt författa proto¬
koll och utlåtanden rörande skiftes- och andra landtmäteriförrättningar.
Efter hvad de af styrelsen hittills anlitade lärarna uttalat, borde
de sålunda ifrågasatta pensa åtminstone i det väsentligaste kunna genom¬
gås under en kurs, hvilken, såsom under senare åren med hänsyn till
vapenöfningarna ägt rum, toge sin början den 15 oktober och med
afbrott af högst tre veckor vid jultiden och ej fullt en vecka vid påsk
fortginge till midsommartiden. Denna kurs komme sålunda att pågå
under omkring’ 32 veckor och under densamma boi’de undervisning
mGclclclciS *
uti ren matematik .............................................................; 150 timmar,
» tillämpad matematik eller praktiskt landtmäteri
och lägre geodesi ................................................. 250 » >
» kemi, mineralogi, och geologi ................................ 80 > ,
» agronomi, botanik och skogshushållning............... 110 > ,
> kameral- och ekonomilagfarenhet samt författ¬
ningskunskap 200 » , samt
» läran om fornlämningars kännetecken ................ 10 >:> ?__
Summa 800 timmar.
Nionde hufvudtiteln.
385
Förutom ofvanstående antal timmar komme lärarna dels i till-
lämpad matematik eller praktiskt landtmäteri ock lägre geodesi dels
i kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap att klifva
sysselsatta med rättande i hemmen af elevernas hufvudsakligen äfven
i hemmen författade skriftliga uppsatser. Den härför erforderliga tiden
vore uppenbarligen beroende i väsentlig mån af elevernas antal, men
om man antoge, att detta antal utgjorde minst 15, komme i hvarje
fall eu afsevärd tid, hvilken icke kunde beräknas till mindre än 50
timmar för hvardera af nämnda lärare, att åtgå till rättande af skrift¬
liga uppsatser. Uti förestående beräkningar hade icke heller upptagits
vare sig den tid, som komme att åtgå till öfningar å fältet, hvartill
borde anslås tre veckor, och ej heller den tid, som lärarna måste an¬
vända för färder till och från undervisningslokalen.
Om med anledning af hvad sålunda anförts till grund för beräk¬
ning af kostnaderna för en kurs af ofvan angifven omfattning lades
ett pris af 10 kronor för lektions- eller föreläsningstimme å under¬
visningslokalen, syntes någon erinran med fog icke kunna göras mot
billigheten af en dylik beräkning. Enligt denna beräkningsgrund er¬
fordrades 8,000 kronor till arfvode åt lärarna, Detta belopp vore så¬
lunda det minsta landtmäteristyrelsen ansåge sig behöfva för att blifva
i tillfälle att anordna en kurs till landtmäteriexamen i enlighet med
nu framställdt förslag och uppgjord plan.
Genom bifall till nu framställda förslag och under förutsättning,
att härför erforderliga medel blefve anordnade att utgå under år 19 09,
skulle vid det förhållande, att arfvoden till lärare icke borde utbetalas
i förskott, eu någorlunda nöjaktig undervisning kunna beredas landt-
mäterieleverna under läsåret 1908—-1909. Beträffande däremot läsåret
1907—1908 blefve förhållandena härigenom icke förbättrade. Styrelsen
ansåge emellertid önskvärdt, att äfven den under innevarande läsår
pågående kursen måtte ordnas i öfverensstämmelse med det nu fram¬
ställda förslaget till undervisningsplan för läsåret 1908—1909. Styrelsen
ämnade därför redan från och med hösten 1907 ordna undervisningen så,
att densamma för det fall, att Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställ¬
ning skulle anvisa därför nödiga medel, måtte kunna under våren
1908 utsträckas till den omfattning, sagda plan angåfve.
Då således under nämnda förutsättningar undervisningen komme
under läsåret 1907—1908 att få samma omfattning som följande läsår,
syntes anledning icke finnas att beräkna kostnaderna för densamma
till lägre belopp än för läsåret 1908—1909 eller till 8,000 kronor. Af
ordinarie anslaget för år 1907 till arfvode åt lärare för landtmäteri-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 49
386 Nionde In?fvudtiteln
[58.] elevernas undervisning innestode vid tiden för skrifvelsens aflåtande
1,100 kronor. Under våren 1908 vore styrelsen oförhindrad att an¬
vända hela anslaget för nämnda år eller 3,000 kronor. För bifall till
styrelsens framställning fordrades således för läsåret 190/ 1908 o,900
kronor och för läsåret 1908-1909 8,000 kronor med afdrag af ordi¬
narie anslaget för år 1909 å 3,000 kronor eller 5,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen hem¬
ställt, att Ivungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillfälligt
bättre ordnande af den för landtmätarna afsedda undervisning på extra
stat för år 1909 bevilja ett anslag till belopp af 8,900 kronor med
rätt för styrelsen att häraf under år 1908 förskottsvis använda 3,900
kronor.
Departements- Såsom jag förut vid redogörelsen för frågan om nybyggnader vid
ehefen' landtbruksinstitutet vid Ultima anfört, synes frågan om definitivt ord¬
nande af landtmätarnas utbildning vara i behof af ytterligare utred¬
ning i åtskilliga hänseenden. Jag är därför icke för närvarande be¬
redd att framlägga något förslag i dylikt syfte. Då emellertid, såsom
jag redan nästlidna år anförde, landtmätarnas utbildning, sådan den
för närvarande är anordnad, icke är ägnad att tillgodose de högre
kraf, som numera måste ställas på densamma, samt det är ovisst, när
en definitiv omorganisation kan låta sig genomföras, måste jag ansluta
mig till landtmäteristyrelsens nu uttalade åsikt om nödvändigheten
att söka förbättra den nuvarande undervisningen, i den mån sådant
låter sig göra utan alltför genomgripande förändringar.
Landtmäteristyrelsens förslag i dess underdåniga skrifvelse den 1
december 1906 afsåg dels undervisningen för landtmäteriexamen och
dels särskild undervisning i triangelmätning. Jag tillstyrkte nästlidna
år, att medel måtte beviljas till en kurs af sistnämnda slag, och anslag
härtill blef äfven anvisadt. Landtmäteristyrelsens nu ifrågavarande
framställning afser icke någon kurs i triangelmätning och, enligt hvad
jag inhämtat, anses det icke erforderligt, att medel till någon dylik
kurs äskas å 1909 års stat. Hvad däremot den egentliga landtmäteri-
undervisningen angår, gällde landtmäteristyrelsens framställning i skrif¬
velse]! den "l december 1906 visserligen omedelbart endast den under¬
visning, som enligt styrelsens åsikt fortfarande borde meddelas vid
generallandtmäterikontoret, men var dock nära förbunden med för¬
slaget att förlägga en kulturteknisk kurs till annan undervisnings¬
anstalt. Jag ansåg det därför mindre lämpligt att utan att afvakta
Nionde hufvudtiteln.
387
den pågående utredningens resultat i viss mån binda sig vid sistnämnda
förslag och förklarade mig icke kunna biträda omförmälda framställ¬
ning i oförändradt skick.
Den framställning, som landtmäteristyrelsen gjort uti nu ifråga¬
varande skrifvelse af den 7 september 1907, är däremot af fullständigt
provisorisk natur och medger frihet att framdeles ordna undervisningen
på lämpligaste sätt. Den afser endast att vidtaga vissa förbättringar
och utvidgningar i den nuvarande undervisningen, hvilken alltså skall
fortfarande i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.
Kursens längd är afsedd att blifva ungefär oförändrad och det afsedda
resultatet skulle alltså vinnas genom större intensitet i undervisningens
gång. Jag finner för närvarande icke något skäl till erinran mot
styrelsens förslag i afseende å läroämnena och det för dem beräknade
timantalet utan synes förslaget i dessa hänseenden vara lämpligt af-
vägdt. Hvad detaljerna beträffar, torde de jämkningar, som möjligen
kunna finnas erforderliga, lämpligen böra tagas under öfvervägande,
då Eders Kungl. Maj:t, efter det anslag må hafva beviljats, fattar beslut
om kursens anordnande. Landtmätéristyrelsens beräkning af kostnaden
för kursen, slutande å ett belopp af 8,000 kronor, anser jag icke vara
för hög. Jag vill emellertid, då styrelsen förutsatt, att det hittills å
styrelsens stat uppförda anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare
för landtmäterielevers undervisning skulle blifva tillgängligt för ifråga-,
varande ändamål äfven år 1909, erinra, att med hänsyn till ifrågasatt
förändring af nämnda undervisning denna anslagspost uteslutits ur det
förslag till stat för landtmäteristyrelsen, som jag förut denna dag fram¬
lagt. Till följd häraf bör hela det för landtmäteriundervisningen
under läsåret 1908—1909 erforderliga beloppet äskas å extra stat.
Landtmäteristyrelsen har, som nämndt, jämväl ifrågasatt utvidg¬
ning enligt de af styrelsen angifna grunder af den nu pågående kursen
för landtmäterielever och hemställt om beredande af medel därför att
förskottsvis utgå under år 1908.
Jag har emellertid icke ansett förhållandena nödvändiggöra en
dylik åtgärd och finner mig således icke böra förelägga Eders Kungl.
Maj:t förslag i angifna syfte.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandt¬
mäterikontor et af landtmäterielever, på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 8,000 kronor,
[58.]
388
Nionde hufvudtiteln.
[59, 60.]
Rikets all¬
männa
kartverk.
[59.]
Ökad civil
personal m. m.
[60.]
Höjning i
arfvodena åt
kvinn liga
ritare och
ritbiträden.
[61.]
Geologiska
under¬
sökningarna.
Rikets allmänna kartverk.
Vid tal om ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk har jag
framhållit, att för år 1909 kräfves en förhöjning med 800 kronor i det
under denna hufvudtitel å extra stat under en följd af år beviljade
anslaget för anställande af ökad civil personal m. in., äfvensom att det
af 1907 års Riksdag å extra stat för år 1908 beviljade anslaget å 1,000
kronor för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket
anställda kvinnliga ritare och ritbiträden fortfarande vore behöflig!.
Under åberopande af hvad jag till stöd för nämnda anslagsbehof
i berörda sammanhang anfört, tillåter jag mig här hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att, för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m., på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 19,200 kronor,
dels ock att, för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kart¬
verket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden, på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Eders Kungl. Maj:ts be¬
stämmande för ändamålet användas.
Sveriges geologiska undersökning.
För de geologiska undersökningarna har nästlidna års Riksdag
beviljat å extra stat för innevarande år ett anslag till belopp af 106,200
kronor. Detta anslag öfverstiger med 10,200 kronor det förut under
en längre följd af år beviljade anslagsbeloppet. Förhöjningen var föran¬
ledd af behofvet att bereda geologerna och förste vaktmästaren vid
Sveriges geologiska undersökning tillfällig löneförbättring i afvaktan
på att frågan om definitiv organisation af denna statsinstitution, hvilken
fråga vore föremål för utredning af löneregleringskommittén, kunde
upptagas till afgörande. Kungl. Maj:t hade beräknat den tillfälliga
löneförbättringen till 1,000 kronor för hvar och en af undersökningens
10 geologer samt aktuarien och till 350 kronor för förste vaktmästaren.
Häri gjorde Riksdagen den ändring, att det för geologerna och aktuarien
beräknade beloppet nedsattes till 900 kronor.
Nionde hufyudtitelji.
389
Med underdånig skrifvelse den 28 november 1907 har nu chefen
för nämnda undersökning öfverlämnat beräkning rörande undersöknin¬
gens utgifter för år 1909 och därvid anfört, att han, då lönereglerings-
kommittén ännu icke medhunnit att slutbehandla frågan om under¬
sökningens organisation samt kostnaderna därför, såge sig nödsakad
att vid beräkningen utgå från 1907 års Riksdags beslut i frågan.
Beräkningen upptager utgifterna till 106,700 kronor, däraf för:
Aflöning en:
Löner, tillfällig löneförbättring och arfvoden åt den fast anställda
personalen samt ersättning åt extra geologer och andra tillfälliga
biträden ......................................................................... kronor 68,650: —
Fältarbetena:
Rese- och traktamentsersättningar m. m....... ,,
Byråafdelning en:
Inventarier, ritmateriell, kemikalier m. m. ... „
Biblioteket och samlingarna:
Böcker, kartor och samlingar ........................
Kart- och boktrycket:
Tryckning af kartor, beskrifningar och upp¬
satser ...................
.................................................. J)
19,000:
2,000: —
2,200: —
12,500: —
Diverse utgifter:
Värme, lyse, renhållning m. m............................ „ 2,350:_
Summa kronor 106,700: —
Denna förslagsberäkning öfverensstämmer med den, som för inne¬
varande år framlades för 1907 års Riksdag, med undantag allenast
däraf, att posten för aflöning upptagits i enlighet med samma Riks¬
dags beslut. Beräkningen är alltså fullständigt i öfverensstämmelse
med den af Kung! Maj:t för undersökningen för innevarande år fast¬
ställda stat. Enligt chefens för undersökningen beräkning kan genom
försäljning af publikationer ett belopp af 500 kronor antagas komma
att inflyta, hvadan erfordras statsanslag till belopp af 106,200 kronor.
390 Nionde hufvudtiteln.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i afgifvet ut¬
låtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot beräkningen af
anslagsbehofvet för år 1909.
Då löneregleringskommitténs den 14 december 1907 aigifna förslag
angående ny aflöningsstat för undersökningen icke lärer hinna slutbe¬
handlas så tidigt, att förslag i ämnet kan framläggas vid innevarande års
riksdag, synes äfven för år 1909 samma tillfälliga löneförbättring böra
beredas de vid undersökningen anställda geologer, aktuarie och vakt¬
mästare, som den för innevarande år beviljade. Jag har således icke
något att erinra mot den i förenämnda förslagsberäkning upptagna
posten till aflöningen; och har jag icke heller någon anmärkning
att göra mot öfriga i samma beräkning upptagna poster.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Kiks-
dagen
att, för fortsättande af de geologiska undersökningarna under år
1909 och för utgifvande af därpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser samt beredande åt undersökningens tjänstemän och förste
vaktmästare af tillfälliga löneförbättringar, å extra stat för samma år
bevilja ett anslag af 106,200 kronor.
[62.] Vid föredragning förut denna dag af ärenden rörande regleringen
Nybyggnad för 1909 af åttonde hufvudtitelns extra anslagsbehof har statsrådet
f°geoiogiska och chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, redogjort för
undersökning, föreliggande förslag att å därtill afsöndrad mark från lägenheten Djur -
gårds-Frescati uppföra nya byggnader för naturhistoriska riksmuseet
och Sveriges geologiska undersökning samt tillika hemställt om er¬
forderligt anslag för ifrågavarande byggnadsföretag i hvad det afser
nybyggnad för naturhistoriska riksmuseet. Därvid har nämnda departe¬
mentschef utgått från den förutsättningen, att Eders Kungl. Maj:t
skulle finna godt besluta om beredande jämväl af erforderliga medel
för företagande i samband med sistnämnda nybyggnad af den före¬
slagna nybyggnaden för Sveriges geologiska undersökning.
Kostnaden för denna byggnad skulle enligt förslaget uppgå till
549,500 kronor, hvartill skulle komma dels 26,870 kronor, motsvarande
undersökningens andel af köpesumman för förenämnda till gemensamt
bebyggande afsedda område åt Djurgårds-Frescati, samt dels 4 240
kronor, utgörande undersökningens andel i kostnaderna för utarbetande
af ritningar, modell och kostnadsförslag. Af förstnämnda belopp skulle
dock enligt beräkningar, för hvilka förenämnda departementschef redo-
Nionde hufvudtiteln.
391
gjort, för år 1909 erfordras allenast 69,300 kronor. Hela kostnaden [62.]
för den för geologiska undersökningen afsedda nybyggnaden skulle
alltså uppgå till 580,610 kronor, däraf för år 1909 skulle erfordras
tillhopa 100,410 kronor eller i rundt tal 100,000 kronor.
På de af chefen för ecklesiastikdepartementet anförda skäl bi¬
träder jag den af honom uttalade uppfattning, att sistnämnda nybygg¬
nad bör företagas i samband med den för naturhistoriska riksmuseet
föreslagna nybyggnaden. Då byggnadsarbetet är afsedt att påbörjas
redan innevarande år, torde någon del af förenämnda belopp 100,000
kronor böra göras disponibelt för detta ändamål. Jag har beräknat,
att ett belopp af 50,000 kronor sålunda skulle erfordras för år 1908.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, för verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska under¬
sökning, bevilja ett anslag af 580,610 kronor samt däraf å extra stat
för år 1909 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp redan under år 1908 för bygg¬
nadsarbetets påbörjande låta af tillgängliga medel utanordna 50,000
kronor.
Vägunderhållet på landet.
Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghåll- [03 ]
■ ningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 därom att, Kostnad för
då vägdelning enligt samma lag äger rum första gången, halfva kost-
naden därför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund
af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, för tiden från och med
år 1895 årligen på extra stat till bestridande af statsverkets andel i
kostnaden för vägdelningar anvisat såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Då anslag för ifrågavarande ändamål är behöfligt jämväl för år
1909, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1909 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
För hvartdera af åren 1907 och 1908 anvisade Riksdagen, på [64.]
grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, till understöd åt un^ff^dtm
synnerligt betungade väghållnings distrikt på extra stat ett anslag af Synnerligt &e-
150,000 kronor. tungade väg-
hållnings-
distrikt.
392
Nionde hufvudtiteln.
[64.]
[65.]
Förekom¬
mande och
hämmande af
tuberkelsjuk-
domar hos
nötkreaturen.
Angående dispositionen af detta anslag utfärdades nådig kun¬
görelse den 22 juni 1906 att lända till efterrättelse tillsvidare, så länge
medel för ändamålet fortfarande anvisades. Därvid föreskrefs, bland
annat, att vägbållningsdistrikt, som önskade komma i åtnjutande af
understöd från ifrågavarande anslag, skulle därom genom vägstyrelsen
göra ansökning, hvilken borde till Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länet ingifvas senast den 1 augusti året näst före det, för
hvilket understödet skulle utgå, samt att det ålåge Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att före den 15 augusti med eget utlåtande till
Kungl. Maj:t insända de inkomna ansökningshandlingarna. Genom
nådig kungörelse den 13 september 1907 har med anledning af de utaf
Kungl. Maj:t och Riksdagen samma år beslutade ändringar i väglagen
vidtagits den förändring i nämnda bestämmelser, att gälla från och
med den 1 november 1907, att tiden för ansöknings ingifvande till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framflyttats till senast den 10
juni året näst före det, för hvilket understödet skulle utgå; och skola
enligt samma kungörelse ansökningshandlingarna insändas till Kungl.
Maj:t före den 20 juni.
Af anslaget för år 1907 tilldelade Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 5 oktober 1906 femton väghållningsdistrikt understöd till ett
samman lagd t belopp af 121,000 kronor. Af innevarande års anslag,
från hvilket tjugu väghållningsdistrikt begärt understöd, hafva genom
nådigt bref den 28 september 1907 femton af dessa väghållningsdistrikt
bekommit understöd till belopp, uppgående till sammanlagdt 145,000
kronor.
Då ifrågavarande anslag fortfarande är för det därmed afsedda
ändamål behöflig^ och någon anledning till förändring i dess belopp
för närvarande icke synes mig föreligga, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt synnerligt betungade väghållning sdistrikt, på
extra stat för år 1909 anvisa 150,000 kronor.
Förekommande ock hämmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
Riksdagen bar för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag
å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven
för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. För inne-
Nionde hufvudtiteln.
393
varande år har Riksdagen härtill anvisat ett anslag af 70,000 kronor,
och därjämte medgifvit, att hvad vid utgången af år 1907 icke blifvit
användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under år 1908
användas för enahanda ändamål.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 novem¬
ber 1907 gjort framställning angående anslagsbehofvet för detta ända¬
mål under år 1909. Styrelsen har därvid framlagt följande tabell rörande
tuberkulinundersökningarna för tiden från dessa undersökningars början
den 15 oktober 1897 till och med år 1906.
|
Samman-
|
För första gången pröfvade
besättningar
|
Antal be¬
sättningar
reaktions¬
fria vid
första
pröf-
ningen
|
Ompröfvade besättningar
|
År
|
antalet
under¬
sökta djur
|
Antal
|
Antal
djur inom
dessa
|
°/o reage¬
rande af
djuren
|
Antal
|
Antal
djur inom
dessa
|
°/o reage¬
rande af
djuren
|
1#/i„ 1897—98
|
63,374
|
1,651
|
48,677
|
31.7
|
570
|
130
|
6,970
|
9.3
|
1899
|
53,601
|
1,325
|
37,994
|
27.5
|
532
|
246
|
13,150
|
7.1
|
1900
|
68,615
|
1,528
|
43,988
|
31.4
|
574
|
479
|
22,113
|
5.8
|
1901
|
65,682
|
1,391
|
, 34,595
|
35.4
|
537
|
602
|
27,016
29,451
|
5.8
|
1902
|
56,613
|
997
|
23,259
|
30.o
|
445
|
665
|
4.8
|
1903
|
58,768
|
895
|
19,253
|
29.4
|
387
|
740
|
34,473
|
5.4
|
1904
|
61,801
|
914
|
19,049
|
27.0
|
417
|
812
|
36,197
|
4.7
|
1905
|
70,051
|
1,143
|
23,360
|
28.7
|
565
|
896
|
40,033
|
4.9
|
1906
|
67,642
|
936
|
18,576
|
29.8
|
470
|
962
|
42,567
33,144
|
3.5
|
1907 V,
|
46,907
|
623
|
11,755
|
26.9
|
312
|
734
|
3.3
|
Summa 613,054
|
11,403 280,506
|
—
|
4,809
|
|
—
|
_
|
Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, att af denna tabell fram-
ginge, att kampen mot turberkulosen inom ladugårdarna fortfarande
vore i framåtskridande, och särskildt måste resultatet från år 1906, det
senaste af de arbetsår, för hvilka fullständiga uppgifter förelåge, anses
synnerligen tillfredsställande, i det att reaktionsprocenten bland de djur,
som under året ompröfvats med tuberkulin och sålunda varit skyddade
mot tuberkulos, hölle sig vid en så låg siffra som 3,5. Då härtill
komme, att af de under samma år med tuberkulin ompröfvade 962 be¬
sättningarna ej mindre än 559 om sammanlagdt 17,374 djur vid orn-
pröfningen visat sig fullkomligt reaktionsfria, medan motsvarande siffror
år 1905 varit 465 och 13,794, så syntes häraf framgå, att kampen mot
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50
394
Nionde hufvudtiteln.
[65.]
[66, 67,
68.]
Norrländska
afdiknings-
anslaget.
Allmänna
frostminsk¬
ning sanslag et.
Undersök¬
ningar ang.
frostländig-
heten.
ladugårdstuberkulosen, sådan den i vårt land hittills bedrifvits, visat
sig medföra afsevärd nytta.
Vidkommande storleken af det belopp, som borde af Riksdagen
äskas för år 1909 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, bar landtbruksstyrelsen anfört, att skäl
icke torde förefinnas att bestämma detta lägre, än livad för år 1908
varit fallet, eller 70,000 kronor.
För fortsättande af arbetet på bekämpande af tuberkulosen hos
nötkreaturen torde anslag böra begäras af Riksdagen för år 1909 och
anser jag anslaget böra bestämmas till det belopp, landtbruksstyrelsen
föreslagit, eller 70,000 kronor. För den händelse någon behållning å äldre
anslag skulle komma att förefinnas vid innevarande års slut, torde Eders
Kungl. Maj:t böra, på sätt förut plägat ske, begära bemyndigande att
under följande år använda dessa medel.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att
dels på extra stat för år 1909 till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 70,000 kronor, att användas till förehommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,
dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år 1908 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag, må under
år 1909 för enahanda ändamål användas.
Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade Riksdagen år 1906,
i stället för det förut vanligen årligen beviljade anslaget till >under¬
stödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myr-
utdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska
frostländigheten för närliggande bygd», två särskilda anslag, det ena
å 500,000 kronor under benämning »norrländska afdikningsanslaget»
och det andra å 200,000 kronor under benämning »allmänna frost-
minskningsanslaget». Det förra af dessa båda anslag afsåg under¬
stödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrut-
dikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget
Nionde hufvudtiteln. 395
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af [66, 67,
frostländighet. Det sistnämnda anslaget däremot afsåg understödjande, 68.]
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdik-
ningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ända¬
mål vore att minska frostländigheten. Därjämte godkände Riksdagen
vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från det norrländska
afdikningsanslaget och beslöt tillika, i enlighet med Kungl. Maj:ts för¬
slag, att för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från all¬
männa frostminskningsanslaget skulle tillämpas då gällande allmänna
villkor och bestämmelser angående statsbidrag till frostminsknings-
företag. Kungörelser härom utfärdades af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906.
Vid 1907 års Riksdag beviljades, likaledes på framställning af
Kungl. Maj:t, samma båda anslag å extra stat för år 1908, det först¬
nämnda dock till förhöjdt belopp af 700,000 kronor, hvarjämte Riks¬
dagen dels beslöt, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget skulle tillämpas då
gällande allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende, dels ock
godkände vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestäm¬
melser för erhållande och tillgodonjutande af anslag från allmänna
frostminskningsanslaget.
Kungörelse i sistnämnda hänseende utfärdades af Kungl. Maj:t
den 5 juli 1907, att gälla tillsvidare, så länge anslag för ändamålet
fortfarande anvisades.
Nu hafva i underdånig skrifvelse den 12 sistlidne oktober väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen gjort framställning
om beredande af medel för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1909.
Till stöd härför hafva ämbetsverken anfört hufvudsakligen följande.
Intresset för afdikningsföretag af den art, förenämnda anslag af-
såge att understödja, vore fortfarande oförminskadt, synnerligast i de
norrländska länen, därifrån anspråk på statsbidrag ökats under år
1907, hvilket framginge af följande uppgifter öfver ansökningar, som
den 1 oktober 1907 vore beroende på granskning och pröfning hos
styrelserna.
Väg- och
vattenbygg¬
nads styr elsen
samt landt¬
bruksstyrelsen
den 12
oktober 1907.
396
Nionde hufvudtiteln.
[66, 67,
. — - .
|
Antal
|
Begärda
|
|
tag
|
anslag
|
De fyra nordligaste länen.
|
|
|
Västernorrlands län ...........................................................
|
40
|
87,100
|
Jämtlands ,, .......................................................
|
53
|
662,800
|
Västerbottens ,, .............................................................
|
281
|
1,373,300
|
Norrbottens „ ............................................................
|
100
|
551,900
|
Summa
|
474
|
2,675,100
|
Rikets öfriga län.
|
|
|
Hallands län ..................................................................
|
1
|
800
|
Kronobergs ,, ..............................................................
|
4
|
14,500
|
Älfsborgs ,, ................................................................
|
10
|
49,900
|
Östergötlands ,, ....................................................................
|
2
|
15,700
|
Jönköpings ,, ...................................................................
|
2
|
24,600
|
Kalmar ., ..................................................................
|
1
|
3,300
|
Stockholms ,, ................................................................
|
3
|
34,900
|
Södermanlands ,, .............................................................
|
1
|
2,700
|
Örebro „ ..................................................................
|
2
|
7,800
|
Västmanlands ,, ...................................................................
|
1
|
10,000
|
Gäfleborgs ,, ...................................................................
|
3
|
8,300
|
Kopparbergs „ ....................................................................
|
4
|
19,300
|
Summa
|
34
|
191,800
|
Vid jämförelse mellan förhållandena 1906 och 1907 visade sig,
att, under det att den 15 oktober 1906 ansökningar inkommit från de
fyra nordligaste länen, omfattande ett antal af 397 afdikningsföretag,
för hvilka begärts anslag till belopp af 2,093,700 kronor, till den 1
oktober 1907 inkommit ansökningar om statsunderstöd för 474 företag
till en sammanlagd summa af 2,675,100 kronor, hvaremot ansökningarna
om bidrag till företag inom rikets öfriga län nedgått från 53 till 34
och begärda beloppen från 274,800 till 191,800 kronor.
Då emellertid 1907 års Riksdag höjt anslaget till afdikningar
inom de fyra nordligaste länen från 500,000 till 700,000 kronor, och
Nionde htifvt? dtiteln.
397
då ett ytterligare forceradt arbete med myrutdikningar ej torde vara
lämpligt, särskildt af det skäl, att det redan flitigt bedrifna diknings-
arbetet föranledt öfverdrifven höjning af arbets- eller dagsverksprisen
i orterna, samt då anslaget till myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delar af riket ej för närvarande syntes påfordra någon
ökning, ansåge sig ämbetsverken ej böra ifrågasätta någon höjning af
ifrågavarande anslag, utan finge i underdånighet hemställa, att Kring!,
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909 anvisa
samma belopp som för innevarande år.
I sammanhang med förenämnda fråga torde det tillåtas mig be¬
röra en annan därmed i visst afseende nära förbunden.
Uti ett på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende ärende, däri
fråga väckts om inköp för statens räkning af större mossar i södra
och mellersta Sverige i och för deras utdikning, har som skäl för
nämnda åtgärd anförts bland annat, att i klimatiskt hänseende det
vore för kringliggande trakter af synnerlig vikt, att något blefve gjordt
för ifrågavarande mossars torrläggning. Sedan, bland andra myndig¬
heter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen den
14 maj 1906 afgifvit utlåtande i ärendet och däri föreslagit, jämte
annat, att medel måtte beredas för att användas till inköp och afdik¬
ning af dylika mossar m. m., infordrades genom nådig remiss den 30
november 1906 vetenskapsakademiens utlåtande i ärendet.
Akademien inhämtade till en början yttrande i ämnet af sina
sakkunniga ledamöter professorerna H. Hildebrandsson, S. Arrhenius,
H. E. Hamberg och A. G. Högbom samt amanuensen fil. doktorn N.
Ekholm.
Under åberopande af särskilda skriftliga uttalanden af professo¬
rerna Hildebrandsson och Hamberg samt en af professoren Högbom
författad, i svenska mosskulturföreningens tidskrift för år 1905, n:r 2,
intagen uppsats förenade sig nämnda sakkunniga uti det yttrande, att
enligt deras enhälliga åsikt någon i praktiskt hänseende afsevärd minsk¬
ning af frostländigheten i allmänhet icke stode att vinna genom myrars
utdikning och att ej heller därigenom någon minskning af angrän¬
sande trakters frostländighet kunde åstadkommas, hvarför de afstyrkte,
att en så betydlig summa, som den i ärendet ifrågasatta, användes till
utdikning af myrar, såvida hufvudsakliga ändamålet vore att däri¬
genom förminska frostskadorna i de omkring de föreslagna utdik-
ningarna belägna trakterna.
[66, 67,
68.]
Utdikuingens
nytta.
Vetenskaps¬
akademien.
398
Nionde hufvudtiteln.
[66, 67, Professoren Hamberg hade särskildt framhållit bland annat, att
68.] utdikning och torrläggning af mossmarker, om den ej åtföljdes af
jordförbättring och odling, visserligen skulle medföra en lindrig höjning
af medeltemperaturen i allmänhet under den varmare årstiden, men
knappast någon förminskning af den egentliga frostländigheten.
I sitt den 26 januari 1907 afgifna utlåtande anslöt sig akademien
till den af dess sakkunniga ledamöter sålunda uttalade mening.
Professorat
Sambergs
förslag.
På grund af åtskilliga uti förenämnda uttalanden och uppsats
förekommande antydningar därom, att de sakkunniga vid bildandet af
sin mening icke haft till sitt förfogande något genom direkt på före¬
liggande spörsmål riktade undersökningar inom landet samladt mate¬
rial, lät jag därefter anmoda professoren Hamberg att inkomma med
yttrande, dels om det skulle vara lämpligt att anställa en undersök¬
ning för att utröna, huruvida utdikning af mossar minskade frostlän¬
digheten, dels huru en sådan undersökning bäst borde ordnas samt
dels till hvilket belopp kostnaderna därför borde beräknas.
Det sålunda infordrade yttrandet har den 31 oktober 1907 af-
gifvits af professoren Hamberg.
Sedan han däruti först meddelat, att han i betraktande af frågans
stora praktiskt ekonomiska betydelse ansett sig böra före sitt yttrandes
afgifvande inhämta äfven andra sakkunnigas mening och för detta
ändamål till sammankomst med sig kallat dels öfriga förenämnda sak¬
kunniga ledamöter af vetenskapsakademien, dels öfveringenjören i landt-
bruksstyrelsen J. L. Rosén samt dels botanisten vid statens skogsför-
söksanstalt fil. doktorn H. Hesselman, redogör professoren Hamberg för
hvad som förekommit vid nämnda sammankomst, till hvilken profes¬
soren Arrhenius emellertid varit förhindrad att inställa sig.
De uttalanden, som vid sammankomsten gjordes och hvilka i ytt¬
randet utförligt återgifvas, hafva af professoren Hamberg sammanfattats
i följande satser.
Det vore af flera skäl lämpligt, att en undersökning anställdes
för att söka utröna, huruvida utdikning af mossar skulle minska frost¬
ländigheten i deras grannskap.
Undersökningen borde ledas af en kommission, utsedd af Kungl.
Maj:t och bestående af föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
såsom själfskrifven ledamot samt en meteorolog, en geolog, en repre¬
sentant för landtbruket och en för skogsväsendet samt eventuellt direk¬
tören för allmänna svenska frostförsäkringsbolaget. Kommissionen
Nionde hufvudtiteln. 399
skulle äga utse eu vetenskapligt bildad person till föreståndare för
undersökningen.
Undersökningen borde utföras hufvudsakligen under vegetations¬
perioden dels medelst fasta stationer, anordnade af föreståndaren och
förlagda på lämpliga ställen på och i närheten af mossar, dels af före¬
ståndaren och möjligen andra för saken intresserade personer medelst
mera tillfälliga observationer och experimentella anordningar, bland
annat i syfte att utröna dikenas betydelse för afledning af den kalla
luften och därmed för förminskningen af frostfaran för omgifvande
trakter.
Vid de fasta stationerna borde efter några års förlopp vissa mossar
utdikas.
Stationernas läge och instrumentella utrustning, arfvoden samt
hufvuddragen af arbetsplanen borde få bestämmas af kommissionen i
samband med föreståndaren.
För undersökningarna har professoren Hamberg beräknat följande
kostnader, med bortseende från sådana för afdikningar:
A. Organisationskostnad, en gång för alla:
20 stycken termografer å 150 kronor .......................... kronor 3,000:_
30 ,, kvicksilfvertermometrar ............................... 240:
70 ,, minimumtermometrar ........................... 520:
Anordningen af stationerna och öfriga utgifter ......... „ 2,240:_
Summa kronor 6,000: —
B. Årlig kostnad:
Arfvoden åt observatörerna ............................................ kronor 1 500:_
Arfvode åt föreståndaren.................................................... ^ 3 000:_
Resekostnader, 3:e klass ................................................... '' L500:_
Öfriga utgifter ..................................................................... l’oOO:’ _
Summa kronor 7,000: —
I anledning af hvad sålunda förekommit anbefalldes genom remiss
den 7 november 1907 landtbruksstyrelsen att afgifva förnyadt utlåtande
i ärendet; och har sådant utlåtande af styrelsen afgifvits den 16 sist¬
lidna november, däruti styrelsen anfört hufvudsakligen följande.
På sätt framginge af 3:dje häftet af den s. k. Norrlandskommitténs
tryckta betänkande, sid. 122—189, hade nämnda kommitté för utredandet
af denna fråga inhämtat yttranden från sockenombud, landtmätare,
skogstjänstemän, hushållningssällskapen underlydande tjänstemän, statens
landtbruksingenjörer inom Norrland och Dalarna m. fl.
[66. 67,
68.]
Landtbruks¬
styrelsen den
16 november
1907.
400
Nionde hufvudtiteln.
[66, 67, Af de omkring 500 svar, som inkommit, framginge med i all-
68.] mänhet stor bestämdhet, att inägojordens dränering och i ännu högre
grad den omgifvande sankmarkens afdikning enligt erfarenhetens vittnes¬
börd afhjälpte eller åtminstone minskade frostländigheten. Det vore
landtbruksstyrelsen icke obekant, att värdet af denna utredning från
vetenskapligt håll bestridts, men det borde härvid erinras, att sagda
yttranden afgifvits icke tillfälligtvis utan på särskild anmodan och så¬
lunda med full vetskap om yttrandets vikt och betydelse.
Uti sina årsberättelser och vid andra tillfällen hade statens landt-
bruksingenjörer, hvilka på grund af sin verksamhet ofta vore i tillfälle
att i dessa hänseenden göra egna iakttagelser och dessutom inhämta den
jordbrukande befolkningens erfarenhet, upprepade gånger och med stor
samstämmighet framhållit sumpmarkernas inverkan på en orts frost-
ländighet och att deras utdikande bidragit till minskning af de skad¬
liga nattfrosterna under vegetationsperioden, synnerligast mot hösten.
På denna öfvertygelse grundade sig också de åtgärder från statens
sida, hvilka under en längre följd af år vidtagits i syfte att genom
statsbidrag förmå allmänheten att afdika frostförande mark, åtgärder,
'som framkallat uppoffringar från de enskilda jordägarnas sida i ganska
stor omfattning, då statsunderstöden utgått till en början endast med
eu tredjedel, men numera med hälften af kostnaden. Det vore gifvet,
att den enskilda jordägaren icke inlåtit sig på sagda företag, hvilka
samtliga haft till ändamål minskandet af frostländigheten genom af¬
dikning af mark, som till största delen ej kunnat odlas eller på annat
sätt tillgodogöras, åtminstone under den närmaste framtiden, försåvidt
han icke varit fullt öfvertygad därom, att frostländigheten på detta
sätt skulle minskas.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
afgifvit förberörda underdåniga utlåtande af den 14 maj 1906, hade
det varit för styrelserna en känd sak, att bland vetenskapsmännen
tvifvel uppstått, huruvida genom afdikning af sänka marker frost¬
ländigheten inom en ort kunde minskas. Det oaktadt hade styrelserna
icke tvekat att afgifva förberörda förslag, som styrelserna grundat på
den, såsom styrelserna ansett, fulltygade erfarenheten af att frostländig¬
heten minskades inom en ort genom afdikning af sänka marker.
För sin del hade landtbruksstyrelsen icke någon anledning att
hysa tvifvel om sagda erfarenhets riktighet eller allmängiltighet och,
om styrelsen rätt förstått förbemälda vetenskapsmäns yttranden i ärendet,
grundade sig deras mening i nämnda hänseenden uteslutande på teo¬
retiska skäl och icke på erfarenhet eller direkta undersökningar.
Nionde hufvudtiteln.
401
Under sådana förhållanden syntes det visserligen önskligt, att [G6, 67,
åtgärder vidtoges för att sagda fenomen blefve vetenskapligt förklarad^ 68.]
och landtbruksstyrelsen hade icke något att erinra mot det af professoren
Hamberg i detta hänseende framställda förslag, under förutsättning att
undersökningarna komme att fortgå under tillräckligt många år, så
att de i möjligaste mån blefve oberoende af störande tillfälligheter
samt deras resultat alltså tillförlitligt.
Hvad däremot beträffade väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt
landtbruksstyrelsens ifrågavarande underdåniga framställning vore denna
enligt styrelsens uppfattning alldeles oberoende af sagda undersökning,
hvilken väl torde kunna till sina orsaker förklara den erfarenhet, på
hvilken sagda framställning hvilade, men icke vederlägga densamma,
då den vore till sin verklighet fulltygad af iakttagelser, som gjorts af
i ämnet sakkunniga, och detta icke under en kort tid, utan under eu
lång följd af år, och fortfarande dagligen kunde göras af personer,
bosatta i de orter, hvarest företeelser inom nu ifrågavarande område
förekomma.
Det syntes landtbruksstyrelsen, att det skulle vara till mycket
stor skada, om vetenskapens tvekan om rätta sättet att förklara ifråga¬
varande faktum skulle leda till uppskjutande på obestämd tid af de
åtgärder till landets förkofran, hvilka af väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen samt landtbruksstyrelsen föreslagits och som väl närmast
åsyftade frostens förminskande, men äfven den ur nationalekonomisk
synpunkt ej mindre viktiga frågan om tillgodogörande, där så lämpade
sig, för odling och bebyggande eller för beredande af bränntorf m. m.
af för närvarande odugliga marker, som därjämte, åtminstone delvis,
hade en försumpande inverkan på omgifvande nejd.
Klart är, att, då från så kompetent håll som vetenskapsakademien Departements-
uttalanden göras, hvilka innebära ett förnekande i hufvudsak af nyttan chef<™.
af afdikning för frostländighetens minskande, synnerligast där afdik-
ningen ej är förbunden med odling och jordens bearbetning, tvekan kan
uppstå, huruvida betydande belopp, afsedda att genom afdikning minska
frostländigheten, fortfarande böra af Riksdagen äskas. Då jag, oaktadt
hvad sålunda förekommit, likväl ansett mig böra tillstyrka, att anslag
med samma ändamål och till samma belopp, som för innevarande år
beviljats, begäras äfven för år 1909, beror det emellertid på, att från
det praktiska lifvets män starka röster höjts mot riktigheten af den af
vetenskapsakademien uttalade åsikten, och att man därvid ansett sig kunna
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. ,51
402
Nionde hufvudtiteln.
[66, 67, åberopa sig på eu mångårig erfarenbets vittnesbörd. Att under sådana
68.] förhållanden utan vidare undersökning bryta med hvad som hittills af
statsmakterna ansetts vara betydelsefulla åtgärder till landets och en¬
kannerligen jordbrukets förkofran, skulle säkerligen vara förhastadt,
särskildt i betraktande däraf att förenämnda sakkunniga själfva betonat,
att de icke haft till sitt förfogande några på direkt från nu föreliggande
synpunkt företagna undersökningar grundade iakttagelser, hvarpå de
kunnat bygga sin uppfattning, utan måst grunda denna på slutsatser
från undersökningar, som företagits i hufvudsakligen andra syften.
Jag skulle emellertid icke anse mig försvarad, därest jag under före¬
liggande omständigheter endast utan vidare inskränkte mig till att
hemställa om förnyad framställning till Riksdagen angående beviljande
af nyssnämnda två anslag. De uttalanden, som från framstående veten¬
skapsmäns sida gjorts i ämnet, måste nämligen anses väga alltför tungt
emot äfven den mest allmänt omfattade mening å andra håll, för att
desamma utan vidare skulle kunna lämnas å sido. Det synes mig där¬
för af synnerlig vikt, att så snart som möjligt den af mig, på sätt jag
förut nämnt, ifrågasatta utredningen angående utdikningens inverkan
på frostländiglieten kommer till stånd.
Mot det af professoren Hamberg uppgjorda förslag till undersök¬
ningens ordnande har jag i hufvudsak icke något att erinra.
Ej heller torde den af nämnda vetenskapsman verkställda kost¬
nadsberäkningen vara för hög.
Innan jag lämnar föreliggande ämne, har jag slutligen en erinran
att göra. Vid upprepade tillfällen har från Riksdagens sida framhållits
önskvärdheten däraf, att tillfyllestgörande bestämmelser måtte åstad¬
kommas till betryggande af underhållet utaf de med statsbidragen ut¬
förda arbetena. Utredning i sådant syfte har under nästlidna år pågått inom
departementet. Under dessa arbeten blef det emellertid allt mera
klart, att en tillfredsställande lösning af berörda på civilrättsliga för¬
hållanden starkt ingripande fråga icke stode att vinna utan vissa
ändringar i gällande lagstiftning om dikning och annan afledning af
vatten. Vid sådant förhållande ansågs frågan böra öfverlämnas till
den för revision af nämnda lagstiftning särskildt tillsatta kommitté;
och torde förslag från denna vara att motse i samband med dess öfriga
förslag.
På grund af hvad jag härförut anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
Nionde hufvudtiteln.
403
dels på extra stat för år 1909 ställa till Eders Kungl. Maj:ts för¬
fogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understöd¬
jande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdik-
ningar och vattenaftappningar inom Yästernorrlands, Jämtlands, Väster¬
bottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 700,000 kronor;
dels på extra stat för år 1909 ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna fr ostminskning sanslag et, till understödjande,
medelst statsbidrag titan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdik-
ningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett
belopp af 200,000 kronor;
dels besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag från ifrågavarande båda anslag skola tillämpas nu gällande
allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende;
dels ock, likaledes å extra stat för år 1909, bevilja ett anslag af
13,000 kronor för verkställande af undersökning angående afdiknings
inverkan till minskande af frostländigheten.
Afdikningar å kronan tillhörig mark.
Till afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i
Kopparbergs län har Riksdagen för innevarande år anvisat ett extra
anslag å 150,000 kronor. Då detta anslag fortfarande är för det
därmed afsedda ändamål beliöfligt och anledning saknas att föreslå för¬
höjning eller nedsättning i dess belopp, får jag, i enlighet med hvad
domänstyrelsen uti sin förberörda skrifvelse den 18 september 1907
löreslagit, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnader för afdikningar å kronans skogar
i de norrländska länen och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1909
anvisa ett anslag å 150,000 kronor.
Till bestridande af kostnader för reglering af flottleder i de norr¬
ländska länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län
har Riksdagen under en följd af år anvisat extra anslag å 100,000
[66.]
Norrländska
afdikning s-
anslaget.
[67.]
Allmänna
frostminsk¬
ning sanslaget.
[68.]
Undersökning
ang. frost¬
ländigheten.
[69.]
Afdikningar
å kronans
skogar i de -
norrländska
länen och i
Kopparbergs
län.
[70.]
Reglering af
flottleder.
404
Nionde hufvudtitelu.
[71.]
Uppehållande
af skogs-
vårdsstyrel¬
sernas verk¬
samhet.
kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som lades å flottningen,
iinge för enahanda ändamål disponeras.
Uti underdånig skrifvelse den 18 september 1907 har nu domän¬
styrelsen anmält, att enligt 1906 års bokslut förefunnes en då disponibel
behållning af 532,123 kronor 37 öre, tillräcklig att jämte 1908 års
anslag och inflytande flottafgifter möta några års utgifter, därest, liksom
hittills, tillstånd medgåfves, att de afgifter, som lades å flottningen,
jämväl fortfarande iinge användas för bestridande af kostnader för reg¬
lering af flottleder; och har domänstyrelsen, under förutsättning af dylikt
tillstånd, funnit årliga anslag för ifrågavarande kostnader kunna tills¬
vidare upphöra. Emellertid har domänstyrelsen uppgifvit fall undantags¬
vis kunna förekomma, då det skulle vara önskvärd! för af kastningens
höjande å kronoparker äfven i andra delar af landet än de förut
nämnda, om kronan toge initiativ till reglering af flottleder, och
därför hemställt om bemyndigande att använda anslagets ännu disponibla
medel och blifvande flottningsafgifter utan sagda begränsning till vissa län.
Under förutsättning af Riksdagens medgifvande, att de afgifter,
som läggas å flottningen, jämväl fortfarande få användas till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder anser äfven jag anslag för ifråga¬
varande ändamål icke erfordras för år 1909; och har jag icke något
att erinra mot domänstyrelsens förslag, att användningen af föregående
års ännu disponibla anslag samt af inflytande flottningsafgifter må
utsträckas jämväl till andra län än de förut omförmälda.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att medgifva,
dels att under år 1909 inflytande flottningsafgifter må användas
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder inom riket;
dels ock att de medel, som af föregående års anslag till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län vid 1908 års slut må finnas
disponibla, må under år 1909 till enahanda ändamål användas utan
begränsning till vissa län.
Uppehållande af skogsvardsstyrelsenias verksamhet.
Till detta ändamål har Riksdagen för innevarande år anvisat ett
extra anslag af 60,000 kronor. Då detta anslag fortfarande är för det
därmed afsedda ändamål behöflig! och någon anledning till förändring
i anslagets belopp för närvarande icke föreligger, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Nionde hufvudtiteln.
405
att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande [71.]
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, på extra stat för år 1909 bevilja
ett anslag af 60,000 kronor.
Skogsodlingens befrämjande.
För hvart och ett af åren 1897—1908 har Riksdagen beviljat [72.]
anslag på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag. 0alZg7m
som under åren 1897—1901 utgick med 50,000 kronor och för åren befräZ-
1902—1904 med 70,000 kronor om året, har på framställning af Kungl. ia>'de-
Maj:t för åren 1905—1908 höjts till 100,000 kronor.
Då någon höjning eller nedsättning i detta anslags belopp för
närvarande icke synes böra äskas samt den tidigare väckta frågan om
anslagets öfverflyttande på ordinarie stat fortfarande torde böra anstå
i afvaktan på ytterligare erfarenhet rörande skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande för år 1909 bevilja ett extra
anslag af 100,000 kronor, att ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till Indika
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller
i landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hus¬
hållningssällskap, under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag
må till något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvar¬
med landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem
till ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter årets utgång
till Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redo¬
görelse öfver användningen af de utaf staten samt af landsting eller
hushållningssällskap lämnade bidrag.
Lindring af fraktkostnaderna för kalk.
Med bifall till af Kungl. Maj:t framställdt förslag beviljade Riks- [73.]
dagen år 1907 å extra stat för innevarande år, såsom förslagsanslag, statsbidrag
200,000 kronor för restitution af viss del af fraktkostnaderna vid gifte!färmte,
transport a järnväg af kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets
behof, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
för jordbruksärenden den 12 januari 1907 angifna grunder.
406
Nionde hufvudtiteln.
[73.]
[74.]
. Internatio¬
nella landt¬
bruksinstitut et
i Rom,
[75.]
Svenska
fattigvårds-
förbundet.
Med anledning häraf har Kungl. Maj:t den 6 december 1907 i
nådigt bref till järnvägsstyrelsen fastställt bestämmelser rörande genom¬
förandet af den sålunda medgifna fraktlindringen, att gälla tillsvidare,
så länge anslag för ändamålet anvisas, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet för den 12 januari 1907 angifna grunder.
Uti underdånig skrifvelse den 5 oktober 1907 har landtbruks-
styrelsen, då medel för samma ändamål syntes böra beredas äfven för
år 1909 och anledning icke syntes förefinnas att ifrågasätta förändring
i det belopp, som i sådan händelse borde utverkas, hemställt om pro¬
position till Riksdagen om beviljande jämväl för år 1909 af ett för¬
slagsanslag å 200,000 kronor för ifrågavarande ändamål.
I anslutning till hvad landtbruksstyrelsen sålunda hemställt får
jag, under erinran att det förut brukade uttrycket »restitution» med
hänsyn till det sätt, hvarpå utbetalningen af ifrågavarande statsunder¬
stöd numera blifvit ordnadt, icke synes vara fullt exakt, hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg af
kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behof, på extra stat för år
1909 anvisa, såsom förslagsanslag, 200,000 kronor.
Bifalles detta, lära beträffande genomförandet af den sålunda
medgifna fraktlindringen de nuvarande liufvudgrunderna fortfarande
böra följas.
Internationella landtbruksinstitutet i Rom.
Riksdagen har, på Kungl. Maj:ts förslag, för hvardera af åren
1907 och 1908 anvisat å extra stat ett belopp af 5,000 kronor för be¬
stridande af kostnaden för Sveriges deltagande i internationella landt-
bruksinstitutet i Rom.
Då anslag för detta ändamål är erforderligt äfven för år 1909,
hemställer jag i enlighet med en af landtbruksstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 12 sistlidne november gjord framställning, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande uti inter¬
nationella landtbruksinstitutet i Horn, på extra stat för år 1909 anvisa
5,000 kronor.
Svenska fattigvärdslorbundet.
Vid den kongress för fattigvård och folkförsäkring, som med bidrag
af statsmedel afhölls i Stockholm den 4, 5 och 6 oktober 1906, beslöts
Nionde hufvudtiteln.
407
bildande af eu förening under namn af Svenska fattigvårdsförbundet och
antogos stadgar för detsamma. Enligt dessa stadgar har förbundet till
uppgift att sammansluta dem, som arbeta inom fattigvård och välgörenhet,
till gemensamt arbete för en tidsenlig utveckling af understödsarbetet.
Denna uppgift vill förbundet fylla hufvudsakligen genom att tillhandagå
med upplysningar och råd rörande fattigvård och välgörenhet, genom
att anordna möten och kurser samt genom att utgifva en tidskrift och
andra publikationer. Förbundets angelägenheter handhafvas af en styrelse
af 30 personer med lika många suppleanter, däribland en ledamot och
en suppleant för hvart af rikets samtliga län. De löpande göromålen
skötas af ett arbetsutskott på fem personer.
I underdånig skrifvelse den 13 september 1907 har nu förbundet
anhållit, att Kung!. Maj:t måtte för år 1909 bevilja förbundet ett
anslag af statsmedel å 8,000 kronor. Förbundet har därvid meddelat,
att förbundets medlemmar utgjordes af 350 fattigvårdsstyrelser, 40
välgörenhetsföreningar samt omkring 800 enskilda personer. Förbundet
har i nämnda skrifvelse vidare anfört följande.
Förbundets verksamhet omfattade följande hufvudgrenar :
1. Utgifvande af Svenska fattigvårdsförbundets tidskrift. Denna
hade till främsta uppgift att sprida upplysning i den omfattande fattig-
vårdsfrågan. Tidskriften innehölle i sådant afseende originalartiklar i
fattigvården rörande frågor, redogörelser för fattigvården i olika lands¬
delar samt för anstalters anordnande och ledning, referat öfver möten i
fattigvårdsfrågan samt öfver Riksdagens behandling af fattigvårdsspörsmål
och kammarrättens utslag i fattigvårdsprocesser, notiser från in- och
utlandet angående reformer i fattigvårdsarbetet, litteraturanmälningar och
en frågoafdelning.
2. Anordnande af en upplysningsbyrå för meddelande af kostnads¬
fria råd och upplysningar i fråga om fattigvårdens ordnande, ritningar till
anstalter och litteraturanvisningar. Upplysningsbyrån hade redan på
begäran meddelat upplysningar och anvisningar till ett större antal lands¬
kommuner och städer.
3. Anordnande af pristäflingar för ritningar till anstalter. För¬
bundet hade i sådant afseende redan anordnat eu täflan för ritningar
till smärre fattiggårdar, i hvilken deltagit 11 täflande, däraf 2 pris¬
belönats.
4. Förmedling af föredrag i fattigvårdsfrågan. Genom förbundets
bemedling och delvis på dess bekostnad hade ett stort antal föreläsningar
anordnats vid 1907 års sommarkurser i Stockholm, vid Brunnsviks folk¬
högskola samt vid ett flertal föreläsningsanstalter i skilda delar al' riket.
408
Nionde hufvudtiteln.
5.] 5. Anordnande af kurser. På begäran af Norrköpings fångvårds¬
styrelse både förbundet den 29—SO april 1907 anordnat en fattigvårdskurs
i Norrköping, besökt af omkring 400 på fattigvårdens fält verksamma
personer. Vidare både förbundet den 19—22 juni vid Birka folkhög-
skola i Jämtland anordnat en kurs för fattiggårdsföreståndare och andra
för fattigvård intresserade personer. I denna kurs hade ett sjuttiotal
personer deltagit.
Förbundets af sikt vore att under sommaren 1908 anordna en ny
dylik kurs, denna gång i mellersta Sverige. Dessutom förbereddes eu
vårdarekurs i Stockholm och en konferens i och för samarbete mellan
fattigvård och välgörenhet i Malmö.
6. Utbildning af funktionärer i fattigvårdens tjänst. Öfverens¬
kommelse hade af förbundet träffats med ledningen vid goda fattigvårds-
anstalter om praktisk undervisning för utbildning af föreståndare.
7. Tillhandahållandet af blankettformulär, böcker in. m. Förbundet
stode i begrepp att under 1907 utgifva blankettformulär för åstad¬
kommande af ett enhetligt system vid förande af fattigvårdsstatistiken,
ägnadt att underlätta fattigvårdsfunktionärernas arbete.
8. Anordnande af platsförmedling för fattigvårdstjänstemän.
9. Förteckning å fattigvårds- och välgörenhetsanstalter, fromma
stiftelser etc. För utgifvande af en sådan förteckning hade förarbeten
vidtagits.
Därjämte hade fattigvårdsförbundet för afsikt att, därest för ända¬
målet erforderliga medel kunde beredas, under år 1908 utvidga sin verk¬
samhet i följande afseenden:
1. Anordnande af en särskild barnavårdsafdelning med uppgift att
meddela fattiga mödrar kostnadsfria råd och upplysningar angående
barnavård, att anordna praktiska kurser i barnavård, att öfvervaka och
tillvarataga nödlidande mödrars och barns rätt gent emot barnafäderna
samt att genom utgifvande af skrifter och anordnande af föredrag verka
för bättre barnavård och modersskydd. För realiserandet af denna plan
hade förbundet ämnat anställa en särskild person med uppgift att tjänst¬
göra som instruktör på ifrågavarande område.
2. Utredning af vissa frågor rörande s. k. förebyggande fattigvård.
3. Utgifvande af eu serie småskrifter angående vissa detaljfrågor
samt af praktiska handböcker i fattigvård.
4. Anställande af en fattigvårdskonsulent med uppdrag att gifva
råd och upplysningar, företaga undersökningar till afhjälpande af miss¬
förhållanden samt på andra sätt bistå kommunerna i deras ordnande af
fattigvården. Fn sådan privat fattigvårdskonsulent, om hvars anställande
ganska allmänt uttalats önskningar, skulle enligt förbundets mening pa
Nionde hufvudtiteln. 409
lämpligt sätt bereda marken för anställande af en statens fattigvårds-
inspektör eller instruktör.
Organiserandet och utförandet af det sålunda planerade arbetet
kräfde gifvetvis ej blott intresserade och dugliga personliga krafter,
utan äfven penningmedel. De erforderliga personliga krafterna hade
förbundet till väsentlig del redan lyckats förvärfva. Ej så de erforder¬
liga penningmedlen. De bidrag från kommuners och enskildas sida,
på livilka förbundet i sådant afseende kunde göra sig räkning, vore långt
ifrån tillräckliga. Till upplysning härutinnan har förbundet meddelat
följande beräkning af sina inkomster och utgifter, sedan verksamheten
utsträckts på sätt ofvan antydts:
Utgifter.
Lokalhyra ...............................................................
Belysning och städning ...................................
Telefon.......................................................................
Papper och trycksaker......................................
Inköp af tidskrifter och böcker ...................
Omkostnader för tidskriften
Byråkostnader .......................................................
Utgifter för upplysningsbyrån.......................
„ „ anordnande af kurser...............
„ „ tryckning af en uppslagsbok
F attigvårdskonsulent............................................
Diverse utgifter
kronor
rf
ri
rf
Tf
rf
rf
r>
rf
rf
r
700
200
50
250
100
3,327
3,000
200
700
200
5,500
200
Summa utgifter kronor 14,427
50
50
Inkomster.
Avgifter .................................................................... kronor 6,000: —
Beräknade inkomster af tidskriften m. m..... „ 327: 6o
Summa inkomster kronor 6,327: 6 0
Enligt förestående beräkning skulle alltså uppstå en brist å om¬
kring 8,000 kronor. Om förbundet icke kunde anskaffa detta belopp,
maste det afstå från att söka realisera flera af omförmälda önske¬
mål, uppenbarligen till stor skada för förbundets verksamhet i dess
helhet. En sådan afstympning af förbundets arbete skulle så mycket
mer vara att beklaga, som just för närvarande på skilda håll i vårt
land förspordes ett nyvaknadt intresse för vidtagande af reformerfpå
fattigvårdens fält. Om den ledning, som vännerna af en fattigvårds-
reform själfva organiserat i förbundet, förlamades i sin verksamhet till
lila Bih- m Mted. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 52
[75.]
410 Nionde hufvudtiteln.
r^5-] följcl af brist på medel, torde äfven en god del af berörda intresse för
en förbättrad fattigvård komma att rinna ut i sanden.
Öfver förevarande ansökning hafva underdåniga utlåtanden af-
gifvits den 14 november 1907 af kammarrätten och den 21 december
samma år af statskontoret.
Kammarrätten har därvid anfört, att kammarrätten, som det icke
torde tillkomma att ingå i närmare granskning af det för förbundets
verksamhet uppgjorda program eller bedömande af storleken af det
understöd af statsmedel, hvaraf förbundet för realiserandet af sina
önskemål kunde vara i behof, ansåge förbundets verksamhet vara af
den betydelse för det allmänna, att densamma borde af staten under¬
stödjas. Därest anslag skulle komma att för ändamålet beviljas, boi'de
såsom villkor för detsammas utgående föreskrifvas, att förbundet skulle
till Kung! Maj:t afgifva berättelse öfver sin verksamhet, innefattande
jämväl redogörelse för förbundets inkomster och utgifter.
Statskontoret har, med afseende å arten af förbundets verksamhet,
för sin de! tillstyrkt, att förbundet erhölle understöd af allmänna medel;
och då hvarken allmänna besparingarna å nionde hufvudtiteln eller
något å riksstaten uppfördt anslag torde kunna för ändamålet anlitas,
syntes framställning höra göras till Riksdagen om beviljande för år
1909 af ett extra ordinarie anslag till erforderligt belopp. I fråga om
det af kammarrätten för anslagets utgående föreslagna villkor hade
statskontoret intet att erinra.
Departements- Den sammanslutning mellan fattigvårdsstyrelser, välgörenhets-
chefen. föreningar och enskilda personer, som i angifvet syfte skett i och
med svenska fattigvårdsförbundets bildande, synes mig vara ägnad att
fylla en viktig uppgift i arbetet för främjande af en rationell och tids¬
enlig fattigvård. Inom de särskilda fattigvårdsstyrelserna och väl¬
görenhetsföreningarna hafva ofta nog saknats de kunskaper och den
vägledning i arbetet inom fattigvård och välgörenhet, som utgjort en
nödvändig förutsättning, för att detta arbete skulle blifva till verklig-
nytta och bära god frukt. Med hänsyn till den organisation, som gifvits
åt förbundet, och de mångskiftande gagneliga såväl teoretiska som
praktiska uppgifter, som förbundet satt sig före, torde med skäl kunna
antagas, att, förbundet skall visa sig i stånd att i väsentlig mån af hjälpa
nämnda olägenheter. Icke minst torde det vara af betydelse att personer,
som inom landets skilda delar ägna arbete åt fattigvården, vid af för¬
bundet anordnade kongresser och kurser beredas tillfälle att träda i
närmare förbindelse med hvarandra och tillgodogöra sig den erfarenhet
i hithörande ämnen, som inom olika orter vunnits.
Nionde hufvudtiteln.
411
På fattigvårdens område gör sig för närvarande otvetydigt gällande [75.]
en kraftig reformrörelse, hvilken särskild! tog sig uttryck i den lifliga
anslutningen till den hösten 1906 i Stockholm afliållna fattigvårds-
kongressen. För vidmakthållande och utbredande i allt vidare kretsar
af intresset för denna viktiga samhällsangelägenhet är förvisso förbundets
verksamhet af betydelse.
På sätt förbundet framhållit, är emellertid förbundet för att ej
hämmas i sin verksamhet i behof af statsunderstöd; och då jag, såsom
af det sagda framgår, är af den mening att af förbundet kunna väntas
goda insatser i sträfvandet för åstadkommande af en förbättrad fattigvård,
anser jag mig, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, böra
tillstyrka beviljandet af dylikt understöd. I afseende å det af förbundet
föreslagna beloppet af detta understöd finner jag icke anledning till
erinran.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt svenska fattigvårds,förbundet, på extra stat
för år 1909 anvisa ett anslag af 8,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Eders Kungl. Maj:t vilja meddela särskilda
bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid, på sätt kammarrätten
föreslagit, föreskrifva, att förbundet skall till Eders Kungl. Maj:t afgifva
berättelse öfver sin verksamhet, innefattande jämväl redogörelse för
förbundets inkomster och utgifter under det år anslaget afser.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk för- [76.]
skjutit följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af afSstatskoIto
Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen: ,-et gjorda
till godtgörande af kostnader för landtmäteriför-
rättningar å kronoegendomar ............................. kronor 9,877: »4
,, godtgörande af kostnader för gäldande af kro¬
nans andel i laga skifte å ägorna till Juno-
suando Masugnsby i Norrbottens län................. ,, 545: so
ersättning för kostnader för vissa kronohemmans
deltagande i vattenafledningsföretag ................. ,, 22,978: 27
,, gäldande af vägskatt för år 1906 för regala
laxfisket i Torne älf ................................................ „ 238: —
transport kronor 33,639: 91
412
Nionde hufvudtiteln.
transport kronor 33,639: di
till gäldande af vägskatt för år 1906 för till stats¬
verket indragna frälseräntor af hemmanet 3/8
mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ........... ’2: 88
,, godtgörande af kostnader för gäldande af kro¬
nan påförda kommunalutskylder för vissa från
förra länsmansbostället Fintorp n:o 1 och förra
militiebostället Hunnebo n:o 1 i Göteborgs och
Bohus län afsöndrade områden .......................... ,, 148: so
,, ersättning åt arrendatorerna af förra militie¬
bostället Stora Ryk n:o 1 med Lilla Ryk n:o 2
m. fl. kronoegendomar inom Älfsborgs län för
skada genom vattenuppdämning.......................... ,, 736: 18
,, ersättning för godtgörelse för trädesbruk, gräsfrö¬
sådd och höstplöjning m. m. vid förra militie¬
bostället Va mantal Ödsby n:o 1 Öfre och 1
mantal Bårby n:o 1 i Göteborgs och Bohus län ,, 328: 6 6
,, ersättning för husröta å förra länsmansbostället
:i!4 mantal Bålby n:o 1 i Uppsala län ............... ,, 2,170: <9
,, ersättning för öfverbyggnad å förra öfverjäg-
mästarbostället 1 mantal Måssby n:o 1 Sör-
gården i Örebro län ............................................ ,, 117: 3 o
ersättning för öfverbyggnad å förra kaptens-
bostället Va mantal Ede i Jämtlands län ..... ,, 1,866: 6 9
„ ersättning åt förutvarande arrendatorn af förra
militiebostället Vs mantal Björnarp n:o 3 i
Älfsborgs län för vid egendomen verkställda
byggnadsarbeten............................................... ,, 200: —
ersättning till innehafvaren af länsmansbostället
Blackstad n:o 3 i Östergötlands län för mistad
afkomst af exproprierad jord ........................... ,, 52: 8 5
,, byggnadsersättning åt torpare å kronoparker
inom Västerbottens och Norrbottens län ........ ,, 12,500: —
„ godtgörande af kostnader för fiskeritillsynen vid
regala laxfisket i Torne älf under år 1906...... „ 1,624: —
,, godtgörande af hyreskostnad för en byggnad
för centralanstaltens för försöksväsendet på
jordbruksområdet räkning..................................... ,, 600: —
transport kronor 53,987: 4 6
Nionde hufvud titeln.
transport kronor
till godtgörande af kostnader för utarbetande af
ritningar och förslag till vissa nybyggnader
m. in. vid Ultuna landtbruksinstitut .................
„ utbetalande af fyllnadsarfvoden åt vissa till¬
förordnade tjänstemän vid skogsinstitutet och
skogsstaten ..................................................................
„ godtgörande af kostnader för uppgörande af
förslag till köpeskillingar för tomter vid Natta-
vara och Lakaträsks järnvägsstationer i Norr¬
bottens län..............................................................
„ godtgörande af kostnader för kommittén för
utarbetande af förslag till ett ändamålsenligt
ordnande af den lägre landtbruksundervisningen ,,
it godtgörande af kostnader för kommittén för
utredning angående de åtgärder, som kunna
böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård
af kronans och de under skogsstatens tillsyn
ställda skogarna i Norrland och Dalarna ..... ..
,, godtgörande af kostnader för kommittén för ut¬
arbetande af förslag till förändrad lagstiftning
angående fattigvården m. m..............."..............
,, godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet af sakkunniga personer vid
behandling af frågan om egnahemslånerörelsen
„ godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid uppgörande af förslag
till vissa ändringar i gällande villkor för er¬
hållande af understöd från de af Riksdagen an¬
visade anslag till frostminskningsföretag m. m.
„ godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid beredning af frågan
om upplåtelse af odlingslägenheter å krono¬
mark inom norra delarna af riket ....................
» godtgörande af kostnader för biträde vid be¬
handling af fråga om ordnande af skogsunder-
visningen m. m...................................................... „
transport kronor
41S
58,987: 46
1,440: —
6,792: 76
150:84
2,670: 20
6,686: 21
462:34
619: 60
619: 91
325: 50
13,661: 46
87,416: 28
414
Nionde hufvudtiteln.
[76.]
till
??
transport
godtgörande af kostnader för biträde inom
jordbruksdepartementet vid utredning rörande
afvittringen inom vissa områden af Väster¬
bottens och Norrbottens läns lappmarker........
godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet af sakkunniga personer vid
behandling af frågan om skydd åt landets natur
och naturminnesmärken........................................
godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid utarbetande af förslag
till lag om fiskeriområden m. m.......................
gäldande af kostnader för biträde inom jordbruks¬
departementet vid beredning af frågor om lag¬
bestämmelser rörande enskilda vägar på lan¬
det m. m...................................................................
kronor 87,416: 2 8
380:
1,364: 96
„ 4,710:79
1,864: 61
eller tillhopa kronor 95,736: 6 4
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt, tal af kronor hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till betäckande af ofvan omförmälåa, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1909 ett anslag af 95,737
kronor.
Extra lönetillägg.
[77 j Under åberopande af hvad statsrådet och chefen för finansdeparte-
TiUfäUig mentet förut denna dag till statsrådsprotokollet öfver finansärenden
bättring anfört i fråga om beredande åt en del tjänstemän och betjänte af
extra lönetillägg för innevarande år, att uppföras i riksstaten för år
1909, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag angifna grunder, af extra lönetillägg
för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte uti jordbruksdeparte¬
mentet samt vid under sistnämnda departement lydande verk och stater, å
extra stat för år 1909 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 115,000
kronor.
Nionde hufvndtiteln.
415
Hvad föredragande departementschefen i ofvan [77.]
berörda hänseenden tillstyrkt och hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, enligt statsrådets öfriga leda¬
möters tillstyrkande, i nåder bifalla samt förordnade
tillika, enligt statsrådets hemställan, att utdrag af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfver-
lämnas till ledning vid författandet af Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsver¬
kets tillstånd och behof.
Ur protokollet:
Erland Falk.
416
Nionde hufvudtiteln.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
1. Höjning af arfvodet åt expeditionschefen .............................................. 2.
2. Höjning af anslaget till amanuenser, vikariatsersättning och renskrif-
ning m. m.......................................................................................... 2.
8. Landtbruksstyrelsen ................................................................................. 6.
4. Landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp .......................................... 83.
5. Veterinärinrättningen i Skara.................................................................. 37.
6. Höjning af anslaget till landtbruksingenjörer och deras biträden för an¬
ställande af ytterligare en landtbruksingenjör............................. 51.
7. Veterinärstipendiaternas arfvoden .............................................................. 59.
8. Driftkostnader för fartyg för fiskeriadministrationens behof 61.
9. Domänstyrelsen............................................ 63.
10. Skogsväsendet ...................................................................................... 63.
11. Landtmäteristyrelsen............................................................................. 174.
12. Landtmäteristaten i orterna.......................................................... 219.
13. Godtgörelse åt afvittringslandtmätare....................................................... 219.
14. Rikets allmänna kartverk ................................................................... 220.
15. Gästgifvares friheter .............................. 239.
16. Rese- och traktamentspenningar ................................................................... 249.
17. Skrifmaterialier m. in.................................... 251.
18. Aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementet 252.
19. Byggnadsföretag vid landtbruksinstitutet vid Ultuna ................................ 252.
20. Undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 265.
21. Understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid landtmannaskolor ............ 265.
22. Förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Västernorrlands, Väster¬
bottens och Norrbottens län.................................................................... 266.
23. Fredrika-Bremer-förbundets skola för utbildande af lärarinnor i landt¬
hushållning ........................... 266.
24. Kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland ................... 277.
25. Angående inrättande af en veterinärbakteriologisk anstalt........................ 277.
Nionde Imfviidtitebi.
417
Sid.
26. Bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten............................... 278.
27. Prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten............................................... 278.
28. Redskapsprofningsanstalter..........................................................,..................... 278.
29. Agrikulturkemiska stationer ......................................................................... 283.
30. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län.................................... 284.
31. Frökontrollanstalter............................................................................................ 284.
32. Åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen 316.
33. Sveriges utsädesförening.................................................................................... 317.
34. Elev i boskapsskötsel och mejerihushållning ................................................ 318.
35. Anställande af torfingenjörer och torfassistenter ........................................ 318.
36. Torfskolan vid Markaryd ............................................................................... 320.
37. Åtgärder för att främja tillgodogörandet af den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång ....................................................................... 321.
38. Svenska mosskulturföreningen ........................................................................ 322.
39. Åtgärder för höjande af det mindre jordbruket............................................ 322.
40. Fortgående smörprofningar................................................................................ 327.
41. Statskonsulent i svinskötsel ............................................................................ 328.
42. Fjäderfäafvelns befrämjande ............................................................................ 330.
43. Afvelscentra för nötboskap ............................................................................ 335.
44. Anslag till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län ............ 345.
45. Angående tillfällig löneförbättring åt länsveterinärer ............................... 346.
46. Extra personal vid Flyinge hingstdepå ........................................................ 351.
47. Andre instruktör i husslöjd ............................................................................ 352.
48. Underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
hafsundersökningar m. m........................................................................ 352.
49. Försäkring af fartyget Skagerak .................................................................... 355.
50. Hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvarule hafven 356.
51. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare ........................ 357.
52. Södra Sveriges fiskeriförening ....................................................................... 358.
53. Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten................................ 363.
54. Åtgärder för tillgodogörande af svenska statens vattenfall........................ 370.
55. Aflöning åt domänintendenter ....................................................................... 371.
56. Resekostnader vid domänförvaltningen........................................................... 371.
57. Extra lärarkrafter vid skogsinstitutet............................................................ 371.
58. Undervisning för landtmätare ........................................................................ 371.
59. 60. Rikets allmänna kartverk ....................................................................... 388.
Okad civilpersonal m. m.
Höjning i arfvodena åt kvinnliga ritare och ritbiträden.
61. Geologiska undersökningarna............................................................................ 388.
Bih. till JRilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 53
418
Nionde huivudtiteln.
Sid.
62. Nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning........................................ 390.
63. Kostnad för vägdelningar ................................................... 391.
64. Särskild! understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt............ 391.
65. Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.... 392.
66. 67, 68. Norrländska afdikningsanslaget. Allmänna frostminskningsanslaget.
Undersökningar angående frostländigheter.................................... 394, 403.
69. Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs
län............................................................................................................... ^03.
70. Reglering af flottleder........................................................................................ 403.
71. Uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.................................... 404.
72. Skogsodlingens befrämjande .......................................................................... 405.
73. Statsbidrag till fraktafgifter för kalk ........................................................... 405.
74. Internationella landtbruksinstitutet i Rom ................................................... 406.
75. Svenska fattig vårdsförbundet........................................................................... 406.
76. Ersättning för af statskontoret gjorda förskott............................................ 411.
77. Extra lönetillägg.............................................. 414.
t
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.
Tionde hufvudtitefn.
1
Tionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Koos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve EHRENSYÄRD.
Sedan de till nionde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på före¬
dragning af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Swartz att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af
tionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd.
1
2
Tionde hufvudtiteln.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutit aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nämligen:
[1]
Höjning af
statsbidraget
till pensione¬
ring (tf änkor
och, barn efter
befäl och under¬
befäl vid armén.
på landtför svar sdepartementets föredragning:
(se bil. 1 vid detta prof. sid. 9)
att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén
nu .............................................................. kronor 116,804: —
med.............................................................. ,, 680: —
till................................................................. kronor 117,484: —;
[2-]
Utdrag till
flottans
pensionskassas
gratialfond.
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prof. sid. 14)
att bevilja flottans pensionskassa bidrag af statsmedel, motsvarande
en och en half procent årligen på summan af de aflöningsförmåner,
hvilka enligt gällande stadganden kunna läggas till grund vid bestäm¬
mande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar vid
flottan, samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvudtitel för år
1909 uppföra, under benämning »bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 22)
[3.] att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskollärares m. fl.
Kostnaden för ä] d er dom sim derstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1909,
förvaltningen 0 , .
af smhkoi- ma medgifva:
lärare» m. fl. att Eders Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
“understöds- som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
anstalt.. samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel,må af Eders Kungl. Magt,
i den män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
Tionde hufvudtiteln.
3
den mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen;
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 23)
att medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må för år 1909 dels bestämma
de belopp, som erfordras för bestridande af kostnaderna för förvaltningen
af döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest dessa kostnader icke
kunna bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt belopp af förslags¬
anslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt».
Härefter yttrade föredragande departementschefen:
»Uti särskild nådig proposition den 31 december 1907 angående
ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att under viss angifven
förutsättning höja det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn
etter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in. upp¬
förda anslaget, nu 95,258 kronor, med 79,252 kronor, eller till 174,510
kronor.»
Ökningen under denna stat utgöres således af
höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén... kronor 680: —
bidrag till flottans pensionskassas gratialfond „ 35,000: —
höjning af bidraget till pensionering af änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda¬
gogier, seminarier m. m........................................... „ 79,252: —
tillsammans kronor 114,932: —
Vid bifall till de, enligt hvad förut nämnts,
framställda förslag komma således de ordinarie
anslagen till pensionsstaten, i nu gällande riksstat
upptagna till sammanlagdt ........................................ „ 2,210,931: —
att sluta å ett belopp af.................................... kronor 2,325,863: —
Beträffande därefter
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kungl. Maj:ts på nedannämnda
departements föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riks¬
dagen af följande framställningar, nämligen
[4-]
Kostnaden för
förvaltningen
af dofstum¬
lärarnas pen¬
sionsanstalt.
[5-]
Höjning af
statsbidraget
till lärarnas
vid elemetitar-
läroverkcn
änke- och
pupillkassa.
4
Tionde hufvudtiteln.
[6-]
Pension åt
kokerskan vid
indragna
länsfängelset
i Göteborg
Pr it a Kajsa
Pörjesdotter.
[7-].
Pension åt
vakt-
konstapeln
Johan Petto)-
Hanssons
änka Helena
Margareta
Hansson.
[«•].
Pension åt
förre fanjun¬
karen Vilhelm
Ludvig Rott-
bergs änka
Josefina
Mathäda Kött-
berg, född
Lilja.
[9.].
Pension åt
konsulatrådet
C. M. L.
FaUcnius’ änka
Carolina
Hedvig Julia
Fallenius, född
Juhlin-
1) ann felt.
[iOO
Pension åt
f. d. konsuln
C. A. Titz
änka Olga
Titz, född
Hessclberg.
[n.]o
Pension åt
kanslivakt-
mästaren
Franz Pillers
änka Floren-
tine Piller'.
på justitiedepartementets föredragning:
(se bil. till statsverksprop.: Andra hufvudtiteln sid. 31)
att kokerskan vid indragna länsfängelset i Göteborg Brita Kajsa
Börjesdotter må berättigas att från och med den 1 mars 1908, under
sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension
med 400 kronor;
(se bil. till statsverksprop.: Andra hufvudtiteln sid. 33)
att aflidne vaktkonstapeln Johan Petter Hanssons änka Helena
Margareta Hansson må berättigas att från och med den 1 januari 1908,
under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig
pension med 200 kronor;
(se bil. till statsverks' Andra hufvdtiteln sid. 36)
att aflidne förre fanjunkaren Vilhelm Ludvig Nottbergs änka Jose¬
fina Mathilda Nottberg, född Lilja, må berättigas att från och med den
1 april 1908, under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten
erhålla årlig pension med 200 kronor;
rf
på utrikesdepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. sid. 29)
att konsulatrådet Carl Martin Laurentius Fallenius’ änka Carolina
Hedvig Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, må från och med år 1908,
så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragnings¬
staten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 32)
att f. d. konsuln Carl August Titz’ änka Olga Titz, född Hessel-
berg, må från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änke¬
stånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 800 kronor;
(se bil. 6 vid detta prot. sid. 35)
att kansli vaktmästaren Frans Dillers änka Florentine Diller må
från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd för¬
blifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400
kronor;
Tionde hufvudtiteln.
5
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 7 vid detta prot. sid. 37)
att f. d. musiksergeanten (Jarl Peter Tillman må från och med år
1908 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 400 kronor;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 24)
att förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdel-
ning Alma Erika Eklund, född Setterström, må å allmänna indragnings¬
staten under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 350
kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari
hennes befattning vid naturhistoriska riksmuseet upphört;
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 25)
att för år 1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å
5,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 40Ö kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin
tjänst men därifrån erhållit afsked före år 1867;
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 26)
att för år 1909 å allmänna indragningsstaten anvisa och till Eders
Kungl. Majffs disposition ställa ett anslag af 18,000 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller
mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lära¬
rinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oför¬
vitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd enligt
nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda villkor och
bestämmelser i öfrig!, som beträffande det för år 1908 uti förevarande
afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade, nämligen:
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått en
lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 100 kronor årligen; samt
att Eders Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter
i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;
[12.].
Pension åt
t. d. musik-
sergeanten
C. P. Ullman.
[i3.]
Pension åt
Alma Erika
Eklund.
[14-] o
Understöd åt
äldre behöf¬
vande folk¬
skollärare.
[45.] o
Understöd åt
äldre behöf¬
vande små-
skollärare
med flera.
6
Tionde hufvudtiteln.
[16.]
Pension åt
vaktmästaren
vid tmiversi-
tetet i Uppsala
J. Bergqvist.
[17-]
Rektor £, H.
Sjövalls in¬
förande å all¬
männa in-
dragnings-
staten.
[18.1
Pension åt
geologen L. E.
Svedmark.
[19-]
Pensioner åt
kartografför¬
mannen F. G.
Bergman och
kvinnliga
ritaren U. M.
G. Karlholm.
[20.]
Pension åt
trädgårds¬
mästaren
V. Ulriksen.
[21.]
Anslaget till
allmänna
indragnings-
staten.
(se bil. 8 vid detta prot. sid. 40)
att vaktmästaren vid zoologiska museet i Uppsala Johan Bergqvist
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder ent¬
ledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 400 kronor årligen;
(se bil. 8 vid detta prot. sid. 42)
att för rektorn Ernst Hjalmar Sjövall å allmänna indragningsstaten
uppföra ett belopp af 3,500 kronor att af Sjövall årligen åtnjutas från
och med den 1 juli 1908;
på jordbruksdepartementets föredragning:
(se bil. 9 vid detta prot. sid. 46)
att geologen vid Sveriges geologiska undersökning' Lennart Eugéne
Svedmark må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
afgår från sin befattning vid undersökningen, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600
kronor;
(se bil. 9 vid detta prot. sid. 50)
att kartografförmannen Frans Gustaf Bergman och kvinnliga ritaren
vid rikets allmänna kartverk Hedvig Maria Carolina Karlholm må från
och med månaden näst efter den, hvarunder de afgå från sina befatt¬
ningar vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat under deras
återstående lifstid uppbära årliga pensioner, Bergman till belopp af
2,670 kronor och Karlholm till belopp af 1,000 kronor;
(se bil. 9 vid detta prot. sid. 53)
att trädgårdsföreståndaren vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp Fredrik Ulriksen må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han efter uppnådd ålder af 65 år varder från sin befattning-
entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indrag-
nigsstaten en årlig pension af 2,500 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat upptaget till 2,403,922 kronor.
Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
Tionde hufvudtiteln.
7
år 1902 ......................................... kronor 2,161,100: —
„ 1903 .......................................... „ 2,230,300: —
,, 1904 .......................................... „ 2,299,200: —
„ 1905 .......................................... „ 2,403,800: —
„ 1906 .......... „ 2,488,900: —
Anslaget torde därför böra ökas med ett belopp, som för jämnande
af hufvudtitelns slutsumma upptages till 75,675 kronor,
eller från 2,403,922 kronor till .................................. kronor 2,479,597:_
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ... „ 2,325,863: —
skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva .................................................................... kronor 4,805,460: —
Beträffande
extra anslag
under denna hufvudtitel böra vid statsverkspropositionens affattande
iakttagas Kungl. Maj:ts på nedannämnda departements föredragning
förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställ¬
ningar, nämligen
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 9)
att å extra stat för år 1909 anvisa ett förslagsanslag af 2,350,000 [22.]
kronor, att användas såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas Anslaff m
egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för lälZtaf
pensionskassan att afstå de för året densamma tillkommande vederlag arme'n> i>en-
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, som ock till fyllnads°
pensioner i enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners ut¬
gående;
att till förstärkande af det i 1908 års riksstat uppförda anslag
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under- afZTbZt
befäl med vederlikar vid armén å extra stat för år 1909 anvisa ett be- 9* tm penm-
lopp af 680 kronor; näring
L 1 1 ankar och
barn efter be¬
fäl och under.
/ befäl vid
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 56) armén.
att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i enlig- [24.
het med de af Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda
8
Tionde hufvudtiteln.
donering af
afskedadt in-
tidt manskap.
[25.]
Anslag till
tillfälliga
understöd åt
af skedade
underoffice¬
rare och
<vederlikar vid
armén.
[26.]
Extra
pmsionsaf-
gifter till folk¬
skollärarnas
pensions-
inrättning.
grunder, å extra stat för år 1909 anvisa ett förslagsanslag å 40,000
kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa;
(se lil. 11 vid detta prot. sid. 58)
att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underoffi¬
cerare och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kung! Maj :t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde hufvud¬
titeln för år 1909 uppföra ett förslagsanslag å 34,360 kronor;
på ecklesiastikdepartementets fördragning:
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 27)
att för bestridande af de extra pensionsafgifter, Indika på grund
af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå
eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade
bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma att
utgå, på extra stat för år 1909 under riksstatens tionde hufvudtitel be¬
vilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.
Summan af tionde liufvudtitelns extra anslag för år 1909 skulle
således blifva 2,445,040 kronor.
Hvad departementschefen sålunda rörande tionde
hufvudtiteln hemställt biträddes af statsrådets Övriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjämte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
Ur protokollet:
Arvid Nordlindh.
Tionde hufvudtiteln: bil. 1.
9
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
T. f. departementschefen, hans excellens herr statsministern Lind¬
man anförde:
»Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts [1, 22,
därom gjorda framställning, å extra stat för år 1908 anvisat ett för- 23.]
slagsanslag å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns pensions- and"!l
kassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet med finstötning
de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående, ”*•
har direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 18 nästlidne '°r ’ 19°9'
november i underdånighet anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå näst
sammanträdande Riksdag att jämväl för år 1909 för ofvanberörda ända¬
mål bevilja ett förslagsanslag å enahanda belopp.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd.
2
10
Tionde billvild titeln: bil. 1.
I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig fram¬
ställning om höjning af det å ordinarie stat under riksstatens tionde
hufvudtitel anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens
skrifvelse den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 Va pro¬
cent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt
gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnads¬
pension, och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönesta-
terna. Sammanlagda beloppet af berörda löner och bidrag uppginge,
enligt 1908 års stater, för arméns befäl och underbefäl med vederlikar
samt för de från armén till kustartilleriet öfverfiyttade, vid delaktighet
i arméns nya änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till
7,832,295 kronor, hvarå 1 Va procent utgjorde i helt krontal 117,484
kronor; och föreslår direktionen, att anslaget i 1908 års riksstat upp¬
föres med detta belopp.
Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1908 uppförts med
116,804 kronor, beräknade på grund af de då kända, i 1907 års stater
upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit
för år 1908, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva
bestämts till 117,484 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet
med hvad förut ägt rum, framställning måtte hos Riksdagen göras om
beviljande på extra stat för år 1909 af ett särskildt anslag å 680 kro¬
nor, motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till för¬
stärkande af det för år 1908 utgående statsbidraget till pensionering
af änkor och barn efter befäl och underbefäl vid armén.
Uti häröfver den 3 innevarande månad afgifvet utlåtande bär
arméförvaltningen förklarat sig icke hafva något att anmärka mot de
af direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.
1 samband med detta ärende anhåller jag att få för Eders Kungl.
Maj:t anmäla en annan fråga, som med den nu föredragna äger viss
gemenskap. Det år 1907 församlade krigsbefälet har nämligen till
Eders Kungl. Maj:t inkommit med förslag till nytt reglemente för armens
pensionskassa och därvid för sin del beslutat, bland annat, dels att
direktionen för nämnda kassa skulle äga att inom sig utse en verk¬
ställande direktör, dels ock att till denne skulle utgå ett årligt arfvode
af 6,000 kronor.
Tionde hufvudtiteln: bil. 1.
11
Under en direktion, bestående af en ordförande och fyra direktörer,
utöfvas arméns pensionskassas förvaltning af kassans tjänstemannaper¬
sonal, som för närvarande utgöres af en byråchef, eu ombudsman, en
sekreterare, en kassör, en revisor och hufvudbokhållare, en bokhållare
samt en assistent. Dessa tjänstemän åtnjuta aflöning från eu af krigs¬
befälet eller arméns fullmäktige fastställd lönestat, hvilken ej underställes
Kungl. Maj:ts pröfning.
Inrättandet af ett verkställande direktörskap inom pensionskassan
hade, enligt hvad krigsbefälet i motiven till det nya reglementsförslaget
anför, synts ändamålsenligaste utvägen för erhållande af en person,
som ledde och dagligen hade tillsyn öfver förvaltningen samt dessutom
utöfvade förmanskapet öfver tjänstemännen och biträdde direktionen.
Nödvändigheten att befria byråchefen från en del af de göromål, som
nu ålåge honom, hade jämväl bidragit till förslagets framläggande. Då
nämligen ytterligare arbetskraft befunnits erforderlig, hade krigsbefälet
trott sig endast uppskjuta själfva lösningen af frågan om arbetsbördans
råtta fördelning, om krigsbefälet föreslagit, att ytterligare en tjänsteman
skulle anställas. Att en kassadirektör eller endast eu jourhafvande
direktör skulle utöfva verkställande direktörskapet, hade krigsbefälet icke
funnit lämpligt, emedan ändamålet med tillsättandet af en verkställande
direktör, nämligen att på en inom direktionen utsedd verkställande
direktör från en åt direktionen utsedd tjänsteman kunna öfverflytta
chefskapet öfver verket och handläggningen af lånefrågor äfvensom
utöfvandet af kontrollen, därmed skulle förryckas.
Hvad beträffade den aflöning, som föreslagits åt den verkställande
direktören, hade krigsbefälet ansett ett arfvode af 6,000 kronor erfor¬
derligt, om en person med de egenskaper, innehafvandet och utöfvandet
af verkställande direktörskapet kräfde, skulle finna med sin fördel för¬
enligt att åtaga sig denna befattning. Krigsbefälet hade utgått från
det antagandet, att till verkställande direktör skulle utses en pensionär
i kassan. Därigenom skulle, enligt krigsbefälets förmenande, kunna upp¬
ställas fordran på att verkställande direktören uteslutande ägnade sin
tid och sitt arbete åt förvaltningen af arméns pensionskassa samt änke-
och pupillkassa.
Anställandet af en verkställande direktör inom arméns pensions¬
kassa samt bestämmandet af dennes aflöning likasom uppgörandet i all¬
mänhet af stat för kassans förvaltning skulle Titan tvifvel kunna anses
vara en kassans enskilda angelägenhet, uti hvilken staten icke i vid¬
sträcktare män, än som föranledes af reglementets stadgande, att kassans
12
Tionde hufvudtiteln: bil. 1.
öfverstyrelse förordnar om dess förvaltning under Kungl. Maj:ts stad¬
fästelse, borde ingripa, därest kassan af egna medel bestrede alla sina
utgifter. Så är dock icke förhållandet. Af direktionens öfver arméns
pensionskassa till krigsbefälet af lämnade redogörelse för kassans för¬
valtning under de senare åren framgår, att kassans utgifter, som varit
i ständigt stigande, icke kunnat betäckas af dess inkomster, utan att
afsevärda bidrag därtill måst lämnas af nu ifrågavarande under riksstatens
tionde hufvudtitel uppförda extra anslag för upprätthållande af arméns
pensionskassas egen pensionering och till fyllnadspensioner,
uppgingo t. ex. under
Sålunda
ar
1902
1903
1904
1905
1900
utgifterna
I ofvan
statsbidraget
utgifterna
statsbidraget
utgifterna
statsbidraget
utgifterna
statsbidraget
utgifterna
statsbidraget
till
|
760,345 kronor
|
80 öre
|
11
|
207,032
|
11
|
49
|
11
|
11
|
813,520
|
11
|
62
|
11
|
11
|
244,618
|
11
|
04
|
11
|
11
|
856,282
|
11
|
38
|
11 •
|
11
|
270,116
|
11
|
37
|
11
|
11
|
873,384
|
11
|
94
|
11
|
11
|
285,646
|
11
|
86
|
11
|
11
|
875,858
|
11
|
34
|
11
|
11
|
285,844
|
11
|
86
|
11
|
iter
|
ingå järn vt
|
d kassans
|
ordinarie för-
|
narie tjänstemän och vaktmästare samt ersättning åt konsulent och extra
biträden), hvilka uppgått under
1902 till 35,900 kronor
ar
„ 1903 „ 41,540 „
„ 1904 „ 48,190 „
„ 1905 „ 48,760 „
„ 1906 „ 54,620 „
För egen del har jag icke något att erinra mot den föreslagna
regiementsändringen. På de af krigsbefälet anförda skäl anser jag näm¬
ligen det för förvaltningen af och kontrollen å kassan vara önskvärd!,
att ett verkställande direktörskap där inrättas, liksom redan skett inom
civilstatens pensionsinrättning. Då emellertid fråga nu föreligger att
genom inrättandet af en ny befattning inom kassan ytterligare öka
förvaltningskostnaderna och därmed jämväl statsbidraget till kassan,
torde med slutlig pröfning af reglementsförslaget få anstå, till dess för¬
hållandet bringats till Riksdagens kännedom.
Tionde hufvudtiteln: bil. 1.
13
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet till¬
styrka, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att å extra stat för år 1909 anvisa ett förslagsanslag af
2,350,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande af arméns
pensionskassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot
skyldighet för pensionskassan att afstå de för året densamma till¬
kommande vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
som ock till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder för
sådana pensioners utgående,
dels att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén
nu................ kronor 116,804: —
med............................................................... „ 680: —
till................................................................ kronor 117,484:—,
dels ock slutligen att till förstärkande af det i 1908 års riks¬
stat för samma ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1909
anvisa ett belopp af 680 kronor.»
Till denna t. f. departementschefens hemställan,
däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle ut¬
drag af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till regle¬
ring af utgifterna under riksstatens tionde hufvud-
. titel.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
14
Tionde hufvudtitein: bil. 2.
[2-]
Bidrag till
Jlottans pen¬
sionskassas
gratialfond.
*
Utdrag af protokollet öfver sjö försvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1907.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd yttrade härefter:
I sin underdåniga berättelse den 2 november 1904 i anledning
af fullbordad granskning af flottans pensionskassas förvaltning hafva
samma års fullmäktige i pensionskassan anfört hufvudsakligen följande.
Förutvarande fullmäktige hade i betraktande af gratialfondens
dåliga ställning funnit sig nödsakade att besluta dels en betydlig höjning
af gratialafgifterna och dels en sänkning af gratialen. Fullmäktige hade
visserligen nu besluta att åter höja gratialen, men gratialafgifterna vore
Tionde hufvudtitein: bil. 2.
15
fortfarande oproportionerligt höga i förhållande till gratialen. Man hade
ansett sig hafva utsikt att, därest den nyligen förda rättegången mellan
kronan och pensionskassan angående äganderätten till galervarfvet blifvit
afgjord till kassans förmån, kunna åter sänka gratialafgifterna till rim¬
liga belopp. Sedan det omtvistade området tilldömts kronan, hade
emellertid denna utsikt blifvit betydligt förminskad, och någon möjlig¬
het att så ordna dessa afgifterS erläggande, att desamma, i likhet med
hvad fallet vore inom armén, skulle vara slutbetalade vid delägares af¬
gång ur tjänsten, syntes nu ej häller förefinn as, då ett. ytterligare höjande
af de redan alltför höga afgifterna skulle blifva alltför betungande. På
grund häraf och då det dessutom syntes fullmäktige vara med full rätt¬
visa förenadt, att flottans pensionskassa finge komma i åtnjutande af
samma förmåner från statens sida, som redan komrae arméns änke- och
pupillkassa till del, hade fullmäktige besluta hos Kung!. Maj:t gorå
underdånig anhållan om utbetalande af ett årligt statsbidrag att utgå
enligt samma grunder som dylikt bidrag till arméns änke och pupillkassa.
Sedan denna anhållan blifvit i infordradt underdånigt utlåtande
tillstyrkt af direktionen öfver flottans pensionskassa, anbefallde Kungl.
Magt genom nådig remiss statskontoret att inkomma med underdånigt
utlåtande i ämnet. Till åtlydande häraf har statskontoret i utlåtande
af den 9 december 1905 anfört följande.
Till en början ville statskontoret erinra, att, då arméns nya änke-
och pupillkassa år 1883 bildades, densamma enligt Kungl. Majrts och
Riksdagens beslut erhöll bidrag af statsmedel, motsvarande 1 ‘/./procent
årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt
gällande stadganden kunde läggas till grund vid bestämmande af fyll¬
nadspension för befäl och underbefäl med vederlikar vid hären, hvar¬
emot i stället det förut utgående anslaget å 50,000 kronor till »pensions-
staten för militära ämbets- och tjänstemäns samt underofficerares änkor
och barn» ur giksstaten uteslöts'. Nämnda statsbidrag till arméns nya
änke- och pupillkassa uppgick för år 1884 till 67,708 kronor och hade
sedermera stigit så, att för år 1906 vore för ändamålet anvisadt ett
belopp af 114,082 kronor.
På nu fullmäktige i flottans pensionskassa ansett rättvisan påkalla,
att denna kassa komme i åtnjutande af statsanslag enligt, enahanda
grunder som arméns nya änke- och pupillkassa, torde i afseende härå
böra framhållas, att, då sistnämnda kassa bildades, statsbidrag befunnits
oafvisligen nödvändigt för att kassan skulle kunna medgifva utbetalandet
af de betydligt förhöjda pensioner, som genom kassans bildande komme
armébefälets änkor och barn till del, medan däremot flottans pensions¬
16
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
kassas gratialfond Käft sådana tillgångar, att den kunnat allt hitintills
utan statsbidrag bestrida pensioneringen af kassans delägares änkor
och barn med belopp, hvilka icke syntes understiga de pensioner, som
utgmge från arméns nya änke- och pupillkassa. Skulle det emellertid
befinnas, att flottans befäl och underbefäl nödgades vidkännas i för¬
hållande till de åt deras änkor och barn utgående pensionerna högre
afgifter för denna pensionering än arméns befäl och underbefäl, så
syntes onekligen billigheten fordra, att genom ett statsbidrag till gratial-
fonden möjlighet bereddes till sådan sänkning af gratialafgifterna, att
flottans befälspersonal i fråga om dylika afgifter blefve likställd med
armébefälet. Då emellertid frågan härom kräfde en ganska vidlyftig
utredning, som i afseende å det eventuella statsbidragets belopp måste
vara grundad på vetenskapliga beräkningar, samt sådan utredning
ännu icke förebragts, funne sig statskontoret — som ansåge utgången
af den mellan kronan och flottans pensionskassa om äganderätten till
galervarfvet förda rättegång icke kunna inverka på föreliggande frågas
bedömande — förhindradt att i ärendets för handen varande skick
tillstyrka bifall till fullmäktiges anhållan om statsbidrag till gratial-
fonden.
I anledning af hvad statskontoret sålunda anfört uppdrog Kung!.
Maj:t åt den under den 3 november 1905 tillsatta kommitté för om¬
arbetande af reglementet för flottans pensionskassa m. m. att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i ärendet i det af stats¬
kontoret angifna syfte; och anförde sagda kommitté uti på grund häraf
den 2 maj 1907 afgifvet utlåtande följande.
För fullgörande af ifrågavarande uppdrag hade kommittén hän-
vändt sig till professorn vid Stockholms högskola I. Fredholm, som i
ärendet afgifvit begärdt yttrande.
Af detta yttrande, livilket bifogades utlåtandet, framginge, att
de kostnader, som delägarna i flottans pensionskassa med nu bestämda
afgifter för grundläggande af änke- och barnpension finge vidkännas,
vore så mycket högre än de afgifter, som erlades enligt bestämmelserna
för arméns nya änke- och pupillkassa, att, för grundläggande al
samma pensionsbelopp, inom sistnämnda kassa skulle erfordras allenast
ett afgiftsbelopp, hvilket vore omkring 70 % af det belopp, som behöfde
erläggas i flottans pensionskassa, och att sålunda ett årligt bidrag till
flottans pensionskassas gratialfond, hvarigenom delägarna i denna kassa
bereddes likställighet med delägarna i arméns nya änke- och pupill¬
kassa, skulle motsvara omkring 30 % af nu bestämda afgifter till
gratialfonden.
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
17
Inom kommittén hade jämväl upprättats vid utlåtandet fogade tre
tabeller, hvilka i sin mån belyste förhållandet mellan de afgifter, som
för änke- och barnpensionering inbetalades af delägare i flottans pen¬
sionskassa och af delägare i arméns nya änke- och pupillkassa.
Dessa tabeller åberopades för att praktiskt påvisa, att, om hänsyn
toges till summan af de afgiftsbelopp, som erlades i flottans pensions¬
kassa, delägare i denna kassa finge vidkännas väsentligt högre afgifter
för sin änke- och barnpensionering, än hvad förhållandet vore i arméns
nya änke- och pupillkassa, och syntes af dessa tabeller jämväl, att
änke- och barnpensionerna i sistnämnda kassa vore afsevärdt högre än
motsvarande pensioner i flottans pensionskassa. I fråga om olikställig¬
heten emellan delägarna i de båda kassorna, sedd ur försäkring steknisk
synpunkt, hänvisade kommittén till de resultat, hvartill professor Fred-
holm kommit.
Emellertid kunde kommittén icke underlåta att här erinra, att den
bristande likställigheten emellan delägarna i flottans och arméns pen¬
sionskassor med hänsyn till änke- och barnpensionering icke inskränkte
sig till hvad ofvan angifvits. För att undvika vidlyftighet och kompli¬
cerade beräkningar hade professor Fredholms utredning — liksom äfven
nyssnämnda tabeller — begränsats till att omfatta den personal, hvilkens
afgifter grundade sig på § 24 af 1899 års reglemente för flottans pen¬
sionskassa. De delägare i denna kassa, hvilkas delägarskap grundade
sig på 1838 och 1892 års reglementen, intoge emellertid en ogynnsam¬
mare ställning och erlade förhållandevis högre afgifter än delägare enligt
1899 års reglemente, och ville kommittén härom anföra följande.
Vid de undersökningar af flottans pensionskassas ställning, som
föregingo utfärdandet af 1899 års reglemente, framgick, att i kassan —
ur försäkringsteknisk synpunkt — förefanns en brist, som efter en
räntefot af 3 V» procent beräknades vid 1898 års utgång uppgå till
omkring 990,000 kronor.
Professorn A. Lindstedt, som slutförde de matematiska beräkningar,
på hvilka_ sagda siffror grundade sig, anförde i sitt till 1898 års kom¬
mitté afgifna yttrande, att bristen måste täckas genom uppoffringar
från de dåvarande delägarnas sida, »så vida kassan ej kan motse under¬
stöd eller ökad tillgång från annat håll», och samma kommittés förslag
rörande afgifterna till kassan hvilade också på den mening, att den
uträknade bristen måste betäckas, men att blifvande delägare borde
vara befriade från skyldigheten att bidraga härtill. I följd häraf och
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag till åtgärder
lör bristens täckande bestämdes genom 1899 års reglemente,
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
3
18
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
dels att gratialen efter delägare enligt 1838 och 1892 års regle¬
menten skulle minskas med 5 procent,
dels ock att delägare enligt 1838 års reglemente skulle erlägga
30 procent och delägare enligt 1892 års reglemente 20 procent af
grundlagdt gratial, ixnder det att delägare enligt 1899 års reglemente
skulle erlägga afgifter med 15 procent af gratialet.
Då det öfvervägande flertalet delägare i flottans pensionskassa
vunnit delägarskap innan 1899 års reglemente börjat tillämpas och så¬
lunda i afseende å dessförinnan grundlagdt gratial erlade högre afgifter
än de, som legat till grund för ofvannämnda tabeller (vissa delägare
till och med dubbelt så höga), framginge än ytterligare den oförmånliga
ställning delägare i flottans pensionskassa i fråga om änke- och barn¬
pensionering intoge i jämförelse med delägarna i arméng nya änke-
och pupillkassa. Härvid ville kommittén likväl erinra, att de för äldre
delägare förhöjda afgifterna i viss mån motsvarades af förmånen dels
att ej hafva behöft erlägga retroaktivafgift, och dels att delägare enligt
1838 års reglemente grundlagt gratial, som komme deras ogifta döttrar
till godo, så länge de lefde ogifta, under det att rätten till gratial
eljest upphörde för barn, då de fyllde 21 år eller dessförinnan trädde
i äktenskap.
Då det skulle vara förenadt med mycket stora svårigheter att nu
exakt uppgifva, hvilken inverkan på olikställigheten mellan delägarna
i de båda kassorna, som kunde utöfvas af det anförda förhållandet be¬
träffande de äldre delägarna i flottans pensionskassa, och då professor
Fredholms utredning varit tillfyllest för att, äfven utan att denna för
flertalet delägare i nyssnämnda kassa betungande omständighet toges i
beräkning, påvisa billigheten och rättvisan af det af fullmäktige begärda
statsanslaget, hade kommittén ansett sig kunna i detta afseende in¬
skränka sig till hvad nu anförts.
Professor Fredholms utredning åsyftade icke att täcka den brist,
som enligt ofvan sagda beräkningar ansetts förefinnas i gratialfonden.
Denna brist skulle fortfarande godtgöras dels, på sätt ofvan angifvits,
genom tillskott af delägarna m. m., dels genom det årliga anslag åt
statsverket å 16,650 kronor, som för närvarande utginge såsom ersätt¬
ning för en del gratialfonden af staten tillförsäkrade, numera indragna
inkomster, dels ock därigenom att en del af gratialfonden tillfallande
vitesmedel toges i anspråk för ändamålet. Dock hade professor Fred-
holm åsyftat, att äfven äldre delägare skulle blifva delaktiga af ett
blifvande statsbidrag enligt samma grund som öfriga delägare, och
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
19
skulle de äldre delägarna därigenom i de tyngande afgifterna erhålla
en lättnad, som särskild! vore önskvärd beträffande ur tjänsten afgångna.
Såsom en ytterligare omständighet, hvilken tjänade att belysa den
bristande likställigheten emellan delägarna i de båda kassorna, ville
kommittén anföra, att på grund af den gynnsamma ekonomiska ställ¬
ning, till hvilken väl i sin mån bidragit det statsunderstöd, som arméns
änke- och pupillkassa under en följd af år fått uppbära, denna kassa
utbetalade, förutom i reglementet fastställda pensionsbelopp, äfven s. k.
pupilltillägg, som för närvarande utginge med 50 kronor för hvarje
officersbarn och med 20 kronor, allt för år, för hvarje underofficersbarn.
Flottans pensionskassa däremot vore icke blott ur stånd att lämna dylika
extra pensionsbidrag utan hade sedan 1894 till och med varit förhindrad
att utbetala de reglementarisk! bestämda gratialens fulla belopp, i det
att — såsom redan nämnts — alla gratial, som grundlagts före år 1900,
tills vidare utginge med endast 95 procent af sitt värde.
Dessutom hade kommittén inhämtat, att den s. k. befordrings-
afgiften, som nu erlades af vissa delägare inom arméns nya änke- och
pupillkassa, vore endast eu tillfällig afgift, som beräknades kunna upp¬
höra inom ej allt för aflägsen framtid.
I fråga om sättet för beräknande af statsbidraget till flottans
pensionskassa hade kommittén tagit i öfvervägande olika alternativ, som
för sådant ändamål kunde ifrågasättas, nämligen bidragets beräknande
i förhållande till storleken af grundlagda gratial eller för hvarje år er-
lagda afgifter, eller ock i förhållande till beloppet af de aflönings-
förmåner, som läge till grund för beräknandet af delägares fyllnads¬
pension.
Då beloppet af såväl grundlagda gratial som till kassan inflytande
gratialafgifter kunde förutsättas vara afsevärdt växlande under hvarje
år samt Riksdagen icke utöfvade något inflytande på berörda förhållande,
hade kommittén ansett de båda förstnämnda beräkningssätten mindre
lämpliga. Det sist angifna sättet åter öfverensstämde med hvad som
tillämpades beträffande arméns nya änke- och pupillkassa, och syntes
denna beräkningsgrund böra komma till användning jämväl för bestäm¬
mande af statsbidrag till flottans pensionskassa.
Af professor Fredholms yttrande framginge äfven, att ett stats¬
bidrag, utgående med eu och eu half procent på summan af de aflönings-
förmåner, hvilka enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid
bestämmande af fyllnadspension, skulle helt nära motsvara 30 procent
af samtliga afgifter till gratialfonden.
20
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
En utlåtandet bifogad från direktionen öfver flottans pensionskassa
infordrad uppgift utvisade, att de enligt 1907 års stater utgående
aflöningsförmåner, som jämlikt gällande stadganden kunde läggas till
grund för bestämmande af fyllnadspension, utgjorde 2,321,602 kronor.
Med tillämpning af ofvan angifna beräkningsgrund och. 1907 års
aflöningsstater skulle sålunda det bidrag af statsmedel, som för flottans
pensionskassas gratialfond årligen erfordrades för att delägarna i nämnda
kassa måtte blifva med hänsyn till kostnaderna för grundläggande af
änke- och barnpension jämnställda med delägarna i arméns nya änke-
och pupillkassa, uppgå till ett belopp af i rundt tal 35,000 kronor.
Sedan den föreslagna utredningen sålunda blifvit verkställd, an¬
befallde Kungl. Maj.-t statskontoret att ånyo yttra sig i ämnet och
anförde bemälda ämbetsverk uti med anledning häraf den 16 september
1907 afgifvet underdånigt utlåtande att, då utredningen syntes gifva
vid handen, att det icke vore annat än med billigheten öfverensstäm¬
mande, om flottans pensionskassas gratialfond erhölle ett årligt stats¬
bidrag enligt samma grunder som det alltsedan år 1883 till arméns
änke- och pupillkassa utgående, ämbetsverket tillstyrkte, att nådig fram¬
ställning i sådant syfte måtte till nästkommande Riksdag aflåtas.
Uppenbart är, att flottan med afseende å pensioneringen af änkor
och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar befinner sig i ett
afgjordt ogynnsammare läge än armén. Jag tillåter mig härvid erinra,
att det belopp å 16,650 kronor, som utgår till flottans pensionskassas
gratialfond, ej torde fä anses vara ett statsbidrag i vanlig bemärkelse,
då beloppet åtminstone hufvudsakligen utgör ersättning för kassan,
fordom tillförsäkrade inkomster, som sedermera antingen på grund af
förändrade förhållanden bortfallit eller i en eller annan form indragits
till statskassan, och får jag i afseende å den närmare beskaffenheten
af berörda inkomster i underdånighet hänvisa till det utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 31 januari 1876, hvilket.
är bifogadt den nådiga propositionen af samma dag till Riksdagen an¬
gående pensioneringen af flottans befäl och underbefäl med vederlikar
samt af flottans och lotsverkets gemenskap.
Det torde ovedersägligen vara med billighet öfverensstämmande,
att armén och flottan i möjligaste mån varda uti ifrågavarande hänseende
j ämnställda.
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
21
Under åberopande af den i ärendet förebragta utredningen samt
med stöd af de yttranden i ämnet, som afgifvits af vederbörande
myndigheter, får jag fördenskull i underdånighet hemställa, det Eders
Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bevilja flottans pensionskassa bidrag af statsmedel, motsvarande
en och en half procent årligen på summan af de aflöningsfönnåner,
hvilka enligt gällande stadganden kunna läggas till grund vid bestäm¬
mande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar vid
flottan, samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvudtitel för år
1909 uppföra, under benämning »bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
protokollsutdrag i ärendet expedieras till finansdeparte¬
mentet för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Alfr. Stuart.
22
Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena TROLLE,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade härefter:
57:o.
[3.] »Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf
Kostnaden för 1907 års Riksdag i afseende å kostnaderna för småskollärares m. fl.
^affSioi- ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1908:
lärare* m. ji. att Kungl. Maj:t finge för sistnämnda år bestämma de belopp,
understöds- som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga;
anstalt. Samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i
Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
23
deri män influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas af tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i
den mån de under året inginge, eller, därest dessa afgifter skulle för¬
året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken
förvaltningen af såväl småskollärarnas m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
som döfstunflärarnas pensionsanstalt äfvensom en del andra pensions-
anstalter är anförtrodd, har den 10 december 1907 inkommit med
förslag till definitivt ordnande af förvaltningen af samtliga under direk¬
tionen stående pensionsanstalter jämte förslag till lönestat för tjänste¬
männen. Detta förslag har remitterats till statskontoret för afgifvande
af underdånigt utlåtande i ärendet, men ovisst är, om detsamma kan
blifva slutbehandladt så tidigt, att det kan genom nådig proposition
föreläggas 1908 års Riksdag.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för småskollärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1909, med¬
gifva:
att Eders Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Eders Kungl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
58:o.
På framställning af Kungl. Maj:t medgaf 1907 års Riksdag i
afseende å kostnaderna för döfstunflärarnas pensionsanstalts förvaltning
att Kungl. Maj:t finge för år 1908 dels bestämma de belopp, som
erfordrades för bestridande af kostnaderna för förvaltningen af anstalten,
dels ock, därest dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna afgifter,
anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget 'Bidrag till döfstunflärarnas
pensionsanstalt’.
[4-]
Kostnaden för
förvaltningen
af döfstum-
lärarnas pen¬
sionsanstalt.
|
24 Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
Enär, såsom jag redan nämnt, det är ovisst, om nådig proposition
kan komma att afgifvas till 1908 års Riksdag angående definitivt ord¬
nande af förvaltningen af småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och döfstumlärarnas pensionsanstalt, hemställer jag nu, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må för år 1909 dels bestämma
de belopp, som erfordras för bestridande af kostnaderna för förvaltningen
af döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest dessa kostnader icke,
kunna bestridas af influtna utgifter, anvisa erforderligt belopp af förslags¬
anslaget 'Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt’.
|
[13.]
Pension för
Alma Erika
Eklund.
|
59:o.
I underdånig skrifvelse den 13 november 1907 har vetenskaps¬
akademien hemställt om proposition till Riksdagen, afseende beredande
åt förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning Alma
Erika Eklund, född Setterström, af årlig pension till belopp af 350 kronor.
Vetenskapsakademiens berörda skrifvelse föranleddes närmast af
en utaf intendenten vid museet, professorn Hjalmar Théel hos akademien
gjord framställning, däri anförts, att Alma Erika Eklund, som vore
född den 3 januari 1860, alltsedan november 1874 varit anställd såsom
biträde vid riksmuseets evertebratafdelning med en slutlig månadslön
af 85 kronor. Under en tid af 25 år hade Alma Erika Eklund på ett
|
%
|
oklanderligt och mycket berömvärdt sätt skött sina åligganden, hvilka
mestadels bestått i grofsortering af djur, förvarade i sprit eller formalin,
samt i att ombesörja nödig spritpåfyllning i museet. Under de sista 7
å 8 åren hade emellertid hennes arbetsförmåga efter hand så aftagit,
att hon med 1907 års början måst lämna sin plats. Bifogad afskrift
af ett läkarintyg utfärdadt af medicine doktorn E. Nordenson utvisade,
att hon af ögonsjukdom vore oförmögen att med handarbete bidraga
till sitt uppehälle. Då Alma Erika Eklund tillika vore i saknad af alla
medel att lifnära sig och sina två oförsörjda barn, så ville Théel vörd¬
samt anhålla, att akademien i underdånighet hemställde, det täcktes
Kungl. Maj:t till 1908 års Riksdag aflåta proposition om att ett års-
understöd af 350 kronor måtte tilldelas Alma Erika Eklund.
Vid Théels framställning voro fogade vederbörligt frej dbetyg för
Alma Erika Eklund, det i framställningen omförmälda läkarbetyg, ut¬
färdadt den 6 november 1907, af innehåll att Alma Erika Eklund hade
hornhinnefläckar på båda ögonen och höggradig närsynthet med så ned¬
satt synförmåga, att hon vore oförmögen att med handarbete bidraga
|
Tionde hufvudtiteln: bil. 3
25
till sitt uppehälle, äfvensom ett af vederbörande roteman den 8 november
1907 utgifvet intyg därom, att Alma Erika Eklund vore stadd i fattiga
omständigheter.
Statskontoret har uti infordradt, den 5 december 1907 afgifvet
underdånigt utlåtande anfört, att statskontoret med hänsyn till såväl
Alma Erika Eklunds långa, val vitsordade tjänstgöring vid naturhistoriska
riksmuseet som ock hennes styrkta fattigdom och af ögonsjukdom för-
, anledda oförmåga att numera med handarbete bidraga till sitt uppehälle
ansåge, att något understöd borde åt henne beredas. Statskontoret, som
icke funnit anledning till erinran mot det i sådant afseende af veten¬
skapsakademien föreslagna årliga belopp, 350 kronor, ville därför i
underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen att bevilja Alma Erika Eklund en årlig pension från
allmänna indragningsstaten af 350 kronor att utgå från och med månaden
näst efter den, hvari hennes befattning vid naturhistoriska riksmuseet
upphört.
Med anledning af hvad sålunda förekommit får jag i underdånig¬
het hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdel-
ning Alma Erika Eklund, född Setterström, må å allmänna indragnings¬
staten under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 350
kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari
hennes befattning vid naturhistoriska riksmuseet upphört,
60:o.
För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare,
hvilka icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrätt-
ning, har för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragnings¬
staten anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905, 1906 och
1907 bestämde Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor,
6,650 kronor och 4,900 kronor, hvilket sistnämnda belopp blifvit be¬
stämdt äfven för år 1908. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,
hvilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års Riksdag till
300 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. På grund af
inom 1907 års Riksdag väckt motion höjdes maximibeloppet till 400
kronor. Med godkännande häraf täcktes Kungl. Maj:t den 28 juni 1907
utfärda kungörelse i ämnet. Under år 1907 hafva 14 understödstagare
erhållit understöd till ett sammanlagdt belopp af 4,900 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
[14.]
Understöd åt
äldre behöf¬
vande folk¬
skollärare.
4
26
Tionde hufvudtiteln: bil. B.
[15.]
Understöd åt
äldre behöf¬
vande små-
skollärare
med flera.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen
att för år 1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å
5,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 400 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin
tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.
61:o.
För att bereda ålderdomsund erstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under
vissa angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—
1905 å allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor
årligen. För hvartdera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riks¬
dagen för samma ändamål 18,000 kronor. Under år 1907 har häraf
tilldelats åt 160 understödstagare, hvaraf 8 för året nytillkomna, ett
sammanlagdt belopp af 16,000 kronor. Ehuru antalet understöds-
tagare under år 1907 utgjort allenast 160, torde dock anslaget icke
böra nedsättas, då något belopp bör afses för nya ansökningar. Jag
hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1909 å allmänna indragningsstaten anvisa och till Eders
Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 18,000 kronor för be¬
redande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid små¬
skola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla under¬
stöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda
villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1908 uti
förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,
nämligen:
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått en
lefnadsålder af minst femtiofem år;
Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
27
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 100 kronor årligen; samt
att Eders Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föx-e-
skrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.
62:o.
I § 8 al reglementet för folkskollärarnas pensionsinrätttning, sådan
denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september
1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att, därest pension
skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet
lör den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende
å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade
de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för
erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet
vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens utgifter, dock
efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika
många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån
det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med
den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen
därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pen-
sionstagaren under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna
extra pensionsafgift konnne att upphöra med den månad, då detta
inträffat.
I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid
folkskolor in. in. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från
och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund
af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af den
föreslagna löneregleringen komrne att utgå, skulle erläggas af statsmedel,
och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år 1907
ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000 kronor.
Kungl. Magt, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda fram¬
ställningar om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensions-
inrättning för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare
och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor, före¬
slog samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,
hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensions-
inrättning då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade
[26.]
Extra,
pensionsaf¬
gifter till folk-
skollärarnas
pensions-
inrättning.
28
Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighets-
beloppen i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år
1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å
20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.
Då enahanda anslag erfordras jämväl för år 1909, får jag hem¬
ställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för bestridande af de extra pensionsålder, hvilka på grund
af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå
eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade
bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma att
utgå, på extra stat för år 1909 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.»
Hvad föredragande departementschefen i de under
punkterna 57—62 här ofvan upptagna ärenden hem¬
ställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla, och
skulle utdrag af protokollet härom tillställas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande af för¬
slag till reglering. af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
Gustaf Tottie.
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
29
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolig,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
Herr ministern för utrikes ärendena yttrade:
I underdånig skrifvelse den 20 nästlidne november har fru Carolina
Hedvig Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, änka efter den 27 juli
1907 aflidne konsulatrådet vid Eders Kungl. Maj:ts beskickning i Paris
C. M. L. Fallenius, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till instun¬
dande riksdag aflåta nådig proposition om beviljande åt henne af pension
för hennes återstående lifstid.
I öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande har stats¬
kontoret meddelat, att, enligt hvad af handlingarna i ärendet framgår,
[9.]
Pension åt
konsulatrådet
Fallenius*
änka.
30
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
sökandens aflidne man, som var född den 2 oktober 1858, inträdt i
statens tjänst såsom amanuens i finansdepartementet den 16 januari
1884; att han efter tjänstgöring dels i kommerskollegium och dels vid
åtskilliga konsulat, därunder han vid flera tillfällen uppehållit general-
konsulsbefattningen i London, år 1897 utnämnts till vicekonsul i Cardiff;
att, sedan han en kortare tid varit förordnad såsom chef för utrikes¬
departementets dåvarande konsulatafdelning, han den 29 juni 1900 ut¬
nämnts till kansliråd och chef för nämnda afdelning; att han seder¬
mera utnämnts år 1904 till generalkonsul i Helsingfors och år 1906
till konsulatråd i Paris; att han såsom stärblmsdelägare efterlämnat-
sökanden och en år 1897 född son; samt att bouppteckningen efter den
aflidne utvisade eu behållning i boet till belopp af 35,923 kronor 6 öre.
För egen del har statskontoret anfört, att ämbets- och tjänstemännen
i utrikesdepartementet samt därunder lydande stater hittills saknat rätt
till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning. Sådan befattnings-
hafvares änka och barn hade därför icke kunnat komma i åtnjutande
af pension från civilstatens änke- och pupillkassa. I stället hade, enligt
hvad statskontoret inhämtat, af Eders Kung], Maj:t plägat beviljas
motsvarande pension att utgå från endera af de under utrikesdeparte¬
mentet ställda kabinetts- och konsulskassorna, och hade beloppet af så¬
lunda tilldelad pension åt änka efter befattningshafvare i Fallenius
tjänsteställning utgjort 800 kronor, motsvarande det högsta pensions¬
belopp, som enligt hittills gällande bestämmelser kunnat erhållas i änke¬
pension från civilstatens änke- och pupillkassa. Efter den såsom en
följd af upplösningen af unionen mellan Sverige och Norge verkställda
omorganisation af utrikesdepartementet samt därunder lydande stater
disponerade emellertid departementet icke längre några medel för
dylikt ändamål. Å andra sidan blefve den till departementet och nämnda
stater hörande personal icke förr än år 1908 delaktig i civilstatens änke-
och pupillkassa. Genom det nya reglementet för nämnda kassa, hvilket
trädde i kraft med ingången af år 1908, vore nämligen delaktighet i
kassan beredd jämväl för personalen i utrikesdepartementet samt å beskick¬
ningarnas och konsulatens stater. Beloppet af den pension, som till-
komme änka, vore enligt berörda reglemente bestämdt till en femtedel
af aflidne mannens pensionsunderlag, enligt lagen angående civila tjänst-
innehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, hvartill för efter¬
lefvande barn intill 21 års ålder komme ett pensionsionsbelopp, mot¬
svarande hälften af änkepensionen. Därest alltså konsulatrådet Fallenius,
hvilken i sådan egenskap åtnjutit — förutom hyresbidrag och ortstillägg
— lön till belopp af 5,400 kronor, blifvit i tillfälle att vinna delaktighet
Tionde Imfvudtiteln: bil. 4.
31
i civilstatens änke- och. pupillkassa, skulle hans änka och son kommit
i åtnjutande af pensioner till sammanlagdt belopp af 1,620 kronor.
Den synnerligen ogynnsamma ställning i nu ifrågavarande afseende,
hvari sökanden kommit, därigenom att hennes man aflidit under mellan¬
tiden efter berörda omorganisation och innan delaktighet vunnits i
nämnda änke- och pupillkassa, påkallade enligt statskontorets mening med
nödvändighet eu åtgärd i det uti förevarande ansökning angifna syfte.
På grund af hvad sålunda anförts och med erinran att åtskilliga
pensioner, som af Eders Kungl. Maj:t beviljats att utgå från kabinetts-
eller konsulskassan och hvartill i sammanhang med berörda omorganisation
1906 års riksdag anvisat särskilda extra anslag för år 1907 under tredje
hufvudtiteln, enligt innevarande års riksdags beslut komma att från och
med år 1908 utgå från allmänna indragningsstaten, har statskontoret,
som ansett det icke vara annat än billigt, att åt sökanden bereddes ett
understöd från allmänna indragningsstaten till belopp, ej understigande
den pension å 800 kronor, som Eders Kungl. Maj:t plägat från kabinetts-
eller konsulskassan tilldela änka efter tjänsteman vid svenska och norska
utrikesrepresentationen, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för änkefru Fallenius å allmänna indragnings¬
staten uppföra en årlig pension å 800 kronor, att utgå från och med
år 1908.
Med stöd af hvad i ärendet sålunda förekommit, får jag i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
äska Riksdagens medgifvande därtill, att konsulatrådet Fallenius’ änka,
Carolina Hedvig Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, må från och med
år 1908, så länge hon i sitt .nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle utdrag af protokollet öfverlämnas till
finansdepartementet för behörigt iakttagande vid upp¬
görande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Chr. Barnekow.
32
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
[10.]
Pension åt
f. d. konsul
Titt:' änka.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 31 december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena 1'ROLLE,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
Herr ministern för utrikes ärendena yttrade:
I underdånig skrifvelse den 15 maj innevarande år har änkan efter
den 30 nästförutgångna april aflidne f. d. konsuln i Riga G. A. Titz,
fru Olga Titz, född Hesselberg, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes aflåta
nådig proposition till Riksdagen angående beviljande åt henne från och
med år 1908 af en pension af 800 kronor om året.
I öfver denna ansökning den 24 innevarande månad afgifvet under¬
dånigt utlåtande har statskontoret anfört, att statskontoret inhämtat, att
sökandens man, född den 26 maj 1829, år 1861 utnämnts till kanslist i
kommerskollegium, hvarest han sedermera under åren 1870—1882 uppe¬
Tionde hufvudtiteln: bil. 5. 33
hållit en notarietjänst; samt att han sistnämnda år utnämnts till svensk och
norsk konsul i Riga, från hvilken befattning han år 1903 erhållit afsked
med pension från konsulskassan till belopp af 4,000 kronor. Af den under¬
dåniga ansökningen med bilagor äfvensom statskontoret sedermera till-
handakomna handlingar framginge, att f. d. konsuln Titz efterlämnat
såsom sterbhusdelagare änkan äfvensom afkomlingar efter en förut afliden
syster; att bouppteckningen efter Titz upptoge en behållning i boet till
belopp af 46,470 kronor 50 öre; att enligt inbördes testamente mellan
makarna lite sökanden skulle äga att taga hela kvarlåtenskapen i
besittning och däröfver fritt förfoga; att emellertid beträffande bland
„ gangarna 1 boet upptagna aktier och obligationer till samman!agdt
värde af inemot 55,000 kronor, hvilka af f. d. konsuln Titz i lifstid^
deponerats hos skandinaviska kreditaktiebolaget, tvist om bättre rätt
yppat sig, 1 anledning hvaraf nämnda bolag vägrat att till sökanden
utgifva berörda värdehandlingar eller afkastningen af dem, intilldess
genom laga kraft ägande dom förklarats, att sökanden vore därtill
berättigad.
Såsonr af en i statskontorets underdåniga utlåtande samma dag i
flaga om beredande af pension åt änkan efter konsulatrådet Fallenius
meddelad redogörelse framginge, hade tjänsteman vid konsulsstaten hittills
saknat ratt till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, och hade
1 stallet pension till sådan tjänstemans änka beredts från medel, ställda
under utrikesdepartementet. Beloppet af sålunda tilldelad pension åt
anka efter tjänsteman i Titz’ ställning hade utgjort 800 kronor, mot¬
svarande det högsta pensionsbelopp, som enligt hittills gällande bestäm¬
melser kunnat erhållas i änkepension från civilstatens änke- och pupill¬
kassa. Då emellertid utrikesdepartementet numera efter omorganisationen
icke disponerade medel för dylikt ändamål, samt af Eders Kungl. Maj:t
tran utrikesdepartementets medel förut beviljade pensioner, däraf en å
800 kronor till framlidne generalkonsuln G. Hegardts änka, enligt inne-
varande. års riksdags beslut skulle från och med år 1908 utgå från all-
manna mdragmngsstaten, syntes jämväl åt sökanden billigtvis böra be¬
redas dylik förmån a nämnda stat, i följd hvaraf statskontoret iunder-
damghet hemställt att Eders Kung]. Maj:ts täcktes föreslå Riksdagen
att tor t. d. konsuln Titz’ änka å allmänna indragningsstaten uppföra
eu årlig pension å 800 kronor, att utgå från och med år 1908.
. stöd af hvad sålunda i ärendet förekommit, får jag i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
aska Riksdagens medgifvande därtill, att f. d. konsuln Titz’ änka, Olga
titz, född Messelberg, må från och med år 1908, så länge hon i sitt
Bih. till Riksd. Prof. 1908. t Sami. 1 Afd. 5
34 Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 800 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
bemställan bebagade Hans M.aj:t Konungen lämna
nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet öfver-
lämnas till finansdepartementet för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Chr. Barnekoiv.
Tionde hufvudtiteln: bil. 6.
35
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena TROLLE,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
Herr ministern för utrikes ärendena yttrade:
Med skrifvelse den 29 november 1907 har Eders Kungl. Maj:ts
.minister i Berlin insändt och förordat en af kanslivaktmästaren vid
beskickningen i Berlin Franz Dillers änka, Florentine Diller, gjord
underdånig ansökning om erhållande af årlig pension.
Till stöd för ansökningen har änkan Diller anfört, att hennes man,
hvilken afled den 4 augusti 1905, antagits till kanslivaktmästare vid
beskickningen i Berlin i juli månad 1886, men att han emellertid dess¬
förinnan under många år, då icke någon af staten aflönad vaktmästare
fanns anställd vid beskickningen, i själfva verket i egenskap af betjänt
hos ministern friherre Bildt gjort tjänst som kanslivaktmästare. Hans
aflöningsförmåner utgjorde till 1899 års utgång 90 mark i månaden samt
en julgratifikation af 25 mark, därefter 100 mark i månaden och en jul¬
Pension åt
kanslivakt¬
mästaren
Pillers änka.
36
Tionde hufvudtiteln: bil. 6.
gratifikation af 50 mark. Vid omorganisationen af diplomat- och
konsulatväsendet ar 1906 tilldelades den nuvarande kanslivaktmästaren
ett belopp af 150 mark i månaden, hvilken summa emellertid äfven den
understege hvad de vid öfriga främmande beskickningar i Berlin an¬
ställda vaktmästare uppbure.
Med den aflöning, hennes man åtnjutit, hade det icke varit honom
möjligt att göra några besparingar, och följden vore, att vid hans död
sökanden med två minderåriga söner stode utan några som helst medel.
Hon hade sedan dess sökt förvärfva sitt lifsuppehälle medelst uthyrning
af rum, men skulle säkerligen hafva varit fullständigt hemfallen åt nöden,
därest icke den enskilda hjälpsamheten bisprungit henne och hon erhållit
ett månatligt understöd af 15 mark från svenska understödsföreningen
i Berlin, ett understöd, som hon på grund af de stora anspråk, som
stäldes på föreningen, icke kunde påräkna för all framtid.
Öfver ifrågavarande ansökning har statskontoret afgifvit under¬
dånigt utlåtande och därvid anfört, att, då Franz Hiller under lång tid
tjänstgjort såsom kanslivaktmästare vid beskickningen i Berlin, samt
hans änka, enligt hvad svenska ministern därstädes vitsordat, befunne
sig i synnerligen torftiga omständigheter och syntes väl förtjänt af ett
årligt understöd, det icke kunde anses annat än billigt att såsom bidrag
till hennes och två minderåriga söners uppehälle bereddes något under¬
stöd från allmänna indragningsstaten; och har statskontoret hemställt,
det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för änkan Hiller
må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension till belopp
af 400 kronor, att utgå från och med år 1908.
På grund af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t _ täcktes i nådig proposition äska
Riksdagens medgifvande, att kanslivaktmästaren Franz Hillers änka,
Florentine Hiller, må från och med år 1908, så länge hon i sitt nu¬
varande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu
årlig pension af 400 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet
öfverlämnas till finansdepartementet för behörigt iakt¬
tagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Ghr. Barnehoiv,
Tionde hulvudtiteln: bil. 7.
37
Utdrag af protokollet öfver landt försvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholm,s
slott den 18 oktober 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SWARTZ.
Departementschefen, statsrådet Tingsten yttrade härefter:
»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har f. d. musiksergeanten
Carl Peter Tillman i underdånighet anhållit, att nådig proposition måtte
aflåtas till Riksdagen om anvisande åt honom af årlig pension.
Af handlingarna inhämtas, att sökanden, som är född den 13
december 1868, antogs till spel i nummer vid Kronobergs regemente
den 1 april 1882, befordrades till fältmusikant därstädes den 18 januari
1896 och erhöll afsked den 14 september 1900; att han därefter den
12 april 1901 antagits till musiksergeant i Smålands grenadjärkår, från
hvilken beställning han, efter denna kårs uppgående i Karlskrona
grenadjärregemente, afskedades den 13 oktober 1903, hvarefter han
från den 17 maj 1906 till den 22 sistlidne april innehaft anställning
[12.]
Ang.
beredande af
pension från
allmänna in-
dragnings-
staten åt f. d.
musik-
sergeanten
C. P. Tillman.
38
Tionde hufvudtiteln: bil. 7.
såsom musiksergeant öfver stat i första lifgrenadjärregementet samt att
lian nu enligt läkarbetyg lede af lungtuberkulos och till följd däraf
hade en betydligt minskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt
uppehälle.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har meddelat, bland annat,
att Tillman under innehafvande! af fältmusikanttjänsten vid Kronobergs
regemente varit delägare i arméns pensionskassa och arméns nya änke-
och pupillkassa, men att han efter afskedstagandet från denna beställ¬
ning och under sin anställning såsom musiksergeant öfver stat icke varit
eller ägt rätt att vara delägare i arméns pensionskassa samt att på grund
häraf och då Tillman vid sitt afsked räknade en lefnadsålder af endast
34 år 10 månader och en tjänstetid i statens tjänst af 20 år 11 månader
14 dagar, däraf 16 år 3 månader 2 dagar efter adertonde åldersåret,
Tillman icke kunde i strid mot föreskriften i 48 § pensionsreglementet
beredas någon pension från arméns pensionskassa.
Framställningen är tillstyrkt af chefen för första arméfördelningen,
men afstyrkes af medicinalstyrelsen på grund däraf, att Tillmans sjuk¬
dom icke kan anses förvärfvad i tjänsten. Statskontoret här uti under¬
dånigt utlåtande den 27 sistlidne ■ april anfört, att billigheten syntes
kräfva, att sökanden, hvilken efter eu nära 21 årig, väl vitsordad tjänste¬
tid till följd af sammanslagningen af Smålands grenadjärkår och Blekinge
bataljon till Karlskrona grenadjärregemente utan eget förvållande för¬
lorat den anställning såsom musiksergeant, han förut innehaft, erhölle
något understöd för sin återstående lifstid, helst hans förmåga att genom
eget arbete förvärfva sitt uppehälle blifvit genom sjukdom betydligt
förminskad; och hemställer statskontoret med anledning häraf, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
för sökanden uppföra pension med fyrahundra kronor årligen, hvilket
belopp ungefärligen motsvarade hälften af den musiksergeant af andra
klassen tillkommande lön. Föredraganden i statskontoret ansåg dock
för sin del Tillmans ansökning icke böra föranleda åtgärd till beredande
åt honom af årligt understöd, men fann goda skäl föreligga för bevil¬
jande af understöd för en gång åt honom med belopp, som skäligen
kunde bestämmas till 300 kronor.
Då jag i likhet med statskontoret anser billigt, att Tillman erhåller
något understöd för sin återstående lifstid, får jag i underdånighet hem¬
ställa, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att f. d. musiksergeanten Carl Peter Tillman må från och med år
1908 å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension till belopp
af fyrahundra kronor,»
I
Tionde hufvudtiteln: bil. 7. 39
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet rörande
detta ärende finansdepartementet tillställas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Daniel Ström.
40
Tionde hufvudtiteln: bil. 8.
[16.]
Pension för
vaktmästaren
vid universi¬
tetet t Uppsala
J. Bergqvist.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve H AMILTON,
grefve Ehrensvärd.
182:o.
Härefter yttrade föredragande departementschefen, statsrådet
Hammarskjöld:
»I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 23 november
1907 bär det större akademiska konsistoriet i Uppsala, med öfver-
lämnande af en utaf vaktmästaren vid det zoologiska museet därstädes
Johan Bergqvist gjord ansökning, hemställt, att kanslern måtte ingå
till Kung!. Maj:t med underdånig anhållan om aflåtande af proposition
till Riksdagen om beviljande åt Bergqvist af pension å allmänna in-
dragningsstaten till belopp af 600 kronor för år.
Tionde hufvudtitein: bil. 8. 4i
Vid ansökningen voro fogade präst- och läkarbetyg med flera
handlingar, af hvilka inhämtas:
att Bergqvist är född den 23 juni 1839 och alltså uppnått en
ålder af 68 år;
. a^ han börjat tjänstgöra vid zoologiska museet i Uppsala höst¬
terminen 1886, då stora omflyttningar af samlingarna ägde rum i
sammanhang med den då pågående grundliga omändringen af Gusta-
vianum;
att han år 188 7 bill vit. anställd som extra vaktmästare vid museet
och i universitetets redogörelser för läsåren 1888—89 och 1889—90
upptägits såsom vikarierande vaktmästare, i hvilken egenskap han tjänst¬
gjort till ordinarie vaktmästaren vid museet F. Lindbergs död under
förra hälften af år 1895;
att Bergqvist under denna tid haft i det allra närmaste full tjänst¬
göring, då Lindberg- till en början föga och sedan så godt som alls
icke kunnat deltaga i arbetet vid museet;
att hans. arfvode under denna tid utgjorts dels af ett anslag från
reservfonden, i regel 200 kronor, dels af den del utaf lönen, som
Lindberg afstått, det hela belöpande sig under åren 1887—90 till
ungefär 400 kronor samt under åren 1891—94 till 500 kronor för år;
att Bergqvist förordnats till ordinarie vaktmästare vid museet den
14 september 1895;
att han skött sina ålig-ganden till vederbörandes synnerliga belå¬
tenhet, alltid visat den största plikttrohet och ådagalagt ett aldrig
tröttnande nit, hvilket bland annat visat sig däri, att han under bråda
tider ej frågat efter, huru lång arbetsdagen blifvit, och detta äfven
när hans arfvode uppgått endast till 400 å 500 kronor om året; äfvensom
att han numera på grund af sjuklighet, ledgångsreumatism och
allmän nervsvaghet vore oförmögen att fullgöra sin tjänstgöring.
Ansökningen var försedd med påskrift den 20 november 1907 af
universitetets drätselnämnd, att drätselnämnden tillstyrkte ansökningen
under .upplysning, att Bergqvist åtnjöte lön af 700 kronor och två
ålderstillägg hvartdera a 100 kronor samt med förklarande att universi¬
tetet icke af egna medel kunde bestrida den begärda pensionen.
Med öfverlämnande af konsistoriets skrifvelse jämte därvid fogade
handlingar har universitetskanslern uti underdånigt utlåtande den 6
december 1907 hemställt om proposition till Riksdagen angående pen¬
sion å 600 kronor för år åt Bergqvist.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Åfd.
6
42 Tionde hufvudtiteln: bil. 8.
Uti infordradt, den 13 december 1907 afgifvet underdånigt utlå¬
tande har härefter statskontoret anfört, att statskontoret ansåge sig
böra tillstyrka framställningen om beredande af pension åt Bergqvist,
men att statskontoret med hänsyn till den korta tjänstetiden däremot
icke kunde biträda förslaget om, att pensionen bestämdes till 600
kronor, eller lika mycket som enligt 1906 års riksdags beslut tillerkänts
universitetsbiblioteksvaktmästaren P. Eriksson, hvilken visserligen åt¬
njutit samma lön som Bergqvist eller 900 kronor men däremot vid
afskedstagandet varit 73 år gammal och räknat 33 tjanstår, stats¬
kontoret ansåge därför, att pensionen skäligen borde bestammas till
400 kronor för år och ■ tillstyrkte nådig framställning till Riksdagen
härom.
Med anledning af hvad i ärendet sålunda förekommit hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att vaktmästaren vid zoologiska museet i Uppsala Johan Bergqvist
må från och med månaden näst efter den, .i hvilken han varder ent¬
ledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående lifstid a all¬
männa indragningsstaten uppbära pension till belopp af 400 kronor
årligen.»
183:o.
[17.]
Rektorn E. H.
Sjövalls upp¬
förande å all¬
männa in¬
dragnings¬
staten.
Vidare anförde departementschefen, statsrådet Hammarskjöld:
»Sedan 1904 års Riksdag i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning medgifvit, att åtskilliga allmänna läroverk, däribland tre-
klassiga läroverket i Trelleborg finge under viss förutsättning ombildas
till sexklassiga samskolor, förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 17 augusti 1906, att ombildningen af nämnda läroverk skulle taga
sin början höstterminen 1906. På sätt inhämtas af det statsverkspro¬
positionen till 1907 års Riksdag bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1907, punkt 17, hemställde
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk uti underdånig skrifvelse den
28 september 1906, bland annat, att den genom 1904 års Riksdags
beslut fastställda nya löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnoi
vid rikets allmänna läroverk måtte genomföras med afseende a lärar¬
personalen vid återstående 5 läroverk, som enligt samma Riksdags beslut
skulle ombildas till samskolor, däribland läroverket i Trelleborg. Sedan
1907 års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj ds proposition i ämnet, för
genomförande af den för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
Tionde hufvudtitelm bil. 8.
48
fastställda nya löne- och pensionsregleringen med afseende, bland annat,
å rektorsbefattningarna vid omförmälda 5 samskolor, höjt reservations¬
anslaget till de allmänna läroverken med visst belopp, lät Kungl. Maj:t
den 28 juni 1907 utfärda nådig kungörelse, däri utom annat förordnades,
att ifrågavarande löne- och pensionsreglering skulle från och med år
1908 gälla för af Kungl. Maj:t befullmäktigade eller af Kungl. Maj:t
tillförordnade rektorer vid ifrågavarande fem samskolor.
I mitt yttrande i denna fråga till nämnda statsrådsprotokoll an¬
tydde jag, att eu af de rektorstjänster, för hvilkas öfverförande på ny
stat medel borde äskas hos Riksdagen, vore besatt med ordinarie inne¬
hafvare. Jag syftade därvid på rektorn vid läroverket i Trelleborg
Ernst Hjalmar Sjövall, som erhållit fullmakt å sin rektorstjänst af dom¬
kapitlet i Lund.
Genom nådigt beslut den 28 juni 1907 anbefallde Kungl. Maj:t, i
sammanhang med fördelning på olika läroverk af vissa nyupprättade
lärår- och lärarinnetjänster m. na., bland annat öfverstyrelsen att från
vederbörande infordra och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma
med erforderliga upplysningar i fråga om Sjövalls villighet att mottaga
utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk och om de löneförmåner,
som kunde anses böra tillkomma honom, därest han öfverflyttades å in-
dragningsstat.
Med underdånigt utlåtande den 1 augusti 1907 har nu öfver¬
styrelsen till Kungl. Maj:t öfverlämnat yttrande i ämnet från Sjövall.
Denne har förklarat att han, som i 82 terminer oafbrutet och oför¬
vitligt tjänat staten som lärare vid allmänt läroverk, däraf 68 terminer
såsom rektor vid Trelleborgs lägre allmänna läroverk, icke gärna kunde
förklara sig villig till den sänkning i socialt och ekonomiskt afseende,
som innebures uti en villighetsförklaring att efter en så lång tjänstetid
som rektor återgå till adjunktsstadiet.
Beträffande de löneförmåner, som skulle tillkomma honom, därest
han öfverflyttades på indragningsstat, säger sig Sjövall antaga, att de
icke kunde föreslås till lägre belopp än hans nu innehafvande lön 3,500
kronor samt hans till 500 kronor taxerade fria bostad, eller inalles till
4,000 kronor om året.
wfverstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande till eu början
erinrat, att Sjövall, som först under år 1907 iippnådde 63 lefnadsår,
icke uppfyllt villkoren för erhållande af pension.
Då emellertid Sjövall, såsom af hans yttrande framginge, icke
syntes vara villig att mottaga utnämning till adjunkt, ansåge öfver¬
styrelsen, med hänsyn till hans långa och hedrande tjänstgöring som
44
Tionde hufvudtiteln: bil. 8.
rektor, skäligt, att möjlighet bereddes honom till öfverflyttning å indrag-
ningsstat med bibehållande af honom såsom ordinarie rektor vid tre-
klassigt läroverk tillförsäkrade löneförmåner.
Beträffande af Sjövall ifrågasatt ersättning för den fria bostad,
som han författningsenligt åtnjöte af kommunen, hänvisade öfverstyrelsen
därtill, att 1907 års Riksdag' icke ansett liknande ersättning böra utgå
till rektorerna C. V. Hagberg, A. J. R. Danielsson och C. J. Callin,
hvadan öfverstyrelsen icke funne sig kunna tillstyrka åtgärder för be¬
redande af sagda ersättning åt Sjövall.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,
det Kungl. Maj:t täcktes, i syfte att bereda Sjövall möjlighet att öfver-
flyttas å indragningsstat, föreslå Riksdagen att för honom å allmänna
indragningsstaten uppföra ett belopp, motsvarande hans lön å stat, 3,000
kronor järnte därå intjänadt ålderstillägg å 500 kronor, eller tillhopa 3,500
kronor, att af honom åtnjutas från och med den 1 juli 1908.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 5 december 1907
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.
Då det enligt statskontorets mening icke kunde anses lämpligt, att
Sjövall efter 35 års tjänstgöring såsom rektor vid allmänna läroverket i
Trelleborg och vid uppnådd ålder af 63 år förflyttades till annan tjänst¬
göring vare sig vid samma ombildade läroverk, där han hittills verkat,
eller vid läroverk å annan ort, har statskontoret, under åberopande af
1907 års Riksdags beslut i fråga om öfverflyttning å indragningsstat af
rektor Hagberg med flera, tillstyrkt Infall till öfverstyrelsens hemställan.
Då jag lika med statskontoret och öfverstyrelsen anser, att Sjövall
bör öfverflyttas på allmänna indragningsstaten, samt jag, mot Riksdagens
beslut i liknande ärenden, icke kan föreslå högre ersättning åt Sjövall
än 3,500 kronor, hemställer jag, att Eders-Kungl. Maj:ts täcktes föreslå
Riksdagen
att för rektorn Ernst Hjalmar Sjövall å allmänna indragningsstaten
uppföra ett belopp af 3,500 kronor att af Sjövall årligen åtnjutas från
och med den 1 juli 1908.»
Hvad föredragande departementschefen i de un¬
der punkterna 182 och 183 här ofvan antecknade
ärenden hemställt täcktes, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen bifalla; och
Tionde hufvudtlteln: bi], 8.
45
skulle utdrag af protokollet härom tillställas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Daniel Gadd.
46
Tionde hufvudtiteln s bil. 9.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd.
[18.]
Petition åt
geologen L.
É. Svedmark.
121:o.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson
anförde:
Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, af chefen för Sveriges geologiska
undersökning med underdånig skrifvelse den 12 november 1907 öfver-
lämnad ansökning har geologen vid nämnda undersökning Lennart
Eugene Svedmark anhållit, att årlig pensioigtill det belopp, som plägade
tillkomma civila tjänstemän, måtte honom beviljas, sedan han lämnat
sin befattning såsom geolog vid undersökningen.
Statskontoret har yttrat sig häröfver den 5 december 1907.
Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Tionde hufvudtltelm bil. 9.
47
Svedmark, som är född den 7 augusti 1847, lider, enligt livad
ansökningen bifogadt läkarintyg utvisar, af börjande grå starr å båda
ögonen samt till följd däraf nedsatt synförmåga, så att lian enligt
läkarens omdöme torde vara mindre duglig till finare ögonarbete. Efter
att hafva innehaft förordnanden som extralärare vid Jönköpings högre
allmänna läroverk läsåret 1868—1869, såsom docent vid Uppsala uni¬
versitet under tiden 1876—1880, samt såsom t. f. professor i mine¬
ralogi och geologi i maj månad 1877, under hela läsåret 1877—1878,
under en del af vårterminen 1879, under vårterminen 1880 samt under
eu del af samma års hösttermin, förordnades Svedmark den 28 oktober
1880 att vara geolog vid Sveriges geologiska undersökning. Dessför¬
innan hade han emellertid, jämsides med sin lärarverksamhet vid uni¬
versitetet, alltsedan den 23 maj 1877 varit anställd såsom biträdande
geolog och skulle sålunda vid sin afgång med 1908 års slut hafva
tillhört undersökningen under mer än 31 år.
Svedmark har i ansökningen anfört, att han för 5 år sedan drab¬
bades af berörda ögonsjukdom, hvilken sedan utvecklat sig därhän, att
det blifvit för honom allt svårare att på ett tillfredsställande sätt full¬
göra den viktigaste delen af hans åligganden vid undersökningen, näm¬
ligen kartrekognoscering, kartritning och korrekturläsning in. m. Då
han icke hade rätt till pension och då löneförhållandena ej varit sådana,
att han genom besparingar förmått skaffa sig en i ekonomiskt afseende
tryggad ställning för sin återstående lefnad, hade lian varit och vore
tillsvidare nödsakad att kvarstå i sin tjänst måhända längre, än hvad
som vore rätt förenligt med undersökningens sannskyldiga nytta. Det
vore i afsikt att, i hvad på honom berodde, icke förhindra, att hans
befattning måtte kunna handhafvas af en fullt arbetsför man, som lian
nu gjorde framställning om pension.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sin skrifvelse
anfört, att Svedmark under sin tjänstgöring vid undersökningen utar¬
betat och utgifvit sju kartblad i skalan 1: 50,000, ett i skalan 1: 200,000
samt två i skalan 1: 100,000, hvarförutom han rekognoscera! delar af
två andra blad i samma skala. Vid sidan af denna kartografiska verk¬
samhet hade Svedmark utarbetat ett betydande antal afhandlingar och
uppsatser af dels teoretiskt, dels praktiskt geologiskt innehåll. Allt¬
ifrån sin anställning vid undersökningen år 1877 hade Svedmark under
en tid af tjugu år utfört ett mycket viktigt specialuppdrag, nämligen
den mikroskopiska undersökningen af slipprof af sådana bergarter, som
lör utarbetandet af kartbladsbeskrifningar eller specialarbeten af hvarje¬
handa slag kraft en närmare granskning. Denna funktion hade Sved-
48
Tionde hufvudtitein: bil. 9.
mark fullgjort till 1897. Under eu tid af tjugu år både Svedmark också
fungerat som geologiska föreningens sekreterare och därvid inlagt be¬
tydande förtjänst vid redigeringen af föreningens tidskrift, för hvilken
han själf utarbetat litteraturförteckningar samt redogörelser för jord¬
skalf m. in. Svedmark hade sålunda utöfvat eu liflig verksamhet på
flera geologiska arbetsområden, och undersökningens chef kunde med
nöje intyga, att hans beredvillighet till geologiska undersökningar och
uppdrag alltjämt vore lika stor som någonsin tillförene, ehuruväl hans
arbetsförmåga blifvit genom sjukdom väsentligen nedsatt. Såsom af
förberörda läkarintyg framginge, lede han nämligen af nedsättning i
synskärpan på ett sätt, som gjorde sig synnerligen kännbart, speciellt
vid det geologiska kartarbetet. Såsom hans rekognosceringskartor från
de senare åren visade, vore det numera ej för honom möjligt att utföra
konturläggningen med önsklig skärpa, eu omständighet, som i eu sa
detaljrik terräng som vårt lands urbergsområden väsentligen förringade
den geologiska kartans värde. Hvad beträffade renritningen af kartan
för reproduktion, kunde Svedmark numera alls icke utföra detta arbete,
utan måste det öfverlåtas till annan person. Medan det sålunda vore
nödvändigt att lämna en viktig del af hans tjänsteåligganden i andra
händer, hade för utfyllande af hans vinterarbetstid måst åt honom upp¬
dragas en del arbeten, som eljest utan olägenhet kunnat utföras af
billigare arbetskraft. Trots Svedmarks berömvärda villighet i tjänst¬
göringen kunde det sålunda på grund af minskningen i hans synför¬
måga ej undvikas, att hans arbetsresultat kommo att sakna önsklig
skärpa i detaljerna, samtidigt som det blefve afsevärdt fördyradt.
Då det sålunda vore önskvärd!, att Sveriges geologiska under¬
sökning bereddes tillfälle att med en yngre, fullt arbetsduglig kraft
besätta den af Svedmark innehafda geologplatsen, hade han efter sam¬
råd med undersökningens chef ingifvit ifrågavarande pensionsansökan.
Undersökningens chef har vidare anfört, hurusom i det förslag
till ny organisation för undersökningen, som vore under utarbetning
inom löneregleringskommittén, för geologerna antagligen komme att
föreslås samma löne- och pensionsförmåner, som de, Indika tillkomme
lektorerna vid de högre allmänna läroverken, med Indika geologerna vid
föregående tillfälle blifvit i fråga om löneanspråk jämställda. I den
händelse sådana pensioneringsgrunder blefve af Riksdagen fastställda,
skulle Svedmark vid afgång efter fyllda 65 år vara berättigad till eu
pension af 4,000 kronor. Emellertid vore det, som förut visats, synner¬
ligen önskvärd!, att åt Svedmark bereddes tillfälle till afgång med pen¬
sion, innan de väntade nya bestämmelserna hunnit träda i kraft. Chefen
Tionde hufvudtitein: bil. 9.
49
föresloge därför för lians pensionering- samma grunder, som af 1900 års
Riksdag godkänts vid beviljandet af pension åt aktuarien M. Stolpe, hvil¬
ken pension utginge med 3,600 kronor, utgörande 80 procent af hans
senast innehafda lön. Visserligen hade Stolpe vid sitt afskedstagande
öfverskridit den ålder af 65 år, som i regeln vore pensionermgsåldern för
civila ämbetsmän, medan Svedmark vid sin ifrågasatta afgång endast
skulle hafva ingått i sitt sextioandra lefnadsår. Men då hans tidigare
afgång vore förorsakad af sjukdom och då han med år 1908, på grund
af en af nästlidna års Riksdag beviljad tillfällig löneförbättring komme
att uppbära en förhöjd lön af 5,400 kronor, som möjligen kunde läggas
till grund för en gynnsammare beräkning, syntes det få anses billigt
och väl grundadt, att honom förunnades en pension, utgående med 80
procent af hans nu alltsedan 1901 innehafda lön af 4,500 kronor.
På grund häraf har undersökningens chef i underdånighet an¬
hållit, att Kung!. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå, att åt geo¬
logen Svedmark måtte beviljas rätt till en årlig pension af 3,600 kro¬
nor efter afskedstagande från tjänsten vid undersökningen.
Statskontoret har, då af läkarbetyget framginge, att Svedmarks
synförmåga vore för framtiden väsentligen nedsatt, samt af chefens för
undersökningen yttrande inhämtades, att till följd häraf de tjänste¬
åligganden, som tillhörde Svedmark, icke längre kunde af honom utföras
på ett tillfredsställande sätt, samt alltså det måste anses synnerligen
önskvärd!, att undersökningen bereddes tillfälle att med eu yngre, fullt
arbetsduglig kraft besätta den af Svedmark innehafda geologplatsen,
tillstyrkt nådigt bifall till framställningen.
På grund af hvad som upplysts om Svedmarks ögonsjukdom
och hans till följd däraf nedsatta arbetsförmåga, anser jag möjlighet
böra beredas honom att mot erhållande af pension afgå från tjänsten.
Visserligen uppfyller han hvarken i afseende å lefnads- eller tjänst¬
ålder fullt de förutsättningar, som i regel pläga fordras för beviljande
af pension åt civila tjänstinnehafvare, men då hänsyn tages till hans
ifrågavarande sjuklighet och vikten af, att han kan ersättas med fullt arbets-
duglig person, linner jag några betänkligheter i sådant afseende icke
höra möta. Mot det af undersökningens chef föreslagna och af stats¬
kontoret utan anmärkning lämnade pensionsbeloppet anser jag mig icke
böra framställa någon erinran.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen medgifva, att geologen vid Sveriges geologiska undersökning
Lennart Eugéne Svedmark må från och med månaden näst efter den,
Bill. till Riktid. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 7
[!9.]
Pensioner åt
kartografför¬
mannen F. G.
Bergman och
kvinnliga
ritaren B. M.
C. Karlholm.
50 Tionde huvudtiteln: hd. 0.
hvarunder han af går från sin befattning vid undersökningen, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pen¬
sion af 3,600 kronor.
I denna föredragandens hemställan förenade sig statsrådets öfriga
ledamöter.
122:o.
Härefter anförde departementschefen:
I underdånig skrifvelse den 30 september 1907 har chefen för
rikets allmänna kartverk, med anledning af utaf vederbörande hos honom
gjorda framställningar, hemställt om pension åt två vid kartverkets
ekonomiska afdelning anställda personer, nämligen kartografförmannen
Frans Gustaf Bergman och kvinnliga ritaren Hedvig Maria Carolina
Karlholm. Vid skrifvelsen hafva fogats åtskilliga handlingar, af hvilka
inhämtas hufvudsakligen följande.
Kartografen Bergman är född den 2 december 1841. Enligt
legitimerad läkares intyg lider han af börjande ålderdomssvaghet, någon
förstoring af hjärtat och en sannolikt kronisk inflammation i benhinnan
å vänstra hälbenet. Till följd häraf har läkaren förklarat sig anse,
att han vore och för framtiden skulle förblifva oförmögen att förtjäna
sitt uppehälle genom arbete i sitt yrke. Bergman antogs år 1861 till
landtmäterielev, blef 1864 landtmäteriauskultant och 1873 vice kom-
missionslandtmätare. Sistnämnda år konstituerades han därjämte till
justerare af mått och vikter, från hvilken befattning han erhöll afsked
1875. Till extra kartograf vid ekonomiska kartverket förordnades han
i april 1875 och till ordinarie kartograf i december samma år. År 1901
förordnades han att biträda vid de ekonomiska kartarbetenas öfver-
vakande och kontroll, d. v. s. att vara kartografförman. Bergman har
i sin framställning endast anhållit om pension utan att ifrågasätta visst
pensionsbelopp.
Angående ritaren Karlholm, som är född den 24 mars 1838, ut¬
visar läkarbetyg, att hon lider af arterioscleros med besvärande symp¬
tom från hjärtat, till följd hvaraf hon är i behof af hvila och frihet
från arbete. Af annat intyg inhämtas, att hon saknar medel att för¬
sörja sig på sin ålderdom samt följaktligen är för sin utkomst beroende
af den pension, som kan blifva henne tillerkänd. Hon har sedan den
1 mars 1866 varit anställd vid kartverket, först såsom rit- och kolore-
ringsbiträde samt slutligen såsom ritare. Hennes arfvode vid kart¬
verket, som i början utgick med mindre belopp, utgjorde under åren
1889—-1903 årligen 1,200 kronor, under hvart af åren 1904—1906
Tionde hufvudtiteln: bil. 9.
51
1,400 kronor och under år 1907 1,500 kronor. Hennes verksamhet
vid kartverket har enligt afgifna intyg blifvit af olika chefer på ett
synnerligen berömmande sätt vitsordad. Hon har äfven med intyg om
utmärkt skicklighet och noggrannhet utfört arbeten vid generallandt-
mäterikontoret och Sveriges geologiska undersökning, bland annat för
sistnämnda institutions deltagande i fjun världsutställningar. Såväl vid
dylika utställningar som vid utställningar och landtbruksmöten inom
Sverige hafva af henne utförda kartor blifvit prisbelönade.
I sin framställning har Karlholm anhållit, att pensionsbeloppet
måtte bestämmas till samma storlek som hennes nuvarande arfvode,
1,500 kronor, och såsom skäl härför åberopat, att hon utöfver den
ordinarie tiden vid kartverket, ägnat tid och krafter åt mångfaldiga
andra arbeten i statens tjänst, hvadan hennes årliga ersättning af stats¬
medel öfverstigit nämnda belopp.
Chefen för rikets allmänna kartverk har uti sin ofvanberörda
skrifvelse anfört, beträffande Bergman, att denne under hela den tid,
han varit anställd vid kartverket, därstädes nedlagt ett synnerligen
plikttroget arbete. Hans arbetsförmåga vore emellertid numera så ned¬
satt, att han ej kunde påräknas utföra det honom hittills åliggande
arbetet såsom fältmätare och biträde vid kartarbetenas öfvervakande.
I fråga om pensionsbeloppets storlek har kartverkschefen anfört, att, då
en kartografförman senast afgick ur tjänsten, nämligen vid kartografen
C. E. Dahlmans afgång år 1896, pensionen af Riksdagen bestämdes till
2,800 kronor, utgörande 80 procent af det arfvode, å tillhopa 3,500
kronor, som en kartografförman då åtnjöte. I öfverensstämmelse här¬
med föresloge kartverkschefen, att pensionen för Bergman måtte be¬
stämmas till 3,200 kronor, utgörande 80 procent af sammanlagda, honom
nu tillkommande arfvodesbelopp, 4,000 kronor.
I fråga om Karlholm har kartverkschefen erinrat om hennes långa
tjänstetid vid kartverket, hvarunder hon städse ådagalagt ordnings¬
sinne och samvetsgrannhet samt tillika framstående skicklighet. Då
hon nu till följd af sjuklighet nödgades lämna sin tjänst, ansåge han
sig så mycket mer hafva anledning att anhålla om pension åt henne,
som hon saknade tillgångar att försörja sig, sedan hon lämnat sin tjänst,
samt Riksdagen vid liknande förhållanden anslagit medel till pensio¬
nering af andra vid kartverket anställda kvinnliga ritare, nämligen år
1905 åt rit- och koloreringsbiträdet Klein samt år 1907 åt kvinnliga
ritaren Claesson. Kartverkschefen skulle gärna velat tillmötesgå Karl-
holms begäran, att pensionsbeloppet måtte föreslås till 1,500 kronor,
motsvarande hennes hela årsarfvode, men då Riksdagen ej i föregående
52
Tionde hufvudtiteln: bil. 9.
fall beviljat kartverkets personal pension efter dylik grund, men där¬
emot i vissa fall med 80 procent af åtnjutna aflöningsförmåner, före¬
sloge han, att pensionen för henne måtte bestämmas till 1,200 kronor.
Statskontoret, som den 6 december 1907 yttrat sig i detta ärende,
har förklarat sig anse hvad kartverkschefen anfört samt handlingarna
i öfrig! innehölle innefatta giltiga skäl för framställning till Riksdagen
om beviljande af pensioner till nu ifrågavarande befattningshafvare. Mot
kartverkschefens förslag funne statskontoret ej annat att erinra än att,
då Riksdagen vid beviljande af pensioner till vid kartverket anställda
personer bestämt beloppet, icke, såsom kartverkschefens förslag inne¬
bära, till "Vä åt vederbörandes aflöning, utan till högst */« deraf, högre
beräkningsgrund icke heller i nu förevarande fall syntes kunna till-
lämpas. Statskontoret tillstyrkte därför, att proposition måtte aflåtas
till Riksdagen om beviljande af pensioner med 2,670 kronor till Berg¬
man och 1,000 kronor till Karlholm.
Med anledning af hvad i detta ärende upplysts finner jag pen¬
sioner böra beredas Bergman och Karlholm och tillstyrker, att fram¬
ställning i sådant syfte aflåtes till Riksdagen. 1 fråga om pensions¬
beloppen synas mig såväl Bergman som Karlholm vara förtjänta af
allt det understöd, som kan beredas dem. Hvad särskild! beträffar
Karlholm, har hon i ovanligt lång tid tjänstgjort vid kartverket mot
jämförelsevis obetydligt arfvode och såväl därvid som vid utförandet
af andra arbeten lör statens räkning erhållit utmärkta vitsord.
Då emellertid under de senare åren, på sätt statskontoret erinrat,
pensionerna för befattningshafvande vid kartverket ansetts böra be¬
gränsas till två tredjedelar af det fasta årsarfvodet, anser jag mig icke
heller i nu föreliggande fall böra frångå denna grundsats.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen medgifva, att kartografförmannen Frans Gustaf Bergman och
kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Hedvig Maria Carolina
Karlholm må från och med månaden näst efter den, hvarunder de afgå
från sina befattningar vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat
under deras återstående lifstid uppbära årliga pensioner, Bergman till
belopp af 2,670 kronor och Karlholm till bele)])]) af 1,000 kronor.
Statsrådets öfrig» ledamöter instämde i hvad departementschefen
sålunda hemställt.
Tionde hufvudtitein: bil. 9.
53
123:o.
. , „ [20.]
Vidare anförde departementschefen, statrådet Alfred Petersson: Ang. pension
Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1907 bär styrelsen Altaren f
för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp öfverlämnat en till sty- Ulriksen."
relsen ingifveu, af bilagor åtföljd ansökning af trädgårdsföreståndaren
vid Alnarp Fredrik Ulriksen om beredande åt honom af pension.
För egen del har styrelsen för institutet anfört hufvudsakligen
to ljande.
Ulriksen, som den 22 januari 1908 uppnådde 65 års ålder, hade allt¬
sedan år 1873 innehaft tjänst vid statens landtbruksinstitut vid Alnarp
såsom trädgårdsföreståndare och lärare i trädgårdsskötsel, därvid han
förestått skötseln af institutets park, trädgårdar och plantskolor samt
försäljningen från desamma. Med lifligt intresse och framstående sak¬
kunskap hade han ägnat sig åt denna sin tjänst. Såsom lärare hade
sökanden tjänstgjort vid den lägre landtbruksskolan alltsedan sitt till¬
träde till tjänsten, hvarvid han undervisat i trädgårdsskötsel och bota¬
nik, och sedan hade han äfven lämnat institutets elever undervisning i
trädgårdsskötsel. Därjämte hade lian sedan 1876 varit föreståndare och
lärare vid den af Malmöhus läns hushållningssällskap understödda särskilda
trädgårdsskolan vid Alnarp, från hvilken lärjungar Olif vit spridda icke
blott i provinsen utan äfven öfver hela landet. På samma gång han
på ett förtjänstfullt sätt skött undervisningen i dessa olika skolor, hade
han genom uppsatser och meddelanden i facklitteraturen kraftigt verkat
för trädgårdsskötseln, och liksom Alnarps väl ordnade trädgårdar och
park med planteringar bure vittne om hans lifsgärning, så kunde ock
det intresse för och utveckling af trädgårdsskötseln, som i kringliggande
landsbygd framträdt, otvifvelaktigt i ganska väsentlig grad tillskrifvas
lians exempel och välvilliga biträde på detta område. Genom hvad
lian sålunda under eu lång tjänstetid uträttat syntes han väl förtjänt af
att på ålderdomen erhålla understöd af samma art som statens öfriga
tjänstemän.
Hvad anginge LTlriksens löneförmåner, hade dessa utgjorts af en
årlig kontant lön af 2,700 kronor, hvaraf 600 kronor såsom lärare vid
trädgårdsskolan, eu årlig provision å försålda trädgårdsalster af i medel¬
tal omkring 300 kronor samt fri bostad, eldbrand och trädgårdsproduk-
ter, af taxeringen upptagna till 700 kronor eller tillsammans 3,700 kronor,
hvaraf sökanden anhållit, att 75 procent eller 2,775 kronor måtte honom
såsom pension beviljas.
54
Tionde hufvudtiteln: bil. 9.
Institutet ägde icke tillgångar, med hvilkas anlitande pension skulle
kunna Ulriksen beredas, hvarför institutsstyrelsen, med afseende å hvad
sålunda blifvit anfördt, i underdånighet hemställde om beredande åt
Ulriksen åt en årlig pension om 2,775 kronor.
Öfver denna framställning hafva, till följd af särskilda nådiga
remisser underdåniga yttranden afgifvits den 26 nästlidna november af
landtbruksstyrelsen och den 14 innevarande december af statskontoret.
Landtbruksstyrelsen har erinrat, att enligt de för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp gällande nådiga stadgar af den 3 juni 1904
skulle till gagn för undervisningen vid institutet finnas, bland annat, dels
ekonomisk-botanisk trädgård, dels ock ekonomiträdgård och trädgårds¬
skola. För dessa anstalter skulle finnas en föreståndare, hvilken skulle
vara skyldig att meddela undervisning i trädgårdsskötsel. Enligt den
plan, som läge till grund för institutets omorganisation, skulle den af
Malmöhus läns hushållningssällskap bekostade trädgårdsskolan vid Alnarp
fortfarande där bibehållas och institutets trädgårdsmästare utöfva den
närmaste tillsynen öfver densamma. Till institutet skulle vidare efter
omorganisationen höra parken och trädgårdarna med växthus.
Med hänsyn till att Ulriksens sammanlagda lön kunde anses hafva
uppgått till 3,700 kronor för år, syntes det billigt, att han af staten
erhölle pension vid afskedstagande^ på sätt institutsstyrelsen föreslagit,
med ett belopp, motsvarande 75 procent af värdet af nämnda aflöning
eller 2,775 kronor. En liknande förmån hade efter institutets om¬
organisation 1904 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t beviljat
inspektören vid institutet S. Forsberg.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
biträdt institutsstyrelsens framställning.
Statskontoret har för sin del, enär, enligt hvad handlingarna utvisade,
Ulriksen den 22 januari 1908 uppnådde 65 års ålder samt räknade i
det närmaste 35 tjänstår såsom trädgårdsföreståndare vid institutet och
med hänsyn jämväl till styrelsens öfver institutet synnerligen fördel¬
aktiga vitsord om Ulriksens tjänstgöring, i underdånighet tillstyrkt af¬
låtande af proposition till Riksdagen om beviljande åt Ulriksen af pen¬
sion; och har statskontoret i sådant hänseende erinrat därom, att Riks¬
dagen vid två särskilda tillfällen under de senare åren beviljat pensioner
åt vid institutet vid Alnarp anställda personer, som innehaft ungefär
samma lefnads- och tjänstålder som Ulriksen, nämligen 1902 års Riks¬
dag åt ladufogden Trued Larsson och 1904 års Riksdag åt förenämnde
inspektören Forsberg, den sistnämnde till belopp af 3,500 kronor eller
omkring 75 procent af hans löneförmåner.
Tionde hufvndtiteln: bil. 9.
55
Beträffande beloppet af Ulriksens pension har statskontoret erinrat,
att i hans löneförmåner, af styrelsen uppskattade till ett sammanlagdt
belopp af 8,700 kronor, inginge arfvode såsom lärare vid den af Malmö¬
hus läns hushållningssällskap bekostade trädgårdsskolan med 600 kronor.
Då nämnda arfvode icke synts statskontoret böra inräknas i det för
hans pension från statsverket grundläggande ailöningsbeloppet, hvilket
alltså skulle utgöra 3,100 kronor, har statskontoret ansett, att pensionen
skäligen borde bestämmas till 2,500 kronor.
Då, på sätt styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
framhållit, trädgårdsföreståndaren Ulriksen på ett förtjänstfullt sätt hand¬
haft den honom anförtrodda lärarverksamheten och jämväl i andra af-
seenden kraftigt och framgångsrikt verkat för trädgårdsskötseln, finner
jag fullgoda skäl tala för att åt honom beredes möjlighet att efter upp¬
nådda 65 lefnadsår draga sig tillbaka med pension af statsmedel.
Med hänsyn till hvad statskontoret anfört beträffande beloppet af
denna pension, anser jag mig emellertid ej kunna förorda, att detta
bestämmes högre än till 2,500 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att medgifva, att trädgårdsföreståndaren vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp Fredrik Ulriksen må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han efter uppnådd ålder af 65 år varder från
sin befattning entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta från
allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,500 kronor.
Hvad statsrådet uti de under punkterna 121,
1.22 och 123 härofvan omförmälda ärenden hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och
bifalla; och skulle protokollsutdrag härom öfverlämnas
till finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af riksstatens
tionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Hugo Elliot.
Tionde htriv»Utiteln: bil. 10.
[24.]
Ang. anslag
för tidigare
pensionering
af afskedadt
indelt man¬
skap.
56
Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statrådet
å Stockholms slott den 6 december 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve EhrensväRD.
T. f. departementschefen, hans excellens herr statsministern Lind¬
man anförde vidare:
»I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf
1905 års lagtima Riksdag, att indelt manskap, som afskedades efter
minst 25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från Vadstena krigs-
manshuskassa med 36 kronor årligen, hvar jämte Riksdagen, för pensio¬
nering af dylikt manskap, under tionde hufvudtiteln å extra stat för
år 1906 anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning
»för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap», att tilldelas
krigsmanshuskassan.
För hvart och ett af åren 1907 och 1908 har Riksdagen för samma
ändamål å extra stat beviljat enahanda belopp.
57
Tionde hufviidtiteln: bil. 10.
I underdånig skrifvelse den 27 nästlidne november bär armé¬
förvaltningen å civila departementet anmält, att det för år 1909 erfor¬
derliga underhållsbeloppet icke torde komma att öfverstiga 40,000 kronor;
och får jag i underdånighet hemställa, det Kungl. Magt täcktes
föreslå Riksdagen
att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i enlig¬
het med de af Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda
grunder, å extra stat för år 1909 anvisa ett förslagsanslag å 40,000
kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa».
Till hvad t. f. departementschefen sålunda hem¬
ställt täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regen-
ten, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
lämna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet
härom finansdepartementet tillställas för behörigt iakt¬
tagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Gast. Th. von Rosen.
Bih. titt Riksd. frat. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
8
58
Tionde hufvudtiteln: bil. 11.
[25.]
Ang. anslag
till tillfälliga
understöd åt
afskedadc
underoffice¬
rare och
vederlikar vid
armén.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 december 1907.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman.
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena TROLLE.
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd.
T. f. departementschefen, hans excellens herr statsministern Lind¬
man anförde härefter:
»Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1907 års Riksdag på extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1908
ett förslagsanslag å 34,360 kronor för beredande af tillfälliga understöd
åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén.
Sedan arméförvaltningen och direktionen öfver arméns pensions¬
kassa, efter erhållen nådig befallning, gemensamt afgifvit underdånigt
förslag till föreskrifter i fråga om förvaltningen af detta anslag äfven¬
som beträffande pröfningen af ansökningar om understöd och sättet
för utbetalning däraf, utfärdade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
18 oktober 1907 bestämmelser i sådant afseende, hvarvid, bland annat,
Tionde hulvudtiteln: bil. 11.
59
föreskrefs, att direktionen öfver arméns pensionskassa skulle årligen
till Kungl. Maj:t aflämna uppgift angående det anslagsbelopp, som med
hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understöds-
tagare, som under året aflidit eller såsom behöriga sökande afgått, kunde
beräknas för nästpåföljande år blifva erforderligt för ändamålet.
Då ifrågavarande anslag först med 1908 års ingång blifver till¬
gängligt och någon utbetalning därifrån under år 1907 således ej kunnat
ske, har någon beräkning af anslagsbeloppet för år 1909 efter nu
angifna grunder ej kunnat äga rum. Enligt hvad jag inhämtat har en
af de f. d. underofficerare, som skulle kunnat erhålla understöd från
detta anslag, under året aflidit, hvilket dock icke torde inverka på
bestämmandet af anslagets storlek, utan lärer detsamma för år 1909
böra uppföras med oförändradt belopp;
och får jag sålunda hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underoffi¬
cerare och vederlikar vid armén i enlighet med de al Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde hufvud-
titeln för år 1909 uppföra ett förslagsanslag å 34,360 kronor.»
Till denna t. f. departementschefens hemställan,
hvaruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nå¬
digt bifall; och skulle utdrag af protokollet härom
meddelas finansdepartementet för iakttagande vid upp¬
görande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Gust. Th. von Rosen.
Stats verkspropositionens j lutering.
Utdrag af protokollet öfver ett finansärende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehbensvärd.
Departementschefen, statsrådet Swartz uppläste till justering ett
i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förut fattade, af statsrådet en¬
hälligt tillstyrkta beslut uppsatt förslag till Kungl. Maj:ts nådiga propo¬
sition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda för¬
slag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet därmed omförmälda nådiga propo¬
sition till Riksdagen aflåtas.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd.
Ur protokollet:
Arvid Nordlindh.