Motioner i Första Kammaren, N:o 53.
1
N:o 53.
Af herr von Mentzer, om anslag till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet.
I Kung!. Maj:ts nådiga proposition den 21 sistlidne februari, n:o 71,
angående lönereglering för landsstaterna i länen med mera föreslås,
bland annat, att på extra stat för år 1909 måtte ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att användas till
aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet hufvudsakligen
under de villkor, som angifvas i det den nådiga propositionen bilagda
protokoll. Af dessa 350,000 kronor äro 138,000 kronor afsedda för
föreslagna aftal med städer om cirka 150 man reservpolismanskap med
underbefäl m. m. Den sålunda ifrågasatta reservpolisen, hvilken är
ämnad vara tillgänglig vid de tillfällen, då en folkmängd samlar sig
tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen samt visar trotsighet
mot offentlig myndighets befallning, skall enligt Kungl. Maj:ts förslag-
anskaffas genom aftal med vissa städer därom, att städerna skola för
hvarje polisman, som för ändamålet ställes till statens förfogande, af
statsverket erhålla en årlig godtgörelse af 500 kronor; och äro dess¬
utom beräknade kostnader dels vid reservpolisens användning för dess
och nödigt underbefäls aflöning med skälig förhöjning, äfvensom för
dess transport, inhysning och förplägnad, skadestånd m. in. och dels
för arfvode till en polisman, som i och för ordnandet af dessa ärenden
kan blifva anställd såsom departementschefens biträde.
Med hänsyn såväl till statens skyldighet att värna och upprätthålla
den allmänna ordningen och rättssäkerheten som ock till de på sista
tiden vunna erfarenheterna, lärer näppeligen någon tvekan förefinnas
rörande behofvet af den föreslagna reservpolisen. Och då det hvarken
torde vara lämpligt att annat än i yttersta nödfall för ifrågavarande
ändamål anlita militären ej heller beliöfligt att anställa en särskild
polis- eller gendarmerikår med uppdrag att uteslutande ägna sig åt
tjänsten, synes det vara en lyckligt funnen lösning af frågan att anställa
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 27 Häft. (N:o 53.) 1
2
• Motioner i Första Kammaren, N;o 53.
en kår, som endast har att ständigt stå färdig att rycka ut, när sådant
erfordras. Men då det i den kungl. propositionen heter, att_ frågan
knappast lärer kunna utföras på mera än ett sätt, torde dock invänd¬
ningar kunna göras häremot. Visserligen skulle man på det föreslagna
sättet erhålla en kår, som vore tränad och skolad mer än andra i
egentlig polistjänstgöring. Men då det i detta fall icke är fråga om
annat än att hålla upphetsade folkmassor inom ordningens råmärken,
torde den öfning, som städernas polismän erhålla i brotts upptäckande
och brottslingars gripande, ej vara af särskildt värde vid den tjänst¬
göring, som här kan komma i fråga. Hufvudsaken är, att de ordnings¬
män, som skola tjänstgöra, äro handfasta, pålitliga och tillgängliga så
fort som möjligt samt hafva lärt sig konsten att lyda order. Och det
kan ifrågasättas, huruvida icke dylika män skulle kunna erhållas äfven
från andra håll än från städerna. Såvidt jag förstår, skulle de kunna
det. Och icke nog härmed. De från landsbygden erhållna ordnings-
männen skulle enligt min uppfattning kunna erbjuda vissa fördelar
framför de ensidigt från städerna uttagna. Under det att städernas
polismän sakna såväl i allmänhet vana vid landtliga förhållanden som
ock i synnerhet den lokal- och personkännedom, som härvidlag måste
hafva sin särskilda betydelse, skulle ordningsmän, om sådana kunde
erhållas från landsbygden, i dessa afseenden kunna erbjuda åtskilliga
mycket värdefulla företräden. De skulle dessutom icke endast genom
den åskådning, hvari de till följd af sin ställning måste stadfästas,
oafbrutet hafva ett godt inflytande på sin omgifning utan äfven vara
färdiga att, så snart oroligheter yppade sig, genast göra anmälan därom,
så att oroligheterna redan i sin begynnelse blefve beaktade och kanske
stillade af ordningsmakten. Oroligdieternas ledare skulle måhända icke
hafva så lätt att upphetsa sina massor mot män, livilka tillhörde orten
och vore massorna nära stående som mot särskildt utkommenderade,
uniformerade polismän från städerna.
Med de jämförelsevis små anspråk, som äro rådande på lands¬
bygden, och då full ersättning kommer att lämnas för den tjänstgöring,
som kan blifva ifrågasatt, är det säkerligen icke omöjligt, att åtminstone
i många län män skulle kunna erhållas, hvilka ställde sig till förfogande
mot en årlig godtgörelse af ett belopp, som vida understege de 500
kronor, hvilka varit påtänkta i det föreliggande förslaget. I det län,
jag har förmånen tillhöra, finnes det enligt min öfvertygelse säkerligen
män, som äro villiga att åtaga sig uppdraget mot en årlig godtgörelse
af högst 200 kronor. Kunde den för hela landet erforderliga styrkan
anskaffas för en dylik ersättning, skulle en kår på 300 man icke komma
Motioner i Första Kammaren, N:o 53. 3
att kosta mera än högst 60,000 kronor. Jämför man detta belopp med
de i den knngl. propositionen npptagna 75,000 kronor, för hvilka endast
150 man skulle erhållas, är det väl värdt att dessutom ihågkomma, att
röster höjts från flera håll, hvilka framhållit, att den af Kungl. Maj .t
ifrågasatta ersättningen vore för lågt tilltagen och fördenskull borde
höjas så fort ske kunde. > _ ,
Då rikets fjärdingsmän genom sin tjänstgöring redan erhållit någon,
om än icke någon betydande, vana att vid folksamlingar biträda med
ordningens upprätthållande, vore det kanske icke ur vägen, om dessa
personer erhölle något företräde vid tillsättandet af de nya ordnings-
männen, allra helst som detta säkerligen skulle leda till lyftning och
höjning af hela fjärdingsmansinstitutionen.
Utgående från dessa synpunkter har det förefallit mig, som om den
här föreliggande frågan lämpligen skulle kunna ordnas så, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länen erhölle bemyndigande att, sedan
allmänna kungörelser om ordningsmäns tillsättande blifvit meddelade
samt magistrater och kronofogdar blifvit hörda öfver de ansökningai,
som inkommit i anledning af dessa kungörelser, tillsätta det antal ord¬
ningsmän, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma föi hvaije
] än T Ifall ordningsmännens antal blefve betydligt förökadt utöfver hvad
Kungl. Maj:t föreslagit i propositionen samt Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande erhölle befogenhet att vid behof vånda sig till angränsande
län med begäran om handräckning, skulle måhända endast i sällsynta
undantagsfall departementschefen behöfva träda i verksamhet och anlita
något särskilt biträde. .
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt iöresla,
att Riksdagen måtte i anledning af förenämnda
kungl. proposition i hvad den afser särskild polisstyrka
på landet på extra stat för år 1909 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor
eller det lägre belopp, som statsutskottet, till hvilket
denna motion torde öfverlämnas, kan finna sig föran¬
låtet föreslå, att hufvudsakligen på det sätt, härofvan
angifvits, användas till aflöning och underhåll af be-
mälda polisstyrka, där sådan kan af förhållandena på¬
kallas, under medgifvande tillika af hvad den Kungl.
propositionen för öfrigt i ärendet innehåller.
Stockholm den 1 april 1908.
C. H. v. Mentzer.