Motioner i Första Kammaren, N:o 5.
1
N:o 5.
Af grefve Wachtmeister, Hugo, angående skrifvelse till
Konungen i fråga om statsbidrag för folkskoleända-
mål till kommuner, som äro synnerligen betungade af
skatter för skolväsendet.
De tre motioner, som förlidet år inom Riksdagen väcktes, i
syfte att åstadkomma utredning, huruvida och på hvad sätt staten
borde, utöfver hvad nu äger rum, bidraga till en jämnare fördelning
af kommunernas skattebördor, föranledde icke till någon Riksdagens
åtgärd.
Att icke desto mindre befintligheten af de missförhållanden,
som i motionerna påpekades, tämligen allmänt erkändes, torde kunna
anses framgå däraf, att Andra Kammaren biföll sitt tillfälliga ut¬
skotts n:o 1 hemställan om partiellt bifall till den af herr Mattson
väckta motionen n:o 182 — nämligen så till vida, att kammaren
begärde en fullständig jämförande utredning angående de olika kom¬
munala skattebördorna jämte därpå inverkande förhållanden till
ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens allmänna syfte.
Jämväl en stor minoritet inom Första Kammaren uttalade sig
för eu dylik utredning.
Statsutskottets afstyrkande utlåtande öfver undertecknads motion
n:o 4 vid samma riksdag synes tillkommit på grund af frågans —
med anledning af de två öfriga motionernas i likartadt syfte för¬
kastande — läge i Riksdagen och är på ett ögonskenligt välvilligt
sätt motiveradt.
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Haft. (N:o 5).
1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 5.
Statsutskottet yttrar:
»En utredning i den af motionären angifna riktning skulle, enligt
utskottets förmenande, otvifvelaktigt vara af stor vikt för aflöpande
af de olägenheter, som för närvarande måste anses råda i afseende
å ojämn kommunalbeskattning för folkskoleändamål, därvid emeller¬
tid jämväl borde ägnas uppmärksamhet åt såväl det sätt, hvarpå
skolväsendet i de olika kommunerna är tillgodosedt, särskildt om
och i hvilken utsträckning den s. k. halftidsläsningen förekommer,
som ock huruvida de utgifter, för hvilkas bestridande kommunernas
skatteinkomster i öfrigt äro afsedda, kunna anses vara för dem nöd¬
vändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft.
I det läge frågan kommit genom Riksdagens ofvan förmälda afslag
å den med anledning af herr Mattsons motion ifrågasatta statistiska
utredning, som skulle omfatta jämväl frågor af nu förevarande
art, anser sig utskottet dock icke kunna för närvarande tillstyrka
motionen.»
Vidare ber jag att få erinra därom, att inom Andra Kammaren
ett stort antal instämmanden följde på landshöfding Widéns yttrande
med anledning af detta utskottsutlåtande.
Jag tillåter mig anföra följande brottstycken ur herr lands-
höfdingens yttrande:
»Denna motion synes mig vara eu af de mera beaktansvärda,
som ha väckts vid denna riksdag. Vi ha rätt länge hållit på med
att söka få fram någon utredning, om på hvilket sätt det skulle
kunna rådas bot på ojämnheten mellan kommunerna i den kom¬
munala beskattningen. — — -— Det synes mig däremot, att motio¬
nären i denna motion verkligen beträdt den rätta vägen.---
Hvad jag bär anfört torde tillräckligt bevisa vidden och omfatt¬
ningen af det missförhållande, det här gäller att afhjälpa. Men
det är en annan fråga, som här verkligen är än viktigare. -—---
Det är nämligen icke utjämningen af de kommunala skattebördorna,
så viktigt detta än är, utan det är frågan om, huru man skall få
folkskoleundervisningen ordnad på det bästa sätt.»
Den motvilja, som förefinnes mot att gripa sig an med frågan
om den kommunala skattebördans utjämning, torde måhända i någon
män bero på principiella betänkligheter, men helt visst än mera
på frågans stora omfattning och dess svårlösta beskaffenhet.
Att inom en öfverskådlig framtid nå fram till en inom alla
områden fullt utjämnad kommunalskatt synes mig icke ligga inom.
Motioner i Första Kammaren, N:o 5.
3
ramen, af hvad som kan ernås, då däremot med begränsning till
ett visst område, där inverkande faktorer kunna klart belysas, och
där principiella skäl mot frågans lösning icke med större fog kunna
anföras, resultat relativt lätt kunna vinnas.
Äfven om, såsom framhållits, utgiftsposterna för fattigvården,
för kyrkliga ändamål eller öfrigt trycka lika eller i vissa fall mera
ojämnt än de för skolväsendet, måste erkännas, att dessa senare ut¬
göra den största posten i landskommunernas utgiftsstat — de upp¬
taga cirka 40 % däraf.
Denna relationssiffra synes härtill vara i jämt stigande.
Kommunernas
|
utgifter för nedanstående ändamål visa i
|
unge-
|
färligt procenttal af hela utgiftsstaten följande
|
siffror:
|
|
1884
|
1899
|
1904
|
för skolväsendet. .
|
.............32 %
|
36 %
|
40 %
|
för kyrkan.....
|
.............33 *
|
25 »
|
22 »
|
för fattigvården . .
|
.............23 »
|
24 *
|
24 »
|
öfriga utgifter . . .
|
.............11 *
|
14 »
|
13 *
|
Frånräknas utg
|
ående statsbidrag till folkskoleväsendet, blir
|
denna
|
utgiftspost icke desto mindre numera den största i staten.
En utjämning af utdebiteringen för skoländamål och däraf föl¬
jande lättnad skulle sålunda för kommunerna blifva af den största
betydelse, på samma gång rättvisa och billighetsskäl bjuda, att folk-
skoleundervisningen må för svenska barn göras i såväl ett som
annat afseende sä likartad som möjligt.
Såsom jag i min motion af förlidet år, till hvilken jag anhåller
få hänvisa, framhöll, drabbas just de minst bärkraftiga kommunerna
tyngst af ifrågavarande utgifter och detta såväl de vidsträckta, glest
befolkade kommunerna, som de till arealen allra minsta.
Jag påvisade då ock med siffror, huru förvånande stora ojämn¬
heter kunna förekomma inom samma län och härad. Och ojämn¬
heten i beskattningen blir så mycket mera i ögonen fallande och
tyngande, som i regel just dessa fattigaste och minsta kommuner,
trots den större skattetungan ha sitt skolväsende ytterst otillfreds¬
ställande ordnadt.
Har man, som undertecknad, den uppfattningen, att den kom¬
munala skattebördan utöfvar ett i allra högsta grad hämmande in¬
flytande på landsbygdens utveckling, och att ett flertal af lands¬
kommunerna icke äga ekonomisk bärkraft att organisera sitt skol-
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 5.
väsende ens tillnärmelsevis på reglementsenligt sätt samt att dessa
missförhållanden böra afhjälpas, synes mig den enda väg att inom
ej alltför aflägsen framtid vinna sådan bättring vara, att staten i
den omfattning, som efter utredning kan befinnas lämplig, lämnar
direkta bidrag till de af utgifter för skoländamål hårdast betungade
skoldistrikt, dock så att kommunerna fortfarande göras intresserade
i folkskolans ekonomi.
En dylik utredning torde, såsom statsutskottet förbdet år ytt¬
rat, äfven böra omfatta det sätt, hvarpå folkskoleväsendet i de
olika kommunerna är tillgodosedt samt äfven — ehuru jag för min
personbga del är mera oviss om bebofvet däraf — huruvida de
utgifter, för bvilkas bestridande kommunernas skatteinkomster i
öfrigt äro afsedda, kunna anses vara för dem nödvändiga och stä
i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft.
Jag tillåter mig, på grund af hvad ofvan anförts, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verk¬
ställa utredning dels i här ofvan angifven riktning,
dels efter hvilka beräkningsgrunder och i hvilken
omfattning direkta statsbidrag till folkskoleunder-
visningen må, utöfver de nu utgående, till kom¬
muner, hvilka äro af kostnaderna för denna un¬
dervisning särskildt ekonomiskt betungade, med¬
delas, samt därefter för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill en sådan utredning kan föranleda.
Stockholm den 21 januari 1908.
Hugo Wachtmeister.
Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1908.