Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
1
N:o 11.
Af herr Richert, angående skrifvelse till Konungen i fråga om
revision af stadgar för mogenhetsexamen.
Studentexamen aflades tidigare, i Sverige liksom öfverallt annor¬
städes, vid universitetet, oaktadt en stor del af de examinerade ej hade
för afsikt att ägna sig åt universitetsstudier. I stagda af år 1693 be¬
stämdes, att för tillträde till universitetet skulle fordras såväl afgångs-
examen för gymnasierna som nyssnämnda inträdesexamen. Den förra
hade icke det minsta sammanhang med den senare, så att en i afgångs-
examen godkänd yngling ej hade någon garanti för att bli godkänd i
studentexamen, liksom det å andra sidan ej utgjorde något hinder för
godkännande vid universitetet, att examinanden blifvit underkänd i ett
eller annat ämne vid afgången från skolan.
Examen verkställdes af akademiadjunkter eller docenter, och på
grund af den täta växlingen af examinatorer fick examensväsendet ej
någon enhetlig och konsekvent utveckling. Då missförhållandena blefvo
alltför stora, började studentfabriker uppblomstra, vid hvilka undervis¬
ningen hufvudsakligen bestod i inpluggandet af examinators »fråge-
katekes», och i skolorna var det ständiga slitningar mellan lärare, som
ville tillämpa skolstadgans föreskrifter, och lärjungar, som blott tänkte
på hvad som fordrades eller brakade förekomma i studentexamen.
För att kunna genomföra de idéer, som ända från 1800-talets
början trängt sig fram, rörande såväl organisation som ämnesplan och
undervisningsmetoder, var det nödvändigt att befria skolan från det för¬
ryckande inflytandet af eu examen, som icke stod i organiskt sammanhang
med undervisningen. Den kommitté, som behandlade skolstadgan af år
1856, framlade också ett förslag till stadga för »afgångsexamen», hvilken
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o 11.) 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
stadga trots en hel del invändningar och spådomar om bildningsnivåns
sjunkande vann så mycket erkännande, att den blef grundval för den
1862 utfärdade och från 1864 tillämpade »stadga för afgångsexamen»,
som i sina hufvuddrag ännu gäller och så godt som oförändrad ingår i
nya läroverksstadgan.
I förslag till stadga för mogenhetsexamen 30 november 1859 gafs
något större inflytande åt läroverkets lärare i förhållande till censorerna,
än hvad som blef fallet i Kungi. Maj:ts stadga 1862.
»De skriftliga profven skola genomses och rättas af öfverstå
klassens ämneslärare och därpå bedömas i hvarje ämne af 2 censorer,
skolans rektor eller den han i sitt ställe utsett, samt den lärare, som
granskat profven. I händelse af olika röstantal, äger den af censorerna
utslagsröst, som förut blifvit utsedd därtill. Enhälligt beslut af alla
lärare och censorer kan befria häraf förtjänt lärjunge från muntligt prof.»
»Efter slutad muntlig pröfning, hvilken förrättas af ämneslärarne,
med rätt för censorerna att bestämma frågeområde och äfven deltaga i
examinationen, bedömes examens utgång för hvarje lärjunge särskild^
af censorerna, rektor och de lärare, som examinerat. Därvid yttra sig
först rektor och lärarne öfver lärjungens både under lärotiden och
särskildt vid examen ådagalagda kunskaper i de ämnen, som varit före¬
mål för prof ningen; hvarefter, med afseende såväl på lärjungens vits¬
ordade kunskaper under lärotiden, som på hans i den skriftliga och
muntliga examen ådagalagda bildning, hans mogenhet bedömes af cen¬
sorerna, (i regel 5 stycken) och ett lika antal lärare, bland hvilka rektor
är själfskrifven och de öfriga blifvit af de profvande lärarne därtill
utsedde. I händelse af lika röstantal vid betygets afgifvande, tillhör
utslagsrösten den bland censorerna, hvilken dessa mellan sig utsett.
Totalomdömet öfver hvarje lärjunges mogenhet uttryckes med något af
vitsorden: Med utmärkelse godkänd, Godkänd eller Icke godkänd.»
Censorernas verksamhet var sålunda afsedd att blifva mera positiv
och deras makt mindre absolut, än stadgans bestämmelser sedan komrno
att föreskrifva. Inflytandet från tyska anordningarna ligger i öppen
dag. (Se nedan.)
Att censorerna fingo den makt, som stadgan tilldelade dem,
berodde på universitetets obenägenhet att släppa sin dittills bestående
rätt att bevilja tillträde törst etter af dess representanter förrättad examen,
hvilket beträffande Uppsala universitet gått så långt, att det afstyrkt
flyttandet af examen till skolorna.
De i 1862 års stadga ingående bestämmelserna äro i korthet följande.
Inträdesexamen till universitetet afskaffas och afgångsexamen vid
3
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
läroverket anställes emellan 15 april och 21 juni, å tid som åt chefen
för ecklesiastikdepartementet bestämmes.
Skriftliga examen fördelas på 3 eller 4 dagar och anställes sam¬
tidigt vid alla läroverken. Uppgifter bestämmas af chefen för ecklesia¬
stikdepartementet. Profven äro:
a) Uppsats på modersmålet
b) Latinare: öfversättning till latin
Realister: öfversättning till engelska eller tyska
c) Öfversättning till franska eller tyska
d) Matematiskt arbete (olika uppgifter för latinare och realister).
I det matematiska profvet ingick äfven prof i fysik för realisterna.
Hjälpmedel: ordböcker och logaritmtabell.
Lärjungarnes arbeten genomses och rättas af liufmdlärarne och
bedömas af desse och andra lärare, som kollegiet utsett. Vid olika
mening afgöre rektor eller hans ställföreträdare.
Godkänd vare den som fått betyget godkänd för 1) uppsats 2) latinsk
öfversättning (matematiskt arbete, real.) 3) ett af de öfriga. Sistnämnda
fordran kunde bortfalla, om % af klassens lärare röstade för lärjungens
godkännande.
Den muntliga examen, som ej må utsträckas utöfver 3 dagar, an¬
ställes under ledning af en eller flere af Kungl. Magt förordnade cen¬
sorer, hvilka hafva att rätta sig efter särskild instruktion; och böra vid
examen jämväl närvara minst tre andra för insikt och oväld kände män,
dem Eforus utser.
Examen omfattar: kristendom, latinska, grekiska och franska språken,
matematik och fysik, historia och geografi, filosofisk propedeutik samt
frivilligt: engelska och hebreiska,
för realister: kristendom, engelska och franska språken, matematik,
fysik och kemi, historia och geografi samt filosofisk propedevtik.
Examen skall hafva till föremål de i läroverkets högsta klasser
genomgångna lärostycken, afse att utröna icke blott måttet af lärjungens
kunskaper i de särskilda ämnena, utan äfven och förnämligast halten åt
den bildning, han därigenom tillägnat sig.
Lärarna i högsta klassen verkställa den muntliga pröfning inom
det omfång, som censor bestämmer; den senare äger, om han för godt
finner, att i pröfningen själf deltaga.
Sedan afgifvas öfver lärjungens i examen ådagalagda insikter,
betyg af hvarje lärare, hvarefter, med hänsyn till vitsord under läro¬
tiden och skriftliga och muntliga pröfningens resultat, de examinerande
lärarna medelst omröstning bestämma, om och i hvilken grad lärjungen
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
;iger mogenhet; . rektor har utslagsröst. Om lärjunge i ett eller annat
ämne icke blifvit godkänd, må han dock kunna förklaras mogen, om
han gjort mer än vanliga framsteg i ett eller flera andra ämnen, före¬
trädesvis klassiska språk eller matematik (för latinare) — matematik,
naturvetenskap eller lefvande språk (för realist).
De betyg, lian vid flyttningen till 7:de klassen erhållit i tyska
och naturalhistoria, gälla som betyg i afgångsexamen.
Finner censor, att någon lärjunge, som af lärarne förklarats mogen,
saknar därför erforderliga insikter, åligger det honom att underkänna
dennes examen. År det flere än en censor, bör detta omdöme delas af
mer än halfva antalet för att bli gällande. Skälen till underkännandet
antecknas till protokoll.
Privatister hänvisas af chefen för ecklesiastikdepartementet till
något läroverk, hvarefter med dem förfares som med skolans egna lär¬
jungar. Hafva de icke betyg för tyska och naturalhistoria från 6:to¬
lf lassen, ingår examen i dessa ämnen i deras muntliga examen.
Redan här gäller för privatist stadgandet att de få undergå examen
redan på hösten, medan samma tillåtelse ges endast åt den af en skolas
elever, som varit berättigad att föregående vår anmäla sig till examen.
Censorstadgan af år 1864 innehåller detsamma som den nu gällande,
att ledningen af examen tillkommer censorerna.
Stadgan fullständigades 1875 med föreskrift, att yngling, som icke
blifvit godkänd i ett eller annat ämne men dock mogen förklarad, skulle
fa i vanlig ordning undergå förnyad examen i sådant ämne i samman¬
hang med afgångsexamen.
Redan 8 år därefter utfärdades en kungörelse, som till sina prin¬
ciper stod i strid med ofvanstående. Det gällde latinares komplettering
i matematik, fysik och kemi lör inträde vid tekniska högskolan, och
Kungl. Maj:t bestämde, att pröfning skulle verkställas af lärare i 7:de
klassen å tid och i ordning, som rektor i samråd med dessa lärare be¬
stämmer, hvarpå resultatet meddelas i form af protokollsutdrag. Sålunda
en ganska viktig pröfning utan kontrokoll.
Efter den nya ordningens införande börjar ett ständigt fortsatt
motionerande i Riksdagen om lindring i fordringarna. Första verkan
af detta var, att lärjunge på latinlinjen 1865 befriades från att läsa
grekiska.
Alltså första begynnelsen till B-linjen, hvars kurser närmare be¬
stämdes genom kungörelse 10 mars 1869.
Motioner vid riksdagarna 1869 och 1870 ge anledning till en
skrifvelse med anhållan om revision af läroverksstadgan. Den på grund
5
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
däraf tillsatta kommittén gaf 1872 förslag till stadga för »mogenhets¬
examen», hvilken benämning nu föreslogs. De förändringar, som kom¬
mittén ville införa, voro i hufvudsak följande:
Censorer utses för en tid af 5 år, »på det de må känna upp¬
fordran till planmässighet och konsekvens i utförandet af sina ålig¬
ganden».
Censorerna bestämma på gemensamt möte de skriftliga uppgifterna.
Ett öfversättningsprof bortfaller, så att profven bli: a) uppsats på
modersmålet, b) öfversättning till latin; för realister (franska, tyska eller
engelska), c) 2 matematiska uppgifter. De fysikaliska uppgifterna utgå.
Af hjälpmedel tillkommer grammatik för öfversättningsprofven. Ej mer
än ett prof får anställas på en och samma dag.
Befrielse från muntlig examen på grund af vitsord under lärotiden
och skriftliga profven kan föreslås af minst Vs af hans lärare och med¬
delas, om censorerna äro ense därom. »Detta till uppmuntran och för
att få mera tid att höra de tvifvelaktiga.»
De skriftliga profven skola af censorerna granskas vid deras gemen¬
samma möte före början af muntliga examen, för att de må få en rik¬
tigare uppfattning om lärjungarnas mogenhet — »de examinerande
lärarne äga ju redan förut tillräcklig kännedom om sina lärjungars
kunskaper och mogenhet, men kunna sakna förmågan att vid sitt för¬
hör låta dessa kunskaper framlysa».
I de ämnen, som förekomma i muntliga förhöret, har rätt stor
förändring föreslagits: kristendom och filosofisk propedevtik utgå och i
stället tillkommer tyska och naturalhistoria, samt för B-linjen: grekiska
ersättes med engelska och fjnfik.
Med afseende på mogenhetsbedömandet föreskrifves, att innan om¬
röstningen försiggår skola betyg afgifvas öfver lärjungens insikter i
alla öfverstå klassens ämnen, således äfven modersmålet, kristendom och
filosofisk propedevtik, fastän dessa ej i examen förekommit, och dessa
betyg skola ej uteslutande afse de i examen ådagalagda kunskaperna.
Vidare preciseras föreskriften om »mer än vanliga framsteg i andra
ämnen», så att det skall betyda högre betyg än godkänd, och till ytter¬
ligare lättnad införas mellanbetygen: Med utmärkt beröm godkänd och
Icke utan beröm godkänd.
För privatister gälla samma bestämmelser med den skärpning, att
de skola förhöras i kristendom och filosofisk propedevtik samt moders¬
målet, hvilket här för första gången föreslås som examensämne.
Kommitténs öfriga förslag gingo dock alltför mycket emot Riks¬
dagens uppfattning för att kunna godkännas, och med dessa föll också
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
förslaget till ny stadga för mogenhetsexamen. En ny kommitté tick
1874 uppdrag att komma med ett annat till sina grunder noga bestämdt
förslag.' Med afseende på mogenhetsexamen uttalades, att pröfningen i
tyska och naturalhistoria till 7:de klassen skulle bortfalla, och att ford¬
ringarna i examen borde inskränkas.
Den lättnad, kommittén ansåg sig kunna föreslå, inskränkte sig
till skriftliga profven och skulle bestå häruti, att ett öfversättningsprof
för realisterna bortföll och likaså för latinlinjen B, medan A-linjen skulle
befrias från matematiskt arbete. Grammatikor skulle tillåtas som hjälp¬
medel vid öfversättning, och tiden förlängas till 4 timmar för moderna
språken. Fordringarna för matematiska arbetets godkännande sänktes,
men tiden förkortades till 6 timmar för latinarna och 9 timmar för rea¬
listerna. Villkoren för godkänd skriftlig examen voro för öfrigt precis
desamma som i 1862 års stadga.
Ofverensstämmelsen med 1872 års förslag är i öfriga stycken på¬
taglig. Utöfver detta går t. ex. bestämmelsen, att de af censorerna före¬
slagna examensuppgifterna skola underställas chefen för ecklesiastikde¬
partementet »för att motverka ensidighet», samt att censor äger att
efter omständigheterna utesluta ämnen från muntliga examen. Eljes
skola samtliga ämnen, »äfven modersmålet», bli föremål för pröfning och
lärjunge må ej befrias från muntlig examen. Kommitténs skäl emot
sådan befrielse äro rätt belysande för uppfattningen om examens be¬
tydelse. »Den muntliga examen har visserligen i första rummet till
uppgift att gifva censorerna tillfälle att bilda sig ett omdöme om lär¬
jungarnas mogenhet, men den bör äfven bereda censorerna och vittnena
såsom ombud för allmänheten ett tillfälle att döma om slutresultaten af
skolans verksamhet. Det skulle då utöfva ett nedslående inflytande på
särskildt lärarne, i fall de bästa lärjungarne saknades; hvartill kommer,
att dessa senare i de flesta fall icke skulle anse det för en uppmuntran
utan snarare såsom en afsaknad att ej få vid sina kamraters sida del¬
taga i nämnda pröfning.»
Med afseende på godkännandet af examen föreslås, att underbetyg
»i ett eller högst tvenne» ämnen må uppvägas af »mer än vanliga fram¬
steg i ett eller flera andra», utan att det skall angifvas några, i hvilka
framsteg skulle särskildt betonas som önskvärda.
Utsträckning af muntliga examen öfver 1 dag föreslås icke (»ehuru
den kunde vara önsklig») för andra än privatister.
Någon ny stadga för afgångsexamen blef ej utfärdad, utan allt
förblef vid det gamla med ett par undantag. Genom kungl. cirkuläret
af 12 mars 1875 förklarades grammatikor tillåtna som hjälpmedel vid
7
Motioner i Första Kammaren, N:o 11,
öfversättning. Lättnad i skriftliga examen bereder kungl. kungörelsen
1 november 1878 genom att helt radikalt borttaga matematiska profvet
för latinlinjen, hvarjämte samma kungörelse föreskrifver förändrad lydelse
för paragrafer, som beröras af linjedelningen på latinafdelningen och
naturalhistoriens fortsättande till öfverstå klassens realafdelning i enlig¬
het med 1878 års stadga.
Följande år kom ännu gällande stadga för censorer: »Censor
åligger
1: o) att inhämta noggrann kännedom om de i den skriftliga af-
gångsexamen verkställda arbeten för att däraf vinna ledning för be¬
dömandet af examinandernas bildning och mogenhet,
2:o) att tillse, att muntliga pröfningen å utsatt tid tager sin början,
bestämma, hur lång tid examen skall upptaga etc.
3: o) att ej allenast taga i betraktande lärjungarnes i de skriftliga
profven och det muntliga förhöret ådagalagda kunskaper utan ock göra
skäligt afseende på de terminsbetvg, som under de närmaste föregående
läseåren blifvit den vid läroverket gifna;
4:o) att, — — — infinna sig i Stockholm för att till ecklesiastik¬
departementet afgifva berättelse om hvad i afseende å ej mindre den
skriftliga än den muntliga afgångsexamen förekommit och befunnits
vara af beskaffenhet att förtjäna en närmare uppmärksamhet eller på¬
kalla någon åtgärd.
Följande 10-tal år utmärker sig för kampen om latinets ställning,
och det enda af betydelse för mogenhetsexamen är frågan om öfver-
siittningsprof från latin, hvilken så småningom arbetar sig fram och
som förordas af 1882—84 års kommitté.
Kommer så 1890 års kommitté med förslag till ny stadga för
afgångsexamen, först år 1891 och sedan år 1894 med vissa obetydliga
förändringar, livilket förslag i sistnämnda form utgör 1895 års stadga
för mogenhetspröfning.
De förändringar, denna medför, till större delen föreslagna i 70
och 74 års kommittéutlåtanden, äro:
Skriftliga uppgifterna bestämmas af chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet efter censorernas gemensamma förslag.
Ej mer än ett prof må förläggas till en och samma dag; reali¬
sternas niotimmars matematiska arbete delas på 2 dagar.
Skriftliga profvens antal ökas:
Alla: 1) uppsats på modersmålet
Latinare: 2) öfversättning från latin
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
eller tyska
och
att
endast vissa lexika tillätos.
utesluta för A-linjen: 2 af
■dessutom A-linjen 3) öfversättning- till tyska
4) „ „ franska
B-linjen 3) öfversättning till franska eller tyska
4) matematiskt arbete
Realister 2) öfversättning till engelska
3) ,, ,, franska
4) ett matematiskt arbete
5) fysikaliskt arbete
Hjälpmedel: Grammatik förbjöds åter;
I muntliga examen äge censor
ämnena: filosof, propedeutik, matematik och fysik, för B-linjen 2 af
ämnena: tyska, engelska, filosof, propedeutik, naturalhistoria samt för real-
linjen: 2 af ämnena: tyska, filosof, propedevtik, naturalhistoria och kemi.
Uteslutningsrätten hade mött mycket motstånd, men ansågs nöd¬
vändig för vinnande af nödig tid för öfriga ämnen; både tyska och
naturalhistoria hade ju tillkommit som möjliga examensämnen. Däremot
hade icke modersmålet upptagits bland dessa, men läraren i detta ämne
fick rösträtt vid mogenhetsbedömandet.
Villkoren för att bli förklarad mogen preciserades så, att under¬
betyg- i uteslutbart ämne ej fordrade motsvarande öfverbetyg i annat
ämne, men att sådan fordran tillkomme, om lärjunge dessutom blifvit
underkänd i ett andra ämne.
Privatist äger ej rätt att få ämne uteslutet och kan få sin examen
utsträckt öfver 2 dagar.
Kompletteringsstadgandet utvidgas, så att examen för högre betyg
å samma linje eller betyg å annan linje i hvarje fall skulle afläggas i
sammanhang med mogenhetspröfningen.
I sammanhang med den 1905 afgifna nya stadgan för rikets all¬
männa läroverk har den däri ingående stadgan för »studentexamen))
rönt vissa förändringar, som nödvändiggjorts af förändrade kursplaner
och framför allt valfriheten.
Examens ändamål angifves vara det »att utröna, huruvida lär¬
jungarna inhämtat det mått af kunskaper, hvilket i de stadgade under-
visningsplanerna är angifvet som mål för gymnasiets undervisning, samt
vunnit den mogenhet, som erfordras för bedrifvande af studier vid
universitetet eller högre tillämpningsskola».
Beträffande skriftliga profven — uppgifterna bestämmas af öfver-
styrelsen efter censorernas gemensamma förslag — inträder den för¬
ändringen, ätt franskt prof bortfaller och ersättes öfver hela linjen med
tyskt (A-linjen har försvunnit som sjelfständig), realisternas matematiska
9
Motioner i Första Kammaren, K:o 11.
arbete inskränkes till 1 dag G timmars arbetstid, under det att fysi¬
kaliska, ökas till 5 timmar med fordran på 2 lösta uppgifter.
»För att omdömet öfver examen måtte varda så litet som möjligt
beroende af tillfälligheter och så mycket som möjligt motsvara lärjun¬
gens verkliga ståndpunkt», har kommittén ansett, att längre tid behöfves
för de enskilda ämnena, samt att hänsyn skall vid betygsättandet tagas
till förut ådagalagda kunskaper. Mera tid skall vinnas genom censors
rätt att utesluta ämne, hvilken så formulerats, att lärjungens examen
bör omfatta minst 7 ämnen. Därvid är att observera, att modersmålet
är lagstadgadt examensämne, samt att filosofisk propedevtik ej, som
kommitterade föreslagit, utgått ur timplanen.
Hänsyn till det föregående skall åstadkommas genom att censor
skall beredas tillfälle att taga kännedom om de 2 föregående årens
skriftliga arbeten, samt därigenom, att lärares betyg, i likhet med hvad
hittills varit praxis i de flesta skolor, skall afse ej blott muntliga examen
utan äfven den skriftliga och föregående terminers arbete. För att
kunna godkännas, måste lärjunge vara godkänd i minst 9 ämnen (d. v. s.
alla ämnen, som återstå efter fullständigt bortval).
Bestämmelserna för fyllnadspröfning öfverensstämma mera med
förhållandena före 1896, i det pröfning ej behöfver ingå i studentexa¬
men, utan öfverlämnas åt den enskilde läraren efter plan, som i samråd
med rektor uppgjorts. Läroverk, där pröfningen skall försiggå, bestäm¬
mes af öfverstyrelsen. På så sätt undgår man, såsom kommittén på¬
pekar, den oformligheten, att censor skall yttra sig om en lärjunges
mogenhet, hvilken redan blifvit mogen förklarad, eller ock utan rättig¬
het uttala sig om hetvgsgrad. Fyllnadspröfning får ej afläggas mera
än en gång i samma ämne och å samma linje.
För privatister gälla samma föreskrifter i tillämpliga delar. Så¬
lunda hafva äfven de uttryckligen rättighet att komma under omröst¬
ning i samma fall som läroverkets egna lärjungar, men omröstningen
försiggår endast bland de lärare, som granskat de skriftliga profven.
Muntliga examen blir strängare än hittills, i det privatisternas
examen skall försiggå skild från de öfrigas, för hvar och en omfattande
minst V4 timme i hvarje ämne, och dessutom kunna utsträckas öfver 2
dagar. Intet af de i anmälan uppgifna ämnena må heller uteslutas. Genom
denna utsträckning af examen anser man, »att de enskilda okontrollerade
tentamina blifva obehöfliga, och sålunda hvarje misstanke om våld
undvikes».
Bill. till Biksd. Prof. 1908. I Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft.
2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
Samma olägenheter, som examens verkställande vid universitetet
hade med sig hos oss, hafva också utomlands framtvingat förändringar.
Om England, där särskilda slcol- och universitetsförhållanden äro rådande,
och Förenta Staterna, som raskt genomgår gamla världens utvecklings¬
faser och i obegränsad frihet bjuder exempel på alla dessa, från fritt
tillträde till universitet till ganska stränga inträdespröfningar (resp.
fordringar), — om dessa båda stater undantagas, kunna de examens-
anordningar, som våra grannland och de stora kulturländerna ha att
uppvisa, rangeras in under någon af följande 4 grupper:
I. Examen förrättas icke af elevens lärare utan af en särskild
kommission vid eller utom skolan.
(Finland, Frankrike, Holland).
I Finland aflägges den skriftliga delen af examen vid skolorna,
den muntliga för dem, som ämna studera vid universitetet, därstädes
inför akademiska lärare.
Frankrike kvarstår på det ursprungliga stadiet, examen vid uni¬
versitet, med den förändring, att det är skolman, som examinera under
öfverinseende af dekanus. Förslag om flyttandet af examen till skolorna
ha afvisats nästan enhälligt under antydan om det obehagliga för lärare
och anstalter att behöfva utsätta sig för misstankar om partiskhet o. s. v.
Fasthållandet vid det gamla sättet är också lätt förklarligt af tvenne
orsaker. Dels existera en mängd konkurrerande privatskolor, hvilka
gärna vilja uppvisa vackra examensresultat, dels har på grund af det
stora tilloppet till ämbetsmannabanorna en ofantligt stor vikt kommit
att läggas vid specialbetygen, och sålunda har det blifvit önskvärd!,
att en större kontingent examinander hänvisades till en opartisk kom¬
mitté.
I Holland slutar den praktiska linjen med examen inför en kom¬
mission af läroverkslärare, hvilka bedöma såväl den skriftliga som munt¬
liga examen. Skrifningarna försiggå samtidigt vid alla skolor, den
muntliga pröfningen på en gemensam plats för hvarje provins. Examen
med ett 12-tal lärjungar räcker 3 dagar, högst 3 timmar hvarje dag.
I hvarje ämne fungerar en lärare som examinator och en annan som
åhörande medbedömare.
II. Examen förrättas af skolans lärare, ämnescensorer afgöra spe¬
cialbetygen.
(Danmark, Norge).
Danmark fick 1850 sin studentexamen flyttad till läroverken, och
anföres som stödjande exempel i kommittéförslaget 1859 utan att dock
tagas till förebild.
11
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
I Norge förlädes examen först 1888 till skolorna och anordnades
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med danska förhållanden. Uppgifter
för skriftliga profven föreläggas af undervisningsinspektionen efter för¬
slag af utsedde skolman. Skrifningarna äga rum samtidigt öfver hela
riket, en på hvarje dag af 4 följande. De korrigeras af utsedde cen¬
sorer (skolmän i aktiv tjänstgöring, som åtminstone en gång fört klass
till examen), 3 för hvarje skriptum. Sedan domen fallit, afhålles munt¬
lig examen, hvarvid examinanderna indelas i grupper, så att de 4 å 5
ämnen, som hvarje grupp skall pröfvas uti,, bli förlagda med 1 eller 2
dagars mellanrum under sista läsveckan. Privatister pröfvas i alla ämnen,
hvadan deras examen sträcker sig öfver en vecka mera än de öfrigas.
Hvarje elev examineras nu för sig af sin lärare i närvaro af censor.
Betyget bestämmes af examinator och censorer i förening, med af¬
görande makt hos censor. Examen är godkänd, om lärjungen uppnått
vissa bestämda vitsord. Öfver examens resultat och förhållande rörande
denna i öfrigt afge censorerna rapport.
Eftersom censorerna äro aktiva skolmän, blir betygsättningen
ganska konsekvent. Intresset för betyg är så stort hos allmänheten,
att tidningarna publicera betygslistorna.
III. Examen förrättas af skolans lärare, vid bedömandet medverka
en eller flere fullmäktige för andra myndigheter.
(Tyska riket-, Österrike och Ungarn).
(Anordningarna stämma väsentligen öfverens i de tre rikena, i det
att förhållandena i Preussen tjänat som mönster.)
Redan 1812 förlädes examen för statsskolornas lärjungar till re¬
spektive skolor, och från 1834 hänvisas äfven privatister till skolorna.
Hufvuddragen af examens yttre anordning ha icke undergått någon
större förändring. Den nu gällande ordningen är utgifven 1901.
Examen verkställes af en examenskommission, bestående af en
kungl. »kommissar» som ordförande, rektor och de ämneslärare, som
undervisa i öfverstå klassen. Till kommissar förordnas alltid den med¬
lem af provinsskolrådet (Provinzschulkollegium), som brukar handlägga
ifrågavarande skolas angelägenheter. Dock står det rådet fritt att ut¬
nämna annan person till ställföreträdare, speciellt skolans rektor. I andra
än statens skolor får den myndighet, som har det ekonomiska ansvaret
för skolan, insätta en person i kommission med rösträtt som de andra.
Sedan lärjungarne anmält sig till examen, skola rektor och lärare,
på grund af de i de båda högsta klasserna afgifna vitsorden om kun¬
skaper, flit och uppförande, afgöra, om en lärjunge bör nekas tillträde
eller få något af omdömena: »otvifvelaktigt mogen» eller »med tvekan
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
mogen». Dessa omdömen jämte andra uppgifter, bl. a. om tillämnad
lefnadsbana, insändas till provinsskolrådet, som äger att besluta öfver
tillträde till examen.
Uppgifter till skriftliga examens 4 å 5 prof bestämmas af kungl.
kommissaren efter förslag af fackläraren. Lärjungarnes arbeten genom¬
ses först och bedömas af fackläraren, hvarefter de, försedda med betyg
och uppgift om deras förhållande till lärjungens föregående prestationer,
cirkulera bland examinatorerna. På gemensam konferens beslutas, hvilka
lärjungar skola föreslås till underkännande eller befrielse från muntlig
examen. Alla arbeten samt öfriga handlingar sändas därpå till kungl.
kommissaren, hvilken har rätt att ändra betygen eller föranstalta ny
pröfning i större eller mindre utsträckning.
Muntliga examen skall äga rum under de sista sex veckorna af
skolåret. Härvid skola alla skolans ämneslärare vara närvarande första
dagen. Examenskommissionen rådgör nu och beslutar, hvilka lärjungar
skola underkännas, och hvilka på grund af sitt förhållande vid skolan
kunna befrias från muntlig examen. Under gången af examen före¬
slår fackläraren och bestämmer kommissionen betyget öfver muntlig
examen. Efter densammas slut afgifves för hvarje ämne ett samman¬
fattande betyg för Massarbetet, skriftliga och muntliga examen. Där¬
efter afgöres efter bestämda föreskrifter om examinand skall godkännas
eller icke. Vid alla omröstningar har kommissaren utslagsröst och
äger dessutom vetorätt. Om denna begagnas hänskjutes saken till
provinsskolrådet i och för pröfning.
Den som icke blifvit godkänd, får högst 2 gånger till försöka
ny examen.
Privatister anmäla sig hos provinsskolrådet, hvilket hänvisar dem
till någon skola, klar privatist tillhört skola, får han ej tillträde till
examen förrän så lång tid förflutit, att han efter regelbunden uppflytt¬
ning skulle varit berättigad att anmäla sig som skolans lärjunge.
I de skriftliga profven föreläggas privatisterna andra uppgifter än
skolans egna lärjungar. Muntliga examen — från hvilken ingen kan
vare sig uteslutas eller befrias — anställes skild från skolans exami¬
nanders och likaså konferensen om pröfningens resultat. Om någon
icke blifvit godkänd, har kommissionen rättighet att bestämma, att lian
ej må få förnya examen förrän efter 1 år.
IV. Ingen särskild examen för tillträde till universitet.
(Belgien.)
De öfver alla klasser utsträckta skriftliga täflingarnas resultat an¬
tecknas noga och utgöra elevens viktigaste merit. Afgångsexamen är,
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
13
som alla andra, skriftlig. Privatister mottagas ej till pröfning. För
att aflägga akademisk examen fordras godkändt betyg från alla klasser
i ett gymnasium.
I följd af sin egenskap att vara en sammanslagning af tvenne
examina, afgångs- och inträdesexamen, fick mogenhetsexamen vid de
svenska läroverken sin nuvarande gestaltning. Det blef på sätt och
vis en afgångspröfning som förut, hvilken omedelbart godkändes eller
underkändes af f. d. examinatorer i inträdespröfningen. Ur detta histo¬
riska sammanhang förklaras det stora inflytande, som censorerna fingo
på examensresultatet, och som i viss mån förringade värdet af den
vunna fördelen, att lärjungarna skulle få examineras och bedömas i
hvarje ämne af den, som bäst kände till dem, deras egen lärare. Denna
öfverdrifvet skarpa kontroll ter sig eljes rätt märklig, om man tänker på
huru andra examina, som med afseende på de rättigheter, de meddela,
äro ojämförligt mycket viktigare för stat och individ än studentexamen,
försiggå utan någon kontroll alls, vare sig beträffande fordringar eller
uppfyllandet af dessa. Man skulle förmoda, att en universitetslärare,
som haft sig anförtrodt att helt på eget ansvar bedöma kandidater eller
licentiater, kunde anses värdig samma förtroende, om lian något år
senare komme att föra en klass upp i studentexamen. Icke kan hans
omdömesgillhet ha blifvit så försämrad af den dagliga samvaron med
de lärjungar, livilkas kunskaper han blifvit satt att bedöma, att han
nu mindre än förr skulle kunna betros ined makt att uttala ett af¬
görande godkänd eller icke godkänd.
De olikartade förslag till ändring i stadgan för studentexamen,
som tid efter annan framkommit, ha alla — bortsedt från sådana, som
berott på förändringar i studieplanen — grundat sig på att denna
examen är för svår, och att domen öfver examinanderna ofta är orättvis
eller ojämn, beroende på den roll slumpen kan spela i en så kort pröf¬
ning som den nuvarande.
Förslagen, som afse att göra examen mindre svår, hänföra sig
så godt som uteslutande till den skriftliga delen, och dock är det be¬
träffande den muntliga delen, som svårigheterna i särskild grad hopa
sig för lärjungarna i fråga om såväl förberedelse till densamma som
själfva förhöret. År det redan mycket nog, att under en följd af dagar,
i den spänning, som medvetandet om examens vikt eller åtminstone de
ovanliga yttre anordningarna ej kunna underlåta att framkalla, kastas
mellan mer eller mindre kräfvande uppgifter, så är det oresonligt mycket,
14
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
att på en dag- vara beredd att som ett konversationslexikon ge svar
på frågor inom en mängd vidt skilda områden. Äfven under fullt
normala omständigheter är det ett kraftprof, som icke hvem som helst
skulle gå i land med — ja, säkerligen skulle de allra flesta efter ett
par år få omdömet »icke mogen», om de försökte sin lycka om igen —
hur mycket större fordringar ställer då icke profvet på den, som efter
ett läsårs tröttande arbete, under trycket af det tyngande medvetandet,
att slumpen kan göra, att han kuggas, skall ställas inför en för honom
okänd person, i hvars händer hans öde hvilar, och hvars omdöme kom¬
mer att bestämmas af de svar, som han under så vidriga omständig¬
heter kan prestera. Tv hur ■ mycket det än talas om att det icke är
fråga om detaljer utan förnämligast att få ett intryck af examinandens
mogenhet, så kan det ej förnekas, att ett allmänintryck grundar sig på
detaljer, och dessa äro ingenting annat än svar på frågor, afgifna under
ytterst ogynnsamma omständigheter. Sannolikt skulle procenten kuggade
stiga högst betydligt, om icke i praxis både erfarne censorer och lärare
i de flesta fall toge hänsyn tiil examinandernas svåra ställning och
läte saker passera, som eljes icke skulle anses förenliga med anspråk
på godkändt betyg.
Att så många graverande anmärkningar kunna riktas mot examen
efter alla förbättringsförsök innebär tydligen, att man i dessa försök ej
tagit syfte på de egentliga grundfelen i examen. De hufvudvägar som
försökts — nedsatta fordringar och valfrihet eller uteslutning -— kunna
knappast drifvas längre, utan att examens bestånd äfventyras. Nedsatta
fordringar och en utsträckt valfrihet skulle endast draga med sig fyll-
nadspröfningar i oändlighet, tills studentexamen blir utan betydelse.
Ett af grundfelen i denna examen är den absoluta makt, som
stadgan lagt i censors händer, och som vid närmare eftertanke och
jämförelse med förhållandena vid andra långt viktigare examina måste
väcka undran. Och hade denna makt i begynnelsen något sken af be¬
rättigande, i det skolorna ännu ej både så synnerligen fast organisa¬
tion, lärarna kanske brusk» i bildning och förmåga på mer än ett sätt
och tillsynen var skäligen klen, så har utvecklingen nu framskridit så
långt, att eu kontroll af denna art är absolut obehöflig. Ett officiellt
bevis på att denna uppfattning länge varit rådande, är den bestäm¬
melsen, att kompletteringspröfningarna, hvilkas rättsverkan blir allt mera
vidtgående, undandraga censorskontroll.
Kunde hopandet af så många ämnen på en dag upphäfvas, skulle
tvifvelsutan examen ställa sig på ett helt annat sätt. I stället för att
nu fruktan för examen för mången sätter en prägel af nervös oro på
15
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
hela sista årets arbete, skulle lärjungen lugnt kunna fortsätta det dag¬
liga arbetet tills skrifningsperioden närmade sig, hvarefter han finge
successivt koncentrera sina repetitioner på det ena ämnet efter det andra.
Efter afsilande skrifningar skulle den muntliga examen taga vid, på
samma sätt fördelad med fria beredelsedagar under en längre tidsföljd,
så att företrädesvis ett ämne åt gången skulle kunna bli föremål för
repetition.
Detta skulle bli ett ordentligt samlande och demonstrerande af de
kunskaper, man under skoltiden förvärfvat; sålunda icke eu sträfvan
blott för examens egen skull utan ett viktigt led i förberedelsen till
kommande studier och lifsarbete både med afseende på arbetets inne¬
håll och form.
1905 års stadga synes mig böra ändras på i hufvudsak följande sätt.
Till vittnen vid muntlig studentexamen förordnar öfverstyrelsen
läroverkets inspektor samt två i samma stad boende, för skolan intres¬
serade män.
Vittnena äga rätt att bestämma område, inom hvilket examen skall
röra sig, att till protokollet göra anmärkningar samt att underkänna
privatister.
Examen aflägges i hvarje ämne inom den termin, då undervis¬
ningen i ämnet afslutas. Under sista vårterminen hållas, med lämpliga
mellantider, skriftliga examina i månaderna februari—mars och muntliga
examina i april.
För privatister anordnas särskilda examina i de ämnen, i Indika
skolans elever under föregående terminer blifvit godkända.
Lärjunge, som blifvit underkänd i två eller högst tre ämnen, be¬
viljas rättighet att under kommande hösttermin, i den ordning öfver¬
styrelsen bestämmer, aflägga nya examina.
Detta förslag innebär således, att skolans lärare få förtroendet att
förklara dess ordinarie elever godkända, samt att kontrollen öfverflyttas
från kringresande censorer till stationära vittnen. 1 stället för att nu
de skriftliga examina koncentreras på några dagar och de muntliga på
en dag, hvarvid eleven skall som ett konversationslexikon besvara alla
frågor som kunna framställas inom de tio ämnen, som han studerat
under nio år, afslutas i lugn och ro det ena ämnet efter det andra. I
stället för att nu en del läroverk få vänta på censorerna till långt fram
i juni, skola alla examina vara afslutade i april, och första maj, vårens
och ungdomens dag, skola de hvita mössorna svingas i jubel öfver
hela landet.
16
Motioner i Första Kammaren, N:o 11.
Mången torde invända, att förslaget är baseradt på ett alltför
stort förtroende till skolan ocli lärjungarna. Men under de 44 år, som
förflutit sedan censorsinstitutionen infördes, har skolundervisningen ut¬
vecklats kvalitativt och kvantitativt, — det senare alldeles för mycket —
lärarnes sociala och ekonomiska ställning har i hög grad förbättrats,
och vår tids allvarliga gymnasister påminna bra litet om 1860-talets
glada och sorglösa slynglar. Ynglingen känner lifvets skoningslösa
kraf och rustar sig tidigt till kampen för tillvaron. Det reformförslag,
som förra året framställdes af representanter från Stockholms gymnasier,
vittnar om en storslagen och intelligent uppfattning af undervisningens
betydelse. Och den insats Sveriges ungdom gjort i nykterhets frågan
är sådan, att man kan våga hoppas att denna fråga ej skall bereda
nästa generation några större bekymmer. Eu intelligent, målmedveten
ungdom förtjänar ej att pinas med den otidsenliga och opraktiska pro¬
cedur, som kännetecknar vår nuvarande mogenhetsexamen.
Jag får därföre vördsamt föreslå,
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kungl.
Maj:t hemställa om revision af stadgan för mogenhets¬
examen.
Stockholm den 22 januari 1908.
I. Gast. Richert.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1908.