Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
1
N:o 329.
Af herr E. Hammarlund, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läro¬
anstalter.
Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 163 angående stats¬
understöd till kommunala och enskilda läroanstalter har herr Fridtjuv Berg
i motion n:o 298 i Andra Kammaren fäst uppmärksamheten på vissa punk¬
ter i den kungl. propositionen, där afvikelser från densamma synas på¬
kallade. Det är särskildt tre punkter i förslaget, om kommunala mellan-
skolor, på hvilka han riktat uppmärksamheten och beträffande hvilka han
påyrkat ändring, nämligen terminsafgifterna, lärarekompetensen samt sko¬
lornas styrelse och ledning.
Motionären har uteslutande hållit sig till förslaget i hvad det gäller
de kommunala mellanskolorna. Men äfven i några andra afseenden synas
— utan rubbning af regeringsförslagets utan allt tvifvel riktiga grund¬
tanke — vissa detaljändringar i propositionen vara behöfliga, och jag har
genom denna motion velat hänleda uppmärksamheten särskildt på tre punk¬
ter, i hvilka det synes mig vara af vikt att ändring af Riksdagen vidtages.
1. De 22 statsunderstödda samskolorna.
Kungl. Maj:t föreslår, att af anslaget till kommunala mellanskolor må
understöd kunna utgå till två slags skolor, nämligen: 1) samskolor, som
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 153 Käft. (N:o 329.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
under år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för kvinn¬
lig ungdom, 2) kommunala skolor, som utgöra öfverbyggnader på den
egentliga folkskolan (de verkliga mellanskolorna). Och i punkt 11 före¬
slås den undantagsbestämmelse, att »samskola, som för år 1908 åtnjutit
understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock
att de här stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af
år 1911, på de villkor Kung!. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åt¬
njutande af understöd från anslaget till kommunala mellanskolor, dock
under förutsättning att kommunen eller enskilda donatorer till skolans
uppehållande lämna ett bidrag* hvars värde för år räknadt uppgår till
minst samma belopp som statsunderstödet».
En dylik undantagsbestämmelse är ju alldeles på sin plats. De en¬
skilda samskolor, hvilka för närvarande åtnjuta statsbidrag, böra få sådant
bidrag under ytterligare en treårsperiod på liknande villkor som hittills.
Men att de skulle efter utgången af denna treårsperiod få behålla sin sär¬
ställning, under förutsättning att de stadgade villkoren i öfrigt uppfyllas,
härför finnes intet som helst skal. Vilja de efter utgången af år 1911
fortfarande få statsanslag, torde de böra ombilda sig till öfverbyggnader
på folkskolan i likhet med de föreslagna kommunala mellanskolorna.
De enskilda samskolor, hvilka på grund af äldre bestämmelser åtnjuta
statsbidrag, uppgå till ett antal af 22 och finnas uppräknade å sid. 54
och 55 i den kungl. propositionen. Såsom synes äro de förlagda hufvud¬
sakligen till smärre städer samt åtskilliga större stationssamhällen. Om
dessa 22 skolor allt fortfarande skulle få behålla sin nuvarande privilegi¬
erade särställning, skulle gifvetvis följden blifva, att å dessa orter folk¬
skolan komme i en sämre ställning än å andra liknande platser, där inga
parallellt med folkskolan gående samskoleklasser kunde erhålla statsunder¬
stöd. På dessa 22 platser skulle visserligen efter utgången af år 1911
finnas folkskola enligt litt. A, men det i propositionen med all rätt häf-
dade sambandet mellan folkskolan och dess öfverbyggnad — mellanskolan
■— skulle där ej behöfva förefinnas. Tvärtom skulle samskolan allt fort¬
farande kunna ordna sina kurser utan hänsyn till den egentliga folksko¬
lans högre klasser.
Föredragande departementschefen finner det öfverflödigt att införa en
bestämmelse därom, att dessa samskolor skola framdeles utgöra öfverbygg¬
nader på folkskolan, enär, såsom han framhåller, de nya förhållandena
»skola gifvetvis åtminstone i flertalet fall påverka de nu statsunderstödda
samskolornas organisation, så att dessa anpassa sig efter den egentliga
mellanskoletypen» (sid. 130). Men om man ganska visst kan antaga, att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
3
flertalet af de 22 skolorna komma att af ekonomiska skäl ombilda sig till
mellanskolor, finnes ju ännu mindre anledning att efter utgången af år
1911 medgifva bibehållandet af ett litet fåtal statsunderstödda skolor af
en typ, som icke vidare skulle få upprättas. Ett dylikt medgifvande stri¬
der för öfrigt mot den bärande idén i hela förslaget, som är den, »att de
ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser icke skulle splittras på två
parallellt med hvarandra löpande skolformer utan samlas på en enda läro¬
anstalt» (sid. 129).
I de grunder och villkor, som föreslagits för tilldelande af understöd
från anslaget till kommunala mellanskolor, torde alltså sådana ändringar
böra vidtagas, att efter utgången af år 1911 anslaget i fråga endast för
användas till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folk¬
skolan. Detta kan ernås genom att bibehålla öfvergångsstadgandet i punkt
11 under afdelning A, men ur punkt 1 utesluta orden: »ej mindre--
— — än äfven», så att sistnämnda punkt erhölle följande lydelse:
1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna utgå
till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och
i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmatt, som in¬
hämtas i högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normal¬
plans typ litt. A.
2. Högre flickskolan skall fylla ett förefintligt bildningsbehof.
Beträffande afsikten med den nu ifrågasatta ganska betydliga höj¬
ningen af anslaget till de högre flickskolorna gör föredragande departe¬
mentschefen följande beaktansvärda uttalande (sid. 145):
»Jag har kommit till deri uppfattningen, att det i synnerhet är flickskolorna i de
mindre och de medelstora städerna, som behöfva hjälpas upp. Däremot häradet icke
varit min afsikt att med de ifrågasatta bestämmelserna främja uppkomsten å samma
ort af mindre, med hvarandra konkurrerande skolor. Ty ju mindre eu skola är, desto
sämre är i regel dess ekonomiska ställning och desto sämre dess undervisning. En
alltför stor frikostighet från statens sida kan motverka det syfte, man vill vinna, och
medföra en sänkning af den högre kvinnobildningen. Då redan nu konkurrensen
mellan flickskolor å en eller annan ort är så stor, att den knappast kan kallas sund,
hör det vid tillämpningen af de förordade bestämmelserna tillses, att ingen ny skola
erhåller statsunderstöd, med mindre en noggrann utredning gifvit vid handen, att den
verkligen fyller ett förefintligt bildningsbeliof. Anslaget till högre flickskolor får icke
betraktas som ett förslagsanslag, hvari hvarje skola, som uppfyller de stadgade minimi-
fordringarna, skulle äga delaktighet.»
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
Hvad departementschefen härvidlag uttalat synes mig vara af den
vitala betydelse, att det icke blott bör hafva en plats i motiveringen utan
inryckas i de af Riksdagen godkända grunderna och villkoren för till¬
delande^ af understöd. Ett tillägg i denna riktning torde lämpligen böra
inflyta i punkt 1 under afdelningen B, hvilken punkt borde erhålla unge¬
fär följande lydelse:
1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till
flickskolor, som hafva till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans
verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning, och som fylla ett i verk¬
ligheten förefintligt bildningsbehof för den ort, där de upprättats.
3. De manliga lärarnes ställning.
Herr Berg har i sin motion n:o 298 med allt fog fästat uppmärk¬
samheten därå, att i propositionen inga kompetensfordringar finnas angifna
för mellanskolornas manliga lärare. Men äfven beträffande manlig lärares
aflöning samt om rätten till statsunderstöd för lönetillägg åt manlig lärare
saknas _ alla bestämmelser ej blott för mellanskolorna utan för samtliga i
propositionen afsedda läroanstalter.
Föredragande departementschefen framhåller, att några bestämmelser
om minimilöner för lärare ej äro behöfliga särskilt af det skäl, att »under
nuvarande förhållanden anställningen vid enskild skola är för lärarinnorna
att anse som deras egentliga lefnadsuppgift och lefvebröd, för lärarne åter
mestadels eu öfvergångsplats till anställning i statens tjänst» (sid. 134).
Men särskild! beträffande de kommunala mellanskolorna vore det att djupt
beklaga, om förhållandena ordnades på sådant sätt, att manlig lärare toge
anställning vid dem endast som eu öfvergångsplats. Dessa skolor, rätt
ordnade och utvecklade, blifva ju ett slags högre folkskolor med ytterligare
påbyggnad (minst tre årsklasser i stället för två>)? och då böra de hafva en
föreståndare som tager sig an skolans sak såsom sin lifsuppgift.
Beträffande statsunderstödet föreslås i propositionen, att enskildt läro¬
verk, som i större utsträckning anlitar manliga lärarekrafter, bör kunna
erhålla ett tilläggsunderstöd af högst 2,000 kronor för hvartdera skolstadiet,
och föredragande departementschefen motiverar detta förslag därmed, att
utan en dylik bestämmelse »skulle de enskilda läroverken frestas att ute¬
slutande. eller hufvudsakligen anställa kvinnliga lärare, enär de, med hänsyn
till bestämmelserna angående lönetillägg af statsmedel åt lärarinnor, här¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 329. 5
igenom skulle komma i åtnjutande af större bidrag från statens sida» (sid.
147). Hvad sålunda anförts har i viss mån tillämpning äfven på de öfriga
skolarterna, framför allt på de kommunala mellanskolorna. Om regerings-
förslaget i denna del oförändradt antages, blir det nämligen för skolan
ekonomiskt fördelaktigare att hafva kvinnlig lärare än manlig. Men staten
bör gifvetvis ej genom konstlade medel lägga hinder i vägen för att sko¬
lorna må anställa manliga lärare till den utsträckning, sådana kunna vara
behöfliga.
Hvad särskildt angår de kommunala mellanskolorna är visserligen
föreskrifvet, att vid skola, däri gossar undervisas, minst en manlig lärare
med full tjänstgöring skall finnas. Men statsbidrag till lönetillägg åt
denne lärare skulle ej kunna utgå. Detta är en inkonsekvens, som bör
rättas.
Ej blott för mellanskolorna utan äfven beträffande såväl högre flick¬
skolor som ock enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier torde
alltså böra föreskrifvas, att därest manlig föreståndare eller lärare är an¬
ställd och innehar samma kompetens samt åtnjuter minst de för lärarinna
fastställda löneförmåner, enahanda statsbidrag till aflöning och ålderstillägg
må utgå som för kvinnlig föreståndare eller lärarinna. Som en komplette¬
ring härtill bör vidare stadgas, att där manlig lärare är anställd, vare sig
som föreståndare, ämneslärare, timlärare eller öfningslärare, han i intet
fall må afiönas lägre än hvad föreskrifvits i fråga om lärarinna.
I sammanhang med dessa bestämmelser böra naturligtvis sådana re¬
daktionella ändringar vidtagas i propositionen, att det hela kommer att
omfatta såväl manlig som kvinnlig lärare. Särskildt fäster jag uppmärk¬
samheten på angelägenheten däraf, att äfven för manlig lärare stadgas rätt
till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad. I fråga om de
högre flickskolorna torde en dylik rätt endast undantagsvis vara af någon
betydelse, då vid dessa skolor manliga lärare mera sällan äro anställda
med full tjänstgöring, men så mycket betydelsefullare blir den för de rätt
många manliga lärare, som utan tvifvel skulle komma att anställas vid de
kommunala mellanskolorna, därest nämligen ej sådana föreskrifter varda
fastställda, att det för skolan blir ekonomiskt förmånligare att använda
kvinnliga lärarekrafter än manliga.
Om samma rätt till statsbidrag stadgas för manlig lärare som för
kvinnlig, kan det i punkt 4 under afdelning C ifrågasatta tilläggsanslaget
till understöd åt enskildt läroverk, som i större omfattning anlitar manliga
lärarekrafter, utgå, enär dylikt läroverk blir äfven utan någon sådan undan¬
tagsbestämmelse berättigad! till statsanslag efter enahanda grunder som ett
läroverk med öfvervägande kvinnliga lärarekrafter.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa,
att Riksdagen måtte i Kungl. Maj:ts proposition n:o
163 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
läroanstalter vidtaga nedannämnda ändringar och till-'
lägg:
1) Beträffande grunder och villkor för tilldelande af
understöd frän anslaget till kommunala mellanskolor:
att bestämmelserna under afdelning A erhålla sådan
formulering, att efter utgången af år 1911 understöd
från anslaget till kommunala mellanskolor endast må
utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egent¬
liga folkskolan;
2) Beträffande grunder och villkor för tilldelande af
understöd från anslaget till högre flickskolor:
att till punkt 1 under afdelning B fogas det tillägg,
att understöd må utgå till högre flickskolor endast i det
fall, att skolan fyller ett i verkligheten förefintligt bild-
ningsbehof för den ort, där den upprättats;
3) Beträffande manliga lärares löner, statsunderstöd
härför m. m.:
dels att bland grunder och villkor för tilldelande
af understöd från anslaget till lönetillägg inryckes en
bestämmelse därom, att, därest manlig föreståndare eller
ämneslärare är anställd och innehar samma kompetens
samt åtnjuter minst de för föreståndarinna eller ämnes-
lärarinna fastställda löneförmåner, enahanda bidrag till
aflöning och ålderstillägg må utgå som för förestånda¬
rinna eller ämneslärarinna, samt att i följd häraf det i
punkt 4 under afdelning C omnämnda tilläggsunder-
stödet å 2,000 kronor bortfaller;
dels att bland grunder för lärarepersonalens aflöning
införas föreskrifter ej mindre därom, attjmanlig lärare
i intet fall må aflönas lägre än hvad i samma grunder
fastställts i fråga om lärarinna, än äfven därom, att
manlig lärare erhåller samma rätt till lönetursberäkning
som kvinnlig;
dels slutligen att i propositionen sådana redaktionella
Motioner i Andra Kammaren, N:o 329.
7
ändringar vidtagas, att äfven i öfrigt de bestämmelser,
som gälla i fråga om lärarinna, i tillämpliga delar må
göras gällande jämväl för lärare.
Stockholm den 5 maj 1908.
Emil Hammarlund.