Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
1
M:o 32.
Af herr E. 0. Y. Wayrinsky i Stockholm, om skrif¬
velse till Kungl. Maj:t angående utredning om arbets¬
lösheten i Sverige m. m.
Den sociala försäkringens uppgift är att skydda de mindre bemedla- Sodalförsäk-
des, särskildt arbetstagarnes, ekonomiska existens vid de tillfällen, då de nn9e^tuPP
utan egen förskyllan komma i den ställning att icke kunna försörja sig
själfva. I Sverige hafva statsmakterna hittills vidtagit åtgärder för sådan
försäkring mot följderna af dels sjukdom och dels olycksfall i arbete, och
för närvarande pågå lifliga sträfvanden att utveckla formerna samt utvidga
området för såväl sjuk- som olycksfallsförsäkringen.
I en samtidigt afgifven motion har jag tillåtit mig rikta uppmärk¬
samheten på angelägenheten, att statsmakterna befrämja och särskildt un¬
derstödja en blifvande moderskapsför säkring, åsyftande att barnsängskvin-
norna må erhålla ersättning för den aflöning de förlora genom frånvaro
från arbetet.
Sjukförsäkringen är hos oss ordnad enligt den frivilliga försäkringens
principer, i det att staten åtnöjer sig med att genom lagstiftning reglera
samt ekonomiskt understödja den af frivilliga organisationer anordnade
verksamheten på detta område. Vår olycksfallsförsäkring är däremot så
till vida tvångsförsäkring, att dess skydd genom statens lagstiftningsmakt
tillförsäkrats alla arbetare inom vissa yrken, oberoende af deras egna åtgö¬
randen.
Sedan länge tillbaka har vidare hos oss frågan om ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring varit aktuell, och i anledning af nästföregående Riks-
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 käft. (N:o 32.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32-
dags skrifvelse i ämnet har Kungl. Maj:t nyligen tillsatt en kommitté
för frågans lösning. Därest i samband härmed äfven upptages spörsmå¬
let om understöd åt änkor och föräldralösa, så torde vi snart nog komma
därhän, att arbetstagaren och hans familj tillförsäkras verksamt ekonomiskt
skydd vid alla de eventualiteter, som medföra minskning i eller förlust af
arbetsförmågan.
Soäalförsäk- Genom den sociala försäkringens framträdande och utveckling har
fattigvården, fattigvårdens begrepp och omfattning väsentligt förändrats. All den un-
derstödsverksamhet, som här ofvan angifvits redan vara ordnad eller
böra ordnas såsom offentlig försäkring, hvilade ännu för några decennier
sedan på den offentliga och enskilda välgörenheten. Efter hand har det
emellertid allt klarare framstått såsom en orättvisa och obarmhärtighet
från samhällets sida att med välgörenhetens nådegåfvor afspisa dem, som
råkat i nödställd belägenhet, oaktadt de ärligen fyllt sin plikt som nyttiga
och verksamma arbetare. Det är denna förändrade uppfattning, som drif¬
va fram till lösning eller aktualitet den sociala försäkringens här ofvan
angifna olika grenar.
Samtidigt med att området för fattigvårdens verksamhet därigenom
inskränkts, har emellertid en fördjupad uppfattning utbildats af samhällets
skyldigheter gentemot äfven dem, som nu utgöra fattigvårdens föremål.
Och man har alltmer känt sig förpliktad sörja för, att dessa beklagans¬
värda, oaktadt de måhända i många fall kunna sägas själfva bära an¬
svaret för sin belägenhet, dock må på ett långt effektivare sätt, än tidigare
varit vanligt, tagas om hand och erhålla omvårdnad. En direkt följd af
det förändrade läge, i hvilket fattigvården nu befinner sig — dels på
grund af socialförsäkringens utveckling och dels genom de nya åsikterna
om fattigvårdens uppgifter — är ock Kungl. Maj:ts åtgärd att tillsätta en
särskild kommitté för revision af de lagbestämmelser, som reglera våra
fattigvårdsförhållanden. Vi befinna oss sålunda för tillfället i den situa¬
tionen, att gränserna mellan samt formerna för de olika grenarna af sam¬
hällets ekonomiska omvårdnad om de mindre bemedlade nu skola klar¬
göras för vinnande af en allsidig och systematisk verksamhet på detta
område. Då det därvid är af största vikt, att alla hithörande frågor vinna
nödig belysning, har jag ansett tidpunkten vara inne att rikta uppmärk¬
samheten på behofvet af försäkring mot arbetslöshet.
Arbetslöshets- Under det att de öfriga här ofvan berörda slagen af socialförsäkring
f°ruppgift.US åsyftat ekonomiskt skydd vid arbetsförmågans försämring, så har arbets¬
löshetsförsäkringen till uppgift att bereda understöd åt arbetare, som visser-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
3
ligen äro fullt arbetsdugliga och arbetsvilliga, men det oaktadt ej kunna
erhålla sysselsättning, enär arbetsmarknaden af en eller annan anledning
ej förmår använda all disponibel arbetskraft.
Det lärer väl ej vara erforderligt att närmare skildra arbetslöshetens Arhettiöshetm*
verkningar för en arbetare, särskildt om han är familjefader, liedan det verknir>3ar-
att en person, som oförvitligt och dugligt skött sina åligganden i många
år, helt plötsligt utan eget förvållande ser sig beröfvad den sysselsättning,
åt hvilken han ägnat sig och som gifvit honom en knapp men lugn ut¬
komst, måste på honom utöfva ett beklagligt inflytande. Och när så efter
några veckor de sista sparpenningarna taga slut, när arbetsredskap och det
mödosamt sammanbragta bohaget afyttrats, utan att han ändå kan hålla
borta nöden från sig själf och sin familj, så vakna lätt hos honom bittra
känslor mot de förhållanden och det samhälle, i hvilka han lefver. De
arbetslösas legioner vid ekonomiska depressionsperioder ha i alla tider
utgjort den lätt mottagliga jordmån, i hvilken finnes näring för och gif-
ves upphof till de mest förtviflade tilltag.
Bland de arbetslösa har det ock alltid varit, som samhällets »olycks¬
barn» till stor del rekryterats. Redan det att man saknar det stöd, som
ordnad sysselsättning ensamt kan gifva, är ju ägnadt att inleda en person
i åtskilliga frestelser. Och då härtill kommer brist på de nödvändigaste
lifsförnödenheterna — en brist, som synes dess mer förhatlig, när den är
oförskylld — så är det ej lätt för den arbetslöse själf eller hans hung¬
rande och frysande familj att hellre lida än söka på orättmätigt sätt för¬
hjälpa sig ur sitt elände. Vid arbetslöshetstiden är det, som landsstry-
karnes, förbrytarnes och de prostituerades arméer starkast rekryteras.
Den ekonomiska och moraliska förlust, samhället lider genom en mängd
förut nyttiga medlemmars öfvergång till att blifva onyttiga och samhälls-
farliga, kan säkerligen ej taxeras nog högt. Det borde vara af den största
betydelse, att just vid kristider icke de arbetslösa ställas utan inkomst, så
att de breda lagrens köpförmåga plötsligt förminskas just vid samma tid¬
punkt, som näringslifvet af andra skäl försvagas.
Hittills är det framför allt fattigvården, den offentliga och enskilda,
som sökt efter måttet af sina resurser taga hand om de arbetslösa och ^un.
deras familjer. Men det synes uppenbart, att denna utväg, som numera
allmänt erkännes vara olämplig i de fall, då arbetaren fått sin arbets¬
förmåga nedsatt, måste vara än mer olämplig såsom hjälp åt den arbetare,
som vill och kan arbeta, men ej får sysselsättning. Den alldeles oför-
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
Arbetslöshets-
frågan i
Sverige.
skyllda arbetslösheten påkallar andra åtgärder än fattigvården, hvilken
enligt det allmänna föreställningssättet alltid på sina kunder sätter en
prägel af mindre-värdighet samt äfven medför förlust af vissa medbor¬
gerliga rättigheter och därigenom bidrager att nedslå den fattigunderstöd-
des själfkänsla, lefnadsmod och arbetsenergi för framtiden.
Vid den under oktober 1906 i Stockholm hållna kongressen för fat¬
tigvård och folkförsäkring, därvid fattigvårdens förhållande till arbetslös¬
heten särskildt behandlades, betonades också skarpt, att understödjandet af
de oförskyldt arbetslöse icke är en fattigvårdsfråga, utan måste behand¬
las såsom ett särskildt problem, för hvars utredande kongressen beslöt
anhålla om regeringens åtgärder. Den allmänna uppfattningen, som vid
kongressen gjorde sig gällande, utvecklas närmare i den å kongressens
vägnar till Konungen öfverlämnade skrifvelse, som här bifogas såsom sär¬
skild bilaga (Bil. 1).
Att frågan om arbetslösheten och dess bekämpande under den senare
tiden varit så föga uppmärksammad i vårt land, beror på det lyckliga
förhållandet, att vi kunnat glädja oss åt en längre tids oafbrutet goda
. konjunkturer. Med hvarje år ha industri och samfärdsel utvidgats och
utvecklats samt tagit allt flera armar i anspråk. Då samtidigt emigra¬
tionen från landet afledt stora skaror af den till produktivt arbete mog¬
nande ungdomen, så har i stort sedt icke öfverflöd utan brist på arbets¬
kraft förelegat.
Men det har ej alltid varit så, utan i den nuvarande generationens
minne kvarstår ännu lifligt, huru under 1890-talets förra hälft arbetslös¬
heten var kronisk och särskildt under vintrarna antog betydande dimen¬
sioner samt framkallade nöd och elände i vida kretsar bland våra kropps¬
arbetare. I anledning häraf tillsatte dåvarande öfverståtbållaren friherre
G. Tamm år 1894 en kommitté för utredning rörande arbetslösheten i Stock¬
holm och därmed sammanhängande förhållanden\ Kommitténs år 1895
afgifna betänkande, som innehåller utförliga redogörelser för Stockholms
stads arbetslöshetspolitik under en längre följd af år samt utredningar
rörande motsvarande förhållanden såväl å andra orter i riket som ock i
utlandet, erbjuder ett mycket stort intresse äfven för studiet af de nu¬
varande förhållandena. Såsom betecknande för den utsträckning, arbets-
1 Kommitténs ordförande var Hugo E. G.’ Hamilton, öfriga ledamöter Alb. Amundson,
Ernst Beckman, Algernon Börtzell, Otto Fröman och Johannes Svensson, sekreterare Emil
Kinander.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
5
lösheten i Stockholm tog under slutet af 1880- och början af 1890-talet,
må anföras, att — förutom åtskilliga åtgärder, som af stadens olika myn¬
digheter vidtogos för att under vintern låta de regelbundna kommunala
arbetena fortgå i största möjliga omfattning — nästan hvarje vinter stora
belopp anvisades till särskilda nödhjälpsarbeten, så t. ex. vintern 1891—92
ej mindre än 825,000 kr. Likartade åtgärder måste äfven tillgripas på
andra orter i landet, utan att man dock, trots de dryga utgifterna, lyc¬
kades sysselsätta mer än mindredelen af de arbetslösa skarorna.
Att icke några genomgripande åtgärder i Stockholm vidtogos i an¬
ledning af det lärorika och i många hänseenden uppslagsgifvande kommitté¬
betänkandet, berodde, såsom förut antydts, på att vid samma tid inträdde
den förbättring i de ekonomiska förhållandena, som sedan fortfarit allt
intill den senaste tiden. När de förhållanden något förbättrats, hvilka
gifvit anledning till kommittéutredningen, slog man sig åter till ro i
stället för att under den goda tiden förbereda sig att möta kommande
svårigheter.
Nu har emellertid åter en nedgång börjat i den långvariga högkon¬
junkturen, och tyvärr torde såväl vårt aflärslif som våra arbetare komma
att få bittert erfara dess verkningar. Man må dock icke tro, att arbets¬
lösheten endast skulle existera vid kristider, och att sålunda något behof
efter ständigt verkande skyddsmedel icke skulle förefinnas. Så är inga¬
lunda förhållandet, utan i det moderna storindustriella samhället är ar¬
betslösheten en alldeles konstant företeelse, äfven under de bästa konjunk¬
turer. Under den ständiga växlingen mellan gamla föråldrade samt nya
framväxande företag och metoder — till följd af de mänskliga behofven,
kommunikationernas, uppfinningarnas och maskinernas snabba förändringar
— befinner sig näringslifvet i en oafbruten omvandling. När denna går
lugnt uch jämnt, ske den nödvändiga omflyttningen och omsättningen af
arbetskraft i regel också utan större afbrott. Vid goda konjunkturer är
efterfrågan så stark, att längre tids arbetslöshet icke behöfver drabba den
duglige arbetare, som af utvecklingen öfverflödiggjorts på ett ställe, ty
han får vanligen lätt anställning annorstädes, särskildt om lämpliga for¬
mer för arbetsförmedling finnas anordnade. Äfven under de goda tiderna
händer det dock mycket ofta, att äfven mycket dugliga arbetare få un¬
der en eller annan vecka vänta på passande ny anställning.
Inom en stor mängd yrken förekommer regelbundet hvarje år s. k.
säsong arbetslöshet, hvilken beror därpå, att produktionsverksamheten inom
yrket af en eller annan anledning måste särskildt forceras under vissa de-
Arbetslöshe-
tens orsaker.
Säsongarbets¬
lösheten.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
lar af året och i gengäld mer eller mindre inskränkas under andra tider.
Denna ständigt återkommande fluktuation inom loppet af hvarje år beror
ytterst på temperaturförhållandena, hvilkas inverkan i någon mån kan
spåras inom nästan alla yrken. Denna inverkan blir med våra extrema
klimatväxlingar mycket kännbar; man behöfver blott tänka på den skill¬
nad, som inom hela näringslifvet gör sig gällande mellan vintermånaderna
januari—mars å ena sidan och vårmånaderna april—maj, då öfverallt en
sjudande och forcerad brådska inträder. Under denna sistnämnda period
sysselsättas utan tvifvel många tusen personer mer än under vintern, då
motsvarande antal gifvetvis är utan fast sysselsättning och stadigvarande
inkomst.
Särskildt svåra äro i detta hänseende byggnadsyrkena, hvilkas talrika
arbetareskaror till stor del regelbundet sakna arbete under åtminstone 4
ä 5 månader af året. Samma förhållande äger rum med afseende å den
talrika gruppen af hamn- och stufveriarbetare i våra sjöstäder, hvilka vid
sjöfartens upphörande på hösten ställas utan inkomst.
Tillfälligaan- Mera tillfälliga naturföreteelser kunna ofta inom ett mera inskränkt
^arbetslöshet område åstadkomma likartade verkningar. Endast för någon månad sedan
berättade tidningarna samtidigt om en eldsvåda och en öfversvämning,
som ödelagt tvenne arbetsplatser med hvardera 6 å 700 arbetare, hvilka
sålunda plötsligt ställdes utanför sitt vanliga arbete, intill dess de åstad¬
komna skadorna efter månaders förlopp kunde ersättas. I de nu afsedda
fallen voro arbetsgifvarne så kapitalstarka, att återbyggnadsarbeten genast
påbörjades, vid hvilka en del arbetare kunde få sysselsättning, men ofta
nog innebära dylika händelser en mycket allvarlig fara för de vid arbe¬
tet varande och på platsen bosatta arbetarne.
Arbetslöshet Bland de mångahanda anledningarna till arbetslöshet är det dock
aj^Acrisert. ’noen> 8om ^nedför så förödande och omfattande verkningar som den s. k.
ekonomiska krisen, hvilken likt ett oundvikligt öde vältrar fram öfver hela
den ekonomiskt sammanhörande världen och för längre eller kortare tid
rubbar dess normala funktioner. Orsakerna till dessa depressioner kunna
vara olika, men deras verkningar äro alltid desamma: affärsvärlden blir
orolig, pengarna blifva svåråtkomliga, alla värden sjunka i pris, företag¬
samheten aftager, komsumtionsförmågan och afsättningen minskas, industriens
produktion inskränkes, arbetarne afskedas och måste gå arbetslösa. Alla
dessa symptomer återfinnas i viss mån hos den kris, under hvars tryck
vi för närvarande befinna oss och som hårdt härjat ej blott bland affärs¬
männen utan äfven bland vissa arbetstagare. Ty så intimt är sambandet
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
7
mellan alla de olika graderna af ekonomiskt arbetande människor inom
vårt samhälle, att när den finansiella krisen kommer dess slag kännes
öfverallt.
Den nuvarande situationen är ock synnerligen ägnad att belysa, huru
blindt och orättvist arbetslöshetens olycka kan drabba. Ehuru vårt pro¬
duktiva näringslif enligt allas samstämmande omdömen i stort sedt befin¬
ner sig i ett välordnadt tillstånd, så brytes helt plötsligt lugnet, det eko¬
nomiska förtroendet, den normala utvecklingen, och i stället inträda oro
och omhvälfningar. Och hvarför? Jo, emedan Förenta staternas bank¬
lagstiftning icke är fullt rationell. Man må icke förvåna sig öfver att
vid sådana tider bitterhet födes hos arbetarne, som kunna blifva värst
lidande af de ekonomiska omhvälfningarna. Visserligen har krisen ännu
ej hos oss föranledt mer än några få betalningsinställelser vid större fa¬
briker med upphörande af driften, men den faran hotar nog på flera
andra ställen, och i alla händelser är det krisen, som förorsakat den pen-
ningdyrhet, som alldeles förlamat byggnadsverksamheten och framkallat
ovanligt stor arbetslöshet bland dess arbetare.
En närmare kännedom om arbetslöshetens uppträdande och frekvens
inom olika yrken, kön och åldrar äga vi tyvärr icke, och dess åstadkom¬
mande erbjuder många svårigheter. I åtskilliga andra länder har man
lifligt sysselsatt sig med hithörande frågor och äfven lyckats klargöra åt¬
skilliga spörsmål. (Jfr. »Meddelanden från K. Kornmerskollegii afdelning
för arbetsstatistik» 1905, häfte 3, »Statistiska arbetslöshetsundersökningar
i Tyskland» samt 1906, häfte 2, »Statistiska arbetslöshetsundersökningar
i Norge».) Såsom ett bevis på det tilltagande intresset för arbetslöshets-
frågan må anföras, att hösten 1906 i Milano hölls en kongress, som ute¬
slutande ägnades åt dess studium. Under loppet af innevarande år torde
från engelsk sida initiativ tagas till en ny sådan kongress, liksom den
förra af officiell karaktär, hvarjämte afsikten är att under mellantiderna
mellan följande kongresser anordna systematiska undersökningsarbeten.
Hos oss erbjuda de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas månads-
rapporter och årsredogörelser ett i många hänseenden intressant material
till arbetslöshetsfrågans bedömande. Kornmerskollegii afdelning för arbets¬
statistik har ock sedan flera år tillbaka sökt att från arbetarnes fackföre¬
ningar erhålla regelbundna rapporter om arbetslösheten bland deras med¬
lemmar, och i de kvartalsöfversikter öfver arbetsmarknadens läge, som åter¬
finnas i dess »Meddelanden», förekommer en mängd spridda uppgifter här¬
om. Enligt upplysningar, som från den arbetsstatistiska afdelningen med-
Arbetslöshe-
tens omfatt¬
ning.
8
Motioner i Andra Kammaren, Ko 32.
delats, komma att i tidskriftens häfte för februari eller mars offentliggö¬
ras åtskilliga sammanställningar af de uppgifter rörande arbetslöshetsför-
hållandena, hvilka på olika vägar kunnat införskaffas. Äfven om icke
några tillfyllestgörande utredningar och siffror här kunna lämnas rörande
arbetslösheten, så är det dock af all erfarenhet otvetydigt ådagalagdt, att
oförskylld arbetslöshet för dugliga och skötsamma arbetstagare ständigt och i
betydande omfattning förekommer äfven i vårt land.
Samhället bär Enligt den uppfattning, som nu alltmera börjar göra sig gällande
arbetslösheten om samhällets skyldigheter mot sina medlemmar, kan man beteckna det
såsom en statens plikt att göra hvad som göras kan för att rädda dessa från
arbetslöshetens olycka. I alla händelser är detta ett obestridligt stats¬
intresse, enär arbetslöshetens följder visat sig så fördärfbringande för
dem, som däraf drabbas, för deras familjer och följaktligen oek för hela
samhället. Det är i själfva verket en god ekonomisk politik att äfven
med vissa pekuniära uppoffringar hjälpa de arbetslösa, så att de icke
sjunka ner till att för all framtid blifva samhället till skada och tunga.
Arbetslöshetens Då möter oss den frågan, hvad samhället bör och kan göra i anled-
forebyggande. njng a£ arbe(;slösheten. Såsom alltid i dylika fall måste det främsta önsk-
ningsmålet vara att förekomma det onda genom att undanröja dess orsaker.
Otvifvelaktigt kan åtskilligt göras i denna riktning. Inom flertalet nä¬
ringsgrenar kan produktionen, mera än hittills skett, genom förutseende
planläggning ordnas likformigt under hela året, så att hela arbetsstyrkan
blir stadigvarande. I själfva verket kan man påstå, att just de bäst
skötta och ekonomiskt mest gifvande företagen, i större utsträckning än
de sämre, anordnat sig så, att produktionen och arbetsstyrkan äro såvidt
möjligt lika stora hela året om. Särskildt bör man kunna fordra, att
staten och kommunen, som i så stor utsträckning och på olika områden
uppträda soin arbetsgivare, skola söka i möjligaste mån bedrifva sin verk¬
samhet jämnt under hela året. Emellertid är det klart, att vårt ekono¬
miska lif ännu icke på lång tid kan blifva så systematiskt ordnadt, att
icke sådana ständiga rubbningar och slitningar skola där förekomma, hvilka
gifva anledning till regelbunden arbetslöshet. Ej heller har man ännu
lyckats fullt utreda orsakerna till och innebörden af de s. k. ekonomiska
kriserna — än mindre botemedlen mot dem. Den ekonomiska vetenska¬
pen och praktiken hafva här stora framtidsmål, genom hvilkas lögning
man kan hoppas på arbetslöshetens successiva försvinnande.
Men för dessa förhoppningar för framtiden får man ej skjuta ifrån
sig det nu aktuella, allvarliga spörsmålet. Kunna vi ej hoppas på, att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
9
undanröja arbetslöshetens orsaker och därmed arbetslösheten själf, så är
det vår oafvisliga skyldighet att söka vidtaga tjänliga åtgärder för att
hämma dess vådor,
Det medel, som hos oss liksom annorstädes oftast brukat tillgripas Nödhjäipsar-
vid tider af ovanligt stor arbetslöshet, är anordnandet af nödhjälpsar- iettn-
beten, genom hvilka man velat skaffa de arbetslösa någon sysselsättning
och inkomst, intill dess bättre arbetsförhållanden inträdt. Man har där¬
vid gjort försök med att anordna verkstäder för olika yrkesmän, dock
med sådana resultat, som ej uppmuntra till fortsättning. Endast enklare
grofarbeten torde lämpligen kunna användas för framtiden, men därmed
hjälpas ju endast grofarbetarne, hvarförutom denna utväg trots det pres¬
terade arbetet torde ställa sig så dyrbar, att andra åtgärder såvidt möj¬
ligt höra föredragas’
Om sålunda samhället endast i begränsad utsträckning kan åtaga offentlig fla¬
sig att skaffa de arbetslösa arbete, så är det däremot ett mycket lämpligt tx1af°ri»iedimg.
sätt för dess ingripande att förhjälpa de arbetssökande till att finna de
anställningar, som verkligen stå till buds. Den offentliga arbetsjör-
medlingen, som i detta hänseende torde komma att få den allra största
betydelse, befinner sig hos oss i en synnerligen glädjande utveckling, för
hvilken närmare redogörelse redan lämnats Riksdagen under statsverkspro-
positionens 6:te h. t., s. 208—209. (Jfr. härom i öfrigt den arbetsstatis-
tiska afdelningens »Meddelanden» samt de olika kommunala anstalternas
årsredogörelser.)
Oaktadt sålunda mycket torde kunna göras och åtskilligt redan gö- Arieuiöshets-
res för att förekomma eller förminska arbetslöshetens frekvens, så är den för^ringen.
likväl allt framgent så omfattande och olycksbringande för såväl arbets-
tagarne som för samhällena, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas
från det allmännas sida för att neutralisera dess ekonomiska verkningar
genom arbetslöshetsförsäkring.
Arbetslöshetsförsäkringen har under de senaste åren varit en af de frå¬
gor, som mest diskuterats inom den sociala litteraturen. En nästan oöfver¬
skådlig rad af projekt har därunder framkommit och rönt mer eller
mindre anslutning. En hel del af dessa förslag har ock omsatts i prak¬
tiken, i det att åtskilliga stadskommuner i särskildt Schweiz, Tyskland
och Belgien men äfven i flertalet andra kulturländer under längre eller
kortare tid anställt försök på detta område. Efter hand har emellertid
allt tydligare framgått såsom resultat, att på detta område den frivilliga
försäkringen åtminstone för närvarande är att föredraga framför den ob-
Bih. till RiJcsd. Prot. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 käft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
ligatoriska samt att sträfvandena torde böra närmast inriktas i enlighet
med de principer, som först funno sin konsekventa tillämpning i den bel¬
giska staden Gent
Gent-syste- I Gent bildades år 1900 af kommunen en fond, som årligen skulle
niet‘ mottaga tillskott af kommunens medel för att därmed understödja arbets¬
löshetskassor i staden. Genom att därvid bygga på de af arbetarne upp¬
rättade kassorna slapp man bilda särskilda sådana och undgick därmed
införandet af en ny och dyrbar administration. Emellertid uppkom där¬
vid den svårigheten, att då arbetarnes arbetslöshetskassor omedelbart sam¬
manhänga med deras fackföreningar, stadens bidrag till kassorna kunde
komma att verka såsom ett offentligt understöd för fackföreningarnas
allmänna verksamhet, sålunda äfven vid strejker o. s. v. Denna eventu¬
alitet undvek man i Gent därigenom, att man icke lämnar bidrag till
fackföreningarna, ej heller till arbetslöshetskassorna, utan till den försäk¬
rade arbetslöse. Denne får af det allmänna uppbära ett tillskott till det
understöd, som kassan lämnar. I samma mån han själf har genom sin
omtänksamhet tillförsäkrat sig ett större understöd, får han ock ett större
bidrag af kommunen.
Då vidare flertalet arbetare icke tillhörde fackföreningar, som upp¬
rättat arbetslöshetskassor, anordnades en gemensam sparkassa, där sådana
arbetare kunde regelbundet insätta afgifter, som berättigade dem att vid
arbetslöshet återfå beloppet jämte ett proportionellt bidrag af kommunens
medel. Denna sparkassa har dock endast i ringa utsträckning tagits i an¬
språk. Däremot har det kommunala understödet till de i fackkassorna
försäkrade visat sig högst betydligt påskynda införandet af sådan försäk¬
ring. År 1901 var det endast 20 kassor, som fingo bidrag, men redan
år 1904 hade deras antal stigit till 34. Det erkännes ock allmänt, att
kommunen genom lättad fattigvårdsbörda fått mer än fullgod ersättning
för de belopp den lämnat arbetslöshetskassorna. Efter Gents föredöme
hafva ock en mängd andra kommuner i Belgien och norra Frankrike bör¬
jat understödja arbetarnes kassor.
Stats,itgärderli De sålunda vunna gynnsamma erfarenheterna gåfvo i franska depu-
Frankrike. teradekammaren under flera år upphof till en mängd förslag och parla¬
mentariska arbeten i syfte att förmå staten till positiv verksamhet pa
detta område. År 1905 lyckades man ock enas om ett beslut rörande
statsbidrag till arbetslöshetskassor. Enligt de gifna bestämmelserna skola
kassorna jämväl söka sörja för arbetsförmedling, de kunna lämna vare sig
understöd på platsen eller reshjälp, deras omfattning må gälla antingen
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
11
särskilda yrken eller ock vissa lokala områden, deras affärsförvaltning står
under statskontroll. Statsbidraget utgår i regel med 16 % af det till
hvarje medlem utbetalade understödet. Vid statsbidragets beräknande får
dock ej understödet upptagas högre än 2 fr. pr dag att utgå under högst
60 dagar under loppet af 12 månader. För ledningen af statens verk¬
samhet tillsattes en arbetslöshetskommission, bestående af representanter
för parlamentet, statsförvaltningen och arbetslöshetskassorna. Resultaten af
dessa åtgärder hafva ännu icke blifvit så stora, på grund af att arbetare¬
organisationerna i Frankrike förut icke i särdeles stor utsträckning syssel¬
satt sig med arbetslöshetsförsäkring. För år 1905 erhöllo 47 kassor
statsbidrag; för år 1906 uppburo 64 kassor statsbidrag om tillsammans
42,495 fr. p
Den svåra arbetslöshet, som särskildt under de första åren af 1900-^a<så^arde»- i
talet rådde i Norge, föranledde tillsättandet år 1904 af en departemental Norse-
kommitté för undersökande af frågan om arbetslöshetsförsäkring. Kom¬
mitténs den 30 dec. 1905 afgifna förslag blef med åtskilliga förändringar
af stortinget antaget. Den 12 juni 1906 utfärdades i enlighet härmed en
lag om stats- och kommunbidrag till norska arbetslöshetskassor att gälla
från och med 1 okt. 1906 till och med utgången af år 1911.
Alla norska arbetslöshetskassor, som uppfylla lagens bestämmelser,
kunna på ansökan förklaras berättigade att af statskassan erhålla J/4 af
de belopp, hvarmed de understödja sina i landet bosatta medlemmar, som
antingen äro norska medborgare eller varit bosatta i landet under de 5
senaste åren. Kassornas inkomster måste till minst hälften åstadkommas
genom medlemmarnas egna afgifter. Kassornas stadgar skola innehålla
bestämmelser om: att medlemmarna ej äga rätt till understöd, förrän de
tillhört kassan och betalt afgiften under minst 26 veckor; att understöd
på platsen ej lämnas förrän arbetslösheten varat minst 3 dagar; att under¬
stöd på platsen får uppgå högst till hälften af medlemmarnas genomsnitt¬
liga daglön i sitt yrke; att understöd icke lämnas för längre tid än 90
dagar under loppet af 12 månader; att medlemmarna äro skyldiga mot¬
taga det arbete kassans styrelse finner passa dem; att understöd ej utbe¬
talas till medlem, som tillika är medlem af annan arbetslöshetskassa eller
uppbär bidrag af sjukkassa; att intet slags understöd lämnas andra än
oförskyldt arbetslösa men arbetsföra personer, hvarvid som oförskylld icke
räknas arbetslöshet, som förorsakas af strejk eller lockout. Understöd får
ej lämnas någon arbetslös, som befinner sig i kommun med offentlig ar-
betsförmedlingsanstalt, förrän han däri anmälts som arbetssökande.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
Af det belopp, staten utbetalar till kassorna, skola */, ersättas staten
af de kommuner, där de understödstagande äro bosatta.
Arbetslöshetskassornas räkenskaper och penningmedel skola skötas
alldeles oberoende af den förening, med hvilken kassan kan vara förbun¬
den. Kassan är ock skyldig att såsom medlemmar upptaga äfven andra
än till föreningen hörande personer inom samma yrke, hvilka dock ej äga
deltaga i kassans förvaltning, med mindre särskildt beslut därom fattas.
Rörande kassornas verksamhet skola regelbundna redogörelser inläm¬
nas till och granskas af de kommuner, inom hvilka understödstagarna äro
bosatta; kassornas stadgar granskas och deras skötsel kontrolleras i sista
hand af vederbörande regeringsdepartement.
Oaktadt lagen redan varit gällande öfver ett år, har ännu ingen ar¬
betslöshetskassa anhållit om berättigande att enligt densamma erhålla bidrag
af det allmänna. Icke ens de af arbetareorganisationer redan förut upp¬
rättade kassorna hafva hittills visat någon böjelse för att begagna sig af
de i lagen tillförsäkrade förmånerna. Härom har professor O. Jseger i
Kristiania — hvilken kanske mer än någon annan bidragit föra saken
fram — benäget meddelat upplysningar. Arbetarnas missnöje väcktes re¬
dan däraf, att det allmännas bidrag, som af kommittén föreslagits till 1/t,
i lagen bestämdes till endast 1/i af understödsbeloppet. Likaså var det
mot kommitténs mening, som i lagen infördes bestämmelsen om att bidrag
endast erhålles för de medlemmar, som äro norska medborgare eller varit
bosatta i landet under de senaste 5 åren, och genom hvilken bestämmelse
kassorna skulle tvingas till en detaljerad och besvärlig kontroll öfver sina
medlemmars förhållande i detta hänseende. Redan under de förberedande
förhandlingarna uppväcktes också hos arbetarna ett starkt motstånd mot
det stadgande, som tillförsäkrar de utom fackförbunden stående arbetarna
rätt att ingå i dessas arbetslöshetskassor, därest de mottaga statsbidrag.
Af dessa anledningar hafva fackförbunden — af hvilka dock endast
några få förut äga arbetslöshetskassor — varit föga intresserade för att
anordna dem efter lagens bestämmelser. Hittills hafva de ock utan större
afsaknad kunnat undvara det i densamma utlofvade understödet, enär året
1907 i Norge varit särdeles gynnsamt med jämförelsevis ringa arbets¬
löshet. Då det offentligas bidrag utgår i proportion till de utbetalade
beloppen, har sålunda någon direkt ekonomisk anledning knappast ännu
förelegat att eftersträfva understöd. Helt annan betydelse för kassornas
affärsställning skulle däremot statsbidraget få vid arbetslöshet af något
större omfattning.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
13
Om sålunda de egentliga arbetarna hittills ställt sig något afvisande
mot det i Norge införda systemet, så har det däremot framkallat ett starkt
intresse för arbetslöshetsförsäkringen bland den underordnade affärsperso-
nalen. Ett energiskt organisationsarbete har pågått bland bankfunktionärer,
handelskontorister, butikspersonal o. dyl., så att för dessa grupper af ar¬
betstagare arbetslöshetskassor snart torde blifva bildade.
I Danmark upptogs frågan om statens understödjande af arbetslös- statsåtgärder
hetskassor i riksdagen redan år 1896 och var sedan regelbundet föremål Danmark-
för motioner. År 1903 tillsattes emellertid en stor arbetareförsäkrings-
kommitté, som hufvudsakligen skulle sysselsätta sig med frågan om ålder¬
doms- och invaliditetsförsäkring, men därjämte borde ägna uppmärksamhet
åt andra grenar, särskildt arbetslöshetsförsäkringen. I detta sistnämnda
ämne afgaf kommittén år 1906 ett betänkande, som lades till grund för
ett lagförslag till riksdagen. Förslaget antogs med några förändringar,
och den 9 april 1907 utfärdades en lag om arbetslöshetskassor att gälla
för 5 år.
Med arbetslöshetskassor förstås i lagen föreningar af personer, hvilka
som lönearbetare äro knutna till ett eller flera bestämda fack och hafva
slutit sig tillsammans för att genom bestämda bidrag tillförsäkra hvar¬
andra hjälp vid fall af arbetslöshet, som icke beror på strejk eller lockout,
sjukdom eller invaliditet, onykterhet eller olämpligt uppförande o. s. v.
Understöd får i öfrigt icke lämnas medlemmar, som fullgöra sin värn¬
plikt, hållas häktade, åtnjuta fattigvård, som vägra mottaga af kassans
styrelse lämnadt arbete, lämpadt för deras arbetsförmåga o. s. v. Hvarje
arbetslöshetskassa, som motsvarar lagens fordringar, har rätt till offentligt
»erkännande» och därmed följande understöd. Endast lönearbetare i svagare
ekonomisk ställning kunna bli understödstagande medlemmar i erkänd ar¬
betslöshetskassa. Sådan måste hafva minst 50 medlemmar. Ehuru kas¬
sorna helst böra vara fackkassor, omfattande särskilda yrkesgrupper öfver
hela landet, kunna dock äfven lokala kassor ordnas för samtliga fack
inom eu eller flera kommuner.
Understöd kan ej tilldelas någon, förrän han under minst ett år varit
medlem i kassan, och utbetalas ej heller (med undantag för reshjälp),
förrän arbetslösheten varat mera än 6—15 dagar. Vanligt understöd får
ej öfverstiga 3/3 af normal arbetslön och i intet fall 2 kr. om dagen.
Staten betalar årligen till hvarje arbetslöshetskassa l/3 af sammanlagda premie¬
beloppet. Enär emellertid eu viss summa — för närvarande 250,000 kr.
— årligen anvisas såsom statens hela utgift, kan det blifva nödvän-
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32,
De svenska
arbetareorga¬
nisationernas
åtgärder för
arbetslöshets¬
försäkring.
digt att fördela statsbidraget efter lägre proportion mot premiebeloppet.
Kommunerna, som gifvetvis få sin fattigvårdstunga minskad genom denna
försäkring, medgifvas i lagen rätt att bidraga med högst 1/6 af premie¬
beloppet.
Ledningen och kontrollen af arbetslöshetsförsäkringen öfverlämnas åt
en under inrikesministern sorterande arbetslöshetsinspektör. Hvarje år hålles
under dennes ordförandeskap ett årsmöte, till hvilket hvarje kassa sänder
minst ett ombud. Därvid skola företrädesvis behandlas frågor rörande
samarbetet mellan kassorna. Vidare utses medlemmar i en permanent
nämnd, som under inspektörens ordförandeskap deltager i rörelsens ledning.
Omedelbart efter lagens utfärdande tillsatte arbetarnas landsorganisa¬
tion ett särskildt utskott för att utarbeta förslag till ändrade stadgar för
de redan förefintliga fackkassorna samt i öfrigt ordna deras verksamhet
enligt lagens föreskrifter. Kassorna blifva därigenom fullt själfständiga i
förhållande till arbetarerörelsen i öfrigt. Detta oaktadt hafva fackkassorna
med största ifver anmält sig för erhållande af statens »erkännande.» Ehuru
lagen trädde i kraft först den 1 aug. 1907 har sådant erkännande redan
tilldelats 21 fackkassor med c:a 49,000 medlemmar. Att märka är ju
ock, att här statsbidrag omedelbart erhålles i proportion till premierna,
så att det för kassorna är en gifven fördel att så snart som möjligt —
äfven under goda tider — inrätta sig efter lagen och därigenom öka sina
inkomster. *)
Förutom de här ofvan anförda länderna, — Frankrike, Norge och
Danmark — där staten tagit arbetarnes egen unaerstödsverksamhet som
utgångspunkt för sitt ingripande, hafva arbetarnes organisationer äfven
annorstädes ägnat lifligt intresse åt arbetslöshetsförsäkringen. Särskildt i
England och Tyskland använda de årligen stora summor i sådant syfte,
och i samma mån organisationsväsendet vinner mognad och styrka, synes
detta område för dess sträfvanden tillvinna sig allt större uppmärksamhet.
Så är äfven förhållandet inom den svenska organisationsrörelsen, där
åtskilliga fackförbund redan ordnat särskilda arbetslöshetskassor för sina
medlemmar, under det att andra ännu ej hunnit längre än till beviljande i
mindre skala af tillfälliga understöd. Under år 1906 utbetaltes — såsom
understöd på platsen eller reshjälp — ett sammanlagdt belopp af 96,433
') En närmare framställning rörande tillkomsten och innebörden af de i Norge och Dan¬
mark vidtagna lagstiftningsåtgärderna för försäkring mot arbetslöshet har af Hj. L. Hammar¬
skjöld lämnats i Ekonomisk tidskrift, 1906, häfte 6, sid. 241—255. (»Till frågan om arbetslöshets¬
försäkring».)
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
15
kronor af följande 13 till Sveriges Landsorganisation hörande fackförbund:
Bageriarbetare-, Bleck- och plåtslageriarbetare-, Förgylleriarbetare-, Gjutare-,
Glasarbetare-, Hattarbetare-, Järn- och metallarbetare-, Kakelugnsmakare-,
Litograf-, Sadelmakare- och tapetserare-, Skoarbetare-, Textilarbetare- och
Tobaksarbetareförbunden. Bland dessa är det Järn- och metallarbetareför¬
bundets reshjälps- och under stödskassa, som spelat den utan jämförelse främsta
rollen och i många fall tjänat som mönster för de öfriga. Rörande dess
organisation och verksamhet lämnades vid kongressen för fattigvård och
folkförsäkring följande redogörelse:
»Hvarje medlem af förbundet tillhör äfven understödskassan, och är
vid arbetslöshet berättigad till understöd, såvidt han varit medlem minst
ett år och betalt minst 52 veckors kontingent. Då kassan bildades (år 1897)
var afgiften till densamma 5 öre per medlem och vecka samt understö¬
det 75 öre per dag i högst 30 dagar pr år. Detta har sedermera höjts,
så att afgiften utgör 10 öre pr medlem och vecka och understödet 1 krona
pr dag i 70 dagar pr år, och för den som varit medlem i 5 år eller
däröfver till 1 kr. 50 öre per dag i samma tid pr år. Om större arbets¬
löshet inträder, kan dels kontingenten höjas, med högst 5 öre pr vecka,
dels understödet nedsättas, dock först sedan ett par andra förbundets fon¬
der anlitats, från hvilka medel kunna i vissa fall öfverföras till under-
stödsfonden. För densamma föras särskilda räkenskaper. Till familjeför¬
sörjare och till dem, som varit medlemmar i fem år, kan understödet
utbetalas för alla de 70 dagarne, om arbetslösheten varar så länge på
den plats där arbetslösheten begynte, de öfriga medlemmar blott i 25 da¬
gar. Understödet fortsättes dock då medlem afreser från platsen för att å
annan plats söka eller taga arbete. Detta kan nämligen, efter vissa där¬
för affattade regler, till resande medlem utbetalas å hvarje plats, där för¬
bundet har afdelning, och kassan verkar sålunda äfven som reshjälpskassa
för arbetslösa medlemmar. Afdelningarna insända redovisning till hufvud-
kassan månadsvis jämte kontingenten. Fattas det medel för afdelningen
till utbetalande af understöd, erhåller den detta från hufvudkassan. Kassan
omfattar sålunda hela landet, hvilket är en fördel framför att en sådan
kassa blott vore lokal, då, utom allt annat, vid mycket stor arbetslöshet
å en ort en lokal kassa där ju icke skulle kunna fungera. Det finnes
större bärkraft, då de olika afdelningarna inom hela landet gemensamt
bära upp kassan.»
Kassan har utbetalt i arbetslöshetsunderstöd:
16 Motioner i Andra Kammaren, Ko 32.
År 1897..................
|
494
|
40 kr.
|
År 1903................
|
.. 68,096: — kr.
|
» 1898..................
|
1,527
|
90 »
|
* 1904................
|
.. 67,586: 25 »
|
» 1899..................
|
4,987
|
- »
|
» 1905................
|
.. 63,159: 50 »
|
» 1900..................
|
21,127
|
50 »
|
» 1906................
|
. 67,074:— >
|
* 1901..................
|
43,650
|
- T>
|
» 1907................
|
. 64,568: — »
|
» 1902..................
|
64,124
|
- »
|
|
|
Medlemsantalel
|
i förbundet och
|
kassan har under
|
samma tid ökats
|
från 5,000 år 1897 till 33,000 år 1907. För den del af kassans verk¬
samhet, som berört Stockholm, kunna följande närmare upplysningar med¬
delas:
|
|
Antal medlem¬
|
Antal fall af arbetslöshet.®)
|
Utbetaldt
|
|
|
mar den 31/Xj.
|
Hela året.
|
Däraf d. SI/,2.
|
understöd. Kr.
|
År 1901
|
4,198
|
1,274
|
245
|
15,341
|
|
1902
|
4,577
|
1,527
|
in
|
17,686
|
|
1903
|
5,298
|
1,831
|
145
|
19,884
|
>
|
1904
|
5,803
|
1,964
|
162
|
26,176
|
>
|
1905
|
5,428
|
2,065
|
305
|
24,432
|
>
|
1906
|
5,823
|
1,656
|
90
|
27,334
|
Den äldsta och kanske mest välordnade arbetslöshetskassan har dock
det utom Landsorganisationen stående Typografförbundet. Dess arbetslös¬
hets- och reshjälpskassa, som började sin verksamhet redan år 1884 och
efter hand undergått åtskilliga förändringar, arbetar numera efter följande
principer. Som namnet anger, afser kassan såväl understöd på platsen som
reseunderstöd för sökande af anställning annorstädes. Hvarje medlem i
förbundet inbetalar, samtidigt med öfriga afgifter, 15 öre i veckan (hälften
för s. k. hälft betalande medlem) till denna kassa och blir efter 26 vec¬
kors inbetalning berättigad att vid ofrivillig arbetslöshet uppbära understöd
på platsen till ett belopp af 1 kr. 50 öre pr dag i 60 dagar och därefter
ytterligare 1 kr. pr dag i 30 dagar eller tillsammans 120 kr.
Till medlem, som erlagt minst 260 veckoafgifter, utgår arbetslös¬
hetsunderstödet med resp. 2 kr. och 1,50 under resp. 60 och 30 dagar
eller med tillhopa 165 kr. under 90 dagar. Därutöfver äger medlem rätt
att under 50 dagar uppbära 1,20 per dag såsom reseunderstöd eller ock,
på särskild ansökan, såsom understöd på platsen. Det vanliga reseunder-
stödet utgår med 1,20 pr dag under 90 dagars tid. Arbetslös medlem,
som erhållit anställning på annan plats, kan, efter därom gjord framställ¬
ning, beviljas fri resa för sig och familjen jämte ersättning för flyttnings-
*) Däri äfven inberäknade tillresande arbetslösa från andra orter.
'*> Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
17
kostnad för bohag samt 2 kr. understöd pr dag för egen räkning under
resan. &
Från kassans bildande har såsom understöd utbetalats:
Under år 1884 .................. 183.40
» » 1885 .................. 3,345.80
» » 1886 .................. 3,053.80
» 3 1887 .................. 2,141.04
» » 1888 .................. 1,643.20
» 3 1889 .................. 1,837.86
» » 1890 .................. 2,587.12
» » 1891 .................. 2,720.49
* * 1892 ................. 2,761.03
» * 1893 ................. 5,301.53
3 » 1894 3,761.05
3 » 1895 .................. 4,203.82
Under år 1896.................. 6,170.50
3 » 1897.................. 4,725.28
» » 1898.................. 6,478.46
3 > 1899.................. 10,368.50
* 2 1900.................. 10,573.25
» * 1901.................. 18,213.92
* » 1902.................. 25,361.41
3 » 1903.................. 17,158.50
» 3 1904.................. 14,579.15
3 1905.................. 13,365.70
3 » 1906.................. 7,193.85
Förbundets medlemsantal var vid 1906 års utgång 5,241.
Beträffande de olika slagen af understöd kunna följande upneifter
för åren 1905 och 1906 meddelas:
|
|
|
lemmar.
|
belopp.
|
medlemmar j!
|
|
57
|
1,812.20
|
|1906
|
|
35
|
878.90
|
>
|
1905
|
|
101
|
1,468.3 5
|
|
1906
|
|
78
|
826.85
|
|
1905
|
|
14
|
592.75
|
|
1906
|
|
9
|
477.45
|
|
1905
|
(5,086
|
|
|
|
|
dagar)
|
166
|
7,159.—
|
|
1906
|
(3,084
|
|
|
|
|
dagar)
|
no
|
3,672.75
|
|
1905
|
|
77
|
2,833.40
|
|
1906
|
|
53
|
1,337.90
|
Reshjälp till egi
Reseunderstöd » »
Flyttningsbidrag » >
Arbetslöshetsunderstöd » »
Reshjälp till utlänningar
Såsom af ofvanstående tama iramgar, ut De talas atsevärda understöds-
belopp till utlänningar, i det att den svenska organisationen tillhör den
internationella sammanslutningen inom yrket, hvilken för närvarande be
star af 18 olika nationella förbund. a------------- 1 -
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt.
Svenska organiserade typografer äga
2 Afd. 2 Band. 14 käft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
sålunda också å sin sida att vid arbetslöshet uppbära understöd eller res-
hjälp i flertalet europeiska stater.
Uppslag till arbetslöshetskassors inrättande eller till bildande af res-
och understödsfonder för arbetslösa ha på flera hall gifvits utan att leda
till nämnvärdt resultat.
För öfrigt förekomma inom de flesta arbetareorganisationer tillfälliga
understödsutbetalningar mycket ofta på privat initiativ. Arbetarnes starka
solidaritetskänsla förmår dem nämligen ofta — kanske mest pa smärre plat¬
ser, där medlemmarne personligen väl känna hvarandra — att genom fri¬
villiga insamlingar bringa hjälp åt kamrater, aom af någon anledning t. ex.
arbetslöshet befinna sig i ekonomiskt trångmål.
Försök med lo- Det torde icke sakna sitt intresse att här äfven erinra om ett i Sve-
^not ^arbetslös-r'loe tidigare gjordt försök att anordna en lokal försäkring för arbetslösa.
het i Sverige. Den under 1890-talets förra hälft rådande ekonomiska depressionen hade,
som ofvan anförts, öfverallt i Europa framkallat mycken arbetslöshet.
Under intryck af de i utlandet gjorda första försöken med arbetslöshets¬
försäkring bildades i Norrköping i början af ar 1895 en kommitté af
några för saken intresserade personer för att undersöka, hvad som genom
arbetslöshetsförsäkring kunde uträttas för att skydda arbetarne mot arbets¬
löshet. Utredningen ledde till bildandet af »Försäkringsfonden mot oförvål¬
lad arbetslöshet», hvars ändamål i reglementets § 1 angifves på föl¬
jande sätt:
»Denna försäkringsverksamhet har till uppgift att medelst afpassade
premier åstadkomma ett kapital, tillräckligt stort att skydda medlemmarne
från förluster vid möjligen förekommande arbetslöshet, förorsakad genom
eldsvåda, konkurs eller aflfärsnedläggelse.»
Inträde i fonden tillkommer män och kvinnor med anställning inom
handtverks- eller fabriksindustri i Norrköping eller dess förgtäder. Till fon¬
den erlägges en årspremie af a/i0 Proc> ufaf den arliga inkomsten, beräk¬
nad efter veckoinkomst (lägst 1 kr. och högst 30 kr.). Vid inskrifningen
erlägges därjämte en inträdesafgift, motsvarande halfva årspremiebeloppet.
Understöd utgår med 75 proc. af inkomsten och utbetalas under högst 3
månaders tid hvarje år till medlem, som minst ett år tillhört fonden. För
den första veckan af arbetslöshetstiden erhålles ingen ersättning. Understöd
lämnas ej sådana personer — målare, murare, timmermän m. fl. som år¬
ligen .under vissa perioder bruka träffas af arbetslöshet.
När fondens interimsstyrelse på hösten 1895 framlade sitt förslag,
rönte det genast ganska liflig anslutning. Men då gjorda framställningar om
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
19
understöd från de större arbetsgifvarne till premieinbetalningar icke med¬
förde önskadt resultat, så svalnade intresset för saken, och fonden upp¬
löstes, innan den ännu hunnit utöfva någon egentlig understödsverksam-
het. Fondens samlade kapital lämnades till välgörande ändamål.
Om det ock hittills är de egentliga kroppsarbetarne, som företrädes-^1^?**?^
vis sökt skydda sina medlemmar mot arbetslöshetens ekonomiska följder/affänpersonåi.
så är det emellertid klart, att dessa kunna vara lika ödesdigra för många
andra yrkesgrupper i samhället. Främst kommer härvid i betraktande
den stora grupp af män och kvinnor, som inom industri, handtverk, han¬
del och samfärdsel sysselsättas i egenskap af kontors- och butikspersonat.
Nästan alla de faktorer, som pläga framkalla arbetslöshet bland kropps¬
arbetarne, äro ock på samma sätt verksamma till skada för den sistnämnda
kategorien af arbetstagare. Vid inträdande ekonomiska kriser, vid säson¬
gens slut, till följd af naturföreteelser såsom eldsvåda, öfversvämning o. s. v.
kunna de i högre befattningar anställda likaväl som arbetarne riskera att
förlora sin plats och utkomst. Behofvet efter skyddsåtgärder häremot är
otvifvelaktigt mycket lifligt kändt, men har föga kommit till synes på
grund af bristen på organisation och sammanhållning.
Inom handelsresandekåren i vårt land har man emellertid lyckats
åstadkomma en stark och lifskraft^ organisation, Sveriges handelsresande-
förening i Stockholm, med uppgift att åt medlemmarne lämna sjuk- och
begrafningshjälp, understöd och pensioner. Denna förening har äfven äg¬
nat uppmärksamhet åt frågan om arbetslöshetsunderstöd. »Aktiv med¬
lem, som utan eget förvållande mistat sin plats eller som, om han utöf¬
ver egen affärsverksamhet, genom ofrivilligt iråkadt ekonomiskt obestånd
är i behof af understöd, äger att, efter styrelsens pröfning, erhålla ett
tillfälligt understöd af etthundra kronor i månaden för en tid af högst
tre på hvarandra följande månader.»
Under åren 1901 — 1907 har denna sida af föreningens verksamhet
föranledt utbetalande af understöd
o
ar
|
1901
|
åt
|
8
|
personer
|
med
|
tillsammans
|
1,750
|
kr.
|
»
|
1902
|
»
|
12
|
|
|
3,050
|
|
|
1903
|
»
|
8
|
»
|
|
|
2,000
|
|
|
1904
|
|
7
|
»
|
|
|
1,800
|
|
|
1905
|
»
|
5
|
|
»
|
|
1,300
|
»
|
|
1906
|
|
5
|
|
»
|
»
|
1,400
|
|
»
|
1907
|
»
|
7
|
»
|
|
»
|
1,700
|
»
|
20
Motioner i Andra Kammaren, N-o 32-
Föreningen, som år 1907 hade 787 aktiva medlemmar, utöfva!-inom
sina egentliga områden en mycket betydelsefull verksamhet.
Den ofvanstående framställningen, som af naturliga skäl endast kun¬
nat beröra vissa hufvuddrag af frågorna om arbetslösheten och om för¬
säkringen mot dess ekonomiska följder, torde dock hafva ådagalagt de
dithörande spörsmålens omfattande betydelse. Arbetslösheten medför så
allvarliga faror för samhället och individerna, att dess bekämpande med
alla medel alltmer blir j en bjudande nödvändighet. Redan den ofvan-
berörda, i Stockholm år 1894 tillsatta kommittén för utredande af frågan
om åtgärder mot arbetslösheten, hvilken kommitté tog kännedom om de
i Bern och S:t Gallen samtidigt gjorda första försöken till arbetslöshets¬
försäkring, uttalade såsom sin mening, att desamma, ehuru då ännu icke
närmare pröfvade, otvifvelaktigt vore förtjänta af »synnerlig uppmärk¬
samhet ».
Sedan dess ha en rik erfarenhet om arbetslöshetsförsäkringen vunnits,
och man kan numera med bestämdhet göra gällande, att på den vägen
mycket kan uträttas. Särskildt har det visat sig, att staten kan med
ringa själfkostnad uppmuntra själfhjälpsverksamheten på detta område, så
att den bildar eu för stora grupper af arbetstagare fullt tillfyllestgörande
försäkringsform mot de ekonomiska följderna af arbetslöshet. Det lider
intet tvifvel att äfven hos oss ett ingripande från staten i sådant syfte
skulle blifva af största nytta.
Emellertid lärer man icke i frågans nuvarande läge lämpligen böra
ifrågasätta, att staten redan nu skulle på ett eller annat sätt ekonomiskt
understödja arbetslöshetsförsäkringen. Därtill fordras obestridligen en när¬
mare kännedom, än den vi nu äga, rörande arbetslöshetens art, förekomst
och omfattning i vårt land äfvensom beträffande de former för statens
verksamhet på arbetslöshetsförsäkringens område, hvilka för våra förhål¬
landen kunna vara mest passande. Den förstnämnda delen af en undersök¬
ning härom, hvilken närmast tillhör området för den arbetsstatistiska af-
delningens i kommerskollegium verksamhet, torde omedelbarligen böra an¬
ordnas. Så snart dess resultat föreligga, borde den senare delen af ut¬
redningen öfverlämnas åt en kommitté, inom hvilken särskildt arbetstagare
i olika lefnadsställning måste blifva representerade.
På grund af hvad jag ofvan anfört samt i öfverensstämmelse med
den framställning, som af kongressen för fattigvård och folkförsäkring
redan tidigare gjorts hos Kungl. Maj:t, får jag sålunda vördsamt hem¬
ställa ;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
21
att Riksdagen ville hos Kung! Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning rö¬
rande arbetslösheten i Sverige samt rörande försäkring
mot dennas ekonomiska följder äfvensom till Riksdagen
inkomma med de förslag, hvartill de gjorda utrednin¬
garna kunna föranleda.
Stockholm den 24 januari 1908.
Edvard Wavrinsky.
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
Bilaga 1.
Till Konungen,
Kongressen för fattigvård och folkförsäkring, som under sina för¬
handlingar äfven tagit arbetslöshetsfrågan under öfvervägande, vill härmed
i underdånighet till Eders Kungl. Majestät göra följande uttalande:
Den omfattning, arbetslösheten i allmänhet tagit, har gjort, att man
i flera länder ansett ett inskridande från det allmännas sida vara befogadt
och önskvärdt. De åtgärder, som i anledning häraf vidtagits, hafva till
en början afsett att söka hafva arbetslösheten genom en välordnad arbets¬
förmedling, hvarigenom ett utjämnande af förhållandet emellan tillgång
och efterfrågan å arbete borde kunna ernås och förhindras, att öfverflöd å
arbetskraft förefunnes å en ort samtidigt med att man å en annan sak¬
nade arbetare. Genom upprättande af kommunala arbetsförmedlingsan-
stalter, och Riksdagens beslut i frågan detta år, har denna sak redan hunnit
rätt långt mot sin lösning i vårt land, och kongressen anser det vara af
synnerlig vikt, att ett slutgiltigt organiserande af denna betydelsefulla
angelägenhet snart må äga rum.
Det har emellertid visat sig, att huru erforderlig den statsunder¬
stödda kommunala arbetsförmedlingen och äfven andra allmänna företag
i liknande syfte må anses vara, så ha de likväl icke fullständigt kunnat
förhindra, att uti länder med utveckladt industriellt näringslif en viss,
tidvis återkommande eller ständig arbetslöshet förefinnes.
Det har därför blifvit nödvändigt att äfven på andra sätt söka mot¬
verka arbetslösheten, och man har flerstädes genom försäkring velat för¬
minska dess samhällsskadliga verkningar, såsom senast i Norge genom lag
af den 12 juni i år.
I regel har man härvid åsyftat att uppmuntra arbetarnas egen själf-
hjälpsverksamhet. De metoder, man använda hafva likväl varit olika i
Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
23
skilda länder. Medan man i ett land ansett bäst upprätta särskilda an¬
stalter för detta ändamål, har man i ett annat velat direkt understödja
de försäkringsföretag, som redan förekomma uti arbetarnas organisationer.
Angående hvilket system, som må anses bäst, och huru understöden i
öfrigt böra utgå, synas meningarna sålunda vara delade. Da frågan om
arbetslöshetsförsäkring emellertid är af den största betydelse, och i den mån
Sverige industrialiseras kommer att för oss blifva än iner aktuell, anser
kongressen, att det är af behofvet pakalladt att snarast möjligt vidtaga
eu utredning i ämnet, och vågar därför i underdånighet hemställa,
att Eders Kunglig Majestät ville låta företaga en
utredning angående de åtgärder, som böra vidtagas af
det allmänna för främjande af arbetslöshetsförsäkring
i Sverige.
JOHAN WIDÉN.
E. Palmstjerna.