Motioner i Andra Kammaren, N:o 315.
16
N:o 315.
Af herr K, V. Eyåén5 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition n:o 181 med förslag till lag angående folk¬
skoleväsendet i vissa städer utgör svar på framställningar från några stads¬
samhällen om öfverflyttning af beslutanderätten angående folkskolans
angelägenheter från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Till sitt ursprung
äro dessa ansökningar från vissa städer ett utslag af en kommunal reaktion,
som icke kunnat finna sig i att de små röstägarne i städerna med det
stigande intresset för medborgerliga angelägenheter börjat deltaga i för¬
handlingarna å kyrkostämmorna. Den mängd invändningar mot kyrko¬
stämmornas lämplighet som budgetbestämmande korporationer, hviika
plötsligt framkommo, så snart några nya anleten bröto af mot den gamla
kända kyrkosfämmoidyllen, där kyrkoherden, ett par af hans vänner och
vaktmästaren utgjorde stämmomenigheten, äro i mycket uppkonstruerade.
Det innersta motivet för de stora röstägarne att ej sällan gentemot en
stor majoritet af röstande genomtrumfa dessa framställningar har varit att
beröfva de små röstägarne yttranderätten i folkskoleangelägenheter. Så
har saken uppfattats å ömse sidor. Och detta har varit anledningen till
den strid, som förts i flera af våra stadssamhällen om denna fråga. Striden
har varit hopplös för de små röstägarne. Deras röster ha drunknat i
den hundragradiga skalans syndaflod.
Närmast till hands och öfverensstämmande med en vidt utbredd
mening bland folkskolebarnens föräldrar i de städer, från hviika fram¬
ställningarna kommit, vore sålunda att yrka afslag på hela denna propo-
17
:■Motioner i Andra Kammaren, N:o 315.
sition. Da det emellertid torde vara lönlöst att så göra, då frågan kommit
till den punkt, där den nu befinner sig, torde folkskolevännernas krafter
böra inriktas pa att åstadkomma det mesta möjliga af den förhanden-
varande situationen. Att framställa förslag om förbättringar af den före¬
liggande propositionen, där så befinnes nödigt, maste nu vara uppgiften.
I främsta rummet fäster man sig då vid den föreslagna folkskole-
styrelsens organisation.
Kung! Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager egentligen tre valkorporationer: i kraft af sitt ämbete eller i
städer med flera kyrkoherdar på grund af domkapitlets förordnande är en
prästman själfskrifveri ledamot, stadsfullmäktige utse hälften af det jämna
antal ledamöter, som skolstyrelsen upptager utöfver den själfskrifna leda¬
moten, och kyrkostämman utser den andra hälften.
Granskar man nu denna sammansättning af en styrelse, som i alltMaJoriteten af
väsentligt kommer att bli jämförlig med en af stadsfullmäktiges öfråga styreisen bär
nämnder eller styrelser, träda genast vissa oformligheter i dagen. Folk- tiUsättas “/
skolestyrelsen skall enligt stadsfullmäktiges beslut förvalta folkskolebudgeteri fuUmMige.
och är inför stadsfullmäktige ansvarig för denna sin förvaltning. Det
synes då vara en organisatorisk orimlighet, att majoriteten af folkskole-
styrelsen tillsättes af andra korporationer än stadsfullmäktige. Skolstyrelsen
skall utgöras ad lägst 9, högst 21 ledamöter. I förra fallet utses 4 af
stadsfullmäktige och 5 af andra korporationer, i senare fallet 10 respek¬
tive 11. Tydligt är, att en sådan anordning skall kunna bli rent af
omöjlig, om skarpare konflikter skulle uppstå mellan den borgerliga kom¬
munen och den kyrkliga. Om förvaltningen af skolans angelägenheter
skulle ske i uppenbarlig strid mot stadsfullmäktiges önskningar och beslut,
komme den anslagsgifvande myndigheten dock att sakna organ att göra
sig af med denna styrelses majoritet.
För en sådan organisatorisk oformlighet kan visserligen öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor åberopas som exempel. Men denna
styrelses sammansättning är i sig själf oformlig, äfven om man under en
öfvergangstid på grund af historiska förutsättningar måst tolerera, att
stadsfullmäktige icke äga tillsätta majoriteten af öfverstyrelsen. Till
exempel för landet i öfrigt, som icke dragés med motsvarande kvarlefvor
af gamla föråldrade organisationsformer, bör organisationen i Stockholm
sannerligen icke i denna del tjäna.
Det naturligaste är ju utan all gensägelse, att stadsfullmäktige till- Föräldrarna
sätta hela folkskolestyrelsen, och jag skulle ha framställt förslag härom,injiytamifpå
därest icke stadsfullmäktige i våra städer i stort sedt vore i så hög grad f°lkskoians
Bih. till Rikad. Prot. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 143 Höft.
ledning.
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 315.
ensidiga representationer för sådana samhällsklasser, hvilkas barn icke erhålla
sin undervisning i folkskolan. I likhet med de af ecklesiastikministern
tillkallade sakkunniga finner jag det oundgängligen nödvändigt, att man
ordnar det så, »att målsmännen för barn i folkskolan få en
direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning samt pa sa
sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans angelägenheter».
Utan den starkt framåtdrifvande faktor, som föräldraintresset, innebär,
hämmas hvarje skola i sin utveckling. Folkskolan kan icke i vara städer
undvara detta intresse, och man måste därför på något sätt trygga dess
behöriga inflytande på folkskolans ledning. Det är väl ock i någon man
detta, som varit bestämmande för Kungl. Maj:ts förslag att förlägga valet
af foikskolestyrelsens ena hälft till kyrkostämma.
Detta tinnes j Ueii män denna anordning åsyftat att bereda föräldraintresset in-
KZn99rZj:t&ytande i folkskolestyrelsen, är det emellertid enligt min uppfattning full-
försiag. komligt förfeladt, så länge man nämligen bibehåller nu gällande röstgrund.
Vare sig man valt utvägen att låta stadsfullmäktige ensamxna eller kyrko¬
stämman ensam utse hela folkskolestyrelsen synas mig utsikterna, att för-
äldraintresset skulle i någon mån ha blifvit tillgodosedt, ljusare.. I läng¬
den skulle väl ingendera af dessa institutioner kunnat motsätta sig ett sa
berättigadt kraf, om den ensam burit ansvaret för foikskolestyrelsens sam¬
mansättning. Men nu öppnar Kungl. Maj:ts förslag en utväg till hvad
man kallat en »ansvarsdivision» för de stora röstägarnes ovillighet, att
göra en eftergift åt föräldrarnas kraf. Stadsfullmäktige kunna skjuta
öfver ansvaret på kyrkostämman och kyrkostämman på stadsfullmäktige.
Och resultatet blir i hvarje fall ogynnsammare än om en enda valkorpo¬
ration burit hela ansvaret. Det synes mig därför obetingadt fördelaktigare,
därest röstgrunden vid detta val lämnas oförändrad, att stadsfullmäktige
äfven ur föräldraintressets synpunkt välja hela folkskolestyrelsen.
Då emellertid från olika håll förslag framkommit, som afse att pa
ett någorlunda effektivt sätt tillförsäkra föräldrarne inflytande på foikskole¬
styrelsens sammansättning synes mig något af dessa vara värdt att upp¬
tagas vid frågans afgörande.
Skolstyrelsens 'Pvä vägar kunna tänkas för att trygga de små röstägarnes och för-
eZjasåJlo^äldramaktens rätt. Den ena är att bibehålla röstgrunden oförändrad men
lika rösträtt. införa en ny valkorporation för foikskolestyrelsens ena hälft, en sa kallad
föräldrastämma, vid hvilken endast folkskolebarnens föräldrar, och måls¬
män ägde utöfva rösträtt. Den andra är att vid detta val bibehålla en
nu befintlig valkorporation men införa röstning pr capita bland de kom¬
munalt röstberättigade. Båda vägarna synas vara framkomliga. Men da
de största sympatierna under frågans förberedande behandling synas ha
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o 315.
tillkommit den sistnämnda utvägen, torde det vara klokast att stanna vid
denna. Föredragande departementschefen synes till och med ha omfattat
denna röstning pr capita med sympati. »Den tanke», yttrar han, »som
tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna, kan ju synas till¬
talande, och betydelsen för folkskolan af att densamma utaf barnens för¬
äldrar och målsmän omfattas med intresse och förtroende får icke under¬
skattas.» Tanken har emellertid synts statsrådet för »radikal», och han
afvisar den därför med en förmodan, att föräldraintresset ändå skall
»under de nya förhållandena veta att göra sig gällande».
Denna förmodan lär dock nog knappast vara mera än en from önskan.
Äfven om det hyflande rösträttsförslaget skulle komma att antagas, före¬
finnes ingen som helst möjlighet för de små röstägarne att af egen kraft
få en representant vald i våra städer å ett område, där icke proportionella
val tillämpas. Och hvad det »radikala» angår, så stå vi väl nu i begrepp
att införa röstning pr capita å ett annat område, där man förut fasat
tillbaka för radikalismen i en sådan anordning. Det synes ej vara far¬
ligare att tillämpa denna princip vid val af en del af skolstyrelsen än
vid val af präst.
Då sålunda denna framställning kommer att upptaga lika rösträtt vid
val af folkskolestyrelsens ena del, synes mig dock icke lämpligt att för¬
lägga detta val till kyrkostämman.
Detta af flera skäl.
Folkskolan är en alla föräldrars angelägenhet. Vid kyrkostämman Val/‘ai^ä^e
utestängas dissenters från rösträtt. Och detta synes mig vara en prim rådstuga.
cipiell orättvisa, då det gäller folkskoleangelägenheter. I § 6 mom. 2 af
Kung!. Maj:ts ifrågavarande lagförslag föreskrifves angående ledamot af
folkskolestyrelsen: »I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristen-
domsundervisningen må icke deltaga ledamot, som är af främmande tros¬
bekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan». Antages
detta stadgande, framträder till fullo orättvisan i att utestänga dissenters
från val af ledamot i folkskolestyrelsen.
Det synes därjämte vara att underhålla en onödig och olämplig
dualism i folkskolestyrelsens organisation att fördela dess val på både den
borgerliga och kyrkliga kommunen. Skall man nu taga steget att för¬
flytta folkskolan i våra städer under den borgerliga kommunens intresse¬
område, så finnas inga talande skäl för att göra det blott till en del.
Slutligen torde rent valtekniska skäl tala för att valen ske annor¬
städes än å kyrkostämma. Lämpligast ur alla synpunkter synes vara, att
ifrågavarande val förrättas å allmän rådstuga, vid hvilken äfven dissenters
äga rösträtt och å hvilken stadsfullmäktigevalen förrättas.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 315.
Kungi. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager, såsom ofvan påpekats, kyrkoherden eller, där flera kyrkoherdar
finnas, den domkapitlet därtill förordnar att vara själfskrifven ledamot af
folkskolestyrelsen. Däremot slopas den nuvarande anordningen, att ord¬
förandeplatsen skall beklädas af kyrkoherden, vare sig han därför är
skickad eller icke. Folkskolestyrelsen skall enligt Kungl. Maj:ts förslag
själ!' välja sin ordförande. Härmed har ändtligen på den punkten sunda
förnuftet kommit till heders, fast man eljest på vissa håll sökt göra
kristendomens vara eller icke vara beroende på den prästerliga själf-
skrifvenheten i skolrådet. Men ecklesiastikministern har blott stannat på
halfva vägen, då han föreslagit en prästman som själfskrifven ledamot af
skolrådet. Anordningen motiveras därmed, »att kristendomsundervisningen
inom folkskolan fortfarande bör innehafva den framskjutna ställning, att
samma undervisning bör äga sin särskilda målsman inom skolstyrelsen».
Detta uttalande kan knappast bero på annat än en missuppfattning.
Hvad den »framskjutna ställningen» angår, bestämmes den icke af de
skilda städernas skolstyrelser utan af Kungl. Maj:t. Och beträffande
undervisningens bedrifvande i detta ämne är prästerskapet jämlikt folk¬
skolestadgans 63 § tillförsedt rätten att »utöfva sorgfällig uppsikt» öfver
densamma. Det har icke ansetts nödigt att skrifva några lagparagrafer
beträffande de allmänna läroverken, att t. ex. eu ledamot af öfverstyrelsen
skall vara prästman, utan man har antagit, att den saken reglerar sig
själf med hänsyn till de praktiska behofven. Det öfverensstämmer ock
föga med de åsikter och principer, som på andra områden göra sig gäl¬
lande — att bibehålla själfskrifvenhet å ett område som detta. Det borde
ock för prästmannen kännas mindre tillfredsställande att sitta i skol¬
styrelsen på grund af sitt ämbete än på grund af medborgares förtroende.
Ur dessa och många andra synpunkter torde äfven det själfskrifna ledamot-
skapet i folkskolestyrelsen höra förkastas.
Den plats i skolstyrelsen, som härigenom skulle uppstå inom det nu
föreslagna antalets ram, borde tydligen besättas af stadsfullmäktige, som
härigenom komme att tillsätta majoriteten inom folkskolestyrelsen.
Folkskolestyrelsen skulle sålunda tillsättas enligt följande grundsatser.
Antalet ledamöter skall, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, vara udda, minst
9, högst 21. Den prästerliga själfskrifvenlieten upphör. Stadsfullmäktige
välja det antal, som är närmast öfver hälften. Återstoden väljes å all¬
män rådstuga af de kommunalt röstberättigade genom lika rösträtt.
Fn så sammansatt folkskolestyrelse synes mig vara bra mycket mera
än den af Kungl. Maj:t föreslagna ägnad att gifva de för vår folkskolas
utveckling nödiga intressena tillfälle att komma till sin rätt, utan att den
Motioner i Andra Kammaren, N:o 315. 21
därför åsidosätter ganska långt gående kraf på varsamhet och kontinuitet
i utvecklingen.
I enlighet med dessa grundsatser hemställer jag under anhållan, att
lagutskottet ville företaga nödiga jämkningar och omformuleringar i den
här nedan föreslagna lagtexten,
att Riksdagen ville för sin del besluta att § 4 i
Kung! Maj:ts förslag till lag angående folkskoleväsendet
i vissa städer må erhålla följande lydelse:
§ 4.
Folkskolestyrelsen utgöres af ett udda antal bland
stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare ut¬
sedda ledamöter, minst nio och högst tjuguen, af hvilka
stadsfullmäktige utse det antal, som närmast öfverstiger
hälften, och återstoden väljes enligt de bestämmelser,
som gälla för val af stadsfullmäktige, dock så, att vid
detta val hvarje röstberättigad endast äger en röst.
Val af — — — — afgångne.
Suppleanter för de valda ledamöterna må ock utses
till det antal, som anses erforderligt.
Kvinna, som — — — — uppdraget.
Ett bifall till ofvanstående framställning kräfver en lätt verkstläld
jämkning i öfvergångsbestämmelserna, hvilken lagutskottet benäget torde
verkställa.
Stockholm den 29 april 1908.
Värner Rydén.