Motioner i Andra Kammaren, N:o 312.
1
>:o 312.
Af herr S. Nordström, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappa-
vaara malmfält tillhöriga grufvor m. m.
Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 176 rörande
statens förvärf af äganderätten till Svappavaara malmfält m. m. tillåter
jag mig fästa uppmärksamheten på några omständigheter, som enligt mitt
förmenande icke kunna vara förenliga med statens sannskyldiga intresse:
Vi ha ingen järnmalm att ödsla bort, detta ha ju äfven de, som
förfäktat Grängesbergsbolagets intressen, erkänt. Icke förty föreslår nu
regeringen att medgifva Grängesbergsbolaget eller rättare Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag, hvilket ju är detsamma, att under vissa föreslagna
villkor ytterligare få exportera 9 miljoner tons af den högprocentiga och
värdefulla Kiirunamalmen. Jag kan icke fatta detta annorlunda än såsom
ett försök från Grängesbergsbolagets sida att ytterligare tillskansa sig för¬
delar på statens bekostnad. Jag håller nämligen före, att den vinst, som
staten skulle erhålla genom royalty och ökade fraktinkomster för dessa 9
miljoner tons, icke står i skäligt eller rimligt förhållande.till de ökade
utgifter, som staten skulle få vidkännas för transporten utaf denna malm.
Man skulle icke kunna befordra denna ökade malmkvantitet utan högst
betydande kostnader för riksgränsbanans omläggning och anskaffning af
ökad rullande materiel. Ja, det blefve sannolikt nödvändigt att nedlägga
Bill. till Rilcsd. Prot. 1308. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 142 Höft. (N:o 312.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 312.
dubbelspår utefter banans hela längd emellan Svartön och Riksgränsen.
Hvad detta skulle komma att kosta, torde vara öfverflödigt att närmare
behöfva relatera.
Att staten bör infria gifna löften gentemot aktiebolaget Svappavaara
malmfält, det är jag den förste att medgifva; men det pris, som regeringen,
satt på dessa malmfält, torde förtjäna en närmare granskning. Undersök¬
ningarna i detta afseende torde vara alltför lösligt tillkomna för att därpå
kunna bygga och uppgöra en affär, som går lös på flera miljoner kronor.
Från sakkunnigt håll har jag låtit mig berättas, att dessa undersökningar
tillkommit på ett sätt, som icke kan tillerkännas vitsord, och professor
Walfrid Petersson ger ju i sitt utlåtande äfven stöd för en sådan mening.
De nedslagna borrhålen och den därpå grundade uppskattningen af mal¬
mens mäktighet och beskaffenhet torde knappast uthärda någon ingående
kritik. Krupps expert, som gjort undersökningar i och för förvärfvandet
af äganderätten till Svappavaara malmfält, har kommit till ett helt annat
resultat beträffande malmfältens värde. Under alla omständigheter anser
jag för min del en mera fullständig undersökning nödvändig, innan staten
inlåter sig på ett köpeaftal af så omfattande dimensioner.
Uti tidningspressen har man under de senaste dagarna fått läsa en
notis, som upplyser om att tyskarne numera kunna göra sig oberoende
utaf våra rikare och bättre järnmalmer till följd af de uppfinningar, som
blifvit gjorda på det elektrotekniska området, hvarigenom tyskarne i större
utsträckning än tillförne kunna tillgodogöra sig sina sämre och fattigare
malmtillgångar. Jag kan icke uppfatta denna notis annat än såsom en
bluff, hvarigenom jordmånen beredes till förmån för den föreliggande
kungl. propositionen och att slå blå dunster i ögonen på de dumma sven-
skarne, som ånyo stå färdiga att afhända sig en af sina företrädes¬
rättigheter.
Enligt mitt förmenande bör det vara staten angeläget att på bästa
sätt tillvarataga våra naturtillgångar, att i möjligaste måtto förädla dem
inom vårt eget land och att förhindra utlänningar att profitera på våra
råprodukter. Endast därigenom kan en klok statshushållning och en sund
finanspolitik främjas.
På grund af det anförda hemställer jag,
att Riksdagen, med afslag å den föreliggande
kungl. propositionen, behagade i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, ‘efter förutgången full¬
ständig undersökning och utredning, för nästkommande
års Riksdag framlägger förslag om statens förvärf af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 312.
3
äganderätten till Svappavaara m. fl. malmfält utan att
därigenom bereda Grängesbergs aktiebolag ytterligare
förmåner eller rättighet till ökad malmutförsel.
Stockholm den 29 april 1908.
Sten Nordström.