Motioner i Andra Kammaren, N:o 304.
1
N:o 304.
Af herrar J. W. Lundin och friherre 0. B. A. Silfver-
SChÖld i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angå¬
ende den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen.
Det har väckt vår uppmärksamhet, att Kungl. Maj:t i propositionen
n:o 143 föreslår Riksdagen att bilda en fond å kr. 400,000 att tillhan¬
dahållas styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk för utlämnande
af byggnadslån åt personer, som med äganderätt eller tomträtt önska
få tomter upplåtna inom visst område vid Trollhättan. Enligt bestäm¬
melser, som af Kungl. Maj:t utfärdats den 28 juni 1907, skall låntaga¬
ren härå gälda 4 % ränta, och föreslås jämväl nu samma räntefot, på
grund af riksgäldskontorets hemställan att erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som medlens anskaffande förorsakar riksgäldskontoret.
Härom är nu ej annat än godt att säga. Det gäller här kanske
mestadels försäljning af tomter till statens egna arbetare, Indika för
öfrigt hade rätt till begagnande af lån ur egna-hemsfonden. Men då
Kungl. Maj:t föreslagit denna anordning på civilministerns föredragning,
under det att man samtidigt på jordbruksministerns föredragning föreslår
en fond på 5 millioner kronor årligen i 5 år att användas till egnahems-
byggande å såväl landsbyggden — såsom hittills — som å stads icke
planlagda område och detta allt med en grundränta af 3,6 % och ytter¬
ligare V2 % afdrag för låneförmedling, således cirka 3,1 % nettoränta, så
förstå vi ej, hvarför åtskilnaden i räntebestämmelser skall göras just här
och ej på en rättvisare punkt. Man skulle eljes med all rätt kunna
fråga sig, om statens egna arbetare skola betala den högre räntan under
det industriarbetare och andra, som bygga invid städerna, skola gynnas
med den lägsta räntan. Man erinrar sig, hurusom exempelvis från
Eskilstuna inkommit låneansökningar på 600,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 135 Käft. (N:is 304, 305.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 304.
Att egnahemsfonden likaledes med tanke på att bibehålla och i viss
mån gynna befolkningen på den rama landsbygden och motverka flykten
från landet, är uppenbart. Otålighet att se stora resultat i en fråga,
som enligt sin natur måste kräfva tid och någon betänksamhet — i all
synnerhet då det gäller skapandet af nya jordbrukshem — och därjämte
ett förbiseende af frågans rätta konsekvenser har gjort, att man nu är
färdig falla undan för kraf, som framkomma, att på samma sätt och till
samma låga ränta uppmuntra förstadsbyggandet invid våra landsortsstä¬
der. Men kan detta vara rätt? Kan det vara riktigt att med direkt
uppoffring från statens sida gå att premiera byggandet å marker, där
talet om den s. k. oförtjänta värdestegringen måste vinna tillämpning
och där man just velat skydda sig med det nya tomträttsinstitutet? Jor¬
den närmast våra städer är ovedersägligen i stigande. Samtidigt kom¬
mer jorden å rena landsbygden att med all sannolikhet i längden nedgå
i pris — undantagandes möjligen vissa provinser och andra särskild!
gynnade platser.
Man kan påvisa talande exempel å landsbygdens tillbakagång: gamla-
välbyggda och välbelägna soldattorp stå öde, gång efter annan ser man
s. k. undantägsstugor vid dylika torp rifvas ned för att i moderniserad
gestalt uppföras inne i ett municipalsamhälle; sådant sker allaredan nu.
Men skall man fortsätta på detta sätt, skall man med särskilda uppoff¬
ringar från statsverkets sida sträfva till att »affolka» landsbygden? Vi
vilja ej tro detta, vi tro, att här som i andra länder — England icke
minst — befolkningens kvarhållande å landet är en fråga på dagord¬
ningen, framför andra värd understöd från staten.
Vändpunkten är nu inne. Ansökningar om bostadslån uppgå redan
till 45 %. Inom mycket kort tid skall man finna, att bostadslånen taga
brorslotten, i all synnerhet sådana, som ligga nära stad; där blir rum
för spekulation.
Skola då statsmakterna göra särskilda ansträngningar för att upp¬
muntra förstadsbyggandet på oreglerade områden? Så länge man ej
genomfört idén med tomträtt, har man inga som hälst garantier, att ej
de egnahemstomter, som säljas invid städerna, inom 10—20 års förlopp
ytterligare uppdelas och bebyggas i oregelbundna sammangyttringar.
Det understöd, som lämnas dylik byggnadsverksamhet, finna vi ej kunna
gifvas i vidare mån än så, att staten åtminstone blir betäckt för egna
ränteutgifter. Detta öfverensstämmer också med regeringens eget för¬
slag beträffande Trollhättan.
Att krafven på statens medverkan till byggande å stadsområde i
framtiden skola växa i mycket hög grad, torde man redan nu kunna
Motioner i Andra Kammaren, N:o 305.
3
förutse. Vi erinra blott, att vid årets riksdag föreligger en motion, n:o
207, med yrkande, »att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om
framläggande senast för nästa Riksdag af förslag till bildande af en låne¬
fond, afsedd att genom utlämnande af lån bereda mindre bemedlade per¬
soner tillfälle att inom städernas områden förvärfva sig bostäder».
Vi tillåta oss med anledning af det nu anförda föreslå,
att Riksdagen behagade besluta, att den af Kungl.
Maj:t föreslagna 5 millioners-fonden till egna hem upp¬
delas i 2 lika stora fonder, att användas den ena till
byggande å landsbygd, den andra för byggande å
städs icke planlagda område; samt
att grundräntan å den förra fonden, som hittills,
beräknas efter 3,6 % och å den senare efter 4 %.
Stockholm den 24 april 1908.
W. Lundin. O. Silf ver scliöld.
N:o 305.
Af herr Å. Thylander, i anledning af Kungl. May.ts proposi¬
tion angående godkännande af postverkets utgiftsstater för
år 1909 m. m.
Genom propositionen n:o 168 till Riksdagen innevarande år har
Kungl. Maj:t föreslagit en genomgripande omreglering af postverket i
dess helhet såväl i fråga om dess organisation som äfven beträffande
aflöningarna till tjänstemännen.
Såsom grund för denna proposition ligger det i det stora hela mycket
goda och val genomtänkta förslag, som utarbetats af den af Kungl.