Motioner i Andra Kammaren, N:o 289.
5
ordinarie tjänst berättigas till tjänstgöringspenningar
till ett belopp, afpassadt efter med tjänsten förenad
större eller mindre arbetsbörda;
att församlingen skall tillhandahålla ordinarie tjänste-
hafvare bostad med nödiga uthus och, såvidt möjligt,
trädgårdsland; samt
att de ecklesiastika boställen, som äro förenade
med jordbruk, försäljas, och de därför inflytande medel
afsättas till en fond för prästerskapets aflöning.
Stockholm den 4 april 1908.
D. Persson
i Tällberg.
N:o 289.
Af herr J. Johansson i Kälkebo, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om reglering af präster¬
skapets aflöning m. m.
De i Kung!. Maj:ts proposition n:o 88 aflåtna lagförslagen hafva för-
anledt en del ändringsförslag, hvilket visar att uppmärksambeten är fästad
på hvad de innehålla. Detta är också förklarligt, enär dessa förslag inne¬
fatta dels en skattereform och dels reglering af en stor ämbetsmannakårs
löneförhållanden.
Ehuru dessa förslag grunda sig på en synnerligen omfattande utred¬
ning, kan man det oaktadt ställa sig mycket tveksam, huruvida de böra
af Riksdagen bifallas. Åtminstone gäller detta beträffande förslaget om
reglering af prästerskapets aflöning.
Detta sistnämnda förslag är i viss mån byggdt på nu gällande förhål¬
landen. Sålunda har bibehållits att lönernas storlek skall bestämmas sär¬
skilt för hvarje tjänst och att jordbruksboställen skola bibehållas.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 289.
Beträffande den kontanta afiöningen synes det kunna ifrågasättas, om
ett sådant system är lämpligt. För andra statstjänare äro lönerna be¬
stämda efter tjänstegrad, och samma förhållande borde om möjligt till-
lämpas äfven för prästerna. Visserligen får man ej förbise, att tjänst¬
göringen kan vara rätt olika i de olika pastoraten, men detta förhål¬
lande bör icke få vara afgörande för att sätta dem i en undantags¬
ställning.
Om lönerna bestämdes att utgå i dels grundlön och dels tjänst-
göringspenningar, så ordnades detta förhållande genom att grundlönen
bestämdes lika för hvarje tjänstegrad och tjänstgöringspenningarna be¬
stämdes till olika belopp allt efter den större eller mindre tjänstgöringen.
Genom att till grundlönen efter vissa tjänsteår lägga ålderstillägg
skulle äfven det ofördelaktiga befordringssättet i viss mån utjämnas.
Det i propositionen föreslagna sättet att bestämma lönernas storlek
för de olika platserna är icke tilltalande. Äfven om man bortser ifrån
de kostnader, som skulle komma att utgå till nämnderna, måste man hysa
fruktan för att dessa ej skulle blifva i stånd att kunna åstadkomma en
jämn och inbördes rättvis uppskattning öfver hela landet.
Beträffande bibehållande af jordbruksboställen såsom aflöningsförmån
har man svårt att förstå, hvilket egentligt gagn detta skulle medföra.
Dessa boställen hafva mångenstädes ett högt värde, men på de flesta plat¬
ser äro de det oaktadt till ganska liten nytta eller glädje för präster¬
skapet. Att prästerna icke finna det så fördelaktigt att idka jordbruk, kan
man sluta däraf, att mera än hälften af dessa boställen äro upplåtna på
arrende. Prästlöneregleringskommittén har ansett att utarrendering skulle
underlättas, om möjlighet bereddes att för viss tid, högst 20 år, afsluta
aftal därom. På vissa orter kan nog detta äga betydelse, men man har
anledning att ställa sig frågande, hvad nytta boställe som sådant då kan
medföra, ty saken blir väl då den, att bostället endast tjänar till att gifva
inkomst i form af arrendemedel, hvilken inkomst många gånger kan
vara svår och osäker att utbekomma. Men den risken finnes för boställs-
hafvaren, att han en gång måste ersätta, om bostället vanskötes. Dessutom
medfölja synekostnader in. m. en sådan boställsinstitution.
Såsom skäl för boställenas bibehållande har framhållits, att det kunde
möta svårigheter på en del ställen för prästerskapet, om de ej sattes i
tillfälle att själfva hafva hästar i fråga om ämbetsskjutsar. Om man
skulle tillåta sig en jämförelse, så torde kunna framhållas, att kronofogdar
och länsmän hafva minst lika många resor i tjänsten som prästerna,
men icke har det försports någon svårighet öfver att dessa sakna bo¬
ställen.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 289.
7
Samma skäl, som förut gjort sig gällande att indraga boställena för
andra statstjänstemän, gälla äfven i lika hög grad för indragning af präst¬
boställena.
Däremot är det nog nödvändigt, åtminstone på landsbygden, att prä¬
sterna förses med bostäder, hvilka böra både byggas och underhållas af
församlingarna. Att ställa underhållet på prästerna, då i allt fall försam¬
lingarna skola hålla pengarne för samma underhåll, kan ej vara lämpligt
och däremot tala rent praktiska skäl. Till bostad bör höra trädgårdsland,
Att befria prästen från skatter för samma underhåll bör ej medgifva s.
Som en på ofvan angifna grunder byggd lönereglering nu svårligen
kan genomföras, emedan därför fordras en fullständig utredning, hvilken
utredning utskottet, som får denna motion till behandling, knappast kan
åstadkomma, samt emedan frågan icke är så synnerligen brådskande, så
synes Riksdagen göra klokast att icke bifalla nu föreliggande förslag, utan
i stället anhålla hos Kungl. Maj:t om ny utredning.
På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå,
l:o) att förslaget till lag om reglering åt präster¬
skapets aflöning ej må af Eiksdagen bifallas, och
2:o) att Riksdagen i skrifvelse hos Kungl. Maj:t
anhåller om förnyad utredning och förslag i saken på
grundvalen af ofvanstående framställning.
Stockholm den 4 april 1908.
Joll. Johansson
i Kälkebo.