Motioner i Andra Kammaren, N:o 874.
1
N:o 274.
Af herr N. E. Lindberg m. fl., i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående lönereglering för landssta¬
terna i länen m. in.
•
Den af Kungl. Maj:t i proposition n:o 71 till innevarande års Riks¬
dag föreslagna löneregleringen för landsstaterna i länen in. in. har redan
i Riksdagen föranledt en mångfald af förslag, som måste tydas som
symptom för påtagliga brister i densamma. I Andra Kammaren ha
sålunda flera motioner framkommit, åsyftande genomgripande förändrin¬
gar i Kungl. Maj:ts förslag. De olika motionerna ha tagit fasta på
olika önskemål, om hvilka här torde förtjäna erinras. Dels föreslås i
olika motioner kronofogdetjänsternas indragning, dels göras yrkanden om
lägre lönebelopp för flertalet tjänstemän, och dels erinras om åtminstone
eu länsstyrelses obehöflighet.
Vid en uppmärksam granskning af Kungl. Maj:ts förslag kan man
svårligen värja sig för känslan, att denna proposition icke på lyckligaste
sätt löst den föreliggande uppgiften. Tvärtom stegras för hvarje sida
man genomläser intrycket af att här i främsta rummet tillgodoses en
tjänste- och ämbetsmannakårs högt stegrade anspråk på välvilja och
rundlighet från statsmakternas sida; i andra rummet kommer statens
behof af att med sparsamhet utan njugghet tillvarataga sina egna in¬
tressen. Ja, åtminstone på en punkt bär hela framställningen en så
omisskänlig prägel af rent hastverk, att man måste taga under allvarligt
öfvervägande, huruvida icke hela den föreliggande framställningen bör
afslås för att bereda föredragande departementschefen rådrum att till
en kommande riksdag utarbeta ett nytt, grundligare genomtänkt och i
alla hänseenden bättre afvägt förslag.
Mot den föreliggande propositionen resa sig flera betänkligheter.
Några skola här angifvas.
Mh. till Biksd. Prat. 1908. 1 Sami 2 Afd. 2 Band, 115 Höft. (N:o 274).
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 274.
1. Indragning af öfverflödig a länsstyrelser. I motion n:o 265 har
herr Zetterstrand i Andra Kammaren erinrat om den rena oegentlig-
heten att bibehålla en länsstyrelse i Stockholm, då gifvetvis Upplands¬
delen af Stockholms län borde tillhöra Uppsala län och Södertörn Söder¬
manlands län. Ingen, som vill erkänna, att staten har någon annan
uppgift än att underhålla sinekurer åt några högre ämbetsmän, lär
kunna bestrida det orimliga i bibehållandet af denna länsindelning.
En civilminister, som verkligen ville åstadkomma en reform — icke
blott eu förhöjning af vissa ämbetsmäns löner — skulle otvifvelaktigt i
fråga om länsindelningen ha haft ett rikt fält för administrativ organi¬
sationsförmåga och indragning af öfverflödiga ämbeten. Man kan icke
vara blind för att åtskilliga län i södra och mellersta Sverige äro så
små till både folkmängd och ytinnehåll, att de svårligen rättfärdiga upp¬
rätthållandet af den stab högt aflönade ämbetsmän, som en länsstyrelse
för med sig.
Det skulle otvifvelaktigt ha stärkt det föreliggande förslaget, om
Kungl. Maj:t vid utarbetandet däraf i någon mån tagit hänsyn till inom
Riksdagen uttalade önskemål i denna fråga. Och under alla förhållan¬
den synes det vara i hög grad oklokt, om Riksdagen påtager sig de
enormt stora uppoffringar, som nu ställas i utsikt, innan Kungl. Maj:t
och vederbörande ämbetsmannakår visat en allvarlig vilja att tillmötesgå
de kraf på sparsamt användande af högt aflönade arbetskrafter, som
särskildt inom Riksdagens Andra Kammare gång efter annan fram¬
ställts.
2. Indragning af öfverflödiga ämbeten. Kungl. Maj:t har omsider
funnit sig i sin proposition böra officiellt erkänna, hvad motionärer ur
skilda läger i Riksdagen vid många tillfällen påpekat, nämligen att en
del af landsstatens ämbets- och tjänstemän äro öfverflödiga. Som ett
offer åt denna öfvertygelse bringas nu landträntmästare-befattningarna
och några kronofogde- och länsmanstjänster. Men en allmänt utbredd
uppfattning dömer detta offer som absolut otillräckligt. I Andra Kam¬
maren har en råd af motioner framkommit, som påyrka kronofogde¬
tjänsternas borttagande. Vid en granskning af motionärernas skäl å
ena och herr civilministerns å andra sidan kan man ej värja sig för
uppfattningen, att den sistnämnda icke anfört tillräckligt vägande sådana
för kronofogdetjänsternas fortsatta bibehållande.
Det torde af den genom skilda myndigheter och personer verkställda
utredningen kunna anses såsom till fullo konstateradt:
att en stor del af kronofogdarnes arbete består i att vara en obe¬
höflig och tidsödande mellanhand mellan länsmannen och länsstyrelserna;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 27å. 3
att åklagaremakten enligt herr civilministerns eget vitsord kan hand-
hafvas af länsmännen;
att intet enda arbete kunnat framvisas, som icke skulle kunna ut¬
föras af länsmännen eller andra landsstatstjänstemän, för så vidt erfor¬
derliga förändringar i vederbörande lagstiftning och instruktioner före-
toges; samt
att icke f. n. vare sig kronofogdar eller länsmän i allmänhet kunna
anses vara af sina tjänsteåligganden fullt sysselsatta. Den i stort sett
obetydliga förändring, som inträder genom propositionen, om några
tjänsters indragning, lär härutinnan åstadkomma sa godt som ingen
förändring.
Man frågar sig ovillkorligen inför allt detta, huru man kunnat
komma till resultatet, att dessa platser för skapandet af tidsutdräkt och
mångskrifveri böra bibehållas. Man finner, att regeringen tillkallat en
kronofogde för att utarbeta ett förslag om kronofogdetjänsternas in¬
dragande m. m. Man finner vidare, att nagra veckor efteråt eu kon
ferens af landsstatstjänstemän sammankallas för att granska detta förslag
med resultat att det kasseras. Och slutligen _ utarbetar denna konferens
genom delegerade ett nytt förslag, som civilministern i sin ordning
kassera!
Riksdagen och enkannerligen dess Andra Kammare toide tvifvels¬
utan o-öra klokt i att icke afstå från sina kraf från senast 1902 års
riksdag om en grundlig utredning, »huruvida icke kronofogdebefattnin-
garna må kunna indragas». Och därvidlag böra argument om »landt-
regeringens uråldriga organisation» och »den grund, på hvilken landt-
regeringen sedan århundraden livilat» helst tråda tillbaka löi det piak-
tiska lifvets realiteter. Åro icke landsstatens tjänstemän mäktiga, att
åstadkomma eu bättre utredning, än att de nödsakas ömsesidigt kassera
hvarandras arbete, så lär väl här som annorstädes lekmannaelementet
kunna träda hjälpande till för att få en reform till stånd.
3. Polisväsendet på landsbygden. Kungl. Maj:ts proposition inne¬
håller förslag om vidtgående förändringar med afseende på landsbygdens
polisväsen. De viktigaste äro: .. ,
a) Höjning af anslagen för aflönande och underhall åt torstarkt
polisbevakning å landet och för gröfre brotts upptäckande och förbrytares
efterspanande från 135,000: — till 150,000 kronor;
b) Statsbidrag för upprättande af ridande polispatruller a lands¬
bygden för en förslagsvis beräknad summa af 32,000 kronor;
c) Upprättande af 8 detektivstationer, förslagsvis 20,000 kr.; samt
d) Aftal med vissa städer om tillhandahållande af »tillfällig reserv-
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 274.
polisstyrka å landet» för en sammanlagd kostnad af 138,000 kronor
(transport och eventuellt underhåll däri inberäknade).
Sammanlagda kostnaden skulle bli 350,000 kronor, utgörande en
höjning å denna punkt med icke mindre än 215,000 kronor.
Alla sannolikheter tala för att denna summa inom en nära framtid
skall högst väsentligt ökas, hvilket äfven herr civilministern medgifver.
Granskar man nu den utredning, som bär detta omfattande och
dyrbara projekt uppe, så finner man:
att den s. k. landtpoliskommittén af 1901, hvars ordförande var
dåvarande landshöfdingen i Gäfleborgs län, numera civilministern grefve
Hugo Hamilton, icke. gifvit uppslag till dessa vidlyftigheter. Kommittén
uttalade sig visserligen för anställandet af länsdetektiver och ridande
polis under vissa förutsättningar, men om projektet i punkt d) här ofvan
har kommittén intet att förmäla;
att löneregleringskommittén _ uttalat sig mot anställandet af läns¬
detektiver men. för ridande polis i enlighet med landtpoliskommitténs
förslag, medan icke heller denna kommitté har det ringaste att förmäla
i riktning af Kungl. Maj:ts förslag i dess sista del;
att upprinnelsen till detta synes vara att söka i ett den 12 november
1907 dagtecknadt utlåtande från tillkallade sakkunniga, bland hvilka
dåvarande landshöfdingen, numera civilministern grefve Hugo Hamilton
var en;
att det i denna promemoria framkastade projektet — som motiveras
ett0 s^or stort betänkande (sid. 241—243 i prop.) — med en
för vår byråkrati eljest okänd hastighet remitterades ut till myndigheter
och stadsfullmäktige för dessas hörande, hvilka i sin ordning i flygande
hast hade att behandla ärendet;
att bland de hörda myndigheterna åtminstone fem länsstyrelser icke
funno förslaget praktiskt och välbetänkt, medan andra inskränkt si o-
till det skäligen platoniska uttalandet, att de däremot intet haft att erinra
(sid. 179 i prop.);
att^ civilministern redan den 21 februari 1908 var färdig med att
inför Kungl. Maj:t föredraga förslaget, hvilket jämte den ungefär 200
sidor starka motiveringen återfinnes i den kungl. propositionen.
Det är onekligen raskt marscher adb Och det vittnar ju godt om
den nuvarande civilministerns redebogenhet att besluta, att en så om¬
fattande fråga på 3 månader hinner avancera från ett på två sidor
papper framkastadt . projekt till en stor kungl. proposition med utsikt
till snart halfva miljonen årlig kostnad. Men frågan torde vara, om
icke här arbetets kvalitet kommit att lida på den ovanliga skyndsam¬
heten. Man frigör sig svårligen från känslan att hela detta projekt
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 274.
tillkommit i hast och som sådant bär hastverkets egenskaper att icke
vara grundligt genomtänkt och i alla hänseenden väl afvägdt.
Det lär sålunda knappast kunna bestridas, att arrangemanget i
fråga kommer att förorsaka onödigt stora kostnader för polisväsendet,
på samma gång det kan ifrågasättas, huruvida det kommer att tillfreds¬
ställande fungera, då så behöfves. Det torde ock vara föga förenligt
med den varsamhet, som utmärker en god statshushållning att innan
man försökt de utvägar, som anvisats af 1901 års landtpoliskommitté
och löneregleringskommittén, nu inlåta sig på en så dyrbar och oviss
organisation som den föreslagna. Riksdagen torde utan risk kunna
antaga den del af Kungl. Maj:ts förslag, som afser en förhöjning af det
nu utgående anslaget från 135,000 till 150,000 kronor, men i öfrigt
gifva Kungl. Maj:t tid på sig att till en kommande Riksdag framlägga
ett grundligare pröfvadt och mindre kostsamt förslag.
4. Lönebeloppen. Kungl. Maj:ts förslag till reglering af landtstats-
tjänstemännens löner torde kunna gifva anledning till flera berättigade
invändningar. Äfven om man måste behjärta deras ställning, som nu
äro alltför lågt aflönade, så lär man knappast kunna anse de föreslagna
lönebeloppen på flera punkter vara tillmätta efter rimliga lefnadsbehof
och med den varsamhet, som statsfinansiella och sparsamhetshänsjn i
dessa de nedåtgående konjunkturernas tider med nödvändighet påkalla.
Ej heller synas sol och skuggor ha fallit så synnerligen lika öfver de
olika tjänstemannagrupperna. Här må för jämförelse några siffror
anföras:
|
Nuvarande
löneförmåner.
|
Statskonto¬
rets förslag
1902.
|
Kommitténs
förslag 1906.
|
Ämbetsver¬
kens förslag
1907.
|
Departe¬
mentschefens
förslag.
|
|
Begyn-
nelseaf
löning.
|
Slutaf-
löning.
|
Begyn-
nelscaf-
löning.
|
Slutaf-
löning.
|
Begyn-
nelseaf-
löning.
|
Slutaf-
löning.
|
Begyn-
nelseaf-
löning.
|
Slutaf-
löning.
|
Begyn-
nelseaf-
löning.
|
Slutaf-
löning.
|
I första Idassens lån:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Landssekreterare och landskamrerare......
|
6,900
|
7,500
|
7,600
|
8,200
|
7,000
|
7,600
|
8,300
|
9,000
|
8,200
|
8,800
|
Liinsnotarier och länsbokhållare............
|
2,500
|
3,000
|
3,200
|
4,200
|
3,000
|
3,500
|
3,500
|
4,500
|
3,950
|
4,950
|
Landskanslister och landskontorister......
|
1,200
|
1,500
|
1,600
|
2,100
|
1,500
|
2,250
|
1,800
|
2,400
|
2,100
|
3,000
|
Vaktmästare......................................
|
800
|
900
|
1,050
|
1,150
|
1,100
|
1,200
|
1,200
|
1,350
|
1,125
|
1,225
|
I tredje klassens län:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Landssekreterare och landskamrerare......
|
.5,900
|
6,500
|
6,400
|
7,000
|
6,500
|
7,100
|
7,100
|
7,800
|
7,100
|
7,700
|
Länsnotarie!- och länsbokhållare............
|
2,000
|
2,500
|
2,600
|
3,600
|
3,000
|
3,500
|
2,900
|
3,900
|
3,600
|
4,600
|
Landskanslister och landskontorister......
|
1,200
|
1,500
|
1,500
|
2,000
|
1,500
|
2,250
|
1,700
|
2,300
|
2,000
|
2,900
|
Vaktmästare......................................
|
800
|
900
|
1,000
|
1,100
|
1,100
|
1,200
|
1,150
|
1,300
|
1,050
|
1,150
|
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 274.
Ofvanstående siffror tala mera än långa utläggningar. Medan civil¬
ministern t. ex. i första klassens län höjer lönen för landssekreteraren
med 1,200 kronor utöfver lönekommittéens förslag, för länsnotarien med
1,450 kronor, för landskanslisten med 750 kronor, hugnas vaktmästaren
med 25 kronor.
Och icke nog härmed. Medan statskontoret år 1902 ansåg, att
kronofogdarne icke borde erhålla någon löneförhöjning, och lönereglerings-
kommittén år 1906 ville tillerkänna dem i allmänhet 500 kronors löne¬
förbättring, föreslår Kung!. Maj:t en förhöjning af 1,200 kronor för
kronofogdarne i 21 län och 1,400 kronor för samma tjänstemän i 3 län.
Samma rundlighet utmärka förslagen om lönereglering för härads¬
skrifvare och länsmän. Hvad de senare beträffar, föreslår Kungl. Maj:t
lönernas höjande från högst 1,900 kronor till högst 3,600 resp. 3,400
kronor. En löneförhöjning på nära 100 procent bjudes sannerligen icke ofta.
Af det ofvan sagda torde framgå, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke synes vara af den art, att den bör af Riksdagen bifallas.
Att slå döförat till för berättigade kraf på indragning af öfverflödiga
ämbeten, att bara begära löneförhöjningar och löneförhöjningar utan
att spara där som kan sparas, är icke med landets verkliga intressen
förenligt. En sund lönepolitik bjuder alla statens tjänare en tryggad
och god bärgning. Den sker icke efter principerna, att den som förut
har mycket skall tillmätas så mycket mera, medan den som litet har
får så mycket mindre. Disproportionerna mellan tillägget af 1,200 kronor
för landssekreteraren och 25 kronor för vaktmästaren äro just beteck¬
nande för vrångbilden af en sund lönepolitik.
Under det lifligaste behjärtande af de behof, som faktiskt föreligga
för vissa af landsstatens tjänstemän, tvingas man dock af frågans nu¬
varande läge att, om man icke är färdig att utan vidare kasta ut 1,300,000
kronor, för närvarande ställa sig på afslagsyrkandets grund.
Man torde ock kunna vara öfvertygad, att, om Riksdagen nu afslår
ifrågavarande proposition, redan till nästa Riksdag en ny kan vara att
förvänta, och torde man i så fall kunna hysa förhoppningen att så väl
indragandet af öfverflödiga tjänster som större sparsamhet iakttagits vid
framläggandet af förslag i denna fråga.
För år 1909 torde samma lönebelopp anvisas för landsstatens tjänste¬
män som för innevarande år med tillägg dock, att extra lönetillägg
måtte tillkomma dessa tjänstemän efter samma grunder som möjligen
komma att beräknas för andra lönetagare, som efter 1900 års riksdag
ej blifvit delaktiga af lönereglering.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 274.
7
Därjämte synes den å sidan 164 i Kungl. Maj:ts proposition före¬
slagna förhöjning af anslaget för juridiskt biträde åt de svenska lapparna
i Norge samt till lappfogdar och till lappförmän äfvensom till ordnings¬
män inom lappbyarna från 17,500 kronor till 20,500 kronor böra obe¬
roende af frågan i öfrigt vinna Riksdagens godkännande.
På grund af det ofvan anförda bemställes härmed
att Riksdagen ville besluta,
l:o) att med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
n:o 71, i hvad den icke afser punkterna 2 och 3 bär
nedan, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om nytt
förslag till reglering af landsstatstjänstemännens löner,
i hvithet kronofogdetjänsternas och möjligen obehöfliga
länsstyrelsers indragning blifvit genomförda;
2:o) att för år 1909 böja det nu å extra stat ut¬
gående anslaget af 135,000 kronor för förstärkt polis¬
bevakning å landet samt för gröfre brotts upptäckande
med 15,000 kronor eller till 150,000 kronor;
3:o) att för år 1909 höja det å extra stat utgående
anslaget af 17,500 kronor för juridiskt biträde åt de
svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och
lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna
med 3,000 kronor eller till 20,500 kronor; samt
4:o) att för år 1909 bevilja landsstaternas tjänste¬
män och betjänte ett extra lönetillägg att utgå efter
de grunder, som omförmälas i protokollet öfver finans¬
ärenden den 13 januari 1908, och som återfinnas under
rubriken »Utgifterna» i innevarande års statsverks-
proposition.
Stockholm den 26 mars 1908.
N. Edv. Lindberg. Värner Rydén.
Carl Jansson. G. M. Sandin.
Rob. Karlsson. B. Eriksson.
Nils Andersson
A. Thyländer.
Aug. Nilsson.
I motionens syfte instämmer Linus Lundström.