Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.
1
N:o 273.
Af herr E. A. Lindblad i Närlunda, i anledning af Kungi. Maj:ts
proposition angående dm af staten utöfvade egnahems-
lånerör elsen.
Genom kungl. proposition n:o 96 föreslår Kung! Maj:t Riksdagen
att oka den nuvarande egnahemslånefonden dels för året med 800,000 kro-
nor, dels för de närmaste 5 åren med 5 millioner kronor om året. Låne¬
villkoren skulle med några förändringar bli de nu gällande, men rät¬
tigheten skulle utsträckas äfven till stadsområde, som ej är intaget i
stadsplan. Härigenom skulle städernas förstadsbebyggande 'i hast komma
att taga ett stort steg framåt. Hvad detta betyder, kan man bäst er-
iara genom exemplet från Eskilstuna, där föreningen »Hem och i ord»
mgifvit låneansökan för år 1908 å ej mindre än 600,000 kronor. Ko¬
nungens befallningshafvande har häraf blott tillstyrkt 150,000 kronor.
’;om bekant har detta samhälle tillöst sig högst betydande områ-
den från Kungl. Maj:t och kronan, dels af Eskilstuna kungsladugård,
dels af Er edby hemman; man har därjämte inköpt ett par stora gods
af enskilda ägare, och slutligen ligger nu hos Kungl. Maj:t ansökan
om ytterligare markförvärf från kronan.
Hvad detta tynger på budgeten, kan man tänka sig. Skulle nu
e.) det sist fullbordade markinköpet till c:a 7* million kronors värde
kommit till stånd, så hade detta område, som ej är intaget och ei
snarligen nu blir intaget i stadsplan, kunnat bebyggas fritt och utan all
plan, därest kungl. propositionen varit antagen. Om 10—15 år då
en del byggnader vant uppförda och ägarne måhända stode redo’ att
stycka sina tomter i nya små tomter — för att hastigare bli skuld¬
fria — sa hade med all säkerhet detta område, om inköpsfrågan då
Bil. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 114 Häft. (N;o 273). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.
först kommit före eller kunnat afgöras, dragit mångdubbla kostnaden.
Och denna fördyring hade då väsentligen skett genom att husbyg¬
gandet här tagit fart medelst billiga statslån, ja, verkliga uppoffringar
från kronans sida. Alltså: staten skänker bort pengar, och staden får
betala områden, som måste tillvinnas staden, högst väsentligt fördy¬
rade — så kommer gången att bli.
Eskilstuna har i det hufvudsakliga vetat undgå denna fara; men
i andra stadssamhällen med kanske mindre resurser torde den ännu
förefinnas. Det förefaller därför, som om frågan om statslån till egna¬
hemsbyggande å stadsområde ännu ej vore mogen. Dels ha städerna
själfva sina tankar fästade på det nya tomträttsinstitutet såsom rätta
formen för alla upplåtelser, dels vet ingen, hvilka räntekonjunkturer
vi gå till mötes inom eget land: skulle husägarne i stad allt framgent
få dragas med dyra lån, så blir det knappast lojalt, om kronan fortär
på den naturliga förskjutningen och på konstladt vis, mångenstädes i
onödan, frestar till att bygga och bo i utkanten framför i de äldre
stadsdelarne — jag tänker nu på Södertelje, Nyköping och liknande
städer. Och inom 20—25 år är den nya egnahemskolonien kanske
blifven till en helt vanlig förstad utan några gator, men trång och
oregelbunden.
Med erfarenhet från Eskilstuna och andra platser har Söderman¬
lands läns hushållningssällskap velat dels åstadkomma en begränsning
af sin ^overksamhet genom stadgandet att ej förmedla lån till dem,
som hafva sitt arbete inom städer, municipalsamhällen och dylika orter,
dels tillstyrkt i fråga om lån till byggnader å stadsområde en begräns¬
ning till uteslutande jordbrukslägenheter å sådana delar, ■»som nu äga och
kunna antagas komma för framtiden bibehålla karaktär af landsbygd».
Då dessa beslut ej få tänkas i strid med hvarandra, så afses uppen¬
barligen, äfven med det sista, att ägaren ej tillika har arbete i staden.
Vill man undvika konflikter mellan olika intressen och undgå onödigt
fördyrande i framtiden genom konstlade medel vid eventuell inlösen för
stadsplaneregleringar, så synes man böra ena sig om ett visst område
närmast hvarje stad, där bebyggandet ej må bli föremål för statsun¬
derstöd. Stadens representation, dess fullmäktige och magistrat, borde
sättas i tillfälle att till Kungl. Maj:t i behörig tid inkomma med för¬
slag härutinnan.
Vill man slutligen skapa verklig rättvisa och ej endast stanna vid
en ytlig sådan, så nödgas man medgifva, att lånevillkoren måste ställa
sig olika på landsbygden och på stadsområde. Man torde kunna gene¬
rellt göra ett sådant uttalande, då städerna nu allmänt söka att inkor¬
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.
porera närbelägna delar af eller hela landskommuner, hvarigenom grann¬
skapet till landskommun också blir i regel aflägsnare, än nu mån¬
genstädes är fallet. Statsrådet framhåller just dessa områden, »hvilka
allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels sådana
områden äfven för smärre jordbrukslägenlieter erbjuda särdeles störa
fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden för
lägenhetens produkter af skilda slag samt äfven till extra arbetsför¬
tjänst under de tider, då lägenhetens skötsel måhända icke fullt upp¬
tager dess ägares tid». Men dessa, som allra bäst ägna sig till upp¬
låtelse och bebyggande, de komma nog fram ändå, utan egentlig upp¬
offring från statsverkets sida, blott staten till måttlig ränta (4 %) till¬
handahåller lån. Däremot är det kändt, att månget soldat- och gre-
nadiertorp står tomt, utan efterfrågan, trots välbehållna bostadshus;
det är där, statens medverkan kräfves i kraftigare form, om ej ett
sådant redan befintligt eget hem skall försvinna.
Åberopandet af jordförmedlingsfonden, som sker i Kungl. Maj:ts
proposition, är nog bra såsom bevis för Riksdagens nyare åsikt om
behöflig ränta. Att taga beslutet som intäkt redan nu för byggande
å stadsområde, synes vara för tidigt. Beslutet hänger i denna del
ännu så länge i luften, och dess tillkomst torde nog egentligen vara
en kanslihemlighet. Fonden är dock en extra fördel, som kan utnytt¬
jas af sparbanker, aktiebolag och föreningar, men knappast för när¬
varande af hushållningssällskap.
Att nu bevilja medel till alltför störa fonder kan ej vara lämp¬
ligt. Det skall helt visst visa sig, att med måttligt stora fonder eu väl
behöflig gallring bland de sökande måste företagas, och rörelsen lider
helt visst ej därpå: det är blott de bäste männen, som reda sig att bryta
sig sin bana som egnahemsbyggare. Då dessutom hvarje år hittills
beloppet af beviljade lån vida öfverstigit de disponerade, synes tillägget
af 800,000 kronor alldeles obehöflig!.
Då hvarje stad har sin sparbank, så borde det där gå synnerligen
lätt att erhålla låneförmedlare, utan att sparbanken behöfver som hus¬
hållningssällskapet anställa vare sig särskild egnahemsnämnd eller en
extra aflönad sekreterare. Ersättningen af V2 procent till låneförmed-
laren kunde därvid indragas, då man torde kunna antaga, att spar¬
bank af någon betydenhet ej ogärna skulle vilja offra någon mindre
summa för dylikt behjärtansvärdt mål, lika väl som till andra välgö¬
rande ändamål penningar anslås af sparbanks vinstmedel. Äfven kom¬
munal garanti till sparbanken mot förluster låter sig tänkas.
Att olikhet inom vårt land råder i fråga om understöd vid olika
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.
betingelser än på ett håll. än på ett annat, finner man lätt; jag tillåter
mig blott erinra om hvad som nyss varit före: odlings/åwefonden för syd¬
ligare delarne af riket och det norrländska afdikningsanslaget utan
återbetalning sskyldighet för de 4 nordliga länen äfvensom frostminsknings-
fonden. Likaså ha väl både järnvägsföretag, kanaler och andra affärs¬
företag blifvit olika tillgodosedda af statsmakterna.
I fråga om amorteringstiden för jordbrukslån synes den nu gäl¬
lande bestämmelsen lämpligast.
Med stöd af det sagda och då det uppenbarligen är af vikt, att
frågan om beviljande af lån för byggande å stadsområde från början
ställes på sin rätta plats och göres till föremål för noggrann utred¬
ning, på det att konflikt ej må uppstå med städernas öfriga intressen,
så får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade med afslag å de i Kungl.
Maj:ts proposition n:o 96 under 2:o) och 4:o) gjorda
hemställanden besluta:
I a) att riksgäldskontoret må för hvart och ett
af åren 1909—1913 tillhandahålla ett belopp af 2
millioner kronor att af Kungl. Maj:t disponeras såsom
statslån till de hushållningssällskap, aktiebolag och
föreningar (låneförmedlare), hvilka vilja genom utläm¬
nande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbe¬
tare och med dem likställda personer tillfälle att för¬
värfva egna hem å landsbygden, dock att hvad beträf¬
far aktiebolag — — grunder;
b) att hvad Kungl. Maj:t under l:o), 3:o), och
6:o) hemställt, må bifallas;
c) att bestämmelserna under 5:o) må i tillämp¬
liga delar antagas såsom normerande för ifrågavarande
lånerörelse, hvarvid dock iakttages, att vid egnahems¬
lån för bostadslägenheter en annuitet af 7 procent
beräknas, men att vid egnahemslån för jordbruks-
lägenheter annuiteten bestämmes till 6 procent;
d) att medgifva, att Kungl. Maj:t må under
hvart och. ett af åren 1909—-1913 af egnahemslåne-
fondens medel anvisa såsom bidrag till hushållnings¬
sällskap för betäckande för dem genom lånerörelsen
' uppkommande kostnader och möjliga förluster ett
belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld,
hvari låneförmedlaren på grund af från fonden utbe¬
komna statslån vid hvarje års början häftat till staten;
Kungl. Maj:t dock obetaget att hos kommande Riksdagar
anmäla dylik utgift till täckande medelst särskilda anslag;
II) att med anledning af Kungl. Maj:ts proposi¬
tion i skrifvelse anhålla, det Kungl. Maj:t ville, efter
ytterligare utredning såväl af egnahemsförhållandena
på städernas områden som städernas behof och önsk¬
ningar härutinnan, afgifva förslag om en särskild
lånefond af högst 2 millioner kronor årligen, att af
Kungl. Maj:t disponeras såsom statslån 'åt sparbanker,
aktiebolag och föreningar, hvilka kunna anses såsom
lämpliga låneförmedlare och som vilja genom ut¬
lämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade
arbetare och med dem likställda personer tillfälle att
förvärfva egna hem å till stad hörande område, hvithet
ej af Kungl. Maj:t undantagits.
Stockholm den 26 mars 1908.
Ernst Lindblad.
I motionens syfte instämma:
0. Alfr. Berg. Aug. Henricson. J. Johanson.
Valared.
E. Åkerlund. Ostvald Emthén.
L. P. Mallmin.
Knut Almqvist.
Wilh. Andersson.
Bil. till Riksd. Prof,. 1908■ 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 114 Höft.
2