Motioner i Andra Kammaren, N:o 258.
1
N:o 258
Af herr G. Gr. Johansson i Aflösa m. fl., i anledning af
Kungl. Ma.j:ts proposition angående lönereglering för
landsstaterna i länen m. m.
Bland de statsutgifter, hvilka i mera afsevärd män tynga på bud¬
geten, intaga de talrika ämbetsmännens och öfriga statstjänarnes löner
ett af de allra främsta rummen; och särskildt bär detta förhållande börjat
gorå sig gällande, sedan de ständigt återkommande löneregleringarna
fatt utöfva en betydande inverkan därpå.
Dylika regleringar hafva äfven af Kungl. Maj:t aflämnats till årets
Riksdag och en af de mera omfattande bland dem återfinnes i nådiga
propositionen n:o 71, angående landsstaterna i länen m. m., enligt hvilken
för denna del af administrationen begäres ett förhöjdt anslag af 1,318,375
kronor.
Vi vilja ingalunda förneka, att löneförbättringar inom landsstaten i
inånga afseenden äro af beliofvet påkallade. Att t. ex. en länsman för
sina mångahanda tjänsteåligganden får en ersättning, som ej så mycket
höjer sig öfver en vaktmästarelön vid ämbetsverken i hufvudstaden, är
ju alltför ringa. Detta anse vi också vara förhållandet med många
inom landsstaternas kanslier arbetande tjänstemäns, biträdens och vakt¬
mästares aflöning och ersättning för verkställdt arbete.
Men äfven om man villigt erkänner detta, så kan man icke undgå
att inför så betydligt förhöjda anslagskraf jämväl söka få ett svar
på frågan, huruvida icke genom några reformer besparingar kunna
åstadkommas för statskassan och förvaltningen på samma gång i någon
mån förenklas.
Genom indragning af landträntmästarne, en del kronofogde- och
länsmansposter har Kungl. Maj:t redan beträdt reformernas väg, men
Bill. till Riksd. Prof. 1908. I Sami. 2 Afä. 2 Band. ,9,9 Hiift. (N:o 258.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 258.
vi tro, att Rungl. Maj:t i afseende på kronofogdarne äfven kunde tagit
steget fullt ut och i likhet med räntmästarne föreslagit indragning af dem
allesammans i mån, som de afgå. I sammanhang med en sådan åtgärd
anse vi också, att för länsmännen såsom villkor för den ifrågasatta löne¬
förhöjningens erhållande bort föreskrifvas, att de Unge underkasta, sig
den förändrade tjänstgöring, som blifver en följd af kronofogdetjän¬
sternas indragning.
Krafvet på en sådan förändring är icke nytt. Det har ett par
gånger förut förts fram i riksdagen och af dess Andra Kammare bifallits
år 1902. Det tillfälliga utskott, som då hade att behandla den af herr
Lind i förevarande syfte aflämnade motionen, lämnar i en längre moti¬
vering, hvilken af oss nu jämväl åberopas, goda skäl för att en sådan
reform kan och bör genomföras.
Det är icke allenast ifrån lekmannahåll, sympatier för en sådan re¬
form gifva sig till känna utan äfven inom tjänstemannakretsar. Till
och med högre landsstatstjänstemän vitsorda, att densamma utan men
för administrationen kan genomföras.
Man har framhållit, att genom kronofogdarnes borttagande och
(Överlämnande af deras ämbetsåligganden åt länsmännen den allmänna
rättssäkerheten skulle komma att lida, enär de senare saknade nödig
kompetens att bestrida kronofogdens funktion som allmän åklagare. Vi
tro dock ej, att giltiga skäl äro anförda för ett sådant påstående. Så
långt vår erfarenhet sträcker sig, ha länsmännen väl fyllt sill plikt i
detta afseende, och de skulle förvisso komma att göra det, äfven om
de finge föra talan i de få mål, som på detta, område utföras af krono¬
fogdarne. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet säger departements¬
chefen härom: »Och om det, än kan sägas, att det nuvarande åklagar¬
väsendet lämnar rum för befogade anmärkningar, är dock min erfaren¬
het, att länsmännen i det stora hela, om ock understundom i något
patriarkaliska former, väl fyllt sitt värf såsom åklagare.»
På ett annat ställe i ' omförmälda protokoll säges, angående löne-
regleringskommitténs uttalande vid bedömande åt hithörande frågor:
»Såsom kommittén sid. 139 anmärkt, hafva åt de tjänstegöromål, hvilka
i första hand åligga kronofogden, men af honom antörtros åt länsman,
vissa grupper numera så godt som helt och hållet öfverflyttats på läns¬
männen; och äfven i öfrig! har en förskjutning af det gemensamma
arbetet ägt rum, så att kronofogdens befattning kommit att i större
omfattning, än från början torde hafva varit afsedt, inskränkas till att
allenast öfvervaka länsmännen».
Motioner i Andra Kammaren, N:o 258. ■>
Efter ett sådant uttalande hafva vi ej kunnat undgå att blifva än
ytterligare stärkta i den uppfattningen, att den af oss ifrågasatta re¬
formen utan olägenhet kan genomföras. Att pa detta sätt lata en hel
tjänstemannakår hufvudsakligen fungera som kontrollanter, är enligt vårt
förmenande onödigt och alltför dyrbart. Nödig kontroll öfver läns¬
männen kan och bör utöfvas af Kung!. Maj:ts befallningshafvande allena
utan någon dylik förmedlande byråkratisk länk.
Vid bedömandet af kronofogde- och länsmansbefattningarne säger
departementschefen vidare: »För egen del far jag i detta hänseende
anföra, att ehuru på sätt anmärkt blifvit det knappast kan förnekas, att
ju icke en förskjutning af arbetena ägt rum inom det tjänsteområde,
som är för kronofogde och länsman gemensamt, så att en del af de dem
åliggande bestyr kommit att nästan uteslutande hvila å länsmännen, det
dock synes mig möta ganska stora vanskligheter vid att skarpt preci¬
sera, hvilka göromål skola enbart tillhöra kronofogden och hvilka skola
utelutande af länsmännen förrättas. Redan det att kronofogdens di¬
strikt är så ofantligt mycket mera omfattande verkar med nödvändighet,
att hans befattning till väsentliga delar blir öfvervakande, och det vore
i många fall meningslöst, att kronofogden personligen skulle verkställa
bestyr, dem länsmannen med vida mindre besvär och tidsuppoffring lika
val besörjer.»
Detta är också till alla delar vår uppfattning af saken, och vi kunna
därför icke finna annat, än att genom den förenklade administration, som
sålunda kunde åstadkommas, det skulle vara fördelaktigt för både Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och allmänheten, om kronofogdarne borttoges.
Vi hafva härmed icke på något sätt velat uttala något klander mot
dessa tjänstemäns pliktuppfyllelser, utan blott framhålla, att deras ämbets-
äligganden till det allmännas gagn kunna öfverflyttas på andra.
Påståendet, att tiden ännu icke är inne att vidtaga någon väsentlig
rubbning af landtregeringens uråldriga organisation, anse vi sakna be¬
tydelse för denna regerings omorganisation i af oss angifven riktning.
Allt är och bör vara underkastadt utvecklingslag, och vi hålla före, att
ett nöjaktigt utförande af den regerande och förvaltande maktens funk¬
tioner' kan, på sätt angifvet är, ske kronofogdarne förutan.
Huruvida berörda tjänstemän hysa en sådan uppfattning, att de till¬
höra det uråldriga af nämnda regering, känna vi ej, men vi veta, att
sedan lång tid tillbaka både i Riksdagen och bland allmänheten önsk¬
ningar gjort sig gällande om kronofogdarnes borttagande. Och vi känna
äfven till, att redan för århundranden tillbaka, förekommo uttalanden i
sådan riktning från mycket betydande personer.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 258.
Genom en till den kungl. propositionen bifogad tabellarisk öfver-
sikt. af rikets indelning i fögderier och länsmansdistrikt framgår, att det
för närvarande i vårt land finnes 118 fögderier och 517 länsmansdistrikt
samt att de förra hädanefter skulle minskas med tio och de senare med
oO. Skulle emellertid vårt förslag om kronofodetjänsternas indragning
vinna Riksdagens bifall, anse vi det vara lämpligast, att med den ifråga¬
satta indragningen af länsmanstjänster finge anstå tills vidare och ut¬
föras först vid kronofogdarnes afgång från sina tjänster, i mån som en
dylik reglering under de nya förhållandena kunde genomföras.
På grund af det anförda få vi härmed vördsamt anhålla,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t begära sådan ändring i ofvan nämnda
nådiga proposition om landsstaternas organisation, att
1) kronofogdetjänsterna indragas vid de nuva¬
rande innehafvarnes afgång, samt
2) att den föreslagna omregieringen af länsmans¬
distrikt endast utföres i mån, som det genom krono¬
fogdetjänsternas indragning lämpligen kan ske.
Stockholm den 13 mars 1908.
Carl Johansson,
J. A. Jonsson.
Hökhult.
Aflösa.
W. Bengtsson.
C. A. Danielsson.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1908-