Motioner i Andra Kammaren, N:o 256.
i
Nso SB®,
Af herr C. R. Johansson i Jönköping, om skrifvelse tillKungl.
Maj:t angående åtgärder till inskränkning eller förhind¬
rande af spel å utländska lotterier.
Vid innevarande riksdag liksom vid liera föregående hafva i väckta
motioner förslag framkommit om inrättande af ett svenskt statslotteri.
Såsom det enda eller åtminstone det hufvudsakliga motivet för en
sådan åtgärd framhålles, att spellusten hos den svenska allmänheten är så
stark, att den icke låter sig hejdas. Så länge ett svenskt statslotteri ej
linnes, leder denna spellust till anlitande af utländska lotterier. Härige¬
nom gå afsevärda penningbelopp ur landet. För att hindra detta anser
man ett svenskt statslotteri böra bringas till stånd.
Förslaget är utan tvifvel ärligt menadt, och dess syfte är godt, så-
vidt det afser att hindra de svenska penningarnas utströmmande ur lan¬
det. Efter min mening är emellertid den väg, på hvilken man vill söka
att nå detta syfte, icke den riktiga.
Ingen torde vilja påstå, att lotterispel är något i och för sig till¬
rådligt. Jag lämnar härvid den moraliska synpunkten å sido, då i afse¬
ende å densamma olika uppfattningar göra sig gällande. Det är tillräck¬
ligt att skärskåda saken från den nationalekonomiska sidan. Genom
lotterispelet uppsamlas de små besparingarna från talrika personer för
att i form af större vinstbelopp slumpvis tilldelas en och annan af de
spelande. Ett sådant förfarande strider afgjordt mot samhällets intresse.
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 97 Häft. (N:o 256).
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 256.
Samhället bör fastmer sträfva till det rakt motsatta målet, eller att de
ekonomiska tillgångarna fördelas så litet ojämnt som möjligt bland sam¬
hällets medlemmar.
Nu är det visserligen också någonting oriktigt och från national¬
ekonomisk synpunkt beklagligt, att penningar genom lotterispelet strömma
ur landet. Men man skall icke söka bota ett ondt med ett annat. Den
riktiga vägen är i stället att söka undanröja det onda med sådana medel,
som icke själfva äro förkastliga.
Det kan ingalunda påstås, att statsmakterna redan åtgjort hvad som
i nu antydd riktning kunnat göras till lotterispelets stäfjande. Tvärtom
måste det med beklagande erkännas, att deras uppträdande i detta afse¬
ende präglats af ett vacklande och en brist på konsekvens, som i sin
mån bidragit till att ställningen nu är sådan som den är. Riksdagen
har å ena sidan visserligen ej velat medgifva upprättandet af ett stats-
lotteri. Men å andra sidan hafva ej heller framlagda förslag om krafti¬
gare åtgärder till lotterispelets motarbetande vunnit bifall. Regeringen
har som regel förbjudit penninglotteriers inrättande, men å andra sidan
i talrika fall dispensera! från detta förbud.
Det är dock otvifvelaktigt, att statsmakterna hafva i sin hand mede!
att stäfja spelandet å utländska lotterier utan att för ändamålet behöfva
tillgripa den förkastliga utvägen att inrätta ett svenskt statslotteri. Bland
sådana medel, af hvilka flera redan kommit till användning i andra län¬
der, tillåter jag mig här nämna följande:
Förbud mot offentliggörande af vinstlistor;
Förbud mot köp och innehaf af lottsedlar äfvensom mot allt till-
handagående med anskaffande af sådana;
Förbud mot postbefordran åt bref innehållande lottsedlar eller lotteri¬
prospekt ;
Förbud mot allt spelande å utlänska lotterier;
Hög beskattning af lotterivinster eller konfiskering af sådana.
Ingen af dessa utvägar har ännu pröfvats hos oss. Det synes mig,
som om äfven förespråkarne för ett svenskt statslotteri kunde medgifva,
att man rimligtvis borde försöka dessa medel först och tillgripa inrät¬
tandet af ett statslotteri endast i det fall, att dylika åtgärder verkligen
vid pröfning visa sig fruktlösa. Statslotteriet är ju icke ens för dem
något i och för sig önskvärd!, utan endast — som det vill synas — ett
mindre ondt, hvarmed de vilja afvärja ett större.
För min del hyser jag icke den förhoppningen, att tillkomsten af ett
Motioner i Andra Kammaren, N:o 256.
svenskt statslotteri skulle komma svenskarnes spelande i utländska lotte¬
rier att upphöra. Utländingarna skulle antagligen fördubbla agitationen
och reklamväsendet för sina lotteriaffärer, och de skulle sannolikt både
behålla en stor del af sina gamla svenska kunder och äfven skaffa sig
nya sådana. Däremot skulle det svenska lotteriet uppamma spellusten
äfven i trakter af landet, där en sådan ännu icke i större utsträckning
o-ifvit sig till känna. Man skulle framdeles komma att i hela landet bli
fika ifrig att spela å lotteri, som man hittills varit och för närvarande
synes vara endast i södra Sverige. En åtgärd, som skulle kunna leda
till sådana följder, kan icke vara välbetänkt.
Då jag således icke kan gilla planen att inrätta ett svenskt stats¬
lotteri, utan håller före, att man i stället bör söka att genom andra och
lämpligare medel stäf ja spelandet å utländska lotterier, men definitivt be¬
slut i sådan riktning icke lätteligen kan fattas utan föregående utred¬
ning och förslag från Kungl. Maj:t, tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd ut¬
redning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till åtgärder, genom hvilka — utan inrättande
af ett svenskt statslotteri — det i Sverige förekom¬
mande spelandet å utländska lotterier må kunna för¬
hindras eller åtminstone inskränkas.
Stockholm den 11 mars 1908.
Robert Johansson.