Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
13
N:o 25.
Af herr T. ZcttCFStfUlHl, om skrifvelse till Knngl. Maj:t
angående utfärdande i fråga om de ämbets- och tjänste¬
män, hvilhas tjänsteutöfning ej är af beskaffenhet att
föranleda bärande af uniform, af förklarande, hvarigenom
den skyldighet i detta afseende, som kan anses åligga
dem, blifver upphöfd.
Vid 1878 års riksdag väcktes af herr A. P. Lind en motion, hvari bland
annat hemställdes, att alla civile tjänstemäns uniformer måtte afskalfas och,
där så funnes nödvändigt, ersättas med något enkelt tjänstetecken.
Det tillfälliga utskott inom Andra Kammaren, hvilket skulle utreda
frågan, fann att motionären delvis underskattat beköfligketen af de civila
uniformerna, samt att det funnes åtskilliga sådana, som icke utan verklig
olägenhet kunde afskaffas, nämligen sådana, som bures af tjänstemän och
betjänte, kvilka stode i nära och liflig beröring med den störa allmänheten,
såsom t. ex. de vid järnvägstrafiken, tull- och postverket anställde samt
kronofogdar och länsmän. Hvad åter anginge de civila paraduniformerna
ansåg utskottet, att desamma ej uppbures af tidsandan, som sträfvade att
bringa orden: »dräkten gör icke mannen» till en allmänt verklig lefvande
sanning, samt att det förty icke vore osannolikt att bruket af dessa uni¬
former vid uppvaktningar och dylikt inom en ej alltför aflägsen framtid
komme att försvinna. I ändamål att påskynda ett dylikt försvinnande,
hvilket skulle vara till ekonomisk fromma för eu mängd ämbets- och
tjänstemän, förordade utskottet eu skrifvelse till Kungl. Maj :t med anhållan
att Kungl. Maj:t täcktes i fråga om de ämbets- och tjänstemän, hvilkas
tjänsteutöfning icke vore af beskaffenhet att föranleda bärande af uniform,
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.
meddela sådant förklarande, hvarigenom den skyldighet i detta afseende,
som kunde anses åligga dem, blefve upphäfd.
Denna utskottets hemställan blef med 98 röster mot 63 af Andra
Kammaren bifallen, hvaremot Första Kammaren på hemställan af ett dess
tillfälliga utskott afslog skrifvelseförslaget.
Under de 30 år som förflutit, sedan detta ärende inom Riksdagen
behandlades, har måhända på vissa håll bruket af civila paraduniformer
aftagit, men å andra sidan hafva sannolikt i många fall förslag till nya
dylika uniformer under årens lopp fastställts. Huruvida . tidsandan nu
ställer sig mera bevågen gentemot ifrågavarande paraduniformer än för
trettio år sedan, kan jag ej afgöra, men tror knappast att så äi förhållan¬
det. Yi veta emellertid alla, att benägenhet för lyx och öfverflöd är ett
af vår nations största lyten, samt att sparsamheten ej står i synnerligt
hög kurs i vårt land. Kan någonting från statsmakternas sida åtgöras
för motverkande af lyxen och för främjande af sparsamhet, så synes mig,
att man ej bör lämna något tillfälle därtill obegagnadt. Föreliggande fråga
galler ett ganska stort antal tjänstemän, af hvilka många hafva en mycket
svag ekonomisk ställning, ja, en del ej ens erhållit ordinarie statstjänst.
Bland dem finnas sådana, som efter långvariga akademiska studier och
flerårig oaflönad verksamhet erhållit sin första anställning med mycket ringa
inkomst. Af denna inkomst, som näppeligen räcker till de nödtorftigaste
lefnadsbehofvens tillfredsställande, än mindre till förräntande af gamla aka-
demieskulder, nödgas de använda några hundratal kronor, någon gång ut¬
görande ett helt års aflöning, till anskaffande af en paraduniform, hvaraf
de endast högst sällan hafva användning. Det obilliga häri ligger ju i
öppen dag och uppväges ingalunda af den tillfredsstälda fåfängan hos en
eller annan af dem, som är mera ytligt ’ anlagd och måhända bättre ekono¬
miskt situerad. Hvad åter angår äldre statstjänare, så finnas säkerligen
äfven bland dem många, som för anskaffande af medel till en paraduniform
nödgas göra lån eller ställa sin familj på förknappning, hvilket ju är långt
ifrån tilltalande. Men frågan kan och bör ses äfven från en annan syn¬
punkt, som för oss ligger nära till hands. År efter annat förekomma till
behandling inom Riksdagen frågor om höjning af lönerna för olika tjänste¬
mannaklasser, och Riksdagen har ej velat undandraga sig att, i den mån
statens tillgångar medgifvit, tillmötesgå billiga anspråk på löneförhöjningar.
Att ingå på någon granskning af huru de enskilda personerna använda
de erhållna lönetillskotten kan naturligen ej ifrågakomma, men däremot
kan man ej med likgiltighet iakttaga, att löntagarna på grund af föråldrade
bestämmelser nödgas använda en del af de ökade lönebeloppen till obe-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.
15
höfliga utgifter i stället för till ett välbehöfligt förbättrande af deras ekono¬
miska ställning.
Nu är det ju ej Riksdagens sak att taga befattning med dessa uni¬
formfrågors ordnande, men att göra eu framställning i ärendet till Kungl.
Maj:t kan väl ej anses obefogad!, helst man ju bör vara tämligen förvissad
därom, att Kungl. Maj:t, sedan frågan kommit på tal, skall vara lika an¬
gelägen att, så långt statsintresset medger, lindra statstjänarnes ekonomiska
svårigheter ej allenast genom deras inkomsters ökande, utan äfven genom
begränsande af sådana utgifter, som ej nödvändigtvis behöfva påläggas dem.
På grund häraf får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t i fråga om de äm-
bets- och tjänstemän, hvilkas tjänsteutöfning ej är af
beskaffenhet att föranleda bärande af uniform, meddela
sådant förklarande, hvarigenom den skyldighet i detta
afseende, som kan anses åligga dem, blifver upphäfd.
Stockholm den 22 januari 1908.
T. Zetterstrand.