Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
1
N:o 247.
Af herr E. Hammarlund, i anledning af Kungl. Maj:ts proposi¬
tion med förslag till ändrad lydelse af §§ 37, 53, 69, 87
och 114 regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 41 till och med
45 och 55 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets¬
förordningen.
Den. många gånger inom Riksdagen behandlade frågan om en
förändring af Riksdagens utskott i afsikt att söka bereda lättnad i riks-
dagsarbetet har genom Kungl. Maj:ts proposition n:o 21 ånyo bragts
på dagordningen. Det är en särdeles svårlöst fråga, som därmed förts
fram på Riksdagens bord, men tillika en grannlaga fråga, detta senare
därför, att det är af synnerlig vikt, att, då rubbningar i de hittillsvarande
förhållandena äga rum, ej sådana förändringar vidtagas, som kunna
hafva till följd ett försvagande af Riksdagens ställning gent emot rege¬
ringsmakten.
Den föreliggande propositionen är tillkommen med anledning af
betänkande, afgifvet af de af Kungl. Maj:t den 20 september 1907 för
ändamålet utsedda kommitterade. Det skall genast erkännas, att för¬
slaget har åtskilliga mycket beaktansvärda uppslag till eu reform på
det ifrågavarande området. Bland sådana må nämnas, att de ständiga
utskottens antal ökats; att vid ärendenas fördelning mellan utskotten
man icke såsom förut ensidigt hållit sig till den formella synpunkten,
samt att motionstiden väsentligt begränsats. Det är emellertid att
beklaga, att de kommitterade, som förberedt ärendet, icke dristat utdraga
konsekvenserna af sina egna uppslag utan stannat vid några halfmesyrer
i stället för att söka lösa frågan i hela sin omfattning. Deras förslag
är därför i flera afseenden otillfredsställande. Måhända kan detsamma
afhjälpa de värsta svårigheterna för tillfället, men det gifver ej en
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 90 Höft. (N:o 247.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren? N:o. 247.
rationell lösning för framtiden, och det är därjämte att befara, att
Riksdagens två viktigaste utskott, konstitutionsutskottet och statsut¬
skottet,* skulle genom den nya anordningen få sin ställning försvagad.
Förslaget är, i korthet sagdt, af den beskaffenhet, att efter några år
eu ny reform ganska säkert skall befinnas nödvändig.
Då en ändring i det nuvarande utskottsväsendet skall vidtagas,
bör man enligt min mening gå så långt, att utsikt finnes, att de svåra¬
ste olägenheterna varda afhjälpta ett stycke framåt i tiden. Om man
ser efter huru riksdagsarbetet utvecklats under de två senaste årtiondena,
måste man emellertid komma till den uppfattning, att nämnda mål ej
linnés genom antagande af Kung! Maj:ts nu framlagda förslag.
Kommitterade medgifva, att »den förnämsta orsaken till att Riks¬
dagens arbetsbörda under de senare åren kommit att kännas särskild t
tryckande, torde vara att söka uti de olägenheter, som äro förbundna
med sättet för frågornas beredning, olägenheter, hvilka måste blifva
allt mer och mer kännbara i samma mån som riksdagsärendena ökas
i antal och omfattning» (sid. 26 i kommittébetänkandet). Under början
af Riksdagen är arbetet hufvudsakligen förlagdt till utskotten och endast
till ringa del till kamrarna. Genom lämpliga anordningars vidtagande
skulle — mena kommitterade — tiden vid riksdagens början »kunna ut¬
nyttjas på ett för riksdagsarbetet i dess helhet mera fruktbringande sätt».
Detta är ock min öfvertygelse. Det mest fruktbringande sätt,
hvarpå tiden under Riksdagens första skede kunde användas, vore väl
det, att Riksdagens samtliga — eller åtminstone så godt som samtliga
— ledamöter fördelade sig i ett flertal jämnställda utskott, inom hvilka
riksdagsärendenas vederbörliga utredning med all kraft och fart bedrefves.
»Den starka utveckling, som efter den nya riksdagsordningens
genomförande ägt rum på vissa områden för statens verksamhet, i före¬
ning med en under årens lopp utbildad praxis, enligt hvilken allt flera
ärenden förts till ständiga utskott i stället för att öfverlämnas till till¬
fälliga utskotts behandling, har gjort, att olikheten i de ständiga ut¬
skottens arbetsbörda kommit att framträda i högre grad än hvad som
ursprungligen varit förutsedt», yttra kommitterade (sid. 28).
Men då utvecklingen oförtydbart gått i denna riktning, hvarför
då, när en förändring i alla fall måste göras, söka streta emot och för
någon tid hindra den anordning, mot hvilken utvecklingen tydligt pekar?
Hvarför icke med tagen hänsyn till den vunna erfarenheten fördela
ärendena mellan ett flertal ständiga utskott, samtidigt med att de till¬
fälliga utskotten slopades? Förr eller senare måste man i alla händelser
tillgripa denna utväg, därest Riksdagen skall kunna bibehålla sitt in¬
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
flytande på statsärendena. Klart är nämligen, att med den nuvarande
utvecklingen på statslifvets skilda områden — märk t. ex. eu höjning
af budgeten under de senaste tio åren från 120 till 202 millioner kronor,
d. v. s. med nära 70 procent, samt en ökning i antalet Kungl. proposi¬
tioner under samma tid från 68 till 199, d. v. s. med nära 200 procent
— eu utveckling äfven af Riksdagens utskottsväsende blir en nödvändig¬
het, om man ej skall riskera eu maktförskjutning i förhållandet mellan
regering och Riksdag till den senares nackdel.
För närvarande är det så, att vissa riksdagsledamöter äro öfver
höfvan betungade med utskottsarbete, under det andra hafva helt obe¬
tydligt sådant, ja, åtskilliga icke ens äro i tillfälle att närvara och åhöra
förhandlingarna i något enda utskott. I stället borde riksdagsarbetet
vara så ordnadt, att det förberedande arbetet blefve något så när jämnt
fördeladt mellan Riksdagens ledamöter och enhvar bereddes tillfälle att
åtminstone i egenskap af suppleant närvara vid de utredande förhand¬
lingar, som förekomma i ett ständigt utskott. Men för vinnande af
detta mål äro två reformer nödiga, nämligen: 1) upphäfvande af de
tillfälliga utskotten samt inrättande af nya ständiga utskott; 2) ären¬
denas fördelning mellan utskotten icke såsom nu efter rent formella
grunder utan med tagen hänsyn till ärendenas sakliga innebörd.
En verklig reform på det föreliggande området måste således i
första rummet gå ut på att samtliga riksdagsärendena erhålla
eu likformig utskottsbehandling,
hvadan sålunda reformen äfven bör omfatta de s. k.
Tillfälliga utskotten.
Kommitterade medgifva på tal om de tillfälliga utskotten, att det
icke kan bestridas, »att dessa utskott icke kommit att utveckla sig i
den riktning man ursprungligen tänkt sig och att deras verksamhets¬
område blifvit mindre än afsetts» (sid. 59). Likaså medgifva kommitte¬
rade, »att den tillfälliga utskottsinstitutionen, sådan den för närvarande
gestaltat sig, är i vissa afseenden behäftad med olägenheter, som icke
vidlåda de ständiga utskotten». Särskildt framhålla kommitterade, att
med det successiva behandlingssättet kan följa »ett upprepadt kastande
af frågan från den ena kammaren till den andra», i följd hvaraf motio¬
ner, som gå till tillfälligt utskott, »kräfva för sitt afgörande betydligt
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
längre tid än motioner i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling))
(sid. 50). Icke förty hafva kommitterade »funnit det vara med klok
förtänksamhet mest öfverensstämmande att icke föreslå någon föränd¬
ring med afseende å de tillfälliga utskotten». Kommitterade mena, att
systemet med tillfälliga utskott är särskildt lämpligt med hänsyn till
Andra Kammaren med dess större ledamotsantal. »Då nämligen uti
denna kammare väckes ett betydligt större antal motioner i ämnen,
som tillhöra tillfälligt utskott, än i Första Kammaren, kunna de leda¬
möter, som icke erhållit plats i de ständiga utskotten, tagas i anspråk
för ifrågavarande motioners utredning» (sid. 60). Men i hvilken vid¬
sträcktare grad skulle icke dessa ledamöter komma in i riksdagsären-
dena, ifall de i stället lör att utreda 7 å 8 enskilda motioner voro i
tillfälle att närvara vid förhandlingarna i ett ständigt utskott, som har
att behandla en hel mängd kungl. propositioner och därjämte ett långt
större antal motioner än hvad ett tillfälligt utskott har på sin lott! År
det icke ett rent slöseri med arbetskrafter att, såsom fallet är i Andra
Kammaren, sätta 70 personer att under en tid af bortåt fyra månader
utreda ett 30-tal motioner? Till jämförelse kan nämnas, att en afdel¬
ning af statsutskottet (6 ledamöter och 6 suppleanter) samtidigt har
att behandla tre hufvudtitlar i statsverkspropositionen, omfattande sam-
manlagdt 277 särskilda punkter, samt därjämte 36 motioner förutom de
propositioner och motioner, som inkomma efter den ordinarie motions¬
tidens utgång.
I en vid 1900 ars riksdag väckt motion (n:o 160 i Andra Kam¬
maren) tillät jag mig kritisera det nuvarande systemet med tillfälliga
utskott. Jag yttrade bland annat följande:
»Det liar om de tillfälliga utskotten blifvit sagdt, att de i allmänhet lämnat en
god utredning af ärendena, Men det torde ej kunna nekas, att resultatet i allmänhet
blifvit skäligen magert. Personligt samarbete mellan ledamöter från de båda kamrarna
kan i fråga om dessa ärendens beredning ej annat än undantagsvis — och då under så
att säga själftagna former — komma till stånd, hvadan ock sammanjämkning af skilda
meningar här är svårare än i fråga om de ärenden, som gå till ständigt utskott. Under
det att motionerna kastas från den ena kammaren till den andra, från det ena tillfälliga
utskottet till det andra, händer ej sällan, att det hela slites sönder. Detta förhandlings¬
sätt genom tryckta utskottsbetänkande!! synes ej lämpa sig för våra förhållanden, därest
man vill uppnå ett positivt resultat.
Härtill kommer, att detta arbetssätt medför ökade tryckningskostnader utan något
egentligt gagn. Hvarje motion, hvarje utskottsbetänkande tryckes om vid samma riks¬
dag flera gånger.
Med kännedom om svårigheten att komma till ett positivt resultat, då en fråga
hänskjutes till tillfälligt utskott, söka ock motionärer ej sällan undvika att få sina för¬
slag hänvisade till sådant utskott. Detta kan ske på flera sätt; det mest vanliga är
o
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
som bekant att hänga vid det egentliga förslaget eu begäran om ett litet anslag för ut¬
redning eller dylikt. Därigenom måste motionen remitteras till statsutskottet.
Under senare tiden har ock en viss tendens gjort sig gällande i syfte att särskildt
till stats- och lagutskotten öfverflytta en del motioner om skrifvelseförslag, hvilka förut
plägat handläggas af tillfälligt utskott »
I motionen lämnades en tabell öfver antalet betänkande!!, som
under åren 1890—1899 afgifvits af de tillfälliga utskotten. Densamma
fullständigas bär med uppgifter äfven för åren 1900—1907 och får då
följ ande utseende:
År:
|
I Första
Kammaren:
|
I Andra
Kammaren:
|
Summa
|
1890 ......
|
.......... 16
|
41
|
57
|
1891 ......
|
.......... 19
|
22
|
41
|
1892 ......
|
.......... 16
|
24
|
40
|
1893 ......
|
.......... 16
|
26
|
42
|
1894 ......
|
.......... 16
|
27
|
43
|
1895 ......
|
.......... 19
|
30
|
49
|
1890 ......
|
.......... 14
|
25
|
39
|
1897 ......
|
.......... 14
|
22
|
36
|
1898 ......
|
13
|
26
|
39
|
1899 ......
|
.......... 13
|
21
|
44
|
1900 ......
|
........... 13
|
20
|
33
|
1901 ......
|
........... 12
|
32
|
44
|
1902 .....
|
........... 23
|
41
|
64
|
1903 .....
|
........... 28
|
46
|
74
|
1904 .....
|
........... 26
|
48
|
74
|
1905 .....
|
........... 14
|
34
|
48
|
1906 .....
|
.......... 12
|
18
|
30
|
1907 .....
|
........... 22
|
36
|
58
|
Under de senaste 18 åren bär alltså antalet betänkande^ afgifna
af de tillfälliga utskotten, varit i Första Kammaren vissa år nere vid
en så låg siffra som 12 och stigit till högst 28. 1 Andra Kammaren
bar antalet växlat från lägst 18 till högst 48. Maximum nåddes åren
1903 och 1904, d. v. s. de två sista åren, då motioner rörande försäljnin¬
gen af vin och maltdrycker remitterades till tillfälligt iffskott. Då ut¬
gjorde hela antalet af sammanlagdt sju tillfälliga utskotts afgifna betän-
kanden 74, men då man tager i betraktande, att beträffande ett stort antal
ärenden minst två stundom tre betänkanden afgifvits om samma sak, innan
ärendet med det nuvarande omständliga arbetssättet kunnat slutföras,
blir antalet behandlade frågor högst väsentligt mindre än antalet betän¬
kanden. Från 1905, då lagstiftningen rörande försäljning af vin, Öl
och svagdricka kom under lagutskottet, har som synes antalet afgifna
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
betänkande!! gått ned till samma antal som på 1890-talet, ja, året 1906
t. o. in. varit lägre än någonsin förut.
Kommitterade hafva i sitt betänkande meddelat tabeller rörande
antalet utskottsbetänkande!!, som under olika tidsskeden afgifvits af
riksdagens utskott, men därvid egendomligt nog ej medtagit de till¬
fälliga utskotten. Af förestående tabell, jämförd med tabellen å sid. 29
i kommittébetänkandet, framgår, att medan de flesta ständiga utskott
få allt större arbetsbörda sig förelagd, är i stort sedt motsatsen fallet
beträffande de tillfälliga utskotten.
Ser man på det positiva resultatet af de tillfälliga utskottens ar¬
beten, så är detta ännu magrare. De frågor, som vid 1907 års riks¬
dag voro i tillfälliga utskott föremål för utredning af 10 ledamöter
med 4 suppleanter från Första Kammaren och 45 ledamöter med 25
suppleanter från Andra Kammaren, summa 84 ledamöter, resulterade i
10 skrifvelse!* till Kungl, Maj:t. Närmast föregående år var resultatet
af allt detta arbete blott 7 skrifvelse!' och år 1905 t. o. m. endast —
6 skrifvelse]'.
Då det egentliga riksdagsarbetet är förlagdt till de ständiga ut¬
skotten, synes det vara af stor betydelse, att riksdagens ledamöter så
tidigt som möjligt blifva i tillfälle att vinna kännedom om det arbete,
som här förekommer, och det arbetssätt, som här tillämpas. Detta
kunde ernås genom att såsom regel införa likformig behandling af alla
ärendena. Men härför kräfves en
ny fördelningsgiund för riksdagsäreudena,
så att icke såsom nu är fallet den rent formella synpunkten blir den
afgörande. Härom yttrade jag i min motion n:o 160 vid 1900 års
riksdag bland annat följande:
»För genomförande af en dylik reform kräfves, att man öfvergifver den nuvarande
formella indelningen, då det gäller att bestämma till hvilket utskott ett ärende skall
bänvisas, och i stället tillgriper en mera reell indelning. För närvarande är främsta syn¬
punkten den: hör ärendet under Konungens administrativa lagstiftning eller ej ? I först¬
nämnda fall går det till tillfälligt utskott, eljest till ständigt utskott.
Denna formella indelning leder till högst besynnerliga konsekvenser. Så skola
t ex. frågor angående skolrådets sammansättning behandlas af lagutskottet, under det
frågor rörande skolrådets åligganden hänvisas till tillfälligt utskott. Ärenden angående
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
döfstum- eller bliiidundervisningen höra under lagutskottets handläggning, medan det till¬
kommer tillfälligt utskott att yttra sig i frågor, som angå folkskoleundervisningen.
Sträfvandena gå ju — och detta med rätta — ut därpå, att allt flera ärenden,
som hittills ansetts höra under Konungens administrativa lagstiftning, dragas under
Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning. Detta har till följd, att ärendena
så småningom öfverflyttas från tillfälliga till ständiga utskott; en fråga, som ett år hört
under tillfälligt utskotts behandling, blir kanske ett följande år föremål för lagutskottets
pröfning — men aldrig inträffar motsatsen.
Genom en indelning af ärendena med hänsyn till deras natur skulle helt visst
större följdriktighet i Riksdagens lagstiftningsarbete uppnås.»
I någon män hafva kommitterade brutit mot det nuvarande
systemet att låta den formella synpunkten vara den besi ammande, då
det gäller att afgöra, till hvilket utskott ett ärende skall hänskjutas,
men någon enhetlig plan har därvidlag ej tillämpats. Sålunda har
föreslagits sammanförande till ett utskott af alla frågor rörande jord¬
bruk och domäner, vare sig frågorna afse statsutgifter eller lagstiftning.
Men hvarför icke på samma sätt sammanföra alla ärenden rörande
skolväsendet? Eller frågor angående handel, sjöfart och näringar? Eller
ärenden rörande försvarsväsendet o. s. v.?
Då fråga är om ny fördelning af ärendena, måste man upptaga
till särskild pröfning det spörsmålet, huruvida
statsregleringsärendena
skola som hittills behandlas af ett och samma utskott eller fördelas på
derå utskott. Detta är ett ganska kinkigt spörsmål, ty så som stats-
regleringsärendenas antal ökas, är fara värdi, att ett utskott icke skall
i längden kunna medhinna allt. Att minska arbetsbördan för
Statsutskottet
har ock varit ett af de mål, mot Indika kommitterade sträfvat.
I detta syfte hafva kommitterade föreslagit, att från statsutskottet
skulle afskiljas sådana ärenden, som icke på det närmaste samman¬
hänga med statsregleringen. Sålunda skulle de rena riksgäldsärendena
d. v. s. sådana ärenden, som i egentlig mening röra granskningen, ut¬
redningen och uppgifvande! af riksgäldskontorets tillstånd och förvalt-
8 Motioner i Andra Kammaren, N;o 247.
ning, öfverflyttas till bankoutskottet, och ett nytt ständigt utskott,
kalladt jordbruks- och domänutskottet, skulle bland annat få till upp¬
gift att handlägga frågor angående dispositionen och förvaltningen af
kronans domäner och skogar samt likartade af statsutskottet hittills
behandlade ärenden. Då eu dylik utbrytning från statsutskottet kan
ske, utan att enheten i statsregleringen behöfver rubbas, och då genom
en sådan öfverflyttning statsutskottets arbetsbörda skulle i icke ringa
mån minskas, böra dessa båda förslag af Riksdagen godkännas.
Men kommitterade hafva funnit, att dessa öfverflyttningar icke
äro tillräckliga för att statsutskottet skall på ett effektivt sätt fä sin ar¬
betsbörda lättad. Därför föreslås, att två hufvudtitlar utbrytas ur stats¬
utskottet och öfverflyttas, den nionde till det nya jordbruks- och domän¬
utskottet samt den tionde till bankoutskottet. Principiellt äro kommitte¬
rade alldeles bestämdt emot eu dylik utbrytning. »Det måste — säga
kommitterade (sid. 61) — ligga vikt uppå att alla frågor, som röra stats¬
regleringen eller därmed stå i ett oskiljaktigt sammanhang, erhålla en
så långt möjligt är enhetlig behandling.» Kommitterade hafva tagit i
öfvervägande, huruvida icke statsutskottet borde delas i två själfstän-
diga utskott, och kommitterade förklara sig icke vilja bestrida, »att eu
sådan anordning skulle innebära det mest effektiva sättet för att lätta
arbetsbördan för ifrågavarande utskott» (sid. 69). Kommitterade ställa
sig emellertid bestämdt afvisande mot en dylik delning och anföra som
skäl för denna sin mening följande (sid. 70): »Statsutskottets hufvud-
uppgift är att uppgöra statsregleringen och handlägga i samband där¬
med stående frågor, och utskottet representerar enheten i budgetbehand¬
lingen. Dess delning i två själfständiga utskott, Indika hade att hand¬
lägga hvar sin del af budgeten, skulle innebära ett upphäfvande af
denna enhet. För åstadkommande af en i alla delar jämn och väl af-
vägd statsreglering synes det därför kommitterade nödvändigt, att upp¬
görandet af densamma anförtros åt ett och samma utskott.»
Men oaktadt kommitterade så starkt hålla på enheten i budget¬
behandlingen och bestämdt motsätta sig statsutskottets uppdelning i två
skilda utskott, tveka de icke att fördela statsregleringsärendena på tre
olika utskott, nämligen statsutskottet, bankoutskottet samt jordbruks- och
domänutskottet.
Det vill förefalla mig, som om kommitterade hade alldeles rätt i
sin uppfattning angående vikten och betydelsen af enhet i bndgetbe-
I]andlingen. Men just därför håller jag före, att det icke är tillrådligt
att från statsutskottet afskilja två hufvudtitlar och kasta dessa åt skilda
håll, hvarigenom mindre enhet skulle vinnas än om statsutskottet upp-
9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
delades i två skilda utskott, mellan Indika, där så behöfdes, samarbete
kunde äga rum. Det ligger något hälft i kommitterades förslag: en¬
heten i statsregleringen har blifvit bruten, utan att därigenom någon
större lättnad i statsutskottets arbetsbörda åstadkommits.
Beträffande förslaget att från statsutskottet utbryta nionde huf¬
vudtiteln delar jag fullständigt de betänkligheter hr H. R. Törnebladh
■uttalat i sin reservation till kommitterades utlåtande (sid. 90) och hän¬
visar härtill. De jordbruksärenden, som tillhöra statsregleringen å
nionde hufvudtiteln, äro — betonar reservanten — »så pass likartade
med budgetfrågorna i öfrigt, att deras förläggande till annat utskott
dels afgjordt redan i och för sig bryter enheten vid statens uppgörande,
dels kan innebära ett steg på en sluttande bana».
Men icke heller tionde hufvudtiteln torde under nuvarande för¬
hållanden utan väsentliga olägenheter kunna afskiljas från statsutskottet.
Så länge statsutskottet har att handlägga löneregleringsfrågorna, så
länge synas ock pensionsfrågorna böra vara där. Förhållandet är näm¬
ligen, att en lönereglering ofta är förbunden med vissa ändringar rö¬
rande pensionsvillkoren. Jag hänvisar i detta afseende exempelvis till
Kung!. Maj:ts proposition n:o 39 vid 1907 års riksdag samt propositionen
n:o 25 vid årets riksdag. I dylikt fall blefve det väl statsutskottet, som
finge behandla äfven pensionsfrågan, men då blir ju nödigt, att ut¬
skottet sätter sig in i det arbete, som ett annat utskott handlagt, ty de
principer, det egentliga pensionsutskottet tillämpat rörande pensioner
kunna gifvetvis ej därvid af statsutskottet åsidosättas. Likaså måste
statsutskottet, då det skall reglera förhållandet mellan lön, tjänstgörings-
penningar och ortstillägg, tänka på den inverkan detta har på pensionen.
I åtskilliga utgiftsstater, som handläggas af statsutskottet, såsom t. ex.
telegraf-, tull- och poststaterna, förekomma rätt ofta pensionsfrågor.
Se t. ex. årets statsverksproposition, sjätte hufvudtiteln, sid. 35 och
följande! Då sålunda statsutskottet ändock måste syssla med pensions¬
frågor, torde af praktiska skäl äfven tionde hufvudtiteln fortfarande
böra vara kvar hos statsutskottet.
Kommitterade anföra, att de å tionde hufvudtiteln utgående anslag
icke äro af den betydelse, att de nämnvärdt inverka på statsregleringen.
Det är dock att märka, att tionde hufvudtitelns slutsumma vid 1907
års riksdag fastställdes till 7,070,400 kronor och att ökningen från
föregående år utgjorde icke mindre än 185,300 kronor. Om dylika
belopp kunna anses icke »nämnvärdt» inverka på statsregleringen, kan
med samma skäl ett stort antal andra statsregleringsfrågor öfverflyttas
från statsutskottet till annat utskott.
Bill. till Riksd. Prof. 1908■ 1 Samt 2 Afd. 2 Band. 90 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren. N:o 247.
Därest man icke vill tillgripa den radikala åtgärden att uppdela
statsutskottet i flera särskilda budgetutskott, mellan hvilka ett visst
samarbete ägde rum, så torde det nog vara riktigast, att samtliga huf-
vudtitlar stanna kvar bos statsutskottet. I stället kunde en annan åt¬
gärd vidtagas i syfte att fördela arbetsbördan, nämligen att förstärka
statsutskottet med ytterligare tre ledamöter från hvardera kammaren.
Därigenom skulle inom utskottet eu särskild lönereglerings- och pen-
sionsafdelning kunna bildas. Detta vore en åtgärd i praktisk riktning.
För vinnande af likformighet i löne- och pensionsfrågornas behandling
är af vikt, att dessa frågor ej delas på många olika håll. Vid 1907
års riksdag, då statsutskottet hade till handläggning flera nya lönestater,
insåg utskottet ock betydelsen af eu dylik enhetlig behandling och
tillsatte inom sig en särskild beredning för vissa mera omfattande dy¬
lika frågor. Ledamöterna i denna beredning voro emellertid tillika leda¬
möter af någon af statsutskottets ordinarie afdelningar, hvarigenom
arbetet blef för dem i alldeles särskild grad betungande. Detta kunde
förebyggas, om statsutskottet finge ytterligare sex ledamöter. Där¬
igenom skulle arbetet inom statsutskottet kunna fördelas på fem sär¬
skilda afdelningar i stället för som hittills på fyra. I väsentlig anslut¬
ning — utom i hvad angår den nya afdelningen — till den mening,
som uttalats i hr Törnebladhs reservation (sid. 91), skulle göromålen på
statsutskottets afdelningar kunna fördelas förslagsvis sålunda:
1) första, andra, tredje och nionde hufvudtitlarna;
2) fjärde och femte hufvudtitlarna;
3) sjätte hufvudtiteln, revisionsberättelsen angående statsverket, inkomstberäkningen,
riksstaten;
4) sjunde och åttonde hufvudtitlarna;
5) lönereglerings- och pensionsärenden.
Med eu dylik uppdelning af ärendena vill det förefalla, som om
statsutskottet skulle kunna gå i land med att fortfarande handhafva
hela statsregleringen. Skulle under något år lönereglerings- och pen-
sionsärendena vara få till antalet, kan ju med lätthet till den femte
afdelningen öfverflyttas andra statsregleringsfrågor, hvilka för den riks¬
dagen kräfva särskild utredning. Statsutskottets uppdelning i afdelnin¬
gar är icke fastslagen i grundlagen eller ens i Riksdagens arbetsordning
utan är för hvarje år beroende af statsutskottets särskilda beslut, hvadan
uppdelningen kan ske med hänsyn till för året förefintliga förhållanden.
Vid alla de tillfällen, då denna fråga förut varit före i Riksdagen,
har man varit tämligen ense därom, att samtliga statsregleringsärendena
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
borde fortfarande stanna kvar hos statsutskottet. Fullgiltiga skäl att
nu, på sätt Kuugl. Maj:t föreslår, göra en utbrytning af två hufvud-
titlar, medan åter de öfriga åtta skulle stanna kvar, synas mig ej före¬
ligga, och jag håller före, att klok förtänksamhet bjuder att ej i detta
stycke godkänna den Kungl. propositionen.
Om alltså beträffande statsregleringsärendena enheten synes böra
bibehållas och sålunda här den formella synpunkten fortfarande vara
den bestämmande vid frågornas fördelning mellan utskotten, ställer sig
saken annorlunda, då det gäller
öfriga riksdagsärender
I fråga om dessa torde utan ringaste olägenhet i stället för den
hittills fastslagna formella uppdelningen en mera saklig sådan kunna
tillämpas och alltså ärenden, som äro af närbesläktadt innehåll, sam¬
manföras till samma utskott, oafsedt om frågan gäller grundlag, allmän
lag eller Kungl. Majrts administrativa lagstiftning. Då jag i det föl¬
jande yttrar mig om fördelningen af de riksdagsärender som ej röra
statsregleringen, går jag beträffande de hittillsvarande utskott, som i
det föregående ej blifvit omnämnda, i den ordning utskotten angifva^
i grundlagarna.
O o
Konstitutionsutskottet
skulle enligt kommitterades förslag få sitt arbetsprogram utvidgadt,
i det tre grupper af lagar skulle till detsamma öfverflyttas från lag¬
utskottet, nämligen: 1) lagar och författningar af konstitutionell inne¬
börd; 2) förordningen om allmänt kyrkomöte; 3) kommunallagarna.
Beträffande först förslaget om att till konstitutionsutskottet öfver¬
flytta lagar och författningar af konstitutionell innebörd (om statsrådets
ansvarighet, om medborgarrätt samt om rikets vapen och flagga), så
har ju en dylik öfverflyttning ej någon väsentlig betydelse för bere¬
dande af lättnad i lagutskottets arbetsbörda. Men då man framdeles
ej skulle strängt hålla på den formella uppdelningen utan välja en
mera reell sådan, synas dessa ärenden lämpligen kunna läggas under
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
konstitutionsutskottet, »till hvilket de på grund af sin natur mera
höra än till lagutskottet)).
Något skäl att till denna grupp hänvisa förordningen om allmänt
kyrkomöte och i följd däraf lägga denna förordning under konstitutions¬
utskottet har jag däremot ej kunnat finna, Det synes mig uppenbart,
att vid en saklig uppdelning af riksdagsärendena förordningen angående
kyrkomöte i stället bör föras till det utskott, som har öfriga kyrkliga
ärenden, särskild! frågor rörande kyrkolagen.
I sammanhang med förslaget att till konstitutionsutskottet öfver¬
flytta förordningen om kyrkomöte har det synts kommitterade lämpligt
att föreslå en ändring af § 114 i regeringsformen, åsyftande att till¬
försäkra kyrkomötesförordningen samma rättsliga ställning som förord¬
ningen om prästerskapets privilegier. Då jag icke är med om kyrko-
mötesförordningens läggande under konstitutionsutskottet, och då jag
icke heller kan finna något skäl för att nu gifva kyrkomötesför¬
ordningen en starkare rättslig ställning än den, som i sammanhang
med det nya representationskickets genomförande fastslogs, kommer
jag att yrka afslag äfven å Kungl. Maj:ts proposition om ändring af §
114 regeringsformen, helst denna ändring icke har något som helst
samband med den föreliggande frågan, som är att söka bereda lättnad
i Riksdagens arbete.
Icke heller kan jag finna, att förslaget om kommunallagarnas
öfverflyttande till konstitutionsutskottet bör af Riksdagen godkännas.
Som skäl för ett dylikt öfverflyttande hänvisa kommitterade väsentligen
till det samband, som förefinnes mellan grundlagens bestämmelser och
den kommunala lagstiftningen. Med lika stort skäl kunde då ifråga¬
sättas, att t. ex. bevillningsförordningen eller mantalsskrifningsförord-
ningen öfver flyttades till konstitutionsutskottet, ty äfven mellan dessa
och grundlagens bestämmelser om huru kamrarna bildas finnes ett visst
samband.
I stället för att öfverföra kommunallagarna till konstitutionsut¬
skottet synas dessa lagar böra bilda grundstommen för ett nytt ständigt
utskott, till hvilket borde öfverlämnas alla lagar och förordningar, som
gälla det kommunala, sålunda ej blott de egentliga kommunallagarna
utan sådana därmed i allra närmaste samband stående förordningar som
om fattigvård, hälsovård, skolväsende m. m. Till denna fråga åter¬
kommer jag längre fram, då jag går att yttra mig om en uppdelning
af lagutskottets ärenden.
Ett annat viktigt skäl för att icke till konstitutionsutskottet öfver¬
flytta kommunallagstiftningen är det, att konstitutionsutskottet därigenom
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
skulle få ett alltför stort tillägg i sitt arbete, så att det kunde befaras,
att utskottet ej skulle i rätt tid hinna med samtliga till detsamma öfvei-
lämnade ärenden. Eedan nu bar det visat sig, att konstitutionsutskottet
bär full sysselsättning. Det viktigaste ärende, som åligger detsamma,
är granskningen af statsrådsprotokollen. På senare tiden har utskottet
först mot slutet af riksdagarna hunnit slutföra detta maktpåliggande
ärende och till kamrarna öfverlämna slutresultatet. Under 1870- och
1880-talen inträffade icke en enda gång, att dechargebetänkande! be-
höfde behandlas i kamrarna så sent som i maj månad, utan kunde
denna angelägenhet undanstökas redan i mars eller åtminstone i april
månad. Numera händer aldrig, att dechargefrågan kan förekomma i
mars, och i regeln blir ärendet så sent slutbehandladt i utskottet, att
det måste af kamrarna företagas till afgörande under riksdagens sista
veckor, ja, stundom under den allra sista. Under de senaste åtta åren
hafva dechargebetänkandena vant undertecknade och därpå i kamrarna
behandlats nedan angifna dagar:
År:
|
Utlåtandets
datum:
|
Behandladt
i kamrarna:
|
1900 .........
|
....... 27 april
|
2 maj
|
1901 ........
|
........ 29 april
|
4 maj
|
1902 .........
|
........ 18 april
|
26 april
|
1903 ........
|
........ 4 maj
|
9 maj
|
1904 .........
|
....... 10 maj
|
14 maj
|
1905 .........
|
....... 11 maj
|
17 maj
|
1906 .........
|
........ 2 april
|
6 april
|
1907 .........
|
........ 22 apr
|
27 april
|
Sålunda har under de senaste åtta åren dechargebetänkandet blott
tre gånger kunnat behandlas i april men fem gånger måst uppskjutas
till maj, ja, en gång måst företagas t. o. m. två dagar efter den i
grundlagen förutsatta normala tiden för riksdagens afsittning.
Att under sådana förhållanden öfverflytta till konstitutionsutskottet
en större grupp af nya ärenden borde ej gärna komma i Pågå, för så
vidt man ej vill riskera, att utskottet skall nödgas åsidosätta sin hittills¬
varande främsta uppgift, den att ägna statsrådsprotokollen en omsorgs¬
full granskning. I den mån regeringsärendena växa i antal, ökas
äfven det material, som är föremål för konstitutionsutskottets gransk¬
ning. En ledamot af konstitutionsutskottet talar ju ock i en inom
Andra Kammaren vid årets riksdag väckt motion (n:o 223) om »den
alltmera tidsödande granskningen af statsrådsprotokollen». Om man
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
håller därpå, att denna granskning skall vara verkligt ingående och ej
blott en proforma-sak, går det sannerligen icke an, att konstitutionsut¬
skottet erhåller något egentligt tillägg till sitt förutvarande arbetsprogram.
Bevillningsutskottet
skulle enligt kommitterades af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda
förslag handlägga samma ärenden som hittills och icke få några nya
uppgifter. Då kommitterade i andra fall varit med om att sammanföra
ärenden, som äro af närbesläktad natur, så torde detta äfven höra till-
lämpas på bevillningsutskottet. Detsamma har att handlägga frågor
rörande brännvinslagstiftningen, och därmed står i allra närmaste sam¬
band lagstiftningen rörande handel med såväl Öl och vin som ock med
svagdricka och tillagade alkoholfria drycker, hvilken lagstiftning från
och med 1905 lagts under lagutskottet (dylika ärenden hörde som
bekant förut under Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning, och frågor
härom behandlades i regeln af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o
2). hör en enhetlig lagstiftning på detta område synes det vara af
vikt, att samma utskott har samtliga dessa ärenden. Därigenom vinnes
ock ej ringa. lättnad för lagutskottet, utan att bevillningsutskottet får
något väsentligt tillskott, då bestämmelserna i den ena förordningen
stå i ett visst samband med motsvarande bestämmelser i den andra.
Bankoutskottet
har al kommitterade fått sig tilldeladt åtskilliga nya uppgifter. En bland
dessa är att handlägga frågor angående regleringen af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel äfvensom frågor rörande pensionsväsendet
i allmänhet. Såsom jag förut tillåtit mig framhålla, sammanhänga dessa
ärenden så nära med frågor angående löneregleringar, att de enligt min
mening böra höra under samma utskott, d. v. s. statsutskottet, hvadan
jag anser nämnda förslag ej böra af Riksdagen godkännas.
I öfrigt skulle enligt kommitterades förslag till bankoutskottet
öfverflyttas dels från statsutskottet frågor rörande riksgälds kontorets
tillstånd och förvaltning samt därmed sammanhängande ärenden, dels
från lagutskottet banklagstiftningen samt frågor om rikets mynt. Mot
dessa båda förslag synes intet vara att invända.
Kommitterade föreslå, att efter riksgäldsärendenas öfverflyttning
till bankoutskottet detta benämnes banko- och riksgäldsutskottet. Denna
ändring finner jag ej blott onödig utan rent af olämplig. Utskotten
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
böra hafva korta namn. Benämningen skall vara sådan, att utskotten
med lätthet kunna skiljas från hvarandra, men i namnet behöfver icke
inrymmas allt hvad ett utskott skall hafva sig ålagdt. Så har icke
heller hittills varit förhållandet.
Lagutskottet
är näst statsutskottet det af Biksdagens utskott, som bäst är i behof af
eu lättnad i sin arbetsbörda.
På sätt framgår af det- föregående, finner jag kommitterades för¬
slag att från lagutskottet till konstitutionsutskottet öfverflytta vissa
lagar af konstitutionell innebörd kunna godkännas, och förslaget att
låta bankoutskottet utreda frågor om banklagstiftningen synes i allo väl¬
grundad!. Därjämte torde, såsom jag framhållit på tal om bevill¬
ningsutskottet, till sistnämnda utskott lämpligen kunna öfverflyttas lag¬
stiftningen angående handel med Öl och vin samt svagdricka in. in.
Hvilka ärenden som i fiffigt skola öfverflyttas från lagutskottet är en
mera svårlöst fråga och sammanhänger på det närmaste med frågan
om eu lämplig fördelning af de ärenden, som hittills plägat hänskjutas
till de tillfälliga utskotten. Gifvetvis bör man utgå därifrån, att lag¬
utskottet har kvar den egentliga lagstiftningen rörande civil-, kriminal-
ocli krigslagar. Justitieombudsmannens berättelse bör naturligtvis ock
fortfarande höra under lagutskottet.
Genom att sammanföra åtskilliga andra af de frågor, som nu höra
under lagutskottet, med likartade ärenden, som pläga handläggas af
tillfälliga utskott, och för dessa frågors utredning upprätta
tre nya ständiga utskott
skulle lagutskottet få eu verkligt effektiv lindring i sin arbetsbörda, på
samma gång frågan om de tillfälliga utskotten blefve på ett ändamåls¬
enligt sätt löst.
I första rummet borde då till ett utskott sammanföras alla ärenden
rörande såväl den kyrkliga som den borgerliga, såväl den större som den
mindre kommunen. Detta utskott kunde lämpligen benämnas
Kommunalutskottet.
Såsom jag förut anmärkt, synes det mig ej vara en lycklig
anordning att öfverflytta kommunallagarna till konstitutionsutskottet,
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
utan torde desamma i stället böra sammanföras med åtskilliga ärenden,
som stå i mycket nära, ja, i vissa fall oskiljaktigt sammanhang med den
kommunala lagstiftningen.
Till kommunallagarna hör bland annat kyrkostämmoförordningen,
i hvilken finnas åtskilliga bestämmelser om folkskoleundervisningen och
dithörande anstalter, om kyrkoråd och skolråd, om afgifter till kyrka
och skola samt för uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende för¬
summade barn o. s. v. Hvad är då naturligare än att låta samma
utskott, som har kommunallagarna, äfven få behandla de lagar och för¬
fattningar, som kyrkoråd och skolråd skola efterlefva? Och härmed
borde följa öfriga kyrkliga lagar och författningar äfvensom alla frågor
rörande kommunal- och skolväsendet, hvilka ej äro af natur att böra af
statsutskottet behandlas. Till kommunallagarna höra vidare förord¬
ningarna angående kommunalstyrelse på landet och i stad. Då under
kommunalstyrelsen falla fattigvårds- och hälsovårdsärenden, synes det
ändamålsenligt att till samma utskott äfven hänskjuta» alla sådana fattig¬
vårds- och hälsovårds frågor, som nu behandlas af lagutskottet eller
tillfälliga utskott.
Från lagutskottet skulle sålunda till detta utskott öfverflyttas
kyrkolagen och förordningen om allmänt kyrkomöte, prästvalsförord-
ningen, landstingsförordningen, kyrkostämmoförordningen, kommunal-
stämmo förordningen, döfstumundervisningslagen, blindundervisningslagen,
lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försum¬
made barn, fattigvårdsförordningen och hälsovårdsstadgan jämte dit¬
hörande lagar och författningar. Och från de tillfälliga utskotten skulle
till samma utskott öfverflyttas ärenden rörande folkskolestadgan, läro-
verksstadgan och seminariestadgan samt öfriga undervisnings- och upp-
fostringsärenden äfvensom fattigvårds- och hälsovårdsspörsmål, som
plägat remitteras till tillfälligt utskott. Af i fjor till tillfälligt utskott
hänvisade motioner skulle med den föreslagna anordningen åtminstone
följande fem hafva gått till kommunalutskottet, nämligen:
1) ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner; 2) inrättande af en allmän lån¬
kassa för rikets kommuner; 3) tillsättning af vissa lediga prästtjänster; 4) jämnare för¬
delning af kommunernas skattebördor; 5) undervisning i skogsvård vid rikets folkskolor.
Det är, som man finner, ett stort antal samhörande ärenden, som
på detta sätt skulle föras från lagutskottet och de tillfälliga utskotten
till det ifrågasatta nya kommunalutskottet och därigenom få en enhet¬
lig handläggning till fromma för själfva saken och till lättnad för riks-
dagsarbetet. Helt visst skulle då — för att taga ett nära liggande
exempel — en så invecklad procedur som den, hvilken vid fjorårets
17
Motioner i Andra Kammaren, N;o 247.
riksdag blef beskärd en af nyssnämnda frågor, nämligen den om jäm¬
nare fördelning af kommunernas skattebördor, kunna undvikas. Jag-
erinrar därom, att frågan var väckt på tal i tr'e särskilda motioner,
hvilka trots det inre sambandet dem emellan af formella skäl remitterades
till tre olika utskott med den påföljd, att frågan trasades sönder, så att,
oaktadt starka sympatier tycktes finnas för att något måtte göras, intet
annat positivt resultat kunde vid den riksdagen uppnås än en på grund
af motionernas och utskottsutlåtandenas upprepade omtryckning ej
oväsentlig tillökning i riksdagstrycket.
Då år 1900 frågan om ett större antal ständiga utskott senast var
före, föreslog konstitutionsutskottet en delning af lagutskottet men ansåg,
att af formella skäl kyrkolagsärendena borde höra till det lagutskott, som
hade civil- och kriminallagarna, ocli icke till det lagutskott, under hvilket
kommunallagarna skulle höra. Om man vill bryta mot den formella indel¬
ningen och bestämma sig för en mera saklig — och detta blir förr
eller senare nödvändigt —, så synas samtliga lagstiftningsärenden rörande
det kyrkliga bäst sammanhöra med ärenden angående kommunallag¬
stiftningen.
Som grundstomme för det andra af de tre nya ständiga utskott,
jag ifrågasätter, har jag tagit det af kommitterade föreslagna nya ut¬
skottet, af dem benänmdt jordbruks- och domänutskott men af mig för
korthetens skull kalladt
Domänutskottet.
I enlighet med hvad herr Törnebladh utvecklat i sin reservation
(sid. 90) bör detta utskott ej få till sig liänvisadt nionde hufvudtiteln,
och då det ej skall hafva att behandla utgifterna under jordbruks¬
departementet, torde det i enlighet med herr Törnebladhs förslag och
till undvikande af förväxling lämpligen böra helt enkelt kallas domän¬
utskottet. Detta utskott skulle få till sig öfverflyttaat från stats- och
lagutskotten de ärenden, som finnas angifna i herr Törnebladhs reserva¬
tion (sid. 93). Men dessutom borde till samma utskott hänskjutas alla
sådana ärenden, hvilka ligga inom ramen för utskottets verksamhets¬
område och som hittills öfverlämnats till tillfälliga utskott.
Det är en stor grupp af de frågor, som nu höra under tillfälliga
utskott, hvilka på detta sätt skulle blifva på lämpligt sätt öfverlämnade
till utskottsutredning. Af vid 1907 års riksdag inom tillfälliga utskott
behandlade ärenden skulle genom en dylik anordning åtminstone följande
sju hafva behandlats af domänutskottet, nämligen:
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 90 Höft.
3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
1) angående styckning och försäljning af kronojord till egnahemstomter; 2) upp¬
låtelse af Hvitfeldtska stipendieinrättningens skärgårdslägenheter; 3) ändring i jaktstadgan;
4) lokala representationer för jordbruket; 5) åtgärder för återställande af kalmark i
växtligt skick; 6) ändrade föreskrifter angående saltsjöfisket; 7) utredning angående
vattenfall.
Att dessa ocli liknande ärenden sammanhöra med dem, som i öfrigt
skulle af domänutskottet behandlas, och sålunda lämpligen kunde af
detsamma öfvertagas, ligger i öppen dag. Måhända är det ock kom-
mitterades mening, att dessa hittills af tillfälligt utskott behandlade
frågor skulle öfverflyttas till domänutskottet, ehuru detta ej framgår
med full tydlighet. Den föreslagna nya formuleringen af § 43 riks¬
dagsordningen synes emellertid ej lägga absolut hinder i vägen för ett
dylikt öfverflyttande.
Det tredje nya utskott, som af mig ifrågasattes, tillåter jag
mig kalla
Allmänna utskottet,
enär detsamma skulle hafva att behandla alla återstående ärenden, som
ej kunna hänföras till någon särskild utslcottsgrupp.
Genom att dels till kommunalutskottet och dels till domänutskottet
öfverlämna sådana frågor, som hittills gått till tillfälligt utskott men
som äro af natur att ligga inom de nämnda två utskottens verksam¬
hetsområden, skulle visserligen ett stort antal af de ärenden, som förut
handlagts af tillfälliga utskott, få eu lämplig utskottsbehandling. Men
naturligtvis återstå dock alltid åtskilliga frågor, som icke kunna inordnas
under något af de sju utskott, livilka hafva hvar för sig visst begränsadt
område. Dessa ärenden äro dock icke flera än att de med största
lätthet kunna behandlas af ett ständigt utskott med samma ledamots-
antal som lagutskottet.
Detta allmänna utskott skulle hafva att handlägga alla sådana inom
riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra öfriga utskotts behandling
eller röra någondera kammaren enskild!, men dock äro af natur att
böra hänskjutas till utskotts förberedande handläggning.
De ärenden, som hittills remitterats till tillfälliga, utskott, skulle
alltså enligt föreliggande förslag tillsamman med åtskilliga andra frågor
fördelas på tre ständiga utskott. Ifall denna anordning varit gällande
vid innevarande års riksdag, skulle de 31 motioner, som i Andra Kam¬
maren voro väckta vid den ordinarie motionstidens utgång och som af
Motionär i Andra Kammaren, N:o 247. 19
kammaren remitterades till fem tillfälliga utskott, i stället hafva för¬
delats sålunda:
till kommunalutskottet: motionerna n:r 1, 7G, 100 och 102 (skol- och kyrkliga
frågor);
till domänutskottet: n:r 18, 46, 78, 95, 142, 163, 202, 207, 211 och 212 (alla
till fjärde tillfälliga utskottet remitterade motioner samt dessutom frågor om jakt m. m.)|
till allmänna utskottet: n:r 4, 5, 6, 25, 32, 37, 41, 42, 57, 91, 92, 96, 97,
124, 147, 159 och 180 (frågor i skilda ämnen).
Och motsvarande 3 motioner i Första Kammaren skulle hafva
blifvit på följande sätt remitterade:
till kommunalutskottet: motionerna n:r 11 och 25;
till allmänna utskottet: n:r 10.
Allmänna utskottet skulle alltså vid Riksdagens början fått 17
motioner från Andra och 1 motion från Första Kammaren. Om i be¬
traktande tages, att under Riksdagens lopp ytterligare åtskilliga frågor
tillkomma, kan antagas, att på utskottets lott skulle komma att utreda
högst ett 30-tal motioner. Dessa gälla visserligen i år så skilda ämnen
som om bärande af uniform, arbetslösheten, moderskapsförsäkring,
vaccinationstvånget, förste provinsialläkarebefattningarnas indragande,
järnvägstaxor, ersättning åt ledamöter af inskrifningsnämnd, dito åt
skadade värnpliktige, förordningen om expeditionslösen, lotterier o. s. v.
Men då i utskottet naturligtvis komme att som ledamöter och supple¬
anter insättas personer med erfarenhet från samhällslifvets olika om¬
råden, och då detta utskott skulle på samma sätt som de öfriga äga
anställa nödigt kansli, lärer det icke kunna ifrågasättas, att detsamma ej
med lätthet skulle hinna med en dylik utredning, helst mycken tid
skulle inbesparas genom att korrespondensen mellan de båda kamrarna
komme att föras muntligt i stället för som nu genom tryckta utskotts¬
utlåtanden.
Äfven efter det de ständiga utskottens antal ökats till åtta, skulle
naturligtvis de nuvarande bestämmelserna om särskildt utskott kvarstå,
enär äfven efter den nya ordningen behof af dylikt utskott kunde
komma att förelinnas på samma sätt som hittills.
Och då alla föreskrifter om tillfälliga utskott bortgå, torde må¬
hända vara lämpligt att såsom en ersättning intoges i kamrarnas arbets¬
ordningar några ord om enskildt utskott, som skulle kunna tillsättas för
handläggning af fråga, som rör kammaren enskildt, t. ex. om ändring
af arbetsordningen.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Enligt föreliggande förslag skulle det sålunda blifva åtta ständiga
utskott, motsvarande de nuvarande fem ständiga samt två tillfälliga i
Första och fem tillfälliga utskott i Andra Kammaren. Mellan dessa
åtta utskott skulle
ärendena fördelas
på ungefär följande sätt:
Konstitutionsutskottet skulle handlägga: 1) samtliga för närvarande
dithörande ärenden; 2) frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarig¬
het, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt samt om rikets
vapen och flagga.
Statsutskottet skulle behandla de ärenden, som för närvarande
tillhöra detsamma, dock med följande undantag: 1) frågor rörande riks-
gäldskontorets tillstånd och förvaltning samt därmed sammanhängande
ärenden; 2) frågor angående dispositionen och förvaltningen af kronans
domäner och skogar, försäljning och annan upplåtelse af kronans fasta
egendom, skatteköp, kronans jordägareandel i gruffyndigheter, nybyggen,
renbetesrätt och andra dylika ärenden.
Bevillningsutskottet skulle handlägga: 1) samtliga för närvarande
dithörande ärenden; 2) frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande försäljning af vin
och Öl samt af tillagade alkoholfria drycker och svagdricka.
Bankoutskottet skulle behandla: 1) samtliga ärenden, som för när¬
varande tillkomma detsamma; 2) frågor rörande riksgäldskontorets till¬
stånd och förvaltning samt därmed sammanhängande ärenden; 3) frågor
om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och för¬
fattningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt
om rikets mynt.
Lagutskottet skulle meddela utlåtande öfver förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar,
som utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lag¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247,
21
stiftning oclx icke tillhöra annat utskotts handläggning, hvarjämte ut¬
skottet skulle granska justitieombudsmannens redogörelse.
Kommunalutskottet skulle handlägga: 1) frågor rörande stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af kommunallagar, kyrkolag,
kyrkomötesförordningen, prästvalslagen, lagar och författningar rörande
undervisnings- och uppfostringsväsendet samt angående fattigvården
och hälsovården; 2) öfriga kyrkliga och kommunala angelägenheter
äfvensom ärenden angående skol- och uppfostringsväsendet samt fattig¬
vården och hälsovården, Indika ej beröra statsregleringen.
Domänutskottet skulle behandla: 1) frågor angående dispositionen
och förvaltningen af kronans domäner och skogar, upplåtelse af kronans
fasta egendom, kronans jordägareandel i gruffyndigheter, nybyggen,
renbetesrätt och andra dylika ärenden; 2) frågor, som angå stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske,
om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, om afvittringar, skiften och
jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående
vägar och skjutsväsende; 3) öfriga ärenden rörande jordbruks- och
domänväsendet, livilka ej beröra statsregleringen.
Allmänna utskottet slutligen skulle utreda alla sådana inom Riks¬
dagen väckta frågor, som icke tillhöra här ofvan nämnda utskotts be¬
handling eller röra någondera kammaren enskildt men dock äro af
natur att böra hänskjutas till utskotts förberedande handläggning.
För att tydliggöra skillnaden mellan de olika förslagen meddelas
här en jämförande framställning af ärendenas fördelning mellan ut¬
skotten enligt nuvarande ordning, enligt kommitterades genom Kungl.
Maj:ts proposition framburna förslag samt enligt det här motionsvis
framlagda förslaget. Riksdagsärendena hafva uppdelats i 24 särskilda
grupper, och ter sig sammanställningen sålunda:
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Enligt nu gällande
bestämmelser:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds¬
protokollen.
Statsutskottet.
3) l:a—8:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättel¬
sen angående statsver¬
ket.
4) 9:e hufvudtiteln.
5) 10:e hufvudtiteln samt
frågor rörande pensions-
väsendet i allmänhet.
6) Riksgäldsärenden.
7) Dispositionen och förvalt¬
ningen af kronans do¬
mäner och skogar, upp¬
låtelse af kronans fasta
egendom m. m.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
Bankoutskottet.
9) Rikshanksärenden.
Enligt Kungl. Maj:ts
proposition:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds¬
protokollen.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
17) Kyrkomötesförordningen.
15) Kommunallagar.
Statsutskottet.
3) l:a—8:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättel¬
sen angående statsver¬
ket.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
Banko- och riksgälds- \
utskottet.
9) Rikshanksärenden.
6) Riksgäldsärenden.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
5) 10:e hufvudtiteln samt j
frågor rörande pen- |
sionsväsendet i allmän- j
het.
Enligt föreliggande
motion:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds¬
protokollen.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
Statsutskottet.
3) l:a—8:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättel¬
sen angående statsver¬
ket.
4) 9:e hufvudtiteln.
5) 10:e hufvudtiteln samt
frågor rörande pen-
sionsväsendet i allmän¬
het.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
13) Lagstiftningen om för¬
säljning af vin, Öl ooh
svagdricka.
Bankoutskottet.
9) Rikshanksärenden.
6) Riksgäldsärenden.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
Enligt nu gällande
bestämmelser:
Lagutskottet.
10) Civil-, kriminal-och krigs¬
lagar i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
13) Lagstiftningen om för¬
säljning af vin, Öl och
svagdricka.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
15) Kommunallagar.
16) Kyrkolag.
17) Kyrkomötesförordningen.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
undervisnings- och upp¬
fostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälso¬
vården.
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförh ål 1 a n -
den, skatteköp, afvitt-
ringar, skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
23
Enligt föreliggande
motion:
Lagutskottet.
10) Civil-,kriminal-ochkrigs-
lagar i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
Kommunalutskottet.
15) Kommunallagar.
16) Kyrkolag.
17) Kyrkomötesförordningen.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
undervisnings- och upp¬
fostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälso¬
vården.
22) Öfriga kyrkliga och kom¬
munala ärenden samt
frågor angående under¬
visnings- och uppfost¬
ringsväsendet, fattig¬
vården och hälsovår¬
den, hvilka ej beröra
stat sregleringen.
Domänutskottet.
7) Dispositionen och förvalt¬
ningen af kronans do¬
mäner och skogar, upp¬
låtelse af kronans fasta
egendom m. m.
Jordbruks- och domän-
utskottet.
4) 9:de hufvudtiteln.
7) Dispositionen och för¬
valtningen af kronans
domäner och skogar,
upplåtelse af kronans
fasta egendom m. m.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Enligt Kung!. Maj:ts j
proposition:
Lagutskottet.
10) Civil-, kriminal-och krigs¬
lagar i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
13) Lagstiftningen om för-
försäljning af vin-, öl-
och svagdricka.
16) Kyrkolag.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
undervisnings-och upp¬
fostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälso¬
vården.
24 Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Enligt nu gällande Enligt Kungl. Maj:ts Enligt föreliggande
bestämmelser: proposition: motion:
Tillfälliga utskotten.
Till ständigt utskott icke
hörande ärenden angående:
22) Kyrkliga och kommunala
angelägenheter, under¬
visnings- och uppfost¬
ringsväsendet, fattig¬
vården och hälsovår¬
den.
23) Jordbruks- och domän-
väsendet, jakt, fiske,
m. m.
24) Öfriga frågor.
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförhållan¬
den, skatteköp, afvitt-
ringar, skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
Tillfälliga utskotten.
Till ständigt utskott icke
hörande ärenden angående:
22) Kyrkliga och kommunala j
angelägenheter, under- |
visnings- och uppfost¬
ringsväsendet, fattig¬
vården och häisovår- |
den.
23) Jordbruks- och domän- !
väsendet, jakt, fiske
m. m.
24) öfriga frågor.
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförhållan¬
den, skatteköp, afvitt-
ringar, skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
23) Öfriga frågor angående
jordbruks- och domän-
väsendet, jakt,. fiske
m. m„ hvilkaej beröra
statsregleringen.
Allmänna utskottet.
24) Öfriga frågor.
I den motion, som jag i detta ämne väckte vid 1900 års Riksdag,
både jag föreslagit, att samtliga riksdagsärendena skulle fördelas på
tio ständiga utskott. Häremot anmärktes liufvudsakligen, att antalet
ledamöter i Första Kammaren svårligen räcker till för så många utskott,
då man tager hänsyn därtill, att det linnes kammarledamöter, som på
grund af ålder och ett mångårigt och förtjänstfullt arbete i Riksdagen
synas berättigade att icke betungas med alltför strängt utskottsarbete.
Af denna anledning har jag nu inskränkt mig till att yrka tre nya
utskott i stället för fem. Förslaget om ett särskildt riksgäldsutskott
har jag sålunda låtit falla och i likhet med kommitterade lagt riksgälds-
ärendena till bankoutskottet. Och den af mig år 1900 ifrågasatta del-
nmgen af bevillningsutskottet i ett tull- och ett bevillningsutskott anser
jag ej heller nu böra påyrkas, då det kunnat försäkras, att »bevillnings¬
utskottets arbetsbörda torde i vanliga fall icke vara sådan, att den på'
kallar en dylik delning».
25
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
För att öfvertaga åtskilliga af de ärenden, som höra till lag¬
utskottet och tillfälliga utskott, hade jag i min förra motion föreslagit
ett socialpolitiskt utskott med uppgift att meddela utlåtande i alla frågor,
som angå de kroppsarbetande klassernas sociala ställning, förhållandet
mellan arbetsgifvare och arbetstagare, försäkringsväsendet, bolags- och
föreningsväsendet, yrkes- och skyddslagstiftningen, äfvensom öfriga
socialpolitiska ärenden, |söm icke på grund af sin natur höra under
statsutskottets handläggning. Då kommitterade i stället sammanfört
en annan grupp af lagutskottsärenden till ett nytt utskott, domän¬
utskottet, och då därigenom ej blott lagutskottet utan äfven statsutskottet
skulle få lindring i sin arbetsbörda, har jag funnit mig ej böra vid¬
hålla förslaget' om ett socialpolitiskt utskott. De ärenden, som skulle
öfverflyttas till detsamma, få i stället stanna kvar i lagutskottet eller
ock handläggas af allmänna utskottet.
De anmärkningar, som år 1900^framställdes mot mitt då väckta
förslag om tio ständiga utskott, hafva föranledt mig att nu söka samman¬
föra riksdagsärendena hos åtta dylika utskott. Men detta är ock det
antal, under hvilket man ej gärna kan gå, därest en verklig reform i
fråga om Riksdagens utskott skall vidtagas.
Mot ärendenas fördelning mellan ett större antal ständiga utskott
än nu, hvarvid den rent formella fördelningsgrunden skulle öfvergifvas,
har anmärkts, att svårigheter kunna uppstå att bestämma, till hvilket
utskott ett ärende skall remitteras. Svårigheterna blifva nog ej stora,
åtminstone efter ett par års förlopp, då en viss praxis utbildat sig.
Men då det onekligen är af vikt, att ärendenas remitterande sker efter
särskild granskning och utredning, kan det sättas i fråga, huruvida det
icke vore lämpligt, att hvardera kammaren vid Riksdagens början till¬
satte vissa kommitterade att tillsamman med talmannen och sekreteraren
genomgå motionerna och uppgöra förslag rörande ärendenas remitterande,
innan kammaren härom fattade beslut. En föreskrift härom skulle kunna
intagas i hvardera kammarens arbetsordning eller, om kommittén skulle
vara gemensam för båda kamrarna, i Riksdagens arbetsordning.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 90 Höft.
4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Hvad därefter angår frågan om
antalet ledamöter i utskotten,
så liar jag redan framhållit, alt statsutskottet borde förstärkas med tre
medlemmar från hvardera kammaren, hvarigenom ytterligare en afdel¬
ning kunde bildas. Antalet ledamöter i de öfriga ständiga utskotten
torde däremot ej behöfva undergå ändring, och i de tre nya utskotten
kunde antalet lämpligen bestämmas till detsamma som i lagutskottet
eller 16. De åtta utskotten skulle alltså hafva följande antal ledamöter:
konstitutionsutskottet 20, statsutskottet 30, bevillningsutskottet 20, banko¬
utskottet 16, lagutskottet 16, kommunalutskottet i 6, domänutskottet 16
och allmänna utskottet 16. Detta gör inalles jämnt ISO ledamöter eller
75 från hvardera kammaren.
Liksom hittills borde hvardera kammaren äga utse det antal supple¬
anter kammaren bestämmer. Något skäl mot att välja liera suppleanter
än ordinarie ledamöter torde ej kunna angifvas utom det, att med så
många suppleanter skxdle de nederst på listan varande säkerligen aldrig-
få tjänstgöra. Detta har dock mindre betydelse. Viktigare är, att Andra
Kammarens ledamöter i lika stor proportion som Första Kammarens
beredas tillfälle att i utskotten sätta sig in i de särskilda frågorna.
Detta kan vinnas, om t. ex. Andra Kammaren väljer 18 suppleanter
i statsutskottet samt 12 i hvart och ett af de öfriga utskotten, medan
Första Kammaren nöjer sig med att välja t. ex. 10 suppleanter i stats¬
utskottet och i de öfriga utskotten suppleanter till halfva antalet mot
de ordinarie ledamöterna.
Följande antal ledamöter i de olika kamrarna skulle under denna
förutsättning blifva upptagna af utskottsarbete:
Första Andra
Kammaren. Kammaren. Summa.
Ordinarie ledamöter i de åtta utskotten 75 75 150
Suppleanter i d:o 40 102 142
Summa 115 177 292
Härmed må jämföras förhållandena vid sistlidet års Riksdag, då
löpande antal ledamöter voro upptagna af arbete i de ständiga och till¬
fälliga utskotten (alltså de utskott, som motsvara de af mig ifrågasatta
åtta ständiga utskotten):
27
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
Första Andra
Kammaren. Kammaren. Summa.
Ordinarie ledamöter i de ständiga utskotten
48 48 9G
43 48 91
10 45 55
4 25 29
Suppleanter i
d:o
Ordinarie ledamöter i de tillfälliga utskotten
Suppleanter i
d:o
Summa 105 1GG 271
Som bär framgår, skulle enligt den. af mig ifrågasatta anordnin¬
gen ytterligare 10 ledamöter från Första Kammaren blifva upptagna
af regelbundet utskottsarbete. Detta är ungefär samma antal som kom-
mitterade ifrågasatt. Och äfven om särskild!, utskott komme att utses,
och man därjämte tager hänsyn till att åtskilliga af kammarens med¬
lemmar icke äro valbara till utskottsledamöter, skulle omkring 25 kunna
blifva alldeles fria från utskottsarbete, och fler platser behöfva väl icke
reserveras för den grupp, som enligt kommitterades motivering är att
hänföra till medlemmar, som »städse komma att hafva laga förfall» eller
som »på grund af ett mångårigt och förtjänstfullt arbete i Riksdagen
kunna äga befogade anspråk på att, åtminstone i vanliga fall, icke
betungas med alltför strängt arbete» (sid. 70). Skulle den ifrågasatta
ökningen anses för stor i fråga om Första Kammaren, kan ju en
minskning af antalet suppleanter därifrån äga rum i vissa utskott eller
ock samma medlem väljas till ledamot i ett utskott och till suppleant
i ett annat.
Hvad Ändra Kammaren angår skulle enligt förestående förslag-
ytterligare 11 ledamöter indragas i utskottsarbetet, men det är att
märka, att af kammarens 230 ledamöter icke mindre än 177 skulle
blifva i tillfälle att genom närvaro i utskott i verklig mening sätta sig
in i ett betydande antal riksdagsärenden — icke såsom nu är fallet
med ett 70-tal ledainöter blott några få enskilda motioner. Vill man
bereda ännu fler ledamöter tillfälle att deltaga i utskottsarbete, skulle
man kunna införa en bestämmelse i den riktningen, att hvardera kam¬
maren skulle vara skyldig att tillsätta så många suppleanter i utskotten,
att samtliga ledamöter blefve upptagna, med undantag af dem, som
icke äro valbara till utskott, och dem, som på grund af annat Riks¬
dagens fortvarande uppdrag anhölle om befrielse från utskottsuppdrag.
Skäl finnas onekligen för en sådan anordning, hvarigenom samtliga
riksdagsledamöter sattes i tillfälle att bättre än hittills komma in i
ärendena.
Ett annat sätt att lösa frågan om beredande af tillfälle för Andra
Kammarens ledamöter att i lika hög grad som Första Kammarens leda¬
28
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
möter få tillfälle deltaga i utskottsarbete finnes angifvet i herr C. Lind¬
hagens motion n:o 237 i Andra Kammai’en, i hvilken motion med anled¬
ning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 14 om proportionella val till
Riksdagens utskott föreslås, att utskottsplatserna fördelas mellan kam¬
rarna i förhållande till antalet ledamöter. Då frågan om tillämpning
af proportionalitetsprincipen vid utskottsval ligger utanför det nu af-
handlade ärendet om lättnad i riksdagsarbetet, torde emellertid angifna
sätt att lösa frågan icke böra förbindas med nu föreliggande förslag.
I likhet med kommitterade anser jag en ändring af § 55 i riksdags¬
ordningen nödvändig i syfte att vinna en väl behöflig
begränsning; af motionstiden.
Det kan emellertid ifrågasättas, om icke den af kommitterade
föreslagna bestämmelsen, att motion, som föranledes af under Riksdagens
lopp aflåten kungl. proposition, skall vara väckt inom tio dagar från
propositionens aflämnande i kammare, är väl sträng. På tionde dagen
efter riksdags öppnande plägar alltid hållas plenisammanträde för mo¬
tioners afgifvande. Men då plenum icke alltid hålles tionde dagen
efter aflämnandet af en kungl. proposition, skulle motionstiden i många
tall förkortas med ett par dagar och därigenom blifva alltför begränsad.
Om motionstiden i stället sattes till 15 dagar, skulle man så godt som
alltid kunna påräkna att hafva två veckor på sig för motionens af¬
fattande, och detta torde vara tillräckligt, helst då hänsyn tages till
den vidgade befogenhet, som enligt Kungl. Maj:ts proposition utskotten
skulle få att göra vissa jämkningar.
Beträffande grundlagsfrågor samt frågor, som föranledas af »under
Riksdagen inträffad händelse», bör liksom hittills motionstiden vara
obegränsad. Detsamma torde lämpligen äfven kunna bestämmas rörande
motioner i ämne, som tillhör allmänna utskottets behandling. I öfrigt
bör gälla, att motion skall vara väckt inom tio dagar från Riksdags
öppnande.
I frågor, som hittills gått till tillfälligt utskott men som enligt
föreliggande motion skulle remitteras till kommunalutskottet eller till
domänutskottet, blefve sålunda motionstiden väsentligt begränsad mot
Motioner i Andra Kammaren, N:o 217.
29
nu, men detta torde ej medföra några egentliga olägenheter, under
det å andra sidan genom en sådan anordning riksdagsarbetet kunde
bedrifvas med större fart. Redan vid Riksdagens början skulle sålunda
sex af utskotten kunna helt ordna sina arbeten, ålit dock liksom nu
med undantag för kungl. propositioner och däraf föranledda motioner.
Genom eu reform i den här angifna riktningen skulle vinnas
bland annat följande
fördelar.
1. Den nuvarande dualismen med afseende på utskotten skulle
upphöra och alla ärenden undergå likartad utskottsberedning, hvar¬
igenom såväl tid och arbete som äfven tryckningskostnader kunde in-
besparas, på samma gång den förmån skulle uppstå, att Riksdagens
ledamöter redan från början kunde sättas i tillfälle att blifva förtrogna
med formerna och arbetssättet i Riksdagens ständiga utskott.
2. Frågorna skulle jämnare fördelas mellan utskotten än hvad
som nu är fallet och i följd däraf utskotten tidigare hinna utsluta sina
arbeten.
3. En naturligare fördelning af ärendena skulle äga rum än den
nuvarande och frågor af likartad karaktär i större grad än nu samman¬
föras, hvarigenom lättnad i arbetet skulle uppstå.
4. Enheten i statsregleringen skulle bibehållas och sålunda frågor
om statsregleringen ej fördelas på tre olika utskott, såsom föreslås i
Kungl. Maj:ts proposition.
5. Fler riksdagsledamöter än nu skulle beredas tillfälle att genom
närvaro i ständigt utskott komma in i ett större antal riksdagsärenden.
6. Riksdagsarbetet skulle komma att mera jämnt fördelas mellan
Riksdagens ledamöter än hvad nu är fallet och därigenom betydande
lättnad i arbetet vinnas.
7. Genom att Riksdagens utskott erhölle eu mera enhetlig och
på samma gång starkare organisation än hittills blefve utskotten arbets-
kraftigare, och därigenom skulle det blifva möjligt för Riksdagen att,
trots den starka tillväxten i arbetsmaterialet, kunna behålla sitt in¬
flytande på statsärendenas utredning och handläggning.
30
Motioner i Andra Kammaren, Nio 247.
Till sist må anmärkas, att hvad jag här tillåtit mig framställa
endast må betraktas som ett utkast och icke som ett fullständigt genom-
fördt grundlagsförslag. Villigt medgifves, att en eller annan detalj i
ett så vidtomfattande förslag som detta kan tåla en jämkning. Under
sådana omständigheter har jag icke formulerat de olika paragraferna i
regeringsformen och riksdagsordningen, utan öfverlämnar åt konstitu¬
tionsutskottet att göra detta och därvid vidtaga de jämkningar i mitt
förslag, lxvilka må anses nödiga för vinnande af det mål, som med denna
motion åsyftas: eu verklig lättnad i Riksdagens arbete, på samma gång
Riksdagens utskott erhålla eu starkare och mera enhetlig organisation,
som gör dem bättre rustade för det viktiga utredningsarbete, hvilket är
dem pålagdt.
Vid en granskning af kommitterades af Kungl. Maj:t framlagda
förslag har jag kommit till det resultat, att det icke skulle vara lyckligt,
om det oförändradt antoges. Under sådana förhållanden har jag känt
det som en plikt att delgifva konstitutionsutskottet mina betänkligheter
och — med stöd af de erfarenheter, jag på skilda håll samlat under
en 21-årig riksdagsmannaverksamhet, däraf 3 år såsom ledamot af
»ledighetskommittén)) samt 18 år såsom ledamot dels i tillfälligt utskott,
dels. i två olika ständiga utskott — söka framlägga andra sätt till den
viktiga frågans lösning.
Med hänvisning till det anförda får jag i anledning af Kungl.
Maj:ts till arets riksdag afgifna proposition n:r 21 angående beredande
af lättnad i Riksdagens arbete härmed hemställa,
dels att Kungl. Maj:ts i propositionen n:r 21
framställda förslag om inryckande i § 114 regerings¬
formen af bestämmelser rörande kyrkomötet icke måtte
af Riksdagen antagas;
dels att Riksdagen måtte besluta, att i Kungl.
Majts proposition n:r 21 nedannämnda ändringar och
tillägg skola göras i fråga om bestämmelserna an¬
gående Riksdagens utskott, deras verksamhet m. m.,
nämligen:
1) att alla bestämmelser i grundlagarna om till¬
fälliga utskott bortfalla;
2) att vid hvarje lagtima riksdag skola tillsättas
åtta ständiga utskott, nämligen: ett konstitutions-
31
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 247.
utskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett
bankoutskott, ett lagutskott, ett kommunalutskott, ett
domänutskott och ett allmänt utskott;
3) att antalet ledamöter i dessa utskott skall
utgöra: i konstitutionsutskottet 20, i statsutskottet 30,
i bevillningsutskottet 20 samt i hvart och ett af de
öfriga utskotten 16 ledamöter, hvilka hvardera kam¬
maren till halfva antalet inom sig väljer, hvarjämte
hvardera kammaren utser det antal suppleanter kam¬
maren bestämmer;
4) att riksdagsärendena skola fördelas mellan
de åtta utskotten i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med här ofvan angifna grunder och sålunda beträf¬
fande ärendenas fördelning följande ändringar vidtagas
i Kung! Maj:ts föreliggande proposition, nämligen:
a) att till konstitutionsutskottet icke öfverflyttas vare sig
kyrkomötesförordningen eller kommunallagarna;
b) att från statsutskottet icke utbrytas nionde och tionde
liufvudtitlarna, ej heller frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet,
utan att utskottet fortfarande får till uppgift att handlägga samtliga
statsregleringsärenden;
c) att till bevillning sutskottet öfverflyttas lagstiftningen
rörande försäljningen af vin, Öl och svagdricka;
d) att till bankoutskottet icke öfverflyttas tionde hufvud-
titeln, ej heller frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet;
e) att från lagutskottet afsöndras så många ärenden, att
utskottets verksamhet väsentligen blir begränsad till lagstiftningen
rörande civil-, kriminal- och krigslagar i allmänhet äfvensom gransk¬
ningen af justitieombudsmannens redogörelse;
f) att till kommunalutskottet öfverlämnas dels frågor om
lagstiftningen rörande kommunallagar, kyrkolag, kyrkomöte, präst¬
tillsättning, skol- och uppfostringsväsendet samt fattigvården och
hälsovården, dels öfriga ärenden angående nämnda angelägenheter,
hvilka ej beröra statsregleringen;
32
Motioner i Andra Kammaren, N:o 247.
g) att till domänut skott et icke öfverflyttas statsreglerings-
ärendena under nionde hufvudtiteln, men att utskottet, utöfver hvad
Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit skola öfverlämnas till detsamma,
äfven får att handlägga alla andra ärenden, som ligga inom dess
verksamhetsområde och som ej beröra statsregleringen;
h) att allmänna utskottet erhåller till uppgift att utreda
alla sådana inom riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra här
ofvan nämnda utskotts behandling eller röra någondera kammaren
enskildt men dock äro af natur att böra hänskjutas till utskotts
förberedande handläggning;
5) att motionstiden begränsas på så sätt, att —
förutom hvad gäller grundlagsfrågor samt ärenden,
som tillhöra allmänna utskottets behandling, äfvensom
frågor, som omedelbarligen föranledas af under riks¬
dagen inträffad händelse — motion skall vara väckt
inom tio dagar från riksdags öppnande eller, om
motionen föranled es af kungl. proposition, som efter
öppnandet till riksdagen aflåtits, inom femton dagar
från propositionens aflämnande i kammare.
Konstitutionsutskottet torde benäget föreslå den formulering af de
särskilda paragraferna, som kan finnas lämplig för att Riksdagen skall
kunna antaga här framlagda förslag att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling.
Stockholm den 29 februari 1908.
Emil Hammarlund.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.