Motionär i Andra Kammaren, Alm 2311.
\
N':o 236.
Af herr J. Widéll, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
■ med förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21,
22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106
regeringsformen m. in.
Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande, angående reglering af
löneförhållandena m. m. vid kammarrätten, föreslog löneregleringskommittén,
ätt kammarrätten skulle blifva sista instans i
mantalsskrifningsmål och frågor om ansvar enligt mantalsskrifnings-
författningarna,
debiteringsmål,
mål, angående afkortning, afskrifning eller restitution af krono¬
utskylder, böter eller andra medel äfvensom s. k. extra ordinarie af¬
skrift ingar,
beskattningsmål samt mål om ansvar enligt bevillnings- och inkomst¬
skatteförordningarna.
De talrikaste liksom de viktigaste af dessa mål äro beskattnings-
rnålen. Rörande lämpligheten af att kammarrätten finge såsom sista in¬
stans handlägga dessa mål yttrar kommittén bland annat: »Att kammar¬
rätten i egenskap af en för hela riket gemensam öfverdomstol med relativt
begränsadt ämbetsområde *) är väl ägnad för fyllandet af en dylik uppgift
jämväl beträffande nu ifrågavarande mål, torde få anses visst och bekräftas
äfven däraf, att i de till Kungl. Maj:t fullföljda mål af ifrågavarande art
kammarrättens beslut — frånsedt de mål, där ny utredning förebragts —
blifvit endast i jämförelsevis få fall af Kungl. Maj:t ändradt.»
*) Kursiveringen af undertecknad.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. SO Höft. (A7:o 236.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 236.
För löneregleringskommittén var det, i enlighet med dess uppdrag,
förenklingen i administrationen och den däraf härflytande besparingen i
arbetskrafter, som var den drifvande synpunkten vid omförmälta förslag.
Men äfven en annan och måhända viktigare synpunkt — som nog ej heller
var för kommittén främmande — gör sig här med kraft gällande. Det
är behofvet af en snabbare rättsskipning i dessa mål och såsom ett medel där¬
till förenkling af instansordningen. Uti en i detta ämne utgifven skrift har
jag tillåtit mig härom yttra följande, som jag tager mig friheten här upp¬
repa: »Det vore emellertid att beklaga, om härmed» (att regeringsrätten ej
kan i dessa mål såsom instans träda i kammarrättens ställe) »skulle an¬
ses afgjordt, att en förenkling i instansordningen i afseende på dessa mål
icke kunde äga rum. Att den är behöflig, kan ej förnekas. Det är uppen¬
barligen icke tillfredsställande, att, såsom med mångtaliga exempel kan
styrkas, beskattningsfrågor blifva slutligen pröfvade först 3 eller till och
med 4 år efter det de afgjorts af pröfningsnämnden. Ofta nog hafva då
ytterligare tre års taxeringar följt och föranledt besvär; om det första be¬
slutet pröfvas oriktigt, måste då alla besluten hvar i sin ordning ändras
med allt däraf följande trassel för restitution in. m., beträffande såväl kro¬
nans som kommunens utskylder. Att långsamheten skulle minskas däri¬
genom att regeringsrätten i stället för Kungl. Majrt blefve högsta instans,
är ingalunda antagligt. Sannolikare är väl, såsom en talare under debatten
om regeringsrätten i Första Kammaren anmärkte, att den såsom en följd
af det tyngre arbetssättet hos eu kollegial domstol komme att ökas.»
I det utlåtande, som af kammarrätten afgifvits öfver lönereglerings-
kommitténs förslag, afstyrkes den ifrågasatta förenklingen af instans¬
ordningen utom i hvad angår mantalsskrifningsmålen. Särskilt har
kammarrätten motsatt sig borttagandet af sista instansen i beskattnings-
målen. Det är farhågan för att rättssäkerheten ganom förslagets genom¬
förande skulle obehörigen minskas, som därvid förnämligast varit in¬
verkande. Man synes befara, att utredningen i underinstanserna, som ju
ej äro domstolar eller förvaltningsmyndigheter utan förtroendenämnder,
skulle vara alltför bristfällig för att man kunde nöja sig med endast en
egentlig ämbetsmannainstans. Det är emellertid antagligt, att just bort¬
tagandet af sista instansen skall framkalla målens fullkomligare utredning
på ett tidigare stadium. En allmän erfarenhet är, att ju flera instanser
det finnes, dess mindre omsorg nedlägges på utredningen i underinstan¬
serna. Den bristande utredningen torde dessutom, i den mån den kunde
göra sig gällande, kunna upphjälpas och olägenheten däraf aflägsna* genom
ett fullständigare kommunikationsförfarande i kammarrätten. Mot kammar¬
rättens utlåtande i denna del har ock reservation afgifvits af en ledamot,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 236.
3
föreslagna
reformen kunna
kammarrättsrådet Östberg, som ansett dei
genomföras »utan fara för rättssäkerheten». Exemplen från utlandet, däi
en enklare och snabbare procedur i allmänhet är vedertagen, synas ej
heller ägnade att rättfärdiga de framhållna farhågorna.
I det utdrag af statsrådsprotokollet, som beledsagar den kungl. pro¬
positionen angående regeringsrätten, säger statsrådet och chefen för kungl.
justitiedepartementet härom: »Af löneregleringskommittén har hemställts,
att kammarrätten skulle i debiterings- och beskattninysmäi blifva
högsta
debiterings- _______„„______
• r • Ö G
instans. Häremot hafva dock från kammarrättens sida uttalats starka be¬
tänkligheter, och jag har ej heller i min föregående framställning räknat
med eu sådan ändring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål--
— — — —. Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders
Kungl. Maj:t framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen.»
Detta, sista är naturligen riktigt.
G G
stans i dessa mål
ar en
fråga,.
angående bevillningens och inkomstskattens
Frågan om borttagande af eu in-
som kräfver ändringar i författningarna,
fastställande samt angående
debiteringen och uppbörden m. fl., och lärer ej kunna i detta samman¬
hang afgöras.
Men det är tillika en organisationsfråga och eu mycket viktig sådan.
Det gäller att, då nu i regeringsformen skall införas stadgande om en
högsta administrativ domstol samt fastställas det antal ledamöter, hvaraf
densamma skall bestå, icke binda sig vid beräkningar, som göra detta antal
större eller mindre, än hvad som år lämpligt eller nödigt. Detta antal är
i den nådiga propositionen angifvet till »minst sju». Huruvida detta antal
skulle kunna något minskas, därest beskattningsmålen, enligt den proposi¬
tionen vidfogade tablån uppgående till i medeltal omkring 250 om året,
fråntagas regeringsrätten, är jag ej i tillfälle att kunna bedöma. För att
gifva svar härå fordras en noggrannare kännedom om den blifvande dom¬
stolens organisation och arbetssätt, än undertecknad kunnat med ledning
af propositionen nu förskaffa sig. Men äfven om antalet ledamöter i
domstolen icke skulle kunna minskas under det ofvan angifna, koinme
uppenbarligen en reform i den af löneregleringskommittén angifna rikt¬
ningen att hafva stort inflytande på behofvet af föredragande och andra
för regeringsrätten behöfiiga
väsentlig besparing.
Det värdefullaste i reformen vore emellertid enligt mitt förmenande
den snabbare rättsskipning i dessa mål, som den skulle medföra, och som
på detta område torde vara, om möjligt, än mera angelägen och behöflig
än på något annat, ej så mycket kanske i anseende till intressenas vikt
som till angelägenheten att få dem fort tillgodosedda. Detta behof synes
underordnade arbetskrafter och förty leda till
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 236.
mig med den stigande utvecklingen särskild! på det ekonomiska området
skola komma att göra sig alltmera gällande. Och äfven principiella skäl
finnas, enligt min mening, som starkt tala för en speciell öfverdomstol
för beskattningsmålen.
Jag har därför med detta velat hålla frågan om en reform på detta
område, hvaraf jag föreställer mig behofvet skola göra sig alltmera känn¬
bart, uppe och i sådant ändamål fästa uppmärksamheten på angelägenheten
af att i det sammanhang, som nu föreligger, taga äfven denna fråga i be¬
traktande, för så vidt den kan hafva betydelse med afseende på den ifråga¬
satta högsta administrativa domstolens uppgifter och organisation.
På grund af denna korta utveckling af ämnet, hvilken tiden dess
värre icke tillåtit mig att göra mera uttömmande, tillåter jag mig till
Riksdagen hemställa,
att vid beräkning af de mål och ärenden, hvilka
skola af den föreslagna regeringsrätten handläggas, samt
af dess därpå beroende sammansättning och organisation
må tagas hänsyn till de synpunkter i afseende å för¬
enkling af instansordningen i beskattnings- in. fi. mål,
som här ofvan angifvits.
Och torde, därest någon förändring i antalet ledamöter i regerings¬
rätten eller annan ändring i de rörande densamma föreslagna stadganden
häraf finnas påkallade, vederbörande utskott därom afgifva förslag.
Stockholm den 18 februari 1908.
Johan Widén.
Stockholm 1908. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt Jc Söner.