4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 200.
N:o 200.
Af herr C. A. Lindhagen, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
lagstiftning, hvarigenom ägare till skogar af mera be¬
tydande omfattning åläggas å dem införa uthållighetsbruk.
\ id förra Riksdagen väcktes bland andra frågor om skogsvård jämväl
en framställning om uthållighetsbruk på skogar af större omfattning.
Denna framställning motiverades sålunda:
»En ordentlig skogsvård kräfver icke blott att återväxten be¬
tryggas, utan äfven att skogskapitalet bevaras och endast den årliga
tillväxten uttages. Man kan som sagdt å nuvarande enskilda skogar
vinna detta genom dylika skogars förvandling till allmänna skogar.
Men det kan också ske genom att ett dylikt så kalladt uthålligt
skogsbruk genom lag ålägges enskilde skogsägare.
Att i ett slag göra en sådan lagstiftning för all enskild skogs¬
mark vore teoretiskt sedt utan tvifvel det enda riktiga. Men att ålägga
alla enskilde jordbrukare, som använda sin skog endast såsom en hjälp
till jordbruket, en sådan skyldighet, därtill är tiden utan tvifvel icke
alls mogen. Den skulle gå tungt ut öfver en mängd småbönder, som
byggt sin torftiga och bekymmersamma ekonomi på vanan att kunna
i de många nödfallen lita sig till skogen, och skulle kanske drifva
dem till och med i landsflykt. Genomförandet af en sådan åtgärd
möter också stora praktiska svårigheter af många slag.
Men de större skogsägarne, som besitta skogen endast för industri¬
ella ändamål eller innehafva stora arealer, som lämna öfverskott långt
utöfver husbehofvet, på dessa hvilar en ovillkorlig skyldighet att vårda
skogskapitalet åt landet och kommande generationer. Denna skyldighet
fullgöres icke i en mängd fall, och där så sker för närvarande, så inne¬
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 200.
bär detta ingen trygghet. Ty äfven här kominer det att förr eller senare
kanske i de flesta fall inträffa, att arfvingars och nya aktieägares be¬
gärelser eller utländska anbud leda till uttagandet på eu gång af stora
kapital ur skogen.
Tankar i denna riktning hafva tidigare framkommit. De äro
gömda, men de skola aldrig glömmas. Redan senaste skogsvårdsstyrclse
föreslog, att ägare af större arealer skogsmark skulle vara skyldig an¬
ställa eu forstligt bildad skogsförvaltare samt årligen afgifva uppgifter
om skogens ytvidd, beskaffenhet och skötsel samt afverkningens belopp.
Nuvarande chefen för domänstyrelsen samt byråchefen därstädes för
skogsärenden ha båda såsom förutvarande jägmästare i utlåtanden till
norrlandskommittén förordat den ifrågasatta åtgärden. Reservanter i
nämnda kommitté ha påyrkat den. Och eu motion därom, som väcktes
vid 1903 års riksdag, bifölls af Andra Kammaren.
Om något ingripande skall anses ligga så att säga på brickan, så
är det väl ett åläggande för större skogsägare att sköta sina skogar
efter uthållighetsbruk, exempelvis genom fastställda hushållningsplaner.
Därigenom får man också en utgångspunkt för att komma till rätta
med dessa mera storslagna skogsköpare, som ej nöja sig med att
utplundra små bondskogar utan, såsom är en vanlig tidsföreteelse, in¬
köpa stora herrgårdar med sparad skog för att fullkomligt ödelägga
skogen.»
Förenämnda framställning bifölls af Andra Kammaren, men afslogs
af den första.
Denna sak är mycket angelägen. Nya bevis på behofvet af en
dylik lagstiftning hopa sig alltjämt. Senaste belysande exemplet är
nordiska trävarubolagets framställning till Kungl. Maj:t om en forcerad
afverkning af bolagets lappmarksskogar. I fråga om dessa skogar sätter
den speciella för Lappmarken gällande skogslagstiftning någon damm för
afsikterna. Men man kan förstå hur det kan gå på andra orter, där stora
skogsägare, numera allt oftare representanter för utländska intressenter, få
tämligen obehindradt nedhugga skogarne för att skaffa sig rörligt kapital
eller uttaga öfverdrifvet höga köpeskillingar, som betingats af den
föregående ägaren.
Det torde, såsom 1907 års lagutskott erinrade, böra för tydlig¬
hetens skull anmärkas, att med uthålligt skogsbruk menas ett sådant,
som, med beaktande af olika förhållanden och däraf betingade olika om¬
loppstider och olika brukningssätt på olika orter, bibehåller skogen
vid en stadig afkastningsförmåga.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 200.
Jag hemställer alltså:
att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla
om framläggande för Riksdagen af förslag till lag¬
stiftning, hvarigenom bolag och enskilda personer,
som äga skogar af mera betydande omfattning, åläggas
att å dem införa uthålligt skogsbruk.
Stockholm den 26 januari 1908.
Carl Lindhagen.