2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
öfver 1908 års lagtima Riksdags arbeten, ett under¬
stöd af 1,000 kronor eller, därest boken anses böra
utkomma senast under första veckan af instundande
augusti månad, ett belopp af 1,200 kronor, i bägge
fallen under villkor, att 400 exemplar af boken kost¬
nadsfritt öfverlämnas till riksgäldskontoret för ut¬
delning bland Riksdagens medlemmar.
Stockholm den 26 januari 1908.
S. J. Enander.
N:o 177.
Af herr S. J. Enander, om anslag för upprättande af kost¬
nadsförslag m. m. för en järnväg från Svegs kyrka till
Vikarsjön i Hede socken.
Provinsen Härjedalen har i våra geografiska arbeten och läro¬
böcker af ålder påståtts vara och kallats »Sveriges fattigaste landskap».
Detta påstående är både sant och icke sant. Det är sant, om man
endast tar i betraktande folkmängden; den är ganska ringa, och till
följd däraf är också jordbruket naturligtvis obetydligt. Det synes vara
sant för »den farende svend», som hastar landsvägen framåt genom
landskapets ödsliga sjumila skogar och på båda sidor om vägen ingen¬
ting annat skådar än ändlösa furubevuxna sandm oar.
Men det är i verkligheten icke sant, ty hvad vittna dessa härliga
skogar om annat än att Härjedalen är ett bland Sveriges skogrikaste
landskap, som sedan mer än ett hälft århundrade tillbaka levererar
timmer till utanför dess landamären belägna sågverk till ett värde af
flere millioner kronor årligen. Det ofvannämnda gamla påståendet kan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177. 3
visserligen delvis vara sanning, cl. v. s. »sanning med modifikation»,
i ty att en del odlade trakter bestå af sandig och mager jordmån, som
i gamla tider företrädesvis kultiverades och ännu på grund af gammal
slentrian mödosamt hållas i hjälplig kultur. Men bredvid de magra
inägorna ligga ganska godartade myrar i mängd, och man väntar bara
på billiga kalktransporter per järnväg för att genast kunna med största
fördelar taga itu med tilltänkta uppodlingar. För öfrigt träffar man
flerstädes inom landskapet så utmärkt jord som trots någonstädes i
Norrland och en naturlig växtlighet så ypperligt utvecklad som på få
ställen inom vårt rike. Till bekräftelse härpå må anföras något ur
framlidne agronomen Robert Tolfs berättelse öfver hållna undersökningar
i Härjedalen, därvid undertecknad mestadels var honom följaktig under
de vidsträckta resorna. Med afseende å myrmarkernas allmänna be¬
skaffenhet indelar Tolf Härjedalen i fyra naturliga och väl skilda om¬
råden, karakteriserade genom berggrundens olika beskaffenhet. Dessa
äro: fjällskiffrarnes, vemdalskvartsitens, glötekalkens och granitens om¬
råden. »Fjällskiffrar nes område», säger han, »kännetecknas genom före¬
komsten af goda, ja stundom utsökt göda myrar, hufvudsakligen bil¬
dade af starr med brunmosseinblandning samt fattiga på Sphagna,
hvilka ej sällan, hvad. vegetation och torfförhållanden angår, kunna
täfla med allt hvad yppersta fastlandet i dessa afseenden har att upp¬
visa. Kvartsitområdets myrar hafva en från nyss omtalta torfbildningar
alldeles afvikande karaktär. De bestå nämligen öfvervägande af hvit-
mossebildningar, hvilka stundom — t. ex. i närheton af Vemdalen
nå en betydlig utsträckning i vidd och djup. Renheten lämnade föga
öfrigt att önska, utan kunde torfven därstädes med skäl sägas upp¬
fylla alla de villkor, man bör ställa på ett första klassens strömaterial.
Omnejden kring Glete är sedan gammalt bekant för sin rikedom på kalk,
och får man väl tillskrifva denna omständighet den goda och i vissa
fall sällsynt utmärkta beskaffenheten hos traktens myrar. Så torde
bland andra den cirka 250 har stora Tallmyren i närheten af Dravagen
kunna göra anspråk på att vara en bland fastlandets utsöktaste myr¬
bildningar samt utan gensägelse den bästa torfmark, jag under mina
resor sett inom hela Norrland. Ostliga delen af provinsen utmärkes
genom berggrund af granit. Här blifva myrarne till sitt skaplynne
mera skiftande samt kunna ej sällan hafva ett ganska högt odlings-
värde; mindre ofta blifva de af mycket dålig beskaffenhet, utan hafva
de i allmänhet de egenskaper, hvilka utmärka Norrlands medelgoda
torfmarker.»
Den orlofssedel Tolf lämnat Härjedalen tillkännagifver, att provin¬
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
sen, hvad dess jord och tillfällen till omfattande myrodlingar beträffar,
ingalunda är ett fattigt utan snarare i detta hänseende ett rikt land.
Dock likväl, det är sant, att Härjedalen är »Sveriges fattigaste land¬
skap» — fattigaste på tidsenliga kommunikationer! Och verkligen fattigt
måste landskapet, oaktadt all sin här antydningsvis påvisade rikedom
— de rika malmfyndigheterna mot norska gränsen ej att förtiga —
förblifva intill dess att det får en ändamålsenlig järnvägsförbindelse med
det öfriga riket. Ändamålsenlig och naturlig är endast den järnväg,
som går i landskapets längdutsträckning. En sådan järnväg, följande
Ljusnan på lämpligt, kort afstånd, är hvad Härjedalen oundgängligen
behöfver för att kunna komma till utveckling af sina naturliga närings¬
källor. Detta behof synes vara förbisedt vid undersökningen af den
s. k. inlandsbanans sträckning genom Härjedalen. Det synnerligen
stora behofvet af en järnväg väster om Storsjön i Jämtland har ganska
riktigt blifvit erkändt och till fullo uppskattadt i och med det att en
undersökning och planering för byggnad af en billig bibana eller
tertiärbana Svenstavik—Matmar har enligt uppgift företagits och be-
strides med medel af det anslag, Riksdagen beviljat för verkställande af
undersökningar angående inlandsbanan. Men det ännu mycket större
behofvet af och krafvet på en bibana t. ex. Sveg—sjön Lössen, intill
hvilken stora insjö statens väldiga skogspark på Ljusnedals bruks om¬
råde gränsar, eller åtminstone, att börja med, en bibana Sveg—Vikar-
sjön (Hedeviken), bredvid hvilken sjö staten jämväl äger stora skogs-
komplexer, har så långt ifrån att sättas i främsta rummet, hvithet rätt¬
visligen bort och bör ske, icke ens fått ett det allra minsta lilla rum
inom ramen af det stora med bibanor kombinerade inlandsbanesystemet.
För rättelse af förbiseendet och för att låta det förbemälda krafvet
billigtvis komma till sin rätt, räcker det nämnda anslaget numera
icke till.
Inlandsbanans sträckning genom Härjedalen och södra Jämtland
har emellertid blifvit orubbligt fastslagen, som väl är, genom förra
årets riksdagsbeslut att bygga en normalspårig statsbana Östersund—
Ström, och därmed äro dess ändpunkter säkerligen absolut gifna, näm¬
ligen Sveg och Brunflo. Däraf följer, att fortsättningen af Orsa—
Härjedalens järnväg, som nästkommande höst säkerligen hinner fram-
byggas till Sveg, måste därifrån bäst rakast gå till Brunflo. I Sveg
får nämnda bana icke stanna, ty om och i den mån som så sker, till¬
skyndas både staten och närliggande respektive kommuner betydliga
förluster. Järnvägssträckan Sveg—Brunflo blir förvisso en i ekonomiskt
och kulturellt afseende mycket god länk i inlandsbanan.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177. 5
Måtte blott höga vederbörande icke slumra in efter kraftansträng¬
ningen för Östersund—Strömbanan, utan se till att Sveg—Brunflo icke
alltför länge blir den felande länken. Men skall banan i fråga riktigt
bra bära sig, måste den, liksom hela långa inlandsbanan i öfrigt, så att
säga stagas. En telegraf- eller telefonstolpe måste stöttas vid en krök
på linjen eller där den icke kan säkert fästas i marken. En skeppsmast,
bildlikt taladt äfven på statsskeppet, måste stagas mot blåst och storm,
jämväl i ekonomisk betydelse. Tertiärbanor, d. v. s. billiga bibanor på
lämpliga lokaler, motsvara och fylla vis å vis inlandsbanan det ända¬
mål, som liknelsen velat åskådligt framhäfva. Mitt förslag gäller ett
experiment med en ny bantyps införande i statsbanesystemet eller kort
sagdt en järnbanestagning. Till ett sådant i hvarje fall alldeles ofar¬
ligt experiment gifves inom Härjedalen ett ypperligt tillfälle i och med
startandet af en tertiärbana Sveg—Vikarsjön, följande ungefär den pric¬
kade, gröna linien, som är inlagd på den »Karta, angifvande de i fråga-
satta sträckningarne för den s. k. inlandsbanan» (andra kartan i ord¬
ningen), som är bifogad Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:o 162 för
år 1907, eller eventuellt en kortare dylik bansträckning från någon
punkt vid Enskälatrakten på den projekterade inlandsbanedelen Sveg—
Brunflo förbi Hån i Vemdalen till Vikarsjön. Den förra banan, cirka
62 km., är visserligen längre än den senare, som skulle bli ungefär
endast 38 km. lång, och drager därför naturligtvis en något större
byggnadskostnad. Men en banbyggnad Sveg—Vikarsjön har däremot
betydande fördelar framför en dito Enskäla—Vikarsjön, nämligen bland
andra: l:o) Synnerligen goda terrängförhållanden, som göra det möj¬
ligt, att tertiärbanan framdeles, om så skulle erfordras, med lätthet och
mycket ringa kostnader kan utan flyttning ombyggas till full likställig¬
het med inlands- eller hufvudbanan, hvilkens spårvidd den i alla hän¬
delser redan från början måste äga. Denna möjlighet är totalt ute¬
sluten beträffande den kortare, ifrågavarande banbyggnaden, därvid man
icke kan undkomma att bedröfligt nog räkna med sådana stigningsför-
hållanden som 20 : 1,000. — 2:o) Komma de förutnämnda bördiga Glöte-
trakterna i mycket närmare förbindelse med järnvägen, än annars blir
fallet. — 3:o) Kommer den här framhållna banan i beröring med det
stora vattenbäcken, som kallas Ransjön, omkring hvilken en stor del
af statens kronoparker i Hede ligga.
Det är just statsinnehafvet af dessa präktiga skogar invid öfre
delen af Ransjön och Vikarsjön eller i dessa sjöars närhet med en yt¬
vidd betydligt öfverstigande 25,776 har och med en årlig inkomst af
80,000 kr. till 100,000 kr., hvilket enligt mitt förmenande väl motive¬
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
rar och betingar, det staten griper in på sätt här antydts. Vederbörlig
undersökning och utstakning af en normalspårig tertiärbana Sveg—
Vikarsjön kommer efter högst 125 kr. per km. att kosta högst 7,750
kr., och kostnaden för en eventuell okulärundersökning (mera torde icke
behöfvas) af den kortare bansträckan efter 15 kr. per km. gör 570 kr.,
tillhopa högst 8,320 kr., således ej mer än ungefär tiondedelen af för-
bemälda årsinkomst, och detta endast för en gång. Själfva byggnads-
kostnaden för tertiärbanan Sveg—Vikarsjön, 6,2 mil går icke upp till
IV2 million kr. eller högst 25,000 kr. per km. Skulle staten hämta
slipers från de nämnda skogarne och använda de räler, som måste ut¬
bytas mot tyngre och bärkraftigare på norrländska stambanan, in¬
skränktes den direkta kostnaden högst betydligt. Därjämte kunde de
gamla vagnsparkerna vid statsbanan, hvilka annars skola skrotas ned,
få en god användning vid trafikerandet af tertiärbanan, hvilket ytterli¬
gare skulle bidraga till banans billighet. Ett afsevärdt ytterligare plus
till billigheten i anläggningskostnaden bör icke förbigås, nämligen att
statens kommande bidrag med 2/s af kostnaden för en nödvändig om¬
läggning af landsvägen Ransjö—Hedeviken, som måste vara omedelbart
förestående vid Orsa—Svegbanans fullbordande till hösten, då kan bort-
prutas. Ännu ett billighetsplus kunde ligga uti ett arrangemang, gående
ut därpå, att lediga arbetare och arbetsredskap m. m. från Orsa—Sveg-
banan efter dess afslutning finge omedelbar användning vid byggandet
af tertiärbanan, i fall icke banbyggnaden Sveg—Brunflo ville göra an¬
språk på företrädesrätt. Det behöfver slutligen väl icke tilläggas, att
den åsyftade tertiärbanan äfven har en högst betydelsefull innebörd att
bli ett stålstarkt fosterländskt band emellan inbyggarne vid norska
gränsen i västra Härjedalen och deras gamla moder Svea.
Ville Riksdagen bestämma sig för att t. ex. årligen anslå endast
hälften af den inkomst, statsskogarne inom Härjedalens revir på öfver
314,836 har tillföra statskassan, så skulle, såsom jag förmenar, både
den del af inlandsbanan Sveg—Brunflo, som är ämnad att bara löpa i
kortaste kanten af Härjedalen, och tertiärbanan Sveg—Vikarsjön samt
därjämte en dylik tertiärbana Sveg—Ytterhogdal snart vara verklig¬
heter. Märk, här begäres icke ett öre, ty det kunde kanske förvrängas
och kallas en oblyg begäran, här begäres icke ett enda öre från vårt
lands öfriga provinser, icke ett enda öre att uppföras på öfriga med¬
borgares kronodebetsedlar för ändamålet i fråga. Det är en bön, ett
^valhallabarn)j, en varm vädjan om ett förskott endast, taget från och
icke öfverstigande häiften af inkomsten af kronoskogarne inom de bön-
fallandes egen provins. Ett förskott endast, det må betonas. Ty så
Motioner i Andra Kammaren, N:o 177.
7
snart de nämnda banorna bli färdigbyggda, komma de meranämnda
statsskogarnas värde att ntan vidare mångdubblas, och naturligtvis
kommer då penningförskottet åter in i statskassan i form af mångdub¬
bel vinst.
Såsom ytterligare motivering må tillåtas en hänvisning i tillämp¬
liga delar af Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:o 103 för 1905, ofvan
bemälda Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:o 162 med kartor, chefens
för civildepartementet yttrande till Andra Kammarens protokoll, 5 band.
n:o 53, sid. 9 och följande för år 1905 och lektor Waldenströms ytt¬
rande till sistnämnda protokoll, sid. 53.
Ännu ytterligare motivering torde få presteras inför respektive
utskottet i sammanhang med en »Karta öfver Hudiksvall—Härjeådalens
järnväg, uppgjord 1875», som kommer att öfverlämnas till detsamma.
Sluttillägget må blifva ett af Konung Oscar II vid hans sista be¬
sök i Jämtlands residensstad uttaladt kungsord: »Endast autokraten har
rätt att gifva löften på alla områden. Men som svensk konung gifver
jag Eder det ordet att, såvidt lag förmår och förhållandena medgifva,
åt Eder söka verkliggöra utvidgade järnvägsförbindelser. I främsta
rummet ställer jag en parallell bana med norra stambanan från norra
Dalarne genom Jämtland, därnäst äfven, när och på det sätt sådant en
gång blir möjligt, en järnvägsförbindelse längs åt det ännu så vanlot¬
tade Härjedalen.»
Kungsorden ligga numera jämväl med testamentarisk tyngd i våg¬
skålen. Och alla skäl till fröjdefulla förhoppningar föreligga, att Riks¬
dag med regering snarast möjligt skall förverkliga testamentet.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställes,
att Riksdagen må besluta att för verkställande
af fullständiga undersökningar samt upprättande af
plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag och
dithörande utredningar för en normalspårig (spårvidd
af 1,435 meter) tertiärbana inom Härjedalen från Svegs
kyrka längs Ljusnan till Vikarsjön i Hede på extra
stat för år 1909 bevilja ett anslag af 7,750 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att under innevarande år
låta förskottsvis af tillgängliga medel utanordna helt
eller delvis nämnda belopp.
Stockholm den 26 januari 1908.
S. J. Enander.