Motioner i Andra Kammaren, N.o 170.
33
N:o 170.
Af herr K. V. Rydén m. fl., om af slag å Kungl. Majds
framställning angående förnöjdt anslag för skjutut¬
bildning vid de allmänna läroverken m. m.
Bland alla de anslag, som förekomma under åttonde hufvud-
titeln, torde knappast något finnas af så omtvistadt värde som an¬
slaget till militäröfningar vid de allmänna läroverken, folkskole-
seminarierna och de tekniska elementarskolorna. Inom skolans
värld finnes en öfvervägande stämning emot dessa öfningar. År
1900 infordrades yttranden från rikets domkapitel och lärarekollegier
i anledning af en hemställan från vissa läroverkskollegier i Hernö-
sands stift om dessa öfningars afskaffande. Endast 7 domkapitel
och läroverksdirektioner och 10 kollegier uttalade sig för öfningarnas
bibehållande vid de allmänna läroverken, medan 7 domkapitel och
icke mindre än 23 lärarekollegier och rektorer vid de högre all¬
männa läroverken tillstyrkte öfningarnas afskaffande eller högst
väsentliga inskränkning. För folkskoleseminariernas vidkommande
voro 2 kollegier för öfningarnas bibehållande och 4 kollegier samt
1 rektor för deras afskaffande, medan 1 kollegium icke afgaf yttrande.
Oaktadt den öfvervägande opinion, som således efter 40-årig
erfarenhet utbildat sig inom skolmännens led mot dessa öfningar,
ansåg sig dock dåvarande ecklesiastikministern Claeson böra på
generalstabschefens hemställan föreslå Kungl. Maj:t och Riksdagen
eu högst väsentlig ökning af anslaget till dessa öfningars fortsatta
bedrifvande.
Bih. till Riksil. Prof. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. Öl Häft.
5
84
Motioner i Andra Kammaren, N:0 170.
I årets statsverksproposition få vi emellertid bevittna, huru¬
som den allmänna benägenhet att svälla ut — snart sagdt öfver
alla gränser — som utmärker de båda försvarstitlarna, går ut äfven
öfver denna anslagspost på åttonde hufvudtiteln. Kungl. Maj:t före¬
slår nämligen dels en anslagsökning å ordinarie stat af 33,300
kronor, dels en utgiftspost å extra stat af 135,933 kronor för an¬
skaffande af materiel för bedrifvande af dessa öfningar. I samband
härmed skall rubriken å det ordinarie anslaget i öfverensstämmelse
med den planerade omorganisationen af öfningama lyda: »förskjut¬
utbildning vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarier och
tekniska elementarskolor». Åt omorganisationsprojekten ägnar före¬
dragande departementschefen en utredning, som omfattar 30 tryck¬
sidor i bilagan till statsverkspropositionen.
Den, som med uppmärksamhet genomläser aktstyckena i denna
angelägenhet, lär knappast kunna värja sig för känslan af att man
här vill införa skolan på vägar, som för dess arbete och organisa¬
tion äro främmande. Visserligen offrar man åt tidsandan och före¬
ställningarna namnet på detta anslag. I stället för »militäröfningar»
skall det hädanefter heta »skjututbildning», fast af de föreslagna
bestämmelserna (§ 1, sid. 152) uppenbart framgår, att främsta ända¬
målet är, »att förbereda lärjungarnas kommande värnpliktsutbildning,
så att de för ändamålet lämpliga bland dem sedermera under tiden
för värnpliktens fullgörande må kunna utbildas till reservunderbefäl».
Väl bör ock bemärkas generalstabschefens i all sin försiktighet dock
klara uttalande: »Såsom mål för öfningarna kvarstode i hufvudsak
oförändradt att förbereda värnpliktsutbildningen». Det nya namnet
lär ej komma att synnerligt förändra karaktären hos de gamla
öfningama, hvilka varit af sådan art, att till och med statsrådet
Hammarskjöld om desamma utbrister: »Med tillfredsställelse torde
man böra hälsa den anordningen, att egentliga exercisöfningar ej
vidare skola förekomma».
Det är emellertid nu icke längre fråga om att hålla öfningarna
inom förut befintliga gränser. Kungl. Maj:t ämnar utsträcka dem
äfven till de egentliga barnen i allmänna läroverkens 5:te klass.
Och ecklesiastikministern hugnar med utsikterna, att, efter det 13-
åringarna i läroverken underkastats de föreslagna bestämmelserna,
kommer antagligen turen till folkskolans lärjungar (sakkunniga ha
redan tillkallats för frågans utredning, meddelar statsrådet).
Det torde vara förklarligt, om man stannar en smula betänk¬
35
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
sam inför alla dessa utsikter. Klart torde vara, att det åtminstone
icke är skolans intressen, som blifvit tillgodosedda genom de före¬
slagna öfningarna. Ur dess synpunkt torde öfningarna kunna be¬
dömas på följande sätt:
1. Öfningarna verka störande på skolans arbete. Visserligen före¬
slås en afkortning af antalet öfningsdagar för läroverkens tre öfre
ringar och folkskoleseminariernas alla klasser från 20 till 12 dagar.
Men svårigheterna äro härmed föga afhjälpta. Öfningarna måste
enligt sakkunnigas upplysningar förläggas för Norrlands vidkom¬
mande till tiden efter den 1 oktober och för öfriga landsdelars vid¬
kommande i regeln under tiden 25 augusti—8 september. Klart
torde vara, att båda arrangemangen komma att så störande inveika
på skolans arbete, att föga resultat torde vara att förvänta af den
del af detsamma, som infaller före dessa öfningars afslutande. Så
länge feriearbetet ännu fauns kvar å de allmänna läroverkens arbets¬
plan, torde dessa störningar ha känts mindre påkostande, enär då
alltid under en eller annan vecka arbetet förrycktes genom ferie¬
arbetenas genomgående. Men efter af skaffandet af dessa bli militäi-
öfningarnas eller, som man hädanefter ämnar benämna dem, »skjut¬
utbildningens » störande inverkan så mycket mera ögonskenlig.
2. Öfningarna äro främmande för skolans egentliga uppgift. Här¬
emot invänder någon, att skolan skall bibringa sina lärjungar disci¬
plin och ordning samt motverka det stillasittande studiearbetet.
Ja väl. Men den disciplin, som bibringas af en del unga volontär-
korpraler och ännu oftare af kamrater i en högre klass, som kallas
till instruktörer, är det föga bevändt med. Den, som varit i till¬
fälle att deltaga i sådana öfningar, vet hvad den disciplinen är värd.
Snarare verkar den allmänna villervalla i skolarbetet, som öfningarna
vålla, störande på disciplinen inom skolan. Det är ingalunda ovan¬
ligt, så som år 1900 framhölls af åtskilliga skolmyndigheter, att
under tiden för öfningarnas bedrifvande rektor och klassföreståndare
omöjligen kunna kontrollera lärjungarnes uppförande och uppgifter
om förfall för uteblifvande från föreskrifven undervisning, i synner¬
het då icke den ordinarie gymnastikläraren utan en med ordningen
inom skolan och med lärjungarne alldeles obekant militär har led¬
ningen af öfningarna. Och den motvikt mot inne- och stillasittande,
som lärjungarne kunna behöfva, har man redan i den efter rationella
grunder ordnade gymnastiken. Under alla förhållanden läi skjut-
36 Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
utbildning knappast vara något medel för en harmonisk fysisk
uppfostran.
3. För folkskoleseminariernas och tekniska skolornas vidkommande
torde särskildt böra framhållas, att dessa i än högre grad lida af
öfningarna. Folkskolelärareseminarierna mottaga ej sällan sina lär¬
jungar mindre väl förberedda än folkskollärarinneseminarierna. Att
de förra med den årliga afknappning af undervisningstiden, som
dessa öfningar förorsaka, skola ha svårt att fylla sin uppgift så väl
som de senare, har flera gånger framhållits af folkskolläraresemi¬
nariernas målsmän. Och på de tekniska elementarskolorna ställer
utvecklingen allt större kraf. För dessa är den brännande frågan
ökad lärotid, icke minskad.
Ur skolans synpunkt äro dessa öfningar förkastliga. Och i
själfva verket ha de knappast aldrig kunnat motiveras med peda¬
gogiska skäl. Det är de militära synpunkterna, som fått tränga
undan skolans egna intressen och behof.
Man behöfver blott göra en liten sammanställning af de mili¬
tära önskemål, i hvilka denna »skjututbildning» ingår som ett led,
för att få en bild af innebörden i den nu framkomna omorganisa¬
tionen af. militäröfningarna vid våra läroverk. Barnen i 13-års-
åldern börja med »förberedelser för kommande värnpliktsutbildning».
Därmed sysselsättas de under 5 år i skolan. Kommer så, enligt det
nyligen aflämnade generalsförslaget, en särskild underbefälsutbildning
om 500 dagar, fördelade på flera år, och slutligen värnpliktens ut¬
sträckning till 44:de lefnadsåret, så må man ju medgifva, att det
icke kommer att saknas »utbildning».
Och sedan ofvanpå allt detta utsikterna, att ej ens folkskolan,
som oftast ej ens hinner meddela det nödvändigaste af medborgerlig
bildning, skall komma att skonas från dessa alltmera påträngande
militära kraf!
Den oförställda glädje, som lyser igenom ecklesiastikministerns
yttrande, då han tillstyrker den nya ordningens införande, må vara
förklarlig ur hans synpunkt. Men lika visst finnas i vårt land
många, som med ängslan göra sig frågan: Skall vårt skolväsen
militariseras ? Det torde vara skäl att i hvarje fall låta detta vara
detta. Skolan har sin uppgift och försvaret sin. Få militärerna
handskas med ungdomen, när den nått värnpliktsåldern, bör det
Kunna räcka till. Barnen böra åtminstone sparas från den art af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 170.
37
»uppfostran», som torde komma att meddelas under dessa förbe¬
redelser för »kommande värnpliktsutbildning».
Riksdagen skulle helt visst bäst gagna vår ungdom, om den
ej blott afsloge Kungl. Maj:ts begäran om ökade anslag för den
tilltänkta »skjututbildningen», utan äfven beslutade att afskaffa alla
militäröfningar vid våra läroverk.
På grund af det anförda hemställes vördsamt,
att Riksdagen behagade besluta
dels att afstå Kung! Maj:ts å åttonde hufvud-
titeln i årets statsverksproposition gjorda äskanden
såväl (i punkt 27) om förhöjdt anslag för skjutut¬
bildning vid de allmänna läroverken, folkskole-
seminarier och tekniska elementarskolor som (i
punkt 122) om inköp af materiel för skjutöfningar
vid dessa undervisningsanstalter;
dels att militäröfningarna vid rikets allmänna
läroverk, folkskoleseminarier och tekniska elemen¬
tarskolor skola upphöra den 1 juli 1910.
Stockholm den 26 januari 1908.
Värner Rydén. Robert Johansson. A. J. Christienison.
F. TF. Thorsson. Bernh. Eriksson. Carl Jansson.
Linus Lundström. J. Andersson, Baggböle. A. Thylander.
Per N:son Bosson. Aug. Ifvarsson.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2. Afd. 2 Band. 51 Raft.
6