Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
N:o 16.
Af herr 0. Perssoo i Tällberg ra. fl, om anvisande af elt
allmänt a/dikningsanslag.
Genom det år 1906 på grund af Kungl. Maj:ts förslag bildade s. k.
norrländska afdikningsanslaget å 500,000 kronor, bereddes de fyra norr¬
ländska länen den fördelen, att de vid myrutdikningar och vattenaftapp-
ningar kunde erhålla statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, vare sig
ändamålet med företaget vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord
eller minskning i frostländigketen. Yid sistlidna års riksdag höjdes be¬
rörda års anslag med 200,000 kronor till 700,000 kronor, och var an¬
vändningen däraf äfven då begränsad till de fyra nordligaste länen, näm¬
ligen Yästernorrlands, Jämtlands, Yästerbottens och Norrbottens län. Men
redan år 1906, då ärendet sålunda första gången förelåg till Riksdagens
behandling, uttalades i Andra kammaren önskvärdheten däraf, att Kungl.
Maj:t till nästkommande riksdag måtte vidtaga sådana åtgärder, att äfven
andra län kunde komma i åtnjutande af samma förmån. Då Kungl. Maj:t
till 1907 års riksdag icke vidtog någon åtgärd i berörda syfte, utan en¬
dast föreslog anslagets höjning till 700,000 kronor, livilket belopp sålunda
skulle tillgodokomma endast de fyra nordligaste länen, väcktes af under¬
tecknade Ström och D. Persson motion därom, att åtminstone Gäfleborgs
och Kopparbergs län, såsom varande i geografiskt och klimatiskt hänse¬
ende närmast likställda med de fyra norra länen, skulle beredas samma
förmån som de sistnämnda.
Uti motionen framhölls bland annat, att staten måste anses ha större
indirekt fördel af att understödja sådana afdikningar, som på samma gång
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
kunde minska frostländigheten ock bidraga till landets uppodling, än af
sådana företag, som afsåge endast minskning af frostländigheten.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling motionen remittera¬
des, afstyrkte emellertid densamma. Men sex af utskottets ledamöter re¬
serverade sig dock mot utskottets förslag och yrkade bifall till motionen.
Utskottets motivering för afslag var icke heller synnerligen stark. Och
det var icke mer än en talare, som under den ganska lifliga öfverläggnin-
gen i Andra kammaren hänförde sig till utskottets motivering. Däremot
framgick tydligt af den sålunda förda diskussionen, att behofvet af
samma fördel ansågs förefinnas för de flesta öfriga län i riket som för de
län motionärerna föreslagit, och äfven framgick med all önskvärd tydlighet,
att det s. k. allmänna frostminskningsanslaget å 200,000 kronor numera
icke ansågs uppfylla sitt ändamål, hvarjemte flere talare uttryckte den ön¬
skan, att Kungl. Maj:t till 1908 års riksdag måtte framlägga förslag, åsyf¬
tande att bereda samtliga län i riket samma fördel, som kommit de norr¬
ländska länen tillgodo. Anledningen till afslag å motionen torde sålunda
vara att finna i den omständigheten, att motionärernas förslag var begrän¬
sad! till att likställa blott Gädeborgs och Kopparbergs län med de fyra
nordligare.
På grund af de under öfverläggningen i Andra Kammaren gjorda ut¬
talanden hade vi grundad anledning hoppas, att Kungl. Maj:t till inneva¬
rande riksdag skulle framlägga förslag i den riktningen, att åtminstone
något belopp för ifrågavarande ändamål ställdes till förfogande för landets
öfriga tjugu län. Men af punkterna 66—68 i nionde hufvudtiteln uti
detta års statsverksproposition finna vi, att såväl anslagens belopp som
villkoren för åtnjutande af bidrag från desamma äro oförändrade. Det
skulle sålunda allt fortfarande inom de flesta län i riket vara omöjligt att
erhålla bidrag utan återbetalningsskyldighet ur allmänna frostminsknings¬
anslaget, därest företaget afsåge uppodling af till åker eller äng tjänlig
mark.
Att eu sådan bestämmelse icke kan vara ägnad att befrämja jordbru¬
kets utveckling, ligger i öppen dag.
Anledningen till att Kungl. Maj:t icke föreslagit någon ändring i be¬
rörda afseende, torde förnämligast bero därpå, att Väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen samt Landtbruksstyrelsen i sin till Kungl. Maj:t den 12
sistlidne oktober aflåtna skrifvelse yttrat, att anslaget till myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delar af riket ej för närvarande syn¬
tes påfordra någon ökning. Berörda ämbetsverk stödja denna sin uppfart-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
5
ning på det förhållandet, att ansökningar om anslag ur frostminsknings-
anslaget, som den 1 oktober 1907 vore beroende på granskning och pröf¬
ning hos berörda myndigheter, afsåge ett belopp af endast 191,800 kro¬
nor, då däremot ansökningar om bidrag ur norrländska afdikningsanslaget
vid samma tid afsåge ett belopp af ej mindre än 2,675,100 kronor. Våra
fackämbetsverk synas således ha förbisett den viktiga omständighet, som
ligger i dessa båda anslags vidt skilda natur, i det att från det mindre
anslaget, frostminskningsanslaget, bidrag får utgå endast till sådana före¬
tag, som uteslutande afse minskning af frostländigheten för omkringlig¬
gande bygd, då däremot bidrag utan återbetalningsskyldighet från norr¬
ländska afdikningsanslaget får utgå äfven om företaget afser uppodling af
till åker eller äng lämplig jord. Det är just den omständigheten, att bi¬
drag ur det sistnämnda anslaget får utgå, äfven om utdiknings- eller vat-
tenaftappningsföretaget afser odling, som gjort detta anslag så eftersökt.
Yi kunna så till vida gifva Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
Landtbruksstyrelsen rätt, att frostminskningsanslaget icke påfordrar någon
ökning, om nämligen nu gällande villkor för bidrags erhållande skola bi¬
behållas. Men det är just en ändring af dessa villkor, som vi anse så
viktig. Ivommer eu sådan ändring till stånd, då framträder ock i sam¬
band därmed behofvet af en ökning i anslagets storlek, hvarjemte anslagets
benämning också då påkallar en ändring.
Då vi anse, att villkoren för erhållande af bidrag från det anslag,
som är afsedt för öfriga delar af riket, bör blifva lika som de nu för norr¬
ländska afdikningsanslaget gällande, kunde det väl ligga närmast till hands
att föreslå dessa anslags sammanförande till ett. Men en sådan åtgärd
kunde verka störande på redan planlagda företag i de fyra nordligaste lä¬
nen och hämma jordbrukets utveckling därstädes. Erfarenheten har ock
redan visat, att det för dessa län afsedda anslaget ingalunda är för stort,
utan snarare tvärtom.
Att ändra villkoren för erhållande af bidrag från allmänna frost¬
minskningsanslaget så, att dylika kunna lämnas äfven till odlingsföretag,
synes oss vara så mycket lämpligare som allt större tvekan bland veten¬
skapsmännen råder därom, huruvida frostländigheten i någon afsevärd grad
kan minskas genom enbart afdikningar, som icke äro förenade med od¬
lingsföretag. Utan att inlåta oss på det spörsmålet, huruvida denna ve¬
tenskapsmännens uppfattning är riktig eller icke, hafva vi dock klart för
oss, att, då uppodling af mark sker i samband med vattenaftappningar
och nyuppdikningar, både frostländigheten minskas och den odlade jorden
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
ökas, och att sålunda de penningar, som användas till sådana företag, äro
väl använda.
Tvekan kan visserligen råda därom, huru stort anslaget bör tilltagas,
men vi ha ansett, att man till en början kunde låta sig nöja med samma
belopp, hvartill norrländska afdikningsanslaget första gången bestämdes,
nämligen 500,000 kronor. Det skulle således fordras 300,000 kronor
utöfver hvad Kung!. Maj:t äskat. Anslaget torde lämpligen benämnas
»allmänna afdikningsanslaget».
På grund af hvad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa,
att Eiksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t
under punkt 67 å nionde hufvudtiteln hemställt, måtte
besluta att på extra stat för år 1909 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning allmänna afdik¬
ningsanslaget, till understödjande, medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar och
vattenaftappningar i öfriga delar af riket med undan¬
tag af Jämtlands, Yästernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföreta¬
get är uppodling af till åker eller äng lämplig jord
eller minskning af frostländigheten för närliggande
bygd, ett belopp af 500,000 kronor, och på villkor i
i öfrigt, som Kungl. Maj:t äger att närmare bestämma.
Stockholm den 22 januari 1908.
I). Persson i Tallberg. Joll. Ström. Joll. Johansson i Kälkebo.
J. August Sjö. Smeds Lars Olsson, El/dalsåsen. Ollas A. Ericsson.
Sam. Söderberg i Hobborn.
B. P. Ersson.